Socialförsäkringsutskottets
betänkande
1987/88:22 sai

om bidrag till sjukförsäkringen m.m.

(prop. 1987/88:100, bil. 7)

FEMTE HUVUDTITELN
Propositionen

Regeringen (socialdepartementet) har i proposition 1987/88:100, bil. 7 under
punkt D 1 (s.53-55) Bidrag till sjukförsäkringen, föreslagit riksdagen att

1. anta förslag till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m.m.

2. till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1988/89 anvisa ett
förslagsanslag av 6 767 000 000 kr.

Lagförslaget återfinns i bilaga till betänkandet.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden

1987/88

1987/88:Sf202 av Bengt Kindbom och Gösta Andersson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
egenföretagares sjukförsäkringsförmåner.

1987/88:Sf203 av Bengt Kindbom och Gunhild Bolander (c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att kostersättningsmedel som förskrivs på recept skall
berättiga till läkemedelsersättning i enlighet med vad som anförts i motionen.

1987/88:Sf209 av Marianne Karlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att höja
åldersgränsen till 25 år för licens på livsmedel för den som lider av celiaki.

1987/88:Sf219 av Berit Löfstedt och Viola Furubjelke (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en särskild rabattering av p-piller för flickor under 20 år.

1987/88:Sf221 av förste vice talman Ingegerd Troedsson m.fl. (m) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till en allmän och obligatorisk
sjukvårdsförsäkring, där försäkringen följer patienten också vid val av
alternativa sjukhem med t.ex. kristen inriktning.

Motiveringen återfinns i motion So209.

1

1 Riksdagen 1987/88. 11 sami. Nr 22

1987/88:Sf222 av Gunnar Björk (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att en utredning tillsätts med uppgift att pröva möjligheten att införa
fria eller subventionerade glasögon för i första hand utvecklingsstörda och
barn under 18 år.

1987/88:Sf224 av Karl-Erik Persson m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att i lagen om allmän
försäkring tillföra att normalkostnader för anskaffande av glasögon eller
linser infogas i sjukförsäkringssystemet.

1987/88:Sf225 av Sten Östlund (s) vari yrkas

1. att riksdagen begär förslag till sådan ändring av lagen om allmän
försäkring att missbruk av sjukförsäkringssystemet kan stävjas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av information om sjukförsäkringssystemet.

1987/88:Sf226 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar upphäva sitt tidigare beslut att slopa pensionärernas
friår i sjukvården och att regeringen därefter upptar förnyade överläggningar
med Landstingsförbundet i denna del.

Motiveringen återfinns i motion So212.

1987/88:Sf228 av Görel Bohlin och Gullan Lindblad (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en utredning om åtgärder för att hindra att
kompensation för vid sjukdom bortfallen inkomst blir större än arbetsinkomsten.

1987/88:Sf230 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning för att belysa
förutsättningarna för arbetsgivarinträde i sjukförsäkringen.

1987/88:Sf231 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att en utredning tillsätts med uppgift att belysa kostnaderna för att
införa fria glasögon för alla eller för vissa grupper.

1987/88:Sf240 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om högkostnadsskydd
för sjukresor.

1987/88 :Sf247 av Alf Svensson (c) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbättring av sjuklönen
för hemarbetande i enlighet med vad som anförts i motionen.
Motiveringen återfinns i motion So613.

1987/88:Sf248 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag som innebär att
Dagmarsystemet avskaffas till förmån för ett system för ersättningar från
sjukförsäkringen med generellt fri etableringsrätt för privatpraktiserande
läkare och sjukgymnaster och fri anslutningsrätt för fritidspraktiker,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en sådan differentiering av läkartaxan att den
stimulerar etablering i glesbygd,

SfU 1987/88:22

2

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en generell taxehöjning för yrkespraktiker,

4. att riksdagen hos regeringen begär utredning av ett sådant finansieringssystem
för hälso- och sjukvården att en större del av kostnaderna ersätts av
sjukförsäkringen i enlighet med vad i motionen anförts,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de allmänna
försäkringskassorna bör ges en samordnande roll i allt rehabiliteringsarbete.

Motiveringen återfinns i motion So426.

1987/88:Sf250 av Birthe Sörestedt och Maja Bäckström (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
rätt till sjukpenning.

1987/88:Sf253 av Gullan Lindblad och Anders G Högmark (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att riksförsäkringsverket
bör införa användandet av magnetkamera i läkarvårdstaxans förteckning
över åtgärder som ersätts av den allmänna försäkringen.

1987/88:Sf255 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att ungdomar som fyllt 16 år och spm anses behöva fortsatt specialdiet
på grund av sjukdomen PKU även i fortsättningen skall kunna få livsmedelsrekvisi
tioner.

1987/88:Sf268 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hjälpmedelsförsörjningen.

Motiveringen återfinns i motion So235.

1987/88:Sf269 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande överföring av resurser från sjukpenningförsäkringen till
sjukvården,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de till Dagmarsystemet knutna etableringsrestriktionerna
snarast bör avvecklas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående ersättningarna till privatpraktiserande läkare,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående ersättningarna till privatpraktiserande sjukgymnaster,

5. att riksdagen hos regeringen begär en offentlig utredning av sjukvårdens
framtida finansiering.

Motiveringen återfinns i motion So442.

1987/88:Sf272 av Nils Carlshamre m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamma åtgärder som syftar till
en höjning av försäkringsersättningen för privatpraktiserande sjukgymnaster,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att remisstvånget
för sjukgymnastisk behandling inom ramen för sjukförsäkringen bör slopas i
enlighet med vad i motionen anförts.

Motiveringen återfinns i motion Ub589.

SfU 1987/88:22

3

1987/88:Sf273 av Nils Carlshamre m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att hjälpmedelsutredningen
bör få tilläggsdirektiv som syftar till en samordning av kunskaperna
rörande datorhjälpmedel i enlighet med vad i motionen anförts,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att sådana
läkemedel, som i dag är kostnadsfria för patienten, t.ex. insulin och vissa
hjärtmediciner, även fortsättningsvis bör vara det,

4. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om huruvida sjukresor kan
tas in i högkostnadsskyddet utreds i enlighet med vad i motionen anförts.

1987/88:Sf275 av Charlotte Branting och Ulla Orring (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utredning av de psoriasissjukas problem.

1987/88:Sf279 av Margo Ingvardsson och Inga Lantz (vpk) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ungdomar med
kroniska sjukdomstillstånd upp till 19 års ålder bör erhålla fria sjukvårdande
behandlingar.

1987/88:Sf280 av Hans Rosengren (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet med
rehabiliteringssamverkan och resurssamordning i något eller några län.

1987/88: Sf281 av Hans Dau (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av reglerna för
ersättning från den allmänna försäkringen för sjukgymnastisk behandling.

1987/88:Sf288 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utlandsboende pensionärers
sjukvårdskostnader vid besök i Sverige.

1987/88:Sf291 av Margo Ingvardsson m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar riva upp beslutet om avskaffandet av det
avgiftsfria året för pensionärernas sjukhusvård,

2. att riksdagen till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1988/89
anslår 250 000 000 kr. utöver regeringens förslag.

1987/88:Sf292 av Anita Modin och Barbro Evermo (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
angående ersättning för arbetsresor i stället för utbetalning av sjukersättning.

1987/88:Sf296 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att sjukpenning för
företagare bör utgå efter den inkomst på vilken avgiften till sjukförsäkringen
är grundad.

1987/88:Sf299 av Ingrid Ronne-Björkqvist och Jan-Erik Wikström (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behov av författningsmässiga åtgärder som gagnar rekryteringen
till psykoanalytisk utbildning.

SfU 1987/88:22

4

1987/88:Sf300 av Kerstin Keen (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en översyn av bestämmelserna för sjukpenning i akt och mening att
möjliggöra för allergiker att vara sjukskrivna i förebyggande syfte.

1987/88:Sf301 av Margitta Edgren och Kjell-Arne Welin (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
begreppet partiell sjukskrivning i enlighet med Trelleborgsprojektet.

1987/88:Sf307 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av möjligheterna till en
frivillig sjukförsäkring för egenföretagare.

1987/88: Sf309 av Gullan Lindblad och Anders G Högmark (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag rörande privatpraktiserande
psykologers möjlighet att utföra psykometriska undersökningar inom
den allmänna försäkringens ram.

1987/88:Sf310 av Gullan Lindblad och Sten Andersson i Malmö (m) vari
yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning rörande möjligheten att
erbjuda hemarbetande någon form av grundskydd inom den allmänna
försäkringen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att informationen
om den frivilliga försäkringen för hemarbetande bör intensifieras.

1987/88:Sf311 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att riksförsäkringsverket bör ges i uppdrag
att utforma regler, som automatiskt reglerar den enskildes sjukpenningförsäkring
så att vederbörande inte behöver förlora på att samtidigt ha såväl
statlig som enskild arbetsgivare.

1987/88:Sf315 av Margö Ingvardsson m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att karensbeloppet för sjukresor skall omfattas av
högkostnadsskyddet,

2. att riksdagen beslutar att sjukresa tur och retur skall berättiga till hel
stämpel i högkostnadsskyddet,

3. att riksdagen beslutar att sjukvårdande behandling skall berättiga till hel
stämpel i högkostnadsskyddet,

4. att riksdagen beslutar att ändra reglerna för högkostnadsskyddets
inträdande så att befrielse från ytterligare avgifter under ett år från första
stämpelns datum införs när avgift för tio besök, läkemedelsinköp eller resor
erlagts,

5. att riksdagen beslutar att ytterligare en tidsfaktor införs i högkostnadsskyddet
så att ingen behöver betala för mer än fem besök, läkemedelsinköp
eller resor under en månad.

1987/88:Sf316 av Helge Hagberg och Owe Andréasson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en översyn om resekostnadsersättning vid ordinerad behandling
hos t.ex. sjukgymnast.

SfU 1987/88:22

5

1987/88:Sf317 av Jan Hyttring och Bertil Jonasson (c) vari yrkas att riksdagen
begär att regeringen vidtar förändringar i sjukreseförordningen i enlighet
med vad som anförts i motionen.

1987/88:Sf328 av Nils Carlshamre m.fl. (m) vari yrkas
1 (delvis), att riksdagen beslutar att fr.o.m. den 1 januari 1989 i enlighet
med motionens förslag införa nya regler i sjukpenningförsäkringen,

3 (delvis), att riksdagen, under förutsättning av bifall till yrkande 1,
beslutar tillgodogöra statsbudgeten de socialförsäkringsmedel som frigörs
såsom i motionen anförts.

1987/88:Sf330 av Alf Svensson (c) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar upphäva sitt tidigare beslut om avskaffande av det
s.k. friåret i sjukvården och ger regeringen i uppdrag att uppta förhandlingar
med Landstingsförbundet för att nå en uppgörelse i denna fråga.

1987/88:Sf331 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen analyserar vad ett förslag om möjlighet för arbetsterapeuter och
barnmorskor m.fl. att utöva sitt yrke på entreprenad kan tillföra hälso- och
sjukvården.

1987/88:Sf332 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändrade regler i
sjukförsäkringen så att kompensationsnivån fr.o.m. den 1 juli 1988 sänks till
80 % under de första 30 dagarna per år för vilka sjukpenning utbetalas enligt
vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om återinförande av
insjuknandedagen från den 1 juli 1988 enligt vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbättrat högkostnadsskydd
i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjda avgifter för
läkarbesök från den 1 juli 1988 i enlighet med vad som anförts i motionen.

1987/88:Sf333 av Rune Backlund och Karin Israelsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en parlamentarisk utredning för att föreslå en framtida modell av
lokala sjukförsäkringsfonder.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försöksprojekt i Göteborgs och Bohus län för att komma till rätta
med sjukvårdsköerna.

1987/88:Sf338 av Görel Thurdin m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det fria insulinet.

SfU 1987/88:22

6

Utskottet

SfU 1987/88:22

Inledning

Sjukförsäkringen finansieras till 85 % genom socialavgifter från arbetsgivare
och egenföretagare. Återstående 15 % finansieras genom statsbidrag över
anslaget D 1. Bidrag till sjukförsäkringen.

Sjukförsäkringen lämnar sjukvårdsersättning i samband med läkarvård
och läkemedelsinköp, tandvård, sjukhusvård och viss annan sjukvård samt
för sjukresor. Vidare ger försäkringen rätt till sjukpenning vid sjukdom.

De sammanlagda utgifterna för sjukförsäkringen under budgetåret 1988/
89 beräknas till 45 112 milj. kr. Statsbidraget beräknas till 6 767 milj. kr.

I anslutning till förevarande anslag behandlar utskottet motionsyrkanden
från den allmänna motionstiden i år med anknytning till sjukförsäkringen och
till anslagsberäkningen. Motionsyrkanden som berör tandvårdsförsäkringen
och rätten till ersättning vid vård av anhörig kommer att behandlas i senare
sammanhang.

Sjukvårdsersättning

Riksdagen beslöt under våren 1984 att ett nytt system för ersättningar från
den allmänna försäkringen för sjukvård m.m. skulle gälla fr.o.m. den 1
januari 1985 (prop. 1983/84:190, SfU 31, rskr. 393). Till grund för beslutet låg
en överenskommelse mellan regeringen och sjukvårdshuvudmännen om
finansieringsfrågor inom hälso- och sjukvården för åren 1985 och 1986.
Överenskommelser har därefter träffats för år 1987 samt för åren 1988 och
1989 innebärande att det fr.o.m. år 1985 införda systemet skall gälla även för
dessa år med vissa mindre förändringar.

Genom det nya ersättningssystemet omvandlades de tidigare prestationsrelaterade
ersättningarna från sjukförsäkringen för sjukvård, preventivmedelsrådgivning
m.m. i öppen vård liksom det tidigare allmänna statsbidraget
till psykiatrisk vård till en samlad ersättning till sjukvårdshuvudmännen, en
allmän sjukvårdsersättning. Den allmänna sjukvårdsersättningen grundas på
ett belopp per invånare och år. I den allmänna sjukvårdsersättningen är
inräknade sjukförsäkringens ersättningar till privatpraktiserande läkare och
sjukgymnaster.

Vid sidan om den allmänna sjukvårdsersättningen utger sjukförsäkringen
särskilda ersättningsbelopp - likaledes beräknade per invånare och år - till
sjukvårdshuvudmännen. De särskilda ersättningarna utgörs av bidrag för att
underlätta utvecklingen av hemsjukvården och för att utveckla öppnare
vårdformer inom psykiatrin, bidrag till förebyggande åtgärder inom hälsooch
sjukvården samt ersättningar för tillhandahållande av hjälpmedel för
handikappade.

I anslutning till omläggningen av ersättningssystemet infördes nya regler
för privatpraktiserande vårdgivares anslutning till sjukförsäkringen. Offentliganställda
läkare med s.k. fritidspraktik kan inte längre tillhöra försäkringens
ersättningssystem. Nya privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster
kan anslutas till försäkringen endast efter tillstyrkan av sjukvårdshuvudman.

Nyetablering av praktik i stödområdena A, B och C får dock numera ske utan
tillstyrkan av sjukvårdshuvudsmannen. Detsamma gäller s.k. ersättningsetablering
i hela landet.

Försäkringsersättningen till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster
utbetalas av försäkringskassorna. Ersättningsbeloppens och patientavgifternas
storlek regleras i läkarvårdstaxan (1974:699) och i förordningen
(1976:1018) med taxa för sjukvårdande behandling m.m. (behandlingstaxan).
Utbetalda ersättningar för privatvård under ett år avräknas från nästa
års allmänna sjukvårdsersättningar till sjukvårdshuvudmännen.

I två partimotioner från vardera moderata samlingspartiet och folkpartiet tas
upp frågorna om ersättningssystemet och om sjukvårdens finansiering.

I motion Sf248 hänvisar Carl Bildt m.fl. till den starkt avvisande inställning
till Dagmarsystemet som moderata samlingspartiet flera gånger tidigare
redovisat. Motionärerna anser att sjukförsäkringspengarna skall följa patienten
och att Dagmarsystemet har begränsat patientens valfrihet. Motionärerna
begär i yrkande 1 ett skyndsamt förslag om avskaffande av Dagmarsystemet
till förmån för ett system för ersättningar från sjukförsäkringen med
generellt fri etableringsrätt för privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster
och fri anslutningsrätt för fritidspraktiker så att försäkringsersättningen
följer patienterna. I motionen begärs vidare (yrkande 4) en utredning om ett
ändrat finansieringssystem som innebär att sjukvårdsförsäkringen omfattar
alla och ersätter landstingsskatten som den främsta finansieringskällan för
hälso- och sjukvården. I ett första steg skall sjukvårdsförsäkringen omfatta
den öppna vården, i ett andra steg även vården vid sjukhem och vårdhem och
på sikt även sjukhusvården. Den enskilde betalar avgifter till försäkringen
proportionellt mot sin inkomst. Ersättningen från försäkringen skall utges till
den vårdgivare patienten väljer och skall vara likvärdig för vård i offentlig
och privat regi.

Bengt Westerberg m.fl. begär i motion Sf269 yrkande 2 i syfte att stimulera
en ökad privatpraktikeretableringett tillkännagivande om att de till Dagmarsystemet
knutna etableringsrestriktionerna för privatläkare snarast bör
avvecklas. Motionärerna anser vidare att det är angeläget att sjukvårdens
finansieringssystem förenklas och görs mer enhetligt samtidigt som det bör
utformas så att ett effektivt resursutnyttjande främjas. De begär därför i
yrkande 5 en utredning om sjukvårdens framtida finansiering. Utgångspunkten
för denna bör enligt motionärerna vara att sjukvården liksom hittills
finansieras enligt ett slags försäkringsprincip. dvs. genom att alla med skatter
eller försäkringsavgifter betalar sjukvården och att sjukvården gratis eller till
låg kostnad ges till den som behöver vård. Den enskilde vårdtagaren skall på
lika villkor kunna välja offentliga eller privata vårdgivare som är anslutna till
finansieringssystemet.

Vidare begär Ingegerd Troedsson m.fl. i motion Sf221 ett förslag till en
allmän och obligatorisk sjukvårdsförsäkring, där försäkringen följer patienten
också vid val av alternativa sjukhem med t.ex. kristen inriktning.

Utskottet vill med anledning av de nu nämnda yrkandena inledningsvis
erinra om vad utskottet anförde i samband med sitt ställningstagande till den
senaste överenskommelsen mellan regeringen och sjukvårdshuvudmännen,

SfU 1987/88:22

8

vilken gäller för åren 1988 och 1989 (se SfU 1987/88:13). Utskottet påpekade
att bestämmelser bl.a. om ersättning till olika vårdgivare för hälso- och
sjukvård återfinns i 2 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL)
samt att regeringen bemyndigats att fastställa grunderna för ersättningarna,
varför riksdagen inte borde gå in i prövning av de grunder för ersättning som
överenskommits mellan företrädare för regeringen och Landstingsförbundet.
Utskottet erinrade i fråga om framtida överenskommelser om sitt
principiella ställningstagande i samband med att det nya ersättningssystemet
infördes (se SfU 1983/84:31). Utskottet ansåg därvid att förändringarna låg i
linje med strävandena att med försäkringsmedel bättre fördela och förstärka
utbudet av den öppna vården och att de borde kunna medverka till att hälsooch
sjukvårdslagens (1982:763) målsättning om en god hälso- och sjukvård
för alla medborgare på lika villkor skulle kunna uppfyllas och att underlätta
sjukvårdshuvudmännens planering av vården. Mot bakgrunden av att
ansvaret för befolkningens hälso- och sjukvård lagts på sjukvårdshuvudmännen
ansåg utskottet det både riktigt och rimligt att dessa hade ett inflytande
över hur de trots allt begränsade ekonomiska och personella resurserna
fördelades, såväl mellan de olika sjukvårdshuvudmännen som inom resp.
geografiska områden. Utskottet framhöll vidare att det fria läkarvalet i
verkligheten var förbehållet patienterna i vissa storstadsområden, eftersom
den offentliga vården i dessa områden hade god tillgång på läkare och det
övervägande antalet privatpraktiker etablerat sig där. Genom att resurserna
styrdes jämnare över hela landet ansåg utskottet att ett fritt läkarval på sikt
kunde bli en realitet även för den övriga befolkningen.

Utskottet anser inte heller nu att det finns någon anledning att frångå
denna uppfattning och avstyrker med det anförda bifall till motionerna Sf248
yrkande 1 och Sf269 yrkande 2.

Såvitt gäller frågan om ändrad finansiering av sjukvården har riksdagen vid
ett flertal tidigare tillfällen på förslag av utskottet avslagit motioner om
utredning och förslag härom (se senast SfU 1987/88:13). Utskottet har härvid
framhållit att om en större del av sjukförsäkringens kostnader skulle betalas
via sjukförsäkringen i stället för med landstingsskatt skulle det innebära en
avsevärd förändring av landstingens roll och ansvar beträffande hälso- och
sjukvården. Beträffande en individualisering av sjukförsäkringsavgifterna
har utskottet hänvisat till att de tidigare individuella premierna slopades
genom den s.k. Hagaöverenskommelsen mellan folkpartiet och socialdemokraterna,
och utskottet har för sin del inte funnit anledning frångå denna
överenskommelse.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall även till motionerna Sf221,
Sf248 yrkande 4 och Sf269 yrkande 5.

Tre motioner rör olika vårdgivares möjlighet att ge vård inom det s.k.
Dagmarsystemet.

Ingrid Ronne-Björkqvist och Jan-Erik Wikström uttrycker i motion Sf299
oro för Dagmarsystemets fortsatta inverkan på tillgången till psykoanalytisk
behandling. Motionärerna anser att de farhågor som uttrycktes då systemet
infördes har besannats och att rekryteringen till psykoanalytisk utbildning
har minskat. De påtalar orättvisan mellan de patienter som får behandling av

SfU 1987/88:22

9

en psykiater och som då, under förutsättning att läkaren är ansluten till
försäkringen, får ersättning som vid annan läkarbehandling och de patienter
som får behandling av legitimerade psykoterapeuter och som får betala hela
kostnaden själva. Dagmarsystemet utgör enligt motionärerna ett stort hinder
för en positiv utveckling på området och de begär att behovet av snabba
författningsmässiga åtgärder för att gagna rekryteringen till psykoanalytisk
utbildning ges regeringen till känna.

Gullan Lindblad och Anders G Högmark påtalar i motion Sf309 att de
flesta landsting har bristande psykologresurser för psykometriska undersökningar.
Privatpraktiserande psykologer bör därför enligt motionärerna ges
möjlighet att inom socialförsäkringens ram utföra sådana undersökningar
och motionärerna begär utredning och förslag rörande denna möjlighet.

Margitta Edgren anför i motion Sf331 att det finns ett växande intresse från
andra vårdyrkesgrupper än läkare och sjukgymnaster att på entreprenad ge
vård inom olika områden och kritiserar att det inte finns möjlighet för
försäkringskassan att föra upp yrkesgrupper som arbetsterapeuter, barnmorskor
och sjuksköterskor på den förteckning över privata vårdgivare som
ger dem anslutning till den allmänna försäkringen. Motionären begär i
motionen en analys av vad ett förslag om möjlighet för de nämnda
yrkesgrupperna att utöva sitt yrke på entreprenad kan tillföra hälso- och
sjukvården.

Som berörts i motion Sf299 behandlades frågan om deltids- och fritidspraktiserande
psykoanalytikers och psykoterapeuters rätt att tillhöra försäkringen
efter utgången av år 1984 i samband med regeringens förslag till 1983/84
års riksmöte om nya regler för anslutning av privata vårdgivare till
ersättningssystemet. Utskottet underströk därvid i betänkandet SfU 1983/
84:31 angelägenheten av att tillgången på psykoanalytisk behandling och
utbildning inte minskade. Utskottet anslöt sig också till vad som framhållits i
socialutskottets yttrande SoU 1983/84:4 y, nämligen att frågan måste beaktas
i sjukvårdshuvudmännens fortsatta planering. Ersättningsfrågan borde
emellertid vara en angelägenhet mellan fritidspraktikerna och resp. sjukvårdshuvudman.

Utskottet behandlade frågan även i sitt av riksdagen godkända betänkande
SfU 1986/87:1. Utskottet hade då inhämtat yttranden över en motion om
olika konsekvenser av det s.k. Dagmarsystemet för psykoanalytiker och
psykoterapeuter och ansåg att frågan om ekonomiskt stöd till psykoanalytisk
utbildning borde bli föremål för särskild utredning. Utredningen borde ta
upp olika frågeställningar, såsom frågan om ekonomiskt stöd till de institut
som svarade för utbildningen av psykoanalytiker, bedömningar om den
psykoanalytiska verksamhetens framtida dimensionering samt klarläggande
av hur regionala skillnader i vårdutbudet motsvarade skillnader i vårdefterfrågan.

Socialministern besvarade den 15 januari 1988 en interpellation om bl.a.
tillgången på psykoanalytisk och psykoterapeutisk behandling. Hon uppgav
då att den av riksdagen förordade utredningen genomförs i form av ett
beredningsarbete inom regeringskansliet, att bl.a. hållits en hearing med
berörda organisationer och myndigheter under hösten 1987 och att olika
alternativa möjligheter övervägs i arbetet att finna en lösning av den särskilda

SfU 1987/88:22

10

situation som gäller för den psykoanalytiska utbildningen. Hon uppgav
vidare bl.a. att antalet legitimerade psykoterapeuter under det senaste året
ökat med mer än 250 till närmare 1 100 och att det finns ca 200 psykoanalytiker
i landet samt påpekade att regeringen i budgetpropositionen föreslagit att
medel skulle anvisas till en utbyggnad av den statliga psykoterapiutbildningen
med 16 platser.

Utskottet vill än en gång understryka angelägenheten av att tillgången på
psykoanalytisk behandling och utbildning inte minskar. Den av riksdagen
begärda utredningen om stöd till psykoanalytisk utbildning bör därför
påskyndas. Några skäl att ändra reglerna om anslutning till sjukförsäkringens
ersättningssystem anser utskottet däremot inte föreligga och avstyrker med
det anförda bifall till motion Sf299.

Enligt utskottets mening saknas det vidare skäl att förorda en ändring av
anslutningsreglerna för psykologer så som föreslås i motion Sf309 och
utskottet avstyrker bifall till motionen.

Utskottet anser inte heller att anslutningsreglerna bör ändras för de
yrkesgrupper som anges i motion Sf331, varför utskottet avstyrker bifall även
till denna motion.

I några motioner tas upp frågan om en mer direkt koppling mellan
sjukförsäkringen och sjukvården och om försöksverksamhet på området.

Bengt Westerberg m.fl. anför i motion Sf269 att mycket tyder på att en
överföring av resurser från sjukpenningförsäkringen till sjukvården skulle
kunna förkorta sjukskrivningstiderna och därigenom spara både mänskligt
lidande och samhällsekonomiska resurser samt att den av Bohuslandstinget
föreslagna försöksverksamheten med resursöverföring omedelbart bör komma
till stånd. Motionärerna begär i yrkande 1 ett tillkännagivande om en
sådan resursöverföring.

Rune Backlund och Karin Israelsson framför liknande synpunkter i
motion Sf333. Motionärerna nämner som en modell för ett effektivare vårdoch
rehabiliteringssystem att de sjukförsäkringsavgifter som arbetsgivarna
betalar samlas i en fond inom varje landstingsområde. Fonden skulle
förvaltas av försäkringskassan och landstinget tillsammans. Dessa skulle
gemensamt göra satsningar på förebyggande vård, speciella vårdinsatser och
rehabilitering. Motionärerna begär i yrkande 1 ett tillkännagivande om att en
parlamentarisk utredning tillsätts för att utreda en framtida modell av lokala
sjukförsäkringsfonder. Vidare begärs i yrkande 2 ett tillkännagivande om
värdet av försöksprojekt i Göteborgs och Bohus län för att komma till rätta
med sjukvårdsköerna.

Utskottet vill - liksom vid sin behandling av motsvarande motionsyrkanden
i betänkandet SfU 1987/88:13 - erinra om det arbete som pågår inom
kommittén (S 1985:02) för översyn av sjukförsäkringens roll när det gäller
förebyggande åtgärder och i samband med rehabilitering (rehabiliteringsberedningen).
Kommittén har till uppgift bl.a. att pröva om det går att
samordna rehabiliteringsinsatserna på ett bättre sätt än för närvarande.
Enligt direktiven är kommittén vidare oförhindrad att ta upp även andra
frågor som kan ha samband med uppdraget, och enligt vad utskottet
inhämtat är de i motionerna berörda frågorna föremål för överväganden

SfU 1987/88:22

11

inom kommittén. - Beredningen beräknas slutföra sitt arbete under sommaren
1988.

Enligt utskottets mening bör resultatet av rehabiliteringsberedningens
arbete avvaktas, och motionerna Sf269 yrkande 1 och Sf333 yrkandena 1 och
2 bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen har efter förslag i förra årets budgetproposition givit regeringen
till känna att det s.k. avgiftsfria året vid sjukhusvård bör slopas för
ålderspensionärer och ett nytt system med vårdavgifter införas för dessa
pensionärer och utförsäkrade förtidspensionärer (prop. 1986/87:100, SfU 14,
rskr. 234). Det nya systemet bör enligt riksdagens tillkännagivande utgå från
att likartade avgiftsregler bör gälla vid sjukhusvård för såväl sjukpenningförsäkrade
som pensionärer. Till följd härav avses för ålderspensionärer och
utförsäkrade förtidspensionärer införas ett system med avgift genom avdrag
på pension, som administreras av de allmänna försäkringskassorna. I
överenskommelsen mellan regeringen och sjukvårdshuvudmännen för åren
1988 och 1989 har förutsatts att det avgiftsfria året vid sjukhusvård av
ålderspensionärer avskaffas fr.o.m. år 1989 och att ett nytt system för
pensionärernas vårdavgifter införs. Regeringen avser att återkomma till
riksdagen med en särskild proposition om detta i sådan tid att erforderliga
lagändringar kan träda i kraft den 1 januari 1989.

I tre motioner, Sf226 yrkande 1 av Olof Johansson m.fl., Sf291 yrkande 1
av Margo Ingvardsson m.fl. och Sf330 yrkande 5 av Alf Svensson, begärs att
beslutet att slopa det avgiftsfria året i sjukvården upphävs och att nya
förhandlingar i denna fråga tas upp med Landstingsförbundet.

Utskottet finner inte skäl att frångå den uppfattning i fråga om det
avgiftsfria året som utskottet uttalade i betänkandet SfU 1986/87:14 och
avstyrker därför bifall till motionerna Sf226 yrkande 1, Sf291 yrkande 1 och
Sf330 vrkande 5.

Läkarförsörjning m.m.

Carl Bildt m.fl. anför i motion Sf248 att det för att underlätta läkarrekryteringen
i glesbygd krävs åtgärder på flera områden. En särskild glesbygdsförhöjning
av sjukförsäkringens ersättningstaxa bör införas utöver en mer
generellt tillämpad avtrappningsbar etableringstaxa. Förutom stimulanser av
skilda slag anser motionärerna att sjukvårdshuvudmännen, fram till dess att
läkarförsörjningen är godtagbar i hela landet, måste visa stor återhållsamhet
med att inrätta nya tjänster, främst i orter med läns- och regionsjukhus.
Detta förutsätter dock enligt motionärerna fri etableringsrätt för privatpraktiker
och fri anslutningsrätt till sjukförsäkringen av fritidspraktiker. Enligt
motionärerna bör dessutom en generell taxehöjning genomföras. Med
hänvisning till det anförda begärs i yrkande 2 ett tillkännagivande om
behovet av en sådan differentiering av läkartaxan att den stimulerar
etablering i glesbygd och i yrkande 3 ett tillkännagivande om behovet av en
generell taxehöjning för yrkespraktiker.

Utskottet har tidigare under innevarande riksmöte behandlat frågan om
läkarförsörjningen (se SfU 1987/88:13). Utskottet hänvisade därvid till

SfU 1987/88:22

12

socialutskottets av riksdagen godkända betänkande SoU 1986/87:37, i vilket
socialutskottet lämnade en omfattande redovisning för de olika utredningar
och rapporter vari läkarförsörjningsproblematiken uppmärksammats och
uttalade att regeringen borde göra en samlad översyn av problematiken kring
läkarförsörjningen och förutsättningslöst överväga olika tänkbara åtgärder
samt därefter, så snart det kunde ske, återkomma till riksdagen med förslag
om åtgärder.

Socialförsäkringsutskottet ansåg i avvaktan på de förslag som riksdagen
sålunda begärt inte att de då aktuella motionerna om läkarförsörjningen
borde föranleda någon åtgärd. Utskottet erinrade dock i sammanhanget om
att parterna i sjukvårdsöverenskommelsen varit överens om att snedfördelningen
av läkarresurser över landet var ett stort problem och om att
gemensamt arbeta för att utveckla styrmedel som bättre än de nuvarande ger
bristlänen förutsättningar att öka sin läkarandel. Vidare nämndes i överenskommelsen
att Landstingsförbundet och Sveriges läkarförbund var överens
om att i en gemensam arbetsgrupp utreda och bedöma inom vilka läkarglesa
områden utanför stödområdena en fri läkaretablering skulle kunna vara
motiverad samt behandla andra frågor av gemensamt intresse inom den
privata vårdsektorn.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motion Sf248 yrkandena 2
och 3 inte påkallar någon riksdagens åtgärd.

Bengt Westerberg m.fl. anför i motion Sf269 att det är en brist i läkartaxan
att ersättningen till privatläkare som arbetar utanför läkarhus är väsentligt
lägre än för läkare som arbetar i läkarhus. Enligt motionärerna finns det
därför skäl för regeringen att se över läkartaxans utformning och de begär i
yrkande 3 ett tillkännagivande härom.

Även denna fråga behandlades av utskottet i betänkandet SfU 1987/88:13.
Utskottet redogjorde därvid för bakgrunden till de olika arvodesnivåerna för
läkare vid gruppmottagningar etablerade före år 1973 och läkare utanför
sådana mottagningar. Utskottet, som konstaterade att nivån på arvodeshöjningen
för läkare vid gruppmottagning - såsom avsetts - successivt minskat
och sedan den 1 januari 1987 uppgick till 25 %, ansåg sig inte kunna förorda
någon generell arvodeshöjning för läkare utanför läkarhus, utan ansåg att
frågan om kommande taxehöjningar fick prövas i sedvanlig ordning.

Utskottet vidhåller denna ståndpunkt och avstyrker bifall till motion Sf269
yrkande 3.

Som tidigare berörts finns i läkarvårdstaxan bestämmelser om vilket arvode
en läkare har rätt till vid patientbesök. Patientbesöken är uppdelade i
grupper. För grupperna 4-6, som avser rådfrågning hos läkare med
specialistkompetens när vissa särskilt krävande undersökningar eller behandlingar
är påkallade, fastställer riksförsäkringsverket efter samråd med
socialstyrelsen en förteckning.

Frågan om vilka undersökningar och behandlingar av läkare som bör
omfattas av förteckningen tas upp i motion Sf253, i vilken Gullan Lindblad
och Anders G Högmark begär ett tillkännagivande om att riksförsäkringsverket
bör införa användandet av magnetkamera i förteckningen.

Riksförsäkringsverket har, som nyss nämnts, bemyndigande att efter

SfU 1987/88:22

13

samråd med socialstyrelsen avgöra vilka åtgärder som skall ingå i grupperna
med högre arvode enligt läkarvårdstaxan. Utskottet vill gärna understryka
vikten av att de berörda myndigheterna noga följer utvecklingen på området
och håller förteckningen aktuell. Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen
däremot inte avgöra vilka enskilda åtgärder som bör omfattas av de högre
arvodesgrupperna. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf253.

I tre motioner berörs ersättningarna till privatpraktiserande sjukgymnaster.

Bengt Westerberg m.fl. anför i motion Sf269 att många privatpraktiserande
sjukgymnaster i dag har stora ekonomiska problem, vilket i många fall
beror på att behandlingstaxorna länge har varit för låga. Motionärerna begär
därför i yrkande 4 en översyn av behandlingstaxorna för de privatpraktiserande
sjukgymnasterna.

I motion Sf272 påtalar Nils Carlshamre m.fl. att taxeutvecklingen för
privatpraktiserande sjukgymnaster sedan mitten av 1970-talet ligger långt
under utvecklingen av konsumentprisindex. Motionärerna begär i yrkande 1
skyndsamma åtgärder för att höja försäkringsersättningen för privatpraktiserande
sjukgymnaster.

Hans Dau slutligen kritiserar i motion Sf281 reglerna om ersättning för
behandling av särskilt tidskrävande patienter, dels patienter med neurologiska
sjukdomar, dels patienter med psykiska problem, och begär en översyn av
ersättningsreglerna för sjukgymnastisk behandling.

Regeringen har fr.o.m. den 1 januari 1988 höjt arvodet för sjukvårdande
behandling med 5 kr. Regeringen har vidare i januari i år uppdragit åt
riksförsäkringsverket att göra en undersökning av de försäkringsanslutna
privatpraktiserande sjukgymnasternas kostnader och intäkter avseende
inkomståret 1987 samt att i anslutning härtill också göra en allmän översyn av
i första hand gällande ersättnings- och arvodesbestämmelser i taxan.
Utredningsuppdraget bör bedrivas i sådan takt att resultatet kan utnyttjas i
riksförsäkringsverkets överläggningar om behandlingstaxans nivå m.m.
fr.o.m. den 1 juli 1989.

Utskottet anser att resultatet av riksförsäkringsverkets nämnda uppdrag
bör avvaktas och avstyrker därför bifall till motionerna Sf269 yrkande 4,
Sf272 yrkande 1 och Sf281.

En förutsättning för att arvode eller ersättning för sjukgymnastisk
behandling skall utgå är enligt 15 § behandlingstaxan att behandlingen har
påkallats av sjukdom och ordinerats av läkare eller - i vissa fall - av
tandläkare.

Nils Carlshamre m.fl. begär i motion Sf272 yrkande 2 ett tillkännagivande
om att tvånget att ha en remiss från läkare för att erhålla sjukgymnastisk
behandling bör slopas.

Utskottet anser att den medicinska kontroll som systemet innebär behövs
och avstyrker bifall även till motion Sf272 yrkande 2.

Patientavgifter

Patientavgifterna inom den offentliga vården grundas på överenskommelserna
mellan staten och sjukvårdshuvudmännen och regleras i en särskild
förordning (1984:908) om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudman från

SfU 1987/88:22

14

sjukförsäkringen. Avgifterna är för närvarande högst 50 kr. vid läkarvård
och högst 25 kr. vid annan vård än läkarvård. Enligt överenskommelsen för
åren 1988 och 1989 skall de nuvarande högsta avgifterna i offentlig vård, som
varit oförändrade sedan år 1985, höjas för år 1989 med 10 kr. till högst 60 kr.
resp. 35 kr.

Patientavgifterna hos privatpraktiker höjdes fr.o.m. den 1 januari 1988 till
normalt högst 60 kr. vid läkarbesök och högst 35 kr. vid annan vård.

I motion Sf332 yrkande 4 begär Anne Wibble m.fl. en höjning av
patientavgiften vid läkarvård till 75 kr. fr.o.m. den 1 juli 1988. Denna höjning
bör enligt motionärerna kombineras med en ändring av högkostnadsskyddet
av innebörd att kostnader för sjukresa inkluderas i skyddet och att tolv
läkarbesök/läkemedelsinköp berättigar till kostnadsbefrielse. Utskottet
återkommer till frågorna om högkostnadsskydd och sjukresekostnader i ett
senare avsnitt av betänkandet.

Vid fastställande av grunderna för sjukförsäkringens ersättningar till
vårdgivarna kan regeringen enligt 2 kap. 1 § AFL bl.a. bestämma den högsta
patientavgiften som vårdgivaren får ta ut i såväl offentlig som privat vård. I
den senaste överenskommelsen mellan staten och sjukvårdshuvudmännen
regleras patientavgifternas storlek i offentlig vård för åren 1988 och 1989.
Bestämmandet av avgifterna har ingått som ett led i överenskommelsen.
Utskottet har i ett tidigare avsnitt gett uttryck åt att riksdagen med hänsyn till
regeringens nämnda bemyndigande inte bör gå in i prövning av grunderna för
överenskommelsen, vilken nu gäller fram till utgången av år 1989. Redan av
detta skäl avstyrker utskottet bifall till motion Sf332 yrkande 4 såvitt avser
patientavgiften i offentlig vård.

Såvitt gäller patientavgiften i privat vård ansåg utskottet så sent som i
december 1987 (se SfU 1987/88:13) att den då aviserade höjningen av
patientavgiften i privat läkarvård för år 1988 var väl avvägd. Utskottet
vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till motion Sf332 yrkande 4
även i den delen.

I motion Sf279 påtalar Margo Ingvardsson och Inga Lantz att barn och
ungdomar med kroniska sjukdomstillstånd som kräver återkommande
behandlingar innebär stora utgifter för familjen. Motionärerna anser att
ungdomar upp till 19 års ålder med kroniska sjukdomstillstånd, likaväl som
fri tandvård, bör kunna få fri sjukvårdande behandling och att regeringen bör
aktualisera frågorna i förhandlingar med Landstingsförbundet. I motionen
begärs ett tillkännagivande härom.

Utskottet har förståelse för de framförda synpunkterna men är med
hänsyn till de kostnadsökningar som förslaget skulle medföra inte berett att
tillstyrka motionen.

Läkemedelsförmåner m.m.

Rätten till läkemedelsförmåner regleras i lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader m.m. Förmånerna utges i form av antingen kostnadsfrihet
eller prisnedsättning för läkemedel eller som skydd mot höga
kostnader för läkemedel och sjukvård. Med läkemedel förstås sådana varor
för vilka läkemedelsförordningen är tillämplig. Prisnedsättningen gäller

SfU 1987/88:22

15

också vissa livsmedel till barn under 16 år enligt vad som finns angivet i en
särskild förordning-förordningen (1979:1132) om prisnedsatta livsmedel vid
vissa sjukdomar. Kostnadsfria läkemedel utges till den som lider av långvarig
och allvarlig sjukdom i enlighet med vad som anges i förordningen (1981:353)
med förteckning över kostnadsfria läkemedel. Härutöver tillhandahålls
kostnadsfria förbrukningsartiklar till personer som på grund av allvarlig
sjukdom eller behandling av sådan sjukdom är i behov härav. Omfattningen
av denna kostnadsfrihet anges i kungörelsen (1972:189) om kostnadsfria
förbrukningsartiklar vid sjukdom.

Prisnedsättning på läkemedel sker genom att den kostnad som vid varje
expeditionstillfälle överstiger 60 kr. ersätts av den allmänna försäkringen.
Prisnedsättning och kostnadsbefrielse får dock vid varje expeditionstillfälle
inte avse större mängd läkemedel än det beräknade behovet för 90 dagar.

Det särskilda högkostnadsskyddet, som avser såväl sjukvårdskostnader
som läkemedelskostnader, innebär att en patient som gjort 15 läkarvårdsbesök
och/eller läkemedelsinköp är befriad från ytterligare kostnader för
läkarvård eller läkemedel under en tid av ett år räknat från första besöket
eller inköpet. Högkostnadsskyddet omfattar också kostnader för sjukvårdande
behandlingar varvid två sådana behandlingstillfällen jämställs med ett
läkarvårdsbesök. Skyddet omfattar däremot inte sjukresor.

I fråga om ersättning för sjukresor gäller enligt 2 kap. 6 § AFL i
lagrummets lydelse fr.o.m. den 1 juli 1987 att en försäkrad får ersättning för
resekostnader i samband med läkarvård eller annan sjukvårdande behandling,
sjukhusvård eller konvalescentvård samt för resekostnader i samband
med bl.a. tillhandahållande av handikapphjälpmedel eller besök hos läkare
eller sjukgymnast inom företagshälsovården. Ersättning utges enligt grunder
som regeringen fastställer. 1975 års sjukreseförordning har fr.o.m. den 1 maj
1987 ersatts av en ny förordning (1987:82) om ersättning vid sjukresa.
Ersättning beräknas därvid i princip efter det färdsätt som har använts. Från
resekostnaden görs avdrag med karensbelopp för fram- resp. återresa, vid
resa med egen bil eller taxi med 20 kr., annars med 15 kr. Vid samåkning i taxi
eller bil är karensbeloppet 15 kr. för varje vårdtagare. Om vårdtagarna
tillhör samma familj görs dock avdrag endast med ett karensbelopp om 20 kr.
Ersättning för övernattning kan ges med 55 kr. per natt eller, om vårdtagaren
har fått betala mer, med skäligt belopp därutöver.

I propositionen föreslås att det belopp som patienten får betala själv för
prisnedsatta läkemedel m.m. höjs till 65 kr. per inköpstillfälle.

Utskottet har inte någon erinran mot förslaget och tillstyrker bifall till
propositionen i denna del.

Andra frågor med anknytning till läkemedelsförmånerna samt frågor om
högkostnadsskyddet tas upp i flera motioner.

Nils Carlshamre m.fl. vill i motion Sf273 deklarera den principiella
inställningen att sådana läkemedel som kan betraktas som livsuppehållande
och som i dag är kostnadsfria för patienten även fortsättningsvis bör vara det.
Motionärerna begär i yrkande 3 ett tillkännagivande härom. Görel Thurdin
m.fl. framhåller i motion Sf338 betydelsen av fritt insulin för diabetiker och

SfU 1987/88:22

16

av att riksdagen redan nu uttalar att det fria insulinet skall vara kvar.
Motionärerna begär i yrkande 1 ett tillkännagivande härom.

Karin Israelsson påtalar i motion Sf240 de höga kostnaderna för resor som
en sjuk person kan behöva göra för att få vård. Motionären anser att en
utredning bör göras om högkostnadsskyddet för sjukresor och begär ett
tillkännagivande härom.

Nils Carlshamre m.fl. anför i motion Sf273 att kravet på att sjukresor skall
omfattas av högkostnadsskyddet är stort från många sjuka och handikappade.
Motionärerna begär i yrkande 4 att en utredning görs om möjligheten att
ta in sjukresorna i högkostnadsskyddet. Om kostnaden för detta skulle visa
sig vara betydande kan enligt motionärerna eventuellt patientavgiften
höjas.

Margo Ingvardsson m.fl. kritiserar i motion Sf315 den fortgående urholkningen
av högkostnadsskyddet. Motionärerna begär därför att karensbeloppet
för sjukresor skall omfattas av detta skydd (yrkande 1). Motionärerna
begär vidare att en sjukresa tur och retur skall berättiga till hel stämpel i
högkostnadsskyddet (yrkande 2), att sjukvårdande behandling skall berättiga
till hel sådan stämpel i stället för halv (yrkande 3), att det antal
läkarvårdsbesök eller liknande som krävs för att den enskilde skall slippa
betala ytterligare avgift skall sänkas till tio (yrkande 4) samt att ytterligare en
tidsfaktor skall införas i skyddet så att ingen behöver betala för mer än fem
besök, inköp eller resor under en månad (yrkande 5).

Anne Wibble m.fl. begär i motion Sf332 yrkande 3 förslag till förbättrat
högkostnadsskydd på så sätt att sjukresor omfattas och att det antal
läkarbesök och/eller läkemedelsinköp som krävs för befrielse från ytterligare
avgift sänks till tolv. Kostnaderna för det förbättrade högkostnadsskyddet
skall enligt motionärerna täckas genom den höjning av patientavgiften som
också föreslås i motionen.

Bakgrunden till yrkandena om de kostnadsfria läkemedlen torde vara att
riksförsäkringsverket tillsammans med socialstyrelsen, som ett led i verkets
uppföljnings- och utvärderingsverksamhet, slutfört projektet ”Läkemedel -uppföljning av förskrivningsregler och förmånssystem” och till regeringen
överlämnat de i projektet ingående rapporterna ”Kostnadsutvecklingen för
läkemedel - en systemanalys” och ”Högkostnadsskyddet”. Verket har också
mot bakgrund av de skäl som redovisas i rapporterna och efter samråd med
socialstyrelsen föreslagit att de läkemedel som hittills varit kostnadsfria inte
längre skall vara det utan i stället omfattas av reglerna för prisnedsättning.
Förslaget bereds för närvarande inom regeringskansliet tillsammans med
1983 års läkemedelsutrednings betänkande (SOU 1987:20) Läkemedel och
hälsa. Några förslag i dessa frågor har sålunda inte förelagts riksdagen.

Dagens system för ekonomiskt skydd för försäkrade i form av högkostnadsskydd,
sjukreseförmåner m.m. uppvisar enligt utskottets mening en
splittrad bild med många luckor. Utskottet anser därför att det finns
anledning att göra en förutsättningslös utredning om hur det samlade
förmånssystemet skall kunna reformeras för att skapa bättre rättvisa mellan
olika grupper. För att detta skall vara möjligt utan oacceptabla kostnadsökningar
för försäkringen och sjukvårdshuvudmännen måste enligt utskottets

SfU 1987/88:22

17

2 Riksdagen 1987188.11 sami. Nr22

uppfattning omprioriteringar kunna övervägas. Detta innebär enligt utskottets
mening att ett ställningstagande i frågan om de kostnadsfria läkemedlen
bör anstå i avvaktan på övervägandena inom utredningen. Vidare anser
utskottet att som utgångspunkt för utredningen bör gälla att den försäkrades
kostnader såväl vid varje enskilt vård- eller inköpstillfälle som under en
längre period även i fortsättningen skall begränsas och att ett förändrat
förmånssystem inte får leda till oskäliga höjningar av nuvarande avgifter.
Vad utskottet med anledning av motionerna Sf240, Sf273 yrkandena 3 och 4,
Sf315, Sf332 yrkande 3 och Sf338 yrkande 1 sålunda anfört borges regeringen
till känna.

I motion Sf219 påpekar Berit Löfstedt och Viola Furubjelke att kvinnor
enligt nuvarande regler visserligen kan få ut p-piller för ett år vid samma
tillfälle men att de måste erlägga patientavgift för fyra tillfällen. Motionärerna
oroar sig för de yngsta flickornas situation. Dessa flickor behöver ha
tillgång till en hel årsranson p-piller på en gång, samtidigt som de i många fall
kan vara de som har svårast att betala över 200 kr. på en gång. Motionärerna
begär ett tillkännagivande om behovet av en särskild rabattering av p-piller
för flickor under 20 år.

Socialutskottet har behandlat motionsyrkanden om att preventivmedel
skall vara kostnadsfria såväl i oktober 1987 (se SoU 1987/88:2) som i april
1988 (se SoU 1987/88:19). Socialutskottet har därvid konstaterat att regeringen
följer utvecklingen av p-pillerförsäljningen och förutsatt att regeringen
snarast vidtar erforderliga åtgärder om abortfrekvensen skulle öka som en
följd av höga kostnader för p-piller. Socialutskottet har i övrigt inte ansett att
skäl föreligger att ta upp frågan om ytterligare prisreduktioner på preventivmedel.

Socialförsäkringsutskottet instämmer i socialutskottets konstaterande och
bedömning och avstyrker därför bifall till motion Sf219.

Charlotte Branting och Ulla Orring påtalar i motion Sf275 de psoriasissjukas
problem och de merkostnader dessa sjuka har. Motionärerna begär en
utredning i syfte att förbättra situationen för denna grupp.

Utskottet har tidigare behandlat motioner med samma syfte. I sitt av
riksdagen godkända betänkande SfU 1986/87:1 förutsatte utskottet att den
utredare som regeringen tillkallat för att kartlägga och analysera situationen
på hjälpmedelsområdet för handikappade m.m. skulle komma att beröra
också denna fråga. Med hänsyn härtill behövde motionen inte föranleda
annan åtgärd än att den överlämnades till utredaren. Mot denna bakgrund
anser utskottet att motion Sf275 inte påkallar någon riksdagens åtgärd.
Utskottet vill i detta sammanhang även framhålla att utskottet i sitt
betänkande 1987/88:18 konstaterat bl.a. att många handikappade, såsom
diabetiker och psoriatiker, har stora merutgifter för sitt handikapp och
tillstyrkt motionsyrkanden om en utredning i syfte att snarast framlägga
förslag om en ytterligare lägre nivå inom handikappersättningen. Vidare kan
frågan komma att beröras vid den översyn av högkostnadsskyddet som
utskottet ovan förordat.

I tre motioner aktualiseras frågan om åldersgränsen för prisnedsättning på
förskrivna livsmedel. Bengt Kindbom och Gunhild Bolander hävdar i motion

SfU 1987/88:22

18

Sf203 att personer över 16 år som har multipla födoämnesallergier har stora
utgifter för kostersättningsmedel och anser det därför vara naturligt att
receptförskrivna kostersättningsmedel också omfattas av den allmänna
försäkringen och berättigar till läkemedelsersättning. Motionärerna begär
ett beslut härom. Marianne Karlsson anser i motion Sf209 att det saknar
grund att skilja på barn och vuxna i det aktuella avseendet och begär ett
tillkännagivande om att åldersgränsen bör höjas till 25 år för prisnedsättning
på specialkost för personer som lider av celiaki. Kenth Skårvik begär i motion
Sf255 att ungdomar som behöver fortsatt specialdiet på grund av sjukdomen
phenylketonuri, PKU, skall kunna få prisnedsättning på förskrivna livsmedel
även sedan de fyllt 16 år.

Utskottet behandlade liknande motionsyrkanden senast i betänkandet
SfU 1987/88:13. Utskottet var då inte berett att uttala sig för ett vidgat stöd
för s.k. specialdestinerade livsmedel men förutsatte att frågan skulle
uppmärksammas inom regeringskansliet vid beredningen av riksförsäkringsverkets
tidigare nämnda förslag och av kommande förslag från utredningen
om hjälpmedel. Utskottet ser inte nu skäl till ändrat ställningstagande och
avstyrker därför bifall till motionerna Sf203, Sf209 och Sf255. Utskottet vill
dock även i detta sammanhang framhålla att frågan kan komma att beröras i
samband både med den utredning om en ytterligare nivå inom handikappersättningen
och den översyn av högkostnadsskyddet som nyss nämnts.

Utskottet behandlar slutligen i detta avsnitt två motioner rörande sjukresebestämmelser.
Helge Hagberg och Owe Andréasson kritiserar i motion
Sf316 att besök hos sjukgymnaster vid företagshälsovårdsmottagning inte
omfattas av bestämmelserna om ersättning för resekostnader samt begär ett
tillkännagivande om behovet av en översyn om resekostnadsersättning vid
ordinerad behandling hos t.ex. sjukgymnast. Jan Hyttring och Bertil
Jonasson hänför sig i motion Sf317 till 1975 års sjukreseförordning och begär
förändringar i denna innebärande förbättringar för familjer som samordnar
sina sjukresor och för dem som behöver övernatta i samband med sjukvård.

Såsom ovan redovisats har 2 kap. 6 § AFL fått ny lydelse fr.o.m. den 1 juli
1987 och en ny förordning om ersättning vid sjukresa trätt i kraft den 1 maj
1987. Genom de nya bestämmelserna, som innebär bl.a. att resor i samband
med behandling hos sjukgymnast inom företagshälsovården numera är
ersättningsberättigade och att möjligheterna till ersättning för familjer som
samordnar sina sjukresor och för dem som behöver övernatta i samband med
sjukvård förbättrats, får kraven i motionerna Sf316 och Sf317 anses vara
tillgodosedda. Motionerna bör därför enligt utskottets mening inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Hjälpmedel

Enligt den överenskommelse som träffades med sjukvårdshuvudmännen om
ersättningar från sjukförsäkringen fr.o.m. år 1976 övertog sjukvårdshuvudmännen
hela ansvaret för att tillhandahålla hjälpmedel för handikappade
samtidigt som en enhetlig hjälpmedelsersättning från sjukförsäkringen
infördes. I överenskommelsen förutsattes att sjukvårdshuvudmännen fortsatte
hjälpmedelsverksamheten i huvudsaklig överensstämmelse med de

SfU 1987/88:22

19

dittillsvarande bestämmelserna för verksamheten. Samtidigt upphörde den
statliga bidragsgivningen till hjälpmedelsverksamheten, och ansvaret för att
upprätta den s.k. hjälpmedelsförteckningen övergick från socialstyrelsen till
Landstingsförbundet. Socialstyrelsen skulle dock även i fortsättningen ha
tillsyn över hjälpmedelsverksamheten. Staten och Landstingsförbundet är
sedan den 1 januari 1978 gemensamt huvudmän för Handikappinstitutet som
är centralt organ på hjälpmedelsområdet. Den särskilda hjälpmedelsersättningen
är för åren 1988 och 1989 85 kr. per invånare och år.

Frågor kring hjälpmedelsförsörjningen för handikappade tas upp i två
motioner. Bengt Westerberg m.fl. begär i motion Sf268 yrkande 10 ett
tillkännagivande om betydelsen av en tillfredsställande försörjning av
hjälpmedel. Nils Carlshamre m.fl. begär i motion Sf273 yrkande 1 ett
tillkännagivande om att hjälpmedelsutredningen bör få tilläggsdirektiv vad
gäller samordning av kunskaperna för att nå en verklighetsanpassning när det
gäller datoriserade hjälpmedel.

Regeringen har, som berörts i föregående avsnitt, tillkallat en särskild
utredare med uppgift att kartlägga och analysera den nuvarande situationen
på hjälpmedelsområdet och - om han fann förändringar vara motiverade -föreslå olika åtgärder för att få till stånd en bättre fungerande och mer
effektiv hjälpmedelsverksamhet med utgångspunkt sett såväl ur den enskilde
hjälpmedelsanvändarens som ur samhällets perspektiv. I utredningens
uppdrag ingår att överväga vilka konsekvenser utvecklingen inom avancerad
teknik, framför allt datatekniken, kan antas få i olika avseenden samt föreslå
riktlinjer för hur den avancerade tekniken inom tillgängliga ekonomiska
ramar skall kunna tas till vara inom hjälpmedelsverksamheten.

Mot denna bakgrund anser utskottet att motionerna Sf268 yrkande 10 och
Sf273 yrkande 1 inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

AFL innehåller inte någon bestämmelse som ger rätt till ersättning för
kostnader för glasögon. I den hjälpmedelsersättning som utbetalas från
sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen ingår ersättning för tillhandahållande
av glasögon kostnadsfritt eller till nedsatt pris till barn och
ungdomar under 19 år. I övrigt utges glasögon eller kontaktlinser utan
kostnad som hjälpmedel till starropererade personer. Vidare har svårt
synskadade personer möjlighet att få särskilda synhjälpmedel.

I tre motioner tas upp frågan om införande av en glasögonförsäkring. I
motion Sf222 begär Gunnar Björk att möjligheten utreds att införa fria eller
subventionerade glasögon för i första hand utvecklingsstörda och barn under
18 år. Karl-Erik Persson m.fl. anser i motion Sf224 att ingen skall behöva
avstå från att skaffa sig glasögon av ekonomiska skäl och begär att frågan om
att infoga normalkostnader för anskaffande av glasögon eller kontaktlinser i
den allmänna sjukförsäkringen utreds. Kenth Skårvik anför i motion Sf231
att drygt två miljoner människor i Sverige behöver synhjälpmedel och att
behovet hos de utvecklingsstörda är mycket stort. Samhällets stöd kan enligt
motionären utgå antingen genom den allmänna försäkringen eller genom
särskilt bidrag. Motionären anser att en genomgripande utredning bör göras
av kostnaderna för en total reform resp. för partiella reformer och begär att
möjligheterna utreds att införa fria glasögon.

SfU 1987/88:22

20

Motionsyrkanden om en allmän glasögonförsäkring av den omfattning
som föreslås i de nu aktuella motionerna har under en följd av år avslagits av
riksdagen på förslag av utskottet (se senast SfU 1987/88:13). Utskottet har
därvid inte ansett att några andra grupper än de som för närvarande erhåller
bidrag från sjukvårdshuvudmännen bör komma i fråga för ett generellt
samhällsstöd för anskaffande av glasögon. Utskottet vidhåller denna uppfattning
och avstyrker bifall till motionerna Sf222, Sf224 och Sf231.

Sjukpenningförsäkringen

Allmänt om sjukpenning

Den som är försäkrad enligt AFL och bosatt i Sverige skall vara inskriven hos
allmän försäkringskassa fr.o.m. den månad då hon eller han fyller 16 år.
Inskrivningen medför rätt till sjukpenning om den försäkrades sjukpenninggrundande
inkomst uppgår till minst 6 000 kr. Den sjukpenninggrundande
inkomsten motsvarar den inkomst i pengar eller vissa naturaförmåner som
den försäkrade kan antas för år räknat komma att tills vidare erhålla av eget
arbete, antingen på grund av anställning eller genom annat förvärvsarbete.

Sjukpenning utgår vid sjukdom som sätter ned arbetsförmågan med minst
hälften. Om den försäkrade är föremål för rehabiliteringsåtgärd, skall
arbetsförmågan anses nedsatt i den mån åtgärden hindrar henne eller honom
att utföra förvärvsarbete. Vid fullständig nedsättning av arbetsförmågan
utges hel sjukpenning och i annat fall halv sjukpenning. Sjukpenningen avses
normalt ge 90 % kompensation för det inkomstbortfall som sjukdomen
orsakar.

Fr.o.m. den 1 december 1987 gäller nya regler för beräkning av ersättning
från sjukpenningförsäkringen vid bl.a. korttidssjukdom. De nya reglerna
innebär bl.a. att ersättning utgår även för insjuknandedag och att en
försäkrads arbetsförmåga, om hon eller han på grund av sin sjukdom behöver
avstå från förvärvsarbete under minst hälften av sin normala arbetstid en viss
dag, anses nedsatt i motsvarande mån den dagen.

Kompensationsnivån inom sjukpenningförsäkringen m.m.

I syfte att åstadkomma besparingar inom sjukförsäkringen läggs i två
motioner fram förslag om sänkning av kompensationsnivån m.m.

I motion Sf328 yrkande 1 (delvis) begär Nils Carlshamre m.fl. att
kompensationsnivån fr.o.m. den 1 januari 1989 sänks till 80 % under de tre
första månaderna av en sjukperiod, dock under högst tre månader per år. I
motionen begärs vidare (yrkande 3, delvis) att besparingen skall tillgodogöras
statsbudgeten genom omfördelning av avgiftsuttaget.

I motion Sf332 yrkande 1 av Anne Wibble m.fl. föreslås att kompensationsnivån
fr.o.m. den 1 juli 1988 under de första 30 sjukdagarna per år sänks
till 80 %. I yrkande 2 i samma motion föreslås att s.k. effektiv insjuknandedag
återinförs fr.o.m. den 1 juli 1988. De båda förslagen beräknas i motionen
tillsammans leda till en minskning av statens kostnader för sjukförsäkringen
med ca 2,9 miljarder kronor.

SfU 1987/88:22

21

Utskottet har tidigare i av riksdagen godkända betänkanden (se senast SfU
1986/87:14 angående kompensationsnivån och 1986/87:12 angående insjuknandedagen)
avstyrkt liknande förslag som de nu förevarande om besparingar
inom sjukförsäkringen med hänvisning till de kännbara effekter besparingarna
skulle medföra för de försäkrade. Utskottet anser att riksdagen bör
vidhålla sina tidigare ställningstaganden och avstyrker bifall till motionerna
Sf328 yrkandena 1 och 3 i motsvarande delar och Sf332 yrkandena 1 och 2.

Ytterligare en motion berör kompensationsnivån inom sjukpenningförsäkringen.
Görel Bohlin och Gullan Lindblad anför i motion Sf228 att
kompensationen vid sjukdom kan överstiga den förlorade inkomsten i fall då
en anställd försäkrad har sin sjukpenninggrundande inkomst grundad inte
bara på lön utan också på olika naturaförmåner som får behållas vid sjukdom.
De begär en utredning om åtgärder för att förhindra en sådan överkompensation.

Riksdagen har vid de fyra senaste årens riksmöten på förslag av utskottet
avslagit motioner med liknande syfte (se senast SfU 1986/87:14). Utskottet
har därvid framhållit att värdet av naturaförmåner vid beräkningen av
sjukpenninggrundande inkomst m.m. med nödvändighet bygger på en
schablonmässig beräkning. Så t.ex. ingår endast vissa slag av naturaförmåner
i beräkningsunderlaget. Möjligheten att utnyttja förmånerna under sjukdom
varierar också avsevärt mellan olika försäkrade. Skulle förmånerna i fråga
undantas helt från beräkningsunderlaget för sjukpenninggrundande inkomst
skulle detta leda till en för låg sjukpenning. För en helt rättvisande
kompensationsnivå erfordras en särskild utredning vid varje sjukfall om i
vilken utsträckning förmånerna kunnat utnyttjas. Kostnaden för administrationen
av ett sådant utredningsförfarande skulle inte svara mot de besparingar
som skulle kunna göras i de fall sjukpenningen reducerades i förhållande
till de under sjukdomstiden utnyttjade naturaförmånerna.

Utskottet finner inte att något nytt har kommit fram som bör föranleda
riksdagen att ändra sitt ställningstagande. Utskottet avstyrker därför motion
Sf228.

Arbetsgivarinträde

De flesta anställda har genom särskilda avtal ersättning vid sjukdom utöver
det den allmänna försäkringen ger. Statstjänstemän och tjänstemän i en del
privata företag har genom avtal rätt till sjuklön. Kommunal- och landstingsanställda
har vanligen rätt till sjuklön med avdrag för sjukpenningen.
Privatanställda tjänstemän får sjuklön som tillsammans med sjukpenningen
oftast motsvarar den vanliga lönen. Privatanställda arbetare kan, förutom
den vanliga sjukpenningen, få ersättning genom avtalsgruppsjukförsäkring.

Bestämmelser om sjuklöneförmåner för huvuddelen av de statsanställda
finns intagna i Allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän
(AST) och i Avlöningsavtal för statliga tjänstemän med R-tjänster (AST-R).
För arbetstagare med statligt reglerade tjänster gäller i fråga om den
allmänna sjukförsäkringen s.k. arbetsgivarinträde. Det innebär att arbetsgivaren
betalar ut sjuklön till den anställde och i gengäld enligt bestämmelserna
i 3 kap. 16 § AFL erhåller den sjukpenning som tillkommer arbetstagaren.
Arbetsgivarinträdet omfattar även sådan del av sjukpenningen som svarar

SfU 1987/88:22

22

mot inkomst av anställning hos annan arbetsgivare eller av annat förvärvsarbete.
Arbetstagaren kan begära undantag från arbetsgivarinträdet och
uppbär då sin sjukpenning men ingen sjuklön. Anmälan om undantag skall
göras skriftligen till arbetsgivaren och gäller normalt tidigast efter en månad.

Ersättningen från försäkringskassorna vid arbetsgivarinträde för sådana
arbetstagare som nu avses regleras i en särskild förordning - förordningen
(1984:1014) om myndigheternas uppgiftsskyldighet till de allmänna försäkringskassorna,
m.m. För främst affärsverken utbetalas ersättningen till resp.
myndighet. För förvaltningsmyndigheterna tillgodoförs statsverket ersättning
via riksförsäkringsverket. Med hänsyn till detta betalar dessa myndigheter
en lägre ersättning för arbetsgivaravgifter. Arbetsgivaravgifterna motsvaras
av ett s.k. lönekostnadspålägg som avses kompensera en genomsnittlig
frånvaro. Arbetsgivarmyndigheten ansvarar för administrationen av korta
sjukfall (högst 14 dagar), medan försäkringskassan ansvarar för bedömningen
av sjukfall som varar längre än 14 dagar.

I motion Sf230 anför Karin Israelsson m.fl. att arbetsgivarinträde i ett
inledande sjukdomsskede borde prövas också inom den privata arbetsmarknaden.
Detta skulle enligt motionärerna ställa större krav på arbetsgivaren
att ordna en god arbetsmiljö och att vara mera aktiv i rehabiliteringsinsatser
samt medföra möjligheten att sänka sjukförsäkringsavgiften. Motionärerna
begär därför i yrkande 2 en utredning för att belysa förutsättningarna för
arbetsgivarinträde i sjukförsäkringen.

Frågan om sjuklön och om därmed sammanhängande rätt för en arbetsgivare
att uppbära arbetstagaren tillkommande sjukpenning är enligt utskottets
mening i första hand en fråga för arbetsmarknadens parter. Efter det att
de nya reglerna om sjukpenningberäkning vid bl.a. korttidssjukdom trätt i
kraft den 1 december 1987 har en rad avtal om sjuklön vid sådan sjukdom
slutits på den privata arbetsmarknaden. Utskottet, som förutsätter att
riksförsäkringsverket noga överväger de konsekvenser dessa avtal medför
för den allmänna försäkringen, anser inte att det finns skäl att utreda den
fråga som anges i motion Sf230 yrkande 2 och avstyrker bifall till motionsyrkandet.

I motion SOll kritiserar Gullan Lindblad den situation som kan uppstå då
en arbetstagare har både statlig och privat arbetsgivare, då den försäkrade
måste begära undantagande från arbetsgivarinträdet för att inte den statliga
arbetsgivaren skall behålla hela sjukpenningersättningen medan arbetstagaren
får sjuklön endast för den tid han eller hon har varit borta från den statliga
anställningen. Motionären begär ett tillkännagivande om att riksförsäkringsverket
bör ges i uppdrag att utforma regler som automatiskt reglerar den
enskildes sjukpenningförsäkring så att den försäkrade inte behöver förlora
på att samtidigt ha såväl statlig som enskild arbetsgivare.

Enligt utskottets uppfattning är frågan om att finna en lösning på det
problem som motionären påtalar mer en fråga för arbetsmarknadsparterna
än för riksförsäkringsverket. Utskottet avstyrker därför bifall till motion
SOll.

SfU 1987/88:22

23

Sjukpenning vid arbetsmarknadskonflikter

För rätt till sjukpenning krävs, som tidigare anförts, att den försäkrades
arbetsförmåga har satts ned på grund av sjukdom. I motion Sf225 tar Sten
Östlund upp frågor om otillbörligt utnyttjande av sjukförsäkringssystemet.
Motionären pekar på att försäkringssystemet bygger på ett grundläggande
förtroendeförhållande mellan bl.a. försäkringskassan, vederbörande myndighet
och försäkringstagarna och på att de senaste åren uppmärksammats
fall då grupper av anställda använt sjukskrivningsrätten i uppenbart samband
med lokala löneförhandlingar. Motionären framhåller att inga särintressen
får tillåtas rubba tilltron till att försäkringssystemet används enbart för sitt
syfte, att ge ersättning vid sjukdom. Åtgärder mot det nämnda gruppmissbruket
är därför nödvändiga. Motionären anser att ansvariga myndigheters
befogenheter och skyldigheter att ingripa mot åsyftade missbruksfall bör ses
över. Som exempel på tänkbara åtgärder nämns att ansvarig myndighet ges
rätt och skyldighet att föreskriva särskilda bestämmelser om undantag från
rätten till egensjukskrivning utan läkarintyg och att motsvarande - i de fall
avtal ligger till grund för ersättningsrätten vid sjukdom - skall gälla i den
utsträckning avtalen samordnats med sjukförsäkringssystemet. I yrkande 1
begär motionären förslag till sådan ändring av lagen om allmän försäkring att
missbruk av sjukförsäkringssystemet kan stävjas. Motionären anser också att
missbruket tyder på brister i den allmänna kunskapen om sjukförsäkringssystemets
innehåll och att informationen om sjukförsäkringssystemet därför bör
ses över med avseende på såväl rättigheter som villkor och skyldigheter för
försäkringstagarna samt begär i yrkande 2 ett tillkännagivande om behovet
av sådan information.

Försäkringskassan kan enligt 3 kap. 7 § AFL, när det finns skäl till det,
påfordra att nedsättningen av den försäkrades arbetsförmåga styrks genom
intyg av läkare. Enligt föreskrifter av riksförsäkringsverket (RFFS 1979:16)
får en försäkrad normalt åläggas att förete läkarintyg tidigast fr.o.m. den
sjunde dagen efter sjukanmälningsdagen och i vissa fall vid framtida
sjukdomsfall fr.o.m. den första sjukpenningdagen. Försäkringskassan får
enligt föreskrifterna vidare i kontrollsyfte bl.a. besöka den försäkrade.
Riksförsäkringsverket har också nyligen utfärdat nya föreskrifter om kontroll
i sjukpenningärenden m.m. (RFFS 1988:2) samt avser att inom kort utge
allmänna råd om bl.a. sjukkontroll. De nya föreskrifterna ger vidgade
möjligheter bl.a. att, om särskilda omständigheter motiverar det, ålägga den
försäkrade att förete läkarintyg i pågående sjukfall tidigare än från sjunde
dagen.

I fråga om statligt reglerade anställningar regleras motsvarande kontrollmöjligheter
i förordningen (1984:1013) om sjukvård m.m. i statligt reglerade
anställningar och närmare anvisningar ges i statens arbetsgivarverks cirkulär
SAV 1985 A7a. Sjukledighet skall enligt förordningen styrkas genom
läkarintyg normalt fr.o.m. den åttonde dagen. Om det finns särskilda skäl till
det, får anställningsmyndigheten begära läkarintyg fr.o.m. den första dagen.
Myndigheten får också begära att arbetstagaren under sjukledighet lämnar
intyg av den läkare som myndigheten bestämmer. Sedan JO i ett ärende (dnr
2731-1985) ifrågasatt om inte avsikten bakom bestämmelserna om skyldighet

SfU 1987/88:22

24

att lämna läkarintyg i pågående sjukfall kunde uttryckas klarare, är frågan
om ändring av förordningen under beredning inom regeringskansliet.

Sjukpenningförsäkringen är en av grundstenarna i det sociala trygghetssystemet.
Utskottet vill kraftigt understryka angelägenheten av att försäkringen
inte används i andra syften än vad den är avsedd för, nämligen att ge
ekonomiskt stöd när den försäkrade på grund av sjukdom mister sin
arbetsinkomst. Försäkringssystemet bygger och måste bygga på förtroende
mellan inblandade parter, den försäkrade själv och försäkringskassan
och/eller - vid arbetsgivarinträde - arbetsgivaren. Den allmänna tilltron till
systemet förutsätter emellertid också att missbruk med allvar motverkas. Det
är därför tillfredsställande att möjligheterna till kontroll vidgats genom
riksförsäkringsverkets nya föreskrifter. Utskottet utgår vidare från att
synpunkten beaktas i samband med övervägandena om ändringar i förordningen
om sjukvård m.m. i statligt reglerade anställningar. Utskottet anser
det vidare angeläget att alla möjligheter till information om sjukförsäkringssystemet,
dess syfte och dess uppbyggnad tas till vara. Utskottet, som utgår
från att riksförsäkringsverket tillser att information om försäkringen ges i
erforderlig omfattning, är emellertid inte berett att förorda något särskilt
uppdrag om informationsinsatser. Med det anförda anser utskottet att
motion Sf225 inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Hemarbetandes och egenföretagares sjukpenningskydd

Fr.o.m. den 1 januari 1986 har den frivilliga sjukpenningförsäkringen byggts
ut. Den omfattar alla som inte är obligatoriskt försäkrade för en sjukpenning
som uppgår till garantinivån inom föräldraförsäkringen, för närvarande 60
kr. per dag, och som inte uppbär hel ålders- eller förtidspension. Det högsta
ersättningsbeloppet skall motsvara garantinvån och det lägsta ersättningsbeloppet
är 20 kr. Den som har fyllt 55 år får inte inträda i försäkringen.
Samtidigt har möjligheterna att bli hemmamakeförsäkrad inom den obligatoriska
sjukpenningförsäkringen upphört, och försäkringen har bibehållits
endast för den som var hemmamakeförsäkrad vid utgången av år 1985.
Rätten att stå kvar i försäkringen gäller till dess den försäkrade får en
sjukpenninggrundande inkomst eller tecknar frivillig sjukpenningförsäkring
för ett sjukpenningbelopp om lägst 20 kr. per dag.

I motion Sf247 yrkande 2 begär Alf Svensson förslag om förbättring av
försäkringsskyddet för hemarbetande med barn under 16 år så att sjukersättning
motsvarande garantinivån inom föräldraförsäkringen kan utgå.

I motion Sf310 tar också Gullan Lindblad och Sten Andersson i Malmö upp
de hemarbetandes situation. Motionärerna pekar på att den som fortfarande
är hemmamakeförsäkrad och tar ett förvärvsarbete en kortare tid riskerar att
vid senare arbetslöshet bli utan sjukpenningförsäkring och utan möjlighet att
återgå till hemmamakeförsäkringen. Detta drabbar enligt motionärerna
särskilt hårt dem som fyllt 55 år och blir arbetslösa. Motionärerna anser också
att riksförsäkringsverkets information både om hemmamakeförsäkringen
och om den frivilliga sjukpenningförsäkringen varit otillfredsställande.
Motionärerna begär i yrkande 1 en utredning om möjligheten att erbjuda
hemarbetande någon form av grundskydd inom den allmänna försäkringen

SfU 1987/88:22

25

och i yrkande 2 ett tillkännagivande att informationen om den frivilliga
försäkringen för hemarbetande bör intensifieras.

Motionsyrkanden om sjukpenningförsäkringen för hemarbetande har
tidigare avstyrkts av utskottet, senast i det av riksdagen godkända betänkandet
SfU 1986/87:14. Utskottet har därvid hänvisat till att det inte finns
anledning att, samtidigt som möjligheten att teckna frivillig sjukpenningförsäkring
för ett belopp motsvarande garantibeloppet införts, förorda ett
motsvarande försäkringsskydd inom den allmänna försäkringen. Utskottet
vidhåller denna inställning och avstyrker bifall till motion Sf247 yrkande 2
och Sf310 yrkande 1.

I fråga om information om den frivilliga sjukpenningförsäkringen konstaterar
utskottet att sådan ges bl.a. i den broschyr om sjukförsäkringen som
tillhandahålls på försäkringskassornas kontor. Utskottet förutsätter att - i
den mån ytterligare information anses erforderlig - riksförsäkringsverket
tillser att sådan kommer till stånd. Något uttalande av riksdagen med
anledning av motion Sf310 yrkande 2 är således inte påkallat.

Tre motioner rör frågor om egenföretagares sjukpenningskydd och sambandet
mellan förmåner och avgifter.

I motion Sf202 av Bengt Kindbom och Gösta Andersson framhålls att det
för att få ett rimligt socialt skydd för alla egenföretagare bör utredas om man
kan konstruera en sjukpenningförsäkring för dem som består av en
försäkringsdel som ger ett garantibelopp vid sjukdom lika för alla upp till en
viss inkomstnivå och därutöver en frivillig försäkringsdel där premien
relateras till utgående förmåner, karenstid m.m. I motion Sf307 anser Karin
Israelsson m.fl. att frivillig sjukpenningförsäkring inom den allmänna
försäkringen bör kunna tecknas till ett belopp som ger ersättning motsvarande
avtalsenlig lön i resp. yrke. Motionärerna begär i yrkande 4 en översyn av
möjligheterna för egenföretagare att teckna frivillig sjukpenningförsäkring i
enlighet med det anförda.

Ivar Virgin begär i motion Sf296 ett tillkännagivande om att sjukpenning
för egenföretagare bör utgå efter den inkomst på vilken sjukförsäkringsavgiften
beräknas.

Riksförsäkringsverket företar under innevarande budgetår en översyn av
egenföretagarnas sjukpenningskydd och undersöker därvid möjligheterna
att införa en frivillig sjukförsäkring för denna kategori försäkrade. Utskottet
anser att resultatet av riksförsäkringsverkets översyn bör avvaktas och att
motionerna Sf202, Sf296 och Sf307 yrkande 4 därför inte bör föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Sjukpenningfrågor i samband med rehabilitering

Fyra motioner berör reglerna för sjukpenning i samband med rehabilitering.

Margitta Edgren och Kjell-Arne Welin begär i motion Sf301 ett tillkännagivande
om partiell sjukskrivning i enlighet med det s.k. Trelleborgsprojektet,
en försöksverksamhet med dels flera sjukpenningnivåer, dels samordning
av rehabiliteringsinsatser.

Anita Modin och Barbro Evermo hänvisar i motion Sf292 till de
möjligheter som försöksvis finns att inom sjukförsäkringen få ersättning för

SfU 1987/88:22

26

fördyrade arbetsresor i stället för sjukpenning och begär ett tillkännagivande
om dessa möjligheter.

Birthe Sörestedt och Maja Bäckström hänvisar i motion Sf250 till de nya
sjukpenningreglerna för rätten till halv sjukpenning vid medicinsk behandling.
Motionärerna kritiserar att annan form av vård än läkarbehandling inte
omfattas av samma möjlighet. Det är enligt motionärerna rimligt att de som
behöver täta kontakter med hjälpmedelscentraler eller liknande också
omfattas av rätten till sjukpenning och motionärerna begär ett tillkännagivande
härom.

Kerstin Keen kritiserar i motion SOOO att bestämmelserna om sjukpenning
inte ger allergiker möjlighet att vara sjukskrivna i förebyggande syfte t.ex. då
frekvensen pollen i luften är hög och begär en översyn av bestämmelserna för
att ge denna möjlighet.

Två motioner berör frågor om samordning av rehabiliteringsinsatser och
försöksverksamhet. I motion Sf248 anför Carl Bildt m.fl. att en effektiv och
samordnad rehabilitering skulle innebära en minskning av den allmänna
försäkringens och samhällets kostnader vid långtidssjukdom och förtidspensionering
samt en ovärderlig vinst av minskat mänskligt lidande. Motionärerna
anser att försäkringskassorna bör ges en samordnande roll i allt
rehabiliteringsarbete och begär i yrkande 5 ett tillkännagivande härom. I
motion Sf280 påtalar Hans Rosengren behovet av samverkan i fråga om
rehabilitering och samordning av resurser rörande arbetsskadade och begär
ett tillkännagivande om försöksverksamhet i dessa avseenden i något eller
några län.

Enligt 3 kap. 7 § AFL utgår sjukpenning vid sjukdom som orsakar
nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften. Vid fullständig nedsättning
av arbetsförmågan utges hel sjukpenning, i annat fall halv sjukpenning.
Som nämns i vissa motioner finns också möjlighet att bedriva försöksverksamhet
inom sjukförsäkringsområdet. Enligt reglerna för försöksverksamheten
utges sjukpenning vid sjukdom som orsakar nedsättning av arbetsförmågan
med minst en fjärdedel. Förutom hel och halv sjukpenning kan även
utges tre fjärdedels eller en fjärdedels sjukpenning. Vidare får lämnas
ersättning från sjukförsäkringen för merutgifter för arbetsresor på grund av
den försäkrades hälsotillstånd. Sådan försöksverksamhet får enligt gällande
regler bedrivas längst till utgången av år 1988.

Den i tidigare avsnitt nämnda rehabiliteringsberedningen har till uppgift
bl.a. att pröva om det finns behov av och förutsättningar för att lämna
ersättning från sjukförsäkringen i förebyggande syfte, att utreda om det är
möjligt att göra sjukpenningförsäkringen mera flexibel med ett utökat antal
ersättningsnivåer, att överväga möjligheterna att ge ersättning från sjukförsäkringen
för resor eller tillfälliga arrangemang på arbetsplatsen då den
sjukes hälsotillstånd medger att han förvärvsarbetar, att undersöka om det
går att samordna rehabiliteringsinsatserna på ett bättre sätt än för närvarande
samt att klarlägga ansvarsfrågorna i rehabiliteringsarbetet och ta ställning
till om försäkringskassorna skall ges en mera aktiv och pådrivande roll.

Enligt vad utskottet erfarit räknar, rehabiliteringsberedningen med att
avlämna sitt betänkande under sommaren 1988. Utskottet anser att betän -

SfU 1987/88:22

27

kandet bör avvaktas och avstyrker bifall till motionerna Sf248 yrkande 5,
Sf250, Sf280, Sf292, Sf300 och Sf301.

Sjukvårdsförmåner för utlandsboende pensionärer

Svenska medborgare och alla i Sverige bosatta utlänningar är försäkrade för
sjukvård i Sverige. Vissa utlänningar kan också vara tillförsäkrade sjukvårdsförmåner
i Sverige på grund av att Sverige ingått en konvention med deras
hemland. På motsvarande sätt kan svenska medborgare som är bosatta
utomlands ha rätt till sjukvårdsförmåner i bosättningslandet. Däremot har de
rätt till sjukvårdsförmåner i Sverige endast om vårdbehovet uppkommit här i
landet.

Margit Gennser begär i motion Sf288 ett tillkännagivande om att en i
utlandet bosatt pensionär som enligt dubbelbeskattningsavtal skall erlägga
skatt på pensionsinkomster i Sverige skall ha rätt till samma sjukvårdsförmåner
i Sverige som en pensionär som är bosatt här i landet.

Utskottet behandlade en motion med motsvarande innehåll senast i
betänkandet SfU 1987/88:13. Utskottet var då inte berett att medverka till
någon ändring av principerna för rätt till sjukvårdsförmåner i Sverige och
avstyrkte bifall till den föreliggande motionen.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till motion
Sf288.

Anslagsberäkningen

I propositionen föreslås att under anslaget Bidrag till sjukförsäkringen för
budgetåret 1988/89 skall anvisas ett förslagsanslag av 6 767 000 000 kr.

I motion Sf291 yrkande 2 begär Margö Ingvardsson m.fl. att anslaget skall
höjas med 250 milj. kr. motsvarande den beräknade besparingen på slopande
av det s.k. avgiftsfria året.

Utskottet har ovan avstyrkt motioner om att det avgiftsfria året skall
bibehållas. Till följd härav avstyrker utskottet även motion Sf291 yrkande 2.
Utskottet tillstyrker således regeringens förslag till medelsanvisning.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avskaffande av gällande system för ersättning från
den allmänna försäkringen för sjukvård m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf248 yrkande 1 och 1987/
88:Sf269 yrkande 2,

2. beträffande finansiering av sjukvården m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf221,1987/88:Sf248 yrkande
4 och 1987/88:Sf269 yrkande 5,

3. beträffande rekrytering till psykoanalytisk utbildning
att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf299,

4. beträffande privatpraktiserande psykologers anslutning till sjukförsäkringen att

riksdagen avslår motion 1987/88:Sf309,

SfU 1987/88:22

28

5. beträffande arbetsterapeuters m.fl. anslutning till sjukförsäkringen att

riksdagen avslår motion 1987/88: Sf331,

6. beträffande relationerna mellan sjukförsäkringen och sjukvården
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf269 yrkande 1 och 1987/
88:Sf333 yrkandena 1 och 2,

7. beträffande det s.k. avgiftsfria året

att riksdagen avslår motionerna 1987/88: Sf226 yrkande 1, 1987/
88:Sf291 yrkande 1 och 1987/88:Sf330 yrkande 5,

8. beträffande åtgärder för en förbättrad läkarförsörjning
att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf248 yrkandena 2 och 3,

9. beträffande skillnader i läkartaxan för läkare i och utanför
läkarhus

att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf269 yrkande 3,

10. beträffande behandling med magnetkamera
att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf253,

11. beträffande taxanför sjukvårdande behandling

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf269 yrkande 4, 1987/
88:Sf272 yrkande 1 och 1987/88:Sf281,

12. beträffande remisstvånget för sjukgymnastisk behandling
att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf272 yrkande 2,

13. beträffande patientavgifter för läkarvård m.m.
att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf332 yrkande 4,

14. beträffande sjukvårdande behandlingar för ungdomar
att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf279,

15. beträffande läkemedelskostnader

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader,
m.m.,

16. beträffande högkostnadsskyddet

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Sf240, 1987/
88:Sf273 yrkandena 3 och 4, 1987/88:Sf315, 1987/88:Sf332 yrkande 3
och 1987/88:Sf338 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

17. beträffande rabattering av p-piller
att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf219,

18. beträffande psoriasissjukas problem
att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf275,

19. beträffande prisnedsättning på kostersättningsmedel

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf203, 1987/88:Sf209 och
1987/88:Sf255,

20. beträffande ändringar i sjukreseförordningen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf316 och 1987/88:Sf317,

21. beträffande hjälpmedel för handikappade

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf268 yrkande 10 och 1987/
88:Sf273 yrkande 1,

SfU 1987/88:22

29

22. beträffande ersättning för glasögon

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf222, 1987/88:Sf224 och
1987/88: Sf231,

23. beträffande besparingar inom sjukpenningförsäkringen

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf328 yrkandena 1 och 3 i
motsvarande delar och 1987/88:Sf332 yrkandena 1 och 2,

24. beträffande värdet av naturaförmåner vid sjukpenningberäkning
att riksdagen avslår motion 1987/88 :Sf228,

25. beträffande arbetsgivarinträde på den privata arbetsmarknaden
att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf230 yrkande 2,

26. beträffande arbetsgivarinträde vid anställning hos flera arbetsgivare att

riksdagen avslår motion 1987/88: Sf311,

27. beträffande sjukpenningmissbruk
att riksdagen avslår motion 1987/88 :Sf225,

28. beträffande hemmamakeförsäkring

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf247 yrkande 2 och 1987/
88:Sf310,

29. beträffande egenföretagares sjukpenningförmåner

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf202, 1987/88:Sf296 och
1987/88:Sf307 yrkande 4,

30. beträffande sjukpenningfrågor i samband med rehabilitering
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf248 yrkande 5, 1987/
88:Sf250, 1987/88:Sf280, 1987/88:Sf292, 1987/88:Sf300 och 1987/
88:Sf301,

31. beträffande sjukvårdsförmåner för utlandsboende pensionärer
att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf288,

32. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion
1987/88:Sf291 yrkande 2 till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 6 767 000 000 kr.

Stockholm den 14 april 1988
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Nils Carlshamre (m). Börje Nilsson (s), Karin
Israelsson (c), Ulla Johansson (s), Gullan Lindblad (m), Nils-Olof Gustafsson
(s), Ingegerd Elm (s), Rune Backlund (c), Margo Ingvardsson (vpk),
Margareta Persson (s). Sten Andersson i Malmö (m), Barbro Sandberg (fp),
Ingegerd Anderlund (s) och Ingrid Ronne-Björkqvist (fp).

SfU 1987/88:22

30

Reservationer

SfU 1987/88:22

1. Avskaffande av gällande system för ersättning från den
allmänna försäkringen för sjukvård m.m. (mom. 1)

Nils Carlshamre (m), Gullan Lindblad (m), Sten Andersson i Malmö (m),

Barbro Sandberg (fp) och Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Utskottet vill”
och på s. 9 slutar med ”Sf269 yrkande 2.” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill inledningsvis erinra om utskottsmajoritetens principiella
ställningstagande i samband med att det nya ersättningssystemet infördes (se
SfU 1983/84:31). Majoriteten ansåg därvid att förändringarna låg i linje med
strävandena att med försäkringsmedel bättre fördela och förstärka utbudet
av den öppna vården och att de borde kunna medverka till att hälso- och
sjukvårdslagens (1982:763) målsättning om en god hälso- och sjukvård för
alla medborgare på lika villkor skall kunna uppfyllas och att underlätta
sjukvårdshuvudmännens planering av vården.

Utskottet måste nu konstatera att de förhoppningar som knöts till det nya
ersättningssystemet knappast på någon punkt infriats. Fördelningen över
landet av reella sjukvårdsresurser har inte blivit jämnare, snarare tvärtom.

Det fria läkarvalet är alltjämt förbehållet patienter i vissa storstadsområden
och några få ekonomiskt välbeställda som har möjlighet att söka vård och
behandling helt på egen bekostnad utanför den försäkrings- och landstingsfinansierade
vårdorganisationen. Det är enligt utskottets mening nödvändigt
att snarast möjligt övergå till ett ersättningssystem som kan ge de av alla
önskade positiva effekter som det s.k. Dagmarsystemet visat sig snarare
motverka än främja.

Ett sådant ersättningssystem bör utformas enligt de riktlinjer som anges i
motionerna Sf248 och Sf269. Försäkringspengarna skall följa patienten,
oavsett var och hos vem denne väljer att söka vård. Det är angeläget att
regeringen i god tid före utgången av gällande överenskommelse med
sjukvårdshuvudmännen framlägger förslag i enlighet med dessa riktlinjer.

Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande avskaffande av gällande system för ersättning från
den allmänna försäkringen för sjukvård m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Sf248 yrkande 1 och
1987/88:Sf269 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

2. Finansiering av sjukvården m.m. (mom. 2)

Nils Carlshamre, Gullan Lindblad och Sten Andersson i Malmö (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Såvitt gäller”

och slutar med ”Sf269 yrkande 5.” bort ha följande lydelse: 31

Vad gäller reglerna om skatte- resp. avgiftsfinansiering av sjukvårdskost -

naderna anser utskottet att en väsentligt större andel av vårdkostnaderna än
för närvarande bör täckas med försäkringsmedel och en motsvarande mindre
andel med landstingsskatt. Härvidlag delar utskottet de synpunkter som
framförs i motion Sf248, detta även såvitt avser en individualisering av
sjukförsäkringen. En utredning bör därför göras om ett sådant finansieringssystem
för hälso- och sjukvården att en större del av kostnaderna ersätts av
sjukförsäkringen. Vad utskottet sålunda anfört bör med bifall till motion
Sf248 yrkande 4 ges regeringen till känna. Härigenom tillgodoses också syftet
med motion Sf221.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande finansiering av sjukvården m.m.
att riksdagen med bifall til! motion 1987/88:Sf248 yrkande 4 och med
anledning av motion 1987/88:Sf221 samt med avslag på motion
1987/88:Sf269 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

3. Finansiering av sjukvården m.m. (mom. 2)

Barbro Sandberg och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Såvitt gäller”
och slutar med ”Sf269 yrkande 5.” bort ha följande lydelse:

Vad gäller frågan om ändrad finansiering av sjukvården vill utskottet till en
början peka på angelägenheten att systemet förenklas och görs mer
enhetligt. Samtidigt bör systemet utformas så att det främjar ett effektivt
utnyttjande av resurserna. Frågan om sjukvårdens finansiering bör - såsom
framhålls i motion Sf269 - snarast utredas. Utgångspunkten bör då vara att
sjukvården liksom hittills huvudsakligen skall finansieras efter ett slags
försäkringsprincip så att alla med skatter eller försäkringsavgifter betalar
sjukvården och att sjukvård gratis eller till låg kostnad ges till den som
behöver vård. Den enskilde vårdtagaren skall på lika villkor kunna välja
offentliga eller privata vårdgivare som är anslutna till finansieringssystemet.
Det bör ankomma på regeringen att låta frågan om sjukvårdens framtida
finansiering bli föremål för en offentlig utredning enligt dessa riktlinjer. Det
anförda bör med bifall till motion Sf269 yrkande 5 ges regeringen till känna.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande finansiering av sjukvården m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf269 yrkande 5 och med
avslag på motionerna 1987/88:Sf221 och 1987/88:Sf248 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

SfU 1987/88:22

32

4. Rekrytering till psykoanalytisk utbildning (mom. 3)

SflJ 1987/88:22

Nils Carlshamre (m), Gullan Lindblad (m), Sten Andersson i Malmö (m).
Barbro Sandberg (fp) och Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Utskottet vill
än” och slutar med "motion Sf299.” bort ha följande lydelse:

Redan när Dagmarsystemet infördes var utskottet medvetet om att det
kunde medföra att tillgången på psykoanalytisk behandling kunde minska.
Farhågorna har numera besannats. Det finns enligt utskottets uppfattning
anledning att se allvarligt på att rekryteringen till psykoanalytisk utbildning
har minskat, bl.a. därför att psykoanalytikerna spelar en nyckelroll när det
gäller utbildning av psykoterapeuter. Utskottet anser att Dagmarsystemet
utgör ett stort hinder för en positiv utveckling av den psykoanalytiska
verksamheten, varför det behövs en ändring av bestämmelserna. Regeringen
bör därför ta initiativ till de författningsmässiga åtgärder som behövs för att
gagna rekryteringen till psykoanalytisk utbildning. Det anförda bör med
bifall till motion Sf299 ges regeringen till känna.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3. beträffande rekrytering till psykoanalytisk utbildning

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf299 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Privatpraktiserande psykologers anslutning till
sjukförsäkringen (mom. 4)

Nils Carlshamre, Gullan Lindblad och Sten Andersson i Malmö (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "till motionen.” bort ha följande lydelse:
Såsom påtalas i motion Sf309 har de flesta landsting bristande psykologresurser
för psykometriska undersökningar och väntetiderna för sådana
undersökningar vid sjukhusen är långa. Enligt utskottets uppfattning bör
därför privatpraktiserande psykologer ges möjlighet att inom den allmänna
försäkringens ram utföra sådana undersökningar. Det bör ankomma på
regeringen att framlägga förslag härom.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande privatpraktiserande psykologers anslutning till sjukförsäkringen att

riksdagen med bifall till motion 1987/88: Sf309 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

33

3 Riksdagen 1987188. 11 sami. Nr 22

6. Arbétstefapetiters m.fl. anslutning till sjukförsäkringen
(mom. 5)

Nils Carlshamre (m). Gullan Lindblad (m), Sten Andersson i Malmö (m),
Barbro Sandberg (fp) och Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”denna motion.” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser vidare att det växande intresset från olika vårdyrkesgruppers
sida att ge vård på entreprenad bör tas till vara. Sådana grupper är
arbetsterapeuter, barnmorskor och sjuksköterskor. Enligt utskottets uppfattning
är det en brist att nuvarande bestämmelser inte medger allmän
försäkringskassa att föra upp dessa vårdgivare på förteckning som innebär att
de kan få ersättning från'den allmänna försäkringen. Regeringen bör därför,
såsom begärs i motion Sf331, analysera vad ett förslag om möjlighet för
arbetsterapeuter och barnmorskor m.fl. att utöva sitt yrke på entreprenad
kan tillföra hälso- och sjukvården. Det anförda bör med bifall till motionen
ges regeringen till känna.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande arbetsterapeuters m.fl. anslutning till sjukförsäkringen att

riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf331 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Relationerna mellan sjukförsäkringen och sjukvården
(mom. 6)

Barbro Sandberg och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”riksdagens åtgärd.” bort ha följande lydelse:
Effektivare resursanvändning är viktig inte bara inom sjukvården utan
också i avvägningen mellan olika sektorer. Det finns i dag människor som är
sjukskrivna i avvaktan på operation. Mycket tyder enligt utskottets uppfattning
på att en överföring av resurser från sjukpenningförsäkringen till
sjukvården - såsom anförs i motion Sf269 - skulle kunna förkorta sjukskrivningstiderna
och därigenom spara både mänskligt lidande och samhällsekonomiska
resurser. Den av Bohuslandstinget en gång föreslagna försöksverksamheten
med en sådan resursöverföring bör därför enligt utskottets
uppfattning omedelbart komma till stånd. Det anförda bör med bifall till
motion Sf269 yrkande 1 ges regeringen till känna. Härigenom tillgodoses
också motion Sf333 yrkande 2.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

6. beträffande relationerna mellan sjukförsäkringen och sjukvården
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Sf269 yrkande 1 och
1987/88:Sf333 yrkande 2 och med avslag på motion 1987/88:Sf333
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

SfU 1987/88:22

i

8. Relationerna mellan sjukförsäkringen och sjukvården
(mom. 6)

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”riksdagens åtgärd.” bort ha följande lydelse:
Sjukvården har under de senaste 15 åren genomgått en kraftig expansion.
Kostnaderna har ökat betydligt och därmed även landstingens utdebitering.
De snabba medicinska landvinningarna har ställt stora krav på landstingens
resurser. Bristen på resurser i vården leder till onödigt mänskligt lidande,
men även till kostnader i angränsande system exempelvis sjukförsäkringen.
Det är självfallet ett samhällsekonomiskt intresse att hålla nere kostnaderna i
såväl sjukförsäkringen som inom hälso- och sjukvården. En möjlighet värd
att pröva i ett försöksprojekt vore enligt utskottets mening att föra över
medel från sjukpenningförsäkringen till vården på det sätt som föreslagits i
Göteborgs och Bohus läns landsting.

Utskottet anser vidare att en modell för ett effektivare vård- och
rehabiliteringssystem är att de sjukförsäkringsavgifter som arbetsgivarna
betalar lokalt samlas i en fond inom varje landstingsområde och att fonden
förvaltas av försäkringskassan och landstinget tillsammans. Genom fondens
lokala konstruktion skulle det bli möjligt för försäkringskassan och landstinget
att gemensamt göra satsningar på förebyggande vård, speciella vårdinsatser
och rehabilitering som på sikt innebär besparingar. Enligt utskottets
uppfattning bör därför - såsom föreslås i motion Sf333 yrkande 1 - en
parlamentarisk utredning komma till stånd för att utreda en framtida modell
av lokala sjukförsäkringsfonder.

Det anförda bör med bifall till motionerna Sf269 yrkande 1 och Sf333 ges
regeringen till känna.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

6. beträffande relationerna mellan sjukförsäkringen och sjukvården
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Sf269 yrkande 1 och
1987/88:Sf333 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

9. Det s.k. avgiftsfria året (mom. 7)

Karin Israelsson (c), Rune Backlund (c) och Margo Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”Sf330 yrkande 5.” bort ha följande lydelse:
Riksdagen har visserligen, som angivits i propositionen, givit regeringen
till känna att det avgiftsfria året vid sjukhusvård bör slopas för ålderspensionärer
och ett nytt system med vårdavgifter införas. Utskottet anser emellertid
nu, i likhet med reservanterna i reservation nr 4 till utskottets betänkande
SfU 1986/87:14 och i reservation nr 5 till utskottets betänkande SfU
1987/88:13, att detta innebär en alltför kraftig försämring för de sämst ställda
pensionärerna och att en sådan åtgärd drastiskt minskar den enskildes
möjligheter till rehabilitering. Mot bakgrund härav bör nuvarande regler om

SfU 1987/88:22

t

35

ersättning för sjukhusvård för pensionärer bibehållas även i framtiden och
regeringen bör således ta upp nya förhandlingar med Landstingsförbundet i
denna fråga.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

7. beträffande det s.k. avgiftsfria året

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Sf226 yrkande 1,
1987/88:Sf291 yrkande 1 och 1987/88:Sf330 yrkande 5 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

■

10. Åtgärderför en förbättrad läkarförsörjning(mom. 8)

Nils Carlshamre, Gullan Lindblad och Sten Andersson i Malmö (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Socialförsäkringsutskottet
ansåg” och slutar med ”riksdagens åtgärd.” bort ha följande
lydelse:

Såsom ovan redovisats har riksdagen hos regeringen begärt en samlad
översyn av problematiken kring läkarförsörjningen samt förslag om åtgärder
för en förbättrad läkarförsörjning. Utskottet vill dock peka på vissa åtgärder
som snarast bör vidtas för att förbättra tillgången på läkare framför allt i
glesbygd. Dessa åtgärder rör taxesättningen. Vid nyetablering av privat
läkarpraktik i glesbygd bör en högre taxa medges under förslagsvis en
tioårsperiod eftersom de fasta kostnaderna är särskilt höga under den första
tiden. Läkartaxan i glesbygd bör även permanent ligga på en högre nivå än
vad som gäller för landet i övrigt, eftersom en sådan taxedifferentiering
kommer att innebära att nyetablering i välförsörjda områden inte ter sig lika
lockande. Läkartaxan behöver emellertid höjas även i resten av landet,
eftersom Sverige har alldeles för få yrkespraktiserande privatläkare och
deras medelålder dessutom ligger högt. Det anförda bör med bifall till
motion Sf248 yrkandena 2 och 3 ges regeringen till känna.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

8. beträffande åtgärder för en förbättrad läkarförsörjning

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf248 yrkandena 2 och 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Skillnader i läkartaxan för läkare i och utanför läkarhus
(mom. 9)

Karin Israelsson (c). Rune Backlund (c). Barbro Sandberg (fp) och Ingrid
Ronne-Björkqvist (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Även denna”
och slutar med "Sf269 yrkande 3.” bort ha följande lydelse:

Den differentierade taxesättningen för läkare i och utanför läkarhus
innebär att etablering av små läkarpraktiker motverkas. Detta är enligt
utskottets mening särskilt allvarligt för mindre orter med ett begränsat

SfU 1987/88:22

36

patientunderlag. Med hänsyn härtill anser utskottet - i likhet med motionärerna
i motion Sf269 - att det finns skäl att se över läkartaxans utformning.
Detta bör ges regeringen till känna.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

9. beträffande skillnader i läkartaxan för läkare i och utanför
läkarhus

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf269 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Taxan för sjukvårdande behandling (mom. 11)

Nils Carlshamre (m), Gullan Lindblad (m), Sten Andersson i Malmö (m),
Barbro Sandberg (fp) och Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet
anser att resultatet” och slutar med ”och Sf281.” bort ha följande lydelse:
Riksförsäkringsverket har visserligen i uppdrag att göra en undersökning
av de försäkringsanslutna privatpraktiserande sjukgymnasternas ekonomiska
villkor samt en översyn av ersättnings- och arvodesbestämmelserna inför
taxesättningen fr.o.m. den 1 juli 1989. Taxeutvecklingen för dessa sjukgymnaster
har emellertid - såsom anförs i motionerna Sf269 och Sf272 - länge
släpat efter och utskottet anser att åtgärder behövs för en skyndsam höjning
av behandlingstaxan.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

11. beträffande taxanför sjukvårdande behandling

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Sf269 yrkande 4 och
1987/88:Sf272 yrkande 1 och med avslag på motion 1987/88:Sf281 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Remisstvånget för sjukgymnastisk behandling (mom. 12)

Nils Carlshamre, Gullan Lindblad och Sten Andersson i Malmö (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet
anser att den medicinska” och slutar med ”Sf272 yrkande 2.” bort ha
följande lydelse:

Såsom framhållits i motion Sf272 utgör remisstvånget för sjukgymnastisk
behandling inom sjukförsäkringens ram många gånger problem för bl.a.
handikappade människor, eftersom det innebär att de först måste göra ett
besök hos läkare för att få komma till sjukgymnast. Enligt utskottets mening
torde det inte innebära några risker att slopa detta remisstvång. Utskottet
tillstyrker därför motionsförslaget om att remisstvånget för sjukgymnastisk
behandling bör slopas med generell verkan.

dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

12. beträffande remisstvånget för sjukgymnastisk behandling

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf272 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4 Riksdagen 1987/88.11 sami. Nr 22

SfU 1987/88:22

37

14. Patientavgifter för läkarvård m.m. (mom. 13)

SfU 1987/88:22

Barbro Sandberg och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Vid
fastställande” och slutar med ”i den delen.” bort ha följande lydelse:

När det gäller patientavgifternas storlek för åren 1988 och 1989 konstaterar
utskottet att de regleras i den gällande överenskommelsen mellan regeringen
och sjukvårdshuvudmännen. Mot denna bakgrund skulle en höjning av
avgiften för offentlig läkarvård under år 1988 inte innebära någon besparing
för sjukförsäkringen. Utskottet anser emellertid att en höjning av patientavgifterna
vid läkarvård bör eftersträvas och att - om förnyade förhandlingar
med Landstingsförbundet för åren 1988 och 1989 inte kan upptagas -avgifterna bör höjas i samband med nästa överenskommelse. Motsvarande
hinder att i besparingssyfte höja patientavgiften för privat läkarvård redan
under år 1988 finns inte. Avgiftshöjningar vid skilda tidpunkter skulle
emellertid påverka konkurrensförhållandena mellan offentlig och privat
vård. En sådan effekt är inte önskvärd, och utskottet anser därför att en
höjning av patientavgiften för privat läkarvård bör göras samtidigt med en
höjning av avgiften i offentlig vård. Som framhålls i motion SB32 bör
besparingen användas till att förbättra högkostnadsskyddet. Det anförda bör
med anledning av motion Sf332 yrkande 4 ges regeringen till känna.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

13. beträffande patientavgifter för läkarvård m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1987/88: Sf332 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Sjukvårdande behandlingar för ungdomar (morn. 14)

Margo Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”tillstyrka motionen.” bort ha följande lydelse:
Såsom anförs i motion Sf279 medför kroniska sjukdomstillstånd hos barn
och ungdomar stora utgifter för deras familjer eller för dem själva. Likaväl
som ungdomar får fri tandvård t.o.m. det år de fyller 19 år, bör ungdomar
med kroniska sjukdomstillstånd enligt utskottets mening kunna få kostnadsfria
sjukvårdande behandlingar. Regeringen bör därför aktualisera frågan i
förhandlingar med Landstingsförbundet.

dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

14. beträffande sjukvårdande behandlingar för ungdomar

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf279 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

38

16. Rabatteringavp-piller (mom. 17)

Nils Carlshamre (m), Gullan Lindblad (m), Margö Ingvardsson (vpk) och
Sten Andersson i Malmö (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Socialutskottet
har” och slutar med ”motion Sf219.” bort ha följande lydelse:

De regler som gäller för rabattering av p-piller innebär enligt utskottets
mening en orättvisa mot dem som av något skäl är hänvisade till just denna
metod för födelsekontroll. Särskilt gäller detta yngre kvinnor som oftast har
låga inkomster och för vilka den i praktiken kostnadsfria spiralen inte är
något alternativ. Abortfrekvensen bland unga kvinnor har de senaste åren
visat en tendens att åter öka efter flera års nedgång. Det kan inte uteslutas att
ett samband föreligger mellan denna negativa utveckling och de för unga
kvinnor inte obetydliga kostnaderna för p-piller. Utskottet finner därför
förslaget i motion Sf219 om gynnsammare regler för rabattering av p-piller
för kvinnor upp till 20 års ålder väl motiverat. Utskottet tillstyrker motionen.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

17. beträffande rabattering av p-piller
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf219 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Prisnedsättning på kostersättningsmedel (mom. 19)

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet
behandlade” och slutar med ”nyss nämnts.” bort ha följande lydelse:

Som framgår av statens handikappråds rapport (Ds S 1985:6) Kartläggning
av det ekonomiska stödet till handikappade kan ekonomiskt stöd för
kostnader för s.k. specialdestinerade livsmedel utges i olika former. Som
framhålls i rapporten är det svårt för den enskilde att skaffa sig kunskap om
de stödformer som finns, och det blir givetvis mera komplicerat ju fler
stödformer som används för samma syfte. Rapporten överlämnades till
regeringen i oktober 1985, och utskottet har vid tidigare riksmöten avstyrkt
motioner om kostersättningsmedel i avvaktan på rapporten eller dess
beredning. Något förslag i fråga om stödet har emellertid inte lagts fram.

Som anförs i motion Sf203 är kostersättningsmedel ofta den väsentligaste
och ibland den enda medicinen som behövs för att leva ett normalt liv.
Kostnaden för sådana medel kan bli en stor ekonomisk belastning för den
enskilde och hans familj. Utskottet anser med hänsyn till det anförda att en
översyn bör göras om hur ett ekonomiskt stöd för födoämnesallergiker som
har fyllt 16 år lämpligen bör utformas. Det anförda bör med anledning av
motionerna Sf203, Sf209 och Sf255 ges regeringen till känna.

dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

19. beträffande prisnedsättning på kostersättningsmedel
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Sf203, 1987/

SfU 1987/88:22

39

88:Sf209 och 1987/88:Sf255 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

18. Ersättning för glasögon (mom. 22)

Barbro Sandberg och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Motionsyrkanden
om” och slutar med ”och Sf231.” bort ha följande lydelse:

Drygt två miljoner människor i Sverige behöver synhjälpmedel. Behovet
hos de utvecklingsstörda är, enligt vad som nyligen upptäckts, mycket stort.
Kostnaderna för sådana hjälpmedel har ökat kraftigt och innebär en stor
ekonomisk belastning framför allt för många lågavlönade och inte minst i
hushåll där flera familjemedlemmar är i behov av glasögon eller kontaktlinser.
Det är därför enligt utskottets mening viktigt att denna fråga uppmärksammas
och att en genomgripande utredning görs om och i så fall hur -genom den allmänna försäkringen eller genom särskilt bidrag - ett förbättrat
samhällsstöd kan utgå. Utredningen bör också klarlägga kostnaderna både
för en total reform med fria glasögon till ungdomar under 19 år eller till alla
utvecklingsstörda. Detta bör med bifall till motionerna Sf222 och Sf231 ges
regeringen till känna. Härigenom blir också motion Sf224 delvis tillgodosedd.

dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

22. beträffande ersättning för glasögon
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Sf222 och 1987/
88:Sf231 och med anledning av motion 1987/88:Sf224 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. Ersättning för glasögon (mom. 22)

Margö Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Motionsyrkanden
om” och slutar med ”Sf231.” bort ha följande lydelse:

Att ha synfel eller nedsatt synförmåga är ett funktionshinder som kan
drabba alla människor. Ett sådant funktionshinder måste givetvis åtgärdas
för att personen skall kunna fungera. Glasögon och linser är emellertid dyra,
vilket riskerar medföra att många inte har råd att pröva ut nya eller byta ut
gamla glasögon när det behövs. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet
motion Sf224 och att förslag snarast bör framläggas som innebär att
normalkostnaderna för anskaffande av glasögon eller linser inordnas i
sjukförsäkringssystemet. Härigenom blir även motionerna Sf222 och Sf231
tillgodosedda.

dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

22. beträffande ersättning för glasögon
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf224 och med anledning
av motionerna 1987/88:Sf222 och 1987/88:Sf231 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

SfU 1987/88:22

40

20. Besparingar inom sjukpenningförsäkringen (mom. 23) SfU 1987/88:22

Nils Carlshamre, Gullan Lindblad och Sten Andersson i Malmö (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”yrkandena 1 och 2.” bort ha följande lydelse:

De i motion Sf328 föreslagna besparingarna inom sjukpenningförsäkringen
innebär med nuvarande inkomstskatteregler en måttlig försvagning av
den enskildes effektiva försäkringsskydd. Utskottet anser därför att sjukpenningkompensationen
för de första tre månaderna av en sjukperiod per år bör
kunna sänkas till 80 %.

Utskottet tillstyrker således förslaget i motion Sf328 yrkande 1 om sänkt
kompensationsnivå inom sjukförsäkringen. Härigenom tillgodoses också
motion Sf332 yrkande 1 medan yrkande 2 i den motionen avstyrks.
Besparingseffekten bör som vidare anförs i motion Sf328 tillgodoföras
statsbudgeten. Det bör ske genom en omfördelning av avgiftsuttaget.
Regeringen bör lägga fram förslag till lagändringar i enlighet med vad som
anförts i motionen i så god tid att förslaget kan träda i kraft den 1 januari
1989.

dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

23. beträffande besparingar inom sjukpenningförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf328 yrkandena 1 och 3 i
motsvarande delar och med anledning av motion 1987/88:Sf332
yrkande 1 samt med avslag på motion 1987/88:Sf332 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. Besparingar inom sjukpenningförsäkringen (mom. 23)

Barbro Sandberg och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”yrkandena 1 och 2.” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion Sf332 att besparingar i statsbudgeten
bör utformas så att effekterna på varje enskild individ blir så liten som
möjligt och att belastningen sprids ut på många människor. Förslagen i
motion Sf332 om sänkt kompensationsnivå inom sjukpenningförsäkringen
till 80 % under de 30 första dagarna per år och om effektiv insjuknandedag
tillgodoser enligt utskottets uppfattning dessa krav. Om arbetsmarknadens
parter önskar avtala om ytterligare kompensation inom ramen för tillgängligt
löneutrymme bör detta inte belasta den allmänna försäkringen. Den
uppkomna besparingen bör tillföras statsbudgeten.

Utskottet tillstyrker sålunda motion Sf322 yrkandena 1 och 2 och anser att
regeringen bör lägga fram förslag till förändrade regler i sjukpenningförsäkringen
vilka bör träda i kraft den 1 juli 1988.

dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

23. beträffande besparingar inom sjukpenningförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf332 yrkandena 1 och 2

och med avslag på motion 1987/88:Sf328 yrkandena 1 och 3 i
motsvarande delar som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

22. Värdet av naturaförmåner vid sjukpenningberäkning
(mom. 24)

Nils Carlshamre, Gullan Lindblad och Sten Andersson i Malmö (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Riksdagen
har” och slutar med ”motion Sf228.” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det i motion Sf228 påtalade förhållandet att ersättningen
vid sjukdom - i de fall den sjukpenninggrundande inkomsten grundar sig
på naturaförmåner- kan överstiga den förlorade inkomsten är stötande. Det
finns därför anledning att låta utreda vilka åtgärder som kan vidtas för att
hindra den nämnda överkompensationen. Det anförda bör riksdagen med
bifall till motion Sf228 ge regeringen till känna.

dels att moment 24 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

24. beträffande värdet av naturaförmåner vid sjukpenningberäkning
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf228 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

23. Arbetsgivarinträde vid anställning hos flera arbetsgivare
(mom. 26)

Nils Carlshamre, Gullan Lindblad och Sten Andersson i Malmö (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”motion Sf311.” bort ha följande lydelse:

För statligt anställda gäller vid sjukdom att arbetsgivaren uppbär den
anställdes sjukpenning och i stället betalar ut lön till den anställde. Problem
kan dock uppstå på grund av det s.k. arbetsgivarinträdet i de fall arbetstagaren
har såväl statlig som annan anställning. För en sådan arbetstagare som är
helt sjukskriven kan nämligen enligt gällande bestämmelser arbetsgivaren få
tillgodogöra sig sjukpenning för arbetstagarens hela frånvarotid men betalar
inte sjuklön för mer än den tid han eller hon är borta från sin statliga
anställning. Arbetstagaren får således inte någon ersättning för frånvaron i
sin andra anställning. Enligt utskottets uppfattning är det inte rimligt att
arbetstagaren skall behöva begära undantag från arbetsgivarinträdet för att
undgå denna konsekvens, särskilt som undantag inte blir gällande förrän
tidigast en kalendermånad efter anmälan. Reglerna om sjuklön och arbetsgivarinträde
i AST grundas visserligen på överenskommelser mellan arbetsmarknadens
parter, men utskottet anser ändå att riksförsäkringsverket bör
se över frågan och föreslå bestämmelser om utbetalning av sjukpenning så att
den enskilde inte behöver förlora på att samtidigt ha såväl statlig som enskild

SfU 1987/88:22

42

arbetsgivare. Det anförda bör med anledning av motion Sf311 ges regeringen
till känna.

dels att moment 26 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

26. beträffande arbetsgivarinträde vid anställning hos flera arbetsgivare att

riksdagen med anledning av motion 1987/88: Sf311 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

24. Hemmamakeförsäkring(mom. 28)

Karin Israelsson (c), Gullan Lindblad (m), Rune Backlund (c) och Sten
Andersson i Malmö (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Motionsyrkanden
om” och slutar med ”inte påkallat.” bort ha följande lydelse:
Såsom påpekas i motion Sf310 är sjukpenningskyddet för hemarbetande
bristfälligt. Någon möjlighet att bli hemmamakeförsäkrad finns numera inte,
och den som kvarstått i hemmamakeförsäkringen och tar ett förvärvsarbete
förlorar denna försäkring även om förvärvsarbetet senare upphör. Särskilt
hårt drabbar detta den som har fyllt 55 år och som därför inte får ansluta sig
till den frivilliga sjukpenningförsäkringen. Enligt utskottets uppfattning
borde även hemarbetande ha en ekonomisk grundtrygghet inom den
allmänna försäkringen. Regeringen bör därför - såsom anges i motion Sf310
yrkande 1 - låta utreda möjligheten att erbjuda hemarbetande någon form av
grundskydd inom den allmänna försäkringen. Härigenom tillgodoses också i
viss mån motion Sf247 yrkande 2.

Utskottet anser vidare att informationen om den frivilliga sjukpenningförsäkringen
varit otillfredsställande. Detta har medfört att hemarbetande inte
vetat om att de står utanför den allmänna sjukpenningförsäkringen och
därför kunde ha behövt ansluta sig till den frivilliga sjukpenningförsäkringen.
Informationen om den frivilliga försäkringen för hemarbetande bör
därför - såsom anges i motion Sf310 yrkande 2 - intensifieras.

dels att moment 28 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

28. beträffande hemmamakeförsäkring
att riksdagen med bifall till motion 1987/88: Sf310 och med anledning
av motion 1987/88: Sf247 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

25. Egenföretagares sjukpenningförmåner (morn. 29)

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Riksförsäkringsverket
företar” och slutar med ”riksdagens åtgärd.” bort ha följande
lydelse:

Såsom framhålls i motion Sf307 har många småföretagare och speciellt

SfU 1987/88:22

43

lantbrukare ofta låga nettointäkter och därigenom också mycket dålig
täckning för inkomstförlust vid sjukdom. Det finns därför enligt utskottets
mening behov av en frivillig sjukförsäkring för egenföretagare som täcker
inkomstförlusten vid sjukdom. Den nuvarande frivilliga försäkringen borde
därför utökas så att sammanlagd obligatorisk och frivillig sjukpenning kan
utgå med ett belopp motsvarande avtalsenlig lön i resp. yrke. Det lägsta
ersättningsbeloppet med däremot svarande avgift bör bestämmas till ett
belopp motsvarande garantinivån inom föräldraförsäkringen. Vidare bör
förmånen - med däremot svarande avgift - beräknas på en inkomst av högst
7,5 gånger basbeloppet. En översyn bör göras av möjligheterna till en frivillig
sjukförsäkring för egenföretagare i enlighet med det anförda. Det bör
ankomma på regeringen att tillse att denna översyn kommer till stånd.

dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

29. beträffande egenföretagares sjukpenningförmåner
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf307 yrkande 4 och med
anledning av motionerna 1987/88:Sf202 och 1987/88:Sf296 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

26. Sjukvårdsförmåner för utlandsboende pensionärer (mom.
31)

Nils Carlshamre, Gullan Lindblad och Sten Andersson i Malmö (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”Utskottet
behandlade” och slutar med ”motion Sf288.” bort ha följande lydelse:
Såsom framhållits i motion Sf288 har under senare år allt fler dubbelbeskattningsavtal
träffats mellan Sverige och främmande länder, som stadgar
att pensioner intjänade i Sverige också skall beskattas i Sverige oberoende av
bosättning. Svensk inkomstskatt utgår således med full statlig inkomstskatt
samt en till 10 % nedsatt kommunalskatt.

Bosättning utomlands ger emellertid inte svensk pensionär rätt till
sjukvårdsförmåner som gäller för bosatta i Sverige. Enligt utskottets mening
är det inte rimligt att pensionärerna avkrävs skatt utan att erhålla del av de
förmåner skatten skall finansiera. Med hänsyn härtill tillstyrker utskottet
förslag i motionen om att i utlandet bosatta pensionärer, som enligt
dubbelbeskattningsavtal skall erlägga skatt på pensionsinkomster i Sverige,
skall ha rätt till samma sjukvårdsförmåner som pensionärer bosatta i
Sverige.

dels att moment 31 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

31. beträffande sjukvårdsförmåner för utlandsboende pensionärer
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf288 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

SfU 1987/88:22

44

Särskilda yttranden

SfU 1987/88:22

1. Behandling med magnetkamera (mom. 10)

Nils Carlshamre, Gullan Lindblad och Sten Andersson i Malmö (alla m)

anför:

Såsom anförs i motion Sf253 har den s.k. magnetkameran öppnat helt nya
möjligheter för undersökning av en rad olika sjukdomar. Det finns ett antal
magnetkameror vid större sjukhus men ingen hos privatpraktiserande
läkare. Många sådana läkare är intresserade av att skaffa utrustningen men
har inte ansett sig kunna göra det, eftersom riksförsäkringsverket inte velat
införa användandet av kameran i läkarvårdstaxans förteckning över särskilt
krävande undersökningar eller behandlingar som ersätts inom den allmänna
försäkringen. Vi anser att starka skäl talar för att sådana undersökningar bör
tas upp på förteckningen. Med hänvisning till utskottets uttalande om vikten
av att de berörda myndigheterna noga följer utvecklingen på området och
håller förteckningen aktuell avstår vi nu från att reservera oss i frågan.

2. Högkostnadsskyddet (morn. 16)

Margo Ingvardsson (vpk) anför:

Jag instämmer i den i motion Sf273 framförda synpunkten att vissa
livsuppehållande läkemedel även i fortsättningen bör vara kostnadsfria och
inte bara omfattas av reglerna om prisnedsättning för läkemedel. Utskottet
föreslår emellertid att en förutsättningslös utredning skall göras om högkostnadsskyddet
och omfatta även läkemedelsreglerna. Eftersom jag utgår ifrån
att läkemedelsreglerna intill dess utredningen har gjorts lämnas orörda
avstår jag från att nu reservera mig för ett villkorslöst bibehållande av
kostnadsfriheten för dessa läkemedel.

3. Psoriasissjukas problem (mom. 18)

Barbro Sandberg och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anför:

Som påtalas i motion Sf275 medför sjukdomen psoriasis betydande ekonomiska
påfrestningar förden drabbade. Utskottet har tidigare förutsatt att den
utredare som regeringen tillkallat för att kartlägga och analysera situationen
på hjälpmedelsområdet för handikappade m.m. skulle komma att beröra
också de psoriasissjukas problem. Utskottet har också i sitt nyligen avlämnade
betänkande 1987/88:18 konstaterat att många handikappade, såsom
diabetiker och psoriatiker, har stora merutgifter för sitt handikapp och
tillstyrkt motionsyrkanden om en utredning i syfte att snarast framlägga
förslag om en ytterligare lägre nivå inom handikappersättningen. Frågan kan
också komma att beröras vid den översyn av högkostnadsskyddet som
utskottet ovan förordat. Med hänsyn till det anförda anser vi att syftet med
motion Sf275 i huvudsak tillgodoses och avstår från att nu reservera oss i
frågan.

4. Prisnedsättningpå kostersättningsmedel (mom. 19)

Barbro Sandberg och Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) anför:

Såsom anförs i motion Sf255 kan sjukdomen phenylketonuri (PKU) medföra
höga kostnader för s.k. specialdestinerade livsmedel för den som drabbats av
sjukdomen. Mycket talar därför för att ungdomar som på grund av
sjukdomen behöver fortsatt specialdiet även efter fyllda 16 år bör kunna få
fortsatt prisnedsättning på livsmedlen. Eftersom utskottet i sitt betänkande
1987/88:19 uttalat sig för en utredning om en ytterligare nivå inom
handikappersättningen och i detta betänkande för en översyn av högkostnadsskyddet,
vilka båda kan ha betydelse för frågan, avstår vi emellertid från
att nu reservera oss.

SfU 1987/88:22

46

SfU 1987/88:22

Bilaga

Lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader,
m.m.

Härigenom föreskrivs att 3 och 7 §§ lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m.m. skall ha följande lydelse.

I propositionen framlagt
Förslag till

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §'

I andra fall än som avses i 2 § skall
det fastställda priset för samtidigt på
grund av sjukdom förskrivna och inköpta
läkemedel sättas ned med
hela det belopp som överstiger 60
kronor. Om en förskrivning är avsedd
att expedieras mer än en gång,
gäller nedsättningen köpesumman
vid varje avsett expeditionstillfälle.
Vid beräkning av prisnedsättningen
beaktas inte den avgift som kan ha
uttagits för expedition av telefonförskrivna
läkemedel.

I andra fall än som avses i 2 § skall
det fastställda priset för samtidigt på
grund av sjukdom förskrivna och inköpta
läkemedel sättas ned med
hela det belopp som överstiger 65
kronor. Om en förskrivning är avsedd
att expedieras mer än en gång,
gäller nedsättningen köpesumman
vid varje avsett expeditionstillfälle.
Vid beräkning av prisnedsättningen
beaktas inte den avgift som kan ha
uttagits för expedition av telefonförskrivna
läkemedel.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas även när skyddsläkemedel i annat
fall än som avses i 2 § andra stycket förskrivs till havande eller ammande
kvinna eller till barn.

Från prisnedsättning enligt denna paragraf kan regeringen undanta ett
visst läkemedel eller en viss grupp av läkemedel som avses i första stycket.

7 §2

Visar någon att han i den omfattning som anges i andra stycket har köpt
prisnedsatta eller andra läkemedel som avses i 3 § eller har erlagt patientavgift
för läkarvård eller annan sjukvårdande behandling som avses i 2 kap. 2
och 5 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring eller för motsvarande vård
eller behandling som erhållits inom företagshälsovård, för vilken bidrag lämnas
efter beslut av yrkesinspektionen, är han befriad från att därefter betala
för utskrivna läkemedel. Befrielsen gäller under den tid som återstår av ett
år, räknat från det första vårdtillfället, behandlingstillfället eller läkemedelsinköpet.

För kostnadsbefrielse enligt första
stycket fordras att prisnedsatta läkemedel
har inköpts eller patientavgifter
för läkarbesök erlagts vid sammanlagt
minst 15 tillfällen. Med ett
sådant tillfälle likställs dels ett köp
av läkemedel som avses i 3 § för ett
belopp som överstiger 30 men inte

För kostnadsbefrielse enligt första
stycket fordras att prisnedsatta läkemedel
har inköpts eller patientavgifter
för läkarbesök erlagts vid sammanlagt
minst 15 tillfällen. Med ett
sådant tillfälle likställs dels ett köp
av läkemedel som avses i 3 § för ett
belopp som överstiger 30 men inte

1 Senaste lydelse 1987:267.

2 Senaste lydelse 1987:267.

47

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

60 kronor, dels två tillfällen då pati- 65 kronor, dels två tillfällen då patientavgift
har erlagts för besök för entavgift har erlagts för besök för

sjukvårdande behandlingar eller för sjukvårdande behandlingar eller för

telefonrådfrågningar som har skett telefonrådfrågningar som har skett

hos läkare eller privatpraktiserande hos läkare eller privatpraktiserande

sjukgymnast. sjukgymnast.

Har en förälder eller föräldrar gemensamt flera barn under 16 år i sin vård,
får barnen gemensamt kostnadsbefrielse när antalet vårdtillfällen, behandlingstillfällen
och läkemedelsinköp för barnen sammanlagt uppgår till vad
som sägs i andra stycket.

Kostnadsbefrielse gäller under den tid som avses i första stycket även för
barn som under denna tid fyller 16 år.

Med förälder avses även fosterförälder. Som förälder räknas även den
med vilken en förälder stadigvarande sammanbor och som är eller har varit
gift eller har eller har haft barn med föräldern.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

SfU 1987/88:22

Bilaga

48

Innehållsförteckning SfU 1987/88:22

Propositionen 1

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1987/88 1

Utskottet 7

Inledning 7

Sjukvårdsersättning 7

Läkarförsörjningm.m 12

Patientavgifter 14

Läkemedelsförmåner m.m 15

Hjälpmedel 19

Sjukpenningförsäkringen 21

Allmänt om sjukpenning 21

Kompensationsnivån inom sjukpenningförsäkringen m.m. 21

Arbetsgivarinträde 22

Sjukpenning vid arbetsmarknadskonflikter 24

Hemarbetandes och egenföretagares sjukpenningskydd ... 25

Sjukpenningfrågor i samband med rehabilitering 26

Sjukvårdsförmåner för utlandsboende pensionärer 28

Anslagsberäkningen 28

Hemställan 28

Reservationer

1. Avskaffande av gällande system för ersättning från den allmänna
försäkringen för sjukvård m.m. (m, fp) 31

2. Finansiering av sjukvården m.m. (m) 31

3. Finansiering av sjukvården m.m. (fp) 32

4. Rekrytering till psykoanalytisk utbildning (m, fp) 33

5. Privatpraktiserande psykologers anslutning till sjukförsäkringen

(m) 33

6.

7. Relationerna mellan sjukförsäkringen och sjukvården (fp) 34

8. Relationerna mellan sjukförsäkringen och sjukvården (c) 35

9. Dets.k. avgiftsfria året (c, vpk) 35

10. Åtgärder för en förbättrad läkarförsörjning (m) 36

11. Skillnader i läkartaxan för läkare i och utanför läkarhus (fp, c) .... 36

12. Taxan för sjukvårdande behandling (m, fp) 37

13. Remisstvånget försjukgymnastisk behandling (m) 37

14. Patientavgifter för läkarvård m.m. (fp) 38

15. Sjukvårdande behandlingar för ungdomar (vpk) 38

16. Rabattering av p-piller (m, vpk) 39

17. Prisnedsättning på kostersättningsmedel (c) 39

18. Ersättning för glasögon (fp) 40

19. Ersättning för glasögon (vpk) 40

20. Besparingar inom sjukpenningförsäkringen (m) 41

21. Besparingar inom sjukpenningförsäkringen (fp) 41

22. Värdet av naturaförmåner vid sjukpenningberäkning (m) 42

23. Arbetsgivarinträde vid anställning hos flera arbetsgivare (m) .... 42

24. Hemmamakeförsäkring(m,c) 43

49

25. Egenföretagares sjukpenningförmåner (c) 43 SfU 1987/88:22

26. Sjukvårdsförmåner för utlandsboende pensionärer (m) 44

Särskilda yttranden

1. Behandling med magnetkamera (m) 45

2. Högkostnadsskyddet (vpk) 45

3. Psoriasissjukas problem (fp) 45

4. Prisnedsättning på kostersättningsmedel (fp) 46

Bilaga Lagförslag 47

50