Socialförsäkringsutskottets
betänkande

1987/88:29 SfU

, . , „ .. . 1987/88:29

om relormering av den allmanna torsakrmgens

efterlevandeförmåner m.m. (prop. 1987/88:171)

Sammanfattning

I propositionen föreslås ett reformerat efterlevandeskydd som i huvudsak
innebär följande.

Tyngdpunkten bör ligga på barnpensionerna, som bör förstärkas i olika
avseenden. För vuxna efterlevande bör samhällets stöd inriktas på att ge alla i
yrkesaktiv ålder möjlighet att bereda sig inkomst genom eget förvärvsarbete.
Inom den allmänna pensioneringen bör det ekonomiska stödet - som bör
utbetalas från både folk- och tilläggspensioneringen - bestå av två olika
förmåner: omställningspension och särskild efterlevandepension. Ankor och
änklingar som inte fyllt 65 år bör få en i princip generell rätt till omställningspension.
Denna bör utges under en tid av ett år efter makens bortgång eller
för viss längre tid till sådana efterlevande som tar vård om barn under tolv år.
Rätt till särskild efterlevandepension bör tillkomma efterlevande män och
kvinnor som av arbetsmarknadsmässiga skäl, hälsoskäl eller liknande
omständighet saknar möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete för viss
begränsad tid eller tills vidare men inte har rätt till förtidspension. Efterlevande
som uppnått den allmänna pensionsåldern erhåller ekonomisk trygghet
genom ålderspension.

Det nya systemet föreslås genomfört fr.o.m. den 1 januari 1990 och skall i
princip omfatta situationer där dödsfallet inträffar efter ikraftträdandet.
Kvinnor som vid ikraftträdandet har rätt till änkepension enligt nuvarande
regler behåller denna rätt. Kvinnor som vid ikraftträdandet är 60 år eller
äldre får änkepension helt prövad enligt nuvarande bestämmelser. För
kvinnor som är i åldern 45-59 år vid ikraftträdandet utges änkepension enligt
nuvarande bestämmelser fram till dess kvinnan fyller 65 år. Därefter görs
inom ATP en samordning mellan änkepensionen och kvinnans egen
ålderspension men med en garanti för kvinnan att erhålla minst 50 % av
makarnas sammanlagda egenpensioner från ATP - dock inte högre belopp
än vad som kan utgå enligt nuvarande bestämmelser. Kvinnor som är yngre
än 45 år vid ikraftträdandet omfattas av det nya systemet men kan även
erhålla änkepension från folk- och tilläggspensioneringen som står i relation
till den ålderspension som mannen intjänat inom ATP fram till tidpunkten
för ikraftträdandet. Denna änkepension samordnas med förmåner enligt det
nya systemet och fr.o.m. 65 års ålder med kvinnans egenpension från ATP.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag med den ändringen att utskottet
förordar en avtrappningsregel i övergångsbestämmelserna för kvinnor i

1 Riksdagen 1987188.11 sami Nr 29

åldern 55-59 år. Dessa kvinnor kommer härigenom att garanteras en med
stigande ålder högre andel av makarnas sammanlagda egenpensioner från
ATP.

Propositionen

Regeringen (socialdepartementet) har i proposition 1987/88:171 föreslagit
riksdagen att anta de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

3. lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension,

4. lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,

5. lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,

6. lag om ändring i lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott för
studerande,

7. lag om ändring i lagen (1984:1096) om särskilt bidrag till vissa
adoptivbarn,

8. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

9. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

10. lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn,
m.m.

Lagförslag 10 har överlämnats till arbetsmarknadsutskottet för behandling.
Övriga lagförslag återfinns i bilaga 1 till betänkandet.

Motioner väckta med anledning av propositionen

1987/88:Sf36 av Barbro Sandberg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättringar i
efterlevandeskyddet för i motionen nämnda föräldrar.

1987/88:Sf37 av Rune Thorén (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av att
retroaktivt medge ”ATP-år” till alla dem som sedan 1960 själva vårdat egna
barn under tre år hemma.

1987/88:Sf38 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att kravet på att anta erbjudande om arbete
för rätt till särskild efterlevandepension inte skall medföra att efterlevande
tvingas flytta från boendeorten.

1987/88:Sf40 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens
proposition (1987/88:171) avseende Reformering av den allmänna försäkringens
efterlevandeförmåner m.m.

1987/88:Sf41 av Sylvia Pettersson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en mycket generös tillämpning av övergångsbestämmelserna och
den särskilda efterlevandepensionen,

SfU 1987/88:29

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av utbildning och information,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppföljningen av utvecklingen.

1987/88:Sf42 av Ulla Tillander m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts beträffande inriktningen av pensionsberedningens
fortsatta arbete för att skapa rättvisa pensionsvillkor för kvinnor,

2. att riksdagen beslutar att omställningspension skall få utgå i två år,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts beträffande arbetskravet som villkor för äldre
kvinnors rätt till särskild efterlevandepension,

4. att riksdagen beslutar anta den i motionen angivna lydelsen av 8 kap. 6 §
i lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

5. att riksdagen beslutar att punkt 8 i förslaget till övergångsbestämmelser
ändras så att den garanterade änkepensionen för kvinnor födda 1930-1944
höjs från 50 till minst 60 % av makarnas gemensamma pension i enlighet med
det anförda,

6. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts om behovet av information om de nya reglerna,

7. att riksdagen beslutar hos regeringen begära att en utvärdering sker av
tillämpningen av den nya efterlevandepensioneringen enligt det anförda.

1987/88:Sf43 av Nils Carlshamre m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en förutsättning för den nu föreslagna förändringen av
reglerna för den allmänna försäkringens efterlevandeförmåner skall vara att
15- och 30-årsreglerna inom ATP bibehålls för framtiden och att pensionsberedningen
i sitt fortsatta arbete utgår ifrån denna förutsättning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en förutsättning för den nu föreslagna förändringen av
reglerna för den allmänna försäkringens efterlevandeförmåner skall vara att
nuvarande avdragsrätt för frivilliga pensionsförsäkringar inte försämras,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av en human och generös tillämpning av reglerna för
särskild efterlevandepension,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbättrade villkor för tecknande av frivilliga tilläggsförsäkringar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av särskilda informationsinsatser.

1987/88:Sf44 av Görel Bohlin m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den särskilda
efterlevandepensionen av arbetsmarknadsskäl bör ges en generös tillämpning
i enlighet med vad som framförs i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att 15- och
30-årsreglerna inom ATP skall bibehållas,

SfU 1987/88:29

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en avtrappningsregel för
kvinnor födda efter 1930 där särskild hänsyn tas till dem som närmar sig
60-årsåldern att föreläggas riksdagen i sådan tid att reglerna kan träda i kraft
samtidigt som reformen i övrigt,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att reglerna för
den särskilda efterlevandepensionen bör ändras så att även en fjärdedels
pension kan utgå samt begär att regeringen förelägger riksdagen förslag
härom.

1987/88:Sf45 av Göran Ericsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen bifaller propositionen med den ändringen att förslaget
kompletteras med den uttryckliga förutsättningen att 15- och 30-årsreglerna
inom ATP skall finnas kvar,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till kompletterande generösare
övergångsregler för äldre kvinnor i enlighet med vad i motionen anförts,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om möjligheten att på skattemässigt fördelaktiga villkor
teckna frivilliga tilläggsförsäkringar.

1987/88:Sf46 av Monica Öhman och Ewa Hedkvist Petersen (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande en generös tillämpning av den särskilda
efterlevandepensionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande kommunala bostadstilläggets betydelse för de
kvinnor som vid ikraftträdandet av reformen är 45-59 år och som har låg
ATP.

1987/88:Sf47 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen bifaller regeringens förslag under den uttryckliga förutsättningen
att 15- och 30-årsreglerna bibehålls för framtiden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ett system för delning av under äktenskapet intjänade
ATP-poäng bör införas och därför utredas med förtur,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av förbättrade villkor för tecknande av frivilliga
tilläggsförsäkringar,

4. att riksdagen beslutar om mer generösa övergångsregler för kvinnor
mellan 45 och 60 år i första hand för kvinnor födda mellan 1930 och 1934
genom ett avtrappningssystem i enlighet med vad i motionen anförts,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bedömningarna vid prövning för erhållande av särskild
efterlevandepension måste vara varsamma och generösa.

1987/88:Sf48 av Gunnel Jonäng (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts beträffande arbetskravet som villkor för äldre kvinnors rätt till
särskild efterlevandepension,

2. att riksdagen beslutar anta den i motionen angivna lydelsen av 8 kap. 6 §
i lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

SfU 1987/88:29

1987/88:Sf49 av Charlotte Branting m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om mer generösa övergångsregler för kvinnor mellan 45
och 60 år, i första hand för dem som är födda 1930-1935,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att såväl omställningspension som den särskilda
efterlevandepensionen skall vara ATP-grundande,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att 15- och 30-årsreglerna skall bibehållas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att ett system för delning av under äktenskapet
intjänade ATP-poäng bör införas,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om frivilliga tilläggsförsäkringar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att prövningarna för erhållande av särskild efterlevandepension
bör vara generösa och så generella som möjligt,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om rörlig pensionsålder.

1987/88:Sf50 av Margit Gennser och Alf Wennerfors (m) vari yrkas

1. att riksdagen bifaller propositionen med den ändringen att de där
föreslagna övergångsbestämmelserna för kvinnors efterlevandeförmåner
inom den allmänna försäkringen ersätts med en regel som innebär att
mannens intjänade ATP-rätt läggs till grund för en för kvinnor livsvarig, icke
samordnad efterlevandepension i enlighet med de principer som framlagts i
motionen om att intjänade förmåner alltid måste utgå samt att avslå
regeringens förslag om änklingspensioner och övriga s.k. likställighetsreformer
som tidigare inte funnits med inom ATP-systemet,

2. att riksdagen begär att regeringen utfärdar direktiv till en ny parlamentarisk
utredning med uppgift att ge ett samlat, heltäckande förslag till en
revision av ATP-systemet i enlighet med de i motionen anförda riktlinjerna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att i avvaktan på
en i enlighet med yrkande 2 föranledd proposition inga övriga ändringar i den
allmänna försäkringens pensionsförmåner skall föreslås,

4. att riksdagen, när utredningsförslag om revision av ATP-systemet
föreligger, detta ges en omfattande och noggrann remissbehandling,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändringar i skattelagstiftningen
vad avser avdragsrätt för pensionsförsäkringar och/eller pensionssparande
i bank i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avdragsrätt för premier till
kapitalförsäkringar på de sätt som föreslagits i motionen,

7. att riksdagen beslutar att särskild efterlevandepension för efterlevande i
glesbygd eller andra grupper med generella uppenbara försörjningssvårigheter
skall tillämpas generöst och kunna utgå livsvarigt,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ATP-systemet
alltfort skall vila på principen om inkomststandardskydd samt att intjänade
pensionspoäng vad gäller den vid tiden för intjänandet gällande lagstiftning -

SfU 1987/88:29

en inte får kränkas utom i fall som kan jämställas med ett enskilt
försäkringsbolags konkurs.

Den med anledning av propositionen väckta motionen 1987/88:Sf39 av
Martin Olsson och Gunhild Bolander (c) har överlämnats till skatteutskottet
för behandling.

Skatteutskottet har yttrat sig över motionerna 1987/88:Sf43 yrkandena 2 och
4, 1987/88:Sf45 yrkande 3, 1987/88:Sf47 yrkande 3, 1987/88:Sf49 yrkande 5
samt 1987/88:Sf50 yrkandena 5 och 6. Skatteutskottets yttrande, SkU
1987/88:9 y, återfinns som bilaga 2 till betänkandet.

Utskottet

Allmänna utgångspunkter
Nuvarande efterlevandepensionering

De nuvarande reglerna för efterlevandepensioneringen tillkom i sina huvuddrag
år 1960. Enligt de nu gällande reglerna i lagen (1962:381) om allmän
försäkring (AFL) utges änke- och barnpension från såväl folk- som tilläggspensioneringen.

Rätt till folkpension i form av änkepension har en änka, som antingen fyllt
36 år vid mannens bortgång och då varit gift med honom i minst fem år eller
har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med barn, som är
under 16 år och som stadigvarande vistades hos makarna eller hos änkan vid
tidpunkten för dödsfallet. Pensionen utges fram till dess änkan fyller 65 år
eller dessförinnan börjar uppbära folkpension i annan form. Med änkor
likställs vissa grupper icke gifta samboende kvinnor.

Änkepension från ATP utges till en änka som varit gift med den avlidne i
minst fem år eller som har gemensamt barn med denne. Änkepension från
ATP förutsätter således äktenskap. Pensionen utges oberoende av änkas
ålder och oavsett om hon samtidigt uppbär egen pension i form av ålderseller
förtidspension.

Till efterlevande barn utges barnpension från folkpensioneringen fram till
dess barnet fyller 18 år och från tilläggspensioneringen tills barnet uppnår 19
års ålder.

Någon rätt till änklingspension finns inte inom vare sig folk- eller
tilläggspensioneringen.

Behovet av en reformering av efterlevandepensioneringen

I propositionen anges att mot bakgrund av de förändringar som skett inom
samhällslivet och i fråga om familjemönstren har det ifrågasatts om den
nuvarande utformningen av familjepensioneringen är motiverad. Pensionsformen
framstår i dag som otidsenlig framför allt för de yngre generationerna.
Det är inte längre möjligt eller lämpligt att göra åtskillnad mellan män
och kvinnor inom den allmänna försäkringen. Inte heller bör en generell
åtskillnad göras mellan gifta och ogifta samboende inom ATP-systemet.

SfU 1987/88:29

Dagens änkepensionering utgör till följd av den utveckling som ägt rum inte
en adekvat form för efterlevandepensioneringen i framtiden. Det finns
därför skäl att anpassa reglerna för änkepension till de sociala förändringar i
samhället och den utveckling i övrigt på olika områden som ägt rum alltsedan
tillkomsten av familjepensioneringen. En snabb utveckling har skett mot
ökad jämställdhet mellan män och kvinnor och mot en större ekonomisk
självständighet för kvinnor i allmänhet. Tiden kan därför nu anses mogen för
att genomföra en reformering av efterlevandepensioneringen.

I propositionen anges vidare att en reformering av efterlevandepensioneringen
emellertid måste ske med varsamhet. Det har visserligen skett en
kraftig utjämning mellan mäns och kvinnors villkor i arbetslivet, men
fortfarande finns betydande skillnader kvar. Skillnaderna mellan olika
generationer vad gäller omställningen till de ändrade samhällsförhållandena
och familjemönstren är stora, och utvecklingen har hunnit olika långt i skilda
delar av landet. Förändringar kan därför inte genomföras utan att hänsyn tas
till dessa skillnader. Detta betyder att en omläggning av efterlevandepensioneringen
måste genomföras successivt och anpassas till olika generationers
situation. Generösa övergångsregler bör således knytas till reformen.

Vad gäller barnpensioneringen anges att barnpensionen i många fall är av
stor vikt när det gäller att upprätthålla den ekonomiska tryggheten för
efterlevande barn. Aven om samhällets insatser för barn har ökat i betydande
omfattning är föräldrarnas ekonomiska insatser för barnen av avgörande
betydelse. Med hänsyn härtill är det angeläget att även i framtiden lägga stor
vikt vid barnpensionerna, och i propositionen föreslås ytterligare förstärkt
barnpensionering.

Utgångspunkter för en reformering av efterlevandepensioneringen

Propositionens förslag bygger i huvudsak på de förslag som lämnats av den
parlamentariskt sammansatta pensionsberedningen i betänkandet (SOU
1987:55) Efterlevandepension, reformering av den allmänna försäkringens
efterlevandeförmåner.

Som grundläggande principer för den framtida efterlevandepensioneringen
anges följande.

Förmånerna bör vara könsjämlika, dvs. identiska regler bör gälla för
kvinnor och män. Vidare bör reglerna så långt det är möjligt vara neutrala
mellan olika samlevnadsformer mellan man och kvinna. Den nuvarande
skillnaden i detta hänseende mellan folkpensioneringen och ATP bör därför
försvinna.

Stödet till vuxna efterlevande bör ges en mer tidsbegränsad och behovsinriktad
utformning än dagens änkepension. Stödet bör också primärt inriktas
på aktiverande åtgärder. Särskilda ekonomiska förmåner från efterlevandepensioneringen
bör förbehållas efterlevande som generellt sett är i behov
därav, och de bör utbetalas endast under så lång tid som behovssituationen
består. De förmåner som utbetalas från efterlevandepensioneringen bör ha
till syfte att utgöra ett komplement till de insatser som görs på andra områden
för att kompensera för de ekonomiska konsekvenserna av dödsfallet. I första
hand bör förmånerna från efterlevandepensioneringen ge ekonomisk kom -

SfU 1987/88:29

pensation för de direkta följderna av dödsfallet. Syftet bör framför allt vara
att ge ekonomiskt stöd till de efterlevande under den tid som går åt för att
komma över de särskilda svårigheter som den förändrade familjesituationen
medför. Ett särskilt stöd bör också ges till den som saknar möjlighet att klara
sin försörjning genom förvärvsarbete eller annat samhällsstöd.

De nya formerna av efterlevandepension bör utges enbart till män och
kvinnor som är yngre än 65 år. För den som är äldre bör försörjningen vara
tryggad genom ålderspension från folk- och tilläggspensioneringen. Man bör
också i största möjliga mån undvika att särbehandla gruppen efterlevande i
förhållande till gruppen frånskilda.

En viktig utgångspunkt för en reformering av efterlevandepensioneringen
är att den tar sikte på framtida generationer efterlevande. Det är inte möjligt
att på kort sikt avveckla de nuvarande änkepensionerna. Det är därför
nödvändigt att förse de nya reglerna med långtgående och generösa
övergångsbestämmelser.

Huvuddragen i en reformerad efterlevandepensionering

Det nya systemet för efterlevandepensioneringen har utformats med utgångspunkt
i ovan angivna riktlinjer och föreslås sammanfattningsvis innebära
följande.

Tyngdpunkten bör ligga på barnpensionerna, som bör förstärkas i olika
avseenden. För vuxna efterlevande bör samhällets stöd inriktas på att ge alla i
yrkesaktiv ålder möjlighet att bereda sig inkomst genom eget förvärvsarbete.
Inom den allmänna pensioneringen bör det ekonomiska stödet - som bör
utbetalas från både folk- och tilläggspensioneringen - bestå av två olika
förmåner: omställningspension och särskild efterlevandepension. Änkor och
änklingar som inte fyllt 65 år bör få en i princip generell rätt till omställningspension
. Denna bör utges under en tid av ett år efter makes bortgång eller för
viss längre tid till sådana efterlevande som tar vård om barn under tolv år.
Rätt till särskild efterlevandepension bör tillkomma efterlevande män och
kvinnor som av arbetsmarknadsmässiga skäl, på grund av nedsatt hälsa eller
liknande omständighet saknar möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete
för viss begränsad tid eller tills vidare men inte har rätt till förtidspension.
Efterlevande som uppnått den allmänna pensionsåldern erhåller ekonomisk
trygghet genom ålderspension.

Det nya systemet föreslås genomfört fr.o.m. den 1 januari 1990 och skall
omfatta situationer där dödsfallet inträffar efter ikraftträdandet. Kvinnor
som vid ikraftträdandet har rätt till änkepension enligt nuvarande regler
behåller denna rätt. Även gifta kvinnor som vid ikraftträdandet är 45 år eller
äldre bör omfattas av den hittillsvarande änkepensioneringen om de blir
änkor efter den nya lagstiftningens ikraftträdande. För kvinnor i åldern
45-59 år bör - efter det de uppnått 65 års ålder - en samordning ske mellan
kvinnornas tilläggspension i form av egenpension och änkepensionen.
Kvinnor som är yngre än 45 år bör som ett komplement till ersättning enligt
de nya reglerna få änkepension beräknad på den ATP-poäng som mannen
har intjänat när det nya systemet träder i kraft. Sådan änkepension
samordnas med efterlevandepension enligt de nya reglerna.

SfU 1987/88:29

I motion Sf40 begär Alf Svensson att riksdagen avslår propositionen. Han
anser att ATP-systemet skall jämställas med ett försäkringsavtal, vars
förmåner inte ensidigt kan lagstiftas bort av staten. Förändringar av systemet
förutsätter att de som är anslutna och har räknat med att vid ett eventuellt
dödsfall kunna åtnjuta förmånerna från försäkringen skall hållas skadeslösa.
De i propositionen föreslagna övergångsbestämmelserna uppfyller enligt
motionären inte dessa krav. Han förordar i stället att frågan om efterlevandepensioner
behandlas i samband med att ATP-systemet som helhet ses över.
Han instämmer dock i att efterlevandeskyddet skall vara könsneutralt och att
tyngdpunkten skall ligga på barnpensioneringen. Däremot bör familjen
betraktas som en enhet och en efterlevande tillförsäkras en inte radikalt
försämrad ekonomisk situation.

I motion Sf50 begär Margit Gennser och Alf Wennerfors i yrkande 1, såvitt
nu är i fråga, att riksdagen avslår propositionens förslag att efterlevandeförmåner
inom tilläggspensioneringen skall kunna utgå även till änklingar och
till dem som skall anses likställda med gifta. Motionärerna anser att
ATP-systemet måste jämställas med ett försäkringsavtal och att nya grupper
därför inte kan anslutas till försäkringen.

Som ovan redovisats anges i propositionen att vissa förändringar som ägt
rum i samhället och i fråga om familjemönstren motiverar en förändring av
efterlevandeskyddet. Denna bedömning överensstämmer även med den som
pensionsberedningen gjorde och som delades av i stort sett samtliga
remissinstanser. Utskottet, som instämmer häri, vill understryka angelägenheten
av att efterlevandeskyddet anpassas till nuvarande samhällsförhållanden.
Ett nytt system behövs som på lika villkor tillgodoser såväl mäns som
kvinnors behov av skydd. Det är vidare nödvändigt att även män och kvinnor
som lever tillsammans utan att vara gifta erhåller ett förbättrat efterlevandeskydd.
Det stöd som skall utgå till vuxna efterlevande bör dock till stor del
vara behovsinriktat. Utskottet ser med tillfredsställelse att efterlevande barn
erhåller ett förstärkt ekonomiskt skydd. Utskottet anser således att de
tidigare redovisade principerna bör ligga till grund för ett reformerat
efterlevandeskydd. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion
Sf40 och motion Sf50 yrkande 1 i denna del.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även ett flertal motionsyrkanden
som rör reglerna för intjänande av rätt till ATP.

Nils Carlshamre m.fl. framhåller i motion Sf43 yrkande 1 att nuvarande
regler för intjänande av egen ATP medför att även kvinnor, som ägnar ett
betydande antal år åt att sköta hem och barn, har möjlighet att förvärva en
betryggande egen pensionsrätt. För dessa kvinnor har dock änkepension
utgjort ett betydelsefullt komplement till egenpensionen. Om änkepensionen
nu försvinner blir det ännu viktigare för kvinnor som fött och fostrat flera
barn att kunna förvärva en betryggande egen pensionsrätt. Motionärerna
anser därför att en förutsättning för den föreslagna förändringen i efterlevandeskyddet
skall vara att reglerna för intjänande av egen ATP bibehålls för
framtiden och att pensionsberedningen i sitt fortsatta arbete utgår från detta.
Motionärerna begär ett tillkännagivande till regeringen härom. Betydelsen
av nämnda bestämmelser för särskilt kvinnornas möjligheter att tjäna in en

SfU 1987/88:29

betryggande egen pensionsrätt påpekas även i följande motioner, Sf44
yrkande 2 av Görel Bohlin m.fl., Sf45 yrkande 1 av Göran Ericsson, Sf47
yrkande 1 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. och Sf49 yrkande 3 av Charlotte
Branting m.fl.

De nuvarande reglerna för beräkning av egen ATP är i huvudsak
följande.

Storleken av den ålderspension från tilläggspensioneringen som börjar
utgå vid 65 års ålder motsvarar 60 % av det aktuella basbeloppet multiplicerat
med medeltalet av de pensionspoäng som har tillgodoräknats den
försäkrade.

Pensionspoäng tillgodoräknas en försäkrad för varje år som pensionsgrundande
inkomst har fastställts för den försäkrade. För att pensionsgrundande
inkomst skall beräknas för visst år skall inkomsten av anställning eller annat
förvärvsarbete ha överstigit det basbelopp som gällde vid årets ingång.
Under senare år har även vissa ersättningar som träder i stället för
förvärvsarbete - bl.a. sjukpenning, föräldrapenning och arbetslöshetsstödgjorts
pensionsgrundande inom ATP. Fr.o.m. år 1982 finns dessutom
möjlighet för en förälder som vårdat barn som inte fyllt tre år att få
tillgodoräkna det året som ett s.k. vårdår. Sådant år likställs med år för vilket
pensionspoäng tillgodoräknats.

Har pensionspoäng tillgodoräknats för mer än 15 år, beräknas ålderspensionen
på medeltalet av de 15 högsta poängtalen (15-årsregeln). Vidare gäller
att om pensionspoäng har tillgodoräknats den försäkrade för mindre än 30 år,
minskas pensionen med 1/30 för varje felande år (30-årsregeln).

Som bakgrund till den föreslagna reformen av efterlevandeskyddet ligger,
som ovan nämnts, de förändringar i samhället som skett sedan det nuvarande
systemet fick sin huvudsakliga utformning. Vid bedömningen av dessa
samhällsförändringar har även beaktats betydelsen av nuvarande regler för
intjänande av rätt till egen ATP. Pensionsberedningen har i sitt betänkande
s. 13 angivit bl.a. följande:

Samtidigt bör framhållas att kvinnorna ännu inte uppnått en med männen
fullt likvärdig ställning på arbetsmarknaden. T.ex. föreligger relativt stora
skillnader när det gäller den genomsnittliga arbetstidens längd, och kvinnorna
har bl.a. som en följd härav i regel lägre förvärvsinkomster och därmed
lägre ATP-poäng än män. Även härvidlag har emellertid skett en utjämning
mellan män och kvinnor under senare år. Att kvinnor sålunda fortfarande i
genomsnitt har lägre ATP-poäng än män, främst på grund av att de i större
utsträckning deltidsarbetar, kompenseras också i viss mån av de regler som
gäller för intjänande och beräkning av tilläggspension.

Utskottet instämmer i vad motionärerna anfört om att de nämnda reglerna är
av stor betydelse för särskilt kvinnornas möjligheter att skapa sig en trygghet
i form av egen ATP-pension. Reglerna kan komma att få ökad betydelse
genom de föreslagna förändringarna i efterlevandeskyddet som medför att
kvinnornas behov av att bygga upp en trygghet genom en egen ATP-pension
ökar. Enligt utskottets mening är det dock inte möjligt att nu besluta att
reglerna för intjänande av rätt till ATP skall kvarstå oförändrade för all
framtid. Pensionsberedningen skall i sitt fortsatta arbete göra en översyn av
ATP-systemet i övrigt, och av betydelse för intjänandereglerna kan härvid bli

SfU 1987/88:29

beredningens ställningstagande i bl.a. frågan om delning av pensionspoäng
mellan makar. Utskottet utgår emellertid från att pensionsberedningen i sina
fortsatta överväganden beaktar vad utskottet ovan anfört om betydelsen av
nuvarande intjänanderegler.

Med det anförda får enligt utskottets mening syftet med motionerna Sf43
yrkande 1, Sf44 yrkande 2, Sf45 yrkande 1, Sf47 yrkande 1 och Sf49 yrkande 3
i huvudsak anses vara tillgodosett.

Förmåner till efterlevande barn m. m.

Nuvarande regler

Rätt till barnpension tillkommer enligt de nu gällande reglerna inom både
folk- och tilläggspensioneringen den avlidnes biologiska barn och adoptivbarn.
Pensionsrätt föreligger oberoende av om den avlidne hade vårdnaden
om barnet och likaledes oberoende av om denne sammanbodde med barnet
vid tidpunkten för dödsfallet. Rätten till pension efter biologisk förälder
bryts först om barnet adopteras av annan än make till den avlidne föräldern. I
detta fall upphör pensionsrätten efter den biologiska föräldern. I stället
uppkommer en rätt till pension efter adoptanten.

Barnpension från folkpensioneringen utgår till barn under 18 år medan rätt
till barnpension från tilläggspensioneringen tillkommer barn under 19 år.

Barnpension i form av folkpension utgår för år räknat med 26 % av
basbeloppet. Barnpension utgår dock alltid med sådant belopp att pensionen
i förening med barnet tillkommande tilläggspension i form av barnpension
utgör 62 % av basbeloppet om båda föräldrarna har avlidit, 31 % av
basbeloppet om barnet samtidigt uppbär bidragsförskott samt 41 % av
basbeloppet i övriga fall då barnet uppbär pension efter en av föräldrarna.

Storleken av barnpension i form av tilläggspension är beroende av
huruvida pensionsberättigad änka finns samt av familjemedlemmarnas antal.
Efterlämnar en man änka och ett pensionsberättigat barn, blir barnets
pension 15 % av faderns egenpension. Är ett barn ensamt pensionsberättigat,
blir barnets pension 40 % av den avlidnes egenpension. Finns flera barn
än ett, ökas de nu angivna procenttalen med 10 för varje barn utöver det
första, och det sammanlagda barnpensionsbeloppet fördelas lika mellan
barnen.

Är någon för samma månad berättigad till barnpension i form av
tilläggspension efter både sin far och mor utges endast en av pensionerna.

Propositionen

I propositionen föreslås att den nuvarande barnpensionsberättigade personkretsen
bibehålls. Någon utvidgning av rätten till barnpension till att
omfatta andra kategorier än biologiska barn och adoptivbarn bör således inte
komma i fråga. Däremot föreslås en utvidgning så till vida att utländska barn
som tagits till Sverige i adoptionssyfte skall tillförsäkras rätt till ekonomiskt
stöd i form av barnpension om någon av de tilltänkta adoptivföräldrarna
skulle avlida innan adoptionen genomförts. Skyddet från barnpensionering -

SfU 1987/88:29

en bör härvid uppkomma i och med att de blivande adoptivföräldrarna tar
faktisk vård om barnet här i landet. Ett villkor är dock att de dessförinnan
skall ha erhållit medgivande därtill av socialnämnd.

I fråga om rätten till barnpension från folkpensioneringen för utländska
barn som är bosatta i Sverige föreslås att kvalifikationstiden sänks från
nuvarande fem år till sex månader, dvs. samma kvalifikationstid som gäller
för bidragsförskott. I propositionen påpekas att båda förmånerna är avsedda
att trygga den grundläggande försörjningen för barn, och det är därför
otillfredsställande att ett invandrarbarn, för vilket utgått bidragsförskott, vid
förälderns död i dag kan gå miste om bidragsförskottet och därefter få vänta
på barnpension från folkpensioneringen under kanske flera års tid.

En gemensam åldersgräns föreslås för såväl folk- som tilläggspensioneringen.
För båda barnpensionsformerna bör finnas en generell åldersgräns med
möjlighet att utge pension under längre tid till barn som därefter fortsätter
med grundläggande studier. Därmed kommer enhetlighet att gälla mellan
barnpension och bidragsförskott. När det gäller den generella åldersgränsen
för barn som inte studerar är det naturligt att för både folk- och tilläggspensioneringen
anknyta till vad som för närvarande gäller inom folkpensioneringen.
I propositionen föreslås därför att pensionen i dessa fall utbetalas
t.o.m. den månad varunder barnet fyller 18 år. Barnet blir då myndigt, och
enligt huvudregeln upphör rätten till underhåll från föräldrarna vid denna
tidpunkt. Det stora flertalet av de ungdomar som är under 18 år går också
kvar i grund- eller gymnasieskola, medan enbart omkring 1/3 av 18-åringarna
och 1/10 av 19-åringarna inte har avslutat sin grundutbildning. Huvuddelen
av de 18- och 19-åringar som inte tillhör denna kategori är antingen
förvärvsarbetande eller bedriver studier vid universitet eller högskola och är
därmed berättigade till studiemedel för finansiering av studierna. De barn
däremot som utan att fortsätta sina studier har lämnat grund- och gymnasieskolan
bör sedan de uppnått myndighetsåldern själva kunna svara för sin
försörjning. Det rör sig här närmast regelmässigt om barn som förvärvsarbetar,
och det kan då inte längre anses motiverat att samhället går in med
ekonomiskt bistånd genom barnpensioneringen.

I de fall då barnet genomgår utbildning vid grundskola eller gymnasieskola
är det däremot angeläget att barnet får en grundläggande ekonomisk
trygghet även för tiden efter fyllda 18 år. Denna trygghet kan inte helt
tillgodoses genom det studiesociala stödet. Samhällets ambition är att alla
ungdomar skall kunna få gymnasial utbildning. Under tiden för sådan
utbildning är den studerande i regel huvudsakligen beroende av underhåll
från föräldrarna. I de fall att en av eller båda föräldrarna har avlidit bör enligt
vad som anges i propositionen behovet av ekonomisk trygghet under
studietiden tillgodoses genom barnpensioneringen, som syftar till att ersätta
den avlidne förälderns försörjningsinsats.

Emellertid är det nödvändigt att även för studerande barn fastställa en
övre åldersgräns. Som jämförelse anges att studiehjälp enligt 3 kap.
studiestödslagen utbetalas till studerande i gymnasial utbildning längst t.o.m.
första kalenderhalvåret det år under vilket den studerande fyller 20 år.
Motsvarande övre åldersgräns gäller beträffande rätten till flerbarnstillägg
och för förlängt bidragsförskott. Enligt propositionen börsamma åldersgräns

SfU 1987/88:29

väljas för barnpension från folkpensioneringen och ATP. Departementschefen
framhåller att denna bestämmelse medför att ett barn i allmänhet kan
uppbära barnpensionen under så lång tid att det hinner avsluta en fyraårig
gymnasieutbildning.

Vad gäller förmåner från folkpensioneringen föreslås att den nuvarande
konstruktionen med grundnivåer och garantinivåer bör bibehållas också för
framtiden. Garantinivåerna inom barnpensioneringen har inneburit ett
värdefullt tillskott för barn som inte är berättigade till tilläggspension eller
har enbart låg sådan pension. De har i många fall medfört en förstärkning för
flerbarnsfamiljerna eftersom pension på den nivån utges till varje barn i en
familj oberoende av hur många barn det finns i familjen. Liksom hittills bör
folkpensionen ta sikte på att ge ett för alla barn lika stort ekonomiskt tillskott
för att täcka den grundläggande försörjningen. Beloppen skall således inte
variera med det totala antalet barn efter en avliden. Folkpension i form av
barnpension bör utges med 25 % av basbeloppet för år räknat för barn som
förlorat en förälder och med 50 % av basbeloppet för föräldralösa barn.

Eftersom numera båda föräldrarna bidrar till att tillgodose barnets
ekonomiska trygghet så länge de är i livet, anser departementschefen att
detta bör återspeglas även i barnpensionsnivåerna. En garantinivå om 40 %
av basbeloppet får anses motsvara den ekonomiska insats för barnets
grundläggande underhåll som rimligen kan ankomma på en vårdnadshavare.
Har en förälder avlidit, skall barnpension utgå på denna nivå. Om sedan
också den andra föräldern skulle avlida, synes det självklart att barnpensioneringen
fullt ut skall kompensera också den del av barnets grundläggande
försörjning som ankommit på denna förälder. På motsvarande sätt bör full
ersättning ges om den kvarlevande föräldern skils från vårdnaden om barnet
och denna förälders försörjningsinsats skall ersättas av bidragsförskott.
Garantinivån för föräldralösa barn föreslås därför höjd från nuvarande 31 %
till 40 % av basbeloppet efter envar av föräldrarna, dvs. till en sammanlagd
garantinivå om 80 % av basbeloppet. En motsvarande höjning från 31 % till
40 % av basbeloppet av garantinivån för barnpension föreslås i fall då det
samtidigt för barnet utges bidragsförskott.

Bidragsförskottet liksom det särskilda bidraget till vissa adoptivbarn och
det förlängda bidragsförskottet för studerande bör höjas från 30 % till 40 %
av basbeloppet i fall då sådan förmån utbetalas parallellt med barnpension
eller då förskottet utges i förhållande till barnets båda föräldrar.

Sammanfattningsvis innebär förslagen att såväl barnpension från folkpensioneringen
som bidragsförskott i alla situationer då förmånerna utges i
förhållande till båda föräldrarna skall ha en nivå motsvarande 40 % av
basbeloppet årligen i förhållande till var och en av dem. Barnet garanteras
härigenom ett ekonomiskt stöd som sammanlagt motsvarar 80 % av
basbeloppet.

Någon avräkning av barnpension med hänsyn till efterlevandepension åt
vuxen bör i fortsättningen inte ske.

För tilläggspensionsförmånerna anges följande. För att barnpension från
ATP skall fylla den centrala roll som den bör ha inom den reformerade
efterlevandepensioneringen är 30 % av den avlidnes beräknade egenpension
en rimlig kompensationsgrad. Om pension samtidigt utges till en vuxen

SfU 1987/88:29

efterlevande från ATP, bör den vuxnes pension reduceras i stället för
barnpensionen.

När det sedan gäller barnpensionens storlek i de fall där den avlidne
efterlämnar fler än ett pensionsberättigat barn anger departementschefen att
nuvarande regler medför en alltför stor skillnad i pensionsnivån mellan
efterlevande barn i ettbarnsfamiljer och barn i familjer med flera barn.
Regeln att pensionsbeloppet per barn minskas vid ökande antal barn bör
dock behållas.

För att förstärka det ekonomiska stödet för barn i flerbarnsfamiljer
föreslås en kraftig höjning av det tillägg till den sammanlagda barnpensionen
som skall utges för varje barn utöver det första. Förslaget innebär att tillägget
skall höjas från nuvarande 10 % till 20 % av den avlidnes egenpension.
Liksom för närvarande bör det sammanlagda beloppet för barnpensionen i
dessa fall delas lika mellan barnen. Efter en avliden skall dock inte kunna
utges tilläggspension i form av efterlevandepension med högre sammanlagt
belopp än vad som motsvarar den avlidnes egenpension.

Eftersom barnpensionen utgör en ersättning för förlusten av det underhåll
som de avlidna föräldrarna svarat för bör barnpension från tilläggspensioneringen
kunna utges till föräldralösa barn efter båda föräldrarna. De
föreslagna nivåerna 30 % resp. 20 % bör därför gälla vardera förälderns
egenpension.

Enligt utskottets mening kommer barnpensionerna med det föreslagna
systemet att i framtiden utgöra en mycket viktig del i efterlevandeskyddet.
Barnens ekonomiska trygghet blir härigenom väl tillgodosedd. Särskilt
påtaglig blir förbättringen för barn i flerbarnsfamiljer och barn som mist båda
sina föräldrar. Även för bidragsförskotten innebär förslaget en i vissa fall
kraftig höjning. Utskottet tillstyrker härmed propositionens förslag i denna
del.

Vuxna efterlevande

Nuvarande regler

Med nuvarande regler utgår änkepension i form av folkpension enligt
följande. En änka, som inte fyllt 65 år, har rätt till änkepension under
förutsättning att hon antingen har fyllt 36 år vid mannens död och varit gift
med honom i minst fem år eller har vårdnaden om och stadigvarande bor
tillsammans med barn under 16 år som vid mannens död stadigvarande
vistades hos änkan. Något krav på att det skall vara ett biologiskt barn till
änkan eller den avlidne finns inte. Upphör änkan att ha barn under 16 år i
hemmet, skall vid bedömningen av hennes rätt till änkepension i fortsättningen
anses som om mannen avlidit då barnet upphörde att påverka rätten till
pension och äktenskapet varat till nämnda tidpunkt.

Med änka likställs i fråga om rätt till änkepension från folkpensioneringen
ogift eller frånskild kvinna eller änka som stadigvarande sammanbodde med
ogift eller frånskild man eller änkling vid dennes död och som har varit gift
med eller har eller har haft barn med honom. Därvid jämställs den tid under

SfU 1987/88:29

vilken kvinnan oavbrutet har sammanbott med mannen fram till hans död
med tid under vilken äktenskap bestått.

En kvinna har däremot inte rätt till änkepension efter sin make om hon
levde åtskild från honom vid hans död och efter det sammanlevnaden
upphörde stadigvarande har sammanbott med en annan man med vilken hon
har varit gift eller har eller har haft barn.

Änkepensionen dras in om änkan ingår nytt äktenskap eller om hon
stadigvarande sammanbor med man med vilken hon varit gift eller har eller
har haft barn. Om det nya äktenskapet upplöses inom fem år resp. om
samboendet upphör inom samma tid börjar änkepensionen ånyo att utgå, om
övriga förutsättningar för rätt till änkepension alltjämt är för handen.

Änkepension från folkpensioneringen kan aldrig utgå samtidigt med
folkpension i form av förtids- eller ålderspension eller hustrutillägg.

Änkepension i form av tilläggspension utgår till en mer begränsad
personkrets. Således utgår änkepension efter försäkrad om äktenskapet har
varat minst fem år och har ingåtts senast den dag då den försäkrade fyllde 60
år. Även om dessa förutsättningar inte är uppfyllda, är änkan likväl
berättigad till änkepension om den försäkrade efterlämnar barn som också är
barn till änkan. Det är härvid utan betydelse om barnet är minderårigt eller
har uppnått vuxen ålder. För rätten till änkepension från ATP finns alltså
ingen nedre eller övre åldersgräns vad beträffar änkan. Till skillnad från vad
som gäller inom folkpensioneringen krävs för rätt till tilläggspension i form
av änkepension alltid att legalt äktenskap har förelegat.

Änkepensionen dras in om änkan ingår nytt äktenskap. Upplöses det nya
äktenskapet innan det har bestått i fem år, skall änkepensionen emellertid
ånyo börja utgå.

Rätten till änkepension från tilläggspensioneringen påverkas inte av om
änkan samtidigt är berättigad till förtidspension eller ålderspension.

Beträffande pensionsnivåerna gäller följande. Till änka som vid mannens
död eller den därmed jämställda tidpunkten har fyllt 50 år utgår änkepension
i form av folkpension med samma belopp som ålderspension från 65 år för en
ensamstående ålderspensionär, dvs. med 96 % av basbeloppet för år räknat.
Samma belopp utgår till änka vars rätt till änkepension grundar sig på
sammanboende med barn under 16 år. För annan änka minskas pensionen
med en femtondel för varje år varmed änkans ålder vid mannens död eller
den tidpunkt då hon upphörde att ha barn under 16 år i hemmet understeg 50
år.

Änkepension i form av tilläggspension är däremot beroende av om den
försäkrade förutom änkan efterlämnar barn som är berättigat till tilläggspension
i form av barnpension efter honom. Om så är fallet utgör änkepensionen
35 % av den avlidnes egenpension. Finns inte något pensionsberättigat barn
är änkepensionen 40 % av egenpensionen. Tilläggspensionen utgår oberoende
av om kvinnan är berättigad till annan pensionsförmån.

SfU 1987/88:29

Allmänt om de föreslagna förmånerna

SfU 1987/88:29

Till vuxna efterlevande föreslås kunna utgå omställningspension och särskild
efterlevandepension från både folk- och tilläggspensioneringen enligt i
princip helt överensstämmande regler.

Rätt till efterlevandepension föreslås tillkomma - män och kvinnor på lika
villkor - såväl sammanlevande gifta som vissa kategorier därmed j ämställda.
Med gifta bör jämställas vissa grupper ogifta som stadigvarande sammanbott
i en samlevnad med familjefunktioner och som i och för sig skulle ha kunnat
ingå äktenskap med varandra. I propositionen föreslås att med makar skall
inom båda pensionssystemen jämställas man och kvinna som vid dödsfallet
stadigvarande sammanbodde med varandra om de tidigare varit gifta med
varandra eller har eller har haft eller väntade gemensamt barn.

En efterlevande man eller kvinna som inte har fyllt 65 år föreslås få rätt till
omställningspension under en viss tid efter dödsfallet. Omställningspensionen
föreslås utgå under en tid av ett år efter dödsfallet till alla som uppfyller
de nämnda villkoren. Om den efterlevande efter ettårsperiodens utgång har
vårdnaden om och sammanbor med barn som inte har fyllt tolv år, skall
omställningspensionen kunna utges under längre tid, nämligen fram till dess
det yngsta barnet har uppnått tolv års ålder.

Om en efterlevande inte kan försörja sig genom eget arbete och inte heller
har rätt till förtidspension, ålderspension eller samhällsstöd i annan form,
skall denne härefter kunna få fortsatt efterlevandepension i form av särskild
efterlevandepension. Sådan skall kunna utgå som hel, två tredjedels eller
halv pension.

Såväl omställningspension som hel särskild efterlevandepension föreslås
inom folkpensioneringen utgå på samma nivå som nuvarande änkepension
och ålderspension, dvs. med ett årsbelopp motsvarande 96 % av basbeloppet.
I förekommande fall skall efterlevandepensionen kunna kompletteras
med pensionstillskott om maximalt 48 % av basbeloppet och med kommunalt
bostadstillägg till folkpension. Efterlevandepensionen utgör skattepliktig
inkomst för den efterlevande men berättigar till extra avdrag vid
beskattningen enligt samma regler som för annan folkpension. Inom ATP
skall pensionen utgöra 20 % av den avlidnes egenpension i de fall då även
barnpensionsberättigat barn finns och i andra fall 40 % av egenpensionen.

Med tillämpningen av basbeloppet 25 800 kr. innebär förslagen att det
från folkpensioneringen alltid utbetalas ett årsbelopp om 24 768 kr. i form av
efterlevandepension. Pensionstillskottet utgör 12 384 kr. för år räknat. Alla
efterlevande med sådan pensionsförmån får alltså en garanti för ett årsbelopp
om minst 37 152 kr. Någon inkomstskatt uttas inte för efterlevande som inte
har andra inkomster vid sidan därav. Dessutom får sådana efterlevande
bidrag i form av kommunalt bostadstillägg (KBT) till bostadskostnader upp
till i vart fall 1 500 kr. per månad (minst 80 % av kostnader som överstiger
80 kr.). I många fall utges KBT med högre belopp. Från ATP utbetalas
efterlevandepension med belopp som varierar med den avlidnes tidigare
inkomster. Om barnpension inte utbetalas samtidigt, kan utges högst
40 248 kr. per år (beräknat med angivna basbelopp). Utbetalas barnpension

efter den avlidne, kan tilläggspension i form av efterlevandepension utges
med högst 20 124 kr. per år.

Omställningspension

Änkor och änklingar som inte fyllt 65 år bör få en i princip generell rätt till
omställningspension. Denna bör utges under en tid av ett år efter makes
bortgång eller för viss längre tid till sådana efterlevande som tar vård om
minderårigt barn.

För att omställningspension skall kunna utgå krävs att parterna sammanbodde
stadigvarande vid tidpunkten för dödsfallet och att de dessutom hade
bott tillsammans oavbrutet under en tid av minst fem år fram till dödsfallet
eller vid dödsfallet hade vård om barn som var under tolv års ålder.

I propositionen anges att omställningspensionens generella del skall
utgöra ett reellt stöd för den efterlevande att anpassa ekonomin, bostads- och
arbetsförhållanden m. m. till den nya situationen. Den bör därför utges under
inte alltför kort tid. Å andra sidan bör pensionsrätten inte utsträckas alltför
långt i tiden, eftersom pensionen skall utgöra ett ekonomiskt tillskott under
en övergångsperiod. Anknytningen till dödsfallet och dess följder blir
givetvis allt mindre ju längre tid som flyter därefter. Vid en avvägning mellan
dessa och andra synpunkter föreslås att omställningspension som huvudregel
utges under en tid av ett år räknat från dödsfallet. Departementschefen anför
att efter utgången av denna övergångstid torde man kunna räkna med att den
efterlevande har anpassat sig till de nya förhållandena och har möjlighet att
utan särskilt ekonomiskt stöd själv svara för sin försörjning på en tillfredsställande
nivå. De särskilda svårigheter i ekonomiskt hänseende som dödsfallet
gett upphov till bör då i regel vara övervunna.

Såsom ovan nämnts föreslås i propositionen även att efterlevande som tar
vård om minderårigt barn under vissa förutsättningar skall kunna uppbära
omställningspension för längre tid än ett år. Omställningspensionen skall i
dessa fall kunna utbetalas fram till dess det yngsta barnet fyller tolv år. Denna
form av omställningspension skall börja utbetalas först när rätten till den
generella pensionen upphört, dvs. först när ett år har förflutit från dödsfallet.
Den förlängda omställningspensionen utges sedan så länge som förutsättningarna
härför är uppfyllda. Om den efterlevande har flera barn, är det
avgörande givetvis det yngsta barnets ålder.

Som särskilt villkor för rätt till omställningspension för förlängd tid bör
gälla att den efterlevande vid tidpunkten för dödsfallet stadigvarande
sammanbodde med just det barn som avses grunda rätt till förlängd pension.
Det bör krävas att det är fråga om ett barn som fötts före dödsfallet eller som
en efterlevande då väntade gemensamt med den sedermera avlidne. Barn
som den efterlevande efter dödsfallet kan ha fått med annan bör inte kunna
grunda rätt till omställningspension. Däremot bör i andra fall inte fordras att
det rör sig om ett för den efterlevande och den avlidne gemensamt barn.
Också adoptivbarn, styvbarn samt i vissa fall fosterbarn och andra barn bör
alltså, om övriga förutsättningar är uppfyllda, i och för sig kunna grunda rätt
till omställningspension för vuxna efterlevande.

SfU 1987/88:29

2 Riksdagen 1987/88.11 sami. Nr 29

I motion Sf42 yrkande 2 begär Ulla Tillander m.fl. att riksdagen beslutar att
omställningspension generellt skall utgå under två år. Motionärerna anser att
förslaget om omställningspension under högst ett år är otillräckligt för att
klara de mänskliga och praktiska problem som möter vid makes bortgång.
Den särskilda efterlevandepensionen som därefter skall utgå innebär dessutom
en individuell prövning som av många kan upplevas stötande.

Utskottet vill för sin del framhålla vikten av en generell rätt till ekonomiskt
stöd under en övergångstid efter dödsfallet. Den föreslagna omställningspensionen
är således av stor betydelse. Härigenom ges den efterlevande mannen
eller kvinnan möjlighet att komma över de särskilda svårigheter som till följd
av den förändrade familjesituationen uppkommer under tiden närmast efter
dödsfallet. I fråga om längden av den tid varunder omställningspensionens
generella del skall utbetalas gör sig - såsom framhålls i propositionen - olika
synpunkter gällande. Med hänsyn till att fråga är om ekonomiskt stöd under
en övergångsperiod anser utskottet att den föreslagna tiden ett år är rimlig.
Efter denna tid torde den efterlevande i normalfallet ha anpassat sig till de
nya förhållandena och ha möjlighet att själv svara för sin försörjning. Det bör
dock påpekas att efterlevande barns försörjning är garanterad genom
barnpension. Det förtjänar även att påpekas att efterlevande som vårdar
barn under tolv år har rätt till omställningspension för förlängd tid. För
övriga efterlevande som ännu ett år efter dödsfallet har svårigheter att klara
sin försörjning finns möjlighet till fortsatt ekonomiskt stöd i form av särskild
efterlevandepension, vartill utskottet återkommer nedan. Den prövning som
därvid skall ske kommer att göras av socialförsäkringsnämnd i samma form
och med samma besvärsmöjligheter som gäller för andra förmåner såsom
exempelvis förtidspension.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag i fråga om
omställningspension och avstyrker således bifall till motion Sf42 yrkande 2.

Särskild efterlevandepension

En utgångspunkt för familjepensionsreformen är att den efterlevande efter
omställningsperiodens utgång i regel har möjlighet till en tryggad ekonomisk
ställning genom eget förvärvsarbete. Samhällets insatser för vuxna efterlevande
skall således inriktas på att ge dem möjlighet att stanna kvar i eller
komma in i förvärvslivet. De blir därigenom ekonomiskt oberoende och kan
svara för den egna försörjningen sedan omställningstiden gått till ända. Det
förutsätts att insatser görs på bl.a. utbildnings- och arbetsmarknadsområdena
för att undanröja förvärvshindren. Om hälsoskäl lägger hinder i vägen kan
förtidspension utgå för att trygga försörjningen.

Om en efterlevande inte kan försörja sig genom eget arbete och inte heller
har rätt till förtidspension, ålderspension eller samhällsstöd i annan form,
skall denne enligt förslaget kunna få fortsatt efterlevandepension i form av
s.k. särskild efterlevandepension. Som grundläggande villkor härför föreslås
att den efterlevandes möjligheter att bereda sig inkomst av arbete är nedsatta
med minst hälften av arbetsmarknadsmässiga skäl, försämrat hälsotillstånd
eller annan sådan orsak. Den särskilda efterlevandepensionen utges så länge

SfU 1987/88:29

försörjningssvårigheterna består och utbetalas från såväl folk- som tilläggspensioneringen.

I propositionen finns utförliga resonemang om under vilka förhållanden
den särskilda efterlevandepensionen skall kunna utgå. Således anges i den
allmänna motiveringen på s. 119-120 bl.a. följande.

I första hand bör den särskilda efterlevandepensionen kunna utgå i fall då
försörjningsproblemen orsakats av arbetsmarknadsmässiga förhållanden. Så
kan vara fallet för en efterlevande som under lång tid ägnat sig enbart åt
skötseln av hem och familj och som därför saknar anknytning till arbetsmarknaden.
Ofta torde emellertid detta förhållande inte ensamt innebära något
absolut arbetshinder. Först då också andra omständigheter kommer in i
bilden kan problemen på arbetsmarknaden bli av den art att det trots olika
insatser uppstår svårigheter för den efterlevande att bereda sig anställning.
Sådana omständigheter kan vara att den efterlevande är bosatt på en ort där
det föreligger brist på arbetstillfällen och där även möjligheterna att få arbete
inom den närmaste omgivningen är ringa. En annan omständighet som kan
spela in är att den efterlevande kommit upp i ålder och kanske redan på
denna grund är svårplacerad på arbetsmarknaden. Avsaknad av utbildning
och av tidigare arbetslivserfarenhet är andra faktorer som ytterligare kan
försvåra en arbetsplacering. Samtliga nu angivna förhållanden är sådana som
bör tas i beaktande vid bedömande av rätten till särskild efterlevandepension.

Som villkor för rätten till särskild efterlevandepension bör alltså gälla att den
efterlevandes möjligheter att bereda sig inkomst genom ett för honom eller
henne lämpligt arbete är nedsatta av arbetsmarknadsmässiga skäl eller
hälsoskäl. Även annan härmed jämförlig omständighet bör kunna utgöra
grund för pension. Exempelvis bör särskild efterlevandepension kunna utgå
till en änka eller änkling som inte kan få arbete på bostadsorten och som med
hänsyn till ålder, bosättningsförhållanden och personliga omständigheter i
övrigt inte skäligen kan anses skyldig att flytta till annan ort där lämpligt
arbete kan finnas.

I specialmotiveringen (s. 201-204) anges bl.a. följande.

Vid bedömningen får i varje enskilt fall göras en sammanvägning av
föreliggande arbetshinder som är av arbetsmarknadsmässig art och sådana
som betingas av hälsoskäl eller annan därmed jämförlig omständighet. Här
måste göras en helhetsbedömning av den efterlevandes anknytning till
arbetslivet och av hans eller hennes möjligheter att få och ta ett förvärvsarbete,
direkt eller efter någon form av utbildning. Bedöms förvärvsmöjligheterna
vara nedsatta med minst hälften skall särskild efterlevandepension kunna
beviljas.

Bedömningen måste i varje enskilt fall ta sikte på förhållandena i just det
fallet. Enbart den omständigheten att den efterlevande t.ex. bor i ett
glesbygdsområde eller kommit upp i högre ålder kan inte alltid tas till intäkt
för att särskild efterlevandepension skall beviljas. Vad som skall vara
avgörande är om alla omständigheter sammantagna faktiskt medför att
förvärvsmöjligheterna är nedsatta med minst hälften.

SfU 1987/88:29

Ytterligare innebär de uppställda bedömningsgrunderna att ställning får tas
till huruvida den efterlevande skall anses skyldig att flytta från hemorten om
det behövs för att få arbete. Vid avgörande av denna fråga får beaktas den
efterlevandes ålder, familjeförhållanden, fastighetsinnehav och andra liknande
omständigheter. Om det med hänsyn härtill inte kan begäras att den
efterlevande skall flytta, får försörjningsmöjligheterna bedömas med utgångspunkt
enbart från förhållandena på hemorten och den närmaste
omnejden. Samma faktorer blir av betydelse vid bedömningen av frågan om
det bör krävas att den efterlevande tar ett anvisat arbete på en ort inom
pendlingsavstånd från hemorten.

I paragrafen finns inte föreskrivet någon särskild bedömningsgrund för
äldre efterlevande. Här finns således en skillnad gentemot vad som gäller
inom förtidspensioneringen.

Den efterlevandes ålder kommer således att bli av stor betydelse vid
bedömningen av rätten till särskild efterlevandepension. När det gäller yngre
efterlevande, som står utan arbete och som inte har nedsatt hälsa, torde det i
allmänhet finnas goda förutsättningar att bereda dem ett lämpligt arbete som
kan trygga den fortsatta försörjningen. Kraftfulla insatser bör därför sättas in
i sådana fall. Kraven på att den efterlevande flyttar till annan ort eller
genomgår arbetsmarknadsutbildning e.d. kan naturligtvis också ställas högre
ju yngre den efterlevande är. Även vid bedömningen av vad som skall kunna
anses vara ett för den efterlevande lämpligt arbete kommer åldern att spela
en betydelsefull roll. Beträffande yngre efterlevande, som är utan yrkesutbildning
och utan fastare anknytning till viss sektor av arbetsmarknaden, kan
förutsättas att ett vidare spektrum av framtida yrkesbanor framstår som
realistiska än för efterlevande som kommit upp i åren.

För rätt till särskild efterlevandepension bör enligt propositionen vidare
fordras att nedsättningen av den efterlevandes försörjningsmöjligheter kan
antas bestå under viss tid framöver. Som villkor för pensionsrätten bör enligt
departementschefen därför gälla att nedsättningen av förvärvsmöjligheterna
kan antas vara inte endast kortvarig. För att den efterlevande skall undantas
från rätten till särskild efterlevandepension bör således krävas att han eller
hon har en stabil ställning på arbetsmarknaden. Annars skulle en enbart
tillfällig anställning (för kortare tid än ett år) kunna helt utestänga den
efterlevande från möjligheten att få särskild efterlevandepension efter
anställningens upphörande. I ett sådant fall bör pension kunna beviljas men
innehållas under den tid och till den del försörjningen tillgodoses genom
arbetet. Pensionsrätten blir då helt eller delvis vilande under denna tid.

Pensionen skall kunna utgå under så lång tid som behövs för att den
efterlevande skall få möjligheter till försörjning genom eget arbete. Departementschefen
anger att det i vissa situationer kan vara nödvändigt att
pensionen utbetalas kontinuerligt fram till dess den efterlevande fyller 65 år.

1 propositionen (s. 120) anges som villkor för att särskild efterlevandepension
skall kunna utbetalas att det bör vara fråga om en betydande nedsättning
av förvärvsmöjligheterna. Om den efterlevande inte kan erhålla ett heltidsarbete
men väl ett arbete med något kortare arbetstid som ger en tryggad
försörjning, finns inte skäl att medge särskild efterlevandepension. I likhet

SfU 1987/88:29

med vad som gäller inom förtidspensioneringen bör därför krävas att
förvärvsmöjligheterna är nedsatta med minst hälften.

Likaså efter förebild från förtidspensionsreglerna föreslås att särskild
efterlevandepension skall kunna utges som hel, två tredjedelar av hel eller
som halv pension.

Innan beslut meddelas om rätt till särskild efterlevandepension skall
försäkringskassan undersöka om det finns skäl att vidta någon åtgärd som är
ägnad att förbättra den efterlevandes möjligheter att bereda sig inkomst
genom arbete. Visar det sig att sådan insats behövs, skall försäkringskassan
se till att så sker.

Rätten till särskild efterlevandepension kan i enskilda fall begränsas till
viss tid, och den skall under alla förhållanden omprövas minst en gång vart
tredje år. Förbättras den efterlevandes förvärvsmöjligheter, skall en utgående
särskild efterlevandepension kunna dras in eller sättas ned definitivt eller
för viss tid med hänsyn till den inträdda förbättringen. En pension som
dragits in eller satts ned definitivt kan inte senare utges på nytt eller höjas.

I propositionen understryks att det är angeläget med en generös tillämpning
av reglerna om indragning eller nedsättning av den särskilda efterlevandepensionen.
Reglerna bör utnyttjas endast i de fall då det finns grundad
anledning påstå att det skett en påtaglig stabilisering av den efterlevandes
förvärvsmöjligheter och att behovet av efterlevandepension därmed fallit
bort eller minskat. I regel bör därför en indragning eller minskning av en
särskild efterlevandepension i första hand göras endast för viss tid. Först
sedan denna tid gått till ända och det är klarlagt att den efterlevande
verkligen lyckats få en fast förankring i arbetslivet bör pensionen dras in eller
minskas definitivt.

Enligt motsvarande regler som för omställningspension för förlängd tid
bör rätten till särskild efterlevandepension upphöra om den pensionsberättigade
gifter sig eller - under vissa förutsättningar - sammanlever med någon
utan äktenskap.

En generös tillämpning av villkoren för den särskilda efterlevandepensionen
begärs i flera motioner.

Således begär Charlotte Branting m.fl. i motion Sf49 yrkande 6 ett
tillkännagivande om att villkoren för erhållande av särskild efterlevandepension
bör vara generösa och så generella som möjligt. En allmänt sett generös
bedömning föreslås även av Sylvia Pettersson m.fl. i motion Sf41 yrkande 1,
av Görel Bohlin m.fl. i motion Sf44 yrkande 1 samt av Monica Öhman och
Ewa Hedkvist Petersen i motion Sf46 yrkande 1. En generös bedömning
särskilt vad avser kvinnor i glesbygd önskar Ann-Cathrine Haglund m.fl. i
motion Sf47 yrkande 5 och Margit Gennser och Alf Wennerfors i motion Sf50
yrkande 7. De sistnämnda påpekar dessutom att även kvinnor med män i
utlandstjänst kan komma att drabbas av de föreslagna förändringarna i
efterlevandeskyddet.

Lars Werner m.fl. begär i motion Sf38 att riksdagen slår fast att den
efterlevande, oavsett ålder, inte mot sin önskan skall tvingas flytta från
boendeorten för att få sin försörjning genom arbete. Villkoret att anta
erbjudet arbete för rätt till särskild efterlevandepension bör endast gälla

SfU 1987/88:29

under förutsättning att den efterlevande kan bo kvar i hemmet. I motion Sf42
yrkande 4 av Ulla Tillander m.fl. och Sf48 yrkande 2 av Gunnel Jonäng
begärs att ett förtydligande vad gäller flyttningskravet för de yngre görs
genom att i lagtexten slås fast att rätt till särskild efterlevandepension skall
bedömas mot bakgrund av den efterlevandes möjlighet att bereda sig
inkomst på hemorten genom ett för honom lämpligt arbete.

Att arbetsmarknadssituationen för kvinnor i medelåldern är av stor
betydelse i detta sammanhang påpekar Nils Carlshamre m.fl. i motion Sf43
yrkande 3. Enligt motionärerna torde särskilt kvinnor inom glesbygdsområden
och orter med ett föga differentierat näringsliv inom överskådlig framtid
ha svårt att få ett arbete på vilket de kan försörja sig. Den särskilda
efterlevandepensionen är avsedd att ta vid när omställningspensionen
upphört att utgå efter ett år eller när det yngsta barnet är tolv år. Enligt
motionärerna kan många kvinnor då befinna sig i 45-50-årsåldern. Om
kvinnorna haft sitt huvudsakliga arbete förlagt i hemmet kan stora svårigheter
uppstå att över huvud taget få ett arbete utan att flytta från orten. Kvinnan
kan vara bunden vid bostadsorten genom fastighetsinnehav, hon kan ha äldre
anhöriga att ha ansvar för och det kan vara mycket svårt att bryta upp med
tonåriga barn till en helt främmande miljö. Motionärerna anser därför att
kraven för erhållande av den särskilda efterlevandepensionen bör vara
generösa och en efterlevande skall inte behöva bryta upp från sin tidigare
miljö för att få rätt till pensionen.

I motion Sf42 yrkande 3 begär Ulla Tillander m.fl. ett klarläggande vad
gäller arbetskravet för de något äldre efterlevande. Motionärerna anför att
t.ex. en deltidsarbetande kvinna i 55-60-årsåldern inte alltid har möjlighet att
öka sin arbetsinsats. Ofta kan det snarare vara så att hon upplever att
krafterna håller på att avta och hellre skulle vilja trappa ned förvärvsarbetet.
Denna uppfattning delas av Gunnel Jonäng i motion Sf48 yrkande 1.

Utskottet gör följande bedömning.

Utskottet vill till en början erinra om att efterlevande har rätt till
omställningspension under ett år från dödsfallet och härefter, för den som
vårdar barn under tolv års ålder, tills det yngsta barnet uppnått denna ålder.
Detta innebär att prövningen av rätten till särskild efterlevandepension blir
aktuell tidigast ett år efter dödsfallet och då främst för den som inte har barn
eller som har barn som fyllt tolv år. Utskottet vill vidare erinra om att de
kvinnor som när det nya systemet föreslås träda i kraft är 45 år eller äldre
omfattas av särskilda övergångsregler som närmare kommer att redovisas
nedan. I fråga om rätten till särskild efterlevandepension delar utskottet
departementschefens uppfattning att denna skall avgöras efter en behovsprövning
i varje enskilt fall. Härvid skall en helhetsbedömning göras av den
efterlevandes situation och utskottet vill i detta sammanhang särskilt belysa
några faktorer som kan vara av betydelse vid denna prövning.

Vid bedömningen av en efterlevandes möjligheter att få ett arbete skall
beaktas bl.a. om ett erbjudet arbete skall anses lämpligt mot bakgrund av den
efterlevandes speciella förhållanden. I första hand bör det vara fråga om
sådan sysselsättning som vederbörande tidigare haft men även andra
sysselsättningar kan komma i fråga. Därvid bör hänsyn tas till den efterlevan -

SfU 1987/88:29

des utbildning och tidigare verksamhet. Enligt utskottets uppfattning måste
vid bedömningen av en försäkrads möjligheter att få ett arbete och vid
bedömningen av om detta arbete är lämpligt för honom hänsyn även tas till
vederbörandes ålder. Utskottet anser dock inte att äldre personer generellt
sett skall särbehandlas i detta hänseende på så sätt att de över huvud taget
inte skall anses skyldiga att förvärvsarbeta.

När det gäller möjligheten för en efterlevande att skaffa sig ett lämpligt
arbete uppstår fråga om denna möjlighet skall bedömas endast med
beaktande av möjligheterna på hemorten eller om även möjligheterna att få
arbete på annan ort skall beaktas. I propositionen har angivits att när det
gäller skyldigheten att ta ett arbete på annan ort får beaktas den efterlevandes
ålder, familjeförhållanden, fastighetsinnehav och andra liknande omständigheter.
Utskottet delar den uppfattning som redovisats i propositionen.
Vid den individuella prövning som skall ske när det gäller skyldigheten
att flytta till annan ort vill utskottet dock understryka betydelsen av den
efterlevandes familjeförhållanden i de fall den efterlevande sammanbor med
barn som går i skola på hemorten. Även det förhållandet att den efterlevande
är bunden till orten genom omsorger om en nära anhörig bör kunna beaktas i
detta sammanhang. Vidare bör i fråga om betydelsen av fastighetsinnehav
enligt utskottets mening särskilt beaktas förekomsten av en jordbruksfastighet
som makarna tidigare gemensamt brukat.

Utskottet anser sammanfattningsvis att det för rätten till särskild efterlevandepension
skall vara fråga om en helhetsbedömning där tillbörlig hänsyn
tas till den efterlevandes situation.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motionerna Sf38, Sf41
yrkande 1, Sf42 yrkandena 3 och 4, Sf43 yrkande 3, Sf44 yrkande 1, Sf46
yrkande 1, Sf47 yrkande 5, Sf48 yrkandena 1 och 2, Sf49 yrkande 6 samt Sf50
yrkande 7 - som i vissa delar tillgodoses genom vad utskottet ovan anfört -inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet tillstyrker således
propositionens förslag även i denna del.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även motion Sf44 yrkande 4 av
Görel Bohlin m.fl., vari anförs att kravet på att arbetsförmågan skall vara
nedsatt med minst hälften kan medföra att efterlevandeskyddet för stora
grupper försäkrade kan visa sig otillräckligt på grund av att den efterlevande
inte alltid ges full sysselsättning. I de fall den efterlevande arbetar något mer
än hälften kan särskild efterlevandepension inte beviljas. Om inkomsten i en
sådan situation uppgår till ca 5 000 kr. per månad utgår heller inte
kommunalt bostadstillägg. Motionärerna befarar att framför allt deltidsarbetande
kvinnor härigenom kan komma att bli beroende av socialbidrag.
Motionärerna begär därför ett tillkännagivande till regeringen om att
reglerna för den särskilda efterlevandepensionen bör ändras så att även en
fjärdedels pension kan utgå.

Såsom ovan redovisats skall det vara fråga om en betydande nedsättning av
förvärvsmöjligheterna för att särskild efterlevandepension skall kunna
utbetalas. Med ledning av vad som gäller inom förtidspensioneringen har
kravet på nedsättningen av förvärvsmöjligheterna angivits till minst hälften.
Utskottet delar denna uppfattning att samma krav på arbetsförmågans

SfU 1987/88:29

nedsättning bör ställas för rätt till särskild efterlevandepension som för rätt
till förtidspension. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf44 yrkande

Barbro Sandberg tar i motion Sf36 upp situationen för föräldrar som vårdat
svårt handikappade barn. Motionären påpekar att en av föräldrarna ofta
måste vara hemma med barnet. Vårdbidrag utgår men är pensionsgrundande
endast till den del det inte avser merkostnader. När barnet fyller 16 år eller
när det senare flyttar till eget boende kan föräldern ha svårt att komma in på
arbetsmarknaden. Dessa föräldrar kommer aldrig att komma upp i någon
hög pensionspoäng och kanske inte heller full kvalifikationstid trots att de
under en lång följd av år gjort en betydande kostnadsbesparande insats för
samhället. Motionären begär därför ett tillkännagivande till regeringen om
att förbättringar behövs i efterlevandeskyddet för dessa föräldrar.

Utskottet vill till en början framhålla det viktiga arbete som föräldrar som
vårdar svårt handikappade barn utför och den betydande arbetsinsats som
det därvid är fråga om. Enligt utskottets uppfattning skall dock dessa
föräldrar i första hand tillgodoses i form av en egen pensionsrätt och inte
genom ett förstärkt efterlevandeskydd. I detta sammanhang bör också
erinras om att pensionsberedningen i sitt fortsatta arbete bl.a. skall pröva
frågan om vad som skall ligga till grund för beräkning av ATP. Vidare finns,
enligt vad som ovan anförts om den särskilda efterlevandepensionen,
utrymme att vid prövningen av denna pensionsförmån även beakta de
speciella förhållanden som kan gälla för föräldrar som efter att ha vårdat
handikappade barn har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Mot
bakgrund av det anförda anser utskottet att motion Sf36 inte bör föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Övergångsregler

Har dödsfallet inträffat före det nya systemets ikraftträdande bör i princip
äldre bestämmelser tillämpas även fortsättningsvis. Härav följer att de som
redan uppbär änkepension vid det nya systemets ikraftträdande även
fortsättningsvis erhåller änkepension enligt nuvarande regler. Om däremot
dödsfallet inträffar efter ikraftträdandet, bör som allmän princip gälla att det
nya regelsystemet skall tillämpas vid bedömningen av rätten till efterlevandeförmåner.
Från denna principiella riktlinje föreslås dock åtskilliga avsteg.

Barnpension

Enligt propositionen skall de nya reglerna för barnpension gälla om barnets
förälder avlider efter ikraftträdandet. Har dödsfallet inträffat dessförinnan
skall i princip hittillsvarande regler ha fortsatt tillämpning. De nya åldersgränserna
för folk- och tilläggspension skall dock gälla även för barn som har
beviljats barnpension före ingången av år 1990. Också den sänkta kvalifikationstiden
för utländska barns rätt till barnpension från folkpensioneringen
vid bosättning här i landet skall tillämpas även om dödsfallet har inträffat före
ikraftträdandet. Likaså skall de nya nivåerna för folkpension i form av
barnpension gälla också för barn som har rätt till sådan pension vid

SfU 1987/88:29

ikraftträdandet. Avlider barnets far efter ikraftträdandet och utges med stöd
av övergångsreglerna också änkepension efter honom enligt hittillsvarande
regler skall nuvarande bestämmelser tillämpas vid beräkningen av barnpensionen.

Utskottet har ingen erinran mot de föreslagna övergångsreglerna i fråga
om barnpension.

Vuxna efterlevande

Som ovan nämnts kommer kvinnor som redan uppbär änkepension vid det
nya systemets ikraftträdande även fortsättningsvis att erhålla änkepension
enligt nuvarande regler.

För efterlevande män gäller att de skall ha rätt till omställningspension och
särskild efterlevandepension i fall då hustrun (eller därmed jämställd kvinna)
avlider efter den nya lagstiftningens ikraftträdande.

Som anges i propositionen (s. 68-69) innebär det föreslagna systemet för
efterlevandepensionering en relativt stor förändring i förhållande till dagens
familjepensionering. Det är därför inte realistiskt att låta de nya reglerna
direkt ersätta de hittillsvarande och ge dem full verkan från en viss bestämd
tidpunkt inom den närmaste framtiden. Hänsyn måste tas till de generationer
som inrättat sina liv efter hittillsvarande lagstiftning och förlitat sig på
fortbeståndet därav. Reformtakten måste bestämmas på ett sätt som gör att
ekonomiskt svagare kategorier ges ett fortsatt skydd också under lång tid
framöver enligt det regelsystem som har tillkommit för att bereda dem
trygghet efter bortgången av den som svarat för deras försörjning och
ekonomiska standard. Vidare anges att även kostnadsaspekten måste
beaktas vid utarbetande av övergångsregleringen. Förslagen till förstärkningar
av barnpensionerna och om införande av rätt till efterlevandepension
till änklingar medför inte oväsentliga utgiftsökningar även på relativt kort
sikt för folk- och tilläggspensioneringen.

Den avgränsningen som förordas tar till utgångspunkt kvinnans ålder vid
tidpunkten för det nya regelsystemets ikraftträdande och i viss utsträckning
även mannens ålder då genom en anknytning till de pensionspoäng som fram
till dess tillgodoräknats honom inom ATP. Härigenom får nuvarande
änkepensionering fortsatt tillämpning i oförändrad eller i på vissa sätt
begränsad utsträckning för kvinnor som vid ikraftträdandet uppnått viss
ålder. Därvid skall äldre kvinnor ges rätt till förmåner enligt hittillsvarande
system i större utsträckning än yngre kvinnor.

Departementschefen anför (s. 145) att vid valet av var dessa åldersgränser
skall dras bör å ena sidan beaktas att dessa inte gärna bör bli så låga att det blir
fråga om en onödigt lång tid innan de nya reglerna får någon egentlig
betydelse. Å andra sidan bör skyddet för äldre kvinnor i behov av
änkepension inte försvagas, och kvinnor i allmänhet måste ges tillfälle att
bygga upp ett ordentligt egenpensionsskydd inom ATP under ett inte alltför
ringa antal år. Möjlighet bör också finnas för de familjer som så önskar att på
annan väg förvärva ett änkepensioneringen motsvarande riskskydd utan
orimligt höga kostnader.

Ett generellt villkor för fortsatt skydd från dagens änkepensionering skall

SfU 1987/88:29

dock vara att kvinnan måste ha varit gift med mannen (eller såvitt gäller
folkpensioneringen sammanboende med honom enligt likställighetsregeln)
vid den nya lagstiftningens ikraftträdande.

En lämplig avvägning är enligt departementschefen att dra en gräns på så
sätt att alla gifta kvinnor som vid ikraftträdandet är 60 år eller äldre skall ha
kvar änkepensionsskyddet helt oförändrat enligt dagens regler. En annan
gräns föreslår departementschefen skall dras på sådant sätt att gifta kvinnor
som fyllt 45 men inte 60 år när de nya reglerna träder i kraft i princip skall
omfattas av dagens änkepensionering också fortsättningsvis, dock på särskilda
villkor fr.o.m. det att kvinnan uppnår pensionsåldern. Gifta kvinnor som
vid ikraftträdandet av den nya efterlevandepensioneringen är yngre än 45 år
omfattas i princip av det nya systemet men får dessutom viss rätt till
änkepension enligt nuvarande regler.

Med dessa lösningar anges det nya regelsystemet komma att omfatta i
huvudsak de kvinnor som vid införandet härav är yngre än 45 år. Det
kommer alltså att primärt avse sådana kvinnor som i stor utsträckning redan i
dag förvärvsarbetar och som vuxit upp under de förändrade samhällsförhållanden
som utgör grund för den föreslagna reformen. För dessa kvinnor
torde mannens död i regel inte medföra samma långvariga svåra ekonomiska
konsekvenser som för äldre kvinnor.

I propositionen föreslås sammanfattningsvis följande övergångsregler.

Efterlevande kvinnor, vars make avlidit före ikraftträdandet och som då
har rätt till änkepension, får oberoende av ålder behålla denna pension även
fortsättningsvis. Pensionsrätten följer inom både folk- och tilläggspensioneringen
helt nuvarande regler.

Efterlevande gifta kvinnor, vars make avlider efter ikraftträdandet och
som är födda år 1929 eller tidigare, kan beviljas änkepension från folk- och
tilläggspensioneringen enligt hittillsvarande regler om dessas villkor är
uppfyllda. Pensionsrätten följer helt nu gällande regler.

Efterlevande kvinnor, vars make avlider efter ikraftträdandet och som är
födda något av åren 1930-1944, kan beviljas änkepension från folk- och
tilläggspensioneringen enligt hittillsvarande regler om dessas villkor är
uppfyllda. Pensionsrätten följer helt de nu gällande reglerna för änkepension
när det gäller folkpension liksom tilläggspension för tid före 65 års ålder.
Inom ATP görs fr.o.m. 65 års ålder en samordning mellan änkepensionen
och egen ålderspension men med en garanti för kvinnan att erhålla minst
50 % av makarnas sammanlagda egenpensioner från ATP, dock inte högre
belopp än vad som kunnat utges enligt nuvarande regler.

Övriga kvinnor, vars make avlider efter ikraftträdandet, omfattas av den
nya lagstiftningen och kan alltså erhålla omställningspension och särskild
efterlevandepension. Om kvinnan är född år 1945 eller senare, kan hon
dessutom beviljas änkepension från folk- och tilläggspensioneringen som står
i relation till den ålderspension som mannen intjänat inom ATP fram till
tidpunkten för ikraftträdandet under förutsättning att kvinnan då uppfyllde
villkoren för rätt till änkepension enligt nu gällande regler. Denna änkepension
samordnas med förmåner enligt det nya systemet och fr.o.m. 65 års ålder
med egenpension från ATP.

Den föreslagna samordningsregeln för kvinnor i åldern 45-59 år innebär

SfU 1987/88:29

att änkepensionen från ATP skall minskas med den ålderspension från
tilläggspensioneringen som änkan är berättigad till för samma månad.
Avräkningen görs krona för krona. Detta betyder att en kvinna, som för
samma månad är berättigad till såväl änkepension som ålderspension från
ATP, har rätt att uppbära änkepensionen endast i den mån den överstiger
beloppet för ålderspensionen. Änkepensionen utges alltså inte till någon del
om den egna ålderspensionen beloppsmässigt är lika stor eller större. Är
ålderspensionen lägre än änkepensionen, utbetalas änkepensionen med
belopp som motsvarar skillnaden mellan denna och ålderspensionen. Har
kvinnan inte rätt till någon ålderspension alls från ATP, erhåller hon hela
änkepensionen oreducerad. Under alla förhållanden får kvinnan alltså rätt
att uppbära hela den ålderspension som hon tjänat in rätt till, medan
änkepensionen kan komma att minskas med hänsyn till den egenpension i
form av ålderspension som utges. Samordningsregeln skall inte alltid
tillämpas fullt ut. De kvinnor som här avses har alltid rätt att erhålla så stor
pension att änkepensionen tillsammans med kvinnans egen ålderspension
uppgår till visst minsta belopp. Detta garanterade belopp utgörs av hälften av
summan av kvinnans och den avlidne mannens egenpensioner i form av
ålderspension. För att inte kvinnan skall få rätt till bättre pensionförmåner
med stöd av den föreslagna garantiregeln än vad som följer av nuvarande
bestämmelser föreskrivs att änkepensionen aldrig kan utges med högre andel
av mannens egenpension än vad som gäller enligt nuvarande regler.

De föreslagna övergångsreglerna har föranlett flera motionsyrkanden.

Till en början begär Margit Gennser och Alf Wennerfors i motion Sf50
yrkande 1, såvitt nu är i fråga, att övergångsbestämmelserna för kvinnors
efterlevandeförmåner ersätts med en regel som innebär att mannens
intjänade ATP-rätt läggs till grund för en för kvinnor livsvarig, icke
samordnad efterlevandepension enligt principen att intjänade förmåner
alltid måste utgå.

Övriga motionsyrkanden avser de föreslagna övergångsreglerna för kvinnor
födda 1930-1944.

Således begär Ulla Tillander m.fl. i motion Sf42 yrkande 5 att riksdagen
beslutar den ändringen i övergångsbestämmelserna att den garanterade
änkepensionen för kvinnor födda 1930-1944 höjs från 50 % till 60 % av
makarnas gemensamma pension.

Vidare begärs generösare övergångsregler för kvinnor i denna åldersgrupp
i fyra motioner nämligen i motion Sf44 yrkande 3 av Görel Bohlin m.fl., i
motion Sf45 yrkande 2 av Göran Ericsson, i motion Sf47 yrkande 4 av
Ann-Cathrine Haglund m.fl. och i motion Sf49 yrkande 1 av Charlotte
Branting m.fl. I samtliga motioner begärs att generösare övergångsregler bör
gälla för i vart fall äldre kvinnor, särskilt kvinnor mellan 55 och 60 år. I vissa
av motionerna begärs att nuvarande regler för änkepension skall gälla för
hela åldersgruppen 45-59 år, dvs. även efter det att kvinnan blivit 65 år. I
andra motionsyrkanden begärs att den föreslagna samordningen mellan
kvinnans egenpension och efterlevandepensionen som skall ske efter det

SfU 1987/88:29

kvinnan uppnått 65 års ålder kompletteras med ett avtrappningssystem som
medför att andelen av änkepensionen ökar med stigande ålder.

Utskottet gör följande bedömning.

Som tidigare redovisats tar den föreslagna reformen sikte på yngre
generationer. Mot denna bakgrund har omfattande övergångsregler ansetts
nödvändiga för att tillgodose behovet av skydd för äldre kvinnor. Av
administrativa skäl men även av kostnadsskäl har föreslagits att övergångsreglerna
begränsas till vissa åldersgrupper där äldre kvinnors behov av skydd
äger företräde framför yngre kvinnors. Utskottet delar den bedömning som
sålunda föreslagits om inriktningen av övergångsreglerna. Utskottet anser
även att den närmare indelning i olika åldersgrupper som föreslagits,
nämligen kvinnor som är 60 år eller äldre resp. kvinnor i åldern 45-59 år, är
väl avvägd i förhållande till kvinnornas behov av skydd.

De olika regler som föreslagits gälla för kvinnor i dessa åldersgrupper -under förutsättning att de uppfyller vissa villkor - är följande. Kvinnor som
är 60 år eller äldre när de nya reglerna träder i kraft erhåller änkepension helt
enligt nuvarande bestämmelser, således även efter det kvinnan blivit 65 år.
Kvinnor som är födda något av åren 1930-1944, dvs. kvinnor som är i åldern
45-59 år när det nya systemet träder i kraft, skall likaså beviljas änkepension
enligt nuvarande regler men för dessa görs fr.o.m. 65 års ålder en samordning
mellan änkepensionen och änkans egen ålderspension, dock med en garanti
för kvinnan att erhålla minst 50 % av makarnas sammanlagda egenpensioner
från ATP.

Utskottet konstaterar att de ovan nämnda övergångsreglerna i vissa fall
kan innebära en betydande skillnad i fråga om pensionens storlek efter 65 års
ålder mellan de kvinnor som fyllt 60 år när reformen genomförs och de som är
något år yngre. Med hänsyn härtill anser utskottet att skillnaderna i
effekterna av övergångsreglerna för kvinnor över resp. under 60 års ålder
bör utjämnas genom att en avtrappningsregel införs. Enligt utskottets
uppfattning bör en sådan förändring i övergångsbestämmelserna ske genom
att kvinnor i åldern 55-59 år, den åldersgrupp som även motionärerna i första
hand tar sikte på, garanteras en med stigande ålder större andel av makarnas
sammanlagda egenpensioner från ATP. Utskottet vill därför förorda att
följande förändring görs i den föreslagna övergångsbestämmelsen för
kvinnor födda 1930-1944.

Den i bestämmelsen föreslagna garantin att kvinnan efter 65 års ålder
erhåller minst 50 % av makarnas sammanlagda egenpensioner från ATP
skall ersättas av följande procentsatser, 60 % för kvinnor födda år 1930,58 %
för kvinnor födda år 1931, 56 % för kvinnor födda år 1932, 54 % för kvinnor
födda år 1933 samt slutligen 52 % för kvinnor födda år 1934.

I likhet med propositionens förslag skall dock gälla att tilläggspension i
form av änkepension med stöd av den nu föreslagna regeln inte får utbetalas
med högre belopp än vad som följer av gällande bestämmelser om
änkepension.

För kvinnor födda åren 1935-1944 förordar utskottet däremot ingen
förändring, utan för denna grupp skall garantiregeln om 50 % gälla.

Vad slutligen gäller övergångsbestämmelsen för kvinnor som är yngre än

SfU 1987/88:29

45 år anser utskottet att dessa kvinnor är väl tillgodosedda genom propositionens
förslag.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen med anledning av
motionerna Sf42 yrkande 5, Sf44 yrkande 3, Sf45 yrkande 2, Sf47 yrkande 4
och Sf49 yrkande 1 antar den av utskottet ovan förordade lydelsen av
övergångsbestämmelsen för kvinnor födda åren 1930-1944. Utskottet tillstyrker
i övrigt propositionens förslag om övergångsbestämmelser och
avstyrker således bifall till motion Sf50 yrkande 1 i denna del.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även motion Sf46 av Monica
Öhman och Ewa Hedkvist Petersen vari tas upp vissa effekter av övergångsreglerna
för kvinnor som vid genomförandet av reformen är 45-59 år.
Motionärerna påpekar att beräkningar av vilken effekt övergångsreglerna
skulle få för en kvinna i Pajala kommun med låg egen ATP och där mannen
också har relativt låg ATP visar att kvinnan efter 65 års ålder visserligen får
lägre efterlevandepension, men att den disponibla inkomsten efter avdrag
för skatt och med tillägg för kommunalt bostadstillägg blir ungefär densamma
som i dag. Motionärerna begär därför i yrkande 2 att det kommunala
bostadstilläggets betydelse för kvinnor i denna åldersgrupp som har låg ATP
ges regeringen till känna.

Utskottet instämmer i vad motionärerna anfört om betydelsen av det
kommunala bostadstillägget. Sådant tillägg kan i många fall utgöra ett viktigt
och värdefullt komplement till övriga pensionsförmåner. Något särskilt
tillkännagivande i denna fråga anser utskottet dock inte nödvändigt och
motion Sf46 yrkande 2 behöver därför inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Arbetsskadeförsäkringensefterlevandeförmåner

Efterlevandeskyddet inom arbetsskadeförsäkringen föreslås reformerat efter
samma riktlinjer som den allmänna pensioneringen. Detta innebär bl.a.
att änkelivräntorna inom arbetsskadeförsäkringen successivt avvecklas och
ersätts med omställningslivräntor och särskilda efterlevandelivräntor till
efterlevande män och kvinnor. Reglerna för rätten till barnlivränta justeras
så att de bättre överensstämmer med barnpensioneringens regelsystem.

Även vissa andra förändringar föreslås i syfte att göra reglerna för
arbetsskadeförsäkringens efterlevandeskydd och den allmänna försäkringens
efterlevandepensionering enhetliga. Bl.a. avskaffas rätten för en frånskild
kvinna och för föräldrar till den avlidne att erhålla efterlevandelivränta.

Vidare föreslås ätt rätt till livränta åt efterlevande barn liksom hittills skall
föreligga för den avlidnes biologiska barn och adoptivbarn men inte längre
för styvbarn. Även ett utländskt barn som tagits till Sverige i adoptionssyfte
skall kunna få livränta efter den presumtive adoptivföräldern, om denne
skulle avlida.

Livräntan bör utbetalas fram till dess barnet fyller 18 år eller, om det
därefter bedriver studier på grund- eller gymnasieskolenivå, längst t.o.m.
juni månad det år då barnet fyller 20 år.

Livräntan för ett efterlevande barn bör utgöra 40 % av ersättningsunderlaget.
De sammanlagda barnlivräntorna höjs med 20 % av underlaget för varje

SfU 1987/88:29

ytterligare barn som är berättigat till livränta. Nuvarande begränsningsregel
att det sammanlagt inte kan utges högre belopp än vad som motsvarar
ersättningsunderlaget bör kvarstå oförändrad.

Rätt till livränta åt vuxna efterlevande föreslås föreligga för efterlevande
make. Härmed likställs en icke gift efterlevande som stadigvarande sammanbodde
med en icke gift man eller kvinna vid dennes död och som tidigare varit
gift med eller har eller har haft eller väntade barn med denne. Nuvarande
möjligheter för frånskild hustru och för föräldrar att beviljas efterlevandelivränta
bör avskaffas.

Efterlevande män och kvinnor bör få rätt till omställningslivränta för en tid
av ett år efter dödsfallet eller för den längre tid då den efterlevande tar vård
om barn under tolv års ålder. Villkoren för denna rätt bör överensstämma
med de som avses gälla för rätten till omställningspension. Omställningslivräntan
motsvarar 45 % av ersättningsunderlaget, om barnlivränta inte
utbetalas samtidigt, och 20 % av detta i annat fall.

I propositionen föreslås att särskild efterlevandelivränta skall kunna utges
till sådan efterlevande vars förvärvsmöjligheter efter omställningsperiodens
utgång är nedsatta av arbetsmarknadsmässiga skäl, på grund av nedsatt hälsa
eller annan därmed jämförlig anledning. Förutsättningarna för denna rätt
överensstämmer således med de som avses gälla för särskild efterlevandepension.
Den särskilda efterlevandelivräntan bör utbetalas med samma
belopp som omställningslivräntan och samordnas med vissa andra sociala
förmåner.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1990. För reformeringen
av arbetsskadeförsäkringens efterlevandeförmåner skall gälla övergångsregler
av i princip samma innebörd som för reformen på efterlevandepensioneringens
område. Avgörande för om de nya eller de hittillsvarande reglerna
skall gälla är dock inte tidpunkten för dödsfallet utan tidpunkten för
arbetsskadan. Reglerna innebär bl.a. att rätten till änkelivränta enligt de
nuvarande reglerna behålls för alla som uppbär sådan livränta vid reformens
ikraftträdande. Även gifta kvinnor som då är 45 år eller äldre, dvs. födda år
1944 eller tidigare, har ett fortsatt skydd enligt det hittillsvarande regelsystemet.

Utskottet anser att det är befogat att efterlevandeskyddet inom arbetsskadeförsäkringen
reformeras efter samma riktlinjer som den allmänna pensioneringen.
Såväl begränsningen av förmånsberättigade efterlevande som
nivåerna på efterlevandeförmånerna har därvid fått en lämplig avvägning.
Utskottet tillstyrker propositionens förslag i denna del.

Hustrutillägget

Den särskilda folkpensionsförmånen hustrutillägg, som kan utgå till hustrun
till en ålders- eller förtidspensionär, föreslås avvecklad.

De kvinnor som vid ikraftträdandet av den nya lagstiftningen den 1 januari
1990 uppbär hustrutillägg skall dock kunna erhålla detta också fortsättningsvis.
Även andra kvinnor som vid tidpunkten är 55 år eller äldre, dvs. födda år
1934 eller tidigare, skall enligt förslaget kunna beviljas hustrutillägg efter
ikraftträdandet av de nya reglerna. Detta betyder att hustrutillägget kommer

SfU 1987/88:29

att vara i huvudsak avvecklat tio år efter ikraftträdandet av de nya reglerna.

Utskottet tillstyrker att hustrutillägget avvecklas på angivet sätt.

Barntillägget

Den särskilda folkpensionsförmånen barntillägg, som kan utges till pensionstagare
med barn under 16 år, föreslås avvecklad fr.o.m. den 1 januari 1990.
De som då redan har rätt till förmånen skall dock få bibehålla denna också för
tiden därefter enligt hittillsvarande regler.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag att barntillägget avvecklas.

Information och utbildning

I propositionen anges att den reform som nu föreslås måste beräknas påkalla
omfattande informationsinsatser gentemot allmänheten. I anslutning till
reformens ikraftträdande bör genomföras insatser för att till allmänheten
föra ut information om reformens innebörd genom flera olika media.
Sålunda antas att det sker annonsering bl.a. i dagspress, viss veckopress och
fackförbundspress, att information lämnas i TV samt att informationsbroschyrer
utarbetas. Vidare bör speciella insatser göras med sikte på invandrare
och särskild information lämnas till kvinnor som redan uppbär änkepension
vid reformens ikraftträdande.

I propositionen anges vidare att den föreslagna reformen i administrativt
hänseende ger upphov till dels utvecklings- och genomförandekostnader för
riksförsäkringsverket, dels kostnader för utbildning och för handläggningen
vid de allmänna försäkringskassorna och försäkringsdomstolarna. Utvecklings-
och genomförandekostnaderna för riksförsäkringsverket avser huvudsakligen
kostnader för att utveckla de ADB-system som är nödvändiga för att
administrera den föreslagna efterlevandepensioneringen. Därutöver krävs
också utvecklingsinsatser avseende allmänna råd och tillämpningsföreskrifter
för försäkringskassorna samt utarbetande av blanketter och broschyrer. I
propositionen beräknas att kostnader kan uppkomma hos försäkringskassorna
för utbildning av personalen med anledning av de nya reglerna om
efterlevandepension m.m. Vissa kostnader för utveckling, genomförande
och utbildning bör täckas genom överskridande av riksförsäkringsverkets
och försäkringskassornas anslag för budgetåret 1988/89.

I motion Sf43 yrkande 5 påpekar Nils Carlshamre m.fl. att trots ett
omfattande informationsarbete av pensionsberedningen tyder de senaste
månadernas offentliga debatt på att informationen inte har trängt ut.
Debatten har nämligen i påfallande hög grad grundats på ofullständig och till
stor del helt missvisande information om förslagens faktiska innebörd. Enligt
motionärerna är det nu angeläget att allmänheten får korrekt och fullständig
kännedom om reformen innan den träder i kraft. Riksförsäkringsverket bör
därför få i uppdrag att genomföra en omfattande informationskampanj, och
om så behövs bör särskilda medel ställas till förfogande. Motionärerna begär
att behovet av sådana särskilda informationsinsatser ges regeringen till
känna. Även Ulla Tillander m.fl. påpekar i motion Sf42 yrkande 6 att stora
informationsinsatser behövs. Så gör även Sylvia Pettersson m.fl. i motion

Sf41 yrkande 2 men motionärerna begär här ett tillkännagivande om att även
omfattande utbildningsinsatser kommer att krävas, särskilt som de föreslagna
reglerna kommer att innebära omfattande förändringar av pensionssystemet
och att tre olika typer av övergångsregler för kvinnor i olika åldersgrupper
kommer att gälla vid sidan av huvudreglerna.

Utskottet instämmer i vad motionärerna anfört om behovet av omfattande
informationsinsatser. Enligt utskottets uppfattning är behovet av information
särskilt stort i förevarande fall på grund av att missvisande information
tidigare har förekommit och behöver rättas till. Mot bakgrund av vad som
anförts i propositionen om avsedda informationsinsatser gentemot allmänheten
förutsätter utskottet att regeringen tar erforderliga initiativ härtill och
något särskilt tillkännagivande i denna del är inte påkallat. I propositionen
har även uppmärksammats utbildningsbehovet inom försäkringskassorna
och försäkringsdomstolarna. Inte heller i denna del är därför enligt utskottets
uppfattning ett tillkännagivande påkallat.

Med det anförda konstaterar utskottet att motionerna Sf43 yrkande 5, Sf42
yrkande 6 och Sf41 yrkande 2 inte behöver föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Uppföljning och utvärdering

I motion Sf42 yrkande 7 föreslår Ulla Tillander m.fl. att riksdagen hos
regeringen begär en utvärdering av tillämpningen av den nya efterlevandepensioneringen.
Utvärderingen bör avse tillämpningen av den individuella
prövning som skall ske beträffande den särskilda efterlevandepensionen.
Vidare bör övergångsreglernas tillämpning utvärderas med sikte t.ex. på
vilka effekter som uppstår i omedelbar anslutning till de olika åldersgränserna.
Även Sylvia Pettersson m.fl. anser i motion Sf41 yrkande 3 att en
uppföljning av utvecklingen erfordras och begär att detta ges regeringen till
känna.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget med en
uppföljning av effekterna av den nya lagstiftningen. Av särskilt intresse
kommer därvid att vara hur tillämpningen av den särskilda efterlevandepensionen
skett. Utskottet förutsätter dock att i första hand riksförsäkringsverket
som tillsynsmyndighet över försäkringskassorna noga kommer att följa
tillämpningen och utvärdera effekterna av den nya lagstiftningen. Någon
riksdagens åtgärd behöver motionerna Sf42 yrkande 7 och Sf41 yrkande 3
således inte medföra.

Övriga ATP-frågor

I motion Sf37 anför Rune Thorén att många kvinnor i dag skulle få en
betydligt bättre ATP-pension om vård av eget barn under tre år varit
ATP-grundande sedan ATP-systemet infördes år 1960. Motionären begär ett
tillkännagivande till regeringen härom.

Även Ulla Tillander m.fl. tar i motion Sf42 yrkande 1 upp frågan om
ATP-år för vård av barn. Motionärerna anser att s.k. vårdår bör beräknas
automatiskt och även retroaktivt för tidigare år. Denna fråga bör prövas av
pensionsberedningen i det fortsatta utredningsarbetet i syfte att skapa

SfU 1987/88:29

rättvisa pensionsvillkor för kvinnor. I detta syfte bör beredningen även söka
lösningar enligt grundtrygghetsprincipen och höja de lägsta pensionerna.
Motionärerna förutsätter vidare att pensionsberedningen prövar mera
rättvisa lösningar på problemet att nuvarande regler vid en skilsmässa
innebär att mannen behåller hela sitt pensionsskydd medan kvinnan förlorar
änkepensionen.

Ann-Cathrine Haglund m.fl. i motion Sf47 yrkande 2 och Charlotte
Branting m.fl. i motion Sf49 yrkande 4 begär ett tillkännagivande till
regeringen om att ett system för delning av under äktenskapet intjänade
ATP-poäng bör införas och därför utredas med förtur.

Charlotte Branting m.fl. anser i motion Sf49 att frågan om rörlig
pensionsålder omedelbart bör utredas. Motionärerna begär i yrkande 7 ett
tillkännagivande till regeringen härom.

Frågan om tillgodoräknande av vårdår har nyligen behandlats av utskottet
(se SfU 1987/88:18). Utskottet framhöll därvid att förmånen utgår till
försäkrad förälder som under större delen av ett år vårdar barn som inte har
fyllt tre år under förutsättning att föräldern så önskar. Det är således fråga
om en frivillig förmån och den bör av det skälet inte påföras automatiskt.
Däremot ansåg utskottet att det kunde finnas skäl att förbättra informationen
om rätt till ATP-poäng för vård av barn. Utskottet förutsatte dock att
riksförsäkringsverket tar erforderliga initiativ härtill. Beträffande frågan om
retroaktiv rätt till ATP-poäng för vård av barn före år 1982 hänvisade
utskottet till att dåvarande departementschefen i samband med införandet av
rätt till ATP-poäng för vård av barn uttalade att reformen var klart
avgränsad. Enligt utskottets uppfattning borde någon retroaktiv rätt till
ATP-poäng för vård av barn inte införas. I stället borde olika åtgärder av
social- och arbetsmarknadspolitiskt slag genomföras för att stärka ATPskyddet
för småbarnsföräldrar. Utskottet erinrade också om att de nuvarande
reglerna för ATP-beräkning ger ett visst skydd för föräldrar som avstår
från förvärvsarbete för att vårda egna barn. Utskottet framhöll dessutom att
det ingår i pensionsberedningens uppdrag att se över reglerna för intjänande
av ATP-rätt.

Mot bakgrund av vad utskottet sålunda nyligen anfört bör motionerna Sf37
och Sf42 yrkande 1, såvitt nu är i fråga, inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Vad härefter gäller frågan om delning av pensionspoäng vill utskottet
erinra om att denna fråga har berörts ovan i samband med reglerna för
intjänande av ATP. Denna fråga kommer att prövas av pensionsberedningen
i samband med beredningens överväganden angående intjänande av ATPrätt,
vilket även framgår av uttalande i propositionen. Utskottet anser att
beredningens arbete i denna del bör avvaktas. Motionerna Sf42 yrkande 1 i
denna del, Sf47 yrkande 2 och Sf49 yrkande 4 bör därför inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Av direktiven till pensionsberedningen framgår att frågor om rörlig
pensionsålder skall behandlas med förtur. Utskottet anser att även i denna
del bör avvaktas pensionsberedningens arbete. Inte heller motion Sf49
yrkande 7 bör därför föranleda någon riksdagens åtgärd.

SfU 1987/88:29

3 Riksdagen 1987188. U sami. Nr29

I motion Sf50 anför Margit Gennser och Alf Wennerfors att en ny
parlamentarisk utredning bör tillsättas i syfte att se över ATP-systemet i sin
helhet. Motionärerna redogör vidare för hur denna översyn skall ske och
vilka principer som bör gälla för ett framtida ATP-system. De begär i
yrkandena 2,4 och 8 att riksdagen beslutar i enlighet härmed. Motionärerna
begär även (yrkande 3) ett tillkännagivande om att några ändringar i
pensionsförmånerna inte skall ske i avvaktan på en sådan översyn.

Utskottet vill erinra om att pensionsberedningen har till uppgift att göra en
allmän översyn av reglerna inom det allmänna pensionssystemet. Med
hänsyn härtill och då utskottet inte vill föregripa beredningens arbete anser
utskottet att motion Sf50 yrkandena 2-4 samt 8 inte bör föranleda någon
riksdagens åtgärd.

I motion Sf49 yrkande 2 anför Charlotte Branting m.fl. att omställningspensionen
och den särskilda efterlevandepensionen bör vara pensionsgrundande
i likhet med vad som gäller sjukpenning, föräldrapenning, arbetslöshetsersättning,
delpension och i viss mån förtidspension. Motionärerna begär ett
tillkännagivande till regeringen härom.

Utskottet vill i denna fråga hänvisa till vad som anförts i propositionen.
Departementschefen anför här (s. 129) att hon delar pensionsberedningens
ståndpunkt att omställningspensionen eller den särskilda efterlevandepensionen
inte skall vara pensionsgrundande för ATP. Som skäl för denna
ståndpunkt anges att enligt en allmän princip kan en pension inte vara
pensionsgrundande inkomst för en annan form av pension. Detta gäller
beträffande ålderspension, förtidspension och nuvarande änkepension.
Visserligen gäller undantag i fråga om delpension och sådan del av
vårdbidrag som inte utgör ersättning för merkostnader men dessa undantag
betingas av speciella omständigheter. Den särskilda efterlevandepensionen
är avsedd att ersätta dagens änkepension och bör i detta hänseende följa
samma regler som denna. Departementschefen erinrar vidare om att
pensionsberedningen har i uppdrag att göra en översyn av reglerna för
intjänande av ATP. I avvaktan på resultatet av denna översyn är hon inte
beredd att föreslå en ändring i reglerna.

Utskottet delar den uppfattning som kommit till uttryck i propositionen,
nämligen att de angivna pensionsförmånerna inte skall vara pensionsgrundande.
Utskottet avstyrker således bifall till motion Sf49 yrkande 2.

Privata pensionsförsäkringar m.m.

I motion Sf43 yrkande 2 anför Nils Carlshamre m.fl. att många familjer
kommer att önska ett kompletterande försäkringsskydd för efterlevande
make. För att de skall ha möjlighet att själva ordna ett sådant skydd måste
enligt motionärerna förmånliga avdragsregler gälla vid beskattningen. I vart
fall får nuvarande avdragsmöjligheter för premier för pensionsförsäkringar
inte försämras. Motionärerna begär ett tillkännagivande till regeringen
härom. Tillkännagivande av samma innebörd begär även Göran Ericsson i
motion Sf45 yrkande 3, såvitt nu är i fråga, och Charlotte Branting m.fl. i
motion Sf49 yrkande 5.

Tillkännagivande om att förbättringar bör införas vad gäller skattevillko -

SfU 1987/88:29

ren för olika former av försäkringar och för pensionssparande begärs av Nils
Carlshamre m.fl. i motion Sf43 yrkande 4, av Göran Ericsson i motion Sf45
yrkande 3 i denna del, av Ann-Cathrine Haglund m.fl. i motion Sf47 yrkande
3 samt av Margit Gennser och Alf Wennerfors i motion Sf50 yrkandena 5 och
6.

Socialförsäkringsutskottet har hemställt om skatteutskottets yttrande över
förevarande motionsyrkanden. Skatteutskottet, vars yttrande SkU 1987/
88:9 y finns intaget i bilaga 2 till betänkandet, har efter en redogörelse för
bl.a. gällande skattebestämmelser sammanfattningsvis anfört följande.

Olika pensionsfrågor och därtill knutna beskattningsfrågor är föremål för
beredning inom regeringskansliet och för utredning inom olika kommittéer.
En utgångspunkt skall därvid vara att de grundläggande avdragsvillkoren
avseende premier för frivilliga pensionsförsäkringar inte försämras. Frågan
skall också ses i ett större sammanhang där hänsyn tas både till behovet hos
olika kategorier och individer att kunna förstärka sitt pensionsskydd och till
det allmänna kravet på rättvisa och praktiskt rimliga skatteregler. Med detta
anser utskottet att yrkande 2 i motion Sf43 och delvis yrkande 5 i motion Sf49
kan anses vara tillgodosedda. Något särskilt tillkännagivande i denna del
anser skatteutskottet inte är nödvändigt. Beträffande övriga yrkanden anser
skatteutskottet att det nu inte finns skäl för ändringar i de gällande reglerna
och att det pågående utredningsarbetet bör avvaktas. Skatteutskottet
avstyrker därför dessa yrkanden.

Socialförsäkringsutskottet instämmer i skatteutskottets bedömning i fråga
om de nuvarande avdragsvillkoren för premier för frivilliga pensionsförsäkringar.
Härigenom får motionerna Sf43 yrkande 2, Sf45 yrkande 3 i denna del
och Sf49 yrkande 5 i huvudsak anses vara tillgodosedda.

Även i fråga om framtida förbättringar av villkoren för pensionsförsäkringar
och pensionssparande ansluter sig socialförsäkringsutskottet till
skatteutskottets bedömning och avstyrker således bifall till motionerna Sf43
yrkande 4, Sf45 yrkande 3 i denna del, Sf47 yrkande 3 samt Sf50 yrkandena 5
och 6.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag pä propositionen
att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf40,

2. beträffande anslutning av nya grupper till ATP-systemet
att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf50 yrkande 1 i denna del,

3. beträffande reglerna för intjänande av rätt till ATP

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf43 yrkande 1,1987/88:Sf44
yrkande 2, 1987/88:Sf45 yrkande 1, 1987/88:Sf47 yrkande 1 och
1987/88:Sf49 yrkande 3,

4. beträffande nuvarande avdragsrätt för pensionsförsäkringar

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf43 yrkande 2,1987/88:Sf45
yrkande 3 i denna del och 1987/88: Sf49 yrkande 5,

SfU 1987/88:29

5. beträffande framtida förbättringar av villkoren för pensionsförsäkringar
m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf43 yrkande 4,1987/88:Sf45
yrkande 3 i denna del, 1987/88:Sf47 yrkande 3 och 1987/88:Sf50
yrkandena 5 och 6,

6. beträffande generell rätt till omställningspension

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Sf42 yrkande 2 antar i
proposition 1987/88:171 framlagt förslag till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 8 kap. 4 §,

7. beträffande en fjärdedels särskild efterlevandepension
att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf44 yrkande 4,

8. beträffande rätt till särskild efterlevandepension
att riksdagen

dels antar 8 kap. 6-10 §§ förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring,

dels med bifall till propositionen i denna del godkänner vad utskottet
anfört,

dels avslår motionerna 1987/88:Sf38, 1987/88:Sf41 yrkande 1, 1987/
88:Sf42 yrkandena 3 och 4, 1987/88:Sf43 yrkande 3, 1987/88:Sf44
yrkande 1, 1987/88:Sf46 yrkande 1, 1987/88:Sf47 yrkande 5, 1987/
88:Sf48 yrkandena 1 och 2, 1987/88:Sf49 yrkande 6 och 1987/88:Sf50
yrkande 7 i den mån motionerna inte tillgodoses genom vad utskottet
ovan hemställer,

9. beträffande efterlevandeskyddet för föräldrar med svårt handikappade
barn

att riksdagen avslår motion 1987/88 :Sf36,

10. beträffande övergångsbestämmelserna

att riksdagen med anledning av propositionen i denna del och
motionerna 1987/88:Sf42 yrkande 5, 1987/88:Sf44 yrkande 3, 1987/
88:Sf45 yrkande 2,1987/88:Sf47 yrkande 4 och 1987/88:Sf49 yrkande 1
samt med avslag på motion 1987/88:Sf50 yrkande 1 i denna del antar
förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
såvitt avser övergångsbestämmelserna med den ändring att punkt 8
erhåller den i bilaga 3 intagna och såsom Utskottets förslag betecknade
lydelsen,

11. beträffande betydelsen av kommunalt bostadstillägg i vissa fall
att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf46 yrkande 2,

12. beträffande information och utbildning

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf41 yrkande 2,1987/88:Sf42
yrkande 6 och 1987/88:Sf43 yrkande 5,

13. beträffande uppföljning och utvärdering

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf41 yrkande 3 och 1987/
88:Sf42 yrkande 7,

14. beträffande tillgodoräknande av vårdår m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf37 och 1987/88:Sf42 yrkande
1 i denna del,

15. beträffande delning av pensionspoäng mellan makar

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf42 yrkande 1 i denna del,
1987/88:Sf47 yrkande 2 och 1987/88:Sf49 yrkande 4,

SfU 1987/88:29

16. beträffande rörlig pensionsålder

att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf49 yrkande 7,

17. beträffande en ny parlamentarisk översyn av ATP-systemet
m.m.

att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf50 yrkandena 2, 3, 4 och 8,

18. beträffande efterlevandepension som pensionsgrundande inkomst att

riksdagen avslår motion 1987/88:Sf49 yrkande 2,

19. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till
dels lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i den mån
förslaget inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan,
dels lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
dels lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension,

dels lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,
dels lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,
dels lag om ändring i lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott för
studerande,

dels lag om ändring i lagen (1984:1096) om särskilt bidrag till vissa
adoptivbarn,

dels lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

dels lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).

Stockholm den 27 maj 1988
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s). Nils Carlshamre (m), Ralf Lindström (s),
Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Ulla Johansson (s), Gullan
Lindblad (m), Lena Öhrsvik (s), Nils-Olof Gustafsson (s), Ingegerd Elm (s),
Rune Backlund (c), Margo Ingvardsson (vpk), Margareta Persson (s), Sten
Andersson i Malmö (m) och Barbro Sandberg (fp).

SfU 1987/88:29

Reservationer

SfU 1987/88:29

1. Nuvarande avdragsrätt för pensionsförsäkringar
(motiveringen till mom. 4)

Margo Ingvardsson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande på s. 35
som börjar med ”Socialförsäkringsutskottet instämmer” och slutar med
”vara tillgodosedda.” bort ha följande lydelse:

I en avvikande mening till skatteutskottets yttrande SkU 1987/88:9 y har
vpk-ledamoten sammanfattningsvis framhållit följande.

De nuvarande avdragsvillkoren för pensionsförsäkringar är alltför generösa.
Avdraget är inte rättvist då det till skillnad från underskottsavdrag inte är
värdemässigt begränsat. Följaktligen är det fördelaktigast för höginkomsttagare,
som också i stor utsträckning torde utnyttja det för skatteplanering.
Avdragsrätten stiger alltså med ökande inkomster, vilket är orimligt och
ägnat att gynna den som har minst behov av att utnyttja obeskattade medel
för att förstärka sin pension. Avdragsrätten bör i stället begränsas till ett halvt
basbelopp och på sikt slopas. De förbättringar som är nödvändiga bör göras
inom ramen för den allmänna försäkringen och inte med individuella, privata
och skattesubventionerade lösningar, som i huvudsak gynnar den med höga
inkomster.

Socialförsäkringsutskottet instämmer i den redovisade uppfattningen och
avstyrker därmed bifall till motionerna Sf43 yrkande 2, Sf45 yrkande 3 i
denna del och Sf49 yrkande 5.

2. Framtida förbättringar av villkoren för pensionsförsäkringar
m.m. (mom. 5)

Nils Carlshamre, Gullan Lindblad och Sten Andersson i Malmö (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Även i fråga”
och slutar med ”5 och 6.” bort ha följande lydelse:

I en avvikande mening till skatteutskottets yttrande SkU 1987/88:9 y har
utskottets moderata ledamöter anfört bl.a. följande.

Det är särskilt med anledning av propositionens förslag av väsentlig vikt att
förbättra möjligheterna för den som själv vill ordna ett kompletterande
fösäkringsskydd. Utrymmet för avdrag bör generellt utökas utöver det
nuvarande som är ett basbelopp. Vidare bör avdrag medges utan begränsning
när det gäller premier för efterlevandeförsäkring och möjligheten att
erhålla avdrag för premie för makes pensionsförsäkring bör åter införas. Rätt
till pensionssparande i bank med samma skattemässiga villkor som gäller för
pensionsförsäkring bör också införas.

Utskottet delar den nu redovisade uppfattningen och anser således att
regeringen bör lägga fram förslag om vidgad avdragsram för pensionsförsäkringar
och pensionssparande i bank. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande framtida förbättringar av villkoren för pensionsförsäkringar
m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Sf43 yrkande 4,
1987/88:Sf45 yrkande 3 i denna del, 1987/88:Sf47 yrkande 3 och
1987/88:Sf50 yrkande 5 samt med anledning av motion 1987/88:Sf50
yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

Särskilt yttrande

Tillgodoräknande av vårdår m.m.

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anför:

Vi har i reservationerna 6 och 7 till utskottets betänkande SfU 1987/88:18
ansett att tillgodoräknande av vårdår bör kunna ske automatiskt samt att de
kvinnor som sedan ATP-systemet infördes vårdat egna barn bör få en
retroaktiv rätt till sådant vårdår. Riksdagen har nyligen behandlat nämnda
betänkande och därvid avslagit reservationen.

Vi vidhåller emellertid vår uppfattning och delar således de synpunkter
som i dessa avseenden framförts i motionerna Sf37 och Sf42. Med hänsyn till
att riksdagen nyligen fattat beslut i frågorna avstår vi dock nu från något
yrkande.

SfU 1987/88:29

1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring1

dels att 9 kap. 1 § och 10 kap. 5 § skall upphöra att gälla,

dels att i 16 kap. 10 § ordet ”familjepension” skall bytas ut mot ”efterlevandepension”,

dels att 3 kap. 3, 5 och 8 §§, 5 kap. 2, 4 och 5 §§, 8 kap. 1-6 §§, 10 kap.
2—4 §§, 14 kap. 1—5 och 7 §§, 16 kap. 1, 2, 5, 6, 8, 9 och 11 §§, 17 kap.
1—3 §§, 18 kap. 21 §, 20 kap. 2 och 3 §§ samt rubrikerna till 8 och 14 kap.
skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas tio nya paragrafer, 8 kap. 7-12 §§, 14 kap. 6
och 8 §§ samt 16 kap. 3 och 7 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

3 §2

Försäkrad, som åtnjuter hel för- En försäkrad, som uppbär hel förtidspension
enligt denna lag eller tidspension eller hel särskild efterle åtnjutit

sådan pension under måna- vandepension enligt denna lag eller

den närmast före den, varunder han uppburit sädan pension under måna börjat

åtnjuta hel ålderspension, har den närmast före den dä han börjat

ej rätt till sjukpenning. För tid efter uppbära hel ålderspension, har inte

ingången av den månad, varunder rätt till sjukpenning. För tid efter

försäkrad fyllt sjuttio år eller dessfö- ingången av den månad dä den för rinnan

börjat åtnjuta hel ålderspen- säkrade fyllt 70 år eller dessförinnan

sion enligt denna lag, må sjukpen- börjat uppbära hel ålderspension enning
utgå för högst etthundraåttio ligt denna lag får sjukpenning utgå

dagar. för högst 180 dagar.

5 §3

Den allmänna försäkringskassan skall i samband med inskrivning av en
försäkrad besluta om den försäkrades tillhörighet till sjukpenningförsäkringen.
I fråga om en försäkrad som avses i 1 § första stycket skall kassan
samtidigt fastställa den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst och, om
inkomsten helt eller delvis är att hänföra till anställning, dennes årsarbetstid.
Sådan fastställelse skall också ske för försäkrad som avses i 1 § andra stycket
så snart anmälan om hans inkomstförhållanden gjorts hos kassan. Av
beslutet skall framgå i vad mån den sjukpenninggrundande inkomsten är att
hänföra till anställning eller till annat förvärvsarbete. Sjukpenningförsäkringen
skall omprövas

a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden,
arbetstid eller andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för
rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek.

1 Lagen omtryckt 1982:120.

2 Senaste lydelse 1985:87.

1 Lydelse enligt riksdagens beslut (prop. 1987/88:113, UbU 33, rskr. 323).

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

b) när förtidspension enligt denna b) när förtidspension eller särskild
lag beviljas den försäkrade eller re- efterlevandepension enligt denna lag
dan utgående sådan pension ändras beviljas den försäkrade eller redan

med hänsyn till ändring i den försäk- utgående sådan pension ändras med

rades förmåga eller möjlighet att hänsyn till ändring i den försäkrades

bereda sig inkomst genom arbete, förmåga eller möjlighet att bereda

sig inkomst genom arbete,

c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan
utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades
arbets- eller inkomstförhållanden, samt

d) när tjänstepension beviljas den försäkrade.

Ändring skall i fall som avses i första stycket a) inte ske förrän 14 dagar
efter det försäkringskassan fått kännedom om de ändrade omständigheterna.
Ändring skall i annat fall ske så snart anledning till ändringen uppkommit.

Den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten får ej i annat fall än som
avses i första stycket b), c) eller d) sänkas under tid då den försäkrade

1. bedriver studier, för vilka han uppbär studiehjälp, studiemedel eller
särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349), studiestöd enligt
lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa eller bidrag
enligt förordningen (1976:536) om utbildningsbidrag för doktorander,

2. genomgår grundutbildning för vuxna (grundvux), vuxenutbildning för
psykiskt utvecklingsstörda (särvux) eller grundläggande svenskundervisning
för invandrare och uppbär timersättning för studierna,

3. är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller efter förmedling av en
arbetsmarknadsmyndighet genomgår yrkesutbildning,

4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex
månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,

5. är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av barn, om den
försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt 1 § lagen
(1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m. m. och barnet inte har
fyllt ett år. Motsvarande gäller vid adoption av barn som ej fyllt tio år eller vid
mottagande av sådant barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett år har
förflutit sedan den försäkrade fick barnet i sin vård.

För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 skall försäkringskassan, vid
sjukdom under utbildningstiden, beräkna sjukpenningen på en sjukpenninggrundande
inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av
eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid. Om därvid den
sjukpenninggrundande inkomsten helt eller delvis är att hänföra till anställning,
skall årsarbetstiden beräknas på grundval av enbart det antal arbetstimmar
som den försäkrade kan antas ha i ifrågavarande förvärvsarbete under
utbildningstiden.

Under studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte
uppbär studiesocial förmån som anges i tredje stycket 1, skall dock sjukpenningen
för tid efter utgången av en sådan period om 14 dagar som anges i 10 §
beräknas på den sjukpenninggrundande inkomst som följer av första-tredje
styckena, om sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräknad på den
sjukpenninggrundande inkomsten enligt fjärde stycket.

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §4

Vid bedömande huruvida fullständig nedsättning av arbetsförmågan
föreligger skall, om sjukdomen kan antas vara kortvarig, särskilt beaktas
huruvida den försäkrade på grund av sjukdomen är ur stånd att utföra sitt
vanliga eller därmed jämförligt arbete. Om den försäkrade på grund av
sjukdomen behöver avstå från förvärvsarbete under minst hälften av sin
normala arbetstid en viss dag, skall hans arbetsförmåga anses nedsatt i minst
motsvarande mån den dagen.

Är den försäkrade föremål för åtgärd av beskaffenhet, som angives i 2 kap.
11 §, skall arbetsförmågan anses nedsatt i den mån den försäkrade på grund
av åtgärden är hindrad att utföra förvärvsarbete.

Åtnjuter den försäkrade förtids- Om den försäkrade uppbär förpension
enligt denna lag, skall vid tidspension eller särskild efterlevan prövning

av den försäkrades rätt till depension enligt denna lag, skall vid

sjukpenning bedömningen av hans prövning av den försäkrades rätt till

arbetsförmåga ske med bortseende sjukpenning bedömningen av hans

från den nedsättning av arbetsförmå- arbetsförmåga ske med bortseende

gan, som ligger till grund för utgåen- från den nedsättning av förmågan

de pension. eller möjligheten att bereda sig inkomst
genom arbete som ligger till

grund för utgående pension.

Som sjukperiod anses tid, under vilken en försäkrad i oavbruten följd lider
av sjukdom som avses i 7 §.

5 kap.

2 §

Vid bosättning utom riket är Vid bosättning utom riket är
svensk medborgare, som har rätt till svensk medborgare, som har rätt till

tilläggspension enligt denna lag, be- tilläggspension enligt denna lag, berättigad
till folkpension i form av rättigad till folkpension i form av

ålderspension, förtidspension eller ålderspension, förtidspension eller

familjepension ävensom tillägg till efterlevandepension ävensom tillägg

pension i form av barntillägg eller till pension i form av handikapper handikappersättning.

I fall som nu sättning. I fall som nu sagts utgår

sagts utgår folkpensionsförmånen i folkpensionsförmånen i förhållande

förhållande till det antal år, för vilka till det antal år, för vilka den pen den

pensionsberättigade eller, när sionsberättigade eller, när fråga är

fråga är om familjepension, den av- om efterlevandepension, den avlidne

lidne vid tilläggspensionens beräk- vid tilläggspensionens beräkning tinning
tillgodoräknats pensionspoäng. godoräknats pensionspoäng.

Har pensionspoäng tillgodoräknats för minst trettio år, utgår folkpensionsförmånen
med oavkortat belopp. I annat fall utgår förmånen med så stor
andel därav som svarar mot förhållandet mellan det antal år, för vilka
pensionspoäng tillgodoräknats, och talet trettio.

Till den som har rätt till tilläggspension
i form av änkepension skall
folkpension enligt denna paragraf i
form av ålderspension alltid utgå be -

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

4 Senaste lydelse 1987:223.

Nuvarande lydelse

räknad på grundval av minst det antal
år, för vilka den avlidne tillgodoräknats
pensionspoäng.

Äro makar båda berättigade till
folkpension enligt denna paragraf
och skulle pensionen för en av makarna,
om endast denne varit berättigad
till pension, ha utgått med
högre belopp än det sammanlagda
beloppet av makarnas enligt andra
stycket beräknade pensioner, skall
ett tillägg motsvarande skillnaden
utgå till pensionerna med fördelning
efter förhållandet mellan dessa.

Föreslagen lydelse

Är makar båda berättigade till
folkpension enligt denna paragraf
och skulle pensionen för en av makarna,
om endast denne varit berättigad
till pension, ha utgått med
högre belopp än det sammanlagda
beloppet av makarnas enligt andra
stycket beräknade pensioner, skall
ett tillägg motsvarande skillnaden
utgå till pensionerna med fördelning
efter förhållandet mellan dessa.

4 §

Den som ej är svensk medborgare, men är bosatt i Sverige, är på samma
villkor och med samma tilläggsförmåner som svensk medborgare berättigad
till folkpension i form av

a) ålderspension, om han är bosatt i Sverige sedan minst fem år och efter
fyllda sexton år har varit bosatt i Sverige under sammanlagt minst tio år,

b) förtidspension eller handikappersättning, om han antingen är bosatt i
Sverige sedan minst fem år eller, om han är bosatt i Sverige sedan kortare tid
än fem år, har varit normalt arbetsför oavbrutet minst ett år under
bosättningstiden,

c) familjepension, antingen om
den avlidne omedelbart före sin död
hade varit bosatt i Sverige minst fem
år och den efterlevande vid dödsfallet
var bosatt i Sverige eller om den
efterlevande är bosatt i Sverige sedan
minst fem år och den efterlevande
eller den avlidne vid dödsfallet var
bosatt i Sverige,

d) vårdbidrag för barn, om föräldern
är bosatt i Sverige sedan minst
ett år

Med bosättningstid likställes, såvitt
skatt erlagts.

Förtidspension eller änkepension,
vartill rätt föreligger enligt 4 §, ersättes
utan hinder av 4 § första stycket

c) barnpension, antingen om den
avlidne föräldern omedelbart före
sin död hade varit bosatt i Sverige
minst sex månader och barnet vid
dödsfallet var bosatt i Sverige eller
om barnet är bosatt i Sverige sedan
minst sex månader och barnet eller
den avlidne föräldern vid dödsfallet
var bosatt i Sverige,

d) omställningspension eller särskild
efterlevandepension, antingen
om den avlidne omedelbart före sin
död hade varit bosatt i Sverige minst
fem år och den efterlevande vid dödsfallet
var bosatt i Sverige eller om den
efterlevande är bosatt i Sverige sedan
minst fem år och den efterlevande
eller den avlidne vid dödsfallet var
bosatt i Sverige,

e) vårdbidrag för barn, om föräldern
är bosatt i Sverige sedan minst
ett år.

gäller sjöman, tid för vilken sjömans§ Förtidspension

eller särskild efterlevandepension,
till vilken rätt föreligger
enligt 4 §, ersätts utan hinder

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

a) med ålderspension från och med
den månad, varunder den pensionsberättigade
fyller sextiofem år.

Barn, för vilket förälder åtnjutit
vårdbidrag enligt 4 § första stycket

d), är berättigat till förtidspension
eller handikappersättning utan hinder
av 4 § första stycket b).

8 kap. Om familjepension

Rätt till folkpension i form av änkepension
tillkommer änka, som
ej åtnjuter folkpension i form av
ålderspension, för tid före den månad
då hon fyller sextiofem år, därest hon

a) har vårdnaden om och stadigvarande
sammanbor med barn under
sexton är, som vid makens död stadigvarande
vistades i makarnas hem
eller hos änkan; eller

b) vid makens död fyllt trettiosex
är och varit gift med honom minst
fem år.

Upphör rätt till änkepension enligt
första stycket a), skall vid bedömandet
av rätt till pension enligt b) anses
som om mannen avlidit, då rätten till
pension enligt a) upphörde, samt
äktenskapet varat till nämnda tidpunkt.

Ogift eller frånskild kvinna eller
änka, som stadigvarande sammanbodde
med ogift eller frånskild man
eller änkling vid dennes död och som
varit gift med eller har eller har haft
barn med honom, likställes med änka
i fråga om rätt till änkepension. Den
tid, under vilken kvinnan oavbrutet
sammanbott med mannen fram till
tidpunkten för dennes död, jämställes
vid tillämpningen av 1 § första stycket
b) med tid, varunder äktenskap
bestått.

Föreslagen lydelse

av 4 § första stycket a) med ålderspension
från och med den månad då
den pensionsberättigade fyller 65 år.

Barn, för vilket förälder har uppburit
vårdbidrag enligt 4 § första
stycket e), är berättigat till förtidspension
eller handikappersättning
utan hinder av 4 § första stycket b).

8 kap. Om efterlevandepension

Folkpension i form av efterlevandepension
utgörs av barnpension till
ett barn, vars fader eller moder eller
båda föräldrar har avlidit, samt omställningspension
och särskild efterlevandepension
till en man eller kvinna,
vars make har avlidit.

Med efterlevande make likställs i
fråga om rätt till omställningspension
och särskild efterlevandepension den
som, utan att vara gift, stadigvarande
sammanbodde med en icke gift man
eller kvinna vid dennes död och som
tidigare har varit gift med eller har
eller har haft eller då väntade barn
med denne.

Rätt till barnpension har barn
som inte har fyllt 18 år.

Om ett barn som har fyllt 18 år
bedriver studier som ger rätt till förlängt
barnbidrag enligt lagen
(1986:378) om förlängt barnbidrag
eller studiehjälp enligt 3 kap. studiestödslagen
(1973:349), har det rätt
till barnpension även för sådan tid,
dock längst till och med juni månad
det år då barnet fyller 20 år. Med tid
för sådana studier likställs tid för
ferier samt tid dä barnet på grund av
sjukdom inte kan bedriva sina studier.
En förutsättning för rätt till
barnpension enligt detta stycke är att

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Kvinna äger icke rätt till änkepension
efter man, från vilken hon vid
dennes död levde åtskild, därest kvinnan
efter det sammanlevnaden med
mannen upphörde stadigvarande
sammanbott med annan man, med
vilken hon varit gift eller har eller har
haft barn.

Änkepension skall indragas, om
den pensionsberättigade ingår äktenskap
eller stadigvarande sammanbor
med man, med vilken hon varit gift
eller har eller har haft barn. Upplöses
äktenskapet innan det bestått i fem år
eller upphör samboendet inom tid
som nu sagts, skall pensionen ånyo
börja utgå, om förutsättningarna i
övrigt för rätt till pension alltjämt äro
för handen.

4 §5

Änkepension utgör, där ej annat
följer av vad nedan sägs, för år räknat
nittiosex procent av basbeloppet.

Utgår änkepension med tillämpning
av 1 § första stycket b) och hade
den pensionsberättigade ej fyllt femtio
är vid mannens död eller vid den
tidpunkt, som avses il § andra stycket,
minskas pensionen med en femtondel
för varje år, varmed antalet år
som den pensionsberättigade fyllt vid
mannens död eller vid nämnda tidpunkt
understiger femtio.

Om änkepension utgår för tid efter
det att ålderspension med stöd av
6 kap. 3 § upphört att utgå, skall
änkepensionen minskas med motsvarande
tillämpning av bestämmelserna
i 6 kap. 3 och 4 §§.

Föreslagen lydelse

barnet bedriver studier som här avses
när det fyller 18 år eller återupptar
sådana studier innan det fyller 19 år.

Ett barn som deltar i undervisning
som omfattar kortare tid än åtta veckor
är inte på grund av bestämmelserna
i andra stycket berättigat till barnpension.
Detsamma gäller ett barn
som uppbär studielån oberoende av
föräldrarnas ekonomi enligt 3 kap.
12 § tredje stycket studiestödslagen.

Barnpension utgör för år räknat 25
procent av basbeloppet efter varje
avliden förälder. Barnpension skall
dock alltid utgå med sådant belopp
att pensionen, tillsammans med barnets
tilläggspension i form av barnpension,
utgör 40 procent av basbeloppet
efter varje avliden förälder.

Rätt till omställningspension
har en efterlevande make, som
inte har uppnått 65 års ålder och som
stadigvarande sammanbodde med
sin make vid dennes död, om den
efterlevande

a) vid dödsfallet stadigvarande
sammanbodde med barn under tolv
år, som stod under vårdnad av makarna
eller endera av dem, eller

b) oavbrutet hade sammanbott
med maken under en tid av minst fem
år fram till tidpunkten för dödsfallet.

Rätten till omställningspension enligt
denna paragraf avser en tid av
tolv månader räknat från tidpunkten
för dödsfallet.

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

5 Senaste lydelse 1983:960.

Nuvarande lydelse

Rätt till folkpension i form av
barnpension tillkommer barn,
vars fader eller moder eller båda
föräldrar avlidit och som icke fyllt
aderton år.

Har avliden förälder enligt avtal
som är bindande för barnet åtagit sig
att till dess underhäll utgiva visst
belopp en gång för alla, föreligger
rätt till barnpension endast i den mån
pensionen överstiger en livränta, som
inköpts eller kunnat inköpas åt barnet
för engångsbeloppet.

Barnpension utgör för år räknat
tjugosex procent av basbeloppet.
Barnpension skall dock alltid utgå
med sådant belopp att pensionen, i
förening med pensionsförmåner,
som enligt bestämmelserna i andra
stycket skall beaktas, utgör

1. för barn, vars båda föräldrar
avlidit, trettioen procent av basbeloppet
efter envar av föräldrarna,

2. för barn, som samtidigt uppbär
bidragsförskott enligt lagen
(1964:143) om bidragsförskott eller
bidrag enligt lagen (1984:1096) om
särskilt bidrag till vissa adoptivbarn,
trettioen procent av basbeloppet,
samt

3. för barn, som i annat fall uppbär
barnpension efter en av föräldrarna,
fyrtioen procent av basbeloppet.

Vid tillämpning av bestämmelserna
i föregående stycke beaktas barnet
tillkommande tilläggspension i form
av barnpension samt, ifall som avses
i punkt 3, folkpension i form av
änkepension, vilken utgår till kvinna
som är moder till barnet eller varit gift
med barnets fader eller har eller har
haft barn med denne, under förutsättning
att barnet och kvinnan stadigvarande
sammanbo. Aro flera barn
berättigade till barnpension fördelas
vid avräkning änkepensionen lika
mellan barnen.

6 Senaste lydelse 1984:1097.

Föreslagen lydelse

Rätt till omställningspension har
vidare, för tid efter det att rätten till
sådan pension enligt 4 § har upphört,
en efterlevande make som uppfyller
villkoren i 4 §, om den efterlevande
har vårdnaden om och stadigvarande
sammanbor med barn under tolv år,
som vid dödsfallet stadigvarande vistades
i makarnas hem.

Rätten till omställningspension enligt
denna paragraf upphör om den
efterlevande ingär äktenskap. Detsamma
gäller om den efterlevande
stadigvarande sammanbor med någon
som han har varit gift med eller
har eller har haft barn med.

§6

Rätt till särskild efterlevandepension
har en efterlevande make
som uppfyller villkoren för rätt till
omställningspension enligt 4 §, om
den efterlevandes möjlighet att bereda
sig inkomst genom ett för honom
lämpligt arbete är nedsatt med minst
hälften alltsedan makens död och
nedsättningen beror pä arbetsmarknadsmässiga
skäl, nedsatt hälsa eller
annan därmed jämförlig omständighet
samt kan antas vara inte endast
kortvarig.

Rätten till särskild efterlevandepension
inträder vid den tidpunkt då
rätten till omställningspension
upphör.

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
7§

En efterlevande make, vars möjlighet
att bereda sig inkomst genom
arbete är nedsatt i sådan grad att intet
eller endast en ringa del därav återstår,
erhåller hel särskild efterlevandepension.
Arden efterlevandes möjlighet
att bereda sig inkomst genom
arbete nedsatt i mindre grad men
ändå med avsevärt mer än hälften,
utges tvä tredjedelar av hel pension. I
övriga fall utges halv pension.

8 §

1 fråga om särskild efterlevandepension
skall, vid bedömande i vad
män förvärvsmöjligheten är nedsatt,
beaktas den efterlevandes möjlighet
att bereda sig inkomst genom sådant
arbete som motsvarar hans krafter
och färdigheter och som rimligen kan
begäras med hänsyn till utbildning
och tidigare verksamhet samt ålder,
bosättningsförhållanden och andra
därmed jämförliga omständigheter.

9§

Särskild efterlevandepension utges
inte med anledning av sådan nedsättning
av förvärvsmöjligheten för vilken
den efterlevande är berättigad till

a) förtidspension enligt denna lag,
eller

b) sjukpenning eller egenlivränta
enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
eller motsvarande ersättning
som utges enligt annan författning
eller pä grund av regeringens
förordnande.

Om den efterlevande uppbär ålderspension
eller omställningspension
enligt denna lag, utges inte särskild
efterlevandepension.

Bestämmelserna i 5 § andra stycket
gäller även i fråga om särskild efterlevandepension.

10 §

Särskild efterlevandepension kan
begränsas till viss tid. Rätten till sådan
pension skall omprövas när det
finns skäl till det, dock minst en gång
vart tredje år.

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Omprövningen får inte medföra
höjning av en beviljad särskild efterlevandepension.

11 §

Omställningspension liksom hel
särskild efterlevandepension utgör
för år räknat 96 procent av basbeloppet.

12 §

Om någon för samma tid och för
samma nedsättning av förvärvsmöjligheten
har rätt till såväl särskild
efterlevandepension som någon av
nedan uppräknade förmåner, minskas
den särskilda efterlevandepensionen
med den andra förmånens
belopp. Minskning skall göras med

a) delpension enligt lagen
(1979:84) om delpensionsförsäkring,

b) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

c) kontant arbetsmarknadsstöd
enligt lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,

d) utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning
och yrkesinriktad
rehabilitering i form av dagpenning,

e) vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349) eller lagen
(1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd
för arbetslösa, samt

f) timersättning vid grundutbildning
för vuxna (grundvux), vid vuxenutbildning
för psykiskt utvecklingsstörda
(särvux) och vid grundläggande
svenskundervisning för invandrare.

10 kap.

2 §7

Därest pensionsberättigad under hel månad är intagen i kriminalvårdsanstalt
eller är häktad eller eljest är på statens bekostnad intagen i anstalt
eller ock tillfälligt vistas utom anstalten, må av hans å månaden belöpande
folkpension ej utgå högre belopp än regeringen bestämmer.

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

7 Senaste lydelse 1986:242.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Allmän försäkringskassa må medgiva nära anhörig, vilken för sitt uppehälle
är beroende av den pensionsberättigade, rätt att helt eller delvis uppbära
sådan del av folkpension, som enligt vad i första stycket sägs icke skall
utgivas.

Åtnjuter barn under hel månad på Om ett barn under en hel månad
statens bekostnad vård på anstalt på statens bekostnad erhåller vård på

eller eljest kost och bostad, må barn- anstalt eller annars kost och bostad,

pension eller barntillägg ej utgå för får barnpension inte utges för den

den månaden; dock må sådan för- månaden. Sådan förmån får dock

mån utgå för tid då barnet är inack- utges för tid då barnet är inackorde orderat

vid sameskola. rat vid sameskola.

I fråga om elev i specialskola må pensionsförmån utgå utan hinder av
bestämmelserna i första och tredje styckena för tid då eleven vistas utom
skolan. För sådan tid äga bestämmelserna om vårdbidrag i 9 kap. 5 § tredje
stycket motsvarande tillämpning.

3 §8

Därest pensionsberättigad i annat fall än som avses i 2 § under hel månad
är intagen i annan anstalt än sjukhus eller ock tillfälligt vistas utom anstalten,
äger den som driver anstalten att, i den mån regeringen så förordnar,
uppbära så stor del av den pensionsberättigades å månaden belöpande
folkpension, som svarar mot kostnaderna för vården eller försörjningen på
anstalten, varvid den pensionsberättigade dock skall äga erhålla visst belopp
för sina personliga behov. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning för
det fall att den pensionsberättigade åtnjuter vård eller försörjning mot avgift,
som erlägges av kommun eller landstingskommun.

Åtnjuter barn, för vilket barntilllägg
utgår, i annat fall än som avses i
2 § sista stycket under hel månad
vård på anstalt eller eljest vård på
allmän bekostnad, äger den som driver
anstalten eller det kommunala
organ som svarar för vårdkostnaden
att, i den mån regeringen sä förordnar,
uppbära så stor del av barntillägg
för månaden som svarar mot
vårdkostnaden.

Första stycket gäller inte i fråga om pensionsberättigad som

1. åtnjuter helinackordering i servicehus för äldre människor,

2. bor i gruppbostad eller elevhem som avses i lagen (1985:568) om
särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl., eller

3. skall betala ersättning enligt 34 § första stycket socialtjänstlagen
(1980:620).

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

8 Senaste lydelse 1987:376.

4 Riksdagen 1987188.11 sami. Nr 29

Nuvarande lydelse

Är någon för samma månad berättigad
til! flera änkepensioner, utgives
endast den största av dem eller, om
de äro lika stora, pensionen efter den
sist avlidne mannen.

Föreligger för samma månad rätt
till två eller flera av förmånerna barnpension,
förtidspension, änkepension
eller hustrutillägg utgives endast
en av förmånerna. Utgives i enlighet
härmed änkepension eller hustrutilllägg
till någon som är berättigad till
förtidspension skall vid tillämpning
av 2 kap. 12 § och 3 kap. 3, 5 och
8 §§ anses som om den försäkrade
kommit i åtnjutande av förtidspension.

Föreslagen lydelse

Är någon för samma månad berättigad
till omställningspension efter
flera avlidna, utges endast pensionen
efter den sist avlidne eller, om pensionerna
är olika stora, den största av
dem.

Föreligger för samma månad rätt
till såväl barnpension som förtidspension,
utges endast en av förmånerna.

14 kap. Om familjepension

Är försäkrad vid sitt frånfälle berättigad
till tilläggspension i form av
förtidspension eller ålderspension
eller skulle han, om fall som avses i
13 kap. 1 § varit för handen vid
tidpunkten för dödsfallet, hava varit
berättigad till förtidspension, äga
hans efterlevande rätt till tilläggspension
i form av familjepension
enligt vad nedan sägs.

Rätt till änkepension tillkommer
änka efter den försäkrade, om
äktenskapet varat minst fem år och
ingåtts senast den dag då den försäk -

14 kap. Om efterlevandepension

1 §

Har en försäkrad avlidit och var
han vid sitt frånfälle berättigad till
tilläggspension i form av förtidspension
eller ålderspension eller skulle
han, om fall som avses i 13 kap. 1 §
varit för handen vid tidpunkten för
dödsfallet, ha varit berättigad till
förtidspension, har hans efterlevande
rätt till tilläggspension i form av
efterlevandepension enligt vad som
anges i detta kapitel.

Efterlevandepension utges i form
av barnpension till den försäkrades
efterlevande barn och i form av omställningspension
och särskild efterlevandepension
till den försäkrades efterlevande
make.

Med efterlevande make likställs i
fråga om rätt till omställningspension
och särskild efterlevandepension den
som, utan att vara gift, stadigvarande
sammanbodde med en icke gift försäkrad
vid dennes död och som tidigare
har varit gift med eller har eller
har haft eller då väntade barn med
den försäkrade.

Rätt till barnpension har efterlevande
barn under de närmare förutsättningar
och för den tid som anges i
8 kap. 2 §.

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rade fyllde sextio år.

Äro de i första stycket angivna
förutsättningarna för rätt till änkepension
icke uppfyllda, äger änkan
likväl komma i åtnjutande av sådan
pension, därest den försäkrade efterlämnar
barn, som tillika är barn till
änkan.

Änkepension skall indragas, om
den pensionsberättigade ingår äktenskap.
Upplöses äktenskapet innan
det bestått i fem år, skall pensionen
ånyo börja utgå.

Änkepension utgör för år räknat,
om efter den försäkrade finnes barn
som enligt 4 § är berättigat till pension
efter honom, trettiofem och i
annat fall fyrtio procent av hel förtidspension
beräknad enligt 13 kap.
2 och 3 §§, som den försäkrade var
berättigad till eller skulle hava kommit
i åtnjutande av därest rätt till
sådan pension inträtt vid tidpunkten
för dödsfallet, eller, om den försäkrade
var berättigad till ålderspension,
av dylik pension beräknad enligt
12 kap. 2 § första och andra
styckena.

Rätt till barnpension tillkommer
den försäkrades barn, som icke
fyllt nitton år.

Vad i 8 kap. 5 § andra stycket
stadgas skall äga motsvarande tilllämpning
beträffande rätt till pension
enligt denna paragraf.

Barnpension för ett barn utgör för
år räknat, 30 procent av hel förtidspension
beräknad enligt 13 kap. 2
och 3 §§, som den försäkrade var
berättigad till eller skulle ha erhållit
om rätt till sådan pension hade inträtt
vid tidpunkten för dödsfallet,
eller, om den försäkrade var berättigad
till ålderspension, av sådan pension
beräknad enligt 12 kap. 2 § första
och andra styckena. Är flera barn
berättigade till barnpension efter den
försäkrade, ökas det nämnda procenttalet
med 20 för varje barn utöver
det första. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet
fördelas därvid lika
mellan barnen.

Rätt till omställningspension
har en efterlevande make under
de närmare förutsättningar och för
den tid som anges i 8 kap. 4 och 5 §§.

Bestämmelserna i 10 kap. 4 § första
stycket om sammanträffande av
förmåner tillämpas även på omställningspension
enligt detta kapitel.

Barnpension för ett barn utgör för
år räknat, om efter den försäkrade
finnes någon, som enligt detta kapitel
är berättigad till änkepension efter
honom, femton och i annat fall fyrtio
procent av den förtidspension eller
ålderpension som i 3 § sägs. Äro de
pensionsberättigade barnen flera,
ökas de nämnda procenttalen med tio

Rätt till särskild efterlevandepension
har en efterlevande make
under de närmare förutsättningar
och för den tid som anges i 8 kap.
6-10 §§.

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

för varje barn utöver det första; och
skall det sammanlagda barnpensionsbeloppet
fördelas lika mellan
barnen.

Föreslagen lydelse

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

6§

Omställningspension liksom hel
särskild efterlevandepension utgör
för år räknat, om det efter den försäkrade
finns barn som enligt 2 § har rätt
till pension efter honom, 20 och i
annat fall 40 procent av den förtidspension
eller ålderspension som anges
i 3 § första stycket.

7 §

Är någon för samma månad berät- Bestämmelserna i 8 kap. 12 § om
tigad till flera tilläggspensioner i form minskning av särskild efterlevande av

familjepension, utgives endast den pension som sammanträffar med an största

av dem eller, om samtliga eller nan förmån tillämpas även ifråga om

de största äro lika stora, en av dessa. särskild efterlevandepension enligt

Av lika stora änkepensioner utgives detta kapitel. Minskningen skall i

pensionen efter den sist avlidne första hand göras på tilläggspen mannen.

sionen.

8§

Om efterlevandepensionerna efter
en försäkrad sammantagna överstiger
den förtidspension eller ålderpension
som avses i 3 §, sätts efterlevandepensionerna
ned proportionellt så
att de tillsammans motsvarar denna
förtidspension eller ålderspension.

16 kap.

1 §9

Den som önskar pension skall göra ansökan hos allmän försäkringskassa i
enlighet med vad regeringen förordnar. Försäkringskassan skall dock utan
ansökan besluta om hel ålderspension till en hos kassan inskriven pensionsberättigad
från och med den månad han fyller 65 år, om han inte skriftligen
begärt annat.

Åtnjuter försäkrad sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård enligt
denna lag, må allmän försäkringskassa tillerkänna honom förtidspension
utan hinder av att han icke gjort ansökan därom. Detsamma skall gälla då
försäkrad åtnjuter sjukpenning, ersättning för sjukhusvård eller livränta
enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning
som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens
förordnande.

Åtnjuter försäkrad sjukbidrag el- Uppbär en försäkrad sjukbidrag
ler har handikappersättning eller eller har handikappersättning eller

vårdbidrag tillerkänts honom för be- vårdbidrag tillerkänts honom för begränsad
tid, må den tid varunder gränsad tid, får den tid för vilken

9 Senaste lydelse 1988:172.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sådan förmän skall utgå förlängas förmånen skall utgå förlängas utan

utan att ansökan därom gjorts. att ansökan har gjorts. Motsvarande

gäller i fråga om särskild efterlevandepension
som tillerkänts en efterlevande
för begränsad tid.

I den mån regeringen så förordnar må allmän försäkringskassa tillerkänna
den pensionsberättigade pension enligt denna lag utan hinder av att han icke

gjort ansökan därom.

För den försäkrades kostnader för
läkarundersökning och läkarutlåtande
vid ansökan om förtidspension,
handikappersättning eller vårdbidrag
skall ersättning utgå i enlighet
med vad regeringen förordnar.

Såsom villkor för rätt till förtidspension
eller handikappersättning
må föreskrivas att den försäkrade
skall under högst trettio dagar vara
intagen å visst sjukhus eller underkasta
sig undersökning av viss läkare.
Vad som sagts nu skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om rätt
till vårdbidrag. För den försäkrades
kostnader i anledning av sådan föreskrift
skall ersättning utgå i enlighet
med vad regeringen förordnar.

För kostnader för läkarundersökning
och läkarutlåtande vid ansökan
om förtidspension, handikappersättning,
vårdbidrag eller särskild efterlevandepension
skall ersättning lämnas
i enlighet med vad regeringen
förordnar.

Som villkor för rätt till förtidspension
eller handikappersättning får
föreskrivas att den försäkrade skall
under högst 30 dagar vara intagen på
visst sjukhus eller underkasta sig
undersökning av viss läkare. Motsvarande
gäller i fråga om rätt till
vårdbidrag och, såvitt gäller efterlevande,
särskild efterlevandepension.
För kostnader som uppstår med anledning
av en sådan föreskrift skall
ersättning lämnas i enlighet med vad
regeringen förordnar.

3§10

Innan beslut meddelas i fråga om
rätt till särskild efterlevandepension
skall försäkringskassan undersöka
om det finns skäl att vidta åtgärder för
att förbättra den efterlevandes möjlighet
att bereda sig inkomst genom
arbete. Finner försäkringskassan att
sådan åtgärd behövs, skall kassan se
till att den vidtas. Detta skall gälla
även vid omprövning av rätten till
särskild efterlevandepension.

Som villkor för rätt till särskild
efterlevandepension får uppställas att
den efterlevande skall genomgå yrkesinriktad
rehabilitering, arbetsmarknadsutbildning
eller annan utbildning
eller medverka vid annan
arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Ett
sådant villkor får även avse skyldig -

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

1(1 Förutvarande 3 § upphävd genom 1983:191

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

hel för den efterlevande att vara anmäld
som arbetssökande hos den
offentliga arbetsförmedlingen och att
anta erbjudet lämpligt arbete.

5 §

Ålderspension utgår från och med den månad varunder den försäkrade
fyller sextiofem år eller, om han önskar att pensionen skall börja utgå tidigare
eller senare, från och med den månad som angives i pensionsansökningen.

Förtidspension, barntillägg, handikappersättning
och vårdbidrag utgå
från och med den månad, varunder
rätt till förmånen inträtt. I fall
som avses i 1 § andra stycket utgår
dock förtidspension från och med
månaden näst efter den. då beslutet
om pension meddelats.

Familjepension utgår från och
med den månad då den försäkrade
avlidit eller, om han vid sin död
åtnjöt ålderspension eller förtidspension,
från och med månaden näst
efter den, varunder dödsfallet inträffat.

Inträder rätt till ålderpension eller
familjepension vid annan tidpunkt
än som åsyftas i första och tredje
styckena, utgår pensionen från och
med den månad, varunder rätten
inträtt.

Förtidspension, handikappersättning
och vårdbidrag utgår från och
med den månad då rätt till förmånen
inträtt. I fall sorn avses i 1 § andra
stycket utgår dock förtidspension
från och med månaden näst efter den
då beslutet om pension meddelats.

Efterlevandepension utgår från
och med den månad då den försäkrade
avlidit eller, om han vid sin död
uppbar ålderspension eller förtidspension,
från och med månaden näst
efter den då dödsfallet inträffat.

Inträder rätt till ålderspension eller
efterlevandepension vid annan
tidpunkt än som åsyftas i första och
tredje styckena, utgår pensionen
från och med den månad då rätten
inträtt.

Pension må ej utgå för längre tid tillbaka än tre månader eller, såvitt gäller
barnpension, två år före ansökningsmånaden.

Vid utbetalning av folkpension för förfluten tid till försäkrad, vars make
uppbär folkpension, skall pensionen så minskas, att det sammanlagda
beloppet för båda makarna motsvarar vad som skall utgå enligt 6 kap. 2 §
eller 7 kap. 4 §.

Frän det belopp som först förfaller
till betalning efter beslut om barnpension
enligt 8 kap. 5 § skall avdragas
vad som enligt 9 kap. I § utbetalats
i barntillägg för den tid som
pensionsbeloppet avser utöver vad
som skulle ha utgått om pensionsbeslutet
förelegat vid utbetalningen av
barntillägget. På motsvarande sätt
skall avdrag göras från barnpension
enligt 14 kap. 4 § för vad som utbetalats
med för högt belopp i änkepension
enligt 14 kap. 2 §.

Det belopp som först förfaller till
betalning efter beslut om barnpension
enligt 14 kap. 2 § skall minskas
med vad som utbetalats i omställningspension
enligt 14 kap. 4 § eller
särskild efterlevandepension enligt 14
kap. 5 § för den tid som barnpensionsbeloppet
avser utöver vad som
skulle ha utgetts om beslutet om barnpension
förelegat vid utbetalningen
av omställningspensionen elter den
särskilda efterlevandepensionen.

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

Ändring av pension skall gälla från och med månaden näst efter den
varunder anledning till ändringen uppkommit.

Vad i 1 § första, andra och fjärde
styckena, 2 § samt 3 § första stycket
stadgas skall äga motsvarande tilllämpning
i fråga om ökning av pension.
I fall då ökning av pension
kräver ansökan av den pensionsberättigade
skall 5 § femte stycket äga
motsvarande tillämpning.

Vad i denna paragraf stadgas skall
ej äga tillämpning i fråga om ändring
av pension i anledning av förändring
av basbeloppet.

Försäkrad som åtnjuter förtidspension
enligt 7 kap. 1 § första stycket
är skyldig att, om hans arbetsförmåga
väsentligt förbättras, utan
oskäligt dröjsmål göra anmälan härom
hos allmän försäkringskassa.
Motsvarande skall beträffande försäkrad,
vars rätt till förtidspension
grundats på varaktig arbetslöshet, så
ock den som åtnjuter änkepension
eller förmån enligt 9 kap. gälla, om
förhållandena så ändras att rätten till
pensionen eller förmånen därav på -

Vad som föreskrivs i 1 § första,
andra och fjärde styckena samt 2 §
gäller även i fråga om ökning av
pension. I fall då ökningen kräver
ansökan av den pensionsberättigade
tillämpas 5 § femte stycket.

Vad som sägs i denna paragraf
skall inte tillämpas i fråga om ändring
av pension i anledning av förändring
av basbeloppet.

7 a §

Om möjligheten att bereda sig inkomst
genom arbete väsentligt förbättras
för en efterlevande som uppbär
särskild efterlevandepension,
skall pensionen dras in eller minskas
med hänsyn till förbättringen.

Kan det antas att förbättringen inte
kommer att bestå avsevärd tid, får
förordnas att den särskilda efterlevandepensionen
skall dras in eller
minskas endast för viss tid. Finns det
anledning att anta detta redan vid
prövning av ansökan om särskild
efterlevandepension, får förordnas
att pensionen helt eller delvis skall
hållas inne för viss tid. Ett förordnande
enligt detta stycke får avse en tid av
högst ett år.

Den som uppbär förtidspension
enligt 7 kap. 1 § första stycket eller
13 kap. 1 § första stycket första meningen
är skyldig att, om hans arbetsförmåga
väsentligt förbättras,
utan oskäligt dröjsmål göra anmälan
om det hos allmän försäkringskassa.
Motsvarande skall gälla den vars rätt
till förtidspension grundats på varaktig
arbetslöshet och den som uppbär
efterlevandepension eller förmån enligt
9 kap., om förhållandena ändras
så att rätten till pensionen eller för -

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

verkas. Är den försäkrade omyndig, månen påverkas. Är den försäkrade

åvilar anmälningsskyldigheten för- omyndig, åvilar anmälningsskyldig myndaren.

heten förmyndaren.

Underlåtes anmälan som avses i första stycket utan giltigt skäl, må
pensionen eller förmånen indragas för viss tid eller tills vidare.

Pensionsförmån utgår till och med
den månad, varunder den pensionsberättigade
avlidit eller rätten till
förmånen eljest upphört. Vårdbidrag
utgår till och med månaden före den
då barnet fyller sexton år.

Den som genom brottslig gärning
uppsåtligen bragt annan om livet
eller medverkat till brottet såsom i
3 kap. 4 eller 5 § strafflagen sägs äger
ej rätt till familjepension efter den
avlidne.

Familjepension må indragas eller
skäligen nedsättas, om den efterlevande
annorledes än i första stycket
sägs vållat dödsfallet genom handling,
för vilken ansvar genom lagakraftägande
dom ådömts honom.

Pensionsförmån utgår, om inte något
annat är särskilt föreskrivet, till
och med den månad då den pensionsberättigade
avlidit eller rätten
till förmånen annars upphört. Vårdbidrag
utgår till och med månaden
före den då barnet fyller 16 år.
Omställningspension och särskild efterlevandepension
utgår längst till
och med månaden före den då den
efterlevande fyller 65 är.

Den som genom brottslig gärning
uppsåtligen har berövat annan livet
eller medverkat till brottet enligt
23 kap. 4 eller 5 § brottsbalken har
inte rätt till efterlevandepension efter
den avlidne.

Efterlevandepension får dras in eller
skäligen sättas ned, om den efterlevande
på annat sätt än som sägs i
första stycket har vållat dödsfallet
genom handling, för vilken ansvar
ådömts honom genom dom som vunnit
laga kraft.

17 kap.

1 §"

Har en ersättning enligt denna lag eller enligt en annan författning betalats
ut av en allmän försäkringskassa eller en erkänd arbetslöshetskassa och
beviljas senare en annan ersättning retroaktivt enligt denna lag för samma tid
som den tidigare utbetalade ersättningen skall den retroaktiva ersättningen
minskas. Minskningen skall ske med det belopp som överstiger vad som
skulle ha utgetts om beslut om båda ersättningarna hade förelegat samtidigt.
Avräkningen mellan ersättningarna skall därvid ske månadsvis.

Om en försäkrad i väsentlig mån Om någon i väsentlig mån har fått

har fått sin försörjning genom social- sin försörjning genom socialbidrag

bidrag enligt 6 § socialtjänstlagen enligt 6 § socialtjänstlagen (1980:

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

11 Senaste lydelse 1983:191.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

(1980:620) får socialnämnden från
försäkringskassan uppbära retroaktivt
beviljad periodisk ersättning enligt
denna lag, till den del den motsvarar
vad socialnämnden har betalat
ut till den försäkrades samt hans
makes och minderåriga barns försörjning
för den tid som den retroaktiva
ersättningen avser.

I fråga om minskning av pension då
om yrkesskador gäller 2 §.

620) får socialnämnden från försäkringskassan
uppbära retroaktivt beviljad
periodisk ersättning enligt
denna lag, till den del den motsvarar
vad socialnämnden har betalat ut till
dennes samt hans makes och minderåriga
barns försörjning för den tid
som den retroaktiva ersättningen
avser.

livränta utgår enligt äldre lagstiftning

2 §

Äger pensionsberättigad rätt till livränta på grund av obligatorisk försäkring
jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, lagen om försäkring
för vissa yrkessjukdomar eller lagen om yrkesskadeförsäkring eller äger han
jämlikt annan lag eller särskild författning eller enligt regeringens förordnande
rätt till livränta, som bestämmes av eller utbetalas från riksförsäkringsverket,
minskas honom eljest tillkommande pension enligt vad nedan stadgas.
Motsvarande skall äga tillämpning i fall då livränta utgår enligt utländsk
lagstiftning om yrkesskadeförsäkring. Medför skada, för vilken livränta
börjat utgivas, återigen sjukdom som berättigar till sjukpenning, skall det
anses som om livränta utginge under sjukdomstiden. Har livränta eller del
därav eller livränta för viss tid utbytts mot ett engångsbelopp, skall anses som
om livränta utginge eller den utgående livräntan vore förhöjd med belopp
som enligt de vid utbytet tillämpade försäkringstekniska grunderna svarar
mot engångsbeloppet.

Folkpension och tilläggspension i form av förtidspension eller ålderspension
minskas med tre fjärdedelar av den pensionsberättigade för samma tid
tillkommande livränta såsom skadad; dock må avdrag å annan förtidspension
än hel sådan ske endast om skadan inträffat före den tidpunkt från vilken
pensionen utgår och avdrag å tilläggspension göras endast om den pensionsberättigade
ägt tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år vid den
tidpunkt då skadan inträffat.

Folkpension i form av ålderspension,
änkepension eller barnpension
ävensom tilläggspension i form av
änkepension eller barnpension minskas
med tre fjärdedelar av den
pensionsberättigade för samma tid
tillkommande livränta såsom efterlevande;
dock må avdraga tilläggspension
göras endast om den avlidne ägt
tillgodoräkna sig pensionspoäng för
minst ett år vid den tidpunkt då
skadan inträffat.

Minskning enligt denna paragraf
skall i första hand göras å tilläggspension.
Utan hinder av vad i paragrafen
stadgas skall folkpension alltid
utgå, i form av förtidspension

Folkpension i form av ålderspension
eller efterlevandepension samt
tilläggspension i form av efterlevandepension
minskas med tre fjärdedelar
av den livränta som den pensionsberättigade
för samma tid har rätt till
såsom efterlevande. Avdrag på tillläggspension
får dock göras endast
om den avlidne kunnat tillgodoräkna
sig pensionspoäng för minst ett år vid
den tidpunkt då skadan inträffat.

Minskning enligt denna paragraf
skall i första hand göras på tilläggspension.
Utan hinder av vad som
föreskrivs i paragrafen skall folkpension
alltid utgå, i form av förtidspen -

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller barnpension med minst en fjär- sion eller barnpension med minst en

dedel, i form av änkepension med fjärdedel och i form av ålderspen minst

hälften samt i form av ålders- sion med minst tre fjärdedelar av det

pension med minst tre fjärdedelar av belopp som annars skulle ha utgått.

belopp som eljest skolat utgå.

I fråga om samordning av pension med livränta som utgår enligt eller eljest
bestämmes med tillämpning av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
föreskrives i 4 kap. 4 § och 6 kap. 1 § sagda lag.

3 §

Vid tillämpning av 1 och 2 §§ tagas Vid tillämpning av 1 och 2 §§ tas

andra tillägg till pension än barntill- tillägg till pension inte i beaktande.

lägg ej i beaktande. Minskning av
folkpension enligt nämnda paragrafer
skall sist göras å barntillägg.

18 kap.

21 §12

En socialförsäkringsnämnd avgör frågor om rätt till

1. förtidspension med undantag av ärenden som avses i 7 kap. 1 § andra
stycket,

2. särskild efterlevandepension,

2. handikappersättning 3. handikappersättning,

3. vårdbidrag. 4. vårdbidrag.

Socialförsäkringsnämnden avgör även frågor om rätt till förmåner enligt

vad som föreskrivs i andra författningar.

Socialförsäkringsnämnden är beslutför då minst fyra ledamöter är närvarande.

I övrigt skall vad i 8—10 §§ föreskrivs med avseende på styrelse ha
motsvarande tillämpning med avseende på socialförsäkringsnämnden. Har
föredraganden från beslutet avvikande mening skall denna antecknas till
protokollet.

20 kap.

2 §13

Vid tillämpningen av bestämmelserna i 11 kap. 6 a § om försäkrad, som
vårdar barn, skall med barn som där sägs likställas fosterbarn.

Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 § och
11 kap. 6 a § likställas den, med vilken förälder är eller varit gift eller har
eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor.

Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 §
likställas den som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt
barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.

Har någon med socialnämndens
medgivande tagit emot ett utländskt
barn i sitt hem här i landet för vård
och fostran i adoptionssyfte, skall vid
tillämpning av bestämmelserna i 8
och 14 kap. om rätt till barnpension
barnet anses som barn till denne. I

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

12 Senaste lydelse 1986:140.

13 Senaste lydelse 1986:1138.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sådana fall anses barnet bosatt i Sverige,
om den blivande adoptivföräldern
var bosatt här i landet vid den
tidpunkt då han avled.

Enligt 2 § andra stycket lagen (1983:850) om undantag från vissa bestämmelser
i uppbördslagen (1953:272) m. m. skall ersättning som avses i nämnda
lag i vissa fall anses som inkomst av annat förvärvsarbete vid tillämpning av
denna lags bestämmelser om sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande
inkomst. Vid tillämpning av sistnämnda bestämmelser gäller
vidare vad som i 22 c § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare sägs om iakttagande av förhandsbesked.

Att ersättning enligt 14 och 15 §§ lagen (1983:1070) om arbete i
ungdomslag hos offentliga arbetsgivare är att betrakta som inkomst av
anställning vid tillämpning av bestämmelserna om sjukpenninggrundande
inkomst och pensionsgrundande inkomst framgår av 17 § nämnda lag.

3 §

Ersättning enligt denna lag må indragas eller skäligen nedsättas, om den
som är berättigad till ersättningen

a) uppsåtligen åsamkat sig sjukdom eller skada, som orsakat den utgift
eller nedsättning av arbetsförmågan, för vilken ersättning begäres;

b) ådragit sig sjukdomen eller skadan vid förövandet av handling, för
vilken ansvar genom lagakraftägande dom ådömts honom;

c) vägrar att underkasta sig undersökning av läkare eller att följa läkares
föreskrifter eller eljest gör sig skyldig till grov ovarsamhet ur hälsosynpunkt;

d) medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande
uppgift angående förhållande, som är av betydelse för rätten till ersättning.

Vägrar försäkrad utan giltig an- Vägrar en försäkrad utan giltig
ledning att underkasta sig åtgärd av anledning att underkasta sig åtgärd

beskaffenhet som avses i 2 kap. 11 § av beskaffenhet som avses i 2 kap.

må sjukpenning eller förtidspension 11 § får sjukpenning eller förtids helt

eller delvis tills vidare förvägras pension helt eller delvis tills vidare

honom, under förutsättning att han förvägras honom, under förutsätt erinrats

om denna påföljd. ning att han erinrats om denna på följd.

Motsvarande skall gälla ifråga
om särskild efterlevandepension, om
den efterlevande utan giltig anledning
vägrar att följa ett villkor som uppställts
med stöd av 16 kap. 3 §.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2. I fall då rätt till familjepension grundas på dödsfall som har inträffat före
ikraftträdandet gäller fortfarande äldre bestämmelser om sådan pension, i
den mån inte något annat sägs nedan.

3. De nya bestämmelserna om barnpension i 5 kap. 4 § första stycket c),
8 kap. 2 och 3 §§, 14 kap. 2 §, 16 kap. 8 § samt 17 kap. 1 § gäller även i fall
då rätten till barnpension grundas på dödsfall som har inträffat före
ikraftträdandet.

Om ett barn, som har fyllt 18 år vid ikraftträdandet, har rätt till
barnpension från tilläggspensioneringen vid utgången av år 1989 men inte
uppfyller villkoren för rätt till sådan pension enligt 14 kap. 2 § i dess nya
lydelse, skall i stället för den bestämmelsen tillämpas 14 kap. 4 § i dess äldre
lydelse.

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

4. Finns det efter den avlidne någon som är berättigad till änkepension
enligt äldre bestämmelser, skall med avseende på barnpension efter den
avlidne gälla vad som sägs i andra och tredje styckena.

Utges folkpension i form av änkepension till en kvinna, som är mor till
barnet eller har varit gift med barnets far eller har eller har haft barn med
denne, och sammanbor barnet stadigvarande med kvinnan, skall vid
tillämpning av 8 kap. 3 § i dess nya lydelse änkepensionen likställas med den
tilläggspension barnet får i form av barnpension. Om i ett sådant fall flera
barn är berättigade till barnpension efter den avlidne, fördelas vid avräkningen
änkepensionen lika mellan barnen. Vad som nu sagts gäller dock inte i
fråga om barnpension till barn som får sådan pension efter båda föräldarna.

Föreligger med stöd av punkt 5 rätt till tilläggspension i form av
änkepension efter en försäkrad, skall vid beräkningen av tilläggspension i
form av barnpension efter denne tillämpas 14 kap. 5 § i dess äldre lydelse i
stället för 14 kap. 3 § i dess nya lydelse. I fall som avses i detta stycke gäller
fortfarande 16 kap. 5 § sjunde stycket i dess äldre lydelse.

5. 1 fråga om rätt till efterlevandepension för efterlevande kvinnor som är
födda år 1944 eller tidigare gäller fortfarande, i den mån inte något annat
föreskrivs i punkt 8, äldre bestämmelser om änkepension i stället för de nya
bestämmelserna om efterlevandepension, även om dödsfallet inträffar efter
ikraftträdandet. En förutsättning för detta är att kvinnan vid utgången av år
1989 var gift med den man efter vilken änkepensionen skall utbetalas eller,
såvitt gäller folkpension i form av änkepension, att hon då sammanbodde
med honom under sådana förhållanden som avses i 8 kap. 2 § i dess äldre
lydelse.

6. I fråga om rätt till efterlevandepension för efterlevande kvinnor som är
födda år 1945 eller senare gäller, förutom de nya bestämmelserna om
efterlevandepension, följande, om dödsfallet inträffar efter ikraftträdandet.
Om en sådan kvinna vid utgången av år 1989 uppfyller villkoren för rätt till
folkpension resp. tilläggspension i form av änkepension enligt 8 kap. 1 §
första stycket, 2 § och 3 § första stycket resp. 14 kap. 2 § första och andra
styckena i dessa lagrums äldre lydelse, har hon dessutom rätt till änkepension
efter mannen enligt vad som sägs i andra-fjärde styckena.

En kvinna som avses i första stycket har rätt till tilläggspension i form av
änkepension enligt 14 kap. i dess äldre lydelse. Pensionen utges i detta fall
med belopp som motsvarar vad som skulle ha utgetts till kvinnan om mannen
hade avlidit vid utgången av år 1989. Härvid skall dock, om mannen vid
denna tidpunkt inte var berättigad till ålderspension, vid tillämpning av 14
kap. 3 § i dess äldre lydelse änkepensionen alltid beräknas på grundval av
den förtidspension som skulle ha utgetts till mannen om denne blivit
berättigad till hel sådan pension vid utgången av år 1989 och pensionen då
hade beräknats med tillämpning av 13 kap. 3 §.

En kvinna som avses i första stycket har rätt till folkpension i form av
änkepension enligt 8 kap. i dess äldre lydelse. Sådan folkpension utges i
förhållande till det antal år för vilka den avlidne mannen vid beräkning enligt
andra stycket av tilläggspension i form av änkepension efter honom
tillgodoräknas pensionspoäng. Tillgodoräknas därvid pensionspoäng för
minst 30 år, utges folkpension i form av änkepension med belopp som avses i
8 kap. 4 § i dess äldre lydelse. I annat fall utges pensionen med så stor andel
av en sålunda beräknad änkepension som svarar mot förhållandet mellan det
antal år för vilka pensionspoäng tillgodoräknas mannen och talet 30. Var den
avlidne mannen född år 1923 eller tidigare skall vid tillämpningen av detta
stycke i stället för talet 30 användas det tal som följer av 15 kap. 1 eller 1 a §.

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

I fall som avses i första—tredje styckena gäller fortfarande äldre bestämmelser
om änkepension.

7. Är någon för samma månad berättigad såväl till folkpension i form av
änkepension enligt äldre bestämmelser som till folkpension i form av
omställningspension eller särskild efterlevandepension, utges endast den
sistnämnda förmånen samt, om änkepensionen är större, sådan pension i den
mån den överstiger omställningspensionen eller den särskilda efterlevandepensionen.
Detsamma gäller om någon för samma månad är berättigad såväl
till tilläggspension i form av änkepension enligt äldre bestämmelser som till
tilläggspension i form av omställningspension eller särskild efterlevandepension.

Vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket skall, om kvinnan
uppskjuter uttaget av ålderspension till en senare tidpunkt än från och med
den månad då hon fyller 65 år, hänsyn tas till den tilläggspension i form av
ålderspension som skulle ha utgått om rätt därtill hade inträtt från och med
nämnda månad. Vidare skall, då kvinnan gjort undantagande från försäkringen
för tilläggspension, hänsyn tas till den tilläggspension i form av
ålderspension som skulle ha utgått om undantagande inte skett. Motsvarande
skall gälla då pensionspoäng enligt 11 kap. 6 § första stycket inte
tillgodoräknats kvinnan på grund av underlåten avgiftsbetalning.

9. Om en kvinna, som avses i punkt 6 och som har rätt till tilläggspension i
form av änkepension enligt äldre bestämmelser, för samma månad får
tilläggspension i form av ålderspension, utges änkepensionen endast i den
mån den överstiger ålderspensionen. Härvid tillämpas bestämmelserna i
punkt 8 andra stycket.

10. Om en kvinna har beviljats tilläggspension i form av änkepension före
ikraftträdandet och denna dragits in före ikraftträdandet till följd av att hon
ingått äktenskap, skall vid tillämpning av punkt 2 och 14 kap. 2 § tredje
stycket i dess äldre lydelse gälla att änkepensionen på nytt skall börja utgå
även i fall då det nya äktenskapet upplöses efter att ha bestått i fem år eller
mer, dock under förutsättning att detta äktenskap ingåtts efter den dag då
mannen fyllde 60 år.

11. I fall då rätt till barntillägg föreligger för december 1989 gäller
fortfarande äldre bestämmelser om denna förmån.

12. I fråga om hustrutillägg som utgår efter ikraftträdandet gäller fortfarande
10 kap. 4 § andra stycket i dess äldre lydelse.

13. Även om annat har bestämts i en överenskommelse som före
ikraftträdandet har träffats med annan stat med stöd av 20 kap. 15 §,
tillämpas de nya bestämmelsma i 5 kap. 4 § första stycket c) i fråga om rätt till
barnpension vid bosättning i Sverige.

14. Nämns i en lag eller annan författning änkepension enligt lagen om
allmän försäkring skall, om inte annat framgår av omständigheterna, därmed
avses sådan änkepension som övergångsvis utges med stöd av punkt 2,5 eller
6.

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring1

dels att 5 kap. 12-14 §§ skall upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 5 kap. 3, 8 och 11 §§ skall utgå,

dels att 5 kap. 2-11 §§, 6 kap. 1 och 7 §§, 8 kap. 4 § samt rubriken närmast
före 5 kap. 6 § skall ha följande lydelse,

dels att rubrikerna närmast före 5 kap. 9 och 12 §§ skall sättas närmast före 5
kap. 4 resp. 10 §.

Nuvarande lydelse

Har försäkrad avlidit till följd
arbetsskada, utgår livräntor till hans
efterlevande enligt detta kapitel.

Uppbar den försäkrade livränta
enligt 4 kap. med anledning avförlust
av arbetsförmågan till följd av skadan,
grundas livränta efter honom på
hans egen livränta. Livränta efter
annan försäkrad grundas på vad som
enligt 4 kap. skulle ha utgjort livränta
till honom vid förlust av arbetsförmågan,
om sådan livränta skulle ha
börjat utgå vid tiden för dödsfallet.

Till grund för beräkning av livränta
till efterlevande lägges även pension,
livränta eller annan ersättning
som utgick till den försäkrade med
anledning av tidigare arbetsskada, i
den mån det är skäligt.

Livränta till efterlevande får ej
grundas på högre belopp än som
motsvarar sju och en halv gånger
basbeloppet vid den försäkrades död.

Föreslagen lydelse

i kap.

2 §

av Om en försäkrad har avlidit till
följd av arbetsskada, har hans efterlevande
rätt till livränta enligt detta
kapitel.

Livränta utges i form av barnlivränta
till den försäkrades efterlevande
barn och i form av omställningslivränta
och särskild efterlev andelivränta
till den försäkrades efterlevande
make.

Med efterlevande make likställs i
fråga om rätt till omställningslivränta
och särskild efterlevandelivränta den
som, utan att vara gift, stadigvarande
sammanbodde med en icke gift försäkrad
vid dennes död och som tidigare
har varit gift med eller har eller
har haft eller då väntade barn med
den försäkrade.

Änka

Änka efter försäkrad har rätt till
livränta, om hon

1. har vårdnaden om och stadigvarande
sammanbor med barn under
16 år, som vid den försäkrades död
stadigvarande vistades i makarnas

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

1 Lagen omtryckt 1977:264.

Nuvarande lydelse

hem eller hos änkan, eller

2. hade fyllt 36 år vid den försäkrades
död.

Upphör rätt till livränta enligt första
stycket 1, skall vid bedömning av
rätt till livränta enligt 2 anses som om
den försäkrade avled vid den tidpunkt
då rätten till livränta enligt 1
upphörde.

Livränta till änka utgår med belopp
som, när den försäkrade efterlämnar
barn som har rätt till livränta
efter honom enligt denna lag, motsvarar
40 och i annat fall 45 procent
av ersättningsunderlag som sägs i 2 §.

Livränta enligt 3 § första stycket 2
till änka som ej hade fyllt 50 är vid
den försäkrades död eller vid den
tidpunkt som avses i 3 § andra stycket
minskas med en femtondel för varje
är som då återstod till 50 års ålder.

Änkas rätt till livränta upphör om
hon gifter om sig eller avsevärd tid
lever samman med man under äktenskapsliknande
förhållanden. Upplöses
äktenskapet inom fem år eller
upphör sammanlevnaden inom samma
tid, skall livräntan börja utgå på
nytt.

Med änka jämställd kvinna

I fråga om rätt till livränta jämställes
med änka kvinna som vid försäkrads
död

1. stadigvarande sammanbodde
med den försäkrade och
hade varit gift med honom eller
hade eller hade haft barn med
honom eller

Föreslagen lydelse

enligt 4 kap. skulle ha utgjort livränta
till honom vid förlust av arbetsförmågan,
om sådan livränta skulle ha
börjat utgå vid tiden för dödsfallet.

Till grund för beräkningen av livränta
till efterlevande läggs även pension,
livränta eller annan ersättning
som utgick till den försäkrade med
anledning av tidigare arbetsskada, i
den mån det är skäligt.

Livränta till efterlevande får inte
grundas pä högre belopp än som
motsvarar sju och en halv gånger
basbeloppet vid den försäkrades död.

Barn

Barn till en avliden försäkrad har
rätt till livränta för tid till och med den
månad då barnet fyller 18 år eller,
under de förutsättningar som anges i
8 kap. 2 § andra och tredje styckena
lagen (1962:381) om allmän försäkring,
längst till och med juni månad
det är dä barnet fyller 20 är.

Bestämmelserna i 20 kap. 2 § fjärde
stycket lagen om allmän försäkring
tillämpas även ifråga om rätt till
livränta enligt denna paragraf.

Livränta till ett efterlevande barn
utges med belopp som för år räknat
motsvarar 40 procent av det ersättningsunderlag
som anges i 3 §. Är
flera barn berättigade till livränta
efter den försäkrade, ökas det nämnda
procenttalet med 20 för varje barn
utöver det första och fördelas det
sammanlagda livräntebeloppet lika
mellan barnen.

Efterlevande make

Rätt till omställningslivränta har
efterlevande make under de närmare
förutsättningar och för den tid som
anges i fråga om omställningspension
i 8 kap. 4 och 5 §§ lagen (1962:381)
om allmän försäkring.

SRJ 1987/88:29

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

var havande med barn till honom
eller

2. annars levde samman med den
försäkrade sedan avsevärd tid under
äktenskapsliknande förhållanden.

Första stycket gäller ej om den
försäkrade eller kvinnan var gift.

Om kvinna som avses i 6 § har rätt
till underhållsbidrag från förutvarande
make, minskas livräntan till henne
med belopp som svarar mot bidraget.
Motsvarande gäller om kvinnan som
efterlevande till denne har rätt till
livränta, pension i annan form än
folkpension eller tilläggspension,
skadestånd eller annan sådan ersättning
som upphör att utgå, om hon
ingår nytt äktenskap. Avdrag göres
även för livränta efter man med vilken
kvinnan tidigare har levt samman
under äktenskapsliknande förhållanden.

Frånskild kvinna

Var försäkrad vid sin död skyldig
att utge lagstadgat periodiskt underhållsbidrag
till förutvarande hustru,
har hon rätt till livränta med belopp
som svarar mot bidraget, om hon

1. har vårdnaden om och stadigvarande
sammanbor med barn under
16 är, som vid den försäkrades död
stadigvarande vistades i dennes hem
eller hos henne, eller

2. hade fyllt 36 är vid den försäkrades
död.

Livränta enligt första stycket får,
när den försäkrade efterlämnar barn
som har rätt till livränta efter honom
enligt denna lag, motsvara högst 40
och i annat fall högst 45 procent av
ersättningsunderlag som sägs i 2 §.

Bestämmelserna i 3 § andra stycket
har motsvarande tillämpning i fråga
om livränta till frånskild kvinna.

Barn

Barn till avliden försäkrad har rätt
till livränta för tid till och med den

Föreslagen lydelse

Rätt till särskild efterlevandelivränta
har efterlevande make under de
närmare förutsättningar och för den
tid som anges i fråga om särskild
efterlevandepension i 8 kap. 6—10 §§
lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Vad som sägs om särskild efterlevandepension
i 16 kap. 2, 3 och
7 a §§ lagen om allmän försäkring
tillämpas även i fråga om särskild
efterlevandelivränta.

Omställningslivränta liksom hel
särskild efterlevandelivränta utges
med belopp som, när den försäkrade
även efterlämnar barn som har rätt
till livränta efter honom enligt denna
lag, för år räknat motsvarar 20 och i
annat fall 45 procent av det ersättningsunderlag
som anges i 3 §.

Bestämmelserna i 8 kap. 12 § tagen
(1962:381) om allmän försäkring till -

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

månad dä barnet fyller 19 år. Om
barnet efter den tidpunkten till följd
av sjukdom eller av annan dylik
orsak ej kan försörja sig, utgår livräntan
även för sådan tid, dock längst till
och med den månad då barnet fyller
21 år.

Hade den försäkrade genom avtal
som sägs i 7 kap. 7 § andra stycket
föräldrabalken åtagit sig att till barnet
utge underhållsbidrag i form av engångsbelopp,
har barnet rätt till livränta
i den mån denna överstiger en
livränta som har köpts eller kunnat
köpas åt barnet för engångsbeloppet.

Efterlevande makes barn jämställes
med barn tillförsäkrad ifråga om
rätt till livränta, om barnet stod under
makens vårdnad.

Livränta utgår till varje barn med
belopp som motsvarar 20 procent av
ersättningsunderlag som sägs i 2 §,
om den försäkrade efterlämnar änka
eller kvinna som avses i 6 §. 1 annat
fall utgör livränta för ett barn 40
procent av nämnda underlag. Är i
sådant fall flera barn berättigade till
livränta, ökas procenttalet 40 med 20
för varje barn utöver det första och
fördelas det sammanlagda livräntebeloppet
lika mellan barnen.

Förälder

Förälder till avliden försäkrad som
till följd av dödsfallet kommer att
sakna behövligt underhåll har rätt till
livränta med skäligt belopp, dock
högst med belopp som motsvarar 20
procent av ersättningsunderlag som
sägs i 2 §.

Föreslagen lydelse

lämpas även ifråga om särskild efterlevandelivränta
enligt denna lag.
Minskning som där sägs skall, om
den efterlevande samtidigt har rätt till
särskild efterlevandepension enligt
lagen om allmän försäkring, i första
hand göras på den särskilda efterlevandelivräntan.

Gemensamma bestämmelser

Om en försäkrad har blivit borta
under resa eller i annat sammanhang
och det kan antas att han har avlidit
till följd av arbetsskada, har hans
efterlevande rätt till livränta. Som
villkor för utbetalning av livränta får
dock krävas förklaring på heder och
samvete av efterlevande att denne
saknar varje underrättelse om den
försäkrade. 1 fråga om omyndig får
sådan förklaring krävas från förmyndaren.
Förklaring kan också infordras
av en god man eller förvaltare
som har förordnats enligt föräldrabalken.

Visar det sig sedermera att den
försäkrade är vid liv eller att han har
avlidit av någon annan orsak än
arbetsskada, upphör rätten till livränta.

Överstiger livräntorna till de efterlevande
efter en försäkrad sammantagna
det ersättningsunderlag som
anges i 3 §, sätts livräntorna ned
proportionellt så att de tillsammans
motsvarar detta underlag.

Bestämmelserna i 16 kap. 1 § för -

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

5 Riksdagen 1987188. II sami. Nr29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sta, tredje och femte styckena, 5 §
femte och sjunde styckena samt 8 och
9 §§ lagen (1962:381) om allmän
försäkring tillämpas även i fråga om
livränta enligt detta kapitel.

6 kap

1 §2

Är någon som har rätt till livränta Är någon som har rätt till livränta

enligt 4 eller 5 kap. samtidigt berätti- enligt 4 eller 5 kap. samtidigt berättigad
till folkpension eller tilläggspen- gad till folkpension eller tilläggs sion

i form av förtidspension eller pension i form av förtidspension el familjepension

enligt lagen ler efterlevandepension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring (1962:381) om allmän försäkring

med anledning av den inkomstför- med anledning av den inkomstförlust
som har föranlett livräntan, ut- lust som har föranlett livräntan, utgår
livräntan endast i den mån den går livräntan endast i den mån den

överstiger pensionen. överstiger pensionen.

Har delpension utgått till någon som tillerkänns livränta enligt 4 kap. och
avser livräntan samma inkomstförlust som delpensionen, får livränta för
förfluten tid utges endast i den mån den överstiger den delpension som utgått
för samma tid.

Livränta enligt 5 kap. till änka eller
kvinna som avses i 5 kap. 6 § utgår
från och med den månad under vilken
hon fyller 65 år endast i den män
hon ej har rätt till folkpension i form
av ålderspension och tilläggspension
i form av änkepension med belopp
som motsvarar en livränta som är
beräknad på 65 procent av livränteunderlaget
enligt 5 kap. 2 §. Bestämmelserna
i 4 kap. 4 § tredje stycket
har därvid motsvarande tillämpning.

Första stycket gäller även i fråga om pension som enligt utländskt system
för social trygghet utgår med anledning av arbetsskadan.

Om den försäkrade till följd av underlåten avgiftsbetalning ej har
tillgodoräknats pensionspoäng enligt 11 kap. 6 § lagen om allmän försäkring
för år efter det då arbetsskadan har inträffat, skall vid tillämpning av denna
paragraf och 4 kap. 4 § hänsyn tas till den tilläggspension som skulle ha utgått
om avgift hade erlagts.

Bestämmelserna i 3 kap. 17 §, 10
kap. 4 §, 16 kap. 11 § och 20 kap.
3-7 §§ lagen (1962:381) om allmän
försäkring om förmåner som sammanträffar,
indragning och nedsättning
av ersättning i vissa fall, återbetalningsskyldighet,
preskription, ut -

§3

Bestämmelserna i 3 kap. 17 §, 10
kap. 4 § första stycket, 16 kap. 11 §
och 20 kap. 3-7 §§ lagen (1962:381)
om allmän försäkring om förmåner
som sammanträffar, indragning och
nedsättning av ersättning i vissa fall,
återbetalningsskyldighet, preskrip -

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

2 Senaste lydelse 1983:192.

3 Senaste lydelse 1985:1001.

Föreslagen lydelse

tion, utmätningsförbud och rätt till
skadestånd har motsvarande tilllämpning
i fråga om ersättning från
arbetsskadeförsäkringen.

Vad som sägs i 17 kap. 1 § lagen om allmän försäkring tillämpas även i
fråga om ersättning från arbetsskadeförsäkringen.

Nuvarande lydelse

mätningsförbud och rätt till skadestånd
har motsvarande tillämpning i
fråga om ersättning från arbetsskadeförsäkringen.

8 kap.

4 §4

Ärende angående livränta till den
försäkrade och i annat ärende uppkommen
fråga huruvida den försäkrade
har ådragit sig arbetsskada till
följd av annat än olycksfall skall i
försäkringskassa avgöras av socialförsäkringsnämnd.
Regeringen får
dock meddela föreskrifter om behörighet
för tjänsteman hos försäkringskassan
att avgöra ärenden som
är av enkel beskaffenhet och inte
angår livränta till den försäkrade.

Ärende angående livränta till den
försäkrade, i annat ärende uppkommen
fråga huruvida den försäkrade
har ådragit sig arbetsskada till följd
av annat än olycksfall och ärende
angående särskild efterlevandelivränta
skall i försäkringskassa avgöras
av socialförsäkringsnämnd. Regeringen
får dock meddela föreskrifter
om behörighet för tjänsteman hos
försäkringskassan att avgöra ärenden
som är av enkel beskaffenhet
och inte angår livränta till den försäkrade
eller särskild efterlevandelivränta.

Omprövning av beslut som gäller fråga som avses i 3 kap. 5 § och 6 kap. 5 §
skall, om beslutet har fattats av tjänsteman, göras av socialförsäkringsnämnd.
Omprövning av beslut som tjänsteman fattat med stöd av föreskrifter
av regeringen enligt första stycket skall också göras av socialförsäkringsnämnd.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2. I fall då rätt till livränta till efterlevande grundas på dödsfall till följd av
en arbetsskada som har inträffat före ikraftträdandet gäller fortfarande äldre
bestämmelser om sådan livränta i den mån inte något annat sägs nedan.

3. De nya bestämmelserna om livränta till efterlevande barn i 5 kap. 4 §
första stycket gäller även i fall då rätten till livränta grundas på dödsfall till
följd av en arbetsskada som har inträffat före ikraftträdandet. Om ett barn,
som har fyllt 18 år vid ikraftträdandet, har rätt till livränta enligt 5 kap. vid
utgången av år 1989 men inte uppfyller villkoren för rätt till sådan livränta
enligt 5 kap. 4 § första stycket i dess nya lydelse, skall dock i stället för denna
bestämmelse tillämpas 5 kap. 9 § första stycket i dess äldre lydelse.

Vid dödsfall efter ikraftträdandet gäller de nya bestämmelserna i 5 kap. 4 §
andra stycket om rätt till livränta för ett utländskt barn som tagits emot här i
landet i adoptionssyfte även om arbetsskadan inträffat före ikraftträdandet.

4. Efterlämnar den avlidne änka eller med änka jämställd kvinna som är
berättigad till livränta enligt äldre bestämmelser skall, även om den
arbetsskada till följd av vilken den försäkrade avlidit inträffar efter ikraftträdandet,
vid bestämmandet av livränta till barn efter den försäkrade tillämpas
äldre bestämmelser i 5 kap. 10 § i stället för 5 kap. 5 § i dess nya lydelse.

5. I fråga om rätt till livränta för efterlevande kvinnor som är födda år 1944
eller tidigare gäller fortfarande äldre bestämmelser om livränta i 5 kap. 2-8

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

4 Senaste lydelse 1987:1322.

och 12-14 §§ samt 6 kap. 1 § även om den arbetsskada till följd av vilken den
försäkrade avlidit inträffar efter ikraftträdandet. I fråga om andra kvinnor än
de som avses i 5 kap. 8 § i dess äldre lydelse är dock en förutsättning för detta
att kvinnan vid utgången av år 1989 var gift med den man efter vilken
livräntan skall utbetalas eller då sammanbodde med honom under sådana
förhållanden som avses i 5 kap. 6 § i dess äldre lydelse.

6. I fall som avses i punkterna 2 och 5 tillämpas bestämmelserna i 10 kap.
4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i detta lagrums lydelse vid
utgången av år 1989.

7. Är någon för samma månad berättigad såväl till livränta såsom
efterlevande enligt äldre bestämmelser som till omställningslivränta eller
särskild efterlevandelivränta, utges endast den sistnämnda förmånen samt,
om efterlevandelivräntan enligt äldre bestämmelser är större, sådan livränta i
den mån den överstiger omställningslivräntan eller den särskilda efterlevandelivräntan.

8. I fråga om livränta till kvinnor, som är födda år 1945 eller senare och
som med stöd av punkt 6 i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:000) om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring uppbär änkepension enligt
lagen om allmän försäkring efter utgången av år 1989, gäller fortfarande 6
kap. 1 § i dess äldre lydelse, även om den arbetsskada till följd av vilken den
försäkrade avlidit inträffar efter ikraftträdandet.

9. Vid tillämpning av 6 kap. 1 § i dess äldre lydelse skall beträffande
tilläggspension i form av änkepension hänsyn tas till änkepensionen före
sådan samordning som avses i punkterna 8 och 9 i övergångsbestämmelserna
till lagen (1988:000) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension

Härigenom föreskrivs att 1, 2 och 5 §§ lagen (1962:392) om hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg till folkpension1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Hustrutillägg tillkommer för
tid före den månad, då hustrun fyller
sextiofem år, hustru till den, som
åtnjuter folkpension i form av ålderspension
eller förtidspension, därest
hustrun fyllt sextio år och själv ej
åtnjuter sådan folkpension och makarna
varit gifta minst fem år. När
särskilda skäl äro därtill, må hustrutillägg
utgå, oaktat hustrun ej fyllt
sextio år eller makarna varit gifta
kortare tid än fem år.

Föreslagen lydelse

Hustrutillägg utges under de
närmare förutsättningar som anges
nedan till kvinnor som är födda år
1934 eller tidigare. Rätt till hustrutilllägg
har en sådan kvinna för tid före
den månad då hon fyller sextiofem
år, om hon är hustru till någon som
uppbär folkpension i form av ålderspension
eller förtidspension. För
denna rätt förutsätts vidare att hustrun
har fyllt sextio år och själv inte
uppbär sådan folkpension och makarna
varit gifta minst fem år. När
det finns särskilda skäl, får hustrutillägg
utges även om hustrun inte har
fyllt sextio år eller makarna varit
gifta kortare tid än fem år.

Hustrutillägg skall, där ej annat följer av vad i 4 § stadgas, för år räknat
motsvara skillnaden mellan å ena sidan sammanlagda beloppet av folkpension
i form av hel ålderspension till två makar jämte två pensionstillskott till
ålderspension enligt lagen om pensionstillskott samt å andra sidan folkpension
i form av hel ålderspension till ogift jämte ett sådant pensionstillskott,
ålderspensionerna och pensionstillskotten beräknade för år och under
förutsättning att de börjat utgå från och med den månad varunder den
pensionsberättigade fyllt sextiofem år.

2 §2

Kommun skall utge kommunaltbostadstilläggtill
den, som
åtnjuter folkpension, i form av ålderspension,
förtidspension eller änkepension
och är mantalsskriven inom
kommunen, eller till där mantalsskriven
hustru som åtnjuter hustrutillägg.

1 Lagen omtryckt 1976:1014.

2 Senaste lydelse 1987:207.

Kommun skall utge kommunalt
bostadstillägg till den som
uppbär folkpension i form av ålderspension,
förtidspension, omställningspension
eller särskild efterlevandepension
och är mantalsskriven
inom kommunen eller till där mantalsskriven
hustru som uppbär hustrutillägg.
Kommunalt bostadstillägg
skall också utges till den som är
mantalsskriven inom kommunen och
uppbär folkpension i form av änkepension
med stöd av övergångsbestämmelserna
till lagen (1988:000)
om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring.

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Kommunalt bostadstillägg utgår enligt de grunder kommunen bestämmer,
dock lägst med belopp som beräknat per månad svarar mot den del av den
månatliga bostadskostnad, som enligt föreskrifter som regeringen meddelar
med stöd av 14 § andra stycket skall täckas av bostadstillägg för att
statsbidrag skall lämnas. Avvikelse från vad i 4 och 5 §§ stadgas må dock icke
äga rum, och för rätt till kommunalt bostadstillägg må ej fordras viss tids
bosättning inom kommunen eller uppställas annat därmed jämförligt villkor.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket
beslutar om grunder för beräkning av bostadskostnaderna i ärende enligt
denna lag. Regeringen äger meddela föreskrifter angående det högsta belopp
som må utgå i kommunalt bostadstillägg för pensionsberättigad, som är

bosatt i ålderdomshem eller därmed
Om kommuns beslut rörande
kommunalt bostadstillägg skola riksförsäkringsverket
och den allmänna
försäkringskassa, inom vars verksamhetsområde
kommunen är belägen,
ofördröjligen underrättas.

Med årsinkomst avses i denna lag
den inkomst, för år räknat, som
någon kan antagas komma att åtnjuta
under den närmaste tiden. Såsom
inkomst räknas icke allmänt barnbidrag,
folkpension, tilläggspension
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring till den del pensionen föranlett
minskning av pensionstillskott
enligt 3 § lagen (1969:205) om pensionstillskott
eller av barntillägg enligt
9 kap. 1 § sista stycket lagen om
allmän försäkring, livränta som avses
i 17 kap. 2 § nyssnämnda lag i
vad den enligt samma lagrum avdragits
från pension eller understöd som
någon på grund av skyldskap eller
svågerlag må vara föranledd att utgiva.
Som inkomst räknas icke heller
vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349) eller utbildningsbidrag
under arbetsmarknadsutbildning.
Vid inkomstberäkningen
skall för den som åtnjuter folkpension
i form av halv eller två tredjedelar
av hel förtidspension bortses från
ett belopp som motsvarar skillnaden
mellan

likställt hem.

Kommunen skall utan dröjsmål
underrätta riksförsäkringsverket och
den allmänna försäkringskassa, inom
vars verksamhetsområde kommunen
är belägen, om de beslutsom
fattas rörande kommunalt bostadstillägg.

§3

Med årsinkomst avses i denna lag
den inkomst, för år räknat, som
någon kan antas komma att få under
den närmaste tiden. Såsom inkomst
räknas inte allmänt barnbidrag, folkpension,
tilläggspension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring till
den del pensionen föranlett minskning
av pensionstillskott enligt 3 §
lagen (1969:205) om pensionstillskott
eller av barntillägg enligt
9 kap. 1 § sista stycket lagen om
allmän försäkring i detta lagrums
lydelse vid utgången av år 1989, livränta
som avses i 17 kap. 2 § nyssnämnda
lag i vad den enligt samma
lagrum avdragits från pension eller
understöd som någon på grund av
släktskap eller svågerlag kan vara
föranledd att utge. Som inkomst räknas
inte heller vuxenstudiebidrag enligt
studiestödslagen (1973:349) eller
lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd
för arbetslösa eller utbildningsbidrag
vid arbetsmarknadsutbildning.
Vid inkomstberäkningen
skall för den som uppbär folkpension
i form av halv eller två tredjedelar
av hel förtidspension bortses från
ett belopp som motsvarar skillnaden
mellan

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

3 Senaste lydelse 1985:755.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

a) ett för den försäkrade beräknat a) ett för den försäkrade beräknat

belopp av hel förtidspension jämte belopp av hel förtidspension jämte

däremot svarande pensionstillskott, däremot svarande pensionstillskott,

beloppet i förekommande fall beräk- beloppet i förekommande fall beräknat
med beaktande av bestämmel- nät med beaktande av bestämmelserna
i 17 kap. 2 § lagen om allmän serna i 17 kap. 2 § lagen om allmän

försäkring och försäkring och

b) den utgående förtidspensionen b) den utgående förtidspensionen

jämte pensionstillskott. jämte pensionstillskott.

Vid uppskattning av förmögenhets avkastning skall denna höjas med tio
procent av det belopp, varmed förmögenheten överstiger för den som är gift
sextiotusen kronor, och för annan sjuttiofemtusen kronor. Vid beräkning av
förmögenhet skall värdet av fastighet, som avses i 24 § 2 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) och som bebos av den pensionsberättigade, tas upp
till en fjärdedel av fastighetens taxeringsvärde. Detsamma skall gälla vid
beräkning av värdet av jordbruksfastighet, där den pensionsberättigade är
bosatt.

Värdet av naturaförmåner skall uppskattas efter regler, som fastställas av
regeringen.

I fråga om makar skall årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra
hälften av deras sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögenhet
beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda förmögenhet.

Årsinkomst avrundas för envar pensionsberättigad till närmast hela tiotal
kronor.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2. Äldre föreskrifter om hustrutillägg gäller fortfarande för kvinnor som
är födda år 1935 eller senare och som har rätt till sådant tillägg för december
1989. Om i fall som nu sagts hustrutillägg upphör att utgå efter ikraftträdandet,
föreligger inte längre rätt till en sådan förmån.

Sfi! 1987/88:29

Bilaga 1

4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott

Härigenom föreskrivs att 1,2,3 och 4 §§ lagen (1969:205) om pensionstillskott
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

Till folkpension i form av ålderspension,
förtidspension eller änkepension
utgår pensionstillskott enligt
denna lag.

Till folkpension i form av ålderspension,
förtidspension, omställningspension
eller särskild efterlevandepension
utgår pensionstillskott
enligt denna lag. Sådant tillskott utgår
också till folkpension i form av
änkepension, som uppbärs med stöd
av övergångsbestämmelserna till lagen
(1988:000) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

2§'

Pensionstillskottet till ålderspension
eller änkepension är fyrtioåtta
procent av basbeloppet enligt 1 kap.
6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring,
om inte annat följer av
bestämmelserna i andra och tredje
styckena.

Pensionstillskottet till ålderspension,
omställningspension, särskild
efterlevandepension eller änkepension
är fyrtioåtta procent av basbeloppet
enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
om inte annat följer av bestämmelserna
i andra och tredje styckena.

För den som har börjat att ta ut sin ålderspension tidigare eller senare än
den månad under vilken han fyller sextiofem år är pensionstillskottet det
belopp som framkommer om det i första stycket angivna procenttalet
minskas eller ökas i motsvarande mån som pensionen skall minskas eller ökas
enligt 6 kap. lagen om allmän försäkring.

Pensionstillskottet till änkepension,
som enligt 8 kap. 4 § andra
eller tredje stycket lagen om allmän
försäkring betalas ut med minskat
belopp, är det belopp som framkommer
om det i första stycket angivna
procenttalet minskas i motsvarande
mån. Pensionstillskottet till halv ålderspension
är hälften av det pensionstillskott
som angivits i första
eller andra stycket.

Pensionstillskottet till änkepension,
som enligt 8 kap. 4 § andra
eller tredje stycket lagen om allmän
försäkring i detta lagrums lydelse vid
utgången av år 1989 betalas ut med
minskat belopp, är det belopp som
framkommer om det i första stycket
angivna procenttalet minskas i motsvarande
mån. Pensionstillskottet
till halv ålderspension är hälften av
det pensionstillskott som angetts i
första eller andra stycket. För den
som har två tredjedelar av hel särskild
efterlevandepension eller halv sådan
pension eller har änkepension, som
med tillämpning av punkt 6 i övergångsbestämmelserna
till lagen
(1988:000) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring betalas
ut med viss andel av en oreduce -

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

1 Senaste lydelse 1983:961.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

rad sådan pension, är pensionstillskottet
motsvarande andel av det pensionstillskott
som angetts i första
stycket.

3 §2

Den som utöver folkpension har
tilläggspension i form av ålderspension,
änkepension eller förtidspension
har rätt till pensionstillskott
endast i den mån tilläggspensionen
inte uppgår till det belopp som följer
av 2 eller 2 a §.

Den som utöver folkpension har
tilläggspension i form av ålderspension,
änkepension, omställningspension,
särskild efterlevandepension eller
förtidspension har rätt till pensionstillskott
endast i den mån tillläggspensionen
inte uppgår till det
belopp som följer av 2 eller 2 a §.

4 §3

Vid tillämpning av 3 § skall, då
pensionspoäng enligt 11 kap. 6 §
första stycket lagen (1962:381) om
allmän försäkring på grund av underlåten
avgiftsbetalning inte tillgodoräknats
den försäkrade, hänsyn
tas till den tilläggspension, som skulle
ha utgetts om avgift erlagts. Därvid
skall inte beaktas sådan tillläggspension
som skulle ha utgetts
om avgift erlagts.

Vid tillämpning av 3 § skall, då
pensionspoäng enligt 11 kap. 6 §
första stycket lagen (1962:381) om
allmän försäkring på grund av underlåten
avgiftsbetalning inte tillgodoräknats
den försäkrade, hänsyn
tas till den tilläggspension, som skulle
ha utgetts om avgift erlagts. Därvid
skall inte beaktas sådan tilläggspension
i form av änkepension, omställningspension
eller särskild efterlevandepension
som skulle ha utgetts
om avgift erlagts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om pensionstillskott för tid före ikraftträdandet.

2 Senaste lydelse 1982:230.

3 Senaste lydelse 1988:173.

6 Riksdagen 1987/88.11 sami. Nr29

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott

Härigenom föreskrivs att 2, 4, 7 och 11 §§ lagen (1964:143) om bidragsförskott1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

2 §2

Bidragsförskott lämnas ej, om

a) vårdnadshavaren uppenbarligen
utan giltigt skäl underlåter att
vidtaga eller medverka till åtgärder
för att få underhållsbidrag eller faderskap
till barnet fastställt;

b) det föreligger grundad anledning
antaga att den underhållsskyldige
i vederbörlig ordning betalar fastställt
underhållsbidrag icke understigande
vad som skulle utgå i bidragsförskott
enligt 4 § första och andra
styckena;

c) det finnes uppenbart att den
underhållsskyldige annorledes sörjt
eller sörjer för att barnet erhåller
motsvarande underhåll.

Föreslagen lydelse

Bidragförskott lämnas inte, om

a) vårdnadshavaren uppenbarligen
utan giltigt skäl underlåter att
vidta eller medverka till åtgärder för
att få underhållsbidrag eller faderskap
till barnet fastställt;

b) det finns grundad anledning
anta att den underhållsskyldige i vederbörlig
ordning betalar fastställt
underhållsbidrag som inte understiger
vad som skulle utgå i bidragsförskott
enligt 4 § första stycket;

c) det är uppenbart att den underhållsskyldige
på något annat sätt sörjt
eller sörjer för att barnet får motsvarande
underhåll.

4 §3

Bidragsförskott utgör för år räknat fyrtio procent av det basbelopp som
enligt 1 kap.6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring har fastställts för året.
För det bidragsförskott som avser januari månad tillämpas dock det
basbelopp som gällde för det föregående året.

Skall bidragsförskott utgå iförhållande
till såväl fader som moder eller
är barnet berättigat till barnpension
enligt 8 kap. 5 § lagen om allmän
försäkring eller till bidrag enligt lagen
(1984:1096) om särskilt bidrag till
vissa adoptivbarn, utgör dock bidragsförskottet
trettio procent av det
basbelopp som anges i första stycket,
i det förstnämnda fallet i förhållande
till varje underhållsskyldig.

Föreligger grundad anledning antaga
att fastställt underhållsbidrag
betalas i vederbörlig ordning, utgör
bidragsförskottet skillnaden mellan
förskottsbelopp enligt första eller

Om det finns grundad anledning
anta att fastställt underhållsbidrag
betalas i vederbörlig ordning, utgör
bidragsförskottet skillnaden mellan
förskottsbelopp enligt första stycket

1 Lagen omtryckt 1976:277.

2 Senaste lydelse 1978:858.

3 Senaste lydelse 1986:1414.

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

andra stycket samt underhållsbidragets
belopp.

Om det underhållsbidrag som har
blivit fastställt uppenbarligen understiger
vad den underhållsskyldige
bör erlägga i bidrag, lämnas inte
bidragsförskott enligt första eller
andra stycket med högre belopp än
underhållsbidraget. I fall som avses
tredje stycket lämnas inget bidragsförskott.

Föreslagen lydelse

samt underhållsbidragets belopp.

Om det underhållsbidrag som har
blivit fastställt uppenbarligen understiger
vad den underhållsskyldige
bör erlägga i bidrag, lämnas inte
bidragsförskott enligt första stycket
med högre belopp än underhållsbidraget.
I fall som avses i andra
stycket lämnas inget bidragsförskott.

7 §

Sedan bidragsförskott sökts skall,
under förutsättning att den underhållsskyldiges
vistelseort är känd eller
kan utrönas, omedelbart till honom
avsändas meddelande om ansökningen
med föreläggande att, därest
han har något att anföra i anledning
av ansökningen, inom viss kort tid
muntligen eller skriftligen yttra sig. I
meddelandet skall tillika lämnas underrättelse
om stadgandena i 1 § första
och andra styckena, 2 § b) och c)
samt 4 § tredje stycket.

När försäkringskassan meddelat
beslut i ärendet, skall sökande och
vårdnadshavare skriftligen underrättas
om beslutet. Har förskott beviljats,
skall därvid lämnas underrättelse
om föreskrifterna i 12 och
13 §§. Beslut om bidragsförskott i
annat fall än som avses i 4 § tredje
stycket, skall skriftligen delges den
underhållsskyldige. Har förskott beviljats,
skall därvid lämnas underrättelse
om föreskrifterna i 2 § b) och c)
samt 16 §.

Sedan bidragsförskott sökts skall
försäkringskassan omedelbart sända
meddelande om ansökningen till den
underhållsskyldige under förutsättning
att hans vistelseort är känd eller
kan utrönas. Meddelandet skall innehålla
en uppmaning till den underhållsskyldige
att han skall yttra sig
muntligen eller skriftligen inom en
viss tid, om han har något att invända
mot ansökningen. I meddelandet
skall även lämnas underrättelse om
föreskrifterna i 1 § första och andra
styckena, 2 § b) och c) samt 4 §
andra stycket.

När försäkringskassan har meddelat
beslut i ärendet, skall sökande
och vårdnadshavare skriftligen underrättas
om beslutet. Har förskott
beviljats, skall därvid lämnas underrättelse
om föreskrifterna i 12 och
13 §§. Beslut om bidragsförskott i
annat fall än som avses i 4 § andra
stycket, skall skriftligen delges den
underhållsskyldige. Har förskott beviljats,
skall därvid lämnas underrättelse
om föreskrifterna i 2 § b) och c)
samt 16 §.

11 §5

Det åligger försäkringskassan att besluta om indragning av förskottet,
därest förutsättningarna för utgivande av förskott icke längre föreligga; dock
erfordras ej sådant beslut såframt bidragsförskott skall upphöra att utgå på
den grund att barnet fyllt aderton år eller avlidit. Försäkringskassan skall

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

4 Senaste lydelse 1986:1414.

5 Senaste lydelse 1986:1414.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

jämväl besluta om nedsättning av bidragsförskott, när bestämmelserna i
denna lag föranleda därtill.

Om barnet upphört att vara svensk medborgare eller bosatt i riket, må
försäkringskassan utan hinder därav besluta, att barnet i fortsättningen skall
åtnjuta bidragsförskott, därest det med hänsyn till omständigheterna skulle
framstå såsom oskäligt att indraga förskottet.

Beslut om indragning eller ned- Ett beslut om indragning eller nedsättning
av bidragsförskott skall sättning av bidragsförskott skall

skriftligen delges den underhålls- skriftligen delges den underhållsskyldige,
om det inte avser bidrags- skyldige, om det inte avser bidragsförskott
enligt 4 § tredje stycket. förskott enligt 4 § andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om bidragsförskott som avser tid före ikraftträdandet.

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

6 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1984:1095) om förlängt
bidragsförskott för studerande

Härigenom föreskrivs att 7 och 9 §§ lagen (1984:1095) om förlängt
bidragsförskott för studerande skall ha följande lydelse.

Sedan förlängt bidragsförskott
sökts skall försäkringskassan omedelbart
sända meddelande om ansökningen
till den underhållsskyldige,
under förutsättning att hans vistelseort
är känd eller kan utrönas.
Meddelandet skall innehålla en uppmaning
till den underhållsskyldige
att han skall yttra sig muntligen eller
skriftligen inom en viss tid, om han
har något att invända mot ansökningen.
I meddelandet skall även
anges vad som gäller om förlängt
bidragsförskott dels enligt 1—3 §§
och 4 § c) och d) denna lag, dels
enligt 4 § tredje stycket lagen
(1964:143) om bidragsförskott.

När försäkringskassan har meddelat
beslut i ärendet, skall barnet och
den förälder som barnet bor tillsammans
med skriftligen underrättas om
beslutet. Den underhållsskyldige
skall skriftligen delges beslutet i annat
fall än det som avses i 4 § tredje
stycket lagen (1964:143) om bidragsförskott.

Har förskott beviljats, skall underrättelse
lämnas till barnet och
den förälder som barnet bor tillsammans
med om vad som gäller i enlighet
med 10 § denna lag och 13 §
lagen (1964:143) om bidragsförskott.
1 annat fall än det som avses i
4 § tredje stycket samma lag skall
dessutom den underhållsskyldige
underrättas om föreskrifterna i 4 § c)
och d) i denna lag och 16 § lagen
(1964:143) om bidragsförskott.

Sedan förlängt bidragsförskott
sökts skall försäkringskassan omedelbart
sända meddelande om ansökningen
till den underhållsskyldige,
under förutsättning att hans vistelseort
är känd eller kan utrönas.
Meddelandet skall innehålla en uppmaning
till den underhållsskyldige
att han skall yttra sig muntligen eller
skriftligen inom en viss tid, om han
har något att invända mot ansökningen.
I meddelandet skall även
anges vad som gäller om förlängt
bidragsförskott dels enligt 1-3 §§
och 4 § c) och d) denna lag, dels
enligt 4 § andra stycket lagen
(1964:143) om bidragsförskott.

När försäkringskassan har meddelat
beslut i ärendet, skall barnet och
den förälder som barnet bor tillsammans
med skriftligen underrättas om
beslutet. Den underhållsskyldige
skall skriftligen delges beslutet i annat
fall än det som avses i 4 § andra
stycket lagen (1964:143) om bidragsförskott.

Har förskott beviljats, skall underrättelse
lämnas till barnet och
den förälder som barnet bor tillsammans
med om vad som gäller i enlighet
med 10 § denna lag och 13 §
lagen (1964:143) om bidragsförskott.
I annat fall än det som avses i
4 § andra stycket samma lag skall
dessutom den underhållsskyldige
underrättas om föreskrifterna i 4 § c)
och d) i denna lag och 16 § lagen
(1964:143) om bidragsförskott.

9 §2

Försäkringskassan skall dra in förskottet om förutsättningarna för det inte
längre föreligger. Särskilt beslut behövs dock inte när förskottet skall
upphöra vid juni månads utgång det år barnet fyller 20 år eller på grund av att

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

1 Senaste lydelse 1986:1415.

2 Senaste lydelse 1986:1415.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

barnet har avlidit. Försäkringkassan skall även sätta ned förskottet när
bestämmelserna i denna lag föranleder det.

Beslut om indragning eller nedsättning
av förskottet skall skriftligen
delges den underhållsskyldige,
om det inte gäller förskott som avses
i 4 § tredje stycket lagen (1964:143)
om bidragsförskott.

Beslut om indragning eller nedsättning
av förskottet skall skriftligen
delges den underhållsskyldige,
om det inte gäller förskott som avses
i 4 § andra stycket lagen (1964:143)
om bidragsförskott.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I enlighet med vad som föreskrivs i
denna lag lämnas särskilt bidrag av
allmänna medel till ett barn som är
adopterat av endast en person och
som är bosatt i Sverige. Lagen tilllämpas
dock inte om adoptionen har
avsett eget eller makes barn eller
makes adoptivbarn och inte heller
om barnet har rätt till barnpension pä
grund av bestämmelserna i 20 kap.

2 § fjärde stycket lagen (1962:381)
om allmän försäkring. Är barnet inte
svensk medborgare, tillämpas lagen
endast om också adoptivföräldern är
bosatt här i landet och antingen
denne eller barnet vistas här sedan
minst sex månader.

Ett barn som lämnar Sverige skall fortfarande anses bosatt här, om
utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Medföljande barn till den
som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för
arbetsgivarens räkning, skall under utsändningstiden anses bosatta i Sverige.

5 §'

Det särskilda bidraget utgör för år räknat fyrtio procent av det basbelopp
som enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring har fastställts för
året. För det bidrag som avser januari månad tillämpas dock det basbelopp,
som gällde för det föregående året.

Skall även utgå bidragsförskott enligt
lagen (1964:143) om bidragsförskott
eller förlängt bidragsförskott
enligt lagen (1984:1095) om förlängt
bidragsförskott för studerande eller
är barnet berättigat till barnpension
enligt 8 kap. 5 § lagen om allmän
försäkring, utgör dock det särskilda
bidraget trettio procent av det basbelopp
som anges i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om bidrag som avser tid före ikraftträdandet.

I enlighet med vad som föreskrivs i
denna lag lämnas särskilt bidrag av
allmänna medel till ett barn som är
adopterat av endast en person och
som är bosatt i Sverige. Lagen tilllämpas
dock inte om adoptionen har
avsett eget eller makes barn eller
makes adoptivbarn. Är barnet inte
svensk medborgare, tillämpas lagen
endast om också adoptivföräldern är
bosatt här i landet och antingen
denne eller barnet vistas här sedan
minst sex månader.

7 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1984:1096) om särskilt bidrag till vissa
adoptivbarn

Härigenom föreskrivs att 1 och 5 §§ lagen (1984:1096) om särskilt bidrag
till vissa adoptivbarn skall ha följande lydelse.

' Senaste lydelse 1986:1416.

8 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd

Härigenom föreskrivs att 24 § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 §2

Uppbär en stödtagare änke- eller
änklingspension eller annan ålderspension
än enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring eller mindre
än hel förtidspension, mindre än helt
sjukbidrag eiler halv ålderspension
enligt nämnda lag eller delpension
enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,
nedsätts det kontanta
arbetsmarknadsstödet med pensionsbeloppet.
En sådan nedsättning
skall inte göras med hänsyn till omställningspension
eller särskild efterlevandepension
enligt lagen om allmän
försäkring.

Uppbär stödtagare livränta från försäkringsinrättning på grund av yrkesskada
eller olycksfall, nedsättes stödet enligt grunderna i första stycket.

Ersättning understigande tio kronor för dag utbetalas ej. Brutet krontal
utjämnas till närmast högre krontal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

Uppbär stödtagare änke- eller
änklingspension eller annan ålderspension
än enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring eller mindre
än hel förtidspension, mindre än helt
sjukbidrag eller halv ålderspension
enligt nämnda lag eller delpension
enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,
nedsättes det kontanta
arbetsmarknadsstödet med
pensionsbeloppet.

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

' Lagen omtryckt 1982:433.

2 Senaste lydelse 1984:514.

9 Förslag till
Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 22 § 3 mom. taxeringslagen (1956:623)‘ skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

22 §

3 morn.2 Skattskyldig, som uppburit
folkpension, är med undantag
som anges i andra stycket skyldig att
utan anmaning avlämna självdeklaration
endast om hans bruttointäkt
av en eller flera förvärvskällor
under året varit större än belopp
motsvarande intäkten för skattskyldig,
som under beskattningsåret inte
haft annan intäkt än ålderspension
enligt 6 kap. 2 § första stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring och
pensionstillskott enligt 2 § lagen
(1969:205) om pensionstillskott. För
gift skattskyldig, som uppburit folkpension
med belopp som tillkommer
gift vars make uppbär folkpension,
beräknas intäkten med utgångspunkt
från en pension utgörande
78,5 procent av basbeloppet. För
övriga skattskyldiga beräknas intäkten
med utgångspunkt från en pension
utgörande 96 procent av basbeloppet.
Sistnämnda beräkningsgrund
gäller också för gift skattskyldig
som under viss del av beskattningsåret
uppburit folkpension med
belopp som tillkommer gift vars make
uppbär folkpension, och under
återstoden av året uppburit folkpension
med belopp som tillkommer gift
vars make saknar folkpension. Med
folkpension avses folkpension i form
av ålderspension, förtidspension,
änkepension och hustrutillägg. Som
folkpension räknas inte barnpension
eller vårdbidrag.

3 morn.2 Skattskyldig, som uppburit
folkpension, är med undantag
som anges i andra stycket skyldig att
utan anmaning avlämna självdeklaration
endast om hans bruttointäkt
av en eller flera förvärvskällor
under året varit större än belopp
motsvarande intäkten för skattskyldig,
som under beskattningsåret inte
haft annan intäkt än ålderspension
enligt 6 kap. 2 § första stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring och
pensionstillskott enligt 2 § lagen
(1969:205) om pensionstillskott. För
gift skattskyldig, som uppburit folkpension
med belopp som tillkommer
gift vars make uppbär folkpension,
beräknas intäkten med utgångspunkt
från en pension utgörande
78,5 procent av basbeloppet. För
övriga skattskyldiga beräknas intäkten
med utgångspunkt från en pension
utgörande 96 procent av basbeloppet.
Sistnämnda beräkningsgrund
gäller också för gift skattskyldig
som under viss del av beskattningsåret
uppburit folkpension med
belopp som tillkommer gift vars make
uppbär folkpension, och under
återstoden av året uppburit folkpension
med belopp som tillkommer gift
vars make saknar folkpension. Med
folkpension avses folkpension i form
av ålderspension, förtidspension,
änkepension, omställningspension,
särskild efterlevandepension och
hustrutillägg. Som folkpension räknas
inte barnpension eller vårdbidrag.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte om den skattskyldiges make är
skyldig att utan anmaning avlämna självdeklaration eller om den skattskyldige
har varit bosatt i riket endast en del av beskattningsåret. Bestämmelsen

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

1 Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.

2 Senaste lydelse 1986:1284.

gäller inte heller i fråga om ogift skattskyldig om hans skattepliktiga
förmögenhetstillgångar överstiger 90 000 kronor och i fråga om gift skattskyldig
om makarnas gemensamma skattepliktiga förmögenhetstillgångar
överstiger 180 000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas första gången vid
1991 års taxering.

SfU 1987/88:29

Bilaga 1

Skatteutskottets yttrande
1987/88:9 y

SfU 1987/88:29

Bilaga 2

om reformering av den allmänna försäkringens
efterlevandeförmånerm.m. (prop. 1987/88:171)

Till socialförsäkringsutskottet

Socialförsäkringsutskottet har hemställt att skatteutskottet avger yttrande
över vissa motioner som väckts med anledning av regeringens proposition
1987/88:171 om reformering av den allmänna försäkringens efterlevandeförmåner
m.m.

Skatteutskottet får anföra följande.

I proposition 1987/88:171 föreslår regeringen en reformering av efterlevandestödet.
Barnpensionernas roll förstärks, och stödet till efterlevande
vuxna görs könsoberoende och inriktas på situationer där det föreligger ett
behov som är en direkt följd av dödsfallet.

I flera av de nu aktuella motionerna yrkas att riksdagen ger regeringen till
känna att en förutsättning för reformen är att rätten till avdrag för
pensionsförsäkringspremier inte försämras. Sådana yrkanden framställs i
motionerna 1987/88:Sf43 av Nils Carlshamre m.fl. (m), 1987/88:Sf45 av
Göran Ericsson (m) och 1987/88:Sf49 av Charlotte Branting m.fl. (fp). I den
förstnämnda motionen yrkas vidare ett tillkännagivande om att avdrag för
premier för efterlevandeförsäkring bör medges utan begränsning och att
avdraget bör få utnyttjas av makar gemensamt. Ett liknande tillkännagivande
yrkas i motion 1987/88:Sf47 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m) som
anser att makars rätt till gemensamt avdrag bör avse pensionsförsäkringar
över huvud taget. I motion 1987/88:Sf50 yrkar Margit Gennser och Alf
Wennerfors (m) att riksdagen begär förslag om ändrade skatteregler så att
avdrag för pensionsförsäkringspremier alltid kan erhållas med upp till två
basbelopp mot nuvarande ett basbelopp. De begär också förslag om regler
för pensionssparande i bank på i huvudsak samma förmånliga skattevillkor
som sparande i pensionsförsäkringens form. Slutligen vill de att den tidigare
gällande rätten till avdrag för premie för kapitalförsäkring med 250 kr. för
ensamstående och 500 kr. för makar återinförs.

De nu gällande skattereglerna för den frivilliga pensioneringen har i
huvudsak fått sin form genom ett beslut av riksdagen 1975 som innebar en
skärpning av den då gällande fria avdragsrätten (prop. 1975/76:31, SkU 20).

Denna fria avdragsrätt för pensionsförsäkringar kunde i vissa fall utnyttjas
för andra syften än pensionering. Genom beslutet begränsades utrymmet för
avdrag för kostnad för frivillig pensionering till vad som normalt kunde anses
motsvara ett verkligt pensioneringsbehov. Utgångspunkten var pensionsskyddet
i de allmänna pensionsplaner som tillkommit genom överenskom- 83

melser mellan parterna på arbetsmarknaden, och avsikten var att det skulle
vara möjligt för alla att med obeskattade medel bygga upp en likvärdig
pensionsstandard. Avdragsutrymmet avpassades därför dels så att kostnader
för pensionering enligt allmän pensionsplan skulle vara avdragsgilla, dels så
att arbetsgivare som inte tillämpade allmän pensionplan och egenföretagare
och andra som ville skaffa sig pensionsskydd genom egen försäkring erhöll en
motsvarande avdragsrätt. För premie för egen pensionsförsäkring gäller
härefter och efter en justering 1978 (prop. 1977/78:64, SkU 46) att skattskyldig
som har arbetsinkomst av jordbruk eller rörelse medges avdrag med
högst 35 % av inkomster upp till 20 basbelopp och 25 % av inkomster i
skiktet upp till 30 basbelopp. Motsvarande gäller för den som har anställning
utan avtalsgrundad pensionsrätt. Den som har anställning med pensionsrätt
medges avdrag med högst 10 % av arbetsinkomsten. Härutöver gäller en
alternativregel om avdragsrätt med ett basbelopp jämte 30 % av inkomster
av jordbruk eller rörelse upp till en sammanlagd inkomst av tre basbelopp.
Denna regel infördes av praktiska skäl och för att jordbrukare och
rörelseidkare med små och varierande inkomster skulle kunna gå utanför de
generella ramarna.

1975 års beslut innebar inte någon ändring när det gällde avdrag för
premier för makes pensionsförsäkring. Denna avdragsrätt hade slopats
redan 1973 (prop. 1973:120, SkU 35) sedan det visat sig att den utnyttjats för
att kringgå särbeskattningen av arbetsinkomster.

Ett begränsat avdrag för premier för kapitalförsäkring medgavs fram till
1984 års taxering och avskaffades då av förenklingsskäl (prop. 1981/82:197,
SkU 60).

I januari 1986 har utredningen om beskattning av tjänstepensioner
presenterat betänkandet (SOU 1985:63) Tjänstepensioner - tryggande och
beskattning. I betänkandet föreslås i förenklingssyfte ändrade skatteregler
och civilrättsliga regler för tjänstepensioneringen. Betänkandet bereds för
närvarande i finansdepartementet. Skattereglerna för den frivilliga pensioneringen
ingår också i den översyn som pågår inom utredningen (Fi 1985:06)
angående en reformerad företagsbeskattning (URF) och kommittén (Fi
1987:07) angående en reformerad inkomstbeskattning (RINK).

Utskottet konstaterar att olika pensionsfrågor och därtill knutna beskattningsfrågor
är föremål för beredning inom regeringskansliet och för utredning
inom olika kommittéer. En utgångspunkt skall därvid vara att de
grundläggande avdragsvillkoren avseende premier för frivilliga pensionsförsäkringar
inte försämras. Frågan skall också ses i ett större sammanhang där
hänsyn tas både till behovet hos olika kategorier och individer att kunna
förstärka sitt pensionsskydd och till det allmänna kravet på rättvisa och
praktiskt rimliga skatteregler. Med vad utskottet anfört kan yrkande 2 i
motion Sf43 samt delvis yrkande 5 i motion Sf49 anses vara tillgodosedda.
Något särskilt tillkännagivande synes därför inte nödvändigt.

Beträffande övriga yrkanden anser utskottet att det nu inte finns skäl för
ändringar i de gällande reglerna och att det pågående utredningsarbetet bör
avvaktas. Utskottet avstyrker dessa yrkanden.

SfU 1987/88:29

Bilaga 2

SfU 1987/88:29

Bilaga 2

Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m)*, Kjell Johansson
(fp), Stig Josefson (c), Torsten Karlsson (s), Bo Lundgren (m), Britta Bjelle
(fp)*, Bruno Poromaa (s), Karl-Anders Petersson (c), Tommy Franzén
(vpk), Sverre Palm (s), Kjell Nordström (s). Gunnar Nilsson (s), Karl-Gösta
Svenson (m) och Sylvia Lindgren (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

Avvikande meningar

1. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren, och Karl-Gösta Svenson (allam) anser
att det sista stycket i utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Som utskottet tidigare anfört får inte de grundläggande avdragsreglerna
avseende premier för frivilliga pensionsförsäkringar försämras. Det finns i
vissa avseenden anledning att förbättra reglerna.

Utskottet anser att det särskilt med anledning av propositionens förslag är
av väsentlig vikt att förbättra möjligheterna för den som själv vill ordna ett
kompletterande försäkringsskydd. Utrymmet för avdrag bör generellt utökas
utöver det nuvarande som är ett basbelopp. Vidare bör avdrag medges
utan begränsning när det gäller premier för efterlevandeförsäkring och
möjligheten att erhålla avdrag för premie för makes pensionsförsäkring åter
införas. Rätt till pensionssparande i bank med samma skattemässiga villkor
som gäller för pensionsförsäkring bör införas.

Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna 1987/88:Sf43 yrkande 4
och 1987/88:Sf47 yrkande 3 samt tillstyrker att riksdagen med anledning av
motion 1987/88:Sf50 yrkandena 5 och 6 begär förslag om vidgad avdragsram
för pensionsförsäkringar och pensionssparande i bank.

2. Tommy Franzén (vpk) anser:

De nuvarande avdragsvillkoren för pensionsförsäkringar är alltför generösa.
Avdraget är inte rättvist då det till skillnad från underskottsavdrag inte är
värdemässigt begränsat och följaktligen fördelaktigast för höginkomsttagare,
som också i stor utsträckning torde utnyttja det för skatteplanering.
Avdragsrätten stiger alltså med ökande inkomster, något som enligt utskottets
mening är orimligt och ägnat att gynna den som har minst behov av att
utnyttja obeskattade medel för att förstärka sin pension. Att därför nu som
utskottets majoritet bestående av s, m, fp och c öppna för ännu generösare
avdragsregler är oacceptabelt. De förbättringar som är nödvändiga bör göras
inom ramen för den allmänna försäkringen och inte med individuella, privata
och skattesubventionerade lösningar, som i huvudsak gynnar dem med höga
inkomster. Vpk har i en motion som utskottet behandlat i annat sammanhang

Stockholm den 19 maj 1988
På skatteutskottets vägnar

(SkU 1987/88:25) yrkat att avdraget begränsas till ett halvt basbelopp och på
sikt slopas. Jag är fortfarande av denna uppfattning och avstyrker därför
samtliga nu aktuella motionsyrkanden.

SfU 1987/88:29

Bilaga 2

Av utskottet framlagt
förslag till ändring av 8. övergångsbestämmelserna till
regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring

Regeringens förslag
8. Om en kvinna, som avses i
punkt 5 och är född under något av
åren 1930-1944 samt har rätt till
tilläggspension i form av änkepension
enligt äldre bestämmelser, för
samma månad får tilläggspension i
form av ålderspension, utges änkepensionen
endast i den mån den
överstiger ålderspensionen. Kvinnan
har dock alltid rätt till änkepension
med sådant belopp att denna,
tillsammans med tilläggspensionen i
form av ålderspension, motsvarar
hälften av summan av kvinnans tilläggspension
i form av ålderspension
och den tilläggspension för
mannen som avses i 14 kap. 3 § i dess
äldre lydelse. Med stöd av denna
regel får emellertid inte utbetalas
tilläggspension i form av änkepension
med högre belopp än vad som
följer av 14 kap. 3 § i dess äldre
lydelse.

Utskottets förslag

8. Om en kvinna, som avses i
punkt 5 och är född under något av
åren 1930-1944 samt har rätt till
tilläggspension i form av änkepension
enligt äldre bestämmelser, för
samma månad får tilläggspension i
form av ålderspension, utges änkepensionen
endast i den mån den
överstiger ålderspensionen. Kvinnan
har dock alltid rätt till änkepension
med sådant belopp att denna,
tillsammans med tilläggspensionen i
form av ålderspension, motsvarar
viss andel av summan av kvinnans
tilläggspension i form av ålderspension
och den tilläggspension för
mannen som avses i 14 kap. 3 § i dess
äldre lydelse. Denna andel utgör 60
procent om kvinnan är född år 1930,
58 procent om kvinnan är född år
1931, 56 procent om kvinnan är född
år 1932, 54 procent om kvinnan är
född år 1933, 52 procent om kvinnan
är född år 1934 och 50 procent om
kvinnan är född under något av åren
1935-1944. Med stöd av denna regel
får emellertid inte utbetalas tillläggspension
i form av änkepension
med högre belopp än vad som följer
av 14 kap. 3 § i dess äldre lydelse.
Vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket skall, om kvinnan
uppskjuter uttaget av ålderspension till en senare tidpunkt än från och med
den månad då hon fyller 65 år, hänsyn tas till den tilläggspension i form av
ålderspension som skulle ha utgått om rätt därtill hade inträtt från och med
nämnda månad. Vidare skall, då kvinnan gjort undantagande från försäkringen
för tilläggspension, hänsyn tas till den tilläggspension i form av
ålderspension som skulle ha utgått om undantagande inte skett. Motsvarande
skall gälla då pensionspoäng enligt 11 kap. 6 § första stycket inte
tillgodoräknats kvinnan på grund av underlåten avgiftsbetalning.

SfU 1987/88:29

Bilaga 3

Innehållsförteckning SfU 1987/88:29

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motioner väckta med anledning av propositionen 2

Utskottet 6

Allmänna utgångspunkter 6

Nuvarande efterlevandepensionering 6

Behovet av en reformering av efterlevandepensioneringen 6

Utgångspunkter för en reformering av efterlevandepensioneringen
7

Huvuddragen i en reformerad efterlevandepensionering ... 8

Förmåner till efterlevande barn m.m 11

Nuvarande regler 11

Propositionen 11

Vuxna efterlevande 14

Nuvarande regler 14

Allmänt om de föreslagna förmånerna 16

Omställningspension 17

Särskild efterlevandepension 18

Övergångsregler 24

Barnpension 24

Vuxna efterlevande 25

Arbetsskadeförsäkringensefterlevandeförmåner 29

Hustrutillägget 30

Barntillägget 31

Information och utbildning 31

Uppföljning och utvärdering 32

Övriga ATP-frågor 32

Privata pensionsförsäkringar m.m 34

Hemställan 35

Reservationer

1. Nuvarande avdragsrätt för pensionsförsäkringar (vpk) 38

2. Framtida förbättringar av villkoren för pensionsförsäkringar
m.m. (m) 38

Särskilt yttrande

Tillgodoräknande av vårdår m.m. (c) 39

Bilagal I proposition 1987/88:171 framlagda lagförslag 40

Bilaga 2 Skatteutskottets yttrande 1987/88:9 y 83

Bilaga 3 Av utskottet framlagt förslag till ändring av 8. övergångsbestämmelserna
till regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring 87

gotab Stockholm 1988 15397