Socialförsäkringsutskottets
betänkande
1987/88:17

om bistånd åt asylsökande, m.m.

Propositionen

Regeringen (arbetsmarknadsdepartementet) har i proposition 1987/88:80
föreslagit riksdagen att anta de av lagrådet granskade förslagen till

1. lag om bistånd åt asylsökande m.fl.,

2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

3. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

Lagförslagen återfinns som bilaga 1 till betänkandet.

Motioner väckta med anledning av propositionen

1987/88:Sfl4 av Nils Carlshamre m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om en ändring i socialtjänstlagen för att få
överensstämmelse med lagen om bistånd åt asylsökande m.fl. i enlighet med
vad i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det särskilda
bidraget bör ges en generös tillämpning,

3. att riksdagen beslutar att 2 § p. 4 i den föreslagna lagen om bistånd åt
asylsökande m.fl. får följande lydelse: vistas i en kommun, som den
asylsökande har familjeanknytning till eller har andra särskilda skäl att vistas i,

4. att riksdagen beslutar att den föreslagna nya lagen jämte lagändringarna
skall träda i kraft den 1 juli 1988.

1987/88:Sfi5 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en generös tillämpning av 2 § 4, lagförslaget,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillämpningen av det särskilda bidraget,

3. att riksdagen beslutar om sådan rättslig reglering av undantag för
asylsökande i socialtjänstlagen varom uttalande görs i propositionen,

4. att riksdagen beslutar om sådan tidpunkt för ikraftträdande av nu
aktuellt lagförslag som gör samordning möjlig med andra lagändringar
rörande asylärenden som föreläggs riksdagen under vårsessionen 1988.

Socialutskottet har yttrat sig över propositionen och motionerna 1987/

88:Sfl4 yrkande 1 och 1987/88:Sfl5 yrkande 3. Socialutskottets yttrande,

SoU 1987/88:4 y, återfinns som bilaga 2 till betänkandet.

SfU

1987/88:17

1 Riksdagen 1987188.11 sami. Nr 17

Utskottet

SfU 1987/88:17

Inledning

De riktlinjer för att ta emot asylsökande och flyktingar i Sverige som infördes
den 1 januari 1985 (prop. 1983/84:124, SfU 27, rskr. 295) och som i vissa delar
ändrats fr.o.m. den 1 januari 1986 (prop. 1985/86:25, SfU 7, rskr. 73) bygger
på samverkan mellan staten, kommunerna och de berörda utlänningarna.

Enligt riktlinjerna har statens invandrarverk (SIV) det statliga ansvaret för
överföring och mottagning av flyktingar i Sverige. SIV driver förläggningar
och skall träffa överenskommelser med kommuner om att ta emot asylsökande
och flyktingar mot statlig ersättning.

Utlänningar som söker asyl i samband med inresan i Sverige skall normalt
tas emot i en statlig utredningsförläggning medan polisen utreder asylärendet.
Därefter skall de anvisas bostad i en kommun som SIV har träffat
överenskommelse med.

Även utlänningar som inte söker asyl i direkt anslutning till inresan utan
först efter en tids vistelse i landet bör enligt de fr.o.m. år 1986 gällande
riktlinjerna i ökad utsträckning inkvarteras på utredningsförläggning under
den tid som polisutredningen i asylärendet genomförs, om de inte har någon
egen bostad eller nära familjeanknytning i vistelsekommunen. I de fall
asylärendena utreds av polismyndigheten i den kommun där den asylsökande
lämnat in sin ansökan svarar kommunen för inkvartering och socialt stöd
under väntetiden.

Den första inkvarteringen på förläggning syftar bl. a. till att polisens
utredningar av asylärenden skall kunna genomföras snabbt och effektivt.

När polisens asylutredning och övriga åtgärder är genomförda skall den
asylsökande så snart som möjligt placeras ut i en kommun som har planerat
ett mottagande.

Bistånd under vistelse på förläggning utges enligt SIV:s interna förläggningsföreskrifter.
Enligt dessa skall principerna för biståndsgivningen följa
6 § socialtjänstlagen (1980:620). SIV beslutar om vilket ekonomiskt och
annat stöd som skall utgå. Oavsett den enskildes ekonomiska tillgångar
tillhandahålls möblerad bostad och eventuell utrustning för matlagning. I
övrigt behovsprövas biståndet. Ett dagbidrag lämnas för mat och andra
levnadskostnader. Därutöver kan vid behov bidrag lämnas för komplettering
av basutrustning av kläder och skor samt extra bidrag för t.ex. spädbarnsutrustning
och glasögon.

En asylsökande som är inkvarterad i en kommun får hjälp till sitt uppehälle
i form av socialbidrag. Detta utgår enligt samma normer som för andra
kommuninnevånare och är individuellt behovsprövat. Nivån på socialbidraget
skall enligt 6 § socialtjänstlagen vara sådan att den enskilde uppnår en
skälig levnadsnivå. Bedömningen av vad som är en skälig levnadsnivå
ankommer i första hand på kommunerna själva, men de flesta kommuner
tillämpar s.k. bruttonorm. Den beräknade normen innefattar olika kostnadsposter
och anges till viss procent av basbeloppet beroende på om den
biståndsberättigade är ensamstående eller samboende. Normen för barn

varierar beroende på barnets ålder. Bostadskostnader ligger utanför nor- 2

men. Asylsökande inkvarteras i en del kommuner i basmöblerade genomgångslägenheter
i väntan på beslut i asylärendet.

Socialbidrag lämnas - förutom till uppehälle, bostad och hemutrustning -vid behov också till annat som t.ex. medicin, glasögon och akut tandvård.

Kommunernas kostnader för ekonomisk hjälp till utlänningar som väntar
på beslut i fråga om uppehållstillstånd och flyktingar ersätts av staten enligt
förordningen (1984:683) om statlig ersättning för mottagande av flyktingar
och vissa andra utlänningar. Utöver den statliga ersättningen för de faktiska
kostnaderna för bostad och uppehälle får kommunerna också ett schablonberäknat
bidrag för varje asylsökande eller flykting man tar emot. Schablonbidraget
är avsett att täcka övriga kommunala kostnader för att ta emot
asylsökande och flyktingar. Vidare lämnas ersättning till sjukvårdshuvudmännen
för sjukvårdskostnader.

Regeringen tillsatte i februari 1987 två utredningar med uppdrag att utreda
bl.a. möjligheten att förkorta handläggningstiderna i asylärenden. En av
utredningarna (A 1987:01) hade i uppdrag att göra en i första hand teknisk
översyn av utlänningslagen och har i januari 1988 överlämnat sitt betänkande
(SOU 1988:1) Översyn av utlänningslagen. Den andra utredningen, asylärendeutredningen
, skulle se över organisation och rutiner för handläggningen
av asylärenden. Utredningen lämnade i juni 1987 en delrapport (Ds A
1987:3) Kortare väntetider i asylärenden med bl.a. principförslag till en ny
organisation för handläggning av asylärenden och mottagande av asylsökande.
Asylärendeutredningen har vidare i januari 1988 överlämnat sitt
slutbetänkande (SOU 1988:2) Kortare väntan, som innehåller mera detaljerade
förslag med utgångspunkt i principförslagen.

Asylärendeutredningen föreslår bl.a. att asylutredningarna i så stor
utsträckning som möjligt koncentreras till utredningsslussar, där de asylsökande
skall vistas till dess utredningen är genomförd. Huvudregeln bör enligt
utredningsförslaget därför vara att en utlänning som tillåts resa in i Sverige
för att få en ansökan om asyl prövad skall bege sig till en utredningssluss för
att där genomgå ett fullständigt asylförhör och att undantag bör göras bara i
sådana fall då man av humanitära, medicinska, familjesociala eller andra
särskilda skäl inte rimligen kan begära att den asylsökande skall bege sig till
en utredningssluss för utredning. När utredningen är slutförd skall den
asylsökande å andra sidan utan dröjsmål lämna slussen.

De nämnda betänkandena bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Propositionens förslag

I propositionen föreslås ett nytt system för bistånd till asylsökande och andra
utlänningar som söker uppehållstillstånd här i landet och vistas här under den
tid ansökan prövas.

Rätten till bistånd för asylsökande föreslås bli beroende av att den
asylsökande vistas antingen på en statlig förläggning för asylsökande eller i en
kommun där hon eller han har anvisats plats av SIV. Även asylsökande som
har stark familjeanknytning till en annan kommun eller som har andra
synnerliga skäl att vistas där skall ha rätt till stöd enligt lagen. Bistånd skall

SfU 1987/88:17

kunna ges också om en asylsökande vistas tillfälligt i en kommun medan hon
eller han väntar på att anvisas plats på en förläggning eller i en annan
kommun. Även andra utlänningar som har sökt uppehållstillstånd efter
inresan och av särskilda skäl får vänta här i landet på beslut - i huvudsak nära
anhöriga till personer som redan är bosatta här - skall omfattas av lagen.

Som skäl för det nya systemet anges bl.a. att insatserna för de asylsökande
under utredningstiden behöver kunna planeras och styras. Vidare bör
reglerna om bistånd vara enhetliga och nivån densamma oavsett om den
asylsökande vistas på förläggning eller i en kommun. Som ett starkt motiv
nämns också önskan att koncentrera polisens asylutredningar till några få
stora utredningsslussar i syfte att åstadkomma kortare handläggningstider.
Även bristen på bostäder på vissa håll och strävandena att motverka en
alltför stor koncentration av asylsökande till storstäderna motiverar enligt
propositionen att reglerna för bistånd åt asylsökande knyts till att de under
väntetiden vistas på en plats där det finns resurser och möjligheter att planera
mottagandet för dem.

I fråga om placering av asylsökande på en förläggning eller i en kommun
anförs i propositionen (s. 21) att en asylsökande som har sin make eller maka
eller någon annan mycket nära anhörig redan bosatt i en kommun som regel
bör tas emot i denna kommun under väntetiden och ha rätt att få bistånd där,
även om själva utredningen om uppehållstillstånd görs på en utredningssluss.
Även i övrigt bör vissa undantag enligt propositionen kunna göras från
huvudregeln att en asylsökande skall vara inkvarterad på en förläggning
under asylutredningen för att bistånd skall ges. Det gäller t.ex. personer som
av medicinska skäl bör tas om hand på annat håll. Vidare bör som regel alla
asylsökande - om de så önskar - placeras där det finns landsmän som de kan
kommunicera med. Om placeringen sker efter dessa riktlinjer, är det enligt
propositionen rimligt att rätten till fortsatt ekonomisk hjälp är knuten till den
förläggning eller kommun där man har anvisats bostad under väntetiden.
Undantagsvis bör asylsökande som anvisats plats på en förläggning eller i en
viss kommun enligt propositionen kunna beviljas bistånd även i en annan
kommun.

I specialmotiveringen (s. 39) anges att undantag från huvudregeln bör
kunna göras för asylsökande som har nära anhöriga redan bosatta i en
kommun. Med nära anhörig avses i första hand make/maka, barn eller
föräldrar. I vissa fall kan även syskon höra hit. Även i övrigt bör vissa
undantag kunna göras från huvudregeln, om den asylsökande har synnerliga
skäl att vistas i en viss kommun. I propositionen betonas dock att regeln är
avsedd att tillämpas restriktivt.

Biståndet enligt det nya stödsystemet skall kunna lämnas i form av
kostnadsfri bostad, dagbidrag och särskilt bidrag. Bostadsstödet skall i
princip utgöras av logi i en statlig förläggning eller, om en plats har anvisats i
en kommun, i en genomgångsbostad i kommunen. Om det saknas sådana
bostäder eller om det annars finns synnerliga skäl, skall stöd kunna ges också
för annat boende. Den som behöver det skall ha rätt till ekonomiskt bistånd
till sin dagliga livsföring i form av dagbidrag. Dagbidraget avses tillförsäkra
den asylsökande en skälig levnadsnivå och vara kopplat till basbeloppet.
Utöver kostnadsfri bostad och dagbidrag kan den asylsökande ha rätt till

SfU 1987/88:17

bidrag för vissa särskilda behov, om hon eller han saknar egna medel. Sådant
bidrag skall dock lämnas endast om det bedöms vara nödvändigt för
utlänningens livsföring eller för att utreda ärendet om uppehållstillstånd.

Såväl dagbidraget som det särskilda bidraget avses kunna schabloniseras i
hög grad.

Rätten till bistånd skall upphöra då frågan om uppehållstillstånd har
avgjorts slutligt. Utlänningen skall dock ha rätt till bistånd under den tid som
erfordras för att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning. Rätten till
bistånd skall alltid upphöra när utlänningen lämnar landet.

Statlig ersättning skall utgå till kommunerna för bistånd enligt den nya
lagen, däremot inte för vad kommunerna kan ha gett ut i socialbidrag till
asylsökande och andra utlänningar som söker uppehållstillstånd.

Beslut i biståndsfrågan skall enligt förslaget fattas av SIV, då utlänningen
vistas på en förläggning, annars av socialnämnden i vistelsekommunen.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 maj 1988. Som skäl anges att det
nya stödsystemet bör införas så snart som möjligt eftersom det är viktigt att
snarast förbättra möjligheterna att uppnå målen för flyktingpolitiken. För
detta krävs ett planerat mottagande av asylsökande.

Motionerna

Nils Carlshamre m.fl. betonar i motion Sfl4 det yttersta ansvar som en
kommun enligt socialtjänstlagen har för varje människa som vistas i
kommunen och begär i yrkande 1 att det i socialtjänstlagen skall anges att
annan form av bistånd kan förekomma och att den nu föreslagna formen av
bistånd ges en annan benämning. Motionärerna anser vidare att det måste
finnas större flexibilitet i det nya systemet och begär i yrkande 3 att
undantaget från kravet på att en asylsökande skall vistas på statlig förläggning
eller i en anvisad kommun för att ha rätt till bistånd skall mildras till att
avse familjeanknytning eller andra särskilda skäl. Vad avser det särskilda
bidraget anser motionärerna att reglerna bör kunna tillämpas relativt
generöst och att schabloniseringen inte får gå för långt, och de begär i
yrkande 2 ett tillkännagivande härom. Motionärerna begär slutligen i
yrkande 4 att ikraftträdandet skall uppskjutas till den 1 juli 1988 med hänsyn
till riksdagens ärendebehandling och behovet av grundlighet i den lagstiftande
statsmaktens överväganden.

Kenth Skårvik m.fl. begär i motion Sfl5 yrkande 3 också att en klarare
rättslig reglering görs av förhållandet mellan socialtjänstlagen och den nya
lagen såvitt avser asylsökandes m.fl. rätt till bistånd. Motionärerna, som
framhåller sambandet mellan handläggningstidernas längd och tillämpningen
av undantagsregeln, anser också att en så restriktiv tillämpning av regeln
om undantag från kravet på vistelse på förläggning eller i en anvisad kommun
för rätt till bistånd som anges i propositionen inte är acceptabel. Enligt
motionärerna kan det finnas fall där det är bra både för den asylsökande och
för en väl fungerande mottagning om den asylsökande kan bo hos en släkting
eller annan närstående person. Undantag bör därför enligt motionärerna
medges om det bedöms rimligt och regeln bör tillämpas med generositet och
förnuft. Motionärerna begär i yrkande 1 ett tillkännagivande härom. Även i

SfU 1987/88:17

fråga om det särskilda bidraget framhåller motionärerna vikten av en generös
tillämpning av regeln och sambandet mellan handläggningstidernas längd
och regeltillämpningen, och de begär i yrkande 2 ett tillkännagivande härom.
I motionen kritiseras vidare att propositionens förslag till stor del utgår från
förslag som skisserats i de två nyligen presenterade betänkandena i hithörande
frågor som ännu inte förelagts riksdagen. Motionärerna, som framhåller
behovet av information och utbildning för berörd personal, anser att det hade
varit en fördel för helhetsbedömningen om riksdagen i ett sammanhang hade
kunnat ta ställning till samtliga förslag om förändringar i asylförfarandet och i
mottagningssystemet. De begär därför i yrkande 4 en sådan tidpunkt för
ikraftträdandet att samordning blir möjlig med andra förslag rörande
asylärenden som föreläggs riksdagen under våren 1988.

Utskottets bedömning

Utskottet vill inledningsvis understryka vad som i propositionen anförs
(s. 15) om behovet av att insatserna under utredningstiden för ett asylärende
kan planeras och styras och den betydelse detta har för att målen för
flyktingpolitiken skall kunna uppfyllas. Utskottet vill också understryka
vikten av att handläggningstiderna i asylärenden och därmed väntetiderna
för de asylsökande förkortas. De i propositionen framlagda förslagen är
enligt utskottets uppfattning ett viktigt led i detta arbete.

Socialförsäkringsutskottet har berett socialutskottet tillfälle att yttra sig över
propositionen och motionerna Sfl4 yrkande 1 och Sf 15 yrkande 3. Socialutskottet,
vars yttrande SoU 1987/88:4 y finns intaget i bilaga 2 till betänkandet,
har sammanfattningsvis ingen erinran mot lagförslaget såvitt avser förhållandet
mellan socialtjänstlagen och den föreslagna lagen men anser det
angeläget att riksdagen slår fast att lagen om bistånd åt asylsökande m. fl. inte
innebär någon begränsning av socialtjänstlagens tillämpningsområde.

Socialförsäkringsutskottet konstaterar att enligt 2 § socialtjänstlagen varje
kommun svarar för socialtjänsten inom sitt område och att kommunen enligt
3 § samma lag har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får
det stöd och den hjälp som de behöver. Detta ansvar innebär ingen
inskränkning i det ansvar som vilar på andra huvudmän. I 6 § socialtjänstlagen
föreskrivs att den enskilde har rätt till bistånd av socialnämnden för sin
försörjning och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på
annat sätt. Genom biståndet skall den enskilde tillförsäkras en skälig
levnadsnivå

Det nya stödsystemet för asylsökande är av generell natur och kan därför,
såsom uttalas i propositionen (s. 27 f.), närmast jämföras med trygghetsanordningarna
på det socialpolitiska området. Utskottet delar den i propositionen
(s. 37) uttalade uppfattningen att det genom att ett speciellt stöd införs
för dem som söker uppehållstillstånd i Sverige blir tydligt att de i princip inte
har rätt till bistånd enligt socialtjänstlagen och att detta följer utan någon
ändring i den lagen. Det yttersta ansvar en kommun genom socialtjänstlagen
har för dem som vistas i kommunen inskränks emellertid enligt utskottets
uppfattning inte genom den föreslagna lagen. Utskottet anser vidare att

SfU 1987/88:17

någon erinran inte heller kan riktas mot att beteckningen bistånd används
även i den nya lagen.

Som anges både i propositionen och i socialutskottets yttrande kan
problem antas komma att uppstå främst i de fall en asylsökande anvisats plats
på en förläggning eller i en viss kommun men hellre vill bo i en annan
kommun. Frågan blir då om den asylsökande skall anses omfattas av
undantagsregeln om rätt till bistånd enligt den nya lagen vid vistelse i den
andra kommunen på grund av stark familjeanknytning eller av andra
synnerliga skäl. I propositionen hänvisas (s. 12 och 39) till ett avgörande av
regeringsrätten rörande en kommuns skyldighet att utge socialbidrag (RÅ
1987 ref 12).

I målet var fråga om en asylsökandes behov av bistånd enligt 6 §
socialtjänstlagen kunde anses tillgodosett genom att plats tillhandahölls
honom på en statlig utredningsförläggning. Den asylsökande, som var 20 år
gammal och troende sikh, ville bo hos sin syster i Sundbyberg, där han också
kunde utöva sin religion. Sedan han sökt asyl hänvisades han emellertid till
en förläggning i Nybro. Den asylsökande lät sig inte nöja med detta utan
ansökte om bistånd från socialnämnden i Sundbyberg. - Regeringsrätten
hänvisade i sin dom till uttalanden i prop. 1983/84:124 om statliga förläggningar
för mottagande av flyktingar och asylsökande och anförde att en
asylsökandes behov i regel fick anses tillgodosett, i den mening som avses i 6 §
socialtjänstlagen, genom att plats tillhandahölls honom i en utredningsförläggning
men att i linje med vad som angivits i propositionen undantag från
denna regel måste göras för fall där särskilda omständigheter föranledde det.
I det aktuella fallet ansåg regeringsrätten att familjeanknytningen till den
äldre systern och hennes man med hänsyn till den asylsökandes ungdom
framstod som ett så värdefullt stöd under den tid som frågan om uppehållstillstånd
prövades att den borde ha beaktats. En placering i en avlägsen
förläggning som den i Nybro kunde vidare enligt regeringsrätten inte
tillgodose hans särskilda behov. I det förevarande fallet ansåg således
regeringsrätten att vistelsekommunen bort utge socialbidrag.

I propositionen (s. 39) anges att undantag från huvudregeln att bistånd
endast skall lämnas till den som vistas på en förläggning eller i en anvisad
kommun bör kunna göras för asylsökande som har nära anhöriga redan
bosatta i en kommun. Med nära anhörig avses i första hand make/maka, barn
eller föräldrar men i vissa fall kan även syskon höra hit (jfr det refererade
rättsfallet). Även i övrigt bör vissa undantag kunna göras från huvudregeln,
om den asylsökande har synnerliga skäl att vistas i en viss kommun. Enligt
utskottets uppfattning skiljer sig reglerna om rätt till bistånd enligt den
föreslagna lagen inte nämnvärt från vad som i enlighet med det refererade
rättsfallet gällt för en asylsökandes rätt till socialbidrag i en kommun, som
hon eller han vistats i, trots att plats anvisats på förläggning eller i annan
kommun. Mot denna bakgrund och med hänsyn till de riktlinjer som enligt
propositionen bör gälla för placeringen av asylsökande anser utskottet att de
angivna förutsättningarna för rätt till bistånd helt kan godtas. Utskottet vill
dock i sammanhanget betona att rimliga handläggningstider inte bara är ett
motiv för lagens införande utan också till viss del en förutsättning för att lagen
skall kunna tillämpas på avsett sätt.

I fråga om det särskilda bidraget anges i propositionen att det kan avse

SfU 1987/88:17

t.ex. vinterkläder eller glasögon. Andra exempel som nämns är kosttillskott,
medicin, akut tandvård, handikapputrustning, spädbarnsutrustning och
andra för en dräglig livsföring nödvändiga hjälpmedel. Särskilt bidrag skall
även kunna utgå för kostnader för nödvändiga resor som den asylsökande gör
i samband med besök hos sitt offentliga biträde, om biträdet har sitt kontor
på annan ort. Enligt utskottets mening synes denna exemplifiering innebära
att det särskilda bidraget kommer att utges i erforderlig omfattning.

Avslutningsvis konstaterar utskottet att någon proposition med anledning
av översynen av utlänningslagen och asylärendeutredningens betänkande
inte kan förväntas under våren 1988. Utskottet instämmer dock i vad som i
propositionen anförts om behovet av ett snabbt genomförande av lagen om
bistånd åt asylsökande m.fl.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till propositionen och avstyrker
bifall till motionerna Sfl4 och Sfl5.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:80 och med avslag
på motionerna 1987/88:Sfl4 och 1987/88:Sfl5 antar de i propositionen
framlagda förslagen till

1. lag om bistånd åt asylsökande m.fl.,

2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

3. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

Stockholm den 15 mars 1988
På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Nils Carlshamre (m), Börje Nilsson (s), Ralf
Lindström (s), Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik
(s), Nils-Olof Gustafsson (s), Siri Häggmark (m), Ingegerd Elm (s), Rune
Backlund (c), Margo Ingvardsson (vpk), Barbro Sandberg (fp), Barbro
Nilsson i Visby (m) och Maud Björnemalm (s).

SfU 1987/88:17

1 Förslag till
Lag om bistånd åt asylsökande m. fl.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 § I denna lag ges bestämmelser om rätt till bistånd åt en utlänning som
söker uppehållstillstånd här i landet och som vistas här under den tid
ansökan prövas.

Rätt till bistånd

2 § Bistånd lämnas till en utlänning som med stöd av 3, 5 eller 6 §
utlänningslagen (1980:376) söker uppehållstillstånd (asylsökande), om den
asylsökande

1. vistas på en statlig förläggning för asylsökande,

2. vistas i en kommun som har träffat överenskommelse med statens
invandrarverk om att ta emot asylsökande och där den asylsökande har
anvisats plats av invandrarverket,

3. tillfälligt vistas i en kommun i avvaktan på att anvisas plats på en
förläggning eller i en annan kommun, eller

4. vistas i en kommun som den asylsökande har stark familjeanknytning
till eller har andra synnerliga skäl att vistas i.

Rätt till bistånd enligt första stycket har också den asylsökandes medföljande
barn under 16 år.

3 § Bistånd lämnas till andra utlänningar som söker uppehållstillstånd i
Sverige och som av särskilda skäl får vistas här medan ansökan prövas.
Även deras medföljande barn under 16 år har rätt till bistånd. Bistånd
lämnas dock inte, om ansökan avser endast en förlängning av ett tidigare
tillstånd på i övrigt oförändrade villkor.

4 § För utlänningar som vistas på en statlig förläggning skall biståndet
beslutas och lämnas av invandrarverket. För andra utlänningar skall biståndet
beslutas och lämnas av socialnämnden i den kommun där han eller
hon vistas.

5 § Rätten till bistånd upphör

1. om utlänningen, innan beslut har meddelats i frågan om uppehållstillstånd,
inte längre vistas så som sägs i 2 §,

2. när uppehållstillstånd ges,

3. när en ansökan om uppehållstillstånd har avslagits och ett beslut om
avvisning eller utvisning skall verkställas; dock kvarstår rätten till bistånd
även för den tid som skäligen behövs för verkställigheten, eller

4. när utlänningen lämnar landet.

6 § Den som håller sig undan så att ett beslut om avvisning eller utvisning
inte kan verkställas har inte rätt till bistånd.

Förmåner

7 § Bistånd enligt denna lag lämnas i form av kostnadsfri bostad, dagbidrag
eller särskilt bidrag.

SfU 1987/88:17

Bilaga 1

8 § En asylsökande som har fått plats på en statlig förläggning har rätt att
få tillfälligt logi där. Om den asylsökande har anvisats plats i en kommun,
har han eller hon rätt till tillfälligt logi i en genomgångsbostad i kommunen.
Om det finns synnerliga skäl, har den asylsökande rätt till annat tillfälligt
logi.

Den som har rätt till bistånd enligt 3 § har rätt att få tillfälligt logi, om han
eller hon behöver det.

9 § I den mån en utlänning som avses i 2 eller 3 § behöver det, har han
eller hon rätt till bistånd för sin dagliga livsföring som tillförsäkrar honom
eller henne en skälig levnadsnivå (dagbidrag).

10 § Utöver kostnadsfri bostad och dagbidrag har utlänningen rätt till
bistånd för särskilda behov (särskilt bidrag). Sådant bidrag skall lämnas
endast om det är nödvändigt för utlänningens livsföring.

Särskilt bidrag kan också lämnas för att täcka utlänningens kostnader för
resor i vissa fall.

11 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer
grunder för de belopp som dagbidrag och särskilda bidrag utgår med.

Statlig ersättning

12 § En kommun som har lämnat bistånd enligt denna lag har rätt till
ersättning från staten för biståndet.

Rätt att föra talan

13 § Barn som har fyllt 16 år har rätt att själva föra sin talan i mål eller
ärenden enligt denna lag.

Delgivning

14 § I mål eller ärenden enligt denna lag får delgivning inte ske med
tillämpning av 12 eller 15 § delgivningslagen (1970:428). I mål vid förvaltningsdomstol
får dock delgivning ske enligt 15 § första stycket samma lag,
om utlänningen har lämnat landet.

Överklagande av beslut

15 § Invandrarverkets eller socialnämndens beslut får överklagas hos
länsrätten.

Invandrarverkets beslut överklagas hos länsrätten i det län där utlänningen
vistades på förläggning när beslutet fattades.

Beslut som meddelats enligt denna lag får överklagas endast av den
enskilde.

Beslut i fråga om bistånd enligt denna lag gäller omedelbart.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1988.

SfU 1987/88:17

Bilaga 1

2 Förslag till
Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100)1 skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 kap.

4 §2

Sekretess gäller inom socialtjänsten för uppgift om enskilds personliga
förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den
enskilde eller någon honom närstående lider men. Sekretessen gäller dock
inte beslut om omhändertagande eller beslut om vård utan samtycke.

Inom kommunal familjerådgivning gäller sekretess för uppgift som enskild
har lämnat i förtroende eller som har inhämtats i samband med
rådgivningen.

Med socialtjänst förstås verksamhet
enligt lagstiftningen om socialtjänst
och den särskilda lagstiftningen
om vård av unga och av
missbrukare utan samtycke samt
verksamhet som i annat fall enligt
lag handhas av socialnämnd. Till
socialtjänst räknas också verksamhet
hos annan myndighet som innefattar
omprövning av socialnämnds
beslut eller särskild tillsyn över
nämndens verksamhet samt verksamhet
hos kommunal invandrarbyrå.
Med socialtjänst jämställs
ärenden om tillstånd till riksfardtjänst.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1988.

SfU 1987/88:17

Bilaga 1

1 Lagen omtryckt 1985:1059.

2 Senaste lydelse 1986:976.

3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1971:289)' om allmänna förvaltningsdomstolar
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §2

Länsrätt prövar

1. mål enligt skatte-, taxerings-,
uppbörds- och folkbokföringsförfattningama
i den utsträckning som
är föreskrivet i dessa författningar,

2. mål enligt socialtjänstlagen
(1980:620), lagen (1980:621) med
särskilda bestämmelser om vård av
unga, lagen (1981:1243) om vård av
missbrukare i vissa fall, utlänningslagen
(1980:376), smittskyddslagen
(1968:231), lagen (1970:375) om utlämning
till Danmark, Finland, Island
eller Norge för verkställighet
av beslut om vård eller behandling
och körkortslagen (1977:477) i den
utsträckning som är föreskrivet i
dessa lagar samt mål enligt 6 kap.

21 § och 21 kap. föräldrabalken,

3. mål som avses i 24 § lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet,

4. mål som avses i 6 § första stycket
lagen (1985:206) om vitén.

Länsrätt prövar

1. mål enligt skatte-, taxerings-,
uppbörds- och folkbokföringsförfattningama
i den utsträckning som
är föreskrivet i dessa författningar,

2. mål enligt socialtjänstlagen
(1980:620), lagen (1980:621) med
särskilda bestämmelser om vård av
unga, lagen (1981:1243) om vård av
missbrukare i vissa fall, lagen
(1988:000) om bistånd åt asylsökande
m.fl., lagen (1985:568) om
särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda
m.fl., utlänningslagen
(1980:376), smittskyddslagen
(1968:231), lagen (1970:375) om utlämning
till Danmark, Finland, Island
eller Norge för verkställighet
av beslut om vård eller behandling
och körkortslagen (1977:477) i den
utsträckning som är föreskrivet i
dessa lagar samt mål enligt 6 kap.
21 § och 21 kap. föräldrabalken,

3. mål som avses i 24 § lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet,

4. mål som avses i 6 § första stycket
lagen (1985:206) om vitén.

Länsrätten i Östergötlands län prövar mål enligt luftfartslagen
(1957:297) i den utsträckning som är föreskrivet i den lagen.

Förekommer vid mer än en länsrätt flera mål enligt skatte-, taxerings- eller
uppbördsförfattningarna som har nära samband med varandra, får målen
handläggas vid en av länsrätterna, om det kan ske utan avsevärd olägenhet
för någon enskild. Närmare föreskrifter om överlämnande av mål mellan
länsrätter meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1988.

1 Lagen omtryckt 1981:1323.

2 Senaste lydelse 1986:1286.

SfU 1987/88:17

Bilaga 1

Socialutskottets yttrande
1987/88:4 y

SfU 1987/88:17

Bilaga 2

om bistånd åt asylsökande, m.m. (prop. 1987/88:80)

Till socialförsäkringsutskottet

Socialförsäkringsutskottet har berett socialutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1987/88:80 om bistånd åt asylsökande, m.m. samt motion
1987/88:Sf 14 av Nils Carlshamre m.fl. (m) såvitt avser yrkande 1 och motion
1987/88:Sf 15 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) såvitt avser yrkande 3.

Socialutskottet tar i yttrandet endast upp den fråga som aktualiserats
genom de nämnda motionsyrkandena, nämligen förhållandet mellan den
föreslagna nya lagen om bistånd åt asylsökande m.fl. och socialtjänstlagen
(1980:620).

Utskottet

I propositionen föreslås en ny lag om bistånd till asylsökande m.fl., med
ikraftträdande den 1 maj 1988. Vidare föreslås vissa konsekvensändringar i
sekretesslagen och i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar.

Den föreslagna lagen om bistånd till asylsökande m.fl. avses endast bli
tillämplig på utlänningar som vistas här i avvaktan på beslut om uppehållstillstånd.
När uppehållstillstånd beviljas blir vanliga regler tillämpliga.

Bistånd enligt lagen består av kostnadsfri bostad, dagbidrag och särskilt
bidrag.

Bostaden utgörs av plats på statlig förläggning eller, om den asylsökande
har anvisats plats i en kommun, av tillfälligt logi i en genomgångsbostad i
kommunen. Andra boendeformer får utnyttjas bara om det finns synnerliga
skäl. En genomgångsbostad skall vara basmöblerad och försedd med
nödvändig hemutrustning.

Dagbidraget skall ge den asylsökande bistånd för hans dagliga livsföring så
att han tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Dagbidraget avses uttryckas i
procent av basbeloppet. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
fastställer grunder för bidragsbeloppen.

Särskilt bidrag enligt den nya lagen skall bara lämnas om det är nödvändigt
för utlänningens livsföring. I propositionen nämns (s. 44) att särskilt bidrag
t ex skall kunna utgå för vinterkläder, glasögon, kosttillskott eller medicin
samt för akut tandvård. Bidraget är enligt propositionen endast avsett för fall
där utlänningen har ett reellt behov av särskilt stöd för att kunna hålla sin
livsföring på en skälig nivå. Även det särskilda bidraget avses bli schabloniserat
i enlighet med närmare föreskrifter i förordning.

Rätten till förmåner enligt den nya lagen förutsätter i princip att den
asylsökande vistas där han anvisats plats av invandrarverket eller i en
kommun som han har stark familjeanknytning till eller har andra synnerliga
skäl att vistas i. I propositionen anges (s 39) att härmed avses att undantag bör
kunna göras för asylsökande som redan har nära anhöriga bosatta i en
kommun. Med nära anhörig avses i första hand make/maka, barn eller
föräldrar. I vissa fall kan även syskon höra hit. Regeln är avsedd att tillämpas
restriktivt.

En kommun som lämnar bistånd enligt lagen har rätt till ersättning från
staten. Kommunerna skall däremot inte ha rätt till ersättning för vad de kan
ha gett ut i socialbidrag till en sådan utlänning.

I motion Sfl4 av Nils Carlshamre mfl (m) yrkas såvitt nu är i fråga (yrkande 1)
att riksdagen beslutar om en ändring i socialtjänstlagen för att få överensstämmelse
med lagen om bistånd åt asylsökande m fl i enlighet med vad i
motionen anförts. Motionärerna konstaterar att det i kommunerna kommer
att finnas såväl flyktingar med uppehållstillstånd - som kommer att få bistånd
enligt socialtjänstlagen - som asylsökande med den föreslagna formen av
bistånd. Det kan uppstå svårigheter med att förklara varför olika bidragsnivåer
utgår för de olika kategorierna. Motionärerna anför vidare att
socialtjänsten har ett yttersta ansvar för varje människa som vistas i
kommunen och att det därför torde uppkomma situationer där bistånd enligt
socialtjänstlagen borde kunna utgå även till asylsökande. Lagförslaget
innebär då att kommunen själv får stå för kostnaderna. Motionärerna anser
att det i socialtjänstlagen bör införas en särskild paragraf som anger att en
annan form av bistånd kan förekomma. Denna bör kunna ges en annan
benämning, t ex bidrag eller ekonomiskt stöd.

I motion Sfi5 av Kenth Skårvik m fl (fp) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande
3), att riksdagen beslutar om sådan rättslig reglering av undantag för
asylsökande i socialtjänstlagen varom uttalande görs i propositionen.
Motionärerna anför att det i propositionstexten anges att lagens innebörd är
att de asylsökande och övriga med dem jämställda grupper kopplas bort från
socialtjänstlagen. Detta ställningstagande återfinns inte i något förslag till
lagtext. Ett sådant undantag från socialtjänstlagen bör dock inte enbart
finnas omnämnt i lagens förarbeten. Motionärerna föreslår därför att frågan
får en rättslig reglering.

Utskottet gör följande överväganden.

I propositionsförslaget finns som framgått inte någon lagbestämmelse som
reglerar förhållandet mellan den nya lagen och den redan gällande socialtjänstlagen,
vilken är en lag av generell räckvidd och reglerar delvis likartade
förmåner. Vissa avsnitt i propositionens motiveringstext kan ge intryck av att
avsikten inte desto mindre varit att begränsa socialtjänstlagens tillämpning i

de fall som avses med den nya lagen. Sålunda uttalas att de asylsökande

i princip bör kopplas bort från socialtjänstlagens bestämmelser (s 16 och 17)

och att de i princip inte har någon rätt till bistånd enligt socialtjänstlagen

(s 37).

Av andra propositionsuttalanden framgår emellertid att en sådan tolkning

SfU 1987/88:17

Bilaga 2

inte är riktig. Sålunda anförs (s 27 f): Det nya stödsystemet för asylsökande är
av generell natur och kan därför närmast jämföras med trygghetsanordningarna
på det socialpolitiska området. Det skall trygga försörjningen för de
utlänningar som omfattas av lagen under den tid deras ansökan om

uppehållstillstånd prövas. Något behov av ytterligare bistånd genom

socialbidrag kommer följaktligen inte att föreligga. Genom det nya

systemet bör det med hänsyn till stödets syfte och utformning stå klart att
asylsökande och därmed likställda tillståndssökande vilka inte omfattas av
lagen till följd av vistelse i en icke anvisad kommun skall ha rätt till
socialbidrag endast i de rena undantagsfall som kan följa av 3 § socialtjänstlagen.

Vidare anförs (s 45): Det nya stödsystemet är avsett att tillgodose behovet
av bistånd för de utlänningar som omfattas av lagen. Något behov av bidrag
enligt socialtjänstlagen skall därför inte föreligga för denna grupp. En
vistelsekommun torde alltså normalt kunna avslå en begäran om socialbidrag
under åberopande av att utlänningen inte behöver bistånd för sin försörjning
och sin livsföring i övrigt eftersom hans eller hennes behov kan tillgodoses på
annat sätt. I den mån kommunerna ändå betalar ut socialbidrag till dessa
utlänningar föreligger inte någon rätt till ersättning för det av staten.

Utskottet konstaterar sålunda att propositionsförslaget utgår från att socialtjänstlagen
liksom tidigare gäller generellt och att något principiellt undantag
för asylsökande inte är avsett. Det finns vid sådant förhållande inte något
behov av ändring i socialtjänstlagen.

En annan sak är att det nya stödsystemet i de allra flesta fall kommer att
göra socialbidrag överflödigt, eftersom den enskildes behov tillgodoses
genom bistånd enligt den nya lagen. Socialutskottet vill emellertid framhålla
att frågan om den enskildes rätt till bistånd enligt socialtjänstlagen alltid är
beroende av en individuell prövning, varvid den omständigheten att en
asylsökande anvisats plats i en utredningsförläggning eller erbjudits andra
förmåner enligt den nya lagen om bistånd åt asylsökande m.fl. självfallet
måste tas med i bedömningen men inte behöver ha utslagsgivande betydelse.
Frågan om den enskildes rätt till bistånd enligt socialtjänstlagen i ett fall där
båda lagarna principiellt är tillämpliga blir således beroende av hur socialtjänstlagen
skall tolkas i det särskilda fallet med hänsyn till uttalanden i
socialtjänstlagens förarbeten, vägledande domstolsavgöranden, socialstyrelsens
allmänna råd på området, m.m.

Det finns vidare skäl att erinra om att rätten till bistånd enligt socialtjänstlagen
har en avsevärt vidare innebörd än rätten till bistånd enligt den nu
föreslagna lagen. De asylsökande måste självfallet kunna vända sig till
socialtjänsten för att få andra än rent ekonomiska behov tillgodosedda.

Samordningsproblem mellan socialtjänstlagen och den nu föreslagna nya
lagen torde främst komma att uppstå i de fall en asylsökande anvisats plats i
en viss kommun men hellre vill bo i en annan kommun, t ex för att han har
släktingar där. Det är inte givet att socialtjänstlagen här har samma
avgränsning som görs i 2 § första stycket 4 i den nya lagen. Även i detta fall
måste det således göras en individuell prövning av frågan om den enskildes
rätt till bistånd av socialtjänsten. I normalfallet måste dock förutsättas att den

SfU 1987/88:17

Bilaga 2

biståndssökande anses tillgodosedd genom förmånerna enligt lagen om
bistånd åt asylsökande m.fl. Efter hand som vägledande domstolsavgöranden
blir tillgängliga kan man med högre grad av generalisering förutsäga hur
sådana ärenden kommer att bedömas.

Socialutskottet har sammanfattningsvis ingen erinran mot propositionens
lagförslag såvitt nu är i fråga och avstyrker motionsyrkandena. Utskottet
anser det emellertid angeläget att riksdagen undanröjer den oklarhet som
möjligen kan föreligga och slår fast att den nya lagen om bistånd åt
asylsökande m fl inte innebär någon begränsning av socialtjänstlagens
tillämpningsområde.

Stockholm den 1 mars 1988
På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m).
Ulla Tillander (c), Anita Persson (s), Blenda Littmarck (m), Gunnar Ström
(s). Aina Westin (s), Ann-Cathrine Haglund (m), Rosa Östh (c), Inga Lantz
(vpk). Ingrid Andersson (s), Erik Janson (s). Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)
och Maud Björnemalm (s).

Avvikande mening

Blenda Littmarck (m) anser att den första meningen i näst sista stycket i
utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

SfU 1987/88:17

Bilaga 2

gotab Stockholm 1988 14852