Skatteutskottets betänkande
1987/88:37

om ändringar i lagen (1983:1053) om skatt på SkU

omsättning av vissa värdepapper (prop. 1987/ 1987/88:37

88:156)

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag om utvidgningar
av skatten på värdepapper och de motioner som har väckts i ärendet.
Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motionerna.
Reservationer har avgivits rörande avslag på propositionen (m,fp,c) m.m.
och som skärpningar av reglerna (vpk).

Propositionen

I propositionen föreslås att basen för skatten på värdepapper vidgas till att
omfatta omsättning av värdepapper på den s.k. penning- och obligationsmarknaden.

Det föreslås att skatt skall tas ut på handeln med räntebärande löpande
skuldebrev, sådana räntebärande enkla skuldebrev som utgör s.k. masspapper
och svenska statens premieobligationer. Skatt föreslås även tas ut på
omsättningen av terminskontrakt och köp- och säljoptioner, som avser de
omsättningsskattepliktiga värdepapperen.

Kretsen av skattskyldiga vid omsättning av penning- och obligationsmarknadsinstrumenten
föreslås vara densamma som enligt gällande regler. För
fondkommissionärers led föreslås att skatten skall tas ut med endast halvt
skattebelopp vid handel för egen räkning. En sådan reducerad skatt föreslås
även för fondkommissionärers egenhandel på aktiemarknaden. Detta innebär
en ändring av nuvarande regler enligt vilka skatt inte tas ut i en
fondkommissionärs led då han handlar för egen räkning. Vid överlåtelser där
riksbanken eller riksgäldskontoret är avtalspart föreslås vidare att skatt inte
tas ut.

Vid omsättning av penning- och obligationsmarknadsinstrumenten föreslås
skatten utgå i relation till vederlaget och den återstående löptiden för
värdepapperet. Vid omsättning av terminskontrakt som avser dessa instrument
föreslås skatten utgå i relation till det avtalade värdet på och den
återstående löptiden för den egendom som terminskontraktet avser. Utgångspunkten
för skatteberäkningen bör vara en skattesats på 0,03 procent
av vederlaget resp. det avtalade värdet på den egendom som ett terminskon -

1 Riksdagen 1987/88. 6 sami. Nr37

trakt avser, beräknat sammantaget för köp- och säljledet. Vid omsättning av
terminskontrakt på aktiemarknaden föreslås skatten utgå med 2 procent av
det avtalade värdet på den egendom som terminskontraktet avser. Vid
omsättning av optioner på penning- och obligationsmarknaden föreslås
skatten utgöra 2 procent och vid omsättning av optioner på aktiemarknaden
4 procent av premien vid utställandet resp. vederlaget vid återköp eller
återförsäljning (kvittning), beräknat sammantaget för köp- och säljledet.

Vid skattepliktig omsättning av svenska statens premieobligationer föreslås
skatten utgöra 0,3 procent av vederlaget, sammantaget för köp- och
säljledet.

I propositionen behandlas även vissa ytterligare tillägg och ändringar i den
nuvarande lagen. Bl.a. föreslås uttryckliga bestämmelser om att lagen är
tillämplig på sådana utländska värdepapper som kan jämställas med
omsättningsskattepliktiga svenska värdepapper, att s.k. apportemission skall
vara att anse som köp i lagens mening och att ersättning för upplupen ränta
skall ingå i beskattningsunderlaget för värdepapperet. Det föreslås också en
ändring i bestämmelsen om skattskyldighetens inträde för det fall att
vederlaget helt eller delvis är okänt vid avtalsslutet.

Den föreslagna utformningen av en skatt på omsättning av penning- och
obligationsmarknadsinstrument och de föreslagna ändringarna i beskattningen
av aktiemarknaden kan beräknas ge ökade skatteintäkter på
ca 1 miljard kr. per år.

Det föreslås att lagändringarna träder i kraft den 1 januari 1989 och
tillämpas på värdepappershandel där avslut sker efter ikraftträdandet.

Lagförslaget har följande lydelse.

SkU 1987/88:37

2

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av
vissa värdepapper

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:1053) om skatt på omsättning
av vissa värdepapper1

dels att 1-6 och 8-10 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 7 och 11-15 §§ samt
närmast före 1, 5, 8, 11, 12, 13 och 14 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

1 §2 första stycket

Till staten skall enligt denna lag
erläggas skatt på omsättning av

1. aktier,

2. konvertibla skuldebrev,

3. skuldebrev förenade med optionsrätt
till nyteckning,

4. skuldebrev förenade med optionsrätt
till köp av aktier,

5. teckningsbevis,

6. interimsbevis,

7. emissionsbevis,

8. inköpsrättsbevis,

9. optionsbevis,

10. köp- och säljoptioner och terminskontrakt,
som avser aktier, aktieindex
eller konvertibla skuldebrev.

Föreslagen lydelse
Lagens tillämpningsområde

1 §

Till staten skall enligt denna lag
betalas skatt på omsättning av

a) aktier,
konvertibla skuldebrev,
skuldebrev förenade med optionsrätt
till nyteckning,

skuldebrev förenade med optionsrätt
till köp av aktier,
teckningsbevis,
interimsbevis,
emissionsbevis,
inköpsrättsbevis,
optionsbevis,

terminskontrakt, som avser aktier,
aktieindex eller konvertibla skuldebrev
samt

köp- och säljoptioner som avser värdepapper
enligt c),

b) köp- och säljoptioner som avser
aktier, aktieindex eller konvertibla
skuldebrev,

c) räntebärande löpande skuldebrev
som inte anges under a), räntebärande
enkla skuldebrev som avses
i 32 § tredje stycket lagen (1936:81)
om skuldebrev samt terminskontrakt
som avser värdepapper enligt
denna punkt,

d) svenska statens premieobligationer
samt köp- och säljoptioner
och terminskontrakt som avser sådana
värdepapper,

e) utländska värdepapper som kan
jämställas med värdepapper som avses
i a) - d).

Denna lag gäller även överlåtelse
av sådana rättigheter eller skyldigheter
som avses i första stycket och
beträffande vilka registrering eller
liknande förfarande tillämpas i stället
för utfärdande eller överlämnande
av skriftlig handling.

SkU 1987/88:37

3

Nuvarande lydelse

1 § andra och tredje styckena

Med omsättning avses köp och

Som köp anses även kvittning av
köp- och säljoptioner och terminskontrakt,
som avser aktier, aktieindex
eller konvertibla skuldebrev.
Med köp jämställs enligt denna lag
kontantavräkning av köp- och säljoptioner
och terminskontrakt, som
avser aktier eller aktieindex.

Föreslagen lydelse
2 §

Med räntebärande skuldebrev avses
i denna lag även sådana skuldebrev
där avkastningen framkommer
som skillnaden mellan emissionskursen
och vad som betalas vid inlösen.

3 §
byte.

Med köp avses enligt denna lag
även förvärv genom tillskott av värdepapper
som anges i 1 § första
stycket a) vid bildande av aktiebolag,
vid nyemission eller vid emission
enligt 3 kap. aktiebolagslagen
(1975:1385). Med köp avses vidare
utställande och kvittning av köp- och
säljoptioner samt ingående och
kvittning av terminskontrakt.

4 §

2 § första och andra styckena

Ett köp skall anses innefatta ett säljled och ett köpled och ett byte dubbla
sälj- och köpled.

För en omsättning skall skatt er- För en omsättning skall skatt betaläggas
såväl i säljledet som i köp- las såväl i säljledet som i köpledet,
ledet.

Skattskyldighet

3 §3 första och andra styckena 5 §

Skattskyldig är fondkommissionär som sluter avtal om omsättning av
värdepapper som avses i 1 § eller medverkar till ett sådant avtal. Om den för
vars räkning kommissionären medverkar inte är bosatt i Sverige skall skatt
inte erläggas för hans led när omsättningen avser utländska värdepapper.

Vid omsättning där fondkommissionär inte medverkar är den skattskyldig
som är bosatt i Sverige och som under ett halvt kalenderår omsätter
värdepapper som avses i 1 § till ett värde av minst 500 000 kronor.

Vid bedömning av omsättningens
storlek under ett kalenderhalvår
skall vederlag eller del av sådant
vederlag som avses i 13 § hänföras
till det kalenderhalvår under vilket
avslut skett.

3 § tredje stycket 6 §

I fråga om var en person skall anses vara bosatt tillämpas för en fysisk
person punkt 1 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen (1928:370)
och för en juridisk person 1 § valutaförordningen (1959:264).

SkU 1987/88:37

4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:37

3 § fjärde stycket

Vid överlåtelse som avses i 2 § 4
mom. nionde stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
skall skatt inte utgå.

4 §4första stycket

Skatten utgår med en procent av
överlåtelsesumman (vederlaget).
När en aktie omsätts på grund av att
en köpoption som avses i 1 § första
stycket 10 utnyttjas (löses) utgörs
dock vederlaget i stället av aktiens
lägsta noterade säljkurs på avslutsdagen,
om detta värde är högre än
överlåtelsesumman.

7 §

Vid överlåtelse som avses i 2 § 4
mom. nionde stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
skall skatt inte tas ut.

Skatt skall inte heller tas ut vid
omsättning där Sveriges riksbank eller
riksgäldskontoret är avtalspart.

Skattesatser m. m.

8 §

I fall som avses i 1 § första stycket

a) utgör skatten en procent av överlåtelsesumman
(vederlaget).

I fall som avses i 1 § första stycket

b) utgör skatten två procent av vederlaget
för optionen.

I fall som avses i 1 § första stycket

c) utgör skatten en procentandel av
vederlaget enligt följande tabell.

Föreslagen lydelse
Skatten är för
värdepapper
med en löptid
som går ut under
tidigast

det 5:e

det 4:e
det 3:e
det 2:a
det l:a

det 4:e

det 3:e
det 2:a
det l:a

samma

en period
om 45 dagar

kalenderåret

efter det kalenderår när
omsättning sker

kalenderkvartalet efter
det kalenderkvartal när
omsättning sker

kalenderkvartal som det
kalenderkvartal när omsättning
sker

efter det att omsättning
sker

0,015 % av vederlaget

0,0125 %

0,01 %

0,0075 %

0,005 %

0,005 % av vederlaget

0,004 %

0,003 %

0,002 %

0,001 % av vederlaget

0,0005 % av vederlaget

5

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:37

4 § andra stycket

I vederlaget inräknas inte courtage
, därmed jämförlig ersättning eller
skatt. Har vederlaget bestämts i utländskt
myntslag räknas det om till
svenska kronor enligt bankernas noterade
säljkurs på avslutsdagen.

2 § tredje stycket

När en fondkommissionär handlar
för egen räkning utgår inte skatt för
hans led.

5 §

En fondkommissionär får av sin
uppdragsgivare eller avtalspart ta ut
ett belopp som svarar mot den skatt
för den aktuella omsättningen för
vilken fondkommissionären är skattskyldig.

6 §

Skattskyldighet inträder när avslut
sker.

Om skatten för en och samma
omsättning kan beräknas med ledning
av flera skattesatser skall den
skattesats som är lägst tillämpas.

I fall som avses i 1 § första stycket

d) utgör skatten 0,15 procent av
vederlaget.

I fall som avses i 1 § första stycket

e) tas skatten ut enligt de grunder
som tillämpas för motsvarande
svenska värdepapper.

9 §

När omsättningen avser ett terminskontrakt
skall som vederlag anses
det avtalade priset på den egendom
som terminskontraktet avser.

10 §

I vederlaget inräknas inte courtage,
därmed jämförlig ersättning eller
skatt. I vederlaget inräknas däremot
ersättning för upplupen ränta. Har
vederlaget bestämts i utländskt
myntslag räknas det om till svenska
kronor enligt bankernas noterade
säljkurs på avslutsdagen.

Fondkommissionärers handel

11 §

När en fondkommissionär för
egen räkning omsätter värdepapper
som avses i 1 § utgör skatten för
fondkommissionärens led hälften av
det skattebelopp som annars skulle
ha tagits ut.

Skattskyldighetens inträde

12 §

Skattskyldighet inträder när avslut
sker. Om vederlagets storlek då
inte är känd, inträder skattskyldigheten
vartefter storleken blir känd.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:37

8 §

Skattskyldiga skall anmäla sig till
beskattningsmyndigheten för registrering.
Den som godkänns som
fondkommissionär skall anmäla sig
innan verksamheten påbörjas och
annan skall anmäla sig när omsättningen
under ett halvt kalenderår
uppgått till 500 000 kronor.

Registreringsskyldighet

13 §

Skattskyldiga skall anmäla sig till
beskattningsmyndigheten för registrering.
Den som godkänns som
fondkommissionär skall anmäla sig
innan verksamheten påbörjas. Andra
skattskyldiga skall anmäla sig när
den omsättning som enligt 5 § andra
och tredje styckena skall hänföras
till ett halvt kalenderår har uppgått
till 500 000 kronor.

9 §

Redovisning av skatt m. m.

14 §

Den som är skattskyldig skall lämna deklaration för bestämda redovisningsperioder.

Redovisningsperioden är kalendermånad
för den som är skattskyldig
enligt 3 § första stycket och halvt
kalenderår för den som är skattskyldig
enligt 3 § andra stycket.

Redovisningsperioden är kalendermånad
för fondkommissionärer
och halvt kalenderår för övriga
skattskyldiga.

10 § 15 §

Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

' Lagen omtryckt 1984:164.

2 Senaste lydelse 1987:488.

3 Senaste lydelse 1986:504.

4 Senaste lydelse 1986:504.

Motionerna

SkU 1987/88:37

1987/88:Sk44 av Stig Josefson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen med avslag på
proposition 1987/88:156 beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts beträffande inriktningen av en politik som
begränsar spekulation och främjar arbete.

1987/88:Sk45 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen beslutar om
skatt på omsättning av vissa värdepapper i enlighet med motionens förslag.

1987/88:Sk46 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1987/88:156 om ändringar i lagen
(1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande av valutautlänningars
skyldighet att erlägga omsättningsskatt vid handel med svenska
aktier.

1987/88:Sk47 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen avslår
proposition 1987/88:156.

Offentlig utfrågning m.m.

Utskottet har vid ett offentligt sammanträde den 3 maj 1988 hört företrädare
för finansdepartementet, riksbanken, riksgäldskontoret, näringslivet, de
fackliga huvudorganisationerna och pensionärernas organisationer. Vad
som förekommit vid sammanträdet framgår av en bilaga till detta betänkande.

Vidare har skrivelser inkommit bl.a. från Aktiefrämjandet, Stockholms
fondbörs, Stockholms Optionsmarknad OM Fondkommission AB (OM) och
AB Svensk Exportkredit.

Utskottet

Fr.o.m. den 1 januari 1984 utgår skatt på omsättning av aktier, konvertibla
skuldebrev och vissa andra värdepapper på aktiemarknaden. Reglerna har
successivt byggts ut med hänsyn till utvecklingen på denna marknad, senast
med verkan fr.o.m. den 1 juli 1987 i fråga om vissa nya former av köp- och
säljoptioner och terminskontrakt avseende aktier m.m. Skatten höjdes den 1
juli 1986 från sammanlagt 1 % av vederlaget i köp- och säljleden till 2 % av
omsättningen.

Skattskyldiga är fondkommissionärer som sluter avtal om omsättning eller
medverkar till sådana avtal. Vid omsättning där en fondkommissionär inte
medverkar är köparen eller säljaren skattskyldig om han är bosatt i Sverige
och under ett halvt kalenderår omsätter värdepapper för minst 500 000 kr.
Om en avtalspart är bosatt utomlands utgår skatt för dennes led endast i fråga
om omsättning av svenska värdepapper.

Skatt utgår inte för fondkommissionärs led när han handlar för egen
räkning.

De i propositionen föreslagna ändringarna innebär bl.a. att basen för skatten
vidgas till att omfatta omsättning av värdepapper på penning- och obligationsmarknaden,
utan undantag för fondkommissionärers handel för egen
räkning. Förslaget grundar sig i denna del på en inom finansdepartementet
upprättad promemoria (Ds Fi 1987:9), som har remissbehandlats. Beträffande
fondkommissionärer föreslås att skatt skall utgå endast med halvt belopp
för deras led när det gäller handel för egen räkning. Det undantag som hittills
har gällt för denna handel på aktiemarknaden slopas. - Förslaget är avsett att
träda i kraft den 1 januari 1989 och beräknas ge ökade skatteintäkter på ca 1
miljard kronor per år.

Räntebärande löpande skuldebrev, räntebärande enkla skuldebrev som
utgör s.k. masspapper och premieobligationer omfattas av förslaget. Skatt
skall även tas ut i fråga om terminskontrakt och köp- och säljoptioner som
avser skattepliktiga värdepapper. Skattesatsen föreslås bli 0,03 % av vederlaget,
sammanlagt för köp- och säljleden, med en reducering av skattesatsen
om den återstående löptiden är kortare än fem år. För premieobligationer
föreslås dock en enhetlig skattesats på 0,3 %, utan reducering. För optioner
blir skattesatsen 2 % på penning- och obligationsmarknaden och 4 % på
aktiemarknaden.

Bland detaljerna i övrigt kan nämnas att upptagande av lån och amortering
av lån undantas från beskattning liksom också överlåtelser med riksbanken
eller riksgäldskontoret som avtalspart.

1 motionerna Sk44 av Stig Josefson m.fl. (c), Sk46 av Carl Bildt m.fl. (m)
och Sk47 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas avslag på propositionen. I den
förstnämnda motionen begär motionärerna också ett ställningstagande till
förmån för en skisserad politik som syftar till att begränsa spekulation och
främja arbete. Motionen Sk46 av Carl Bildt m.fl. (m) innehåller också ett
yrkande om att valutautlänningar skall undantas från skattskyldighet. Lars
Werner m.fl. (vpk) yrkar däremot i motion Sk45 att de i propositionen
föreslagna skattenivåerna tredubblas och att beskattningen skall utvidgas
även till ”ränteswappar” och transaktioner på ”depositmarknaden”.

Till grund för avslagsyrkandena i motionerna ligger uppfattningen att
finansministern bort ta fasta på den kritik som vid remissbehandlingen riktats
mot förslaget i promemorian. I stället förvärras nu enligt motionärerna detta
förslag ytterligare genom att det undantag som hittills gällt för fondkommissionärernas
egen handel på aktiemarknaden slopas enligt propositionen.
Kritiken har också utvecklats av olika företrädare för intressenterna på
marknaden vid den offentliga hearing som utskottet hållit i ärendet. Den
närmare innebörden härav och finansministerns, de fackliga huvudorganisationernas
och pensionärsorganisationernas syn på frågorna framgår av den
bifogade utskriften av anförandena vid detta möte.

Enligt utskottets uppfattning är kritiken överdriven. Av fördelningspolitiska
och statsfinansiella skäl framstår det som rimligt att värdepappersmarknaden
i större utsträckning än för närvarande får bidra till statens utgifter.
Enligt utskottets uppfattning kan det inte heller råda någon tvekan om att
denna marknad orkar bära ett skatteuttag av den begränsade omfattning som
det nu är fråga om.

SkU 1987/88:37

9

I och för sig är det möjligt att - såsom också anförts debatten - söka andra
metoder för att öka skatteuttaget inom den finansiella sektorn. Frågorna om
hur kapitalbeskattningen, företagsbeskattningen och den indirekta beskattningen
lämpligen bör utformas och avvägas i förhållande till annan beskattning
övervägs också inom den genomgripande översyn som nu pågår rörande
skattesystemets utformning på sikt, och förhållandena inom det nu aktuella
området är givetvis en viktig del i detta arbete.

När omsättningsskatten på aktier infördes ledde detta till en omfattande
kritik från näringslivet och de borgerliga oppositionspartierna med farhågor
för allvarliga nackdelar för hela vår samhällsekonomi. Dessa farhågor har
inte besannats. Att nu utvidga omsättningsskatten på aktier till penning- och
obligationsmarknaden framstår enligt utskottets mening som motiverat inte
endast av fördelningspolitiska och statfinansiella skäl. Som anförs i propositionen
kan den överdrivna aktiviteten på denna marknad vara en av
förklaringarna till det stora svängningar som har förekommit och som har
genererat störningar också inom andra sektorer, t.ex. inom den industriella
verksamheten. En omsättningsskatt på finansiella transaktioner gör det
mindre lönsamt med kortsiktig spekulation och snabba affärer och kan därför
- såsom departementschefen anför - öka stabiliteten på de finansiella
marknaderna och gynna företagande på beskostnad av snabba klipp.
Förslagen i propositionen skapar också en ökad enhetlighet i beskattningen
inom det finansiella systemet.

Den kritik som har riktats mot effekterna för den s.k. interbankhandeln
och ”märket maker”-systemet har delvis beaktats i propositionen genom att
skattesatserna för fondkomissionärer i deras egenhandel endast blir hälften
av de låga skattesatser som föreslås för övriga fall. Departementschefen
framhåller också att märket makerrollen för närvarande utreds av flera
kommittéer och att det kan finnas anledning att senare återkomma till
beskattningsfrågan för sådana märket makers som inte är fondkommissionärer.

Ett av de krav som nu åter har ställts från skilda håll är att omsättningsskatten
slopas på utländska placerares handel med svenska aktier bl.a. för att
förebygga att handeln flyttas från Sverige till utlandet. En annan fråga med
internationell anknytning har tagits upp av AB Svensk Exportkredit (SEK).
Bolaget har i skrivelser såväl till utskottet som till finansdepartementet
åberopat att den handel som bolaget bedriver med värdepapper i huvudsak
sker på utländska penning- och obligationsmarknader och har begärt att
bolaget i likhet med riksbanken och riksgäldskontoret undantas från
skattskyldighet.

Av vad finansministern anfört vid sammanträdet hos utskottet den 3 maj
framgår att regeringen är beredd att ta upp frågan om undantag för utländska
placerare om det visar sig att skatten bidrar till en icke önskvärd överströmning
av aktieaffärer till utlandet och det går att få ett någorlunda lätthanterligt
och kontrollerbart system för ett sådant undantag.

Med anledning av vad som anförs i SEK:s skrivelse bör framhållas att
bolagets emissioner och återköp av egna värdepapper av olika slag inte torde
komma att föranleda beskattning. Bolaget bedriver handel också med andra
värdepapper, och omsättningen kommer i denna del att föranleda beskatt -

SkU 1987/88:37

10

ning oavsett om den sker utomlands eller här i landet. Vad SEK anfört i sin
skrivelse utgör enligt utskottets uppfattning inte tillräckliga skäl för att nu
undanta denna omsättning från beskattning. Utskottet utgår emellertid från
att regeringen med anledning av SEK:s skrivelse kommer att ta upp denna
fråga i samband med den kommande prövningen av skattskyldigheten för
utländska placerare.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet att omsättningsskatten
på värdepapper utvidgas på sätt som föreslås i propositionen och avstyrker
således avslagsyrkandena i motionerna Sk44, Sk46 och Sk47. Utskottet
finner inte anledning att i detta sammanhang gå in på den ekonomiska
politikens inriktning utan avstyrker motion Sk44 även i denna del.

Av vad utskottet nyss anfört framgår att frågan om undantag för
valutautlänningar kommer att prövas av regeringen. Utskottet finner därför
inte skäl att nu ta närmare ställning till denna fråga utan avstyrker motion
Sk46 även i denna del.

Vad därefter angår yrkandena i motion Sk45 vill utskottet framhålla att
erfarenheterna av omsättningsskatten på aktier m.m. visar att den snabba
utvecklingen på området motiverar en fortlöpande översyn av reglerna.
Enligt utskottets uppfattning bör regeringen även i fortsättningen noga
uppmärksamma utvecklingen på detta område. Utskottet utgår från att
regeringen därvid kommer att pröva om skatteområdet bör utvidgas
ytterligare eller om skatten bör avvägas på annat sätt än som föreslagits i
propositionen. Utskottet finner inte skäl att nu göra andra avvägningar än
regeringen i fråga om skatteområdet och beskattningens höjd. Utskottet
tillstyrker således propositionen i dessa delar och avstyrker motionen.

Inte heller beträffande beskattningens närmare utformning i övrigt och
andra detaljer som tas upp i propositionen har utskottet något att erinra mot
regeringens förslag.

Utskottet hemställer

1. beträffande frågan om en utvidgad skatt på värdepapper

att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:Sk44 i denna del,
1987/88:Sk46 yrkande 1 och 1987/88:Sk47 och med bifall till proposition
1987/88:156 beslutar att vidga basen för omsättningsskatten på
värdepapper i enlighet med vad som föreslås i propositionen,

2. beträffande politikens inriktning

att riksdagen avslår motion 1987/88:Sk44 i denna del,

3. beträffande valutautlänningar

att riksdagen avslår motion 1987/88:Sk46 yrkande 2,

4. beträffande ytterligare breddning av beskattningen
att riksdagen avslår motion 1987/88:Sk45 i denna del,

5. beträffande skattesatserna

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Sk45 i denna del bifaller
proposition 1987/88:156 i denna del,

6. beträffande lagförslaget

att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och hemställt antar
det här ovan på s. 3-7 återgivna förslaget till lag om ändring i lagen
(1983:1053) om skatt på värdepapper.

SkU 1987/88:37

11

Stockholm den 17 maj 1988
På skatteutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson
(fp). Stig Josefson (c). Torsten Karlsson (s), Bo Lundgren (m), Britta Bjelle
(fp), Bruno Poromaa (s), Karl-Anders Petersson (c), Tommy Franzén (vpk),
Sverre Palm (s), Kjell Nordström (s), Margit Gennser (m), Gunnar Nilsson
(s) och Sylvia Lindgren (s).

Reservationer

1. Frågan om en utvidgad skatt på värdepapper (mom. 1)

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo
Lundgren (m). Britta Bjelle (fp), Karl-Anders Petersson (c) och Margit
Gennser (m) har

dels anfört följande:

Storleken av aktiemarknaden och av den s.k. penning- och obligationsmarknaden
belyses av följande uppgifter som lämnas i propositionen. Det
samlade värdet av börsnoterade aktier uppgår till omkring 500 miljarder
kronor, medan det samlade värdet av värdepapper som omsätts på penningoch
obligationsmarknaden uppgår till ungefär dubbelt så stort belopp.
Omsättningen på aktiemarknaden kan uppskattas till ca 125 miljarder kronor
förra året och omsättningen på penning- och obligationsmarknaden till
omkring 10 000 miljarder kronor inkl. terminshandel. Penning- och obligationsmarknaden
utgör alltså enligt båda måtten huvuddelen av värdepappersmarknaden.

Regeringens förslag att utvidga omsättningsskatten på aktier m.m. till
skuldebrev och obligationer m.m. och att skärpa skatten även i andra
avseenden grundar sig på fördelningspolitiska motiv och en önskan att
dämpa svängningarna och skapa ett mer stabilt system på de finansiella
marknaderna. Propositionen grundar sig emellertid inte på en tillräcklig
analys av de aktuella frågorna. Vad som framkommit i ärendet visar att
åtgärderna är ägnade att medföra rakt motsatta verkningar. Helt andra
kategorier än avsett kommer att drabbas, till skada för hushållen, näringslivet
och hela vår ekonomi. Detta innebär inte endast att de fördelningspolitiska
och statsfinansiella skäl som ligger till grund för propositionen till
väsentlig del bortfaller. Reslutatet skulle också bli att riksbankens möjligheter
att bedriva en effektiv penningpolitik försvåras. Även i ett internationellt
perspektiv bör åtgärder av detta slag avvisas. Inom EG-länderna överväger

SkU 1987/88:37

12

man för närvarande att avveckla de omsättningsskatter som finns på aktier
och andra värdepapper i enlighet med en rekommendation från EGkommissionen.
Om den nu aktuella propositionen genomförs blir Sverige
ensamt om att gå motsatt väg. Detta strider mot de principer för harmonisering
med EG-staterna som regeringen presenterat i en annan proposition.

Så gott som samtliga remissinstanser - däribland riksbanken och riksgäldskontoret
- har också riktat avgörande kritik mot förslaget. Endast LO och
Allmänna pensionsfondens första fondstyrelse har varit positiva. Allvaret i
denna kritik har också bekräftats vid utskottets utfrågning av representanter
för dem som närmast berörs av förslaget (se bilaga).

Penning- och obligationsmarknaderna har utvecklats i snabb takt under
1980-talet, och utvecklingen har i stort sett legat inom ramen för statsmakternas
intentioner. En allt effektivare marknad har vuxit fram, till gagn för såväl
staten och kommunerna som för företag och hushåll. För att inte rasera
denna utveckling och för att undvika de nya svårigheter på aktiemarknaden
och för näringslivet som regeringens förslag innebär bör propositionen
avslås.

Med det anförda avstyrker vi propositionen och tillstyrker avslagsyrkandena
i motionerna Sk44, Sk46 och Sk47.

Avslag på propositionen innebär att utskottets hemställan i mom. 4-6
förfaller. Vi saknar därför anledning att ställa några särskilda yrkanden på
dessa punkter.

dels vid mom. 1 hemställt

1. beträffande frågan om en utvidgad skatt på värdepapper
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Sk44 i denna del,
1987/88:Sk46 yrkande 1 och 1987/88:Sk47 avslår proposition 1987/
88:156.

2. Politikens inriktning (mom. 2)

Stig Josefson (c) och Karl-Anders Petersson (c) har

dels anfört följande:

Som anförs i motion Sk44 har socialdemokraterna genom sin s.k. tredje
vägens politik skapat en situation där driftiga människor mer inriktar sina
ansträngningar på spekulation än på arbete. Detta är i ett långsiktigt
perspektiv ineffektivt för ekonomin och innebär välfärdsförluster. Stora
exportberoende företag har fått en likviditet som nu används för en
omfattande fusionsverksamhet. Det ökar maktkoncentrationen och sårbarheten
i samhället, också detta en negativ konsekvens av tredje vägens
ekonomiska politik.

Den angivna utvecklingen har medfört en berättigad kritik som inte kan
tillgodoses genom sådana punktinsatser som regeringen nu föreslår. I stället
bör den ekonomiska politiken läggas om på sätt som förordas i motionen i
syfte att stimulera eget arbete och sparande och därmed göra det möjligt för
var och en att bygga upp en personlig ekonomisk trygghet. Politiken bör
inriktas på att minska skatten på arbetet dels genom lägre inkomstskatter och

SkU 1987/88:37

13

dels genom sänkta arbetsgivaravgifter - främst för småföretag. Det förslag
om personliga investeringskonton som i andra sammanhang har lagts fram
från centerhåll har samma principiella inriktning.

Vi tillstyrker motionärernas yrkande om ett tillkännagivande av att
politiken bör få en sådan inriktning som här har skisserats.

dels vid mom. 2 hemställt

2. beträffande politikens inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sk44 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad som här har anförts beträffande
inriktningen av en politik som begränsar spekulation och främjar
arbete.

3. Valutautlänningar (mom. 3)

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Britta
Bjelle (fp) och Margit Gennser (m) har

dels anfört följande:

De negativa effekterna av omsättningsskatten på aktier visar sig inte minst
när det gäller utlänningars handel med svenska aktier. Som anförs i motion
Sk46 medför omsättningsskatten på aktier att företagens möjligheter att
anskaffa riskkapital försvåras och att aktiehandeln tenderar att flytta
utomlands. Samtidigt leder reglerna till att intresset utomlands för den
svenska marknaden minskar. Den svenska börsens konkurrensförmåga
gentemot marknaden utomlands försämras allvarligt också på grund av att
skatten medför alltför höga transaktionskostnader här i landet.

Flera faktorer kan ha bidragit till att handeln med svenska aktier i allt
större utsträckning förläggs till marknader utanför Sverige. Det kan emellertid
inte råda någon tvekan om att omsättningsskatten här i landet är en starkt
bidragande orsak. Den angivna utvecklingen är till skada för näringslivet och
medför negativa effekter även från samhällsekonomisk synpunkt.

Som anförs i motionen är det angeläget att omsättningsskatten slopas på
utländska placerares handel med svenska aktier. Vi yrkar bifall till motionen
även i denna del.

dels vid mom. 3 hemställt

3. beträffande valutautlänningar

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sk46 yrkande 2 hos
regeringen begär förslag om avskaffande av valutautlänningars skyldighet
att erlägga omsättningsskatt vid handel med svenska aktier.

4. Ytterligare breddning av beskattningen (mom. 4)

Tommy Franzén (vpk) har

dels anfört följande:

1980-talet har medfört höga vinster framför allt i de större bolagen. Detta
har sin bakgrund bl.a. i den ekonomiska politik som har förts och som har

SkU 1987/88:37

14

medfört kraftigt ökande vinster inom näringslivet, samtidigt som samhällsekonomiska
påfrestningar lett till åtstramningar inom andra sektorer och
lönekraven hållits tillbaka. Denna politik har skapat stor likviditet som
kanaliserats till skilda slag av spekulationer i stället för produktiva långsiktiga
investeringar. I denna miljö har spekulationen på penningmarknaden ökat
enormt. Nya börser utanför den ordinarie aktiebörsen har vuxit upp.
”Snabba klipp” har prioriterats framför samhälleligt intressanta investeringar
i fler och nya jobb. Detta har skapat kraftiga reaktioner inte minst i de
fackliga organisationerna.

Värdet på börsnoterade aktier uppgår för närvarande till omkring
500 miljarder kronor, medan det samlade värdet av värdepapper som
omsätts på penning- och obligationsmarknaden uppgår till ungefär dubbelt så
stort belopp. Omsättningen på aktiemarknaden uppgick förra året för
Stockholms fondbörs del till ca 125 miljarder kronor. Omsättningen samma
tid på penning- och obligationsmarknaden uppgick enligt propositionen till
omkring 10 000 miljarder kronor. Regeringens förslag innebär att staten
genom att beskatta denna handel tillförs ca 1 miljard kronor årligen utöver
de ca 3 miljarder som för närvarande utgår vid omsättning av aktier m.m.
Detta tillskott skall bekosta en del av ATP-systemet.

Vänsterpartiet kommunisterna är starkt kritiska till den under senare år
uppblomstrande penningmarknaden och har vid tidigare tillfällen föreslagit
sådana regler att den ej acceptabla handel som fortgår på detta område
upphör. Vår kritik mot företeelsen som sådan kvarstår.

Samhället karaktäriseras i dag av kris inom både sjukvården och kulturen,
samtidigt som den ovan redovisade spekulationen tillåts fortgå. Därför kan
det för närvarande finnas skäl att beskatta denna handel hårdare för att
tillföra medel till dessa krisområden.

Av dessa skäl föreslås i vpk-motionen Sk45 att de i propositionen
föreslagna skattenivåerna generellt tredubblas. Detta står i samstämmighet
med våra krav på omsättningsskatten på aktiehandeln.

Regeringsförslaget har svagheter, eftersom vissa typer av affärer lämnas
obeskattade. Detta kommer sannolikt leda till att spekulationerna vrids mot
de obeskattade transaktionerna. Det kan också antas att handeln i stor
utsträckning kommer att ta form av en förmedlingsmarknad för att undvika
skatter. Även sådana marknader bör omfattas av skatten.

De yrkanden som framställs i motionen bör således bifallas, vilket innebär
att regeringen snarast bör lägga fram förslag om en tredubbling av
skattesatserna för värdepappersskatten och en ytterligare breddning av
underlaget för skatten. Förslaget bör läggas fram i så god tid att det kan träda
i kraft den 1 januari 1989, samtidigt med de nu aktuella ändringarna.

dels vid mom. 4 hemställt

4. beträffande ytterligare breddning av beskattningen
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Sk45 i denna del hos
regeringen begär förslag till ytterligare breddning av basen för
omsättningsskatten i enlighet med vad som här har anförts.

SkU 1987/88:37

15

5. Skattesatserna (mom. 5)

Tommy Franzén (vpk) har - med åberopande av innehållet i reservation 4 -vid mom. 5 hemställt

4. beträffande skattesatserna

a) att riksdagen bifaller proposition 1987/88:156 i denna del,

b) att riksdagen med anledning av motion 1987/88: Sk45 i denna del hos
regeringen begär förslag till sådan höjning av skattesatserna som här
har angetts.

SkU 1987/88:37

16

Skatteutskottet

Offentligt sammanträde

den 3 maj 1988 kl. 13.30
rörande skatten på värdepapper

Deltagarförteckning

Inbjudna:

Finansdepartementet: Kjell-Olof Feldt

Näringslivets Skattedelegation: Sven-Olof Lodin, Johan Sahlsbäck,

Tom Hedelius, Jan Sundberg
Svenska Fondhandlareföreningen: Per-Ola Jansson, Sven Hagströmer,
Tomas Nicolin
Föreningen Svenska Penningmarknadsmäklarna: Evert Carlsson
Riksbanken: Anders Sahlén, riksbanksdirektör
Riksgäldskontoret: Claes Norgren, upplåningschef
Stockholms Fondbörs: Bengt Rydén, Lars Bredin, Leif Vindevåg
AB Svensk Exportkredit: Bernt Ljunggren
Aktiefrämjandet: Björn Karlin, Stig Ramel
Landsorganisationen i Sverige (LO): P.-O. Edin
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO): Gösta Karlsson
Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO/SR): Jan Bröms
Pensionärernas Riksorganisation (PRO): Lars Sandberg
Sveriges Pensionärsförbund (SPF): Erik Jonsson

Skatteutskottets ledamöter och suppleanter:

Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c), Torsten
Karlsson (s), Bo Lundgren (m), Anita Johansson (s), Lars Hedfors (s),
Britta Bjelle (fp), Bruno Poromaa (s), Karl-Anders Petersson (c), Tommy
Franzén (vpk), Sverre Palm (s), Kjell Nordström (s), Margit Gennser
(m), Gunnar Nilsson (s), Leif Olsson (fp), Karl-Gösta Svenson (m), Sylvia
Lindgren (s)

SkU 1987/88:37

Bilaga

17

2 Riksdagen 1987/88. 6 sami. Nr37

Anföranden

Jan Bergqvist: Jag ber att få hälsa alla hjärtligt välkomna till skatteutskottet
och till en utfrågning om värdepappersskatten.

Med tanke på att vi har begränsad tid vill jag utan krusiduller överlämna
ordet till finansminister Kjell-Olof Feldt.

Kjell-Olof Feldt: Tack, herr ordförande. Bakgrunden till det skatteförslag
som har lämnats till riksdagen är följande. Vi har i Sverige haft ett stort
budgetunderskott under en lång tid. Det ledde till en omfattande statlig
upplåning, vilken under en tid företrädesvis skedde via banksystemet och
skapade en mycket stor likviditet i landet. Den ekonomiska politiken efter
1982 har haft som en av sina centrala uppgifter att stimulera tillväxten i
ekonomin och att få till stånd en ny period av industriell expansion i Sverige. I
det syftet har politiken förts med sikte på att möjliggöra kraftigt ökande
vinster i svenskt näringsliv. Det har i sin tur fått den riktiga och nödvändiga
konsekvensen att den svenska aktiebörsen har visat en historiskt sett
rekordartad tillväxt i vad gäller både omsättning och kurser.

Dessa båda faktorer - den stora statliga upplåningen med åtföljande
likviditetsuppbyggnad och aktiemarknadens tillväxt - har bidragit till att vi
också har fått en snabbt växande finansmarknad. Vi har ansett att den
finansiella sektorn med sin expansion skulle kunna ge ett bidrag till
saneringen av Sveriges ekonomi i allmänhet och statsbudgeten i synnerhet.
Jag tycker att denna sektor bör kunna klara någon skattebelastning, särskilt
när man betänker de brister som den gällande kapitalbeskattningen har.
Kapitalvinster beskattas helt enkelt långt lägre än inkomster från annan
ekonomisk verksamhet.

Vi har därför sett det som rimligt och motiverat från fördelningspolitisk
synpunkt att ha en omsättningsskatt på värdepapper. Jag tycker också att en
sådan skatt är motiverad från samhällsekonomisk synpunkt. Det förefaller
ostridigt att en betydande del av omsättningen på värdepappersmarknaden
är kortsiktig och spekulativ och att det i sin tur leder till prisrörelser, dvs.
kursrörelser, som inte behöver ha någon förankring i den reala ekonomin.
Jag tror att en del av fjolårets kursutveckling kunde sägas ha lämnat
kontakten med den reala ekonomin.

Detta skapar onödiga svängningar i marknadens funktionssätt. Näringslivet
och övriga delar av ekonomin kan framför allt få felaktiga signaler från
prisbildningen på värdepappersmarknaden. Skulle detta fjärma aktörerna i
ekonomin från ett långsiktigt och produktivt tänkande är det till skada. En
omsättningsskatt på värdepapper skulle därför vara bra om den dämpar
överdriven kortsiktig aktivitet. Det skulle således bli dyrare att handla för
handlandets egen skull.

Tanken på en omsättningsskatt på värdepapper har funnits länge. En av
dem som först framförde den var den engelske ekonomen John Maynard
Keynes. Det var 50 år sedan. Sedan dess har bl.a. nobelpristagarna James
Tobin och Robert Solow fört fram den tanken i det uttalade syftet att en
sådan skatt skulle kunna dämpa omsättningshastigheten på den här markna -

SkU 1987/88:37

Bilaga

18

den, vilken man fann skadlig från samhällsekonomisk synpunkt. Ett antal
länder har också infört omsättningsskatt på handel med värdepapper.

Det förslag som nu läggs fram innebär att vi utvidgar den existerande
omsättningsskatten på aktier till värdepappersmarknaden i stort. Det syftar
till, även om vi inte uppnår det helt, att få enhetliga beskattningsprinciper
inom det finansiella systemet - en bred skattebas och ett i huvudsak
likformigt skattesystem.

Jag är medveten om att detta förslag har mötts av stark kritik. Man har
utmålat effekterna av den som synnerligen gruvliga för landets ekonomi. Jag
tvivlar på att alla uttalanden i denna fråga har haft särskilt bra verklighetsunderlag.
Regeringens förslag i liknande frågor har i varje fall utsatts för
ungefär samma kritik. Man har gjort samma profetior om effekten av den
rådande omsättningsskatten på aktier och om vinstdelningsskatten och
engångsskatten. Dessa frågor har således diskuterats i en något upphetsad
atmosfär. Profetiorna har i allmänhet visat sig vara falska. De har inte slagit
in.

I den remissbehandling av departementspromemorian som har ägt rum har
det kommit invändningar som vi tycker har haft fog för sig. Det gällde
framför allt märket maker-funktionen. Vi har gått kritikerna en bit på vägen
till mötes genom att reducera skattesatsen för märket makers till hälften.

Ett mål har vidare varit att skapa någorlunda skattemässig neutralitet
mellan avista-, termins- och optionsmarknaderna. Vi har nämligen velat
undvika att affärer flyttas från avistamarknaden till derivatmarknaden på
grund av olikheter i den skattemässiga behandlingen. Vi kan i och för sig inte
se att det skulle finnas något samhällsekonomiskt motiv för en sådan
förskjutning av handeln. Om det inte finns någon beskattning på derivatmarknaden,
eller om den är väldigt låg, tenderar ju handeln att flytta från
avistamarknaden.

Vi anser däremot inte att det finns fog för att hävda att utvidgningen av
omsättningsskatten på värdepapper skulle få något genomslag i form av höjd
ränta och ökade boendekostnader, vilket har hävdats från vissa håll. Vi
menar att det i stället är penningpolitiken som bestämmer räntenivån och de
samhällsekonomiska förutsättningarna i stort, inte en enskild skatt av detta
slag.

Vi föreslår att skatten på aktiemarknaden skall utvidgas till att också
omfatta fondkommissionärernas handel för egen räkning. Det tycker vi är
logiskt mot bakgrund av det resonemang jag här har redovisat. Det är
dessutom uppenbart att fondkommissionärernas omsättningshastighet är
mycket hög när det gäller egna lager. Fondkommissionärernas handel för
egen räkning svarade under det senaste året för 40 % av börsomsättningen,
medan deras handelslager var mindre än 1 % av den totala aktiestocken. Det
betyder att de måste ha haft en mycket hög omsättningshastighet på sina
handelslager. Detta gäller för en marknad där mellanhänderna inte är
renodlade märket makers utan skall i huvudsak förmedla affärer. Med tanke
på det mål vi har med detta skatteförslag tycker vi att dessa siffror visar att det
inte är lämpligt att bibehålla ett undantag för bankernas och fondkommissionärernas
egen handel. Vi har försökt utforma skatten så att den skall ge detta
resultat.

SkU 1987/88:37

Bilaga

19

Innan jag slutar vill jag ta upp ett angränsande ämne som har diskuterats i
detta sammanhang, nämligen effekterna av den redan existerande omsättningsskatten
på aktiemarknaden i vad gäller aktiehandeln i Sverige resp. i
utlandet. När skatten infördes var vi medvetna om att det kunde finnas en
risk för att handeln skulle flytta från den svenska aktiemarknaden till
utländska marknader i och med att även utländska placerares köp av svenska
aktier beskattas. Vi delar den uppfattning som har framförts från olika håll
om att det är naturligt att det i ett land som Sverige med många internationellt
framgångsrika företag finns en strävan att sprida aktier utanför landet. Den
utvecklingen genererar i sig en överströmning av aktier från Sverige till
utlandet.

Skulle det visa sig att skatten också bidrar till en icke önskvärd överströmning
av aktieaffärer till utlandet, tycker jag att det är en faktor att ta hänsyn
till. Vi anser att vi tyvärr inte har fått ett tillräckligt väl underbyggt
faktamaterial, trots alla klagomål som har framförts, som verkligen visar att
skatten har denna effekt. Om man emellertid kan påvisa att det finns sådana
negativa effekter, anser jag att man i så fall bör undanta utländska placerare
från omsättningsskatt. Detta gäller under förutsättning av att vi kan få ett
någorlunda lätthanterligt och kontrollerbart system för ett sådant undantag.

Låt mig sammanfatta med att säga att vi anser att omsättningsskatten på
värdepapper är motiverad från statsfinansiell synpunkt och fördelningssynpunkt.
Det är därtill angeläget att främja långsiktighet och att i någon mån
dämpa en spekulativ och överdriven aktivitet inom den finansiella sektorn.

Bruno Poromaa'. I remissvaren har många menat att värdepappersmarknaden
spelar så stor roll för finansieringen av viktiga verksamheter på
marknaden att en dämpning av aktiviteten på marknaden skulle få besvärliga
samhällsekonomiska konsekvenser. Kostnaden för skatten skulle bl.a.
övervältras på låntagarna. I slutändan skulle således boendet och jordbrukarna
drabbas. Hos banker, fondkommissionärer, finansbolag m.m., skulle
det däremot inte finnas mycket att hämta. Vad har finansministern för
uppfattning i denna fråga?

Kjell-Olof Feldt: Som jag sade i mitt inledningsanförande kan räntenivån i en
ekonomi av så pass avancerat slag som den svenska inte bestämmas av en
enda skatt, även om det gäller omsättningen av värdepapper. Räntenivån
bestäms av andra faktorer - sparandets omfattning i landet, inflationstrycket
och det statsfinansiella läget. Riksbanken och de penningpolitiska myndigheterna
har i den meningen det avgörande inflytandet över räntenivån.

När det gäller frågan om var skatten kommer att betalas är det i och för sig
så att varje skatt som vi lägger på ekonomiska transaktioner innebär ett
friktionsmoment. Varje skatt har den innebörden. I detta fall är det verkligen
avsett att den skall fylla den funktionen. Den skall svara för en viss
uppbromsning. Frågan om var skatten skall tas ut kommer att bli en fråga
mellan dem som handlar och dem som sköter handeln.

Det finns i och för sig transaktionskostnader redan i dag, som aktörerna på
marknaden betalar till dem som förmedlar affärerna. Jag kan försäkra att
lönsamheten i denna förmedlingsverksamhet är god. Den skulle i och för sig
möjligen kunna tåla någon smärre reduktion.

SkU 1987/88:37

Bilaga

20

Att detta emellertid skulle påverka boendekostnaderna eller jordbrukets
framtid förefaller mig vara en mycket överdriven ståndpunkt.

Bruno Poromaa: På många håll finner man dock en allvarlig oro för att
omsättningsskatten på värdepapper skall utvidgas. Det kommer bl.a. att
driva upp räntorna.

Jag såg en artikel i Svenska Dagbladet där professor Johan Lybeck ansåg
att effekten på räntan i värsta fall skulle bli att den ökade med en hel
procentenhet.

Hur bedömer du dessa effekter? Är du orolig för att räntorna skall öka så
kraftigt?

Kjell-Olof Feldt: Det är helt uteslutet. Även om vi för det teoretiska
resonemangets skull antar att skatten i dess helhet skulle påverka räntenivån,
skulle ökningen högst kunna uppgå till 0,1 % eller 1 o/oo om man så vill.

Knut Wachtmeister: Om denna skatt går igenom kommer den att medföra
mycket stora ingrepp i vårt ekonomiska liv. Den kommer att beröra
omsättningar på flera tiotals miljarder kronor varje dag.

Mot bakgrund av detta och mot bakgrund av den massiva kritiken är det
egendomligt att det inte görs någon analys - i varje fall ingen analys som är
värd namnet - i propositionen över de samhällsekonomiska verkningarna.
Finansministern säger visserligen att han beräknar att han skall få in en
miljard kronor per år. Han säger också att omsättningsskatten försämrar
marknadens effektivitet. Det är dock inte mycket till analys. Nu undrar jag
varför det inte har gjorts någon ordentlig analys i denna viktiga fråga.

Kjell-Olof Feldt: Jag uppfattar det som att denna fråga är av retoriskt slag.
Det är klart att vi anser att vi har gjort en ordentlig analys.

Knut Wachtmeister: Jag vill återknyta till det finansministern sade avslutningsvis
i sitt inledningsanförande. Det gällde effekterna på valutautlänningars
handel med svenska aktier. Finansministern har ändrat uppfattning något
sedan den 4 februari. Finansministern svarade då på min fråga i riksdagen
och sade att det inte var aktuellt att slopa eller minska omsättningsskatten
vare sig för valutautlänningar eller för valutainlänningar. Nu lät det något
annorlunda.

Varför har man inte, om man har gjort en analys, tagit hänsyn till det
faktum att innan aktieskatten fördubblades den 1 juli 1986 hade vi ett inflöde
på ca 4 miljarder per år räknat, medan det efter det att skatten fördubblades i
stället har blivit ett utflöde med lika stort belopp. Det är en svängning på
8 miljarder. Samtidigt har den omsättning som valutautlänningar åstadkommer
i stort sett halverats. Omsättningen av svenska aktier på utlandsbörserna
har dessutom stigit kraftigt. Det talas nu om att en tredjedel av all svensk
aktiehandel sker utomlands.

Anser finansministern att det är en lycklig utveckling? Om svaret är nej,
kommer man att göra allvar av att slopa omsättningsskatten på valutautlänningars
handel med svenska aktier?

Kjell-Olof Feldt : Vi har försökt hitta ett orsakssamband mellan den minskade
omsättningen när det gäller utländska placerares köp och försäljningar av

SkU 1987/88:37

Bilaga

21

svenska aktier i Sverige och höjningen av skatten. En rad andra faktorer har
emellertid förändrats samtidigt. Vi hade den stora börsnedgången i höstas.
Vi har förskjutningen mellan relativ avkastning på olika marknader. Vi har
rörelser i valutor.

Vi har konsulterat bedömare utomlands som inte har några egna ekonomiska
intressen i detta sammanhang. Det är ju ganska avgörande för vilken
ståndpunkt folk intar. Dessa bedömare har sagt att de för sin del är benägna
att tro att det har att göra med ett avtagande intresse på lång sikt för handel
med svenska börsaktier. Att omsättningen stiger utomlands har delvis att
göra med att svenska företag i stor utsträckning har gjort aktieemissioner
utomlands och försöker förankra sig på de utländska börserna. De vill bli
kända där och bli föremål för handel på utländska börser.

Vi intar dock en öppen attityd eftersom det fortfarande finns ett
tidsmässigt samband. Jag ger Knut Wachtmeister rätt i det. Vi har emellertid
inte hittat något orsakssamband. Skulle vi emellertid få klart underbyggda
fakta som talar för att skatterna har haft dessa verkningar och att vi har en
omotiverad överflyttning av handel från Stockholms fondbörs till andra
börser, är vi beredda att pröva frågan om beskattningen av valutautlänningars
handel med svenska aktier.

Problemet är att skapa ett kontrollsystem som gör att vi inte får en ny
avancerad form av skatteplanering. Det har hänt förr när man har gjort
undantag i skattesystemet.

Knut Wachtmeister: Vi är experter på kontrollsystem i Sverige, så jag tror inte
att det kommer att vara någon hindrande faktor.

I sitt förstamajtal sade statsministern bl.a.: ”Vi socialdemokrater tror att
Sverige har mycket att vinna på ett ökat samarbete i Europa.”

Stämmer detta uttalande överens med den föreslagna utvidgningen av
omsättningsskatten, när EG-kommissionen nu föreslår ett slopande av alla
skatter på värdepappershandel för medlemsländerna? Ett närmare samgående
med EG-länderna kommer att försvåras av denna utvidgning.

Kjell-Olof Feldt: Det verkliga förhållandet är att EG-kommissionen har ett
mycket ambitiöst program för harmonisering av indirekta skatter av alla slag.
Det arbetet verkar ha fastnat redan i portgången. Vi har ännu inte sett hur
långt man kommer när det gäller harmonisering av skatter.

Kommissionens förslag är därför inte detsamma som att EG har ändrat
någonting. De länder som har haft omsättningsskatter på värdepappershandel
har för närvarande kvar den. Skulle harmoniseringen äga rum och
komma att ingå som en förutsättning för Sveriges deltagande i en integration,
t.ex. i vad gäller en utbyggd gemensam kapitalmarknad, anser jag att frågan
om våra skatter kommer i ett annat läge. Vi har då valt att gå in i en större
marknad, och då blir villkoren annorlunda också för vår del.

Britta Bjelle: När förslaget till aktieomsättningsskatt genomfördes 1983 var
det inte en offentlig utredning som låg till grund för det, utan en departementspromemoria
som aldrig remissbehandlades. Det gjordes inte heller
någon lagrådsgranskning av det förslaget. Skatteutskottet måste dessutom ha
känt en viss osäkerhet vid beredningen av ärendet eftersom utskottet bl.a.

SkU 1987/88:37

Bilaga

22

skrev att det uppmanade regeringen att noggrant följa utvecklingen på
området och komma med förslag till justeringar som kunde behövas.

Utan någon utvärdering eller översyn fördubblades skatten 1986. Man
utvidgade sedan skattebasen 1987. Nu kommer ytterligare en utvidgning, så
att omsättningsskatten också skall omfatta penningmarknaden.

Förslaget framfördes i en departementspromemoria, som har remissbehandlats.
Som vi redan har hört var det 37 remissinstanser som hörde av sig.
Av dem var 35 mycket kritiska till förslaget. Borde det inte ha varit rimligt att
i betydligt större utsträckning beakta de remissinstanser som hörde av sig när
det gäller detta förslag? Detta dels med tanke på att det inte har gjorts någon
verklig genomlysning av tidigare förslag, dels med tanke på att det är en
samlad sakkunskap i Sverige som har uttalat sig i samband med remissförfarandet.

Man skulle kunna tro att finansministern möjligen inte anser att svaren inte
har varit seriösa eller att de inte har varit väl underbyggda. Det hade varit
rimligt att beakta dem i större utsträckning. Vad är skälet till att man inte har
gjort det?

Kjell-Olof Feldt: Jag tror att det är få enskilda skatter som har debatterats
och genomlysts så oerhört intensivt som omsättningsskatten på aktier. Det är
delvis beroende på de kapitalstarka intressen som står bakom kritiken mot
denna skatt och som vill bli av med den. De har därför bearbetat den
allmänna opinionen oerhört effektivt, sett från deras egen synpunkt, för att
försöka få till stånd en förändring och ett slopande av skatten.

Den sakkunskap som nu uttalar sig om detta förslag är samma sakkunskap
som för några år sedan sade att om en omsättningsskatt på aktier införs,
kommer omsättningen på aktiemarknaden att halveras. Jag skulle kunna
namnge både en och två professorer på området som gjorde exakt detta
uttalande. Om jag inte räknar fel så har omsättningen på aktiemarknaden
mer än fördubblats sedan omsättningsskatten infördes.

Jag umgås mycket med s.k. ekonomisk sakkunskap och förlitar mig i
allmänhet på vad den säger. Jag blir emellertid något misstänksam när denna
sakkunskap tas i anspråk av de ekonomiska intressen som berörs av ett visst
förslag. Det är då inte säkert att objektiviteten är det mest framträdande i de
utsagor som görs.

Britta Bjelle: Såvitt jag förstår har aktieomsättningen i varje fall sjunkit sedan
aktieomsättningsskatten fördubblades.

Den följdfråga jag vill ställa handlar mera om det som Bruno Poromaa var
inne på tidigare, nämligen vem det är som egentligen skall betala detta. Syftet
med skatten var - såvitt jag förstår, åtminstone av det jubel som utbröt på den
socialdemokratiska partikongressen när finansministern utlovade den här
s.k. valpskatten - att den skulle drabba aktörerna. Bruno Poromaa var inne
på detta, och han frågade finansminstern vem som egentligen skall betala
den.

Jag noterade noga vad finansministern här sade. Finansministern kom
emellertid inte med något konkret besked. Min fråga är därför om
finansministern menar att den faktiskt inte kommer att drabba några andra
än aktörerna.

SkU 1987/88:37

Bilaga

23

Kjell-Olof Feldt: Jag kan inte med hundraprocentig säkerhet påstå att det är
så. Skulle något av detta emellertid sippra över till räntenivån på marknaden,
är det alltså begränsat till 1 o/oo.

Det har utmålats att detta skulle leda till stora skadeverkningar för
bostadbyggandet och för jordbrukarna. Dessa påståenden är helt enkelt inte
sanna. Jag skulle tro att aktörerna får betala merparten av denna skatt. Det
är helt enkelt de som deltar i omsättningen som får bära den. Det är väl därför
de i dag låter höra av sig så mangrant och högljutt.

Britta Bjelle: I det stora flertalet remissvar framkommer att det är en stor
olycka att fondkommissionärerna skall betala omsättningsskatt på omsättning
av värdepapper för egen räkning. I propositionen kan man läsa att skälet
till det skulle vara att det uppstår en stor orättvisa när t.ex. försäkringsbolag
köper papper för placering. När fondkommissionärer köper papper för
placering så får de en bättre sits. Försvinner orättvisan med det förslag som
finansministern har lagt fram?

Kjell-Olof Feldt: Man skall inte kalla det orättvisa - det är fråga om olika
villkor. Sådana kommer alltid att gälla på marknader beroende på vilka
positioner man har, om man måste gå över mellanhänder eller om man direkt
kan svara för kreditgivning eller handel med värdepapper.

Vi tycker i och för sig att den stora omsättningen gör att även denna del av
handeln bör beskattas. Genom att sätta skattesatsen så lågt som vi har
bedömt det vara möjligt, har vi emellertid försökt att minska friktionskostnaden.

Britta Bjelle: I propositionen står det att man vill ha ett lättadministrerat
förslag. Kan ett förslag med tio skatteklasser vara lättadministrerat?

Kjell-Olof Feldt: Det är en fråga som det är berättigat att ställa. Det rör sig
emellertid om en i hög grad automatiserad handel med relativt avancerade
tekniska hjälpmedel. Det stora problemet är nog inte att räkna ut skatten.

Jag erkänner dock gärna att det hade varit bättre med ett mindre antal
skatteklasser än det vi har. Det beror på att man ville möta den kritik som
kom när det gäller att skapa någorlunda rätt avvägning mellan olika delar av
marknaden.

Karl-Anders Petersson: Näringslivets behov av nytt riskkapital på en
aktiemarknad vill väl finansministern i varje fall inte ifrågasätta. Under 1988
beräknas det uppgå till ca 10 miljarder kronor. Dessa åtgärder kommer
knappast att öka möjligheterna för näringsliv, stat, kommun och andra att
suga till sig kapital ifrån aktiebörsen.

Ifrån centerpartiet har vi i en motion reagerat mot de snabba klipp som har
inneburit besvärlig centralisering i ägandet inom näringslivet i många
avseenden. I det fallet delar vi de synpunkter som finansministern har fört
fram i propositionen. Vi tror dock inte att den s.k. valpskatten kommer att
kunna lösa problemen på något sätt. Vi tror i stället att det blir en
överföringskostnad som kommer att få bäras av de andra intressenterna på
kapitalmarknaden.

SkU 1987/88:37

Bilaga

24

Finansministern har tidigare fått frågan här om han verkligen tror att
skatten ekonomiskt kommer att drabba dem som genom spekulativa affärer
skapar sig stora personliga förmögenheter. Jag vill gärna upprepa den
frågan.

En annan fråga jag vill ställa är om skatten kommer att inbringa den
miljard till statskassan som finansministern har räknat med. Det kan man nog
också vara litet tveksam till.

Slutligen vill jag ta upp frågan om påverkan på ränteläget. Bland de
remissinstanser som var negativa till införandet av skatten kunde vi också
finna riksbanken och riksgäldskontoret. Deras negativa inställning var väl
knappast föranledd enbart av en önskan att säga emot finansministern.

Kjell-Olof Feldt'. Jag delar uppfattningen att denna omsättningsskatt inte
kommer att beröra maktkoncentrationen i svenskt näringsliv. Det är ett
problem som den inte är avsedd att lösa och inte heller kan lösa. Det är
således en helt annan fråga. Det är klart att de aktörer som gör de verkligt
stora, många och snabba affärerna kommer att få betala denna skatt desto
oftare och på desto större belopp. I den meningen finns det ett samband
mellan de stora klippen och skatten. Omsättningsskatten fungerar på det
sättet.

När det sedan gäller riksbankens invändningar så sitter här en representativ
delegation från denna institution. Den kan svara för sig. Vi konstaterar
dock att en skatt av detta slag kommer att ha en dämpande effekt på
omsättningshastigheten på marknaden. Den kommer också att minska
handlingsfriheten för aktörerna. Det är faktiskt det som är avsikten.

Får jag tillägga att näringslivets möjligheter att uppnå en tillfredsställande
grad av riskkapitalförsörjning avgörs av helt andra faktorer än av hur vi
hanterar omsättningsskatten på aktiemarknaden. Det är uppenbart att den
ekonomiska politikens framgångar eller brist på framgångar när det gäller
stabiliteten i ekonomin, de långsiktiga förutsättningarna för tillväxt och
sparandets uppkomst är av avgörande betydelse i det sammanhanget. Så är
däremot inte fallet med hur det kortsiktiga spekulationerna slår på företagens
framtidsförväntningar.

Karl-Anders Petersson'. Tror finansministern inte att det finns några risker
med denna skatt, så till vida att den t.ex. skulle kunna driva kapital från vårt
land till andra länder där man har större möjligheter att kunna utnyttja
aktieposter utan att bli föremål för denna beskattning?

Kjell-Olof Feldt: Frågan väcktes av utskottets vice ordförande, och jag
berörde den själv i min inledning. Eftersom det finns marknader med mycket
låga transaktionskostnader, t.ex. marknaden i London, kan detta fenomen
väl uppenbara sig. Vi vet ju hur snålt man här räknar på sista marginalen.

Vi har velat komma åt om det finns ett orsakssamband som är så klart och
entydigt som det sägs. I ett långsiktigt perspektiv skall inte och kan inte
svenskt näringsliv förlita sig på en ständig kapitalimport till landet. Det är i
grunden sparandet i Sverige som skall avgöra vilket utrymme vi har för
näringslivets tillväxt och investeringar i övrigt.

SkU 1987/88:37

Bilaga

25

Jan Bergqvist'. Får jag försöka locka ut finansministern på en bedömning av
värdepappersskatten internationellt i framtiden. Vi har redan talat om att det
pågår en diskussion inom EG som inte bara handlar om att reformera
värdepappersskatten, utan också om att eventuellt avskaffa den.

Låt oss gå fyra-fem år framåt i tiden. Vilken bedömning gör finansminister
Kjell-Olof Feldt av värdepappersskatten mot bakgrund av sin kännedom om
den ekonomiska diskussionen i olika länder? Kommer den att finnas kvar i
EG-länderna? Kommer den att finnas kvar i Japan och i Schweiz?

Kjell-Olof Feldt: Det var äventyrliga utsikter som beskrevs här. Skall jag
göra en egen bedömning tror jag att jag kan svara att jag är ganska övertygad
om att den kommer att finnas kvar både i Japan och i Schweiz. När det gäller
Schweiz icke minst därför att den ger den schweiziska statskassan mycket
stora inkomster, i storleksordningen åtta-nio miljarder per år.

Jag tycker däremot att det i dag är en mycket öppen fråga hur det kommer
att gå i EG-länderna. Kommissionens förslag till rekommendation är i och
för sig att alla omsättningsskatter skall bort. Kommissionen har emellertid
också rekommenderat att skatten på sprit och vin skall harmoniseras i
EG-området, vilket redan har mött betydande motstånd, liksom att omsättningsskatten,
eller mervärdeskatten, och liknande skatter på vanliga konsumtionsvaror
skall harmoniseras. Jag föreställer mig att man kommer att få
en både lång och smärtsam process innan man är framme vid några
överenskommelser i EG om en harmonisering av skattesystemet över huvud
taget.

De länder som har den här skatten - det gäller framför allt Västtyskland -har möjligen antytt att de är beredda att avskaffa den under vissa
förutsättningar. Man har emellertid inte klargjort vilka dessa förutsättningar
är. Frågan om EG tycker jag att man i dag måste hålla öppen. Det enda man
kan göra är att peka på de stora svårigheter som omedelbart uppstod när
kravet på skatteharmonisering, där vissa stater skulle tvingas att höja och
andra att sänka och avstå från väsentliga delar av sina statsinkomster, restes.

Jan Bergqvist: Därmed är den första delen av denna utfrågning avslutad. Vi
tackar finansministern för att han har kommit hit och beredvilligt svarat på
våra frågor.

Sven-Olof Lodin : Näringslivets skattedelegation är som bekant ett gemensamt
organ för Industriförbundet, SAF, Bankföreningen, försäkringsbolagen
och Stockholms Handelskammare. Eftersom dagens hearing direkt
berör bankernas verksamhet, kommer delegationens synpunkter att förutom
av mig också framföras av bankdirektör Tom Hedelius från Handelsbanken.
För att bistå med svar på tekniska frågor har även Johan Sahlsbäck från
Industriförbundet och Jan Sundberg från SE-banken kommit hit.

I vårt remissyttrande, som ni ju redan har, har skattedelegationen avstyrkt
förslaget till ändring av lagen om omsättningsskatt på värdepapper. Vi har
utvecklat våra synpunkter närmare. Företrädare för näringslivet har också i
ett brev till regeringen förklarat varför den föreslagna skatten inte bara är
onödig utan också direkt skadlig för samhällsekonomin.

Orsaken härtill är att en effektivare kapital- och finansmarknad är en stor

SkU 1987/88:37

Bilaga

26

vinst för samhället och bidrar till att sänka räntekostnaderna. Den nu
föreslagna skatten innebär inte bara en fördyring med skattens belopp, som
finansministern har velat göra gällande. Den kommer framför allt att
medföra en sämre fungerande kapitalmarknad, vilket leder till ökade
räntekostnader. Prisbildningen försvåras också. Låntagarna drabbas härigenom.

Finansministern säger att det behövs ett friktionsmoment. Man skall då ha
klart för sig att det inte bara är mängden friktionsmedel som är avgörande för
effekterna, utan också friktionsmedlets typ. I detta fall har han valt en
utomordentligt olämplig typ av friktionsmedel.

En skatt här kan inte heller medföra att denna sektor skulle kunna bidra till
en sanering av samhällsekonomin. Den samhällsekonomiska kostnaden
överstiger tvärtom vida de skatteintäkter som det är fråga om. Effekterna på
räntebildningen kan därför bli betydligt större än skattens belopp.

Ser vi sedan på de internationella aspekterna, vill jag bara nämna
avvecklingen av värdepappersskatter inom EG. Det pågår en sådan avveckling
där. Det pågår också en klar inskränkning av värdepappersskatterna i
Schweiz. Man gör inte detta bara på grundval av direktiven från och arbetet i
Bryssel, utan det pågår en valutaliberalisering, som är nödvändig för de fria
kapitalrörelser som man eftersträvar. Det blir då en nödvändighet att
avskaffa dessa skatter. Jag ser betydligt mer optimistiskt än finansministern
på möjligheterna att avskaffa värdepappersskatterna inom EG.

Det vore olyckligt för vårt samarbete med den europeiska marknaden om
vi skulle gå den andra vägen. Vi borde i stället avskaffa de omsättningsskatter
vi har på detta område. Vi kommer ändå att bli tvungna att göra det på sikt.

Slutligen vill jag bara beröra skatteförslagets tillkomst. Vi är mycket
kritiska till den behandling detta ärende har haft. Reellt var det politiska
beslutet fattat innan det över huvud taget fanns något underlag, vare sig i
finansdepartementet eller genom en utredning. När utredningen kom mötte
den mycket stark kritik, också tekniskt. 35 av 37 remissinstanser har ju
avstyrkt.

När propositionen kom måste jag säga att det väckte mycket stort
uppseende att finansdepartementet så uppenbart helt enkelt hade nonchalerat
remissynpunkterna. Det var mycket allvarliga remissynpunkter. Finansdepartementet
satte med sitt handlande en av grundprinciperna för lagstiftningsarbetet
ur spel. Om detta blir regel kommer remissförfarandet att sakna
all mening i framtiden. Vi är starkt kritiska mot detta.

På grundval av de tre olika faktorer jag har nämnt vill vi i första hand yrka
att propositionen avslås. Om så inte sker vill vi i varje fall i andra hand yrka
att den återremitteras till finansdepartementet för omarbetning, så att
hänsyn tas till de mycket allvarliga tekniska synpunkter som remissinstanserna
har framfört.

Tom Hedelius: Jag skall begränsa mig till penning- och obligationsmarknaden.
Andra kommer sedan att tala om aktiemarknaden. Penning- och
obligationsmarknaden är en mycket ung marknad i Sverige. Den kom
egentligen till 1980, då vi i mars fick möjligheter att handla i bankcertifikat.
En sådan här ung marknad är känslig för olika förändringar.

SkU 1987/88:37

Bilaga

27

Under denna förhållandevis korta period har vi lyckats få i gång en mycket
fungibel marknad. Den fungerar genom märket maker-funktionen på så sätt
att ett femtontal fondkommissionärer ställer för dem bindande kurser på
vilka marknaden sedan köper och säljer. Det gör att marknaden har en
mycket hög likviditet, vilket är en förutsättning för att den skall fungera.
Anledningen till att märket makers vågar ställa bindande kurser på detta sätt
är att de vet att det finns andra aktörer på marknaden, hos vilka de kan lägga
av riskerna tack vare den höga likviditeten.

Det är vår bedömning att om det inte skulle finnas en sådan möjlighet
skulle man tvingas gå tillbaka till ett ålderdomligt system på denna marknad.
Vi levde med ett sådant system före 1980, nämligen en renodlad förmedlingsverksamhet.
Det finns ingen som vågar ta på sig ansvaret att köpa och sälja i
fast räkning när man inte vet att man kan lägga av en del av riskerna som man
inte är villig att bära. Man ger sig i stället ut och försöker hitta någon att
förmedla affären till. Man förlorar en mycket stor del av den effektivitet och
likviditet som marknaden bygger på. Det är i sig allvarligt.

Den skatteberäkning som har gjorts kommer naturligtvis att visa sig vara
helt felaktig, eftersom man då inte handlar på det sätt som man gör i dag.
Man kommer att lägga om systemet så att man inte betalar någon skatt. Det
är dock allvarligare att signaler från riksbanken genom marknadsoperationer
och riskbedömningar inom de olika företagen helt enkelt inte kan genomföras
med samma effektivitet som i dag.

En allvarlig signal, och då menar jag signal, i detta förslag gäller
EG-frågorna. Att man nu går ut med en skatt på detta sätt är en direkt signal
till EG om att vi fortsätter att lägga ut en ny skatt i Sverige, trots att vi vet att
den typen av skatt kommer att avskaffas när vi så småningom skall komma
närmare EG.

Jag har ett praktiskt förslag som jag tycker är värt att beakta. Det går ut på
att man helt enkelt inte skall skattbelägga den handel som sker hos märket
makers under dagen, utan i stället bara skall beskatta förändringen av det
saldobelopp som blir kvar i portföljen vid dagens slut, dvs. ta hänsyn till
förändringen av portföljens värde under dagen och inte omsättningen av
portföljen. Det skulle göra att likviditeten på marknaden kommer att
fortsätta att vara hög och att marknaden kommer att fungera.

Evert Carlsson: Föreningen Svenska penningmarknadsmäklarna, FSPM,
representerar mäklarna på penningmarknaden. I dess styrelse sitter penningmarknadschefer
från de största aktörerna på marknaden.

Vi har framfört våra synpunkter på och våra invändningar mot den
föreslagna skatten i ett eget remissyttrande. Vi har beskrivit penningmarknadens
funktion relativt utförligt i remissvaret. Vi har gjort det därför att vi på
goda grunder befarar att man skadar avgörande mekanismer med en skatt
utformad i enlighet med förslaget. Vi vill understryka värdet av en marknad
som utgår från handel ur eget lager.

Genom en löpande handel ur eget lager har vi i dag en effektiv
penningmarknad, dvs. en snabb och öppen information, en hög grad av
likställdhet när det gäller villkoren för olika aktörer och en mycket liten
skillnad mellan köp- och säljkurserna. Grunden för denna effektivitet ligger i

SkU 1987/88:37

Bilaga

28

en hög omsättning. Utskottet och riksdagen måste inte bara ta ställning till att
omsättningen minskar utan också till att effektiviteten minskar som en följd
av skatten.

För att ge utskottet en uppfattning om konsekvenserna av detta förslag
skulle jag vilja nämna följande. Vid ett föreslaget skatteuttag beräknat på
dagens omsättning skulle Sparbankernas Bank, som jag representerar,
belastas med ca 50 milj.kr. i år. En kostnadsökning i den storleksordningen
kan vi inte bära utan att den drastiskt påverkar verksamhetens inriktning.

Vi kan som mäklare återgå till gamla arbetsformer, dvs. till att bli
förmedlare mot provision. Vi behöver inte handla från ett eget lager för att
göra affärer. Vi har emellertid funnit att det är den definitivt bästa
handelsformen.

Det avgörande är att vare sig samhället vinner eller förlorar på denna
förändring på grund av skatten, kommer vi med stor sannolikhet att få se en
penningmarknad med sämre insyn, långsammare informationsspridning,
ökade skillnader mellan långivares och placerares avkastning och dyrare
upplåning för bostadsinstitut och stat.

Därtill får också riksbanken sämre möjligheter att bedriva penningpolitik.
Att skatteintäkternas storlek inte kommer att infria regeringens förväntningar
torde inte vara någon djärv gissning. Vi föreslår att man inte skall beskatta
omsättningen om man vill behålla en effektiv penningmarknad.

Per-Ola Jansson: Jag representerar Svenska Fondhandlareföreningen, i
vilken ingår dels de banker som är fondkommissionärer, dels fondkommissionsbolagen.
Vid min sida har jag Sven Hagströmer, som är verkställande
direktör i Sven Hagströmer Fondkommission AB. Strax bakom mig sitter
Tomas Nicolin, som är VD i E Öhman J:or Fondkommission AB.

Jag kan i allt instämma i vad som har sagts av dem som har talat här efter
finansministern. För egen del vill jag dock i huvudsak uppehålla mig vid
aktiemarknaden och omsättningsskattens verkningar på den. Hösten 1983
hörde vi första gången talas om en omsättningsskatt av detta slag på
aktiemarknaden. Redan då pekade vi inför skatteutskottet på den stora
risken för att den ökande kostnad som skatten skulle medföra, skulle göra att
kommissionärerna skulle förlora affärer till utländska konkurrenter, som
inte påverkas av skatten.

Statsmakterna har hittills inte lyssnat på dessa varningar. Än så länge
gäller skatten t.ex. när svenska fondkommissionärer gör affärer i svenska
aktier för utlänningars räkning. Det var därför positivt att höra finansministerns
välvilja nyss. Denna skatt är nämligen särskilt beklaglig, eftersom de
svenska kommissionärerna genom mycket låga egna kostnader mycket väl
bör kunna ta upp konkurrensen utomlands. Genom att avskaffa skatten
skulle vi på ett enkelt sätt kunna skaffa oss inkomster av tjänsteexport.

För att så att säga hjälpa utskottet på traven när det gäller vad
finansministern nyss sade, kan jag belägga att utvecklingen går i en
accelererande takt mot att utlänningars affärer i svenska aktier tas om hand
utomlands. År 1987 omsattes t.ex. fyra gånger så många fria aktier i
Pharmacia utomlands som i Sverige. Detta framgår av en utredning som jag
fick i går. Utredningen är gjord av Tjänsteförbundet. Jag lämnar över den till

SkU 1987/88:37

Bilaga

29

utskottet. Jag hoppas att den skall kunna hjälpa till att övertyga utskottet om
det olyckliga i att ha en skatt på utlandsaffärer.

Det vore administrativt enkelt att ta bort skatten på utlandsaffärer.
Skatten avviker dessutom i detta fall från huvudregeln, nämligen att
omsättningsskatt skall lyftas av vid export. Det måste ligga i allas intresse att
se till att den olyckliga utvecklingen att affärer rinner ut ur Sverige bryts. Vi
tycker därför att det är av vikt att utskottet nu tar fasta på finansministerns
välvilja, antingen genom att själv göra någonting eller genom att uppdra åt
regeringen att omgående se till att skatten på utlandsaffärer lyfts av.

Jag vill också säga något om förslaget i propositionen att man skall låta
omsättningsskatten träffa fondkommissionärers aktieaffärer i eget lager.
Dessa affärer har hittills varit undantagna från omsättningsskatt. Det föreslås
nu att det undantaget skall tas bort. Detta var inte med i departementspromemorian.
Det harinte remissbehandlats, utan förslaget dök upp som en nyhet i
lagrådsremissen.

Regeringen har helt nyligen, för mindre än en månad sedan, lagt fram en
proposition som ger fondkommissionärer rätt att i framtiden ha ett dubbelt så
stort handelslager som för närvarande. I propositionen kan man läsa att
handelslagret är till för att göra marknaden mera likvid och bidra till
kursutjämning. Dessutom borde egenhandeln få bedrivas för att hanteringen
av små värdepappersposter skall rationaliseras. Detta kan man läsa i
propositionen. Regeringen har där alltså noterat att affärer mot handelslagret
har en kursutjämnande effekt.

I den proposition som nu är uppe till diskussion säger man att den
föreslagna skatten, som försvårar hanteringen av handelslagret, skall få
samma effekt, nämligen kursutjämnande. Det går inte ihop. Vi menar att
skatteförslaget tvärtom leder till ökande kursfluktuationer. En omsättningsskatt
på fondkommissionärers egenhandel skulle försvåra de viktiga strävanden
som är på gång för att vi skall få en bättre likviditet på den svenska
aktiemarknaden.

En god likviditet, dvs. goda möjligheter att omsätta värdepapper utan
stora kursrörelser, är en avgörande faktor för en effektiv värdepappersmarknad.
Handelslagret fungerar som en buffert, som tar hand om många affärer
och håller likviditeten uppe.

Jag vill peka på några siffror. Omsättningen i förhållande till börsvärdet
brukar tas som ett mått på marknadens likviditet. År 1983, innan vi hade en
omsättningsskatt, omsattes 39 % av det svenska börsvärdet i Sverige. Det
var i stort sett samma omsättningshastighet som på de stora marknaderna i
New York och Tokyo. Förra året, när vi hade fått en skatt, omsattes ungefär
30 % av det svenska börsvärdet. Det är bara drygt hälften av omsättningstakten
i New York och Tokyo. Den svenska likviditeten har således halverats i
förhållande till likviditeten på dessa stora viktiga utländska marknader.
Omsättningsskatten har otvivelaktigt haft en betydelse här. Jag menar att
den utredning som Tjänsteförbundet har gjort styrker detta.

En mycket konkret följd av en omsättningsskatt på kommissionärernas
handel i eget lager är de negativa effekter som uppstår på OTC-marknaden.
Under 1980-talet har vi skapat förutsättningar för att små och medelstora
företag skall kunna skaffa kapital på aktiemarknaden, OTC-marknaden. Det

SkU 1987/88:37

Bilaga

30

åligger fondkommissionärerna att agera som märket makers på den marknaden
och att vara beredda att köpa eller sälja för egen del. En skattebeläggning
av affärer mot handelslagret kan därför komma att få mycket stora och
negativa effekter för just de små och medelstora företagens möjligheter att
skaffa kapital.

Samma förhållanden som gäller på OTC-marknaden med t.ex. märket
makers gäller också på andra marknader - optionsmarknaden och terminsmarknaden.
Jag vet att Stockholms Optionsmarknad, OM, i dag har gett in
en framställning till utskottet, till vilken jag i den delen vill hänvisa.

En omsättningsskatt på affärer mot handelslagret lägger också hinder i
vägen för småaffärer över disk. Det är en möjlighet som har skapats till
förmån för privatpersoner.

Omsättningsskatten går också tvärtemot de strävanden som vi har i Sverige
att anpassa den svenska marknaden till den internationella, som går alltmer
mot märket maker-handel. En sådan anpassning arbetar den statliga
kreditmarknadskommittén mot.

Till sist vill jag konstatera att handeln gentemot utlandet redan i dag kräver
en form av handlarfunktion där kommissionärer handlar i eget lager. En
skatt på affärer i handelslagret förstärker därför ytterligare konkurrensnackdelarna
gentemot utlandet. Vi menar därför att med en omsättningsskatt på
affärer i handelslagret är vi inne på en mycket olycklig väg för svensk
aktiemarknad och för svenskt näringsliv.

Sverige behöver en fungerande aktiemarknad. Vi måste akta oss för att
agera så att Stockholms fondbörs blir en andra rangens börs. Det vore till
nackdel för oss alla.

För det första vill jag hemställa att utskottet skall ta fasta på vad
finansministern sade om utlandsaffärerna. Jag hemställer för det andra att
utskottet skall se till att det förslag i propositionen som gäller aktiemarknaden
- omsättningsskatten på handel i eget lager - inte genomförs.

Anders Sahlén: Riksbankens yttrande om värdepappersskatten begränsades
egentligen till en frågeställning. Det var dock en viktig frågeställning för
penningpolitiken. Det handlade om beskattning av handel i räntebärande
papper mellan banker och fondkommissionsbolag, dvs. handeln på penningmarknaden.

Fullmäktige uttalade att det system som man har skapat under de senaste
åren har vuxit fram med riksbankens och riksgäldskontorets aktiva medverkan.
Vi har drivit på utvecklingen för att få till stånd en utformning ungefär
såsom den ser ut i dag. Det gäller således handel mellan fondkommissionsbolag
och banker inbördes, och man tog inte speciellt upp frågan om handel
med kunder.

Systemet med interbankhandel är viktigt för penningpolitiken. 1 det
systemet förekommer praktiskt taget inga transaktionskostnader. Skillnaden
mellan köp- och säljkurserna är praktiskt taget obefintlig. Det medför att
ränteimpulser ifrån riksbankens marknadsoperationer slår igenom omedelbart
i hela bank- och fondkommissionssystemet. Det gör att riksgäldskontorets
upplåning och emissioner kan spridas ut i hela det finansiella systemet
praktiskt taget utan kostnad. Det kan sägas innebära att något mervärde i

SkU 1987/88:37

Bilaga

31

form av kursvinster inte förekommer på denna marknad. Om man lägger in
en skatt som träffar varje transaktion, kommer systemet inte att fungera så
som avsett.

Därför var riksbanksfullmäktige enigt i sin slutsats att interbankhandel på
penningmarknaden - med interbank inkluderar jag också fondkommissionsbolag
- inte skulle träffas av en värdepappersskatt.

Detta är en viktig fråga när det gäller penningpolitiken. Jag vill således
hemställa att utskottet beaktar dessa aspekter, i synnerhet som de inte bara
rör marknadens funktionssätt i stort utan en del av stabiliseringspolitiken.

Claes Norgren: Riksgäldskontoret förvaltar de ackumulerade budgetunderskotten
som utgör statsskulden. I dagsläget uppgår den till ungefär 630
miljarder. Den omsätts med en ganska hög hastighet, ungefär 150 miljarder
per år.

I riksgäldsfullmäktiges remissyttrande till departementspromemorian avgränsade
sig fullmäktige i riksgäldskontoret till de aspekter som på något sätt
nära berörde riksgäldskontorets egen upplåning. Remissvaret kan sägas
bestå av två delar. I den första delen diskuteras vissa effekter av förslaget. I
den andra delen, som behandlas i slutet av remissvaret, drar fullmäktige vissa
direkta slutsatser.

En skatt av denna typ är av naturliga skäl - och enligt vad som tidigare
framförts-en komplicerad skatt. Det är väldigt svårt att avgöra effekterna av
den. Av den anledningen kunde inte fullmäktige i riksgäldskontoret avge
några exakta bedömningar av effekterna. Däremot uttrycktes i remissvaret
en oro för de eventuella problem som kan uppstå med statens egen upplåning
vid ränteoro och ränteuppgång, där märket maker-funktionen i dag garanterar
staten en automatisk refinansiering.

Vidare pekade fullmäktige på att omsättningsvolymerna sjunker och att
mellanhänderna fördelar skattebördan på andra parter på marknaden. De
slutsatser som fullmäktige drog av denna analys var att interbankhandeln helt
borde undantas från skattebelastning, att löptidsdifferentieringen vad gäller
premieobligationer i det skisserade skatteförslaget i promemorian borde
slopas och att riksgäldskontorets egna uppköp av värdepapper ej borde
beskattas. I propositionen som nu har lagts på riksdagens bord har de två
sistnämnda aspekterna beaktats, och i fråga om interbankhandeln har
skattesatsen halverats.

Kjell Nordström '. Remissinstanserna inom bl. a. näringsliv och bankverksamhet
är ju genomgående starkt kritiska mot den här skattens utvidgning, och
man förespår att den kommer att drabba marknaden mycket negativt.
Indirekt nar man t.o.m. sagt att den kommer att vara skadlig för samhällsekonomin.
Sådan här kritik har ständigt kommit fram när det gällt införandet
av nya skatter och avgifter som på något sätt läggs på företagsamheten.

Låt mig anföra några exempel. För drygt 30 år sedan beslutade man i denna
sal om ATP-avgifter. Alla känner väl till vad som då sades om dem. Under
senare år har det framförts kritik mot engångsskatten, som har kallats en
rövarskatt. Vi hade i denna sal en utfrågning där vi fick reda på vad som
skulle ske med pensionsförsäkringarna. Alla vet vad som har skett med dem.
Det var också en stark kritik mot förslaget om vinstdelningsskatt. Även i

SkU 1987/88:37

Bilaga

32

fråga om omsättningsskatten på aktier har det framförts en hel del kritik.

För exakt två månader sedan kunde man i Dagens Nyheter läsa ett
uttalande av Carl Langenskiöld, ordförande i Fondhandlarnas förening:
Förslaget är så dumt att det inte är sant. Regeringens representanter borde in
på dårhus efter det här!

Finns det några belägg som visar att spådomarna när det gäller den här
skatten om svåra bekymmer och skadlig inverkan på samhällsekonomin är
mer välgrundade än vad de har varit vid tidigare tillfällen?

Sven Hagströmer: Jag avser att uppehålla mig vid den skatt som drabbar vår
utlandshandel. Man har lagt en exportskatt på en stor del av svensk
tjänsteexport, och därigenom hindras viss industri i Sverige att utföra sina
tjänster utomlands. Det var en av de viktigaste punkterna vid vår genomgång.

Jan Sundberg: Det som gör den här skatten annorlunda, som jag ser det, än
de tidigare åberopade, ”rövarskatten” och vinstdelningsskatten, är att
märket maker-skatten, av diskussionen att döma, är riktad mot en teknik för
bedrivande av handel. Det är inriktningen på beskattning av byggandet av
vägen där handel eller bilkörning, eller vad man nu skall jämföra med, skall
utövas som är skadlig och som oroar oss.

För att ge en uppfattning om hur mycket pengar och hur stora problem vi
talar om, skall jag som exempel gå tillbaka till slutet av förra veckan då
riksbanken gjorde ett ingrepp för att påverka penningpolitiken och stramheten
i vårt system. Den 28 april intervenerade man med uppskattningsvis
ungefär 4 miljarder kronor för att höja den korta räntan med ungefär 1 %.
Samtidigt höjdes den långa räntan med 0,25 %. Vad förde detta med sig för
SE-banken, den instans som jag här representerar? Jo, det mottagande av
statsskuldsväxlar som vi åtog oss i egenskap av märket maker i detta
sammanhang kostade oss i form av skatt drygt 500 000 kr., alltså på årsbasis
110 milj.kr. om detta skulle fortsätta i samma takt. Det är kostnaden förden
del av de 4 miljarder kronor som träffade marknaden. Dessa 4 miljarder
kronor fördelades ut på marknadens parter för att åstadkomma den effekt
som riksbankens företrädare här har talat om, nämligen en räntehöjning.
Spin-off-effekten av de ursprungliga 4 miljarder kronorna blev för oss en
omsättning om 22 miljarder kronor.

Innebär då dessa 500 000 kr. någon fara för SE-banken? Nej, men om man
och ser till vad som hände marknaden, finner man att de 4 miljarder kronorna
har vid en enprocentig räntehöjning en förlusteffekt på 14 milj.kr. De 0,25
procenten på enbart 4 miljarder kronor som den långa obligationen gick upp
med har kostat ungefär 40 milj.kr. Jag talar om en total effekt på 54 milj.kr.
och i detta fall en skatteeffekt för SE-banken på drygt 500 000 kr. Det är
denna effekt som gör oss oroade, dvs. att vi inte kan fortsätta att förse köpare
och säljare med den service som man kräver.

Bengt Rydén: Påståendet att omsättningsskatten på aktiehandel inte har haft
några negativa konsekvenser bygger på en missuppfattning. Denna missuppfattning
har sin grund i att man tittat på omsättningssiffran i värde, medan det
är volymutvecklingen som är avgörande.

SkU 1987/88:37

Bilaga

33

3 Riksdagen 1987188. ösarn/. Nr37

Sedan 1984, då aktieomsättningsskatten första gången infördes, har vi haft
en kraftig uppgång av kursen på aktier. Om man ser på utvecklingen av
likviditeten, som är avgörande för en marknads funktionssätt, måste man ta
hänsyn till volymutvecklingen. Det har antytts här tidigare att likviditeten
och volymutvecklingen har sjunkit. Jag kan utifrån våra erfarenheter
bekräfta att så har skett, och det är fråga om en ganska väsentlig nedgång.
Man får således inte blanda ihop volymutveckling och prisutveckling, vilket
har gjorts.

Kjell Nordström: Under senare år har näringslivet lyckats skapa en bredare
förståelse för betydelsen av produktiva investeringar, inte minst genom att
man förmått enskilda människor att spara i aktier. Man kan väl påstå att man
har varit framgångsrik med att åstadkomma en mer positiv syn på aktiesparande
och ett bredare aktieägande.

Utgångsläget är nu att vi har en omsättningsskatt på aktiehandel. Är det då
rimligt att placeringar av mer spekulativ art -1.ex. optioner och terminsaffärer
- skattemässigt gynnas framför aktier genom att dessa transaktioner
befrias från omsättningsskatt?

Tomas Nicolin: Jag sitter i styrelsen för OM, Optionsmäklarna. Den skatt
som nu föreslås innebär en radikal höjning av skatten på optioner. Optioner
är inte bara ett spekulativt instrument, som det kan uppfattas i vissa öron.
Optionerna utgör också ett försäkringsinstrument.

Låt mig nämna ett exempel från vår egen verksamhet på Öhman
Fondkommision. I oktober rasade kurserna på världens börser kraftigt, inte
minst på Stockholmsbörsen. Trots detta blev oktober för Öhman Fondkommissions
del en av de bästa månaderna någonsin. Vi led inte några förluster i
vårt värdepapperslager. Det berodde på att vi hade försäkrat oss med
optioner. Tack vare optionerna kunde vi lyfta av risken. Med den föreslagna
höjningen av omsättningsskatten kommer det i framtiden att vara omöjligt
att försäkra bort risken.

Kjell Nordström: Jag skulle gärna vilja höra en kommentar från fondbörsen
om omsättningsskatt på aktier jämfört med att man skattemässigt gynnar
terminsaffärer. Hur ser man på detta från fondbörsens sida?

Bengt Rydén: Min principiella uppfattning är att man också på värdepappersmarknaderna
skall eftersträva en så stor likabehandling som möjligt av
olika värdepapper, för att man inte skall få en av skattesystemet styrd
fördelning mellan olika marknader. Det innebär inte att jag anser att det är
bra att man lägger den föreslagna skatten just på optionsmarknaden.

Min utgångspunkt är att det är givet att om man har en skatt på
aktieaffärer, måste man ha en skatt som neutraliserar aktieskatten på andra
marknader. Men jag accepterar inte den utgångspunkt som innebär att man
har en skatt på aktieaffärer.

Bo Lundgren: Alla skatter och skatteliknande avgifter är ju i större eller
mindre utsträckning snedvridande när det gäller samhällsekonomin. Frågan
är bara om man är beredd att betala priset. I denna utfrågning försöker vi
utröna om det är värt priset att dra in den i och för sig ifrågasatta miljard som
denna skatt är avsedd att ge.

SkU 1987/88:37

Bilaga

34

Detta gäller två marknader - man har en utvidgning på aktiemarknaden,
och man har en på penningmarknaden ny beskattning. Vad gäller penningmarknaden
vill jag fråga riksbanken, och vad gäller aktiemarknaden vill jag
fråga Stockholms fondbörs: Kommer marknadernas funktionssätt att bli
bättre eller sämre efter genomförandet av det här förslaget?

Anders Sahlén: Penningmarknaden kommer att fungera sämre.

Bengt Rydén: Aktiemarknaden kommer att fungera betydligt sämre.

Bo Lundgren: Jag vill också ställa en kort fråga till riksgäldens representant.
Jag inser att du i princip bara svarar för riksgäldens inställning, men andra
aktörer som bedriver upplåningsverksamhet kan ju ha motsvarande erfarenheter
att bidra med vid en fortsatt diskussion.

Innebär detta förslag att upplåningskostnadema kommer att höjas?

Claes Norgren: Det är mycket svårt att förutse effekter på räntor och
räntenivåer. Vi har påpekat att vi tror att det speciellt vid ränteuppgångar
finns risk för att upplåningskostnaden höjs.

Bo Lundgren: Det skall finnas en representant för Svensk Exportkredit här.
Jag skulle vilja fråga honom om det förslag som nu ligger på riksdagens bord
innebär att möjligheterna för er exportfinansiering kommer att förbättras
eller försämras?

Bernt Ljunggren: Det råder inga tvivel om att förslaget kommer att leda till
avsevärd försämring. När Svensk Exportkredit ställer medel till förfogande
för exportindustrin måste vi handla med värdepapper, i huvudsak med
utländska sådana. Vi måste på den internationella marknaden låna upp
mycket stora belopp vid ett fåtal tillfällen. Avsikten med vår handel med
värdepapper är inte att tjäna på dessa utan enbart att ge små krediter till
rimliga kostnader för mindre och medelstora företag. Av den anledningen
måste vi investera betydande belopp. Dessa belopp uppgår till cirka 20
miljarder amerikanska dollar som placeras i värdepapper.

Bo Lundgren: Jag fick på mina tidigare kortfattade frågor ganska belysande
svar som kan vara till hjälp vid utskottets ställningstagande.

Jag vill fråga representanterna för Aktiefrämjandet: På aktiemarknaden
finns det redan en omsättningsskatt, som nu kommer att utvidgas. Vem är det
som får betala detta, när det gäller kostnaden som sådan och när det gäller
den förändrade effektiviteten på marknaden?

Björn Karlin: Det är ganska lätt att räkna ut. De som drabbas är de som
tillgodogör sig riskkapital och de som förser marknaden eller företag med
riskkapital. Det är således spararna och de företag som söker riskkapital.
Dessutom drabbas svensk tjänsteexport, eftersom vi förlorar vår utlandshandel
med aktier till utlandet. Vidare får möjligen de som tycker att det är bra
att vi är väl anpassade till EG vara med och betala.

Britta Bjelle: I propositionen hävdas att ett av skälen till att man genomför
den här utvidgningen av skatten är att man vill åstadkomma neutralitet
mellan aktiemarknaden och penningmarknaden. Är penningmarknaden och

SkU 1987/88:37

Bilaga

35

aktiemarknaden jämförbara storheter så att man kan åberopa skillnaden i
skattehänseende som skäl för att utvidga skatten till att också omfatta
penningmarknaden?

Tom Hedelius: Svaret är nej. Det rör sig om två helt olika marknader, och det
är två helt olika typer av personer som handlar på dessa marknader.
Dessutom är det två helt olika kontrahenter som är inblandade.

Britta Bjelle: Ett annat skäl som åberopas - och som vi hörde finansministern
tala om - är att man skulle dämpa aktiviteten på penningmarknaden. Vi har
även under diskussionen här hört en del om detta.

Vem är det i slutändan som mest kommer att förlora på att penningmarknaden,
och även aktiemarknaden, dämpas?

Tom Hedelius: Det är framför allt riksbanken som behöver ha denna likvida
marknad för sina marknadsoperationer. Med all säkerhet hade det varit
betydligt svårare att genomföra den operation som genomfördes i förra
veckan, om man inte hade haft ett märket maker-system samt den goda
likviditet som marknaden i dag har. Det är inte någon vågad gissning att
operationen då hade blivit både dyrare och svårare att genomföra.

Leif Vindevåg: Argumentet om överhettning kommer ju då och då igen i
debatten. Låt oss se detta i ett längre perspektiv. Jag vill när det gäller
aktiemarknaden påminna om att inte någon vill ha tillbaka den marknad som
man hade för 10 år sen, då vi alla var oroade över hur vi skulle hitta
riskkapital till näringslivets utbyggnad och omstrukturering. Marknaden
rörde sig trögt vid den tiden.

Nu har vi under andra hälften av 1980-talet kommit upp till en nivå som är
jämförbar med andra industriländers. Omsättningshastigheten i Sverige är
inte högre än vad den är i t.ex. London. Tvärtom, omsättningshastigheten är
mycket lägre i Sverige. Vi ligger där övriga länder ligger.

Vår börsomsättning är också i nivå med andra industriländers, dvs.
10-15% av bruttonationalprodukten. Det är där som börsomsättningen bör
ligga. Således är det en missuppfattning att tro att marknaden behöver kylas
ned.

Vad vi åstadkommer genom att införa denna skatt är precis detsamma som
utskottets ledamöter känner igen från diskussionerna om energiskatten på
elenergi. Det är inte så lätt att räkna ut hur mycket mindre pappersmassa o.d.
vi säljer till utlandet, men var och en vet att skatten får sådana effekter
eftersom man inte kan lyfta av den när man exporterar.

Per-Ola Jansson: Aktiemarknaden är till för att de svenska bolagen skall
kunna skaffa kapital via den. Man behöver gå ut med nyemissioner i
storleksordningen 10 miljarder kronor om året och mera för att hålla svenskt
näringsliv försörjt med kapital.

För att man i dag skall kunna få in 10 miljarder kronor eller större belopp
till den svenska aktiemarknaden behövs det en fungerande andrahandsmarknad,
en fungerande aktiemarknad. Med en sådan här skatt försämras
effektiviteten på marknaden, samtidigt som det blir svårare för näringslivet
att skaffa kapital den vägen.

SkU 1987/88:37

Bilaga

36

Stig Ramel: Jag vill anknyta till en fråga som finansministern med viss
utförlighet behandlade. Det gäller risken för att aktiehandeln försvinner från
Stockholm till New York och London. Finansministern sade sig vara öppen
för att undanta de utländska placerarna från omsättningsskatt om det
verkligen kunde bevisas att sådan överflyttning kommer att ske. Det är
egentligen märkligt att detta måste bevisas, eftersom det av de siffror som vi
presenterat borde vara mycket enkelt att förstå att handeln naturligtvis
flyttar dit där den är billigast att bedriva. Om handeln med aktier är tre till
fyra gånger billigare i New York och London än den är i Stockholm, är det
självklart att handeln går dit. På det sättet förlorar Sverige kapital.

Evert Carlsson: Som jag tidigare sade, skulle vi på Sparbankernas Bank
tvingas att betala ungefär 50 milj. kr. per år i omsättningsskatt. Denna
resultatmotor finns helt enkelt inte, och därför skulle vi bli tvungna att skicka
detta skatteuttag vidare till kunden, vilket naturligtvis kommer att leda till en
ökad upplåningskostnad och en sänkt avkastning för den som vill placera
pengar.

Bengt Rydén: Som ett av huvudskälen för införandet av denna skatt har
finansministern liksom propositionen angett behovet av att dämpa svängningarna
och öka stabiliteten. Jag konstaterar då att det är fullständigt
obevisat att skatten verkligen har sådana effekter. Det återstår att visa.

Finansministern åberopade några kända ekonomer. Jag skulle kunna
åberopa ett antal andra ekonomer som skulle hävda motsatsen. Den
internationella forskningen på detta ormåde har alltså inte kommit fram till
någon klar slutsats. Däremot är det med till visshet gränsande sannolikhet
mycket lätt att visa att den skatt som utlänningar betalar på sin handel med
svenska aktier påverkar deras val av marknadsplats. Vi vet ganska mycket
om detta nu efter några år. Därför är det i detta sammanhang en väldigt
konstig fördelning av bevisbördan. Vad finansministern har sagt behöver inte
bevisas, medan han kräver fullständig bevisning när det gäller undantaget för
utlänningar.

Vi vet så pass mycket numera om effekterna på de utländska investerarnas
val av marknadsplats att dessa kunskaper borde räcka mer än väl som bevis.

Britta Bjelle: I remissvaren kan man också läsa att fondkommissionärernas
handel för egen räkning är någonting som helt borde undantas från
beskattning. Efter remissomgången har man nu i propositionen delvis tagit
hänsyn till detta krav genom att i det här fallet halvera skatten.

Det är klart att situationen för fondkomissionärerna har med anledning av
detta blivit bättre, men är det en tillräcklig förbättring? Eller är remissinstansernas
svar bärande även efter denna förändring?

Anders Sahlén: Riksbanksfullmäktige hade en liten annan skärning på sitt
svar. Man sade att all handel i penningmarknadsinstrument mellan fondkommissionärer
skulle undantas från beskattning. I propositionen står att läsa att
handel som fondkommissionär gör med en annan vare sig det är en
fondkommissionär eller en s.k. slutkund, t.ex. ett företag - skulle halveras.
Detta innebär en annan skärning.

När det gäller interbankhandel, som ligger fullmäktige särskilt varmt om

SkU 1987/88:37

Bilaga

37

hjärtat, är en halv skatt inte dubbelt så bra som en hel skatt, eftersom denna
handel kännetecknas av praktiskt taget inga transaktionskostnader. Skatten
medför således grus i systemet, även om gruset är mindre när det rör sig om
en halv i stället för en hel skatt. I propositionen förordas en annan systematik
än den som fanns i riksbanksfullmäktiges slutsatser.

Jan Sundberg: Normalt sett drabbar skatt den som haren intjänad krona. Jag
försökte i mitt föregående inlägg med ett exempel illustrera hur denna skatt
drabbar en handel där förluster finns. Märket maker-skatter medför bara en
ökad kostnad, och det är därför som den är så allvarlig.

Britta Bjelle undrade över likheten eller olikheten mellan aktiemarknaden
och penning- och obligationsmarknaden. En mycket stor skillnad är att mer
än 3/4 av omsättningen på penning- och obligationsmarknaden utgörs av
statens egna papper. Denna handel syftar till att bereda staten en möjlighet
att låna på marknaden. Om man har en sådan fungerande marknad kan
sedan industri, kommuner, landsting m.fl. dra nytta av den marknad som har
skapats.

Lars Bredin : Stockholms fondbörs har under de senaste åren förberett sig för
en ökad konkurrens från andra marknadsplatser. Börsstyrelsen har beslutad
om investeringar i ett nytt handelssystem, SAX-systemet, som för med sig
betydande kostnader. Denna beredskap innebär att vi tror oss kunna möta
den utländska konkurrensen. SAX-systemet är förberett för att våra
medlemmar skall kunna agera som märket makers. Denna utveckling
försiggår även på andra håll i världen.

En förutsättning för att SAX-systemet skall komma till full rättvisa och
leda till en effektiv aktiemarknad här i Stockholm, är att systemet kan
användas fullt ut. En omsättningsskatt på fondkomissionärernas egen
handel, om än halverad, är således förödande vid denna internationella
jämförelse. Från den utgångspunkten är det därför viktigt att klargöra att
inte heller lösningen med den halverade skatten är godtagbar.

Tom Hedelius: Jag vill lämna en synpunkt på omsättningsskattens nivå. Den
har ju halverats på penningmarknadssidan sedan det ursprungliga förslaget
lades fram. Det viktiga är att det finns kvar en skatt. Det är inte själva
skattekostnaden som är avgörande, utan det avgörande är att skatten som
sådan fördärvar hela marknaden. Att ta på sig dessa papper innebär således
ett för stort riskttagande, eftersom man vet att det inte går att lyfta bort den
risken på det effektiva sätt som man i dag kan göra.

Stig Ramel: Jag vill ta upp märket maker-rollen på OTC-marknaden.
OTC-marknaden är ju en marknad för att tillföra de mindre och medelstora
företagen riskkapital. Jag kan försäkra att det inte är någon marknad för de
stora klippen. Märket maker-funktionen där är ganska ointressant och inte
särskilt lönande för fondkomissionärerna. Men de håller sina lager och
försöker fullfölja sin märket maker-funktion. Om denna beskattning nu
skulle genomföras, kommer OTC-marknaden att bli oerhört ointressant.
Märket maker-funktionen kommer att upphöra, vilket i sin tur betyder att
marknaden inte längre kommer att kunna fungera som kanal för riskkapital
för den mindre och medelstora industrin.

SkU 1987/88:37

Bilaga

38

Finansministern sade att han hade uppmärksammat kritiken mot just
skatten på märket makers, och därför har han halverat skatten. Det
påminner mig litet grand om en trädgårdsmästare som vattnar en blomma
med gift. När detta uppmärksammas, säger han att han skall halvera dosen
gift. Det är inte riktig rätt metod.

Leif Vindevåg: Bara en mycket kort konkretisering till Britta Bjelles fråga.
0,5 % låter kanske inte så mycket när någonting tar omvägen över mäklarens
eget lager, men det betyder att mäklaren måste lyfta dessa aktier vidare utan
att själv ta ut någon som helst ersättning för att dagen efter kunna konkurrera
på lika villkor. Då har han ändå fått ta risken, eftersom den halva procenten i
skatt motsvarar det maximala courtaget som man tar ut.

Bengt Rydén: Den här diskussionen tycks handa om skattetekniken, dvs.
tillvägagångssättet att ta ut denna skatt.

Finansministern inledde med att säga att han ansåg att det var en
fördelningspolitisk fråga att finansmarknaderna bidrog till saneringen av
statsfinanserna. Om detta kan man naturligtvis ha olika politiska uppfattningar.
Som en slutsats av denna diskussion är det viktigt att konstatera att
sättet att ta ut den föreslagna skatten på de olika marknaderna är negativt för
dessa marknaders funktion. Jag är mycket kritiskt mot att man väljer just
denna väg. Det finns andra metoder att ta ut skatter än att lägga dem på
omsättningen. Verksamheten på dessa marknader syftar till att erbjuda
omsättning.

Sven Hagströmer. Jag skall fortsätta på samma väg som Stig Ramel, dvs. den
pedagogiska. Ett genomförande av denna skatt är som att införa en uttagsoch
insättningsskatt för banksparande. Det var kanske förresten ett tips.

Tommy Franzén: Man använder naturligtvis de argument som passar en,
beroende på vilket förhållande man har till denna typ av marknad.
Argumenten från dem vi har hört hitintills är ju förståeliga om man ser till
deras bakgrund.

När aktieomsättningsskatten en gång i tiden infördes, var - som finansministern
tidigare sade - kritiken väldigt högljudd ifrån de penningmäktiga
intressena. Efter det att aktieomsättningsskatten införts och man blev varse
hur den fungerade i verkligheten, visade det sig att domedagsprofetiorna
hade utbasunerats med mycket stor osaklighet.

När aktieomsättningsskatten började gälla 1984 sjönk visserligen omsättningen
en aning jämfört med 1983. Men när skatten 1986 fördubblades från 1
till 2 % höjdes omsättningen från 83 miljarder 1985 till 142 miljarder 1986,
alltså en höjning med 70-80 %.

Man kan alltså inte bara dra den slutsatsen att vissa åtgärder har vissa
hämmande effekter. Förhållandet blev i stället tvärtom för livförsäkringsbolagen,
som sålde väsentligt många flera pensionsförsäkringar efter beslutet
om engångsskatten. Jag vänder mig till Per-Ola Jansson, och enbart till
honom, eftersom jag ifrågasätter hans påstående om att 1983 var omsättningen
av börsvärdet 39 %. Efter aktieomsättningsskattens införande sjönk
omsättningen till ungefär 30 % 1987. Det senare stämmer, och även för åren
1984-1987 har omsättningen legat på omkring 30 %.

SkU 1987/88:37

Bilaga

39

Jag har här framför mig Stockholms fondbörs statistik. Av denna statistik,
som visar årsomsättningen och värdet vid slutet av året, kan jag inte med
mina matematiska kunskaper få fram att omsättningen 1983 var uppe i 39 %.
Enligt statistiken utgjorde omsättningen 1983 närmare 31 %.

Om omsättningen sjönk genom införandet av aktieomsättningsskatten -som Per-Ola Jansson påstod - varför var omsättningen i förhållande till
börsvärdet så låg som ungefär 8 % 1979,13 % 1980 osv. fram till 1983-1984,
då omsättningen gick upp till runt 30 %? Man kan ställa sig den frågan,
eftersom det då inte fanns någon omsättningsskatt att hänvisa till. Skatten
har ju fått minst sagt omvända effekter, som strider mot Per-Ola Janssons
argument. Personligen tror jag att det är andra orsaker som ligger bakom
dessa förändringar, inte minst likviditetsförhållandena.

Per-Ola Jansson: Jag vill erinra om att vid slutet av 70-talet hade vi en stor
kapitalmarknadsutredning. Den följdes av en proposition om den svenska
kapitalmarknaden, i vilken det konstaterades att vi hade en aktiemarknad
som fungerade alltför dåligt för Sverige, alltför dåligt för svenskt näringsliv.
Det var således en mängd faktorer som spelade in här och som gjorde att vi
hade alltför låg omsättning. Man vidtog då åtgärder som t.ex. införandet av
allemansfonderna och deras föregångare.

Vi har under 80-talet fått en aktiemarknad som fungerar bättre, med en
högre omsättning och likviditet, men skatten har bidragit till att försämra den
likviditeten.

Tommy Franzén: På vilka statistiska uppgifter bygger du ditt påstående att
aktieomsättningsskatten medförde att omsättningen i förhållande till börsvärdet
sjönk från 39 % till 31 %?

Per-Ola Jansson: Kan jag, herr ordförande, bolla frågan vidare till Tomas
Nicolin som har hjälpt mig att ta fram dessa siffror? Det skulle underlätta ett
snabbt svar.

Tomas Nicolin: Uppgifterna är hämtade från Morganstanley/The Capital
International, som följer en stor del av världens börser. Vi återgav den
statistik som man har presenterat.

Jag kan lämna en annan uppgift som ett ytterligare belägg. År 1983, innan
omsättningsskatten infördes, svarade svensk aktiehandel för 0,9 % av
världens totala aktieomsättning. I fjol, 1987, hade siffran sjunkit till 0,4 %.

Påståendet att skatten inte har haft några negativa konsekvenser liksom
påståendet att vi tidigare har varit ute i ogjort väder är felaktiga. Skatten har
redan haft mycket negativa konsekvenser.

Tommy Franzén: Jag har inte påstått att omsättningsskatten inte haft
negativa effekter. Effekterna har kanske varit avsedda. Jag konstaterar bara
att statistiken från Stockholms fondbörs inte överensstämmer med den som
du hänvisar till.

Tomas Nicolin: Det kan möjligen bero på att man i Capital International inte
följer alla världens tusentals företag, utan man gör ett urval från resp.
aktiemarknad.

När det gäller Stockholmsbörsen täcker man in ungefär 65 % av börsvär -

SkU 1987/88:37

Bilaga

40

det. För att man skall kunna göra jämförelser med Tokyo och New York,
som vi gjorde, är det viktigt att använda samma källa för materialet.

Karl-Anders Petersson: Finansministern bollade över en fråga till representanterna
för riksbanken och riksgäldskontoret. Frågan gällde om detta
skatteförslag kommer att begränsa spekulationerna i samhället och främja
mera produktivt arbete i framtiden.

Finansministern sade vidare att denna skatt kunde ha en eventuell
räntepåverkan med maximalt 0,1 %. Om jag förstod honom rätt, så bollade
han även detta över till riksbanken. Jag vore tacksam för en kort kommentar.

Anders Sahlén: Jag vill inte dra någon slutsats om den räntepåverkande
effekten av denna skatt. Jag tror inte att någon med säkerhet kan göra dettainte
ens i efterhand så att säga. Man vet i varje ögonblick vilken ränta man
har, men inte vilken ränta man skulle haft om det inte hade rått ett visst
förhållande. Jag avstår därför från att uttala mig på den punkten.

När det gäller spekulation på penningmarknaden, hävdar jag att avanserna
inte är stora på den del av marknaden som riksbanken är mest intresserad av,
nämligen stats- och bostadspappersmarknaden. Omsättningen är mycket
stor, och jag vill särskilt understryka att den har drivits på av såväl riksbanken
som riksgäldskontoret så till den grad att de fondkommissionärer som vid ett
läge för några år sedan inte var tillräckligt flitiga på marknaden faktiskt blev
entledigade som återförsäljare - alltså motparter till riksbanken och riksgäldskontoret.

Vi betraktar en stor omsättning som viktig för marknadens funktionssätt.
Det förhållandet att omsättningen har halverats under några månader är,
som vi ser det, ett tecken på att marknaden riskerar att redan nu försämras.
Vi vill inte använda ord som spekulation eller överdriven omsättning i detta
sammanhang. Vi anser detta vara missvisande och att det står i strid mot de
strävanden som de båda institutionerna faktiskt har haft.

Claes Norgren: Jag vill bara understryka det som Anders Sahlén sade,
nämligen att det egentligen är omöjligt att göra en exakt kalkyl för att
beräkna effekter av en sådan här skatt. Frågeställningen är alltför komplex
för att man skall kunna göra det.

För riksgäldskontorets del tror jag dock att man, när man lånar upp
pengar, skall skilja mellan vad som är effekter på räntenivå och vad som är
effekter på-*räntekostnader. Det behöver kanske inte alltid vara riktigt
samma sak.

Vidare vad gäller just det som togs upp i samband med omsättningen: Vi är
beroende av att återförsäljarna tar positioner på värdepapper, men detta
betraktar vi inte som spekulation.

Torsten Karlsson: Jag avser att variera konfekten litet grand, så får vi se om
det kan lätta upp stämningen något.

Jag vänder mig till riksgäldskontoret. I ert remissvar sägs att det kan vara
befogat att ta ut mera skatt på finanssektorn. Har ni något annat förslag än
regeringen om hur finanssektorn skall beskattas om värdepappersskatten
inte skulle utvidgas?

SkU 1987/88:37

Bilaga

41

4 Riksdagen 1987188. ösaml. Nr37

Claes Norgren: Svaret är nej, annars skulle vi ha framfört ett sådant förslag.

Torsten Karlsson: I riksgäldskontorets remissvar finns det några invändningar
mot departementspromemorians förslag: 1. Riksgäldens handel med
värdepapper bör inte beskattas. 2. Löptidsdifferentieringen vad gäller
premieobligationer bör slopas. 3. Den s.k. internbankhandeln bör undantas
från beskattning.

På de två första punkterna har regeringen helt och hållet tagit hänsyn till er
kritik och ändrat förslaget. På den tredje punkten har man delvis gått er till
mötes vad gäller skatten på fondkommissionärernas handel för egen
räkning.

Kan man mot denna bakgrund räkna er till dem som är totalt avvisande
mot skatten, bl.a. med tanke på att också riksgälden har betonat behovet av
att det sker ett skatteuttag inom finanssektorn.

Claes Norgren: Svaret är nej.

Jan Bergqvist: Därmed är vi klara med den här omgången av frågor och svar.
Jag överlämnar ordet till P.-O. Edin för ett inledningsanförande.

P.-O. Edin: Det har sagts mycket om den här skatten och många olika
åsikter har framförts om den. Det kan delvis ha sin grund i vilket perspektiv
man har.

Har man som finansminister ansvaret för landets ekonomi och har beslutat
om en devalvering som för över 20-30 miljarder kronor från löntagarna till
kapitalägarna, skall man ju också vid ett budgetunderskott på 90 miljarder
på något sätt strama åt ekonomin. En finansminister hanterar således stora
ekonomiska problem, och då är man naturligtvis medveten om att de insatser
som görs inte till alla delar är positiva, utan i de flesta fall har insatserna både
plus- och minussidor.

Om man betraktar valpskatten ur finansministerns perspektiv är nog
denna en av dem mer riskfria politiska åtgärder som har vidtagits under de
senaste sex-sju åren. Jämfört med vad som inträffar när man vidtar de
tidigare nämnda åtgärderna eller när man drar in 3-4 miljarder från
pensionärerna, kan inte några större saker inträffa genom införandet av
denna skatt. Den innebär nog inte någon högriskverksamhet för finansministern.

Om man däremot är mäklare på penningmarknaden och huvudsakligen är
beroende av en mycket stor omsättning på penningmarknaden, kan även
marginella försämringar av omsättningen leda till att man helt enkelt förlorar
en mycket stor del av sin vinst.

I det fallet kan man betrakta denna skatt på ett helt annat sätt, som en
högriskinsats. Den som befinner sig i den situationen anser nog att detta är ett
mycket riskfyllt äventyr.

Jag vill framför allt se den här skatten ur samma perspektiv som
finansministern gör. Det finns inte några teoretiska modeller som en ekonom
kan tillämpa för att räkna ut vilka effekterna blir på denna marknadslikviditet.
Vad man möjligen kan göra är att jämföra med liknande insatser, och då
ligger omsättningsskatten på aktier närmast till hands. Om omsättningsskat -

SkU 1987/88:37

Bilaga

42

ten på aktier sades det att den skulle leda till att likviditeten på den svenska
marknaden skulle bli oacceptabelt låg och att börshandeln skulle flyttas till
London och andra utländska städer. Om skatten över huvud taget fick någon
effekt, så var den så pass marginell att den doldes i andra effekter som
påverkade aktiemarknadens omsättning - som Tommy Franzén påpekade
gick den en gång ner och en gång upp. Det är andra faktorer än
omsättningsskatten som har större betydelse för aktiemarknaden.

Jag har försökt ta reda på om detta är en stor eller en liten skatt i
förhållande till omsättningsskatten på aktier. Jag tror att den nu föreslagna
skatten utgör ungefär 1 % av omsättningsskatten på aktier. Kostnaden för
varje transaktion är alltså en hundradel av den belastning som omsättningsskatten
på aktier belastar en aktietransaktion med. Nu säger kanske någon
att detta inte är jämförbart eftersom det rör sig om så olika marknader. I dag
är alla transaktionskostnader för aktier mycket högre än transaktionskostnaderna
för värdepapper. Om man jämför spread på obligationer och courtage
på aktier, finner man att transaktionskostnaden för aktier är tio gånger högre
än transaktionskostnaden för ett penningmarknadsinstrument. Den föreslagna
skatten ligger i sin tur i storleksordningen en tiondel av omsättningsskatten
på aktier.

Konsekvenserna av denna har inte varit så stora, och det ser inte heller i
detta fall särskilt riskfyllt ut. Alla ekonomer inser att den föreslagna skatten
skulle komma att försvaga likviditeten på marknaden, men troligen inte mer
än vad andra faktorer ändå påverkar marknaden.

Märket maker-marknaden är en annan typ av marknad, och den kan vara
känslig. Därför kan det finnas risk för att förändringarna där kommer att bli
större.

Men vad händer om märket maker-marknaden avsevärt skulle påverkas?
Vad händer om likviditeten på marknaden sjunker? Ja, det händer i så fall
inte särskilt mycket med vår reala ekonomi. Det finns t.o.m. de som påstår
att den egentligen bara blir bättre.

I den reala ekonomin är det bl.a. produktionen, arbetsinsatser, sysselsättning
och bytesbalansen som skall styra. Den finansiella delen är ju ett
hjälpmedel, olja i maskineriet så att säga. Om den försämras spelar i sig ingen
roll. Det är enbart försämringar i den reala ekonomin som har någon påtaglig
negativ effekt. Före 1980-talets ingång hade vi inte någon sådan här marknad
i den svenska ekonomin. Trots detta kunde man skaffa pengar till denna.

Det finns ekonomer som tror att eftersom trögheten är så stor i den reala
ekonomin, att det när det gäller att vända en arbetskraftström från Göteborg
till Malmö tar fyra år innan man får några reala effekter, har vi inga behov av
att i den finansiella ekonomin kunna göra en penningtransaktion mellan
Göteborg och Malmö på en tiondels sekund. Tvärtom, det kanske skapar
obalanser i ekonomin och störningar mellan den finansiella och den reala
ekonomin. Men jag skall inte påstå att det förhåller sig så.

Även om skatten inte skulle få en alldeles påtaglig effekt på likviditeten på
dessa marknader, kommer den naturligtvis att vara utomordentligt betydelsefull
för de personer och institutioner som är av beroende av handel på
marknaden.

Jag tror dock inte att den kommer att spela särskilt stor roll för AP-fondens

SkU 1987/88:37

Bilaga

43

avkastning eller t.ex. för de slutgiltiga mottagarna av obligationer. Förr i
tiden gick obligationerna i stort sett direkt från staten till AP-fonden, bank
eller försäkringsbolag. Det fanns inga mellanhänder som tog del av statens
räntebetalningar. I dag går inte all den ersättning, som staten betalar ut i form
av räntor och annat till innehavare av obligationer, till AP-fonden. De
slutgiltiga innehavarna får totalt sett betala en kostnad för att upprätthålla
denna marknad, vilket de av andra skäl ansett det vara värt. När man talar
med någon berörd person kan man konstatera att de tycker att det är väldigt
roligt att ha en sådan marknad. Den nya skatten kommer nog inte att vara av
någon större betydelse för AP-fonden, vare sig det gäller lönsamheten eller
långsiktig likviditetspåverkan.

Däremot får riksbanken, som har övergått från att påverka marknaderna i
ett mer regleringsbetonat system till att göra det i ett mera marknadsbetonat
system, nu kanske arbeta på ett något annorlunda sätt. Jag tycker att det är
bra, men andra kan tycka att det är dåligt. Det är en värderingsfråga.
Samhällsekonomiskt tror jag inte att det har någon avgörande betydelse.

Min huvudslutsats är att denna skatt inte kommer att medföra just några
risker. Som skatt betraktat är den ganska effektiv. Ur marknadsekonomisk
synpunkt skulle vi inte ha några skatter alls. Vi skulle inte heller behöva ha
några skatter, om de inte var nödvändiga för att finansiera t.ex. vård av barn
och sjuka. Alla skatter stör, men denna skatt stör sannolikt inte så mycket i
jämförelse med flertalet andra skatter. Omsättningsskatten på aktier är
enligt min bedömning mycket allvarligare. Den har ju inneburit en försvagning
av aktiemarknadens likviditet och omsättningsförhållanden.

Den nu föreslagna skatten är en välmotiverad skatt, och fördelningspolitiskt
finns det utrymme för den. Avsikten med skatten är att skapa större
neutralitet mellan reala och finansiella placeringar. Dessutom kommer
denna skatt att dra in 1 miljard till statskassan. Den fyller också en funktion
för att åstadkomma en rimlig fördelning mellan politikens gracer och
belastningar. Nu kommer även de som har dragit stora ekonomiska fördelar
av krispolitiken i Sverige - bl.a. aktörer på kapitalmarknaden - att få vara
med och betala. Detta fyller en viktig socialpolitisk funktion i vår ekonomi.
Därför är det en ganska välmotiverad skatt.

Gösta Karlsson: TCO sade i sitt yttrande över promemorian att man rent
allmänt sett är principiellt för en breddning av skattebaserna.

Promemorian innehöll en synpunkt som gjorde oss litet skeptiska till alla
delar i förslaget om denna skatt. Även efter det att vi har studerat regeringens
proposition kvarstår denna tveksamhet. Det gäller avsnittet som behandlar
märket maker-funktionen på denna marknad. Vi är rädda för att en
beskattning av märket maker-funktionen kan få negativa effekter. Dels
ställer man sig litet frågande till huruvida finansmarknaden som sådan bör
kylas ned, dels kan man ifrågasätta om detta i så fall är det bästa sättet att
åstadkomma en sådan nedkylning. Det kanske finns andra sätt som är
effektivare.

Vi har fortfarande kvar en ganska negativ syn på att märket makerfunktionen
skall beskattas. Det har nu föreslagits en minskning av beskattningen
till hälften på detta område, men vi står fast vid vår uppfattning att

SkU 1987/88:37

Bilaga

44

man bör undanta hela internbankhandeln från beskattning. Visserligen är
det svårt att exakt beräkna effekterna, men vi vill undvika att man går
tillbaka till en helt reglerad kapitalmarknad.

Jan Bröms: I sitt remissyttrande avstyrkte SACO/SR förslaget med den
huvudsakliga motiveringen att vi saknade en analys av hur skatten påverkar
handeln. Eftersom denna fråga nu har diskuterats en längre tid i utskottet,
inskränker jag mig i min inledning till tre mer principiellt hållna slutsatser.

Den första gäller bakgrunden till skatteförslaget. Som vi tolkar det växte
skatten fram utifrån en allmän uppfattning att banker och kommissionärer
alltför lätt tjänade alltför mycket pengar. Skatten marknadsfördes ju delvis
just som en skatt för finansvalpar. Finansministern var inne på samma sak i
sin inledning, där han motiverade skatten ur fördelningssynpunkt och som ett
medel att kompensera för en bristfällig kapitalvinstbeskattning.

Vi anser detta vara ett orationellt sätt att utforma skatter. Svensk
skattelagstiftning är fylld av outsagda kedjor av det här slaget. Våra höga
marginalskatter har tvingat fram mängder med avdragsmöjligheter, undantag,
dispenser och framför allt ett regelsystem där vi tvingas att beskatta
kapitalvinster på ett annat sätt än andra löpande inkomster. Detta har lett till
framväxande möjligheter till en aktiv skatteplanering, vilket i sin tur har
skapat politiska förutsättningar för att vi skall kunna ha de högsta förmögenhets-
och arvsskatterna bland de industrialiserade länderna. Det finns således
orsakssamband av olika slag.

Resultatet har blivit ett komplicerat, svåröverblickbart skattesystem, som
det är svårt att skapa allmänt förtroende för. Vad som behövs - om det är
fördelningspolitik man är ute efter - är motsatsen, nämligen att man så klart
som möjligt kan definiera vad som är inkomst och att den också beskattas
med ett minimum av skattekrediter och reserveringar. Om någon tjänar
mycket, skall han betala skatt för detta, men det skall också klart framgå att
han betalat skatt för de resurser han disponerar över. Först på den
grundvalen kan man skapa förtroende för skattesystemet.

Om lättheten att tjäna pengar på en finansmarknad utgör en grund för
detta skatteförslag, hade det varit rationellt att se över de nedskrivningsmöjligheter
för aktier och obligationer som finns inom kommissionsverksamheten
och bankväsendet. Man kan t.ex. titta på avsättningar till värderegleringskonton
i syfte att åstadkomma en effektiv beskattning av vinsterna. När
man granskar bl.a. bokslutsköp av olika värdepapper finner man - såvitt vi
förstår - att mycket behöver göras på detta område.

I denna anda bör man i skatteutskottet och i svensk lagstiftning närma sig
ett sådant här fördelningspolitiskt problem.

Den andra fråga som jag vill ta upp rör den koppling som görs i
kompletteringspropositionen till pensionssystemet. Den gör oss inte lyckliga.
Finansieringen av pensionerna är den kanske största och viktigaste fråga
som riksdagen och det politiska Sverige har att ta ställning till under de
närmaste åren. Såvitt jag förstår bör det vara en huvuduppgift att skapa
förtroende och klarhet i två avseenden. Det ena är att människor klart och
tydligt skall veta vilka pensioner de har att räkna med i en framtid, och det
andra är att skapa ett brett förtroende för att systemen håller och att

SkU 1987/88:37

Bilaga

45

5 Riksdagen 1987188. 6sami Nr37

riksdagen tänker se till att det uppkommer en finansiering som klarar den
dryga räkning som det handlar om.

Den osäkerhet som råder om pensionssystemet är lätt att spinna på. Men
den skapar väldiga kostnader för samhället i form av att folk överförsäkrar sig
och samlar på sig pengar, vilket i nästa skede i realiteten leder till att man
måste göra slut på pengarna, och detta sänker pensionsåldern på ett sätt som
kanske inte är bra vare sig för människorna eller samhället. Vi menar att man
genom att diskutera pensionernas finansiering i ett sådant här perspektiv i
själva verket skapar en föreställning om att att pensionslöftena är litet grand
vaga och osäkra. Det etablerar en farlig osäkerhet - samhället vet egentligen
inte vet vad man kommer att orka med och har råd med i slutänden. Jag
tycker att den här kopplingen är onödig, olycklig och dyrbar för samhället.

Den tredje mer principiella frågan, som jag inte känner mig som någon
expert på, gäller märket maker-funktionen och hanteringen av fondkommissionärernas
värdepapperslager. Jag vill där säga att i den mån en prövning av
systemet leder fram till att vi med en viss sannolikhet får ett system som gör
det dyrare, tekniskt långsammare och mera tidskrävande för småsparare att
gå in på aktiemarknaden, så är skatten även ur den synvinkeln mycket
olycklig.

Lars Sandberg: Vi vill från PRO:s sida tacka för att vi har bjudits in till denna
utfrågning. Vi har utgått från att skälet härtill är att den föreslagna
utvidgningen av skatten på värdepapper bl.a. motiveras av behovet att betala
den höjning av nu utgående pensioner som erfordras för att återställa fullt ut
värdesäkra pensioner. Av naturliga skäl har jag varken anledning eller
förmåga att lägga några synpunkter på skattens tekniska konstruktion. Men
PRO är ju en intresseorganisation som bl.a. har till uppgift att medverka till
en utveckling som ger en ekonomisk trygghet åt alla som uppbär pension.
Mot den bakgrunden så gäller vårt intresse framför allt att se till att
politikerna håller sina löften till pensionärerna när det gäller bl.a. pensionens
storlek.

Men vårt intresse gäller inte enbart pensionerna i dagens läge. Det är minst
lika viktigt att pensionärerna kan känna trygghet för framtiden. En given
förutsättning för detta är att samhället skapar en stabil, trygg och produktiv
ekonomi. Pensionärerna vet vad detta betyder, eftersom så nära i tiden som
under senare delen av 70-talet och i början av 80-talet, då samhällsekonomin
försämrades, pensionärerna fick vidkännas kraftiga ingrepp i trygghetssystemet.
Vi ser det därför som angeläget att pensionärernas trygghet finansieras
på ett rättvist och solidariskt sätt. Från den synpunkten ser vi det alltså som
angeläget att man kan finna finansierings- och fördelningspolitiska vägar som
verkligen upplevs som rättvisa. Vi ser givetvis allra helst att de som verkligen
skulle ha råd till det, och för vilka man kanske t.o.m. kan ifrågasätta om
pengarna gör riktigt god nytta, får ta på sig ett ökat ansvar.

Det har hänt mycket i Sverige sedan devalveringen 1982 och sedan den s.k.
devalveringsavräkningen på pensionerna sedermera kom. Produktionen har
ökat, arbetslösheten har sjunkit till mycket låga tal och ekonomin har blivit
ganska stabil igen. Det är mot den bakgrunden som PRO under senare år
ansett det inte vara möjligt att dröja längre med den utlovade kompensatio -

SkU 1987/88:37

Bilaga

46

nen till pensionärerna. Vi har också hävdat att den bör ske vid en tidigare
tidpunkt än januari 1989, bl.a. med hänvisning till utvecklingen av lönerna
under senare år. Detta kändes särskilt viktigt när vi kunde se hur många
gjorde stora och ibland spekulativa vinster på utvecklingen, medan pensionärerna
fick vänta på sin kompensation. Långt värre var det, skulle jag vilja
säga, att se hur miljarderna snurrade runt i alltmer spekulativa svängar på
finansmarknaden och hur banker, försäkringsbolag och kommuner kunde
förlora hundratals miljoner av medborgarnas eller spararnas pengar, medan
kompensationen för pensionärerna dröjde och de alltjämt fick leva med en
sänkt standard. Den sänkta standarden för pensionärerna har inneburit att
man har under de gångna fyra-fem åren fått avstå från 15-17 miljarder av
vad man annars skulle ha fått ut. I det läget, och mot bakgrund av den
jämförelse jag gjorde, så har vi svårt att se något mer rättvist sätt att ordna
finansieringen av pensionärernas välgrundade krav på att återställa pensionerna
till rätt värde än att lägga en skatt, därtill mycket måttlig om man ställer
det mot vad pensionärerna har fått avstå, på ca 1 miljard på denna del av
finansmarknaden.

Jag skulle också vilja mycket snabbt dra några paralleller tillbaka i tiden till
andra strider som gällt pensionärerna och deras levnadsvillkor. ATP-striden
har redan nämnts, och vi vet att några hävdade att ATP-avgiften som skulle
finansiera våra pensioner skulle bli en omöjlig pålaga på näringslivet. Man
hade fel. Det gick utmärkt för det svenska folkhushållet att solidariskt bygga
upp ett pensionssystem åt de många löntagarna. År 1986 hade vi tillfälle att
vara i denna lokal vid en utfrågning som gällde engångsskatten. Då fick vi
från PRO en del kritik för att vi inte stämde in i kören mot engångsskatten. Vi
trodde inte på de våldsamma övertoner som då kom till uttryck. För oss var
det viktigare att statens ekonomi kunde stabiliseras för att därmed garantera
en fortsatt framtida trygghet för pensionärerna. I dag kan vi konstatera att vi
även på denna punkt har fått rätt.

Inom PRO är vi således övertygade om att kritiken mot den nu aktuella
skatten har ungefär samma karaktär som tidigare kritik och farhågor i frågor
som har gällt pensionärerna. Vi anser att farhågorna inför denna skatt är
starkt överdrivna. Men den nytta denna blygsamma skatteintäkt kan göra för
pensionärerna kan däremot aldrig betvivlas.

Erik Jonsson: Den utfrågning som vi har fått lyssna till ger ju en mycket klar
bild av att frågan är komplicerad, men i motsats till Lars Sandberg så vill jag
inte värdera den kritik som har framförts. Vi har inom Pensionärsförbundet
inte haft resurser att göra någon bedömning av skattens sannolika inverkan
på näringsliv och samhällsekonomi, men väsentligt är att svenskt näringsliv
får arbeta under sådana förhållanden att den ger sitt bidrag till en stark
svensk ekonomi. Det är förutsättningen för pensionärernas värdesäkring och
en ekonomisk tillväxt och likaså för en ökad standard. Då är det angeläget att
pensionärerna kan flytta fram kraven från värdesäkring till standardföljsamhet.

En annan fråga som oroar oss just nu, och som jag inte kan underlåta att ta
upp när jag har det unika tillfället att ha skatteutskottets ledamöter som
åhörare, är den ekonomiska situation som uppstår för en pensionär som har

SkU 1987/88:37

Bilaga

47

låg pension - observera att det här är fråga om den som har låg pension - och
som gör en insats och tjänar några tusenlappar extra. Här blir det en
kombination av en avtrappning av den särskilda skattereduceringen och det
kommunala bostadstillägget som gör att han faktiskt många gånger mår bäst
ekonomiskt om han bildligt talat håller sig till gungstolen och inte gör
någonting. Än värre blir det om han under sin aktiva tid bidragit till vad
finansministern kallar sparandet i Sverige och har några tusenlappar i
ränteinkomster. Då gör den här kombinationen att det ofta blir fråga om
pomperipossaeffekter. Förmögenhetsgränserna för avtrappningen av KBT
har legat kvar på samma nivå sedan 1976, och i dag är 1976 års krona värd
42 öre. Man måste ju ta tag i detta. Jag har ställt en rak fråga till partiledarna i
pressen och har fått ett svar som inte genomgående har varit riktigt lika rakt.
Men klart är att man har observerat den här frågan och ser att man måste ta
itu med den. Vi vill från pensionärshåll säga att det bör man göra snart.

Anita Johansson: Först har jag två frågor till P.-O. Edin. LO var en av de
organisationer som tidigt gick ut och sade att utvecklingen på värdepappersmarknaden
borde bromsas. Samtidigt har vi här hört, kanske till leda vid den
här tidpunkten, att detta skulle få väldigt många negativa konsekvenser. Kan
du förklara varför era bedömningar skiljer sig så mycket från de 35 andra
remissinstansernas?

Det finns en fråga till där jag skulle vilja att P.-O. Edin något kunde
upplysa oss. Det har sagts här att denna beskattning kommer att få många
negativa konsekvenser med höjda räntor och mycket annat. Skulle du vilja ge
din syn på den typ av negativa konsekvenser som kommit fram här i dag?

P.-O. Edin: Om vi går till den första frågan om varför det är så viktigt att göra
något åt detta, så kan jag motivera det i ett allmänt fördelningspolitiskt
perspektiv. Men här är argumenten så uppenbara att jag inte skall gå in
närmare på dem. Jag tror att det som känns mest allvarligt och mest akut, inte
minst mot bakgrund av att vi befann och fortfarande befinner oss i en period
där det gäller att få Sveriges ekonomi på fast mark, än att få ekonomin att
fungera på ett rimligt sätt. Det svåraste problemet därvidlag är i dag, liksom
sedan hundra år tillbaka, det man brukar kalla stabiliseringspolitiska
problem. Hur skall man kunna få acceptans av höga vinster som ger tillväxt i
ekonomin och som skapar full sysselsättning och av samhällsekonomiskt
sunda och rimliga lönekostnadsökningar som ger den för konkurrenskraften
och för inflationen nödvändiga utvecklingen? Vi försöker här i landet i det
perspektivet upprätthålla den fulla sysselsättningen, men i andra länder har
man gett upp detta med en full sysselsättning. De har löst den motsättningen
på det sättet, men det vill inte vi och allra minst arbetarrörelsen göra.

Vi försöker att spela vår roll i det hela och att övertyga våra medlemmar
om att även om det på kort sikt ser bäst ut att driva upp lönekostnaderna
snabbt och så mycket som möjligt för varje grupp, så är det något som i
slutänden kommer att slå tillbaka på oss alla. Det är inte en förnuftig
långsiktig politik och det är inte i vårt intresse att göra så. Vi säger på något
sätt i ett budskap till människor att vi måste agera förnuftigt i förhållande till
allas ekonomi, till samhällsekonomin och till hur vi alla kommer att få det
också på litet lång sikt. Vi kan inte bara var och en på sitt håll försöka sno åt

SkU 1987/88:37

Bilaga

48

oss så mycket det går. Detta har vi mycket stor förståelse för bland våra
medlemmar - vi har kloka medlemmar, förstående medlemmar därvidlag.
Men om vissa grupper inte beter sig på det sättet och människor upplever att
andra grupper snor åt sig kommer man att säga: Det hjälper ju inte om vi
håller igen, och då är vi inte beredda att under åratal hålla igen. Det är därför
oerhört viktigt att man får ett system som upplevs som rimligt och rättvist i
det här avseendet.

När rekonstruktionspolitiken började bedrivas år 1982 framhöll jag många
gånger att politikerna säger att nu måste vi ta nya och gemensamma tag och
att vi skall bära bördorna lika. Jag gick ut bland våra medlemmar och sade att
det är lögn, det där är fel. Vi skall inte alls bära bördorna lika. Det enda sättet
att få det här att fungera är att löntagarna bär bördorna och kapitalägarna får
högre vinster. Det är tyvärr det enda sätt vi känner, att höja vinsterna för att
få de här effekterna. Det är löntagarna som till en början skall bära bördorna,
något annat sätt att reda upp det här vet jag inte, och det vet inte någon annan
heller. Det är så det måste gå till.

Men för att få med medlemmarna på en sådan politik måste man säga att
det när det sedan blir dags och möjligheten finns att ge löntagarna något
positivt, då skall de också få detta. Att industrin var tvungen att få mer
pengar att röra sig med och till investeringar för att få större vinster fanns det
och finns det förståelse för. Men varje annan grupp som försöker rida på
vågen och tillskansa sig egna fördelar, stora vinster och stora inkomster, blir
ett hot mot möjligheterna att föra den här politiken, inte minst mot våra
förutsättningar för att kunna övertyga medlemmarna om att ställa upp för
Sveriges bästa. Därför måste man i politiken i någon mening fördela sina
gracer någorlunda jämnt.

När det uppstår öar av kraftiga vinster, stora inkomstökningar, Porschehysteri
och liknande så måste politikerna reagera i någon mening. Man måste
säga: Det här var inte meningen med vår politik. Det var meningen att vi
skulle få en balanserad ekonomi och att de många människorna skulle få del
av detta resultat.

Det är då nödvändigt att kyla ned utvecklingen ;huruvida det är tekniskt
bra eller dåligt för den aktuella delmarknaden i sig blir av underordnad
betydelse. Att få stabiliseringspolitiken att fungera är det överordnade målet
i varje ekonomisk politik som kan få rätsida på problemen. Det har varit på
det sättet så länge vi har haft en industrialiserad värld. Stabiliseringspolitiken
är det grundläggande problemet och nyckeln till framgång i all ekonomisk
politik. Då blir frågan om rättvisan mycket viktig, och detta är vårt
huvudmotiv i detta sammanhang.

Så till den andra fråga som Anita Johansson ställde om hur allvarliga
konsekvenser det här kan bli fråga om. Jag menar att detta i alla avseenden är
en liten skatt. Den har så liten betydelse för allting att en effekt för räntans
höjd inte är mätbar och inte kommer att bli mätbar. De ekonomer jag talat
med har försökt göra en uppskattning. Om hela effekten av skatten skulle slå
på räntans höjd så kan det knappast ens bli fråga om en tiondels procent. Vi
vet att riksbanken kan påverka räntan med 1 å 2 % när den är på väg uppåt.
Vill riksbanken kompensera de få punkternas höjning det här kan bli tal om
så är det mycket lätt att göra. I slutänden spelar det inte alls någon roll för

SkU 1987/88:37

Bilaga

49

räntan, skulle jag vilja påstå. Det enda som det verkligen kan få någon reell
betydelse för- som jag bedömer det och som jag tror flertalet bedömare gör -är just för den här berömda likviditeten på den finansiella marknaden. Där
har vi inga erfarenheter och kan inte med bestämdhet säga vad som sker.
Men om det får stora effekter spelar det inte någon fasligt stor roll för den
ekonomiska politikens framgång; vi kan leva med att den sjunker ganska
långt ner. Men om man bedömer att detta trots allt var mindre önskvärt så får
man väl göra något åt omsättningen på marknaden och märket makerfunktionen,
och sedan är ingen större skada skedd. Vi får en doppning av
marknaden under en period, men som jag sade inledningsvis är det inte något
stort chanstagande från en finansminister att lägga fram ett förslag om en
sådan här skatt. Han har tagit mycket större risker än den här typen av risk.
Det hela ger ganska små effekter i ekonomin totalt sett, det tror jag att man
kan vara ganska säker på.

Anita Johansson: Jag vet att tiden lider, men jag skulle ändå vilja ställa en
fråga till Gösta Karlsson och Jan Bröms. Om man nu skall väga de eventuella
negativa konsekvenserna på finansmarknaden mot den förbättring som det
här ändå blir för pensionärerna, hur utfaller enligt er mening avvägningen i så
fall?

Gösta Karlsson: Låt mig först kommentera föregående fråga om effekterna
på penningmarknaden. P.-O. Edin säger att om man på grund av beskattningen
av märket maker-funktionen får negativa effekter och likviditeten
försvinner på marknaden, så får man väl sedan göra något åt det. LO har där
kanske en något annan uppfattning än TCO. Vi tror att risken är så stor att vi
vill undanta just den funktionen från beskattningen redan i det här läget.

Vi har ju sagt att vi är beredda att till viss del ställa oss bakom en ökning av
beskattningen på värdepappershandeln, så att åtminstone en del av de här
medlen kommer in till statskassan.

När det sedan gäller avvägningen gentemot pensionärerna har vi inte i
första hand bedömt frågan om beskattningen på det sättet att vi ställt den mot
vissa olika gruppers situation. Vi har sagt ja till en utvidgad skatt på
värdepapper, men vi vill att man skall undanta internbankhandeln från
beskattningen, eftersom vi tror att de negativa effekterna annars för
likviditeten och riskkapitalmarknaden framöver kommer att bli så stora att vi
inte vill ta den risken. Vi har inte direkt gjort ställningstagandet att det
antingen blir fråga om att införa den här skatten eller att inte kunna ge
pensionärerna deras pengar. Man kan inte utgå från att om vi inte får den här
skatten så kommer man inte att kunna göra något för pensionärerna. Jag tror
att frågeställningen är felaktig.

Jan Bröms: Vårt remissvar var ett så att säga mjukt avslag, en mjuk synpunkt
om att den här skatten inte borde införas. Själva grunden för vårt
ställningstagande var att man dåligt motiverat vilka verkningar en sådan här
skatt får och hur den kommer att påverka olika typer av marknader och
handeln med finansiella papper. På den grunden tyckte vi att det inte var
rationellt att lägga fram ett sådant här förslag nu. Vår utgångspunkt här är
den rakt motsatta till P.-O. Edins argumentering. Man kan inte i skattelag -

SkU 1987/88:37

Bilaga

50

stiftningen på det sätt som vi menar att man har gjort låta skatter utvecklas
utifrån olika psykologiska behov som finns och låta dessa bestämma om man
skall klämma åt eller införa lättnader här eller där. Det blir fråga om
psykologiska strömmar av olika slag för att gynna småföretagare, låginkomsttagare,
hemmafruar, yrkesarbetande osv. Skattesystemet måste byggas
upp på rätt så strikta rationella grunder, och där ser vi ingen annan grund
än en enhetlig konsekvent inkomstbeskattning som folk har förtroende för.

När det gäller frågan om pensionärerna och pensionssystemet på lång sikt
är vår reaktion att det är en sidoargumentering att försöka skapa en koppling
till pensionerna. Vi har ett gigantiskt probem med att göra klart vad vi vill ge
för pensioner och vad de skall få kosta i samhället på litet längre sikt. Det
problemet skall lösas. Den debatten är inte betjänt av att man spinner på den
osäkerhet som stora delar av svenska folket nu känner inför vårt pensionssystem.
Här måste man klargöra saker och ting, och den här frågan är en
droppe i havet i den debatten.

P.-O. Edin: När det gäller valet mellan att bygga upp ett rationellt
skattesystem eller att använda sig av sådana ad hoc-insatser som det här kan
sägas vara fråga om, har jag till femtio procent precis samma synsätt som Jan
Bröms. Huvudmålet i hela skattereformeringen måste vara att bygga upp ett
effektivt och rationellt skattesystem. Om vi hade haft ett sådant skulle vi inte
behövt göra den här typen av insatser. Tyvärr så har vi inte ett sådant, och vi
är flera år ifrån det. Vi kan fram till dess faktiskt inte lägga oss helt still, utan
vi måste arbeta med det ad hoc-system som vi har, och då blir det fråga om
den här typen av insatser. Som bekant har ju t.o.m. LO varit beredd att
resonera om detta. Får vi en effektiv beskattning av kapitalinkomster så kan
vi resonera om hur vi skall ha det med arvs- och gåvobeskattningen och
förmögenhetsbeskattningen. Den dagen vi får ett effektivt och rationellt
skattesystem så tycker jag att vi också skall överväga frågan om den här typen
av omsättningsskater, både den på aktier och den nya på värdepapper.

Margit Gennser: Jag vill i huvudsak rikta mig till P.-O. Edin. Vi är överens
om att transaktionskostnaderna höjs på grund av den här skatten, och jag
skulle tro att vi också är överens om att detta skadar de finansiella
marknaderna. Vi fick höra ett konstaterande av att det blir litet mindre olja i
maskineriet. Om det blir mindre olja i min bil så brukar det inte vara bra för
den.

Jag skulle för det första vilja fråga P.-O. Edin: Är det helt enkelt så, att de
finansiella marknaderna bedöms ha en så liten betydelse för det svenska
välståndet att det inte spelar någon roll ifall man konstruerar och inför en
skatt som måhända ger marknaderna så stora konkurrensnackdelar att de
inte kommer att kunna överleva i den internationella konkurrensen?

För det andra framhölls att det är fråga om en liten skatt men en skatt med
betydande effekter, såvitt jag har förstått, på den offentliga sektorn, för
kommunernas och landstingens upplåning etc. De får högre kostnader, och
vi vet att alla skatter på litet längre sikt hamnar hos konsumenter, löntagare
och pensionärer. Får vi en skatt som är skadlig får vi en sämre tillväxt.

Är det verkligen befogat att av psykologiska skäl införa en sådan här till

SkU 1987/88:37

Bilaga

51

synes liten skatt som kan få mycket stora konsekvenser för vårt framtida
välstånd?

P.-O. Edin: Margit Gennser säger att transaktionskostnaderna höjs. Jag vill
då påpeka att skatten på aktier höjer de höga transaktionskostnaderna på
den sidan med i storleksordningen 400 %. Det är alltså en ganska kraftig
skatt. Men den har inte fått så stora konsekvenser. Den skatt vi nu diskuterar
kan bedömas på t.ex. obligationsmarknaden leda till en höjning av de mycket
låga transaktionskostnaderna med ca 30-50 %. Detta är alltså en förhållandevis
låg skatt, och den kan därför a priori tänkas få små effekter.

Margit Gennsers huvudfråga var egentligen: Om nu skatten får effekter på
marknadens likviditet, spelar det då ingen som helst roll för den reala
ekonomins funktionssätt? Kapitalmarknadens uppgift är att föra pengar från
en överskottssektor till en underskottssektor. Jag brukar säga att den är en
transportbransch. Förr skedde transporten av pengar mer direkt. Pengarna
togs från ett ställe och fraktades direkt till ett annat. Däremellan fanns inte
många marknadsfunktioner. Detta var i någon mening effektivare. Det gick
t.ex. åt mindre vinstmedel i ekonomin för dessa transaktioner. Det krävdes
också avsevärt färre personer. I slutändan satt de som behövde pengar, t.ex. i
industrin. De visste att det i stort sett fanns ett sätt att finansiera en expansion
och i stort sett en ränta på pengarna. De behövde inte bekymra sig särskilt
mycket för detta. De visste hur finansieringssidan såg ut. De kände till
marknaderna och hur möjligheterna till investeringar, sysselsättning och
export såg ut.

Det system vi har i dag är mycket mer komplext. Jag kan förstå att
teoretiker och auktörer på marknaderna är förtjusta över detta system, som
geren vackrare marknadsfunktion. Men det är dyrare att flytta pengarna nu.
Det sysselsätter åtskilligt många fler hjärnor. När jag anordnar en kurs i
finanskunskap på nationalekonomiska institutionen i Uppsala tecknar sig
70-80 deltagare - alltså en klar överteckning. Många av våra unga hjärnor
arbetar nu inte för att bli ingenjörer, produktionstekniker eller vanliga
företagsekonomer, utan de går till den finansiella marknaden. Ett mycket
viktigt realkapital, i meningen produktionskraft och innovationskraft, sugs åt
det hållet.

Jag ställer mig litet undrande - och det tror jag att varje seriös ekonom gör
- till om det är bra eller dåligt totalt sett att vi har dessa perfekta marknader.
Det kanske är negativt, och inte positivt, att vi har dessa stora vinster. Det är
inte alls säkert att det är positivt. Det kan hända att ekonomin skulle fungera
på ett enklare sätt om denna transportsektor för pengar fungerade litet mer
som andra delar av ekonomin, med inbyggda trögheter. Det finns inget vare
sig empiriskt eller teoretiskt belägg för det ena eller andra.

Kan en så liten skatt med så stora negativa samhällsekonomiska effekter
vara vettig? frågade Margit Gennser. En liten skatt med stora negativa
samhällsekonomiska effekter kan inte vara vettig. Det är alldeles riktigt.
Däremot är sannolikheten att denna skatt har stora negativa samhällsekonomiska
effekter i stort sett noll, enligt min bedömning. Den har väldigt små
negativa samhällsekonomiska effekter. Den enda påtagliga effekt skatten
kan ha är att den, som jag sade tidigare, kan påverka likviditeten på dessa
marknader.

SkU 1987/88:37

Bilaga

52

Margit Gennser: Per-Olof Edin och jag är till 50% överens: denna skatt kan
ha effekter. Nu gäller det storleken av dessa effekter.

Per-Olof Edin sade att vårt finansiella system är ett transportsystem. Han
sade att det har blivit modernare och att det är världsomfattande, men att det
kanske inte är någon fördel. Det förvånade mig. Nog har väl världshandeln
och över huvud taget specialiseringen och överföringen av kunskaper
internationellt sett höjt vår levnadsstandard mycket kraftigt? Vi kan ju gå
tillbaka till 1700-talet och göra jämförelser. Eller har jag fel? Behöver vi inte
mer komplicerade, mer utbildade system för att ytterligare öka tillväxten?

P.-O. Edin: Det är alldeleles riktigt att överförandet av kunskaper har betytt
oerhört mycket för utvecklingen. Däremot är det inte alls säkert att de
finansiella marknadernas ökade kapacitet har gjort det.

Före 1973 var det i stort sett omöjligt för ett land att ha ett stort överskott
eller underskott i budgeten. Det fanns inte en internationell kapitalrörlighet,
så att man kunde placera pengarna. Det betraktades som ett mycket stort
problem. Vad skulle t.ex. OPEC-länderna göra med sina 70-80 miljarder
dollar i överskott? Trögheten när det gällde att transportera pengar
internationellt utgjorde ett hinder för uppkomsten av stora obalanser i
realekonomin. Det är inte alls säkert att den ökade perfektionen när det
gäller att transportera pengar internationellt har haft någon annan viktigare
effekt än att öppna möjligheten för att skapa stora reala obalanser i
världsekonomin. Det är inte säkert att det i någon vidare mening är en positiv
effekt. Det kan ha liknande effekter även på nationell nivå. Jag påstår inte att
jag vet detta. Men det finns motsägande faktorer. Det är ingen som vet om
det är bra eller dåligt. Det finns seriösa bedömare som säger att en av
huvudorsakerna till att världsekonomin och de nationella ekonomierna för
närvarande uppvisar så stora svängningar och obalanser, jämfört med vad de
gjorde för 20-30 år sedan, kanske är att vi har blivit av med stora trögheter på
de finansiella marknaderna. Därmed har amplituden i förändringarna blivit
mycket större. Det är inte givet att det är dåligt med en större tröghet på
finansiella marknader.

Margit Gennser: OPEC-kartellen innebar att vi ändrade de relativa priserna.
Det ställde till mycket stora problem på de finansiella marknaderna. Jag
skulle vilja fråga Per-Olof Edin: Kan det inte vara så att just utvecklingen av
de finansiella marknaderna var det som gjorde att vi inte fick en ännu större
kris då?

P.-O. Edin: Ur vetenskaplig synpunkt är svaret på den frågan inte givet. För
min egen personliga del tror jag att det är precis tvärtom, att utvecklingen på
de finansiella marknaderna har medgett uppkomsten av större reala obalanser.
Jag tror inte att det knappast ens för USA:s ekonomi hade varit möjligt
att hålla sig med de mycket stora bytesbalansunderskott man har haft under
senare tid, om vi inte hade haft en utveckling av de finansiella marknaderna.
Det skulle alltså motverka en real obalans i världsekonomin. Jag tror att det
skulle vara omöjligt för Japan att hålla det mycket stora överskott i
bytesbalansen som landet har haft under lång tid, om vi inte haft denna
utveckling av smidigheten på de finansiella marknaderna. Om vi inte haft

SkU 1987/88:37

Bilaga

53

denna utveckling hade det hindrat uppkomsten av reala obalanser i
ekonomin, och därmed hade det haft en stabiliserande verkan.

Jag kan berätta att ekonomer för närvarande gör seriösa bedömningar
beträffande lönepolitiken och menar att den viktiga uppgiften för denna
skulle vara att införa större trögheter i systemet, så att inte svängningarna i
alltför stor utsträckning stör och hindrar den reala ekonomin att utbilda
någorlunda stabila förutsättningar.

Margit Gennser: Kan det inte vara så att stelheten leder till kris? Jag tänker
t.ex. på stelheten under åren 1929-31. Kan det inte vara så att våra
möjligheter med finansiella marknader som är rörliga, flexibla och kreativa
har kunnat leda oss ut ur denna kris? Min sista fråga är: Är det inte farligt för
Sverige att ställa sig vid sidan om en sådan här utveckling som fortgår världen
över?

P.-O. Edin: Självfallet kan stelheten i någon mening leda till obalanser.
Problemet ligger i att vi som utgångspunkt har enorma stelheter i den reala
ekonomin. Vi kan inte tänka oss att människor i sitt flyttningsbeteende, i sin
anpassning till reallöner reagerar som på Reuterskärmar, alltså förändrar sig
med en hastighet av 100 gånger i sekunden. Man byter inte arbetsplats i den
takten, utan man byter arbetsplats kanske vart tredje, vart femte eller vart
sjunde år. Spänningen med mycket snabbrörliga finansiella marknader och
tämligen trögrörliga reala marknader kan i sig skapa problem.

Man kan i grova drag säga att Sverige måste följa med i utvecklingen i vår
omvärld. Det är alldeles riktigt. I vissa speciella avseenden skall vi dock inte
alls följa med utvecklingen. När det gäller att utveckla en arbetslöshet på
10 % tycker jag absolut att Sverige skall ställa sig utanför utvecklingen. Men
det är inte möjligt för Sverige att välja en egen arbetslöshetslinje, om vi väljer
att på alla andra områden sudda ut gränserna. Suddar vi ut den svenska
nationella gränsen, kommer vi aldrig att kunna avvika från omvärlden när
det gäller utvecklingen av arbetslösheten. Då har vi överlämnat den
ekonomiska politiken till vår omvärld. Det kan hända att man i omvärlden
tycker att det är bra. Jag tycker inte att det är bra, inte så länge vi har en
omvärld där man är beredd att acceptera en 10-procentig arbetslöshet. Jag är
beredd att ibland ta vissa negativa konsekvenser som i teknisk mening följer
med att bibehålla gränserna, för att möjliggöra en egen svensk politik, t.ex.
för att skydda sysselsättningen. Det är min prioritering och den prioritering
man har gjort i den organisation jag tillhör. Att prioritera är en av de
viktigaste delarna i det politiska livet. Det gäller t.ex. att bestämma sig för om
man tycker att det är viktigt med internationalisering och att i alla lägen följa
omvärlden eller om man vill slå vakt om förmågan att avvika från omvärlden
t.ex. när det gäller arbetslösheten. Vi föredrar det senare. Detta är alltså en
typisk politisk prioritering. Det är inget tekniskt argument.

Britta Bjelk: Jag vill ställa en fråga till TCO. I TCO:s remissyttrande stod att
TCO principiellt förespråkar att man inom ramen för en totalt sett
oförändrad skattekvot skall bredda skattebasen. Har TCO fått garantier för
att skattekvoten inte skall ökas, eftersom man ändå tillstyrker förslaget? Det
nämns nämligen ingenting om besparingar i samband med detta förslag.

SkU 1987/88:37

Bilaga

54

I yttrandet sägs också att man tror att detta kommer att leda till någon form
av oligopol som i sin tur leder till höga räntenivåer, vilket man inte heller
tycker om. Trots detta tillstyrker TCO förslaget. Jag förstår inte riktigt hur
man kan komma fram till ett tillstyrkande, när man är emot de två viktigaste
delarna i förslaget.

Gösta Karlsson: Vi har sagt att vår principiella syn är att det är bra med breda
skattebaser och att det på sikt bör ge utrymme för skattesänkningar. Det är
riktigt att det inte i detta förslag framförs hur det skall gå till. Men jag tycker
inte att det är ett argument för att inte ge uttryck för sin principiella syn.

I vårt yttrande framför vi att vi uppfattar det som att det finns risker för att
förslaget kan leda till ökade räntekostnader, och det är något vi inte tycker
om. Vi har också sagt att det är svårt att mäta exakt hur stora dessa skulle bli.
Men vi har också i vårt yttrande framhållit att det måste finnas en beredskap
för att motverka dessa effekter.

Vidare har vi framfört invändningar mot effekten på andrahandsmarknaden.
Vi uppfattar att det finns en risk för räntehöjningar genom att man
lägger denna skatt just på den delen. I övrigt tycker jag inte att det finns
någon sådan motsättning i vårt yttrande som Britta Bjelle vill göra gällande.

Britta Bjelle: I propositionen om skatten på värdepapper finns inte något
förslag om att man skall göra besparingar på andra områden. Ni säger att
förslaget är dåligt, därför att det leder till räntehöjningar och därför att det
inte finns garantier för en beredskap att möta dessa. Likafullt tillstyrker ni
förslaget. Jag tycker att det verkar ologiskt.

Gösta Karlsson: Det har i förslaget angetts var den miljard som skatten
beräknas dra in skall hamna. Vi skulle från vår sida för att tillfredsställa Britta
Bjelle kunna hävda att vi inte vill vara med om detta, utan vill att man i stället
skall föreslå en besparing eller en skattesänkning på något annat område.

Vi har inte framfört vår syn på denna speciella skatt i ett heltäckande
skattepolitiskt perspektiv. Vi har framfört vår principiella synpunkt på
skattesystemet, att vi tycker att det är bra med bredare skattebaser. Vi har
tagit ställning till vilka effekter vi tror att just denna skatt skulle kunna få. Det
är ur den synvinkeln vi har avgivit vårt yttrande.

Lars Hedfors: Hittills har frågandet varit minst sagt ensidigt i den bemärkelsen
att det hela tiden har handlat om skatten, hur den är konstruerad, vilka
följder och effekter den får osv. Det har inte sagts någonting om vad
pengarna skall användas till. Det är rätt typiskt för den svenska skattedebatten.
Det är lätt att gnälla och tala illa om skatter, men man vill inte diskutera
vad man får för skattepengarna. Det vill man inte tala positivt om.

Jag vill ställa några frågor till pensionärsorganisationerna. Det har väckts
motioner till riksdagen med anledning av denna proposition i vilka man yrkar
på att propositionen skall avslås. Ett avslag skulle äventyra den kompensation
för devalveringseffekterna som ni så hett eftersträvar. Vi vill ju ha en
finansiering av de reformer vi vill genomföra. Det är ganska svårt att hitta
någon annan finansieringskälla för denna kompensation. Det är viktigt att få
höra hur ni ser på om riksdagen skulle avslå förslaget. Det är kanske särskilt
viktigt för dem som motionerat för att man skall avslå propositionen. Vilka

SkU 1987/88:37

Bilaga

55

SkU 1987/88:37

Bilaga

Erik Jonsson: Vi har sagt att vi saknar resurser för att bedöma denna skatts
konsekvenser för samhälle och näringsliv. När det gäller kompensation för
devalveringseffekten kan vi åberopa ett mycket klart uttalat löfte att
pensionsnivån, i samma mån som löntagarnas realinkomster stiger, skall
återställas. Vi skall alltså kompenseras. Man kan konstatera att vi sedan
länge har haft en positiv reallöneutveckling och att vi pensionärer har förlorat
stora pengar på detta förhalande. Nu är det äntligen dags att infria löftena.
Jag vill också påpeka att pensionssystemets konstruktion är sådan att den inte
medger någon standardföljsamhet, utan endast en oförändrad köpkraft. När
köpkraften i samhället stiger är det än mer berättigat att förhållandena
äntligen rättas till. Det är alltså inte fråga om en återbetalning av vad vi har
förlorat. I så fall skulle det röra sig om 16-17 miljarder. Det är frågan om att
återställa nivån på pensionerna. Detta är angeläget att framhålla.

Lars Sandberg: Jag vågar säga att det skulle bryta ut en fullständig storm
bland landets pensionärer om riksdagen beslutade att inte införa denna skatt
och pensionärerna då skulle få avstå från kompensation för devalveringseffekten.
Här har landets pensionärer under ett antal år fått göra uppoffringar,
samtidigt som man har kunnat registrera stora vinster inom den finansiella
sektorn. Det skulle vara högst orättvist, och jag utgår från att det är omöjligt
för riksdagen att fatta ett sådant beslut. Detta är en fördelningspolitisk
fråga.

Lars Hedfors: Det är tydligt att det skulle utbryta en storm bland medlemmarna
i PRO. Jag har inte fått riktigt klart för mig hur det blir med en
eventuell storm bland SPF:s medlemmar. Jag fick inte något direkt svar på
om ni har några betänkligheter mot att man för över skattemedel till
pensionärerna på detta vis och därigenom uppfyller ett löfte. Tycker ni att
detta är ett felaktigt sätt att uppfylla löftet?

Erik Jonsson: Vi har i klartext sagt regeringen att vi pensionärer väntar oss
att Sveriges regering föregår med gott exempel och visar svenska folket att
löften skall hållas. Jag tror att riksdagen måste ha samma uppfattning, allra
helst som alla rimlighetsskäl talar för att vi nu äntligen skall få till stånd ett
återställande av pensionsnivån. Under de senaste åren har köpkraften i
landet stärkts. Vi har haft en utveckling av realinkomsterna. Men pensionärerna
har fått realinkomstsänkningar sedan 1984, som nu skall rättas till. Det
förväntar vi oss att Sveriges riksdag gör. Annars kommer också vi att ställa
upp på stormsidan.

skulle reaktionerna bli bland era medlemmar? Hur skulle ni välja att agera i
fortsättningen?

Lars Sandberg har sagt mycket klart att han tycker att det är en rättvis,
riktig och solidarisk skatt. Jag vill fråga den andra pensionärsorganisationens,
SPF:s, företrädare: Har ni några betänkligheter mot att man för över
pengar på detta sätt från ett beskattningsområde, i detta fall värdepappersbeskattningen,
till pensionerna? SACO:s representant här har sagt att det är
att göra en onödig och olycklig koppling. Tycker ni att det är en onödig och
olycklig koppling?

56

Jan Bergqvist: Det finns olika meningar i Sveriges riksdag. Det finns de som
tycker att man inte skall kompensera pensionärerna och att man skall avslå
förslaget om denna skatt. Samtidigt är det, som det framhölls från bl.a.
riksgäldskontorets sida här, inte så enkelt att hitta finansieringar. Vi står här i
en valsituation. Utgångspunkten för riksdagens majoritet är att det måste till
en finansiering. Min fråga till Erik Jonsson blir då: Vilket råd vill ni ge oss?
Skall vi avslå förslaget om skatten? Skall vi försöka finansiera pensionerna på
annat sätt?

Erik Jonsson: Pensionernas n;vå skall återställas. Det är ett rimligt krav när
realinkomsterna har stigit i flera år. Hur detta skall finansieras kan inte vara
pensionärernas tandvärk.

Jan Bergqvist: Det betyder då att ni i princip inte har några invändningar mot
att finansieringen sker via denna skatt.

Erik Jonsson: Vi tar inte ställning till finansieringen. Om jag utställer ett
löfte med ekonomiska konsekvenser, går jag inte till mottagaren av löftet och
frågar hur jag skall finansiera mitt åtagande.

Karl-Anders Petersson: Per-Olof Edin sade att denna skatt får ganska små
effekter på ekonomin. Vi har tidigare talat om att skatten eventuellt skulle
kunna ge en miljard i inkomster. Men ingen i församlingen har vågat
garantera att skatten skall ge en miljard. Mot bakgrund av Per-Olof Edins
uttalande om att skatten får ganska små effekter på ekonomin vill jag fråga
om han tror att skatten verkligen kommer att ge inkomster på en miljard.
Kanske får vi i stället en förlust, på grund av att det inte finns tillräckligt med
olja i mekanismen, något som Edin har varit inne på tidigare.

P.-O. Edin: När jag säger små effekter menar jag små i den del av ekonomin
där man sysslar med produktion och finansiell verksamhet. En miljard är inte
så mycket pengar med tanke på att de värdepapper som denna skatt omfattar
kan röra sig i storleksordningen 1 000 miljarder. Det rör sig alltså om en
promille.

Den mest påtagliga effekten skatten kan få på ekonomin är att den kan
verka i en stabiliseringspolitiskt gynnsam riktning. Det skulle i så fall vara
oerhört värdefullt. Men det kan vi inte säga med någon bestämdhet, varken
nu eller efteråt. Allmänt sett får insatser av denna typ en gynnsam
stabiliseringspolitisk effekt. Där finns de stora potentialerna.

En miljard är i och för sig inte mycket pengar, om man ser det mot
bakgrund av Sveriges ekonomi. Men det spelar naturligtvis en roll för
pensionärernas levnadsnivå, inte minst på det psykologiska planet. Det
kanske inte spelar så stor roll inkomstmässigt, utom för vissa grupper av
pensionärer.

En alternativ finansiering skulle vara att löntagarna betalade. Låt oss säga
att det i slutändan skulle göra 250 kr. per år för varje hushåll. För de allra
flesta är inte det skillnaden mellan en god och en dålig ekonomi. Men det
finns tyvärr tillräckligt många grupper där även 250 kr. spelar en avgörande
roll för huruvida man skall hanka sig fram eller inte. Det kan kännas nog så

SkU 1987/88:37

Bilaga

57

kämpigt att spara in 250 kr. i en ekonomi som redan tidigare är ansträngd till
bristningsgränsen.

På det stora hela kan man, när det gäller effekterna på de finansiella
marknaderna och förmågan att försörja budgetunderskott och industri med
kapital, säga att denna skatt kommer att spela ganska liten roll.

Karl-Anders Petersson: Men om skatten skulle få en negativ effekt i och med
att man inte kan försörja näringslivet med kapital i tillräcklig utsträckning, då
kanske man förlorar en miljard. Varken Per-Olof Edin eller Lars Hedfors
tror väl att pensionärerna skulle bli skyldiga att betala det.

P.-O. Edin: Får skatten negativa effekter på den reala ekonomin, är det
naturligtvis allvarligt. Sannolikt blir effekterna mycket små. Det kan t.o.m.
vara så - och i min föreställningsvärld är det mer sannolikt - att en nedkylning
på den finansiella marknaden, genom att man inför trögheter, faktiskt får
positiva effekter. Vi kan få en större del av människorna, de som är kreativa
och innovativa, att syssla med den reala verksamheten och litet färre att
syssla med den finansiella verksamheten. Det skulle innebära en oerhört
dynamisk effekt för vår ekonomi. Vi skulle få fler ingenjörer och färre
penningmäklare, och det tror jag, allmänt sett, skulle vara en kreativ och
positiv utveckling för Sveriges ekonomi.

SkU 1987/88:37

Bilaga

58

—

-