Skatteutskottets betänkande

1987/88:3

om ny tullagstiftning (prop. 1986/87:166)

SkU

1987/88:3

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet regeringens proposition om en ny tullag
m.m. och avstyrker en borgerlig trepartimotion om avslag på propositionen.
Utskottet avstyrker även övriga i ärendet behandlade motioner.

Reservationer har avlämnats av samtliga borgerliga ledamöter, vilka yrkar
avslag på propositionen. Vidare har reservationer lämnats av m beträffande
ombudsförfarandet, av m och fp beträffande tulltillägg, av m, fp och c
beträffande tulltillägg i fråga om mervärdeskatt vid import och slutligen av m
och fp beträffande hemtagningsförfarandet vid tekoimport.

Propositionen

Regeringen (finansdepartementet) föreslår i proposition 1986/87:166 att
riksdagen antar de vid propositionen fogade förslagen till

1. tullag,

2. lag om frihet från skatt eller avgift vid införsel,

3. lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling,

4. lag om tullfrihet m.m.,

5. lag om upphävande av viss tullagstiftning.

I propositionen läggs fram förslag till en ny tullag, en ny lag om frihet från
skatt eller avgift vid införsel och vissa med tullagsförslaget sammanhängande
ändringar i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. Vidare föreslås en
ny lagom tullfrihet m.m. Förslagen, som grundar sig påen teknisk översyn av
författningarna på tullområdet, syftar bl.a. till att åstadkomma klarare
bestämmelser, en mer enhetlig ordning och en reglering av normgivningsmakten
som ansluter till regeringsformens bestämmelser. Vidare föreslås
vissa ändringar som ansetts angelägna mot bakgrund av de erfarenheter som
gjorts vid tillämpningen av den nuvarande tullagstiftningen, som varit i kraft
sedan år 1974.

När det gäller tullagen föreslås att huvuddragen med privat godsvård,
hemtagningssystem och deklarationsförfarande behålls i stort sett oförändrade.
Ändringar föreslås i bl.a. följande avseenden. Deklarationsskyldigheten
ges en utformning som närmare anpassas till vad som gäller på skatte- och
avgiftsområdet i övrigt. Ombud för tullskyldiga som har tagit emot medel för
betalning av tullräkningar föreskrivs skyldiga att hålla dessa medel avskilda

1 Riksdagen 1987188.6sami. Nr 3

från övriga tillgångar. Tullmyndigheternas kontrollbefogenheter regleras i
lag i större utsträckning än vad som nu är fallet. Fristen för överklagande i
vanlig ordning förlängs från sex månader till ett år.

De principer i fråga om beskattning av importerade varor som för
närvarande tillämpas med stöd av lagen (1973:981) om frihet från införselavgift
föreslås utan större sakliga ändringar bli reglerade i en ny lag om frihet
från skatt eller avgift vid införsel.

De föreslagna ändringarna i lagen om straff för varusmuggling består i att
det införs bestämmelser om frivilligt tillbakaträdande från brott efter
mönster av motsvarande föreskrifter i skattebrottslagen (1971:69). Vidare
upphävs bestämmelsen i 4 § 5, som föreskriver ansvar för varusmuggling för
den som underlåter att inom föreskriven tid rätta fel i tulldeklaration som
lämnats genom ombud.

Bestämmelserna i tullförordningen (1973:979) föreslås utan några omfattande
materiella ändringar överförda till en ny lag om tullfrihet m.m.

Den nya lagstiftningen har anknytning till den tulltaxelag som skall
utfärdas i enlighet med en internationell konvention om harmoniserad
varubeskrivning och kodifiering (Harmonized System). Riksdagen har
tidigare godkänt Sveriges anslutning till konventionen, som har ratificerats.
Avsikten är att en ny tulltaxelag skall träda i kraft den 1 januari 1988. Detta
förutsätter emellertid att ett tillräckligt stort antal länder har ratificerat
konventionen. Mot denna bakgrund föreslås att regeringen bemyndigas
meddela föreskrifter om när den nu aktuella tullagstiftningen skall träda i
kraft samt utfärda de övergångsbestämmelser som kan behövas i fråga om
lagen om tullfrihet m.m.

Lagförslagen har följande lydelse.

SkU 1987/88:3

2

1 Förslag till
Tullag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller tull och annan skatt som tas ut vid införsel av varor och
tullverkets övervakning av införsel och utförsel av varor.

Med varor förstås i denna lag även transportmedel med vilka personer eller
varor befordras.

2 § Vad som sägs i denna lag om tull och annan skatt gäller även avgifter som
skall tas ut för varor vid införsel.

3 § Införsel och utförsel av varor, däribland transportmedel, skall anmälas
till tullmyndighet enligt de föreskrifter som regeringen meddelar.

Definitioner

4 § I denna lag förstås med

tullområdet: Sveriges landområde och sjöterritorium samt luftrummet däröver,

tullmyndighet: generaltullstyrelsen och underställda myndigheter enligt
fastställd distriktsorganisation för tullverket,

förtullning: tullmyndighets åtgärder för att tillåta fri förfoganderätt över
varor vid införsel,

tullklarering: tullmyndighets åtgärder för förtullning, för behandling som
avses i 7 § första stycket eller för utförsel av varor,

hemtagning: att ta hand om och i övrigt förfoga över varor med stöd av
tillstånd enligt 8 § första stycket.

Förtullning och annan tullklarering

5 § Varor som införs till tullområdet skall tullklareras.

Regeringen föreskriver på vilka platser varor får anmälas till förtullning
eller annan tullklarering.

Vid förtullning kontrollerar tullmyndigheten att varan får införas och
fastställer tull och annan skatt för den.

6 § Om inte annat följer av denna lag eller föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen, får inte någon förfoga över en vara, som skall införas, utan
att den har förtullats.

7 § Utan att förtullas får varor som införts till tullområdet

1. sändas genom tullområdet eller mellan orter inom detta enligt de
föreskrifter som regeringen meddelar,

2. förvaras på tullupplag eller tullager eller i frihamn eller exportbutik
enligt 46-52 §§,

3. tas hem enligt 8 §,

4. innehas med temporär tullfrihet enligt föreskrifter som meddelas med
stöd av 17 § lagen (1987:000) om tullfrihet m.m.

5. återutföras, eller

6. överlåtas till staten eller förstöras enligt 109 §.

Regeringen får föreskriva att tull- och skattefria varor inte behöver
anmälas till förtullning, om det kan ske utan risk för att föreskrifter som
gäller för införseln eftersätts.

8 § Tullmyndighet får, enligt föreskrifter som meddelas av regeringen,
bevilja den som bedriver importverksamhet tillstånd att ta hand om och i
övrigt förfoga över varor även om de inte har förtullats (hemtagningstillstånd).

Om det är nödvändigt för tullmyndigheternas kontroll, får regeringen
föreskriva begränsningar i rätten att ta hem varor.

Det finns särskilda föreskrifter om andra begränsningar i rätten att ta hand
om varor enligt första stycket och att förfoga över varor som tagits om hand.

9 § Den som betalar tull och annan skatt enligt 26 § får förfoga över varor
även om tull och annan skatt inte har betalats för varorna.

10 § En vara, som skall förtullas, skall anmälas till förtullning vid införseln
eller, om den sänds under tullverkets överinseende till en ort inom
tullområdet, vid ankomsten till den orten. Om en oförtullad vara förvaras på
tullupplag eller tullager eller i frihamn, skall den anmälas till förtullning
innan förvaringen upphör. En vara, som innehas med temporär tullfrihet,
skall anmälas till förtullning innan den temporära tullfriheten upphör, om
regeringen inte föreskriver annat.

Den som har tagit hand om en vara med stöd av hemtagningstillstånd skall
anmäla varan till förtullning senast torsdagen i andra kalenderveckan efter
den vecka då varan anmäldes till hemtagning. Om särskilda skäl påkallar det,
får generaltullstyrelsen medge en längre frist för anmälan till förtullning.

En vara som avses i första stycket behöver inte anmälas till förtullning, om
den blir föremål för annan tullklarering i anslutning till att försändningen,
förvaringen eller den temporära tullfriheten upphör. Inte heller en vara som
tagits om hand med stöd av hemtagningstillstånd behöver anmälas till
förtullning, om varan inom den tid då anmälan till förtullning skulle ha gjorts
anmäls till annan tullklarering. Varan får dock inte anmälas till hemtagning
på nytt.

11 § Den som anmäler en vara till förtullning eller som tagit hand om en vara
med stöd av hemtagningstillstånd utan att vidta åtgärd enligt 10 § sista
stycket är tullskyldig för varan.

I 80-82 §§ föreskrivs om tullskyldighet i särskilda fall.

Den som är tullskyldig skall utom tull betala annan skatt som skall utgå för
varan.

Anträffas inte någon som är tullskyldig, skall tull och annan skatt tas ut ur
varan. Om det finns särskilda skäl, kan generaltullstyrelsen besluta att tull
och annan skatt inte skall tas ut ur varan.

12 § Vid förtullning av en vara skall, om inte annat är föreskrivet,
författningar om tull och annan skatt tillämpas i den lydelse som gällde den
dag då

1. anmälan om hemtagning gjordes,

2. ansökan om temporär tullfrihet för varan gjordes eller sådan tullfrihet
medgavs utan ansökan, eller

3. varan, när fråga inte är om fall som avses i 1 eller 2, anmäldes till
förtullning.

Generaltullstyrelsen kan medge undantag från första stycket 2.

SkU 1987/88:3

4

Om en åtgärd som avses i första stycket 3 inte har vidtagits inom
föreskriven tid, tillämpas författningarna i den lydelse som gällde den dag då
åtgärden senast borde ha vidtagits.

Tulldeklaration m.m.

13 § När en vara anmäls till förtullning, skall den tullskyldige till ledning för
förtullningen avge en tulldeklaration. Regeringen kan föreskriva att de
uppgifter som behövs för förtullningen får lämnas på annat sätt.

Tulldeklaration får avges genom ombud som godkänts av generaltullstyrelsen.

Tulldeklaration får avges av någon som är anställd och kan anses ha en
förtroendeställning hos den tullskyldige eller, om deklarationen avges
genom ett ombud som avses i andra stycket, hos ombudet.

14 § En tulldeklaration skall innehålla

1. varans nummer enligt tulltaxan i tulltaxelagen (1987:000) eller enligt
statistisk varuförteckning, som utfärdats av generaltullstyrelsen, och en kort
varubeskrivning, om en sådan inte finns i de handlingar som bifogas
deklarationen,

2. tullsats och annan skattesats,

3. varans tull- och skattepliktiga kvantitet samt värde,

4. grund för nedsättning av eller frihet från tull eller annan skatt,

5. belopp som skall betalas i tull och annan skatt.

För kontroll av uppgifter som avses i första stycket och av att varan får
införas skall i tulldeklarationen eller annan handling lämnas de ytterligare
uppgifter som regeringen föreskriver. I tulldeklarationen eller annan handling
skall också lämnas de ytterligare uppgifter som regeringen föreskriver
för tillämpningen av konventionen om förenkling av formaliteterna vid
handel med varor. Regeringen får föreskriva att uppgifterna i tulldeklarationen
skall lämnas i kodform.

Tullmyndigheten kan medge undantag från skyldighet att lämna uppgifter
som avses i första stycket, om tullmyndigheten finner att den tullskyldige har
avsevärd svårighet att lämna uppgifterna. Innebär medgivandet att den
tullskyldige inte behöver lämna uppgift om varans nummer, kan tullmyndigheten
bestämma att han skall lämna en sådan beskrivning av varan som
behövs för varans förtullning.

Generaltullstyrelsen kan medge att de uppgifter som avses i första stycket
får lämnas med hjälp av teleöverförda meddelanden eller andra automatiska
metoder eller i form av upptagning för automatisk databehandling.

15 § Om varor som enligt tulltaxan skall klassificeras gemensamt anmäls till
förtullning vid skilda tillfällen, skall den tullskyldige avge preliminära
tulldeklarationer. Slutlig deklaration skall avges vid det sista deklarationstillfället,
om tullmyndigheten inte bestämmer annat.

En preliminär tulldeklaration skall innehålla en kort varubeskrivning, om
en sådan inte finns i handlingar som bifogas deklarationen, och preliminärt
beräknade belopp som skall betalas i tull och annan skatt.

Regeringen kan föreskriva att preliminär tulldeklaration får avges även i
andra fall än som avses i första stycket.

16 § Regeringen föreskriver vilka handlingar som skall bifogas en tulldeklaration
eller i övrigt inges för att styrka uppgifter om en vara som skall
förtullas.

SkU 1987/88:3

5

E'n tullmyndighet kan förelägga den tullskyldige att lämna de ytterligare
uppgifter som behövs för kontroll av tulldeklaration eller av annan uppgift
om en vara som skall förtullas.

Tulltaxering, omtulltaxering, eftertulltaxering, skönstulltaxering

Tulltaxering

17 § Med ledning av tulldeklaration eller motsvarande uppgifter fastställer
tullmyndigheten tull och annan skatt (tulltaxering).

Om en preliminär tulldeklaration har avgetts, bestämmer tullmyndigheten
preliminärt tull och annan skatt (preliminär tulltaxering). Om det finns
särskilda skäl, får preliminär tulltaxering ske även i annat fall.

18 § En anmälan till förtullning av en vara får inte återkallas sedan
tulltaxeringsbeslut meddelats. Om det finns särskilda skäl, får generaltullstyrelsen
medge att återkallelse sker senare med verkan att tulltaxeringsbeslutet
upphävs.

Omtulltaxering

19 § Tullmyndigheten skall ompröva tulltaxeringsbeslut (omtulltaxering),
om den tullskyldige begär det innan tiden för överklagande av beslutet har
gått ut.

Finner tullmyndigheten att ett tulltaxeringsbeslut är felaktigt, skall
myndigheten på eget initiativ besluta om rättelse genom omtulltaxering,
såvida inte felet är att anse som ringa. Fråga om sådan omprövning får inte tas
upp sedan tiden för överklagande av beslutet har gått ut.

Skyldigheten enligt första och andra styckena att ompröva tulltaxeringsbeslut
gäller inte, om beslut överklagats och tullmyndigheten har överlämnat
handlingarna i ärendet till en högre instans.

Eftertulltaxering

20 § Har den som är tullskyldig enligt 11 § första stycket

1. i tulldeklaration eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift till ledning för
tulltaxeringen, eller

2. underlåtit att lämna uppgift som det ålegat honom att lämna,

skall tullmyndigheten besluta om eftertulltaxering, om den oriktiga uppgiften
eller underlåtenheten har medfört att tull eller annan skatt inte fastställts
eller fastställts till för lågt belopp. Eftertulltaxering får inte ske, om det
belopp som avses är ringa eller det med hänsyn till omständigheterna är
uppenbart oskäligt att sådan taxering sker.

21 § Eftertulltaxering får inte ske så länge omtulltaxering kan förekomma.
Eftertulltaxering får inte heller ske senare än fem år efter den dag då varan
anmäldes till förtullning, såvida inte den tullskyldige samtyckt till att
eftertulltaxering sker.

22 § Om den tullskyldige har avlidit, skall eftertulltaxeringen påföras hans
dödsbo. Beslut om sådan eftertulltaxering får meddelas senast under andra
året efter utgången av det kalenderår då bouppteckning efter den tullskyldige
lämnats in för registrering.

23 § Om den tullskyldige har åtalats för brott enligt lagen (1960:418) om
straff för varusmuggling får, även efter utgången av den i 21 eller 22 § angivna

SkU 1987/88:3

6

tiden, eftertulltaxering ske för den vara som åtalet avser. Beslut om sådan
eftertulltaxering får dock inte meddelas senare än under kalenderåret efter
det då åtalet väcktes. Om den tullskyldige har avlidit, får beslut om
eftertulltaxering inte meddelas senare än sex månader från dödsfallet.
Ogillas åtalet, skall tullmyndigheten undanröja eftertulltaxeringen, om
domen vinner laga kraft.

Första stycket skall tillämpas också i fall då den som har företrätt en
juridisk person åtalats för brott enligt lagen om straff för varusmuggling, om
brottet avser tull eller annan skatt som den juridiska personen haft att betala.

Skönstulltaxering

24 § Om tull eller annan skatt inte kan beräknas tillförlitligt vid tulltaxering,
omtulltaxering eller eftertulltaxering, fastställs vad som skall erläggas efter
skälig grund (skönstulltaxering).

Betalning av tull och annan skatt

Betalning

25 § Tull och annan skatt skall betalas till tullmyndigheten inom 15 dagar
från den dag då beslutet om tullen eller skatten meddelades.

26 § Generaltullstyrelsen får medge undantag från 25 § förden som bedriver
importverksamhet eller annan som importerar varor i större omfattning.
Sådan importör (kreditimportör) får betala tull och annan skatt enligt
särskild tullräkning.

Särskild tullräkning får även utställas på sådant ombud som avses i 13 §
andra stycket, om ombudet gentemot tullverket åtagit sig att fullgöra den
betalningsskyldighet som åvilar den tullskyldige.

Särskild tullräkning får utfärdas gemensamt för flera tulltaxeringsbeslut.
Räkningen skall betalas inom 15 dagar från den dag då den utfärdades.
Generaltullstyrelsen får i enskilda fall bestämma att räkningen skall betalas
tidigare, om det finns särskilda skäl.

Om ett ombud har mottagit medel av tullskyldiga för betalning av
tullräkningar, skall ombudet hålla dessa medel skilda från andra tillgångar.

27 § Regeringen får föreskriva att säkerhet skall ställas för tull och annan
skatt. Om säkerhet inte har ställts, utgör varan säkerhet för tullen och skatten
så länge den står under tullverkets överinseende.

Återbetalning

28 § Om en tullskyldig har betalat tull eller annan skatt med högre belopp än
han rätteligen skall betala, återbetalas överskjutande belopp. Motsvarande
gäller när han betalat tull eller annan skatt som rätteligen inte skall betalas.
Belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt lagen (1968:430) om
mervärdeskatt återbetalas dock inte. Om tullfrihet har beslutats med stöd av
12 § lagen (1987:000) om tullfrihet m.m. för en vara av visst slag, återbetalas
inbetalat tullbelopp.

Vid återbetalning till den tullskyldige får avdrag göras för tull och annan
skatt som förfallit till betalning och som den tullskyldige skall betala till
tullverket. Vid restitution av tull enligt lagen om tullfrihet m.m. får avdrag
göras för tull och annan skatt som förfallit till betalning och som sökanden
skall betala till tullverket. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning

SkU 1987/88:3

7

av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till
återbetalning.

Restavgift

29 § Om tull eller annan skatt inte betalas inom föreskriven tid, skall
restavgift tas ut med sex öre för varje hel krona av obetalt belopp, dock minst
femtio kronor. Vid beräkning av restavgiften skall avrundning ske till
närmast lägre hela krontal. Generaltullstyrelsen får medge befrielse helt eller
delvis från skyldighet att betala restavgift, om det finns särskilda skäl.

Bestämmelserna i denna lag om tull och annan skatt tillämpas även
beträffande restavgift enligt första stycket.

Ränta

30 § Ränta utgår på tull och annan skatt som skall betalas

1. på grund av omtulltaxering eller eftertulltaxering,

2. enligt beslut av generaltullstyrelsen, kammarrätten eller regeringsrätten,

3. i fall som avses i 82 §, när tull eller annan skatt undandragits,

4. i fall som avses i 24 § första eller tredje stycket lagen (1987:000) om
tullfrihet m.m.

Om tull eller annan skatt enligt preliminärt beslut har erlagts med lägre
belopp än som slutligt fastställts, utgår ränta på det överskjutande beloppet.

Ränta enligt första eller andra stycket utgår dock inte på belopp som får
dras av vid redovisning av skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

Om utfärdande av särskild tullräkning fördröjs till följd av att den som tagit
hand om en vara med stöd av hemtagningstillstånd inte anmält varan till
förtullning inom föreskriven tid, utgår ränta.

Bestämmelserna i denna lag om tull och annan skatt tillämpas även
beträffande ränta enligt denna paragraf.

31 § Vid beräkning av ränta enligt 30 § första stycket 1, 2 eller 4 eller andra
stycket gäller att ränta utgår

från utgången av den andra månaden efter den då varan anmäldes till
förtullning, dock att ränta på tull eller annan skatt, som motsvarar tidigare
återbetalat belopp, utgår från utgången av den månad då beloppet återbetalades,

till och med den månad då beloppet skall erläggas.

Ränta enligt 30 § första stycket 3 utgår

från utgången av den månad då varan infördes eller det olovliga
förfarandet ägde rum,

till och med den månad då beloppet skall erläggas.

Ränta enligt första och andra styckena i denna paragraf utgår inte för
längre tid än två år utom i fall som avses i 30 § första stycket 4.

Ränta enligt 30 § fjärde stycket utgår för den tid fördröjningen omfattar.

32 § På belopp som återbetalas enligt 28 § utgår ränta. Ränta utgår även på
ränta enligt 30 § som återbetalas. Ränta utgår från utgången av den månad
under vilken beloppet betalats till och med den månad då beloppet
återbetalas.

33 § Ränta beräknas för visst kalenderår efter den räntesats som motsvarar
det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgången av december
det föregående året, i fall som avses i 30 § med ett tillägg av tre procentenhe.-ter och i fall som avses i 32 § med ett avdrag som motsvarar halva diskontot.

SkU 1987/88:3

8

Räntesatsen bestäms i sistnämnda fall till procenttal med högst en decimal,
som i förekommande fall avrundas uppåt. För den tid som infaller efter
utgången av det år då tull och annan skatt slutligt fastställs tillämpas dock den
räntesats som gäller för det året. Räntebelopp som inte uppgår till femtio
kronor tas inte ut och återbetalas inte.

34 § Om ett beslut som föranlett ränta enligt 30 § har ändrats på sådant sätt
att ränta inte skulle ha betalats eller skulle ha betalats med lägre belopp, skall
ny beräkning av räntan göras. För mycket erlagd ränta återbetalas.

Ränta utgår inte på räntebelopp som en tullskyldig åläggs betala enligt 30 §
utöver tidigare erlagd ränta.

Om ett beslut som föranlett ränta enligt 32 § har ändrats på sådant sätt att
ränta inte skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp, skall den
tullskyldige återbetala vad han uppburit för mycket. Bestämmelserna i denna
lag om tull och annan skatt gäller därvid i tillämpliga delar.

Indrivning m.m.

35 § Tull och annan skatt som har förfallit till betalning skall drivas in i den
ordning som gäller för indrivning av skatt enligt uppbördslagen (1953:272).
Om säkerhet har ställts eller om varan utgör säkerhet, får tullmyndigheten ta
ut beloppet ur säkerheten.

36 § Om någon, i egenskap av företrädare för en tullskyldig som är juridisk
person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit att betala in tull
eller annan skatt i rätt tid och ordning, är han tillsammans med den
tullskyldige betalningsskyldig för tullen och skatten. Betalningsskyldigheten
får helt eller delvis efterges, om det finns särskilda skäl.

Talan om åläggande av betalningsskyldighet enligt första stycket skall
föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas sedan den tullskyldiges
betalningsskyldighet för beloppen har bortfallit enligt lagen (1982:188) om
preskription av skattefordringar m.m. Hos den som har blivit ålagd
betalningsskyldighet får indrivning ske i samma ordning som gäller för skatt
enligt uppbördslagen (1953:272).

Den som fullgjort betalningsskyldighet för tull- och skattebelopp enligt
första stycket har rätt att få ut beloppet av den tullskyldige.

Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om
regressfordran enligt tredje stycket.

37 § De föreskrifter om ränta, restavgift, indrivning, avräkning, avskrivning
och preskription som gäller i fråga om fordringar mot en tullskyldig gäller
även när motsvarande fordringar tagits upp i tullräkning, som utställts på
ombud enligt 26 § andra stycket.

Tullauktion m.m.

38 § Om tull och annan skatt skall tas ut ur en vara enligt 11 § fjärde stycket
eller 35 §, får varan säljas genom tullmyndighetens försorg på offentlig
auktion (tullauktion) eller på annat sätt, om tullmyndigheten finner det vara
lämpligare. Om varan är skadad eller förskämd eller om köpeskillingen inte
kan beräknas täcka minst kostnaden för försäljningen eller om tullmyndigheten
annars finner att det föreligger särskilda skäl, får varan i stället förstöras.

Att vissa varor inte får säljas på tullauktion följer av särskilda bestämmelser.

SkU 1987/88:3

9

1 * Riksdagen 1987188.6sami. Nr 3
Rättelse: s. 36 ändringar på rad 9 och 10

39 § En tullauktion skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt.

Innan en vara säljs på tullauktion eiler på annat sätt skall tullmyndigheten i
god tid skicka särskild underrättelse, om adressen är känd, till den som är
tullskyldig samt till den som kan antas vara ägare och den som kan antas ha
särskild rätt till varan. Vad som sagts nu skall om möjligt tillämpas även innan
en vara förstörs.

40 § Medel som inflyter genom försäljning enligt 38 § skall användas till att
täcka i första hand tullverkets kostnader för förvaring och försäljning av
varan och i andra hand tull och annan skatt för varan samt ränta.

Uppkommer överskott, skall beloppet tillställas den tullskyldige eller, om
annan visar att han var ägare till varan, denne. Om någon visar att han hade
särskild rätt till varan, skall dock häremot svarande del av beloppet tillställas
honom.

Om beloppet inte har kunnat tillställas någon enligt andra stycket inom ett
år från dagen för försäljningen, tillfrller det staten.

Utförsel

41 § Den för vars räkning en vara förs ut ur landet (exportör) skall göra en
skriftlig anmälan om utförseln till tullmyndighet. Anmälan skall innehålla
uppgift om

1. varans nummer enligt statistisk varuförteckning som utfärdats av
generaltullstyrelsen,

2. varans kvantitet och värde,

3. grund för återbetalning av eller befrielse från tull eller annan skatt på
grund av utförseln.

Generaltullstyrelsen kan medge att de uppgifter som avses i första stycket
får lämnas med hjälp av teleöverförda meddelanden eller andra automatiska
metoder eller i form av upptagning för automatisk databehandling.

42 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
ytterligare föreskrifter om uppgifter och handlingar som skall lämnas till
tullmyndigheten när en vara förs ut ur landet.

Tullmyndigheten kan förelägga exportören att lämna de ytterligare
uppgifter som behövs för kontroll av anmälan om utförsel eller av annan
uppgift i fråga om en vara som skall föras ut.

På grundval av de lämnade uppgifterna och den undersökning av varan,
som kan behövas, kontrollerar tullmyndigheten att varan får föras ut.

43 § Bestämmelserna i 41 och 42 §§ tillämpas även i fråga om åtgärd som
enligt särskilda föreskrifter skall jämställas med utförsel.

44 § Regeringen får föreskriva att skriftlig anmälan om utförsel får underlåtas
i fråga om varor som inte skall redovisas i handelsstatistiken, om det kan
ske utan risk för att föreskrifter som gäller för utförseln eftersätts.

Statistik

45 § En tullskyldig eller annan, som enligt denna lag eller bestämmelser som
meddelats med stöd av lagen är skyldig att göra anmälan eller lämna uppgift
om en vara, skall för statistiskt ändamål lämna de uppgifter om varan som
regeringen föreskriver.

SkU 1987/88:3

10

Tullupplag, tullager, frihamn m.m.

SkU 1987/88:3

46 § För förvaring av oförtullade varor under kortare tid får inråttas
tullupplag samt för annan förvaring av oförtullade varor tullager och
frihamn. Regeringen föreskriver vilka former av tullager som får inrättas.

För försäljning av oförtullade eller obeskattade varor till flygpassagarare
som avreser till utlandet får inrättas butik på flygplats (exportbutik). Om det
finns särskilda skäl, får exportbutik inrättas även på annan plats.

47 § Regeringen får föreskriva att tullupplag och tullager kan inrättas av
tullverket. Regeringen får meddela föreskrifter om verksamheten vid sådana
tullupplag och tullager.

Tillstånd för annan än tullverket att inrätta tullupplag eller tullager
meddelas av tullmyndighet.

Tillstånd att inrätta frihamn eller exportbutik meddelas av regeringen.

48 § Tullmyndighet får ta hand om en oförtullad vara för tillfällig förvaring,
om det behövs för tullkontrollen. Varan får läggas upp på tullupplag eller i
frihamn. I sådant fall tillämpas 50 § tredje stycket.

Innehavaren av ett tullupplag eller en frihamn är skyldig att ta emot
oförtullade varor, om det kan ske utan avsevärd olägenhet.

49 § Regeringen får föreskriva den längsta tid under vilken oförtullade varor
får förvaras på tullupplag och tullager.

Om förvaringstiden för en vara, som inte får införas, har gått ut utan att
varan har anmälts till förtullning eller blivit föremål för behandling enligt 7 §
första stycket, får varan utan att förtullas säljas för utförsel genom
tullmyndighets försorg med tillämpning av bestämmelserna i 38-40 §§.

50 § En fraktförare är skyldig att lägga upp en vara som införs till
tullområdet på tullupplag eller i frihamn. Om ingen fraktförare åtagit sig att
befordra varan, skall den som befordrat varan lägga upp den på tullupplag
eller i frihamn. Vad som sagts nu gäller inte, om varan tullklareras på annat
sätt.

Befordras en vara på ett fordon som kommer till tullområdet med fartyg,
åvilar skyldigheten att lägga upp varan på tullupplag eller i frihamn den som
svarar för vägtransporten, om fordonets förare medföljer fartyget. I annat
fall åvilar skyldigheten redaren.

Om en fraktförare eller den som annars befordrat en vara åsidosätter sin
skyldighet enligt första eller andra stycket, läggs varan upp på tullupplag eller
i frihamn genom tullverkets försorg. Den som åsidosatt skyldigheten skall
ersätta tullverket dess kostnader för varans uppläggning och förvaring.
Tullmyndigheten kan bestämma att varan inte får tas ut från upplaget eller
frihamnen, förrän kostnaderna ersatts eller säkerhet ställts för dem.

51 § I frihamn får oförtullade varor förvaras utan tidsbegränsning.

I frihamn får bedrivas industriell verksamhet och detaljhandel i den
utsträckning regeringen föreskriver.

52 § Tullupplag, tullager, frihamnar och exportbutiker står under tullverkets
tillsyn.

Regeringen får meddela föreskrifter om anmälnings- och redovisningsskyldighet
i fråga om varor som förvaras på sådana platser.

53 § Den som i verksamhet vid tullupplag, tullager eller frihamn tar
befattning med tulldeklarationer och andra handlingar som lämnas för
tullklarering, får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han i verksamheten
erfarit om någon enskilds ekonomiska och personliga förhållanden. I det

allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen
(1980:100).

54 § Tullmyndighet får, om det kan ske utan risk för att föreskrifter om
införsel åsidosätts, överlämna åt ett bolag eller en förening som innehar
tullupplag eller frihamn att utföra den kontroll som annars ankommer på
tullmyndighet i samband med

1. att en vara skall läggas upp på upplaget eller i frihamnen,

2. att en vara som förvaras på upplaget eller i frihamnen skall tas om hand
av hemtagare eller i övrigt tas ut från upplaget eller frihamnen, eller

3. att en vara sänds från eller till upplaget eller frihamnen enligt 7 § första
stycket 1.

Förhandsbesked

55 § Generaltullstyrelsen får meddela förhandsbesked om

1. en varas nummer enligt tulltaxan och statistisk varuförteckning som
utfärdats av styrelsen,

2. beräkning av en varas tullpliktiga kvantitet,

3. beräkning av en varas tullpliktiga värde.

4. tullsats och annan skattesats för en vara och

5. tullfrihet eller tullnedsättning för en vara av helt eller delvis svenskt
ursprung.

Ett förhandsbesked om skattesats gäller endast i den mån skatten skall
betalas till tullverket.

56 § Förhandsbesked meddelas efter ansökan av den som avser att införa
eller utföra en vara eller av någon annan vars intresse i väsentlig mån berörs
av bestämmelsernas tillämpning.

Förhandsbesked skall sökas skriftligt hos generaltullstyrelsen. Sökanden
skall lämna de uppgifter som behövs för att förhandsbesked skall kunna
meddelas. Styrelsen får begära varuprov av sökanden. Om laboratorieundersökning
görs eller sakkunnig anlitas för att utreda en varas beskaffenhet,
skall sökanden enligt beslut av styrelsen ersätta kostnaden för detta, om
styrelsen inte medger undantag.

Om generaltullstyrelsen med hänsyn till ansökningens innehåll, utredningens
beskaffenhet eller andra omständigheter finner att förhandsbesked inte
bör meddelas, skall ansökningen avvisas.

57 § Ärenden om förhandsbesked skall handläggas skyndsamt.
Förhandsbesked gäller omedelbart. Beskedet är bindande för staten i

förhållande till sökanden i fråga om en vara som införs eller utförs av honom
eller för hans räkning eller i enlighet med ett av honom ingånget avtal, om
varan anmäls till förtullning eller utförsel inom två år från den dag han fick
del av beskedet och han yrkar det vid förtullningen eller utförseln.

58 § Förhandsbesked upphör att gälla vid författningsändringar som påverkar
den fråga beskedet avser.

59 § Generaltullstyrelsen kan återkalla förhandsbesked, om styrelsen finner
att en bestämmelse skall ges annan tolkning än den som ligger till grund för
beskedet. Beslut om återkallelse skall delges den som erhållit beskedet.

Ett förhandsbesked som har återkallats skall ändå gälla i fråga om en vara
som införts eller utförts i enlighet med avtal som den som erhållit beskedet
ingått innan beslutet om återkallelse delgavs honom, under förutsättning att
han begär det och att varan anmäls till förtullning eller utförsel inom tre
månader från den dag då beslutet om återkallelse avsänts till honom.

SkU 1987/88:3

1.

Om det finns särskilda skäl, kan generaltullstyrelsen medge att verkan av
beslut om återkallelse skall inträda senare än som följer av andra stycket.

60 § Vad som i 59 § andra och tredje styckena sägs om återkallelse av
förhandsbesked skall gälla även i fråga om ändring av förhandsbesked efter
överklagande.

Tullverkets kontrollverksamhet

61 § Oförtullade varor och varor som anmälts till utförsel står under
tullverkets överinseende (tullkontroll). I fråga om vara som tagits om hand
med stöd av hemtagningstillstånd gäller detta dock endast om den

1. är underkastad förfogandeförbud enligt 2 § 5 lagen (1973:980) om
transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m.,

2. behandlas enligt 7 § första stycket denna lag, eller

3. förvaras enligt beslut som tullmyndighet meddelat med stöd av föreskrift
som avses i 8 § andra stycket.

Vad som sägs i första stycket gäller inte varor som lämnats ut till fritt
förfogande enligt 9 §.

62 § Transportmedel står under tullkontroll, om det

1. medför varor till tullområdet, så länge varorna står under tullkontroll
och inte lossats,

2. kommer till tullområdet utan att medföra varor, tills anmälan om
transportmedlet enligt 3 § har behandlats av tullmyndigheten,

3. skall avgå från tullområdet, sedan anmälan gjorts härom.
Transportmedel, som kommer till tullområdet och skall undersökas enligt

63 §, står utan hinder av första stycket 1 och 2 under tullkontroll tills
undersökningen har slutförts.

63 § För kontroll av att anmälnings- och uppgiftsskyldighet enligt denna lag
eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen fullgjorts riktigt och
fullständigt får tullmyndigheten undersöka

1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan
förvaras vid införsel till eller utförsel från tullområdet,

2. områden för tullupplag, tullager, frihamnar och exportbutiker, flygplatser
och bangårdar, där varor som står under tullkontroll förvaras, och även
lokaler inom sådana områden, samt

3. handresgods, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och
liknande som medförs av resande vid inresa till eller utresa från tullområdet
eller av person som kan anmanas stanna enligt 64 §.

Om rätt för tulltjänstemän att undersöka vad resande bär i eller innanför
kläderna föreskrivs i 19 § lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

64 § Förare eller befälhavare på transportmedel som står under tullkontroll
är skyldig att använda anvisad väg eller led, att medföra passhandling för
transportmedlet och dess last och att stanna på tullmyndighets anmaning.

Förbud får meddelas förare eller befälhavare som sägs i första stycket att
göra uppehåll under resa inom tullområdet, att utan tullmyndighets medgivande
ankomma eller avgå med transportmedlet samt att beträda eller lämna
och lossa eller lasta transportmedlet.

Förare och befälhavare på transportmedel som inte står under tullkontroll
och även annan person är skyldig att stanna på tullmyndighets anmaning.
Sådan anmaning får ges, när det finns anledning anta att anmälningsskyldighet
föreligger för honom enligt denna lag eller enligt föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen.

Anvisning, anmaning och förbud som avses i denna paragraf får meddelas

SkU 1987/88:3

13

endast om det behövs för att möjliggöra tullverkets övervakning av införsel
eller utförsel och får inte gå utöver vad som är nödvändigt för detta ändamål.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter i fråga om de skyldigheter

som avses i denna paragraf.

65 § En förare eller befälhavare på ett transportmedel eller annan, som
enligt 64 § är skyldig att stanna, skall på tulltjänstemans begäran lämna de
uppgifter och förete de handlingar som behövs för kontrollen.

66 § Tullmyndighet får anbringa lås, förseglingar och igenkänningsmärken
på transportmedel och andra varor som står under tullkontroll. Tullmyndighet
får också tillfälligt ta hand om registreringsbevis och liknande handlingar,
som avser ett sådant transportmedel, när det behövs för att hindra
transportmedlets avgång.

Om befogenhet för tullmyndighet att omhänderta oförtullade varor för
tillfällig förvaring föreskrivs i 48 § första stycket.

67 § Om det behövs för kontrollverksamheten och inte medför något
väsentligt hinder för trafiken, får tullmyndighet tillfälligt stänga av områden
där transportmedel lossas eller lastas. Vad som sagts nu gäller även annat
område närmast transportmedel, liksom infarter till och utfarter från
tullupplag, frihamnar och flygplatser.

68 § Tullmyndighet får preja fartyg inom tullområdet, om det behövs för att
möjliggöra tullverkets övervakning av införsel eller utförsel av varor.

Om ett fartyg under resa mellan orter inom tullområdet avviker från
kursen och lämnar tullområdet utan att nöd eller annat tvingande skäl
föreligger, får tullmyndighet, om befälhavaren inte efterkommer en anmaning
att återvända till tullområdet, inbringa fartyget till en plats inom detta.
Kan anmaning inte ges eller finns särskild anledning anta att en anmaning
skulle förhindra eller avsevärt försvåra ett inbringande av fartyget, får det
inbringas utan föregående anmaning.

Inbringande enligt andra stycket får inte ske av ett utländskt fartyg eller
inom en främmande stats vattenområde, om det inte medges enligt avtal med
den främmande staten.

69 § För sådan kontroll som avses i 63 § skall den vars uppgifter skall
kontrolleras eller för vars räkning varan införs eller utförs bereda den som
verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan och transportmedlet och
utan kostnad tillhandahålla varuprov som behövs. Denne skall också lämnas
tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används för den transport,
förvaring eller verksamhet som kontrollen avser.

Den vars uppgifter skall kontrolleras eller för vars räkning varan införs
eller utförs skall svara för den transport av varan som behövs samt för
uppackning och återinpackning. Han skall även tillhandahålla arbetsbiträde
vid provtagning och vägning. Den som åsidosätter dessa skyldigheter skall
enligt beslut av tullmyndighet ersätta staten dess kostnad för ifrågavarande
åtgärder. Vad som sägs i 35 § om tull och annan skatt skall gälla även sådan
ersättning. Tullmyndighet får medge befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldigheten.

70 § Även i annat fall än som avses i 69 § första stycket får tulltjänsteman
undersöka och ta prov på varor som står under tullkontroll.

71 § Om det finns anledning anta att en uppgift som lämnats enligt denna lag
eller enligt föreskrift som meddelats med stöd av lagen inte är riktig, får
tullmyndigheten anlita särskild sakkunnig för att få fram den upplysning som
behövs. Om uppgiften visas vara oriktig, är den som lämnat uppgiften skyldig

SkU 1987/88:3

14

att stå för kostnaden för den sakkunnige. Sådan skyldighet föreligger dock
inte, om den oriktiga uppgiften avser varans tull- eller skattepliktiga värde
och det slutligen fastställda värdet inte överstiger det uppgivna med mer än
tio procent.

Tullmyndighet får, med generaltullstyrelsens medgivande, anlita särskild
sakkunnig även när en uppmaning att lämna uppgift eller handling rörande
en vara inte har följts. Den som rätteligen skulle ha lämnat uppgiften eller
handlingen skall stå för kostnaden, om styrelsen inte beslutar annat.

Om tullverket haft kostnad som enligt första eller andra stycket någon
annan skall stå för, skall denne enligt beslut av tullmyndighet ersätta staten
dess kostnad. Vad som sägs i 35 § om tull och annan skatt skall gälla även
sådan ersättning.

72 § Om det behövs för kontrollverksamheten eller för uppgiftsskyldigheten
enligt 114 §, får regeringen föreskriva att den som är tullskyldig skall lämna
uppgift om organisationsnummer eller personnummer när en vara anmäls till
förtullning samt att en exportör skall lämna sådan uppgift när en vara anmäls
till utförsel.

73 § Polisen är skyldig att medverka i kontrollverksamheten enligt denna
lag. Vad som sägs i 63-70 §§ om tullmyndighet och tulltjänsteman gäller vid
sådan medverkan också polismyndighet och polisman.

Även järnvägsföretag och postverket är skyldiga att medverka i kontrollverksamheten
enligt denna lag i fråga om varor som befordras på järnväg
eller med post. I fråga om sådan medverkan gäller inte 63-70 §§.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om medverkan som avses i
första och andra styckena.

74 § Transportföretag som befordrar resande från utlandet skall utan
kostnad för staten ställa de lokaler och anordningar till tullverkets förfogande
som enligt vad generaltullstyrelsen bedömer behövs för undersökning och
tulltaxering av resgods och fordon som resande för med sig, för förhör och
kroppsvisitation av resande samt för tullpersonal under uppehåll i tjänstgöringen.

75 § För kontroll av att anmälnings- och uppgiftsskyldighet enligt denna lag
eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen fullgjorts riktigt och
fullständigt får tullmyndigheten, utöver undersökning enligt 63 §, förelägga
den som är uppgiftsskyldig att för granskning tillhandahålla tullmyndigheten
räkenskaper, anteckningar och andra handlingar som rör hans verksamhet.
Även den för vars räkning en vara införts eller utförts och annan som
bedriver verksamhet av sådan beskaffenhet att uppgift som är av betydelse
för kontrollen kan hämtas ur anteckningar eller andra handlingar, som rör
verksamheten, kan föreläggas att tillhandahålla handlingar som behövs för
kontrollen.

76 § 1 beslut om granskning enligt 75 § skall tullmyndigheten förordna en
eller flera tjänstemän att verkställa granskningen. Tullmyndigheten får, när
det behövs, bestämma tid och plats för granskningen.

77 § Om det är möjligt, skall granskningen ske på sådant sätt och på sådan
tid att den inte hindrar verksamheten för den vars handlingar är föremål för
granskning. Om räkenskaper och andra handlingar skall granskas på någon
annan plats än där de förvaras, skall de mot kvitto överlämnas till den som
skall verkställa granskningen. Handlingarna skall lämnas tillbaka så snart
som möjligt.

SkU 1987/88:3

15

78 § Den som verkställer granskningen får ta del av handlingar som är av
betydelse för denna även om den, vars handlingar är föremål för granskning,
är skyldig att iaktta tystnad om deras innehåll. Föreligger sådan skyldighet
eller anser den vars handlingar skall granskas att handlingens innehåll inte
bör komma till någon annans kännedom, får länsrätten på talan av honom
besluta att handlingen skall undantas från granskningen, om synnerliga skäl
motiverar det. Länsrättens beslut får inte överklagas.

79 § I fråga om granskning som avses i 75-78 §§ gäller bestämmelserna i 69
och 71 §§ i tillämpliga delar. Den vars handlingar är föremål för granskning
skall också lämna upplysningar och på annat sätt lämna det biträde som krävs
för att granskningen skall kunna verkställas.

Tullmyndigheten skall snarast meddela resultatet av granskningen till den
hos vilken granskningen skett och, om det behövs, lämna denne tillfälle att
yttra sig.

Tullskyldighet i särskilda fall

80 § I fråga om varor som inkommer till tullområdet i postförsändelser är
adressaten tullskyldig, om varorna inte anmäls till förtullning av någon
annan. Har försändelsen kommit adressaten tillhanda, skall vad som
föreskrivs i 19-23 §§ om omtulltaxering och eftertulltaxering gälla honom,
även om han inte lämnat oriktig uppgift eller underlåtit att lämna uppgift till
ledning för tulltaxeringen.

81 § Om en oförtuilad vara går förlorad när den införs till tullområdet eller
sänds under tullkontroll inom detta, är fraktföraren tullskyldig för varan. Om
ingen fraktförare åtagit sig att befordra varan, är den som befordrat varan
tullskyldig för den. Om varan anmälts till försändning enligt föreskrifter som
meddelats med stöd av 7 § första stycket 1, är dock den som gjort
anmälningen tullskyldig.

Om en oförtuilad vara går förlorad när den förvaras på tullupplag eller
tullager eller i exportbutik eller frihamn, är innehavaren av upplaget, lagret,
exportbutiken eller frihamnen tullskyldig för varan.

Om en oförtuilad vara går förlorad när den innehas med temporär
tullfrihet, är den som åtnjöt den temporära tullfriheten tullskyldig för varan.

Den som visar att förlust av en vara inte beror på fel eller försummelse av
honom eller, i fall som avses i första stycket sista meningen, av den som
befordrat varan eller av någon för vilken dessa svarar är inte tullskyldig enligt
första-tredje styckena. Om det finns särskilda skäl, kan tullmyndighet
medge nedsättning av eller befrielse från tull eller skatt i fall som avses i
denna paragraf.

I fråga om tullskyldig som avses i första-tredje styckena gäller bestämmelserna
i 13-24 §§ i tillämpliga delar.

82 § Om någon infört eller låtit införa en vara utan att den angetts till
förtullning eller annan tullklarering, är han skyldig att betala den tull och
annan skatt som skulle ha utgått om varan förtullats vid införseln. Detsamma
gäller den som i samband med införsel av en vara i annat fall vidtagit sådan
åtgärd att risk uppkommit för att varan skulle undgå förtullning.

Den som förfogat över en oförtuilad vara, som avses i 7 § första stycket, i
strid mot föreskriven inskränkning i förfoganderätten är skyldig att betala
den tull och annan skatt som därigenom undandragits eller kunnat undandras.
Den som förfogat över en förtullad vara i strid mot föreskriven
förutsättning för befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av tull
eller annan skatt får inte åtnjuta förmånen.

SkU 1987/88:3

16

Bestämmelserna i 17-24 §§ tillämpas även i fall som avses i första och
andra styckena. Den tullskyldige skall på begäran av tullmyndigheten lämna
sådana uppgifter om varan som behövs för tulltaxeringen.

Om det finns särskilda skäl, kan tullmyndighet medge nedsättning av eller
befrielse från tullen eller skatten eller medge befrielse från tullskyldighet för
varor som blir föremål för behandling enligt 7 § första stycket.

Frågor om tullskyldighet enligt denna paragraf får inte prövas senare än
fem år efter utgången av den månad, under vilken varan infördes eller det
olovliga förfogandet ägde rum. Dock skall vad i 21-23 §§ föreskrivits om
tider för prövning av eftertulltaxering i särskilda fall tillämpas på motsvarande
sätt.

Tulltillägg, förseningsavgift, straff och vite

83 § Har den som är tullskyldig och skyldig att lämna tulldeklaration, i en
tulldeklaration eller ett annat dokument som avgetts till ledning för
fastställande av tull eller annan skatt, lämnat en uppgift som befinns vara
oriktig, skall han påföras en särskild avgift (tulltillägg). Tulltillägget är tjugo
procent av den tull och annan skatt som inte skulle ha påförts, om den
oriktiga uppgiften godtagits. Detsamma gäller, om den tullskyldige skriftligen
har lämnat en sådan uppgift i ett omtulltaxeringsärende eller ett
överklagat ärende som avser fastställande av tull eller annan skatt.

Om avvikelse från tulldeklaration har skett vid skönstulltaxering skall den
tullskyldige påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent av den tull och
annan skatt som vid taxeringen påförs den tullskyldige utöver vad som annars
skulle ha påförts honom. Till den del taxeringen innefattar rättelse av en
oriktig uppgift från den tullskyldige påförs dock tulltillägg enligt första
stycket.

Om den som är tullskyldig enligt 82 § rätteligen skulle ha lämnat
tulldeklaration till ledning för fastställande av tull eller annan skatt, skall han
påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent av den tull och annan skatt
som påförs eller, vid förfogande enligt 82 § andra stycket andra meningen,
tjugo procent av den tullförmån som den tullskyldige går miste om.

84 § Vid tillämpning av 83 § ansvarar den som är tullskyldig för handlingar
och underlåtenhet av hans ombud. Tulldeklaration eller annat dokument
som lämnas för en tullskyldig som är juridisk person skall anses ha lämnats av
den tullskyldige, om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknade
behörighet att företräda den tullskyldige.

85 § Tulltillägg påförs inte i samband med rättelse av en felräkning eller
felskrivning, som uppenbart framgår av tulldeklaration eller annat dokument
som lämnats till ledning för tulltaxeringen.

Tulltillägg påförs inte heller i den mån avvikelsen avser bedömning av ett
yrkande, såsom fråga om yrkad förmånsbehandling, anspråk på tullbefrielse
eller tullnedsättning eller fråga om skäligheten av en uppskattning eller
värdering, och avvikelsen inte gäller uppgift i sak.

Om en tullskyldig frivilligt har rättat en oriktig uppgift eller anmält
förhållande som avses i 82 § första eller andra stycket, påförs inte tulltillägg.

86 § Om den som tagit hand om en vara med stöd av hemtagningstillstånd
inte har kommit in med tulldeklaration vid den tidpunkt då deklarationen
senast skulle ha lämnats, påförs han en särskild avgift (förseningsavgift).

Förseningsavgiften är 100 kronor. Avgiften är dock 200 kronor, om den
tullskyldige anmodats att lämna tulldeklaration men inte fullgjort skyldigheten
inom den bestämda tiden.

SkU 1987/88:3

17

1** Riksdagen 1987/88. 6sami. Nr3

87 § Tulltillägg och förseningsavgift får helt eller delvis efterges, om
felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband med
den tullskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt
förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller, om felaktigheten
eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga
uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet som rör annat än
vad som sägs i första meningen.

Tulltillägg får helt efterges även när det belopp som kunde ha undandragits
genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

Förseningsavgift får helt eller delvis efterges också när underlåtenheten är
att anse som ringa.

Tulltillägg eller förseningsavgift får inte påföras sedan den tullskyldige har
avlidit.

88 § Om en oförtullad vara eller dess värde blir föremål för förverkande, tas
inte ut tull, annan skatt eller tulltillägg till den del varan eller dess värde
förverkats. Ett tidigare meddelat beslut om tull, annan skatt eller tulltillägg
skall upphävas eller ändras, sedan dom eller beslut som innefattar förverkande
vunnit laga kraft.

89 § Frågor om tulltillägg och förseningsavgift prövas av tullmyndigheten.
Kammarrätten prövar dock, på talan av det allmänna ombudet som avses i
98 §, frågor om tulltillägg på grund av oriktiga uppgifter i mål om tull eller
annan skatt. Sådan talan får föras, om den oriktiga uppgiften inte har
godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats i målet. Talan skall väckas
inom ett år från utgången av den månad då domen eller det slutliga beslutet i
målet har vunnit laga kraft.

Den tullskyldiges yrkande i fråga om tulltillägg eller förseningsavgift skall
utan hinder av vad som annars gäller om överklagande prövas, om beslutet
om den tull eller annan skatt som tulltillägget eller förseningsavgiften avser
inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller, om det allmänna ombudet
framställt ett sådan yrkande till förmån för den tullskyldige. Om yrkandet
framställs först i domstol, kan domstolen förordna att det skall tas upp och
vidare handläggas av tullmyndigheten.

Innan beslut fattas om påföring av tulltillägg eller förseningsavgift skall
den tullskyldige om möjligt ges tillfälle att yttra sig.

90 § Bestämmelserna om eftergift av tulltillägg och förseningsavgift skall
beaktas, även om yrkande om detta inte har framställts, i den mån det
föranleds av vad som har förekommit i ärendet eller målet om tulltillägg eller
förseningsavgift.

Om tull eller annan skatt sätts ned, skall också vidtas den ändring i beslutet
om tulltillägg som nedsättningen kan föranleda.

91 § Tulltillägg under femtio kronor påförs inte. Öretal som uppkommer vid
beräkningen bortfaller.

Tulltillägg tillfaller staten.

92 § Om betalningsskyldighet för tull eller annan skatt inte längre kan
åläggas, får tullmyndigheten inte påföra tulltillägg på beloppet.

93 § Bestämmelserna i 25-29 och 35 §§ tillämpas även i fråga om tulltillägg
och förseningsavgift.

94 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att

1. lämna uppgift eller inge handling enligt 13-15 §§, 16 § första stycket,
41 § eller 42 § första stycket, eller

SkU 1987/88:3

18

2. lägga upp en vara på tullupplag enligt 50 §
döms för tullförseelse till böter.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

95 § Ansvar för tullförseelse inträder inte, om underlåtenheten är belagd
med straff i brottsbalken eller lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

96 § Allmänt åtal för tullförseelse får väckas endast efter
medgivande av tullmyndighet.

97 § När en tullmyndighet med stöd av denna lag eller föreskrift som
utfärdats med stöd av lagen meddelar föreläggande för tullskyldig eller annan
att vidta åtgärd som behövs för förtullning eller för tullverkets kontrollverksamhet,
kan vite föreläggas.

Vite kan även föreläggas, om någon underlåtit att lämna uppgift eller inge
handling enligt 13-15 §§ eller 16 § första stycket eller att fullgöra skyldighet
som föreskrivs i 69 § eller med stöd av 72 §.

Vite får inte fastställas till lägre belopp än femhundra kronor eller högre än
femtusen kronor.

Frågor om utdömande av vite prövas av generaltullstyrelsen.

I övrigt gäller bestämmelserna i lagen (1985:206) om vitén.

Allmänt ombud

98 § Hos generaltullstyrelsen skall finnas ett allmänt ombud som för det
allmännas talan i mål och ärenden som avses i 100 § första stycket utom
sådana mål och ärenden som gäller eller har samband med inskränkning i
rätten att förfoga över varor. Det allmänna ombudet får föra talan även till
förmån för den tullskyldige eller annan enskild part. Ombudet har då samma
behörighet som den enskilda parten.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer förordnar det
allmänna ombudet och ersättare för denne.

Överklagande

Överklagande i vanlig ordning

99 § Beslut, som någon annan tullmyndighet än generaltullstyrelsen har
meddelat enligt denna lag eller enligt bestämmelser som utfärdats med stöd
av lagen, får överklagas hos generaltullstyrelsen.

Om överklagandet avser slutlig fastställelse av tull, annan skatt, ränta,
restavgift, tulltillägg, förseningsavgift eller ersättning enligt 69 § andra
stycket eller 71 §, skall skrivelsen med överklagandet ha kommit in till den
myndighet som meddelat beslutet inom ett år från den dag då beslutet
meddelades eller, i fall då omtulltaxering skett, inom två månader från den
dag då omtulltaxeringsbeslutet meddelades, om tiden för överklagande
därigenom blir längre.

Preliminära tulltaxeringsbeslut samt tullmyndighets beslut om vitesföreläggande
och beslut om granskning enligt 75 § får inte överklagas.

100 § Generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag eller enligt bestämmelser
som utfärdats med stöd av lagen får överklagas hos kammarrätten genom
besvär, när det är fråga om

1. fastställelse av tull eller annan skatt och prövningen inte gäller sådant
beslut om befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av tull och annan
skatt som meddelats med stöd av regeringens bemyndigande,

SkU 1987/88:3

19

2. uttag av tull eller annan skatt ur en vara enligt 11 § fjärde stycket eller

35 §,

3. temporär tullfrihet,

4. restitution av tull eller annan skatt,

5. ursprungsintyg enligt protokoll 3 till Sveriges avtal med Europeiska
ekonomiska gemenskapen eller bilaga B del 1 till konventionen angående
upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen,

6. inskränkning i rätten att förfoga över en vara,

7. förhandsbesked,

8. ränta eller restavgift,

9. tulltillägg eller förseningsavgift,

10. ersättning som avses i 56 § andra stycket, 69 § andra stycket eller 71 §,
eller

11. utdömande av vite.

Om generaltullstyrelsen har avvisat en ansökan om förhandsbesked eller
återkallat ett lämnat förhandsbesked eller meddelat ett beslut som avses i
59 § tredje stycket, får beslutet inte överklagas.

I övrigt överklagas generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag eller enligt
bestämmelser som utfärdats med stöd av lagen hos regeringen.

101 § Beslut om fastställelse av tull och annan skatt får överklagas endast av
den tullskyldige och av det allmänna ombudet. Om tull och annan skatt skall
tas ut ur en vara enligt 11 § fjärde stycket, får beslutet om fastställelse av tull
och skatt dock överklagas även av ägaren till varan eller annan som visar
särskild rätt till denna.

Generaltullstyrelsens beslut rörande förhandsbesked får överklagas endast
av sökanden och av det allmänna ombudet.

102 § Om en part har överklagat ett beslut i sådant mål eller ärende vari
enligt 98 § det allmännas talan skall föras av ett allmänt ombud, får också
motparten överklaga beslutet, även om den för honom föreskrivna tiden för
överklagande har gått ut. Motpartens skrivelse skall ha kommit in till den
myndighet som meddelade beslutet inom två månader, om överklagande
görs enligt 99 § andra stycket, inom en vecka i mål om förhandsbesked och i
övrigt inom två veckor från den dag då han fick del av den först ingivna
skrivelsen med överklagande eller, om han inte fått del av den före utgången
av den tid inom vilken den senast skulle ha kommit in, från utgången av
denna tid.

Återkallas eller förfaller på annat sätt det första överklagandet, är även det
senare överklagandet förfallet.

Överklagande i särskild ordning

103 § Den som är tullskyldig får överklaga i särskild ordning, om

1. tull eller annan skatt felaktigt fastställts mer än en gång för samma vara,

2. den tullskyldige, till följd av underlåtenhet att lämna tulldeklaration
eller infordrad uppgift eller på grund av felaktighet i en tulldeklaration eller i
annan handling eller i annan uppgift som han lämnat eller i en uppgift som
legat till grund för en sådan deklaration eller uppgift, fått tull eller annan
skatt fastställd till belopp som väsentligt avviker från vad som rätteligen bort
fastställas, eller

3. den tullskyldige kan åberopa någon annan omständighet eller något
annat bevis som borde ha föranlett att tull eller annan skatt skulle ha
fastställts till ett belopp som väsentligt avviker från det som fastställts.

Ett överklagande enligt första stycket 2 eller 3 får tas upp till prövning

SkU 1987/88:3

20

endast om det kan grundas på en omständighet eller ett bevis, som
tullmyndigheten saknade kännedom om när tull eller annan skatt fastställdes,
och det framstår som ursäktligt att den som söker rättelse inte i annan
ordning åberopat omständigheten eller beviset för att få rättelse.

Överklagande som avses i denna paragraf får göras senast fem år efter den
dag då beslutet om fastställelse meddelades.

Bestämmelserna i denna paragraf tillämpas även i fråga om beslut om
tulltillägg eller förseningsavgift.

104 § Överklagande i särskild ordning över beslut av annan tullmyndighet
än generaltullstyrelsen prövas av styrelsen.

Är tulltaxering, omtulltaxering, eftertulltaxering eller fråga om tulltillägg
eller förseningsavgift föremål för prövning av kammarrätten eller avgjord av
generaltullstyrelsen genom beslut som har vunnit laga kraft, ankommer det
på kammarrätten att pröva överklagandet. Har frågan prövats av kammarrätten
eller regeringsrätten, skall överklagandet prövas av regeringsrätten.

Regeringsrätten och kammarrätten får, om överklagande som har gjorts i
särskild ordning skall tas upp till prövning, förordna att överklagandet skall
vidare handläggas av generaltullstyrelsen.

Särskilda bestämmelser

105 § Beslut enligt 17 § och 19-24 §§ samt beslut om tulltillägg och
förseningsavgift skall gälla omedelbart. Detsamma gäller annat beslut av
tullmyndighet, som meddelas enligt denna lag eller enligt föreskrifter som
utfärdats med stöd av lagen och som inte innebär att målet eller ärendet
avgörs.

106 § Beslut om godkännande av ombud enligt 13 § andra stycket, uppdrag
att utföra tullmyndighets kontroll enligt 54 § 2 och 3 och medgivande att
betala tull och annan skatt enligt särskild tullräkning samt om hemtagningstillstånd
och andra tillstånd som utfärdats enligt denna lag eller enligt
föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får, om det finns skäl till det,
återkallas av generaltullstyrelsen och, om styrelsen inte meddelat beslutet,
av annan tullmyndighet. Tullmyndigheten kan i dessa fall förordna att
beslutet om återkallelse skall gälla omedelbart.

107 § I beslut om tull och annan skatt samt ränta enligt denna lag skall
beloppen avrundas till närmast lägre hela krontal.

108 § Tull och annan skatt skall inte tas ut för en varuförsändeise, som
inkommer med post, när den tull och annan skatt som är föreskriven för
försändelsen sammanlagt inte uppgår till femtio kronor. Detta gäller dock
inte, om försändelsen innehåller spritdrycker, vin, starköl eller tobaksvaror.

109 § En tullmyndighet kan medge att en till tullområdet införd vara som
inte förtullats överlåts till staten eller förstörs under kontroll av myndighet
eller någon annan som en tullmyndighet godkänner, om överlåtelsen eller
förstöringen inte medför olägenhet eller kostnad för tullverket.

Tull och annan skatt skall inte tas ut för varor som överlåts till staten eller
förstörs enligt första stycket.

110 § Regeringen får, med avvikelse från denna lag, meddela föreskrifter
om hur varor skall anmälas till tullklarering i vissa fall, när varor införs till
tullområdet på järnväg, med post eller med luftfartyg.

SkU 1987/88:3

21

111 § På tullplats sker tullförrättning utan kostnad för allmänheten inom
område och på tid som regeringen föreskriver. Regeringen får föreskriva att
tullförrättning även i andra fall skall ske utan kostnad för allmänheten.

112 § Den som föranleder tullförrättning som inte är avgiftsfri skall betala
avgift för förrättningen (förrättningsavgift) enligt taxa som regeringen
föreskriver.

113 § Regeringen får föreskriva att avgifter skall betalas för hemtagningstillstånd,
medgivande att betala tull och annan skatt enligt särskild tullräkning,
utfärdande av särskild tullräkning, tillstånd att inneha tullupplag och frihamn
samt för tullverkets tillsyn över tullager och exportbutiker.

114 § Tullmyndigheterna skall på begäran tillhandahålla Sveriges riksbank,
riksskatteverket, statens jordbruksnämnd, kommerskollegium, statens prisoch
kartellnämnd och länsskattemyndighet uppgifter som förekommer hos
tullmyndigheterna och som rör import eller export av varor.

115 § Regeringen får bemyndiga generaltullstyrelsen att meddela föreskrifter
i de ämnen som anges i 3 §, 5 § andra stycket, 7 § första stycket 1, 7 §
andra stycket, 8 § första och andra styckena, 10 § första stycket, 13 § första
stycket, 14 § andra stycket, 15 § tredje stycket, 16 § första stycket, 27, 44,
45 §§, 47 § första stycket andra meningen, 49 § första stycket, 51 § andra
stycket, 52 § andra stycket, 64 § femte stycket, 72 §, 73 § tredje stycket och
110-113 §§.

116 § Vid granskning inom riksrevisionsverket av statens räkenskaper får
anmärkning inte framställas i fråga om fastställelse och uppbörd av tull eller
annan skatt.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

SkU 1987/88:3

22

2 Förslag till
Lag om frihet från skatt eller avgift vid införsel
Härigenom föreskrivs följande.

1 § Om förtullning av en vara sker under sådana omständigheter som för en
tullpliktig vara medför tullfrihet enligt 6 § eller 7 § 1-7 eller enligt föreskrifter
som har meddelats med stöd av 13 §, 14 §, 15 § 1 eller 16 § lagen (1987:000)
om tullfrihet m.m., skall inte heller för varan utgå annan skatt eller avgift som
skall erläggas vid införsel.

Frihet från annan skatt eller avgift gäller dock inte för följande varor för
vilka tullfrihet medgetts enligt 13 § 8 lagen om tullfrihet m.m., nämligen
varor som är avsedda för viss undervisningsanstalt eller vetenskaplig
institution, om de är hänförliga till 84, 85 eller 90 kap. tulltaxelagen
(1987:000) och värda minst 2 000 kronor.

Bestämmelser om frihet från skatt som avses i lagen (1984:355) om skatt på
vissa dryckesförpackningar finns i den lagen.

2§ I fall som avses i 15 § Hagen (1987:000) om tullfrihet m.m. medges frihet
från annan skatt än tull eller från avgift endast om

1. för varan betalas skatt eller avgift som tullmyndighet medgett befrielse
från eller restituerat i samband med tidigare utförsel, och

2. varan vid återinförseln förtullas för den person för vilken den utfördes.

3 § Har förutsättning för tullfrihet i fall som avses i 1 § första stycket upphört
skall, om annat inte är föreskrivet, den som medgetts skatte- eller avgiftsfriheten
utan dröjsmål göra anmälan till tullmyndigheten. Det åligger därefter
tullmyndigheten att ta ut den skatt och avgift som belöper på varan.

4 § Medges för en vara, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen (1987:000) om tullfrihet m.m., industrirestitution, handelsrestitution,
reducerad restitution eller särskild restitution av tull eller skulle någon sådan
restitution ha medgetts om varan varit tullpliktig, skall även annan skatt och
avgift som betalats till tullmyndighet vid förtullning av varan betalas tillbaka,
om återbäring av skatten eller avgiften inte kan medges i annan ordning. Om
särskild restitution av tullen medges eller skulle ha medgetts om varan varit
tullpliktig, får dock annan skatt och avgift betalas tillbaka endast om

1. förutsättningar för temporär tullfrihet för varan uppenbarligen förelegat,

2. varan inte får säljas på grund av föreskrift som har meddelats av hänsyn
till allmän hälsovård, allmän säkerhet eller annat liknande intresse,

3. varan inte stämmer överens med vad som får anses avtalat eller varan
inte har avlämnats inom avtalad tid,

4. varan uppenbarligen har beställts av misstag eller hinder av teknisk art
förelåg vid införseln mot att använda varan för avsett ändamål,

5. varan uppenbarligen av förbiseende har sänts till mottagaren och
förtullats för dennes räkning,

6. avgiften uppenbarligen har betalats av förbiseende, eller

7. annars synnerliga skäl föreligger.

Vid tillämpningen av första stycket skall bortses från sådan inskränkning
beträffande rätt till tullrestitution som regeringen har föreskrivit med stöd av

5 § lagen (1987:000) om tullfrihet m.m.

5 § Denna lag gäller inte försäljningsskatt på motorfordon, skrotningsavgift
eller avgifter inom prisregleringen på jordbrukets eller fiskets område.

SkU 1987/88:3

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

23

3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:418) om straff för varusmuggling,

dels att 4, 5 och 19 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Såsom varusmuggling skall ock
anses, om någon uppsåtligen

1. förfogar över oförtullat eller
obeskattat gods, restitutionsgods eller
införsel- eller utförselförbud underkastat
gods, som i vederbörlig
ordning anmälts hos tullmyndighet,
och därigenom föranleder att tull
eller annan allmän avgift undandrages
statsverket eller att godset i strid
mot införselförbud utkommer i den
fria rörelsen eller att utförsel sker i
strid mot utförselförbud;

2. förfogar över infört gods, för
vilket åtnjutits tullfrihet eller tullnedsättning
under stadgad särskild
förutsättning, i strid mot vad sålunda
förutsatts;

3. förfogar över gods, för vilket
meddelats tillstånd till införsel eller
utförsel under stadgad särskild förutsättning,
i strid mot vad sålunda
förutsatts;

4. medelst vilseledande förmår
tillståndsgivande myndighet att
medgiva införsel eller utförsel av
gods och därigenom föranleder att
godset införes eller utföres i strid mot
förbud;

5. underlåter att inom föreskriven
tid rätta oriktig uppgift i tulldeklaration,
som avgivits genom ombud, och
därigenom föranleder att tull eller
annan allmän avgift undandrages
statsverket eller att gods införes i strid
mot förbud.

Föreslagen lydelse

Såsom varusmuggling skall också
anses, om någon uppsåtligen

1. förfogar över oförtullat eller
obeskattat gods, restitutionsgods eller
införsel- eller utförselförbud underkastat
gods, som i vederbörlig
ordning anmälts hos tullmyndighet,
och därigenom föranleder att tull,
annan skatt eller avgift undandras
staten eller att godset i strid mot
införselförbud kommer ut i den fria
rörelsen eller att utförsel sker i strid
mot utförselförbud,

2. förfogar över infört gods, för
vilket åtnjutits tullfrihet eller tullnedsättning
under stadgad särskild
förutsättning, i strid mot vad som
förutsatts,

3. förfogar över gods, för vilket
meddelats tillstånd till införsel eller
utförsel under stadgad särskild förutsättning,
i strid mot vad som förutsatts,

4. genom vilseledande förmår tillståndsgivande
myndighet att medge
införsel eller utförsel av gods och
därigenom föranleder att godset införs
eller utförs i strid mot förbud.

SkU 1987/88:3

1 Senaste lydelse 1973:672.

24

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:3

Den som av grov oaktsamhet förövar
gärning som i 1 eller 4 § sägs,
dömes till böter eller fängelse i högst
två år. I ringa fall skall dock ej till
straff dömas.

Första stycket gäller även när någon,
genom att lämna oriktig uppgift
i tulldeklaration eller medelst annat
vilseledande i samband med tullbehandling
av gods eller prövning som i
4 § 4 avses eller genom underlåtenhet
som 14 § 5 sägs, av grov oaktsamhet
föranleder fara för att tull eller annan
allmän avgift undandrages statsverket
eller för att gods införes eller
utföres i strid mot förbud. Vad nu
sagts skall dock ej gälla den som
frivilligt vidtager åtgärd som leder till
att faran ej längre föreligger.

Den som av grov oaktsamhet förövar
gärning som avses i 1 eller 4 §
döms till böter eller fängelse i högst
två år. I ringa fall skall dock inte
dömas till ansvar.

Första stycket gäller även när någon,
genom att lämna oriktig uppgift
i tulldeklaration eller genom annat
vilseledande i samband med tullbehandling
av gods eller prövning som
avses i 4 § 4, av grov oaktsamhet
föranleder fara för att tull, annan
skatt eller avgift undandras staten
eller för att gods införs eller utförs i
strid mot förbud.

8 a §

Ansvar enligt 1-5 §§ för gärning,
som medfört att tull, annan skatt eller
avgift inte har påförts eller har påförts
med för lågt belopp, inträder inte för
den som frivilligt vidtar åtgärd som
leder till att tull, annan skatt eller
avgift kan påföras med rätt belopp.
Detsamma gäller i fråga om ansvar
enligt 6 § för olovlig befattning med
smuggelgods, för vilket tull, annan
skatt eller avgift inte har påförts eller
har påförts med för lågt belopp.

Ansvar enligt 5 § för gärning som
medfört fara som där avses inträder
inte för den som frivilligt undanröjer
faran.

19 §3

Förekommer mot någon, som anträffas vid gräns- eller kustort eller
ankommer till plats, där förbindelse med utlandet äger rum, anledning att
han har på sig gods, som enligt denna lag är underkastat beslag, må för
eftersökande av sådant gods tulltjänsteman företaga kroppsvisitation och
ytlig kroppsbesiktning å honom. Om vederbörande chef för tull-, kust- eller
gränsbevakning finner skärpning av tullkontrollen å persontrafiken till eller
från utlandet med viss lägenhet eller för viss tidrymd å någon plats
oundgängligen nödvändig, må efter bevakningschefens förordnande kroppsvisitation
verkställas å envar, som med lägenheten eller under tidrymden till

2 Senaste lydelse 1973:672.

3 Senaste lydelse 1985:10.

25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:3

platsen ankommer från eller från platsen avreser till utlandet. Sådant
förordnande skall ofördröjligen underställas generaltullstyrelsens prövning
men går likväl genast i verkställighet.

För att motverka brott som avses i
denna lag får tulltjänstemän även i
andra fall än som avses i första stycket
undersöka handresgods, såsom
resväskor och portföljer, samt handväskor
och liknande som medförs av
resande vid inresa till eller utresa från
riket. Tulltjänstemän som utövar lokal
eller regional bevakningsledning
beslutar om omfattningen av kontrollen.

Kroppsvisitation, som är av mera
väsentlig omfattning, och ytlig
kroppsbesiktning skall verkställas
inomhus i avskilt rum eller i lämpligt
utrymme i fartyg samt, om undersökningsman
eller den undersökte
begär det och det kan ske utan större
omgång, i vittnens närvaro. Kroppsvisitation
och ytlig kroppsbesiktning
av kvinnor får inte verkställas eller
bevittnas av annan än kvinna, läkare
eller legitimerad sjuksköterska. Detta
gäller dock inte en sådan kroppsvisitation
som avses i andra stycket.

Kroppsvisitation, som är av mera
väsentlig omfattning, och ytlig
kroppsbesiktning skall verkställas
inomhus i avskilt rum eller i lämpligt
utrymme i fartyg samt, om undersökningsman
eller den undersökte
begär det och det kan ske utan större
omgång, i vittnens närvaro. Kroppsvisitation
och ytlig kroppsbesiktning
av kvinnor får inte verkställas eller
bevittnas av annan än kvinna, läkare
eller legitimerad sjuksköterska.

Förande av protokoll och utfärdande av bevis om företagen kroppsvisitation
eller ytlig kroppsbesiktning erfordras ej med mindre den undersökte
begär det eller föremål, som påträffas, tages i beslag.

Bestämmelser om rätt för tullmyndighet
att undersöka handresgods
samt handväskor och liknande som
medförs av resande finns även i tullagen
(1987:000).

>enna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

26

4 Förslag till
Lag om tullfrihet m. m.

Härigenom föreskrivs följande

Inledande bestämmelser

1 § I denna lag finns bestämmelser om vissa tullar, tullfrihet, tullnedsättning
och återbetalning av tull. Bestämmelserna gäller utan hinder av vad som
föreskrivs i tulltaxelagen (1987:000).

2 § Bestämmelser om förfarandet vid förtullning av varor, om betalning av
tull och om överklagande av beslut om tull finns i tullagen (1987:000) och i
föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.

Särskild tull

3 § Om det föreligger särskilda förhållanden, får regeringen meddela
föreskrifter om att en vara vid förtullning skall beläggas med särskild tull.

Föreskrifter enligt första stycket skall underställas riksdagens prövning
inom en månad från det att föreskrifterna meddelats eller, om riksmöte inte
pågår, från början av närmast följande riksmöte. Om underställning inte sker
eller riksdagen inte godkänner föreskrifterna inom två månader från det att
underställning skedde, upphör föreskrifterna att gälla.

Om det inte längre föreligger förhållanden som avses i första stycket, skall
regeringen upphäva föreskrifterna.

Antidumpnings- och utjämningstull

4 § Är en vara föremål för dumpning eller subvention i utlandet och är
dumpningen eller subventionen av sådan beskaffenhet att den skadar eller
hotar att skada svensk industri, får regeringen för att motverka att skada
uppkommer meddela föreskrifter om att varan vid förtullning skall beläggas
med antidumpnings- eller utjämningstull. Sådana föreskrifter får också
meddelas för att motverka att dumpning eller subventionering på motsvarande
sätt skadar eller hotar att skada industri i ett annat land.

Finns grund för antagande att förutsättningar enligt första stycket föreligger
för att pålägga en vara antidumpnings- eller utjämningstull, får regeringen,
om det är nödvändigt för att förhindra att skada uppkommer under det
förhållandena utreds, meddela föreskrifter om provisorisk antidumpningseller
utjämningstull. Visar utredningen att förutsättningar för att ta ut sådan
tull inte föreligger eller att tull bör utgå med lägre belopp än som tagits ut,
skall återbetalning ske utan dröjsmål.

SkU 1987/88:3

27

Tullfrihet, tullnedsättning och återbetalning av tull med anledning av
internationella handelsöverenskommelser m.m.

5 § Regeringen får meddela föreskrifter om tullfrihet, tullnedsättning och
återbetalning av tull

1. med anledning av internationella handelsöverenskommelser som Sverige
har ingått eller anslutit sig till,

2. för varor från utvecklingsländerna,

3. för varor från Färöarna,

4. för margarin, som inte är flytande och inte innehåller smör eller andra
fetter eller oljor framställda av mjölk, ur tulltaxenr 15.17 tulltaxelagen
(1987:000) från länder som är anslutna till konventionen angående upprättandet
av Europeiska frihandelssammanslutningen.

Tullfrihet och tullnedsättning i vissa andra fall

Främmande staters representanter m. fl.

6 § Tullfrihet gäller för varor som förtullas för en främmande stats beskickning
eller konsulat eller en beskicknings- eller konsulatsmedlem eller dennes
familj enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall eller
enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.

Tullfrihet gäller också för varor som förtullas för en internationell
organisation eller en person som är knuten till en sådan organisation, om
organisationen eller personen är upptagen i lagen om immunitet och
privilegier i vissa fall eller i föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen
och är berättigad till tullfrihet enligt stadga eller avtal som gäller i förhållande
till Sverige.

Tullfrihet och tullnedsättning för varor med viss användning

7 § Tullfrihet gäller för

1. mindre maskiner eller apparater eller andra föremål som förtullas för en
inresande yrkesutövare eller studerande och som skall användas i hans yrke
eller studier av honom eller under hans personliga överinseende under
tillfälligt uppehåll i landet, om inte varornas mängd eller beskaffenhet och
omständigheterna i övrigt ger anledning att tillämpa endast temporär
tullfrihet enligt 17 §,

2. fodermedel som kommer in tillsammans med djur och motsvarar
djurens behov under transporten till bestämmelseorten,

3. varor som har tillhört ett förolyckat fartyg eller ett luftfartyg och som
inte är last samt sjöfynd som polismyndighet lämnar ut till bärgare enligt
lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd utan att bärgningen
kungörs,

4. likkistor med lik, urnor med aska av lik samt från utlandet skänkta
kransar och blommor till en avliden persons minnesgärd,

5. varuprover, mönster och modeller, som har endast obetydligt handelsvärde
eller som med hänsyn till material eller utförande uppenbarligen är

SkU 1987/88:3

28

avsedda att endast visa en varas beskaffenhet eiler användning eller sorn
senast vid förtullningen görs oanvändbara sorn handelsvara,

6. blanketter till passersedlar, godslistor och liknande handlingar som skall
användas vid in- eller utförsel av varor eller vid internationell trafik och
blanketter, register, böcker och broschyrer samt andra handlingar som skall
användas i samband med konferenser, kongresser eller liknande arrangemang
av internationell karaktär,

7. markutrustning och undervisningsmateriel som skall användas vid eller i
samband med civil luftfart och som är specialkonstruerade för att användas
som luftfartsutrustning samt delar och tillbehör till sådan materiel, när
varorna förtullas för en flygskola, ett lufttrafikföretag, en luftfartsmyndighet
eller en annan förvaltning för allmän flygplats, samt

8. varor för provning av flygsäkerhetsmateriel, när de förtullas för en
luftfartsmyndighet.

8 § Tullfrihet gäller för

1. ämnen som huvudsakligen används som läkemedel eller för beredning
av tullfria farmaceutiska produkter, hänförliga till 30 kap. tulltaxelagen
(1987:000),

2. varor som skall användas uteslutande som material för tillverkning av
tullfria farmaceutiska produkter, hänförliga till 30 kap. tulltaxelagen, eller av
ämnen som avses i 1,

3. varor som skall användas uteslutande som vulkningsacceleratorer eller
antioxidanter för gummiindustrin eller som tillsats till mineraloljor för att
motverka knackning, oxidation, korrosion eller hartsbildning, för att reglera
viskositeten eller för att användas för annat liknande ändamål,

4. garn, bind- och segelgarn, tågvirke, linor och liknande material som
skall användas uteslutande för tillverkning av fisknät, samt

5. delar till stridsvagnar eller andra pansrade stridsfordon samt till vapen
och ammunition för militärt bruk.

Regeringen får meddela föreskrifter om de villkor som skall gälla för
tullfrihet enligt första stycket.

9 § Delar och tillbehör samt material av plast, gummi, textilvara eller glas,
vilka skall användas för biltillverkning, får införas mot tull som motsvarar
fyra femtedelar av tullen på bilar införda under samma omständigheter.
Detta gäller inte däck och andra varor, som i och för sig klassificeras enligt
tulltaxenr 40.11, 40.12 eller 40.13 tulltaxelagen (1987:000).

Regeringen får meddela föreskrifter om de villkor som skall gälla för
tullnedsättning enligt första stycket.

10 § Regeringen får meddela föreskrifter om de villkor för tullfrihet eller
tullnedsättning som skall gälla, om varor förtullas för att användas för visst
ändamål och sådan användning enligt tulltaxelagen (1987:000) medför lägre
tull än som annars skulle ha utgått.

SkU 1987/88:3

II § Den som medgetts tullfrihet eller tullnedsättning i fall som avses i
6-10 §§ är enligt föreskrifter som regeringen meddelar skyldig att utan

29

dröjsmål anmäla till tullmyndigheten, om varan inte används på sådant sätt
som förutsätts för tullfriheten eller tullnedsättningen. Det åligger därefter
tullmyndigheten att ta ut den tull som belöper på varan.

Tullfrihet för varor som inte tillverkas i Sverige

12 § Regeringen får meddela föreskrifter om tullfrihet för varor som inte
eller endast i ringa omfattning tillverkas inom landet. Föreskrifterna får
meddelas för högst två år i sänder.

Regeringen får i enskilda fall besluta om tullfrihet för varor som inte eller
endast i ringa omfattning tillverkas inom landet.

Särskild tullfrihet

13 § Regeringen får meddela föreskrifter om tullfrihet för

1. förnödenheter och proviant som medförs eller tas ombord på transportmedel
i utrikes trafik, om varorna är avsedda för transportmedlet eller för
besättning eller passagerare,

2. varor som införs av en resande eller den som utför arbete på
transportmedel, under förutsättning att varorna inte införs i handelssyfte
eller för yrkesmässig förbrukning,

3. varor som införs av en person, vilken flyttar in till landet eller återvänder
hit efter längre tids vistelse i utlandet, om varorna inte införs i handelssyfte,

4. varor som införs med anledning av arv eller testamente eller som gåva
eller som lån utan vederlag och varor som köpts för medel skänkta från
utlandet,

5. filmer och trycksaker om varor eller tjänster som erbjuds från utlandet,

6. varor för turistpropaganda,

7. varor som skall användas vid räddnings- eller bärgningsföretag eller
humanitär hjälpaktion,

8. varor för undervisningsändamål eller för vetenskapligt eller kulturellt
ändamål,

9. varor som skall användas vid utställning eller mässa eller liknande
evenemang som ordnas för att främja försäljning av utländska varor,

10. välfärdsmateriel för sjöfolk, samt

11. magnetband och andra media med registererade data.

Tullfrihet för varor som införs i gränstrafik

14 § Regeringen får meddela föreskrifter om tullfrihet för varor som införs i
egentlig gränstrafik.

Tullfrihet och tullnedsättning för varor som återinförs

15 § Regeringen får meddela föreskrifter om tullfrihet eller tullnedsättning
för varor som

1. är svenska eller har förtullats i Sverige och som återinförs utan att ha
bearbetats i utlandet,

SkU 1987/88:3

30

2. är svenska eller har förtullats i Sverige och som återinförs efter
reparation eller annan bearbetning i utlandet,

3. har tillverkats helt eller delvis av material, som är svenskt eller som har
förtullats i Sverige,

4. har tillverkats med utnyttjande av svenskt konstruktionsarbete eller
annan liknande svensk prestation,

5. har reparerats och som införs i utbyte mot svenska eller i Sverige
förtullade varor av samma slag vilka utförts eller skall utföras från Sverige,

6. införs som ersättning för delar eller tillbehör till varor som förtullats i
Sverige och som inte stämt överens med vad som får anses avtalat.

Tullfrihet för emballage

16 § Regeringen får meddela föreskrifter om tullfrihet för emballage.
Bestämmelser om klassificering av emballage finns i tulltaxelagen
(1987:000).

Tullfrihet under viss tid (Temporär tullfrihet)

17 § Regeringen får meddela föreskrifter om temporär tullfrihet för

1. varor som införs för att repareras, bearbetas, kompletteras eller
emballeras eller för att användas som material vid reparation, bearbetning,
komplettering eller emballering av exportvaror,

2. specialverktyg och specialinstrument som införs för att användas vid
tillverkning av en viss exportvara, varor som införs för att användas vid
avprovning av en exportvara och varor som tillfälligt införs för att avbildas
eller kopieras,

3. utrustning som införs tillfälligt för inresandes yrkesutövning, studier
eller för jämförligt ändamål,

4. utrustning som införs för cirkus, tivoli eller liknande företag som
uppehåller sig tillfälligt i landet,

5. varor som införs för tillfälligt bruk vid teaterföreställning, konsert eller
liknande föreställning eller vid kongress, officiell festlighet, idrottstävling
eller liknande arrangemang av internationell karaktär,

6. varor som införs för utställning eller mässa,

7. varor som införs för att användas som varuprov, mönster eller modeller,

8. varor som införs för att avprovas,

9. enstaka föremål som införs för påseende samt urvalssändningar av
varor,

10. djur som införs för avelsändamål eller för veterinärmedicinsk behandling,

11. containrar, maskiner och andra anordningar som utgör hjälpmedel för
transport, lastning, lossning eller annan godshantering, delar och tillbehör
till sådana varor samt andra transportmedel, i de fall de inte hänförs till
punkterna 1-9, som införs för att användas endast tillfälligt i landet och delar,
tillbehör eller material som införs för sig för att användas för reparation,
underhåll eller utrustning av sådana transportmedel.

SkU 1987/88:3

31

Om det finns särskilda skäl, får regeringen eller, efter regeringens
bestämmande, en tullmyndighet för enskilt fall besluta om temporär
tullfrihet för varor som inte omfattas av föreskrifter enligt första stycket.

Återbetalning av tull (Tullrestitution)

Industri-, varvs-, flyg- och handelsrestitution

18 § Regeringen får meddela föreskrifter om att under vissa villkor tillstånd
kan meddelas till tullrestitution enligt särskilt förfarande (restitutionstillstånd).

19 § Den som har restitutionstillstånd kan medges restitution av tull för
varor som förtullats för hans räkning, om han

1. använt varorna för tillverkning, reparation, bearbetning, komplettering
eller emballering av exportvara och utfört denna ur landet eller, i fråga om
delar och tillbehör till sådan exportvara, återutfört varorna i oförändrat skick
(industrirestitution),

2. använt varorna för byggnad, ombyggnad, reparation, inredning,
utrustning eller sjösättning av fartyg, skeppsdocka, dockport, ponton,
mudderverk, borr- eller bostadsplattform eller liknande anordning för
verksamhet till havs eller av produktionsanläggning för egentlig varvsverksamhet
(varvsrestitution),

3. använt varorna för byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller
utrustning av luftfartyg eller rymdfartyg eller av delar eller tillbehör till
sådant fartyg (flygrestitution), eller

4. återutfört varorna i oförändrat skick till annan i utlandet än producenten
eller leverantören eller ombud för någon av dem (handelsrestitution).

Med tillverkning enligt första stycket 1 jämställs annan produktion av
exportvara.

Regeringen får också meddela föreskrifter om att restitution enligt första
stycket 1-3 kan medges för varor som återutförts efter reparation, bearbetning,
komplettering eller emballering och för varor som inte får avsedd
användning.

En tullmyndighet kan medge restitution enligt första stycket för varor som
förtullats för annan innehavare av restitutionstillstånd än den som använt
varorna eller utfört exportvaran.

Restitution enligt 19 § för andra varor

20 § Regeringen får meddela föreskrifter om att restitution enligt 19 § kan
medges även om andra varor har använts eller återutförts än de för vilka
restitution begärs eller om det inte kan visas att de använda eller utförda
varorna har förtullats.

SkU 1987/88:3

32

Särskild restitution och reducerad restitution

21 § Regeringen får meddela föreskrifter om att restitution av tull kan
medges för varor som återutförts utan att ha använts eller efter att ha använts
bara i samband med provning eller under förhållanden som kan jämställas
med provning eller som kunnat medföra temporär tullfrihet (särskild
restitution).

Regeringen får meddela föreskrifter om att särskild restitution kan medges
även om varorna har använts på annat sätt än som anges i första stycket.

22 § Regeringen får meddela föreskrifter om att restitution av tull kan
medges med avdrag som beräknas med hänsyn till den tid varorna har funnits
i landet, om varorna har återutförts men 21 § första stycket inte är tillämpligt
(reducerad restitution).

Medgivande av restitutionstillstånd m.m.

23 § Restitutionstillstånd kan av tullmyndighet medges den som driver
rörelse. Varvsrestitutionstillstånd kan medges även den som äger fartyg.
Flygrestitutionstillstånd kan medges även den som äger luftfartyg eller
rymdfartyg eller utan att driva rörelse tillverkar sådant fartyg. Handelsrestitutionstillstånd
kan medges även den som utan att driva rörelse lagrar och
distribuerar varor.

Särskild restitution eller reducerad restitution får medges den för vars
räkning varorna utförs.

Betalningsuppskov

24 § Generaltullstyrelsen kan medge att den som har restitutionstillstånd
inte behöver betala tull för varor innan fråga om restitution har prövats.

Tullbefrielse i stället för tullrestitution

25 § Om förutsättningar finns för tullrestitution men tull inte har betalats,
kan en tullmyndighet som prövar ansökan om restitution medge tullbefrielse
i stället för restitution.

Regeringen får meddela föreskrifter om att en tullmyndighet i stället för
restitution får medge tullbefrielse för varor som förtullas för att användas för
ändamål som medför rätt till tullrestitution enligt 19 § första stycket.

Betalning av tull i vissa fall

26 § Regeringen får meddela föreskrifter om att tull skall betalas för sådana
varor för vilka tullbefrielse har medgetts enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av 25 § andra stycket, om varorna inte kommit att
användas för ändamål som medför rätt till tullrestitution.

Regeringen får också meddela föreskrifter om att tull skall betalas för
varor, om varvsrestitution eller flygrestitution har medgetts för varorna eller
om tullbefrielse har medgetts i stället för sådan restitution och dessa därefter

SkU 1987/88:3

33

har förts från fartyg, ponton, mudderverk, borr- eller bostadsplattform,
luftfartyg eller rymdfartyg eller har överlåtits eller tagits i anspråk för
ändamål som inte medför rätt till sådan restitution.

Beräkning av tullrestitution m.m.

27 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, generaltullstyrelsen
får meddela föreskrifter om att industri-, varvs-, flyg- och handelsrestitution
får beräknas enligt schablon.

Regeringen får meddela föreskrifter om den tid inom vilken förutsättningar
för restitution skall vara uppfyllda och om det lägsta belopp med vilket
restitution får medges.

Åtgärder som vid tullrestitution jämställs med utförsel

28 § Med utförsel jämställs

1. vid tullrestitution i allmänhet, att varorna läggs upp i frihamn eller, i den
mån regeringen föreskriver det, läggs upp på tullager,

2. vid industri- och handelsrestitution, att varorna levereras till någon som
medgetts tullbefrielse enligt föreskrift som har meddelats med stöd av 25 §
andra stycket, att varorna tas ombord som proviant eller förnödenhetsartiklar
på fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik eller tas in i exportbutik eller, såvitt
avser personbil och motorcykel, att fordonet införs i exportvagnsförteckning,

3. vid särskild och reducerad restitution, att varorna förstörs under
kontroll av en myndighet eller någon annan som en tullmyndighet godkänner,

4. vid särskild restitution, i den mån regeringen föreskriver det, att varorna
levereras till någon som har rätt till tullfrihet enligt 6 §.

Beräkning av tullrestitution och betalning av tull beträffande vissa varor

29 § Regeringen får meddela föreskrifter om beräkning av tullrestitution
och om betalning av tull beträffande sådana varor som har lagts upp i
frihamn, lagts upp på tullager eller införts i exportvagnsförteckning och som
utan samband med utförsel förs från frihamnen eller tas ut från tullagret eller
utan föregående utförsel förtullas efter att ha införts i exportvagnsförteckningen.

T ullnedsatt ning på grund av skada

30 § Tull som skall beräknas efter annan grund än värde får nedsättas för en
vara, som är skadad på annat sätt än genom förskämning när den anmäls till
förtullning eller, om varan tas om hand med stöd av tillstånd enligt 8 § första
stycket tullagen (1987:000), när den anmäls till hemtagning. Nedsättningen
skall motsvara den minskning av varans värde som skadan har medfört.
Värdet av varan i oskadat skick och i skadat skick beräknas enligt föreskrifter
som har meddelats med stöd av 4 § andra stycket tulltaxelagen (1987:000).

SkU 1987/88:3

34

Tullbefrielse m.m. på grund av synnerliga skäl

SkU 1987/88:3

31 § Om det finns synnerliga skäl, får regeringen eller, efter regeringens
bestämmande, generaltullstyrelsen i enskilda fall besluta om tullbefrielse,
tullnedsättning eller återbetalning helt eller delvis av tull.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Regeringen får
meddela de övergångsbestämmelser som behövs.

35

5 Förslag till
Lag om upphävande av viss tullagstiftning

Härigenom föreskrivs att följande författningar skall upphöra att gälla den
dag regeringen bestämmer, nämligen

1. förordningen (1966:394) om rätt för resande m.fl. att införa varor tulloch
skattefritt,

2. tullagen (1973:670),

3. tullförordningen (1973:979),

4. lagen (1973:981) om frihet från införselavgift,

5. lagen (1977:975) med tulltaxa.

SkU 1987/88:3

36

Motioner

SkU 1987/88:3

Motioner med anledning av propositionen

1987/88:Skl av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att riksdagen med avslag
på regeringens förslag såvitt avser lydelsen av 26 § andra och fjärde styckena
tullagen beslutar att ombud ensam blir betalningsskyldig! för i denna
paragraf omnämnd tullräkning när denne har iklätt sig betalningsansvar för
sådan tullräkning gentemot tullverket och att ombud inte skall åläggas hålla
medel mottagna av tullskyldig åtskilda från andra tillgångar.

1987/88:Sk2 av Knut Wachtmeister m.fl.(m, fp, c) vari yrkas att riksdagen
med avslag på proposition 1986/87:166 om ny tullagstiftning hos regeringen
begär nytt förslag till tullagstiftning i enlighet med vad som anförts i
motionen.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1987

1986/87:Sk547 av Görel Bohlin och Ingrid Sundberg (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär ett återinförande av den s.k. hemtagningsrätten
för licensierade textilvaror.

1986/87:Sk552 av Britta Bjelle och Hadar Cars (fp) vari yrkas

1. att riksdagen upphäver bestämmelserna om tulltillägg,

2. att riksdagen - om yrkande 1 inte bifalls - beslutar att tulltillägg inte skall
påföras då det är fråga om mervärdeskatt.

1986/87:Sk578 av Rune Rydén (m) vari yrkas att riksdagen beslutar slopa
tulltillägget.

1986/87:Sk582 av Sten Sture Paterson (m) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen ändrar reglerna för tullbeslagna varor till vad som i Norge gäller
för i motionen angivna produkter.

1986/87: Sk709 av Karl-Gösta Svenson (m) och Per Stenmarck (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att med omedelbar verkan avveckla bestämmelserna
om tulltillägg,

2. att riksdagen, därest yrkandet under 1 icke skulle bifallas, beslutar att
tulltillägg inte skall påföras, då fråga är om oredovisad avdragsgill ingående
mervärdeskatt.

Skrivelse

Med anledning av propositionen har en skrivelse inkommit från Sveriges
industriförbund och Sveriges speditörförbund.

Utskottet

Införande av ny tullagstiftning m.m.

I propositionen läggs fram förslag till en ny tullag, en ny lag om frihet från

skatt eller avgift vid införsel och vissa med tullagsförslaget sammanhängande 37

ändringar i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. Vidare föreslås en

ny lag om tullfrihet m.m. Förslagen syftar bl.a. till att åstadkomma klarare
bestämmelser, en mer enhetlig ordning och en reglering av normgivningsmakten
som ansluter till regeringsformens bestämmelser.

I motion Sk2 av Knut Wachtmeister m.fl. (m, fp, c) yrkas att riksdagen
avslår propositionen och begär ett nytt förslag till tullagstiftning. Motionärerna
anför bl.a. att ADB-frågorna behandlats otillräckligt i propositionen och
att förslaget innebär en kraftig utvidgning av företagarnas uppgiftsskyldighet.
Motionärerna kritiserar vidare att ombudsförfarandet alltjämt innebär
att huvudmannen - när ombudet trots uppburet förskott inte kan betala
tullräkningarna - riskerar att behöva betala tullen två gånger samt att
systemet med tullförrättningsavgifter kvarstår.

Frågan om regleringen av ombudsförfarandet tas även upp av Karl-Gösta
Svensson (m) i motion Skl. Han yrkar i motionen att ett ombud som iklätt sig
betalningsansvar för en tullräkning skall vara ensamt ansvarigt gentemot
tullverket. Ett ombud som gjort ett sådant åtagande skall inte behöva hålla
de medel som mottagits av den tullskyldige avskilda från sina andra
tillgångar.

Det nuvarande lagkomplexet rörande tullförfarandet är svåröverskådligt,
och det har förekommit kritik mot reglerna för bristande överensstämmelse
med regeringsformen. De förslag som läggs fram i propositionen har fått ett
positivt mottagande av flertalet remissinstanser och innebär enligt utskottets
mening att kraven på förbättringar tillgodoses.

Den kritik mot propositionen som förs fram i motion Sk2 finner utskottet
överdriven. Beträffande ADB-frågorna har det utredningsarbete om bl.a.
ADB-baserade rutiner i datautväxlingen mellan tullverket och näringslivet
som pågår sedan år 1986 ännu inte avslutats. I avvaktan på resultatet av detta
arbete föreslås i propositionen att generaltullstyrelsen (GTS) skall få medge
att uppgifter som krävs i en tulldeklaration skall få lämnas med utnyttjande
av modern datateknik. Detta förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran
av alla remissinstanser utom GTS. Såvitt avser tullverkets kontrollverksamhet
innebär förslaget inte att tullpersonalen får några ökade befogenheter
utan endast att vissa av de bestämmelser om kontrollverksamheten som för
närvarande återfinns spridda i flera olika författningar samlas upp i den nya
tullagen. Även på detta område har förslaget vunnit stöd av så gott som
samtliga remissinstanser. Till ombudsförfarandet återkommer utskottet men
vill redan här säga att förslaget innebär en markant förbättring av importörernas
ställning. Vidare föreslås att olika bemyndiganden - bl.a. i fråga om
tullförättningsavgifter - av praktiska skäl får en samlad reglering i den nya
lagen. Någon anledning att nu gå in på omfattningen av uttaget av
tullförrättningsavgifter, som riksdagen godkände så sent som i våras (prop.
1986/87:150 bil. 3, SkU 50, rskr. 348), föreligger enligt utskottet inte.

Utskottet återkommer i det följande till olika delfrågor i samband med
tullproceduren, men redan med det anförda tillstyrker utskottet i princip
propositionen och avstyrker avslagsyrkandet i motion Sk2.

Det föreslagna åläggandet för ombuden att hålla de medel som deras
huvudmän förskotterat för betalning av tullräkningar avskilda från de egna
tillgångarna innebär bl.a. att huvudmannen får separationsrätt i ombudets
konkurs för eventuella förskottsbetalningar. Detta betyder, som utskottet

SkU 1987/88:3

38

nyss framhållit, en väsentlig förbättring av huvudmannens rättsliga ställning.
Att som motionären förespråkar gå så långt som att befria den tullskyldige
helt från betalningsansvaret även när ett betalningsskyldig! ombud underlåter
att betala debiterade belopp skulle enligt utskottets uppfattning strida
mot principerna för de förhållanden där en huvudman låter sig företrädas av
ett ombud, t.ex. advokater och fastighetsmäklare.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna
del och avstyrker motion Skl.

Tulltillägg

Den 1 april 1986 infördes en ny administrativ sanktion på tullområdet, det
s.k. tulltillägget (prop. 1985/86:41, SkU 8). Syftet med tillägget är att
upprätthålla kravet på noggrannhet vid uppgiftslämnandet i tulldeklarationerna.
Sanktionen riktar sig i huvudsak mot vissa brister vid fullgörandet av
anmälnings- och uppgiftsskyldigheten i tullbehandlingen av den kommersiella
importen. Tulltillägg påförs även mervärdeskatteregistrerade importörer
när viss import inte redovisats eller för lågt angivna varuvärden angetts till
ledning för fastställande av den mervärdeskatt som skall betalas till
tullverket. Tulltillägget är 20 % av undandragen tull, skatt eller avgift. Det
påförs den som är tullskyldig för varan och beslutas av tullmyndigheten.

Propositionen innebär att bestämmelserna med oförändrat innehåll överförs
till den nya lagen.

I motionerna Sk552 av Britta Bjelle och Hadar Cars (båda fp), Sk709 av
Karl-Gösta Svenson och Per Stenmarck (båda m) och Sk578 av Rune Rydén
(m) yrkas upphävande av bestämmelserna om tulltillägg. I de två förstnämnda
motionerna yrkas i andra hand att tulltillägg inte skall påföras då det är
fråga om oredovisad avdragsgill ingående mervärdeskatt.

Motionärerna motiverar sitt krav på tulltilläggets avskaffande med att
systemet kommit att medföra oskäliga konsekvenser för företagen och en
alltmer pressad situation för sådana anställda som upprättar tulldeklarationer.
Vidare kritiserar de tullmyndigheterna för att inte ha följt skatteutskottets
uttalanden om en generös tillämpning i initialskedet. Enligt motionärernas
mening borde härav följa att tulltillägg inte bör påföras när ett fel kan
rättas med ledning av uppgifter i en bifogad faktura eller när en felaktig
deklaration lämnats av en tullskyldig som normalt vinnläger sig om att lämna
korrekta deklarationer. När det gäller frågan om tulltillägg vid undandragen
mervärdeskatt vid import framhålls att något slutligt skattebortfall inte
uppkommer.

Utskottet vill inledningsvis erinra om bakgrunden till att tulltillägg införts,
nämligen den omfattande förekomsten av fel och brister - ofta beroende av
slarv o.d. - i tulldeklarationerna. För att systemet med tulltaxering på
grundval av uppgifterna i en deklaration skall fungera erfordras att uppgifterna
är korrekta, och syftet med tulltillägget är att öka noggrannheten vid
uppgiftslämnandet. Systemet har enligt utskottets mening varit i kraft alltför
kort tid för att tillåta några säkra slutsatser om dess effekter. Samtidigt bör
framhållas att det, enligt vad utskottet erfarit, finns uppgifter som pekar på
att antalet slarvfel som föranleder tulltillägg påtagligt minskat sedan

SkU 1987/88:3

39

tulltilläggsinstitutet infördes. Mot denna bakgrund kan utskottet inte biträda
kravet på att nu slopa tulltillägget. Samtidigt vill utskottet erinra om sitt
tidigare uttalande att en sanktion av detta slag inte bör riktas mot de många
yrkesutövare som vinnlägger sig om att lämna korrekta redovisningar om de
trots allt gjort ett ursäktligt fel.

Vad härefter gäller den speciella frågan huruvida tulltilläget även bör
omfatta undandragen mervärdeskatt vid import vill utskottet liksom tidigare
understryka vikten av att uppbörden av mervärdeskatten såvitt möjligt
fungerar i enlighet med gällande bestämmelser, vilket förutsätter korrekta
deklarationer även på tullsidan. Även om något slutligt skattebortfall inte
uppkommer kan de tull- och skattskyldiga uppnå vissa ej avsedda fördelar i
likviditetshänseende genom att undanhålla import eller deklarera för låga
varuvärden.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del
och avstyrker motionerna Sk552, Sk709 och Sk578.

Hemtagningsförfarandet vid tekoimport

Mot bakgrund av ett tilltagande missbruk av hemtagningssystemet genomfördes
med verkan fr.o.m. den 1 januari 1984 en uppstramning av bestämmelserna
(prop. 1982/83:130, SkU 1982/83:42). Syftet var att förhindra att
licensbelagda textilvaror används eller skingras i strid mot gällande förfogandeförbud.
Ändringen innebar att hemtagare för sändningar som innehåller
tekovaror i förekommande fall skall lämna uppgift om importlicensnummer
och om var licensen förvaras. Om sådana uppgifter inte lämnas medges inte
hemtagning.

I motion Sk547 kritiserar Görel Bohlin och Ingrid Sundberg (båda m) den
nuvarande ordningen, som enligt deras mening har inneburit krångel,
byråkrati och onödiga förseningar för hemtagarna. Yrkandet i motionen går
ut på att man skall återgå till den tidigare ordningen.

I samband med den nu nämnda ändringen av bestämmelserna anförde
skatteutskottet att eventuella olägenheter borde kunna bemästras genom en
anpassning av dokumenthanteringen av importörerna själva och i övrigt
genom en ökad snabbhet och smidighet i tullverkets och kommerskollegiums
handläggning. Enligt vad utskottet erfarit har utvecklingen inte gett anledning
att frångå denna uppfattning. Utskottet vill härvid erinra om att
kommerskollegium tidigare i år på försök börjat tillämpa en särskild
licensprocedur för tekovaror. Denna innebär bl.a. att licensnumret överförs
från kommerskollegium till hemtagaren genom datakommunikation. De
varor som omfattas av importlicensen kan därigenom tas hem innan
importlicensen kommit företaget till handa, vilket annars normalt krävs.
Härigenom har möjligheter skapats för en snabbare ärendebehandling, som
framför allt torde komma företag utanför Stockholm till godo. Vidare bör
framhållas att regeringen i juni i år slopat licenstvånget för import av
tekovaror från bl.a. Australien, Canada, Japan, Nya Zeeland, USA och
Färöarna. Detta har medfört att antalet licensärenden minskat med drygt 10
%.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Sk547.

SkU 1987/88:3

40

Tullbeslagna varor

Enligt gällande bestämmelser kan tullmyndigheterna medge att införd vara
som inte är förtullad förstörs under myndighetens överinseende. Avsikten är
att denna bestämmelse skall överföras till den nya lagen.

I motion Sk582 av Sten Sture Paterson (m) begärs förslag om ändring av
reglerna så att beslagtagen sprit kan sändas till AB Vin- & Spritcentralen för
omvandling till industrisprit och färska livsmedel kan erbjudas barn- och
ålderdomshem. En sådan användning av varorna skulle enligt motionären
vara bättre än att förstöra dem.

Utskottet vill framhålla att lagstiftningen inte lägger hinder i vägen för att
beslagtagna varor på ett eller annat sätt kommer till användning. Om det
finns förutsättningar att tillvarata varan till rimliga kostnader och inte
förstöra den har utskottet givetvis inget att erinra mot att så sker. Så är
emellertid sällan fallet.

Vad först gäller förverkade eller beslagtagna spritdrycker representerar
dessa enligt utskottets uppfattning ett mycket ringa värde. Vid uppskattningen
av det verkliga värdet måste man i detta sammanhang givetvis räkna bort
alla skatter. I regel förstörs varorna genom att hällas ut i avloppet. För att det
skall löna sig att lämna över dryckerna för framställning av teknisk sprit
måste det röra sig om avsevärda kvantiteter. Utskottet finner ingen
anledning att beträffande dessa varor göra ändring i gällande bestämmelser.

Att färskvaror av livsmedel stoppas av tullen och i vissa fall även beslagtas
beror enligt vad utskottet erfarit i regel på att ifrågavarande livsmedel är
införselreglerade och att införseltillstånd saknas. Om införseltillstånd kan
erhållas i efterhand från livsmedelsverket eller lantbruksstyrelsen kan
varorna i regel lämnas ut eller försäljas. Att ha särskilda regler som skulle
tillämpas i andra fall för att man skulle kunna lämna ut sådana livsmedel till
institutioner som barn- och ålderdomshem skulle kunna innebära att man
åsidosätter gängse kvalitetskrav. Något sådant kan utskottet inte acceptera,
bl.a. med hänsyn till att i många fall erforderliga intyg från sanitär myndighet
i ursprungslandet saknas, kännedom om förvaring under transporten saknas
osv. Vidare inställer sig frågan vem som skall bekosta en eventuell
veterinärbesiktning av varorna och vilken omfattning en dylik undersökning
skall ha då handlingar om varans beskaffenhet saknas. Då den som drabbats
av beslaget knappast torde vara villig att betala en sådan undersökning skulle
det bli statsverket eller institutionen i fråga som får stå för kostnaden, vilket
sannolikt torde medföra att intresset för att erhålla varorna minskade.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Sk582.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande införande av ny tullagstiftning

att riksdagen bifaller proposition 1986/87:166 och avslår motion
1987/88:Sk2,

2. beträffande ombudsförfarandet

att riksdagen bifaller proposition 1986/87:166 och avslår motion
1987/88:Skl,

SkU 1987/88:3

41

3. beträffande tulltillägg

att riksdagen bifaller proposition 1986/87:166 och avslår motionerna
1986/87:Sk709 yrkande 1, 1986/87:Sk552 yrkande 1 och 1986/
87:Sk578,

4. beträffande tulltillägg i fråga om mervärdeskatt vid import

att riksdagen bifaller proposition 1986/87:166 och avslår motionerna
1986/87:Sk709 yrkande 2 och 1986/87:Sk552 yrkande 2,

5. beträffande hemtagningsförfarandet vid tekoimport
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sk547,

6. beträffande förfarande med tullbeslagna varor
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sk582,

7. beträffande lagförslagen

att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och hemställt antar
de vid proposition 1986/87:166 fogade förslagen till

a) tullag,

b) lag om frihet från skatt eller avgift vid införsel,

c) lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling,

d) lag om tullfrihet m.m.,

e) lag om upphävande av viss tullagstiftning.

Stockholm den 20 oktober 1987
På skatteutskottets vägnar
Jan Bergqvist

Närvarande:Jan Bergqvist (s), Olle Westberg (s), Kjell Johansson (fp), Stig
Josefson (c), Torsten Karlsson (s), Bo Lundgren (m)*, Anita Johansson (s),
Lars Hedfors (s), Bruno Poromaa (s), Karl-Anders Petersson (c), Sverre
Palm (s), Leif Olsson (fp), Ewy Möller (m), Karl-Gösta Svenson (m) och
Paul Lestander (vpk).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1. Införande av ny tullagstiftning (mom. 1 och 7)

Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl-Anders
Petersson (c), Leif Olsson (fp), Ewy Möller (m) och Karl-Gösta Svenson (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med ”Det
nuvarande” och slutar med ”motion Sk2” bort ha följande lydelse:

Den svenska tullagstiftningen utgör ett snårigt och krångligt regelkomplex
som det är svårt att överblicka och tränga in i. Behovet av förenklingar är
stort. Redan 1978 tillsattes en särskild tullagsutredare som bl.a. hade till

SkU 1987/88:3

42

uppgift att lägga fram förslag till en förenklad, mer enhetlig ordning. Den
proposition om ny tullagstiftning som nu föreligger bygger på ett betänkande
av en senare utredning, beredningsgruppen för tullagstiftningsfrågor, Ds UD
1985:4 Översyn av tullagstiftningen.

Mot bakgrund av de förenklingsbehov som föreligger på detta område
framstår propositionen enligt utskottets uppfattning som otillräcklig. Det
förslag som läggs fram medför enligt utskottet inte en generellt mer
överskådlig författningstext än den nuvarande. På flera områden har
resultatet snarare inneburit ytterligare krångel och byråkrati. Utskottet vill
ge några exempel.

Enligt den nya lagen får GTS vidgade möjligheter att införa uppgiftsskyldighet
i samband med tullproceduren. Utskottet tänker bl.a. på 14 § andra
stycket i den nya tullagen som ger regeringen rätt att föreskriva om en längre
gående uppgiftsskyldighet i samband med deklarationsavlämnandet än som
gäller för närvarande. Vidare föreslås i 45 § en utökad skyldighet att lämna
uppgifter för statistiska ändamål. Dessa nya krav på uppgifter ökar enligt
utskottets uppfattning krånglet för den enskilde företagaren. Utskottet
avvisar bestämt varje utökning av uppgiftsskyldigheten och av antalet
tullhandlingar.

I nuvarande tullag såväl som i propositionens lagförslag används en
lagstiftningsteknik som innebär att GTS, med regeringens bemyndigande,
ges mycket stora befogenheter (se 115 § i den föreslagna tullagen). En sådan
lagstiftning lämnar enligt utskottets uppfattning fältet öppet för ett obegränsat
antal detaljföreskrifter och ökad byråkrati. Enligt utskottet bör en alltför
långt gående delegering av regeringens befogenheter på tullområdet undvikas.

I propositionen föreslås vidare att medel, som ett ombud mottagit av
tullskyldig för betalning av tullräkningar, skall hållas åtskilda från andra
tillgångar. Utskottet ställer sig tveksamt till om dylika bestämmelser, som
uteslutande berör förhållandet mellan den tullskyldige och hans ombud, hör
hemma i en lagstiftning av denna karaktär som i huvudsak tar sikte på den
tullskyldiges eller hans ombuds skyldigheter och rättigheter gentemot det
allmänna. Vidare kvarstår huvudmannens solidariska ansvar med ombudet i
de fall ombudet trots erhållet förskott inte kan betala tullräkningarna. Enligt
utskottets uppfattning är det inte rimligt att staten skall besitta denna dubbla
form av säkerhet.

Vidare anser utskottet att beslutet att utvidga området för tullförrättningsavgifter
våren 1987 var fel. Den utvidgade avgiftsplikten, som innebär att
tullförrättningsavgifter tas ut för förrättningar på obekväm tid och för trafik
utanför tullplatserna, kommer enligt utskottets uppfattning att leda till ett
mindre effektivt utnyttjande av transportmedlen och till icke obetydliga
miljöproblem vid gränsstationerna på grund av ansamling av långtradartrafik.
Rätten att ta ut tullförrättningsavgifter för tull verksamhet under
obekväm tid eller utanför tullplatserna bör därför utmönstras ur lagstiftningen.

Tulltilläggssystemet föreslås bli överfört till den nya tullagen. Den
överväldigande delen av tullens uppbörd avser mervärdeskatt som sedermera
återbetalas eller är avdragsgill. Om mervärdeskatt inte redovisas vid

SkU 1987/88:3

43

importtillfället minskar nedsättningen eller avdraget i motsvarande mån.
Något skattebortfall för staten uppstår normalt inte och det finns därför ingen
anledning att bestraffa den tullskyldige med tulltillägg. Enligt direktiven till
utredningen om indirekta skatter (dir. 1987:30) skall frågan om en fortsatt
generell beskattning av all import omprövas förutsättningslöst. I avvaktan på
resultatet av utredningen bör enligt utskottets uppfattning den nya tullagen
inte innehålla bestämmelser om tulltillägg.

Slutligen anser utskottet i likhet med motionärerna bakom motion Sk2 att
frågan om användande av datakommunikation i tullproceduren inte behandlas
tillräckligt i propositionen. Användandet av den nya teknik som
datakommunikationen utgör innebär enligt utskottets uppfattning väsentliga
förenklingar och förbättringar i tullproceduren.

Bristerna i regeringsförslaget är enligt utskottet så många och av så
allvarlig beskaffenhet att propositionen i sin helhet bör avslås. Samtidigt bör
riksdagen begära ett nytt förslag till tullagstiftning i enlighet med vad
utskottet anfört. Utskottet tillstyrker följaktligen motion Sk2 och avstyrker
propositionen.

dels att mom. 1 och 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande införande av ny tullagstiftning
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sk2 och med avslag på
proposition 1986/87:166 hos regeringen begär ett nytt förslag till
tullagstiftning i enlighet med vad utskottet anfört,

7. beträffande lagförslagen
att riksdagen avslår de vid proposition 1986/87:166 fogade lagförslagen.

2.Ombudsförfarandet (mom. 2 och 7 i motsvarande del)

Under förutsättning av bifall till utskottets hemställan under mom. 1

Bo Lundgren, Ewy Möller och Karl-Gösta Svenson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med ”Det
föreslagna” och på s. 39 slutar med ”motion Skl” bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag om att ett ombud skall hålla förskott på tull och andra
importavgifter från huvudmannen avskilda från sina andra tillgångar kommer
enligt utskottets uppfattning att innebära ett väsentligt administrativt
merarbete för ombuden, vilket i sin tur leder till ökade kostnader för
importören. Dessutom undanröjer förslaget inte helt den risk huvudmannen
på grund av sitt solidariska betalningsansvar löper att behöva betala dubbelt
om ombudet kommer på obestånd och inte kan betala tullräkningarna. I
stället för den föreslagna bestämmelsen att ombud skall hålla förskotterade
medel åtskilda från andra tillgångar bör enligt utskottet i den nya tullagen
intas en föreskrift av den innebörden att den tullskyldige befrias från
betalningsskyldighet om ombudet gentemot tullverket åtagit sig att fullgöra
den betalningsskyldighet som annars åvilar den tullskyldige.

SkU 1987/88:3

44

dels att utskottets hemställan under mom. 2 och 7 i motsvarande del bort ha
följande lydelse:

2. beträffande ombudsförfarandet
att riksdagen med bifall till motion 1987/88: Skl och med avslag på
proposition 1986/87:166 beslutar befria den tullskyldige från betalningsskyldighet
om ett ombud gentemot tullverket åtagit sig att
fullgöra den betalningsskyldighet som annars åvilar den tullskyldige
och avslå det föreslagna åläggandet för ombudet att hålla förskotterade
medel åtskilda från andra tillgångar,

7. beträffande lagförslagen såvitt avser ombudsförfarandet
att riksdagen gör den ändringen i det vid proposition 1986/87:166
fogade förslaget till tullag att 26 § erhåller följande såsom Utskottets
förslag betecknade lydelse.

Regeringens förslag Utskottets förslag

26 §

Generaltullstyrelsen får särskilda skäl.

Om ett ombud har mottagit medel Om ett ombud gentemot tullverket
av tullskyldiga för betalning av tull- har åtagit sig att fullgöra den betalräkningar,
skall ombudet hålla dessa ningsskyldighet som åvilar den tullmedel
skilda från andra tillgångar. skyldige, är den tullskyldige befriad

från denna betalningsskyldighet.

3. Tulltillägg (mom. 3 och 7 i motsvarande del)

Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Leif Olsson (fp), Ewy Möller (m)
och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 40 slutar med ”och Sk578” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning har systemet med tulltillägg kommit att
medföra oskäliga konsekvenser för företagen och en alltmer pressad
situation för sådana anställda som upprättar tulldeklarationer. Vidare
framgår av tullverkets anvisningar att man inte har beaktat skatteutskottets
tidigare uttalande att en sanktion i form av tulltillägg inte bör riktas mot de
många yrkesutövare som vinnlägger sig om att lämna korrekta redovisningar.
Enligt utskottets mening borde härav följa att när en deklaration, som
råkat bli felaktig, lämnats av en tullskyldig som normalt vinnlägger sig om att
lämna korrekta deklarationer skall tulltillägg i regel inte utgå. Vidare är det
enligt utskottets mening inte rimligt att påföra tulltillägg när ett fel kan rättas
med ledning av uppgifter i en bifogad faktura. Över huvud taget är
felkällorna i samband med avgivandet av tulldeklarationer så stora att det
system med skattetillägg som tillämpas vid den inrikes beskattningen inte
lämpar sig för tullområdet.

Med hänsyn till vad nu sagts anser utskottet att systemet med tulltillägg bör
utmönstras ur den nuvarande lagstiftningen och inte tas med i den nya. I
första hand bör bestämmelserna i 40 a - c §§ i den nuvarande tullagen slopas

SkU 1987/88:3

45

fr.o.m. den 1 november 1987 och 83 § i den nya tullagen utgå. Det får
därefter ankomma på regeringen att snarast lägga fram förslag till erforderlig
följ dlagstiftning.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna Sk709 och Sk552 i denna
del samt motion Sk578 och avstyrker propositionen i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under mom. 3 och 7 i motsvarande del bort ha
följande lydelse:

3. beträffande tulltillägg

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:Sk709 yrkande 1,
1986/87:Sk552 yrkande 1 och 1986/87:Sk578 och med avslag på
proposition 1986/87:166 beslutar slopa tulltilläggssystemet,

7. beträffande lagförslagen såvitt avser tulltillägg
dels att riksdagen antar följande

Förslag till
Lag om ändring i tullagen (1973:670)

Härigenom föreskrivs att 40 a - 40 c §§ tullagen (1973:670) skall upphöra
att gälla från och med den 1 november 1987.

dels att riksdagen gör den ändringen i det vid propositionen fogade
förslaget till tullag att 83 § utgår.

4. Tulltillägg i fråga om mervärdeskatt vid import (mom. 4 och
7 i motsvarande del)

Under förutsättning av bifall till utskottets hemställan under mom. 3

Av Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl-Anders
Petersson (c), Leif Olsson (fp), Ewy Möller (m) och Karl-Gösta Svenson (m)
som

dels anför:

Vi vill framhålla att den i särklass mest betydande pålagan vid importen
utgörs av mervärdeskatt som betalas av registrerade mervärdeskatteskyldiga.
Här får tulltillägget - som reglerna utformats - enligt vår uppfattning rent
oskäliga konsekvenser, då den mervärdeskatt som betalas till tullen lyfts av i
den följande mervärdeskattedeklarationen till länsskattemyndigheten. Om
för litet mervärdeskatt betalats vid importtillfället minskas avdraget i
motsvarande mån. En felaktighet i tulldeklarationen i detta avseende medför
således normalt inte något skattebortfall för staten.

Med hänsyn till det anförda bör mervärdeskatten undantas från tulltilläggets
tillämpningsområde. Vi tillstyrker således motionerna Sk709 och Sk552 i
denna del och avstyrker propositionen i motsvarande del.

dels anser att utskottets hemställan under mom 4 och 7 i motsvarande del bort
ha följande lydelse:

4. beträffande tulltillägg i fråga om mervärdeskatt vid import

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:Sk709 yrkande 2 och
1986/87:Sk552 yrkande 2 och med avslag på proposition 1986/87:166

SkU 1987/88:3

46

beslutar undanta mervärdeskatt från tulltilläggets tillämpningsområde,

7. beträffande lagförslagen såvitt avser tulltillägg ifråga om mervärdeskatt
vid import

a) att riksdagen antar följande

Förslag till
Lag om ändring i tullagen (1973:670)

Härigenom föreskrivs att 40 a §
Nuvarande lydelse

40

Har den som är tullskyldig och
skyldig att lämna tulldeklaration, i
en tulldeklaration eller ett annat
dokument som avgetts till ledning
för fastställande av tull eller annan
införselavgift, lämnat en uppgift som
befinns vara oriktig, skall han påföras
en särskild avgift (tulltillägg).
Tulltillägget är tjugo procent av den
tull och annan införselavgift som inte
skulle ha påförts om den oriktiga
uppgiften godtagits. Detsamma gäller
om den tullskyldige skriftligen
har lämnat en sådan uppgift i omtulltaxerings-
eller besvärsärende avseende
fastställande av tull eller annan
införselavgift.

Har avvikelse från tulldeklaration
skett med stöd av 16 § skall den
tullskyldige påföras tulltillägg. Tulltillägget
är tjugo procent av den tull
och annan införselavgift som till
följd av uppskattningen påförs den
tullskyldige utöver vad som annars
skulle ha påförts honom. Till den del
uppskattningen innefattar rättelse
av en oriktig uppgift från den tullskyldige
påförs dock tulltillägg enligt
första stycket.

Om den som är tullskyldig enligt
40 § rätteligen skulle ha lämnat tulldeklaration
till ledning för fastställande
av tull eller annan införselavgift
skall han påföras tulltillägg. Tulltillägget
är tjugo procent av den tull
och annan införselavgift som påförs
eller, vid förfogande enligt 40 § andra
stycket andra meningen, tjugo
procent av den tullförmån som den
tullskyldige går miste om.

skall ha följande lydelse:

Föreslagen lydelse
a §

Har den som är tullskyldig och
skyldig att lämna tulldeklaration, i
en tulldeklaration eller ett annat
dokument som avgetts till ledning
för fastställande av tull eller annan
införselavgift, lämnat en uppgift som
befinns vara oriktig, skall han påföras
en särskild avgift (tulltillägg).
Tulltillägget är tjugo procent av den
tull och annan införselavgift som inte
skulle ha påförts om den oriktiga
uppgiften godtagits, frånsett mervärdeskatt.
Detsamma gäller om den
tullskyldige skriftligen har lämnat en
sådan uppgift i omtulltaxerings- eller
besvärsärende avseende fastställande
av tull eller annan införselavgift.

Har avvikelse från tulldeklaration
skett med stöd av 16 § skall den
tullskyldige påföras tulltillägg. Tulltillägget
är tjugo procent av den tull
och annan införselavgift som till
följd av uppskattningen påförs den
tullskyldige utöver vad som annars
skulle ha påförts honom, frånsett
mervärdeskatt. Till den del uppskattningen
innefattar rättelse av en
oriktig uppgift från den tullskyldige
påförs dock tulltillägg enligt första
stycket.

Om den som är tullskyldig enligt
40 § rätteligen skulle ha lämnat tulldeklaration
till ledning för fastställande
av tull eller annan införselavgift
skall han påföras tulltillägg. Tulltillägget
är tjugo procent av den tull
och annan införselavgift som påförs
eller, vid förfogande enligt 40 § andra
stycket andra meningen, tjugo
procent av den tullförmån som den
tullskyldige går miste om, frånsett
mervärdeskatt.

SkU 1987/88:3

47

Denna lag träder i kraft den 1 november 1987.

b) att riksdagen i fråga om det vid propositionen fogade förslaget till
tullag gör motsvarande ändringar i 83 §.

5. Hemtagningsförfarandet vid tekoimport (mom. 5)

Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Leif Olsson (fp), Ewy Möller (m)
och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med ”1 samband”
och slutar med ”motion Sk547” bort ha följande lydelse:

Redan under riksdagsbehandlingen 1983 av de nya bestämmelserna för
hemtagning av tekovaror varnade m- och fp-ledamöterna i skatteutskottet
för att åtgärder av detta slag skulle komma att medföra störningar i systemet i
form av ökad byråkrati, kraftiga förseningar för importörerna och en
fördyring av varorna som i sista hand måste bäras av de svenska konsumenterna.
Som framgår av motion Sk547 har dessa farhågor tyvärr besannats och
vissa företag blivit tvungna att tillgripa sådana åtgärder som att anlita
särskilda kurirer för att få fram dokumenten i tid. En annan negativ effekt,
som också påtalas i motionen, är att tekoimportföretag utanför Stockholm
diskrimineras.

De åtgärder som kommerskollegium hittills vidtagit för att påskynda
licensproceduren genom utnyttjande av datakommunikation är enligt utskottets
uppfattning helt otillräckliga. Enligt vad utskottet erfarit tillämpas
proceduren för närvarande endast av två företag.

Med hänsyn till det sagda anser utskottet att tullen bör återgå till det
tidigare förfarandet då det gäller hemtagning av tekovaror. Detta bör ges
regeringen till känna. Med det sagda tillstyrker utskottet motion Sk547.

dels att utskottets hemställan under mom. 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande hemtagningsförfarandet vid tekoimport
att riksdagen med bifall till motion 1986/87 :Sk547 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört angående förfarandet vid
hemtagning av tekovaror.

gotab Stockholm 1987 13826