FEMTE HUVUDTITELN

Propositionen

Regeringen (socialdepartementet) har i proposifion 1987/88:100, bil. 7 under punkt D 1 (s.53-55) Bidrag till sjukförsäkringen, föreslagit riksdagen att

1. anta förslag till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.

2. till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1988/89 anvisa ett förslagsanslag av 6 767 000 000 kr.

Lagförslaget återfinns i bilaga till betänkandet.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden

1987/88

1987/88:Sf202 av Bengt Kindbom och Gösta Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mofionen anförts om egenföretagares sjukförsäkringsförmåner.

1987/88:Sf203 av Bengt Kindbom och Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att kostersättningsmedel som förskrivs på recept skall berättiga till läkemedelsersättning i enlighet med vad som anförts i motionen.

1987/88:Sf209 av Marianne Karlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att höja åldersgränsen till 25 år för licens på livsmedel för den som lider av celiaki.

1987/88:Sf219 av Berit Löfstedt och Viola Furubjelke (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en särskild rabattering av p-piller för flickor under 20 år.

1987/88:Sf221 av förste vice talman Ingegerd Troedsson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till en allmän och obligatorisk sjukvårdsförsäkring, där försäkringen följer patienten också vid val av alternativa sjukhem med t.ex. kristen inriktning. Motiveringen återfinns i motion So209.

1 Riksdagen 1987/88. II saml. Nr22

1987/88:Sf222 av Gunnar Björk (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen SfU 1987/88:22 begår att en utredning tillsätts med uppgift att pröva möjligheten att införa fria eller subventionerade glasögon för i första hand utvecklingsstörda och barn under 18 år.

1987/88:Sf224 av Karl-Erik Persson m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att i lagen om allmän försäkring filiföra att normalkostnader för anskaffande av glasögon eller linser infogas i sjukförsäkringssystemet.

1987/88:Sf225 av Sten Östlund (s) vari yrkas

1. att riksdagen begär förslag till sådan ändring av lagen om allmän försäkring att missbruk av sjukförsäkringssystemet kan stävjas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av information om sjukförsäkringssystemet.

1987/88:Sf226 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar upphäva sitt tidigare beslut att slopa pensionärer
nas friar i sjukvården och att regeringen därefter upptar förnyade överlägg
ningar med Landstingsförbundet i denna del.

Motiveringen återfinns i motion So212.

1987/88:Sf228 av Görel Bohlin och Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om åtgärder för att hindra att kompensation för vid sjukdom bortfallen inkomst blir större än arbetsinkomsten.

1987/88:Sf230 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning för att belysa
förutsättningarna för arbetsgivarintrade i sjukförsäkringen.

1987/88:Sf231 av Kenth Skärvik (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att belysa kostnaderna för att införa fria glasögon för alla eller för vissa grupper.

1987/88:Sf240 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om högkostnadsskydd för sjukresor.

1987/88:Sf247 av Alf Svensson (c) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbättring av sjuklönen för hemarbetande i enlighet med vad som anförts i motionen.

Motiveringen återfinns i motion So613.

1987/88:Sf248 av Cari Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsarht förslag som innebår att Dagmarsystemet avskaffas till förmån för ett system för ersättningar från sjukförsäkringen med generellt fri etableringsrätt för privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster och fri anslutningsrätt för fritidspraktiker,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen . anförts om behovet av en sådan differentiering av läkartaxan att den stimulerar etablering i glesbygd.

3.'att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen SfU 1987/88:2 anförts om behovet av en generell taxehöjning för yrkespraktiker,

4. att riksdagen hos regeringen-begär utredning avett sådant finansieringssystem för hälso- och sjukvården att en större del av kostnaderna ersätts av sjukförsäkringen i enlighet med vad i motionen anförts,

5. att riksdagen som.sin mening ger regeringen till känna att de allmänna försäkringskassorna bör ges en samordnande roll i allt rehabiliteringsarbete.

Motiveringen återfinns i rnotion So426.

1987/88:Sf250 av Birthe Sörestedt och Maja Bäckströni (s) vari yrkas'att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
rätt till sjukpenning. , > ■

19S7/88:Sf253 av Gullan Lindblad och Anders G Högmark (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att riksförsäkringsverket, bör införa användandet av magnetkamera i läkarvårdstaxans förteckning över åtgärder som ersätts ay den allmänna försäkringen.

1987/88:Sf255 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att ungdomar som fyllt 16 år och som anses behöva fortsatt specialdiet
på grund av sjukdomen PKU även i fortsättningen skall kunna få livsmedels
rekvisitioner, . ,. ■

1987/88:Sf268 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas 10. att riksdagen som.sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts orii hjälpmedelsförsörjningen. Motiveringen återfinns i motion So235.

1987/88:Sf269 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas, ■

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande överföring av resurser från sjukpenningförsäkringen till sjukvården,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de till Dagmarsystemet knutna etableringsrestriktionerna snarast bör avvecklas.

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående ersättningarna till privatpraktiserande läkare,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående ersättningarna till privatpraktiserande sjukgymnaster,

5. att riksdagen hos regeringen begär en offentlig utredning av sjukvårdens framtida finansiering.

Motiveringen återfinns i motion So442.'

1987/88:Sf272 av Nils Carishamre m.fl. (m) vari yrkas .

1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamma åtgärder som syftar till en höjning av försäkringsersättningen för privatpraktiserande sjukgymnaster.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att remisstvånget för sjukgymnastisk behandling inom ramen för sjukförsäkringen bör slopas i enlighet med vad i motionen anförts.

Motiveringen återfinns i motion Ub589.

l987/88:Sf273 av Nils Carishamre m.fl. (m) vari yrkas SfU 1987/88:22

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att hjälpmedelsutredningen bör få tilläggsdirektiv som syftar till en samordning av kunskaperna rörande datorhjälpmedel i enlighet med vad i mofionen anförts,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att sådana läkemedel, som i dag är kostnadsfria för patienten, t.ex. insulin och vissa hjärtmediciner, även fortsättningsvis bör vara det,

4. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om huruvida sjukresor kan tas in i högkostnadsskyddet utreds i enlighet med vad i motionen anförts.

1987/88;Sf275 av Charlotte Branting och Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av de psoriasissjukas problem.

l987/88:Sf279 av Margö Ingvardsson och Inga Lantz (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ungdomar med kroniska sjukdomstillstånd upp till 19 års ålder bör erhålla fria sjukvårdande behandlingar.

l987/88:Sf280 av Hans Rosengren (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet med rehabiliteringssamverkan och resurssamordning i något eller några län.

l987/88:Sf281 av Hans Dau (m) vari yrkasatt riksdagen som sin meningger. regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av reglerna för ersättning från den allmänna försäkringen för sjukgymnastisk behandling.

l987/88:Sf288 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utlandsboende pensionärers sjukvårdskostnader vid besök i Sverige.

1987/88:Sf291 av Margö Ingvardsson m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar riva upp beslutet om avskaffandet av det avgiftsfria året för pensionärernas sjukhusvård,

2. att riksdagen till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1988/89 anslår 250 000 000 kr. utöver regeringens förslag.

l987/88:Sf292 av Anita Modin och Barbro Evermo (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående ersättning för arbetsresor i stället för utbetalning av sjukersättning.

1987/88:Sf296 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mofionen anförts om att sjukpenning för företagare bör utgå efter den inkomst på vilken avgiften till sjukförsäkringen är grundad.

1987/88:Sf299 av Ingrid Ronne-Björkqvist och Jan-Erik Wikström (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av författningsmåssiga åtgärder som gagnar rekryteringen till psykoanalytisk utbildning.

1987/88:Sf300 av Kerstin Keen (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen SfU 1987/88:22 begär en översyn av bestämmelserna för sjukpenriing i akt och mening att möjliggöra för allergiker att vara sjukskrivna i förebyggande syfte.

1987/88:Sf301 av Margitta Edgren och Kjell-Arne Welin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begreppet partiell sjukskrivning i enlighet med Trelleborgsprojektet.

1987/88:Sf307 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av möjligheterna till en frivillig sjukförsäkring för egenföretagare.

1987/88:Sf309 av Gullan Lindblad och Anders G Högmark (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag rörande privatpraktiserande psykologers möjlighet att utföra psykometriska undersökningar inom den allmänna försäkringens ram.

1987/88:Sf310 av Gullan Lindblad och Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning rörande möjligheten att
erbjuda hemarbetande någon form av grundskydd inom den allmänna
försäkringen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att informationen
om den frivilliga försäkringen för hemarbetande bör intensifieras.

1987/88:Sf311 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att riksförsäkringsverket bör ges i uppdrag att utforma regler, som automatiskt reglerar den enskildes sjukpenningförsäkring så att vederbörande inte behöver förlora på att samtidigt ha såväl statlig som enskild arbetsgivare.

1987/88:Sf315 av Margö Ingvardsson m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att karensbeloppet för sjukresor skall omfattas av högkostnadsskyddet,

2. att riksdagen beslutar att sjukresa tur och retur skall berättiga till hel stämpel i högkostnadsskyddet,

3. att riksdagen beslutar att sjukvårdande behandling skall berättiga till hel stämpel i högkostnadsskyddet,

4. att riksdagen beslutar att ändra reglerna för högkostnadsskyddets inträdande så att befrielse från ytterligare avgifter under ett år från första stämpelns datum införs när avgift för tio besök, läkemedelsinköp eller resor erlagts,

5. att riksdagen beslutar att ytterligare en tidsfaktor införs i högkostnadsskyddet så att ingen behöver betala för mer än fem besök, läkemedelsinköp eller resor under en månad.

1987/88;Sf316 av Helge Hagberg och Owe Andréasson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn om resekostnadsersättning vid ordinerad behandling hos t.ex. sjukgymnast.

1987/88:Sf317 avJah Hyttring och Bertil Jonasson (c)'vari yrkas att riksdagen SfU 1987/88:22

begär att regeringen vidtar förändringar i sjukreseförordningen i'enlighet ■ '

ined vad som anförts i motionen. :■ - ' ■ :

1987/88:Sf328 av Nils Carlshamre m.fl. (m) vari yrkas .• • . '■ . ■

1 (delvis), att riksdagen beslutar att fr;o.m. den 1 januari 1989 i enlighet

med motionens förslag införa nya regler i sjukpenningförsäkringen, . ■ '

3 (delvis), att riksdagen, under förutsättning av bifall, till yrkande 1,

beslutar tillgodogöra statsbudgeten de socialförsäkringsmedel som frigörs

såsom i motionen anförts.

1987/88:Sf330 av Alf Svensson (c) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar upphäva sitt tidigare beslut om avskaffande av det
s.k. friåret i sjukvården och ger regeringen i uppdrag att uppta förhandlingar
med Landstingsförbundet för att nå en uppgörelse i denna fråga. , i

1987/88:Sf331 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen begär att .

regeringen analyserar vad ett förslag om möjlighet för arbetsterapeuter och barnmorskor m.fl. att utöva sitt yrke på entreprenad kan tillföra hälso-och sjukvården.

1987/88:Sf332 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändrade regler i sjukförsäkringen så att kompensationsnivån fr.o.m. den 1 juli 1988 sänks till 80 % under de första 30 dagarna per år för vilka sjukpenning utbetalas enligt vad som anförts i motionen, ,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om återinförande av insjuknandedagen från den 1 juli 1988 enligt vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hös regeringen begär förslag till förbättrat högkostnadsskydd i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjda avgifter för läkarbesök från den 1 juli 19881 enlighet med vad som anförts i motionen.

1987/88:Sf333 av Rune Backlund och Karin Israelsson (c) vari yrkas .

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en parlamentarisk utredning för att föreslå en framtida modell av lokala sjukförsäkringsfonder.

2. att riksdagen som sin meningger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksprojekt i Göteborgs och Bohus län för att komma till rätta med sjukvårdsköerna.

1987/88:Sf338 av Görel Thurdin m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen'till känna vad i motionen
anförts om det fria insulinet. , •. •

Utskottet SfU 1987/88:22

Inledning

Sjukförsäkringen finansieras till 85 % genom socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare. Återstående 15 % finansieras genom statsbidrag över anslaget D 1. Bidrag till sjukförsäkringen.

Sjukförsäkringen lämnar sjukvårdsersättning i samband med läkarvård och läkemedelsinköp, tandvård, sjukhusvård och viss annan sjukvård samt för sjukresor. Vidare ger försäkringen rätt till sjukpenning vid sjukdom.

De sammanlagda utgifterna för sjukförsäkringen under budgetåret 1988/ 89 beräknas till 45 112 milj. kr. Statsbidraget beräknas till 6 767 milj. kr.

I anslutning till förevarande anslag behandlar utskottet motionsyrkanden från den allmänna motionstiden i år med anknytning till sjukförsäkringen och till anslagsberäkningen. Motionsyrkanden som berör tandvårdsförsäkringen och rätten till ersättning vid vård av anhörig kommer att behandlas i senare sammanhang.

Sjukvårdsersättning

Riksdagen beslöt under våren 1984 att ett nytt system för ersättningar från den allmänna försäkringen för sjukvård m.m. skulle gälla fr.o.m. den 1 januari 1985 (prop. 1983/84:190, SfU 31, rskr. 393). Till grund för beslutet låg en överenskommelse mellan regeringen och sjukvårdshuvudmännen om finansieringsfrågor inom hälso- och sjukvården för åren 1985 och 1986. Överenskommelser har därefter träffats för år 1987 samt för åren 1988 och 1989 innebärande att det fr.o.m. år 1985 införda systemet skall gälla även för dessa år med vissa mindre förändringar,

Genom det nya ersättningssystemet omvandlades de tidigare prestations-relaterade ersättningarna från sjukförsäkringen för sjukvård, preyentivme-delsrådgivning m.m. i öppen vård liksom det tidigare allmänna statsbidraget till psykiatrisk vård till en samlad ersättning till sjukvårdshuvudmännen, en allmän sjukvårdsersättning. Den allmänna sjukvårdsersättningen grundas på ett belopp per invånare och år. I den allmänna sjukvårdsersättningen är inräknade sjukförsäkringens.ersättningar till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster.

Vid sidan om den allmänna sjukvårdsersättningen utger sjukförsäkririgen särskilda ersättningsbelopp - likaledes beräknade per invånare och år - till sjukvårdshuvudmännen. De särskilda ersättningarna utgörs av bidrag för att underlätta utvecklingen av hemsjukvården och för att utveckla öppnare vårdformer inom psykiatrin, bidrag till förebyggande åtgärder inom hälso-och sjukvården samt ersättningar för tillhandahållande av hjälpmedel för handikappade.

I anslutning till omläggningen av ersättningssystemet infördes nya regler för privatpraktiserande vårdgivares anslutning till sjukförsäkringen. Offentliganställda läkare med s.k. fritidspraktik kan inte längre tillhöra försäkringens ersättningssystem. Nya privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster kan anslutas till försäkringen endast efter, tillstyrkan av sjukvårdshuvudman.

Nyetablering av praktik i stödområdena A, B och C får dock numera ske utan StU 19ö//öö:ZZ tillstyrkan av sjukvårdshuvudsmannen. Detsamma gäller s.k. ersättningsetablering i hela landet.

Försäkringsersättningen till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster utbetalas av försäkringskassorna. Ersättningsbeloppens och pafientavgifternas storlek regleras i läkarvårdstaxan (1974:699) och i förordningen (1976:1018) med taxa för sjukvårdande behandling m.m. (behandlingstaxan). Utbetalda ersättningar för privatvård under ett år avräknas från nästa års allmänna sjukvårdsersättningar till sjukvårdshuvudmännen.

I två partimotioner från vardera moderata samlingspartiet och folkpartiet tas upp frågorna om ersättningssystemet och om sjukvårdens finansiering.

I motion Sf248 hänvisar Carl Bildt m.fl. till den starkt avvisande inställning till Dagmarsystemet som moderata samlingspartiet flera gånger tidigare redovisat. Motionärerna anser att sjukförsäkringspengarna skall följa patienten och att Dagmarsystemet har begränsat patientens valfrihet. Motionärerna begär i yrkande 1 ett skyndsamt förslag om avskaffande av Dagmarsystemet till förmån för ett system för ersättningar från sjukförsäkringen med generellt fri etableringsrätt för privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster och fri anslutningsrätt för fritidspraktiker så att försäkringsersättningen följer patienterna. I motionen begärs vidare (yrkande 4) en utredning om ett ändrat finansieringssystem som innebär att sjukvårdsförsåkringen omfattar alla och ersätter landstingsskatten som den främsta finansieringskällan för hälso- och sjukvården. I ett första steg skall sjukvårdsförsäkringen omfatta den öppna vården, i ett andra steg även vården vid sjukhem och vårdhem och på sikt även sjukhusvården. Den enskilde betalar avgifter till försäkringen proportionellt mot sin inkomst. Ersättningen från försäkringen skall utges till den vårdgivare patienten väljer och skall vara likvärdig för vård i offentlig och privat regi.

Bengt Westerberg m.fl. begär i motion Sf269 yrkande 2 i syfte att stimulera en ökad privatpraktikeretablering ett tillkännagivande om att de fill Dagmarsystemet knutna etableringsrestriktionerna för privatläkare snarast bör avvecklas. Motionärerna anser vidare att det är angeläget att sjukvårdens finansieringssystem förenklas och görs mer enhetligt samtidigt som det bör utformas så att ett effektivt resursutnyttjande främjas. De begär därför i yrkande 5 en utredning om sjukvårdens framfida finansiering. Utgångspunkten för denna bör enligt motionärerna vara att sjukvården liksom hittills finansieras enligt ett slags försäkringsprincip, dvs. genom att alla med skatter eller försäkringsavgifter betalar sjukvården och att sjukvården gratis eller till låg kostnad ges till den som behöver vård. Den enskilde vårdtagaren skall på lika villkor kunna välja offentliga eller privata vårdgivare som är anslutna till finansieringssystemet.

Vidare begär Ingegerd Troedsson m.fl. i mofion Sf221 ett förslag till en allmän och obligatorisk sjukvårdsförsäkring, där försäkringen följer patienten också vid val av alternativa sjukhem med t.ex. kristen inriktning.

Utskottet vill med anledning av de nu nämnda yrkandena inledningsvis erinra om vad utskottet anförde i samband med sitt ställningstagande till den senaste överenskommelsen mellan regeringen och sjukvårdshuvudmännen.

vilken gäller för åren 1988 och 1989 (se SfU 1987/88:13). Utskottet påpekade SfU 1987/88:22 att bestämmelser bl.a. om ersättning till olika vårdgivare för hälso- och . sjukvård återfinns i 2 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) samt att regeringen bemyndigats att fastställa grunderna för ersättningarna, varför riksdagen inte borde gå in i prövning av de grunder för ersättning som överenskommits mellan företrädare för regeringen och Landstingsförbundet. Utskottet erinrade i fråga om framtida överenskommelser om sitt principiella ställningstagande i samband med att det nya ersättningssystemet infördes (se SfU 1983/84:31). Utskottet ansåg därvid att förändringarna låg i linje med strävandena att med försäkringsmedel båttre fördela och förstärka utbudet av den öppna vården och att.de borde kunna medverka till att hälso-och sjukvårdslagens (1982:763) målsättning om en god hälso- och sjukvård för alla medborgare på lika villkor skulle kunna uppfyllas och att underlätta sjukvårdshuvudmännens planering av.vården. Mot bakgrunden av att ansvaret för befolkningens hälso- och sjukvård lagts på sjukvårdshuvudmännen ansåg utskottet det både riktigt och rimligt att dessa hade ett inflytande över hur de trots allt begränsade ekonomiska och personella resurserna fördelades, såväl mellan de olika sjukvårdshuvudmännen som inom resp. geografiska områden. Utskottet framhöll vidare att det fria läkarvalet i verkligheten var förbehållet patienterna i vissa storstadsområden, eftersom den offentliga vården i dessa områden hade god tillgång på läkare och det övervägande antalet privatpraktiker etablerat sig där. Genom att resurserna styrdes jämnare över hela landet ansåg utskottet att ett fritt läkarval på sikt kunde bli en realitet även för den övriga befolkningen.

Utskottet anser inte heller nu att det finns någon anledning att frångå denna uppfattning och avstyrker med det anförda bifall till motionerna Sf248 yrkande 1 och Sf269 yrkande 2.

Såvitt gäller frågan om ändrad finansiering av sjukvården har riksdagen vid ett flertal tidigare tillfällen på förslag av utskottet avslagit motioner om utredning och förslag härom (se senast SfU 1987/88:13); Utskottet har härvid . framhållit att om en större del av sjukförsäkringens kostnader skulle betalas via sjukförsäkringen i stället för med landstingsskatt skulle det innebära en avsevärd förändring av landstingens roll och ansvar beträffande hälso- och sjukvården. Beträffande en individualisering av sjukförsäkringsavgifterna har utskottet hänvisat till att de tidigare individuella premierna slopades genom den s.k. Hagaöverenskommelsen mellan folkpartiet och socialdemokraterna, och utskottet har för sin del inte funnit anledning frångå denna överenskommelse.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall åven till motionerna Sf221, Sf248 yrkande 4 och Sf269 yrkande 5.

Tre motioner rör olika vårdgivares möjlighet att ge vård inom det s.k. Dagmarsystemet.

Ingrid Ronne-Björkqvist och Jan-Erik Wikström uttrycker i motion Sf299 oro för Dagmarsystemets fortsatta inverkan på tillgången till psykoanalytisk behandling. Motionärerna anser att de farhågor som uttrycktes då systemet infördes har besannats och att rekryteringen till psykoanalytisk utbildning har minskat. De påtalar orättvisan mellan de patienter som får behandling av

en psykiater och söm då, under förutsättning att läkaren är ansluten till SfU 1987/88:22

försäkringen, får ersättning som vid annan läkarbehandling och de patienter

som får behandling av legitimerade psykoterapeuter och som får betala hela

kostnaden själva. Dagmarsystemet utgör enligt motionärerna ett stort hinder

för en positiv utveckling på området och de begär att behovet av snabba

författningsmåssiga åtgärder för att gagna rekryteringen till psykoanalytisk

utbildning ges regeringen till känna.

Gullan Lindblad och Anders G Högmark påtalar i motion Sf309 att de flesta landsting har bristande psykologresurser för psykometriska undersökningar. Privatpraktiserande psykologer bör därför enligt motionärerna ges möjlighet att inom socialförsäkringens ram utföra sådana undersökningar och motionärerna begär utredning och förslag rörande denna möjlighet.

Margitta Edgren anför i motion Sf331 att det finns ett växande intresse från andra vårdyrkesgrupper än läkare och sjukgymnaster att på entreprenad ge' vård inom olika områden och kritiserar att det inte finns möjlighet för försäkringskassan att föra upp yrkesgrupper som arbetsterapeuter, barnmorskor och sjuksköterskor på den förteckning över privata vårdgivare som ger dem anslutning till den allmänna försäkringen. Motionären begår i motionen en analys av vad ett förslag om möjlighet för de nämnda yrkesgrupperna att utöva sitt yrke på entreprenad kan tillföra hälso- och sjukvården.

Som berörts i motion Sf299 behandlades frågan om delfids-och fritidsprak-fiserande psykoanalytikers och psykoterapeuters rätt att tillhöra försäkringen efter utgången av år 1984 i samband med regeringens förslag till 1983/84 års riksmöte om nya regler för anslutning av privata vårdgivare till ersättningssystemet. Utskottet underströk därvid i betänkandet SfU 1983/ 84:31 angelägenheten av att tillgången på psykoanalytisk behandling och utbildning inte minskade. Utskottet anslöt sig också till vad som framhållits i socialutskottets yttrande SoU 1983/84:4 y, nämligen att frågan måste beaktas i sjukvårdshuvudmännens fortsatta planering. Ersättningsfrågan borde emellertid vara en angelägenhet mellan fritidspraktikerna och resp. sjukvårdshuvudman.

Utskottet behandlade frågan även i sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1986/87:1. Utskottet hade då inhämtat yttranden över en motion om olika konsekvenser av det s.k. Dagmarsystemet för psykoanalytiker och psykoterapeuter och ansåg att frågan om ekonomiskt stöd till psykoanalytisk utbildning borde bli föremål för särskild utredning. Utredningen borde ta upp olika frågeställningar, såsom frågan om ekonomiskt stöd till de institut som svarade för utbildningen av psykoanalytiker, bedömningar om den psykoanalytiska verksamhetens framtida dimensionering samt klarläggande av hur regionala skillnader i vårdutbudet motsvarade skillnader i vårdefter- . frågan.

Socialministern besvarade den 15 januari 1988 en interpellation oiii bl.a. tillgången på psykoanalytisk och psykoterapeutisk behandling. Hon uppgav då att den av riksdagen föiordade utredningen genomförs i form av ett beredningsarbete inom regeringskansliet, att bl.a. hållits en hearing med berörda organisationer och myndigheter under hösten 1987 och att olika alternativa möjligheter övervägs i arbetet att finna en lösning av den särskilda

situation som gäller för den psykoanalytiska utbildningen. Hon uppgav SfU 1987/88:22 vidare bl.a. att antalet legitimerade psykoterapeuter under det senaste året ökat med mer än 250 till närmare 1 100 och att det finns ca 200 psykoanalytiker i landet samt påpekade att regeringen i budgetpropositionen föreslagit att medel skulle anvisas till en utbyggnad av den statliga psykoterapiutbildningen med 16 platser.

Utskottet vill än en gång understryka angelägenheten av att tillgången på psykoanalytisk behandling och utbildning inte minskar. Den av riksdagen begärda utredningen om stöd till psykoanalytisk utbildning bör därför påskyndas. Några skäl att ändra reglerna om anslutning till sjukförsäkringens ersättningssystem anser utskottet däremot inte föreligga och avstyrker med det anförda bifall till motion Sf299.

Enligt utskottets mening saknas det vidare skäl att förorda en ändring av anslutningsreglerna för psykologer så som föreslås i motion Sf309 och utskottet avstyrker bifall till motionen.

Utskottet anser inte heller att anslutningsreglerna bör ändras för de yrkesgrupper som anges i rnotion Sf331, varför utskottet avstyrker bifall även till denna motion.

1 några motioner tas upp frågan om en mer direkt koppling mellan sjukförsäkringen och .sjukvården och om försöksverksamhet på området.

Bengt Westerberg m.fl. anför i motion Sf269 att mycket tyder på att en överföring av resurser från sjukpenningförsäkringen till sjukvården skulle kunna förkorta sjukskrivningstiderna och därigenom spara både mänskligt lidande och samhällsekonomiska resurser samt att den av Bohuslandstinget föreslagna försöksverksamheten med resursöverföring omedelbart bör komma till stånd. Motionärerna begär i yrkande 1 ett tillkännagivande om en sådan resursöverföring.

Rune Backlund och Karin Israelsson framför liknande synpunkter i motion Sf333. Motionärerna nämner som en modell för ett effektivare vård-och rehabiliteringssystem att de sjukförsäkringsavgifter som arbetsgivarna betalar samlas i en fond inom varje landstingsområde. Fonden skulle förvaltas av försäkringskassan och landstinget tillsammans. Dessa skulle gemensamt göra satsningar på förebyggande vård, speciella vårdinsatser och rehabilitering. Motionärerna begär i yrkande 1 ett tillkännagivande om att en parlamentarisk utredning tillsätts för att utreda en framtida modell av lokala sjukförsäkringsfonder. Vidare begärs i yrkande 2 ett tillkännagivande om värdet av försöksprojekt i Göteborgs och Bohus län för att komma till rätta med sjukvårdsköerna.

Utskottet vill - liksom vid sin behandling av motsvarande motionsyrkan- ■
den i betänkandet SfU 1987/88:13 - erinra om det arbete som pågår inom
kommittén (S 1985:02) för översyn av sjukförsäkringens roll när det gäller
förebyggande åtgärder och i samband med rehabilitering (rehabiliteringsbe
redningen). Kommittén har till uppgift bl.a. att pröva om det går att
samordna rehabiliteringsinsatserna på ett bättre sätt än för närvarande.
Enligt direktiven är kommittén vidare oförhindrad att ta upp även andra
frågor som kan ha samband med uppdraget, och enligt vad utskottet
inhämtat är de i motionerna berörda frågorna föremål för överväganden n

inom kommittén. - Beredningen beräknas slutföra sitt arbete under somma- SfU 1987/88:22 ren 1988.

Enligt utskottets mening bör resultatet av rehabiliteringsberedningens arbete avvaktas, och motionerna Sf269 yrkande 1 och Sf333 yrkandena 1 och 2 bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen har efter förslag i förra årets budgetproposition givit regeringen till känna att det s.k. avgiftsfria året vid sjukhusvård bör slopas för ålderspensionärer och ett nytt system med vårdavgifter införas för dessa pensionärer och utförsäkrade förfidspensionärer (prop. 1986/87:100, SfU 14, rskr. 234). Det nya systemet bör enligt riksdagens tillkännagivande utgå från att likartade avgiftsregler bör gälla vid sjukhusvård för såväl sjukpenningför-säkrade som pensionärer. Till följd härav avses för ålderspensionärer och utförsäkrade förtidspensionärer införas ett system med avgift genom avdrag på pension, som administreras av de allmänna försäkringskassorna. I överenskommelsen mellan regeringen och sjukvårdshuvudmännen för åren 1988 och 1989 har förutsatts att det avgiftsfria året vid sjukhusvård av ålderspensionärer avskaffas fr.o.m. år 1989 och att ett nytt system för pensionärernas vårdavgifter införs. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en särskild proposition om detta i sådan tid att erforderliga lagändringar kan träda i kraft den 1 januari 1989.

I tre motioner, Sf226 yrkande 1 av Olof Johansson m.fl., Sf291 yrkande 1 av Margö Ingvardsson m.fl. och Sf330 yrkande 5 av Alf Svensson, begärs att beslutet att slopa det avgiftsfria året i sjukvården upphävs och att nya förhandlingar i denna fråga tas upp med Landstingsförbundet.

Utskottet finner inte skäl att frångå den uppfattning i fråga om det avgiftsfria året som utskottet uttalade i betänkandet SfU 1986/87:14 och avstyrker därför bifall till motionerna Sf226 yrkande 1, Sf291 yrkande 1 och Sf330 vrkande 5.

Läkarförsörjning m.m.

Carl Bildt m.fl. anför i motion Sf248 att det för att underlätta läkarrekryteringen i glesbygd krävs åtgärder på flera områden. En särskild glesbygdsförhöjning av sjukförsäkringens ersättningstaxa bör införas utöver en mer generellt tillämpad avtrappningsbar etableringstaxa. Förutom stimulanser av skilda slag anser motionärerna att sjukvårdshuvudmännen, fram till dess att läkarförsörjningen är godtagbar i hela landet, måste visa stor återhållsamhet med att inråtta nya tjänster, främst i orter med läns- och regionsjukhus. Detta förutsätter dock enligt motionärerna fri etableringsrätt för privatpraktiker och fri anslutningsrätt till sjukförsäkringen av fritidspraktiker. Enligt motionärerna bör dessutom en generell taxehöjning genomföras. Med hånvisning till det anförda begärs i yrkande 2 ett tillkännagivande om behovet av en sådan differentiering av läkartaxan att den stimulerar etablering i glesbygd och i yrkande 3 ett tillkännagivande om behovet av en generell taxehöjning för yrkespraktiker.

Utskottet har tidigare under innevarande riksmöte behandlat frågan om
läkarförsörjningen (se SfU 1987/88:13). Utskottet hänvisade därvid till j2

socialutskottets av riksdagen godkända betänkande SoU 1986/87:37, i vilket SfU 1987/88:22

socialutskottet lämnade en omfattande redovisning för de olika utredningar

och rapporter vari läkarförsörjningsproblematiken uppmärksammats och

uttalade att regeringen borde göra en samlad översyn av problematiken kring

läkarförsörjningen och förutsättningslöst överväga olika tänkbara åtgärder

samt därefter, så snart det kunde ske, återkomma till riksdagen med förslag

om åtgärder.

Socialförsäkringsutskottet ansåg i avvaktan på de förslag som riksdagen sålunda begärt inte att de då aktuella mofionerna om läkarförsörjningen borde föranleda någon åtgärd. Utskottet erinrade dock i sammanhanget om att parterna i sjukvårdsöverenskommelsen varit överens om att snedfördelningen av läkarresurser över landet var ett stort problem och om att gemensamt arbeta för att utveckla styrmedel som bättre än de nuvarande ger bristlänen förutsättningar att öka sin läkarandel. Vidare nämndes i överenskommelsen att Landstingsförbundet och Sveriges läkarförbund var överens om att i en gemensam arbetsgrupp utreda och bedöma inom vilka läkarglesa områden utanför stödområdena en fri läkaretablering skulle kunna vara motiverad samt behandla andra frågor av gemensamt intresse inom den privata vårdsektorn.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motion Sf248 yrkandena 2 . och 3 inte påkallar någon riksdagens åtgärd.

Bengt Westerberg m.fl. anför i motion Sf269 att det är en brist i läkartaxan att ersättningen till privatläkare som arbetar utanför läkarhus är väsentligt lägre än för läkare som arbetar i läkarhus. Enligt motionärerna finns det därför skäl för regeringen att se över läkartaxans utformning och de begär i yrkande 3 ett tillkännagivande härom.

Även denna fråga behandlades av utskottet i betänkandet SfU 1987/88:13. Utskottet redogjorde därvid för bakgrunden till de olika arvodesnivåerna för läkare vid gruppmottagningar etablerade före år 1973 och läkare utanför sådana mottagningar. Utskottet, som konstaterade att nivån på arvodeshöjningen för läkare vid gruppmottagning - såsom avsetts - successivt minskat och sedan den 1 januari 1987 uppgick till 25 %, ansåg sig inte kunna förorda någon generell arvodeshöjning för läkare utanför läkarhus, utan ansåg att frågan om kommande taxehöjningar fick prövas i sedvanlig ordning.

Utskottet vidhåller denna ståndpunkt och avstyrker bifall till motion Sf269 yrkande 3.

Som tidigare berörts finns i läkarvårdstaxan bestämmelser om vilket arvode en läkare har rätt till vid patientbesök. Patientbesöken är uppdelade i grupper. För grupperna 4-6, som avser rådfrågning hos läkare med specialistkompetens när vissa särskilt krävande undersökningar eller behandlingar är påkallade, fastställer riksförsäkringsverket efter samråd med socialstyrelsen en förteckning.

Frågan om vilka undersökningar och behandlingar av läkare som bör omfattas av förteckningen tas upp i motion Sf253, i vilken Gullan Lindblad och Anders G Högmark begär ett tillkännagivande, om att riksförsäkringsverket bör införa användandet av magnetkamera i förteckningen.

Riksförsäkringsverket har, som nyss nämnts, bemyndigande att efter 13

samråd med socialstyrelsen avgöra vilka åtgärder som skall ingå i grupperna SfU 1987/88:22 med högre arvode enligt läkarvårdstaxan. Utskottet vill gärna understryka vikten av att de berörda myndigheterna noga följer utvecklingen på området och håller förteckningen aktuell. Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen däremot inte avgöra vilka enskilda åtgärder som bör omfattas av de högre arvodesgrupperna. Utskottet avstyrker därför bifall till mofion Sf253.

I tre motioner berörs ersättningarna till privatpraktiserande sjukgymnaster.

Bengt Westerberg m.fl. anför i mofion Sf269 att många privatpraktiserande sjukgymnaster i dag har stora ekonomiska problem, vilket i många fall beror på att behandlingstaxorna länge har varit för låga. Motionärerna begär därför i yrkande 4 en översyn av behandlingstaxorna för de privatpraktiserande sjukgymnasterna.

I motion Sf272 påtalar Nils Carlshamre m.fl. att taxeutvecklingen för privatpraktiserande sjukgymnaster sedan mitten av 1970-talet ligger långt under utvecklingen av konsumentprisindex. Motionärerna begär i yrkande 1 skyndsamma åtgärder för att höja försäkringsersättningen för privatpraktiserande sjukgymnaster.

Hans Dau slutligen kritiserar i motion Sf281 reglerna om ersättning för behandling av särskilt tidskrävande patienter, dels patienter med neurologiska sjukdomar, dels patienter med psykiska problem, och begär en översyn av ersättningsreglerna för sjukgymnastisk behandling.

Regeringen har fr.o.m. den 1 januari 1988 höjt arvodet för sjukvårdande behandling med 5 kr. Regeringen har vidare i januari i år uppdragit åt riksförsäkringsverket att göra en undersökning av de försäkringsanslutna privatpraktiserande sjukgymnasternas kostnader och intäkter avseende inkomståret 1987 samt att i anslutning härtill också göra en allmän översyn av i första hand gällande ersättnings- och arvodesbestämmelser i taxan. Utredningsuppdraget bör bedrivas i sådan takt att resultatet kan utnyttjas i riksförsäkringsverkets överläggningar om behandlingstaxans nivå m.m. fi.o.m. den 1 juli 1989.

Utskottet anser att resultatet av riksförsäkringsverkets nämnda uppdrag bör avvaktas och avstyrker därför bifall till motionerna Sf269 yrkande 4, Sf272 yrkande 1 och Sf281.

En förutsättning för att arvode eller ersättning för sjukgymnastisk behandling skall utgå är enligt 15 § béhandlingstaxan att behandlingen har påkallats av sjukdom och ordinerats av läkare eller - i vissa fall - av tandläkare.

Nils Carlshamre m.fl. begär i motion Sf272 yrkande 2 ett tillkännagivande om att tvånget att ha en remiss från läkare för att erhålla sjukgymnastisk behandling bör slopas.

Utskottet anser att den medicinska kontroll som systemet innebär behövs . och avstyrker bifall även till motion Sf272 yrkande 2,

Patientavgifter

Patientavgifterna inom den offentliga vården grundas på överenskommelserna mellan staten och sjukvårdshuvudmännen och regleras i en särskild förordning (1984:908) om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudman från

sjukförsäkringen. Avgifterna är för närvarande högst 50 kr. vid läkarvård StU 1987/öö:/z och högst 25 kr. vid annan vård ån läkarvård. Enligt överenskommelsen för åren 1988 och 1989 skall de nuvarande högsta avgifterna i offentlig vård, som varit oförändrade sedan år 1985, höjas för år 1989 med 10 kr. till högst 60 kr. resp. 35 kr.

Patientavgifterna hos privatpraktiker höjdes fr.o.m; den 1 januari 1988 till normalt högst 60 kr. vid läkarbesök och högst 35 kr. vid annan vård.

I motion Sf332 yrkande 4 begär Anne Wibble m.fl. en höjning av patientavgiften vid läkarvård till 75 kr. fr.o.m. den 1 juli 1988. Denna höjning bör enligt motionärerna kombineras med en ändring av högkostnadsskyddet av innebörd att kostnader för sjukresa inkluderas i skyddet och att tolv läkarbesök/läkemedelsinköp berättigar till kostnadsbefrielse. Utskottet återkommer till frågorna om högkostnadsskydd och sjukresekostnader i ett senare avsnitt av betänkandet.

Vid fastställande av grunderna för sjukförsäkringens ersättningar till'
vårdgivarna kan regeringen enligt 2 kap. 1 § AFL bl.a. bestämma den högsta
patientavgiften som vårdgivaren får ta ut i såväl offentlig som privat vård. 1
den senaste överenskommelsen mellan staten och sjukvårdshuvudmännen
regleras patientavgifternas storlek i offentlig vård för åren 1988 och 1989.
Bestämmandet av avgifterna har ingått som ett led i överenskommelsen.
Utskottet har i ett tidigare avsnitt gett uttryck åt att riksdagen med hänsyn till '

regeringens nämnda bemyndigande inte bör gå in i prövning av grunderna för överenskommelsen, vilken nu gäller fram till utgången av år 1989. Redan av detta skäl avstyrker utskottet bifall till motion Sf332 yrkande 4 såvitt avser patientavgiften i offentlig vård.

Såvitt gäller patientavgiften i privat vård ansåg utskottet så sent som i december 1987 (se SfU 1987/88:13) att den då aviserade höjningen av patientavgiften i privat läkarvård för år 1988 var väl avvägd. Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till motion Sf332 yrkande 4 även i den delen.

I motion Sf279 påtalar Margö Ingvardsson och Inga Lantz att barn och ungdomar med kroniska sjukdomstillstånd som kräver återkommande behandlingar innebär stora utgifter för familjen. Motionärerna anser att ungdomar upp till 19 års ålder med kroniska sjukdomstillstånd, likaväl som fri tandvård, bör kunna få fri sjukvårdande behandling och ätt regeringen bör aktualisera frågorna i förhandlingar med Landstingsförbundet. I motionen begärs ett tillkännagivande härom.

Utskottet har förståelse för de framförda synpunkterna men är med hänsyn till de kostnadsökningar som förslaget skulle medföra inte berett att tillstyrka motionen.

Läkemedelsförmåner m.m.

Rätten till läkemedelsförmåner regleras i lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader m.m. Förmånerna utges i form av antingen kostnads
frihet eller prisnedsättning för läkemedel eller som skydd mot höga
kostnader för läkemedel och sjukvård. Med läkemedel förstås sådana varor
för vilka läkemedelsförordningen är tillämplig. Prisnedsättningen gäller 15

också vissa livsmedel till barn under 16 år enligt vad som finns angivet i en SfU 1987/88:22

särskild förordning-förordningen (1979:1132) om prisnedsatta livsmedel vid

vissa sjukdomar. Kostnadsfria läkemedel utges till den som lider av långvarig

och allvarlig sjukdom i enlighet med vad som anges i förordningen (1981:353)

med förteckning över kostnadsfria läkemedel. Härutöver tillhandahålls

kostnadsfria förbrukningsartiklar till personer som på grund av allvarlig

sjukdom eller behandling av sådan sjukdom är i behov härav. Omfattningen

av denna kostnadsfrihet anges i kungörelsen (1972:189) om kostnadsfria

förbrukningsartiklar vid sjukdom.

Prisnedsättning på läkemedel sker genom att den kostnad som vid varje expeditionstillfälle överstiger 60 kr. ersätts av den allmänna försäkringen. Prisnedsättning och kostnadsbefrielse får dock vid varje expeditionstillfälle inte avse större mängd läkemedel än det beräknade behovet för 90 dagar.

Det särskilda högkostnadsskyddet, som avser såväl sjukvårdskostnader som läkemedelskostnader, innebär att en patient som gjort 15 läkarvårdsbesök och/eller läkemedelsinköp år befriad från ytterligare kostnader för läkarvård eller läkemedel under en tid av ett år räknat från första besöket eller inköpet. Högkostnadsskyddet omfattar också kostnader för sjukvårdande behandlingar varvid två sådana behandlingstillfällen jämställs med ett läkarvårdsbesök. Skyddet omfattar däremot inte sjukresor.

1 fråga om ersättning för sjukresor gäller enligt 2 kap. 6 § AFL i lagrummets lydelse fr.o.m. den 1 juli 1987 att en försäkrad får ersättning för resekostnader i samband med läkarvård eller annan sjukvårdande behandling, sjukhusvård eller konvalescentvård samt för resekostnader i samband med bl.a. tillhandahållande av handikapphjälpmedel eller besök hos läkare eller sjukgymnast inom företagshälsovården. Ersättning utges enligt grunder som regeringen fastställer. 1975 års sjukreseförordning har fr.o.m. den 1 maj 1987 ersatts av en ny förordning (1987:82) om ersättning vid sjukresa. Ersättning beräknas därvid i princip efter det färdsätt som har använts. Från resekostnaden görs avdrag med karensbelopp för fram- resp. återresa, vid resa med egen bil eller taxi med 20 kr., annars med 15 kr. Vid samåkning i taxi eller bil är karensbeloppet 15 kr. för varje vårdtagare. Om vårdtagarna tillhör samma familj görs dock avdrag endast med ett karensbelopp om 20 kr. Ersättning för övernattning kan ges med 55 kr. per natt eller, om vårdtagaren har fått betala mer, med skäligt belopp därutöver.

I propositionen föreslås att det belopp som patienten får betala själv för prisnedsatta läkemedel m.m. höjs till 65 kr. per inköpstillfälle.

Utskottet har inte någon erinran mot förslaget och tillstyrker bifall till propositionen i denna del.

Andra frågor med anknytning till läkemedelsförmånerna samt frågor om högkostnadsskyddet tas upp i flera motioner.

Nils Carlshamre m.fl. vill i motion Sf273 deklarera den principiella inställningen att sådana läkemedel som kan betraktas som livsuppehållande och som i dag är kostnadsfria för patienten även fortsättningsvis bör vara det. Motionärerna begär i yrkande 3 ett tillkännagivande härom. Görel Thurdin m.fl. framhåller i motion Sf338 betydelsen av fritt insulin för diabetiker och

av att riksdagen redan nu uttalar att det fria insulinet skall vara kvar. SfU 1987/88:22 Motionärerna begär i yrkande 1 ett tillkännagivande härom.

Karin Israelsson påtalar i motion Sf240 de höga kostnaderna för resor som en sjuk person kan behöva göra för att få vård. Motionären anser att en utredning bör göras om högkostnadsskyddet för sjukresor och begär ett tillkännagivande härom.

Nils Carlshamre m.fl. anför i motion Sf273 att kravet på att sjukresor skall omfattas av högkostnadsskyddet är stort från många sjuka och handikappade. Motionärerna begär i yrkande 4 att en utredning görs om möjligheten att ta in sjukresorna i högkostnadsskyddet. Om kostnaden för detta skulle visa sig vara betydande kan enligt motionärerna eventuellt patientavgiften höjas.

Margö Ingvardsson m.fl. krifiserar i motion Sf315 den fortgående urholkningen av högkostnadsskyddet. Motionärerna begär därför att karensbeloppet för sjukresor skall omfattas av detta skydd (yrkande 1). Motionärerna begär vidare att en sjukresa tur och retur skall berätfiga till hel stämpel i högkostnadsskyddet (yrkande 2), att sjukvårdande behandling skall berättiga till hel sådan stämpel i stället för halv (yrkande 3), att det antal läkarvårdsbesök eller liknande som krävs för att den enskilde skall slippa betala ytterligare avgift skall sänkas till tio (yrkande 4) samt att ytterligare en tidsfaktor skall införas i skyddet så att ingen behöver betala för mer än fem besök, inköp eller resor under en månad (yrkande 5).

Anne Wibble m.fl. begär i motion Sf332 yrkande 3 förslag till förbättrat högkostnadsskydd på så sått att sjukresor omfattas och att det antal läkarbesök och/eller läkemedelsinköp som krävs för befrielse från ytterligare avgift sänks till tolv. Kostnaderna för det förbättrade högkostnadsskyddet skall enligt motionärerna täckas genom den höjning av patientavgiften som också föreslås i motionen.

Bakgrunden till yrkandena om de kostnadsfria läkemedlen torde vara att riksförsäkringsverket tillsammans med socialstyrelsen, som ett led i verkets uppföljnings- och utvärderingsverksamhet, slutfört projektet "Läkemedel -uppföljning av förskrivningsregler och förmånssystem" och till regeringen överlämnat de i projektet ingående rapporterna "Kostnadsutvecklingen för läkemedel - en systemanalys" och "Högkostnadsskyddet". Verket har också mot bakgrund av de skäl som redovisas i rapporterna och efter samråd med socialstyrelsen föreslagit att de läkemedel som hittills varit kostnadsfria inte längre skall vara det utan i stället omfattas av reglerna för prisnedsättning. Förslaget bereds för närvarande inom regeringskansliet fillsammans med 1983 års läkemedelsutrednings betänkande (SOU 1987:20) Läkemedel och hälsa. Några förslag i dessa frågor har sålunda inte förelagts riksdagen.

Dagens system för ekonomiskt skydd för försäkrade i form av högkostnadsskydd, sjukreseförmåner m.m. uppvisar enligt utskottets mening en splittrad bild med många luckor. Utskottet anser därför att det finns anledning att göra en förutsättningslös utredning om hur det samlade förmånssystemet skall kunna reformeras för att skapa bättre rättvisa mellan olika grupper. För att detta skall vara möjligt utan oacceptabla kostnadsökningar för försäkringen och sjukvårdshuvudmännen måste enligt utskottets

uppfattning omprioriteringar kunna övervägas. Detta innebär enligt utskot- SfU 1987/88:22

tets mening att ett ställningstagande i frågan om dé kostnadsfria läkemedlen.

bör anstå i avvaktan på övervägandena inom utredningen. Vidare anser

utskottet att som utgångspunkt för utredningen bör gälla att den försäkrades

kostnader såväl vid varje enskilt vård- eller inköpstillfälle som under én

längre period åven i fortsättningen skall begränsas och att ett förändrat

förmånssystem inte får leda fill oskäliga höjningar av nuvarande avgifter.

Vad utskottet med anledning av motionerna Sf240, Sf273 yrkandena 3 och 4,

Sf315, Sf332 yrkande 3 och Sf338 yrkande 1 sålunda anfört bör ges regeringen

fill känna. •

I motion Sf219 påpekar Berit Löfstedt och Viola Furubjelke att kvinnor enligt nuvarande regler visserligen kan få ut p-piller för ett år vid samma tillfälle men att de måste erlägga patientavgift för fyra tillfällen. Motionärerna oroar sig för de yngsta flickornas situation. Dessa flickor behöver ha fillgång till en hel årsranson p-piller på en gång, samtidigt som de i många fall kan vara de som har svårast att betala över 200 kr. på en gång. Motionärerna begär ett tillkännagivande om behovet av en särskild rabattering ay pupiller för flickor under 20 år.

Socialutskottet har behandlat motionsyrkanden om att preventivmedel skall vara kostnadsfria såväl i oktober 1987 (se SoU 1987/88:2) som i april 1988 (se SoU 1987/88:19). Socialutskottet har därvid konstaterat att regeringen följer utvecklingen av p-pillerförsäljningen och förutsatt att regeringen snarast vidtar erforderliga åtgärder om abortfrekvensen skulle oka som en följd av höga kostnader för p-piller. Socialutskottet har i övrigt inte ansett att skäl föreligger att ta upp frågan om ytterligare prisreduktioner på preventivmedel.

Socialförsäkringsutskottet instämmer i socialutskottets konstaterande och bedömning och avstyrker därför bifall till motion Sf219.

Charlotte Branting och Ulla Orring påtalar i motion Sf275 de psoriasissjukas problem och de merkostnader dessa sjuka har. Motionärerna begär en utredning i syfte att förbättra situationen för derina grupp.

Utskottet har tidigare behandlat motioner med samma syfte. I sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1986/87:1 förutsatte utskottet att den utredare som regeringen tillkallat för att kartlägga och analysera situationen på hjälpmedelsområdet för handikappade m.m. skulle komma att beröra också denna fråga. Med hänsyn härtill behövde motionen inte föranleda annan åtgärd än att den överlämnades till litfedaren. Mot denna bakgrund anser utskottet att motion Sf275 inte påkallar någon riksdagens åtgärd. Utskottet vill i detta sammanhang även framhålla att utskottet i sitt betänkande 1987/88:18 konstaterat bl.a. att många handikappade, såsom diabetiker och psoriatiker, har stora merutgifter för sitt handikapp och tillstyrkt motionsyrkanden om en utredning i syfte att snarast framlägga förslag om en ytterligare lägre nivå inom handikappersättningen. Vidare kari frågan komma att beröras vid den översyn av högkostnadsskyddet som utskottet ovan förordat.

I tre motioner aktualiseras frågan om åldersgränsen för prisnedsättning på
förskrivna livsmedel. Bengt Kindbom och Gunhild Bolander hävdar i motion 18

Sf203 att personer över 16 år som har multipla födoämnesallergier har stora SfU 1987/88:22

utgifter för kostersättningsmedel och anser det därför vara naturligt att

receptförskrivna kostersåttningsmedel också omfattas av den allmänna

försäkringen och berättigar till läkemedelsersättning. Motionärerna begär

ett beslut härom. Marianne Karlsson anser i motion Sf209 att det saknar ■ .

grund att skilja på barn och vuxna i det aktuella avseendet och begär ett

fillkännagivande om att åldersgränsen bör höjas till 25 år för prisnedsättning

på specialkost för personer som lider av celiaki. Kenth Skårvik begär i mofion

Sf255 att ungdomar som behöver fortsatt specialdiet på grund av sjukdomen

phenylketonuri, PKU, skall kunna få prisnedsättning på förskrivna livsmedel

även sedan de fyllt 16 år.

Utskottet behandlade liknande motionsyrkanden senast i betänkandet SfU 1987/88:13. Utskottet var då inte berett att uttala sig för efi vidgat stöd för s.k. specialdestinerade livsmedel men förutsatte att frågan skulle • uppmärksammas inom regeringskansliet vid beredningen av riksförsäkringsverkets tidigare nämnda förslag och av kommande förslag från utredningen om hjälpmedel. Utskottet ser inte nu skäl till ändrat ställningstagande och avstyrker därför bifall till motionerna Sf203, Sf209 och Sf255. Utskofiet vill dock även i detta sammanhang framhålla att frågan kan komma att beröras i samband både med den utredning om en ytterligare nivå inom handikappersättningen och den översyn av högkostnadsskyddet som nyss nämnts.

Utskottet behandlar slutligen i detta avsnitt två motioner rörande sjukrese-
bestämmelser. Helge Hagberg och Owe Andréasson kritiserar i motion
Sf316 att besök hos sjukgymnaster vid företagshälsovårdsmottagning inte
omfattas av bestämmelserna om ersättning för resekostnader samt begär ett
tillkännagivande om behovet av en översyn om resekostnadsersättning vid
ordinerad behandling hos t.ex. sjukgymnast. Jan Hyttring och Bertil
Jonasson hänför sig i motion Sf317 till 1975 års sjukreseförordning och begär
förändringar i denna innebärande förbättringar för familjer som samordnar
sina sjukresor och för dem som behöver övernatta i samband med sjukvård.
Såsom ovan redovisats har 2 kap. 6 § AFL fått ny lydelse fr.o.m. den 1 juli
1987 och en ny förordning om ersättning vid sjukresa trätt i kraft den 1 maj
1987. Genom de nya bestämmelserna, som innebär bl.a. att resor i samband
med behandling hos sjukgymnast inom företagshälsovården numera är
ersättningsberättigade och att möjligheterna till ersättning för familjer som
samordnar sina sjukresor och för dem som behöver övernatta i samband med
sjukvård förbättrats, får kraven i motionerna Sf316 och Sf317 anses vara
tillgodosedda. Motionerna bör därför enligt utskottets mening inte föranleda
någon riksdagens åtgärd. -■■

Hjälpmedel

Enligt den överenskommelse som träffades med sjukvårdshuvudmännen om ersättningar från sjukförsäkringen fr.o.m. år 1976 övertog sjukvårdshuvudmännen hela ansvaret för att tillhandahålla hjälpmedel för handikappade samfidigt som en enhetlig hjälpmedelsersättning från sjukförsäkringen infördes. I överenskommelsen förutsattes att sjukvårdshuvudmännen fort-sätte hjälpmedelsverksamheten i huvudsaklig överensstämmelse med de

dittillsvarande bestämmelserna för verksamheten. Samfidigt upphörde den SfU 1987/88:22 statliga bidragsgivningen till hjälpmedelsverksamheten, och ansvaret för att upprätta den S.k. hjälpmedelsförteckningen övergick från socialstyrelsen till Landstingsförbundet. Socialstyrelsen skulle dock även i fortsättningen ha tillsyn över hjälpmedelsverksamheten. Staten och Landstingsförbundet är sedan den 1 januari 1978 gemensamt huvudmän för Handikappinstitutet som är centralt organ på hjälpmedelsområdet. Den särskilda hjälpmedelsersättningen är för åren 1988 och 1989 85 kr. per invånare och år.

Frågor kring hjälpmedelsförsörjningen för handikappade tas upp i två motioner. Bengt Westerberg m.fl. begär i motion Sf268 yrkande 10 ett tillkännagivande om betydelsen av en tillfredsställande försörjning av hjälpmedel. Nils Carishamre m.fl. begär i motion Sf273 yrkande 1 ett tillkännagivande om att hjälpmedelsutredningen bör få tilläggsdirektiv vad gäller samordning av kunskaperna för att nå en verklighetsanpassning när det gäller datoriserade hjälpmedel.

Regeringen har, som berörts i föregående avsnitt; tillkallat en särskild utredare med uppgift att kartlägga och analysera den nuvarande situationen på hjälpmedelsområdet och - om han fann förändringar vara motiverade -föreslå olika åtgärder för att få till stånd en bättre fungerande och mer effektiv hjälpmedelsverksamhet med utgångspunkt sett såväl ur den enskilde hjälpmedelsanvändarens som ur samhällets perspektiv. I utredningens uppdrag ingår att övervåga vilka konsekvenser utvecklingen inom avancerad teknik, framför allt datatekniken, kan antas få i olika avseenden samt föreslå riktlinjer för hur den avancerade tekniken inom tillgängliga ekonomiska ramar skall kunna tas till vara inom hjälpmedelsverksamheten.

Mot denna bakgrund anser utskottet att motionerna Sf268 yrkande 10 och Sf273 yrkande 1 inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

AFL innehåller inte någon bestämmelse som ger rätt till ersättning för kostnader för glasögon. I den hjälpmedelsersättning som utbetalas från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen ingår ersättning för tillhandahållande av glasögon kostnadsfritt eller fill nedsatt pris till barn och ungdomar under 19 år. I övrigt utges glasögon eller kontaktlinser utan kostnad som hjälpmedel till starropererade personer. Vidare har svårt synskadade personer möjlighet att få särskilda synhjälpmedel.. .

I tre motioner tas upp frågan om införande av en glasögonförsäkring. I
motion Sf222 begär Gunnar Björk att möjligheten utreds att införa fria eller
subventionerade glasögon för i första hand utvecklingsstörda och barn under
18 år. Karl-Erik Persson m.fl. anser i motion Sf224 att ingen skall behöva
avstå från att skaffa sig glasögon av ekonomiska skäl och begär att frågan om
att infoga normalkostnader för anskaffande av glasögon eller kontaktlinser i
den allmänna sjukförsäkringen utreds. Kenth Skårvik anför i motion Sf231
att drygt två miljoner människor i Sverige behöver synhjälpmedel och att
behovet hos de utvecklingsstörda är mycket stort. Samhällets stöd kan enligt
motionären utgå antingeri genom dén allmänna försäkringen eller genom
särskilt bidrag. Motionären anser att en genoingripande utredning bör göras
av kostnaderna för en total reform resp. för partiella reformer och begär att
rtjöjligheterna utreds att införa fria glasögon. 20

Mofionsyrkanden om en allmän glasögonförsäkring av den omfattning SfU 1987/88:22 som föreslås i de nu aktuella motionerna har under en följd av år avslagits av riksdagen på förslag av utskottet (se senast SfU 1987/88:13). Utskottet har därvid inte ansett att några andra grupper ån de som för närvarande erhåller bidrag från sjukvårdshuvudmännen bör komma i fråga för ett generellt samhällsstöd för anskaffande av glasögon. Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till motionerna Sf222, Sf224 och Sf231.

Sjukpenningförsäkringen

Allmänt om sjukpenning'

Den som är försäkrad enligt AFL och bosatt i Sverige skall vara inskriven hos allmän försäkringskassa fr.o.m. den månad då hon eller han fyller 16 år. Inskrivningen medför rätt till sjukpenning om den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst uppgår till minst 6 000 kr. Den sjukpenninggrundande inkomsten motsvarar den inkomst i pengar eller vissa naturaförmåner som den försäkrade kan antas för år räknat komma ätt tills vidare erhålla av eget arbete, antingen på grund av anställning eller genom annat förvärvsarbete:

Sjukpenning utgår vid sjukdom.som sätter ned arbetsförmågan med minst hälften. Om den försäkrade är föremål för rehabihteringsåtgärd, skall arbetsförmågan anses nedsatt i den mån åtgärden hindrar henne eller honom att utföra förvärvsarbete. Vid fullständig nedsättning av arbetsförmågan utges hel sjukpenning och i annat fall halv sjukpenning. Sjukpenningen avses normalt ge 90 % kompensation för det inkomstbortfall som sjukdomen orsakar.

Fr.o.m. den 1 december 1987 gäller nya regler för beräkning av ersättning från sjukpenningförsäkringen vid bl.a. korttidssjukdom. De nya reglerna innebär bl.a. att ersättning utgår även för insjuknandedag och att en försäkrads arbetsförmåga, orri hon eller han på grund av sin sjukdom behöver avstå från förvärvsarbete under minst hälften av sin normala arbetstid en viss dag, anses nedsatt i motsvarande mån den dagen.

Kompensationsnivån inom sjukpenningförsäkringen m.m.

I syfte att åstadkomma besparingar inom sjukförsäkringen läggs i två motioner fram förslag om sänkning av kompensafionsnivån m.m.

I motion Sf328 yrkande 1 (delvis) begär Nils Carlshamre m.fl. att kompensafionsnivån fr.o.m. den 1 januari 1989 sänks till 80 % under de tre första månaderna av en sjukperiod, dock under högst tre månader per år. I motionen begärs vidare (yrkande 3, delvis) att besparingen skall tillgodogöras statsbudgeten genom omfördelning av avgiftsuttaget.

I mofion Sf332 yrkande 1 av Anne Wibble m.fl. föreslås att kompensa
tionsnivån fr.o.m. den 1 juli 1988 under de första 30 sjukdagarna per år sänks
till 80 %. I yrkande 2 i samma mofion föreslås att s.k. effektiv insjuknande-
dag återinförs fr.o.m. den 1 juli 1988. De båda förslagen beräknas i motionen
tillsammans leda fill en minskning av statens kostnader för sjukförsäkringen
med ca 2,9 miljarder kronor. 21

Utskottet har tidigare i av riksdagen godkända betänkanden (se senast SfU SfU 1987/88:22 1986/87:14 angående kompensatiorisnivån och 1986/87:12 angående insjuknandedagen) avstyrkt liknande förslag som de nu förevarande om besparingar inom sjukförsäkringen med hånvisning till de kännbara effekter besparingarna skulle medföra för de försäkrade. Utskottet anser ätt riksdagen bör ' vidhålla sina tidigare ställningstaganden och avstyrker bifall till motionerna ■ Sf328 yrkandena 1 och 3 i motsvarande delar och Sf332 yrkandena 1 och 2.

Ytterligare en motion berör kompensationsnivån inom sjukpenningför
säkringen. Görel Bohlin och Gullan Lindblad anför i motion Sf228 att
kompensationen vid sjukdom kan överstiga den förlorade inkomsten i fall då
en anställd försäkrad har sin sjukpenninggrundande inkomst grundad inte
bara på lön utan också på olika na/ura/ö/-wd«er som får behållas vid sjukdom. ■

De begär en utredning om åtgärder för att förhindra en sådan överkompensation.

Riksdagen har vid de fyra senaste årens riksmöten på förslag av utskottet avslagit motioner med liknande syfte (se senast SfU 1986/87:14). Utskottet har därvid framhållit att värdet av naturaförmåner vid beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst m.m. med nödvändighet bygger på en schablonmässig beräkning. Så t.ex. ingår endast vissa slag av naturaförmåner i beräkningsunderlaget. Möjligheten att utnyttja förmånerna under sjukdom varierar också avsevärt mellan olika försäkrade. Skulle förmånerna i fråga undantas helt från beräkningsunderlaget för sjukpenninggrundande,inkomst skulle detta leda till en för låg sjukpenning. För en helt rättvisande kompensationsnivå erfordras en sårskild utredning vid varje sjukfall om i vilken utsträckning förmånerna kunnat utnyttjas. Kostnaden för administrationen av ett sådant utredningsförfarande skulle inte svara mot de besparingar som skulle kunna göras i de fall sjukpenningen reducerades i förhållande till de under sjukdomstiden utnyttjade naturaförmånerna.

Utskottet finner inte att något nytt har kommit fram som bör föranleda
riksdagen att ändra sitt ställningstagande. Utskottet avstyrker därför motion
Sf228. , , ,

Arbetsgivarintrade

De flesta anställda har genom särskilda avtal ersättning vid sjukdom utöver . det den allmänna försäkringen ger. Statstjänstemän och tjänstemän i en del privata företag har genom avtal rätt till sjuklön. Kommunal- och landsfings-anställda har vanligen rätt till sjuklön med avdrag för sjukpenningen. Privatanställda tjänstemän får sjuklön som fillsammans med sjukpenningen oftast motsvarar den vanliga lönen. Privatanställda arbetare kan, förutom den vanliga sjukpenningen, få ersättning genom avtalsgruppsjukförsäkring.

Bestämmelser om sjuklöneförmåner för huvuddelen av de statsanställda' finns intagna i Allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän (AST) och i Avlöningsavtal för statliga tjänstemän med R-tjänster (AST-R). För arbetstagare med statligt reglerade tjänster galler i fråga om den allmänna sjukförsäkringen s.k. arbetsgivarintrade. Det innebär att arbetsgivaren betalar ut sjuklön till den anställde och i gengäld enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § AFL erhåller den sjukpenning som tillkommer arbetstagaren. Arbetsgivarinträdet omfattar även sådan del av sjukpenningen som svarar '

mot inkomst av anställning hos annan arbetsgivare eller av annat förvärvsår- SfU 1987/88:22 bete. Arbetstagaren kan begära undantag från arbetsgivarinträdet och uppbär då sin sjukpenning rnen ingen sjuklön. Anmälan om undantag skall göras skriftligen till arbetsgivaren och gäller normalt tidigast efter en månad.

Ersättningen från försäkringskassorna vid arbetsgivarintrade för sådana . arbetstagare som nu avses regleras i en särskild förordning - förordningen (1984:1014) om myndigheternas uppgiftsskyldighet fill de allmänna försäkringskassorna, m.m. För främst affärsverken utbetalas ersättningen till resp. . myndighet. För förvaltningsmyndigheterna fillgodoförs statsverket ersätt- , ning via riksförsäkringsverket. Med hänsyn till detta betalar dessa myndigheter en lägre ersättning för arbetsgivaravgifter. Arbetsgivaravgifterna motsvaras av ett s.k. lönekostnadspåjägg som avses kompensera en genomsnitthg frånvaro. Arbetsgivarmyndigheten ansvarar för administrationen av korta sjukfall (högst 14 dagar), medan försäkringskassan ansvarar för bedömningen av sjukfall som varar längre än 14 dagar.

I motion Sf230 anför Karin Israelsson m.fl. att arbetsgivarintrade i ett inledande sjukdomsskede borde prövas också inorn den privata arbetsmarknaden. Detta skulle enligt motionärerna ställa större krav på arbetsgivaren att ordna en god arbetsmiljö och att vara mera aktiv i rehabiliteringsinsatser samt medföra möjligheten att sänka sjukförsäkringsavgiften. Motionärerna begär därför i yrkande 2 en utredning för att belysa förutsättningarna för arbetsgivarintrade i sjukförsäkringen.

Frågan om sjuklön och om därmed sammanhängande rätt för en arbetsgi
vare att uppbära arbetstagaren tillkommande sjukpenning är enligt utskot
tets mening i första hand en fråga för arbetsmarknadens parter. Efter det att
de nya reglerna om sjukpenningberäkning vid bl.a. korttidssjukdom trätt i
kraft den 1 december 1987 har en rad avtal om sjuklön vid sådan sjukdom
slutits på den privata arbetsmarknaden. Utskottet, som förutsätter att;
riksförsäkringsverket noga överväger de konsekvenser dessa avtal medför
för den allmänna försäkringen, anser inte att det finns skäl att utreda den ~~ ,.

fråga som anges i motion Sf230 yrkande 2 och avstyrker bifall till motionsyrkandet.

I mofion Sf311 krifiserar Gullan Lindblad den situation som kan uppstå då en arbetstagare har både statlig och privat arbetsgivare, då den försäkrade måste begära undantagande från arbetsgivarinträdet för att inte den statliga arbetsgivaren skall behålla hela sjukpenningersättningen medan arbetstagaren får sjuklön endast för den tid han eller hon har varit borta från den statliga anställningen. Motionären begär ett tillkännagivande om att riksförsäkringsverket bör ges i uppdrag att utforma regler som automafiskt reglerar den enskildes sjukpenningförsäkring så att den försäkrade inte behöver förlora på att samtidigt ha såväl statlig som enskild arbetsgivare.

Enligt utskottets uppfattning är frågan om att finna en lösning på det problem som motionären påtalar mer en fråga för arbetsmarknadsparterna än för riksförsäkringsverket. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf3ll.

Sjukpenning vid arbetsmarknadskonflikter SfU 1987/88:22

För rätt till sjukpenning krävs, som tidigare anförts, att den försäkrades arbetsförmåga har satts ned på grund av sjukdom. I motion Sf225 tar Sten Östlund upp frågor om otillbörligt utnyttjande av sjukförsäkringssystemet. Motionären pekar på att försäkringssystemet bygger på ett grundläggande förtroendeförhållande mellan bl,a. försäkringskassan, vederbörande myndighet och försäkringstagarna och på att de senaste åren uppmärksammats fall dä grupper av anställda använt sjukskrivningsrätten i uppenbart samband med lokala löneförhandlingar. Motionären framhåller att inga särintressen får tillåtas rubba tilltron till att försäkringssystemet används enbart för sitt syfte, att ge ersättning vid sjukdom. Åtgärder mot det nämnda gruppmissbruket är därför nödvändiga. Motionären anser att ansvariga myndigheters befogenheter och skyldigheter att ingripa mot åsyftade missbruksfall bör ses över. Som exempel på tänkbara åtgärder nämns att ansvarig myndighet ges rätt och skyldighet att föreskriva särskilda bestämmelser om undantag från rätten till egensjukskrivning utan läkarintyg och att motsvarande - i de fall avtal ligger till grund för ersättningsrätten vid sjukdom - skall gälla i den utsträckning avtalen samordnats med sjukförsäkringssystemet. I yrkande 1 begär motionären förslag till sådan ändring av lagen om allmän försäkring att missbruk av sjukförsäkringssystemet kan stävjas. Motionåren anser också att missbruket tyder på brister i den allmänna kunskapen om sjukförsäkringssys-. temets innehåll och att informationen om sjukförsäkringssystemet därför bör ses över med avseende på såväl rättigheter som villkor och skyldigheter för försäkringstagarna samt begär i yrkande 2 ett tillkännagivande om behovet av sådan information.

Försäkringskassan kan enligt 3 kap. 7 § AFL, när det finns skäl till det, påfordra att nedsättningen av den försäkrades arbetsförmåga styrks genom intyg av läkare. Enligt föreskrifter av riksförsäkringsverket (RFFS 1979:16) får en försäkrad normalt åläggas att förete läkarintyg tidigast fr.o.m. den sjunde dagen efter sjukanmälningsdagen och i vissa fall vid framtida sjukdomsfall fr.o.m. den första sjukpenningdagen. Försäkringskassan får enligt föreskrifterna vidare i kontrollsyfte bl.a. besöka den försäkrade. Riksförsäkringsverket har också nyligen utfärdat nya föreskrifter om kontroll i sjukpenningärenden m.m. (RFFS 1988:2) samt avser att inom kort utge allmänna råd om bl.a. sjukkontroll. De nya föreskrifterna ger vidgade möjligheter bl.a. att, om särskilda omständigheter motiverar det, ålägga den försäkrade att förete läkarintyg i pågående sjukfall tidigare än från sjunde dagen.

I fråga om statligt reglerade anställningar regleras motsvarande kontroll
möjligheter i förordningen (1984:1013) om sjukvård m.m. i statligt reglerade
anställningar och närmare anvisningar ges i statens arbetsgivarverks cirkulär
SAV 1985 A7a. Sjukledighet skall enligt förordningen styrkas genom
läkarintyg normalt fr.o.m. den åttonde dagen. Om det finns särskilda skäl till
det, får anställningsmyndigheten begära läkarintyg fr.o.m. den första dagen.
Myndigheten får också begära att arbetstagaren under sjukledighet lämnar
intyg av den läkare som myndigheten bestämmer. Sedan JO i ett ärende (dnr
2731-1985) ifrågasatt öm inte avsikten bakom bestämmelserna om skyldighet 24

att lämna läkarintyg i pågående sjukfall kunde uttryckas klarare, är frågan SfU 1987/88:22 om ändring av förordningen under beredning inom regeringskansliet.

Sjukpenningförsäkringen är en av grundstenarna i det sociala trygghetssystemet. Utskottet vill kraftigt understryka angelägenheten av att försäkringen inte används i andra syften än vad den är avsedd för, nämligen att ge ekonomiskt stöd när den försäkrade på grund av sjukdom mister sin arbetsinkomst. Försäkringssystemet bygger och måste bygga på förtroende mellan inblandade parter, den försäkrade själv och försäkringskassan och/eller - vid arbetsgivarintrade - arbetsgivaren. Den allmänna tilltron till systemet förutsätter emellertid också att missbruk med allvar motverkas. Det är därför tillfredsställande att möjligheterna till kontroll vidgats genom riksförsäkringsverkets nya föreskrifter. Utskottet utgår vidare från att synpunkten beaktas i samband med övervägandena om ändringar i förordningen om sjukvård m.m. i statligt reglerade anställningar. Utskottet anser det vidare angeläget att alla möjligheter till information om sjukförsäkringssystemet, dess syfte och dess uppbyggnad tas till vara. Utskottet, som utgår från att riksförsäkringsverket tillser att information om försäkringen ges i erforderlig omfattning, är emellertid inte berett att förorda något sårskilt uppdrag om informationsinsatser. Med det anförda anser utskottet att motion Sf225 inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Hemarbetandes och egenföretagares sj ukpenningskydd

Fr.o.m. den 1 januari 1986 har den frivilliga sjukpenningförsäkringen byggts ut. Den omfattar alla som inte är obligatoriskt försäkrade för en sjukpenning som uppgår till garantinivån inom föräldraförsäkringen, för närvarande 60 kr. per dag, och som inte uppbär hel ålders- eller förtidspension. Det högsta ersättningsbeloppet skall motsvara garantinvån och det lägsta ersättningsbeloppet är 20 kr. Den som har fyllt 55 år får inte inträda i försäkringen. Samtidigt har möjligheterna att bh hemmamakeförsäkrad inom den obligatoriska sjukpenningförsäkringen upphört, och försäkringen har bibehållits endast för den som var hemmamakeförsäkrad vid utgången av år 1985. Rätten att stå kvar i försäkringen gäller till dess den försäkrade får en sjukpenninggrundande inkomst eller tecknar frivillig sjukpenningförsäkring för ett sjukpenningbelopp om lägst 20 kr. per dag.

I motion Sf247 yrkande 2 begär Alf Svensson förslag om förbättring av försäkringsskyddet för hemarbetande med barn under 16 år så att sjukersättning motsvarande garantinivån inom föräldraförsäkringen kan utgå.

I motion Sf310 tar också Gullan Lindblad och Sten Andersson i Malmö upp
de hemarbetandes situation. Motionärerna pekar på att den som fortfarande
är hemmamakeförsäkrad och tar ett förvärvsarbete en kortare tid riskerar att
vid senare arbetslöshet bli utan sjukpenningförsäkring och utan möjlighet att
återgå till hemmamakeförsäkringen. Detta drabbar enligt motionärerna
särskilt hårt dem som fyllt 55 år och blir arbetslösa. Motionärerna anser också
att riksförsäkringsverkets information både om hemmamakeförsäkringen
och om den frivilliga sjukpenningförsäkringen varit otillfredsställande.
Motionärerna begär i yrkande 1 en utredning om möjligheten att erbjuda
hemarbetande någon form av grundskydd inom den allmänna försäkringen 25

och i yrkande 2 ett tillkännagivande att informationen om den frivilliga SfU 1987/88:22 försäkringen för hemarbetande bör intensifieras.

Mofionsyrkanden om sjukpenningförsäkringen för hemarbetande har
tidigare avstyrkts av utskottet, senast i det av riksdagen godkända betänkan
det SfU 1986/87:14. Utskottet har därvid hänvisat till att det inte finns ■
anledning att, samfidigt som möjligheten att teckna frivillig sjukpenningför
säkring för ett belopp motsvarande garantibeloppet införts, förorda ett
motsvarande försäkringsskydd inom den allmänna försäkringen. Utskottet
vidhåller denna inställning och avstyrker bifall till motion Sf247 yrkande 2
och Sf310 yrkande 1. '

I fråga om information om den frivilliga sjukpenningförsäkringen konstaterar utskottet att sådan ges bl.a. i den broschyr om sjukförsäkringen som tillhandahålls på försäkringskassornas kontor. Utskottet förutsätter att - i den mån ytterligare information anses erforderlig - riksförsäkringsverket fillser att sådan kommer till stånd. Något uttalande av riksdagen med anledning av motion Sf310 yrkande 2är således inte påkallat..

Tre motioner rör frågor om egen/örerflgö>-eÄ'j-7M/cpen«(>ig5/cydrf och sambandet mellan förmåner och avgifter.

I motion Sf202 av Bengt Kindbom och Gösta Andersson framhålls att det
för att få ett rimligt socialt skydd för alla egenföretagare bör utredas om man
kan konstruera en sjukpenningförsäkring för dem som består av en
försäkringsdel som ger ett garantibelopp vid sjukdom lika för alla upp fill en
viss inkomstnivå och därutöver en frivillig försäkringsdel där premien
relateras fill utgående förmåner, karenstid m.m. I motion Sf307 anser Karin
Israelsson m.fl. att frivillig sjukpenningförsäkring inom den allmänna
försäkringen bör kunna tecknas till ett belopp som ger ersättning motsvaran
de avtalsenlig lön i resp. yrke. Motionärerna begär i yrkande 4 en översyn av
möjligheterna för egenföretagare att teckna frivillig sjukpenningförsäkring i
enlighet med det anförda. ,,,,..:.-

Ivar Virgin begär i motion Sf296 ett tillkännagivande om att sjukpenning för egenföretagare bör utgå efter den inkomst på vilken sjukförsäkringsavgiften beräknas.

Riksförsäkringsverket företar under innevarande budgetår en översyn av egenföretagarnas sjukpenningskydd och. undersöker därvid möjligheterna '■■■'■. att införa en frivillig sjukförsäkring för denna kategori försäkrade. Utskottet anser att resultatet av riksförsäkringsverkets översyn bör avvaktas och att motionerna Sf202, Sf296 och Sf307 yrkande 4 därför inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Sjukpenningfrågor i samband med rehabilitering

Fyra motioner berör reglerna för sjukpenning i samband med rehabilitering.

Margitta Edgren och Kjell-Arne Welin begär i motion Sf301 ett tillkännagivande om partiell sjukskrivning i enlighet med det s.k. Trelleborgsprojektet, en försöksverksamhet med dels flera sjukpenningnivåer, dels samordning av rehabiliteringsinsatser.

Anita Modin och Barbro Evermo hänvisar i motion Sf292 till de
möjligheter som försöksvis finns att inom sjukförsäkringen få ersättning för 26

fördyrade arbetsresor i stället för sjukpenning och begär ett tillkännagivande SfU 1987/88:22 om dessa möjligheter.

Birthe Sörestedt och Maja Bäckström hänvisar i motion Sf250 fill de nya sjukpenningreglerna för rätten till halv sjukpenning .vid medicinsk behandling. Motionärerna kritiserar att annan form av vård än läkarbehandling inte ■ omfattas av samma möjlighet. Det är enligt mofionärerna rimligt att dé som behöver täta kontakter med hjälpmedelscentraler eller liknande också omfattas av rätten till sjukpenning och motionärerna begär ett tillkännagivande härom.

Kerstin Keen kritiserar i mofion Sf300 att bestämmelserna om sjukpenning
inte ger allergiker möjlighet att vara sjukskrivna i förebyggande syfte t.ex. då
frekvensen pollen i luften år hög och begår en översyn av bestämmelserna för,
att ge denna möjlighet. ' '

Två motioner berör frågor om samordning av rehabiliteringsinsatser och försöksverksamhet. I motion Sf248 anför Carl Bildt m.fl. att eri effektiv och' samordnad rehabilitering skulle innebära en minskning av den allrhänna försäkringens och samhällets kostnader vid långtidssjukdom och förtidspensionering samt en ovärderlig vinst av minskat mänskligt lidande. Motionärerna anser att försäkringskassorna bör ges eh samordnande roll i alU,. rehabiliteringsarbete och begär i yrkande 5 ett tillkännagivande härom. Ii.. motion Sf280 påtalar Hans Rosengren behovet av samverkan i fråga om.. rehabilitering och samordning av resurser rörande arbetsskadade och begär . . ett tillkännagivande om försöksverksamhet i dessa avseenden i något eller.; några län.

Enligt 3 kap. 7 § AFL utgår sjukpenning vid sjukdom som orsakar nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften. Vid fullständig nedsatt-., ning av arbetsförmågan utges hel sjukpenning, i annat fall halv sjukpenning. Som nämns i vissa mofioner finns också möjlighet att bedriva försöksverksamhet inom sjukförsäkringsområdet. Enligt reglerna för försöksverksamhe-ten utges sjukpenning vid sjukdom som orsakar nedsättning av arbetsförmågan med minst en fjärdedel. Förutom hel och halv sjukpenning kan även i utges tre fjärdedels eller en fjärdedels sjukpenning. Vidare får lämnas ersättning från sjukförsäkringen för merutgifter för arbetsresor på grund av den försäkrades hälsotillstånd. Sådan försöksverksamhet får enligt gällande ■ regler bedrivas längst till utgången av år 1988.

Den i tidigare avsnitt nämnda rehabiliteringsberedningen har till uppgift: bl.a. att pröva om det finns behov av och förutsättningar för att lämna ersättning från sjukförsäkringen i förebyggande syfte, att utreda om det är möjligt att göra sjukpenningförsäkringen mera flexibel med ett utökat antal ersättningsnivåer, att överväga möjligheterna att ge ersättning från sjukför--säkringen för resor eller fillfälliga arrangemang på arbetsplatsen då den sjukes hälsotillstånd medger att han förvärvsarbetar, att undersöka om det går att samordna rehabiliteringsinsatserna på ett bättre sätt än för närvarande samt att klarlägga ansvarsfrågorna i rehabiliteringsarbetet och ta ställning till om försäkringskassorna skall ges en mera aktiv och pådrivande roll.

Enligt vad utskottet erfarit räknar rehabiliteringsberedningen med att avlämna sitt betänkande under sommaren 1988. Utskottet anser att betän-

kandet bör avvaktas och avstyrker bifall till motionerna Sf248 yrkande 5, SfU 1987/88:22 Sf250, Sf280, Sf292, Sf300 och Sf301.

Sjukvårdsförmåner för utlandsboende pensionärer

Svenska medborgare och alla i Sverige bosatta utlänningar är försäkrade för sjukvård i Sverige. Vissa utlänningar kan också vara fillförsäkrade sjukvårdsförmåner i Sverige på grund av att Sverige ingått en konvention med deras hemland. På motsvarande sätt kan svenska rnedborgare som är bosatta utomlands ha rätt till sjukvårdsförmåner i bosättningslandet. Däremot har de rätt till sjukvårdsförmåner i Sverige endast om vårdbehovet uppkommit här i landet.

Margit Gennser begär i motion Sf288 ett tillkännagivande om att en i utlandet bosatt pensionär som enligt dubbelbeskattningsavtal skall erlägga skatt på pensionsinkomster i Sverige skall ha rätt till samma sjukvårdsförmåner i Sverige som en pensionär som är bosatt här i landet.

Utskottet behandlade en motion med motsvarande innehåll senast i . betänkandet SfU 1987/88:13. Utskottet var då inte berett att medverka till någon ändring av principerna för rätt till sjukvårdsförmåner i Sverige och avstyrkte bifall till den föreliggande motionen.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till motion Sf288.

Anslagsberäkningen

I propositionen föreslås att under anslaget Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1988/89 skall anvisas ett förslagsanslag åv 6 767 000 000 kr.

I motion Sf291 yrkande 2 begär Margö Ingvardsson m.fl. att anslaget skall höjas med 250 milj. kr. motsvarande den beräknade besparingen på slopande av det s.k. avgiftsfria året.

Utskottet har ovan avstyrkt motioner om att det avgiftsfria året skall bibehållas. Till följd härav avstyrker utskottet även mofion Sf291 yrkande 2.

Utskottet tillstyrker således regeringens förslag fill medelsanvisning.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avskaffande av gällande system för ersättning från
den allmänna försäkringen för sjukvård m.m:

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf248 yrkande 1 och 1987/ 88:Sf269 yrkande 2,

2. beträffande finansiering av sjukvården m.m.

att riksdagen avslår mofionerna 1987/88:Sf221,1987/88;Sf248 yrkande 4 och 1987/88:Sf269 yrkande 5,

3. beträffande rekrytering till psykoanalytisk utbildning att riksdagen avslår mofion 1987/88:Sf299,

4. beträffande privatpraktiserande psykologers anslutning till sjukförsäkringen

att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf309, 28

5. beträffande arbetsterapeuters m.fl. anslutning till sjukförsäkring- SfU 1987/88:22
en

att riksdagen avslår mofion 1987/88:Sf331,

6. beträffande relationerna mellan sjukförsäkringen och sjukvården att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf269 yrkande 1 och 1987/ 88:Sf333 yrkandena 1 och 2,

7. beträffande det s.k. avgiftsfria året

att riksdagen avslår mofionerna 1987/88;Sf226 yrkande 1, 1987/ 88:Sf291 yrkande 1 och 1987/88:Sf330 yrkande 5,

8. beträffande åtgärder för en förbättrad läkarförsörjning
att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf248 yrkandena 2 och 3,

9. beträffande skillnader i läkartaxan för läkare i och utanför
läkarhus

att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf269 yrkande 3,

10. beträffande behandling med magnetkamera att riksdagen avslår mofion 1987/88 :Sf253,

11. beträffande taxan för sjukvårdande behandling

att riksdagen avslår mofionerna 1987/88: Sf269 yrkande 4, 1987/ 88:Sf272 yrkande 1 och 1987/88;Sf281,

12. beträffande remisstvånget för sjukgymnastisk behandling
. att riksdagen avslår motion 1987/88 :Sf272 yrkande 2,

13. beträffande patientavgifter för läkarvård m.m. att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf332 yrkande 4,

14. beträffande sjukvårdande behandlingar för ungdomar att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf279,

15. beträffande läkemedelskostnader

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.,

16. beträffande högkostnadsskyddet

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Sf240, 1987/ . 88;Sf273 yrkandena 3 och 4, 1987/88:Sf315, 1987/88:Sf332 yrkande 3 . och 1987/88:Sf338 yrkande 1 som sin meningger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. beträffande rabattering av p-piller att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf219,

18. beträffande psoriasissjukas problem att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf275,

19. beträffande prisnedsättning på kostersättningsmedel

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf203, 1987/88:Sf209 och 1987/88:Sf255,

20. beträffande ändringar i sjukreseförordningen m.m.

att riksdagen avslår mofionerna 1987/88:Sf316 och 1987/88;Sf317,

21. beträffande hjälpmedel för handikappade

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf268 yrkande 10 och 1987/ 88:Sf273 yrkande 1,

22. beträffande ersättning för glasögon SfU 1987/88:22 att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf222, 1987/88:Sf224 och 1987/88:Sf231,

23. beträffande besparingar inom sjukpenningförsäkringen

att riksdagen avslår motionerna 1987/88;Sf328 yrkandena 1 och 3 i motsvarande delar och 1987/88:Sf332 yrkandena 1 och 2,

24. beträffande värdet av naturaförmåner vid sjukpenningberäkning att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf228,

25. beträffande arbetsgivarintrade på den privata arbetsmarknaden att riksdagen avslår mofion 1987/88;Sf230 yrkande. 2,

26. beträffande arbetsgivarintrade vid anställning hos flera arbetsgivare ■:,,,■ att riksdagen avslår mofion 1987/88:Sf311,

27. beträffande sjukpenningmissbruk ■ att riksdagen avslår motion 1987/88;Sf225,

28. beträffande hemmamakeförsäkring

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf247 yrkande 2 och 1987/ 88:Sf310,

29. beträffande egenföretagares sjukpenningförmåner .

att riksdagen avslår motionerna 1987/88;Sf202,, 1987/88;Sf296 och
1987/88:Sf307 yrkande 4, , , .

30. beträffande .sjukpenningfrågor i samband med rehabilitering
att riksdagen avslår mofionerna 1987/88; Sf248 yrkande 5, 1987/ .
88:Sf250, 1987/88:Sf280, 1987/88;Sf292, 1987/88:Sf300 och 1987/ ,
88:Sf301,

31. beträffande sjukvårdsförmåner för utlandsboende pensionärer :
att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf288,

32. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag.på.rnotiön 1987/88:Sf291 yrkande 2 till Bidrag till sjukförsäkringen för budget- . året 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 6 767 000 000 kr. .

Stockholm den 14 april 1988 . . ...

På socialförsäkringsutskottets vägnar . Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Nils Carlshamre (m), Börje Nilsson (s), Karin Israelsson (c), Ulla Johansson (s), Gullan Lindblad (m), Nils-Olof Gustafsson (s), Ingegerd Elm (s), Rune Backlund (c), Margö Ingvardsson (vpk), Margareta Persson (s), Sten Andersson i Malmö (m), Barbro Sandberg (fp), Ingegerd Anderlund (s) och Ingrid. Ronne-Björkqvist (fp).

Reservationer Sfu 1987/88:22

1. Avskaffande av gällande system för ersättning från den allmänna försäkringen för sjukvård m.m. (mom. 1)

Nils Carlshamre (m), Gullan Lindblad (m), Sten Andersson i Malmö (rn), Barbro Sandberg (fp) och Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Utskottet vill" och på s. 9 slutar med "Sf269 yrkande 2." bort ha följande lydelse:

Utskottet vill inledningsvis erinra om utskottsmajoritetens principiella ställningstagande i samband med att det nya ersättningssystemet infördes (se SfU 1983/84:31). Majoriteten ansåg därvid att förändringarna låg i linje med strävandena att med försäkringsmedel bättre fördela och förstärka utbudet av den öppna vården och att de borde kunna medverka till att hälso- och sjukvårdslagens (1982:763) målsättning om en god hälso- och sjukvård för alla medborgare på lika villkor skall kunna uppfyllas och att underlätta sjukvårdshuvudmännens planering av vården.

Utskottet måste nu konstatera att de förhoppningar som knöts fill det nya
ersättningssystemet knappast på någon punkt infriats. Fördelningen över
landet av reella sjukvårdsresurser har inte blivit jämnare, snarare tvärtom:
Det fria läkarvalet är alltjämt förbehållet patienter i vissa storstadsområderi
och några få ekonomiskt välbeställda som har möjlighet att söka vård och'
behandling helt på egen bekostnad utanför dén försäkrings- och landstingsfi-
nansierade vårdorganisationen. Det är enligt utskottets mening nödvändigt
att snarast möjligt övergå till ett ersättningssystem som kan ge de av alla
önskade positiva effekter sorri det s.k. Dagmarsystemet visat sig snarare
motverka än främja. ' '

Ett sådant ersättningssystem bör utformas enligt de riktlinjer som anges i
motionerna Sf248 och Sf269: Försäkringspengarna skall följa patienten,
oavsett var och hos vem denne väljer att söka vård. Det är angeläget att '
regeringen i god tid före utgången av gällände överenskommelse rried
sjukvårdshuvudmännen framlägger förslag i enlighet med dessa riktlinjer.
Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna. '

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande avskaffande av gällande system för ersättning från den allmänna försäkringen för sjukvård m.m. att riksdagen med bifall fill motionernal987/88:Sf248 yrkande 1 och 1987/88:Sf269 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Finansiering av sjukvården m.m. (mom. 2)

Nils Carlshamre, Gullan Lindblad och Sten Andersson i Malmö (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Såvitt gäller" '
och slutar med "Sf269 yrkande 5." bort ha följande lydelse: 31

Vad gäller reglerna om skatte- resp. avgiftsfinansiering av sjukvårdskost-

naderna anser utskottet att en väsentligt större andel av vårdkostnaderna än SfU 1987/88:22 för närvarande bör täckas med försäkringsmedel och en motsvarande mindre andel med landstingsskatt. Härvidlag delar utskottet de synpunkter som framförs i motion Sf248, detta även såvitt avser en individualisering av sjukförsäkringen. En utredning bör därför göras om ett sådant finansieringssystem för hälso- och sjukvården att en större del av kostnaderna ersätts av sjukförsäkringen. Vad utskottet sålunda anfört bör med bifall till motion Sf248 yrkande 4 ges regeringen till känna. Härigenom tillgodoses också syftet med motion Sf221.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 2. beträffande finansiering av sjukvården m.m. att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf248 yrkande 4 och med anledning av motion 1987/88:Sf221 samt med avslag på motion 1987/88:Sf269 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Finansiering av sjukvården m.m. (mom. 2)

Barbro Sandberg och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Såvitt gäller" och slutar med "Sf269 yrkande 5." bort ha följande lydelse:

Vad gäller frågan om ändrad finansiering av sjukvården vill utskottet till en början peka på angelägenheten att systemet förenklas och görs mer enhetligt. Samtidigt bör systemet utformas så att det främjar ett effektivt utnyttjande av resurserna. Frågan om sjukvårdens finansiering bör- såsom framhålls i motion Sf269 - snarast utredas. Utgångspunkten bör då vara att sjukvården liksom hittills huvudsakligen skall finansieras efter ett slags försäkringsprincip så att alla med skatter eller försäkringsavgifter betalar sjukvården och att sjukvård gratis eller till låg kostnad ges till den som behöver vård. Den enskilde vårdtagaren skall på lika villkor kunna välja offentliga eller privata vårdgivare som är anslutna till finansieringssystemet. Det bör ankomma på regeringen att låta frågan om sjukvårdens framtida finansiering bli föremål för en offentlig utredning enligt dessa riktlinjer. Det anförda bör med bifall fill motion Sf269 yrkande 5 ges regeringen fill känna.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 2. beträffande//namieri«g av sjukvården m.m. att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf269 yrkande 5 och med avslag på motionerna 1987/88:Sf221 och 1987/88:Sf248 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Rekrytering till psykoanalytisk utbildriing (mom .3) . : SfU 1987/88:22-

Nils Carlshamre (m), Gullan Lindblad (m), Sten Andersson i Malmö (m), '

Barbro Sandberg (fp) och .Ingrid RonneTBjörkqvist (fp) anser ; i i ■ ; \ , '

rfe/5 att den del av utskottets yttrande JDås. 11 som börjar med "Utskottet vill '" '

än" och slutar med "motion Sf299:" bort ha, följande lydelse: . ,

Redan när Dagmarsystemet infördes var.utskottet medvetet om att det , ;.
kunde medföra att tillgången på psykoanalytisk behandling kunde minska. ,; , ■ .;

Farhågorna har numera besannats. Det finns enligt utskottets uppfattning,
anledning att se allvarligt på att rekryteringen till psykoanalytisk utbildning
har minskat, bl.a. därför att psykoanalytikerna spelar en nyckelroll när det .
gäller utbildning av psykoterapeuter. Utskottet anser att Dagmarsystemet ;., .■ .

utgör ett stort hinder för en positiv utveckling av den psykoanalytiska ,
verksamheten, varför det behövs en ändring avbestämmelserna. Regeringen ■,,

bör därför ta initiativ till de författningsmåssiga åtgärder som behövs föratt •
gagna rekryteringen til| psykoanalytisk utbildning. Det anförda.bör med
bifall till motion Sf299 ges regeringen till känna. ' :

rfe/i att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: . 3. beträffande rekrytering tUl psykoanalytisk utbildning att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf299 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Privatpraktiserande psykologers anslutning till sjukförsäkringen (mom. 4)

Nils Carlshamre, Gullan Lindblad och Sten Andersson i Malmö (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "till motionen." bort ha följande lydelse;

Såsom påtalas i motion Sf309 har de flesta landsting bristande psykologresurser för psykometriska undersökningar och väntetiderna för sådana undersökningar vid sjukhusen är långa. Enligt utskottets uppfattning bör därför privatpraktiserande psykologer ges möjlighet att inom den allmänna försäkringens ram utföra sådana undersökningar. Det bör ankomma på regeringen att framlägga förslag härom.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande privatpraktiserande psykologers anslutning till sjukförsäkringen

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf309 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3 Riksdagen 1987/88. 11 saml. Nr22

6. A-rbétstéräpytitersm.fl. ansluthirigtillsjiikförsäkringefi ' '.■'■'•] iSfU;1987/88;22,

(mom.5) ,,-;:,.-.;,.r',,:,,...-,-;,:.. ...v '.ni'..hM,-. = :..-;;■, :;.,; ..■:-../._., \

Nils Carlshamre (m), Gullan Lindblad'(m)', Stén'Aridérssb'ri'i Mälrhö (rri); ' ■ ('■ ■■■•■:-'' ■■•.'
Barbro Sandberg (fp) och Ingrid Ronne-Björkqvist(fp) anser i , , :. , ',m ,, ■, ,'.

dels att den del av utskottets yttrande jjå-s- il sorii börjar riied'"Utsköttet' ■ '' ' ' '
anser" och slutar med "dénria itiotiön;"'bÖrth'ä följande'lydelse:'' ' '■ ■'' 'i'-' ■ ' ■■'■

Utskottet anser vidareätt dét växaridé'intfesset från olika vårdyrkésgriiij-'''- ''■ ■■'■'■■"< ■'■■'
pers sida aft ge vård på éntreprenäd'böftas tilFvarä:''Sådana gi-iippér är " ■ '■ ' ' ■ '' ' "'■''''
arbetsterapeuter, barnmorskor ocli'sjuksköterskor.'Enligt utskottets upp-"'' ''■ ' ■ "' -i'■ -
fattning är det en brist'att':nuvärände'bestäiTimélser'irité:'médgeråirrhän '' • ' " ' "
försäkringskassa att föra'iipipdessävårdgiväre på'förtéckriirig'sorin innebär att '■ '■ ■' - •' ' '-'■
de kan få ersättning från den ällrriännäförsäkririgeriV Regeringen bör därför; ' ' •' ■' •>' '■
såsom begärs i motion'Sf33']';-'anälyséra väd'ett'förslag''om möjlighet'för •' ' •••■ ■■ '-i
arbetsterapeuter och båfririlofsköf m.fl: att utöva sitt yrke på entreprenad' .• ;i ,i .; •■,:.,:
kan tillföra hälso- och sjukvården: Det anförda böftned bifall till motionen' ' ■ ' -' ' ' ' '•
ges regeringen till känna. :.'■, : . ;;'.-':i' .,. ■■■. '■'■■'. : ..-:■;(: ii ■'■. .

rfe/,? att moment 5 i utskottets hémställari bort'ha följande lydelse:' '

5. beträffande arbetsterapeuters m.fl. anslutning till sjukförsäkring
en ' " ' ' ' " '' '
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf331 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Relationerna mellan sjukförsäkringen och sjukvården (mom. 6)

Barbro Sandberg och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "riksdagens åtgärd." bort ha följande lydelse; ■ Effektivare resursanvändning är viktig inte bara inom sjukvården utan också i avvägningen mellan olika sektorer. Det finns i dag människor som är sjukskrivna i avvaktan på operation. Mycket tyder enligt utskottets uppfattning på att en överföring av resurser från sjukpénriingförsäkringen till sjukvården - såsom anförs i motion Sf269- skulle kunna förkorta sjukskrivningstiderna och därigenom spara både mänskligt lidande och samhällsekonomiska resurser. Den av Bohuslandstinget en gång föreslagna försöksverksamheten med en sådan resursöverföring bör därför enligt utskottets, uppfattning omedelbart komma till stånd. Det anförda bör med bifall till motion Sf269 yrkande 1 ges regeringen till känna. Härigenom fillgodoses också motion Sf333 yrkande 2.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

6. beträffande relationerna mellan sjukförsäkringen och sjukvården att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Sf269 yrkande 1 och 1987/88:Sf333 yrkande 2 och med avslag på motion 1987/88:Sf333 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Rélatioheriia rnellan sjukförsäkringen ochsjukvården.; . i : . SfU,1987/88 :,22;;;..

(mom. 6) .■,;,.;,..,„, :. . ■ .:,■■'■<■:.,':■:'■■./,.<-:■::.: ■■JmU:- ,'.l o;'u\i'yj;

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande, på s. 12 som börjar med "Enligt _

utskottets" och slutar med "riksdagens åtgärd." bort ha följande lydelse: ,

Sjukvården har under de senaste 15 åren genomgått en kraftig expansion.
Kostnaderna har ökat betydligt och därmed även landstingens utdebitering. ~

De snabba medicinska landvinningarna har ställt stora krav på landstingens -

resurser, Bristen på resurser i vården leder till onödigt mänskligt lidande,

men även till kostnader i angränsande system exempelvis sjukförsäkringen. , : : ,.

Det är självfallet ett samhällsekoriomiskt intresse att hålla rieré kostnaderna i' ' ' ' ' ' ' • '■ '
såväl sjukförsäkringen som inom hälso-och sjukvården. En möjlighet;värd' -i ;i > . '!.!...> •'I-,
att pröva i ett försöksprojekt vore enligt utskottets mening att föra över ■'■.■,■,.

medel från sjukpenningförsäkringen tilj vården på det sätt som föreslagits i
Göteborgs och Bohus läns landsting. ,

Utskottet anser vidare att en modell för ett effektivare vård- öch

-..•■■!ii' '.■

rehabiliteringssystem år att de sjukförsäkringsavgifter som arbetsgivarna betalar lokalt samlas i en fond inom varje landstingsområde och att fonden förvaltas av försäkringskassan och landstinget fillsammans. Genom fondens' lokala konstruktion skulle det bli möjligt för försäkringskassan och landsfing-et att gemensamt göra satsningar på förebyggande vård, speciella vårdinsatser och rehabilitering som på sikt innebär besparingar. Enligt utskottets uppfattning bör därför -såsom föreslås i motion Sf333 yrkande 1 - en parlamentarisk utredning komma till stånd för att utreda en framtida modell av lokala sjukförsäkringsfonder.

Det anförda bör med bifall fill motionerna Sf269 "yrkande 1 och Sf333 ges regeringen till känna.

«e/i att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: , .
6. beträffande relationerna mellan sjukförsäkringen och sjukvården
att riksdagen med bifall till motionerna I987/88;Sf269 yrkande 1 och ..

1987/88:Sf333 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Det S.k. avgiftsfria året (mom. 7)

Karin Israelsson (c), Rune Backlund (c) och Margö Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "Sf330 yrkande 5." bort ha följande lydelse:

Riksdagen har visserligen, som angivits i propositionen, givit regeringen
till känna att det avgiftsfria året vid sjukhusvård bör slopas för ålderspensio- , .
närer och ett nytt system med vårdavgifter införas. Utskottet anser emeller- •

tid nu, i likhet med reservanterna i reservation nr 4 till utskottets betänkande
SfU 1986/87:14 och i reservafion nr 5 till utskottets betänkande SfU
1987/88:13, att detta innebär en alltför kraftig försämring för de sämst ställda
pensionärerna och att en sådan åtgärd drastiskt minskar den enskildes
möjligheter till rehabilitering. Mot bakgrund härav bör nuvarande regler om 3$

ersättning för sjukhusvård för pensionärer bibehållas även i framtiden och' ..SfU: 1987/88;22'
regeringen bör således ta upp nya förhandlingar med Landstingsförbundet i ,r i : i:

denna fråga.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse;
7. beträffande c/e/i.Å. avgiftsfria året
att riksdagen med bJ'fälifili'niöfiorierna'l987/88:Sf226yikande 1,' ' ''\ ''.''.

1987/88:Sf291 yrkaride 1 och 1987/88:Sif330'yrkandeL5 Wm s ' ''. ' '\ .'

ger regeringen till käriria vad utskottet anfört,

10. Åtgärder för en förbättrad läkarförsörjti

Nils Carlshamre, GullaU'Lindblad ochrSten Andersson i Malmö (alla m) t.' ■ ■: - •• ■■.•, U

anser i ■ j-- , ;;,i ■; .:■■■■.■:, ■•.,; .,,', :■ ■ ■■ .■ ■ • ■ ■ -i 'r. ■ : 1

rfe/i att den del av utskottets ytträride på s. 13 som börjar med "Socialförsäk- .
ringsutskottet ansåg" och slutar med "riksdagens åtgärd." bort ha följande
lydelse: .' "'

Såsom ovan redovisats har riksdagen hos regeringen begärt en samlad översyn av problematiken kring läkarförsörjningen samt förslag om åtgärder för en förbättrad läkarförsörjning. Utskottet yill dock peka på vissa åtgärder som snarast bör vidtas för att förbättra tillgången på läkare framför allt i glesbygd. Dessa åtgärder rör taxesättningen. Vid nyetablering av privat läkarpraktik i glesbygd bör en högre taxa medges under förslagsvis en tioårsperiod eftersom de fasta kostnaderna är särskilt höga under den första fiden. Läkartaxan i glesbygd bör även permanent ligga på en högre nivå än vad som gäller för landet i övrigt, eftersom en sådan taxedifferentiering kommer att innebära att nyetablering i välförsörjda områden inte ter sig lika lockande. Läkartaxan behöver emellertid höjas även i resten av landet, eftersom Sverige har alldeles för få yrkespraktiserande privatläkare och deras medelålder dessutom ligger högt; Det anförda bör med bifall till motion Sf248 yrkandena 2 och 3 ges regeringen till känna.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 8. beträffande åtgärder för en förbättrad läkarförsörjning att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf248 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

patientunderlag. Med hänsyn härtill anser utskottet - i likhet med motionä- SfU 1987/88:22 rerna i motion Sf269 - att det finns skäl att se över läkartaxans utformning. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

9. beträffande skillnader i läkartaxan för läkare i och utanför läkarhus

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf269 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Taxan för sjukvårdande behandling (mom. 11)

Nils Carlshamre (m), Gullan Lindblad (m), Sten Andersson i Malmö (m), Barbro Sandberg (fp) och Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "Utskottet anser att resultatet" och slutar med "och Sf281." bort ha följande lydelse:

Riksförsäkringsverket har visserligen i uppdrag att göra en undersökning av de försäkringsanslutna privatpraktiserande sjukgymnasternas ekonomiska villkor samt en översyn av ersättnings- och arvodesbestämmelserna inför taxesättningen fr.o.m. den 1 juli 1989. Taxeutvecklingen för dessa sjukgymnaster har emellertid - såsom anförs i motionerna Sf269 och Sf272 - länge släpat efter och utskottet anser att åtgärder behövs för en skyndsam höjning av behandlingstaxan.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 11. beträffande taxan för sjukvårdande behandling att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88;Sf269 yrkande 4 och 1987/88:Sf272 yrkande 1 och med avslag på motion 1987/88:Sf281 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Remisstvånget för sjukgymnastisk behandling (mom. 12)

Nils Carlshamre, Gullan Lindblad och Sten Andersson i Malmö (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "Utskottet anser att den medicinska" och slutar med "Sf272 yrkande 2." bort ha följande lydelse:

Såsom framhållits i motion Sf272 utgör remisstvånget för sjukgymnastisk behandling inom sjukförsäkringens ram många gånger problem för bl.a. handikappade människor, eftersom det innebär att de först måste göra ett besök hos läkare för att få komma till sjukgymnast. Enligt utskottets mening torde det inte innebära några risker att slopa detta remisstvång. Utskottet tillstyrker därför motionsförslaget om att remisstvånget för sjukgymnastisk behandling bör slopas med generell verkan.

dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

12. beträffande remisstvånget för sjukgymnastisk behandling -yj

att riksdagen med bifall fill motion 1987/88:Sf272 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4 Riksdagen 1987/88. 11 saml. Nr 22

14. Patientavgifter för läkarvård m.m. (morti. 13) SfU 1987/88:22

Barbro Sandberg och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med "Vid fastställande" och slutar med "i den delen." bort ha följande lydelse:

När det gäller patientavgifternas storlek för åren 1988 och 1989 konstaterar utskottet att de regleras i den gällande överenskommelsen mellan regeringen och sjukvårdshuvudmännen. Mot denna bakgrund skulle en höjning av avgiften för offentlig läkarvård under år 1988 inte innebära någon besparing för sjukförsäkringen. Utskottet anser emellerfid att en höjning av patientavgifterna vid läkarvård bör eftersträvas och att - om förnyade förhandlingar med Landstingsförbundet för åren 1988 och 1989 inte kan upptagas -avgifterna bör höjas i samband med nästa överenskommelse. Motsvarande hinder att i besparingssyfte höja pafientavgiften för privat läkarvård redan under år 1988 finns inte. Avgiftshöjningar vid skilda fidpunkter skulle emellertid påverka konkurrensförhållandena mellan offentlig och privat vård. En sådan effekt är inte önskvärd, och utskottet anser därför att en höjning av patientavgiften för privat läkarvård bör göras samtidigt med en höjning av avgiften i offentlig vård. Som framhålls i motion Sf332 bör besparingen användas till att förbättra högkostnadsskyddet. Det anförda bör med anledning av motion Sf332 yrkande 4 ges regeringen till känna.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse; 13. beträffande patientavgifter för läkarvård m.m. att riksdagen med anledning av mofion 1987/88:Sf332 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Sjukvårdande behandlingar för ungdomar (mom. 14)

Margö Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "tillstyrka motionen." bort ha följande lydelse:

Såsom anförs i motion Sf279 medför kroniska sjukdomstillstånd hos barn och ungdomar stora utgifter för deras familjer eller för dem själva. Likaväl som ungdomar får fri tandvård t.o.m. det år de fyller 19 år, bör ungdomar med kroniska sjukdomstillstånd enligt utskottets mening kunna få kostnadsfria sjukvårdande behandlingar. Regeringen bör därför aktualisera frågan i förhandlingar med Landstingsförbundet.

dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 14. beträffande sjukvårdande behandlingar för ungdomar att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf279 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Rabattering av p-piller (mom. 17) SfU 1987/88:22

Nils Carlshamre (m), Gullan Lindblad (m), Margö Ingvardsson (vpk) och Sten Andersson i Malmö (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s, 18 som börjar med "Socialutskottet har" och slutar med "motion Sf219." bort ha följande lydelse:

De regler som gäller för rabattering av p-piller innebär enligt utskottets mening en orättvisa mot dem som av något skål är hänvisade till just denna metod för födelsekontroll. Särskilt gäller detta yngre kvinnor som oftast har låga inkomster och för vilka den i praktiken kostnadsfria spiralen inte är något alternativ. Abortfrekvensen bland unga kvinnor har de senaste åren visat en tendens att åter öka efterflera års nedgång. Det kan inte uteslutas att ett samband föreligger mellan denna negativa utveckling och de för unga kvinnor inte obetydliga kostnaderna för p-piller. Utskottet finner därför förslaget i motion Sf219 omgynnsammare regler för rabattering av p-piller för kvinnor upp till 20 års ålder väl motiverat. Utskottet tillstyrker motionen. . Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 17. beträffande rabattering av p-piller att riksdagen med bifall fill mofion 1987/88:Sf219 som sin mening ger regeringen fill känna vad utskottet anfört.

17. Prisnedsättning på kostersättningsmedel (mom. 19)

Karin Israelsson och Rune Backlurid (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med "Utskottet behandlade" och slutar med "nyss nämnts." bort ha följande lydelse:

Som framgår av statens handikappråds rapport (Ds S 1985:6) Kartläggning
av det ekonomiska stödet till handikappade kan ekonomiskt stöd för
kostnader för s.k. specialdestinerade livsmedel utges i olika former. Som
framhålls i rapporten är det svårt för den enskilde att skaffa sig kunskap om
de stödformer som finns, och def blir givetvis mera komplicerat ju fler
stödformer som används för samma syfte. Rapporten överlämnades till ,

regeringen i oktober 1985, och utskottet har vid tidigare riksmöten avstyrkt motioner om kostersättningsmedel i avvaktan på rapporten eller dess beredning. Något förslag i fråga om stödet har emellertid inte lagts fram.

Som anförs i motion Sf203 är kostersättningsmedel ofta den väsentligaste och ibland den enda medicinen som behövs för att leva ett normalt liv. Kostnaden för sådana medel kan bli en stor ekonomisk belastning för den enskilde och hans familj. Utskottet anser medhänsyn till det anförda att en översyn bör göras om hur ett ekonomiskt stöd för födoämnesallergiker som har fyllt 16 år lämpligen bör utformas. Det anförda bör med anledning av motionerna Sf203, Sf209 och Sf255 ges regeringen till känna.

dels att moment 19 i utskottets hemställan'bort ha följande lydelse:

19. beträffande prisnedsättning på kostersättningsmedel 39

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Sf203, 1987/

88:Sf209 och 1987/88:Sf255 som sin mening ger regeringen fill känna SfU 1987/88:22 vad utskottet anfört.

18. Ersättning för glasögon (mom. 22)

Barbro Sandberg och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med "Motionsyrkanden om" och slutar med "och Sf231." bort ha följande lydelse:

Drygt två miljoner människor i Sverige behöver synhjälpmedel. Behovet hos de utvecklingsstörda är, enligt vad som nyligen upptäckts, mycket stort. Kostnaderna för sådana hjälpmedel har ökat kraftigt och innebär en stor ekonomisk belastning framför allt för många lågavlönade och inte minst i hushåll där flera familjemedlemmar är i behov av glasögon eller kontaktlinser. Det är därför enligt utskottets mening vikfigt att denna fråga uppmärksammas och att en genomgripande utredning görs om och i så fall hur -genom den allmänna försäkringen eller genom särskilt bidrag - ett förbättrat samhällsstöd kan utgå. Utredningen bör också klarlägga kostnaderna både för en total reform med fria glasögon till ungdomar under 19 år eller till alla utvecklingsstörda. Detta bör med bifall till mofionerna Sf222 och Sf231 ges regeringen till känna. Härigenom blir också motion Sf224 delvis tillgodosedd.

dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 22. beträffande ersättning för glasögon att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Sf222 och 1987/ 88:Sf231 och med anledning av motion 1987/88:Sf224 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

19. Ersättning för glasögon (mom. 22)

Margö Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med "Motionsyrkanden om" och slutar med "Sf231." bort ha följande lydelse;

Att ha synfel eller nedsatt synförmåga är ett funkfionshinder som kan drabba alla människor. Ett sådant funktionshinder måste givetvis åtgärdas för att personen skall kunna fungera. Glasögon och linser är emellertid dyra, vilket riskerar medföra att många inte har råd att pröva ut nya eller byta ut gamla glasögon när det behövs. Mot denna bakgi"und tillstyrker utskottet motion Sf224 och att förslag snarast bör framläggas som innebär att normalkostnaderna för anskaffande av glasögon eller linser inordnas i sjukförsäkringssystemet. Härigenom blir även motionerna Sf222 och Sf231 tillgodosedda.

dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse; 22. beträffande ersättning för glasögon att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf224 och med anledning av motionerna 1987/88:Sf222 och 1987/88:Sf231 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

20. Besparingar inom sjukpenningförsäkringen (mom. 23) SfU 1987/88:22

Nils Carlshamre, Gullan Lindblad och Sten Andersson i Malmö (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkandena 1 och 2." bort ha följande lydelse:

De i motion Sf328 föreslagna besparingarna inom sjukpenningförsäkringen innebår med nuvarande inkomstskatteregler en måttlig försvagning av den enskildes effektiva försäkringsskydd. Utskottet anser därför att sjukpenningkompensationen för de första tre månaderna av en sjukperiod per år bör kunna sänkas till 80 %.

Utskottet tillstyrker således förslaget i motion Sf328 yrkande 1 om sänkt kompensafionsnivå inom sjukförsäkringen. Härigenom tillgodoses också motion Sf332 yrkande 1 medan yrkande 2 i den motionen avstyrks. Besparingseffekten bör som vidare anförs i motion Sf328 tillgodoföras statsbudgeten. Det bör ske genom en omfördelning av avgiftsuttaget. Regeringen bör lägga fram förslag till lagändringar i enlighet med vad som anförts i motionen i så god tid att förslaget kan träda i kraft den 1 januari 1989.

dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse; 23. beträffande besparingar inom sjukpenningförsäkringen att riksdagen med bifall fill motion 1987/88:Sf328 yrkandena 1 och 3 i motsvarande delar och med anledning av mofion 1987/88;Sf332 yrkande 1 samt med avslag på motion 1987/88:Sf332 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

21. Besparingar inom sjukpenningförsäkringen (mom. 23)

Barbro Sandberg och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkandena 1 och 2." bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion Sf332 att besparingar i statsbudgeten bör utformas så att effekterna på varje enskild individ blir så liten som möjligt och att belastningen sprids ut på många människor. Förslagen i motion Sf332 om sänkt kompensationsnivå inom sjukpenningförsåkringen till 80 % under de 30 första dagarna per år och om effektiv insjuknandedag fillgodoser enligt utskottets uppfattning dessa krav. Om arbetsmarknadens parter önskar avtala om ytterligare kompensation inom ramen för tillgängligt löneutrymme bör detta inte belasta den allmänna försäkringen. Den uppkomna besparingen bör tillföras statsbudgeten.

Utskottet tillstyrker sålunda motion Sf322 yrkandena 1 och 2 och anser att regeringen bör lägga fram förslag till förändrade regler i sjukpenningförsäkringen vilka bör träda i kraft den 1 juli 1988.

dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 23. beträffande besparingar inom sjukpenningförsäkringen att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf332 yrkandena 1 och 2

och med avslag på motion 1987/88:Sf328 yrkandena 1 och 3 i SfU 1987/88:22 motsvarande delar som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. Värdet av naturaförmåner vid sjukpenningberäkning (mom. 24)

Nils Carlshamre, Gullan Lindblad och Sten Andersson i Malmö (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med "Riksdagen har" och slutar med "motion Sf228." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det i motion Sf228 påtalade förhållandet att ersättningen vid sjukdom - i de fall den sjukpenninggrundande inkomsten grundar sig på naturaförmåner- kan överstiga den förlorade inkomsten är stötande. Det finns därför anledning att låta utreda vilka åtgärder som kan vidtas för att hindra den nämnda överkompensationen. Det anförda bör riksdagen med bifall till motion Sf228 ge regeringen till känna.

dels att moment 24 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

24. beträffande värdet av naturaförmåner vidsjukpehningberäkning att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf228 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

23. Arbetsgivarintrade vid anställning hös flera arbetsgivare (mom. 26)

Nils Carlshamre, Gullan Lindblad och Sten Andersson i Malmö (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar rned "Enligt utskottets" och slutar med "motion Sf311." bort ha följande lydelse:

För statligt anställda gäller vid sjukdom att arbetsgivaren uppbär den
anställdes sjukpenning och i stället betalar ut lön till den anställde. Problern
kan dock uppstå på grund av det s.k. arbetsgivarinträdet i de fall arbetstaga
ren har såväl statlig som annan anställning. Fören sådan arbetstagare som är
helt sjukskriven kan nämligen enligt gällande bestämmelser arbetsgivaren få •
tillgodogöra sig sjukpenning för arbetstagarens hela frånvarotid men betalar
inte sjuklön för mer än den tid han eller hon är borta från sin statliga
anställning. Arbetstagaren får således inte någon ersättning för frånvaron i
sin andra anställning. Enligt utskottets uppfattning är det inte rimligt att
arbetstagaren skall behöva begära undantag från-arbetsgivarinträdet för att
undgå denna konsekvens, särskilt somundantag inte blir gällande förrån
tidigast en kalendermånad efter anmälan. Reglerna om sjuklöri och arbetsgi
varintrade i AST grundas visserligen på överenskommelser mellan arbets
marknadens parter, men utskottet anser ändå att riksförsäkringsverket bör
se över frågan och föreslå bestämmelser om utbetalning av sjukpenning så att
den enskilde inte behöver förlora på att samtidigt ha såväl statlig som enskild 42

arbetsgivare, Det anförda bör med anledning av rnofion Sf311 ges regeringen SfU 1987/88:22 till känna.

dels att moment 26 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

26. beträffande arbetsgivarintrade vid anställning hos flera arbetsgi
vare • '
att riksdagen med anledning av motion 1987/88;Sf311 som sin mening
ger regeringen till känria vad utskottet anfört.

24. Hemmamakeförsäkring (mom. 28)

Karin Israelsson (c), Gullan Lindblad (m), Rune Backlund (c) och Sten Andersson i Malmö (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med "Mofionsyrkanden om" och slutar med "inte påkallat." bort ha följande lydelse:

Såsom påpekas i motion Sf310 är sjukpenningskyddet för hemarbetande bristfälligt. Någon möjlighet att bli hemmamakeförsäkrad finns numera inte,, och den som kvarstått i hemmamakeförsäkringen och tar ett förvärvsarbete förlorar denna försäkring även om förvärvsarbetet senare upphör. Särskilt hårt drabbar detta den som har fyllt 55 år och som därför inte får ansluta sig till den frivilliga sjukpenningförsäkringen. Enligt utskottets uppfattning borde även hemarbetande ha en ekonomisk grundtrygghet inom den allmänna försäkringen. Regeringen bör därför - såsom anges i motion Sf310-yrkande 1 - låta utreda möjligheten att erbjuda hemarbetande någon form av grundskydd inom den allmänna försäkringen. Härigenom tillgodoses också i viss mån motion Sf247 yrkande 2.

Utskottet anser vidare att informationen om den frivilliga sjukpenningförsäkringen varit otillfredsställande. Detta har medfört att hemarbetande inte vetat om att de står utanför den allmänna sjukpenningförsäkringen och därför kunde ha behövt ansluta sig fill den frivilliga sjukpenningförsäkringen. Informationen om den frivilliga försäkringen för hemarbetande.bör därför - såsom anges i motion Sf310 yrkande 2 - intensifieras.

dels att moment 28 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 28. beträffande hemmamakeförsäkring att riksdagen med bifall till mofion 1987/88:Sf310 och med anledning av motion 1987/88:Sf247 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

lantbrukare ofta låga nettointäkter och därigenom också mycket dålig SfU 1987/88:22

täckning för inkomstförlust vid sjukdom. Det finns därför enligt utskottets

mening behov av en frivillig sjukförsäkring för egenföretagare som täcker

inkomstförlusten vid sjukdom. Den nuvarande frivilliga försäkringen borde

därför utökas så att sammanlagd obligatorisk och frivillig sjukpenning kan

utgå med ett belopp motsvarande avtalsenlig lön i resp. yrke. Det lägsta

ersättningsbeloppet med däremot svarande avgift bör bestämmas till ett

belopp motsvarande garantinivån inom föräldraförsäkringen. Vidare bör

förmånen - med däremot svarande avgift - beräknas på en inkomst av högst

7,5 gånger basbeloppet. En översyn bör göras av möjligheterna fill en frivillig

sjukförsäkring för egenföretagare i enlighet med det anförda. Det bör

ankomma på regeringen att tillse att denna översyn kommer till stånd.

dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 29. beträffande egenföretagares sjukpenningförmåner att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf307 yrkande 4 och med anledning av mofionerna 1987/88:Sf202 och 1987/88;Sf296 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

26. Sjukvårdsförmåner för utlandsboende pensionärer (mom. 31)

Nils Carlshamre, Gullan Lindblad och Sten Andersson i Malmö (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med "Utskottet behandlade" och slutar med "motion Sf288." bort ha följande lydelse:

Såsom framhållits i motion Sf288 har under senare år allt fler dubbelbeskattningsavtal träffats mellan Sverige och främmande länder, som stadgar att pensioner intjänade i Sverige också skall beskattas i Sverige oberoende av bosättning. Svensk inkomstskatt utgår således med full statlig inkomstskatt samt en fill 10 % nedsatt kommunalskatt.

Bosättning utomlands ger emellertid inte svensk pensionär rått till sjukvårdsförmåner som gäller för bosatta i Sverige. Enligt utskottets mening är det inte rimligt att pensionärerna avkrävs skatt utan att erhålla del av de förmåner skatten skall finansiera. Med hänsyn härtill tillstyrker utskottet förslag i motionen om att i utlandet bosatta pensionärer, som enligt dubbelbeskattningsavtal skall erlägga skatt på pensionsinkomster i Sverige, skall ha rätt till samma sjukvårdsförmåner som pensionärer bosatta i Sverige.

dels att moment 31 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

31. beträffande sjukvårdsförmåner för utlandsboende pensionärer att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf288 som sin mening ger regeringen till känna väd utskottet anfört,

Särskilda yttranden SfU 1987/88:22

1. Behandling med magnetkamera (mom. 10)

Nils Carlshamre, Gullan Lindblad och Sten Andersson i Malmö (alla m) anför:

Såsom anförs i motion Sf253 har den s.k. magnetkameran öppnat helt nya möjligheter för undersökning av en rad olika sjukdomar. Det finns ett antal magnetkameror vid större sjukhus men ingen hos privatpraktiserande läkare. Många sådana läkare är intresserade av att skaffa utrustningen men har inte ansett sig kunna göra det, eftersom riksförsäkringsverket inte velat införa användandet av kameran i läkarvårdstaxans förteckning över särskilt krävande undersökningar eller behandlingar som ersätts inom den allmänna försäkringen. Vi anser att starka skäl talar för att sådana undersökningar bör tas upp på förteckningen. Med hänvisning till utskottets uttalande om vikten av att de berörda myndigheterna noga följer utvecklingen på området och håller förteckningen aktuell avstår vi nu från att reservera oss i frågan.

2. Högkostnadsskyddet (mom. 16)

Margö Ingvardsson (vpk) anför;

Jag instämmer i den i motion Sf273 framförda synpunkten att vissa livsuppehållande läkemedel åven i fortsättningen bör vara kostnadsfria och inte bara omfattas av reglerna om prisnedsättning för läkemedel. Utskottet föreslår emellertid att en förutsättningslös utredning skall göras om högkostnadsskyddet och omfatta även läkemedelsreglerna. Eftersom jag utgår ifrån att läkemedelsreglerna intill dess utredningen har gjorts lämnas orörda avstår jag från att nu reservera mig för ett villkorslöst bibehållande av kostnadsfriheten för dessa läkemedel.

3. Psoriasissjukas problem (mom. 18)

Barbro Sandberg och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anför:

Som påtalas i motion Sf275 medför sjukdomen psoriasis betydande ekonomiska påfrestningar för den drabbade. Utskottet har fidigare förutsatt att den utredare som regeringen fillkallat för att kartlägga och analysera situafionen på hjälpmedelsområdet för handikappade m.m. skulle komma att beröra också de psoriasissjukas problem. Utskottet har också i sitt nyligen avlämnade betänkande 1987/88:18 konstaterat att många handikappade, såsom diabetiker och psoriatiker, har stora merutgifter för sitt handikapp och tillstyrkt motionsyrkanden om en utredning i syfte att snarast framlägga förslagom en ytterligare lägre nivå inom handikappersättningen. Frågan kan också komma att beröras vid den översyn av högkostnadsskyddet som utskottet ovan förordat. Med hänsyn till det atiförda anser vi att syftet med motion Sf275 i huvudsak fillgodoses och avstår från att nu reservera oss i frågan.

3§'

Nuvarande lydelse

I andra fall än som avses i 2 § skall det fastställda priset för samtidigt på grund av sjukdom förskrivna och inköpta läkemedel sättas ned med hela det belopp som överstiger 60 kronor. Om en förskrivning är avsedd att expedieras mer än en gång, gäller nedsättningen köpesumman vid varje avsett expeditionstillfälle. Vid beräkning av prisnedsättningen beaktas inte den avgift som kan ha uttagits för expedition av telefonför-skrivna läkemedel.

Föreslagen lydelse

I andra fall än som avses i 2 § skall det fastställda priset för samfidigt på grund äv sjukdom förskrivna och inköpta läkemedel sättas ned med hela det belopp som överstiger 65 kronor. Om en förskrivning är avsedd att expedieras mer än en gång, gäller nedsättningen köpesumman vid varje avsett expeditionstillfälle. Vid beräkning av prisnedsättningen beaktas inte den avgift som kan ha uttagits för expedition av telefonför-skrivna läkemedel.

Visar någon att han i den omfattning som anges i andra stycket har köpt prisnedsatta eller andra läkemedel som avses i 3 § eller har erlagt pafientav-gift för läkarvård eller annan sjukvårdande behandling som avses i 2 kap. 2 och 5 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring eller för motsvarande vård eller behandling som erhållits inom företagshälsovård, för vilken bidrag lämnas efter beslut av yrkesinspektionen, är han befriad från att därefter betala för utskrivna läkemedel. Befrielsen gäller under den tid som återstår av ett år, räknat från det första vårdtillfället, behandlingsfillfället eller läkemedelsinköpet.

För kostnadsbefrielse enligt första stycket fordras att prisnedsatta läkemedel har inköpts eller patientavgifter för läkarbesök erlagts vid sammanlagt minst 15 tillfällen. Med ett sådant fillfälle likställs dels ett köp av läkemedel som avses i 3 § för ett belopp som överstiger 30 men inte

För kostnadsbefrielse enligt första stycket fordras att prisnedsatta läkemedel har inköpts eller patientavgifter för läkarbesök erlagts vid sammanlagt minst 15 fillfällen. Med ett sådant fillfälle likställs dels ett köp av läkemedel som avses i 3 § för ett belopp som överstiger 30 men inte

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse SfU 1987/88:22

Bilaga
60 kronor, dels två tillfällen då pati- 65 kronor, dels två tillfällen då pati
entavgift har erlagts för besök för entavgift har erlagts för besök för
sjukvårdande behandlingar eller för sjukvårdande behandlingar eller för
telefonrådfrågningar som har skett telefonrådfrågningar som har skett
hos läkare eller privatpraktiserande hos läkare eller privatpraktiserande
sjukgymnast. sjukgymnast.

Har en förälder eller föräldrar gemensamt flera barn under 16 år i sin vård, får barnen gemensamt kostnadsbefrielse när antalet vårdtillfällen, behandlingstillfällen och läkemedelsinköp för barnen sammanlagt uppgår till vad som sägs i andra stycket.

Kostnadsbefrielse gäller under den tid som avses i första stycket även för barn som under denna tid fyller 16 år.

Med förälder avses även fosterförälder. Som förälder räknas även den med vilken en förälder stadigvarande sammanbor och som är eller har varit. gift eller har eller har haft barn med föräldern.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Innehållsförteckning Sfu 1987/88:22

Propositionen.................................................... 1

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1987/88 1

Utskottet......................................................... 7

Inledning.......................................................... 7

Sjukvårdsersättning............................................ 7

Läkarförsörjning m.m.......................................... ... 12

Patientavgifter.................................................. 14

Läkemedelsförmåner m.m..................................... 15

Hjälpmedel ....................................................... 19

Sjukpenningförsäkringen...................................... 21

Allmänt om sjukpenning ...................................... 21

Kompensationsnivån inom sjukpenningförsäkringen m.m. 21

Arbetsgivarintrade ........................................... ... 22

Sjukpenning vid arbetsmarknadskonflikter............... ... 24 ,

Hemarbetandes och egenföretagares sjukpenningskydd ... 25

Sjukpenningfrågor i samband med rehabilitering........ ... 26

Sjukvårdsförmåner för utlandsboende pensionärer .. ... 28

Anslagsberäkningen ......................................... ... 28

Hemställan ..................................................... ... 28

Reservationer

1. Avskaffande av gällande system för ersättning från den allmänna försäkringen för sjukvård m.m. (m,fp) 31

2. Finansiering av sjukvården m.m. (m) .................. 31

3. Finansiering av sjukvården m.m. (fp) ................. 32

4. Rekrytering till psykoanalytisk utbildning (m, fp) ... ... 33

5. Privatpraktiserande psykologers anslutning till sjukförsäkringen

(m)................................................................. 33

6. Arbetsterapeuters m.fl. anslutning fill sjukförsäkringen (m, fp) ... 34

7. Relationerna mellan sjukförsäkringen och sjukvården (fp) 34

8. Relationerna mellan sjukförsäkringen och sjukvården (c) 35

9. Det s.k. avgiftsfria året (c, vpk)......................... 35

10. Åtgärder för en förbättrad läkarförsörjning (m) ... 36

11. Skillnader i läkartaxan för läkare i och utanför läkarhus (fp, c) .... 36

12. Taxan för sjukvårdande behandling (m, fp) ........ ... 37

13. Remisstvånget för sjukgymnastisk behandling (m) . 37

14. Patientavgifter för läkarvård m.m. (fp)................ 38

15. Sjukvårdande behandlingar för ungdomar (vpk)..... 38

16. Rabattering av p-piller (m, vpk)......................... 39

17. Prisnedsättning på kostersättningsmedel (c)........ 39

18.Ersättning för glasögon (fp).............................. ... '

19. Ersättning för glasögon (vpk) ......................... ... 40

20. Besparingar inom sjukpenningförsäkringen (m) ...... ... 41

21. Besparingar inom sjukpenningförsäkringen (fp) ..... ... 41

22. Värdet av naturaförmåner vid sjukpenningberäkning (m) 42

23. Arbetsgivarintrade vid anställning hos flera arbetsgivare (m) .... 42

24. Hemmamakeförsäkring(m, c).............................. ... 43