Socialförsäkringsutskottets
betänkande

1987/88:23

om förbättrat bilstöd till handikappade
(prop. 1987/88:99)

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1987/88:99 om förbättrat bilstöd till
handikappade samt sex med anledning av propositionen väckta motioner.

Dessutom behandlas ett flertal motioner från såväl den allmänna motionstiden
1986/87 som den allmänna motionstiden 1987/88 i vilka tas upp olika
frågor om bilstöd till handikappade.

I propositionen föreslås ett förbättrat statligt bidrag till handikappade för
anskaffning av motorfordon. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft
den 1 oktober 1988. Enligt förslaget skall det nya bilstödet omfatta fem
olika grupper av förflyttningshandikappade. Dessa är:

1. Handikappade under 65 år som är beroende av bil för att förvärvsarbeta
eller genomgå yrkesinriktad utbildning eller yrkesinriktad rehabilitering.

2. Handikappade under 65 år som beviljats bilstöd enligt punkt 1 men

som lämnar arbetsmarknaden med förtidspension eller beviljas sjukbidrag.

3. Andra handikappade än som nämnts under I och 2 i åldern 18-49 år,
under förutsättning att den handikappade själv skall bruka bilen som
förare.

4. Handikappade föräldrar med barn under 18 år.

5. Föräldrar med handikappade barn under 18 år.

Bilstödet omfattar tre olika bidrag: grundbidrag, anskaffningsbidrag och
anpassningsbidrag. Grundbidraget föreslås utgöra 50000 kr. Helt grundbidrag
föreslås utgå till grupperna 1 -3 och halvt bidrag till grupperna 4 och

5. Grundbidrag lämnas vid anskaffning av fordon oavsett inkomst. Anskaffningsbidraget
skall vara inkomstprövat. Anpassningsbidrag föreslås
kunna utgå för kostnader som uppkommer för en sådan ändring av eller
anordning på bilen som fordras för att den handikappade skall kunna bruka
den. Det nya bilstödet föreslås kunna lämnas i princip vart sjunde år.

Administrationen av bilstödet föreslås ankomma på riksförsäkringsverket
och de allmänna försäkringskassorna.

Utskottet tillstyrker propositionen i sin helhet och avstyrker bifall till
samtliga motioner.

Reservationer har avgivits enligt följande. Fp-ledamöterna har avgivit
reservationer till förmån för att bilstöd skall kunna utgå till förtidspensionärer
även över 49 års ålder och för att kravet på eget körkort för handikappade
över 18 år skall slopas. Vidare har c-ledamöterna avgivit reserva- 1

SfU

1987/88:23

1 Riksdagen 1987188. 11 sami. Nr 23

tioner till förmån för ett uttalande om att bilstödet på sikt bör utvidgas till SfU 1987/88:23
att omfatta alla förflyttningshandikappade upp till 65 års ålder samt för att
handikappade föräldrar med barn bör omfattas av personkretsen i grupp 2.

M-ledamöterna har avgivil reservation i fråga om rätt för den som blir
ålderspensionär att få behålla de skatteanknutna förmånerna under en
övergångsperiod. Slutligen har vpk-ledamoten avgivit reservationer till
förmån för en värdesäkring av grundbidraget och anskaffningsbidraget
samt för att bilstödet på sikt bör utgå i form av tekniskt hjälpmedel.

Till betänkandet har också fogats ett särskilt yttrande av m-ledamöterna
i fråga om bilstöd som alternativ till färdtjänst.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1987/88:99 föreslagit riksdagen

dels att anta förslagen till

1. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601),

2. lag om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon,

3. lag om upphävande av lagen (1960:603) om bidrag till vissa handikappade
ägare av motorfordon,

4. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

5. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

6. lag om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade,

dels att

7. godkänna de riktlinjer för ett nytt bilstöd till handikappade som
förordas i propositionen,

8. till Bilstöd till handikappade för budgetåret 1988/89 under femte
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 250800000 kr.

Lagförslag 5 har överlämnats till skatteutskottet för gemensam behandling
med i proposition 1987/88:113 framlagt förslag till lag om ändring i taxeringslagen.
Övriga lagförslag återfinns i bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1987/88:99

1987/88:Sfi6 av Birthe Sörestedt och Bo Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen angetts om
personkretsen som bör erhålla bilstöd.

1987/88:Sfi7 av Karin Israelsson m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts beträffande den fortsatta utbyggnaden av bilstödet för handikappade,

2. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som

anförts om möjligheter till bilstöd också efter 49 års ålder, 2

3. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som SfU 1987/88:23
anförts beträffande bilstöd till föräldrar med handikappade barn,

4. att riksdagen beslutar att handikappade föräldrar med barn skall
kunna få bilstöd enligt de grunder som angivits i motionen.

1987/88:Sfi8 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en plan för den fortsatta utbyggnaden
av bilstödet med slutmål att bil skall kunna utgå som tekniskt hjälpmedel,

2. att riksdagen beslutar att grundbidraget och anskaffningsbidraget skall
värdesäkras.

1987/88: Sfi9 av Ingvar Björk (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar införa särskilda övergångsbestämmelser av den
innebörd som redovisats i motionen,

2. att riksdagen beslutar att bilstöd skall kunna utgå även i vissa fall då
ägaren måste ta körkort i för vederbörande specialbyggd bil,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utformningen av anvisningarna till bilstöd.

1987/88:Sf20 av Nils Carlshamre m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den till det i
propositionen föreslagna bilstödet berättigade personkretsen bör vidgas till
att omfatta även föräldrar med handikappade barn över 18 år förutsatt att
barnet i fråga bor hos sina föräldrar,

2. att riksdagen beslutar att den som blir ålderspensionär och har kvarvarande
skatteanknutet bilstöd skall få behålla detta tills avvecklingstiden
gått till ända,

3. att riksdagen beslutar att det som ett alternativ eller komplement till
det nya, statliga stödet skall ges möjlighet för respektive färdtjänsthuvudman
att ge ett särskilt bilstöd efter avtal med vissa färdtjänstberättigade i
enlighet med vad i motionen anförts.

1987/88:Sf21 av Margareta Andrén m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande undantag från regeln om eget körkort,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående en översyn av sambandet mellan bilstöd och
handikappersättning,

3. att riksdagen beslutar införa en rätt till kreditgaranti för personer
berättigade till bilstöd,

4. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i denna del beslutar att
de som före 49 års ålder erhållit bilstöd skall kunna få detta förnyat så länge
de är under 65 år.

tl Riksdagen 1987188. II sami. Nr 23

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1987/88 SfU 1987/88:23

1987/88:Sf268 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett förbättrat bilstöd,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en skyndsam handläggning av förstärkt bilstöd till handikappade.

Motiveringen återfinns i motion So235.

1987/88: Sf339 av Jan Sandberg (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten att
införa ett kraftigt förbättrat bilstöd till handikappade.

Motiveringen återfinns i motion T439.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1986/87

1986/87:Sf212 av Anita Persson och Margareta Palmqvist (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om bilbidrag för icke förvärvsarbetande handikappade när det
statsfinansiella läget så tillåter.

Motiveringen återfinns i motion 1986/87: Sk510.

1986/87: Sf213 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om utvidgad personkrets vid bilstöd till handikappade,

7. att riksdagen beslutar att avsätta 70 milj. kr. för att göra det möjligt att
genomföra en utvidgning av personkretsen vid bilstöd,

1986/87: Sf233 av Margareta Mörck (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar
att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförs om
bilstöd till föräldrar med handikappade barn.

1986/87: Sf246 av Gunnel Jonäng (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till riksdagen om bilstöd
så att ett beslut kan träda i kraft den 1 juli 1987,

2. att riksdagen anvisar tillräckliga medel för det nya bilstödet i enlighet
med ovan citerade del av särskilt yttrande från de sakkunniga.

1986/87:Sf319 av Gunhild Bolander m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om en
samordning av bilstödet och anslaget till färdtjänst.

Motiveringen återfinns i motion So260.

1986/87: Sf338 av Elver Jonsson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär ett omedelbart nytt förslag beträffande
bilstödet till de handikappade i överensstämmelse med riksdagens tidigare
fattade principbeslut.

4

1986/87:Sf341 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas SfU 1987/88:23

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen sägs om översyn av färdtjänsten,

2. att riksdagen beslutar att personbil skall kunna medges som tekniskt
hjälpmedel till handikappade.

Motiveringen återfinns i motion T927.

Socialutskottet har yttrat sig över motionerna 1987/88: Sf20 yrkande 3 och
1986/87:Sf341 yrkande I. Socialutskottets yttrande, SoU 1987/88:7 y,
återfinns som bilaga 2 till betänkandet.

Utskottet

Inledning

Enligt nuvarande regler kan statligt bilstöd till handikappade utgå i form av
dels ett arbetsmarknadsanknutet bilstöd, dels vissa skatteanknutna bilstödsförmåner.
Genom det arbetsmarknadsanknutna bilstödet kan handikappade
erhålla bidrag med högst 35000 kr. för inköp av bil. Helt bidrag
lämnas vid årsinkomst under 63000 kr., medan ett reducerat bidrag lämnas
i inkomstintervallet 63000-78999 kr. Bidrag kan dessutom lämnas till
sådan ändring av eller anordning på bilen som behövs för att den handikappade
skall kunna bruka den.

De skatteanknutna bilstödsförmånerna omfattar bensinskattebidrag, befrielse
från vägtrafikskatt (fordonsskatt och kilometerskatt) och återbetalning
av försäljningsskatt. Grundförutsättningen för båda stödformerna är
att den handikappade är beroende av bil för att kunna förvärvsarbeta eller
genomgå utbildning.

Vidare förekommer andra stödformer såsom merutgifter för bil inom
handikappersättningen och färdtjänst.

Frågan om ett förbättrat bilstöd har under en följd av år behandlats av
utskottet, och riksdagen gav våren 1985 regeringen till känna att frågan om
ett utvidgat bilstöd borde utredas i syfte att lägga fram förslag som innebar
att bilstödet utvidgades till nya grupper. Arbetet borde ske med stor
skyndsamhet så att nya regler kunde träda i kraft den 1 januari 1986 (se
SfU 1984/85:22, res. 2 och rskr. 252).

Regeringen tillkallade därefter i januari 1986 en särskild utredare (S
1986:01) med uppdrag att utreda frågan om en utvidgning av personkretsen
för rätt till bilstöd. Utredaren avlämnade i december 1986 betänkandet (Ds
S 1986:11) Bilstöd åt handikappade.

I propositionen, som i huvudsak bygger på utredarens betänkande,
föreslås ett utvidgat statligt bidrag till handikappade för anskaffning av
motorfordon. Förslagen syftar i korthet till att ge fler handikappade rätt till
bilstöd, att förbättra själva stödet samt att få till stånd förenklingar av
stödet genom en ökad samordning. Det föreslagna nya bilstödet skall
kunna utgå till fem olika grupper av förflyttningshandikappade, och stödet
skall bestå av tre olika bidrag nämligen grundbidrag, anskaffningsbidrag 5

och anpassningsbidrag. Vidare föreslås att nytt bilstöd skall kunna lämnas SfU 1987/88:23
vart sjunde år. De nya bestämmelserna om bilstöd föreslås träda i kraft den
1 oktober 1988.

Utskottet kommer nedan att behandla de olika delarna i propositionen
jämte de motioner som väckts med anledning av propositionen. Vidare
kommer utskottet att behandla ett flertal motioner från såväl den allmänna
motionstiden 1986/87 som den allmänna motionstiden 1987/88 vilka berör
frågor om bilstöd till handikappade.

Personkretsen

1 propositionen föreslås att det nya bilstödet skall omfatta följande grupper: 1.

Handikappade under 65 år som är beroende av bil för att förvärvsarbeta
eller genomgå yrkesinriktad utbildning eller yrkesinriktad rehabilitering.

2. Handikappade under 65 år som beviljats bilstöd enligt punkt 1 men
som lämnar arbetsmarknaden med förtidspension eller beviljas sjukbidrag.

3. Andra handikappade än som nämnts under I och 2 i åldern 18—49 år,
under förutsättning att den handikappade själv skall bruka bilen som
förare.

4. Handikappade föräldrar med barn under 18 år.

5. Föräldrar med handikappade barn under 18 år.

Med handikappad avses den som på grund av varaktigt funktionshinder
har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller anlita allmänna
kommunikationer.

Beträffande handikappade ander 65 år sorn är beroende av bi! för att
förvärvsarbeta eller genomgå yrkesinriktad utbildning eller yrkesinriktad
rehabilitering (grupp 1) anförs i propositionen att liksom i dag bör handikappade
som är beroende av bil för att genom arbete få sin försörjning eller
för att skaffa sig utbildning med yrkesinriktning kunna erhålla bilstöd.

Bilstöd bör också kunna ges — i likhet med vad som sker i nuläget — till
handikappade som är beroende av bil för att genomgå yrkesinriktad rehabilitering.
I fråga om handikappade under 65 år som beviljats bilstöd enligt
punkt I men som lämnar arbetsmarknaden med förtidspension eller beviljas
sjukbidrag (grupp 2) konstateras i propositionen att för närvarande
gäller att handikappade som fått bilstöd av arbetsmarknadsskäl, men som
lämnar arbetsmarknaden med förtidspension eller beviljas sjukbidrag, inte
kan få bilstöd efter pensioneringen. Enligt föredragandens mening finns
starka skäl som talar för att en annan ordning bör gälla i framtiden. Särskilt
framhålls det förhållandet att förtidspensioneringen oftast leder till en
sämre ekonomisk situation och avsevärt färre sociala kontakter med omgivningen,
och med tanke på att det här gäller personer med varaktiga och
väsentliga förflyttningshandikapp är risken för social isolering särskilt stor.

I propositionen föreslås också att till denna grupp bör hänföras de som

uppbär det nuvarande arbetsmarknadsanknutna stödet och som lämnar 6

arbetsmarknaden med förtidspension sedan de nya bilstödsreglerna trätt i SfU 1987/88:23
kraft.

Den i grupperna 1 och 2 förordade personkretsen har inte föranlett några
motionsyrkanden, och utskottet har ingen erinran i detta avseende.

När det sedan gäller grupp 3 — andra handikappade än sorn nämnts
under I och 2 i åldern 18—49 år, under förutsättning att den handikappade
själv skall bruka bilen sorn förare — framhålls i propositionen att en
utvidgning av personkretsen för rätt till bilstödet är av stor handikappolitisk
betydelse. Därvid betonas det värde som bilen har för handikappade
som ett förflyttningshjälpmedel och vidare konstateras att det grundläggande
kriteriet för om stöd skall utgå bör vara behovet av bil, dvs. förekomsten
av ett varaktigt funktionshinder som medför väsentliga förflyttningssvårigheter.
Föredraganden anför att ur strikt handikappolitisk synvinkel
borde - med detta synsätt som grund - ett förslag om utvidgad
personkrets innefatta alla dem med sådana varaktiga funktionshinder som
medför väsentliga förflyttningssvårigheter, utan begränsningar i fråga om
ålder.

I propositionen framhålls att det nuvarande statsfinansiella läget emellertid
inte gör det möjligt att nu lägga fram ett förslag som innebär att alla
förflyttningshandikappade oavsett ålder får del av bilstödet. Kostnaderna
för ett sådant system skulle — särskilt med tanke på de påtagliga förbättringar
av stödet och på de förutsättningar beträffande inkomstnivåer som
förordas — bli alltför omfattande.

Mot denna bakgrund föreslås att den bidragsberättigade personkretsen
nu utvidgas till att omfatta personer i åldrarna 18-49 år med varaktiga
funktionshinder som medför väsentliga förflyttningssvårigheter, under förutsättning
att den handikappade själv skall bruka bilen som förare. De som
därmed kommer att kunna få ekonomiskt stöd för att inköpa bil är framför
allt yngre förtidspensionärer och personer som bedriver studier med teoretisk
inriktning. Skälen härtill är bl. a. att unga handikappade, i synnerhet
de som förtidspensionerats i mycket unga år, ofta har starkt begränsade
sociala kontakter. I många fall har de inte haft någon möjlighet alls att
förvärvsarbeta, vilket självfallet skapar ytterligare begränsningar i de sociala
kontakterna. De ökade möjligheterna till rörlighet, som bilen ger för
dessa personer, kommer att medföra en påtaglig förbättring i deras förutsättningar
att delta i samhällslivet och etablera kontakter med andra människor.
Tillgång till bil kan dessutom ha en betydande rehabiliterande
effekt, vilket på sikt kan skapa förbättrade förutsättningar för arbete och
utbildning.

Vidare påpekas i propositionen att avsikten är att den som erhåller
bilstöd i översta delen av det nu föreslagna åldersintervallet 18—49 år
kommer att kunna behålla sin bil även efter det att han fyllt 50 år. Något
återkrav av det bidrag som lämnats skall således inte ske på grund av att
vederbörande uppnår 50 års ålder. Detta innebär att den som erhåller
bilstöd vid exempelvis 48 års ålder kommer att kunna utnyttja den bil för
vilken bidrag lämnats under åtskilliga år efter det att han fyllt 50 år. Samma
princip bör gälla även inom de övriga bidragsberättigade grupperna.

I två motioner tas upp frågor som rör den nu aktuella gruppen. Karin 7

Israelsson m. fl. framhåller i motion Sfi7 att ett utvecklat bilstöd på sikt
leder till samhällsekonomiska vinster och att detta gäller i lika hög grad för
den grupp handikappade som inte haft arbete och är i åldern 49—65 år. Mot
denna bakgrund begär motionärerna i yrkande 1 ett tillkännagivande om
att även den angivna gruppen handikappade på sikt bör få rätt till bilstöd.
Motionärerna framhåller vidare att den som får bilstöd vid 43 års ålder med
de föreslagna reglerna kommer att gå miste om stöd när nästa stöd blir
aktuellt efter sju år, medan den som är yngre än 43 år kommer att få
förnyat stöd efter sju år. Enligt motionärerna innebär detta en orättvisa
mellan individer vars ålder endast skiljer några månader. Motionärerna
begär därför i yrkande 2 ett tillkännagivande om att reglerna bör tillämpas
på sådant sätt att den som har bilstöd inte omedelbart går miste om detta
vid 49 års ålder. I motion Sf21 av Margareta Andrén m. fl. begärs i yrkande
4 att riksdagen med avslag på regeringens förslag i denna del beslutar att de
som före 49 års ålder erhållit bilstöd skall kunna få detta förnyat så länge de
är under 65 år. I motionen begärs vidare i yrkande 1 ett tillkännagivande
om att undantag bör kunna göras från regeln om eget körkort även för
denna grupp.

Såsom framhålls i propositionen är en utvidgning av personkretsen för
rätt till bilstöd av stor handikappolitisk betydelse. Utskottet noterar därför
med tillfredsställelse att den bidragsberättigade personkretsen nu skall
vidgas till att omfatta även andra handikappade än dem som förvärvsarbetar
eller genomgår utbildning med yrkesinriktning. I likhet med föredragande
statsrådet anser utskottet att ett förslag om utvidgad personkrets - ur
strikt handikappolitisk synvinkel - borde innefatta alla förflyttningshandikappade
oavsett ålder. Kostnaderna för ett sådant bilstöd skulle dock bli
mycket omfattande, och i nuvarande statsfinansiella läge är en sådan
utvidgning enligt utskottets mening helt omöjlig. Utskottet är således inte
berett att förorda någon ändring av åldersgränsen 49 år för ifrågavarande
grupp. Inte heller anser utskottet att riksdagen nu bör göra några uttalanden
om att bilstödet på sikt bör omfatta alla förflyttningshandikappade
även i åldern 49- 65 år. Denna fråga får prövas när erfarenheter av det nya
bilstödet föreligger och ekonomiska förutsättningar finns.

I fråga om dem som får bilstöd vid 43 års ålder och således inte kan få
detta förnyat efter en sjuårsperiod vill utskottet framhålla följande. En
exakt rättvisa mellan individer kan i detta avseende endast uppnås genom
en fast övre åldersgräns där rätt till bilstöd upphör oavsett om bilen
innehafts i sju år eller kortare tid. Med hänsyn till att utskottet ovan
motsatt sig en höjning av den övre åldersgränsen skulle en fast åldersgräns
således endast kunna bestämmas till 50 år. Den i propositionen förordade
rätten att få behålla bilen under hela sjuårsperioden oavsett om vederbörande
uppnår 50 års ålder är emellertid generösare, och utskottet är inte
berett att av rättviseskäl motsätta sig en sådan lösning.

När det gäller kravet på eget körkort för den nu aktuella gruppen vill
utskottet framhålla att det också är en fråga om att med begränsade
resurser prioritera de mest angelägna behoven. Sålunda anser utskottet att
de främst bör komma i fråga för bilstöd som får väsentligt ökad frihet och
ökat oberoende genom egen bil. I detta ligger att de själva kan köra den.

SfU 1987/88:23

8

För andra funktionshindrade som inte kan köra bil själva bör färdtjänsten i SfU 1987/88:23
stor utsträckning kunna fylla samma funktion som en anhörig eller annan
som kör bilen.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att riksdagen bör godkänna
de riktlinjer som förordats i propositionen beträffande den i grupp 3 angivna
personkretsen, och utskottet avstyrker bifall till motionerna Sfi7 yrkandena
1 och 2 samt Sf21 yrkandena 1 och 4.

Vad slutligen gäller handikappade föräldrar med barn ander 18 år
(grupp 4) och föräldrar med handikappade barn ander 18 år (grupp 5)
anförs i propositionen bl.a. följande. Utöver den utvidgning av personkretsen
som hittills föreslagits bör även föräldrar till barn med varaktigt
funktionshinder, som medför väsentliga förflyttningssvårigheter för familjen,
kunna erhålla bilstöd. Innehav av bil är för dessa familjer ofta en
avgörande förutsättning för att de skall kunna förflytta sig tillsammans med
barnet. Av samma skäl bör även en förflyttningshandikappad förälder
kunna få bilstöd. Förslaget beträffande handikappade föräldrar med barn
under 18 år kommer att beröra endast ett fåtal föräldrar, eftersom huvuddelen
av dem kan antas vara förvärvsaktiva eller under 50 år. De blir
därmed berättigade till bilstöd på de grunder som redovisats tidigare.

Bilstöd till föräldragrupperna bör kunna lämnas så länge barnet är under 18
år. För föräldrarna gäller däremot ej några åldersgränser. Vidare anförs att
för föräldragrupperna bör gälla att barnet skall sammanbo med föräldern/
föräldrarna. Detta innebär att det skall vara ett stadigvarande behov av
förflyttningshjälpmedel som skall tillgodoses.

Karin Israelsson m. fl. berör i motion Sfi7 även gruppen handikappade
föräldrar med barn under 18 år. Enligt motionärerna är det onödigt att
införa en särskild grupp för denna kategori utan de bör i stället genom en
uttrycklig tilläggsbestämmelse omfattas av reglerna för grupp 2 (dvs. handikappade
under 65 år som beviljats bilstöd enligt punkten 1 men som
lämnat arbetsmarknaden med förtidspension eller sjukbidrag). Motionärerna
begär därför i yrkande 4 att riksdagen beslutar i enlighet med det
anförda.

Såsom framhållits i propositionen kommer förslaget beträffande handikappade
föräldrar med barn under 18 år endast att beröra ett begränsat
antal föräldrar, eftersom flertalet av föräldrarna kan antas vara förvärvsaktiva
eller under 50 år och således vara berättigade till bilstöd enligt ovan
redovisade grunder (grupperna 1 — 3). De föräldrar som främst kommer i
fråga för bilstöd enligt den nu aktuella grunden torde vara de som beviljats
bilstöd på den grund som anges för grupp 3 men som fyllt 50 år och har
barn under 18 år. Det är enligt utskottets mening rimligt att även dessa
föräldrar får möjlighet att erhålla bilstöd. Skillnaden mellan den nu föreslagna
gruppen 4 och de ovan redovisade grupperna 1 -3 är att helt grundbidrag
med 50000 kr. skall utgå till personer i grupperna 1—3 medan
personer i grupp 4 skall erhålla halvt grundbidrag. Frågor om grundbidrag
och övriga bidrag kommer att behandlas av utskottet under avsnittet
Bilstödets konstruktion, men utskottet vill redan nu framhålla att det synes
rimligt med en lägre bidragsnivå för att tillgodose dessa föräldrars behov

av bil. Erfarenheterna av det nya bilstödet får visa om behov föreligger av 9

framtida förbättringar i detta avseende. Utskottet avstyrker med det anför- SfU 1987/88:23
da bifall till motion Sfi7 och tillstyrker propositionen i nu behandlad del.

Frågor som rör den föreslagna personkretsen i grupp 5, föräldrar med
handikappade barn under 18 år, tas upp i flera motioner. Birthe Sörestedt
och Bo Nilsson framhåller i motion Sfi6 att det finns barn även över 18 års
ålder som bor kvar hos föräldrarna och vårdas av dessa. Detta gäller bl. a.
personer med psykisk utvecklingsstörning kombinerat med ett förflyttningshandikapp.
En möjlighet för föräldrarna att få bilstöd även för sina
handikappade barn över 18 år skulle underlätta för såväl föräldrarna som
de handikappade, och motionärerna begär ett tillkännagivande om en
utvidgning av personkretsen i enlighet med det anförda. Även Karin Israelsson
m.fl. anför i motion Sfi7 att det bör vara möjligt att i vissa fall
kunna utge bilstöd även till föräldrar med handikappade barn över 18 år,
och motionärerna begär i yrkande 3 ett tillkännagivande härom. Slutligen
ifrågasätter också Nils Carlshamre m.fl. i motion Sf20 den föreslagna
åldersgränsen 18 år. Enligt motionärerna bör bilstöd även kunna lämnas till
föräldrar med handikappade barn över 18 år, om barnet bor kvar hos sina
föräldrar, och de begär i yrkande 1 ett tillkännagivande härom.

Av propositionen framgår att Handikappförbundens Centralkommitté
(HQK) i de kontakter som förevarit under propositionsarbetet har pekat på
det förhållandet att vissa svårt handikappade personer i en del fall bor kvar
hos sina föräldrar i vuxen ålder. Detta gäller bl. a. personer med psykisk
utvecklingsstörning kombinerat med ett förflyttningshandikapp. HCK har
i sammanhanget framhållit att bilstöd bör kunna lämnas även till föräldrar
med handikappade barn över 18 år, om barnet i fråga bor kvar hos sina
föräldrar. Denna fråga hade emellertid inte aktualiserats vare sig i utredningens
förslag eller i remissvaren, och enligt föredragandens mening bör
den av utredningen förordade åldersgränsen 18 år nu läggas fast. Frågan
om framtida förbättringar i detta avseende bör prövas efter det att det nya
bilstödet införts.

Utskottet vill för sin del framhålla vikten av att på olika sätt underlätta
för föräldrar som vårdar handikappade barn i hemmet. Såsom påpekats
såväl av HCK som i de nu aktuella motionerna kan svårt handikappade
personer i vissa fall bo kvar hos sina föräldrar även i vuxen ålder. En
utvidgning av rätten till bilstöd till att avse även föräldrar med hemmavarande
handikappade barn över 18 år är därför en angelägen fråga. Utskottet
är emellertid inte berett att redan nu förorda en ändring i detta avseende
utan anser att frågan får prövas efter det att det nya bilstödet införts.

Utskottet, som förutsätter att en sådan utvidgning kommer att övervägas,
anser inte att motionerna Sfi6, Sfi7 yrkande 3 och Sfi 8 yrkande 1 bör
föranleda någon riksdagens åtgärd. Enligt utskottets mening bör således
riksdagen godkänna de förordade riktlinjerna även i nu behandlad del.

I propositionen anges att för samtliga redovisade grupper skall förutsättningen
för att bilstöd skall kunna utgå vara att personen i fråga har ett
varaktigt funktionshinder som ger upphov till väsentliga förflyttningssvårigheter.
Med begreppet varaktigt avses att funktionshindret i princip skall
vara bestående eller att det i vart fall skall finnas under den tid som
fordonet skall användas, dvs. i regel sju år. Detta bör kunna styrkas genom 10

ett läkarutlåtande. I fråga om sambandet mellan varaktigt funktionshinder
och väsentliga förflyttningssvårigheter framhålls i propositionen att en
sådan situation föreligger när den enskilde har väsentliga svårigheter att
anlita allmänna kommunikationer. Det kan bl. a. gälla personer som vid
förflyttning är beroende av olika hjälpmedel, t. ex. rullstol, bockar eller
käppar. Väsentliga förflyttningssvårigheter kan även föreligga vid tillstånd
av svåra astmatiska besvär eller vid andra liknande allvarliga tillstånd.

I motion Sfi 9 av Ingvar Björk betonas att många handikappade kan ha
stora förflyttningssvårigheter utan att stödhjälpmedel är nödvändiga. I
anvisningarna för det nya bilstödet måste därför framhållas att det är
behovet av bil på grund av funktionsnedsättning som är avgörande, och
motionären begär i yrkande 3 ett tillkännagivande härom.

Utskottet konstaterar att det av propositionen framgår att väsentliga
förflyttningssvårigheter kan föreligga även för personer som inte är beroende
av olika hjälpmedel. Med hänsyn härtill anser utskottet att något
riksdagens uttalande med anledning av motion Sfi 9 yrkande 3 inte är
erforderligt. Utskottet har inte heller i övrigt någon erinran mot propositionen
i denna del.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även yrkande 2 i motion Sfi 9
av Ingvar Björk, vari begärs att riksdagen beslutar att bilstöd skall kunna
utgå även i de fall då ägaren måste ta körkort i för vederbörande specialbyggd
bil. Motionären framhåller att i vissa fall kan den handikappade inte
ta körkort förrän han fått en individuellt ombyggd bil. I dag löser man
problemet genom att konstruktören tillsammans med den kommande bilägaren
och bilinspektör diskuterar fram en lämplig teknisk lösning. På
grund av resultatet intygas att bilaspiranten kommer att vara i stånd att
köra en för honom eller henne anpassad bil, och länsarbetsnämnden beviljar
på grundval av intyget bidrag till bilköp. Motsvarande möjlighet bör
enligt motionären gälla även för det nya bilstödet.

Utskottet konstaterar att den i motionen upptagna frågan inte berörs i
propositionen. Utskottet förutsätter dock att det nya bilstödet inte kommer
att innebära några försämringar för de handikappade jämfört med
nuvarande system. Således utgår utskottet från att bilstöd även fortsättningsvis
kan lämnas i de fall som motionären tar upp. Någon riksdagens
åtgärd med anledning av motion Sfl9 yrkande 2 är därför inte påkallad.

Bilstödets konstruktion

I propositionen föreslås att det nya bilstödet skall omfatta tre olika bidrag:
grundbidrag, anskaffningsbidrag och anpassningsbidrag. Grundbidraget
föreslås utgöra 50000 kr. Helt grundbidrag föreslås utgå till grupperna 1-3
och halvt bidrag till grupperna 4 och 5. Grundbidrag lämnas vid anskaffning
av fordon oavsett inkomst. Anskaffningsbidraget skall vara inkomstprövat
och skall utgå med 35 000 kr. till dem som har en lägre årsinkomst
än 75 000 kr. Bidraget avtrappas enligt särskilda regler för att helt upphöra
vid en årsinkomst av 138000 kr. Grundbidrag och anskaffningsbidrag får
tillsammans överstiga fordonets anskaffningskostnad med högst 30000 kr.
Anpassningsbidrag föreslås kunna utgå för kostnader som uppkommer för

SfU 1987/88:23

11

t2 Riksdagen 1987188. 11 sami. Nr 23

en sådan ändring av eller anordning på bilen som fordras för att den SfU 1987/88:23
handikappade skall kunna bruka den.

Såväl grundbidrag som anskaffningsbidrag och anpassningsbidrag skall
vara skattefria. Vidare skall som huvudregel gälla att det nya bilstödet kan
lämnas högst vart sjunde år.

1 motion Sfi8 av Lars Werner m. fl. tas upp en fråga som berör propositionen
i denna del. Motionärerna framhåller att det föreslagna grundbidraget
och anskaffningsbidraget förbättrar möjligheterna för många handikappade
att skaffa bil men med den prisutveckling som råder kommer stödet
att urholkas för varje år. Det är därför enligt motionärerna nödvändigt att
värdesäkra grundbidraget och anskaffningsbidraget antingen genom en
anknytning till basbeloppet eller genom årlig uppräkning på annat sätt.

Motionärerna begär i yrkande 2 att riksdagen beslutar om en värdesäkring
av nämnda bidrag.

Frågan om värdebeständigheten av bidragen inom det nya bilstödet
berörs i propositionen. Föredraganden framhåller därvid att han inte är
beredd att lämna förslag som innebär någon form av automatisk uppräkning
av bidragen utan att det får ankomma på den centrala myndighet som
åläggs att administrera bilstödet att föreslå de ändringar av bidragen som
kan vara befogade. - Utskottet delar denna uppfattning och avstyrker
därmed bifall till motion Sfi8 yrkande 2. Utskottet har inte heller i övrigt
något att erinra mot den föreslagna konstruktionen av bilstödet.

Övergångsbestämmelser

Grundbidraget skall bl. a. ersätta de nuvarande skatteanknutna bilstödsförmånerna,
nämligen bensinskattebidrag, befrielse från vägtrafikskatt (fordonsskatt
och kilometerskatt) och återbetalning av försäljningsskatt. Regeln
om återbetalning av försäljningsskatt upphör när de nya bilstödsreglerna
träder i kraft. Systemet med bensinskattebidrag och befrielse från
vägtrafikskatt avvecklas successivt under en sjuårsperiod.

Det nuvarande arbetsmarknadsanknutna bilstödet upphör när reglerna
om det nya bilstödet träder i kraft. Övergångsreglerna föreslås dock utformade
så att även handikappade som erhåller det nuvarande arbetsmarknadsanknutna
bilstödet och som efter det att de nya reglerna börjat gälla
lämnar arbetsmarknaden med förtidspension eller beviljas sjukbidrag,
skall kunna få behålla skatteförmånerna till dess förtidspensionären eller
sjukbidragstagaren i fråga byter bil eller på annat sätt gör sig av med bilen,
dock längst under sju år efter reformens genomförande. Skatteförmånerna
skall dock inte kvarstå för personer som lämnar arbetsmarknaden med
ålderspension.

Nils Carlshamre m.fl. begär i motion Sf20 yrkande 2 att riksdagen
beslutar om sådana övergångsregler som innebär att även den som enligt
nuvarande bestämmelser har skatteanknutet bilstöd och blir ålderspensionär
får behålla skatteförmånerna under avvecklingstiden.

Utskottet konstaterar att de som enligt gällande bestämmelser har skatteanknutna
bilstödsförmåner förlorar rätten till dessa förmåner när de
lämnar arbetsmarknaden med ålderspension. Mot denna bakgrund kan 12

utskottet inte se några bärande skäl att under en övergångsperiod förorda
en ändring i detta avseende. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen
i nu behandlad del och avstyrker bifall till motion Sf20 yrkande 2.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även yrkande 1 i motion Sfi 9
av Ingvar Björk, vari begärs beslut om sådana övergångsbestämmelser
som innebär att den som under tiden den 1 januari-den 30 september 1988
fyller 50 år och blir förtidspensionerad ges rätt till bilstöd.

Utskottet kan för sin del inte finna skäl att förorda särskilda övergångsregler
för den begränsade grupp som berörs i motionen. Utskottet avstyrker
således bifall till motion Sfi 9 yrkande 1.

Administrationen

I propositionen föreslås att de allmänna försäkringskassorna skall administrera
bilstödet och att riksförsäkringsverket blir tillsynsmyndighet för
verksamheten. I försäkringskassan skall beslut om rätt till bidrag fattas av
socialförsäkringsnämnd. Vidare föreslås att beslut i bilstödsärenden skall
kunna överklagas till försäkringsrätt och försäkringsöverdomstolen.

Propositionen har i denna del inte föranlett några motionsyrkanden och
utskottet biträder förslagen.

Kostnadsberäkningar och medelsbehov

Den sammanlagda kostnaden för det nya bilstödet beräknas i propositionen
uppgå till 255 milj. kr. för budgetåret 1988/89. Av detta belopp avser
4,2 milj. kr. kostnader för administrationen av bilstödet. Medel härför
ryms enligt propositionen inom ramen för medelsanvisningen under anslaget
B 2 De allmänna försäkringskassorna för budgetåret 1988/89. Återstoden
av kostnaderna för bilstödet - 250,8 milj. kr. - föreslås i propositionen
belasta ett nytt anslag under femte huvudtiteln benämnt Bilstöd till
handikappade.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.
Ikraftträdande

I propositionen föreslås att de nya bilstödsreglerna träder i kraft den 1
oktober 1988.

Utskottet har ingen erinran häremot.

Övriga frågor

I motion Sf20 av Nils Carlshamre m. fl. framhålls att i åtskilliga fall kommer
färdtjänstkostnaderna för en färdtjänstberättigad, som inte har tillgång
till eget fordon för sin förflyttning, att samlade över en sjuårsperiod överstiga
inte bara en del av utan hela kostnaden för en för förflyttningshindrade
lämplig stor bil. Således borde det till gagn för alla parter öppnas en
möjlighet för de fardtjänstberättigade, som med hänsyn till sina behov kan
komma i fråga, att träffa ett avtal med färdtjänsthuvudmannen som innebär

SfU 1987/88:23

13

att denne bidrar till inköp av fordon att brukas i minst sju år med i princip
hela inköpssumman eller med den del som inte täcks av det statliga
bilstödet. I stället skulle den som får detta bidrag avstå från färdtjänst med
undantag för en viss grundtilldelning. Motionärerna begär därför i yrkande
3 att riksdagen beslutar att det som ett alternativ eller komplement till det
nya, statliga stödet skall ges möjlighet för resp. färdtjänsthuvudman att ge
ett särskilt bilstöd efter avtal med vissa färdtjänstberättigade i enlighet med
det anförda.

Socialförsäkringsutskottet har hemställt om socialutskottets yttrande
över det förevarande motionsyrkandet. Av yttrandet, SoU 1987/88:7y,
framgår att socialutskottet anser att motionärernas synpunkter är värda
beaktande. Det är inte omöjligt att det i vissa fall skulle vara billigare att ge
bilstöd åt färdtjänstberättigad med stort färdtjänstutnyttjande än att betala
för färdtjänsten. Genom förslaget i propositionen kommer dock det statliga
bilstödet att omfatta fler grupper, och härigenom minskas kommunernas
kostnader för färdtjänsten. Enligt socialutskottet finns det inget som hindrar
kommunerna att utnyttja den besparingen till att med stöd av socialtjänstlagen
ge ekonomiskt stöd för inköp och anpassning av bil åt sådana
funktionshindrade som inte omfattas av det statliga bilstödet. På grund
härav och då färdtjänsten är föremål för översyn och överväganden i flera
olika sammanhang - bl. a. övervägs statsbidragssystemets närmare utformning
för närvarande i regeringskansliet — anser socialutskottet att
motionen inte påkallar någon riksdagens åtgärd.

Socialförsäkringsutskottet har ingen annan uppfattning än vad som kommit
till uttryck i socialutskottets yttrande. Utskottet anser således inte att
motion Sf20 yrkande 3 behöver föranleda någon riksdagens åtgärd.

Frågor om färdtjänst tas även upp i den under den allmänna motionstiden
1986/87 väckta motionen Sf341 av Lars Werner m.fl. Enligt motionärerna
bör färdtjänsten inordnas i den kollektiva trafiken och åläggas trafikhuvudmännen
som en skyldighet. I det sammanhanget måste man se över
standarden på färdtjänsten så att man uppnår en hög och jämn nivå över
hela landet. Enligt motionärerna är i dag skillnaderna stora mellan kommunerna
när det gäller antal resor och avgifter. Motionärerna anser också att
det bör upprättas ett clearingsystem så att den som är berättigad att
använda färdtjänst också skall vara oförhindrad att göra det utanför hemorten
eller då trafiken har en annan anordnare. Mot bakgrund av det
anförda begär motionärerna i yrkande 1 en översyn av färdtjänsten.

Socialförsäkringsutskottet har hemställt om socialutskottets yttrande
även över detta motionsyrkande. Socialutskottet framhåller därvid - i sitt
ovannämnda yttrande - vikten av att en väl fungerande och väl utbyggd
färdtjänst finns i hela landet. Utskottet framhåller vidare att Kommunförbundet
år 1987 har tagit fram en skrift Färdtjänst i kollektivtrafiken. Om
färdtjänstens utveckling. Enligt utskottets mening finns det skäl att anta att
skriften kommer att leda till att kommunerna vinnlägger sig om en större
enhetlighet i färdtjänsttaxorna och villkoren för färdtjänsten. Socialutskottet
noterar också att socialstyrelsen inlett en särskild utredning i syfte att
beskriva och analysera skillnaderna i den enskildes tillgång till färdtjänst
samt att riksrevisionsverket har fått i uppdrag att kartlägga och analysera

SfU 1987/88:23

14

den varierande utformningen av taxorna. Vidare är riksfärdtjänsten och en
eventuell framtida länsfärdtjänst föremål för utredning och överväganden
av transportrådet. Med hänsyn härtill och då förändringar i statsbidragssystemet
för färdtjänsten för närvarande övervägs i regeringskansliet anser
socialutskottet att syftet med motionsyrkandet är tillgodosett.

Socialförsäkringsutskottet instämmer i socialutskottets bedömning och
anser således att motion 1986/87: Sf341 yrkande 1 inte påkallar någon
riksdagens åtgärd.

I motion Sf21 av Margareta Andrén m.fl. anförs att i betänkandet SOU
1982:44 Nytt bilstöd till handikappade konstaterades att det finns ett
samband mellan bilstöd och handikappersättning. Man kan exempelvis
anta att ett uteblivet bilstöd beroende på för hög inkomst får som konsekvens
att handikappersättningen ökar, och i sådana fall kanske en bättre
lösning skulle vara att slopa inkomstbegränsningen. Enligt motionärerna
bör därför en översyn göras av sambandet mellan bilstöd och handikappersättning,
och de begär i yrkande 2 ett tillkännagivande härom. I motionen
anförs vidare att trots ett förbättrat bilstöd kan stora kostnader uppstå för
handikappade vid inköp av bil. Motionärerna anser därför att det i den
ovannämnda utredningen framlagda förslaget om en rätt till kreditgaranti
för bilstödsberättigade personer bör införas, och de begär i yrkande 3 ett
beslut av riksdagen härom.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att bilstödskommitténs förslag
(SOU 1982:44) Nytt bilstöd till handikappade var konstruerat på ett
helt annat sätt än det nu föreslagna bilstödet till handikappade. Propositionens
förslag innebär också ett i förhållande till bilstödskommitténs förslag
avsevärt förbättrat bilstöd till handikappade. Med det föreslagna och av
utskottet ovan tillstyrkta bilstödet anser utskottet att det inte finns behov
av vare sig en översyn av sambandet mellan bilstöd och handikappersättning
eller en rätt till kreditgaranti för bilstödsberättigade personer. Utskottet
avstyrker således bifall till motion Sf21 yrkandena 2 och 3.

I motion Sfi8 av Lars Werner m. fl. begärs i yrkande 1 en plan för den
fortsatta utbyggnaden av bilstödet med slutmål att bil skall kunna tillhandahållas
som tekniskt hjälpmedel. Även i motion 1986/87: Sf341 av Lars
Werner m. fl. begärs i yrkande 2 att bil skall kunna medges som tekniskt
hjälpmedel till handikappade.

Frågan om framtida förbättringar av bilstödet till handikappade bör
enligt utskottets mening anstå till dess erfarenheter av det nya bilstödet
föreligger och ekonomiska förutsättningar finns. Utskottet avstyrker således
bifall till motionerna Sfi8 yrkande 1 och 1986/87: Sf341 yrkande 2.

Utskottet behandlar slutligen i detta sammanhang de under den allmänna
motionstiden i år väckta motionerna Sf268 av Bengt Westerberg m.fl.
yrkandena 8 och 9 om behovet av ett förbättrat bilstöd och Sf339 av Jan
Sandberg om att ett förbättrat bilstöd till handikappade bör övervägas.
Liknande yrkanden framförs också i de under den allmänna motionstiden
1986/87 väckta motionerna Sf212, Sf213 yrkandena 6 och 7, Sf233, Sf246,
Sf319 och S038.

Utskottet konstaterar att samtliga motioner i huvudsak får anses tillgodosedda
genom det nu framlagda och av utskottet tillstyrkta förslaget om
förbättrat bilstöd till handikappade. Motionerna bör följaktligen avstyrkas.

SfU 1987/88:23

15

Hemställan

SfU 1987/88:23

Utskottet hemställer

1. beträffande bilstöd till förtidspensionärer över 49 års ålder

att riksdagen avslår motionerna 1987/88: Sfi7 yrkandena 1 och 2 och
1987/88:Sf21 yrkande 4,

2. beträffande krav på eget körkoriför handikappade över 18 år
att riksdagen avslår motion 1987/88: Sf21 yrkande 1,

3. beträffande bilstöd till handikappade föräldrar med barn
att riksdagen avslår motion 1987/88: Sfi7 yrkande 4,

4. beträffande bilstöd till föräldrar med handikappade barn över
18 år

att riksdagen avslår motionerna 1987/88: Sfi6, 1987/88: Sfi7 yrkande
3 och 1987/88: Sf20 yrkande 1,

5. beträffande bilstöd till handikappade som inte är beroende av
stödhjälpmedel

att riksdagen avslår motion 1987/88: Sfi9 yrkande 3,

6. beträffande bilstöd i fall av specialbyggd bil
att riksdagen avslår motion 1987/88: Sfi9 yrkande 2,

7. beträffande den bidragsberättigade personkretsen

att riksdagen godkänner de riktlinjer som förordats i propositionen
om den bidragsberättigade personkretsen för det nya bilstödet,

8. beträffande bilstödets konstruktion

att riksdagen med avslag på motion 1987/88: Sfi 8 yrkande 2 godkänner
de i propositionen förordade riktlinjerna om det nya bilstödets
konstruktion,

9. beträffande övergångsregler för ålderspensionärer

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion
1987/88:Sf20 yrkande 2 antar i propositionen framlagt förslag till lag
om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601),

10. beträffande särskilda övergångsregler för vissa förtidspensionärer att

riksdagen avslår motion 1987/88: Sfi 9 yrkande 1,

11. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till

dels lag om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon,

dels lag om upphävande av lagen (1960:603) om bidrag till vissa
handikappade ägare av motorfordon,
dels lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
dels lag om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade,

12. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen till Bilstöd till handikappade för budgetåret 1988/89
under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
250800000 kr.,

13. beträffande bilstöd som alternativ till färdtjänst
att riksdagen avslår motion 1987/88: Sf20 yrkande 3,

14. beträffande en översyn av färdtjänsten

att riksdagen avslår motion 1986/87: Sf341 yrkande 1,

15. beträffande sambandet mellan bilstöd och handikappersätt- SfU 1987/88:23
ning m.m.

att riksdagen avslår motion 1987/88: Sf21 yrkandena 2 och 3,

16. beträffande bil som tekniskt hjälpmedel

att riksdagen avslår motionerna 1987/88: Sfi 8 yrkande 1 och
1986/87: SD41 yrkande 2,

17. beträffande behovet av ett förbättrat bilstöd

att riksdagen avslår motionerna 1987/88: Sf268 yrkandena 8 och 9,

1987/88:SD39, 1986/87: Sf212, 1986/87:Sf213 yrkandena 6 och 7,

1986/87: Sf233, 1986/87: Sf246, 1986/87:Sf319 och 1986/87:Sf338.

Stockholm den 28 april 1988
På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Börje Nilsson (s), Margareta Andrén (fp),

Karin Israelsson (c), Gullan Lindblad (m). Lena Öhrsvik (s), Nils-Olof
Gusrafsson (s), Kenth Skårvik (fp). Siri Häggmark (m). Ingegerd Elm (s),

Rune Backlund (c), Margo Ingvardsson (vpk), Margareta Persson (s),

Ingegerd Anderlund (s) och Göran Astrand (m).

Reservationer

1. Bilstöd till förtidspensionärer över 49 års ålder (mom. 1)

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Såsom
framhålls” och på s. 9 slutar med ”yrkandena 1 och 4.” bort ha följande
lydelse:

Det är enligt utskottets mening värdefullt att det sent omsider framlagda
förslaget till nytt bilstöd verkligen innebär väsentliga förutsättningar för de
handikappade. Ett utvecklat bilstöd är inte bara en fördel för de handikappade
utan leder också på sikt till samhällsekonomiska vinster vilket understryker
att den föreslagna reformen dock enbart måste ses som ett första
steg. Eftersom de långsiktiga samhällsekonomiska vinsterna uppkommer i
lika hög grad för människor i åldern 49 - 65 år som för alla andra handikappade
bör riksdagen redan nu uttala att när det nya bilstödet efter några år
har kunnat utvärderas bör stödet utvidgas till att omfatta alla förflyttningshandikappade
upp till 65 års ålder.

Utskottet vill vidare framhålla att den grupp handikappade som inte haft
arbete och är i åldern 49—65 år kan drabbas orimligt av de föreslagna
begränsningarna. Den som får ett bilstöd vid t. ex. 43 års ålder kommer
med de föreslagna reglerna att gå miste om stöd när nästa stöd kan bli
aktuellt efter sju år. Denna regel leder till orättvisa mellan individer vars
ålder kan skilja några månader. Enligt utskottets mening bör tillämpningen 17

av reglerna ske på sådant sätt att den som har bilstöd inte omedelbart går SfU 1987/88:23
miste om detta vid 49 års ålder.

Vad utskottet med bifall till motion Sfi 7 yrkandena 1 och 2 således
anfört bör ges regeringen till känna.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande bilstöd till förtidspensionärer över 49 års ålder
att riksdagen med bifall till motion 1987/88: Sfl7 yrkandena 1 och 2
och med avslag på motion 1987/88: Sf21 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Bilstöd till förtidspensionärer över 49 års ålder och krav på
eget körkort för handikappade över 18 år (mom. 1 och 2)

Margareta Andrén och Kenth Skårvik (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Såsom
framhålls” och på s. 9 slutar med ”yrkandena 1 och 4.” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening är det positivt att även handikappade som inte
förvärvsarbetar eller genomgår utbildning nu får möjlighet att erhålla bilstöd.
För denna grupp föreslås dock att de inte skall kunna få förnyat
bilstöd efter 49 års ålder. Motsvarande begränsning finns inte för de
handikappade som fått bilstöd på grund av arbete eller studier och som
sedan får förtidspension utan dessa kan få förnyat bilstöd tills de fyller 65
år. En sådan skillnad mellan de olika grupperna är enligt utskottets mening
inte motiverad. Utskottet anser således att även den ifrågavarande gruppen
— förtidspensionärer som aldrig kommit ut på arbetsmarknaden — bör
kunna få förnyat bilstöd upp till 65 års ålder.

Utskottet vill vidare framhålla att vissa handikappade inte kan köra bil
själva utan behöver någon annan som kör bilen. Alternativet för dessa
handikappade är färdtjänst vilket i många fall kan visa sig vara mer kostnadskrävande
än egen bil körd av annan. Enligt utskottets mening bör det
därför vara möjligt att göra undantag från kravet på eget körkort för den nu
aktuella gruppen, och på sikt bör kravet helt slopas.

Vad utskottet med bifall till motion Sf21 yrkandena 1 och 4 således
anfört bör ges regeringen till känna. Härigenom tillgodoses även motion
Sf 17 yrkandena 1 och 2.

dels att momenten 1 och 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande bilstöd till förtidspensionärer över 49 års ålder

att riksdagen med bifall till motion 1987/88: Sf21 yrkande 4 och med
avslag på motion 1987/88: Sfi7 yrkandena 1 och 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande krav på eget körkort för handikappade över 18 år
att riksdagen med bifall till motion 1987/88: Sf21 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

18

3. Bilstöd till handikappade föräldrar med barn SfU 1987/88:23

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med "Såsom
framhållits" och på s. 10 slutar med "behandlad del.” bort ha följande
lydelse:

Såsom framhållits i propositionen kommer förslaget beträffande handikappade
föräldrar med barn under 18 år endast att beröra ett fåtal föräldrar.
eftersom flertalet av föräldrarna kan antas vara förvärvsaktiva eller
under 50 år och således vara berättigade till bilstöd enligt ovan redovisade
grunder (grupperna 1-3). De föräldrar som främst kommer i fråga för
bilstöd enligt den nu aktuella grunden torde vara de som beviljats bilstöd
på den grund som anges för grupp 3 men som fyllt 50 år och har barn under
18 år. Det är enligt utskottets mening viktigt, att även dessa föräldrar får
möjlighet att erhålla bilstöd. Det föreligger dock en avgörande skillnad
mellan den nu föreslagna gruppen 4 och de ovan redovisade grupperna 1 -

3, nämligen att helt grundbidrag med 50000kr. skall utgå till personer i
grupperna 1—3 medan personer i grupp 4 skall erhålla halvt grundbidrag.
Med hänsyn till det begränsade antal föräldrar som kommer i fråga är det
enligt utskottets mening inte motiverat med en skillnad i bidragsnivån. Det
är därför inte heller motiverat att införa en särskild grupp för dessa föräldrar
utan de bör i stället genom en uttrycklig tilläggsbestämmelse omfattas
av reglerna för grupp 2, dvs. handikappade under 65 år som beviljats
bilstöd enligt punkt 1 men som lämnat arbetsmarknaden med förtidspension
eller sjukbidrag.

Vad utskottet med bifall till motion Sfi7 yrkande 4 således anfört borges
regeringen till känna.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3. beträffande bilstöd till handikappade föräldrar med barn
ratt riksdagen med bifall till motion 1987/88: Sfi7 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Den bidragsberättigade personkretsen (mom. 7)

Under förutsättning av bifall till reservation 2

Margareta Andrén och Kenth Skårvik (båda fp) anser att moment 7 i
utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

7. beträffande den bidragsberättigade personkretsen
att riksdagen godkänner de riktlinjer som förordats i propositionen
om den bidragsberättigade personkretsen för det nya bilstödet med
den ändring som föranleds av utskottets hemställan i momenten 1
och 2 ovan.

19

5. Den bidragsberättigade personkretsen (mom. 7) SfU 1987/88:23

Under förutsättning av bifall till reservationerna I och 3

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser att moment 7 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:

7. beträffande den bidragsberättigade personkretsen

att riksdagen godkänner de riktlinjer som förordats i propositionen
om den bidragsberättigade personkretsen för det nya bilstödet med
den ändring som föranleds av utskottets hemställan i momenten 1
och 3 ovan.

6. Bilstödets konstruktion (mom. 8)

Margo Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Frågan
om” och slutar med ”av bilstödet." bort ha följande lydelse:

Såsom framhållits i motion Sfi 8 innebär det föreslagna grundbidraget
och anskaffningsbidraget att möjligheterna för många handikappade att
skaffa bil förbättras men med den prisutveckling som råder kommer stödet
att urholkas för varje år. Utskottet delar därför motionärernas uppfattning
att det är nödvändigt att värdesäkra grundbidraget och anskaffningsbidraget.
Enligt utskottets mening bör en sådan värdesäkring lämpligen ske
genom att de föreslagna bidragen fastställs i procent av basbeloppet. Det
anförda bör ges regeringen till känna.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

8. beträffande bilstödets konstruktion

att riksdagen dels med bifall till motion 1987/88: Sfi8 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om värdesäkring
av grundbidraget och anskaffningsbidraget, dels i övrigt
godkänner de i propositionen förordade riktlinjerna om det nya
bilstödets konstruktion.

7. Övergångsregler för ålderspensionärer (mom. 9)

Gullan Lindblad, Siri Häggmark och Göran Astrand (allam) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Utskottet
konstaterar” och på s. 13 slutar med ”yrkande 2.” bort ha följande
lydelse:

Såsom framgår av propositionen är avsikten att den som har rätt till
bilstöd upp till 65 års ålder kommer att kunna behålla bilen även en tid efter
det han fyllt 65 år. Något återkrav av det bidrag som lämnats skall nämligen
inte ske på grund av att vederbörande uppnår 65 års ålder, vilket
innebär att den som erhåller bilstöd vid exempelvis 63 års ålder kommer att
kunna utnyttja den bil för vilken bidrag lämnats under åtskilliga år efter det
att han fyllt 65 år. Mot denna bakgrund anser utskottet att även de som
uppbär bilstöd enligt nu gällande bestämmelser och lämnar arbetsmarkna- 20

den med ålderspension skall ha rätt till kvarvarande skattestöd under en
övergångsperiod av längst sju år efter reformens genomförande.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

9. beträffande övergångsregler för ålderspensionärer
att riksdagen med bifall till motion 1987/88: Sf20 yrkande 2 och med
anledning av propositionen antar i propositionen framlagt förslag till
lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601) med den ändring att
punkt 3 i övergångsbestämmelserna erhåller följande såsom Reservanternas
förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

3. Ett beslut om befrielse från
skatteplikt som har meddelats enligt
äldre föreskrifter i 40 § första
stycket gäller fortfarande, dock
längst till utgången av september
1995 eller den tidigare tidpunkt från
och med vilken statligt bidrag har
beviljats den handikappade för anskaffning
av motorfordon. Vad nu
sagts gäller även om den handikappade
beviljas förtidspension eller
sjukbidrag enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring för tid efter
den 30 september 1988.

Reservanternas förslag

3. Ett beslut om befrielse från
skatteplikt som har meddelats enligt
äldre föreskrifter i 40 § första
stycket gäller fortfarande, dock
längst till utgången av september
1995 eller den tidigare tidpunkt från
och med vilken statligt bidrag har
beviljats den handikappade för anskaffning
av motorfordon. Vad nu
sagts gäller även om den handikappade
beviljas ålderspension, förtidspension
eller sjukbidrag enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring
för tid efter den 30 september
1988.

8. Bil sorn tekniskt hjälpmedel

Margo Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Frågan
om” och slutar med ”yrkande 2.” bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna i motion Sfi 8 anser utskottet att bilstödet till
handikappade på sikt måste förbättras ytterligare. Såsom förordas i motionen
bör slutmålet vara att bil tillhandahålls som tekniskt hjälpmedel. Enligt
utskottets mening bör därför regeringen snarast göra en samhällsekonomisk
beräkning av kostnaderna för en sådan reform samt lägga fram en
plan för den fortsatta utbyggnaden av bilstödet med angivet mål. Det
anförda bör ges regeringen till känna.

dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

16. beträffande bil som tekniskt hjälpmedel
att riksdagen med bifall till motion 1987/88: Sfl8 yrkande 1 och med
anledning av motion 1986/87: Sf341 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

SfU 1987/88:23

21

Särskilt yttrande Sfu 1987/88:23

Bilstöd som alternativ till färdtjänst

Gullan Lindblad, Siri Häggmark och Göran Astrand (allam) anför:

Enligt socialutskottet finns det ingenting som hindrar kommunerna att,
med stöd av socialtjänstlagen, ge stöd för inköp och anpassning av bil åt
funktionshindrade som inte omfattas av det statliga bilstödet. Ett sådant
stöd kan vara ett ändamålsenligt alternativ till färdtjänst framför allt för
funktionshindrade som utnyttjar färdtjänst i så stor omfattning att kostnaderna
härför överstiger kostnaderna för inköp och drift av bil.

Denna möjlighet att ge bidrag till bil som alternativ till färdtjänst står
emellertid inte öppen för annan färdtjänsthuvudman än primärkommun,
eftersom den förutsätter stöd av socialtjänstlagen. Stockholms läns landsting
som färdtjänsthuvudman har alltså inte denna möjlighet. Vi förutsätter
att detta beaktas i pågående översyn av statsbidragssystemet för färdtjänsten
och att reglerna anpassas så att samma villkor kommer att gälla för alla
färdtjänsthuvudmän, oavsett om de är primärkommuner eller landsting.

22

1 Förslag till

Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601)

Härigenom föreskrivs att 40 § vägtrafikskattelagen1 (1973:601) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

40 §

Beskattningsmyndigheten medger
efter ansökan av fordonets ägare befrielse
från skatteplikt för

1. personbil med tjänstevikt ej över
1 800 kilogram,

2. buss med totalvikt av högst
3 000 kilogram,

3. lastbil med skåpkarosseri och
med en totalvikt av högst 3 000 kilogram,

4. motorcykel,

om fordonet äges av höggradigt invalidiserad,
som innehar körkort för
förande av fordonet och som för sin
huvudsakliga förvärvsverksamhet eller
för sin utbildning är varaktigt beroende
av fordonet såsom fortskaffningsmedel.
Kan fordonets ägare till
följd av sin invaliditet icke erhålla
körkort för förande av fordonet,
får beskattningsmyndigheten likväl
medgiva befrielse, om ägaren pä
grund av sin invaliditet är beroende
av fordonet för transport till och från
arbetsplatsen eller utbildningsstället.

Beskattningsmyndigheten medger efter ansökan av fordonets ägare befrielse
från skatteplikt för fordon, som användes uteslutande eller så gott som
uteslutande vid räddningstjänst. Befrielse medges dock ej för personbil och
ej heller för sådan buss eller för sådan lastbil med skåpkarosseri som har en
skattevikt om högst 3 000 kilogram. Som räddningstjänst anses därvid även
verksamhet som bedrives av annan än staten eller kommun.

1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1988.

2. Äldre föreskrifter i 40 § första stycket gäller fortfarande i fråga om ansökan
som har getts in före ikraftträdandet, om sökanden begär det.

3. Ett beslut om befrielse från skatteplikt som har meddelats enligt äldre
föreskrifter i 40 § första stycket gäller fortfarande, dock längst till utgången
av september 1995 eller den tidigare tidpunkt från och med vilken statligt
bidrag har beviljats den handikappade för anskaffning av motorfordon. Vad

SfU 1987/88:23

Bilaga 1

1 Lagen omtryckt 1984:256.

23

nu sagts gäller även om den handikappade beviljas förtidspension eller sjukbidrag
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för tid efter den
30 september 1988.

4. Har beslut om befrielse från skatteplikt för ett fordon meddelats före
ikraftträdandet och har beslutets giltighet begränsats till viss tid som utlöper
efter ikraftträdandet, får beträffande samma fordon nytt beslut meddelas enligt
äldre föreskrifter i 40 § första stycket. Om giltighetstid för ett nytt beslut
gäller vad som sägs i 3.

SfU 1987/88:23

Bilaga 1

24

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon1

dels att 13 och 14 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 17 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §

Talan mot generaltullstyrelsens Generaltullstyrelsens beslut enbeslut
enligt 12 § och riksskattever- ligt 12 § och riksskatteverkets beslut

kets beslut enligt 13 eller 15 § föres enligt 15 § överklagas hos kammar hos

kammarrätt genom besvär. rätt genom besvär.

1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1988.

2. Den upphävda 13 § gäller fortfarande i fråga om beslut om skattebefrielse
enligt 40 § första stycket vägtrafikskattelagen (1973:601) i detta lagrums
lydelse före den 1 oktober 1988.

3. Den upphävda 14 § gäller fortfarande i fråga om beslut som har meddelats
enligt den upphävda 13 §.

4. Äldre föreskrifter i 17 § gäller fortfarande i fråga om beslut som har
meddelats enligt den upphävda 13 §.

SfU 1987/88:23

Bilaga 1

1 Lagen omtryckt 1984:159.

25

3 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1960:603) om bidrag till vissa
handikappade ägare av motorfordon

Härigenom föreskrivs att lagen (1960:603) om bidrag till vissa handikappade
ägare av motorfordon1 skall upphöra att gälla vid utgången av september
1988.

Den upphävda lagen tillämpas dock för ägare av bensindrivet motorfordon,
i den mån beslut om befrielse från skatteplikt fortfarande gäller enligt
övergångsbestämmelserna till lagen (1988:000) om ändring i vägtrafikskattelagen
(1973:601).

SfU 1987/88:23

Bilaga 1

1 Lagen omtryckt 1973:886.

26

4 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 1 av anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar

till 19 §

l.1 Socialbidrag, begravningshjälp samt underhåll, som har lämnats intagen
i kriminalvårdsanstalt eller patient på sjukhus e.d. utgör inte skattepliktig
inkomst. Detsamma gäller i fråga om till föreningar influtna medlemsavgifter.
Som begravningshjälp behandlas inte tjänstepension avseende tid efter
den pensionsberättigades frånfälle.

Med skadeståndsförsäkring förstås försäkring, enligt vilken den försäkrade
äger utfå ersättning för skadestånd vartill han är berättigad på grund av
personskada (överfallsskydd o.d).

Ersättning till följd av personskada som utgår i annan form än periodisk
utbetalning (engångsbelopp) och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur
utgör skattepliktig intäkt såvida icke annat följer av övriga bestämmelser
i denna lag.

Om engångsbelopp, som utgår till följd av personskada, utgör ersättning
för framtida förlust av skattepliktig inkomst, skall dock 40 procent av beloppet
avräknas såsom icke skattepliktig del. Uppbär skattskyldig två eller flera
sådana engångsbelopp till följd av samma personskada, skall vad som nu har
sagts gälla varje sådant belopp. Vad som avräknas från ett eller flera engångsbelopp
under beskattningsåret får emellertid - i förekommande fall
tillsammans med vad som avräknats tidigare år - för samma personskada
sammanlagt icke överstiga femton basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Härvid skall avräknad del av ett engångsbelopp uttryckas i
det basbelopp, som har fastställts för det år under vilket engångsbeloppet
blivit tillgängligt för lyftning.

Utbytes sådan livränta eller del därav, som utgår till följd av personskada
och utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § 1 morn., mot engångsbelopp, gälla
bestämmelserna i föregående stycke beträffande sådant engångsbelopp. Utbytes
annan livränta eller del därav, som utgör skattepliktig intäkt enligt 32 §
1 morn., mot engångsbelopp, skall hela engångsbeloppet upptagas såsom
skattepliktig intäkt. Sker utbyte, helt eller delvis, av annan livränta än nu
sagts mot engångsbelopp, skall beloppet anses utgöra icke skattepliktig intäkt.

Lön, som utgår från arbetsgivare i sådana fall, då denne på grund av
3 kap. 16 § andra eller tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring
äger uppbära arbetstagaren tillkommande ersättning från allmän försäkringskassa.
är skattepliktig intäkt. För arbetsgivaren är den av honom i
nämnda fall uppburna ersättningen från försäkringskassan ävensom annan
därifrån uppburen ersättning i anledning av kostnad för den anställdes räkning
att betrakta som skattepliktig inkomst, dock att ersättningen icke är
skattepliktig för arbetsgivaren, därest den till den anställde utbetalda lönen
eller den för honom havda kostnaden utgör för arbetsgivaren icke avdrags -

SfU 1987/88:23

Bilaga 1

1 Senaste lydelse 1987:1156.

27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gill utgift i förvärvskälla. Ersättning, som annorledes än i form av pension
eller annan livränta utbetalas av arbetsgivare vid yrkesskada eller arbetsskada
i de fall, då arbetsgivaren står s.k. självrisk enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, räk -

nas til! skattepliktig inkomst enligt de
säkring enligt sistnämnda lag.

Skatteplikt föreligger inte för
bidrag från stat eller kommun, som
utgår enligt av regeringen eller av
statlig myndighet meddelade bestämmelser,
i samband med utbildning
eller omskolning, till arbetslösa
och partiellt arbetsföra samt med
dem i fråga om sådana bidrag likställda
i den mån bidragen avser
traktamente och särskilt bidrag.
Flyttningsbidrag som lämnas av en
arbetsmarknadsmyndighet utgör
inte skattepliktig intäkt i följd varav
avdrag inte medges för den kostnad
som sådant bidrag eller stöd är avsett
att täcka. Skatteplikt föreligger
inte heller för bidrag som utgår enligt
lagen (1960:603) om bidrag till vissa
handikappade ägare av motorfordon.

grunder som skulle hava gällt vid för Skatteplikt

föreligger inte för bidrag
från stat eller kommun, som utgår
enligt av regeringen eller av statlig
myndighet meddelade bestämmelser,
i samband med utbildning
eller omskolning, till arbetslösa och
partiellt arbetsföra samt med dem i
fråga om sådana bidrag likställda i
den mån bidragen avser traktamente
och särskilt bidrag. Flyttningsbidrag
som lämnas av en arbetsmarknadsmyndighet
utgör inte skattepliktig
intäkt i följd varav avdrag inte medges
för den kostnad som sådant bidrag
eller stöd är avsett att täcka.
Skatteplikt föreligger inte heller för
bidrag från en allmän försäkringskassa
till handikappade elter föräldrar
till handikappade barn för anskaffning
eller anpassning av motorfordon.
Utgår bidraget till en näringsidkare
för näringsverksamheten
tillämpas bestämmelserna om näringsbidrag
i punkt 2 av anvisningarna.

Kontant arbetsmarknadsstöd utgör skattepliktig intäkt.

Skatteplikt föreligger icke för engångsbidrag som utgår i samband med
arbetsplacering som utgör led i arbetsmarknadsstyrelsens omhändertagande
av flyktingar.

Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag, som stiftelsen Dag Flammarskjölds
minnesfond till fullföljande av sitt ändamål utgiver för mottagarens
utbildning.

Enligt 46 § 2 mom. första stycket 4) föreligger viss rätt till avdrag för bidrag
till barns underhåll. Sådant underhållsbidrag skall icke hänföras till
skattepliktig inkomst.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1988 och tillämpas första gången
vid 1989 års taxering. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om bidrag
som lämnas med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:000) om
upphävande av lagen (1960:603) om bidrag till vissa handikappade ägare av
motorfordon.

SfU 1987/88:23

Bilaga 1

28

6 Förslag till

Lag om handläggning av ärenden om bilstöd till
handikappade

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Statligt bidrag till handikappade och föräldrar till handikappade barn
för att anskaffa motorfordon lämnas enligt föreskrifter som meddelas av regeringen.

2 § Frågor om bidrag som avses i 1 § handhas av riksförsäkringsverket och
de allmänna försäkringskassorna.

3 § Frågor om bidrag prövas av den försäkringskassa, hos vilken sökanden
är inskriven.

I försäkringskassan avgörs frågor om rätt till bidrag av socialförsäkringsnämnd.

4 § Vad som föreskrivs i lagen (1962:381) om allmän försäkring om riksförsäkringsverkets
tillsyn tillämpas i fråga om försäkringskassas befattning
med bidrag som avses i 1 §.

5 § Föreskrifterna i 20 kap. 10-13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring
om omprövning och ändring av försäkringskassas beslut samt överklagande
av försäkringskassas och försäkringsrätts beslut skall tillämpas i ärenden
om bidrag som avses i 1 §.

Omprövning av ett sådant beslut av en försäkringskassa som har fattats
av en tjänsteman i ärende om skyldighet att återbetala bidrag skall göras av
socialförsäkringsnämnd.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1988.

SfU 1987/88:23

Bilaga 1

29

Socialutskottets yttrande
1987/88:7y

om villkoren för färdtjänst

Till socialförsäkringsutskottet

Socialförsäkringsutskottet har hemställt om socialutskottets yttrande över
dels den med anledning av proposition 1987/88:99 om förbättrat bilstöd till
handikappade väckta motionen 1987/88: Sf20 yrkande 3, dels den under
den allmänna motionstiden 1986/87 väckta motionen 1986/87: Sf341 yrkande
I (motiveringen återfinns i motion 1986/87: T 927).

Utskottet

Samhällets olika åtgärder för att underlätta handikappades transporter
utgörs — förutom av handikappanpassning av kollektiva färdmedel — av
bilstöd, kommunal färdtjänst och riksfärdtjänst.

I propositionen 1987/88:99 om förbättrat bilstöd till handikappade föreslås
ett utvidgat statligt bidrag till handikappade för anskaffning av motorfordon.
Enligt förslaget skall det nya bilstödet omfatta fem olika grupper
av förflyttningshandikappade. Dessa är

1. Handikappade under 65 år som är beroende av bil för att förvärvsarbeta
eller genomgå utbildning eller yrkesinriktad rehabilitering.

2. Handikappade under 65 år som beviljats bilstöd enligt punkten 1 men
som lämnar arbetsmarknaden med förtidspension eller beviljas sjukbidrag.

3. Andra handikappade än som nämnts under I och 2 i åldern 18—49 år,
under förutsättning att den handikappade själv skall bruka bilen som
förare.

4. Handikappade föräldrar med barn under 18 år.

5. Föräldrar med handikappade barn under 18 år.

Bilstödet omfattar tre olika bidrag: grundbidrag, anskaffningsbidrag och
anpassningsbidrag. Grundbidraget föreslås utgöra 50000 kr. Helt grundbidrag
föreslås utgå till grupperna 1-3 och halvt bidrag till grupperna 4 och

5. Grundbidrag lämnas vid anskaffning av fordon oavsett inkomst. Anskaffningsbidraget
skall vara inkomstprövat. Anskaffningsbidrag med
35 000 kr skall kunna lämnas till dem som har en lägre årsinkomst än 75 000
kr. Bidraget avtrappas enligt särskilda regler för att helt upphöra vid en
årsinkomst av 138000 kr. Grundbidrag och anskaffningsbidrag får tillsammans
överstiga fordonets anskaffningskostnad med högst 30000 kr. Anpassningsbidrag
föreslås kunna utgå för kostnader som uppkommer för en

SfU 1987/88:23

Bilaga 1

30

sådan ändring av eller anordning på bilen som fordras för att den handikappade
skall kunna bruka den.

Statsbidrag utgår till landstingskommuner och kommuner för färdtjänst.
Bidraget är 35 % av bruttodriftkostnaderna. Bidraget får dock inte öka med
mer än ett belopp som står i visst förhållande till antalet personer som är 65
år och äldre samt utvecklingen av konsumentprisindex.

I årets budgetproposition (s. 120) anförs att det fortfarande finns stora
skillnader mellan kommunerna i färdtjänstens utbyggnad och kvalitet.
Socialstyrelsen har därför inlett en särskild utredning i syfte att beskriva
och analysera skillnaderna mellan kommunerna när det gäller den enskildes
tillgång till färdtjänst. Det anförs vidare att riksrevisionsverket nyligen
har avlämnat en granskningsrapport med förslag till förändringar i statsbidragssystemet.
Rapporten bereds för närvarande i regeringskansliet. I
budgetpropositionen (s. 121) framhålls dock redan nu att socialstyrelsen
bör utveckla sin tillsyn och erfarenhetsförmedlande roll på området.

Regeringen har vidare nyligen uppdragit åt riksrevisionsverket att kartlägga
och analysera den varierande utformningen av taxorna inom kommunernas
hemtjänst, färdtjänst och barnomsorg. Uppdraget skall redovisas
senast den 1 mars 1989.

Riksfärdtjänsten infördes år 1980 i syfte att göra det möjligt för svårt
handikappade att göra längre resor inom landet till normala kostnader.
Resan kan ske med flyg. tåg, taxibil eller specialfordon till ett pris som
motsvarar vad det kostar att åka andra klass tåg. Transportrådet har fått i
uppdrag av regeringen att överväga riksfärdtjänstens framtida utformning.
Uppdraget skall redovisas senast den 6 maj 1988. Enligt vad utskottet
inhämtat kommer transportrådet att föreslå ett system med en länsomfattande
färdtjänst.

I motion 1986/87:SJ34I av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs om en
översyn av färdtjänsten (yrkande I). Enligt motionärerna bör färdtjänsten
inordnas i den kollektiva trafiken och åläggas trafikhuvudmännen som en
skyldighet. I det sammanhanget måste man se över standarden på färdtjänsten
så att man uppnår en hög och jämn nivå över hela landet. Enligt
motionärerna är i dag skillnaderna stora mellan kommunerna när det gäller
antal resor och avgifter. Motionärerna anser också att det bör upprättas ett
clearingsystem så att den som är berättigad att använda färdtjänst också
skall vara obehindrad att göra det utanför hemorten eller då trafiken har en
annan anordnare.

Utskottet har tidigare behandlat liknande motionsyrkanden i betänkandena
SoU 1985/86:11 s. 19—20 och SoU 1986/87:18 s. 19—20. Utskottet
har därvid anfört bl. a. att färdtjänstens närmare utformning och taxorna
för färdtjänsten ligger inom ramen för den kommunala självstyrelsen och
att taxorna som en följd av detta varierar med hänsyn till de lokala
förhållandena. Utskottet har emellertid framhållit att en större enhetlighet
bör eftersträvas.

Utskottet vill åter framhålla vikten av att en väl fungerande och väl
utbyggd färdtjänst finns i hela landet. Kommunförbundet har år 1987 tagit
fram en skrift. Färdtjänsten i kollektivtrafiken. Om färdtjänstens utveckling.
Enligt utskottets mening finns det skäl att anta att skriften kommer att

SfU 1987/88:23

Bilaga I

31

leda till att kommunerna vinnlägger sig om en större enhetlighet i färdtjänsttaxorna
och villkoren för färdtjänsten. Utskottet noterar också att
socialstyrelsen inlett en särskild utredning i syfte att beskriva och analysera
skillnaderna i den enskildes tillgång till färdtjänst samt att riksrevisionsverket
har fått i uppdrag att kartlägga och analysera den varierande
utformningen av taxorna. Vidare är riksfärdtjänsten och en eventuell framtida
länsfärdtjänst föremål för utredning och överväganden av transportrådet.
Med hänsyn härtill och då förändringar i statsbidragssystemet för
färdtjänsten för närvarande övervägs i regeringskansliet med anledning av
riksrevisionsverkets granskningsrapport anser utskottet att syftet med motion
1986/87: Sf341 (vpk) yrkande 1 är tillgodosett. Motionen kräver således
ingen åtgärd.

I motion I987/88.SJ20 av Nils Carlshamre m.fl. (m) hemställs att riksdagen
beslutar att det som ett alternativ eller komplement till det nya, statliga
stödet skall ges möjlighet för resp. färdtjänsthuvudman att ge ett särskilt
bilstöd efter avtal med vissa färdtjänstberättigade i enlighet med vad i
motionen anförts (yrkande 3).

Betänkandet DsS 1986:11 Bilstödet åt handikappade ligger till grund för
regeringens proposition om förbättrat bildstöd. I betänkandet (s. 72—73)
diskuterar utredningsmannen bl. a. vilka besparingar som kan göras genom
att funktionshindrade får möjlighet att resa med egen bil i stället för med
färdtjänst. Utredningsmannen anför:

Eftersom kommunerna svarar för 65% av färdtjänstkostnaderna, borde
det främst vara i kommunernas eget intresse att lämna stöd till anskaffning
av bil till färdtjänstberättigade med stort resebehov och högt färdtjänstutnyttjande.
Det finns också ett antal kommuner, som på eget initiativ har
infört ett kommunalt bilstöd till funktionshindrade, som står utanför arbetsmarknaden.

I propositionen (s. 17) framhålls vikten av att det nya bilstödets handikapppolitiska
syfte inte urholkas. Stödet måste förbehållas de personer som på
grund av varaktiga funktionshinder har väsentliga förflyttningssvårigheter.
Genom denna inriktning av stödet, anför föredragande statsrådet, ökar
möjligheterna att i framtiden vidga den stödberättigade personkretsen till
att generellt även omfatta förtidspensionärer med förflyttningssvårigheter
som är äldre än 49 år. Enligt beräkningar i propositionen (s. 16) skulle ett
bilstöd som generellt omfattar även förtidspensionärer i åldern 50— 64 år
medföra ökade kostnader för staten i storleksordningen 300 milj. kr. Detta
bedömer föredragande statsrådet i nuläget inte vara statsfinansiellt möjligt.

Riksrevisionsverket har i revisionsrapporten (1987:101) Statsbidraget
till kommunal färdtjänst presenterat en idéskiss till ett nytt behovsrelaterat
statsbidrag. Ett sådant bidrag skulle enligt riksrevisionsverket vara neutralt
ifråga om valet mellan färdtjänst och andra åtgärder som syftar till att
motverka förflyttningshandikapp, t. ex. handikappanpassning av kollektivtrafik
och bilstöd. Förslaget övervägs f. n. i regeringskansliet.

Utskottet anser att motionärernas synpunkter är värda beaktande. Det
är inte omöjligt att det i vissa fall skulle vara billigare att ge bilstöd år
färdtjänstberättigad med stort färdtjänstutnyttjande än att betala för färd -

SfU 1987/88:23

Bilaga 1

32

tjänsten. Genom förslaget i propositionen vidgas emellertid det statliga
bilstödet till att omfatta fler grupper. Härigenom kommer kommunerna att
avlastas kostnader inom färdtjänsten. Det finns inget som hindrar kommunerna
att utnyttja den besparingen till att med stöd av socialtjänstlagen ge
ekonomiskt stöd för inköp och anpassning av bil åt sådana funktionshindrade
som inte omfattas av det statliga bilstödet. På grund härav och då
färdtjänsten som anförts ovan är föremål för översyn och överväganden i
flera olika sammanhang - utskottet vill särskilt peka på att statsbidragssystemets
närmare utformning f. n. övervägs i regeringskansliet — är det
inte påkallat med någon riksdagens åtgärd. Motion 1987/88: Sf20 (m) yrkande
3 avstyrks därför.

Stockholm den 21 april 1988
På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Evert Svensson (s), John Johnsson (s),
Göte Jonsson (m), Kjell Nilsson (s). Ulla Tillander (c), Anita Persson (s),
Blenda Littmarck (m), Gunnar Ström (s), Per Arne Aglert (fp), Inga Lantz
(vpk), Ingrid Andersson (s), Stina Gustavsson (c), Claes Rensfeldt (s) och
Karin Falkmer (m).

Avvikande mening

Bilstöd genom färdtjänstens försorg

Göte Jonsson, Blenda Littmarck och Karin Falkmer (samtliga m) anser

att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ”Utskottet
anser” och på s. 33 slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

I åtskilliga fall kommer färdtjänstkostnaderna för en färdtjänstberättigad,
som inte har tillgång till eget fordon för sin förflyttning, att samlade
över en sjuårsperiod överstiga inte bara en del av utan hela kostnaden för
en för den förflyttningshindrade lämpligt stor bil. Således borde det till
gagn för alla parter öppnas en möjlighet för de färdtjänstberättigade, som
med hänsyn till sina behov kan komma i fråga, att träffa ett avtal med
färdtjänsthuvudmannen som innebär att denne bidrar till inköp av fordon
att brukas i minst sju år med i princip hela inköpssumman eller med den del
som inte täcks av det statliga bilstödet. I stället skulle den som får detta
bidrag avstå från fädtjänst med undantag för en viss grundtilldelning.

Vad vi här påtalat bör göras möjligt för att i vissa fall kunna utgöra ett
alternativ eller komplement till det nya bilstödet. Det kan dock föreligga
hinder som kan undanröjas endast med ändrad lagstiftning. Riksdagen bör
därför fatta ett sådant beslut att också färdtjänsthuvudmännen kan utge ett
eget bilstöd i enlighet med vad vi ovan anfört. Denna möjlighet bör öppnas
samtidigt som det nya, statliga bilstödet införs. Utskottet tillstyrker därför
motion 1987/88:Sf2() (m) yrkande 3.

SfU 1987/88:23

Bilaga 1

33

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988