Socialutskottets betänkande
1987/88:17

om anslag till socialt behandlingsarbete m.m. (prop.
1987/88:100, bil. 7)

SoU

1987/88:17

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens i proposition 1987/88:100, bil. 7
(socialdepartementet) framlagda förslag för budgetåret 1988/89 under avsnitt
H. Socialt behandlingsarbete, alkohol-och narkotikapolitik samt avsnitt

I. Internationell samverkan. I anslutning till avsnitt H. Socialt behandlingsarbete.
alkohol-och narkotikapolitik behandlas ett antal motionsyrkanden.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisningar.

Med anledning av två motioner (fp) anför utskottet att tillgängligheten av
teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat nu måste begränsas. Detta kan
främst ske genom en skärpning av bestämmelserna för försäljning. Vidare
bör olika ersättningsmedel med mindre risk för missbruk där så är möjligt
ersätta nuvarande preparat, främst T-röd. Vad utskottet anfört föreslås
riksdagen ge regeringen till känna.

Övriga motionsyrkanden avstyrks.

Mot utskottets ställningstaganden beträffande särskilda informationskampanjer
mot droger reserverar sig utskottets m-, fp- och c-ledamöter. Samma
ledamöter reserverar sig vidare mot utskottets beslut i fråga om stöd till
Familjehemmens riksförbund, insatser för tidig upptäckt av alkoholproblem
och insatser mot kvinnors missbruk. Utskottets m- och c-ledamöter reserverar
sig beträffande det alkohol- och narkotikapolitiska rådet och drogfria
ungdomsmiljöer. M-ledamöterna reserverar sig vidare beträffande information
om alkoholens skadeverkningar, en attitydförändring till alkohol, en
undersökning av ungdomars alkoholvanor, samordning för bekämpande av
missbruk och stöd till nya vårdmetoder för missbrukare. Slutligen reserverar
sig utskottets vpk-ledamot beträffande ett socialt stödprojekt bland invandrarungdom
och en utredning om narkotikabegreppet.

FEMTE HUVUDTITELN
Proposition 1987/88:100 bil. 7

Regeringen har under punkterna H 1 - H 4 (s. 140-147) föreslagit att
riksdagen för budgetåret 1988/89 anvisar
(H 1) till Upplysning och information på drogområdet m.m. ett reservationsanslag
av 7 513 000 kr.,

(H 2) till Bidrag till missbrukarvård m.m. ett förslagsanslag av 810 000 000 1

kr.,

1 Riksdagen 1987/88. 12 sami. Nr 17

(H 3) till Bidrag till organisationer ett reservationsanslag av 49 534 000 kr.,
(H 4) till Utvecklings- och försöksverksamhet ett reservationsanslag av
29 369 000 kr.

Regeringen har under punkterna 1 1 och I 2 (s. 149-150) föreslagit att
riksdagen för budgetåret 1988/89 anvisar

(11) till Bidrag till världshälsoorganisationen samt internationellt socialpolitiskt
samarbete m.m. ett förslagsanslag av 27 498 000 kr.,

(12) till Vissa internationella kongresser i Sverige ett reservationsanslag av
1 010 000 kr.

Motioner

1987/88:So205 av Karin Israelsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att förebygga
spelberoende.

1987/88:So213 av Margareta Andrén och Olle Grahn (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att forskningen stimuleras till att få
fram ofarliga tillsatser som gör teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat
odrickbara,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att stimulera ansvariga
myndigheter och organisationer att driva återkommande informationskampanjer
för att minska missbruk av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat.

1987/88:So214 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär åtgärder för att starta ett socialt stödprojekt bland
invandrarungdomar i enlighet med motionens förslag.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:Sf508.

1987/88:So220 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att komma till rätta med kvinnors alkoholmissbruk,

5. att riksdagen hos regeringen begär intensivare insatser för att förebygga
drogmissbruk i olika åldersgrupper.

1987/88:So223 av Ingemar Eliasson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att föreningen
Familjehemmens riksförbund bör kunna beviljas statligt stöd för sin verksamhet
från anslaget H 3. Bidrag till organisationer,

2. att riksdagen till Bidrag till organisationer för budgetåret 1988/89
anvisar ett reservationsanslag av 50 256 000 kr.

1987/88:So224 av Sigge Godin och Margareta Andrén (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en kampanj enligt den modell som anges i motionen.

1987/88:So227 av Sylvia Pettersson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omfördelning av medel till förmån för utveckling av socialtjänstens
medverkan i samhällsplaneringen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av utbildning av personal och politiker.

SoU 1987/88:17

2

1987/88:So229 av Margo Ingvardsson och Inga Lantz (vpk) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en utredning om narkotikabegreppet i
enlighet med vad i motionen anförts.

1987/88:So231 av Marita Bengtsson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statsbidragens användning för missbruksvård,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheten till större upptagningsområden till hem för särskild
vård av unga.

1987/88:So233 av Sten Svensson och Björn Körlof (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
lokal och regional samordning av resurser för bekämpande av narkotikamissbruket.

1987/88:So237 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att få den tekniska spriten oanvändbar som
berusningsmedel,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kampanj mot langning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvinnor och missbruk

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till olika vårdformer.

1987/88:So238 av Börje Stensson och Olle Grahn (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
information om alkoholens sociala och medicinska skador.

Motiveringen återfinns i motion Sk816.

1987/88:So243 av Nils Carlshamre m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1987/88:100, bilaga 7,
anslaget H 3. Bidrag till organisationer, för budgetåret 1988/89 anvisar 64 534
000 kr., samt att den i förhållande till regeringens förslag med 15 000 000 kr.
sålunda beslutade förhöjningen skall tillföras fördelningsposten "bidrag till
organisationer som bedriver rehabiliteringsarbete”.

1987/88:So249 av Alf Svensson (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring i
lagstiftningen att nykterhetsnämnder blir obligatoriska i samtliga kommuner,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av satsningar på familjevården.

1987/88:So253 av Anneli Hulthén m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökade resurser till drogfria aktiviteter i föreningslivet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbättrad samordning av insatserna gentemot ungdomar i
riskzonen.

SoU 1987/88:17

3

1987/88:So254 av Karin Israelsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen framförts om AN-rådets uppdrag
och resurser.

1987/88:So256 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vård av kvinnliga
missbrukare.

1987/88:So257 av Barbro Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en egen
anslagspost i budgeten för Föreningen Fruktdrycker.

1987/88:So260 av Alf Svensson (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vårdinsatser för narkotikamissbrukare.

Motiveringen återfinns i motion Ju619.

1987/88:So266 av andre vice talman Karl Erik Eriksson m.fl. (fp, c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om informationsåtgärder, forskning och insatser för tidig upptäckt av
alkoholproblem (del av yrkandet).

1987/88:So273 av Elver Jonsson och Erling Bager (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att förverkliga i
motionen nämnda alkoholfria sektorer.

1987/88:So274 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om alkoholpolitiken.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om satsning på nya och bättre vårdmetoder inom missbrukarvården.

1987/88:So278 av Ingrid Sundberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen av
regeringen begär en utredning om ungdomars alkoholmissbruk och förslag
enligt vad i motionen anförts.

1987/88:So279 av Erik Holmkvist (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av en attitydförändring till alkohol i vårt land,

2. att riksdagen hos regeringen begär att länsstyrelserna tar initiativ till
bildandet av länsvisa arbetsgrupper, där detta ej redan skett, med uppgift att
inom resp. län öka informationen om alkohol och narkotika och dess
verkningar samt i övrigt vidta åtgärder ämnade att komma till rätta med
problemen främst bland barn och ungdom i enlighet med riktlinjerna i
motionen.

SoU 1987/88:17

4

Utskottet

SoU 1987/88:17

Upplysning och information
Allmänt

1 budgetpropositionen föreslås 7 513 000 kr. under anslaget H 1. Upplysning
och information på drogområdet m.m.

För den informationsverksamhet om alkohol och andra droger som bedrivs
av socialstyrelsens byrå för alkohol- och narkotikafrågor beräknas 1 269 000
kr. för budgetåret 1988/89. Statsbidraget till Centralförbundet för alkoholoch
narkotikaupplysning (CAN) föreslås för nästa budgetår uppgå till
3 995 000 kr. Av detta belopp anges CAN böra disponera minst 950 000 kr.
för att samlat följa drogutvecklingen och låta genomföra olika undersökningar
m.m.

Riksdagen formulerade vid behandlingen av propositionen om alkoholpolitiken
(prop. 1976/77:108) målsättningen fördroginformationen i huvudsak
enligt följande.

Informationen skall sätta in missbruksproblemen i deras sociala sammanhang
och vidga medvetenheten om att människors sociala svårigheter måste
mötas med öppenhet och vilja till solidariska insatser. Den skall också
medverka till en sådan förändring i synen på dem som har skadats genom
missbruket att deras delaktighet i den samhälleliga gemenskapen tryggas.
Informationen bör understryka riskerna för skadeverkningar och betona
vikten av helnykterhet under uppväxtåren, i trafiken och i arbetslivet.
Informationen bör till stor del avse ungdomen men inte ensidigt inriktas på
denna. Ansvaret för den övervägande delen av informationen skall vila på
folkrörelserna, som bör ges resurser härför. Informationen bör även inriktas
på att förändra och begränsa det traditionella bruket av alkohol.

Riksdagen antog 1985 en proposition (prop. 1984/85:19) om samordnad
och intensifierad narkotikapolitik. Enligt de riktlinjer som där antogs för
droginformationen skall de tidigare principerna fortfarande gälla. Folkrörelsernas
viktiga roll underströks. Man framhöll även vikten av att droginformationen
kommer in som ett reguljärt inslag inom många verksamhetsområden.

Det samlade ansvaret för droginformation lades på socialstyrelsen som
skall bedriva drogupplysning och fördela statliga bidrag för information om
droger.

I samband med ovan nämnda riksdagsbeslut avvecklades den till socialstyrelsen
knutna a-nämnden. Dess roll som initiativtagare och talesman för
folkrörelserna i drogfrågan har i stället lagts på ett alkohol- och narkotikapolitiskt
råd (AN-rådet) med representanter för bl.a. folkrörelser och organisationer
som i sin verksamhet arbetar med drogfrågor. Rådet är knutet till
regeringen och skall skapa direktkontakter i olika drogpolitiska frågor
mellan folkrörelserna och regeringen. Avsikten är att rådet skall vara ett
forum för ömsesidig information om pågående och planerad verksamhet
samt för diskussion om behov av åtgärder. I rådet skall också kunna tas upp
olika förslag om t.ex. undersökningar av utvecklingen på drogområdet.

Regeringen beslutade hösten 1986 att en särskild beredningsgrupp skulle
inrättas inom det alkohol- och narkotikapolitiska rådet för att utveckla
opinionsbildningen mot alkohol och droger, och i samband därmed tillkallades
en ny ordförande i rådet, 1 beredningsgruppen, som benämns Beredningsgruppen
för opinionsbildning mot alkohol och narkotika (BOMAN),
ingår representanter för rådet samt ledamöter som har särskild insikt i
ungdomars situation och kunskap om olika opinionsbildande insatsers
betydelse för ungdomars beteende. Syftet med förändringarna är att
intensifiera och utveckla de opinionsbildande insatserna och att effektivisera
arbetet, bl.a. genom en ökad samverkan mellan olika myndigheter och
organisationer. Regeringen har utfärdat särskilda riktlinjer enligt vilka
insatserna skall ha sin utgångspunkt i ungdomarnas levnadsvillkor och
värderingar. Beredningsgruppen skall också uppmärksamma olika vuxengrupper
i sitt arbete, särskilt då vuxna i ungdomarnas närhet. Bland särskilda
frågor som bör tas upp nämns det fortsatta arbetet med att skapa drogfria
miljöer, kopplingen mellan våld och missbruk och den oregistrerade
konsumtionen (av hembränt m.m.). Beredningsgruppen skall kontinuerligt
redovisa sitt arbete i rådet och löpande lämna förslag till socialdepartementet
om behovet av insatser.

Beredningsgruppen har tagit ett flertal initiativ för att öka medvetenheten
hos ungdomen om alkoholens skadeverkningar. Inom ramen för gruppen
arbetas nu med en bred och väl förankrad satsning för ungdom. Utöver viss
annonsering och affischering planeras och genomförs aktiviteter tillsammans
med i skolan verksamma organisationer, fackliga organisationer, idrotts- och
nykterhetsrörelsen, ungdomsförbunden m.fl. organisationer. Man stödjer
Rock SM-88 och har aktivt bidragit till att marknadsföra Non fighting
generations disco-turné. Under sommaren genomfördes en omfattande
videofestival med tema från ungdomars livssituation och drogfrågor. Arbetet
inleddes med ett dagslångt möte mellan ungdomar och riksdagsledamöter
omedelbart efter riksdagens öppnande i oktober 1987.

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) kvarstår
som ett organ för folkrörelserna med uppgift främst att förmedla basfakta på
drogområdet, följa drogutvecklingen och sprida information om förändringarna.

Med anledning av socialstyrelsens uppdrag att utarbeta en långsiktig
strategi för drogupplysningen har socialstyrelsen efter nära samråd med
berörda myndigheter och organ utarbetat skriften Strategi för droginformation
(Socialstyrelsen redovisar 1986:13). Strategin behandlar bl.a. mål och
riktlinjer för droginformation, drogförebyggande aktiviteter, drogupplysning
för olika målgrupper och folkrörelsernas insatser. I skriftens förord
anförs bl.a. att en viktig uppgift för socialstyrelsen nu är att följa upp och
bevaka att strategins intentioner förverkligas. Socialstyrelsen bör också
enligt sin uppfattning om några år göra en utvärdering av de gjorda
insatserna.

I motion So238 Börje Stensson och Olle Grahn (fp) hemställs om ökade
resurser för information om alkoholbrukets sociala och medicinska skador.
Motionärerna anför att den svenska alkoholpolitiken består av en kombination
av prispolitik, restriktioner och information/påverkan. Alla delarna

SoU 1987/88:17

6

behövs även i framtiden, men informationen är enligt motionärerna självfallet
viktigast, eftersom den syftar till att göra det möjligt för varje människa att
leva så att hon inte skadas.

I motion So279 av Erik Holmkvist (m) anförs att samhällets och människornas
attityd till alkohol i dag är alltför positiv. Detta har redan medverkat till
den situation vi lever i, och enligt motionären måste människornas attityd bli
emot alkohol (yrkande 1).

I motion So274 av Ingvar Eriksson (m) understryks vikten av att de åtgärder
som beslutas på det alkoholpolitiska området uppfattas positivt av allmänheten.
Motionären lyfter vidare fram behovet av information om alkoholens
skadeverkningar. Dessutom understryks olika gruppers, t.ex. föräldraföreningar,
idrottsklubbar samt kyrkor och samfund, viktiga uppgift i kampen
mot droger och missbruk (yrkande I).

Likartade motionsyrkanden behandlades av utskottet senast i betänkandet
SoU 1986/87:22 (s.7). Utskottet erinrade inledningsvis om att målsättningen
för samhällets alkoholpolitik är som riksdagen många gånger uttalat att
minska den totala, alltför höga alkoholkonsumtionen och att komma till rätta
med alkoholmissbruket. Medlen att nå detta mål är en omfattande opinionsbildning,
kontroll över försäljningen och serveringen av alkohol samt en
aktiv prispolitik. Enligt målsättningen för informationen bör riskerna för
skadeverkningar och vikten av helnykterhet under uppväxtåren, i trafiken
och i arbetslivet betonas. Utskottet ville liksom tidigare understryka värdet
av information och upplysning om alkoholens skadeverkningar. När det
gällde attityden till alkohol ville utskottet erinra om att målsättningen för
alkoholinformationen bl.a. innebär att informationen skall inriktas på att
förändra och begränsa det traditionella bruket av alkohol.

Utskottet hänvisade vidare till betänkandet SoU 1985/86:17 (s.8-9) då
utskottet uttalade följande.

Riksdagen har tidigare fastslagit att droginformationen skall vara mångfasetterad
och att ansvaret för den övervägande delen av informationen skall vila
på folkrörelserna. 1 propositionen om en samordnad och intensifierad
narkotikapolitik betonades (som redan redovisats) att det är viktigt att
informationen kommer in som ett reguljärt inslag inom många områden.
Folkrörelserna har en central roll i droginformationen. Också i den
narkotikapolitiska propositionen betonades organisationernas och folkrörelsernas
stora betydelse för framgång i kampen mot drogmissbruk. Vad som
anförs i motionen ligger väl i linje med vad riksdagen och regeringen redan
uttalat om insatser mot drogmissbruk och om organisationernas och folkrörelsernas
betydelse för arbete mot drogmissbruk. Utskottet vill slå fast
nödvändigheten av en fortsatt opinionsbildande verksamhet.

Sammanfattningsvis gjorde utskottet i betänkandet SoU 1986/87:22 (s.8)
följande bedömning.

Opinionsbildningen genom information och upplysning har givits stor
betydelse i arbetet med att förebygga olika former av drogmissbruk.
Socialstyrelsen har som ovan nämndes bl.a. utarbetat ett långsiktigt program
för denna information, rapporten Strategi för droginformation. Som likaså
nämndes ovan har det alkohol- och narkotikapolitiska rådet inrättat en

SoU 1987/88:17

7

särskild arbetagrupp med uppgift att intensifiera och utveckla de opinionsbildande
insatserna. Insatserna skall ha sin utgångspunkt särskilt i ungdomars
levnadsvillkor och värderingar. De tidigare fastlagda grundstenarna för
droginformationen, t.ex. folkrörelsernas stora ansvar och vikten av att
informationen kommer in som ett reguljärt inslag inom många områden,
ligger givetvis fast.

Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att önskemålen i motionerna
i allt väsentligt tillgodoses inom ramen för de målsättningar som finns. Det
saknas därför anledning till uttalande av riksdagen i denna fråga.

I budgetpropositionen framhålls (s. 138) att stor vikt läggs vid att genom
förebyggande insatser motverka alla former av drogmissbruk och att
opinionsbildning genom information och upplysning samt olika drogfria
fritidsarrangemang därvid har stor betydelse. En viktig del i alkoholpolitiken
är att det förebyggande arbete som bedrivs genom folkrörelser och föreningsliv
stimuleras, sägs det i propositionen, och genom det till regeringen knutna
AN-rådet äger en kontinuerlig dialog rum med organisationslivets representanter.

Enligt utskottets uppfattning ligger önskemålen i motionerna även i år inom
ramen för de målsättningar för upplysning och information på drogområdet
som finns. Utskottet, som vill understryka vikten av fortsatta opinionsbildande
insatser mot alkohol anser därför inte erforderligt med något riksdagens
initiativ. Motion So238 (fp) yrkande 1 avstyrks därför.

Utskottet avstyrker även motion So274 (m) yrkande 1 med hänvisning till
det nu anförda.

Slutligen avstyrker utskottet även motion So279 (m) yrkande 1 då
målsättningen för alkoholinformationen bl.a. innebär att informationen skall
inriktas på att begränsa det traditionella bruket av alkohol.

Det alkohol- och narkotikapolitiska rådet

I motion So254 av Karin Israelsson (c) hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om AN-rådets uppdrag och
resurser. Motionären anför att alkoholfrågan brukar betecknas som vår
största sociala olösta fråga och att skadeverkningarna ger besked om att
denna beteckning är korrekt. Motionären ifrågasätter om regeringen rätt
uppfattat riksdagens intentioner då det väsentliga arbetet att bekämpa
alkoholmissbruket lagts på den s.k. Bomangruppens kampanjkansli och då
detta kansli endast inriktar sitt arbete på information till ungdom. Enligt
motionärens uppfattning måste AN-rådets uppgifter noggrant beskrivas av
regeringen och en uppdelning mellan rådets insatser och socialdepartementets
insatser ske. Vidare måste AN-rådet tillföras tillräckliga resurser dels för
att upprätthålla ett kansli, dels för att kontinuerligt genomföra utvecklingsarbete.

Det alkohol-och narkotikapolitiska rådet inrättades som tidigare nämnts i
samband med att den till socialstyrelsen knutna a-nämnden avvecklades.
Utskottet behandlade rådets ställning hösten 1986 i sitt yttrande 1986/87:2 y
om vissa alkoholpolitiska frågor och anförde då bl.a. följande.

SoU 1987/88:17

Vid tillkomsten av det alkohol- och narkotikapolitiska rådet angavs att rådet
skulle överta den s.k. a-nämndens roll som initiativtagare och talesman för

8

folkrörelserna (prop. 1984/85:19 bil. 2 s. 13-14). De upplysningar om rådets
verksamhet som lämnats bl.a. vid den hearing utskottet anordnat i ärendet
tyder emellertid på att rådets verksamhet hittills dominerats av informationsoch
meningsutbyte i drogfrågor, medan dess roll som initiativtagare på
området varit mera oklar och inte manifesterat sig i form av några formliga
förslag från rådets sida. Med anledning härav vill utskottet framhålla att det
är synnerligen angeläget att det finns ett organ på drogområdet som på ett
effektivt sätt följer händelseutvecklingen och snabbt kan föreslå regeringen
lämpliga åtgärder. Detta är särskilt tydligt när nu alkoholkonsumtionen ånyo
visar tendenser att stiga. Förslag till konkreta åtgärder för att vända denna
utveckling måste snarast tas fram. Det krävs också ett vidgat samarbete med
bl.a. den medicinska och sociala alkoholforskningen. Regeringen bör enligt
utskottets mening överväga om det alkohol- och narkotikapolitiska rådet kan
få den ledande och pådrivande roll som utskottet här har efterlyst. I annat fall
bör andra organisationsformer övervägas för att effektivisera och samordna
samhällets alkoholpolitik.

Hösten 1986 vidtog regeringen vissa förändringar inom AN-rådet, avsedda
att förstärka rådets roll som initiativtagare och pådrivande kraft. Rådet gavs i
och med detta en friare ställning gentemot regeringen. Rådets arbetsformer
förändrades i samband härmed och gavs en mer aktiv inriktning så att rådet
nu arbetar med bl.a.seminarier och hearings som följs upp av åtgärdsinriktade
diskussioner och åtgärdsförslag. Sedan AN-rådet uppmärksammat tendenser
till ökad alkoholkonsumtion bland ungdom inrättades som ovan (s. 6)
nämnts inom rådet en särskild beredningsgrupp med uppgift att intensifiera
och utveckla de opinionsbildande insatserna, Boman-gruppen.Insatserna
skall ha sin utgångspunkt i ungdomars levnadsvillkor och värderingar och
skall bl.a. ta sikte på att utveckla arbetet med att skapa drogfria miljöer.
Bomangruppens arbete skall i första hand pågå under våren 1988, men enligt
vad utskottet erfarit kommer arbetet att fortsätta även under kommande
höst.

Utskottet berörde frågan om AN-rådets verksamhet även hösten 1987 i sitt
yttrande SoU 1987/88:1 y och ansåg då att det var för tidigt att avgöra om
AN-rådet i sin nya form kan få den ledande och pådrivande roll som krävs för
en effektiv och samordnad alkoholpolitik.Utskottet underströk vikten av ett
fortsatt intensifierat arbete på drogområdet samt utgick från att rådet tar de
initiativ som krävs för att säkerställa en fortsatt minskning av totalkonsumtionen
av alkohol.

Upplysning och information har som många gånger tidigare framhållits
stor betydelse i ansträngningarna att minska alkoholkonsumtionen. ANrådets
uppgift som initiativtagare och talesman för folkrörelserna är härvid
angelägen. Utskottet förutsätter därför att rådet tillförs de resurser som
krävs för en effektivt bedriven verksamhet. Samtidigt finns skäl att erinra om
att det när det gäller ledningen occh samordningen av de opinionsbildande
insatserna på drogområdet i första hand är en uppgift för socialstyrelsen som
centralt ansvarig myndighet att bevaka utvecklingen och aktualisera behov
av åtgärder. Med hänvisning till det anförda anser utskottet inte att riksdagen
har anledning att ta något initiativ för att förändra rådets verksamhet eller
organisation. Utskottet avstyrker därför motion So254 (c).

SoU 1987/88:17

9

Kampanjer m.m.

SoU 1987/88:17

I motion 224 av Sigge Godin och Margareta Andrén (fp) anförs att regeringen
bör ta initiativ till en kampanj för en bättre folkhälsa och för en minskad
alkoholkonsumtion. En sådan kampanj bör bedrivas gemensamt mellan
staten, Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet.

I motion So237av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs att en kampanj mot
langning bör återkomma inom en snar framtid (yrkande 2). Motionärerna
anför att den kampanj mot langning av alkohol till ungdom som genomfördes
1981 hade två viktiga effekter: den fäste uppmärksamheten på att olovlig
överlåtelse av alkohol till ungdom förekommer i betydande omfattning, och
den bidrog till att förstärka opinionen mot sådan överlåtelse.

I motion So266 av andre vice talman Karl Erik Eriksson m.fl. (fp, c) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
informationsåtgärder (yrkandet delvis). Motionärerna anför att en offensiv
alkoholpolitik kräver informationsinsatser som vänder sig till ungdom,
kvinnor och till arbetslivet. Motionärerna förordar en kampanj som vänder
sig till de unga kvinnorna och särskilda insatser till de anställda i arbetslivet.
Det är i det sammanhanget enligt motionärerna väsentligt att projekten får
en sådan utformning att mångfalden garanteras och att verksamheten kan
utvärderas.

I motion So273 av Elver Jonsson och Erling Bager (fp) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att förverkliga i
motionen nämnda alkoholfria sektorer. I motionen anges fem alkoholfria
”öar”, nämligen trafiken, arbetslivet, ungdomsåren, blivande mödrar och
alkoholister. Regeringen bör enligt motionärerna hävda en sådan alkoholfrihet
genom särskilt insatt information, kampanjer m.m.

Riksdagen har tidigare behandlat frågan om särskilda informationskampanjer
mot droger. När det gäller brett upplagda kampanjer mot drogmissbruk
har utskottet tidigare anslutit sig till uppfattningen att intensiva riksomfattande
informationsinsatser bör vara avgränsade i tiden, bl.a. för att undvika att
en mättnadseffekt uppkommer och att intresset mattas av (se t.ex. SoU
1982/83:26 s. 19). Utskottet har vidare framhållit att droginformationen
framför allt borde komma in som ett led i olika reguljära verksamheter, bl.a. i
skolundervisningen (se SoU 1984/85:8 s. 6). Detta innebar dock inte att
utskottet ställde sig avvisande till tanken att det med vissa mellanrum kan
vara lämpligt med en större central kampanj mot drogmissbruk.

Vid sin behandling av frågan i betänkandet SoU 1986/87:22 yttrade utskottet
att det ansåg det i och för sig angeläget med förstärkt opinionsbildning mot
langning och ökad medvetenhet om farorna med alkoholkonsumtion framför
allt i ungdomsåren. Utskottet yttrade vidare (s.9).

Det alkohol- och narkotikapolitiska rådet skall emellertid som nämnts ovan
(s. 5) intensifiera opinionsbildningen mot alkohol och droger. En kampanj
mot langning bör i första hand behandlas av rådet vid planläggningen av olika
informationsinsatser på drogområdet. Utskottet ser gärna att en ny sådan
kampanj åter kommer till stånd men är inte berett att förorda något

riksdagens initiativ med anledning av motion So215 (fp) yrkande 2, som alltså
avstyrks.

När det gäller en kampanj med huvudsakligt syfte att allmänt dra
uppmärksamheten till alkoholfrågorna och förstärka opinionsbildningen på
området vill utskottet erinra om att utskottet i yttrandet SoU 1986/87:2 y (s.
30) uttalat att det är angeläget att en sådan kampanj snarast kommer till
stånd. Med hänvisning härtill och till det inom det alkohol- och narkotikapolitiska
rådet inledda arbetet anser utskottet motion So272 (fp) tillgodosedd.
Motionen avstyrks således.

Frågan om alkoholfria ”öar” behandlades av utskottet i betänkandet SoU
1985/86:17 då utskottet bl.a. uttalade följande (s.8).

De av motionärerna angivna sektorerna stämmer väl överens med den
målsättning för droginformationen som riksdagen har antagit. Som redovisats
ovan bör informationen bl.a. betona vikten av helnykterhet under
uppväxtåret, i trafiken och i arbetslivet. Beträffande alkoholfrihet för
blivande mödrar instämmer utskottet i att särskild uppmärksamhet måste
ägnas åt de faror som alkoholkonsumtion under graviditet kan medföra.
Utskottet har flera gånger uppmärksammat problemet med missbruk under
graviditet, senast i betänkandet SoU 1984/85:14 (s. 15). Utskottet delar också
uppfattningen att alkoholskadade är i särskilt behov av tillgång till alkoholfria
miljöer. Det är angeläget med fortsatt förebyggande arbete inom dessa
områden.

Utskottet vidhåller sin ovan redovisade inställning i frågan om särskilda
informationskampanjer mot droger. Som redovisats ovan pågår för närvarande
en kampanj mot droger riktad speciellt till ungdom. Som utskottet
anförde förra året ser utskottet gärna en ny kampanj bl.a. mot langning. Det
bör emellertid ankomma på det alkohol-och narkotikapolitiska rådet att
bedöma om den pågående kampanjen omedelbart bör följas av ytterligare
kampanjinsatser och vilken inriktning en sådan kampanj i så fall skall ha.
Utskottet avstyrker därför motionerna So224 (fp) och So237 (fp) yrkande 2.

AN-rådet har vidare enligt vad utskottet inhämtat hållit seminarier såväl
om missbrukets konsekvenser för familjer och barn som om arbetsliv och
alkohol. I sammanhanget finns även skäl att erinra om att det i budgetpropositionen
beräknas 3,7 milj. kr. för insatser inom området Alkohol och
arbetsliv. Vidare föreslås ett höjt organisationsstöd till nykterhetsorganisationerna.
Med hänvisning härtill och till vad utskottet ovan anfört om
kampanjer avstyrker utskottet även motion So266 (fp, c) såvitt nu är i fråga.

Ovan nämnda synpunkter gör sig gällande även då det gäller begäran om en
kampanj för de alkoholfria ”öarna”. Sektorerna stämmer som utskottet
tidigare anfört väl överens med den målsättning för droginformation som
riksdagen antagit. Beträffande alkoholfrihet för blivande mödrar vill utskottet
också hänvisa till sina uttalanden i avsnittet Kvinnors missbruk i detta
betänkande. Mot bakgrund av det anförda avstyrks även motion So273 (fp).

Medelsanvisningen

Utskottet har ingen erinran mot den i propositionen föreslagna medelsanvisningen
till upplysning och information på drogområdet m.m.

SoU 1987/88:17

11

Ungdomars missbruk

I motion So253 av Anneli Hulthén m.fl. (s) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade resurser
till drogfria aktiviteter i föreningslivet (yrkande 1). Motionärerna anför att
det viktigaste medlet i kampen mot alkohol- och narkotikamissbruk är ett
förebyggande arbete bland ungdomsgrupper som förhindrar att fler blir
missbrukare. En betydande del av detta arbete görs enligt motionärerna av
föreningsliv och ungdomsorganisationer, och för att dessa skall kunna
erbjuda alternativ till den kommersiella ungdomskulturen och genomföra
bra aktiviteter i drogfria miljöer för ungdom bör de ges ökade resurser.

I motion So220 av Karin Israelsson m.fl. (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär intensivare insatser för att förebygga drogmissbruk i olika
åldersgrupper (yrkande 5). Motionärerna trycker på det allmänpreventiva
värde som ligger i att skapa drogfria ungdomsmiljöer där även föräldrarna
kan engagera sig. Motionärerna framhåller vidare betydelsen av intensiva
informationsinsatser för att förhindra att en ny missbruksvåg med Crack och
kokain slår ut nya grupper. De frivilliga organisationernas betydelse
framhålls slutligen.

I motion So278 av Ingrid Sundberg m.fl. (m) begärs en utredning om
ungdomars alkoholmissbruk och förslag enligt vad i motionen anförts.
Motionärerna anför att alkoholmissbruket börjar i allt lägre åldrar och bland
ungdom som inte påverkas av ungdomsföreningarnas droginformation.
Enligt motionärerna behövs för denna grupp kraftfulla åtgärder mot
langning och rigorös kontroll vid ”disco” och andra nöjestillställningar.
Enligt motionärerna måste en genomgripande undersökning göras om
ungdomens alkoholvanor, och förslag läggas fram i syfte att motverka det
tilltagande alkoholmissbruket bland ungdomar och åstadkomma sundare
ungdomsmiljöer.

En sammanfattning av insatserna mot drogmissbruk bland ungdom görs i
jordbruksdepartementets bilaga till årets budgetproposition. Där framhålls
inledningsvis (s. 103) att de främsta insatserna mot olika former av
drogmissbruk sker i det dagliga livet människor emellan, i föreningar och
genom övriga sociala kontakter. De viktiga insatser som görs av ungdomsorganisationerna
understryks, och föredragande statsrådet anför i detta
sammanhang att det är angeläget att verksamheten inriktas på droginformation,
social kontaktverksamhet och bättre kamratstödjande verksamhet.
Vidare erinras om Boman-gruppens uppgifter som bl.a. är att skapa drogfria
ungdomsmiljöer.

Medel till drogförebyggande projekt fördelas av socialstyrelsen till främst
riksorganisationer och till kommuner som i samverkan med organisationslivet
genomför lokala projekt. I budgetpropositionen (s. 145) anförs att
drogförebyggande insatser som riktar sig till ungdomar är av särskild vikt,
och för kommande budgetår föreslås under anslaget Bidrag till organisationer
8,1 milj. kr. för bidrag till sådant projektarbete. Vidare fördelar statens
ungdomsråd statsbidrag för drogförebyggande insatser genom ungdomsorganisationerna,
och för detta ändamål beräknas 4,7 milj. kr.

SoU 1987/88:17

12

Medel för utvecklingsarbete bland barn och ungdomar lämnas också från
allmänna arvsfonden. När det gäller antidrogområdet har sammanlagt 12
milj. kr. avsatts för att utveckla formerna för tidiga insatser mot drogmissbruk
bland ungdomar. En särskild arbetsgrupp för tidiga insatser mot
missbruk bland ungdom, den s.k. Timu-gruppen, leder arbetet. Gruppen har
bl.a. gett ut skriften Röster om arbete bland ungdomar där ungdomsledare
redovisat sina erfarenheter. Inom gruppen pågår nu en dokumentation av
projektverksamheten.

I utskottets yttrande SoU 1986/87:2 y uttalade utskottet bl.a. att hemmen
och föräldrarna har ett grundläggande ansvar att medvetandegöra barn och
ungdomar om alkoholens skadeverkningar. Utskottet erinrade vidare om
riksdagens ofta uttalade stöd för alternativ nöjesverksamhet i alkoholfri
miljö (se bl.a. SoU 1984/85:14 s. 6).

Enligt utskottets bedömning ligger såväl riksdagens som regeringens
tidigare uttalanden i denna fråga väl i linje med motionärernas önskemål om
drogfria ungdomsmiljöer och om stöd till föreningsliv och ungdomsorganisationer
för drogförebyggande arbete. Ett riksdagsinitiativ får därför anses
obehövligt. Utskottet avstyrker således motion So253 (s) yrkande 1, motion
So220 (c) yrkande 5 samt motion So278 (m) i motsvarande del.

För att belysa skolungdomens alkohol-, narkotika-, tobaks- och sniffningsvanor
har skolöverstyrelsen sedan början av 1970-talet låtit genomföra
enkätundersökningar bland elever i årskurserna 6 och 9. Undersökningarna
har gjorts på riksrepresentativa urval och genomförts årligen från 1971 till
1982 av i första hand sociologiska institutionen vid Stockholms universitet.
Under åren 1983 till 1985 hade statistiska centralbyrån (SCB) det praktiska
ansvaret för genomförandet. Från och med 1986 års studie harCAN ansvaret
för skolundersökningarna. Från början av 1970-talet sker vidare enkätundersökningar
om alkohol- och narkotikavanor i samband med mönstringen inför
värnplikten.

CAN redovisar slutligen genom sitt regionala rapporteringssystem kontinuerligt
förändringar i vanor och tillgång på droger i hela landet.

Utskottet konstaterar att ungdomars alkoholvanor undersöks bl.a. genom
de s.k. skolungdomsundersökningarna och vid mönstringen inför värnplikten.
Något behov av ytterligare undersökningar har enligt utskottets mening
inte framkommit. Utskottet avstyrker därför motion So278 (m) även såvitt
nu är i fråga.

I motion So253 av Anneli Hulthén m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande av vad
i motionen anförts om förbättrad samordning av insatserna gentemot
ungdomar i riskzonen. Motionärerna framhåller att det i varje kommun
borde finnas grupper av operativa socialarbetare vars insatser koncentreras
till helger och kvällar bland ungdomar som vistas i olämpliga ungdomsmiljöer.
Ansvaret bör enligt motionärerna i stor utsträckning ligga på socialtjänsten
samtidigt som det är nödvändigt att arbetet bedrivs tillsammans med polis
och företrädare för skol- och fritidsförvaltningar {yrkande 2).

I socialstyrelsens Strategi för droginformation anförs (s. 13-14) att det är
nödvändigt med samverkan på alla nivåer för att den drogförebyggande
verksamheten skall bli effektiv. I strategin upplyses vidare om att på

SoU 1987/88:17

13

länsplanet har särskilda samverksansgruper för den drogförebyggande
verksamheten bildats. Detta har framför allt skett genom den konferensverksamhet
som CAN och socialstyrelsen genomfört. Enligt socialstyrelsens
planer skall konferenser i syfte att stimulera samarbetet och fortbilda
deltagarna i fortsättningen bedrivas med cirka två års mellanrum. I kommunerna
kan enligt strategin effektiva samverkansgrupper mellan socialtjänst,
skola, fritidsverksamhet, kultur och polis underlätta det drogpolitiska
arbetet.

Enligt cirkuläret (1970:513 ändrat senast 1981:1228) till socialstyrelsen,
skolöverstyrelsen rikspolisstyrelsen, samtliga länsstyrelser, polismyndigheter,
länsskolnämnder, socialnämnder och skolstyrelser om intensifierat
samarbete mellan socialnämnd, skola och polis, bör sådana samverkansgrupper
finnas i alla kommuner.

Med anledning av de oroligheter som kom till uttryck midsommarhelgen
1986 lämnade regeringen ett uppdrag till socialstyrelsen angående förebyggande
insatser inom socialtjänsten. Socialstyrelsen har i samband med
redovisningen av utredningsuppdraget bl.a. framhållit behovet av intensifierad
upplysning om alkohol samt av förbättrade vård- och behandlingsmöjligheter
för ungdomar inom den s.k. högriskgruppen, dvs. ungdomar med
många samverkande problem (PM 164/87 Om sociala problem, ordningsproblem
och brottslighet i samband med helger och andra allmänna festdagar).

Parallellt med uppdraget till socialstyrelsen uppdrog regeringen till
rikspolisstyrelsen att se över polisens verksamhet vid större helger och
allmänna festdagar. I uppdraget angavs bl.a. en rad olika faktorer som
rikspolisstyrelsen borde belysa, t.ex. brottslighetens omfattning och struktur,
förändringar av ordningsläget, våldsbrottslighetens karaktär, polismyndigheternas
samverkan, polisens samarbetsmetoder, rättsreglerna för polisens
ingripanden samt behovet av utrustning m.m. Rikspolisstyrelsen
redovisade i januari 1987 en rad olika åtgärder för att förbättra förhållandena.

I beslut i april 1987 uttalade regeringen att de berörda myndigheterna
fortsättningsvis skulle arbeta efter de förslag de själva redovisat. De skulle
vidare se över hur samverkansformerna mellan lokala och regionala myndigheter
kan utvecklas. Socialstyrelsen har redovisat uppdraget till regeringen
i januari 1988, och rapporten kommer inom kort att publiceras i
socialstyrelsens PM-serie.

Samtidigt uppdrogs åt brottsförebyggande rådet att närmare utreda
brottslighetens omfattning och struktur och att följa upp myndigheternas
verksamhet för att förebygga och beivra ordningsstörningar och brottslighet
vid de ifrågavarande tillfällena.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att socialarbetare
och andra vuxna finns bland ungdomarna i deras egna miljöer. Utskottet
vill dessutom framhålla att föräldrarna givetvis är de som har största ansvaret
för sina barn och ungdomar även under fritiden. Som redovisats ovan har
regeringen vidtagit åtgärder för att samverkan mellan olika berörda myndigheter
skall förbättras och för att särskilda insatser görs under helger och
andra större festdagar. Det åligger kommunernas socialtjänst att tillse att
arbetet bedrivs på ett sådant sätt att olämpliga ungdomsmiljöer kan

SoU 1987/88:17

14

undvikas. Utskottet avstyrker mot bakgrund av det anförda motion So253 (s)
yrkande 2.

Samordning av insatser

Frågor om samordning av insatser mot missbruk behandlades senast i
utskottets betänkande SoU 1986/87:22 s. 14-17. Därvid redogjordes bl.a. för
de riktlinjer som fastlades genom propositionen (1984/85:19) om en samordnad
och intensifierad narkotikapolitik. För en fullständig bakgrund hänvisas
till detta betänkande.

Utskottet har nu att behandla tre motioner (m och c) som rör frågor om
samordning av insatser. Likalydande motioner behandlades senast utförligt
av utskottet i det ovan nämnda betänkandet.

I motion So233 av Sten Svensson och Björn Kårlöf (m) hemställs om
tillkännagivande av vad som i motionen anförts om en lokal och regional
samordning av resurser för bekämpande av narkotikamissbruket. Motionärerna
förordar att man tillskapar samordnande organ, lokalt, regionalt och
centralt, för ledning av förebyggande verksamhet och bekämpande av
narkotikabruk och narkotikabrottslighet. I varje kommun skall bildas
grupper som kontinuerligt följer narkotikafrågan. Förutom polis och sociala
myndigheter bör det enligt motionärerna finns representanter för Hem och
skola, elevföreningar och så många aktiva ungdoms- och idrottsföreningar
som möjligt. På länsplanet bör motsvarande organisationer samordna
insatserna för narkotikabekämpning så att inga ärenden ”faller mellan
stolarna” på grund av traditionella myndighetsgränser.

I motion So279av Erik Holmkvist (m) hemställs att riksdagen hos regeringen
begär att länsstyrelserna tar initiativ till bildandet av länsvisa arbetsgrupper
med uppgift att inom resp. län öka informationen om alkohol och narkotika
och dess verkningar samt i övrigt vidta åtgärder ämnade att komma till rätta
med problemen främst bland barn och ungdom i enlighet med riktlinjerna i
motionen (yrkande 2).

Utskottet konstaterade sammanfattningsvis i betänkandet SoU 1986/87:22
att önskemålen i de motioner som motsvarade nu aktuella So233 (m) och
So279 (m) i stort följer de linjer som angavs i propositionen om en samordnad
och intensifierad narkotikapolitik och som riksdagen ställt sig bakom.
Initiativ har tagits för att förbättra samverkan på olika nivåer. Utskottet
underströk att det på det lokala planet är socialtjänsten som har ansvaret för
att en samverkan mellan berörda institutioner verkligen kommer till stånd.
Utskottet ville däremot inte ange någon speciell organisatorisk lösning för
samverkan utan ansåg det viktigt att formerna för samverkan blir beroende
av olika lokala förutsättningar, som t.ex. kommunernas storlek och typ samt
arten av de problem som är i fråga.

Utskottet avstyrkte därför bifall till då behandlade motioner.

Utskottet vill med anledning av de nu aktuella motionerna också erinra om
vad som ovan (s. 13-14) redovisats om samordning av åtgärder för
ungdomar i riskzonen och för att motverka uppkomsten av olämpliga
ungdomsmiljöer. Utskottet vidhåller sin inställning att det inte finns skäl för
något riksdagsinitiativ i frågan och avstyrker motionerna So233 (m) och
So279 (m) yrkande 2.

SoU 1987/88:17

15

I motion So249av Alf Svensson (c) hemställs att riksdagen skall ge regeringen
till känna att nykterhets-och narkotikanämnder bör införas i alla kommuner
(yrkande 1).

Utskottet behandlade likalydande motionsyrkanden i betänkandena SoU
1985/86:17 (s.24-25) och SoU 1986/87:22 (s. 17). I det sistnämnda betänkandet
erinrade utskottet inledningsvis om att utskottet i samband med
proposition 1979/80:1 om socialtjänsten avstyrkt bl.a. en motion om
möjlighet för kommunerna att inrätta särskilda nykterhetsnämnder vid sidan
av socialnämnden (SoU 1979/80:44 s. 89 ff.). Därvid hade bl.a. uttalats att de
individinriktade insatserna inom socialtjänsten skall bedömas och handläggas
med utgångspunkt i helhetssynen och i ett samlat kommunalt ansvar
gentemot den enskilde, medan det inte möter något hinder att anförtro viss
allmänt förebyggande verksamhet på missbruksområdet åt annat kommunalt
organ.

Utskottet anförde vidare att utformningen av den allmänt förebyggande
verksamheten måste bestämmas av resp. kommun, varför utskottet inte
kunde biträda ett förslag om att alla kommuner som ett obligatorium skall ha
en viss typ av nämnd utöver vad nu gäller. Utskottet hänvisade vidare till de
kommunala drogpolitiska handlingsprogram som finns och ansåg att sådana
program i praktiken torde fylla syftet med motionsförslaget.

Utskottet vidhöll våren 1987 sin uppfattning att ytterligare obligtoriska
nämnder inte borde införas. Utskottet ville emellertid understryka värdet av
specialkunskaper hos såväl den personal som har att arbeta med viss
förebyggande verksamhet som inom behandlingsverksamheten. Utskottet
avstyrkte mot bakgrund av det anförda då behandlad motion.

Metodutvecklingen inom socialtjänsten kännetecknas för närvarande av
två motsatta utvecklingslinjer (se om detta bl.a. socialberedningens betänkande
Missbrukarna, Socialtjänsten, Tvånget, SOU 1987:22 s. 220-224).
Den ena innebär en långtgående decentralisering och integrering av socialtjänsten.
Den andra utvecklingslinjen innebär en strävan efter att hitta
former för en specialisering av arbetet inom ramen för en integrerad
socialtjänstorganisation. I ovan nämnda betänkande anförs (s. 222) bl.a. att
mycket talar för att tendensen till ”avspecialisering” inom socialtjänsten är
en viktig bidragande orsak till att insatserna för de tunga missbrukarna
kommit att kännetecknas av allvarliga brister.

En av socialtjänstlagens utgångspunkter är att helhetssynen skall vara
vägledande för socialtjänstens arbete. Detta måste gälla även i fortsättningen.
Utformningen av den allmänt förebyggande verksamheten måste vidare
bestämmas av resp. kommun. Utskottet vidhåller sin uppfattning att
ytterligare obligatoriska nämnder inte bör införas och avstyrker således
motion So249 (c) yrkande 1.

Utskottet vill dock i sammanhanget framhålla följande. Den tidigare
organisationen med nykterhetsnämnder och tjänstemän som specialiserat sig
på arbete med alkoholister gjorde att särskilt kunskaper om arbetet med och
behandlingen av tunga missbrukare samlades och kunde tas till vara på ett
positivt sätt som nu inte alltid är fallet. En stor del av dessa kunskaper gick
förlorade i samband med socialtjänstens omorganisation. Det är utskottet
uppfattning att behovet av sådan kunskap och erfarenhet av nykterhetsvård

SoU 1987/88:17

16

nu är stort på många håll. Det är därför angeläget att finna organisatoriska
termer som garanterar tillgång till erforderlig specialistkompetens inom
missbrukarvården. Detta måste beaktas i det fortsatta arbetet med att
utveckla socialtjänsten.

Bidrag till organisationer

I budgetpropositionen föreslås 49 534 000 kr. under anslaget H 3. Bidrag till
organisationer. Från anslaget utgår bidrag till sammanslutningar som ägnar
sig åt rehabilitering av missbrukare m.m., bidrag till opinionsbildning inom
drogområdet genom föreningslivet samt medel för organisationsstöd till
nykterhetsorganisationer m.fl.

Till drogförebyggande verksamhet genom organisationslivet beräknas för
nästa budgetår 11,8 milj. kr. varav 3,7 milj. kr. till arbetsmarknadens
organisationer för insatser inom området Alkohol och arbetsliv. För bidrag
till sammanslutningar av f.d. alkoholmissbrukare, till sammanslutningar för
stöd och hjälp åt narkotikamissbrukare samt till organisationer som bedriver
rehabiliteringsarbete föreslås socialstyrelsen få disponera sammanlagt 13,95
milj. kr. Vidare beräknas för organisationsstöd 14,9 milj. kr. till vissa
nykterhetsorganisationer, 368 000 kr. till Nykterhetsrörelsens landsförbund
och drygt 3 milj. kr. till KALV-organisationerna (Länkens kamratförbund,
Alkoholproblematikers rikorganisation, Länkarnas riksförbund och Nykterhetsorganisationen
Verdandi).

I motion So223 av Ingemar Eliasson och Kenth Skårvik (fp) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att föreningen Familjehemmens
riksförbund bör kunna beviljas statligt stöd för sin verksamhet från
anslaget H 3. Bidrag till organisationer (yrkande 1) samt att riksdagen till
Bidrag till organisationer för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag
av 50 256000 kr. (yrkande2). Motionärerna anför bl.a. att Familjehemmens
riksförbund har ca 1 500 medlemsfamiljer uppdelade i lokal- och
länsavdelningar. Medlemmar är familjehem, stöd- och kontaktfamiljer,
socialförvaltningar, socialsekreterare och andra intresserade. Organisationen
har genomgått en omfattande utveckling de senaste åren, vilken varit
möjlig på grund av projektmedel från socialstyrelsen och allmänna arvsfonden.
Familjehemmens riksförbund vill bl.a. ge alla familjer som är eller vill
bli familjehem en adekvat utbildning. Även om huvudansvaret för detta
ligger på kommuner och landsting satsas det för litet. Motionärerna vill ha
statliga stimulansinsatser för att få till stånd en kvalitativ utveckling av
familjehemsvården.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat yrkanden om stöd till
Familjehemmens riksförbund. I betänkandet SoU 1983/84:20 s.33 konstaterade
utskottet att organisationen inte är en sådan organisation som kan få
bidrag ifrån ifrågavarande anslag enligt nuvarande bestämmelser, men
hänvisade till att frågan om vissa andra bidrag var aktuell hos såväl
socialstyrelsen som allmänna arvsfonden. I betänkandet SoU 1985/86:17
yttrade utskottet bl.a. följande (s. 12-13).

Det finns många ideella verksamheter där det görs värdefulla och nydanande
insatser för det sociala arbetet. Det är viktigt att ta till vara sådant enskilt

SoU 1987/88:17

17

1 * Riksdagen 1987/88. 12 sami. Nr 17

initiativ och engagemang. Detta är dock i första hand en uppgift för den
kommunala socialtjänsten. Särskilt gäller detta i fråga om sådan verksamhet
som kommunen primärt bör svara för, vartill hör erforderlig information och
utbildning för de familjehem man anlitar. Utskottet, som också vill erinra om
att behovet av stöd till nykterhetsorganisationer m.fl. är oförändrat stort,
kan inte förorda en sådan utvidgning av det nu aktuella anslaget. Däremot
kan (som ovan framhållits) Familjehemmens riksförbund komma i fråga för
bidrag för särskilda utvecklingsprojekt.

Utskottet konstaterade våren 1987 (SoU 1986/87:22 s.22) att Familjehemmens
riksförbund har erhållit bidrag från anslaget för utvecklings-och
försöksverksamhet (Fl 4) såväl för budgetåret 1985/86 som 1986/87. Enligt
vad utskottet erfarit kommer stöd att utgå även för innevarande budgetår.

Enligt utskottets uppfattning finns ingen anledning till ändrat ställningstagande
i frågan om stöd till Familjehemmens riksförbund från anslaget H 3.
Utskottet avstyrker därför motion So223 (fp) yrkande 1. Som en följd av
detta ställningstagande avstyrks även yrkande 2.

Utskottet återkommer i det följande till medelsberäkningen för anslaget H

3. Bidrag till organisationer.

I motion So257 av Barbro Nilsson (s) begärs ett tillkännagivande av vad i
motionen anförts om behovet av en egen anslagspost i budgeten för
Föreningen fruktdrycker. Föreningen får årliga anslag från anslaget H 3.
Motionären anför att då föreningens behov av årligt stöd även i framtiden är
obestridligt, detta bör markeras och värderas genom att Föreningen Fruktdrycker
tilldelas ett eget underkonto till punkten 2 inom Fl 3.

Medel till drogförebyggande projekt fördelas av socialstyrelsen till främst
riksorganisationer och till kommuner som i samverkan med organisationslivet
genomför lokala projekt. Enligt vad utskottet inhämtat erhåller föreningen
ca 300 000 kr. i organisationsstöd och dessutom stöd till olika projekt.
Utskottet anser mot denna bakgrund inte att det finns skäl för något
riksdagens initiativ och asvstyrker sålunda motion So257 (s).

I motion So243 av Nils Carlshamre m.fl. (m) hemställs att riksdagen vid
behandlingen av prop. 1987/88:100 bil. 7, anslaget H 3. Bidrag till organisationer,
för budgetåret 1988/89 anvisar 64 534 000 kr., samt att den i
förhållande till regeringens förslag med 15 000 000 kr. sålunda beslutade
förhöjningen skall tillföras fördelningsposten "bidrag till organisationer som
bedriver rehabiliteringsarbete" (yrkande 2). Motionärerna anför bl.a. att
ideell verksamhet utgör en viktig del i den totala kampen mot missbruket och
att de alternativa vårdformerna och det engagemang som där kommer till
uttryck bör stimuleras och uppvärderas.

I budgetpropositionen beräknas 2 895 000 kr. för bidrag till föreningar som
bedriver rehabiliteringsarbete. Det är socialstyrelsen som fördelar bidragen.
Vid fördelningen har socialstyrelsen prioriterat riksorganisationer, men
anslag har också beviljats till lokala föreningar som bedriver särskilt
angelägen eller nydanande verksamhet.

Utskottet behandlade ett likartat motionsyrkande i betänkandet SoU
1985/86:17 och instämde då i åsikten att den ideellt bedrivna verksamheten
utgör en viktig del i kampen mot missbruk samt att det var känt för utskottet

SoU 1987/88:17

18

att många organisationer bedriver ett samhällsnyttigt socialt rehabiliteringsarbete
med goda resultat. Utskottet erinrade om att förutom de bidrag som
utgår från förevarande anslag kan de särskilda medel för utvecklings- och
försöksverksamhet som fördelas från anslaget H 4 unyttjas för utveckling av
nya vård- och behandlingsmetoder för missbrukare. Kommunerna kan
dessutom använda kommunbidragsdelen av statsbidraget till missbrukarvård
till att köpa tjänster av enskilda organisationer. Utskottet konstaterade i
övrigt att det inte fanns ekonomiskt utrymme för ytterligare ekonomiskt stöd
till organisationer som bedriver rehabiliteringsarbete.

Utskottet gjorde våren 1987 samma bedömning och avstyrkte då aktuell
motion.

Under 1970-och 1980-talen har den frivilliga institutionssektorn expanderat
kraftigt, och det är framför allt den enskilt drivna vården sorn svarat för
tillväxten. Närmare 75 % av behandlingshemsplatserna finns på hem som
drivs av stiftelser eller enskilda.

Utskottet har inte ändrat sin uppfattning att den ideellt bedrivna verksamheten
utgör en viktig del i kampen mot missbruk. Ökningen av platsantalet
på behandlingshem och andra institutioner har också huvudsakligen skett
genom att den enskilt drivna vården har expanderat. Detta har möjliggjorts
genom det ekonomiska stöd till organisationerna som utgår samt genom att
kommunerna köper platser på enskilda behandlingshem.

Utskottet gör bedömningen att det inte för närvarande finns utrymme för
ytterligare stöd till organisationer som bedriver rehabiliteringsarbete. Utskottet
tillstyrker alltså propositionens förslag till medelsanvisning och
avstyrker motion So243 (m) yrkande 2.

Bidrag till missbrukarvård

I budgetpropositionen föreslås 810 milj. kr. under anslaget H 2. Bidrag till
missbrukarvård m.m.

Från anslaget utgår bidrag till missbrukarvård i enlighet med den
överenskommelse mellan staten och de båda kommunförbunden om ett nytt
system för statsbidrag till missbrukarvården som riksdagen godkände 1985
(prop. 1984/85:151, SoU 26, rskr. 355). Det nya systemet trädde i kraft den 1
januari 1986. Överenskommelsen gäller t.o.m. år 1989.

Statsbidraget utgår i form av kommunbidrag, platsbidrag och omstruktureringsbidrag.

Kommunbidraget disponeras fritt av kommunerna för olika typer av
insatser och till olika verksamheter, bl.a. sådana som drivs av organisationer,
stiftelser eller annan huvudman med ideell inriktning. Kommunbidraget
fördelas i huvudsak efter det genomsnittliga antalet vårddagar som varje
kommun utnyttjat vid statsbidragsberättigade institutioner under åren 1983
och 1984. För att garantera tillgång till vissa institutioner som behövs för
vården av de mest utsatta grupperna utgår vidare ett platsbidrag till vissa
institutioner med ett bestämt belopp per plats. I huvudsak utgörs dessa
institutioner av de f.d. statliga ungdomsvårdsskolorna och nykterhetsvårdsanstalterna.

Omstruktureringsbidrag kan utgå till huvudmän för dels sådana institutio -

SoU 1987/88:17

19

ner som är statsbidragsberättigade enligt ovan, dels de f.d. erkända och
enskilda nykterhetsvårdsanstalterna. Omstruktureringsbidrag utgår med ett
fast engångsbelopp per avvecklad plats, om minst fem platser avvecklas vid
institution som är berättigad till platsbidrag eller om minst en fjärdedel av
antalet platser dock lägst 10 platser avvecklas vid en f.d. erkänd eller enskild
nykterhetsvårdsanstalt.

Statsbidragen utbetalas av socialstyrelsen efter anmälan av statens förhandlingsnämnd.

Socialstyrelsen skall årligen efter samråd med Landstingsförbundet och
Svenska kommunförbundet till socialdepartementet redovisa en sammanställning
och analys av de förändringar som har skett inom missbrukarvården
m.m. Slutsatserna av analyserna kommer att redovisas till regeringen under
1989.

Enligt vad utskottet inhämtat kommer vidare riksrevisionsverket inom
kort att ges i uppdrag att analysera det nya statsbidragssystemets effekter.
Analysen skall föreligga klar hösten 1988.

I motion So231 av Marita Bengtsson (s) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om statsbidragens
användning för missbrukarvård (yrkande 1), dels om möjligheten till
större upptagningsområden till hem för särskild vård av unga (yrkande 2).
Motionären anför att enligt den inspektion som f.d. JO Tor Sverne utfört av
vissa av de f.d. ungdomsvårdsskolorna i landet, har denna omsorgsform blivit
sämre sedan landsting och kommuner tog över ansvaret från staten. Ett av
skälen till detta torde enligt motionären vara att landstingen är för små som
upptagningsområden och antalet ungdomar då inte räcker till specialinriktade
institutioner. Ett annat kan enligt motionären vara att socialnämnderna
1986 för första gången fick disponera en del av de pengar som tidigare gick til!
vårdinstitutionerna. Detta kan i ett kärvt ekonomiskt läge ha inneburit att
ekonomin fått styra mer än de behov som finns av kvalificerad vård. Det bör
också, enligt motionären, prövas om inte en del av de statsbidrag som nu går
till kommunerna för missbruksvård m.m. kan återföras till de särskilda
vårdhemmen för unga.

I betänkandet Ds S 1987:3 Översyn av LVU uttalar utredaren Tor Sverne
(s. 42-43) om den hittillsvarande tillämpningen av LVU bl.a. att det finns
anledning att känna oro för att socialtjänsten till stor del övergett tonåringarna.
Antalet platser på hemmen för särskild tillsyn (de tidigare ungdomsvårdsskolorna)
har under de senaste åren minskat och på flera hem tar man enligt
vad som upplysts inte emot ungdomar med de största problemen.

1 socialberedningens betänkande SOU 1987:22 Missbrukarna, Socialtjänsten,
Tvånget anförs beträffande utvecklingen inom institutionsvården för
alkoholmissbrukare bl.a. följande (s. 146-147).

Effekterna av de nya reglerna har blivit kraftiga. Under år 1986 erhöll
huvudmännen omstruktureringsbidrag på närmare 20 milj. kr. för avveckling
av vårdplatser inom missbrukarvården. Det innebar att drygt 300 vårdplatser
försvann inom den offentliga drivna vården. Även år 1987 genomförs
kraftiga förändringar. Omstruktureringsbidraget uppgår till knappt 15 milj.
kr. och 219 vårdplatser kommer att avvecklas under året. Sammanlagt finns
alltså beslut om avveckling av mer än 500 vårdplatser för vuxna missbrukare.

SoU 1987/88:17

20

De platser som försvinner har tidigare i stor utsträckning utnyttjats av de
mest utslagna missbrukarna. De nytillkomna behandlingshemmen vänder sig
i större utsträckning till socialt mer integrerade missbrukare. Utvecklingen
innebär därmed en risk att de mest utslagna missbrukarnas möjligheter att
erhålla vård på behandlingshem krymper.

Socialberedningen anför vidare (s. 357) att den finner det uppenbart att en
utbyggnad av § 18-hemmen inom LVM-vården måste komma till stånd för de
delar av landet som saknar sådana resurser. Enligt beredningen kan det
visserligen ifrågasättas om det - som förutsattes i den ursprungliga LVMpropositionen
- finns underlag för en institution av detta slag i varje län. Det
är enligt socialberedningens uppfattning möjligt att frågan i vissa delar av
landet kan lösas genom regionala samverkansavtal omfattande två eller i
något fall flera län.

Enligt utskottets mening talar mycket för att det nuvarande statsbidragssystemet
har negativa effekter framför allt för vården av de mest utsatta
ungdomarna. Detta är i så fall utomordentligt bekymmersamt. Utskottet
anser att denna fråga måste följas med stor uppmärksamhet. Då en översyn
av statsbidragssystemet pågår och nuvarande avtal löper ut 1989 finns
emellertid inte nu skäl för något initiativ från riksdagens sida.Utskottet
avstyrker med hänvisning till detta motion So231 (s).

I motion So266 av andre vice talman Karl Erik Eriksson m.fl. (fp, c)
hemställs, såvitt nu är i fråga, att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om insatser för tidig upptäckt av alkoholproblem.
Motionärerna anför att en aktion för att på sikt förändra missbruksvården
med inriktning på tidig upptäckt och tidiga insatser bör genomföras.
Enligt motionärernas uppfattning bör en omstrukturering ske av bidraget till
missbrukarvård så att resurserna överförs till tidiga insatser. Detta bör enligt
motionärerna aktualiseras i samband med att ett nytt avtal upprättas om
missbrukarvården 1990 och framåt.

Den viktigaste nyheten i de nuvarande reglerna för statsbidrag var att den
största delen av statsbidraget numera utgår i form av kommunbidrag som de
enskilda kommunerna fritt kan använda till olika insatser inom missbrukarvården.
Syftet bakom denna ordning var att stimulera en utveckling av
insatser i öppna former.

Utskottet har vid många tidigare tillfällen behandlat frågan om tidig
upptäckt och behandling av alkoholproblem och därvid understrukit socialtjänstens
ansvar för de verkligt tidiga insatserna.

Frågan om socialtjänstens förhållningssätt gentemot klienterna har behandlats
i socialberedningens ovan (s. 38) nämnda betänkande. Beredningen
säger då det gäller de övergripande utgångspunkterna för missbrukarvården
bl.a. följande (s. 197-198).

När socialtjänsten fått kännedom om att någon har allvarliga missbruksproblem
måste socialnämnden alltså söka upp den enskilde och försöka skapa
motivation hos honom för insatser som kan hjälpa honom ifrån missbruket.
Ett viktigt inslag i detta är att försöka skapa insikt och aktivt påverka klienten
och dennes situation. Man måste göra klart för missbrukaren att hans
missbruk inte är hans ensak. Enligt socialberedningens mening innebär den

SoU 1987/88:17

21

1** Riksdagen 1987/88. 12sami Nr 17

enskildes rätt till vård och behandling för ett tungt missbruk samtidigt en
skyldighet för socialnämnden att bedriva en aktivt uppsökande verksamhet
för att tillförsäkra den enskilde denna rätt.

Det bör särskilt understrykas att socialtjänstens erbjudande förhållningssätt
inte får leda till att unga missbrukare lämnas i fred med sitt missbruk. De
yngre missbrukarna har i regel ännu inte fått några omfattande medicinska
skador av missbruket men är på väg ut ur alla viktiga sociala sammanhang
som utbildningsväsende, arbetsmarknad och normala mänskliga relationer.
Om socialtjänsten intar en passivt erbjudande attityd mot dessa omotiverade
unga missbrukare, riskerar deras sociala situation att bli helt förödd.

Socialtjänsten måste också lära sig att identifiera missbruket tidigt. Det
innebär bl.a. att socialtjänsten bör bedriva ett aktivt uppsökande arbete. Det
innebär också att socialarbetarna bör vara mer observanta på missbruksproblemen
när en klient söker hjälp i något annat avseende, t.ex. ekonomiskt
bistånd. Missbrukarens rätt till bistånd till sitt livsuppehälle utesluter
vanligtvis inte att hans kontakt med socialtjänsten används i syfte att utreda
om det är missruket som är orsaken till hans livssituation.

Regeringen har nyligen redovisat sina överväganden med anledning av
socialberedningens förslag (prop. 1987/88:147 om tvångsvård av vuxna
missbrukare m.m.). Som tidigare nämnts sker vidare en översyn av det
nuvarande statsbidragssystemet för missbrukarvården. I avvaktan på resultatet
härav anser utskottet inte att riksdagen nu bör ta något initiativ i enlighet
med motionen. Utskottet avstyrker således motion So266 (fp, c) såvitt nu är i
fråga.

Utskottet har inte något att erinra mot medelsberäkningen i propositionen
såvitt avser anslaget H 2. Bidrag till missbrukarvård m.m.

Utvecklings-och försöksverksamhet

I budgetpropositionen föreslås under anslaget H 4. Utvecklings-och försöksverksamhet
att riksdagen anvisar ett reservationsanslag av 29 369 000 kr.
Anslaget används bl.a. för satsningar på utvecklings-och försöksverksamheter
inom socialt arbete, bl.a inom missbrukarvården.

För innevarande budgetår disponerar socialstyrelsen 1,36 milj. kr. för bl.a.
kurs- och konferensverksamhet inkl. utbildning och information för handläggare
av alkoholärenden hos länsstyrelserna samt för personal inom kommunernas
socialtjänst som arbetar med flyktingar eller zigenare. Styrelsen
disponerar närmare 2,5 milj. kr. för utvecklingsprojekt med olika former av
socialt arbete med zigenare samt 6,35 milj.kr. för bl.a. försöks- och
utvecklingsprojekt avseende behandling och stöd till familjer i kris, barn och
ungdomar som far illa samt nya vård- och behandlingsmetoder främst inom
den öppna missbrukarvården.

Socialstyrelsen har fått i uppdrag att inom en ram av 5 milj.kr. föreslå
regeringen utvecklingsprojekt inom narkomanvården. För stöd till utveckling
och förändring av främst institutionsvården eller alternativ till denna
disponeras 10 milj.kr.

Enligt bestämmelser som regeringen meddelar kan sammanlagt drygt 3,5
milj.kr. disponeras för utveckling av socialbyråernas arbete med familjer i
kris, utveckling av metoder i det sociala arbetet inkl. planering av individoch
familjeomsorgen, samt projekt rörande läkemedelsmissbrukare.

SoU 1987/88:17

22

Utveckling av vårdmetoder

SoU 1987/88:17

I motion So237av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till olika
vårdformer (yrkande 6). Motionärerna anför bl.a. att det är angeläget att
utveckla åtgärder som leder till tidig upptäckt av missbruksproblem, bl.a.
genom att företagshälsovården och primärvården blir effektivare på att
upptäcka och åtgärda. Motionärerna framhåller att den verksamhet som
bedrivs av enskilda exempelvis som stöd- och kontaktfamiljer måste stödjas
och uppmuntras samt vidare att ideellt bedriven missbrukarvård, t.ex.
LP-stiftelsen, måste stödjas.

I motion So260 av Alf Svensson (c) hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vårdinsatser för
narkotikamissbrukare (yrkande 2). Förebyggande åtgärder är enligt motionären
den viktigaste samhällsinsatsen för att komma till rätta med drogmissbruket.
De ideella organisationernas möjligheter till hjälpinsatser skall enligt
motionären stödjas av samhället. Vidare bör ”småmarior” liknande Mariapolikliniken
i Stockholm upprättas i bostadsområden där narkotikamissbruk
förekommer i stor omfattning.

I motion So274 av Ingvar Eriksson (m) hemställs, slutligen, att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om satsning
på nya och bättre vårdmetoder inom missbrukarvården (yrkande 2).
Motionären anför att då det gäller vård och rehabilitering av missbrukare
måste nya lösningar prövas och en större bredd och mångfald skapas på
vårdområdet. Motionären nämner särskilt Hazeldenmetoden och därmed
närbesläktade metoder.

I motion So249 av Alf Svensson (c) hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av satsningar på
familjevården (yrkande 2). Motionären anför att samtliga familjemedlemmar
måste delta i rehabiliteringsarbetet om den nödvändiga ”sammanläkningen”
skall kunna ske. Det är därför enligt motionärens uppfattning helt
nödvändigt att familjevården för alkoholister byggs ut.

Hazelden-eller Minnesota-modellen karaktäriseras av förhållandevis korta,
intensiva vårdprogram. Syftet med institutionsvården är att åstadkomma
en kraftfull intervention i klientens liv i syfte att starta en process som sedan
tänks fortsätta under lång tid i öppna former. Institutionstiden är till för att
motivera missbrukaren att sluta med sitt missbruk. Programmen är intensiva
och innehåller schemalagda aktiviteter under hela dagarna. Stor vikt läggs
vid pedagogiska inslag om missbrukets dynamik och effekter. Det är vidare
önskvärt att missbrukarens familj tar del i behandlingen.

Utskottet behandlade senast våren 1987 motioner om tidig hjälp vid
missbruksproblem (SoU 1986/87:22 s.24-25) och anförde då bl.a. att det
enligt utskottets mening är vikigt att ha en öppen attityd till nya impulser och
synpunkter på det sociala behandlingsarbetet. Variation och mångfald är en
tillgång inte bara i det drogpolitiska informationsarbetet utan även i utbudet
av behandlingsmöjligheter. Utskottet framhöll ånyo att det ideellt bedrivna
arbetet spelar en viktig roll i missbrukarvården.

I budgetpropositionen (s. 140) anförs att utvecklingen av metoder och nya
arbetsformer m.m. inom missbrukarvården stimuleras på olika sätt.För
utvecklingsarbete när det gäller nya eller förändrade former av institutionsvård
eller alternativ till sådan vård beräknas för nästa budgetår 10 milj. kr.
Vidare sägs att fortsatt stöd bör ges till utecklingsinsatser inom narkomanvården.
Insatserna bör bl.a. inriktas på att utveckla dels metoder för socialt
fält-och behandlingsarbete, dels former för samverkan mellan narkomanvård,
andra myndigheter och frivilliga organisationer. För detta ändamål
beräknas drygt 5 milj. kr. för kommande budgetår.

Enligt utskottets uppfattning tillgodoses motionärernas önskemål om stöd
till utveckling av vårdmetoder för missbrukare i allt väsentligt genom
regeringens prioriteringar på detta område. Utskottet anser det därför
obehövligt med något riksdagens uttalande med anledning av motion So237
(fp) yrkande 6, som alltså avstyrks.

Utskottet avstyrker även motion So260 (c) yrkande 2 med hänvisning till
det nu anförda.

Synpunkterna i motion So274 (m) ligger enligt utskottets mening väl i linje
med utskottets tidigare uttalanden om variation och mångfald i utbudet av
behandlingsmöjligheter. Utskottet avstyrker därför även denna motion
såvitt nu är i fråga (yrkande 2).

Utskottet gör samma bedömning beträffande motion So249 (c) yrkande 2
vari förordas vårdmetoder där hela familjen engageras. Utskottet avstyrker
därför även motion So249 (c) yrkande 2.

Socialtjänstens medverkan i samhällsplanering m.m.

I motion So227 av Sylvia Pettersson m.fl. (s) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om omfördelning
av medel till förmån för utveckling av socialtjänstens medverkan i
samhällsplaneringen (yrkande I), dels om behovet av utbildning av personal
och politiker (yrkande 2). Motionärerna anför bl.a. att SoL inte blivit det
genombrott för socialtjänstens medverkan i samhällsplaneringen som många
räknade med. Personalen bör enligt motionärerna ges möjligheter att
utveckla sitt arbete genom att fördjupa sina kunskaper, utvärdera sin
verksamhet och utveckla arbetsmetoder i överensstämmelse med såväl SoL
som de lokalt uppsatta målen. Motionärerna pekar på att mer än 29 milj.kr.
satsas på utvecklingsarbete bland barn och ungdom, missbrukarvård m.m.
och anför att det inom ramen för detta anslag borde ges utrymme även för
utveckling av socialtjänstens arbete i samhällsplaneringen. Vidare erinrar
motionärerna om att nya politiskt förtroendevalda tillkommit efter det att
SoL tillkom. Många av dessa torde enligt motionärerna ha behov av
utbildning, bl.a. om socialtjänstens grundläggande synsätt och om vilket
ansvar de enligt lagstiftningen har.

I 5 § socialtjänstlagen anges att socialtjänsten skall medverka i samhällsplaneringen
och i samarbete med andra samhällsorgan, organisationer,
föreningar och enskilda främja goda miljöer i kommunen.

Utskottet behandlade ett liknande motionyrkande (s) i sitt betänkande
SoU 1986/87:30 s.24-25 och uttalade då sammanfattningsvis att utskottet

SoU 1987/88:17

24

delade motionärernas uppfattning att det är av stor vikt att socialtjänsten ges
en reell möjlighet att delta i samhällsplaneringen samt att såväl socialtjänstlagen
som den nya plan-och bygglagen utgår från en sådan medverkan. Några
åtgärder från riksdagen förordades inte.

Socialstyrelsen har för att delta i utvecklingsarbetet på området under 1987
utgivit en remissutgåva av allmänna råd om socialtjänsten i samhällsplaneringen.

Att medverka i samhällsplaneringen är en lagfäst uppgift för socialtjänsten.
Det åligger kommunen att tillse att medel för verksamheten ställs till
socialtjänstens förfogande. I den mån kommunen vill genomföra särskilda
utvecklingsprojekt kan bidrag sökas från anslaget H 4. Mot bakgrund av det
anförda anser utskottet inte att yrkande 1 i motionen bör föranleda någon
riksdagens åtgärd. Utskottet avtyrker alltså motion So227 (s) såvitt nu är i
fråga.

Då det gäller frågan om utbildning av och information till personal och
politiker vill utskottet erinra om att socialstyrelsen enligt sitt nyligen erhållna
uppdrag om utvärdering av socialtjänstlagen bl.a. skall redovisa synpunkter
vad gäller utbildning och handledning för såväl berörda personalkategorier
som för förtroendevalda. Utskottet avstyrker med hänvisning härtill även
yrkande 2 i motion So227 (s).

Ett socialt stödprojekt bland invandrarungdom

I motion So214 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär åtgärder för att starta ett socialt stödprojekt bland
invandrarungdom i enlighet med motionens förslag. Motionärerna anser att
det krävs ett sammansatt åtgärdsprogram för att stötta de arbetslösa
invandrarungdomar som är, eller håller på att bli, utslagna. I detta bör enligt
motinärerna ingå ett socialt stödprojekt, som bör organiseras så att
invandrare anställs för att arbeta inom sin egen nations- och språkgrupp. De
invandrare som skall arbeta med verksamheten måste enligt motionärerna
ges en grundlig utbildning för att finna sig väl till rätta bland svenska
institutioner och andra vårdområden, inom utbildningssystemet och inom
arbetsmarknadsväsendet. Detta är, framhåller motionärerna, nödvändigt
för att invandrarungdomen skall få det konkreta stöd de behöver i olika
situationer.

Utskottet har behandlat likartade yrkanden flera gånger tidigare och
senast i betänkandet SoU 1986/87:22 s.28-29 där utskottet utförligt redogjorde
för dittills gjorda satsningar och vartill hänvisas.

I budgetpropositionen, bil. 11 jordbruksdepartementet, ges en samlad
redovisning för ungdomsfrågor som behandlas inom såväl jordbruksdepartementet
som övriga departement. Däri anförs bl.a (s.88) att en angelägen
fråga är att förstärka invandrarungdomarnas möjligheter till en god utbildning
då ungdomar med utländsk härkomst i högre grad än andra väljer de
kortare utbildningsvägarna. Vidare anförs under avsnittet ungdomars möjligheter
till fritid och engagemang (s.97) att invandrarungdomar i många fall
på ett naturligt och otvunget sätt har kommit in i det svenska föreningslivet,
samt att stödja och underlätta samverkansarbetet i det lokala föreningslivet
är en mycket viktig del av vår invandrarpolitik.

SoU 1987/88:17

25

Regeringen har den 4 april 1988 givit socialstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen
i uppdrag att gemensamt ta initiativ till insatser i syfte att förstärka
och utveckla samarbetet mellan socialtjänsten och arbetsförmedlingen i
landets kommuner. Avsikten med initiativet är bl.a. att stärka ungdomars
anknytning till arbetsmarknaden. Denna satsning avser givetvis i hög grad
invandrarungdom.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet inte att motion So214 (vpk)
bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Motionen avstyrks.

Medelsanvisningen

Utskottet tillstyrker den i budgetpropositionen föreslagna medelsanvisningen
under anslaget H 4. Utvecklings-och försöksverksamhet.

Kvinnliga missbrukare

Frågan om kvinnors missbruk och de särskilda krav som måste ställas på
vården av kvinnliga missbrukare behandlas i tre motioner.

I motion So237av Bengt Westerberg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande av
vad i motionen anförts om kvinnor och missbruk (yrkande 3). Motionärerna
framhåller att alkoholkonsumtionen har ökat bland kvinnor och att alkohol
är en av de viktigaste kända faktorerna bakom fosterskador. Trots detta är
enligt motionärerna vaksamheten mot kvinnligt alkoholmissbruk betydligt
lägre än mot manligt. Infomation om det kvinnliga alkoholmissbruket måste
därför spridas, och missbrukargruppen måste ägnas särskild uppmärksamhet
inom vården och forskningen.

I motion So220 av Karin Israelsson (c) begärs ett tillkännagivande av vad i
motionen anförs om åtgärder för att komma till rätta med kvinnors
alkoholmissbruk (yrkande 2), och motionärerna framhåller att särskilda krav
måste ställas i all planläggning av socialt behandlingsarbete som rör kvinnliga
missbrukare.

I motion So256 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) understryks kvinnliga missbrukares
behov av särskilda vårdinsatser som utgår från kvinnans speciella erfarenheter
och behov. Kvinnliga missbrukare bör enligt motionärerna ges möjlighet
till bättre vård, där de får möjlighet att bearbeta sin könsidentifikation.
Tillgången på institutioner för enbart kvinnor måste också förbättras. Det
anförda bör ges regeringen till känna.

Utskottet har behandlat de kvinnliga missbrukarnas speciella vårdproblem
bl.a. i betänkandena SoU 1984/85:14, SoU 1985/86:17 och SoU 1986/87:22.
Ett av de mest omtalade vårdprojekten för kvinnliga missbrukare, det s.k.
Ewa-projektet vid Magnus Huss-kliniken, Karolinska sjukhuset, har därvid
beskrivits. Syftet med projektet var att genom intensifierat uppspårande och
erbjudande av en lättillgänglig vårdmöjlighet kunna behandla kvinnor som
inte tidigare kunnat nås för medicinsk alkholistvård. Verksamheten är nu en
del av klinikens reguljära verksamhet under namnet Ewa-mottagningen och
kan sägas fungera som förebild för lättillgänglig alkoholistvård för kvinnor.
Då det gäller förebyggande verksamhet har stöd tidigare givits till flera

SoU 1987/88:17

26

projekt som vänder sig till kvinnor. Projekten har beskrivits i socialstyrelsens
skrift På kvinnors vis - Om drogförebyggande arbete (november 1984) och
spänner över vitt skilda områden, såsom musik, teater, verktygscirklar och
rena samtalsgrupper.

Socialstyrelsen har genom en kartläggning av befintliga vårdresurser för
kvinnliga missbrukare kunnat konstatera dels att kvinnliga avdelningar nu
organiseras vid flera institutioner, dels att öppenvårdsprojekt för tidig
upptäckt bedrivs på flera håll. Resultatet av kartläggningen redovisas i
skriften Vård för kvinnliga missbrukare (Socialstyrelsen redovisar 1987:4). I
skriften redovisas 90 verksamheter som bedriver särskild verksamhet för
kvinnor i någon form. Det understryks att redovisningen inte är fullständig,
men att den ändå ger en ganska god bild av vilka behandlingsmöjligheter som
finns för kvinnliga missbrukare och av hur en bra vård för kvinnliga
missbrukare skall vara utformad. Sammanfattningsvis anges några punkter
att lägga på minnet.

- Var sjätte missbrukare är i dag kvinna

- Missbruket är ofta dolt

- Kvinnor med alkoholproblem söker hjälp sent eller inte alls

- Kvinnor söker i stället läkare för andra åkommor som blodbrist, magproblem
eller gynekologiska besvär

- Psykvården får ta emot kvinnliga missbrukare som söker för depressioner
och sömnsvårigheter eller som kommer i samband med självmordsförsök

- Kvinnliga missbrukare känner mer skam och skuld än män

- Misshandel och sexuella övergrepp är vanliga erfarenheter hos många
missbrukande kvinnor

- Graviditeten kan innebära en vändpunkt för den missbrukande kvinnan,
men ett massivt stöd behövs

- Barn till missbrukande kvinnor bör erbjudas stöd och behandling

- Förutsättningar för en god öppenvård för kvinnor:
långvarig behandlingskontakt

möjlighet till anonymitet
avskilda lokaler

- Moment som bör ingå i en bra vård för kvinnor:
självförtroendeträning

stärkt kvinnoidentitet

bearbetning av särskilda kvinnoproblem

- Personalen måste ha bearbetat egna problem och attityder i samband med
sexualitet och könsroller

- Handledning med inriktning på kvinnoproblem.

Problemen kring kvinnliga alkoholmissbrukare och kvinnliga missbrukare i
behandling har berörts även i socialberedningens betänkande Missbrukarna,
Socialtjänsten, Tvånget (s. 144-146). Beredningen säger i dessa delar bl.a.
följande.

Socialtjänsten kommer främst i kontakt med kvinnor med en tung missbruksproblematik
och en svår social situation. Dessa kvinnor har, till skillnad från
de socialt etablerade kvinnliga missbrukarna, ett mer avancerat missbruk
med stort intag av starksprit, dvs. ett dryckesmönster som liknar mäns. Som

SoU 1987/88:17

27

tidigare påpekats utgör kvinnor med tungt missbruk en snabbt växande
grupp inom socialtjänsten. Av en rapport från Stockholms socialförvaltning
framgår att de utgör mellan en fjärdedel och en tredjedel av det totala antalet
missbrukare som har kontakt med socialtjänsten (Franér, Ågren, 1987).

Det finns enligt Lena Dahlgren mycket som tyder på att missbrukskarriären
hos kvinnliga alkoholmissbrukare ofta får ett snabbare förlopp än hos
manliga alkoholmissbrukare.

Under senare år har en stor del av uppmärksamheten i fråga om kvinnor
och missbruk ägnats problemet med s.k. dold alkoholism hos kvinnor.
Kvinnor i tidiga skeden av alkoholberoende är, som tidigare påpekats,
svårare att nå och motivera för vård och behandling för missbruksproblem.
Därtill kommer att de oftare har en mer komplex psykiatrisk problematik.
Dessa omständigheter ställer särskilda krav på vårdorganisationen. Erfarenheterna
från behandlingsenheter som vänder sig till socialt etablerade
kvinnor med missbruksproblem, bl.a. den s.k. EWA-enheten på Karolinska
sjukhuset i Stockholm och liknande enheter inom socialtjänsten, visar
emellertid att kvinnorna är minst lika motiverade och uthålliga i behandlingssituationen
när kontakten väl har etablerats (Dahlgren 1986 och Holmberg,
Malmström 1986).

Däremot finns det mycket som tyder på att detta inte gäller de kvinnor som
har ett mer avancerat missbruk och en i övrigt svår social situation.
Tillgängliga data visar att prognosen är sämre för kvinnliga än för manliga
tunga missbrukare.

Vad beträffar fosterskador på grund av alkoholmissbruk konstateras i
utredningens om det ofödda barnet betänkande SOU 1987:11 Åtgärder vid
missbruk m.m. under graviditet, att vid mitten av 1970-talet antalet barn som
årligen föddes i Sverige med fullständigt eller partiellt fetalt alkoholsyndrom
(FAS) uppskattades till mellan 100 och 400. En enkätundersökning som
utredningen gjort tyder på att antalet barn med sådana alkoholskador sjunkit
kraftigt sedan dess så att det numera rör sig om högst ett 50-tal barn per år.

Utredningens överväganden utmynnar bl.a. i att informationen till allmänheten
om riskerna för det väntade barnet med alkohol och andra droger bör
intensifieras. Informationen bör ges i de högre klasserna i grundskolan och i
gymnasiet samt genom mödravårdscentralerna, föräldrautbildningen, preventivmedelsrådgivningarna
och ungdomsmottagningarna. Utredningen
förordar vidare en utökad forskning dels om huruvida även mindre mängder
alkohol kan innebära fara för fostret, dels om behandling när det gäller
kvinnliga alkoholister.

Då det gäller behandlingen av de svåraste missbrukarna kan även erinras
om att 35 milj.kr. nyligen anslagits för stöd till utbyggnaden av vård enligt 18
§ LVM (prop. 1987/88:79, SoU 10, rskr. 165). I propositionen framhålls (s.
19) att det krävs en utveckling av den långsiktiga vården för kvinnliga
missbrukare liksom av LVM-vården. Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbrukare
(RFHL) har tidigare fått stöd till ett prostitutionsprojekt i
Stockholm, och förbundet har också startat ett s.k. motivationshem som i
huvudsak skall inriktas på att nå de prostituerade kvinnliga missbrukarna.

Frågan om insatser för kvinnliga missbrukare har blivit en allt större och
mer brännande fråga för missbrukarvården. Utskottet vill understryka
behovet av en specialiserad vård för kvinnor med särskild hänsyn tagen till
kvinnornas särskilda behandlingsbehov. Detta gäller såväl sluten som öppen

SoU 1987/88:17

28

vård. I sammanhanget finns även anledning att framhålla socialtjänstens
ansvar för att kvinnornas situation följs upp efter avslutad behandling.

Som redovisats ovan har socialstyrelsen kartlagt var särskild verksamhet
bedrivs för kvinnor och även sammanfattat vissa punkter, som särskilt bör
beaktas då vårdalternativ för kvinnliga missbrukare utformas. Medel till
verksamhet bland speciellt utsatta grupper har anslagits. Informationen till
gravida kvinnor om riskerna med missbruk under graviditet synes numera
fungera i huvudsak tillfredsställande.

Utskottet konstaterar mot bakgrund av det anförda att arbetet för att
hjälpa de kvinnliga missbrukarna i allt väsentligt bedrivs enligt de linjer som
förordas i motionerna varför något riksdagsinitiativ i frågan får anses
obehövligt. Utskottet avstyrker därför motionerna So237 (fp) yrkande 3,
So220 (c) yrkande 2 och So256 (s).

Missbruk av teknisk sprit m.m.

I motion So213 av Margareta Andrén och Olle Grahn (fp) begärs regeringsinitiativ
för att forskningen skall stimuleras till att få fram ofarliga tillsatser
som gör teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat odrickbara (yrkande 1)
samt att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att stimulera ansvariga
myndigheter och organisationer att driva återkommande informationskampanjer
för att minska missbruk av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat
(yrkande 2).

I motion So237 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande
om åtgärder för att få den tekniska spriten oanvändbar som berusningsmedel
(yrkande 1).

I motionerna framhålls att försäljningen av teknisk sprit för berusningsändamål
ökar. Vidare understryks att dessa preparat främst missbrukas av
människor med svåra alkoholproblem och med ofta starkt nedsatt hälsa
genom ett tidigare intensivt missbruk av ”vanlig” alkohol.

För försäljning av alkoholhaltiga preparat gäller samma regler som för
handel i allmänhet med det undantaget att preparaten inte får säljas om det
finns särskild anledning att anta att varan skall användas i berusningssyfte (17
§ lagen [1961:181] om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga
preparat).

En viss skärpning av bestämmelsen föreslogs i alkoholhandelsutredningens
slutbetänkande. 1 budgetpropositionen (s.137) anförs att socialministern
dock inte för närvarande är beredd att lägga fram någon proposition med
anledning av utredningens förslag.

Alkoholhaltiga preparat skall i princip vara denaturerade, d.v.s. ämnen
skall tillsättas för att förhindra missbruk. Varan ges därigenom en avskräckande
smak och lukt. Denatureringen får dock inte göra varan direkt
hälsovådlig om den ändå förtärs. Preparatet måste också gå att använda till
det avsedda ändamålet.

Socialstyrelsen genomförde år 1983 en kommunenkät om missbruk av
alkoholhaltiga preparat. Syftet med enkäten var bl.a. att få en översikt över
situationen i hela landet och med detta som grund initiera åtgärder mot
missbruket. Av enkätsvaren framkom att de flesta missbrukarna var män (90

SoU 1987/88:17

29

1 * * * Riksdagen 1987i88. 12 sami Nr 17

Rättelse S. 34 vid 34 rad 2 står: förslagsanslag. Rättat till reservationsanslag.

%) över 25 år (95 %). En tredjedel av alla kommuner (101 st) hade sökt
förebygga och/eller avhjälpa missbruket genom särskilda insatser.

Socialstyrelsen anordnade år 1984 ett s.k. rådslag rörande missbruk av
alkoholhaltiga preparat med företrädare för socialvården, polisen, nykterhetsorganisationer
m.fl.

Vid rådslaget konstaterades att det totala antalet missbrukare av alkoholhaltiga
preparat kan uppskattas till 4 000 i landet och att de vanligaste
preparaten är brännvätskor. Vidare konstaterades att det i allmänhet rör sig
om personer med ett långt framskridet missbruk av såväl alkoholdrycker som
tekniska alkoholprodukter. Motivet till att någon dricker dessa preparat i
stället för varor från Systembolaget är främst det låga priset men också
tillgängligheten. Socialstyrelsen har utgivit en rapport från rådslaget, PM
78/84.

Socialutskottet behandlade frågan om åtgärder mot missbruk av teknisk
sprit senast hösten 1987 i yttrandet SoU 1987/88:1 y till skatteutskottet.
Utskottet anförde därvid följande.

Socialutskottet ser allvarligt på missbruket av T-röd och liknande preparat.
Problemet är visserligen komplicerat med hänsyn till att teknisk sprit har ett
brett användningsområde och att fullgoda ersättningsmedel ännu inte finns.
Utskottet anser det emellertid nödvändigt med ytterligare åtgärder, bl.a. i
fråga om hanteringen på försäljningsställena, och när det gäller utvecklingen
av ersättningsmedel som inte är baserade på sprit. Detta gäller oberoende av
när ställningstagande kan ske till alkoholhandelsutredningens förslag. Det
ankommer i första hand på socialstyrelsen att bevaka och driva på utvecklingen
på området. Utskottet förutsätter att styrelsen kommer att ägna dessa
frågor särskild uppmärksamhet. Motionerna avstyrks med hänvisning till det
anförda.

Enligt vad utskottet inhämtat bedömde socialstyrelsen att missbruk av
teknisk sprit våren 1985 förekom i ungefär samma omfattning som vid
undersökningstillfället 1983. Från socialstyrelsen förbereds för närvarande
informationsinsatser om missbruk av teknisk sprit riktade till tillverkare,
importörer och återförsäljarnas organisationer. Dessutom har styrelsen
genomfört ett omfattande utredningsarbete för att finna bättre denatureringsmedel.

Utskottet vill ånyo understryka att missbruket av teknisk sprit och
liknande preparat är ett allvarligt problem. De missbrukare varom här är
fråga är ofta de svårast skadade och mest vårdkrävande. Socialtjänsten har
givetvis ett ansvar för att även dessa missbrukare ges vård och behandling.
Individinriktade åtgärder från socialtjänstens sida är emellertid otillräckliga i
dessa fall.

Enligt utskottets mening måste tillgängligheten av teknisk sprit och
alkoholhaltiga preparat nu begränsas. Detta kan främst ske genom en
skärpning av bestämmelserna för försäljning. Vidare bör olika ersättningsmedel
med mindre risk för missbruk så långt möjligt ersätta nuvarande
preparat, främst T-röd. De angivna åtgärderna kan innebära vissa olägenheter
för övriga konsumenter. Detta måste dock accepteras. Regeringen bör
enligt utskottets mening skyndsamt utarbeta åtgärdsförslag i enlighet med
det anförda.

SoU 1987/88:17

30

Vad utskottet sålunda anfört om åtgärder mot missbruk av teknisk sprit
m.m. bör riksdagen med anledning av motionerna So213 (fp) och So237 (fp)
yrkande 1 ge regeringen till känna.

Definition av narkotika

I motion So229av Margo Ingvardsson och Inga Lantz (vpk) hemställs om en
utredning om narkotikabegreppet. Motionärerna framhåller att den nuvarande
uppräkningsdefinitionen gör det svårt att möta inflödet av nya
syntetiska droger.Narkotikalagstiftningen kommer att släpa efter och blir
inte tillämplig på nya rusmedel förrän dessa blivit uppförda på någon
narkotikaförteckning. Den lucka i svensk narkotikalagstiftning som här
påtalas är betydande, särskilt som för närvarande inget slut kan skönjas på
raden av nya rusmedel, särskilt s.k. skräddarsydda eller analoga droger,
anför motionärerna.

I 8 § narkotikastrafflagen (1968:64) definieras narkotika som läkemedel
eller hälsofarliga varor med starkt vanebildande egenskaper eller varor som
med lätthet kan omvandlas till varor med sådana egenskaper och som därför
antingen är föremål för kontroll enligt en internationell konvention som
Sverige har biträtt eller som av regeringen har förklarats skola anses som
narkotika.

Sverige har biträtt två FN-konventioner beträffande narkotika, dels 1961
års allmänna narkotikakonvention (den s.k. Single Convention), med
ändringsprotokoll år 1972, dels 1971 års konvention om psykotropa substanser.
I listor som fogats till konventionerna och som fortlöpande revideras
finns upptagna de ämnen som är föremål för internationell kontroll.

I förordningen (1963:366, ändrad och omtryckt 1985:244) om att vissa
substanser skall anses som narkotika har regeringen angivit de ytterligare
substanser som skall anses som narkotika enligt narkotikastrafflagen. Dessa
indelas i centralstimulerande medel, hallucinogener, smärtstillande medel
samt sömnmedel och lugnande medel.

I betänkandet SoU 1986/87:22 (s. 12-14) behandlade utskottet en motion
med likartat innehåll som den nu aktuella. Utskottet inhämtade därvid
uppgifter om s.k. designer drugs, ”skräddarsydda” droger, vid en hearing
med företrädare för justitie-och socialdepartementen samt socialstyrelsen.
Utskottet hänvisade vidare till en utförlig behandling av frågan i betänkandet
SoU 1985/86:17 (s.27-29) då utskottet bl.a. redogjorde för den diskussion om
narkotikadefinitionen som förts i brottförebyggande rådets (BRÅ) promemoria
Narkotikabrott (PM 1982:2). I sistnämnda betänkande gjorde utskottet
bedömningen att det fanns klara fördelar med en uppräkningsdefinition
av den typ son för närvarande tillämpas då en sådan definition gör att det är
möjligt för var och en att skaffa sig kunskap om ifall ett visst ämne är
narkotika eller inte. Definitionen är dessutom enkel och juridiskt exakt och
därigenom tillfredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt. Utskottet ansåg att
beredskapen för att möta en situation då det på den svenska marknaden
uppträder nya narkotiska ämnen eller preparat är god. Utskottet anförde
också att oavsett vilken narkotikadefinition som tillämpas måste enligt
utskottets mening krav uppställas på en klar identifiering av ett ämne innan

SoU 1987/88:17

31

någon kan ställas till ansvar för befattning därmed. Mot bakgrund av det
anförda ansåg utskottet att det inte fanns skäl att utreda narkotikadefinitionen
och avstyrkte aktuella motioner såväl våren 1986 som 1987.

Utskottet anser att utvecklingen av nya narkotiska ämnen måste följas
med stor uppmärksamhet. Enligt utskottets uppfattning finns dock inte
heller nu anledning till ett ändrat ställningstagande i frågan om narkotikadefinitionen.
Utskottet avstyrker därför motion So229 (vpk).

Åtgärder mot spelberoende

I motion So205 av Karin Israelsson (c) hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att förebygga
spelberoende. Motionären anför att spelberoende kan få samma konsekvenser
som drogberoende med stora ekonomiska, sociala och psykiska problem.
Motionären föreslår därför ett åtgärdspaket mot spelberoende som bör
betalas med de medel som tillförs statsbudgeten genom spel och lotterier. I
paketet bör - såvitt nu är i fråga - ingå förstärkt forskning och utbildning,
stöd till uppbyggnaden av en länkrörelse samt projekt för vård och
prevention.

Delegationen för social forskning har, enligt vad utskottet erfarit, tagit
initiativ till en förberedande undersökning av omfattningen av sådant
spelberoende som behandlas i motionen. Behandling av personer med
spelberoende sker för närvarande vid ett behandlingshem för missbrukare.

Utskottet delar motionärens oro inför de problem som ett omfattande
spelberoende kan medföra, såväl för den enskilde som för hans närstående.
Utskottet konstaterar samtidigt att en undersökning för att klargöra omfattningen
av problemet påbörjats. Enligt utskottets mening bör resultatet av
studien avvaktas innan riksdagen har anledning att överväga något initiativ i
frågan. Utskottet avstyrker därför motion So205 (c).

Internationell samverkan

Utskottet har ingen erinran mot propositionens förslag till medelsanvisning
beträffande anslaget I 1. Bidrag till världshälsoorganisationen samt internationellt
socialpolitiskt samarbete m.m. samt anslaget 12. Vissa internationella
kongresser i Sverige.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande resurser för information
att riksdagen avslår motion 1987/88:So238,

2. beträffande information om alkoholens skadeverkningar
att riksdagen avslår motion 1987/88:So274 yrkande 1,

3. beträffande en attitydförändring till alkohol

att riksdagen avslår motion 1987/88:So279 yrkande 1,

4. beträffande det alkohol-och narkotikapolitiska rådet
att riksdagen avslår motion 1987/88:So254,

5. beträffande en kampanj för minskad alkoholkonsumtion
att riksdagen avslår motion 1987/88:So224,

SoU 1987/88:17

32

6. beträffande en kampanj mot langning

att riksdagen avslår motion 1987/88:So237 yrkande 2,

7. beträffande informationsinsatser till kvinnor och i arbetslivet
att riksdagen avslår motion 1987/88:So266 delvis,

8. beträffande alkoholfria sektorer

att riksdagen avslår motion 1987/88:So273,

9. beträffande medelsanvisning till upplysning och information på
drogområdet m.m.

att riksdagen till Upplysning och information på drogområdet m.m.
för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 7 513 000 kr.,

10. beträffande drogfria ungdomsmiljöer

att riksdagen avslår motion 1987/88:So253 yrkande 1, motion 1987/
88:So220 yrkande 5 och motion 1987/88:So278 delvis,

11. beträffande undersökning av ungdomars alkoholmissbruk
att riksdagen avslår motion 1987/88:So278 delvis,

12. beträffande insatser för ungdom i riskzon

att riksdagen avslår motion 1987/88 :So253 yrkande 2,

13. beträffande lokal och regional samordning av åtgärder mot
missbruk

att riksdagen avslår motion 1987/88:So233 och motion 1987/88:So279
yrkande 2,

14. beträffande nykterhets-och narkotikanämnder
att riksdagen avslår motion 1987/88:So249 yrkande 1,

15. beträffande stöd till Familjehemmens riksförbund
att riksdagen avslår motion 1987/88:So223 yrkande 1,

16. beträffande stöd till Föreningen fruktdrycker
att riksdagen avslår motion 1987/88:So257,

17. beträffande medelsanvisningen för Bidrag till organisationer
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1987/88:So223 yrkande 2 och motion 1987/88:So243 yrkande 2
till Bidrag till organisationer för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag
av 49 534 000 kr.,

18. beträffande statsbidrag till hem för vård av unga
att riksdagen avslår motion 1987/88:So231,

19. beträffande insatser för tidig upptäckt av alkoholproblem
att riksdagen avslår motion 1987/88:So266 delvis,

20. beträffande medelsanvisningen för bidrag till missbrukarvård
m.m.

att riksdagen till Bidrag till missbrukarvård m.m. för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 810 000 000 kr.,

21. beträffande utveckling av vårdmetoder

att riksdagen avslår motion 1987/88:So237 yrkande 6,

22. beträffande vårdinsatser för narkomaner

att riksdagen avslår motion 1987/88:So260 yrkande 2,

23. beträffande nya vårdmetoder

att riksdagen avslår motion 1987/88:So274 yrkande 2,

24. beträffande familjevård

att riksdagen avslår motion 1987/88:So249 yrkande 2,

SoU 1987/88:17

33

25. beträffande socialtjänstens medverkan i samhällsplaneringen
att riksdagen avslår motion 1987/88:So227 yrkande 1,

26. beträffande utbildning av socialtjänstens personal m.m.
att riksdagen avslår motion 1987/88:So227 yrkande 2,

27. beträffande ett socialt stödprojekt bland invandrarungdom
att riksdagen avslår motion 1987/88:So214,

28. beträffande medelsanvisningen till utvecklings-och försöksverksamhet att

riksdagen med bifall till regeringens förslag till Utvecklings-och
försöksverksamhet för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag
av 29 369 000 kr.,

29. beträffande kvinnors missbruk

att riksdagen avslår motion 1987/88:So237 yrkande 3, motion 1987/
88:So220 yrkande 2 och motion 1987/88:So256,

30. beträffande missbruk av teknisk sprit m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So213 och motion
1987/88:So237 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

31. beträffande definition av narkotika
att riksdagen avslår motion 1987/88:So229,

32. beträffande spelberoende

att riksdagen avslår motion 1987/88:So205,

33. att riksdagen till Bidrag till världshälsoorganisationen samt
internationellt socialpolitiskt samarbete m.m. för budgetåret 1988/89
anvisar ett förslagsanslag av 27 498 000 kr.

34. att riksdagen till Vissa internationella kongresser i Sverige för
budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 1 010 000 kr.

Stockholm den 14 april 1988
På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Kjell Nilsson (s), Ulla Tillander (c), Anita
Persson (s), Blenda Littmarck (m), Gunnar Ström (s), Per Arne Aglert (fp),
Ann-Cathrine Haglund (m), Yvonne Sandberg-Fries (s), Rosa Östh (c),
Ingrid Andersson (s), Claes Rensfeldt (s), Maud Björnemalm (s), Karin
Falkmer (m) och Lars-Ove Hagberg (vpk).

SoU 1987/88:17

34

Reservationer

SoU 1987/88:17

1. Information om alkoholens skadeverkningar m.m. (mom. 2
och 3 i hemställan)

Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Karin Falkmer (alla m) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 8 börjar med ”Utskottet
avstyrker” och slutar med ”bruket av alkohol” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser emellertid att det nu inte är tillräckligt att enbart fortsätta
hittillsvarande upplysnings- och opinionsbildningsverksamhet. Attityden till
alkohol mäste förändras. Skolan, folkrörelserna, de religiösa samfunden och
inte minst de vuxna har grundläggande viktiga uppgifter då det gäller att
informera om skadeverkningarna av droger och missbruk. Alla dessa
grupper måste engageras mera för informationen och för att i förebyggande
syfte ge barn och ungdomar fastare normer för sina liv och därigenom en
naturlig motståndskraft mot alkohol och narkotika. Vad utskottet anfört om
insatser för opinionsbildningen mot alkohol och andra droger bör riksdagen
med anledning av motionerna So274 (m) yrkande 1 och So279 (m) yrkande 1
ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 2 och 3 bort hemställa

2. beträffande information om alkoholens skadeverkningar

att riksdagen med anledning av motion 1987/88: So274 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande en attitydförändring till alkohol

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So279 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Det alkohol- och narkotikapolitiska rådet (mom. 4 i
hemställan)

Ulla Tillander (c), Blenda Littmarck (m), Ann-Cathrine Haglund (m), Rosa
Östh (c) och Karin Falkmer (m) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s.9 börjar med ”Upplysning och”
och slutar med ”So254 (c)” bort ha följande lydelse:

Alkoholfrågan brukar i skilda sammanhang betecknas som vårt största
olösta sociala problem, och skadeverkningarna ger besked om att denna
beteckning är korrekt. Upplysning och information har stor betydelse i
ansträngningarna att minska alkoholkonsumtionen. Det är enligt utskottets
mening angeläget att det finns ett organ som följer händelseutvecklingen på
drogområdet och snabbt kan föreslå regeringen lämpliga och konkreta
åtgärder när så erfordras. För att AN-rådet skall kunna ha denna roll krävs
dock att regeringen låter göra en uppdelning mellan AN-rådets och
socialdepartementets uppgifter. Rådet måste också tillföras tillräckliga
resurser för sitt arbete.Vad utskottet sålunda anfört om AN-rådet bör
riksdagen med anledning av motion So254 (c) ge regeringen till känna.

35

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa

4. beträffande det alkohol- och narkotikapolitiska rådet

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So254 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. En kampanj förminskad alkoholkonsumtion m.m. (mom. 5
och 6 i hemställan)

Daniel Tarschys (fp), Ulla Tillander (c), Blenda Littmarck (m), Per Arne
Aglert (fp), Ann-Cathrine Haglund (m), Rosa Östh (c) och Karin Falkmer
(m) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 11 börjar med ”Utskottet
vidhåller” och slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Utskottet anförde hösten 1986 och våren 1987 (SoU 1986/87:2 y s.30 och
SoU 1986/87:22 s.9) att det gärna såg en ny kampanj bl.a. mot langning. Det
är utskottets mening att det nu behövs en kampanj såväl för att rent allmänt
dra uppmärksamheten till alkoholfrågorna som för att stärka opinionsbildningen
mot langning. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med
anledning av motionerna So224 (fp) och So237 (fp) yrkande 2 ge regeringen
till känna.

dels att utskottet under mom. 5 och 6 bort hemställa

5. beträffande en kampanj för minskad alkoholkonsumtion

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So224 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. beträffande en kampanj mot langning

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So237 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Drogfria ungdomsmiljöer (mom. 10 i hemställan)

Ulla Tillander (c). Blenda Littmarck (m), Ann-Cathrine Haglund (m). Rosa
Östh (c) och Karin Falkmer (m) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 13 börjar med ”Enligt utskottets”
och slutar med ”i motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det nödvändigt att öka ansträngningarna att
skapa drogfria ungdomsmiljöer. De åtgärder som hittills vidtagits i detta
syfte är enligt utskottets mening otillräckliga. För att drogfria alternativ
verkligen skall komma till stånd måste föreningslivet och föräldrarna
stimuleras att engagera sig i högre grad än vad som nu sker. Det är vidare
nödvändigt att åtgärder mot langning vidtas i anslutning till nöjestillställningar.
Vad utskottet anfört om behovet av insatser för att skapa drogfria
ungdomsmiljöer bör riksdagen med anledning av motionerna So253 (s)
yrkande 1, So220 (c) yrkande 5 samt So278 (m) i motsvarande del ge
regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa

10. beträffande drogfria ungdomsmiljöer
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So253 yrkande 1.
motion 1987/88:So220 yrkande 5 och motion 1987/88:So278 delvis som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

SoU 1987/88:17

36

5. Undersökning av ungdomars alkoholmissbruk (mom. 11 i
hemställan)

Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Karin Falkmer (alla m) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 13 börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”är i fråga” bort ha följande lydelse:

För att motverka det tilltagande alkoholmissbruket bland ungdomar är det
enligt utskottets mening nödvändigt att en genomgripande undersökning
görs om ungdomens alkoholvanor. Detta bör riksdagen ge regeringen till
känna med anledning av motion So278 (m) såvitt nu är i fråga.

dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa

11. beträffande undersökning av ungdomars alkoholmissbruk
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So278 delvis som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Lokal och regional samordning av åtgärder mot missbruk
(mom. 13 i hemställan)

Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Karin Falkmer (alla m) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 15 börjar med ”Utskottet vill” och
slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är de samordningsinsatser som redovisats i det
föregående dock inte tillräckliga.

Vad som krävs för bekämpning av drogproblemet är en snabb och effektiv
organisation som har överblick över hela strukturen och snabbt kan ingripa.

Utskottet förordar därför att man snarast tillskapar samordnande organ,
lokalt, regional och centralt, för förebyggande och bekämpande av alkoholoch
narkotikamissbruk. I varje kommun måste det bildas grupper, som
kontinuerligt följer drogfrågan. Förutom polis och sociala myndigheter bör
det finnas representanter för Hem och skola, elevföreningar och så många
andra aktiva ungdoms- och idrottsföreningar som möjligt. På länsplanet bör
motsvarande organisation samordna insatserna så att inga ärenden "faller
mellan stolarna" på grund av traditionella myndighetsgränser. Utskottet
förordar därför att en sådan grupp bildas i varje län.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion So233 (m)
och So279 (m) yrkande 2 ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 13 bort hemställa

13. beträffande lokal och regional samordning av åtgärder mot
missbruk

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So233 och motion
1987/88:So279 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

7. Nykterhets- och narkotikanämnder (motiveringen till mom.
14 i hemställan)

Daniel Tarschys (fp). Blenda Littmarck (m). Per Arne Aglert (fp), AnnCathrine
Haglund (m) och Karin Falkmer (m) anser att det avsnitt i

SoU 1987/88:17

37

betänkandet som på s. 16 börjar med ”En av socialtjänstens” och slutar med
”yrkande 1” bort ha följande lydelse:

En av socialtjänstlagens utgångspunkter är att helhetssynen skall vara
vägledande för socialtjänstens arbete. Utskottet menar - som utvecklas
närmare nedan - att specialistkompetens inom missbrukarvården dock måste
garanteras vad gäller behandlingen. Det kan ifrågasättas om inte motsvarande
kompetens skulle vara en fördel även inom nämndorganisationen.
Utskottet är dock inte nu berett att förorda att ytterligare obligatoriska
nämnder införs. Det kan emllertid övervägas om inte försöksverksamhet
med t.ex. nykterhets- och narkotikanämnder bör få förekomma. Utskottet
avstyrker med hänvisning till det anförda motion So249 (c) yrkande 1.

8. Stöd till Familjehemmens riksförbund (mom. 15 i
hemställan)

Daniel Tarschys (fp), Ulla Tillander (c), Blenda Littmarck (m), Per Arne
Aglert (fp), Ann-Cathrine Haglund (m), Rosa Östh (c) och Karin Falkmer
(m) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 18 börjar med ”Enligt utskottets”
och slutar med ”även yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att organisationer som Familjehemmens riksförbund
genom sitt engagemang och stöd till medlemmarna bedriver en värdefull
verksamhet. Det är angeläget att familjevården utvecklas genom utbildningsinsatser.
Utskottet anser att föreningen Familjehemmens riksförbund
nu skall beviljas statligt stöd för sin verksamhet från anslaget H 3. Bidrag till
organisationer. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av
motion So223 (fp) yrkande 1 ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 15 bort hemställa

15. beträffande stöd till Familjehemmens riksförbund
att riksdagen med anledning av motion 1987/88: So223 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Medelsanvisningen för Bidrag till organisationer (mom. 17 i
hemställan)

under förutsättning av bifall till reservation 8

Daniel Tarschys (fp). Ulla Tillander (c), Per Arne Aglert (fp) och Rosa Östh
(c) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 18 börjar med ”Utskottet
återkommer” och som slutar med ”till organisationer” bort ha följande
lydelse:

Utskottet tillstyrker därför förslaget i motion So223 (fp) yrkande 2 och
föreslår att till anslaget H 3. Bidrag till organisationer anvisas ett reservationsanslag
av 50 256 000 kr.

SoU 1987/88:17

38

dels att utskottet under mom. 17 bort hemställa

17. beträffande medelsanvisningen för Bidrag till organisationer
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till
motion 1987/88:So223 yrkande 2 till Bidrag till organisationer för
budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 50 256 000 kr.,

10. Medelsanvisningen för Bidrag till organisationer (mom. 17
i hemställan)

under förutsättning av avslag på reservation 8

Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Karin Falkmer (alla m) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 19 börjar med ”Utskottet gör”
och slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Den ideellt drivna verksamheten utgör en viktig del i den totala kampen
mot missbruk. Här kan t.ex. erinras om de insatser som görs av LP-stiftelsen,
där bl.a. familjevården rönt stor framgång. De alternativa vårdformer och
det engagemang som där kommer till uttryck bör stimuleras och uppvärderas.
En ökad och mera målmedveten sådan satsning skulle kunna ge
ytterligare goda resultat. Här behövs en ännu mera öppen attityd när det
gäller att tillvarata dessa alternativ, som också har visat sig ge en mera positiv
rehabiliteringseffekt än många liknande verksamheter som drivs i offentlig
regi. 1 kampen mot missbruket och i rehabiliteringsarbetet måste de
alternativa vårdformerna ges större utrymme.

Utskottet tillstyrker därför förslaget i motion So243 (m) yrkande 2 och
föreslår att anslaget H 3. Bidrag till organisationer räknas upp med
ytterligare 15 milj. kr. att tillföras fördelningsposten Bidrag till organisationer
som bedriver rehabiliteringsarbete.

dels att utskottet under mom. 17 bort hemställa

17. beträffande medelsanvisningen för Bidrag till organisationer
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till
motion 1987/88:So243 yrkande 2 till Bidrag till organisationer för
budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 64 534 000 kr.,

11. Medelsanvisningen för Bidrag till organisationer (mom. 17
i hemställan)

under förutsättning av bifall till reservation 8

Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Karin Falkmer (alla m) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 18 börjar med ”Utskottet
återkommer” och som slutar med ”till organisationer” bort utgå,

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 19 börjar med ”Utskottet gör” och
slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Den ideellt drivna verksamheten utgör en viktig del i den totala kampen
mot missbruk. Här kan t.ex. erinras om de insatser som görs av LP-stiftelsen,
där bl.a. familjevården rönt stor framgång. De alternativa vårdformer och
det engagemang som där kommer till uttryck bör stimuleras och uppvärde -

SoU 1987/88:17

39

ras. En ökad och mera målmedveten sådan satsning skulle kunna ge
ytterligare goda resultat. Här behövs en ännu mera öppen attityd när det
gäller att tillvarata dessa alternativ, som också har visat sig ge en mera positiv
rehabiliteringseffekt än många liknande verksamheter som drivs i offentlig
regi. I kampen mot missbruket och i rehabiliteringsarbetet måste de
alternativa vårdformerna ges större utrymme.

Utskottet tillstyrker därför förslaget i motion So243 (m) yrkande 2 och
föreslår att anslaget H 3. Bidrag till organisationer räknas upp med
ytterligare 15 milj. kr. att tillföras fördelningsposten Bidrag till organisationer
som bedriver rehabiliteringsarbete.

Utskottet har ovan förordat att Familjehemmens riksförbund skall beviljas
stöd för sin verksamhet från anslaget H 3. Bidrag till organisationer.
Utskottet föreslår som en följd härav att anslaget räknas upp med ytterligare
722 000 kr.

dels att utskottet under mom. 17 bort hemställa

17. beträffande medelsanvisningen för Bidrag till organisationer
att riksdagen med anledning av regeringens proposition och med bifall
till motion 1987/88:So243 yrkande 2 och motion 1987/88:So233
yrkande 1 till Bidrag till organisationer för budgetåret 1988/89 anvisar
ett reservationsanslag av 65 256 000 kr.,

12. Insatser för tidig upptäckt av alkoholproblem (mom. 19 i
hemställan)

Daniel Tarschys (fp). Ulla Tillander (c). Blenda Littmarck (m), Per Arne
Aglert (fp), Ann-Cathrine Haglund (m), Rosa Östh (c) och Karin Falkmer
(m) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 22 börjar med ”Regeringen har”
och slutar med ”nu är i fråga” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör en omstrukturering ske av bidraget till
missbrukarvård så att resurser överförs till tidiga insatser. Detta bör
aktualiseras i samband med att ett nytt avtal om missbrukarvården upprättas.
Vad utskottet anfört om statsbidraget till missbrukarvården bör riksdagen
med anledning av motion So266 (fp, c) såvitt nu är i fråga ge regeringen till
känna.

dels att utskottet under mom. 19 bort hemställa

19. beträffande insatser för tidig upptäckt av alkoholproblem
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So266 delvis som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Nya vårdmetoder (mom. 23 i hemställan)

Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Karin Falkmer (alla m) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 24 börjar med ”Synpunkterna i”
och slutar med ”(yrkande 2)” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning måste samhället för att lyckas med rehabiliteringen
av missbrukare pröva nya vårdmetoder. Alternativa metoder där

SoU 1987/88:17

40

patienten hjälps att inse att han måste ändra sitt beteende bör därför stödjas.
Under behandlingstiden bör patienten hjälpas att öva in en ny livsstil.
Eftervården måste därefter bygga på organiserat kamratstöd, familjevård
och fortsatt uppföljning. Vad utskottet anfört om behovet av att satsa på nya
och bättre vårdmetoder som t. ex. Hazeldenmetoden, bör riksdagen med
anledning av motion So274 (m) yrkande 2 ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 23 bort hemställa

23. beträffande nya vårdmetoder
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So274 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Ett socialt stödprojekt bland invandrarungdom (mom. 27 i
hemställan)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 25 börjar med ”Utskottet har”
och på s. 26 slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att ett stödprojekt bör organiseras så att invandrare
anställs för att arbeta inom sin egen nations- och språkgrupp. De invandrare
som skall arbeta med verksamheten måste enligt utskottets mening ges en
grundlig utbildning för att finna sig väl till rätta bland svenska institutioner
och andra vårdområden, inom utbildningssystemet och inom arbetsmarknadsväsendet.
Detta är nödvändigt för att invandrarungdomen skall få det
konkreta stöd de behöver i olika situationer. Stödprojektet bör organiseras
och administreras av kommunerna med full kostnadstäckning genom statsbidrag
och statsbidraget finansieras genom särskild arbetsgivaravgift.

Detta bör ges regeringen till känna med anledning av motion So214 (vpk).

dels att utskottet under mom. 27 bort hemställa

27. beträffande ett socialt stödprojekt bland invandrarungdom
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So214 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Kvinnors missbruk (mom. 29 i hemställan)

Daniel Tarschys (fp), Ulla Tillander (c). Blenda Littmarck (m), Per Arne
Aglert (fp), Ann-Cathrine Haglund (m). Rosa Östh (c) och Karin Falkmer
(m) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 29 börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”So256 (s)” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla behovet av insatser för kvinnliga alkoholmissbrukare
och för kvinnor med andra missbruksprobiem. Denna missbrukargrupp
bör ägnas ökad uppmärksamhet inom vården och i forskningen. Detta gäller
inte minst beträffande de gravida missbrukarna mot bakgrund av de risker
som alkohol och andra droger innebär för foster. Behandlingsinsatserna
måste vidare anpassas efter kvinnornas speciella behov. Vad utskottet nu

SoU 1987/88:17

41

anfört bör riksdagen med anledning av motion So237 (fp) yrkande 3, motion
So220 (c) yrkande 2 samt motion So256 (s) ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 29 bort hemställa

29. beträffande kvinnors missbruk
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So237 yrkande 3,
motion 1987/88:So220 yrkande 2 och motion 1987/88:So256 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

16. Definition av narkotika (mom. 31 i hemställan)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 32 börjar med ”Utskottet anser”
och slutar med ”So229 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning har den nuvarande definitionen av narkotika
betydande narkotikapolitiska brister. Med tanke på de allvarliga riskerna för
framställning av en rad beroendeframkallande och hälsofarliga medel bör
narkotikabegreppet ses över.

Den linje som brottsförebyggande rådets arbetsgrupp pekat på bör bli
föremål för fortsatta studier i avsikt att finna en teknisk lösning på problemen
med narkotikadefinitionen.

Vid en utvidgning av narkotikabegreppet efter dessa riktlinjer torde dock i
förarbeten och specialmotiveringar fordras en grundlig precisering av de
kriterier som skall användas vid bedömningar i de enskilda fallen. Frågan
fordrar anlitande av både juridisk, medicinsk och narkotikapolitisk sakkunskap.

Utskottet förordar därför att en utredning tillsätts med uppdrag att
allsidigt granska det nuvarande narkotikabegreppet samt föreslå åtgärder
som kan vara påkallade för att möta utvecklingen och tänkbara hot. Detta
bör riksdagen med anledning av motion So229 (vpk) ge regeringen till
känna.

dels att utskottet under mom. 31 bort hemställa

31. beträffande definition av narkotika
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So229 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

SoU 1987/88:17

42

Innehållsförteckning

SoU 1987/88:17

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motioner 2

Utskottet 5

Upplysning och information 5

Allmänt 5

Det alkohol- och narkotikapolitiska rådet 8

Kampanjer m.m 10

Medelsanvisningen 11

Ungdomars missbruk 12

Samordning av insatser 15

Bidrag till organisationer 17

Bidrag till missbrukarvård 19

Utvecklings- och försöksverksamhet 22

Utveckling av vårdmetoder 23

Socialtj änstens medverkan i samhällsplanering m.m 24

Ett socialt stödprojekt bland invandrarungdom 25

Medelsanvisningen 26

Kvinnliga missbrukare 26

Missbruk av teknisk sprit m.m 29

Definition av narkotika 31

Åtgärder mot spelberoende 32

Internationell samverkan 32

Hemställan 32

Reservationer 35

I.Information om alkoholens skadeverkningar (mom. 2 och 3 i
hemställan) av m 35

2. Det alkohol- och narkotikapolitiska rådet (mom. 4 i hemställan)
av m och c 35

3. En kampanj för minskad alkoholkonsumtion m.m. (mom. 5

och 6 i hemställan) av m, fp och c 36

4. Drogfria ungdomsmiljöer (mom. 10 i hemställan) av m och c .. 36

5. Undersökning av ungdomars alkoholmissbruk (mom. 11 i
hemställan) av m 37

6. Lokal och regional samordning av åtgärder mot missbruk
(mom. 13 i hemställan) av m 37

7. Nykterhets- och narkotikanämnder (motiveringen till mom. 14

i hemställan) av m och fp 37

8. Stöd till Familjehemmens riksförbund (mom. 15 i hemställan)

av m, fp och c 38

9. Medelsanvisningen för Bidrag till organisationer (mom. 17 i
hemställan) av fp och c 38

10. Medelsanvisningen för Bidrag till organisationer (mom. 17 i
hemställan) av m 39

II. Medelsanvisningen för Bidrag till organisationer (mom. 17 i
hemställan) av m 39

43

12. Insatser för tidig upptäckt av alkoholproblem (mom. 19 i SoU 1987/88:17

hemställan) av m, fp och c 40

13. Nya vårdmetoder (mom. 23 i hemställan) av m 40

14. Ett socialt stödprojekt bland invandrarungdom (mom. 27 i
hemställan) av vpk 41

15. Kvinnors missbruk (mom. 29 i hemställan) av m, fp och c .... 41

16. Definition av narkotika (mom. 31 i hemställan) av vpk 42

gotab Slockholm 1988 15125

44