Socialutskottets betänkande
1987/88:14
om vissa anslag till omsorg om barn och ungdom
(prop. 1987/88:100 bil. 7 delvis)
Sammanfattning
I betänkandet behandlas i proposition 1987/88:100 bil. 7 framlagda förslag
under F 2-F 4: Bidrag till hemspråksträning i förskolan. Barnmiljörådet samt
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag.
I ett antal motioner från samtliga partier föreslås att ett bidrag till
adoptionskostnader införs.
För att förhindra att ekonomiskt svaga grupper utestängs från möjligheten
att adoptera och att adoptivbarn inte får syskon anser utskottet att ett bidrag
till adoptionskostnader bör införas från den 1 januari 1989. Bidraget bör,
enligt utskottet, uppgå till 50 % av kostnaderna, dock högst 20 000 kr. vid
varje adoptionstillfälle. Bidraget bör inte vara skattepliktigt. Utskottet
uttalar att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med förslag om
ett sådant bidrag. Vad utskottet anfört föreslås riksdagen ge regeringen till
känna. Utskottets vpk-ledamot reserverar sig till förmån för ett förslag om att
riksdagen redan nu skall besluta om införande av bidraget.
Med anledning av en motion (s) konstaterar utskottet att familjerådgivningen
är av stort värde. Utskottet vidhåller att regeringen skyndsamt bör ta
upp frågan om hur familjerådgivningsverksamheten skall kunna tryggas.
Detta föreslås riksdagen ge regeringen till känna. Utskottets s-ledamöter
reserverar sig och hänvisar till att det kan förutsättas att socialstyrelsen
kommer att behandla denna fråga med förtur.
Utskottet behandlar vidare ett flertal motioner (s, m och c) om föräldrautbildning
samt en motion (fp) om skyddsombud för barnolycksfall, en motion
(s) om en statlig barnombudsman och en motion (c) om handlingsprogram
för barn i storstadsmiljö. Utskottet avstyrker dessa motioner.
Fp-ledamöterna reserverar sig till förmån för ett yrkande om skyddsombud
för barnolycksfall. Utskottets c-ledamöter reserverar sig beträffande
föräldrautbildning och beträffande handlingsprogram för barn i storstadsmiljö.
1
SOU
1987/88:14
1 Riksdagen 1987188. 12 sami. Nr 14
FEMTE HUVUDTITELN
SoU 1987/88:14
Proposition 1987/88:100 bil. 7
1. F 2. Bidrag till hemspråksträning i förskolan
Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt F 2 (s. 107-108) och
hemställer
1. att riksdagen godkänner de i propositionen angivna riktlinjerna för
statsbidrag till hemspråksträning i förskolan,
2. att riksdagen till Bidrag till hemspråksträning iförskolan för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 30 300 000 kr.
2. F3. Barnmiljörådet
Regeringen har under punkt F 3 (s. 108-109) föreslagit riksdagen att till
Barnmiljörådet för budgetåret 1988/89 anvisa ett förslagsanslag av 3 754 000
kr.
Motioner
1987/88:So236 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skyddsombud för bekämpande av barnolycksfall.
1987/88:So270 av Karin Söder m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen begär att regeringen låter barnmiljörådet, med beaktande
av vad som anförts i motionen, utarbeta ett samlat och övergripande
handlingsprogram för barn och storstadsmiljö.
1987/88:So622 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till kännna vad i motionen anförts om
inrättandet av en statlig barnombudsman.
Utskottet
Barnmiljörådet är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att handlägga
frågor rörande barns miljö och barns säkerhet. Instruktion för barnmiljörådet
framgår av särskild förordning (1980:572).
Barnmiljörådets verksamhet omfattar olika samordningsprojekt inom
barnsäkerhets- och barnmiljöområdet. Vidare arbetar rådet med särskild
information inom dessa områden genom skrifter, konferenser, utställningar,
seminarier m.m. En referensgrupp för barnsäkerhet och en för barnmiljö är
knutna till rådet i syfte att samla in erfarenheter, stimulera och samordna
olika insatser, sprida information och uppmärksamma brister i barns miljö.
Rådet medverkar också i ett samarbete med de övriga nordiska länderna i
barnsäkerhetsfrågor.
I motion So236 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs, såvitt nu är i fråga
(yrkande 1) att regeringen ges till känna vad som i motionen anförts
angående skyddsombud för bekämpande av barnolycksfall. I motionen
uppges att 200 000 barn i Sverige skadas så svårt att sjukhusbesök eller
motsvarande är nödvändigt. Av dem måste ca 15 000 barn läggas in för vård.
Olycksfall svarar enligt motionärerna för nära hälften av den totala
dödligheten bland barn i landet och utgör för barn över ett år den största
enskilda dödsorsaken. Den främsta olycksorsaken är utformningen av den
fysiska miljön. Enligt motionärerna finns det inom barnhälsovården och
skolan en öppenhet och beredskap för åtgärder mot olycksfall som gör att
man med relativt enkla medel bör kunna bygga upp en skyddsorganisation
med samma effektivitet som arbetarskyddet. Organisationen för elevskyddsombud
bör byggas ut så att den blir heltäckande. För mindre barn bör
föräldrar kunna utbildas till barnskyddsombud.
Motionsyrkanden med samma lydelse har tidigare behandlats av utskottet
(SoU 1986/87:2 och SoU 1986/87:36). I betänkandet SoU 1986/87:2 om
barnsäkerhet hänvisade utskottet till att det i propositionen om utvecklingslinjer
för hälso- och sjukvården (prop. 1984/85:181) understrukits att det
skadeförebyggande arbetet i kommunerna kräver ett direkt engagemang av
medborgarna, folkrörelser och ansvariga samhällsorgan för att bli framgångsrikt.
I propositionen hade vidare erinrats om det viktiga skadeförebyggande
arbete som genom primärvården, särskilt genom barnhälsovårdens
och distriktssköterskornas försorg, utförs i samband med föräldrautbildningen
och i samband med hembesök inom barnhälsovården. Socialministern
hade ansett det angeläget att det skadeförebyggande arbetet i denna form
vidareutvecklades (prop. s. 39).
Utskottet erinrade vidare om att regeringen i juli 1986 givit socialstyrelsen i
uppdrag att utreda miljö- och hälsoskyddsnämndernas skadeförebyggande
verksamhet. I uppdraget låg också att belysa möjligheterna att utveckla en
aktiv medborgarmedverkan. Utskottet förutsatte att socialstyrelsen därvid
skulle komma att ta till vara bl.a. de erfarenheter som vunnits i de olika
projekt där föräldrar och andra frivilliga engagerats som barnmiljöombud.
Mot bakgrund av den då inledda utredningen var utskottet inte berett att ta
ställning till de närmare formerna för bekämpande av barnolycksfall.
Motionerna avstyrktes med hänvisning härtill och till att socialstyrelsens
uppdrag skulle redovisas senast den 1 juli 1987. Utredningsarbetet pågår
alltjämt vid socialstyrelsen och en redovisning skall, enligt uppgift från
styrelsen, ske under våren 1988. Utskottet har erfarit att styrelsen bl.a.
överväger hälsoskyddslagens tillämpning på olycksrisker.
Utskottet vidhåller att riksdagen bör avvakta resultatet av socialstyrelsens
utredning samt regeringens överväganden med anledning därav. Utskottet
avstyrker därför motion So236 (fp) yrkande 1.
I motion So622 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s) yrkas att regeringen ges till
känna vad i motionen anförts om inrättande av en statlig barnombudsman.
Motionärerna anför att det saknas en företrädare för barnen som med stöd av
lagstiftning kan bevaka och åtgärda barnens intressen. Ombudsmannen skall
dock inte agera i enskilda familjeärenden.
Barnmiljörådet har som uppgift att tillvarata barns intressen. Rådet
handlägger som tidigare nämnts frågor rörande barns miljö och säkerhet.
SoU 1987/88:14
D
3
1 * Riksdagen 1987/88.12 sami. Nr 14
Myndighetens arbete är främst inriktat på samordnings- och informationsuppgifter.
Utanför det statliga området har Rädda Barnen inrättat en syssla som
”barnombudsman”. Även organisationen Barnens Rätt i Samhället (BRIS)
är engagerad i liknande arbete (se betänkandet SoU 1986/87:22 s. 22 f.).
I dagarna har den år 1986 i regeringskansliet tillsatta arbetsgruppen BUS
(Barn-Ungdom-Samordning) överlämnat ett förslag till statsrådet Lindqvist
om inrättande av en barnombudsman. Arbetsgruppen har föreslagit att
barnombudsmannen skall göras till chef för barnmiljörådet. Ombudsmannen
avses få i första hand en opinionsbildande uppgift. Arbetet skall utgå från
all befintlig lagstiftnings effekter på barns situation i samhället. Avsikten är
sålunda att ombudsmannen inte skall företräda barn och deras föräldrar i
enskilda frågor. Arbetsgruppen föreslår vidare att barnmiljörådets styrelse
förstärks och att rådets kansli tillförs juridisk expertis i samband med att en
barnombudsman inrättas. Det föreslås också att befintlig lagstiftnings
effekter på barns situation i samhället kartläggs och att behovet av en särskild
barnmiljölag belyses. Arbetsgruppen BUS anser också att arbetet med
lokala barnombud bör uppmuntras.
Utskottet ser positivt på åtgärder som syftar till en bättre bevakning av
barnens intressen i samhället. Sådana åtgärder behövs såväl på lokal som
central nivå. Ett förslag om en ombudsman m.m. från arbetsgruppen BUS
har helt nyligen redovisats. Utskottet anser att regeringens överväganden
med anledning av förslaget bör avvaktas innan riksdagen har anledning att
överväga något initiativ i frågan. Motion So622 (s) avstyrks därför.
I motion So270 av Karin Söder m.fl. (c) begärs att regeringen låter
barnmiljörådet, med beaktande av vad som anförts i motionen, utarbeta ett
samlat och övergripande handlingsprogram för barn och storstadsmiljö
(yrkande 2). Enligt motionärerna krävs åtgärder på såväl övergripande plan
som på detaljområden för att förbättra barns och ungdomars situation i
samhället, inte minst i våra storstadsområden. I motionen tar motionärerna
upp flera områden där de anser att insatser krävs, t.ex. boende- och
fritidsmiljön, utbildningen, arbetstiderna för småbarnsföräldrar och TV-,
film- och videoutbudet.
Motioner med motsvarande och liknande innehåll har behandlats tidigare
av utskottet i olika sammanhang, senast i betänkandet SoU 1985/86:18. I
betänkandet hänvisades till följande uttalande av utskottet vid riksmötet
1984/85.
Uppgiften att samordna de olika insatserna och ta mera övergripande
initiativ bör enligt utskottets mening snarare åvila barn- och ungdomsdelegationen
än - såsom motionärerna förordar - barnmiljörådet. Som framgått av
den här lämnade redogörelsen är barn- och ungdomsdelegationen representerad
i en rad olika arbetsgrupper som stöder försöks- och utvecklingsarbete
som gäller barn och ungdom. Delegationen har därutöver samordnande och
övergripande uppgifter. Ett uppdrag till barnmiljörådet i enlighet med
motionen skulle mot denna bakgrund knappast tillföra något nytt (SoU 1984/
85:17 s. 9).
SoU 1987/88:14
Barn- och ungdomsdelegationen lämnade år 1985 en rapport (SOU 1985/33)
4
Några barn- och ungdomsfrågor 1982-1985.1 rapporten finns en redogörelse
dels för de åtgärder som regeringen vidtagit på barn- och ungdomsområdet,
dels för det förberedelsearbete som bedrivits i barn- och ungdomsdelegationen
och de allmänna diskussioner som därvid förts. Av rapporten framgår
bl.a. att delegationen fortfarande är representerad i arbetsgrupper som
stöder utvecklingsarbete vid fritidsgårdar och inom idrottsrörelsens barnoch
ungdomsverksamhet. Delegationen har också engagerat sig i frågor som
rör bl.a. föräldrars arbetstider, videovåldet, övergången skola-arbetsliv och
invandrarbarns förhållanden.
1 tilläggsdirektiv till barn- och ungdomsdelegationen (dir. 1986:4) anför
statsministern bl.a. att delegationen i sitt fortsatta arbete bör ges möjlighet
att fördjupa och bredda några allmänna, övergripande och principiellt
inriktade diskussioner. För att detta skall vara möjligt bör delegationen ges
en något friare ställning till det löpande arbetet i regeringskansliet. Delegationens
rådgivande uppgifter bör fortsättningsvis begränsas till frågor av
allmän karaktär och tvärgående frågor som hör hemma inom flera fackdepartements
områden.
Den i april 1986 i regeringskansliet tillsatta arbetsgruppen BUS (BarnUngdom-Samordning)
redovisade år 1987 en PM nr 1; Samlad ungdomspolitik
- överväganden och förslag, där regeringsarbetet med barn- och
ungdomsfrågorna behandlades. I en PM nr 2; Brottsförebyggande rådets
arbetsgrupp för barn och ungdomsfrågor - nuläge samt överväganden och
förslag, föreslår arbetsgruppen BUS att BRÅ:s nämnda arbetsgrupp sammanförs
med statens ungdomsråd. I promemorian lämnas en redovisning av
arbetet inom BRÅ:s arbetsgrupp. Där framgår att arbetet inriktats på
skolans roll och skett i nära samarbete med skolöverstyrelsen. Arbetsgruppen
har, som redovisats i det föregående, helt nyligen föreslagit att en
barnombudsman inrättas vid barnmiljörådet och att rådet även i övrigt
förstärks.
Vid behandlingen av den aktuella frågan våren 1986 delade utskottet
uppfattningen att det är viktigt att beakta de speciella problem som
storstadsmiljön kan medföra för barn och ungdomar. Det konstaterades
dock att de frågor som tas upp i motionen berör flera fackdepartement och
bör lämpa sig för en övergripande diskussion i barn- och ungdomsdelegationen.
Utskottet ansåg därför att det inte fanns skäl att ge barnmiljörådet ett
uppdrag av här aktuellt slag (SoU 1985/86:18 s. 11).
Utskottet vill betona vikten av kraftfulla insatser från samhällets sida med
hänsyn till barn- och ungdomsproblemen i storstadsmiljön. Som ovan
framgått är emellertid bevakningen av barn- och ungdomsfrågorna redan
föremål för överväganden inom regeringskansliet. Nyligen har föreslagits att
barnmiljörådet skall ges nya och utökade funktioner på området. Utskottet
anser därför inte att riksdagen bör ta något sådant initiativ som föreslås i
motionen. Motion So270 (c) yrkande 2 avstyrks således.
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen till barnmiljörådet.
Utskottet hemställer
1. beträffande skyddsombud för bekämpande av barnolycksfall
att riksdagen avslår motion 1987/88:So236 yrkande 1,
SoU 1987/88:14
5
2. beträffande en statlig barnombudsman
att riksdagen avslår motion 1987/88:So622,
3. beträffande ett handlingsprogram för barn i storstadsmiljö
att riksdagen avslår motion 1987/88:So270 yrkande 2,
4. beträffande medelsanvisningen
att riksdagen till Barnmiljörådet för budgetåret 1988/89 anvisar ett
förslagsanslag av 3 754 000 kr.
3. F 4. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor
Regeringen har under punkt F 4 (s. 109-111) föreslagit riksdagen att till
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor för budgetåret 1988/89
anvisa ett förslagsanslag av 3 961 000 kr.
Motioner
1987/88:So604 av Bengt-Ola Ryttar (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidrag till
internationella adoptioner.
1987/88:So608 av Gullan Lindblad och Inger Koch (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett statligt stöd om
20 000 kr. bör utgå till adoptivföräldrar i samband med varje adoption av
barn.
1987/88:So611 av Kersti Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att ekonomiskt stöd skall utgå vid adoption av utländska
barn.
1987/88:So616 av Marianne Carlström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om adoption av
utländskt barn.
1987/88:So624 av Inga Lantz och Margo Ingvardsson (vpk) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar införa ett statligt bidrag om 20 000 kr. per
adopterat barn,
2. att riksdagen till bidrag till adoptioner för budgetåret 1988/89 anslår 31,2
milj. kr.
1987/88:So637 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om stöd vid internationella
adoptioner i enlighet med vad som anförs i motionen.
1987/88:So638 av Jan Hyttring (c) vari yrkas att riksdagen beslutar införa ett
bidrag på 30 000 kr. vid adoption.
Utskottet
En särskild utredare redovisade våren 1987 betänkandet Kostnader i
samband med adoption av utländska barn (Ds S 1987:1) med förslag om
bidrag vid adoption. I budgetpropositionen anmärks att utredningsförslaget
har remissbehandlats och att förslaget för närvarande bereds inom socialdepartementet.
SoU 1987/88:14
I motion S06O8 av Gullan Lindblad och Inger Koch (båda m) yrkas att
regeringen ges till känna att ett statligt stöd om 20 000 kr. bör utgå till
adoptivföräldrar i samband med varje adoption av barn. Motionärerna
förordar att bidraget knyts till antalet barn som adopteras vid ett och samma
tillfälle. De anser vidare att bidraget bör vara basbeloppsanknutet och utgå
oavsett om föräldrarna adopterat barnet via en organisation eller privat.
Förslag om ett bidrag av 20 000 kr. per adoption begärs även i motion S06I6
av Marianne Carlström m.fl. (s) och motion S06II av Kersti Johansson m.fl.
(c). I motion S06II (c) anförs att högre bidrag bör utgå vid adoption av två
eller flera barn vid samma tillfälle. Motionärerna (c) hänvisar också till
utredningsförslaget beträffande möjlighet att i övrigt minska adoptionskostnaderna.
Även i motion So604 av Bengt-Ola Ryttar (s) förordas ett statligt
bidrag vid adoption av utländska barn. Bengt Westerberg m.fl. (fp) begär i
motion So637 att regeringen återkommer med förslag om högre bidrag än i
utredningen föreslagna 5 000 kr. (yrkande 2).
I motion So624 av Inga Lantz och Margo Ingvardsson (båda vpk) yrkas att
riksdagen beslutar införa ett statligt bidrag om 20 000 kr. per adopterat barn
(yrkande 1). I samma motion yrkas att riksdagen till bidrag till adoptioner för
budgetåret anslår 31,2 milj.kr. (yrkande 2).
I motion So638 av Jan Hyttring (c) hemställs att riksdagen beslutar införa
ett bidrag på 30 000 kr. vid adoption.
Frågan om de höga kostnaderna för internationella adoptioner har behandlats
av utskottet vid flera tillfällen, senast våren 1986 i betänkandet SoU
1985/86:30 s. 35 f.
Vid riksmötet 1984/85, då frågan också var uppe, upplyste utskottet att
regeringen avsåg att tillsätta en utredning i frågan. Utskottet anförde att
enligt utskottets mening utredningens uppgift borde vara att utarbeta förslag
till ekonomiskt stöd till enskilda för utgifter i samband med en internationell
adoption (SoU 1984/85:17 s. 12).
Efter att år 1985 ha gett statskontoret i uppdrag att analysera kostnader
och servicenivå hos de auktoriserade adoptionsorganisationerna beslöt
regeringen senare samma år tillkalla en särskild utredare med uppdrag att
undersöka förutsättningarna för att minska den enskildes kostnader i
samband med adoption av utländska barn. I direktiven till utredaren (dir.
1985:54) redovisas riksdagens ovannämnda uttalande. I direktiven anför
statsrådet Lindqvist att det enligt hans uppfattning därför finns anledning att
undersöka förutsättningarna för att minska den enskildes kostnader i
samband med adoption av utländska barn.
Vid riksmötet 1985/86 konstaterade utskottet att den aviserade utredningen
om adoptionskostnaderna tillsatts och att utredningsarbetet kommit i
gång. Mot bakgrund av formuleringarna i utredarens direktiv ville utskottet
emellertid understryka sitt tidigare uttalande om att utredningens uppgift
borde vara att utarbeta förslag till ekonomiskt stöd till enskilda för utgifter i
samband med en internationell adoption. Utskottet förutsatte att regeringen
skulle beakta detta när den senare hade att ta ställning till resultatet av
utredningen (bet. 30 s. 35 f.).
Den särskilde utredaren redovisade, som nämnts, våren 1987 betänkandet
SoU 1987/88:14
7
Kostnader i samband med adoption av utländska barn (Ds S 1987:1). Där
redovisas bl.a. att sedan 1975 har i genomsnitt 1 600 adoptivbarn kommit till
Sverige varje år. De totala adoptionskostnaderna uppgick 1985 till i
genomsnitt 40 000 kr. per adoption av utländskt barn.
För att adoptivföräldrarna inte skall drabbas av statliga avgifter och av
fördyringar som följer av den statliga styrningen av adoptionsverksamheten
föreslår utredningen att ett nytt statligt bidrag skall införas. Bidraget föreslås
utgå med 5 000 kr. per adoptionstillfälle att lämnas direkt till föräldrarna när
adoptionen är genomförd. Bidraget bör enligt förslaget utbetalas av de
allmänna försäkringskassorna efter ansökan av adoptivföräldrarna.
Kostnaden för detta bidrag och en föreslagen höjning av statsbidraget till
NIA om 500 000 kr. beräknas uppgå till sammanlagt 8 milj. kr. Utredningen
föreslår att detta belopp avdelas i samband med en justering av det
familjeekonomiska stödet till barnfamiljerna.
För det fall regeringens överväganden skulle leda till att ytterligare statliga
bidrag bör införas redovisar utredningen två olika alternativ härför. Det ena
alternativet stöder i första hand adoption av barn vid ett andra adoptionstillfälle
under det att det andra alternativet ger ett lika stort bidrag vid varje
adoptionstillfälle (50% av schablonbelopp, dock högst 20 000 kr). Som
villkor för att bidrag skall lämnas bör, enligt förslaget, krävas att adoptionsföräldrarna
är bosatta här i riket vid adoptionstillfället och att adoptivbarnet
inte fyllt tio år vid adoptionstillfället. Utredningen föreslår också åtgärder för
att samordningsvinster m.m. skall uppnås.
Utskottet gör följande överväganden.
Det är viktigt att adoptionskostnaderna för de enskilda inte stiger till nivåer
där många av ekonomiska skäl tvingas avstå från adoption. Staten har, som
utskottet tidigare framhållit, ett ansvar för utvecklingen på området. Det kan
konstateras att de genomsnittliga adoptionskostnaderna stigit kraftigt under
1980-talet. För att förhindra att ekonomiskt svaga grupper utestängs från
möjligheten att adoptera och att adoptivbarn inte får syskon anser utskottet
att ett bidrag till adoptionskostnader bör införas från den 1 januari 1989.
Bidraget bör uppgå till 50 % av kostnaderna, dock högst 20 000 kr. vid varje
adoptionstillfälle. Bidraget bör inte vara skattepliktigt. Regeringen bör
snarast återkomma till riksdagen med förslag om ett sådant bidrag.
Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna med anledning av
motionerna So604 (s), S06O8 (m), S06I6 (s), Soöll (c), So637 (fp) yrkande 2,
So624 (vpk) och So638 (c).
Utskottet har ingen erinran mot den föreslagna medelsanvisningen till NIA.
Utskottet hemställer
1. beträffande bidrag lill adoptioner
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So604, motion
1987/88:So608, motion 1987/88:So611, motion 1987/88:So616, motion
1987/88:So624, motion 1987/88:So637 yrkande 2 och motion 1987/
88:So638 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
SoU 1987/88:14
2. beträffande medelsanvisningen
att riksdagen till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor för
budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 3 961 000 kr.
4. Föräldrautbildningm.m.
Motioner
1987/88:So270 av Karin Söder m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till riktad utbildning för
föräldrar och berörda personalgrupper i syfte att förebygga och tidigt
upptäcka ungdomars kristillstånd.
1987/88:So605 av Grethe Lundblad och Lena Öhrsvik (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en utvärdering av den uppsökande och förebyggande
verksamheten för barn som utsätts för olämpliga uppväxtförhållanden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att familjerådgivningen utvecklas samt att föräldraverksamhet
och föräldrautbildning utökas inom barnomsorg och skola.
1987/88:So610 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fullföljandet av
föräldrautbildning som erbjuds alla föräldrar.
1987/88:So613 av Alf Svensson (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om föräldrautbildning.
1987/88:So639 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att frågan om föräldrautbildning blir föremål för en parlamentarisk
utredning.
Utskottet
I ett antal motioner tas frågor om föräldrautbildning upp.
I motion SoölO av Karin Israelsson m.fl. (c) yrkas att regeringen ges till känna
vad i motionen anförts om fullföljandet av föräldrautbildning som erbjuds
alla föräldrar. Motionärerna framhåller att det finns behov av föräldrautbildning
även efter nyföddhetsperioden. Enligt motionärerna krävs utbildningsalternativ
som passar olika föräldrars barnomsorgsformer. Det pekas på att
stora variationer över landet föreligger även i fråga om första delen av
föräldrautbildningen. Motionärerna anser att det finns starka skäl att följa
upp det beslut om riktlinjer för utbildningen som riksdagen fattade år 1979.
I motion So613 av Alf Svensson (c) yrkas att regeringen ges till känna vad i
motionen anförts om föräldrautbildning (yrkande2). Motionären anför bl.a.
att föräldrautbildning bör vara en viktig del av arbetet vid mödra- och
barnavårdscentraler och på BB och en naturlig del av verksamheten vid
daghem och andra förskolor. Föräldrautbildningen skall bl.a. betona äkten
-
SoU 1987/88:14
9
skåpet som bästa grund för familjebildning och ge en motvikt till en
kommersialiserad och ytlig syn på samlevnaden.
I motion So639 av Alf Wennerfors (m) yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att frågan om föräldrautbildning blir föremål för en parlamentarisk
utredning.
I motion So270 av Karin Söder m.fl. (c) hemställs att riksdagen begär att
regeringen tar initiativ till riktad utbildning för föräldrar och berörda
personalgrupper i syfte att förebygga och tidigt upptäcka ungdomars
kristillstånd (yrkande 1). Motionärerna anför bl.a. att många vuxna är
otrygga och osäkra i sina roller och att det därför är viktigt att kunskap och
stöd ges inom området.
Riksdagen (prop. 1978/79:168, SoU 1978/79:45 rskr. 1978/79:385) godkände
år 1979 allmänna riktlinjer för en allmän föräldrautbildning. Dessa riktlinjer
innebar bl.a. att en allmän föräldrautbildning i anslutning till barns födelse
med början år 1980 successivt skulle byggas ut i landstingskommunernas regi
som en del av den normala verksamheten vid mödra- och barnavårdscentraler
samt BB. Föräldrautbildningen skall bl.a. förmedla kunskap i frågor om
hur det fysiska och psykiska tillståndet påverkas under graviditet, förlossning
och tiden närmast efter förlossning, fostrets utveckling, förebyggande
hälsovård och det stöd som samhället kan erbjuda blivande och nyblivna
föräldrar.
Den år 1973 tillkallade barnomsorgsgruppen framlade år 1980 sitt slutbetänkande
(SOU 1980:27) Barn och vuxna.
I slutbetänkandet behandlades frågor om föräldrautbildning under barnets
förskole- och skolår samt föräldrautbildning som når alla i samhället. Bl.a.
föreslogs studieförbunden och de frivilliga organisationerna få en huvuduppgift
i vad gällde diskussionsgrupper samt studier och olika gemensamhetsarrangemang
för föräldrar och för föräldrar och barn. Betänkandet ledde
emellertid aldrig till något förslag från regeringen.
Här kan vidare nämnas att enligt 4 kap. 10 § lagen om allmän försäkring det
för barn mellan 4 och 12 år utgår tillfällig föräldrapenning 2 dagar per barn
och år till föräldrar som vill besöka sitt barn på daghem, fritidshem, förskola
eller skola eller delta i föräldrautbildning, s.k. kontaktdagar.
Statsrådet Bengt Lindqvist besvarade den 9 februari 1987 en interpellation
om föräldrautbildning (snabbprot. 1986/87:67 anf. 8-12). Statsrådet sade sig
dela interpellantens åsikt att föräldrar behöver kunskaper och stöd även efter
det att barnet lämnat spädbarnsstadiet för att kunna fungera i sin fostrarroll.
Statsrådet hänvisade vidare till att det i princip är landsting och kommuner
som via barnavårdscentraler, barnomsorg och skola bedriver föräldrautbildning,
men att i många fall den kommunala verksamheten kompletteras med
insatser från frivilligorganisationer.
Enligt statsrådet Lindqvists mening har förskolan en viktig funktion att
fylla när det gäller föräldrautbildning för föräldrar till barn i förskoleåldern.
Inom förskolans olika verksamhetsformer får föräldrar en naturlig kontaktpunkt
att diskutera sina barns utveckling och behov tillsammans med kunnig
personal. Statsrådet Lindqvist ville särskilt peka på den snabba utveckling av
SoU 1987/88:14
10
den öppna förskolan som skett. Vidare uppgav han att regeringen från
anslaget för utvecklings- och förnyelsearbete inom barnomsorgen beviljat
medel till ett tjugotal projekt som handlar om föräldrautbildning. Detta
ansåg han visa vilken vikt regeringen fäster vid detta område. När det gäller
formerna för föräldrautbildning måste de enligt statsrådet anpassas till de
lokala förutsättningarna i kommuner och landsting. Självfallet är det också
bra om frivilligorganisationer - bildningsförbund, föräldraföreningar och
andra organisationer - deltar i arbetet, anförde statsrådet. Avslutningsvis
uppgav han att han avsåg att tillsammans med skolministern diskutera om ett
samlat initiativ beträffande föräldrautbildning under förskoleperioden och
skoltiden är möjligt och motiverat.
Utskottet har erfarit att något sådant samlat initiativ ännu inte har kommit
till stånd.
Under anslaget till kommunal barnomsorg inräknas bidrag till fortbildningsinsatser
(för budgetåret 1988/89 2,5 milj. kr.). En studie beträffande
fortbildning av personal inom barnomsorgen (socialstyrelsens PM 168/87)
utförd inom ramen för en kartläggning och analys av personalfortbildningen
inom barnomsorgen visar att utbildning angående barn i kris är vanligt
förekommande. Det kan anmärkas att socialstyrelsen nyligen har erhållit ett
uppdrag avseende utvärdering av socialtjänstlagen. Uppdraget omfattar
bl.a. utbildningsinsatser för berörda personalkategorier.
Två motioner liknande de nu aktuella behandlades våren 1987 utförligt av
utskottet i betänkandet SoU 1986/87:36 s. 6 f.
Utskottet, som avstyrkte motionerna, underströk bl.a. vikten av en
fortsatt utveckling av föräldrautbildningen under olika skeden av barnets
uppväxt. Frågan om föräldrautbildning för föräldrar till något äldre barn
befanns dock redan vara aktualiserad hos regeringen och påkallade därmed
ingen åtgärd av riksdagen.
Vid riksmötet dessförinnan förklarade utskottet i anslutning till en motion
med samma innehåll som den nu aktuella motion So613 yrkande 2 att
utskottet delade uppfattningen att föräldrautbildning är ett viktigt led för att
underlätta för föräldrar, inte minst för dem som är ensamstående, att
tillgodose sina barns behov och ge barnen ökad trygghet i vardagen.
Utskottet kunde emellertid inte ställa sig bakom ett uttalande i enlighet med
det då aktuella motionsyrkandet, som därför avstyrktes (SoU 1985/86:30 s.
17-18).
Utskottet kan konstatera att det föreligger en bred samstämmighet i fråga
om vikten av insatser på området. Det är därför beklagligt att något samlat
initiativ ännu inte kommit till stånd. Utskottet förutsätter att man inom
regeringskansliet fortsätter ansträngningarna att undersöka hur föräldrautbildningen
kan utvecklas och stimuleras. Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna So610 (c) och So639 (m). Yrkandet i motion So613 (c)
yrkande 2 avstyrks på de grunder utskottet anfört tidigare.
Inte heller i fråga om sådana utbildningsinsatser som begärs i motion So270
(c) yrkande 1 kan det anses påkallat med något initiativ från riksdagens sida.
Motionen avstyrks därför.
SoU 1987/88:14
I motion So605 av Grethe Lundblad och Lena Öhrsvik (bådas) yrkas dels att
11
regeringen ges till känna vad i motionen anförts om behovet av att
familjerådgivningen utvecklas samt att föräldraverksamhet och föräldrautbildning
utökas inom barnomsorg och skola (yrkande 2), dels att regeringen
ges till känna vad i motionen anförts om behovet av en utvärdering av den
uppsökande och förebyggande verksamheten för barn som utsätts för
olämpliga uppväxtförhållanden (yrkande 1). Motionärerna anför att socialstyrelsen
bör få i uppdrag att snabbt utvärdera hur uppsökande och
förebyggande insatser har utvecklats i kommunerna samt om föräldraverksamhet
med gruppsamtal pågår i barnomsorg och barnhälsovård samt om
mera föräldrakontakt utvecklats i skolorna.
Familjerådgivningen behandlades våren 1987 i betänkandet SoU 1986/
87:22. Utskottet beslutade därvid att föreslå riksdagen att ge regeringen till
känna att den skyndsamt borde ta upp frågan om hur familjerådgivningsverksamheten
skall tryggas. Riksdagen beslutade enligt utskottets hemställan.
Regeringen uppdrog i beslut den 14 januari 1988 åt socialstyrelsen att
genomföra en bred utvärdering av socialtjänstlagen, vari bl.a. ingår en
genomgång av lagens praktiska tillämpning beträffande barn och ungdom,
särskilt de utsatta grupperna. Även familjerådgivningen skall ses över inom
ramen för uppdraget. Uppdraget skall slutredovisas senast den 1 januari
1990.
Utskottet vill betona det angelägna i de frågor som tas upp i motion So605
(s). Familjerådgivningen är av stort värde. Utskottet vidhåller att regeringen
skyndsamt bör ta upp frågan om hur verksamheten skall kunna tryggas.
Detta bör ges regeringen till känna med anledning av motion So605 (s).
Utskottet hemställer
1. beträffande föräldrautbildning
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:So270 yrkande 1, 1987/
88:So610, 1987/88:So613 yrkande 2 och 1987/88:So639,
2. beträffande familjerådgivning m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So605 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 15 mars 1988
På socialutskottets vägnar
Daniel Tarschys
Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
Anita Persson (s), Blenda Littmarck (m), Gunnar Ström (s), Aina Westin
(s), Per Arne Aglert (fp), Rosa Östh (c), Inga Lantz (vpk), Ingrid Andersson
(s). Erik Janson (s), Stina Gustavsson (c), Claes Rensfeldt (s) och Karin
Falkmer (m).
SoU 1987/88:14
12
Reservationer
SoU 1987/88:14
1. Skyddsombud för bekämpande av barnolycksfall (punkt 2
mom. 1 i hemställan)
Daniel Tarschys och Per Arne Aglert (båda fp) anser
dels att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”Motionsyrkanden
med” och slutar ”So236 (fp) yrkande 1” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det finns starka skäl för att
genom skyddsombud söka minska skadorna bland barn. Härför talar bl.a.
resultaten i ett projekt med lokalt skadeförebyggande arbete i Falköping där
andelen småbarnsföräldrar med intresse för att förebygga barnolycksfall
ökade från 15 % till 65 % samtidigt som antalet skador bland barn upp till tre
års ålder halverades. Föräldrar bör alltså i enlighet med vad som föreslås i
motionen kunna utbildas till barnskyddsombud. Det bör ankomma på
regeringen att närmare besluta om formerna för en sådan utbildning. Vad
utskottet här anfört med anledning av motion So236 yrkande 1 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:
1. beträffande skyddsombud för bekämpande av barnolycksfall
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So236 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort,
2. Handlingsprogram för barn i storstadsmiljö (punkt 2 mom. 3
i hemställan)
Rosa Östh och Stina Gustavsson (båda c) anser
dels att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Vid
behandlingen” och slutar med ”So270 (c) yrkande 2 avstyrks således” bort ha
följande lydelse:
Även utskottet anser att det är viktigt att beakta de speciella problem som
storstadsmiljön kan medföra för barn och ungdomar. Såsom framhålls i
motion So270 (c) yrkande 2 krävs åtgärder såväl på övergripande plan som på
detaljområden för att förbättra barns och ungdomars situation i samhället.
Barnmiljörådet, som är ett organ med parlamentariskt inslag, har till uppgift
att handlägga frågor rörande bl.a. barns miljö i vid bemärkelse. Utskottet
delar motionärernas uppfattning att regeringen bör låta barnmiljörådet
utarbeta ett samlat och övergripande handlingsprogram för att förbättra
barns och ungdomars villkor. Motionen tillstyrks alltså.
dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa:
3. beträffande handlingsprogram för barn i storstadsmiljö
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So270 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13
3. Bidrag till adoptioner (punkt 3 mom. 1 i hemställan) SoU 1987/88:14
Inga Lantz (vpk) anser
dels att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Det är
viktigt” och slutar med ”och So638 (c)” bort ha följande lydelse:
Det är viktigt att adoptionskostnaderna för de enskilda inte stiger till
nivåer där många av ekonomiska skäl tvingas avstå från adoption. Staten har,
som utskottet tidigare framhållit, ett ansvar för utvecklingen på området.
Det kan konstateras att de genomsnittliga adoptionskostnaderna stigit
kraftigt under 1980-talet. För att förhindra att ekonomiskt svaga grupper
utestängs från möjligheten att adoptera och att adoptivbarn inte får syskon
anser utskottet att ett bidrag till adoptionskostnader bör införas från den 1
januari 1989. Bidraget bör uppgå till högst 20 000 kr. vid varje adoptionstillfälle.
Bidraget bör inte vara skattepliktigt. Ett sådant bidrag bör beslutas
redan nu. Utskottet tillstyrker således motion So624 (vpk) och avstyrker
övriga motioner.
dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:
1. beträffande bidrag till adoptioner
a) att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So624yrkande 1
och med avslag på motionerna 1987/88:So604, 1987/88:So608, 1987/
88:So611, 1987/88:So616, 1987/88:So637 yrkande 2 och 1987/
88:So638 antar följande förslag till lag om bidrag till adoptionskostnader
vid adoption av utländskt barn:
Förslag till
Lag om bidrag till adoptionskostnader vid adoption av
utländskt barn
1 § I enlighet med vad som föreskrivs i denna lag lämnas bidrag av
allmänna medel till kostnader för adoption av utländskt barn.
2 § Bidrag utgår till den eller de som erhållit tillstånd av svensk domstol
till adoption och som när tillståndet meddelades var bosatta i Sverige.
3 § Bidrag lämnas inte, om
a) adoptionen har avsett eget eller makes barn eller makes adoptivbarn;
b)
adoptionen avser barn från de nordiska länderna;
c) barnet vid tiden för prövning av ansökan lämnat Sverige för att
varaktigt bosätta sig utomlands.
4 § Bidrag lämnas efter ansökan. Ansökan skall ske inom ett år efter
rättens tillstånd till adoption.
5 § Bidraget utgår för varje barn som adopteras med belopp som
motsvarar de kostnader som visats vara direkt föranledda av adoptionen,
dock högst med 20 000 kr.
6 § Med svensk domstols tillstånd jämställs i denna lag beslut av statens
nämnd för internationella adoptionsfrågor om godkännande av utländskt
adoptionsbeslut eller att utländskt beslut skall gälla i Sverige enligt
förordningen (1976:834) om prövning av utländskt beslut om adoption.
14
7 § Regeringen utfärdar närmare bestämmelser för tillämpning av denna
lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989 och är tillämplig i fråga om
adoptioner vartill rättens tillstånd eller i sammanhanget jämförligt beslut av
statens nämnd för internationella adoptionsfrågor meddelats efter denna
dag.
b) att riksdagen med bifall till motion 1987/88:So624 yrkande 2 till
Bidrag till adoptioner för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag
av 31 200 000 kr.
4. Föräldrautbildning (punkt 4 mom. 1 i hemställan)
Rosa Östh och Stina Gustavsson (båda c) anser
dels att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Utskottet
kan” och slutar med ”anfört tidigare” bort ha följande lydelse:
Barnets utveckling och förändrade beteende skapar onödig oro hos de
föräldrar som inte kan dela denna oro med andra. Den föräldrautbildning
som genomförts har visat sig fylla ett stort behov. Det är därför olyckligt att
denna verksamhet inte utvecklats på det sätt som var avsett.
Denna utbildning är naturligtvis viktig under nyföddhetsperioden, men
behovet finns även under de följande barnaåren.
Den öppna förskolan uppfyller inte de krav som ställdes på föräldrautbildningen.
Förskoleverksamheten fyller inte heller den funktion som föräldrautbildningen
skulle stå för.
Det krävs alternativ som passar olika föräldrars barnomsorgsformer. Även
för den som vårdar egna barn i hemmet eller arbetar som familjedagmamma
måste det kunna ges möjligheter till denna viktiga verksamhet.
Därför bör det skapas förutsättningar för föräldrautbildning även för
familjer med barn efter spädbarnsperioden.
Fram till dess bör i varje fall den första delen av föräldrautbildningen
kunna erbjudas alla blivande och nyblivna föräldrar. Här är variationerna
stora över landet. Detta är beroende av de olika landstingens intresse av att
satsa resurser på utbildning av handledarpersonal samt att ge dessa möjlighet
att fullfölja sina uppgifter.
Det finns därför starka skäl att följa upp det beslut om riktlinjer för
föräldrautbildning som riksdagen antog 1979.
Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So610 (c) ges
regeringen till känna. Därigenom får syftet med motionerna So613 (c)
yrkande 2 och So639 (m) anses tillgodosett, varför motionerna avstyrks.
dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:
1. beträffande föräldrautbildning
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So610 samt med
avslag på motion 1987/88:So270 yrkande 1, motion 1987/88:So613
yrkande 2 och motion 1987/88:So639 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
SoU 1987/88:14
15
5. Familjerådgivning m.m. (punkt 4 mom. 2 i hemställan)
Evert Svensson, Anita Persson, Gunnar Ström, Aina Westin, Ingrid
Andersson, Erik Janson och Claes Rensfeldt (alla s) anser
dels att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”So605 (s)” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill betona det angelägna i de frågor som tas upp i motion So605
(s). Då riksdagen förut uttalat att frågan om hur familjerådgivningsverksamheten
skall kunna tryggas skyndsamt skall tas upp, utgår utskottet från att
socialstyrelsen kommer att behandla denna fråga med förtur. Syftet med
motionen får härigenom anses tillgodosett. Utskottet vill även hänvisa till
vad som ovan anförts om föräldrautbildningen. Motionen avstyrks således.
dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa:
2. beträffande familjerådgivning m.m.
att riksdagen avslår motion 1987/88:So605.
SoU 1987/88:14
16
Innehållsförteckning Sou 1987/88:14
Sammanfattning 1
Propositionen 2
1. F 2. Bidrag till hemspråksträning i förskolan 2
2. F3. Barnmiljörådet 2
Motioner 2
Utskottet 2
3. F4. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor 6
Motioner 6
Utskottet 6
4. Föräldrautbildning m.m 9
Motioner 9
Utskottet 9
Reservationer 13
1. Skyddsombud för bekämpande av barnolycksfall (punkt 2 mom. 1 i
hemställan) av fp 13
2. Handlingsprogram för barn i storstadsmiljö (punkt 2 mom. 3 i
hemställan) av c 13
3. Bidrag till adoptioner (punkt 3 mom. 1 i hemställan) av vpk 14
4. Föräldrautbildning (punkt 4 mom. 1 i hemställan) av c 15
5. Familjerådgivning m.m. (punkt 4 mom. 2 i hemställan) avs 16
17