Skatteutskottets betänkande
1987/88:8

om beskattning av naturaförmåner, m.m. (prop.

1987/88:52, delvis) 1987/88-8

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1987/88:52 om behandling av naturaförmåner
samt ett antal med anledning av propositionen väckta motioner.
Utskottet tillstyrker propositionen utom på två punkter. I fråga om
arbetsgivarstödd motionsverksamhet förordar utskottet i huvudsak bifall till
en c- och en s-motion, vilket innebär generösare regler än vad regeringen
föreslagit, och beträffande förmån av semesterbostad avstyrker utskottet
propositionen.

Reservationer har avgivits av m och fp beträffande kaffekuponger, omvandling
av gåvor till bidrag till ideell förening, arbetsgivarstödd motionsverksamhet,
patientavgift för tandvård, avdragsrätt för sjukvård på privat vårdinrättning,
ekiperingsbidrag m.m., preliminärskatt och kontrolluppgifter på
naturaförmåner och arbetsgivaravgifter på naturaförmåner. Dessutom har
reservationer avgivits av m beträffande införandet av nya regler i 32 §
kommunalskattelagen, bostadsförmån på landsbygd och semesterbostad, av
fp angående medlemsavgift till yrkesspecifika föreningar och minnesgåvor,
av c i fråga om avdragsrätt för sjukvård på privat vårdinrättning och slutligen
av vpk beträffande arbetsgivarstödd motionsverksamhet. Fp har vidare
avgivit ett särskilt yttrande beträffande arbetsgivaravgifter på naturaförmåner.

Propositionen

Regeringen (finansdepartementet) föreslår i proposition 1987/88:52 att
riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

3. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

4. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

5. lag om ändring i lagen (1987:568) om ändring i lagen (1987:404) om

ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

6. lag om ändring i lagen (1987:000) om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring,

7. lag om ändring i lagen (1987:567) om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter,

8. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare,

1 Riksdagen 1987/88. 6 sami. Nr 8

9. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

10. lag om ändring i lagen (1987:570) om ändring i lagen (1959:551) om
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

I propositionen föreslås ändringar i beskattningen av naturaförmåner. Dessa
förmåner delas i huvudsak in i två kategorier - personalvårdsförmåner
och övriga naturaförmåner. Personal vårdsförmånerna kännetecknas bl. a.
av att de inte är avsedda att vara ett direkt vederlag för utfört arbete utan i
stället är ett led i arbetsgivarens personalvård. Hit hör t. ex. trivselförmåner
på arbetsplatsen och personalrabatter i arbetsgivarens utbud av
varor och tjänster. Förmåner som lämnas utanför arbetsplatsen och som
betalas t. ex. med en kupong skall normalt inte räknas som skattefria
personalvårdsförmåner. Det föreslås dock att arbetsgivaren i viss begränsad
utsträckning - utan att skatteplikt föreligger för den anställde - får
subventionera kostnaderna för motion även utanför arbetsplatsen i egna
eller på annat sätt helårsvis disponerade sportanläggningar. Personalvårdsförmånerna
är skattefria hos den anställde och arbetsgivaren får avdrag för
sina kostnader. Andra naturaförmåner än personalvårdsförmåner och
sjukvård skall enligt förslaget vara skattepliktiga. Förmån av fri sjukvård,
tandvård och företagshälsovård skall vara skattefri hos förmånstagaren
med undantag för patientavgiften vid tandvård. Arbetsgivaren medges inte
avdrag för kostnader för anställds sjuk- och hälsovård som avser vård på
privat sjukvårdsinrättning. För vissa förmåner föreslås i likhet med vad
som redan gäller för bilar schablonmässiga värderingsregler vid taxeringen.
Detta gäller för förmån av bl. a. fri eller subventionerad lunch och
semesterbostad.

För att underlätta för arbetsgivaren att dra gränsen mellan skattefri
personalvård och skattepliktig naturaförmån föreslås att förmåner till en
anställd som inte utgör personalvård ändå skall anses som sådan om deras
sammanlagda värde för år beräknat inte överstiger 600 kr. per anställd och
inte avser sådana förmåner vilkas värde bestäms enligt schablon.

Vidare föreslås att preliminär A-skatt skall betalas för samtliga skattepliktiga
naturaförmåner genom att arbetsgivaren gör skatteavdrag och att
de beläggs med arbetsgivaravgifter. Vidare utvidgas arbetsgivarens skyldighet
att i kontrolluppgift ange att förmån har utgått så att också värdet på
förmånen skall anges.

De nya reglerna föreslås gälla fr. o. m. den 1 januari 1988.

Lagförslaget under punkt 8 behandlas av socialförsäkringsutskottet i betänkandet
SfU 1987/88:12 och har därför inte medtagits här. Övriga lagförslag
har följande lydelse.

SkU 1987/88:8

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928: 370)
dels att 20§, 32 § 1 och 3mom., 33 § 1 morn., 42§, punkt 1 av anvisningarna
till 20§, punkt 1 av anvisningarna till 31 §, punkterna 3 och 8 av
anvisningarna till 32 §, anvisningarna till 42 § samt punkt 1 av anvisningarna
till 50 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 32 § 3 a — 3f mom.
och punkt 3 b av anvisningarna till 32 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §'

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla
omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande
avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde (bruttointäkt)
som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.

Avdrag får inte göras för:

den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, såsom
vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;

sådana kostnader för hälsovård,
sjukvård samt företagshälsovård
som anges i anvisningarna;

kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar till
den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefria enligt 19 §;

värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts
av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges
barn som ej fyllt 16 år;

ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans förvärvsverksamhet;svenska

allmänna skatter;
kapitalavbetalning på skuld;
avgift enligt 8 kap. studiestödslagen (1973: 349);
avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;
avgift enligt lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt
byggande m. m.;
avgift enligt 99 a § utlänningslagen (1980: 376);
avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673);

skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare, när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada;
företagsbot enligt 36kap. brottsbalken;
straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken;
belopp, för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 § uppbördslagen
(1953: 272) eller för vilket betalningsskyldighet föreligger på grund av
underlåtenhet att göra avdrag enligt lagen (1982: 1006) om avdrags- och
uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar;
avgift enligt lagen (1976: 206) om felparkeringsavgift;

SkU 1987/88:8

1 Senaste lydelse 1986: 121.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:8

kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering; överförbrukningsavgift

enligt ransoneringslagen (1978: 268);

vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980: 424) om åtgärder mot vattenförorening
från fartyg;

avgift enligt 3§ lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter
om in- eller utförsel av varor;

lagringsavgift enligt lagen (1984: 1049) om beredskapslagring av olja och
kol eller lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgasområdet;

ränta på lånat kapital till den del räntan täcks av sådant statligt bidrag
som avses i punkt 7 av anvisningarna till 24 §;

kapitalförlust m. m. i vidare mån än som får ske enligt 36 §.

(Se vidare anvisningarna.)

32 §

1 mom.2 Till intäkt av tjänst hänförs

a) avlöning, arvode, traktamente, sportler och annan förmån i pengar,
bostad eller annat som utgått för tjänsten,

b) pension,

c) sådan livränta som utgått på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring
eller annorledes än på grund av försäkring med undantag av
livränta som utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån det inte är
fråga om livränta som avses i d) och inte heller annat följer av 2 morn.,

d) i fråga om sådan i c) angiven livränta, som utgår till följd av personskada
och på vilken 2 mom. inte är tillämpligt, den del av livräntan som
avser ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur eller för förlorat
underhåll,

e) ersättning som utgått i annan form än livränta på grund av sjuk- eller
olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, dock inte ersättning,
som avser sjukvårds- eller läkarkostnader,

f) undantagsförmåner, periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk
intäkt som avses i 31 §, samt

g) engångsbelopp som utgår till följd av personskada och utgör skattepliktig
intäkt enligt punkt 1 av anvisningarna till 19 §.

Som intäkt av tjänst räknas jämväl annat belopp än ovan sagts — såsom
vinstandel, återbäring eller vid återköp av försäkring uppburet belopp -vilket utgått på grund av pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring,
som tagits i samband med tjänst.

Sådan ersättning på grund av kollektiv avgångsbidragsförsäkring som
tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare och som bestämmes
med hänsyn även till andra omständigheter än den försäkrades levnadsålder
och anställningstid räknas endast delvis som intäkt av tjänst på sätt
närmare angives i punkt 11 av anvisningarna. Motsvarande gäller i fråga
om sådan avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektiv
avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten till arbetstagare. Även avgångsersättning
som utbetalas till arbetstagare som omfattas av s. k. trygghetsavtal
räknas endast delvis som intäkt av tjänst på det sätt som angives i
punkt 11 av anvisningarna.

Har tjänsteinnehavare såsom lö- Har tjänsteinnehavare som löneneförmån
innehaft fastighet på så- förmån innehaft fastighet på sådant

3 Senaste lydelse 1984:498.

Nuvarande lydelse

dant sätt, att garantibelopp för fastigheten
skall enligt 47 § upptagas
som skattepliktig inkomst för honom,
skall dock intäkt, vilken
tjänsteinnehavaren åtnjutit från fastigheten,
räknas såsom intäkt av
jordbruksfastighet eller av annan
fastighet.

3 mom? Såsom intäkt upptages icke vad som av staten anvisats till
bestridande av särskilda, med vissa tjänster eller uppdrag förenade kostnader,
såsom:

utlandstillägg och därmed likställda förmåner för utom riket stationerad
personal vid utrikesförvaltningen eller i svensk biståndsverksamhet;
förvaltningskostnadsbidrag och anslag till andra expenser;
å stat uppförd häst- och båtlega;

till beställningshavare vid armén utgående hästgottgörelse för egna
tjänstehästar;
resekostnads- och traktamentsersättning;
kostnadsersättning för vård av person i enskilt familjehem;
ägande i följd härav skattskyldig icke göra avdrag för underskott, som
kan uppkomma därigenom, att sålunda anvisat anslag icke förslår till
täckande av därmed avsedda utgifter.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas även på motsvarande kostnadsersättning
som anvisats av kommun eller som bekostas av Nordiska
ministerrådet i samband med arbete inom ramen för det nordiska tjänstemannautbytet.
Bestämmelserna tillämpas vidare - i den omfattning som
anges i punkt 7 Qärde stycket av anvisningarna - på kostnadsersättningar
som anvisats av styrelsen för Stockholms internationella fredsforskningsinstitut
(SIPRI) till sådan på bestämd tid kontraktsanställd forskare vid
S1PR1 som är utländsk medborgare och som vid tidpunkten för anställningen
hos SIPRI inte är bosatt i Sverige. Riksskatteverket får också, när skäl
föreligger, förklara att reglerna i första stycket skall tillämpas på motsvarande
ersättning, som anvisats av annan offentlig institution. Sådant beslut
får, när omständigheterna föranleder det, återkallas av riksskatteverket.
Mot beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, får talan
inte föras.

Förmånen av fri sjukvård eller fri
tandvård, så ock av fri grupplivförsäkring
upptages icke såsom intäkt,
oavsett om förmånen åtnjutits
på grund av statlig eller på grund
av kommunal eller enskild tjänst.

Har sådan förmån åtnjutits på
grund av enskild tjänst och utgått
efter väsentligt förmånligare grunder
än som gälla för befattningshavare
i statens tjänst, skall dock förmånen
upptagas såsom intäkt till
den del den utgått efter förmånliga -

Föreslagen lydelse

sätt, att han enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen
(1979:1152)
skall anses som ägare, skall dock
intäkt, vilken tjänsteinnehavaren
åtnjutit från fastigheten, räknas
som intäkt av jordbruksfastighet eller
av annan fastighet.

SkU 1987/88:8

3 Senaste lydelse 1984:951.

Nuvarande lydelse

re grunder än de för nämnda befattningshavare
gällande. Förmån
av fri gruppsjukförsäkring enligt
grunder som fastställts i kollektivavtal
mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer
upptages ej såsom
intäkt.

Såsom intäkt upptages ej heller
förmån av mindre värde, som utgått
i annat än penningar, därest
förmånen kan antagas icke vara
avsedd att utgöra direkt vederlag
för utfört arbete.

För vissa av de fall då en anställd
i ett aktiebolag förvärvat aktier i
bolaget eller i ett bolag, som ingår i
samma koncern som bolaget, finns
särskilda bestämmelser i punkt 3 a
av anvisningarna.

Föreslagen lydelse

3 a mom. Förmån av fri
grupplivförsäkring tas inte upp som
intäkt, oavsett om förmånen åtnjutits
på grund av statlig eller på
grund av kommunal eller enskild
tjänst. Har sådan förmån åtnjutits
på grund av enskild tjänst och utgått
efter väsentligt förmånligare
grunder än som gäller för befattningshavare
i statens tjänst, skall
dock förmånen tas upp som intäkt
till den del den utgått efter förmånligare
grunder än de som gäller för
nämnda befattningshavare. Förmån
av fri gruppsjukförsäkring som
åtnjuts enligt grunder som fastställts
i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer
tas inte heller upp som intäkt.

3 b mom. Anställds förmån
av fri hälso- och sjukvård, företagshälsovård,
fria läkemedel eller ersättning
för läkemedelskostnader
tas inte upp som intäkt.

Har arbetsgivare utgivit ersättning
för anställds utgift för tandvård
som avses i 2 kap. 3§ lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
tas ersättningen dock upp som intäkt
för den anställde. Som intäkt
tas emellertid inte upp

I. sådan ersättning, om den avser
anställd som inte är försäkrad
enligt lagen om allmän försäkring,

SkU 1987/88:8

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:8

2. kostnad för tandbehandling
som har bedömts som erforderlig
med hänsyn till tjänstens krav för
försvarsmaktens submarina och
flygande personal och för andra
anställda med i huvudsak likartade
arbetsförhållanden, eller

3. ersättning för tandbehandling,
när behov av denna har uppkommit
och utförts under tjänsteförrättning
utomlands.

3 c m o m . Förmån av fria arbetskläder
och fri uniform tas inte
upp som intäkt, omförmånen avser
kläder som är avpassade för arbetet
och inte lämpligen kan användas
privat.

3 d mom. Som intäkt tas inte
upp

1. julgåvor av mindre värde till
anställda,

2. sedvanliga jubileumsgåvor till
anställda,

3. minnesgåvor till anställda, om
de ges i samband med att den anställde
uppnår viss ålder eller efter
viss anställningstid eller vid anställningens
upphörande, under
förutsättning att gåvans värde inte
överstiger 6 000 kronor och inte ges
vid mer än ett tillfälle utöver vid
anställningens upphörande.

3 e m o m . Som intäkt tas inte
upp personalvårdsförmåner. Härmed
avses förmåner som inte är ett
direkt vederlag för utfört arbete
utan är åtgärder som är avsedda
att skapa trivsel i arbetet eller liknande
eller som annars utgår på
grund av sedvänja inom det yrke
eller den verksamhet som det är
fråga om.

Som personalvårdsförmån räknas
dock inte

1. förmåner som den anställde
får byta ut mot kontant ersättning,

2. förmåner som inte riktar sig till
hela personalen samt

3. andra förmåner som den anställde
får åtnjuta utanför arbetsgivarens
arbetsplatser mot betalning
med kupong eller annat motsvarande
betalningssystem. 7

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:8

3 f mom. Även om det inte
följer av 3 a — 3emom. tas som
intäkt inte upp förmåner som har
utgått i annat än pengar och inte är
ett direkt vederlag för utfört arbete,
om förmånernas sammanlagda
värde per år för en anställd är
högst 600 kronor. Vid tillämpningen
av detta stycke skal! hänsyn tas
till det sammanlagda värdet av förmåner
som utgått från en och samme
arbetsgivare och till denne anknuten
personalstiftelse.

Detta moment skall inte tillämpas
för sådana förmåner av bil,
måltid eller semesterbostad för vilka
gäller särskilda bestämmelser
enligt anvisningarna till 42 §.

33 §

1 morn.4 Från intäkt av tjänst må avdrag göras för samtliga utgifter,
vilka äro att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten, såvitt icke för
samma kostnader anvisats särskilt anslag, som, på sätt i 32 § 3 mom. är
sagt, ej skall upptagas såsom intäkt.

Avdrag får i enlighet härmed ske för, bland annat:

avgifter som den skattskyldige avgifter som den skattskyldige i
erlagt för sjuk- eller olycksfallsför- samband med tjänsten erlagt för

säkring, som tagits i samband med egen eller efterlevandes pensione tjänst,

så ock avgifter som den ring annorledes än genom försäk skattskyldige

i samband med tjäns- ring;

ten erlagt för egen eller efterlevandes
pensionering annorledes än genom
försäkring;

hyra eller annan kostnad för tjänste- eller arbetslokal, för vilken den
skattskyldige haft att själv vidkännas utgift;

kostnad för arbetsbiträde, som den skattskyldige använt för tjänsts
utförande och som han själv avlönat;

förlust å medel, för vilka den skattskyldige varit på grund av sin tjänst
redovisningsskyldig;

kostnad för resor i tjänsten, där ej, vad angår statstjänst, särskild ersättning
varit därför anvisad;

kostnad för facklitteratur, instrument och dylikt, som varit nödigt för
tjänstens fullgörande.

I fråga om rätt till avdrag för ränta på skuld som den skattskyldige
ådragit sig för sin utbildning eller annars i och för tjänsten gäller 39 § 1
mom.

42 §5

Värdet av bostadsförmån skall Värdet av bostadsförmån skall
beräknas med ledning av i orten beräknas med ledning av i orten

4 Senaste lydelse 1985:405.

5 Senaste lydelse 1977: 1172.

Nuvarande lydelse

gällande hyrespris eller, i saknad av
tillfälle till sådan jämförelse, efter
annan grund, som må finnas lämplig Värdet

av produkter, varor eller
andra naturaförmåner, som ingå i
lön eller annan inkomst, beräknas
efter ortens pris.

Regeringen eller efter regeringens
bemyndigande riksskatteverket
fastställer för varje kalenderår föreskrifter
för värdering av bilförmån
enligt de grunder som anges i
anvisningarna. Med bilförmån förstås
sådan förmån att för privat
bruk få utnyttja bil som tillkommer
skattskyldig på grund av anställning
eller uppdragsförhållande eller
av annan liknande grund.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 20 §

l.6 Till skattskyldigs levnadskostnader, för vilka avdrag enligt denna
paragraf ej medges, räknas bland annat premier för egna personliga försäkringar
och avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslutningar, i
vilka den skattskyldige är medlem. Avdrag får dock göras för sådana
premier och avgifter i den omfattning som anges i 25 § 1 morn., 33 § och 46 §
2 mom. samt punkt 2 av anvisningarna till 22 §, punkt 9 av anvisningarna
till 29 § och punkt 6 av anvisningarna till 33 §.

Utgifter för representation och liknande ändamål är att hänföra till
omkostnader i förvärvskälla endast om de har omedelbart samband med
verksamheten, såsom då fråga uteslutande är om att inleda eller bibehålla
affärsförbindelser och liknande eller då utgifterna avser jubileum för företaget,
invigning av mera betydande anläggning för verksamheten, stapelavlöpning
eller jämförliga händelser eller då utgifterna är att hänföra till
personalvård. Avdrag medges i det enskilda fallet inte med större belopp
än som kan anses skäligt och inte i något fall för utgifter för spritdrycker
och vin. Avdrag för måltidsutgifter medges normalt inte med större belopp
än som motsvarar skäliga utgifter för lunch.

Till kostnader för hälsovård,
sjukvård samt företagshälsovård,
för vilka avdrag inte medges enligt
denna paragraf, räknas
kostnader för hälso- och sjukvård
för vilken ersättning inte utges enligt
lagen (1962:381) om allmän
försäkring i den mån kostnaderna
inte avser antingen sjuk- och

Föreslagen lydelse SkU 1987/88:8

gällande hyrespris eller, om tillfälle
till sådan jämförelse saknas, efter
annan lämplig grund.

Värdet av produkter, varor eller
andra naturaförmåner, som ingår i
lön eller annan inkomst, beräknas
efter ortens pris.

Bilförmån, kostförmån och förmån
av fri semesterbostad i vissa
fall värderas enligt särskilda grunder
som anges i anvisningarna.

(Se vidare anvisningarna.)

6 Senaste lydelse 1986:505.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:8

tandvårdskostnader sorn uppkommer
vid insjuknande i samband
med tjänsteförrättning utomlands
eller sjuk- och tandvårdskostnader
för anställd som inte är försäkrad
enligt lagen om allmän försäkring,
kostnader för företagshälsovård
som inte uppfyller villkoren för bidrag
enligt förordningen (1985:326)
om bidrag till företagshälsovård
samt

kostnader för sådan verksamhet
som avser rehabilitering eller liknande
och som inte bedrivs efter
grunder som fastställs i kollektivavtal
mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer.

till 31 §

l.7 Med pension förstås dels belopp, som annorledes än i följd av
försäkring utgår på grund av föregående tjänsteförhållande, dels belopp,
som på grund av lagen (1962: 381) om allmän försäkring utgår i form av
folkpension eller tilläggspension, dels belopp som utgår på grund av pensionsförsäkring.

Med pensionsförsäkring förstås försäkring, som inte medför rätt till
andra försäkringsbelopp än ålderspension, invalidpension eller efterlevandepension.
För att en försäkring skall anses som pensionsförsäkring fordras
vidare, om inte annat följer av förklaring enligt sjuttonde stycket, att
försäkringen meddelats i en här i landet bedriven försäkringsrörelse. Med
försäkrad avses den på vars liv försäkringen tagits eller, i fråga om invalidpension,
den vars arbetsoförmåga försäkringen avser. Med tjänstepensionsförsäkring
förstås pensionsförsäkring, som har samband med tjänst
och för vilken den försäkrades arbetsgivare åtagit sig att ansvara för
betalning av hela avgiften. Med tjänstepensionsförsäkring förstås också
pensionsförsäkring, som - om en anställd avlidit - tagits av den anställdes
arbetsgivare till förmån för den anställdes efterlevande och för vilken
försäkring arbetsgivaren åtagit sig att ansvara för betalning av hela avgiften.

I fråga om annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring skall
försäkringstagaren vara den försäkrade. Har försäkringstagaren eller hans
make eller person med vilken han sammanbor under äktenskapsliknande
förhållanden barn under 16 år, får han ta försäkring avseende efterlevandepension
på sin makes eller den sammanboendes liv, om barnet insätts som
förmånstagare. Om särskilda skäl föreligger kan riksskatteverket efter
ansökan medge att dödsboet efter skattskyldig som här i riket drivit jordbruk,
skogsbruk eller rörelse får ta försäkring avseende efterlevandepension.
Som förutsättning för att medgivande skall lämnas gäller att den
efterlevande saknar betryggande pensionsskydd och att försäkringen tas i
samband med att boet upphör med driften i förvärvskällan. Motsvarande
gäller om den avlidne drivit verksamheten genom förmedling av juridisk
person.

Ålderspension får inte börja utgå vid lägre ålder än 55 år. Om särskilda

7 Senaste lydelse 1980:71.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skäl föreligger, får dock regeringen eller, efter regeringens förordnande,
riksskatteverket efter ansökan besluta att pension får bölja utgå vid lägre
ålder.

Ålderspension får utgå högst så länge den försäkrade lever, men under
den försäkrades livstid lägst fem år eller, om försäkringen skall upphöra
när den försäkrade fyller 65 år, lägst tre år. Pensionen får under den första
femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med annat än samma
belopp vid vaije utbetalningstillfälle eller med stigande pensionsbelopp.

För ålderspension som utgår enligt allmän pensionsplan gäller, om den
skall upphöra innan den försäkrade avlider, vad därom utfästs enligt planen.
Vad som enligt denna lag avses med allmän pensionsplan framgår av
punkt 2 av anvisningarna till 29 §.

Förmånstagare får inte insättas till annan ålderspensionsförsäkring än
tjänstepensionsförsäkring. Till tjänstepensionsförsäkring avseende ålderspension
skall anställd, som då försäkringsavtalet ingicks var den försäkrade,
vara förmånstagare.

Med invalidpension förstås pension som utgår till den försäkrade högst
så länge denne är arbetsoförmögen eller har nedsatt arbetsförmåga. Invalidpension
får upphöra tidigast fem år efter det försäkringsavtalet träffades.
I fråga om förmånstagare gäller föreskrifterna i föregående stycke.

Med efterlevandepension förstås pension

1. som efter den försäkrades död utgår till den försäkrades make, varmed
i detta sammanhang förstås person med vilken den försäkrade varit
gift eller sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden,

2. som efter den försäkrades död utgår till barn till den försäkrade eller
barn till person som angivits under 1,

3. som utgår till efterlevande på grund av försäkring som tagits av
dödsbo efter medgivande av riksskatteverket enligt tredje stycket, varvid
pension får utgå som om den avlidne varit försäkrad, eller

4. som utgår på grund av försäkring som tagits av arbetsgivare till
förmån för anställds efterlevande med stöd av andra stycket sista meningen,
varvid pension får utgå som om den avlidne varit försäkrad.

Efterlevandepension får utgå högst så länge den efterlevande lever och
får under den första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med
annat än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande
pensionsbelopp. Efterlevandepension till person som avses i föregående
stycke 1. får upphöra när denne ingår nytt äktenskap men i annat fall under
dennes livstid inte förrän fem år förflutit efter den försäkrades död. Har
den försäkrade avlidit mindre än fem år före den tidpunkt då försäkringen
annars skulle ha upphört, får dock sådan efterlevandepension som nyss
sagts upphöra vid sistnämda tidpunkt. Efterlevandepension till barn, som
avses i föregående stycke 2., skall upphöra senast när barnet fyller 20 år.
Är barnet varaktigt oförmöget till arbete, får pension utgå så länge barnet
lever. Har försäkring avseende efterlevandepension till barn tagits på
sådan persons liv som avses i föregående stycke 1., skall pensionen upphöra
senast när barnet fyller 16 år.

Som efterlevandepension anses även pension som - om försäkrad eller
efterlevande make avlider innan ålders- eller efterlevandepension har utgått
under viss i försäkringsavtalet angiven minsta tid - skall utgå under
återstoden av denna tid (försöijningsränta). En förutsättning för detta är
dock att försörjningsräntan skall kunna utgå endast till person som avses i
nionde stycket. Vidare förutsätts

a) att försörjningsräntan är förenad med livsvarig ålderspension eller

SkU 1987/88:8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

med sådan livsvarig efterlevandepension till make, som skall börja utgå
omedelbart efter den försäkrades död, samt att försörjningsräntans årsbelopp
inte överstiger den livsvariga pensionens årsbelopp,

b) att försörjningsräntan skall utgå under högst tjugo år, dock med den
inskränkningen att, då räntan är förenad med livsvarig ålderspension,
räntan inte får utgå längre än till den tidpunkt, då den försäkrade skulle ha
fyllt 90 år, och inte heller, vid pensionsålder över 70 år, under längre tid än
som motsvarar skillnaden mellan 90 år och pensionsåldern,

c) att premier för försöijningsräntan och den med denna förenade livsvariga
pensionen skall erläggas under tid, som inte med mera än fem år
understiger den tid under vilken försöijningsräntan enligt avtalet längst
skall utgå, samt att inte vid utgången av något kalenderår under förstnämnda
tid det sammanlagda beloppet av erlagda premier överstiger det belopp,
som vid samma tidpunkt skulle ha erlagts, om premiebetalningen jämnt
fördelats på tid, som med fem år understiger den tid under vilken försöijningsräntan
längst skall utgå.

Vid tillämpningen av bestämmelserna under a) i nästföregående stycke
skall efterlevandepension anses såsom livsvarig, även om pension skall
upphöra vid omgifte.

Sorn förmånstagare till försäkring avseende efterlevandepension får endast
insättas person till vilken efterlevandepension kan utgå enligt nionde
och tionde styckena eller, vid försörjningsränta, person som anges i nionde
stycket.

Försäkringsvillkor, som med hänsyn till bestämmelserna i denna lag är
avgörande för frågan huruvida försäkringen är att anse som pensionsförsäkring,
skall tas in i försäkringsavtalet. Detta skall dessutom innehålla
villkor att försäkringen inte får pantsättas eller belånas och inte heller
ändras på sådant sätt att den inte längre uppfyller de föreskrifter, som
anges för pensionsförsäkring i denna lag, eller i andra fall än nedan föreskrivs
överlåtas eller återköpas. Avtalet får inte innehålla villkor som är
oförenligt med bestämmelserna om pensionsförsäkring i denna lag.

Under den försäkrades livstid får pensionsförsäkring endast överlåtas

1. till följd av anställningsförhållande, därvid försäkringen före eller efter
överlåtelsen skall ha karaktär av tjänstepensionsförsäkring,

2. på grund av utmätning liksom vid ackord eller konkurs eller

3. genom bodelning.

Ny ägare till pensionsförsäkring skall omedelbart underrätta försäkringsgivaren
om förvärvet av försäkringen. Återköp av pensionsförsäkring
får utan hinder av bestämmelserna i denna lag ske, om det tekniska
återköpsvärdet uppgår till högst 10000 kronor eller om särskilda skäl
föreligger och riksskatteverket på särskild ansökan medger det.

Om särskilda skäl föreligger, kan riksskatteverket efter ansökan förklara
att försäkring som har meddelats i utomlands bedriven försäkringsrörelse
skall anses som pensionsförsäkring. Sådan förklaring får meddelas endast
under förutsättning att villkoren för försäkringen i huvudsak står i överensstämmelse
med bestämmelserna i denna anvisningspunkt om pensionsförsäkring.
Har riksskatteverket meddelat förklaring som här avses kan
försäkringen inte övergå till kapitalförsäkring.

Med kapitalförsäkring förstås annan livförsäkring än pensionsförsäkring.
Till kapitalförsäkring hänförs mot statens grupplivförsäkring svarande
förmån från kommun, även om förmånen inte utgår på grund av försäkring.

Försäkring som enligt denna lag är att hänföra till pensionsförsäkring får

SkU 1987/88:8

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:8

anses såsom kapitalförsäkring, om förbehåll härom intagits i avtalet vid
dess ingående.

Premiebefrielseförsäkring skall anses tillhöra samma slag av försäkring
som huvudförsäkringen.

För att sjuk- eller olycksfallsför- För att sjuk- eller olycksfallsförsäkring
skall anses ha tagits i sam- säkring skall anses ha tagits i samband
med tjänst fordras, att enligt band med tjänst fordras, att premi anställningsavtalet

skyldighet före- er för försäkringen skall betalas av

ligger för arbetstagare att ha sådan arbetsgivaren. Vidare fordras att

försäkring eller att, om sådan skyl- anmälan görs till försäkringsanstal dighet

inte föreligger, premier för ten om att försäkringen har tagits i

försäkringen skall betalas av ar- samband med tjänst,

betsgivaren eller av denne jämte arbetstagaren.
Vidare fordras att anmälan
görs till försäkringsanstalten
om att försäkringen har tagits i samband
med tjänst.

Till livränta räknas även höjning av livräntan och sådant tillägg till denna
som skall utgå under livräntans fortsatta bestånd.

Mot beslut, som riksskatteverket meddelat i ärende enligt denna anvisningspunkt,
får talan inte föras.

till 32 §

3.8 Såsom intäkt av tjänst skall upptagas, bland annat, hyresvärdet av
bostad, som kan vära åt den anställde upplåten. För den, som är anställd
såsom arbetare i jordbruk med binäringar eller i rörelse eller eljest hos
annan person och såsom löneförmån åtnjuter bostad, skall alltså värdet av
denna bostadsförmån medräknas vid löneförmånernas uppskattning (jfr
punkt 1 av anvisningarna till 21 §). Vidare skall såsom intäkt upptagas
värdet av andra utav den skattskyldige åtnjutna förmåner, därest han icke
skulle varit berättigad att åtnjuta avdrag för utgifterna för förmånernas
förvärvande för den händelse, att han själv förskaffat sig dem. Såsom
intäkt skall således, under nyss angivna förutsättning, upptagas exempelvis
värdet av fri kost och fria resor ävensom skatter, försäkringsavgifter

o.dyl., som arbetsgivaren betalat för den anställdes räkning (jfr dock
punkt 8 här nedan). Arbetsgivares kostnader för tryggande av arbetstagares
pension genom avsättning eller pensionsförsäkring utgör dock icke
skattepliktig intäkt för den anställde.

Angående värdesättningen å bostadsförmån och andra naturaförmåner,
som kunna ingå i avlöningen, meddelas bestämmelser i 42 § och därtill
hörande anvisningar. Är tjänstebostad med hänsyn till vederbörande
tjänstinnehavare i tjänsten åliggande representationsskyldighet större än
som skäligen kan anses erforderligt för en person i motsvarande ställning
men utan särskild, med tjänsten förenad representationsskyldighet, skall
såsom värde å bostadsförmånen upptagas allenast vad som kan anses
motsvara en bostad av sistnämnda beskaffenhet. Motsvarande gäller, därest
tjänstebostad av annan anledning är större än som kan anses erforderligt
för tjänstinnehavarens och hans familjs behov. Har tjänstinnehavare
fått utgiva ersättning för bostadsförmån, skall givetvis bostadens uppskattade
värde därmed minskas.

8 Senaste lydelse 1976:85.

Nuvarande lydelse

Förmån som avses i 32 § 3 mom.
fjärde stycket kan bestå i t. ex. rabatter
vid inköp av varor i arbetsgivarens
rörelse, förfriskningar som
utan ersättning tillhandahållas i
samband med arbetet, måltider
som genom arbetsgivarens försorg
erhållas till ett lägre pris än i öppna
marknaden eller nyttjanderätt till
fastighet för vilken vederlaget bestämts
till obetydligt lägre belopp
än i orten gällande hyrespris. Vid
bedömande av om förmånen skall
upptagas såsom intäkt skall hänsyn
tagas till det sammanlagda värdet
av de förmåner av ifrågavarande
slag som den skattskyldige åtnjutit
från samme arbetsgivare och till
arbetsgivaren hörande personalstiftelse.
Hänsyn skall därvid ock
tagas till den besparing i normala
levnadskostnader som förmånen
kan ha inneburit för den skattskyldige.
För att förmånen icke skall
upptagas såsom intäkt gäller vidare
den förutsättningen att förmånen
icke framstår som ett med lön
eller pension jämförbart vederlag
utan som en åtgärd för att bereda
trivsel i arbetet el. likn. eller ock utgår
på grund av sedvänja inom det
yrke eller den verksamhet varom
fråga är. Äger den skattskyldige
mot avstående av förmånen erhålla
ersättning i penningar, bör förmånen
i regel betraktas såsom avsedd
att utgöra direkt vederlag för utfört
arbete.

Föreslagen lydelse

3 b. Som exempel på personalvårdsförmåner
enligt 32 § 3 e
mom. första stycket kan följande
nämnas:
förfriskningar och annan enklare
förtäring i samband med arbetet
som inte kan anses som måltid,
sedvanliga rabatter vid inköp av
varor och tjänster som ingår i arbetsgivarens
ordinarie utbud,
möjlighet till enklare slag av motion
och annan friskvård som utövas
inom anläggning som disponeras
i sin helhet på minst ett år av
arbetsgivaren eller en till arbetsgivaren
anknuten personalstiftelse.

SkU 1987/88:8

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:8

8. Understöd, som vid arbetskonflikt utgått till i konflikten indragen
arbetare från organisation, som han tillhört, är icke att hänföra till skattepliktig
intäkt.

Har skattskyldig på grund av anställning
eller särskilt uppdrag åtnjutit
förmån av fria resor, skall,
försåvitt ej sagda förmån är att
anse såsom ersättning för kontant
avlöning, förmånen ej utgöra skattepliktig
intäkt; och må följaktligen,
om nämnda förmån utnyttjats för
resor i tjänsten eller resor till och
från arbetsplatsen, däremot svarande
avdrag för resekostnader ej
äga rum (jfr punkt 3 här ovan).

Har skattskyldig på grund av anställning
eller särskilt uppdrag åtnjutit
förmån av fria resor, skall förmånen
inte utgöra skattepliktig intäkt
om den inte är att anse såsom
ersättning för kontant avlöning. Om
denna förmån utnyttjats för resor i
tjänsten eller resor till och från arbetsplatsen
får följaktligen motsvarande
avdrag för resekostnader inte
göras. Skattefriheten gäller i fråga
om resa som har företagits av
skattskyldig och dennes make eller
sambo och barn under 18 år (jfr
punkt 3 här ovan).

till 42 §9

Stundom inträffar, att å en ort
saknas möjlighet att uthyra bostäder
och att för den skull något hyrespris
för orten icke kan fastslås.
Särskilt gäller detta i glest befolkade
orter, där befolkningen huvudsakligen
består av jordbrukare, vilka
bo å fastigheter, som av dem
brukas. Den omständigheten, att
uthyrningsmöjlighet icke föreligger,
medför dock icke, att bostadsförmån
saknar värde. Vid bestämmande
av bostadsförmånens värde i nu
angivet fall kan hyrespriset i kringliggande
orter tjäna till ledning.

I. Stundom inträffar, att å en ort
saknas möjlighet att uthyra bostäder
och att för den skull något hyrespris
för orten icke kan fastslås.
Särskilt gäller detta i glest befolkade
orter, där befolkningen huvudsakligen
består av jordbrukare, vilka
bo å fastigheter, som av dem
brukas. Den omständigheten, att
uthyrningsmöjlighet icke föreligger,
medför dock icke, att bostadsförmån
saknar värde. Vid bestämmande
av bostadsförmånens värde i nu
angivet fall kan hyrespriset i kringliggande
orter tjäna till ledning.

Värdet av produkter, varor eller andra naturaförmåner, som ingå i lön
eller annan inkomst, skall beräknas efter det pris, som i orten gällt, därest
det varit fråga om att för penningar förskaffa sig dem. Kan ej dylikt pris
direkt angivas, skola nyttigheterna upptagas till det belopp, som med
hänsyn till föreliggande förhållanden kan beräknas hava åtgått, om de
skolat gäldas i penningar, eller, då fråga är om produkter eller varor från
egen jordbruksfastighet eller egen rörelse, det belopp, som det kan beräknas,
att den skattskyldige skulle hava erhållit vid försäljning under jämförbara
förhållanden av motsvarande kvantiteter.

I fråga om praktikanter, lärlingar, elever vid sjuksköterskeskolor och
liknande förekommer, att vederbörande under utbildningstiden åtnjuter
naturaförmåner (fri kost, fri bostad) eventuellt jämte en mindre kontantersättning,
som närmast har karaktär av fickpengar. I dylika fall må värdet
av naturaförmånerna jämkas och upptagas till det lägre belopp, som med

9 Senaste lydelse 1986: 1199.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:8

hänsyn till kontantersättningens storlek och övriga förhållanden framstår

som skäligt.

Värdet av bilförmån skall för helt
år bestämmas till 22 procent av nybilspriset
i slutet av året före beskattningsåret
för senaste årsmodell
av förmånsbilen eller — om bilmodellen
då inte saluförs - till 22
procent av ett uppskattat nybilspris,
baserat på nybilspriset för
motsvarande modeller.

Är förmånsbilens årsmodell äldre
än tre år skall förmånens värde nedsättas
till 18 procent av det i jfjärde
stycket angivna nybilspriset.

Är förmånsbilens årsmodell sex
år eller äldre skall värdet av förmånen
nedsättas till 18 procent av ett
uppskattat nybilspris, baserat på 85
procent av nybilspriset i slutet av
året före beskattningsåret för de
vanligast förekommande bilarna.
På den skattskyldiges begäran skall
förmånsvärdet bestämmas enligt
femte stycket, om sådant nybilspris
som där avses kan beräknas för förmånsbilen.

Vid beräkningen av förmånsvärdet
enligt fjärde-sjätte styckena
skall till det angivna nybilspriset i
förekommande fall läggas anskaffningskostnaden
för extrautrustning
i den mån den överstiger 20 000 kronor.

Om den skattskyldige bekostar
allt drivmedel för det privata nyttjandet
av förmånsbilen skall förmånsvärdet
nedsättas därigenom
att den procentsats efter vilken förmånsvärdet
enligt fjärde—sjätte
styckena skall beräknas minskas
med fyra.

Om den skattskyldige åtnjuter
förmånen endast under en del av
året skall förmånsvärdet beräknat
enligt fjärde-åttonde styckena sättas
ned med en tolftedel för varje
hel kalendermånad som han inte
har åtnjutit förmånen.

Om den skattskyldige utger ersättning
för bilförmånen skall förmånsvärdet
beräknat enligt fjär -

2. Värdet av bilförmån skall för
helt år bestämmas till 22 procent av
nybilspriset i slutet av året före beskattningsåret
för senaste årsmodell
av förmånsbilen eller - om bilmodellen
då inte saluförs — till 22
procent av ett uppskattat nybilspris,
baserat på nybilspriset för
motsvarande modeller.

Är förmånsbilens årsmodell äldre
än tre år skall förmånens värde nedsättas
till 18 procent av det i första
stycket angivna nybilspriset.

Är förmånsbilens årsmodell sex
år eller äldre skall värdet av förmånen
nedsättas till 18 procent av ett
uppskattat nybilspris, baserat på 85
procent av nybilspriset i slutet av
året före beskattningsåret för de
vanligast förekommande bilarna.
På den skattskyldiges begäran skall
förmånsvärdet bestämmas enligt
andra stycket, om sådant nybilspris
som där avses kan beräknas för förmånsbilen.

Vid beräkningen av förmånsvärdet
enligt första-tredje styckena
skall till det angivna nybilspriset i
förekommande fall läggas anskaffningskostnaden
för extrautrustning
i den mån den överstiger 20000 kronor.

Om den skattskyldige bekostar
allt drivmedel för det privata nyttjandet
av förmånsbilen skall förmånsvärdet
nedsättas därigenom
att den procentsats efter vilken förmånsvärdet
enligt första-tredje
styckena skall beräknas minskas
med fyra.

Om den skattskyldige åtnjuter
förmånen endast under en del av
året skall förmånsvärdet beräknat
enligt första—femte styckena sättas
ned med en tolftedel för varje hel
kalendermånad som han inte har åtnjutit
förmånen.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:8

de-nionde styckena sättas ned
med ersättningens belopp.

Förmånsvärdet får jämkas uppåt
eller nedåt, om det finns synnerliga
skäl.

Har företagsledare i fåmansföretag eller honom närstående person fått
utnyttja bil som är betydligt dyrare än vad som kan anses erforderligt med
hänsyn till företagets verksamhet, skall till det enligt schablon beräknade
värdet av bilförmån läggas ett belopp som kan anses motsvara skillnaden
mellan de faktiska kostnaderna för bilens användning i verksamheten och
de för verksamheten erforderliga kostnaderna.

3. Förmånsvärdet av fri måltid
bestående av ett mål om dagen
(lunch eller middag) är lika med 60
procent av genomsnittspriset i riket
för en lunchmåltid av normal beskaffenhet.
Förmånsvärdet av helt
fri kost är lika med 150 procent av
nämnda genomsnittspris.

Får den skattskyldige måltid genom
kupong gäller inte värderingsreglerna
i närmast föregående stycke,
om kupong värdet för en måltid
överstiger genomsnittspriset avrundat
uppåt till närmast hela krontal.

4. Värdet av förmån att fritt få
nyttja semesterbostad, som är belägen
här i riket, skall för den första
veckan eller del av denna bestämmas
till 1000 kronor. Som förutsättning
för en sådan värdering
gäller

a) att semesterbostaden ägs av
arbetsgivaren eller en till arbetsgivaren
anknuten personalstiftelse eller
arbetsgivaren eller personalstiftelsen
hyr den under minst ett år
samt

b) att förmånen får utnyttjas av
hela personalen på lika villkor.

5. Om den skattskyldige utger ersättning
för en förmån skall förmånsvärdet,
beräknat enligt punkterna
2-4, sättas ned med ersättningens
belopp.

Värdet av bilförmån, förmån av
fri kost och förmån av fri semesterbostad,
beräknat enligt punkterna 2
— 4, får jämkas uppåt eller nedåt,
om det finns synnerliga skäl.

2 Riksdagen 1987188. 6 sami. Nr8

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:8

till 50 §

1 .l0 Den skattskyldiges skatteförmåga bedöms med hänsyn, å ena sidan,
till hans inkomst och förmögenhet samt, å andra sidan, till vad han kan
anses ha behövt till nödvändigt underhåll för sig själv och för make och
oförsörjda barn (existensminimum). Om inte särskilda förhållanden motiverar
det skall existensminimum bedömas med hänsyn till förhållandena
under hela beskattningsåret. Sådana särskilda förhållanden får anses föreligga
t. ex. om en skattskyldig under året börjat i förvärvsarbete eller
upphört med sådant arbete och inkomsten utslagen på hela året därför
understigit existensminimibeloppet. I sådana fall bör existensminimum
bedömas med hänsyn till den tid inkomsten åtnjutits.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare
föreskrifter om existensminimum enligt de grunder som anges i det
följande.

Existensminimum i det särskilda fallet bestäms med ledning av normalbelopp
för existensminimum. Normalbeloppen utgör för ensamstående
skattskyldig 22 900 kronor, för sammanlevande makar 39 700 kronor och
för vaije barn 14600 kronor multiplicerade med det tal (jämförelsetal) som
anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober månad året före
inkomståret och prisläget i oktober 1985. Förändringarna i det allmänna
prisläget skall därvid beräknas på grundval av konsumentprisindex. Normalbeloppen
skall avrundas uppåt till helt nundratal kronor. Normalbeloppen
skall anses innefatta alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad,
som beräknas särskilt och läggs till normalbeloppen.

Normalbeloppen för existensminimum är i första hand avsedda för skattskyldiga,
vilkas inkomst huvudsakligen hänför sig till förvärvskällan tjänst.

Vid bestämning av avdrag för Vid bestämning av avdrag för
nedsatt skatteförmåga vid existens- nedsatt skatteförmåga vid existensminimum
skall såsom inkomst av minimum skall såsom inkomst av

tjänst upptas den skattskyldiges tjänst upptas den skattskyldiges

bruttointäkter — inklusive biin- bruttointäkter - inklusive biinkomster
- minskade med sådana komster - minskade med sådana

nödvändiga utgifter för inkomstens nödvändiga utgifter för inkomstens

förvärvande som är avdragsgilla vid förvärvande som är avdragsgilla vid

taxeringen, t. ex. avgifter för sjuk- taxeringen, t. ex. avgifter som den

eller olycksfalls- försäkring som ta- skattskyldige har erlagt i samband

gils i samband med tjänst, avgifter med tjänsten för egen eller efterle som

den skattskyldige har erlagt i vandes pensionering på annat sätt

samband med tjänsten för egen el- än genom försäkring, eller kostna ler

efterlevandes pensionering på der för resor till och från arbetet,

annat sätt än genom försäkring, el- Består inkomsten av sådan livränta

ler kostnader för resor till och från som avses i 32§ 2morn., skall livarbetet.
Består inkomsten av sådan räntan inräknas i inkomsten med

livränta som avses i 32§ 2 morn., oreducerat belopp. Även sådan livskall
livräntan inräknas i inkomsten ränta till följd av personskada som

med oreducerat belopp. Även så- inte är av skattepliktig natur skall

dan livränta till följd av personska- inräknas i inkomsten. Vid bestämda
som inte är av skattepliktig natur ning av avdrag för nedsatt skatteskali
inräknas i inkomsten. Vid be- förmåga vid existensminimum skall

stämning av avdrag för nedsatt hänsyn vidare tas till om den skatt -

10 Senaste lydelse 1986: 1244.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:8

skatteförmåga vid existensmini- skyldige uppburit skattefri ersätt mum

skall hänsyn vidare tas till om ning på grund av sådan kollektiv

den skattskyldige uppburit skattefri sjukförsäkring som avses i 32 §

ersättning på grund av sådan kol- 3amom., punkt 16 av anvisningar lektiv

sjukförsäkring som avses i na till 21 § eller punkt 11 av anvis 32

§ 3 mom. tredje stycket, punkt 16 ningarna till 28 §.

av anvisningarna till 21 § eller punkt
11 av anvisningarna till 28 §.

När frågan om avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum
bedöms skall särskild vikt läggas vid att inkomstförhållandena uppskattas
på ett riktigt sätt, speciellt med hänsyn till omfattningen av eventuella
naturaförmåner och deras värde.

Har den skattskyldige haft lägre levnadskostnader än normalt skall den
skattskyldiges existensminimum anses ha understigit normalbeloppet i
motsvarande mån, t. ex. om han är ogift och har haft gemensamt hushåll
med anhöriga eller andra eller om han har haft särskilda förmåner i form av
billiga livsmedel eller andra liknande förmåner. I regel torde det inte finnas
anledning att bevilja avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum
åt s. k. hemmasöner eller hemmadöttrar. Ej heller får avdrag medges
om den skattskyldige ägt tillgångar. Härvid bortses från sedvanliga husgeråd,
möbler och kläder, arbetsredskap, en mindre bostadsfastighet av
enklaste beskaffenhet osv. Å andra sidan får existensminimum beräknas
ha överstigit normalbeloppet om den skattskyldige haft utgifter för underhåll
av make och barn som han inte levt tillsammans med under beskattningsåret.
Existensminimum för den skattskyldige får även i andra fall
bestämmas högre än normalbeloppet, om det är motiverat av särskilda
skäl.

Har den skattskyldige under beskattningsåret enligt beslut av den lokala
skattemyndigheten fått befrielse från eller nedsättning av den preliminära
skatten på grund av nedsatt skatteförmåga vid existensminimum, bör vid
prövning av frågan om avdrag vid taxeringen för nedsatt skatteförmåga
avvikelse inte ske från det av den lokala skattemyndigheten fastställda
existensminimibeloppet, om inte nya omständigheter framkommit. Som
exempel på sådana omständigheter kan nämnas att den skattskyldige äger
tillgångar, som den lokala skattemyndigheten saknat kännedom om, eller
att den skattskyldiges ekonomiska ställning påtagligt förbättrats efter den
lokala skattemyndighetens beslut.

Om den skattskyldige inte har haft högre inkomst än det för honom
beräknade existensminimibeloppet och detta beror på sådana förhållanden
som anges i 50 § 2 mom. tredje stycket, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga
medges med så stort belopp att den skattskyldige inte påförs beskattningsbar
inkomst. Har den skattskyldige rätt till skattereduktion enligt 2§
4mom. uppbördslagen (1953:272), skall detta beaktas då avdraget för
nedsatt skatteförmåga beräknas.

Är inkomsten högre men inte så stor, att inkomsten minskad med skatten
uppgår till existensminimum, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga
beviljas med så stort belopp, att större skatt inte kommer att tas ut än att
inkomsten, minskad med skatten, uppgår till beloppet av existensminimum.

Nedsatt arbetsförmåga skall även anses föreligga om den skattskyldige
på grund av arbetsskygghet eller missanpassning eller annars av psykiska
skäl har svårt att förvärva normal arbetsinkomst.

SkU 1987/88:8

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas första gången
vid 1989 års taxering.

2. Äldre bestämmelser i 20 § skall fortfarande tillämpas vid taxering för
beskattningsår som har påbörjats före den 1 januari 1988.

3. Äldre bestämmelser i 33 § 1 mom. skall fortfarande tillämpas för sjukeller
olycksfallsförsäkring tagen i samband med tjänst före den 1 januari
1988.

2 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 24 § 2 mom. och 37 § 1 mom. taxeringslagen
(1956:623)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 §

2 mom} Fysisk person får, om inte annat följer av 3 morn., avlämna
förenklad självdeklaration, om vad som skall redovisas i fråga om intäkter
och avdrag avser endast

1. inkomst av annan fastighet beträffande högst två fastigheter vilka den
skattskyldige innehaft hela beskattningsåret och för vilka dels intäkten
skall beräknas enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370), dels
taxeringsvärde har bestämts för beskattningsåret,

2. inkomst av tjänst samt intäk- 2. inkomst av tjänst och annat
ten utgått i pengar och annat av- avdrag än som avses i 33 § 2 mom.

drag än som avses i 33 § 2 mom. kommunalskattelagen inte yrkas

kommunalskattelagen inte yrkas för kostnader för fullgörande av

för kostnader för fullgörande av tjänsten,

tjänsten,

3. inkomst av kapital samt avdrag för kostnader yrkas endast för ränta
och intäkten utgörs av

a) ränta eller

b) utdelning på svenska aktier och andelar i svenska aktiefonder eller
ekonomiska föreningar,

4. allmänt avdrag för underhåll av icke hemmavarande barn eller för
avgift för pensionsförsäkring,

5. sådant avdrag för nedsatt skatteförmåga som avses i 50 § 2 mom.
andra eller fjärde stycket kommunalskattelagen.

Nuvarande lydelse
37 §

I mom? Till ledning vid inkomsttaxering, förmögenhetstaxering och
registrering av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag,
skall vaije år utan anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter)
för det föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig

l.a) Statlig och
kommunal myndighet,

b) aktiebolag, ekonomiskförening,
fond,
stiftelse och annan
juridisk person än
dödsbo,

Vem uppgiften skall
avse

Den som hos den
uppgiftsskyldige innehaft
anställning eller
uppdrag eller utfört
tillfälligt arbete eller
som av den uppgiftsskyldige
åtnjutit pen -

Vad uppgiften skall
avse

Avlöning, arvode,
annan ersättning eller
förmån, oavsett huruvida
denna utgått kontant
eller såsom naturaförmån
samt oavsett
om densamma utgör

1 Lagen omtryckt 1971:399.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.

2 Senaste lydelse 1986:1284.

3 Senaste lydelse 1987:295.

SkU 1987/88:8

Nuvarande lydelse

SkU 1987/88:8

c) fysisk person och
dödsbo, som bedrivit
rörelse eller jordbruk,
däri inbegripet skogsbruk,
i fråga om förmåner
som utgått från
sådan förvärvskälla,
samt

d) fysisk person och
dödsbo, som innehaft
annan fastighet, i fråga
om förmåner som utgått
från sådan förvärvskälla.

3. Försäkringsanstalt
och understödsförening.

sion, livränta eller periodiskt
utgående ersättning,
ävensom den
som åtnjutit förmån
från personalstiftelse
eller annan stiftelse.

ersättning för kostnader,
som mottagaren
haft att bestrida. Värdet
av bilförmån skall
anges till belopp och
beräknas i enlighet
med bestämmelserna i
fjärde-tionde styckena
- utom sjätte stycket
andra meningen -av anvisningarna till
42 § kommunalskattelagen
(1928:370). Har
mottagaren haft att erlägga
vederlag för åtnjuten
naturaförmån,
skall uppgift om förmånen
och vederlaget
lämnas. Avser livränta
skadestånd till följd av
personskada skall angivas
om livräntan utgör
skattepliktig intäkt.

Undantag:

f) förmåner i annat
än penningar, om det
som mottagaren i sådant
hänseende sammanlagt
från den uppgiftsskyldige
åtnjutit,
efter avdrag för vederlag,
uppenbarligen
haft ett värde icke
överstigande 600 kronor
för helt är räknat,
om ej förmånen -oavsett värdet — i sin
helhet är att hänföra
till skattepliktig intäkt.

Utgivet belopp. Har
till följd av personskada
utgivits skattepliktigt
engångsbelopp
skall särskilt anmärkas
om skattepliktigt
engångsbelopp utgivits
tidigare på
grund av samma ska -

Nuvarande lydelse

SkU 1987/88:8

ränta utgivits till följd
av personskada eller
om ersättning utgått
på grund av sådan kollektiv
sjukförsäkring
som avses i 32 § 3
mom. tredje stycket,
punkt 16 av anvisningarna
till 21 § eller
punkt 11 av anvisningarna
till 28 § kommunalskattelagen(1928:370),

uppgift
skall lämnas även om
belopp som icke är av
skattepliktig natur och
som för hela året överstiger
200 kronor.

Den som är ägare
till försäkring som avses
i punkt 6 av anvisningarna
till 3 och 4 §§
lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt
samt förmånstagare
med förfoganderätt
till sådan försäkring.

da. Om så är fallet
skall angivas beloppets
storlek och utbetalningsåret.

Försäkringars värde
vid årets utgång, om
värdet uppgår till
minst 1000 kronor.

Föreslagen lydelse

37 §

1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering, förmögenhetstaxering och registrering
av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag,
skall vaije år utan anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det
föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig

l.a) Statlig och
kommunal myndighet,

b) aktiebolag, ekonomisk
förening,
fond, stiftelse och annan
juridisk person än
dödsbo,

c) fysisk person och
dödsbo, som bedrivit
rörelse eller jordbruk,
däri inbegripet skogsbruk,
i fråga om förmåner
som utgått från

Vem uppgiften skall
avse

Den som hos den
uppgiftsskyldige innehaft
anställning eller
uppdrag eller utfört
tillfälligt arbete eller
som av den uppgiftsskyldige
åtnjutit pension,
livränta eller periodiskt
utgående ersättning,
ävensom den
som åtnjutit förmån
från personalstiftelse
eller annan stiftelse.

Vad uppgiften skall
avse

Avlöning, arvode,
annan ersättning eller
förmån, oavsett huruvida
denna utgått kontant
eller såsom naturaförmån
samt oavsett
om densamma utgör
ersättning för kostnader,
som mottagaren
haft att bestrida. Värdet
av naturaförmån
skall anges och beräknas
i enlighet med be -

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:8

sådan förvärvskälla,
samt

d) fysisk person och
dödsbo, som innehaft
annan fastighet, i fråga
om förmåner som utgått
från sådan förvärvskälla.

3. Försäkringsanstalt
och understödsförening.

stämmelserna i 42 §
kommunalskattelagen
(1928:370) jämte anvisningarna
utom
punkt 2 tredje stycket
andra meningen och
punkt 5 andra stycket
av anvisningarna. I
fråga om annan bostadsförmån
än förmån
av semesterbostad
skall värdet av
förmånen anges och
beräknas i enlighet
med bestämmelserna
i 8 § tredje stycket
uppbördslagen
(1953:272). Har mottagaren
haft att erlägga
vederlag för åtnjuten
naturaförmån, skall
uppgift om förmånen
och vederlaget lämnas.
Avser livränta
skadestånd till följd av
personskada skall angivas
om livräntan utgör
skattepliktig intäkt.

Undantag:

0 förmåner i annat
än pengar som enligt
32 § 3 e mom. första
stycket kommunalskattelagen
inte skall
tas upp som intäkt.

Den som från anstalten
eller föreningen
uppburit belopp, ej
understigande 200
kronor för hela året,
på grund av försäkring
av den art att skatteplikt
för beloppet föreligger,
dock att om livränta
utgivits till följd
av personskada eller
om ersättning utgått
på grund av sådan kol -

Utgivet belopp. Har
till följd av personskada
utgivits skattepliktigt
engångsbelopp
skall särskilt anmärkas
om skattepliktigt
engångsbelopp utgivits
tidigare på grund
av samma skada. Om
så är fallet skall angivas
beloppets storlek
och utbetalningsåret.

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:8

lektiv sjukförsäkring
som avses i 32 § 3 a
morn., punkt 16 av anvisningarna
till 21 § eller
punkt 11 av anvisningarna
till 28 § kommunalskattelagen(1928:370),

uppgift
skall lämnas även om
belopp som icke är av
skattepliktig natur och
som för hela året överstiger
200 kronor.

Försäkringars värde
vid årets utgång, om
värdet uppgår till
minst 1 000 kronor.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas första gången
vid 1989 års taxering.

2. I fråga om bilförmån skall bestämmelserna i 24 § 2 mom. tillämpas
första gången vid 1988 års taxering.

3 Förslag till

SkU 1987/88:8

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 8 § uppbördslagen (1953:272)1 skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Åtnjuter skattskyldig jämte kontant
inkomst naturaförmån i form
av kost, bostad eller bil skall preliminär
A-skatt beräknas efter de
nämnda inkomstförmånernas sammanlagda
värde.

Riksskatteverket fastställer de
värden, som kost och bostad skall
anses äga genomsnittligt inom riket
vid tillämpning av denna lag.
Nämnda värden skall anges i skattetabellerna.

Värdet av bilförmån skall vid tilllämpningen
av första stycket beräknas
enligt fjärde-tionde styckena
- utom sjätte stycket andra meningen
- av anvisningarna till 42 §
kommunalskattelagen (1928: 370).

Föreslagen lydelse

Åtnjuter skattskyldig jämte kontant
inkomst naturaförmån skall
preliminär A-skatt beräknas efter
inkomstförmånernas sammanlagda
värde. Har den skattskyldige utgett
ersättning för en förmån skall förmånsvärdet
sättas ned med ersättningens
belopp.

Värdet av bilförmån skall beräknas
enligt punkt 2 utom tredje stycket
andra meningen av anvisningarna
till 42 § kommunalskattelagen

(1928:370).

Värdet av förmån av bostad sorn
är belägen här i riket och som inte
är semesterbostad skall beräknas
enligt följande grunder. Riket delas
in i områden som är väsentligen enhetliga
i fråga om boendekostnader.
Förmånsvärdet av en bostad
inom varje område skall bestämmas
till det genomsnittliga värdet
för jämförbara bostäder inom området.
Om bostaden är belägen
utom tätort med närmaste omgivning
skall dock värdet bestämmas
till det lägsta av nämnda genomsnittsvärden
reducerat med tio procent.

Värdet av annan naturaförmån
än som avses i andra och tredje
styckena skall beräknas enligt 42 §
andra stycket kommunalskatte -

' Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.
2 Senaste lydelse 1986: 1200.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:8

Föreligger fall som avses i elfte
stycket av anvisningarna till 42 §
kommunalskattelagen får lokal
skattemyndighet bestämma att värdet
av bilförmån beräknas till annat
belopp än som följer av tredje stycket.

lagen samt punkt I andra och tredje
styckena och punkterna 3 och 4
av anvisningarna till den paragrafen.

Föreligger fall som avses i punkt
5 andra stycket av anvisningarna
till 42 § kommunalskattelagen får
den lokala skattemyndigheten bestämma
värdet av förmånen med
hänsyn härtill.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

4 Förslag till

SkU 1987/88:8

Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2§ lagen (1962: 381) om allmän försäkring1
skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

Sjukpenninggrundande
inkomst är den årliga inkomst i
pengar eller naturaförmåner, i form
av kost, bostad eller bil, som en
försäkrad kan antas komma att tills
vidare få för eget arbete, antingen
såsom arbetstagare i allmän eller
enskild tjänst (inkomst av anställning)
eller på annan grund
(inkomst av annat förvärvsarbete).
Som inkomst av
anställning räknas dock inte ersättning
från en arbetsgivare som är bosatt
utomlands eller en utländsk juridisk
person, om arbetet har utförts
i arbetsgivarens verksamhet
utom riket. I fråga om arbete som
utförs utomlands av den som av en
statlig arbetsgivare sänts till ett annat
land för arbete för arbetsgivarens
räkning bortses vid beräkningen
av sjukpenninggrundande inkomst
från sådana lönetillägg som
betingas av ökade levnadskostnader
och andra särskilda förhållanden
i sysselsättningslandet. Den
sjukpenninggrundande inkomsten
fastställs av försäkringskassan. Inkomst
av anställning och inkomst
av annat förvärvsarbete skall därvid
var för sig avrundas till närmast
lägre hundratal kronor.

3 kap.

2 §2

Sjukpenninggrundande
inkomst är den årliga inkomst i
pengar eller skattepliktiga naturaförmåner
som en försäkrad kan antas
komma att tills vidare få för eget
arbete, antingen såsom arbetstagare
i allmän eller enskild tjänst (inkomst
av anställning) eller
på annan grund (inkomst av
annat förvärvsarbete). Som
inkomst av anställning räknas dock
inte ersättning från en arbetsgivare
som är bosatt utomlands eller en
utländsk juridisk person, om arbetet
har utförts i arbetsgivarens
verksamhet utom riket. I fråga om
arbete som utförs utomlands av den
som av en statlig arbetsgivare sänts
till ett annat land för arbete för arbetsgivarens
räkning bortses vid
beräkningen av sjukpenninggrundande
inkomst från sådana lönetilllägg
som betingas av ökade levnadskostnader
och andra särskilda
förhållanden i sysselsättningslandet.
Den sjukpenninggrundande inkomsten
fastställs av försäkringskassan.
Inkomst av anställning och
inkomst av annat förvärvsarbete
skall därvid var för sig avrundas till
närmast lägre hundratal kronor.

Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan
inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och en
halv gånger basbeloppet. Det belopp som sålunda skall undantas skall i
första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning i
pengar eller naturaförmåner för arbete som någon utför för någon annans
räkning utan att vara anställd i dennes tjänst skall, såvida ersättningen
under ett år uppgår till minst 1000 kronor, anses som inkomst av anställning.
I fråga om ersättning som utgör inkomst av rörelse som bedrivs av
den som utför arbetet eller av jordbruksfastighet som denne brukar, gäller

1 Lagen omtryckt 1982:120.

2 Senaste lydelse 1984: 1104.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:8

vad nu har sagts endast under förutsättning att den försäkrade och den som
utger ersättningen är ense om detta. 1 nu angivna fall skall den som utför
arbetet anses såsom arbetstagare och den som utger ersättningen såsom
arbetsgivare. Kan ersättning för arbete för någon annans räkning under
året inte antas uppgå till minst 1 000 kronor, skall ersättningen från denne
inte tas med vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten i
annat fall än då den utgör inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet.

Beräkningen av den sjukpenninggrundande
inkomsten skall, där förhållandena
inte är kända för försäkringskassan,
grundas på de upplysningar
som kassan kan inhämta av
den försäkrade eller dennes arbetsgivare
eller som kan framgå av den
uppskattning, som vid taxering
gjorts av den försäkrades inkomst.
Inkomst av arbete för egen räkning
får ej beräknas högre än som motsvarar
skälig avlöning för liknande
arbete för annans räkning. Om inkomsten
helt eller delvis utgörs av
naturaförmåner i form av kost och
bostad, skall dessa förmåner uppskattas
efter de regler som tillämpas
vid beräkning av preliminär
skatt. Värdet av naturaförmån i
form av bil skall uppskattas enligt
de grunder som gäller för värdering
av förmånen vid uppbörd av arbetsgivaravgift
till sjukförsäkringen.

Beräkningen av den sjukpenninggrundande
inkomsten skall, där förhållandena
inte är kända för försäkringskassan,
grundas på de upplysningar
som kassan kan inhämta av
den försäkrade eller dennes arbetsgivare
eller som kan framgå av den
uppskattning, som vid taxering
gjorts av den försäkrades inkomst.
Inkomst av arbete för egen räkning
får ej beräknas högre än som motsvarar
skälig avlöning för liknande
arbete för annans räkning. Om inkomsten
helt eller delvis utgörs av
skattepliktiga naturaförmåner skall
de tas upp till ett värde som bestäms
i enlighet med 8 § förs tafjärde
styckena uppbördslagen
(1953:272).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande beträffande sjukpenninggrundande inkomst för tid före ikraftträdandet.

5 Förslag till

SkU 1987/88:8

Lag om ändring i lagen (1987: 568) om ändring i lagen

(1987: 404) om ändring i lagen (1962: 381) om allmän

försäkring

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 2§ samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
till lagen (1987:568) om ändring i lagen (1987:404)
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

2 §

Med inkomst av anställ- Med inkomst av anställning
avses den lön i pengar eller ning avses den lön i pengar eller

naturaförmåner, i form av kost, bo- skattepliktiga naturaförmåner, som

stad eller bil, som en försäkrad har en försäkrad har fått såsom arbets fått

såsom arbetstagare i allmän el- tagare i allmän eller enskild tjänst,

ler enskild tjänst. Till sådan in- Till sådan inkomst räknas dock inte

komst räknas dock inte från en och från en och samme arbetsgivare ut samme

arbetsgivare utgiven lön given lön som under ett år ej upp som

under ett år ej uppgått till 1 000 gått till 1 000 kronor. I fråga om arkronor.
I fråga om arbete som har bete som har utförts utomlands

utförts utomlands bortses vid be- bortses vid beräkningen av pen räkningen

av pensionsgrundande sionsgrundande inkomst från såda inkomst

från sådana lönetillägg som na lönetillägg som betingas av öka betingas

av ökade levnadskostna- de levnadskostnader och andra sär der

och andra särskilda förhållan- skilda förhållanden i sysselsätt den

i sysselsättningslandet. Såsom ningslandet. Såsom inkomst av an inkomst

av anställning anses även ställning anses även

a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring
eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning
eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i
stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild
tjänst,

b) föräldrapenning,

c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4§, i den mån bidraget inte är ersättning för
merkostnader,

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering i form av dagpenning,

g) korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349),

h) delpension enligt lagarna (1975: 380) och (1979:84) om delpensionsförsäkring,

' Lagen omtryckt 1982:120.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:8

i) dagpenning till värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under repetitionsutbildning,
frivilliga som genomgår utbildning under krigsförbandsövning
eller särskild övning inom värnpliktsutbildningen, läkare under
försvarsmedicinsk tjänstgöring samt civilförsvarspliktiga,
j) utbildningsbidrag för doktorander,

k) timersättning vid grundutbildning för vuxna (grundvux) och vid
grundläggande svenskundervisning för invandrare,

1) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller
motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,
m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag
som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den
mån regeringen så förordnar,
n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försöijning när de
startar egen rörelse,
o) värdet av vad den försäkrade tillgodoförs som följd av att en arbetsgivare
lämnar sådant bidrag som likställs med lön enligt 2 kap. 3 § andra
stycket lagen (1981:691) om socialavgifter.

I fråga om ersättning i pengar eller naturaförmåner som sägs i första
stycket för arbete som någon utfört för någon annans räkning utan att vara
anställd i dennes tjänst gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 §
andra stycket.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller
annan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är
bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den
försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt
3 kap. 2 a § eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg.
Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svenska
medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk
person, en svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande
över den utländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket
godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande
makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare,
som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk
medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk
medborgare eiler till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i
riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsverket
godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall
anses såsom arbetsgivare.

1. Denna lag träder i kraft, i fråga
om 11 kap. 2 § första stycket n) och
o) den 1 januari 1988, och i övrigt
den 1 juli 1987.

2. Bestämmelserna i 11 kap. 2§
första stycket n) och o) tillämpas
första gången när pensionsgrundande
inkomst bestäms för år 1988.

1. Denna lag träder i kraft, i fråga
om 11 kap. 2 § första stycket första
meningen samt n) och o) den 1 januari
1988, och i övrigt den 1 juli
1987.

2. Bestämmelserna i 11 kap. 2 §
första stycket första meningen
samt n) och o) tillämpas första
gången när pensionsgrundande inkomst
bestäms för år 1988.

6 Förslag till

SkU 1987/88:8

Lagom ändring i lagen (1987:1035) om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 § samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
till lagen (1987:1035) om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

3 §2

Med inkomst av annat förvärvsarbete avses

a) inkomst av här i riket bedriven rörelse;

b) inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den försäkrade; c)

ersättning för arbete för någon c) ersättning för arbete för någon
annans räkning i pengar eller natu- annans räkning i pengar eller skatraförmåner
i form av kost, bostad tepliktiga naturaförmåner; samt
eller bii, samt

d) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning
eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i
stället för inkomst som ovan nämnts;

allt i den mån inkomsten inte enligt 2§ är att hänföra till inkomst av
anställning.

Till inkomst som avses i första stycket a) och b) räknas även sådan
inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet, som enligt punkt 13 av anvisningarna
till 32 § eller anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen
(1928:370) taxeras hos försäkrad, om den försäkrade varit verksam i
förvärvskällan i ej blott ringa omfattning.

Har inkomst som avses i första stycket a) eller b) inte uppgått till 1000
kronor för år, tas den inte i beräkning. Ej heller tas sådan ersättning som
avses i första stycket c) i beräkning, om ersättningen från den, för vilken
arbetet utförts, under året inte uppgått till 1 000 kronor.

En jordbruksfastighet skall inte anses brukad av en försäkrad som har
del i intäkter av egenverksamhet på fastigheten, om dessa intäkter sammanlagt
uppgår till högst 15 000 kronor.

1. Denna lag träder i kraft den 1
januari 1988 och tillämpas första
gången i fråga om pensionsgrundande
inkomst för år 1987.

2. Äldre föreskrifter tillämpas
dock vid bestämmande av pensionsgrundande
inkomst för år 1987
för den som gör framställning om
det i sin allmänna självdeklaration
vid 1988 års taxering.

1. Denna lag träder i kraft den 1
januari 1988 och tillämpas första
gången i fråga om pensionsgrundande
inkomst för år 1988.

2. Föreskriften ill kap. 3 § fjärde
stycket tillämpas dock första gången
i fråga om pensionsgrundande
inkomst för år 1987, om den försäkrade
inte gör framställning om annat
i sin allmänna självdeklaration
vid 1988 års taxering.

1 Lagen omtryckt 1982:120.

2 Lydelse enligt prop. 1986/87: 140.

7 Förslag till

SkU 1987/88:8

Lag om ändring i lagen (1987: 567) om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3§ lagen (1981:691) om socialavgifter i
paragrafens lydelse enligt lagen (1987: 567) om ändring i nämnda lag skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §

Underlag för beräkning av avgif- Underlag för beräkning av avgifterna
är summan av vad arbetsgiva- terna är summan av vad arbetsgivaren
under året har utgett som lön i ren under året har utgett som lön i
pengar eller naturaförmåner i form pengar eller skattepliktiga naturaav
kost, bostad eller bil eller, i fall förmåner eller, i fall som avses i

som avses i 3 kap. 2 § andra stycket 3 kap. 2§ andra stycket lagen

lagen (1962: 381) om allmän försäk- (1962:381) om allmän försäkring,
ring, annan ersättning för utfört ar- annan ersättning för utfört arbete,

bete. Bidrag som avses i 11 kap. 2 § Bidrag som avses i 11 kap. 2 § förs första

stycket m) lagen om allmän ta stycket m) lagen om allmän förförsäkring
likställs med lön. säkring likställs med lön.

Med lön likställs också bidrag som en arbetsgivare lämnar till en juridisk
person, om ett väsentligt ändamål för den juridiska personen är att tillgodose
ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos
arbetsgivaren. Detta gäller dock inte bidrag som lämnas till en pensionseller
personalstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse
m. m.

Värdet av vad någon tillgodoförs som följd av sådant bidrag som likställs
med lön enligt andra stycket skall anses som ersättning till arbetstagare vid
tillämpning av 4 och 5 §§.

3 Riksdagen 1987188. 6sami. Nr 8

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959: 551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962: 381) om
allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 4§ lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§2

Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall, utöver vad som
framgår av lagen om allmän försäkring, gälla följande.

Värdet av naturaförmån i form Värdet av skattepliktiga naturaav
kost, bostad eller bil till arbetsta- förmåner till arbetstagare, som

gare, som skall betala sjömans- skall betala sjömansskatt, skall

skatt, skall uppskattas i enlighet uppskattas i enlighet med vad som

med vad som föreskrivs av rege- föreskrivs av regeringen eller den

ringen eller den myndighet som re- myndighet som regeringen bestäm geringen

bestämmer. Värdet av bil- mer. Skattepliktiga naturaför förmån

skall uppskattas enligt de måner skall i andra fall tas upp till

grunder som gäller för värdering av ett värde som bestäms i enlighet

förmånen vid uppbörd av arbetsgi- med 8§ första-fjärde styckena

varavgifter enligt lagen (1981:691) uppbördslagen (1953:272).

om socialavgifter. Vad nyss sagts
gäller också beträffande förmån av
kost, bostad eller bil i fall som avses
i 3 § första stycket.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostnader
som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, i den mån
kostnaderna, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger tretusen
kronor.

Riksförsäkringsverket får meddela särskilda föreskrifter angående beräkning
av sådan inkomst av anställning, som enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt hänförs till intäkt av jordbruksfastighet eller intäkt av
rörelse.

Vid beräkning av inkomst av annat förvärvsarbete får från inkomst av en
viss förvärvskälla inte dras av underskott i annan förvärvskälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för år 1987 eller
tidigare år.

1 Lagen omtryckt 1976: 1015.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1976: 1015.

2 Senaste lydelse 1985:408.

SkU 1987/88:8

10 Förslag till

SkU 1987/88:8

Lag om ändring i lagen (1987:570) om ändring i lagen (1959:551)
om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3§ lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring1 i
paragrafens lydelse enligt lagen (1987: 570) om ändring i nämnda lag skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Inkomst av anställning, för vil- Inkomst av anställning, för vilken
den försäkrade icke är skatt- ken den försäkrade inte är skattskyldig
här i riket, skall bestämmas skyldig här i riket, skall bestämmas

med ledning av särskild uppgift från med ledning av särskild uppgift från

arbetsgivaren. Sådan uppgift skall arbetsgivaren. Sådan uppgift skall

senast den 31 januari året näst efter senast den 31 januari året näst efter

det år, som inkomsten avser, av- det år, som inkomsten avser, avlämnas
till den myndighet, som av- lämnas till den myndighet, som avses
i 37 § 4 mom. första stycket ses i 37 § 4 mom. första stycket

taxeringslagen (1956:623). I uppgif- taxeringslagen (1956:623). I uppgiften
skall angivas den försäkrades ten skall anges den försäkrades

fullständiga namn, födelsetid och fullständiga namn, födelsetid och

adress ävensom beloppet av den ut- adress ävensom beloppet av den utbetalade
lönen eller ersättningen betalade lönen eller ersättningen

och den tidrymd som denna avser. och den tidrymd som denna avser.

Vidare skall i uppgiften angivas, Vidare skall i uppgiften anges, hu huruvida

den försäkrade åtnjutit ruvida den försäkrade åtnjutit skat naturaförmåner

i form av kost, bo- tepliktiga naturaförmåner. Ett ex stad

eller bil. Ett exemplar av upp- emplar av uppgiften skall inom tid

giften skall inom tid som nyss sagts som nyss sagts av arbetsgivaren

av arbetsgivaren sändas till den för- sändas till den försäkrade,

säkrade.

Med arbetsgivare förstås vid tillämpningen av denna lag även den som
utgivit bidrag som avses i 11 kap. 2 § första stycket m) lagen (1962: 381) om
allmän försäkring.

Inkomst av anställning, som avses i 11 kap. 2 § första stycket o) lagen om
allmän försäkring, skall bestämmas med ledning av uppgift om det värde
som den försäkrade tillgodoförts som följd av bidraget. Sådan uppgift skall
av arbetsgivaren lämnas

1. för en försäkrad, som inte är skattskyldig här i riket, i särskild uppgift
enligt första stycket,

2. för en försäkrad, som avses i 1 § första stycket lagen (1958:295) om
sjömansskatt, i redares redovisning enligt 14 § samma lag,

3. för annan försäkrad, i kontrolluppgift enligt 37 § 1 mom. taxeringslagen.

' Lagen omtryckt 1976:1015.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1976: 1015. 35

Motionerna

1987/88:Sk9 av Stig Josefson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att all subventionerad friskvård av enklare slag
skall vara skattefri hos förmånstagaren,

2. att riksdagen beslutar att kostnader för all sjukvård skall vara avdragsgill
hos arbetsgivaren förutsatt att förmånen erbjuds all personal,

3. att riksdagen beslutar att förmån av semesterstuga skall schablonbeskattas
även då arbetsgivaren hyr stugan under del av året,

4. att riksdagen beslutar att de nya reglerna för beskattning av naturaförmåner
träder i kraft den 1 januari 1989.

1987/88:SklO av Alf Svensson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförs om beskattningen av företagens utgifter för anställdas
motion,

2. att riksdagen avslår förslaget att förändra avdragsrätten för vård på
privat vårdinrättning.

1987/88:Skll av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget i proposition 1987/88:52 om att motionskuponger
överstigande 600 kr. per år skall beskattas,

2. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförs om att motionskuponger skall utgöra skattefria personalvårdsförmåner.

1987/88:Skl2 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
beslutar att undanta från beskattning enklare slag av motion och annan
friskvård som utövas inom anläggning som disponeras av arbetsgivaren eller
en till arbetsgivaren anknuten personalstiftelse i enlighet med vad som anförs
i motionen.

1987/88:Skl3 av Rune Jonsson och Iris Mårtensson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om jämkning av viss förmån av semesterbostad.

1987/88:Skl4 av Knut Wachtmeister m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget om arbetsgivarens vidgade skyldighet att
betala in preliminär A-skatt och arbetsgivaravgifter för nauraförmån samt att
värdet på naturaförmån av arbetsgivaren skall anges på kontrolluppgift,

2. att riksdagen avslår propositionens förslag att kostnaden för sjuk- och
hälsovård vid privat sjukvårdsinrättning inte skall berättiga till avdrag hos
arbesgivaren,

3. att riksdagen beslutar att motionskuponger skall behandlas som
skattefri personalvårdsförmån,

4. att riksdagen beslutar att skattefrihet vad gäller motionsaktiviteter skall
gälla vare sig motionen bedrivs i lokaler som ägs av företaget eller som
bedrivs i hyrda anläggningar vare sig dessa förhyrts för helt eller del av år,

5. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförs om att motionsidrotter skall behandlas på ett skattemässigt
likvärdigt sätt,

SkU 1987/88:8

6. att riksdagen beslutar att ekiperingsbidrag skall göras skattefritt på
samma sätt som förmån av fria arbetskläder och fri uniform,

7. att riksdagen beslutar att förmån av fri semesterbostad skall tas upp till
schablonbeloppet 1 000 kr. per vecka - eller för kortare tid ett belopp
proportionellt därav - vare sig semesterbostaden ägs av företaget eller av
personalstiftelse eller den hyrs på hel- eller delårsbasis,

8. att riksdagen beslutar att förmånsvärde för bostadsförmån på landsbygd
skall, om så yrkas, alternativt få beräknas med utgångspunkt från fastighetens
taxeringsvärde på samma sätt som sker vid beräkning av förmånsvärde
vid jordbruksfastighet.

1987/88:Skl5 av Gullan Lindblad och Birger Hagård (m) vari yrkas att
riksdagen avslår proposition 1987/88:52 i vad avser förslagen till lag om
ändring av kommunalskattelagen, 20 och 32 §§.

1987/88:Skl6 av Kjell Johansson m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på regeringens proposition i denna del beslutar
att förmånen av subventionerad motion ej blir skattepliktig, oavsett om
motionen betalas med motionskuponger, utövas i företagets egna lokaler, i
av företaget hyrd lokal, i vilken omfattning lokalen hyrs och vilken typ av
motion som utövas,

2. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförs om att riksskatteverket bör utforma anvisningar för ett tak
på högsta tillåtna skattefria värde av motionsförmånen,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag att begränsa skattefria jubileumsgåvor
och andra större gåvor till ett enda tillfälle utöver anställningens
upphörande,

4. att riksdagen med ändring av regeringens förslag i denna del beslutar att
anslutning till yrkesspecifik förening skall räknas som yrkesförmån och alltså
inte beskattas,

5. att riksdagen beslutar att det blir möjligt för en anställd att omvandla en
gåva från arbetsgivaren till ett bidrag till en ideell förening utan att den
anställde blir skattepliktig för gåvan,

6. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i denna del beslutar att
privata sjukförsäkringar skall vara avdragsgilla för arbetsgivaren och skattefria
för den anställde,

7. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i denna del beslutar att
en arbetsgivare skall kunna betala patientavgifter för anställdas tandvård
förutsatt att alla anställda omfattas av förmånen utan att detta blir
skattepliktigt,

8. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförs om att bidrag till arbetskläder skall vara skattefria om den
anställde överlämnar kvitto på inköpet till arbetsgivaren,

9. att riksdagen med avslag på propositionens förslag i denna del beslutar
att kaffekuponger i skattehänseende skall behandlas på samma sätt som fritt
kaffe på arbetsplatsen,

10. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförs om att riksskatteverket bör få i uppdrag att utforma
bestämmelser för högsta möjliga skattefria värde av kaffekuponger,

SkU 1987/88:8

11. att riksdagen med avslag på propositionens förslag i denna del beslutar
att förmån av fri eller subventionerad semesterbostad skall beskattas enligt
schablonregeln oavsett för vilken tidsperiod den hyrts eller i vilka former den

ägs,

12. att riksdagen med avslag på propositionens förslag i denna del beslutar
att krav på preliminärskatteuppbörd och lämnande av kontrolluppgift inte
skall ställas högre än med nuvarande regler,

13. att riksdagen beslutar att arbetsgivaravgifter på naturaförmåner skall
utgå på förmån av fri eller subventionerad semesterbostad men i övrigt enligt
nuvarande regler.

Skrivelser

Skrivelser har inkommit till utskottet från Försäkrings AB Skandia, Semesterhus
Fjäll & Hav AB, Småföretagens Riksorganisation, Sveriges Industriförbund
och Volvoanställdas U-hjälpsförening.

Utskottet

Ny reglering av naturaförmåner

Skatteförfattningarna innehåller endast knapphändiga regler om beskattningen
av naturaförmåner. Reglerna har fyllts ut av riksskatteverket, RSV,
genom anvisningar (senast RSV Dt 1986:9). Enligt dessa delas förmånerna in
i tre grupper. En grupp utgörs av icke skattepliktig personalvård (trivsel- och
verksamhetsförmåner m.m.). En andra grupp avser förmåner vilkas skatteplikt
beror av värdet och här går en gräns vid 600 kr. Den tredje gruppen
består av förmåner som alltid bör anses skattepliktiga eftersom de är att
jämställa med lön eller annan kontant ersättning.

Tillämpningen av nuvarande regler har enligt propositionen gett upphov
till åtskilliga problem. Det är, framhåller finansministern, inte ovanligt att
man försöker utnyttja reglerna för att undgå eller få lindrigare skatt. En
faktor som enligt hans mening förstärkt denna utveckling är att arbetsgivaravgifter
endast tas ut på värdet av naturaförmånerna kost, bostad och bil
medan övriga förmåner är avgiftsfria. Vidare betonar han att värderings- och
kontrollsvårigheterna har blivit allt besvärligare.

Mot denna bakgrund föreslås i propositionen olika ändringar i beskattningen
av naturaförmåner. Propositionen bygger på förmånsbeskattningskommitténs
betänkanden Beskattningen vid anställds utnyttjande av arbetsgivaren
tillhörig semesterbostad (Ds Fi 1984:23) och Beskattning av naturaförmåner
I och II (Ds Fi 1985:13 resp. 1986:27).

Det regelsystem som föreslås innebär en relativt omfattande omarbetning
av 32 § kommunalskattelagen (1928:370), KL. I de nya bestämmelserna
undantas från skatteplikt först och främst personalvårdsförmåner, som bl.a.
kännetecknas av att de inte är avsedda att vara ett direkt vederlag för utfört
arbete. De är i stället ett led i arbetsgivarens personalvård.

Som exempel på skattefria personalvårdsförmåner nämns förfriskningar
och lättare förtäring, sedvanliga rabatter vid inköp av varor och tjänster som
ingår i arbetsgivarens ordinarie utbud samt viss arbetsgivarstödd motions -

SkU 1987/88:8

verksamhet. Vidare skall förmånen för anställd i trafik- eller resebyråföretag
o.d. att kostnadsfritt eller till ett subventionerat pris få utnyttja företagets
resetjänster även i fortsättningen anses som skattefri personalvård. Skattefriheten
begränsas dock till reseförmåner som utgår till den anställdes
make/maka eller sambo och barn under 18 år.

Vidare skall förmån av fri grupplivförsäkring även i fortsättningen vara
skattefri med samma begränsningar som hittills. Till de skattefria förmånerna
skall vidare räknas sjukvårdsförmåner och företagshälsovård, dock att
ersättning av patientavgift vid tandvård skall vara skattepliktig. Förmån av
fria arbetskläder och fri uniform skall inte tas upp som intäkt, om förmånen
avser kläder som är avpassade för arbetet och inte kan användas privat. Inte
heller skall skatteplikt föreligga för vissa gåvor, nämligen julgåvor av mindre
värde, sedvanliga jubileumsgåvor eller minnesgåvor vars värde inte överstiger
6 000 kr. och som ges vid vissa speciella tillfällen. Även andra förmåner
vars värde per år och anställd inte överstiger 600 kr. är skattefria.

I motion Skl5 av Gullan Lindblad och Birger Hagård (båda m) yrkas
avslag på propositionen såvitt avser ändringarna i 32 § KL. Motionärerna
vänder sig särskilt mot den föreslagna regleringen av beskattningen av
arbetsgivarstödd motionsverksamhet och anser i övrigt att en viktigare
åtgärd på skatteområdet än nya regler för beskattning av naturaförmåner
skulle vara en generell sänkning av skattetrycket och en kraftig marginalskattesänkning.

Utskottet återkommer i det följande till de olika delarna av förslaget, bl.a.
såvitt avser beskattningen av subventionerad motionsverksamhet. Vad gäller
den föreslagna systematiken av olika naturaförmåner och gränsdragningen
för vad som skall vara skattepliktigt och inte skattepliktigt delar utskottet den
principiella uppfattningen att en utgångspunkt bör vara att sådana personalvårdsförmåner
som huvudsakligen syftar till att skapa trivsel, samhörighet
och en god fysisk och psykisk hälsa hos personalen på arbetsplatsen och som
för närvarande inte beskattas inte bör bli beskattade i fortsättningen heller.
Däremot bör i princip sådana naturaförmåner som kan ses som direkt
vederlag för utfört arbete beskattas på samma sätt som andra löneinkomster.

Den föreslagna regleringen i 32 § KL och i anvisningarna till paragrafen
innebär att personalvårdsförmånerna och de övriga undantagen från den
generella skatteplikten preciseras så långt det är möjligt. Denna uppbyggnad
av paragrafen har förordats av lagrådet. Utskottet finner att den nya
systematiken gör gränsdragningen mellan det skattepliktiga och det skattefria
området tydligare och att den föreslagna dispositionen gör lagtexten
överskådligare än för närvarande. Utskottet tillstyrker därför att 32 § KL ges
den principiella utformning som föreslagits i propositionen och avstyrker
följaktligen motion Skl5.

I motion Skiö av Kjell Johansson m.fl. yrkas att av arbetsgivaren betald
medlemsavgift till yrkesspecifika föreningar inte skall beskattas. Motionärerna
åberopar det nära samband ett sådant medlemsskap har med yrkesutövningen.

Utskottet anser att ett sådant undantag skulle kunna medföra besvärliga
gränsdragningsproblem mellan ”yrkesspecifika föreningar” och andra före -

SkU 1987/88:8

ningar, t.ex. kamrat- och intresseföreningar av olika slag. Utskottet ifrågasätter
också om denna typ av förmån vunnit sådan sedvänja att det är
naturligt att inrangera den bland andra, vanliga personalvårdsförmåner.
Utskottet avstyrker således motionen i denna del.

I samma motion - Skiö - yrkas också skattefrihet för kaffekuponger intill
ett värde som RSV bör bestämma. Motionärerna anser att företagen bör
kunna erbjuda sina anställda fritt eller subventionerat kaffe på annan plats än
arbetsplatsen utan beskattningseffekter.

Utskottet delar finansministerns uppfattning att utdelade kuponger som
berättigar till fritt eller subventionerat kaffe på olika kaféer och näringsställen
utanför arbetsplatsen i princip bör beskattas. Inte heller inom ramen för
den s.k. 600-kronorsregeln bör man enligt utskottets mening utan beskattning
kunna använda sig av kuponger som berättigar till fritt eller subventionerat
kaffe, liksom kuponger inom denna regel ej heller skall kunna utnyttjas
skattefritt för andra slag av naturaförmåner. Med denna precisering av
propositionen avstyrker utskottet motionen i dessa delar.

Gåvor till anställda

Minnesgåva till anställd skall enligt förslaget vara skattefri när den ges i
samband med att den anställde uppnår viss ålder (t.ex. 50 år) eller efter viss
anställningstid (25 år eller mer) eller vid anställningens upphörande. En
förutsättning för skattefrihet skall dock vara att gåvans värde inte överstiger
6 000 kr. och inte utgår vid mer än ett tillfälle utöver vid anställningens
upphörande.

Julgåva till anställd skall vara skattefri om gåvan är av mindre värde.

Sedvanlig jubileumsgåva skall vara skattefri för den anställde när jubiléet
avser företagets bestånd i 25 år, 50 år, 75 år osv.

I motion Skiö av Kjell Johansson m.fl. (fp) yrkas att den föreslagna
begränsningen beträffande minnesgåvor till ett tillfälle utöver anställningens
upphörande skall utgå.

Utskottet delar uppfattningen att de gåvor det här är fråga om -jubileumsgåvor, julgåvor och gåvor av minneskaraktär som lämnas vid
särskild högtidsdag, efter längre tids anställning eller när den anställde avgår
med pension - liksom hittills bör vara skattefria. Det ligger emellertid i
sakens natur att det skattefria området måste avgränsas. Förslaget i
propositionen att en anställd högst två gånger - en gång under anställningstiden
och en gång vid anställningens upphörande - skall kunna motta en gåva
av det här slaget utgör enligt utskottet en rimlig begränsning för att gåvor av
denna typ skall vara skattefria. Även i övrigt finner utskottet de begränsningar
som föreslås väl avvägda. Utskottet tillstyrker följaktligen propositionen i
denna del och avstyrker motionen i motsvarande del.

Enligt samma motion - Skiö - bör en utbetalning som enligt önskemål från
den anställde lämnas av ett företag till en ideell förening inte föranleda
skatteplikt för den anställde.

Enligt utskottets mening ligger ett förfarande som innebär att företaget på
den anstäldes begäran skickar pengar såsom gåva till en organisation alltför
nära en kontantutbetalning till den anställde själv för att kunna behandlas på

SkU 1987/88:8

samma sätt som en skattefri gåva. Utskottet avstyrker därför motionen även i
denna del.

Arbetsgivarstödd motionsverksamhet

Den skattemässiga behandlingen av arbetsgivarsubventionerad motionsverksamhet
följer de allmänna reglerna om personalvård. Enligt RSV:s
anvisningar, som bygger på den praxis som gällt sedan länge, omfattar
skattefriheten endast sådan motion och motionsidrott som kan utövas med
utrustning (idrottsredskap) av enklare slag.

Enligt propositionen skall subventionerad friskvård och motionsmöjligheter
av enklare slag vara skattefria. En förutsättning är att verksamheten
utövas inom anläggning som disponeras i sin helhet på minst ett år av
arbetsgivaren eller en till arbetsgivaren bunden personalstiftelse. Av den
allmänna definitionen av personalvårdsförmåner framgår vidare att det inte
får vara fråga om en förmån till ett värde över 600 kr. per år och anställd som
den anställde får åtnjuta utanför arbetsgivarens arbetsplatser mot betalning
med kupong eller annat motsvarande betalningsmedel.

I motion Sk9 av Stig Josefson m.fl. (c) yrkas att subventionerad friskvård
av enklare slag skall vara skattefri hos förmånstagaren och enligt motion
Skl2 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) bör ej beskattning ske av enklare slag
av motion och annan friskvård som utövas inom anläggning som disponeras
av arbetsgivaren eller en till arbetsgivaren knuten personalstiftelse. I motion
Skiö av Kjell Johansson m.fl. (fp) yrkas att subventionerad motion, oavsett
formen för förmånen, inte skall beskattas så länge värdet understiger en nivå
som RSV bör fastställa. Knut Wachtmeister m.fl. (m) yrkar i motion Skl4 att
motion skall vara skattefri även i anläggningar som disponeras under en del
av ett år och att alla motionsidrotter skall behandlas på ett skattemässigt
likvärdigt sätt. Frågan om motionskuponger tas också upp av Knut Wachtmeister
m.fl. (m) i den nämnda motionen Skl4 och av Lars Werner m.fl.
(vpk) i motion Skll. I båda motionerna yrkas att motionskuponger inte skall
beskattas.

Alf Svensson (c) slutligen yrkar i motion SklO undantag i beskattningen för
motion som utövas på rimligt avstånd från arbetsplatsen, vissa motionskuponger
och andra motionsaktiviteter än de som nämns i propositionen intill
ett basbeloppet relaterat belopp.

Utskottet delar den grundläggande syn på motionsförmåner som kommer
till uttryck i propositionen men vill för sin del förorda en något annorlunda
lösning. Den begränsning som ställs som villkor för skattefrihet - att
motionen skall utövas inom anläggning som disponeras i sin helhet på minst
ett år - måste med hänsyn till främst de mindre företagens ekonomiska
förutsättningar anses som alltför snäv.

Mot bakgrund särskilt av motionens och friskvårdens betydelse för de
yrkesverksammas hälsa och allmäntillstånd är det angeläget att skattefriheten
i praktiken inte kommer att koncentreras till de anställda vid större
företag och myndigheter. Även anställda på mindre arbetsplatser bör ges
fullgoda möjligheter till arbetsgivarstödd motion. Utskottet förordar därför
att skattefrihet skall kunna gälla för enklare slag av motion och friskvård även

SkU 1987/88:8

i andra fall där lokalutnyttjandet grundas på avtal mellan arbetsgivaren och
anläggningens innehavare och där betalning sker direkt mellan dessa.

Den av utskottet valda lösningen innebär att sådana förhyrningar av
motionstider som sker regelbundet och således med en viss återkommande
stadga också medför skattefrihet. Den ger arbetsgivaren möjlighet att hyra
lokaler eller del av lokaler även om det sker på kortare tid än ett år. Det blir
då också möjligt för arbetsgivaren att t.ex. erlägga avgift för de anställdas
inträde i sporthallar, gymnastiklokaler och liknande utan att någon skattepliktig
förmån normalt uppkommer.

En viktig utgångspunkt är att skattefriheten enbart gäller enklare slag av
motion och friskvård. Subvention av exklusiva sporter eller sporter som inte
innebär motion i betydelsen fysisk träning bör således vara skattepliktig hos
mottagaren. Sporter som kräver dyrbarare anläggningar, redskap och
kringutrustning och som oftast utövas skilt från arbetet både i tid och rum,
som t.ex. golf, segling, ridning och utförsåkning på skidor omfattas inte av
skattefriheten.

Ett grundläggande villkor för skattefrihet bör vara att förmånen är
tillgänglig för hela företagets personal och att den anställde inte kan få belopp
motsvarande kostnaden direkt utbetald till sig. Entréavgifter och startavgifter
till idrottsevenemang som betalas av arbetsgivaren skall inte omfattas av
skattefriheten.

Den linje som utskottet väljer för att stimulera arbetsgivarstödd motion
och för att söka skapa förutsättningar för att alla anställda skall kunna
beredas likvärdiga möjligheter har flera fördelar i jämförelse med ett system
byggt på motionskuponger. Det blir betydligt enklare att upprätthålla en klar
gräns mot privata levnadskostnader för fritidsaktiviteter. Man kan undvika
att det uppstår handel med motionsförmånerna anställda och andra sinsemellan.
Därigenom kan det också i en del fall bli lättare att förmå de anställda att
faktiskt ta vara på möjligheterna till aktiv motion och friskvård.

Vad utskottet nu anfört innebär dock inte hinder för att arbetsgivaren i
samband med enklare motion i undantagsfall mot kvitto kan svara för avgift
för de anställdas utnyttjande av motionsanläggning. Ett sådant utnyttjande
är att anse som personal vårdsförmån.

Utskottet föreslår inte någon beloppsgräns för hur stor arbetsgivarens
subvention får vara. Ändå är det självklart att denna måste ligga inom rimliga
gräser. Om en arbetsgivare subventionerar t.ex. några anställdas tennisspel
med mycket stora belopp per år kan det inte anses som sådan enklare motion
som föranleder skattefrihet.

Utskottets förslag torde i alla delar tillgodose syftet med motion Sk9 i vad
avser motionsverksamhet. Även motion Sk 12 kan anses tillgodosedd genom
utskottets förslag. Utskottet avstyrker övriga motioner.

Sjukvårdsförmåner och företagshälsovård

För närvarande gäller att förmån av fri sjukvård och fri tandvård samt av fri
grupplivförsäkring är skattepliktig endast om den åtnjutits i tjänst och utgått
efter väsentligt förmånligare grunder än de som gäller för befattningshavare i
statens tjänst (32 § 3 mom. tredje stycket KL). Statligt anställda, förutom viss

SkU 1987/88:8

personal stationerad utomlands och vissa grupper inom försvaret, har inte fri
tandvård. Skatteplikt kan således förekomma för den del av förmånens värde
som överstiger vad en statsanställd skulle ha erhållit i samma situation.För
arbetsgivaren är kostnaderna för dessa förmåner avdragsgilla vid beräkning
av inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet.

I propositionen föreslås att förmån av fri grupplivförsäkring även i
fortsättningen skall vara skattefri med samma begränsningar som hittills. Till
de skattefria förmånerna skall vidare räknas sjukvårdsförmåner och företagshälsovård,
dock att ersättning av patientavgift vid tandvård skall vara
skattepliktig. Arbetsgivaren skall medges avdrag för sina kostnader för
anställds sjuk- och hälsovård med undantag för kostnader som avser vård på
privat sjukvårdsinrättning.

I motion Skiö av Kjell Johansson m.fl. (fp) yrkas undantag från
beskattningen även för patientavgifter för tandvård som erbjuds all personal.

Utskottet vill erinra om att patientavgifterna utgör en betydligt större del
av totalkostnaden för behandlingen inom tandvården än i fråga om annan
sjukbehandling och att de statsanställda - med några undantag - inte enligt
kollektivavtal har rätt till ersättning för tandvårdskostnader. Fri tandvård i
enskild tjänst - en förmån som enligt förmånsbeskattningskommittén inte är
vanlig - är därför för närvarande skattepliktig. Utskottet anser liksom
departementschefen att nuvarande principer bör gälla även i fortsättningen. I
enlighet härmed ställer sig utskottet bakom förslaget i propositionen att
förmånen av att arbetsgivaren betalar patientavgiften vid tandvård bör tas
upp till beskattning hos den anställde. Utskottet tillstyrker således propositionen
och avstyrker motion Skiö i denna del.

I motion Skl4 av Knut Wachtmeister m.fl. (m) yrkas avslag på förslaget att
slopa begränsningen i arbetsgivarens avdragsrätt för kostnader för sjuk- och
hälsovård vid privat sjukvårdsinrättning. Även i motionerna Sk9 av Stig
Josefson, SklO av Alf Svensson (båda c) och Skl5 av Gullan Lindblad och
Birger Hagård (båda m) yrkas att denna rätt till avdrag behålls. Kjell
Johansson m.fl. (fp) yrkar i motion Skiö att arbetsgivaren även i fortsättningen
skall få dra av för privata sjukförsäkringar. Genomgående åberopas att de
flesta remissinstanserna är kritiska till förslaget om vägrad avdragsrätt för
vård på privat vårdinrättning och att de privata vårdinrättningarna minskar
belastningen på den offentliga sjukvården.

Utskottet finner för sin del att rätten till avdrag för kostnader för annan
sjukvård än den som det allmänna tillhandahåller inom ramen för den
allmänna försäkringen eller som tillhandahålls genom företagshälsovården
inte är självklar. Avdragsrätten medför att underlaget för beskattningen
minskar och att sjukvårdskostnaderna övervältras på andra. Med hänsyn
härtill delar utskottet finansministerns uppfattning att arbetsgivaren inte bör
få avdrag för kostnaderna att bereda den anställde privat sjukvård. I
konsekvens härmed bör inte heller avdrag för privata sjukförsäkringar
medges. Utskottet tillstyrker följaktligen propositionen i denna del och
avstyrker motionerna.

SkU 1987/88:8

Förmån av fria arbetskläder, m.m.

SkU 1987/88:8

I propositionen föreslås att förmån av fria arbetskläder och fri uniform skall
vara skattefri. Däremot föreslås ingen ändring i den bestämmelse som
föreskriver att beklädnadsförmån och ekiperingsbidrag skall vara skattepliktiga.

I motion Skl4 av Knut Wachtmeister m.fl. (m) yrkas av bl.a. rättviseskäl
att även ekiperingsbidrag skall vara skattefritt. Kjell Johansson m.fl. (fp)
yrkar i motion Skiö att bidrag till arbetskläder skall vara skattefria om
inköpskvitto företes.

Utskottet, som inte har något att erinra mot regeringens förslag att
undanta fria arbetskläder och fri uniform från beskattning, finner att den
utsträckning av skattefriheten som motionärerna förespråkar strider mot
principen att kontantersättningar utan undantag skall tas upp till beskattning.
Även kontrollskäl talar mot en sådan utvidgning. Med det sagda
tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionerna.

Bostadsförmån

I propositionen föreslås att reglerna för värdering av bostadsförmån vid
taxeringen skall lämnas oförändrade. Däremot skall preliminärbeskattningen
förbättras genom att särskilda riktvärden bestäms för olika områden i
riket som är väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader. Vid
preliminärbeskattningen skall vidare det lägsta av dessa genomsnittsvärden
reduceras med 10 % om bostaden är belägen utom tätort med närmaste
omgivning.

I motion Skl4 av Knut Wachtmeister m.fl. (m) yrkas att värdet av
bostadsförmån på landsbygd skall, om så yrkas, alternativt få beräknas med
utgångspunkt i fastighetens taxeringsvärde på samma sätt som vid beräkning
av förmånsvärde vid jordbruksfastighet. Motionärerna framhåller bl. a. att
det från regionalpolitisk synpunkt är angeläget att inte missgynna sådana
förmåner utanför storstadsområdena.

Utskottet vill erinra om att förslaget syftar till att åstadkomma en bättre
överensstämmelse mellan preliminärskattevärdet och det värde som redan
används vid den slutliga taxeringen, samtidigt som största möjliga enkelhet
eftersträvats. De schabloner som föreslås i propositionen är enligt utskottets
mening utformade så att rimlig hänsyn tagits till förhållandena på landsbygden.
Det ligger i sakens natur att schabloner av det slag som föreslagits mer
eller mindre avviker från det verkliga värdet men detta måste liksom på
många andra områden accepteras för att åstadkomma välbehövliga förenklingar.
De skäl motionärerna åberopat för en särbehandling av landsbygdsbostäder
motiverar enligt utskottets uppfattning inte något avsteg från de
schablonregler som bör gälla. Utskottet tillstyrker således propositionen i
denna del och avstyrker motionen i motsvarande del.

Fri semesterbostad

Förmånen att under semestern få bo i arbetsgivarens eller en till denne
knuten personalstiftelses semesterbostad skall i beskattningshänseende i
princip bedömas enligt de allmänna reglerna i KL för beskattning av

naturaförmåner. Bl.a. skall således värdet på förmånen beräknas med
utgångspunkt i huvudregeln i 42 § KL om ortens pris - dvs. marknadshyran
för semesterbostaden.

I propositionen föreslås att förmånsvärdet av fri semesterbostad som är av
normal beskaffenhet och belägen i Sverige bestäms till ett schablonbelopp
om 1 000 kr. för den första veckan eller del av denna. Schablonvärdering får
tillämpas endast om förmånen riktar sig till hela personalen.Om arbetsgivaren
hyr en semesterbostad skall schablonregeln gälla endast under förutsättning
att semesterbostaden hyrs årsvis.

I motion Skl4 av Knut Wachtmeister m.fl. (m) yrkas att schablonbeloppet
1 000 kr. per vecka - eller för kortare tid proportionellt därav - skall gälla
även om semesterbostaden förhyrs på delårsbasis. Motionerna Skiö av Kjell
Johansson m.fl. (fp) och Sk9 av Stig Josefson (c) går också bl.a. ut på
schablonbeskattning oavsett för vilken tidsperiod semesterbostaden förhyrts.
I motion Skl3 av Rune Jonsson och Iris Mårtensson (båda s) begärs ett
uttalande att schablonvärdet på förmånen skall få jämkas endast när
veckopriset på marknaden är betydligt lägre än 1 000 kr. eller när semesterbostaden
på grund av arbetsscheman endast kan utnyttjas under delar av
veckan.

Utskottet har förståelse för syftet med förslaget som är att ta till vara
möjligheterna att förenkla reglerna på detta område. Detta syfte ligger i linje
med andra strävanden att förenkla beskattningen både processuellt och
materiellt. Effekterna av den schablonisering som föreslås riskerar emellertid
att i många fall uppfattas som orättvisa. Marknadshyran för fritidsbostäder
varierar starkt beroende på läge, säsong och vilken typ av bostad det är
fråga om och på många håll och under långa perioder torde den avsevärt
understiga 1 000 kr. för en vecka. Även det förhållandet att förmånen alltid
skall värderas till 1 000 kr. oavsett om förmånen utnyttjats endast någon eller
några dagar kan enligt utskottets uppfattning också leda till mindre
tillfredsställande resultat.

I detta fall anser utskottet således att rättvisesynpunkterna väger tyngre än
förenklingsbehovet. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet propositionen i
denna del. Utskottet avstyrker även de motionsyrkanden som tagits upp i
detta sammanhang.

Arbetsgivaravgifter och preliminärskatt m.m.

I propositionen föreslås att arbetsgivaren skall åläggas att ange värdet av
skattepliktiga naturaförmåner på kontrolluppgift och att innehålla preliminärskatt
på detta värde. Även arbetsgivaravgifter skall beräknas på värdet av
skattepliktiga naturaförmåner. Arbetsgivarna skall månadsvis värdera de
förmåner som utgått närmast föregående månad.

I motion Skl4 av Knut Wachtmeister m.fl. (m) yrkas avslag på propositionen
i denna del. I motion Skiö av Kjell Johansson m.fl. (fp) yrkas avslag på
propositionen utom såvitt avser arbetsgivaravgift för fri eller subventionerad
semesterbostad. Motionärerna anser att förslaget i propositionen främst
leder till en onödig och betungande byråkrati för företagen.

Som utskottet framhållit inledningsvis har de nuvarande reglerna utnytt -

SkU 1987/88:8

jäts till att begränsa skatten och undgå arbetsgivaravgifter. Vidare har
värderings- och kontrollsvårigheterna blivit allt besvärligare. Mot den
bakgrunden ställer sig utskottet bakom den föreslagna ordningen, som bl.a.
innebär att samma värde kommer att ligga till grund för uppbörden av
preliminär skatt och vid beräkningen av arbetsgivaravgifter. Till saken hör
också de ökade krav på kontrolluppgifter från arbetsgivaren som det nya
systemet med förenklad självdeklaration bygger på. Den ökade arbetsbelastning
som dessa nya skyldigheter innebär för arbetsgivarna bör enligt
utskottet inte överdrivas. Bl.a. bör eventuella värderingsproblem underlättas
av att arbetsgivaren numera har rätt att få besked av lokala skattemyndigheten
om vilket värde som skall användas vid preliminärskatteuppbörden.

. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del
och avstyrker motionerna.

Den nya ordningen föranleder bl.a. ändringar i lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. Andra ändringar i den lagen
föreslås i proposition 1987/88:40 som kommer att behandlas av socialförsäkringsutskottet
i betänkandet SfU 1987/88:12. Med anledning härav har
skatteutskottet, som i sak tillstyrker de föreslagna ändringarna, överlämnat
propositionen såvitt avser detta lagförslag till socialförsäkringsutskottet.

Övriga förslag i propositionen, m.m.

De övriga förslag som läggs fram i propositionen och som utskottet inte
behandlat särskilt föranleder ingen erinran från utskottet. Utskottet tillstyrker
således propositionen i dessa delar.

Vid granskningen av lagförslagen har utskottet funnit att de föreslagna
ändringarna i KL nödvändiggör en följdändring i 29 §. Utskottet föreslår att
lagförslaget kompletteras härmed.

Punkt 1 av anvisningarna till 31 § KL berörs såväl av den nu aktuella
propositionen som av proposition 1987/88:61 om ändringar i arvs- och
gåvoskattelagstiftningen med anledning av äktenskapsbalken, m.m., som
behandlas i utskottets betänkande SkU 1987/88:14. Utskottet föreslår att den
författningsmässiga regleringen av ifrågavarande anvisningspunkt tas upp i
det betänkandet.

Ikraftträdandet

I propositionen föreslås att de nya reglerna i huvudsak skall träda i kraft den 1
januari 1988 och tillämpas fr.o.m. 1989 års taxering.

I motion Sk6 av Stig Josefson m.fl. (c) yrkas med hänsyn till att något
riksdagsbeslut inte kommer att föreligga förrän i december att ikraftträdandet
uppskjuts till den 1 januari 1989.

Enligt utskottets mening innebär det nya regelsystemet så stora fördelar att
det bör träda i kraft så snart som möjligt. Utskottet finner i likhet med
departementschefen att nästa årsskifte är en lämplig tidpunkt. Utskottet
förutsätter att skattemyndigheterna beaktar de svårigheter som kan finnas
för arbetsgivarna i samband med att de nya bestämmelserna börjar tillämpas
och att riksskatteverket så snart som möjligt på lämpligt sätt informerar om

SkU 1987/88:8

de nya reglerna. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna
del och avstyrker motionen i motsvarande del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande införande av nya regler för naturaförmåner i 32 §
kommunalskattelagen (1928:370)

att riksdagen avslår motion 1987/88:Skl5 i denna del,

2. beträffande medlemsavgift till yrkesspecifika föreningar
att riksdagen avslår motion 1987/88:Skl6 yrkande 4,

3. beträffande kaffekuponger m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:52 i denna del och
med avslag på motion 1987/88:16 yrkandena 9 och 10 beslutar att
kuponger inte skall betraktas som personalvårdsförmån och inte
inrymmas under 600-kronorsregeln,

4. beträffande begränsning av skattefriheten för minnesgåvor

att riksdagen tillstyrker proposition 1987/88:52 i denna del och
avstyrker motion 1987/88: Sk 16 yrkande 3,

5. beträffande omvandling av gåvor till bidrag till ideell förening
att riksdagen avslår motion 1987/88:Skl6 yrkande 5,

6. beträffande arbetsgivarstödd motionsverksamhet

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:52 i denna del och
motionerna 1987/88:Sk9 yrkande 1 och 1987/88:Skl2 och med avslag
på motionerna 1987/88:SklO yrkande 1, 1987/88:Skll, 1987/88:Skl4
yrkandena 3, 4 och 5 och 1987/88:Skl6 yrkandena 1 och 2 beslutar
utforma bestämmelserna om skattefri motion och annan friskvård i
enlighet med vad utskottet anfört,

7. beträffande patientavgift för tandvård

att riksdagen bifaller proposition 1987/88:52 i denna del och avslår
motion 1987/88:Skl6 yrkande 7,

8. beträffande avdragsrätt för sjukvård på privat vårdinrättning
att riksdagen bifaller proposition 1987/88:52 i denna del och avslår
motionerna 1987/88:Sk9 yrkande 2, 1987/88:SklO yrkande 2, 1987/
88:Skl4 yrkande 2, 1987/88:Skl5 i denna del och 1987/88:Skl6
yrkande 6,

9. beträffande ekiperingsbidrag m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Skl4 yrkande 6 och 1987/
88:Skl6 yrkande 8,

10. beträffande bostadsförmån på landsbygd

att riksdagen bifaller proposition 1987/88:52 i denna del och avslår
motion 1987/88:Skl4 yrkande 8,

11. beträffande semesterbostad

att riksdagen avslår proposition 1987/88:52 i denna del och motionerna
1987/88:Sk9 yrkande 3, 1987/88:Skl3, 1987/88:Skl4 yrkande 7 och
1987/88:Skl6 yrkande 11,

12. beträffande preliminärskatt och kontrolluppgift på naturaförmåner -

SkU 1987/88:8

att riksdagen bifaller proposition 1987/88:52 i denna del och avslår
motionerna 1987/88:Sk 14 yrkande 1 i denna del och 1987/88:Skl6
yrkande 12,

13. beträffande arbetsgivaravgifter pä naturaförmåner

att riksdagen bifaller proposition 1987/88:52 i denna del och avslår
motionerna 1987/88:Skl4 yrkande 1 i denna del och 1987/88:Skl6
yrkande 13,

14. beträffande övriga förslag i propositionen utom ikraftträdandet
att riksdagen bifaller proposition 1987/88:52 i dessa delar,

15. beträffande 29 § kommunalskattelagen (1928:370)

att riksdagen beslutar ändra paragrafen i enlighet med vad utskottet
föreslagit,

16. beträffande ikraftträdandet

att riksdagen bifaller proposition 1987/88:52 i denna del och avslår
motion 1987/88:Sk9 yrkande 4,

17. beträffande lagförslagen

att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och hemställt antar
de på s. 3—35 i detta betänkande återgivna förslagen till

a) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med de ändringarna dels

att punkt 1 av anvisningarna till 31 § utgår,
dels att ingressen, 32 § 3 f mom., 42 §, punkt 9 av anvisningarna till 29 §
och punkt 3 b av anvisningarna till 32 § erhåller följande lydelse,
dels att förslaget till punkt 4 av anvisningarna till 42 § utgår och att
förslaget till punkt 5 av anvisningarna till paragrafen åsätts beteckningen
punkt 4 och erhåller följande lydelse:

Regeringens förslag

Härigenom föreskrivs i fråga om
kommunalskattelagen (1928:370)
dels att 20 §, 32 § 1 och 3 morn.,
33 § 1 morn., 42 §, punkt 1 av anvisningarna
till 20 §, punkt 1 av anvisningarna
till 31 §, punkterna 3 och 8
av anvisningarna till 32 §, anvisningarna
till 42 § samt punkt 1 av anvisningarna
till 50 § skall ha följande
lydelse,

dels att det i lagen skall införas nya
bestämmelser, 32 § 3 a-3 f mom.
och punkt 3 b av anvisningarna till
32 §, av följande lydelse.

32 §

3 f mom. Även om

Detta moment skall inte tillämpas
för sådana förmåner av bil, måltid
eller semesterbostad för vilka gäller
särskilda bestämmelser enligt anvisningarna
till 42 §.

Utskottets förslag

Härigenom föreskrivs i fråga om
kommunalskattelagen (1928:370)
dels att 20 §, 32 § 1 och 3 morn.,
33 § 1 morn., 42 §, punkt 1 av anvisningarna
till 20 §, punkt 9 av anvisningarna
till 29 §, punkterna 3 och 8
av anvisningarna till 32 §, anvisningarna
till 42 § samt punkt 1 av anvisningarna
till 50 § skall ha följande
lydelse,

dels att det i lagen skall införas nya
bestämmelser, 32 § 3 a—3 f mom.
och punkt 3 b av anvisningarna till
32 §, av följande lydelse.

■ - anknuten personalstiftelse.

Detta moment skall inte tillämpas
för sådana förmåner av bil eller
måltid, för vilka gäller särskilda bestämmelser
enligt anvisningarna till
42 § och inte heller ifråga omförmän
som avses i3 emom. andrastycket 3.

SkU 1987/88:8

Regeringens förslag Utskottets förslag

42 §

Värdet av lämplig grund.

Värdet av ortens pris.

Bilförmån, kostförmån och för- Bilförmån och kostförmån värdemån
av fri semesterbostad i vissa fall ras enligt särskilda grunder som an värderas

enligt särskilda grunder ges i anvisningarna,

som anges i anvisningarna. (Se vidare anvisningarna.)

(se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 29 §’

9. Såsom speciella dras av (se 20 §).

Premie för i rörelsen.

Avdrag medges för kostnader för Avdrag medges för kostnader för
egen hälsovård i den mån förmån av egen hälsovård i den mån förmån av

fri sådan vård för anställd är skattefri fri sådan vård för anställd är skattefri

enligt 32 § 3 mom. tredje stycket. enligt 32 § 3 b mom. första stycket.

Bestämmelserna i punkt 6 arbetslöshetskassa gäller också beträffan de

inkomst av rörelse.

Bestämmelserna i punkt 4 arbetsplatsen gäller också beträffande

inkomst av rörelse.

till 32 §

3 b. Som exempel på personalvårdsförmåner
enligt 32 § 3 e mom.
första stycket kan följande nämnas:
förfriskningar och annan enklare
förtäring i samband med arbetet som
inte kan anses som måltid,
sedvanliga rabatter vid inköp av
varor och tjänster som ingår i arbetsgivarens
ordinarie utbud,
möjlighet till enklare slag av motion
och annan friskvård som utövas
inom anläggning som disponeras i sin
helhet på minst ett är av arbetsgivaren
eller en till arbetsgivaren anknuten
personalstiftelse.

3 b. Som exempel på personalvårdsförmåner
enligt 32 § 3 e mom.
första stycket kan följande nämnas:
förfriskningar och annan enklare
förtäring i samband med arbetet som
inte kan anses som måltid,
sedvanliga rabatter vid inköp av
varor och tjänster som ingår i arbetsgivarens
ordinarie utbud,
möjlighet till enklare slag av motion
och annan friskvård om

- den utövas inom en anläggning
som regelbundet disponeras av arbetsgivaren
eller en till arbetsgivaren
anknuten personalstiftelse,

- den utövas enligt abonnemang
som tecknats av arbetsgivaren och
betalas direkt av denne till anläggningens
innehavare,

- den är av kollektiv natur eller

- den i andra fall i ringa omfattning
utövas av den anställde.

SkU 1987/88:8

1 Med regeringens förslag avses nuvarande lydelse.
4 Riksdagen 1987188. 6sami. Nr 8

Regeringens förslag

Utskottets förslag

SkU 1987/88:8

till 42 §

5. Om den skattskyldige utger ersättning
för en förmån skall förmånsvärdet,
beräknat enligt punkterna
2—4, sättas ned med ersättningens
belopp.

Värdet av bilförmån, förmån av fri
kost och förmän av fri semesterbostad,
beräknat enligt punkterna
2-4, får jämkas uppåt eller nedåt,

4. Om den skattskyldige utger ersättning
för en förmån skall förmånsvärdet,
beräknat enligt punkterna 2
och 3, sättas ned med ersättningens
belopp.

Värdet av bilförmån och förmån
av fri kost, beräknat enligt punkterna
2 och 3, får jämkas uppåt eller
nedåt, om det finns synnerliga skäl.

om det finns synnerliga skäl.

b) lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) med den ändringen i
fråga om 37 § 1 mom. att under spalten Vad uppgiften skall avse siffran
5 i uttrycket ”och punkt 5 andra stycket” byts ut mot siffran 4,

c)lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) med den ändringen att
8 § erhåller följande lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

8 §

Åtnjuter skattskyldig ersättningens belopp.

Värdet av 42 § kommunalskattelagen (1928:370).

Värdet av tio procent.

Värdet av annan naturaförmån än Värdet av annan naturaförmån än

som avses i andra och tredje styck- som avses i andra och tredje styckena
skall beräknas enligt 42 § andra ena skall beräknas enligt 42 § andra

stycket kommunalskattelagen samt stycket kommunalskattelagen samt

punkt 1 andra och tredje styckena punkt 1 andra och tredje styckena

och punkterna 3 och 4 av anvisning- och punkt 3 av anvisningarna till den

arna till den paragrafen. paragrafen.

Föreligger fall som avses i punkt 5 Föreligger fall som avses i punkt 4

andra stycket av anvisningarna till andra stycket av anvisningarna till

42 § kommunalskattelagen får den 42 § kommunalskattelagen får den

lokala skattemyndigheten bestäm- lokala skattemyndigheten bestämma
värdet av förmånen med hänsyn ma värdet av förmånen med hänsyn

härtill. härtill.

d) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

e) lag om ändring i lagen (1987:568) om ändring i lagen (1987:404) om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

f) lag om ändring i lagen (1987:1035) om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring,

g) lagom ändring i lagen (1987:567) om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter,

h) lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

j) lag om ändring i lagen (1987:570) om ändring i lagen (1959:551) om

beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring.

Stockholm den 26 november 1987
På skatteutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m), Olle Westberg (s),
Kjell Johansson (fp)*, Stig Josefson (c), Torsten Karlsson (s), Bo Lundgren
(m), Lars Hedfors (s), Britta Bjelle (fp), Karl-Anders Petersson (c), Sverre
Palm (s), Kjell Nordström (s), Gunnar Nilsson (s), Karl-Gösta Svenson (m)
och Paul Lestander (vpk).

*Ej närvarande vid justeringen

Reservationer

1. Införande av nya regler för naturaförmåner i 32 §
kommunalskattelagen (1928:370) (mom. 1 och 17 i
motsvarande del)

Knut Wachtmeister (m), Bo Lundgren (m) och Karl-Gösta Svenson (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med ”Utskottet
återkommer” och slutar med ”motion Skl5” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är en generell sänkning av skattetrycket och
en kraftig marginalskattesänkning det effektivaste medlet att minska benägenheten
att låta arbetsersättning utgå i form av naturaförmåner i stället för
kontant ersättning. Utskottet vänder sig därför mot regeringens förslag om
skärpning av reglerna för beskattning av naturaförmåner, bl.a. när det gäller
motionsverksamhet. Utskottet biträder således yrkandet i motion Skl5 att
propositionen bör avslås såvitt avser ändringar i 32 § kommunalskattelagen.
Det får ankomma på regeringen att snarast lägga fram de förslag till
följdändringar som föranleds av detta beslut.

dels att utskottets hemställan under mom. 1 och 17 i motsvarande del bort ha
följande lydelse:

1. beträffande införande av nya regler för naturaförmåner i 32 §
kommunalskattelagen (1928:370)
att riksdagen bifaller motion 1987/88:Skl5 i denna del,

17. beträffande lagförslagen såvitt avser införande av nya regler för
naturaförmåner i 32 § kommunalskattelagen (1928:370)
att riksdagen i fråga om det vid propositionen fogade förslaget till lag

SkU 1987/88:8

om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) avslår förslaget till
ändring av 32 §,

2. Medlemsavgift till yrkesspecifika föreningar (mom. 2 och 17
i motsvarande del)

Kjell Johansson (fp) och Britta Bjelle (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 39 med ”Utskottet
anser” och slutar på s. 40 med ”denna del” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion Skiö att
betald medlemsavgift till en yrkesspecifik förening bör räknas som en
personalvårdsförmån. Det bör således vara möjligt för en arbetsgivare att
betala en anställds medlemsavgift till en organisation eller en förening som
har samband med yrkesutövningen utan att detta beskattas. Utskottet
tillstyrker motion Skiö i denna del.

dels att utskottets hemställan under mom. 2 och 17 i motsvarande del bort ha
följande lydelse:

2. beträffande medlemsavgift till yrkesspecifika föreningar
att riksdagen bifaller motion 1987/88:Sklé yrkande 4,

17. beträffande lagförslagen såvitt avser medlemsavgift till yrkesspecifika
föreningar

att riksdagen i fråga om det vid propositionen fogade förslaget till lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) gör följande tillägg till
punkt 3 b av anvisningarna till 32 §: ”betald medlemsavgift till
yrkesspecifik förening.”

3. Kaffekuponger m.m. (morn. 3 och 17 i motsvarande del)

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Britta
Bjelle (fp) och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”dessa delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att kaffe, te och andra sådana drycker inte nödvändigtvis
behöver drickas på arbetsplatsen för att räknas som skattefri personalvårdsförmån.
I konsekvens härmed bör även kaffekuponger vara undantagna från
skatt. Det bör ankomma på RSV att utfärda föreskrifter om tillåtna värden
m.m.

dels att utskottets hemställan under mom. 3 och 17 i motsvarande del bort ha
följande lydelse:

3. beträffande kaffekuponger m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sklö yrkandena 9 och 10
och med avslag på proposition 1987/88:52 i denna del beslutar att
kaffekuponger skall räknas som personalvårdsförmån samt som sin
mening ger regeringen till känna att riksskatteverket bör utfärda
föreskrifter om tillåtna värden m.m.,

17. beträffande lagförslagen såvitt avser kaffekuponger m.m.
att riksdagen i fråga om det vid propositionen fogade förslaget till lag

SkU 1987/88:8

om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) lägger till följande
stycke till 32 § 3 e morn.: ”Vad som sägs i andra stycket 3. gäller inte
kaffekuponger.”

4. Begränsning av skattefriheten för minnesgåvor (mom. 4 och
17 i motsvarande del)

Kjell Johansson (fp) och Britta Bjelle (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:
Utskottet biträder uppfattningen att sedvanliga gåvor i samband med en
anställnings upphörande bör vara skattefria. Förbehållet att en gåva inte får
ha givits vid mer än ett tillfälle dessförinnan finner utskottet onödigt,
orättvist och omöjligt att följa. Folk byter arbetsgivare och kan på så sätt få
mer än en minnesgåva. Vidare behöver företag inte spara sin bokföring i mer
än tio år. Uppgifter om värdet av en gåva som en anställd fått på sin 50-årsdag
finns alltså inte nödvändigtvis att tillgå när vederbörande pensioneras.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet motion Skiö i denna del och
avstyrker propositionen i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under mom. 4 och 17 i motsvarande del bort ha
följande lydelse:

4. beträffande begränsning av skattefriheten för minnesgåvor
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Skl6 yrkande 3 avslår
proposition 1987/88:52 i denna del,

17. beträffande lagförslagen såvitt avser begränsning av skattefriheten
för minnesgåvor

att riksdagen i fråga om det vid propositionen fogade förslaget till lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) ur 32 § 3 d mom. 3 tar
bort orden ”och inte ges vid mer än ett tillfälle utöver vid anställningens
upphörande.”

5. Omvandling av gåvor till bidrag till ideell förening (mom. 5
och 17 i motsvarande del)

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Britta
Bjelle (fp) och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 40 med ”Enligt
utskottets” och slutar på s. 41 med ”denna del” bort ha följande lydelse:

I konsekvens med att en arbetsgivare kan betala direkt till en resebyrå eller
den som tillhandahåller biljetter och ge en anställd resan som minnespresent
skattefritt bör, enligt utskottets uppfattning, en gåva kunna omvandlas till ett
bidrag till en ideell förening om den anställde så önskar. Det bör således vara
möjligt för en anställd att be sin arbetsgivare sätta in gåvan på en ideell
förenings konto utan att behöva skatta för den.

Mot bakgrund härav tillstyrker utskottet motion Skiö i denna del.

dels att utskottets hemställan under mom. 5 och 17 i motsvarande del bort ha
följande lydelse:

SkU 1987/88:8

5. beträffande omvandling av gåvor till bidrag till ideell förening
att riksdagen bifaller motion 1987/88:Skl6 yrkande 5,

17. beträffande lagförslagen såvitt avser omvandling av gåvor till
bidrag till ideell förening

att riksdagen i fråga om det vid propositionen fogade förslaget till lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) lägger till följande
stycke till 32 § 3 d mom.:”Utan att tas upp som intäkt får en gåva på
begäran av en anställd omvandlas till ett bidrag till en ideell förening. ”

6. Arbetsgivarstödd motionsverksamhet (mom. 6 och 17 i
motsvarande del)

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Britta
Bjelle (fp) och Karl-Gösta Svenson (m) har

dels anfört följande:

Vi vill inledningsvis framhålla att motion och friskvård är viktiga för
folkhälsan. Man bör därför ge akt på att inte skatteregler konstrueras som
motverkar eller försvårar en sund motionsutövning. Propositionen uppvisar
enligt vår mening väsentliga brister i detta hänseende.

I propositionen föreslås att motionsaktiviteter som sker i företagets egna
lokaler eller i en anläggning som i sin helhet hyrs på minst ett år av företaget
skall behandlas som skattefri personalvårdsförmån. Förslaget missgynnar
anställda i små och medelstora företag som inte kunnat investera i egna
anläggningar eller förhyra hela anläggningar för helt år. Utskottsmajoriteten
har insett att en sådan lagstiftning inte kan accepteras och den föreslår därför
en ändring på denna punkt.

Däremot föreslår majoriteten t.o.m. en skärpning av bestämmelserna när
det gäller motionskuponger som i propositionen föreslagits falla utanför det
skattefria personalvårdsförmånsområdet. Det finns enligt vår mening ingen
anledning att diskriminera motionskuponger. Kupongsystemen ger företagen
möjlighet att låta den anställde själv välja tid och plats för sin
motionsutövning. För många företag kan det också vara praktiskt och
administrativt enklare att basera personalens motionsförmåner på ett
kupongsystem än att förhyra motionsanläggningar. Vi anser således att även
sådan motion som den anställde betalar med kupong som tillhandahållits av
arbetsgivaren bör omfattas av personalvårdsbegreppet. Vårt förslag minskar
också myndigheternas kontrollbehov.

Att göra uttalanden om vilka motionsaktiviteter som kan anses acceptabla
ur skattesynpunkt är enligt vår uppfattning helt omotiverat. Som framhållits i
någon motion anses t.ex. ridning, som regeringen vill diskriminera, som
synnerligen lämplig motion för personer med vissa ryggbesvär och det är
dessutom en aktivitet som ofta utövas av kvinnor. Enligt vår mening bör alla
motionsidrotter behandlas på ett skattemässigt likvärdigt sätt.

I skattelagstiftningen bör man således endast begränsa den totala skattefria
kostnadsnivån på skattefria kuponger eller avgifter. Riksskatteverket
bör utfärda anvisningar om ett tak för skattefriheten och individen själv
avgöra hur förmånen skall användas.

SkU 1987/88:8

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna Skll, Skl4 och Skiö i
denna del och avstyrker propositionen och övriga nu aktuella motioner i
motsvarande del.

dels ansett att utskottets hemställan under mom. 6 och 17 i motsvarande del
bort ha följande lydelse:

6. beträffande arbetsgivarstödd motionsverksamhet
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Skl4 yrkandena 3, 4
och 5 och 1987/88:Skl6 yrkandena 1 och 2, med anledning av
proposition 1987/88:52 i denna del och motion 1987/88:Skll och med
avslag på motionerna 1987/88:Sk9 yrkande 1,1987/88:SklO yrkande 1
och 1987/88:Skl2 beslutar utforma bestämmelserna om skattefri
motion i enlighet med vad utskottet anfört,

17. beträffande lagförslagen i vad avser arbetsgivarstödd motion
att riksdagen i fråga om det vid propositionen fogade förslaget till lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
dels lägger till följande stycke till 32 § 3 e mom.: ”Vad som sägs i andra
stycket 3 gäller inte kuponger eller annat motsvarande betalningsmedel
för motion och annan friskvård”,

dels ur punkt 3 b av anvisningarna till 32 § tar bort orden ”enklare slag
av” och ”sorn utövas inom anläggning som disponeras i sin helhet på
minst ett år av arbetsgivaren eller en till arbetsgivaren anknuten
personalstiftelse. ”

7. Arbetsgivarstödd motionsverksamhet (mom. 6 och 17 i
motsvarande del)

Paul Lestander (vpk) har

dels anfört följande:

Jag delar utskottsmajoritetens uppfattning att de skattefria motionsformerna
bör begränsas till motionsaktiviteter av enklare slag. Vidare bör ett
grundläggande villkor för skattefrihet vara att förmånen är tillgänglig ett
företags hela personal och att den anställde inte kan få ett belopp
motsvarande kostnaden direkt utbetald till sig.

Däremot kan jag inte ställa mig bakom förslaget i propositionen att
beskatta motionskuponger, än mindre utskottsmajoritetens förslag till
ytterligare skärpning. Mot bakgrund av att sjukdomar i rörelseorganen och
belastningssjukdomar numera utgör ett folkhälsoproblem och att fysisk
aktivitet och motion kan förebygga dessa skador, borde motionsaktiviteter
snarare stödjas än stävjas. Det framstår även som orättvist mot mindre
företag, som ej kan erbjuda anställda egna eller för längre tid förhyrda
motionslokaler, att beskatta den motionsmöjlighet som kuponger innebär.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker jag vpk-motionen Skll och
avstyrker propositionen och övriga motioner i denna del.

dels ansett att utskottets hemställan under mom. 6 och 17 i motsvarande del
bort ha följande lydelse:

6. beträffande arbetsgivarstödd motionsverksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Skll och med avslag på

SkU 1987/88:8

proposition 1987/88:52 och motionerna 1987/88:Sk9 yrkande 1,1987/
88:SklO yrkande 1,1987/88:Skl2,1987/88:Skl4 yrkandena 3, 4 och 5
och 1987/88:Skl6 yrkandena 1 och 2

dels avslår förslaget i propositionen att motionskuponger överstigande
600 kr. per år skall beskattas,

dels som sin mening ger regeringen till känna att motionskuponger
skall utgöra skattefri personalvårdsförmån,

17. beträffande lagförslagen såvitt avser arbetsgivarstödd motions -verksamhet

att riksdagen i fråga om det vid propositionen fogade förslaget till lag
om ändring i kommunalskattelagen (1927:370) gör den ändringen i
32 § 3:e mom. andra stycket att punkt 3 erhåller följande lydelse:
”andra förmåner än sådan möjlighet till motion och friskvård som
avses i punkt 3 b av anvisningarna till 32 § som den anställde får åtnjuta
utanför arbetsgivarens arbetsplatser mot betalning med kupong eller
annat motsvarande betalningssystem.”

8. Patientavgift för tandvård (mom. 7 och 17 i motsvarande
del)

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Britta
Bjelle (fp) och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med finansministern att förmån av fri hälsovård
och sjukvård bör vara skattefri. Däremot saknas enligt utskottets mening fog
för att undanta ersättning för patientavgift vid tandvård från denna princip. I
denna del tillstyrker utskottet således motion Skl6 och avstyrker propositionen.

dels att utskottets hemställan under mom. 7 och 17 i motsvarande del bort ha
följande lydelse:

7. beträffande patientavgift för tandvård
att riksdagen bifaller motion 1987/88:Skl6 yrkande 7 och avslår
proposition 1987/88:52 i denna del,

17. beträffande lagförslagen i vad avser patientavgift för tandvård
att riksdagen i fråga om det vid propositionen fogade förslaget till lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) tar bort andra stycket
ur 32 § 3 b mom.

9. Avdragsrätt för sjukvård på privat vårdinrättning (mom. 8
och 17 i motsvarande del)

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Britta
Bjelle (fp) och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”avstyrker motionerna” bort ha följande lydelse:
Utskottet ställer sig liksom de flesta remissinstanserna helt avvisande till

SkU 1987/88:8

förslaget att inte medge arbetsgivaren avdrag för kostnader för läkarvård på
privat sjukvårdsinrättning, antingen dessa kostnader är direkta eller avser
premie för försäkring som berättigar till vård. Principiellt är en sådan kostnad
för arbetsgivaren en driftkostnad enligt 29 § 1 mom. kommunalskattelagen,
närmare bestämt en avdragsgill personalkostnad. Ofta avser vården nyckelpersoner
i företag, som har intresse av att dessa personer vid sjukdomsfall
snabbt kan återställas och återgå till arbetet med full arbetsförmåga.

Utskottet delar inte finansministerns uppfattning att en bibehållen avdragsrätt
leder till att den offentliga vårdens resurser urholkas och bidrar till
ojämnheter i fördelningen av det totala utbudet av sjukvård. De företag som
åtar sig att betala kostnaden för privat sjukvård av de anställda gör ju detta
utöver erläggandet av socialavgifter för offentlig sjukvård.

Genom att en privat vårdinrättning anlitas minskas belastningen på de
offentliga sjukhusen och vårdköerna kortas. Inga ytterligare offentliga
vårdresurser tas i anspråk. Dessutom sparar samhället pengar på minskade
sjukförsäkringsutbetalningar då vårdköerna kan kortas.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet propositionen i denna del
och tillstyrker motionerna Sk9, SklO, Skl4, Skl5 och Skiö i motsvarande
del.

dels att utskottets hemställan under mom. 8 och 17 i motsvarande del bort ha
följande lydelse:

8. beträffande avdragsrätt för sjukvård på privat vårdinrättning
att riksdagen bifaller motionerna 1987/88:SklO yrkande 2, 1987/
88:Skl4 yrkande 2, 1987/88:Skl5 i denna del och 1987/88:Skl6
yrkande 6 och avslår proposition 1987/88:52 i denna del och motion
1987/88:Sk9 yrkande 2,

17. beträffande lagförslagen såvitt avser avdragsrätt för sjukvård pä
privat vårdinrättning

att riksdagen i fråga om det vid propositionen fogade förslaget till lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) avslår förslaget såvitt
avser ändringar i 20 § och i anvisningarna till 20 §,

10. Avdragsrätt för sjukvård på privat vårdinrättning (mom. 8
och 17 i motsvarande del)

Stig Josefson (c) och Karl-Anders Petersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”avstyrker motionerna” bort ha följande lydelse:

Utskottet ställer sig liksom de flesta remissinstanserna helt avvisande till
förslaget att inte medge arbetsgivaren avdrag för kostnader för läkarvård på
privat sjukvårdsinrättning, antingen dessa kostnader är direkta eller avser
premie för försäkring som berättigar till vård. Principiellt är en sådan kostnad
för arbetsgivaren en driftkostnad enligt 29 § 1 mom. kommunalskattelagen,
närmare bestämt en avdragsgill personalkostnad. Ofta avser vården nyckelpersoner
i företag, som har intresse av att dessa personer vid sjukdomsfall
snabbt kan återställas och återgå till arbetet med full arbetsförmåga.

Utskottet delar inte finansministerns uppfattning att en bibehållen av -

SkU 1987/88:8

dragsrätt leder till att den offentliga vårdens resurser urholkas och bidrar till
ojämnheter i fördelningen av det totala utbudet av sjukvård. De företag som
åtar sig att betala kostnaden för privat sjukvård av de anställda gör ju detta
utöver erläggandet av socialavgifter för offentlig sjukvård.

Som framhålls i motion Sk9 bör dock avdragsrätt endast tillåtas under
förutsättning att alla anställda erbjuds samma förmån.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet motion Sk9 och
avstyrker propositionen och övriga motioner.

dels att utskottets hemställan under mom. 8 och 17 i motsvarande del bort ha
följande lydelse:

8. beträffande avdragsrätt för sjukvård på privat vårdinrättning
att riksdagen bifaller motion 1987/88:Sk9 yrkande 2 och avslår
proposition 1987/88:52 i denna del och motionerna 1987/88:SklO
yrkande 2, 1987/88:Skl4 yrkande 2, 1987/88:Skl5 i denna del och
1987/88:Skl6 yrkande 6 beslutar att kostnaden för all sjukvård skall
vara avdragsgill hos arbetsgivaren förutsatt att förmånen erbjuds all
personal,

17. beträffande lagförslagen såvitt avser avdragsrätt för sjukvård på
privat vårdinrättning

att riksdagen i fråga om det vid propositionen fogade förslaget till lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) gör den ändringen att
det föreslagna tillägget till 20 § får följande lydelse: ”sådana kostnader
för hälsovård, sjukvård samt företagshälsovård som anges i anvisningarna
om förmånen inte riktar sig till hela personalen.”

ll.Beträffandeekiperingsbidragm.m. (moni. 9och 17 i
motsvarande del)

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Britta
Bjelle (fp) och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Utskottet,
som” och slutar med ”avstyrker motionerna” bort ha följande lydelse:
Förslaget att förmånen av fri uniform och fria arbetskläder skall vara
skattefria innebär enligt utskottets mening en förbättring av nuvarande
förhållanden. Att i fortsättningen beskatta ekiperingsbidrag för arbetskläder
finner däremot utskottet inkonsekvent och orättvist. Utskottet ställer sig
följaktligen bakom yrkandet i motion Skl4 att denna beskattning skall
upphöra. Även kontanta bidrag till inköp av kläder bör enligt utskottets
upfattning vara skattefria om den anställde överlämnar kvitto till arbetsgivaren
på de inköpta kläderna. Utskottet tillstyrker således även motion Skiö i
denna del.

SkU 1987/88:8

dels att utskottets hemställan under mom. 9 och 17 i motsvarande del bort ha
följande lydelse:

9. beträffande ekiperingsbidrag m.m.

att riksdagen bifaller motionerna 1987/88:Skl4 yrkande 6 och 1987/
88:Skl6 yrkande 8,

17. beträffande lagförslagen såvitt avser ekiperingsbidrag m.m.
att riksdagen i fråga om det vid propositionen fogade förslaget till lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
dels gör den ytterligare ändringen att orden ”beklädnadsförmån och
ekiperingsbidrag” tas bort ur punkt 2 av anvisningarna till 32 §,
dels lägger till följande stycke till 32 § 3 c mom.: ”Ekiperingsbidrag tas
inte upp som intäkt och inte heller annat kontant bidrag till inköp av
kläder om den anställde till arbetsgivaren överlämnar kvitto på de
inköpta kläderna.”

12. Bostadsförmån på landsbygd (mom. 10 och 17 i
motsvarande del)

Knut Wachtmeister (m), Bo Lundgren (m) och Karl-Gösta Svenson (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”motsvarande del.” bort ha följande lydelse:

Enligt vad utskottet känner till är det vanligt att taxeringsvärdena för
fastighet i centralort och för fastighet utanför tätort uppvisar stora skillnader,
ibland uppgående till så betydande belopp som 5 000-10 000 kr. Den
schablon som föreslagits för bostäder utom tätort kan enligt utskottets
bedömning trots reduceringen på 10 % komma att ge upphov till ett
överuttag av preliminär skatt och arbetsgivaravgifter. Det förslag till lösning
som anvisats i motion Skiö, nämligen att dessa bostäder alternativt skall
kunna värderas med utgångspunkt i taxeringsvärdet på samma sätt som nu
sker vid beskattning av jordbrukare, är utskottet berett att ställa sig bakom.
Utskottet vill betona att det inte minst från regionalpolitisk synpunkt är
väsentligt att förmåner utanför storstadsområdena inte missgynnas vid
förmånsbeskattningen. Utskottet tillstyrker följaktligen motion Skl4 i denna
del och avstyrker propositionen i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under mom. 10 och 17 i motsvarande del bort ha
följande lydelse:

10. beträffande bostadsförmån på landsbygd

att riksdagen bifaller motion 1987/88:Skl4 yrkande 8 och avslår
proposition 1987/88:52 i denna del,

17. beträffande lagförslagen såvitt avser bostadsförmån på landsbygd att

riksdagen i fråga om det vid propositionen fogade förslaget till lag
om ändring i uppbördslagen (1953:272) lägger till följande stycke till
8 § och placerar det mellan tredje och fjärde stycket i förslaget: ”På
yrkande av den skattskyldige får värdet av bostadsförmån utom tätort
med närmaste omgivning beräknas med utgångspunkt i taxeringsvärdet.
”

SkU 1987/88:8

13. Semesterbostad (mom. 11 och 17 i motsvarande del)

Knut Wachtmeister (m), Bo Lundgren (m) och Karl-Gösta Svenson (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”detta sammanhang.” bort ha följande lydelse:
Utskottet ställer sig bakom propositionens förslag i så måtto att nyttjandet
av en semesterbostad som arbetsgivaren disponerar blir beskattad efter en
jämförelsevis fördelaktig schablonregel. Denna schablonregel bör enligt
utskottet i princip få tillämpas även om arbetsgivaren disponerar semesterbostaden
endast under viss tid av året. Härigenom undviker man att
missgynna de anställda på små och medelstora företag. Schablonbeloppet
bör vidare proportioneras om semesterbostaden utnyttjas under kortare tid
än en vecka. Jämkning nedåt av schablonbelopp bör dessutom kunna ske om
ortens pris för semesterbostad underskrider schablonbeloppet 1 000 kr. per
vecka.

dels att utskottets hemställan under mom. 11 och 17 i motsvarande del bort ha
följande lydelse:

11. beträffande semesterbostad
att utskottet med bifall till motion 1987/88:Skl4 yrkande 7, med
anledning av proposition 1987/88:52 i denna del och med avslag på
motionerna 1987/88:Sk9 yrkande 3, 1987/88:Skl3 och 1987/88:Skl6
yrkande 11 beslutar utforma bestämmelserna om semesterbostad i
enlighet med vad utskottet anfört,

7. beträffande lagförslagen såvitt avser semesterbostad
att riksdagen i fråga om det vid propositionen fogade förslaget till lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) gör de ändringarna i
punkt 4 av anvisningarna till 42 §,

dels att orden ”eller del av denna” och ”under minst ett år” utgår,
dels att ett nytt stycke fogas till anvisningspunkten med följande lydelse:
”Nyttjas semesterbostaden under del av vecka eller underskrider marknadsvärdet
schablonbeloppet skall detta jämkas i motsvarande mån.”

14. Preliminärskatt och kontrolluppgift på naturaförmåner
(mom. 12 och 17 i motsvarande del)

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Britta
Bjelle (fp) och Karl-Gösta Svenson (m) har

dels anfört följande:

Vi kan i och för sig instämma i syftet att förenkla beskattningen av
förmånerna men vi vill starkt understryka att denna förenkling inte får ske till
priset av en omfattande och kostsam hantering för arbetsgivarna som också
innefattar risker för felbedömningar som kan leda till sanktioner. När det
gäller preliminärbeskattningen bör enligt vår mening endast en sådan
komma i fråga när förmånsvärdena fastställs - mer eller mindre schablonmässigt
- före inkomstårets ingång genom anvisningar från RSV. Så är för
närvarande fallet beträffande fri kost och bostad samt bilförmån. Det bör

SkU 1987/88:8

däremot inte komma i fråga att inlemma allehanda förmåner av ofta
begränsat värde i preliminärbeskattningen. Det framstår enligt vår uppfattning
som helt orimligt att resurser skulle avsättas på företagsnivå för att
värdera förmåner av nu angivet slag. Detta belyses om inte annat av de
problem som uppenbarligen mött när det gäller att utforma tillämpbara
värderingsnormer (prop. s. 59-61). Det är inte alls givet att det preliminära
värdet sammanfaller med det värde som följer av de värderingsregler som
skall tillämpas vid den slutliga taxeringen.

De invändningar som nyss framförts mot en utvidgad preliminärbeskattning
av naturaförmåner har även avseende på den uppgiftsskyldighet som
innefattar värdering av naturaförmåner.

Med hänsyn till det anförda avstyrker vi propositionen i denna del och
tillstyrker motionerna Skl4 och Skl5 i motsvarande del.

dels ansett att utskottets hemställan under mom. 12 och 17 i motsvarande del
bort ha följande lydelse:

12. beträffande preliminärskatt och kontrolluppgift på naturaförmåner att

riksdagen bifaller motionerna 1987/88:Skl4 yrkande 1 i denna del
och 1987/88:Skl6 yrkande 12 och avslår proposition 1987/88:52 i
denna del,

17. beträffande lagförslagen såvitt avser preliminärskatt och
kontrolluppgifter på naturaförmåner

dels att riksdagen avslår det vid propositionen fogade förslaget till lag
om ändring i taxeringslagen (1956:623),

dels att riksdagen i fråga om det vid propositionen fogade förslaget till
lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) avslår förslaget till ändring
av 8 § första stycket,

15. Arbetsgivaravgifter på naturaförmåner (mom. 13 och 17 i
motsvarande del)

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Britta
Bjelle (fp) och Karl-Gösta Svenson (m) har

dels anfört följande:

Vi har i det föregående avvisat förslaget om en utvidgning av underlaget
för preliminärskatt. För att tillgodose önskemålet om likformighet när det
gäller preliminärskatt och arbetsgivaravgiftsuppbörd bör inte heller avgiftsreglerna
ändras. Vi vill betona att den värdemässigt övervägande delen av
naturaförmånerna redan är avgiftsbelagd. Några beaktansvärda statsfinansiella
eller andra skäl för en utvidgning av avgiftsunderlaget finns därför inte
heller.

Mot bakgrund av vad som anförts tillstyrker vi motion Skiö i denna del och
avstyrker propositionen och motion Skl4 i motsvarande del. Följaktligen
avstyrker vi det i propositionen lagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1987:567) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter. Det får
ankomma på regeringen att snarast lägga fram förslag till erforderliga
följdändringar.

SkU 1987/88:8

dels ansett att utskottets hemställan under mom. 13 och 17 i motsvarande del
bort ha följande lydelse:

13. beträffande arbetsgivaravgifter på naturaförmåner
att riksdagen bifaller motion 1987/88:Skl4 yrkande 1 i denna del och
avslår proposition 1987/88:52 i denna del och motion 1987/88:Skl6
yrkande 13,

17. beträffande lagförslagen såvitt avser arbetsgivaravgifter på
naturaförmåner

att riksdagen avslår det vid propositionen fogade förslaget till lag om
ändring i lagen (1987:567) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.

Särskilt yttrande

Arbetsgivaravgifter på naturaförmåner (mom. 13)

Kjell Johansson (fp) och Britta Bjelle (fp) anför:

Vi anser i och för sig att det kan vara rimligt att belägga förmånen av fri eller
subventionerad semesterbostad med arbetsgivaravgift. Frånsett detta undantag
motsätter vi oss att arbetsgivaravgifterna går utöver vad som
förekommer med nuvarande lagstiftning. Vår uppfattning överensstämmer
således i princip med den som kommer till uttryck i motion Skiö. Med den
utgång ärendet fått i skatteutskottet, som innebär att värdet av förmån av fri
semesterbostad inte skall beräknas enligt schablon, blir dock reglerna om
uppbörd av arbetsgivaravgifter krångliga att tillämpa om de utformas efter
dessa riktlinjer. Vi kan därför inte för närvarande biträda det yrkande som
framställts i motionen utan ansluter oss till reservation 16. Vi utgår dock ifrån
att regeringen ser över frågan och lägger fram ett nytt förslag till beskattning
av fria semesterbostäder.

SkU 1987/88:8