Socialutskottets betänkande
1987/88:12

om ekonomiskt stöd till barnfamiljer (prop. 1987/ SqU

88:100 bil. 7 delvis) 1987/88:12

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag till medelsanvisningar
till Allmänna barnbidrag, Bidragsförskott och Särskilt bidrag till vissa
adoptivbarn. Utskottet tillstyrker även en lagändring som innebär att
flerbarnstillägget från den 1 januari 1989 höjs för fjärde barnet till 190 % av
helt barnbidrag och för femte barnet till 240 % av helt barnbidrag mot
nuvarande 160 %. De därpå följande barnen får som tidigare 160 % av helt
bidrag. Höjningen är avsedd att kompensera familjerna för ändrade
bostadsbidragsregler.

I anslutning till medelsanvisningarna behandlar utskottet ett antal motioner
om familjepolitikens allmänna inriktning, rätt till socialbidrag vid vård av
egna barn och om olika barnbidragsfrågor.

Bl.a. behandlas ett borgerligt förslag (m, fp, c) om införande av ett
skattepliktigt vårdnadsbidrag om 15 000 kr. per barn och år från ett års ålder
och upp till skolåldern. Utskottet avstyrker motionsförslaget. Häremot
reserverar sig m-, fp- och c-ledamöterna gemensamt.

Även övriga motionsyrkanden avstyrks. Utskottets m-, fp- och c-ledamöter
reserverar sig gemensamt beträffande barnbidrag vid längre tids utlandsvistelse.
Utskottets m-ledamöter reserverar sig i fråga om en trygghetsgaranti
för ensamboende, villkoren för familjer med barn i övre tonåren, rätt till
socialbidrag vid vård av egna barn och förslag om höjda barnbidrag.
Fp-ledamöterna reserverar sig beträffande förslag om höjda barnbidrag.
Vpk-ledamoten reserverar sig till förmån för ett yrkande om indexreglering
av barnbidrag och ett yrkande beträffande medelsanvisningen.

Utskottets c-ledamöter avger särskilda yttranden beträffande villkoren för
familjer med barn i övre tonåren, rätt till socialbidrag vid vård av egna barn
och förslag om höjda barnbidrag.

FEMTE HUVUDTITELN
Proposition 1987/88:100 bil. 7

Regeringen har under punkterna C 1, C 4 och C 6 (s. 31-32 och 36-38)
föreslagit

(C 1) 1. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1947:529)
om allmänna barnbidrag, 1

1 Riksdagen 1987/88. 12 sami. Nr 12

2. att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1988/89 anvisar ett SoU 1987/88:12
förslagsanslag av 10 140 000 000 kr.,

(C 4) att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret 1988/89 anvisar ett
förslagsanslag av 1 900 000 000 kr.,

(C 6) att riksdagen till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 5 700 000 kr.

Lagförslaget fogas vid betänkandet som bilaga 1.

Motioner

1987/88:So219 av Lena Öhrsvik och Helge Hagberg (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en översyn av de ekonomiska villkoren för familjer med
ungdomar i åldern 16-20 år.

1987/88:So226 av Ingrid Hemmingsson och Karl-Gösta Svenson (m) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till sådärtändring av
socialtjänstlagen att vård av egna barn skall betraktas som jämbördigt med
förvärvsarbete.

Motiveringen återfinns i motion Sk369.

1987/88:So609 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att barnbidrag skall utgå med 25 % av basbeloppet,
samt att beloppet värdebeständigas genom indexreglering,

2. att riksdagen beslutar höja barnbidraget med 630 kr. per barn och år,

3. att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1988/89 anslår
1 100 000 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit, dvs. 11 240 000 000
kr.

1987/88:So612 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av reglerna för
allmänt barnbidrag.

1987/88:So613 av Alf Svensson (c) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbättringar av de
ensamstående föräldrarnas situation i enlighet med vad i motionen anförts,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till vårdlön för barn i
förskoleåldern i enlighet vad i motionen anförts, att införas den 1 januari
1989.

1987/88:So617 av Ann-Cathrine Haglund och Göte Jonsson (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i den nu gällande 1 §
i lagen om allmänna barnbidrag (1947:529) att treårsgränsen kommer att
gälla för alla som är anställda av svenska kyrkan, svenska trossamfund eller
till sådant samfund knutet organ eller av en svensk ideell organisation som
bedriver biståndsverksamhet.

1987/88:So620 av Ulla Tillander (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående införandet av ett vårdnadsbidrag.

1987/88:So631 av Ann-Cathrine Haglund och Margareta Gard (m) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär en utredning om en trygghetsgaranti i

syfte att öka tryggheten och valfriheten för särskilt ensamboende vårdnadshavare
i knappa ekonomiska omständigheter i enlighet med vad som anförts i
motionen.

1987/88:So635 av Carl Bildt m.fl. (m,fp,c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lag till vårdnadsbidrag
samt följdändringar i annan lagstiftning under våren 1988 i enlighet med vad
som anförts i motionen.

1987/88:So637 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjda barnbidrag med
åtföljande finansiering i enlighet med vad i motionen anförts.

1987/88:So642 av Nils Carlshamre m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag till sådan ändring
av socialtjänstlagen att där klart framgår att vård av egna barn skall betraktas
som jämbördigt med förvärvsarbete.

Utskottet

Familjepolitikens allmänna inriktning

Utskottet vill inledningsvis ge en kort redogörelse för den tidigare behandlingen
av de familjepolitiska frågorna.

Frågan om en samlad översyn av familjepolitiken aktualiserades av
utskottet hösten 1982. I sitt betänkande SoU 1982/83:12 (s. 5-6) konstaterade
utskottet att barnfamiljernas ekonomiska situation blivit utomordentligt
svår i en tid med sjunkande reallöner, stigande priser och hyror. Detta hade
hårdast drabbat familjer med låga inkomster och flera barn. De barnfamiljer
som lever på en enda förvärvsinkomst hade samtidigt fått det allt svårare att
förstärka familjeinkomsten på grund av bristen på arbetstillfällen och
barnomsorgsplatser. Utskottet konstaterade vidare att samhällets stöd till
barnfamiljerna ger en splittrad bild och att det är svårt att överblicka
effekterna av olika stöd i form av generella och riktade bidrag, matsubventioner,
föräldraförsäkring, subventioner via skattesystemet m.m. För det
fortsatta reformarbetet inom familjepolitiken ansåg utskottet att det behövdes
en helhetssyn. Olika åtgärder borde samordnas, så att de samlade
åtgärderna åstadkommer en ekonomisk utjämning dels mellan olika typer av
barnfamiljer, dels mellan barnfamiljer och andra i samhället. Utskottet
uttalade vidare att regeringen genom tillsättande av en beredning eller på
annat sätt borde låta göra en samlad översyn av familjepolitiken. De
undersökningar som gjorts av familjeekonomiska kommittén och ensamförälderkommittén
borde enligt utskottet kunna bilda utgångspunkt för regeringens
överväganden. Riksdagen beslöt att som sin mening ge regeringen till
känna vad utskottet anfört.

I budgetpropositionen 1983/84:100 anförde dåvarande socialministern att
han tillsatt en familjeekonomisk beredningsgrupp som skulle väga samman
de förslag som olika kommittéer lagt fram. Senare under våren 1984
presenterades ett regeringsförslag om utökat stöd till barnfamiljerna, bl.a. en
barnbidragshöjning om 1 500 kr. per barn och år fr.o.m. den 1 januari 1985
(prop. 1983/84:150 bil. 2).

SoU 1987/88:12

I proposition 1985/86:137 framlade regeringen olika förslag till ytterligare
ökat ekonomiskt stöd till barnfamiljerna, bl.a. höjning av det allmänna
barnbidraget och därmed även flerbarnstillägget, höjning av det förlängda
barnbidraget och av studiebidraget samt höjning av garantinivån inom
föräldraförsäkringen. I propositionen anförde statsrådet Lindqvist (s. 3) att
barnbidraget är den viktigaste delen av samhällets stöd till barnfamiljerna,
och att enligt hans mening förbättringarna av familjestödet även denna gång
borde ske främst i form av ökade barnbidrag.

Vid behandlingen av förra årets budgetproposition jämte motioner vidhöll
utskottet sin tidigare inställning i fråga om familjepolitikens inriktning (SoU
1986/87:34 s. 8). Utskottet konstaterade att barnbidragets roll som den
viktigaste delen av samhällets stöd till barnfamiljerna betonades ytterligare
genom en höjning av flerbarnstillägget fr.o.m. det fjärde barnet. Utskottet
ansåg emellertid att behovet av ett fortsatt översyns- och reformarbete på
familjepolitikens område kvarstod. Utgångspunkten bör vara att olika
åtgärder skall komplettera varandra så att de tillsammantaget leder till en
rättvis fördelning av samhällets stöd och därmed en utjämning mellan
barnfamiljer och icke barnfamiljer samt mellan olika inkomstskikt, anförde
utskottet.Utskottet förklarade, liksom många gånger tidigare, att detta
arbete måste bedrivas förutsättningslöst och med öppenhet för nya lösningar
eller kombinationer av lösningar.

Den höjning av flerbarnstillägget fr.o.m. fjärde barnet som beslutades
våren 1987 utgjorde ersättning för en minskning av bostadsbidraget. Syftet
med omläggningen var att minska de samlade marginaleffekterna av skatt
och bostadsbidrag för de berörda familjerna.

För att ytterligare minska de samlade marginaleffekterna av skatt och
bostadsbidrag har i årets budgetproposition åter föreslagits att delar av den
icke bostadsansknutna delen av bostadsbidrag ersätts med flerbarnstillägg.
Statsrådet Lindqvist föreslår, såvitt nu är i fråga, att det minskade bostadsbidraget
kompenseras genom att flerbarnstillägget höjs så att det fr.o.m. den
1 januari 1989 utgår med 190 % av ett helt barnbidrag för det fjärde barnet
och 240 % av helt barnbidrag för det femte barnet. De därpå följande barnen
får som tidigare 160 % av helt bidrag. Ändringsförslaget innebär en höjning
av flerbarnstillägget med 1 746 kr. per år för familjer med fyra barn och med
6 402 kr. för familjer med fem eller flera barn.

En gemensam trepartimotion (m, fp och c) tar upp frågor om familjepolitikens
allmänna inriktning och om det fortsatta familjepolitiska reformarbetet.
I motionen läggs fram förslag om vårdnadsbidrag m.m. Ytterligare några
motioner (m och c) tar upp frågor om familjepolitikens inriktning.

I motion So635 av Carl Bildt m.fl. (m, fp och c) föreslås bl.a. att riksdagen
skall begära förslag till ett skattepliktigt vårdnadsbidrag om 15 000 kr. per
barn och år från ett års ålder till skolåldern (yrkande 1). Bidraget skall inte
påverka bostadsbidragen och inte heller sjukförsäkringsgrundande eller
pensionsgrundande inkomst. Däremot skall, enligt förslaget, pensionsår
inom ATP räknas för arbete med egna barn i hemmet fram t.o.m. året för
barnets skolstart. Det föreslås en avdragsrätt för faktiska barnomsorgskostnader
upp till 15 000 kr. per barn och år. Samtidigt skall statsbidragen till

SoU 1987/88:12

kommunerna minskas med 12 000 kr. per heltidsplats. Förslaget är avsett att
genomföras fr.o.m. år 1989. Kostnaden för en sådan reform beräknas till 8,5
miljarder kronor.

Enligt motioner som behandlas i andra utskott skall reformen finansieras -förutom genom sänkta statsbidrag för barnomsorgen och skatteintäkter på
vårdnadsbidragen - genom slopad kompensation till kommunerna för
förlorad bolags- och garantibeskattning och genom sänkning av schablonavdraget
under tjänst från 3 000 kr. till 2 000 kr.

I motion So620 av Ulla Tillander (c) anknyts till de förslag som framförs i
motion So635 (m, fp och c). Motionären framhåller att vårdnadsbidrag och
utbyggd barnomsorg medger en harmonisk kombination av arbete i hemmet
och arbete på arbetsmarknaden. Vad som anförs i motionen om införandet
av vårdnadsbidrag föreslås ges regeringen till känna (yrkande 1).

I motion So613 av Alf Svensson (c) yrkas att riksdagen skall begära förslag
till vårdlön för familjer med barn i förskoleåldern att införas från den 1
januari 1989 (yrkande 4). Vårdlönen bör enligt motionären vara beskattad
och utgå med 10 % av basbeloppet per månad. Barnomsorgsavgiften skall
vara avdragsgill upp till vårdlönebeloppet. Full vårdlön skall utgå för det
första barnet, hälften för följande barn. I samma motion (yrkande 3)
hemställs att riksdagen skall begära förslag till förbättringar av de ensamstående
föräldrarnas situation i enlighet med vad som anförs i motionen.
Motionären anser att den vårdlön som föreslås i motionen bör kunna utgå
efter särskild prövning till ensamstående föräldrar med två eller flera barn
under 12 år. Full vårdlön bör då komma i fråga för samtliga barn under 12 år.
Motionären hävdar även att de ensamstående föräldrarna behöver ordentlig
möjlighet att korta ner sin arbetstid samt ett känslomässigt och psykologiskt
stöd.

I motion So631 av Ann-Cathrine Haglund och Margareta Gard (båda m)
yrkas att riksdagen skall begära en utredning om en trygghetsgaranti i syfte
att öka tryggheten och valfriheten för särskilt ensamboende vårdnadshavare i
knappa ekonomiska omständigheter i enlighet med vad som anförts i
motionen. Även denna motion anknyter till förslagen i trepartimotionen
So635 (m, fp och c). Enligt motionärerna finns det skäl att särskilt
uppmärksamma de ensamboende vårdnadshavarna och deras barn. Vårdnadsbidraget
och föräldraförsäkringen bör kunna kompletteras med en rätt
till inkomstutfyllnad upp till en viss minimistandard - en slags trygghetsgaranti.

Utskottet gör följande överväganden.

Enligt utskottets mening bör samhällets familjepolitik grunda sig på fyra
hörnstenar:

- Det ekonomiska stödet - främst barnbidraget och bostadsbidraget - som
skall utjämna inkomsterna mellan barnfamiljer och icke barnfamiljer.

- Föräldraförsäkringen som gör det möjligt för både män och kvinnor att
vara hemma med barnen när de är små eller när de är sjuka.

- Barnomsorgen - vilken främst är till för barnens bästa men också gör det
möjligt för föräldrarna att förvärvsarbeta och gynnsamt påverkar barnens
möjlighet till utveckling.

SoU 1987/88:12

- En väl utbyggd gemensam sektor med mödra- och barnhälsovård, skola,
bibliotek, fritidsanläggningar m.m.

Socialutskottet framhöll i sitt betänkande SoU 1982/83:12 att det för det
fortsatta reformarbetet inom familjepolitiken därför krävs en helhetssyn.
Olika åtgärder bör samordnas, så att de samlade åtgärderna åstadkommer en
ekonomisk utjämning mellan olika typer av barnfamiljer och mellan
barnfamiljer å ena sidan och andra i samhället å andra sidan, t.ex. familjer
utan barn där båda förvärvsarbetar.

Detta mål för samhällets familjepolitik ligger alltjämt fast. Således är
familjen beroende förutom av barnbidrag och barnomsorg också av bostadsbidrag
samt tillgång till arbete, arbetslöshetsunderstöd och sjukförsäkring.
Karensdagar inom sjukförsäkringen kan för barnfamiljer betyda ett påtagligt
inkomstbortfall. Ett slopande av bostadsbidragen skulle t.ex. försämra
möjligheterna för barnfamiljer med låga inkomster att kunna skaffa sig en
bra bostad. Skolan och kostnaderna för utbildningen berör familjernas
ekonomi i betydande utsträckning. Borttagandet av avdragsrätten för
fackföreningsavgiften skulle höja skatten osv.

Statens direkta ekonomiska stöd till barnfamiljerna uppgår till närmare 25
miljarder kronor, förutom kostnaderna för grundskola och gymnasieutbildning.
Till detta kommer statsbidraget till barnomsorgen, som för närvarande
beräknas till 9,8 miljarder kronor. Följande tabell visar statens utgifter för
barnbidrag, flerbarnsstöd, bostadsbidrag, föräldraförsäkring, vårdbidrag,
bidragsförskott och barnpension (milj.kr.).

År	Barn- bidrag	Bostads- bidrag	Föräldra- försäkring	Vård- bidrag	Bidrags- förskott	Barn- pension	Summa
1980	4 995	2 210	3 539	300	815	425	12 284
1983	6 088	2 765	4 734	375	1 257	559	15 778
1985	8 289	2 865	6 144	427	1 518	574	19 817
1986	8 284	2 745	7 215	483	1 680	595	21 002
1987'	10 Ilo	3 145	8 255	508	1 745	616	24 379
1988'	10 140	2 740	8 392	570	1 850	640	24 332

' Beräknat.

Som framgår av tabellen har barnbidragen och flerbarnsstödet i det närmaste
fördubblats sedan 1982.

Från den 1 januari 1988 utgår barnbidrag inkl. flerbarnstillägg och maximalt
bostadsbidrag med följande belopp vid olika barnantal:

Antal barn	Barnbidrag		Bostadsbidrag	Summa
Kr. per år	Kr per män.	Kr. per år	Kr. per män	Kr. per år	Kr. per mån.
1	5 820	485	16 800	1 400	22 620	1 885
■>	11 640	9t()	21 420	1 785	33 060	2 755
3	20 370	1 698	27 300	2 275	47 670	3 973
4	35 502	2 959	28 740	2 395	64 242	5 354
5	50 634	4 220	32 160	2 680	82 794	6 900

En familj med hemarbetande make har rätt till reducerad skatt med högst
1 800 kr. och har i de flesta fall bostadsbidrag på grund av familjens låga
inkomst.

SoU 1987/88:12

En familj där båda förvärvsarbetar har ingen motsvarande skattereduktion.
Bostadsbidraget reduceras eller minskas och barnomsorgsavgifterna
tillkommer. Därigenom har en marginal- eller tröskeleffekt uppstått som
bl.a. kritiserats utifrån åsikten att det inte lönar sig tillräckligt att arbeta.
Enligt utskottets mening skulle förslaget i trepartimotionen dramatiskt öka
dessa effekter.

Många hemarbetande använder också den kommunala barnomsorgen. De
har barnen i deltidsgrupper eller i öppen förskola. Den öppna förskolan är
avgiftsfri liksom i stor utsträckning deltidsgrupperna.

Under de senaste decennierna har förvärvsfrekvensen bland kvinnor ökat
starkt i Sverige. Kvinnornas krav på jämställdhet, arbete och egen försörjning
har, trots många hinder och ett ibland öppet motstånd, lett till att de i
kraftigt ökad utsträckning deltar i arbetslivet. År 1986 var andelen förvärvsarbetande
kvinnor med barn under sju år ca 85 %. Bland kvinnor med barn i
åldern 7-16 år förvärvsarbetade ca 92 %.

En fortsatt utbyggnad av barnomsorgen är därför viktig för att nå
riksdagens fastlagda mål om full behovstäckning senast år 1991 för barn från
1 1/2 års ålder. I årets budgetproposition föreslås således en ökning av
anslaget med 655 milj.kr. Ett införande av vårdnadsbidrag medför betydande
risk att riksdagens mål ej kan infrias.

Många föräldrar är i dag hårt pressade av hur de skall få tiden att räcka till
mellan arbete, familj och andra intressen. Därför är det angeläget att
genomföra en utbyggnad av föräldraförsäkringen, som ger föräldrarna
möjlighet att vara hemma längre med barnen när de är små, eller minska sin
arbetstid om de så önskar.

I dag ger föräldraförsäkringen möjligheter för föräldrarna att vara hemma
med barnen i 270 dagar med ersättning enligt sjukpenningnivån - dock lägst
med garantibeloppet. Dessutom utgår ersättning enligt garantinivån (för
närvarande 60 kr. per dag = 21 900 kr./år) ytterligare 90 dagar.

Det är enligt utskottets mening angeläget, att föräldraförsäkringen snarast
byggs ut som ett komplement till beslutet om att alla barn över 18 månader
skall ha rätt till barnomsorg.

Målet för utbyggnaden bör vara att föräldraförsäkringen skall omfatta 18
månader och att ersättningen skall betalas enligt sjukpenningnivån. En
utbyggnad av föräldraförsäkringen är viktig för att föräldrar och barn skall få
mer tid tillsammans. Det skall gälla alla. Genom att ersättningen betalas ut
som föräldrapenning och ger skydd mot inkomstbortfall kan även ensamstående
föräldrar och föräldrar med låga inkomster stanna hemma med barnet
eller minska sin arbetstid. Skall valfriheten gälla alla måste föräldrarna ges de
ekonomiska förutsättningarna att välja.

Föräldraförsäkringen ger båda föräldrarna möjligheter att vara hemma
med barnen. Genom att ersättningen betalas ut på sjukpenningnivå förlorar
inte familjen om pappan (eller den som tjänar mest) är hemma. Föräldrapenningen
främjar visionen om ett jämställt samhälle där vi tillsammans tar hand
om barnen och delar ansvaret för hemarbetet.

Även de som är hemma tjänar på utbyggd föräldraförsäkring.

Det är viktigt att understryka att alla - oavsett tidigare inkomst - har rätt
till garantibeloppet.

SoU 1987/88:12

Utskottet vill betona vikten av garantibidraget. Garantibidraget är särskilt
viktigt för dem som ännu inte hunnit komma in i förvärvslivet, bl.a.
studerande eller de som har svårt att få arbete utom hemmet, t.ex. i
glesbygden, eller av annan anledning är utan försäkringsgrundande inkomst.
Å andra sidan vill utskottet understryka att föräldrapenningen skall grunda
sig på inkomstbortfallsprincipen. Det är grundläggande för att föräldrarna
skall kunna avstå från förvärvsarbete under barnets första levnadsår.

1 familjepolitikens mål ingår också förkortad arbetstid även när barnet
lämnat småbarnsåldern. Det är viktigt att främst småbarnsfamiljernas
situation beaktas vid framtida arbetstidsförkortning och att småbarnsfamiljerna
ges förtursrätt framför andra. Det är viktigt att föräldrarna får tid för
sina barn. Barnen har också rätt till sina föräldrar. En arbetstid på 8 timmar
plus restider till och från arbetet och från och till daghemmet är alltför
påfrestande för att ge tillräcklig tid för barnen, för fritiden och föräldrarnas
samhällsengagemang i organisationer och föreningsliv.

I trepartimotionen (c, fp, m) föreslås att ett beskattningsbart vårdnadsbidrag
om 15 000 kr./barn och år (dvs. 41 kr./dag) för barn mellan ett och sju år
införs. Vårdnadsbidraget skall inte vara sjukpenning- eller pensionsgrundande.
Motionen utgör en kompromiss av tidigare motioner från de olika
borgerliga partierna.

Centerpartiet har under flera år krävt att en skattepliktig vårdnadsersättning
införs för alla familjer med barn i förskoleåldern och där ersättning
enligt föräldraförsäkringen inte utgår. I en första etapp skulle ersättningen
byggas ut så att den omfattade barn upp till tre år. Ersättningens belopp
skulle bestämmas till 100 kr. över basbeloppet per år.

Folkpartiet har tidigare i motioner krävt att ett obeskattat vårdnadsbidrag
om 4 000 kr. per år och barn för alla barn upp till sex år införs.

Moderata samlingspartiet har tidigare bl.a. för att minska behovet av
småbarnsplatserna vid daghemmen föreslagit en obeskattad vårdnadsersättning
på 12 000 kr. per år för alla barn mellan ett och tre år. En sådan
ersättning föreslogs finansierad inom ramen för statsbidraget till den
kommunala barnomsorgen.

I en gemensam reservation har dessa partier tidigare sagt sig sträva mot ett
vårdnadsbidrag i ”någon form”. Det nu framlagda förslaget får anses vara ett
svar på denna önskan.

I förslaget ingår också att föräldrar skall tillerkännas ett avdrag för
barnomsorgskostnader på högst 15 000 kr. vid beskattningen. Finansieringen
av vårdnadsbidraget skall ske genom att statsbidraget till kommunerna för
barnomsorgskostnaderna minskas med 4,3 miljarder kr., vilket anses
innebära 12 000 kr. per plats. Resterande del tas in genom beskattningen av
vårdnadsbidraget, vilket ger ett netto för staten på 1,1 miljard kronor. En
sänkning av schablonavdraget från 3 000 till 2 000 kr. beräknas ge ytterligare
1,3 miljarder kronor i inkomst för staten. Slutligen dras den statliga
kompensationen till kommunerna för bolagsbeskattningen och den kommunala
garantibeskattningen in. vilket ger staten ytterligare 1,8 miljarder kr.
Tillsammans ger detta 8,5 miljarder kr. i ökade inkomster för staten.

Förslaget innebär också att arbetet med att förenkla deklarationen för

SoU 1987/88:12

beskattning försvåras, eftersom alla mottagare av vårdnadsbidrag i fortsättningen
måste lämna självdeklaration.

Sammanfattningsvis kan man säga att förslaget leder till ökad byråkrati
och rundgång. Först får man ett bidrag, sedan får man dra av kostnaderna.
Kommunerna måste höja avgifterna för barnomsorgen väsentligt, eller med
omkring 12 000 kr./år. Resterande finansiering av vårdnadsbidraget beräknas
medföra att kommunerna får höja skatten med 30 öre eller att
barnomsorgskostnaderna ökas ytterligare.

På det borgerliga förslaget till vårdnadsbidrag tjänar bara en del - inte alla.
De som kan tjäna på systemet är familjer där någon är hemma - oftast
kvinnan. Familjer där man kan lösa barnomsorgen med t.ex. barnflicka,
släkting eller motskift kan också tjäna på det borgerliga systemet. De
verkliga förlorarna på förslaget är ensamboende med låg inkomst.

Tröskel-, marginal- och inkomsteffekterna kommer för dem som går ut i
förvärvslivet att minska arbetsutbudet och göra det svårare att övergå från
hemarbete till förvärvsarbete. Enligt tidigare motivering från folkpartiets
sida utgör detta en av de stora nackdelarna för den enskilde. Det lönar sig för
litet att arbeta.

Det föreslagna vårdnadsbidraget motverkar jämställdheten mellan föräldrarna,
skapar stora marginaleffekter, innebär rundgång och byråkrati samt
äventyrar utbyggnaden av barnomsorgen. Det förstärker dessutom orättvisorna
och minskar valfriheten.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de förslag om
införande av vårdnadsbidrag som framförs i motionerna So635 (m, fp och c)
yrkande 1 och So620 (c) yrkande 1. Av samma skäl avstyrker utskottet
motion So613 (c) yrkandena 3 och 4.

Motionsyrkanden motsvarande det nu aktuella i motion So631 (m) om en
trygghetsgaranti för ensamboende vårdnadshavare har tidigare flera gånger
avstyrkts av utskottet med hänvisning till riksdagsuttalanden om inriktningen
av det fortsatta reformarbetet på familjepolitikens område. Utskottet anser
inte heller nu att motionsförslaget bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Detta avstyrks således.

I motion So219 av Lena Öhrsvik och Helge Hagberg (båda s) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en översyn av de ekonomiska villkoren för familjer med
ungdomar i åldern 16-20 år. Motionärerna anför att den utvidgade satsningen
på gymnasieskolan gör en analys av de ekonomiska villkoren för familjer
med ungdomar i gymnasieskolan nödvändig. Studiehjälpens roll kan då bli
belyst i förhållande till de familjepolitiska och sysselsättningspolitiska
åtgärderna. Inriktningen bör vara att få underlag för samhällets stödåtgärder
för ungdomar i åldern 16-20 år, att åstadkomma en bättre samordning över
sektorsgränserna av de totala resurserna samt att få en klarare gränsdragning
mellan de olika områdena.

Familjeekonomiska kommittén analyserade i sitt delbetänkande Flerbarnstillägg
för familjer med 16-19-åringar (Ds S 1981:12) det familjepolitiska
och studiesociala stödet för familjer med 16-19-åringar och familjernas

SoU 1987/88:12

1* Riksdagen 1987188.12 sami Nr 12

behov. Kommittén föreslog i betänkandet en utvidgad rätt till flerbarnstillägg
som därefter genomfördes. Kommittén redovisade senare en kartläggning
av barnfamiljernas ekonomiska situation och en analys av hur skatteoch
bidragssystemet verkar i olika familjetyper i betänkandet Barn kostar
(SOU 1983:14). Effekter av olika stöd till barnfamiljerna har även belysts av
Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi i Enhetligt barnstöd? (Ds Fi
1983:6).

I sammanhanget kan vidare nämnas att centrala studiestödsnämnden
(CSN) i anslagsframställan för budgetåret 1988/89 förordat en översyn av
samhällets stödåtgärder till familjer med ungdomar i åldrarna 16-20 år och
därjämte föreslagit en förstärkning av det extra tillägget inom studiehjälpen.
Föredragande statsrådet har i budgetpropositionen bil 10. s. 354 anfört att
han av statsfinansiella skäl inte är beredd att inför budgetåret 1988/89 ansluta
sig till CSN:s förslag om förstärkning av de extra tilläggen.

Som ovan framgått anser utskottet att behovet av ett fortsatt översyns- och
reformarbete på familjepolitikens område kvarstår. En sådan översyn bör
naturligen även omfatta de ekonomiska villkoren för familjerna med barn i
övre tonåren. Mot bakgrund härav och det utredningsmaterial som föreligger
kring stödet till de aktuella familjerna anser utskottet att det inte erfordras
något initiativ från riksdagens sida med anledning av motion So219 (s), som
alltså avstyrks.

Vissa barnbidragsfrågor

Två motioner (m) behandlar frågan om kommunernas möjlighet att genom
socialbidrag ge ekonomiskt stöd till föräldrar som avstår från förvärvsarbete
för att själva vårda sina barn.

I motion So642 av Nils Carlshamre m.fl. (m) yrkas att riksdagen skall
begära skyndsamt förslag till sådan ändring av socialtjänstlagen att där klart
framgår att vård av egna barn skall betraktas som jämbördigt med
förvärvsarbete (yrkande 6). Motionärerna anför att av regeringsrättens
praxis framgår att inte ens en familj med tre små barn har rätt till
kompletterande socialbidrag om inte båda makarna utnyttjar möjligheterna
att arbeta på heltid. Motionärerna kritiserar att en hemarbetande förälder
som inte ställt sig i daghems- och arbetslöshetskö skall anses "frivilligt avhålla
sig från att arbeta” trots att vederbörande utför ett arbete som på daghem
skulle kosta ca 125 000 kr. för två barn och över 180 000 kr. för tre barn.
Motionärerna anför att socialbidrag alltid är en nödlösning, men när behov
därav trots allt uppstår vård av egna barn bör jämställas med motsvarande
förvärvsarbete. Liknande synpunkter framförs i motion So226 av Ingrid
Hemmingsson och Karl-Gösta Svenson (båda m).

Motioner om rätt till socialbidrag vid vård av egna barn - liksom frågan om
kommunal vårdnadsersättning - har behandlats och avstyrkts vid flera
tidigare tillfällen, senast våren 1987 (bet. SoU 1986/87:34 s. 8f.). Därvid
hänvisades liksom tidigare till vissa uttalanden som gjorts av riksdagen i
samband med socialtjänstlagens tillkomst, innehållet i socialstyrelsens
allmänna råd på området, samt slutligen innehållet i regeringsrättens år 1985

SoU 1987/88:12

meddelade dom varigenom domstolen avslog begäran om bistånd i form av
socialbidrag i det fall plats anvisats inom kommunens barnomsorg och
modern därför varit oförhindrad att söka arbete. Vid riksmötet 1984/85
gjorde utskottet i sammanhanget ett uttalande (SoU 18 s. 9), vilket förtjänar
att åter citeras.

Utskottet konstaterar för sin del att riksdagens enhälliga uttalanden i
samband med socialtjänstlagens tillkomst utgår från synen att den som själv
kan försörja sig genom eget arbete inte bör ha rätt till socialbidrag. Utskottet
anser detta vara en naturlig utgångspunkt även för bedömningen av sådana
fall som motionärerna tar upp. Den som inte har ett arbete bör således i vart
fall stå till arbetsmarknadens förfogande. Utskottet konstaterar att regeringsrättens
prejudicerande avgörande går i samma riktning. I den mån det i
ett enskilt fall finns särskilda omständigheter som motiverar rätt till bistånd
trots att den sökande inte vill ställa sig till arbetsmarknadens förfogande finns
möjlighet att efter prövning ändå låta socialbidrag utgå.

Utskottet kan således inte acceptera synsättet att var och en som har barn
skall kunna välja att avstå från förvärvsarbete för att - om inkomsterna då
inte räcker till - i stället få socialbidrag. I första hand måste den enskilda
människan själv ta ansvar för sitt liv och efter förmåga försöka försörja sig
och sin familj. Socialbidraget bör, som framhölls då socialtjänstlagen antogs,
vara en sista resurs för att trygga den enskildes försörjning när andra
möjligheter tryter. Utskottet kan inte gå med på att socialbidraget skall
användas som ett medel för att förverkliga allmänna familjepolitiska mål,
som motionsförslaget syftar till.

Utskottet, som inte finner anledning att frångå sin tidigare ståndpunkt,
avstyrker motionerna So642 (m) yrkande 6 och So226 (m).

I motion So612 av Lena Ohrsvik (s) yrkas att riksdagen som sin mening skall
ge regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av reglerna för
allmänt barnbidrag. I motionen anförs att barn, som ensamma kommit till
Sverige som flyktingar och bosatt sig hos en släkting, inte får barnbidrag
eftersom behörig betalningsmottagare saknas. Motionären pekar på riksförsäkringsverkets
inställning att en av domstol förordnad god man inte har rätt
att uppbära barnbidraget för barnets räkning.

Allmänt barnbidrag utgår dels för barn som är svensk medborgare bosatt i
riket, dels för här i riket bosatt barn som inte är svensk medborgare, om det
fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven i riket, eller barnet eller
endera av dess föräldrar sedan minst sex månader vistas i riket (1 §). Rätten
att uppbära barnbidraget tillkommer enligt 4 § barnets moder eller i vissa fall
dess fader. Om barnet står under gemensam vårdnad tillkommer barnbidraget
den förälder barnet varaktigt bor hos. Står barnet inte under föräldrarnas
vårdnad tillkommer barnbidraget den förordnade vårdnadshavaren. De som
med socialnämndens tillstånd tagit emot ett utländskt barn i syfte att
adoptera det likställs med föräldrar. I fråga om barn som utan att
adoptionssyfte föreligger är placerade i ett annat enskilt hem än vårdnadshavarens
gäller att om socialnämnden ombesörjt placeringen barnbidraget på
nämndens begäran kan betalas ut till den som fostrar barnet. Har barnet
placerats privat får på motsvarande sätt den förälder eller vårdnadshavare
som har rätt att uppbära barnbidraget begära att det i stället betalas ut till den
som fostrar barnet.

SoU 1987/88:12

I JO:s ämbetsberättelse för 1979/80 refereras ett ärende med tre utländska
ungdomar som kommit till Sverige utan adoptionssyfte och utan att ha någon
som helst familjerättslig anknytning här. JO påpekade att deras rättsskydd
var otillfredsställande och ansåg - i likhet med socialstyrelsen - behov
föreligga av en översyn av den lagstiftning som reglerar de utländska barnens
familjerättsliga ställning. Ärendet togs upp i ett par riksdagsmotioner, och
frågan kom så småningom att anges i de tilläggsdirektiv som år 1982 gavs
utredningen om barnens rätt (dir. 1982:25). De tilläggsdirektiv som gavs
utredningen hösten 1984 (dir. 1984:34) innehåller ingen ändring på denna
punkt. Utredningen om barnens rätt har numera lagts ned. De delar av
utredningens uppdrag som inte har slutförts - däribland den aktuella frågan -har förts över till förmynderskapsutredningen (Ju 1984:07, dir. 1987:50).

Förmynderskapsutredningen lämnar i det nyligen redovisade betänkandet
Internationella förmynderskapsfrågor (SOU 1987:73) förslag för att undanröja
hinder från internationellt privaträttslig synpunkt mot förordnande av
särskild förmyndare för de utländska barnen.

Utskottet behandlade motionsyrkanden liknande det nu aktuella i sitt
betänkande SoU 1984/85:18 s. 11-12 och senast i betänkandet SoU 1986/
87:34 s. 13f. I det förstnämnda betänkandet anförde utskottet bl.a. att en
fungerande lösning kunde åstadkommas genom att socialnämnden själv
beslutar om barnets placering, varefter barnbidraget på nämndens begäran
betalas ut till den som fostrar barnet. Utskottet avstyrkte i sistnämnda
betänkande det då aktuella motionsyrkandet och hänvisade bl.a. till att
frågan om god mans behörighet i fråga om barnbidrag, enligt vad utskottet
hade erfarit, skulle tas upp i en kommande proposition angående omyndigförklaring.

Utskottet har nu inhämtat att en ändring av barnbidragsreglerna på den
aktuella punkten för närvarande övervägs inom regeringskansliet. Förslag i
ämnet kan väntas i den proposition om omyndigförklaring som lämnas i
dagarna eller kommer att lämnas i ett senare sammanhang.

Utskottet konstaterar alltså att den i motionen aktualiserade frågan redan
bereds inom regeringskansliet. Regeringens förslag bör avvaktas. Utskottet
avstyrker därför motion So612 (s).

Riksdagen beslutade år 1984 om ändring i 1 § lagen om allmänna barnbidrag
varigenom den tidigare treårsgränsen för barnbidrag under vistelse utomlands
fr.o.m. år 1985 ersattes med en principiell ettårsgräns (prop. 1984/
85:39, SoU 6). Om vistelsen är avsedd att vara längre tid än ett år skall alltså
barnbidrag inte utgå. För barn till statligt anställda som utför arbete
utomlands gäller ingen tidsbegränsning. För barn till svenska missionärer och
präster gäller liksom tidigare en treårsgräns.

I motion So617 av Ann-Cathrine Haglund och Göte Jonsson (båda m) yrkas
att riksdagen skall begära förslag till sådan ändring i 1 § lagen om allmänna
barnbidrag att treårsgränsen kommer att gälla för alla som är anställda av
svenska kyrkan, svenskt trossamfund eller till sådant samfund knutet organ
eller av svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet. I
motionen anförs bl.a. att missionsarbete och ideellt biståndsarbete företer
betydande likheter vad gäller såväl arbetsinnehåll som organisationsbak -

SoU 1987/88:12

grund. Det är därför önskvärt att likställa olika typer av ideellt biståndsarbete.
De volontärbidrag som administreras av SIDA utjämnar inte de
ekonomiska skillnaderna. Motionärerna anser därför att den tidigare
treårsgränsen för barnbidrag vid utlandsvistelse bör utsträckas att gälla inte
bara barn till präster och missionärer utan även barn till andra personer
anställda av svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund eller till ett sådant
samfund knutet organ eller av en svensk ideell organisation som bedriver
biståndsverksamhet.

Frågan om en utsträckt rätt till barnbidrag för de berörda grupperna av
svenskar verksamma i utlandet har behandlats i utskottet vid riksmötena
1984/85, 1985/86 och 1986/87.

Utskottet underströk då nuvarande regler infördes att det viktiga var att
möjligheterna att bedriva ideellt biståndsarbete inte försämrades. Om detta
krav tillgodosågs genom särskilda undantagsregler i lagen om allmänna
barnbidrag eller i form av ekonomisk kompensation i annan ordning var
enligt utskottet mera en praktisk fråga. Bidrag motsvarande barnbidraget
utgår från SIDA till organisationer som sänder ut biståndsarbetare med
volontärbidrag i den utsträckning biståndsarbetarna medför barnbidragsberättigade
barn (SoU 1984/85:6).

Utskottet har vid tidigare behandling av frågan om barnbidrag vid längre
tids utlandsvistelse förutsatt att regeringen följer tillämpningen av reglerna
och om så skulle visa sig motiverat tar initiativ till lämpliga åtgärder.

Vid förra riksmötet hänvisades även till en av riksdagen förordad
kartläggning av vilka möjliga åtgärder som kan vidtas för att förbättra
hemvändande utlandsvolontärers sociala skydd (SoU 1986/87:34 s. 16, jfr
SfU 1986/87:5, rskr. 47). Socialutskottet - som inte ansåg någon riksdagens
åtgärd erforderlig - förutsatte att regeringen vid nämnda kartläggning också
beaktar frågan om barnbidrag för de berörda gruppernas barn.

Enligt vad utskottet erfarit pågår en sådan samlad kartläggning inom
regeringskansliet. Saken påkallar därför inte någon åtgärd från riksdagens
sida. Utskottet avstyrker motion So617 (m).

Medelsanvisningen m.m.

Till medelsanvisning för Allmänna barnbidrag har i budgetpropositionen
föreslagits ett belopp av 10 140 milj.kr., varvid beaktats den höjning av
flerbarnstillägget som samtidigt föreslås (se s. 4).

I motion So609 av Lars Werner m.fl.(vpk) yrkas att riksdagen beslutar att
barnbidrag skall utgå med 25% av basbeloppet samt att beloppet värdebeständigas
genom indexreglering (yrkande 1). Motionärerna hemställer också
att riksdagen beslutar höja barnbidraget med 630 kr. per barn och år
(yrkande 2). Motionärerna anför att barnbidraget åter urholkats av inflationen
och att det därför fordras en höjning med 25% av basbeloppet, dvs. med
630 kr. per år. För att undvika ständiga uppjusteringar i efterhand bör
barnbidragets beloppsnivå indexregleras. I samma motion hemställs att
riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1988/89 anslår 1 100
milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit, dvs. totalt 11 240 milj.kr.
(yrkande 3).

SoU 1987/88:12

I motion So637 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till höjda barnbidrag med åtföljande finansiering i
enlighet med vad som anförs i motionen (yrkande 1). För att kompensera de
försämringar som drabbat barnfamiljernas ekonomi under senare år och för
att ge en större del av familjestödet i generella former föreslår motionärerna
att barnbidraget fr.o.m. den 1 januari 1989 höjs med 540 kr. per år till 6 360
kr. per år. Kostnaden för en sådan reform beräknas till 1 100 milj.kr.
Reformen skall finansieras med en sänkning av mjölksubventionema.

Utskottet har tidigare uttalat att barnbidraget är den viktigaste delen av
samhällets stöd till barnfamiljerna. Utskottet står fast vid denna åsikt.
Propositionsförslaget om höjda flerbarnstillägg som kompensation för
minskade bostadsbidrag syftar till att minska de samlade marginaleffekterna
av skatt och bostadsbidrag och ligger väl i linje med utskottets syn på
barnbidragen. Utskottet tillstyrker sålunda propositionens förslag till ändring
av 2a § lagen om allmänna barnbidrag.

Frågan om en allmän höjning av barnbidraget måste emellertid övervägas i
ett vidare sammanhang där även andra familjepolitiska åtgärder och
statsfinansiella synpunkter kan vägas in. Utskottet, som utgår från att
regeringen beaktar möjligheterna till barnbidragshöjning när det finns
ekonomiskt utrymme för detta, avstyrker därför motion So637 (fp) yrkande
1.

Utskottet har vidare vid flera tidigare tillfällen avstyrkt förslag från
vänsterpartiet kommunisterna om indexreglering av barnbidraget, senast i
betänkande SoU 1985/86:28 s. 17. Utskottet hänvisade därvid till tidigare
betänkande vari bl.a. anfördes att en indexreglering av barnbidraget skulle
minska möjligheterna till en förutsättningslös prövning av på vilket sätt
stödet till barnfamiljerna bör utformas för att nå de mest behövande
(SoU 1983/84:35 s. 13). Utskottet vidhåller sin inställning i denna fråga. Med
hänvisning härtill och till det av utskottet anförda i fråga om barnbidragshöjning
avstyrker utskottet motion So609 (vpk) yrkandena 1 och 2.

Som en följd av utskottets ställningstaganden tillstyrker utskottet även den
i propositionen föreslagna medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag och
avstyrker motion So609 (vpk) yrkande 3.

Utskottet tillstyrker även de i propositionen föreslagna medelsanvisningarna
till Bidragsförskott och Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande införande av vårdnadsbidrag

att riksdagen avslår motion 1987/88:So613 yrkandena 3 och 4, motion
1987/88:So635 yrkande 1 och motion 1987/88:So620 yrkande 1,

2. beträffande utredning om en trygghetsgaranti
att riksdagen avslår motion 1987/88:So631,

3. beträffande familjer med barn i övre tonåren
att riksdagen avslår motion 1987/88:So219,

SoU 1987/88:12

4. beträffande rätt till socialbidrag vid vård av egna barn

att riksdagen avslår motion 1987/88:So642 yrkande 6 och motion
1987/88:So226,

5. beträffande barnbidrag för vissa utländska barn
att riksdagen avslår motion 1987/88:So612,

6. beträffande barnbidrag vid längre tids utlandsvistelse
att riksdagen avslår motion 1987/88:So617,

7. beträffande flerbarnstilläggets storlek

att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i
lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

8. beträffande förslag om höjda barnbidrag

att riksdagen avslår motion 1987/88:So637 yrkande 1,

9. beträffande indexreglering av barnbidrag

att riksdagen avslår motion 1987/88:So609 yrkandena 1 och 2,

10. beträffande medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:So609 yrkande 3 till
Allmänna barnbidrag för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag
av 10 140 000 000 kr.,

11. beträffande medelsanvisningen till Bidragsförskott

att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret 1988/89 anvisar ett
förslagsanslag av 1 900 000 000 kr.,

12. beträffande medelsanvisningen till Särskilt bidrag för vissa
adoptivbarn

att riksdagen till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 5 700 000 kr.

Stockholm den 15 mars 1988
På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
Ulla Tillander (c), Anita Persson (s), Blenda Littmarck (m), Gunnar Ström
(s), Aina Westin (s), Per Arne Aglert (fp), Rosa Östh (c), Inga Lantz (vpk),
Ingrid Andersson (s), Erik Janson (s), Claes Rensfeldt (s) och Karin Falkmer
(m).

Reservationer

1. Införande av vårdnadsbidrag (mom I. i hemställan)

Daniel Tarschys (fp), Göte Jonsson (m), Ulla Tillander (c), Blenda
Littmarck (m), Per Arne Aglert (fp), Rosa Östh (c) och Karin Falkmer (m)
anser

SoU 1987/88:12

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Enligt
utskottets” och på s. 9 slutar med ”So 613 (c) yrkandena 3 och 4” bort ha
följande lydelse:

Familjepolitiken skall göra det lättare för föräldrarna att bära sitt ansvar för
barnens uppfostran och utveckling.

Barn har olika behov. Föräldrar har olika önskemål. Familjepolitiken
måste därför ge alla familjer möjligheteratt ordna den barnomsorg som
passar dem bäst men inte föreskriva hur möjligheterna skall utnyttjas. Båda
föräldrarna måste ha reella möjligheter att kombinera förvärvsarbete och
föräldraskap och också i praktiken dela sitt gemensamma ansvar för barnen.
Familjepolitiken skall främja både valfrihet och jämställdhet mellan kvinnor
och män.

Under de borgerliga regeringsåren togs en rad viktiga initiativ i detta
syfte:

- En rätt till ledighet för vård av barn infördes. Föräldrar fick härigenom
möjlighet att förkorta sin arbetstid till normalt sex timmar per dag.
Föräldrar med barn under ett och ett halvt år gavs vidare rätt till hel
tjänstledighet från arbetet.

- Föräldraförsäkringen byggdes ut från sju till tolv månader, varav de första
nio ersätts enligt inkomstbortfallsprincipen och de tre sista med ett
garantibelopp.

- Barnbidraget höjdes från 1 800 kr. till 3 000 kr. per barn.

- Ett flerbarnstillägg infördes.

- Allmän föräldrautbildning i samband med barnets födelse genomfördes,
och rätt till ledighet från arbetet för sådan utbildning infördes.

- Män fick rätt till tio dagars ledighet i samband med barns födelse.

- Rätten till ersättning och ledighet vid barns sjukdom utsträcktes till 60
dagar per barn och år.

- Aga av barn förbjöds i lag.

- Genom en fortsatt utbyggnad av den kommunala barnomsorgen fördubblades
antalet daghemsplatser från 81 100 år 1976 till 163 500 år 1982.
Samtidigt ökade antalet platser för förskolebarn i familjedaghem från 59
200 till 97 000.

- Genom en kraftfull satsning på omsorgen av skolbarn i åldern 7-12 år
ökades antalet platser i fritidshem och familjedaghem från 50 000 år 1976
till 104 400 år 1982.

- Rätt till ATP-år för vård av egna barn infördes.

De åtgärder som vidtagits sedan regeringsskiftet 1982 vittnar om ett försvagat
intresse för familjepolitiken och en snävare syn på andra former av
barnomsorg än heltidstillsyn i kommunala daghem.

Valfriheten för småbarnsfamiljerna är idag starkt begränsad. För flertalet
familjer är det svårt att klara sig på en lön. Möjligheten för den som så önskar
att stanna hemma och själv ta hand om sina barn är därmed liten. I de fall
båda föräldrarna eller en ensamförälder förvärvsarbetar krävs att någon
form av barnomsorg ordnas. Den nuvarande politiken går ut på att detta i
första hand skall ordnas inom ramen för kommunala daghem eller familjedaghem.
Reglerna för statsbidrag till barnomsorgen är så utformade att vissa

SoU 1987/88:12

alternativ i praktiken är uteslutna. Statsbidragen prioriterar dessutom de
kommunala daghemmen framför andra bidragsberättigade omsorgsformer.

Samtidigt som således vissa föräldrar tvingas anlita sådana barnomsorgsformer
som de inte själva skulle valt, får andra föräldrar stå i kö därför att
daghems- och familjedaghemsplatserna inte räcker till. Få har ekonomisk
möjlighet att själva ordna någon alternativ omsorgsform. Kostnaden för icke
subventionerade daghem eller icke subventionerade familjedaghem blir för
de flesta oöverstiglig. Valfrihet har främst de verkligt förmögna föräldrarna.

Familjernas situation och förutsättningar varierar starkt. Många barn
växer upp i splittrade familjer och med endast en vuxen. De sociala
strukturerna har de senaste decennierna starkt förändrats dels som följd av
höjd förvärvsfrekvens, dels på grund av stor rörlighet på arbetsmarknaden.

Den socialdemokratiska familjepolitiken bygger på en ensidig föreställning
om familjernas situation och prioriteringar.Detta har kommit att
innebära att för ca 40 % av alla förskolebarn över 1 år utgår inget ekonomiskt
stöd till barnomsorgen. Skillnaderna mellan olika kommuner och landsdelar
är dramatiska. Särskilt missgynnad är den utpräglade glesbygden.

Det är därför följdriktigt att det offentliga stöd som i dag utgår inte ger
föräldrarna någon egentlig frihet att välja mellan olika alternativ. De flesta
föräldrar är helt hänvisade till det alternativ kommunen erbjuder, om något
sådant alls finns.

I åldrarna 1-7 år (efter föräldraförsäkringens tolv månader och före
skolstart) finns i dag ca 560 000 barn. För ca 352 000 ordnas enligt
budgetpropositionen barnomsorgen genom kommunala daghem eller familjedaghem.
Ca 70 000 barn har sin omsorg utanför hemmet ordnad på annat
sätt (privat dagmamma, släkting osv). Resterande finns hemma hos föräldrarna.

Förvärvsfrekvensen för småbarnsföräldrar är hög. Av fäderna förvärvsarbetar
eller studerar 96 %. Motsvarande siffra för mödrarna är 86 %, varav ca
hälften arbetar deltid.

Stora resurser anvisas till den kommunala barnomsorgen. Statsbidragen är
enligt budgetpropositionen och socialstyrelsens anslagsframställning ca 8 600
milj.kr. (bidrag till fritidshem oräknat). Kommunerna bidrog med ett
ungefär lika stort belopp. Ändå är bristerna i många fall påtagliga. De tar sig
uttryck bl.a. i köer och hög personalomsättning.

Utskottet anser att barnens situation skall stå i centrum för familjepolitiken.
De förslag som framförs i motion So635 (m, fp, c) och övriga här
aktuella motioner syftar till en förändring av familjepolitiken så att den
bättre kan tillgodose barnfamiljernas önskemål. Även efter en reform av det
slag som här föreslås kvarstår angelägna behov. De får tillgodoses i den takt
den ekonomiska utvecklingen medger.

Förslagen syftar till att tillgodose högt ställda mål för barnen, föräldrarna
och för familjerna som helhet och vill främja följande delmål:

Ökad valfrihet

De förslag motionärerna framlägger är inriktade i första hand på att skapa
ökad valfrihet för småbarnsföräldrar.

Om varje barnfamilj får möjlighet att lösa barnomsorgen på det sätt den

SoU 1987/88:12

själv önskar skapas större trygghet. Därförbör en större del av de resurser
som ställs till förfogande för barnomsorg disponeras av föräldrarna själva.
Det förutsätter också att olika alternativ finns tillgängliga. Målet om full
behovstäckning inom barnomsorgen senast 1991 står fast. Det innebär att
den som vill ha barnomsorg utanför hemmet skall kunna få det senast detta
år.

Mer tid för barnen

Barn och föräldrar behöver mer tid för varandra. Inte minst gäller detta i
områden där föräldrarnas arbetsresor är långa och tidskrävande. Den egna
familjen måste vara det centrala i barnets liv. Föräldrarna måste ha inte bara
lagstöd utan också ekonomiskt utrymme för att kunna korta sin arbetstid så
att förvärvsarbete kan förenas med ett gott föräldraskap. Särskilt utsatta i
detta sammanhangär de ensamstående föräldrarna och deras barn.

Rättvisa villkor för alla delar av landet

Familjepolitiken måste utformas så att de offentliga resursinsatserna för
barnomsorgen fördelas rättvist mellan alla delar av vårt land. Dagens
bidragssystem, som missgynnar kommuner i glesbygd och kommuner med
låg skattekraft och gynnar storstadskommuner med hög skattekraft, måste
förändras.

Utskottet vill framhålla att en politik i linje med de angivna målsättningarna
förutsätter att insatserna sker på flera olika områden.

- Ett beskattningsbart vårdnadsbidrag om 15 000 kr. per barn och år införs
för alla barn mellan 1 och 7 år. I princip utgår bidraget under den tid
föräldraförsäkring för vederbörande barn inte utgår och fram till skolstart.

Den tekniska samordningen mellan vårdnadsbidrag och vissa särskilda fall
inom t.ex. föräldraförsäkringen får lösas vid utformningen av detaljbestämmelserna.
Det gäller t.ex. situationen efter den 9:e månaden då föräldraförsäkringen
ersätter enligt garantibelopp. En tänkbar lösning för denna period
är att vårdnadsbidrag utbetalas fr.o.m. tionde månaden, varvid garantibeloppet
i föräldraförsäkringen reduceras.

Vårdnadsbidraget påverkar inte bostadsbidragen och inte heller sjukförsäkringsgrundande
eller pensionsgrundande inkomst.

Vårdnadsbidrag utgår samtidigt med vårdbidrag för handikappat barn.

- Avdragsrätt införs för styrkta barnomsorgskostnader upp till 15 000 kr.
per barn och år.

Avdragsrätten tillkommer den som uppbär vårdnadsbidrag. Avdrag
medges för kostnader oberoende av omsorgens tid och form. Den som på
grund av kostnader för barnomsorg räknar med att kunna utnyttja avdragsrätten
kan genom anmälan slippa preliminärskatteavdrag på motsvarande
belopp.

- Statsbidragen till kommunerna för barnomsorgen minskas med motsvarande
12 000 kr. per heltidsplats.

- Pensionsår inom ATP räknas för arbete med egna barn i hemmet fram till
och med året för barnets skolstart.

SoU 1987/88:12

Enligt utskottets mening förstärks valfriheten genom att föräldrarna själva
disponerar 15 000 kr. per barn för att ekonomiskt klara behovet av
barnomsorg. Vårdnadsbidraget kan antingen användas för att betala nuvarande
barnomsorgsplats, vilken i princip blir 12 000 kr. dyrare, eller för att
utveckla föräldradrivna kooperativ eller andra privata lösningar etc. Det ger
också ökade möjligheter, särskilt för flerbarnsföräldrarna, att ägna mer tid åt
omvårdnaden av de egna barnen.

En ökad valfrihet ger förutsättningar för ett bättre resursutnyttjande inom
barnomsorgen. Detta skapar utrymme för fler platser och kvalitetsförbättringar.

Vårdnadsbidraget ger småbarnsfamiljerna större möjligheter att utnyttja
den lagstadgade rätten till arbetstidsförkortning och ger därmed mer tid för
barnen. Utskottet förutsätter att kommunerna - i den utsträckning det
efterfrågas - ställer halvtids- eller deltidsplatser till förfogande och differentierar
avgifterna med hänsyn till detta. I många kommuner innebär det ett
behov av fler sådana platser.

Genom avdragsrätten för styrkta barnomsorgskostnader ges familjerna
ökad ekonomisk möjlighet att lösa barnomsorgen genom t ex privata
familjedaghem eller anställd barnvårdare. När deras inkomster tas upp till
beskattning och påförs sociala avgifter tillförsäkras de samma sociala skydd
och trygghet som andra inkomsttagare. Härigenom skapas förutsättningar
för att eliminera en svart sektor i ekonomin.

Avslutningsvis vill utskottet beröra några av de invändningar som har riktats
mot förslaget i motion So635 (m, fp, c).

En invändning går ut på att förslaget skulle motverka ett uppnående av full
efterfrågetäckning inom barnomsorgen senast 1991. Minskningen av statsbidragen
till kommunerna skulle enligt denna kritik leda till en dämpad
utbyggnad av barnomsorgen. Personalbristen skulle också kunna förvärras
av att färre ungdomar sökte sig till barnomsorgen.

Utskottet kan inte dela denna bedömning. Den modell som förordas i
motionen borde tvärtom främja en harmonisk och mångsidig utveckling av
barnomsorgen. De statsbidrag som kommunerna går miste om genom
indragningen av 12.000 kr. per barn i heltidsomsorg återkommer ju till
barnomsorgen i form av avgifter. Samtidigt uppmuntras nya och alternativa
lösningar. Den ökade mångfalden kommer med stor sannolikhet att underlätta
rekryteringen till barnomsorgen. Enligt utskottets mening kommer det
nya systemet att underlätta ett uppnående av det mål avseende full
efterfrågetäckning som riksdagen har uppställt.

En annan invändning går ut på att det nya systemet är fördelningspolitiskt
orättfärdigt. Hemarbetande kvinnor samt familjer som kan lösa barnomsorgsproblemen
med t ex en barnflicka, en släkting eller motskift skulle tjäna
på vårdnadsbidraget, medan andra grupper skulle förlora.

Ett sådant påstående är inte heller riktigt. Enligt utskottets mening är det
nödvändigt att se utfallet av det föreslagna systemet mot bakgrund av de
regler som gäller idag. Samhällets stöd har hittills i stor utsträckning
koncentrerats på de familjer som utnyttjar den offentligt finansierade

SoU 1987/88:12

barnomsorgen. Mot denna bakgrund framstår den föreslagna reformen som
ett steg mot en ökad rättvisa och jämlikhet mellan olika grupper av
föräldrar.

En tredje invändning gäller risken för en skärpning av de tröskel- och
marginaleffekter som redan idag finns inbyggda i det kombinerade skatteoch
förmånssystemet. Utskottet är medvetet om att en sådan skärpning kan
komma att ske för vissa grupper, särskilt flerbarnsföräldrar. Detta är
emellertid svårt att undvika i en reform som syftar till att stärka barnfamiljernas
ställning och skapa ökad valfrihet. Utskottet vill erinra om att tröskeleffekter
uppkommer även vid övergång från föräldrapenning till förvärvsarbete.
Den som övergår från föräldraledighet med 90 % inkomstkompensation
till förvärvsarbete i kombination med barnomsorgsavgifter torde således i de
flesta fall drabbas av en tröskeleffekt på över 100 %.

Enligt utskottets mening finns det starka skäl att uppmärksamma problemet
med tröskel- och marginaleffekter och i möjligaste mån söka dämpa
dessa effekter. Detta kan ske på flera olika sätt. Så är t.ex. en sänkning av
marginalskatterna av stor betydelse. Viktigt är också att barnomsorgstaxorna
utformas så att de inte skärper tröskel- och marginaleffekterna. För
flerbarnsfamiljerna är det angeläget att syskonrabatter medges.

En fjärde synpunkt som anlagts på den föreslagna modellen är att den skulle
leda till ökad byråkrati. Bl.a. skulle arbetet med att förenkla deklarationen
för beskattning försvåras genom att flera i framtiden skulle nödgas lämna
självdeklaration. Utskottet kan för sin del inte tillmäta denna invändning
någon större vikt. Det stora flertalet föräldrar är redan idag deklaranter.
Någon inskränkning av antalet skattskyldiga som kan lämna förenklad
självdeklaration behöver inte befaras.

Sammanfattningsvis kommer motionärernas förslag enligt utskottets mening
att leda till betydande fördelar för barnfamiljerna. Genom ökade ekonomiska
resurser får de större möjlighet att utifrån sina egna förutsättningar välja
den form av barnomsorg som de finner bäst. Härigenom förbättras barnens
villkor i det svenska samhället samtidigt som det i småbarnsfamiljerna blir
lättare att förena föräldraskap med förvärvsarbete och personlig utveckling.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet förslaget om införande
av ett vårdnadsbidrag. Den i motion So635 föreslagna modellen bör
genomföras i ett steg fr.o.m. 1 januari 1989.

Regeringen bör därför under våren 1988 återkomma till riksdagen med
förslag om lag till vårdnadsbidrag samt följdändringar i annan lagstiftning i
enlighet med det anförda. Vad utskottet nu anfört bör med bifall till motion
So635 (m, fp, c) yrkande 1 och med anledning av motion So620 (c) yrkande 1
ges regeringen till känna. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motion So613 (c) yrkandena 3 och 4.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:

1. beträffande införande av vårdnadsbidrag
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:So635 yrkande 1 och med
anledning av motion 1987/88 :So620 yrkande 1 samt med avslag på
motion 1987/88:So613 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

SoU 1987/88:12

2. Utredning om en trygghetsgaranti (mom. 2 i hemställan)

Göte Jonsson, Blenda Littmarck och Karin Falkmer (alla m) anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Motionsyrkanden
motsvarande” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande
lydelse:

Moderata samlingspartiets förslag om skatt efter försörjningsbörda med
ett grundavdrag för varje barn, vårdnadsbidrag, avdragsrätt för styrkta
barntillsynskostnader, ett högre garantibelopp i föräldraförsäkringen och ett
neutralt och likvärdigt stöd till enskild och kommunal barnomsorg i olika
former, skulle avsevärt förbättra den ekonomiska situationen och valfriheten
för barnfamiljerna, såväl familjer med sammanboende som med ensamboende
vårdnadshavare.

Det finns anledning att överväga en utfyllnad för ensamboende med barn
som en komplettering till de nämnda reformförslagen. Detta bör regeringen
med anledning av motion So631 (m) ges till känna.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa:

2. beträffande utredning om en trygghetsgaranti
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So631 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Familjer med barn i övre tonåren (motiveringen till mom. 3 i
hemställan)

Göte Jonsson, Blenda Littmarck och Karin Falkmer (alla m) anser

att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Sorn ovan” och
slutar med ”alltså avstyrks” bort ha följande lydelse:

Moderata samlingspartiets förslag om skatt efter försörjningsbörda med
ett grundavdrag på 15 000 kr. för varje barn upp till 18 års ålder skulle
avsevärt förbättra den ekonomiska situationen för barnfamiljerna. Vidare
föreslås grundavdrag för barn få göras för hemmavarande barn mellan 18 och
20 år som går i gymnasieskola och uppbär studiestöd. Om dessa förslag
genomförs finns inte behov av någon översyn i enlighet med motion So219
(s), som avstyrks.

4. Rätt till socialbidrag vid vård av egna barn (mom. 4 i
hemställan)

Göte Jonsson, Blenda Littmarck och Karin Falkmer (alla m) anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 10 med ”Motioner
om rätt” och slutar på s. 11 med ”och So226 (m)” bort ha följande lydelse:
Socialbidragen skall utgöra ett sista skyddsnät när ekonomin inte räcker till
för att möjliggöra en skälig levnadsnivå. Vad barnfamiljerna beträffar är
erfarenheten av socialtjänstlagen att socialnämnderna vägrar att betala ut
socialbidrag åt familjer där en förälder frivilligt tar hand om barnen.

Regeringsrätten har med tre röster mot två beslutat att socialtjänstlagens
stadgande om bistånd inte ger en småbarnsförälder rätt att uppbära

SoU 1987/88:12

socialbidrag för att själv kunna ta hand om sina barn. I det avgjorda ärendet
lösgjordes i stället två daghemsplatser med förtur, platser som familjen inte
ville ha och som skulle förlänga väntetiden ytterligare för andra föräldrar som
verkligen önskar daghemsplats för sina barn.

I den gamla socialhjälpslagen berättigade vård av små barn till obligatorisk
socialhjälp. En överenskommelse mellan kommunerna gav rätt till socialbidrag
om familjerna hade minst ett barn under fyra år eller två barn under
skolåldern. Så ej med den nya lagen, trots dess stolta portalparagraf:
Verksamheten skall bygga på respekt för människors självbestämmande och
integritet.

En hemarbetande förälder som inte ställt sig i daghems- och arbetslöshetskö,
anses således ”frivilligt avhålla sig från att arbeta”, trots att vederbörande
utför ett arbete som på daghem skulle kosta ca 125 000 kr. för två barn och
över 180 000 kr. för tre barn.

Socialbidrag är naturligtvis alltid en nödlösning som så långt möjligt skall
undvikas genom ett skattesystem som tar hänsyn till försörjningsbördan
m.m. När behov av socialbidrag trots allt uppstår bör egen vård av barn
jämställas med motsvarande förvärvsarbete.

Socialtjänstlagen måste därför ändras så att det klart framgår att vård av
egna småbarn betraktas som jämbördigt med motsvarande förvärvsarbete.

Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motionerna So642 (m)
yrkande 6 och So226 (m) ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa:

4. beträffande rätt till socialbidrag vid värd av egna barn
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So226 och motion
1987/88:So642 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

5. Barnbidrag vid längre tids utlandsvistelse (mom. 6 i
hemställan)

Daniel Tarschys (fp), Göte Jonsson (m), Ulla Tillander (c), Blenda
Littmarck (m), Per Arne Aglert (fp), Rosa Östh (c) och Karin Falkmer (m)
anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Vid förra”
och slutar med ”motion So617 (m)” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan ansluta sig till de synpunkter som anförs i motionen. Vid sin
behandling av samma fråga våren 1984 uttalade utskottet att regeringen
borde pröva och ta hänsyn till vad som anförts i de då aktuella motionerna i
fråga om rätten till barnbidrag för missionärer, biståndsarbetare m.fl. Ett
viktigt skäl för detta ställningstagande var önskemålet om att inte försvåra
möjligheterna att bedriva ideellt biståndsarbete i utvecklingsländer. Utskottet
har alltjämt samma uppfattning. Nuvarande undantag för missionärer och
präster är ett steg i denna riktning, men otillräckligt med hänsyn till att detta
begrepp inte täcker alla anställda hos trossamfund och därtill knutna organ
och till att även andra ideella organisationer än religiösa sådana bedriver
biståndsarbete. De av SIDA administrerade volontärbidragen eliminerar

SoU 1987/88:12

inte de ekonomiska skillnader som detta skapar.

Utskottet förordar mot bakgrund av det anförda en ändrad lydelse av 1 §
tredje stycket lagen om allmänna barnbidrag. Utskottets förslag innebär att
en ettårsgräns gäller som huvudregel men att undantag såvitt nu är i fråga
görs för viss ideellt inriktad verksamhet. Utskottet föreslår att undantaget
avgränsas så att det omfattar barn till personer som är anställda av svenska
kyrkan, ett svenskt trossamfund eller till ett sådant samfund knutet organ
eller av en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet.
Utskottet förutsätter att riksförsäkringsverket i samråd med SIDA till
ledning för försäkringskassorna upprättar en förteckning över ideella
organisationer som har en uppbyggnad och fungerande biståndsverksamhet.
Utskottet anser alltså att för här nämnda fall barnbidrag liksom tidigare bör
kunna utgå under utlandsvistelser som inte avses vara längre än tre år.

Regeringen bör framlägga förslag i enlighet med vad utskottet nu anfört.
Detta bör riksdagen med anledning av motion So617 (m) ge regeringen till
känna.

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa:

6. beträffande barnbidrag vid längre tids utlandsvistelse
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So617 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Förslag om höjda barnbidrag (mom. 8 i hemställan)

Daniel Tarschys och Per Arne Aglert (båda fp) anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Frågan om”
och slutar med ”So637 (fp) yrkande 1” bort ha följande lydelse:
Barnbidragen utgår med samma belopp oavsett föräldrarnas inkomster.
Barnbidraget är sålunda ett allmänt konsumtionsstöd och medverkar därmed
till en jämnare inkomstfördelning mellan familjer med resp. utan barn.

För att kompensera de försämringar som drabbat barnfamiljernas ekonomi
under senare år och för att ge en större del av familjestödet i generella
former, bör en ytterligare uppräkning av barnbidraget genomföras. En
förbättring av det ekonomiska stödet till barnfamiljerna bör genomföras i
flera steg. Fr.o.m. den 1 januari 1989 bör barnbidraget höjas med 540 kr. per
år till 6 360 kr. per år, vilket ger ett totalt barnbidrag på 530 kr. per månad
samt en motsvarande justering även av flerbarnstilläggen. Kostnaden för
denna höjning kan beräknas till 1 100 milj.kr. Den bör finansieras med en
sänkning av mjölksubventionerna med motsvarande summa.

Regeringen bör framlägga förslag för riksdagen i enlighet med vad
utskottet nu anfört. Detta bör med anledning av motion So637 (fp) yrkande 1
ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa:

8. beträffande förslag om höjda barnbidrag
att riksdagen med anledning av motion 1987/88: So637 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

SoU 1987/88:12

7. Förslag om höjda barnbidrag (motiveringen till mom. 8 i
hemställan)

Göte Jonsson, Blenda Littmarck och Karin Falkmer (alla m) anser

att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Frågan om” och
slutar med ”So637 (fp) yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Trots höjda barnbidrag har genom kraftigt höjda skatter de ekonomiska
svårigheterna ökat för det stora flertalet barnfamiljer.

Som utförligt motiveras i motion Sk470 (m) måste inkomstbeskattningen i
stället ta hänsyn till försörjningsbörda genom grundavdrag för barn vid den
kommunala beskattningen. Det skulle förenklat uttryckt innebära att det
skattefria grundbeloppet i ett hushåll växer med familjens storlek, vilket är
särskilt viktigt i alla de hushåll som inte kan låta barnen få kapitalinkomster
och den vägen begränsa skatten på den samlade familjeinkomsten.

Den som har så låga inkomster och/eller så många barn att grundavdragen
inte kan utnyttjas fullt ut kompenseras genom ”negativ skatt”. Detta innebär
att ett belopp motsvarande värdet av den inte utnyttjade delen av grundavdraget
i stället utbetalas kontant. Grundavdrag för barn får också göras för
hemmavarande barn mellan 18 och 20 år som går i gymnasieskola och uppbär
studiestöd.

I tabell nedan redovisas förändringarna av den disponibla inkomsten vid
införande av ett grundavdrag för barn. Som framgår av tabellen leder
förslaget till att skatten sänks mest för de familjer som har flera barn.

	1989	1990	1991	1992
Familj med 1 barn	+ 750	+ 2 250	+ 3 750	+ 4 500
2 ,.	+ 1 500	+ 4 500	+ 7 500	+ 9 000
3 .,	+ 2 250	+ 6 750	+ 11 250	+ 13 500
4 -	+ 3 000	+ 9 000	+ 15 000	+ 18 000

Utskottet anser att de problem som motionärerna pekar på skulle lösas
genom införande av en sådan reformerad familjebeskattning som föreslås i
motion Sk470 (m). Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motion So637 (fp) yrkande 1.

8. Indexreglering av barnbidrag (mom. 9 i hemställan)

Inga Lantz (vpk) anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet
har vidare” och slutar med ”So609 (vpk) yrkandena 1 och 2” bort ha följande
lydelse:

Barnbidraget uppgår i dag till 5 820 kr. per barn och år (flerbarnsbidraget
oräknat), vilket innebär att det ånyo urholkats i värde. För att nå upp till den
nivå som gällde vid senaste höjningen måste barnbidraget höjas med 630 kr.
per barn och år. Ett barnbidrag på 6 450 kr. per barn och år motsvarar
nämligen 25 % av basbeloppet.

Vpk har sedan många år föreslagit att barnbidraget bör utgå med den
summa som motsvarar 25 % av basbeloppet. Vpk har också föreslagit att

SoU 1987/88:12

barnbidraget indexregleras på denna nivå.

Utskottet delar uppfattningen i motion So609 (vpk) att barnbidraget nu
bör indexregleras. Detsamma gäller det förlängda barnbidraget. Det kan inte
vara rimligt att varje nödvändig barnbidragshöjning skall behöva föregås av
en så ingående och långsam process som en prövning av regering och riksdag
innebär. Enligt utskottets mening bör barnbidraget läggas fast vid nivån 25 %
av basbeloppet.

Riksdagen bör besluta om en sådan indexreglering redan nu med
anledning av motion So609 (vpk) yrkande 1. Härigenom tillgodoses även
yrkande 2 i samma motion.

dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa:

9. beträffande indexreglering av barnbidrag

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So609 yrkandena 1
och 2 antar det i Bilaga 2 som Reservantens förslag upptagna och
betecknade förslaget till lag om ändring i lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag,

9. Medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag (mom. 10 i
hemställan)

Under förutsättning av bifall till reservation nr 8
Inga Lantz (vpk) anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Sorn en
följd” och slutar med ”So609 (vpk) yrkande 3” bort ha följande lydelse:
Som en följd av utskottets ställningstaganden tillstyrker utskottet den i
motion So609 (vpk) yrkande 3 föreslagna medelsanvisningen till Allmänna
barnbidrag.

dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa:

10. beträffande medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag

att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motion 1987/88:So609 yrkande 3 till Allmänna barnbidrag för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 11 240 000 000 kr.,

Särskilda yttranden

1. Familjer med barn i övre tonåren
Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) anför:

Centerpartiet föreslår en rad åtgärder av stor betydelse för familjer med
tonåringar. Särskilt kan nämnas ett förslag om sänkt mervärdeskatt på mat.
Även en marginalskattesänkning för de vanligaste inkomstlägena föreslås.
Viktigt i sammanhanget är också förslaget om höjning av studiemedlen.
Centerpartiet motsätter sig en sänkning av mjölksubventionerna. En sådan
sänkning leder till höjda mjölkpriser, vilket skulle vara negativt för
barnfamiljerna.

SoU 1987/88:12

2. Rätt till socialbidrag vid vård av egna barn
Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) anför:

Vi delar i och för sig uppfattningen i motionerna att vård av egna barn bör ses
som ett fullvärdigt arbete och att vederbörande kommun bör kunna ge
ekonomiskt stöd till föräldrar som väljer att avstå från förvärvsarbete för att
själva ta hand om sina barn. Vi anser emellertid inte att dessa frågor i första
hand bör lösas inom ramen för reglerna om rätt till bistånd och socialbidrag.
Den naturliga lösningen är enligt vår mening att kommunen ges rätt att betala
ut vårdnadsersättning till alla föräldrar som själva vårdar sina barn.

3. Höjda barnbidrag

Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) anför:

Barnbidraget utgör stommen i det familjeekonomiska stödet och bör
successivt byggas ut. Det är önskvärt att barnbidraget höjs när det finns
samhällsekonomiskt utrymme för det.

SoU 1987/88:12

I proposition 1987/88:100 Bil. 7 framlagt lagförslag
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrivs att 2 a § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 a §2

Flerbarnstillägg utgår om någon uppbär allmänt barnbidrag för tre eller
flera barn. Vid tillämpning av denna paragraf beaktas inte barn som avses i
4 § tredje stycket eller 7 §.

Flerbarnstillägget motsvarar ett Flerbarnstillägg lämnas med behalvt
barnbidrag om barnens antal lopp som motsvarar
uppgår till tre och ökas med etthund- 1. ett halvt barnbidrag för det
rasextio procent av ett helt barnbi- tredje barnet,

drag för varje ytterligare barn. 2. etthundranittio procent av ett

helt barnbidrag för det fjärde barnet,

3. tvåhundrafyrtio procent av ett
helt barnbidrag för det femte barnet,

4. etthundrasextio procent av ett
helt barnbidrag för det sjätte barnet
och varje ytterligare barn.

Vid beräkningen av flerbarnstillägget skall de barn för vilka någon uppbär
allmänt barnbidrag räknas samman med de barn för vilka någon annan uppbär
allmänt barnbidrag om dessa barnbidragsmottagare stadigvarande sammanbor
och är eller har varit gifta med varandra eller har eller har haft barn
gemensamt.

Den som önskar uppbära flerbarnstillägg med stöd av tredje stycket skall
anmäla detta till den allmänna försäkringskassan.

Om inte annat föreskrivs skall bestämmelserna om allmänt barnbidrag i
denna lag eller i andra lagar eller författningar tillämpas på flerbarnstillägg.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

1 Lagen omtryckt 1973:449.

2 Senaste lydelse 1987:548.

Sou 1987/88:12

Bilaga 1

I reservation nr 8 framlagt lagförslag
Förslag till

Lagom ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Reservantens förslag

1 §

För barn, som är svensk medborgare
och bosatt i riket, skall av
allmänna medel såsom bidrag till
barnets uppehälle och uppfostran
utgå allmänt barnbidrag med 5 820
kronor om året i enlighet med vad
nedan närmare stadgas.

För barn, som är svensk medborgare
och bosatt i riket, skall av
allmänna medel såsom bidrag till
barnets uppehälle och uppfostran
utgå allmänt barnbidrag i enlighet
med vad nedan närmare stadgas med
ett årligt belopp som utgör 25 % av
det basbelopp som enligt 1 kap. 6 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring
har fastställts för året.

Allmänt barnbidrag skall utgå jämväl för här i riket bosatt barn, som icke
är svensk medborgare, såframt barnet fostras av någon som är bosatt och
mantalsskriven i riket eller ock barnet eller endera av dess föräldrar sedan
minst sex månader vistas i riket.

Ett barn som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt här, om
utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Medföljande barn till den
som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för
arbetsgivarens räkning, skall under utsändningstiden anses bosatta i Sverige.
Medföljande barn till en svensk missionär eller präst, som i annat fall är
anställd i utlandet, skall fortfarande anses bosatta här, om utlandsvistelsen är
avsedd att vara längst tre år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

SoU 1987/88:12

Bilaga 2

Innehållsförteckning SoU 1987/88:12

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motioner 2

Utskottet 3

Familjepolitikens allmänna inriktning 3

Vissa barnbidragsfrågor 10

Medelsanvisningen m.m 13

Hemställan 14

Reservationer 15

1. Införande av vårdnadsbidrag (mom. 1 i hemställan) av m, fp, c 15

2. Utredning om en trygghetsgaranti (mom. 2 i hemställan) av m 21

3. Familjer med barn i övre tonåren (motiveringen till mom. 3 i
hemställan) av m 21

4. Rätt till socialbidrag vid vård av egna barn (mom. 4 i hemställan) av

m 21

5. Barnbidrag vid längre tids utlandsvistelse (mom. 6 i hemställan) av
m,fp,c 22

6. Förslag om höjda barnbidrag (mom. 8 i hemställan) av fp 23

7. Förslag om höjda barnbidrag (motiveringen till mom. 8 i hemställan)
av m 24

8. Indexreglering av barnbidrag (mom. 9 i hemställan) av vpk 24

9. Medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag (mom. 10 i hemställan)
av vpk 25

Särskilda yttranden 25

1. Familjer med barn i övre tonåren (av c) 25

2. Rätt till socialbidrag vid vård av egna barn (av c) 26

3. Höjda barnbidrag (av c) 26

Bilaga 1:1 propositionen framlagt lagförslag 27

Bilaga 2:1 reservation nr 8 framlagt lagförslag 28

gotab Stockholm 1988 14914