Socialförsäkringsutskottets
betänkande
1987/88:13

SfU

om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen, 1987/88:13

m.m. (prop. 1987/88:63)

Sammanfattning

I proposition 1987/88:63 bereds riksdagen tillfälle att ta del av en överenskommelse
som har träffats med sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar
från sjukförsäkringen för åren 1988 och 1989. Överenskommelsen innebär
att det fr.o.m. år 1985 införda systemet förvissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen
i princip skall gälla även för åren 1988 och 1989. Vissa
förändringar har dock gjorts, bl.a. har sjukvårdsområdena delats in i
behovsklasser. I den allmänna sjukvårdsersättningen skall vidare enligt
överenskommelsen ingå den prestationsbundna ersättning för sjukhusvård
som för närvarande utges från försäkringen per vårddag till enskilda
sjukvårdsinrättningar. Detsamma gäller ersättningen till vissa organisationer
för födelsekontrollerande verksamhet. Omläggningen av ersättningssystemet
för dessa organisationer kräver lagändring, varför riksdagens godkännande
begärs i detta avseende.

I fråga om anslutningen av privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster
till den allmänna försäkringens ersättningssystem gäller att försöksverksamheten
med fri anslutningsrätt i vissa stödområden och fri rätt till ersättningsetablering
över hela landet permanentas fr.o.m. år 1988.

Utskottet avstyrker motioner (m, fp) med yrkanden om avskaffande av det
nuvarande ersättningssystemet och införande av fri etablerings- och anslutningsrätt
för privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster. Utskottet hänvisar
till att regeringen enligt lagen om allmän försäkring har bemyndigande att
träffa ifrågavarande överenskommelse och att riksdagen mot denna bakgrund
inte kan pröva innehållet i överenskommelsen. Utskottet avstyrker
också med hänvisning till sin inställning till ersättningssystemet i övrigt ett
motionsyrkande (m) om avslag på förslaget om ersättningen för födelsekontrollerande
verksamhet. Vidare avstyrks ett motionsyrkande (m) angående
tidsåtgången för att nå överenskommelsen och ett motionsyrkande (c) om
bibehållande av det s.k. avgiftsfria året för pensionärer.

Två motioner (fp, c) om utrednings- och försöksverksamhet med närmare
koppling mellan sjukförsäkringen och sjukvården avstyrks med hänvisning
till pågående överväganden inom rehabiliteringsberedningen.

Utskottet avstyrker vidare motioner (m, fp, c) om läkarförsörjningen med
hänvisning till att riksdagen hos regeringen beställt en samlad översyn av
problematiken kring läkarförsörjningen och förslag till åtgärder.

Utskottet avstyrker motionsyrkanden om läkartaxans utformning (fp)

1 Riksdagen 1987/88.11 sami. Nr 13

samt om sjukgymnasters möjlighet att bedriva privat vårdverksamhet och om
att slopa remisstvånget för sjukgymnastisk behandling (m).

Två motionsyrkanden (m, fp) om höjda patientavgifter avstyrks liksom ett
motionsyrkande (vpk) om bibehållen avgiftsnivå.

Utskottet behandlar även en rad motioner (s, fp, c, vpk) som berör
läkemedelsförmåner m.m., högkostnadsskyddet och sjukresekostnader.
Motionerna avstyrks med hänsyn till pågående överväganden.

I betänkandet behandlas två motioner (fp) om handikapphjälpmedel samt
tre motioner (fp, vpk) om glasögonkostnader. Även dessa motioner avstyrks,
liksom en motion (m) rörande kiropraktorer och en motion (m) om
sjukvårdskostnader i Sverige för pensionärer bosatta i utlandet.

Till betänkandet har fogats 15 reservationer och 4 särskilda yttranden.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1987/88:63
dels föreslagit riksdagen att anta ett inom socialdepartementet upprättat
förslag till lag om ändring i lagen (1974:525) om ersättning för viss
födelsekontrollerande verksamhet m.m.,

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts om ersättningarna
från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen.

Motioner

Motioner väckta med anledning av propositionen

1987/88:Sf9 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen avslår
förslaget i proposition 1987/88:63 om höjda patientavgifter vid läkarbesök
och sjukvårdande behandling i offentlig vård.

1987/88:SflO av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar hos regeringen begära att läkarförsörjningens
ojämnhet analyseras och förslag framläggs för att lösa frågan om en rättvis
läkarfördelning över landet,

2. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som
anförts om bibehållet friår i sjukvården också efter den 1 januari 1989,

3. att riksdagen beslutar hos regeringen begära en översyn av högkostnadsskyddet,

4. att riksdagen beslutar hos regeringen begära att orsaken till de minskade
besöken hos distriktssköterskorna utreds,

5. att riksdagen beslutar hos regeringen begära att samordningen av
sjukresor och färdtjänst skyndsamt utreds.

1987/88:Sf 11 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på propositionen i de delar den innebär fortsatt
begränsning av etableringsrätten beslutar införa rätt till fri anslutning av
läkare och sjukgymnaster till sjukförsäkringen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att stimulera
läkarrekryteringen till läkarglesa områden i enlighet med vad som i motionen
anförts,

SfU 1987/88:13

2

3. att riksdagen avslår propositionen i den del den avser enskilda
sjukvårdsinrättningars villkor.

1987/88:Sfl2 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det oacceptabla i tidsutdräkten när det gäller regeringens
handläggning av det nya Dagmaravtalet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av ett ersättningssystem med fri etableringsrätt
för privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster inom sjukförsäkringens
ram och fri anslutningsrätt till sjukförsäkringen för fritidspraktiker så att
försäkringsersättningen följer patienterna,

3. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag till åtgärder som
verksamt främjar rekryteringen av yrkespraktiker i första hand till underförsörjda
områden,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om nödvändigheten av att komma till rätta med snedfördelningen
av läkartjänster inom den offentliga vården,

5. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i lagen (1974:525) om
ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.m.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1986/87

1986/87:Sf204 av Ingrid Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om läkemedelsförmåner
för reumatiker.

1986/87:Sf207 av förste vice talman Ingegerd Troedsson m.fl. (m) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till en allmän och obligatorisk
sjukvårdsförsäkring, där försäkringen följer patienten också vid val av
alternativa sjukhem med t.ex. kristen inriktning.

Motiveringen återfinns i motion So605.

1986/87:Sf209 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att en utredning tillsätts med uppgift att pröva möjligheterna att införa
fria glasögon.

1986/87:Sf213 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om hjälpmedelsförsörjningen.

1986/87:Sf222 av Mona Saint Cyr m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten till
sjukförsäkring vid behandling hos Drs of Chiropractic.

1986/87:Sf224 av Margareta Andrén och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att den särskilde utredningsmannen med
uppgift att kartlägga och analysera den nuvarande situationen på hjälpmedelsområdet
får i uppdrag att utreda om injektionsroboten Robinjakt kan
föras upp som kostnadsfritt hjälpmedel på handikappinstitutets hjälpmedelsförteckning.

SfU 1987/88:13

3

1* Riksdagen 1987188.11 sami Nr 13

1986/87:Sf227 av Bengt Kindbom m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
att kostersättningsmedel som förskrivs på recept skall berättiga till läkemedelsersättning
i enlighet med vad som anförts i motionen.

1986/87: Sf231 av Jan Hyttring och Bertil Jonasson (c) vari yrkas att riksdagen
begär att regeringen vidtar förändringar i sjukreseförordningen i enlighet
med motionen.

1986/87:Sf237 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift
att närmare pröva relationerna mellan sjukvården och försäkringskassan,

2. att riksdagen hos regeringen begär försöksverksamhet med närmare
koppling mellan sjukförsäkringen och sjukvården i enlighet med vad som
anförs i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag med rätt till fri anslutning av
läkare och sjukgymnaster till sjukförsäkringen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om ersättningsreglerna för privatläkare.

Motiveringen återfinns i motion So423.

1986/87:Sf240 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag som innebär att
Dagmarsystemet avskaffas till förmån för ett system för ersättningar från
sjukförsäkringen med fri etableringsrätt för privatpraktiserande läkare och
sjukgymnaster inom sjukförsäkringens ram och fri anslutningsrätt för
fritidspraktiker så att försäkringsersättningen följer patienterna oavsett val
av vårdgivare,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en sådan förbättring av sjukförsäkringens läkartaxa
som dels innebär en generell, permanent förhöjning och en allmän rekryteringsstimulans
för yrkespraktiker, dels en differentiering, som särskilt
stimulerar etablering i glesbygd,

3. att riksdagen hos regeringen begär utredning av ett sådant finansieringssystem
för hälso- och sjukvården att en större del av kostnaderna ersätts av
sjukförsäkringen i enlighet med vad i motionen anförts.

Motiveringen återfinns i motion So426.

1986/87:Sf241 av Marianne Karlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om borttagande av
åldersgränsen för prisnedsättning av specialkost för personer som lider av
celiaki (glutenintolerans).

1986/87:Sf242 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnadsbefrielse
vid av läkare förskrivet saliversättningsmedel.

1986/87:Sf247 av Margit Sandéhn och Maj-Lis Landberg (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om behovet av en översyn av reglerna i samband med sjukvårdande
behandling till barn och ungdomar med kroniska sjukdomstillstånd.

SfU 1987/88:13

4

1986/87:Sf257 av andre vice talman Karl Erik Eriksson (fp) vari yrkas att
riksdagen begär att regeringen utreder kostnaderna för ett statligt åtagande
av införande av fria eller subventionerade glasögon.

1986/87:Sf274 av Margö Ingvardsson m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att karensbeloppet för sjukresor skall omfattas av
högkostnadsskyddet,

2. att riksdagen beslutar att sjukresa tur och retur skall berättiga till hel
stämpel i högkostnadsskyddet,

3. att riksdagen beslutar att sjukvårdande behandling skall berättiga till hel
stämpel i högkostnadsskyddet,

4. att riksdagen beslutar att reglerna för högkostnadsskyddets inträdande
ändras så att befrielse från ytterligare avgifter under ett år från första
stämpels datum införs när avgift för tio besök, inköp eller resor erlagts,

5. att riksdagen beslutar att ytterligare en tidsfaktor införs i högkostnadsskyddet
så att ingen behöver betala för mer än fem besök, inköp eller resor
under en månad.

1986/87:Sf281 av Karl-Erik Persson m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att normalkostnader
för anskaffande av glasögon eller linser infogas i sjukförsäkringssystemet och
lagen om allmän försäkring.

1986/87:Sf287 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om socialpolitikens
inriktning.

Motiveringen återfinns i motion A446.

1986/87:Sf292 av Nils Carlshamre m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär snara åtgärder för förbättring av de ekonomiska möjligheterna
för sjukgymnaster att bedriva privat vårdverksamhet.

1986/87: Sf298 av Berit Löfstedt (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om översyn av reglerna
avseende ersättning för specialkost för personer över 16 år.

1986/87:Sf300 av Charlotte Branting och Ulla Orring (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av högkostnadsskyddet,

2. att riksdagen hos regeringen begär ändring av lagen om begränsningen
av läkemedelskostnader i syfte att undanröja nackdelarna för vissa grupper
av kroniskt sjuka.

1986/87:Sf305 av Karin Israelsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om högkostnadsskydd
för sjukresor.

1986/87:Sf314 ay Rune Backlund och Karin Israelsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående en parlamentarisk utredning för att föreslå en
framtida modell av lokala sjukförsäkringsfonder,

SfU 1987/88:13

5

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts angående försöksprojekt i Göteborgs och Bohus län
för att komma till rätta med sjukvårdsköerna.

1986/87: Sf315 av Margit Gennser och Blenda Littmarck (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om ändringar angående utlandsboende
svenska pensionärers ersättning från sjukförsäkringen vid läkarbesök
m.m. i enlighet med vad som i motionen anförts.

1986/87:Sf320 av Nils Carlshamre m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att remisstvånget för sjukgymnastisk behandling inom ramen för
sjukförsäkringen bör slopas.

Motiveringen återfinns i motion So261.

1986/87:Sf321 av Ulf Adelsohn m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om avskaffandet av det s.k. Dagmarsystemet.
Motiveringen återfinns i motion A463.

1986/87:Sf329 av Nils Carlshamre m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att patientavgifterna
för sjukvårdande behandling och läkarvård i öppen sjukvård bör höjas
med 5 resp. 10 kr. i såväl offentlig som enskild vård den 1 januari 1988.

1986/87:Sf340 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om överföring av medel från
socialförsäkringssektorn att användas för att minska vårdköerna.
Motiveringen återfinns i motion Fi228.

1986/87:Sf349 av Margareta Andrén m.fl. (fp) vari yrkas

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbättrat högkostnadsskydd
i enlighet med vad som anförs i motionen,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjda avgifter för
läkarbesök från den 1 juli 1987 i enlighet med vad som anförs i motionen.

Utskottet

Sjukvårdsersättning

Riksdagen beslöt under våren 1984 att ett nytt system för ersättningar från
den allmänna försäkringen för sjukvård m.m. skulle gälla fr.o.m. den 1
januari 1985 (prop. 1983/84:190, SfU 31, rskr. 393). Till grund för beslutet låg
en överenskommelse mellan regeringen och sjukvårdshuvudmännen om
finansieringsfrågor inom hälso- och sjukvården för åren 1985 och 1986.
Överenskommelse har därefter träffats för år 1987, innebärande att det
fr.o.m. år 1985 införda systemet skulle gälla även för år 1987 med vissa
mindre förändringar.

Genom det nya ersättningssystemet omvandlades de tidigare prestationsrelaterade
ersättningarna från sjukförsäkringen för sjukvård, preventivmedelsrådgivning
m.m. i öppen vård liksom det tidigare allmänna statsbidraget

SfU 1987/88:13

6

till psykiatrisk vård till en samlad ersättning till sjukvårdshuvudmännen, en
allmän sjukvårdsersättning.

Den allmänna sjukvårdsersättningen grundas på ett enhetligt belopp per
invånare och år men särskilda övergångsregler gäller vid fördelningen mellan
de olika sjukvårdshuvudmännen. Den omfattar ersättning till sjukvårdshuvudmännen
för sjukhusvård och fr.o.m. år 1987 även ersättning för
sjuktransporter och för öppen sjukvård till personer som fullgör värnpliktstjänstgöring,
anhållna och häktade samt intagna vid kriminalvårdsanstalter. I
den allmänna sjukvårdsersättningen är inräknade även sjukförsäkringens
ersättningar till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster.

Vid sidan om den allmänna sjukvårdsersättningen utger sjukförsäkringen
särskilda ersättningsbelopp - likaledes beräknade per invånare och år - till
sjukvårdshuvudmännen.

De särskilda ersättningarna utgörs av bidrag för att underlätta utvecklingen
av hemsjukvården och för att utveckla öppnare vårdformer inom
psykiatrin med 95 kr., bidrag till förebyggande åtgärder inom hälso- och
sjukvården med 48 kr. samt ersättningar för tillhandahållande av hjälpmedel
för handikappade med 85 kr., varav 3:80 kr. avsätts till handikappinstitutets
verksamhet.

För år 1987 utgår till sjukvårdshuvudmännen ersättningar från sjukförsäkringen
med sammanlagt 12 075 milj. kr., vilket innebär en ökning med ca 600
milj. kr. jämfört med år 1986. Utöver nämnda ersättning tillkommer enligt
en separat överenskommelse, som gäller åren 1982-1991 och som tidigare
godkänts av riksdagen, ett särskilt statsbidrag med 159 milj. kr. till den
psykiatriska vården.

I anslutning till omläggningen av ersättningssystemet infördes - likaså i
enlighet med överenskommelsen mellan regeringen och sjukvårdshuvudmännen
- nya regler för privatpraktiserande vårdgivares anslutning till
sjukförsäkringen. Offentliganställda läkare med s.k. fritidspraktik kan inte
längre tillhöra försäkringens ersättningssystem. Nya privatpraktiserande
läkare och sjukgymnaster kan anslutas till försäkringen endast efter tillstyrkan
av sjukvårdshuvudman. Nyetablering av praktik i stödområdena A, B
och C får dock ske utan tillstyrkan av sjukvårdshuvudmannen.

Försäkringsersättningen till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster
utbetalas liksom tidigare av försäkringskassorna. Ersättningsbeloppens och
patientavgifternas storlek regleras i läkarvårdstaxan (1974:699) och i förordningen
(1976:1018) med taxa för sjukvårdande behandling m.m. Utbetalda
ersättningar för privatvård under ett år avräknas från nästa års allmänna
sjukvårdsersättningar till sjukvårdshuvudmännen.

I propositionen bereds riksdagen tillfälle att ta del av en överenskommelse
som regeringen har träffat med sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar
från sjukförsäkringen för åren 1988 och 1989. Överenskommelsen bygger
på det system med schabloniserade ersättningar till sjukvårdshuvudmännen
som infördes år 1985. Vissa förändringar har dock gjorts.

Den allmänna sjukvårdsersättningen, som hittills i princip har grundats på
ett enhetligt belopp per invånare, skall fr.o.m. år 1988 fördelas efter en
behovsbaserad modell. Modellen innebär att sjukvårdsområdena indelas i

SfU 1987/88:13

7

tre behovsklasser med hänsyn till dödlighet, sjukfrånvaro och förtidspensionering
samt andel ensamboende äldre. Mellan var och en av behovsklasserna
skall skilja 50 kr. per invånare. Omfördelningen av den allmänna sjukvårdsersättningen
mellan sjukvårdshuvudmännen sker stegvis under åren 1988
och 1989. Slutmålet skall ha uppnåtts år 1990.

I den allmänna sjukvårdsersättningen skall enligt överenskommelsen ingå
en del ersättningar som för närvarande beräknas eller utgår på annat sätt.

Sålunda ingår i den allmänna sjukvårdsersättningen fr.o.m. år 1989 den
ersättning per vårddag för sjukhusvård som för närvarande utges från
försäkringen till vissa enskilda sjukvårdsinrättningar som är uppförda på en
av riksförsäkringsverket upprättad förteckning. Det förutsätts att sjukvårdshuvudmännen
sluter vårdavtal med de berörda vårdinrättningarna om
ersättningsbelopp m.m.

Det s.k. avgiftsfria året vid sjukhusvård av ålderspensionärer förutsätts i
överenskommelsen bli avskaffat fr.o.m. år 1989 samtidigt som ett nytt system
för pensionärernas vårdavgifter skall införas. Det nya systemet bör, enligt
vad riksdagen givit till känna (prop. 1986/87:100. SfU 14, rskr. 234), utgå från
att likartade avgiftsregler bör gälla vid sjukhusvård för såväl sjukpenningförsäkrade
som pensionärer. Till följd härav avses för ålderspensionärer och
utförsäkrade förtidspensionärer införas ett system med avgift genom avdrag
på pension, som administreras av de allmänna försäkringskassorna. Med
anledning av det nya systemet skall sjukvårdshuvudmännen, som kompensation
för att vårdavgifter inte längre debiteras och uppbärs av dem, tillföras ett
belopp motsvarande den beräknade summan av dessa avgifter. Beloppet
(960 milj. kr.) har räknats in i den allmänna sjukvårdsersättningen fr.o.m. år
1989.

Överenskommelsen innebär vidare att sjukvårdshuvudmännen skall få
rätt att ta ut höjda patientavgifter för läkarvård och sjukvårdande behandling
fr.o.m. år 1989. Dessa avgifter har varit oförändrade sedan det nya
ersättningssystemet infördes år 1985.

I övrigt innehåller överenskommelsen ändringar i ersättningssystemet för
den födelsekontrollerande verksamhet m.m. som med socialstyrelsens
tillstånd bedrivs av vissa organisationer. För sådan verksamhet lämnas
ersättning från sjukförsäkringen till staten, landstingskommun, kommun och
sådana organisationer som med socialstyrelsens tillstånd bedriver rådgivning
samt till läkare anslutna till försäkringen. Ersättningen till organisationerna
och läkarna lämnas per rådgivning med belopp fastställda av regeringen. När
ersättningen till sjukvårdshuvudmännen betalas ut gäller samma princip som
för den allmänna sjukvårdsersättningen i övrigt, dvs. ersättning lämnad till
organisationerna och läkarna ingår i underlaget för försäkringens allmänna
sjukvårdsersättning. -1 propositionen föreslås nu att någon ersättning direkt
från försäkringen inte längre skall lämnas till organisationerna. I stället bör
de, med undantag för studerandeorganisationerna, hänvisas till att sluta
vårdavtal med sjukvårdshuvudmännen, som också i fortsättningen erhåller
en allmän ersättning för rådgivningen. Den rådgivning som bedrivs inom
studerandeorganisationernas hälsovård skall, liksom denna hälsovård i
övrigt, finansieras genom statsbidrag över utbildningsdepartementets huvudtitel.
- Förslaget förutsätter lagändring som av budgettekniska skäl

SfU 1987/88:13

8

föreslås träda i kraft den 1 juli 1988. - I fråga om kostnader för resor i
samband med rådgivning föreslås inte någon ändring.

De särskilda ersättningar som lämnas under år 1987 för avinstitutionalisering,
för förebyggande hälsovårdande åtgärder och för tillhandahållande av
hjälpmedel åt handikappade m.m. skall utges även för åren 1988 och 1989
med oförändrade belopp per invånare, nämligen 95 kr., 48 kr. resp. 85 kr. Av
sistnämnda belopp skall 3:95 kr. för år 1988 och 4:10 kr. för år 1989 avsättas
för handikappinstitutets verksamhet.

Den totala ekonomiska omfattningen av överenskommelsen för åren 1988
och 1989 innebär att de sammanlagda ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen
uppgår till 12 575 milj. kr. för år 1988 och 13 995 milj. kr. för år 1989.
Detta innebär att ersättningarna ökar med 500 milj. kr. för år 1988 och med
ytterligare 1 380 milj. kr. för år 1989.

Utöver de nämnda ersättningarna utges, såsom ovan nämnts, enligt en
separat överenskommelse ett särskilt bidrag till den psykiatriska vården. För
åren 1988 och 1989 uppgår bidraget till 164 milj. kr. resp. 169 milj. kr.

I fråga om de fr.o.m. år 1985 gällande anslutningsreglerna till den
allmänna sjukförsäkringen för privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster
innebär överenskommelsen att försöksverksamheten med fri anslutningsrätt
i vissa stödområden och rätt till fri s.k. ersättningsetablering permanentas.

I motion Sfll kritiserar Bengt Westerberg m.fl. att överenskommelsen
innehåller huvudsakligen oförändrade regler för privatpraktiserande läkares
och sjukgymnasters anslutning till den allmänna sjukförsäkringens ersättningssystem
och vill särskilt framhålla etableringsbegränsningens effekter för
läkarpsykoanalytikerna. Motionärerna anser att regeringen bör ta upp nya
förhandlingar med Landstingsförbundet om anslutningsreglerna och begär i
yrkande 1 att riksdagen beslutar införa rätt till fri anslutning av läkare och
sjukgymnaster till sjukförsäkringen. Motionärerna anser vidare i fråga om
omläggningen av ersättningssystemet till enskilda vårdinrättningar att omläggningen
gör vårdinrättningarna beroende av landstingen på ett direkt
olämpligt sätt samt begär i yrkande 3 avslag på förändringen av de enskilda
vårdinrättningarnas villkor.

I motion Sfl2 hänvisar Carl Bildt m.fl. till den starkt avvisande inställning
till Dagmarsystemet som moderata samlingspartiet flera gånger tidigare
redovisat. Motionärerna anser att sjukförsäkringspengarna skall följa patienten
och att Dagmarsystemet har begränsat patientens valfrihet. Motionärerna
begär i yrkande 2 ett tillkännagivande om behovet av ett ersättningssystem
med fri etableringsrätt för privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster
inom sjukförsäkringens ram och fri anslutningsrätt till sjukförsäkringen för
fritidspraktiker så att försäkringsersättningen följer patienterna.

Även i motioner från den allmänna motionstiden kritiseras Dagmarsystemet.
Bengt Westerberg m.fl. begär i motion Sf237 yrkande 3 i syfte att
stimulera en ökad privatpraktikeretablering förslag med rätt till fri anslutning
av läkare och sjukgymnaster till sjukförsäkringen. Carl Bildt m.fl. begär
i motion Sf240 yrkande 1 ett skyndsamt förslag som innebär att Dagmarsystemet
avskaffas till förmån för ett sådant system för ersättningar från
sjukförsäkringen som motionärerna begär också i motion Sf 12 yrkande 2.

SfU 1987/88:13

9

Även Ulf Adelsohn m.fl. begär i motion Sf321 yrkande 1 ett tillkännagivande
om avskaffande av Dagmarsystemet.

Carl Bildt m.fl. begär i motion Sf240 yrkande 3 vidare en utredning om ett
ändrat finansieringssystem som innebär att sjukvårdsförsäkringen omfattar
alla och ersätter landstingsskatten som den främsta finansieringskällan för
hälso- och sjukvården. I ett första steg skall sjukvårdsförsäkringen omfatta
den öppna vården, i ett andra steg även vården vid sjukhem och vårdhem för
att fullt utbyggd även omfatta sjukhusvården. Avgifterna till försäkringen
bör därvid erläggas av den enskilde och vara proportionella mot inkomsten.
Ersättningen från försäkringen skall utges till vårdgivaren och vara likvärdig
för vård i offentlig och privat regi. Ingegerd Troedsson m.fl. begär i motion
Sf207 ett förslag till en allmän och obligatorisk sjukvårdsförsäkring, där
försäkringen följer patienten också vid val av alternativa sjukhem med t.ex.
kristen inriktning.

Utskottet vill med anledning av de nu nämnda yrkandena inledningsvis
erinra om vad utskottet anförde i samband med sitt ställningstagande till
överenskommelsen för år 1987. Utskottet påpekade i sitt av riksdagen
godkända betänkande SfU 1986/87:1 att bestämmelser bl.a. om ersättning till
olika vårdgivare för hälso- och sjukvård återfinns i 2 kap. lagen (1962:381)
om allmän försäkring (AFL) samt att gemensamt för dessa ersättningar är att
regeringen bemyndigats att fastställa grunderna för dem. Utskottet konstaterade
att regeringen således hade bemyndigande att träffa det slag av
överenskommelse som var i fråga, såvitt den inte förutsatte någon ändring i
AFL eller i annan lag. Mot den bakgrunden ansåg utskottet att riksdagen inte
borde gå in i prövning av de grunder för ersättning som överenskommits
mellan företrädare för regeringen och Landstingsförbundet. - Den redovisade
bedömningen äger alltjämt giltighet. Utskottet finner således att riksdagen
inte kan gå in i prövning av de grunder för ersättning som överenskommits
mellan företrädare för regeringen och Landstingsförbundet för åren
1988 och 1989.

I fråga om framtida överenskommelser vill utskottet erinra om sitt
principiella ställningstagande i samband med att det nya ersättningssystemet
infördes (se SfU 1983/84:31). Utskottet ansåg därvid att förändringarna låg i
linje med strävandena att med försäkringsmedel bättre fördela och förstärka
utbudet av den öppna vården och att de borde kunna medverka till att hälsooch
sjukvårdslagens (1982:763) målsättning om en god hälso- och sjukvård
för alla medborgare på lika villkor skall kunna uppfyllas och att underlätta
sjukvårdshuvudmännens planering av vården. Mot bakgrunden av att
ansvaret för befolkningens hälso- och sjukvård lagts på sjukvårdshuvudmännen
ansåg utskottet det både riktigt och rimligt att dessa har ett inflytande
över hur de trots allt begränsade ekonomiska och personella resurserna
fördelas, såväl mellan de olika sjukvårdshuvudmännen som inom resp.
geografiska områden. Utskottet framhöll vidare att det fria läkarvalet i
verkligheten är förbehållet patienterna i vissa storstadsområden, eftersom
den offentliga vården i dessa områden har god tillgång på läkare och det
övervägande antalet privatpraktiker etablerat sig där. Genom att resurserna
styrs jämnare över hela landet ansåg utskottet att ett fritt läkarval på sikt
kunde bli en realitet även för den övriga befolkningen.

SfU 1987/88:13

10

Utskottet hänvisade vid sin senaste behandling av dessa frågor (se SfU
1986/87:1) till sitt principiella ställningstagande och har inte heller nu någon
anledning att frångå denna uppfattning.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Sfll yrkandena
1 och 3, Sfl2 yrkande 2, Sf237 yrkande 3, Sf240 yrkande 1 och Sf321 yrkande
1.

I fråga om ändrad finansiering av sjukvården har riksdagen vid ett flertal
tidigare tillfällen på förslag av utskottet avslagit motioner om utredning och
förslag härom (se senast SfU 1986/87:1). Utskottet har härvid framhållit att
om en större del av sjukvårdens kostnader skulle betalas via sjukförsäkringen
i stället för med landstingsskatt skulle detta innebära en avsevärd förändring
av landstingens roll och ansvar beträffande hälso- och sjukvården. Beträffande
en individualisering av sjukförsäkringsavgifterna har utskottet hänvisat
till att de tidigare individuella premierna slopades genom den s.k. Hagaöverenskommelsen
mellan folkpartiet och socialdemokraterna, och utskottet har
för sin del inte funnit anledning frångå denna överenskommelse.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall även till motionerna Sf240
yrkande 3 och Sf207.

I motion Sfl2 yrkande 5 av Carl Bildt m.fl. yrkar motionärerna med
hänvisning till sitt avståndstagande i övrigt från Dagmarsystemet avslag på
förslaget till omläggning av systemet för ersättning till organisationer som
bedriver preventivmedelsrådgivning m.m.

Utskottet, som konstaterar att denna fråga är den enda i propositionen
som förutsätter lagändring och således riksdagens godkännande, anser att
samma ersättningssystem bör gälla för den ersättning som lämnas organisationer
för födelsekontrollerande verksamhet som för annan öppen hälso- och
sjukvård. Utskottet tillstyrker därför propositionens förslag och avstyrker
bifall till motion Sfl2 yrkande 5.

I motion Sfi2 kritiserar Carl Bildt m.fl. att regeringen träffat överenskommelsen
med Landstingsförbundet först i november i stället för, som bort ske,
i våras. Med hänsyn till att överenskommelsen skall träda i kraft vid årsskiftet
är detta enligt motionärerna inte acceptabelt, och de begär i yrkande 1 ett
tillkännagivande härom.

I fråga om tidsåtgången för att nå en överenskommelse för åren 1988 och
1989 vill utskottet först erinra om att regeringen, enligt vad utskottet tidigare
framhållit, har rätt att själv fastställa grunderna för ersättningen. Det är
naturligt att regeringen därvid söker samförstånd med sjukvårdshuvudmännen.
Utskottet förutsätter att det ligger i parternas eget intresse att
överenskommelsen träffas i god tid innan den börjar gälla och att parterna
därför strävat efter detta. Något uttalande i frågan finner utskottet därför
inte påkallat och avstyrker bifall till motion Sfl2 yrkande 1.

Karin Israelsson m.fl. begär i motion SflO yrkande 2 ett tillkännagivande
om att beslutet att slopa det s.k. avgiftsfria året i sjukvården bör upphävas.

Som angivits i propositionen har riksdagen givit regeringen till känna att
det avgiftsfria året vid sjukhusvård bör slopas för ålderspensionärer och ett
nytt system med vårdavgifter för dessa pensionärer och utförsäkrade
förtidspensionärer införas (prop. 1986/87:100, SfU:14, rskr. 234). Regering -

SfU 1987/88:13

11

1** Riksdagen 1987188.11 sami Nr 13

en avser att återkomma till riksdagen med en särskild proposition om detta i
sådan tid att ändringar kan ske den 1 januari 1989. Utskottet finner inte skäl
att frångå den uppfattning i fråga om det avgiftsfria året som utskottet
uttalade i betänkandet SfU 1986/87:14 och avstyrker därför bifall till motion
SflO yrkande 2.

I några motioner tas upp frågan om en mer direkt koppling mellan
sjukförsäkringen och sjukvården och om försöksverksamhet på området.

Bengt Westerberg m.fl. pekar i motion Sf237 på olika idéer som
presenterats, bl.a. att staten, landstingen och kommunerna gemensamt
skulle skjuta till medel till en särskild rehabiliteringsfond i varje kommun. En
särskild rehabiliteringsgrupp med företrädare för socialtjänsten, arbetsförmedlingen
och AMI skulle därvid lägga upp individuella handlingsprogram.
Ett annat alternativ är att låta sjukförsäkringen finansiera all sjukhusanknuten
sjukvård och begränsa landstingens roll till själva produktionen av
sjukvård. Motionärerna är medvetna om att vissa av frågorna utreds av
rehabiliteringsberedningen men anser emellertid att tiden är mogen för en
mer grundläggande och förutsättningslös prövning av relationerna mellan
sjukvården och sjukförsäkringen. De begär därför i yrkande 1 att en
parlamentarisk utredning tillsätts för denna uppgift. Samtidigt vill motionärerna
att försöksverksamhet kommer till stånd såväl enligt det s.k. Bohusprojektet
som med rehabiliteringsfonder i några utvalda kommuner. I yrkande 2
begär motionärerna sådan försöksverksamhet med närmare koppling mellan
sjukförsäkringen och sjukvården.

Rune Backlund och Karin Israelsson framför liknande synpunkter i
motion Sf314. Motionärerna nämner som en modell för ett effektivare vårdoch
rehabiliteringssystem att de sjukförsäkringsavgifter som arbetsgivare
betalar samlas i en fond inom varje landstingsområde. Fonden skulle
förvaltas av försäkringskassan och landstinget tillsammans. Dessa skulle
gemensamt göra satsningar på förebyggande vård, speciella vårdinsatser och
rehabilitering. Motionärerna begär i yrkande 1 ett tillkännagivande om att en
parlamentarisk utredning tillsätts för att utreda en framtida modell av lokala
sjukförsäkringsfonder. Vidare begärs i yrkande 2 ett tillkännagivande om
värdet av försöksprojekt i Göteborgs och Bohus län för att komma till rätta
med sjukvårdsköerna.

I motion Sf340 yrkande 3 begär Olof Johansson m.fl. förslag om överföring
av medel från socialförsäkringssektorn att användas för att minska vårdköerna.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om det arbete som pågår inom
kommittén (S 1985:02) för översyn av sjukförsäkringens roll när det gäller
förebyggande åtgärder och i samband med rehabilitering (rehabiliteringsberedningen).
Kommittén har bl.a. till uppgift att pröva om det finns behov av
och förutsättningar för att lämna ersättning från sjukförsäkringen i förebyggande
syfte och om det går att samordna rehabiliteringsinsatserna på ett
bättre sätt än för närvarande. Enligt direktiven är kommittén vidare
oförhindrad att ta upp även andra frågor som kan ha samband med
uppdraget, och enligt vad utskottet inhämtat är de i motionerna berörda

SfU 1987/88:13

12

frågorna föremål för överväganden inom kommittén. - Beredningen beräknas
slutföra sitt arbete under första halvåret 1988.

Enligt utskottets mening bör rehabiliteringsberedningens arbete avvaktas,
och motionerna Sf237 yrkandena 1 och 2, Sf314 yrkandena 1 och 2 samt Sf340
yrkande 3 bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Läkarförsör j ning m. m.

I tre motioner, som väckts med anledning av propositionen, tas upp frågor
som rör läkarförsörjningen framför allt i glesbygd.

Carl Bildt m.fl. anför i motion Sf 12 att läkarbristen i underförsörjda
områden kan motverkas på i huvudsak två sätt. För yrkespraktiker bör
särskilda glesbygdstillägg och andra stimulansinsatser, t.ex. investerings- och
utbildningsstöd, prövas. Vidare bör en särskild glesbygdsförhöjning av
sjukförsäkringens ersättningstaxa införas utöver en mer generellt tillämpad
avtrappningsbar etableringstaxa. Enligt motionärerna bör dessutom en
taxehöjning genomföras. Förutom stimulanser av skilda slag anser motionärerna
att sjukvårdshuvudmännen, fram till dess att läkarförsörjningen är
godtagbar i hela landet, måste visa stor återhållsamhet med att inrätta nya
tjänster, främst i orter med läns- och regionsjukhus. Detta förutsätter dock
enligt motionärerna fri etableringsrätt för privatpraktiker och fri anslutningsrätt
till sjukförsäkringen av fritidspraktiker. Med hänvisning till det anförda
begärs i yrkande 3 ett skyndsamt förslag till åtgärder som verksamt främjar
rekryteringen av yrkespraktiker i första hand till underförsörjda områden
och i yrkande 4 ett tillkännagivande om nödvändigheten av att komma till
rätta med snedfördelningen inom den offentliga vården.

Även Bengt Westerberg m.fl. begär i motion Sfll yrkande 2 förslag till
åtgärder för att stimulera läkarrekryteringen till läkarglesa områden. Motionärerna
konstaterar att den regionala obalansen inte har kunnat rättas till
genom Dagmarsystemet. Det är enligt motionärerna en illusion att tro att
etableringskontroll för privatpraktiker kan leda till ett ökat antal läkare i
läkarglesa områden. För läkarfördelningen är det enligt motionärerna av
väsentligt större betydelse hur många tjänster som inrättas i olika delar av
landet. Motionärerna konstaterar att det under de senaste åren inrättats
väsentligt fler läkartjänster än vad som motsvaras av antalet utexaminerade
läkare och att detta försvårar rekryteringen i regioner med olika rekryteringssvårigheter.
Det finns därför anledning att iaktta återhållsamhet med
nya läkartjänster så länge det är brist på läkare. Motionärerna anser vidare
att man för att stimulera läkarförsörjningen i läkarglesa områden måste
införa positiva åtgärder, exempelvis genom att ge ett särskilt investeringsstöd,
en högre ersättning från sjukförsäkringen och en möjlighet till
avskrivning av studieskulden för läkare som arbetar i dessa områden.

Karin Israelsson m.fl. kritiserar i motion SflO den ojämna läkarförsörjningen,
vars bakgrund är den snabba utbyggnaden av storsjukhusen och det
stora antal läkartjänster detta skapat. Motionärerna anser att de sjukvårdsansvariga
måste avstå från att inrätta nya tjänster innan de vakanta har
besatts och begär i yrkande 1 att läkarförsörjningens ojämnhet analyseras

SfU 1987/88:13

13

och förslag läggs fram för att lösa frågan om en rättvis läkarfördelning över
landet.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även två under den allmänna
motionstiden väckta motioner.

Carl Bildt m.fl. begär i motion Sf240 yrkande 2 ett tillkännagivande om
behovet av en sådan förbättring av sjukförsäkringens läkartaxa som innebär
dels en generell, permanent förhöjning och en allmän rekryteringsstimulans
för yrkespraktiker, dels en differentiering som särskilt stimulerar etablering i
glesbygd.

Sten Svensson m.fl. pekar i motion Sf287 på betydelsen av att förbättra
möjligheterna för mindre vårdinrättningar och för hemläkare att etablera sig
i glesbygd. Detta skulle enligt motionärerna kunna ske genom att ge en högre
sjukvårdsersättning för vård på landsbygden. I motionen begärs ett tillkännagivande
om vad som anförts om socialpolitikens inriktning.

Frågan om läkarförsörjningen har senast behandlats av socialutskottet i
betänkandet SoU 1986/87:37. Socialutskottet lämnade därvid en omfattande
redovisning för de olika utredningar och rapporter vari läkarförsörjningsproblematiken
uppmärksammats. Socialutskottet framhöll att det stora materialet
liksom också motionsförslagen i frågan gjorde att det var svårt att bilda
sig en uppfattning om vilka åtgärder som var mest adekvata och om den
samlade effekten av olika åtgärder. Socialutskottet ansåg därför att läkarförsörjningsfrågan
måste övervägas mera samlat och i ett sammanhang så att det
blev möjligt att få en helhetsbild av situationen. Enligt socialutskottets
mening borde därför regeringen göra en samlad översyn av problematiken
kring läkarförsörjningen och förutsättningslöst överväga olika tänkbara
åtgärder. Regeringen borde därefter, så snart det kunde ske, återkomma till
riksdagen med förslag om åtgärder. Riksdagen gav som sin mening regeringen
till känna vad socialutskottet anfört.

I avvaktan på de förslag som riksdagen sålunda begärt anser socialförsäkringsutskottet
inte att motionerna Sfl2 yrkandena 3 och 4, Sfll yrkande 2,
SflO yrkande 1, Sf240 yrkande 2, och Sf287 bör föranleda någon åtgärd.
Utskottet vill dock i detta sammanhang erinra om att parterna i överenskommelsen
varit överens om att snedfördelningen av läkarresurser över landet är
ett stort problem och att gemensamt arbeta för att utveckla styrmedel som
bättre än de nuvarande ger bristlänen förutsättningar att öka sin läkarandel. I
överenskommelsen nämns också att Landstingsförbundet och Sveriges
Läkarförbund, i syfte att åstadkomma en bättre rekrytering av privatläkare
över landet, överenskommit att i en gemensam arbetsgrupp vidare utreda
och bedöma inom vilka läkarglesa områden utanför stödområdena en fri
läkaretablering skulle kunna vara motiverad samt behandla andra frågor av
gemensamt intresse inom den privata vårdsektorn.

Karin Israelsson m.fl. påtalar i motion SflO att enligt redovisningen i
propositionen av primärvårdens utveckling under den senaste 10-årsperioden
har antalet besök hos distriktssköterskor minskat. Motionärerna begär i
yrkande 4 att orsaken till minskningen utreds.

Enligt redovisningen i propositionen har det skett en betydande ökning av
besöksvolymerna inom primärvården medan samtidigt antalet besök per

SfU 1987/88:13

14

distriktsläkare och distriktssköterska har minskat. Redovisningen bygger på
den uppföljning av verksamhet och resursanvändning varom staten och
Landstingsförbundet varit överens inför förändringen av ersättningssystemet
år 1985. I den överenskommelse som låg till grund för förändringen angavs
att socialstyrelsen i samråd med Landstingsförbundet till hälso- och sjukvårdsberedningen
årligen borde redovisa en sammanställning och analys av
de förändringar som skett inom de områden för vilka ersättning utgick.
Utöver dessa årliga redovisningar skulle tre huvudområden, bland dem
primärvårdens utveckling, närmare analyseras med avseende på faktisk och
planerad utveckling. Bl.a. studien avseende primärvården har enligt propositionen
redovisats till regeringen av socialstyrelsen. I propositionen uttalas att
genomförda uppföljningar givit både regeringen och övriga organ verksamma
inom hälso- och sjukvården ett värdefullt underlag för överväganden.
Fortsatta uppföljningar anges vara angelägna för att ge underlag för
regeringens ställningstaganden i anslutning till ersättningarna.

Mot bakgrund av det anförda anser sig utskottet kunna utgå från att frågan
om effektivaste resursutnyttjande inom primärvården vederbörligen uppmärksammas.
Motion SflO yrkande 4 behöver därför enligt utskottets
uppfattning inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även tre motionsyrkanden som
berör bl.a. läkartaxan och taxan för sjukvårdande behandling.

Bengt Westerberg m.fl. anför i motion Sf237 att det är en brist i läkartaxan
att ersättningen till privatläkare som arbetar utanför läkarhus är väsentligt
lägre än för läkare som arbetar i läkarhus. Enligt motionärerna finns det
därför skäl för regeringen att se över läkartaxans utformning och de begär i
yrkande 4 ett tillkännagivande härom.

Utskottet behandlade ett motsvarande motionsyrkande i betänkandet SfU
1986/87:1. Utskottet anförde därvid följande.

Enligt beslut av 1974 års riksdag bestäms fr.o.m. den 1 januari 1975 arvodet
till privatpraktiserande läkare som är anslutna till den allmänna sjukförsäkringen
av reglerna i läkarvårdstaxan (1974:699). Taxan fastställs av regeringen
efter förslag från riksförsäkringsverket. För att undvika att övergången till
taxebindning skulle medföra en oskälig inkomstminskning för enskilda
läkare som tidigare tillämpat en högre arvodesnivå än vad taxan medgav
infördes vid de nya bestämmelsernas tillkomst övergångsvis en möjlighet för
läkarna att efter individuell prövning ta ut ett förhöjt arvode. Bl.a. fick läkare
vid gruppmottagning etablerad före år 1973 utan särskilt beslut tillämpa en
arvodeshöjning med 50 %. Även efterträdare till sådan läkare kunde under
viss förutsättning få rätt till samma arvodeshöjning. Reglerna var avsedda att
tillämpas övergångsvis och skulle på sikt avvecklas. Nivån på arvodeshöjningen
för läkare vid gruppmottagning har härefter successivt minskat och
uppgår fr.o.m. den 1 juli 1985 till 27 %.

Såsom ovan framgår har avsikten hela tiden varit att på sikt avveckla
arvodeshöjningen för läkare i gruppmottagning, och den medgivna höjningen
har i konsekvens härmed minskat undan för undan. Med hänsyn härtill
anser sig utskottet inte kunna förorda en sådan åtgärd för att minska
skillnaderna i arvode för läkare i resp. utanför läkarhus som begärts i
motionen, nämligen en generell arvodeshöjning för läkare utanför läkarhus,
utan frågan om kommande taxehöjningar får prövas i sedvanlig ordning.

SfU 1987/88:13

15

Utskottet, som konstaterar att nivån på arvodeshöjning för läkare vid
gruppmottagning nu ytterligare minskat och sedan den 1 januari 1987 uppgår
till 25 %, vidhåller sin ovan redovisade ståndpunkt och avstyrker bifall även
till motion Sf237 yrkande 4.

I motion Sf292 begär Nils Carlshamre m.fl. snara åtgärder för att förbättra
de ekonomiska möjligheterna för sjukgymnaster att bedriva privat vårdverksamhet.
Nils Carlshamre m.fl. begär också i motion Sf320 yrkande 2 ett
tillkännagivande om att tvånget att ha en remiss från läkare för att erhålla
sjukgymnastisk behandling bör slopas.

Regeringen fastställer enligt 2 kap. 1 § AFL det högsta arvode som får tas
ut av en vårdgivare som är ansluten till sjukförsäkringen. Nuvarande
bestämmelser om arvode för sjukvårdande behandling gäller tills vidare,
dock längst till utgången av juni 1988. Enligt vad utskottet erfarit avser dock
regeringen att redan fr.o.m. den 1 januari 1988 höja arvodet för sjukvårdande
behandling med 5 kr. I den mån ytterligare åtgärder behöver vidtas i fråga
om privatpraktiserande sjukgymnasters ekonomiska situation förutsätter
utskottet att regeringen tar erforderliga initiativ härtill. Mot bakgrund av det
anförda anser utskottet att något riksdagens uttalande med anledning av
motion Sf292 inte är påkallat.

Utskottet kan inte heller tillstyrka yrkandet i motion Sf320 om att systemet
med remiss från läkare för att erhålla sjukgymnastisk behandling generellt
skall slopas eftersom systemet innebär en medicinsk kontroll.

Patientavgifter

Patientavgifterna inom den offentliga vården grundas på överenskommelserna
mellan staten och sjukvårdshuvudmännen och regleras i förordningen
(1984:908) om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudman från sjukförsäkringen
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgifterna är för närvarande
högst 50 kr. vid läkarvård och högst 25 kr. vid annan vård än läkarvård.
Gör en läkare hembesök utgår ett tillägg med 25 kr. Ger läkaren råd per
telefon är avgiften högst 20 kr.

Patientavgifterna hos privatpraktiker är för närvarande högst 55 kr. vid
läkarbesök och högst 30 kr. vid annan vård. Om en läkare gör hembesök
utgår tillägg med 30 kr. Vid rådgivning per telefon får avgift om 20 kr. tas ut.

Enligt överenskommelsen skall de nuvarande högsta avgifterna i offentlig
vård, som varit oförändrade sedan år 1985, vara oförändrade under år 1988
och höjas för år 1989. Avgiften vid läkarvård och vid annan vård höjs då med
10 kr. till högst 60 kr. resp. 35 kr. Tilläggsavgiften för hembesök och avgiften
för telefonrådgivning höjs med 5 kr. till 30 kr. resp. 25 kr.

Departementschefen har i propositionen även aviserat en höjning av de
högsta patientavgifter som får tas ut av privatpraktiserande läkare och
sjukgymnaster med 5 kr. per besök eller behandling fr.o.m. den 1 januari
1988. Samtidigt kommer, enligt vad utskottet erfarit, arvodena att höjas med
motsvarande belopp.

Lars Werner m.fl. yrkar i motion Sf9 avslag på de anmälda höjningarna av
patientavgifterna i offentlig vård.

I två motioner, Sf329 (yrkande 3) av Nils Carlshamre m.fl. och Sf349

SfU 1987/88:13

16

(yrkande 8) av Margareta Andrén m.fl., föreslås i besparingssyfte höjningar
av patientavgifterna. I den förstnämnda motionen begärs ett tillkännagivande
om att patientavgiften vid läkarvård bör höjas med 10 kr. och vid
sjukvårdande behandling med 5 kr. i såväl offentlig som enskild vård fr.o.m.
den 1 januari 1988. I motion Sf349 begärs en höjning av patientavgiften vid
läkarvård till 65 kr. fr.o.m. den 1 juli 1987. Denna höjning bör enligt
motionärerna kombineras med en ändring av högkostnadsskyddet av
innebörd att kostnader för sjukresa inkluderas i skyddet och att tolv
läkarbesök/läkemedelsinköp berättigar till kostnadsbefrielse. Utskottet
återkommer till frågorna om högkostnadsskydd och sjukresekostnader i ett
senare avsnitt av betänkandet.

Vid fastställande av grunderna för sjukförsäkringens ersättningar till
vårdgivarna kan regeringen enligt 2 kap. 1 § AFL bl.a. bestämma den högsta
patientavgiften som vårdgivaren får ta ut i såväl offentlig som privat vård. I
den förevarande överenskommelsen regleras patientavgifternas storlek i
offentlig vård för åren 1988 och 1989. Bestämmandet av avgifterna för
offentlig vård har alltså ingått som ett led i överenskommelsen. Mot
bakgrund härav avstyrker utskottet bifall till motion Sf9 och till motionerna
Sf329 yrkande 3 och Sf349 yrkande 8 såvitt avser patientavgifterna i offentlig
vård.

Såvitt gäller patientavgifterna för privat vård har regeringen, som ovan
nämnts, bemyndigande att fastställa även dessa. Såsom förutskickas i
propositionen kommer avgifterna att höjas med 5 kr. fr.o.m. den 1 januari
1988 och samtidigt skall en motsvarande arvodeshöjning ske. Enligt utskottets
mening är de nämnda höjningarna väl avvägda. Utskottet avstyrker
därför bifall till motionerna Sf329 yrkande 3 och Sf349 yrkande 8 även i nu
behandlad del.

Läkemedelsförmåner m.m.

Rätten till läkemedelsförmåner regleras i lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader m.m. Förmånerna utges i form av antingen kostnadsfrihet
eller prisnedsättning för läkemedel eller skydd mot höga kostnader för
läkemedel och sjukvård. Med läkemedel förstås sådana varor för vilka
läkemedelsförordningen är tillämplig. Prisnedsättningen gäller också vissa
livsmedel till barn under 16 år enligt vad som finns angivet i en särskild
förordning - förordningen (1979:1132) om prisnedsatta livsmedel vid vissa
sjukdomar. Kostnadsfria läkemedel utges till den som lider av långvarig och
allvarlig sjukdom i enlighet med vad som anges i förordningen (1981:353)
med förteckning över kostnadsfria läkemedel. Härutöver tillhandahålls
kostnadsfria förbrukningsartiklar till personer som på grund av allvarlig
sjukdom eller behandling av sådan sjukdom är i behov härav. Omfattningen
av denna kostnadsfrihet anges i kungörelsen (1972:189) om kostnadsfria
förbrukningsartiklar vid sjukdom.

Prisnedsättning på läkemedel sker genom att den kostnad som vid varje
expeditionstillfälle överstiger 60 kr. ersätts av den allmänna försäkringen.
Prisnedsättning och kostnadsbefrielse får dock vid varje expeditionstillfälle
inte avse större mängd läkemedel än det beräknade behovet för 90 dagar.

SfU 1987/88:13

17

Riksförsäkringsverket har tillsammans med socialstyrelsen som ett led i
verkets uppföljnings- och utvärderingsverksamhet slutfört projektet ”Läkemedel
- uppföljning av förskrivningsregler och förmånssystem”. Verket har
till regeringen överlämnat de i projektet ingående rapporterna ”Kostnadsutvecklingen
för läkemedel - en systemanalys” och ”Högkostnadsskyddet”.
Verket har också mot bakgrund av de skäl som redovisas i rapporterna och
efter samråd med socialstyrelsen föreslagit att inga läkemedel längre skall
vara kostnadsfria utan att läkemedlen i stället skall falla under reglerna för
prisnedsättning. - Förslaget remissbehandlas för närvarande.

Frågor med anknytning till läkemedelsförmånerna tas upp i flera motioner.

Ingrid Andersson m.fl. anser i motion Sf204 att det är angeläget att
personer med reumatoid artrit erhåller förmånen av kostnadsfria läkemedel
och begär ett tillkännagivande om detta.

Stina Gustavsson anser i motion Sf242 att det borde vara en självklarhet att
alla personer som på grund av sjukdom är hänvisade till ett liv med ständig
medicinering har samma förmåner. Personer som på grund av sjukdom
måste använda saliversättningsmedel livet ut borde därför erhålla detta
kostnadsfritt. Motionären begär ett tillkännagivande om kostnadsbefrielse
vid av läkare förskrivet saliversättningsmedel.

Frågorna i dessa motioner berörs direkt av det förslag om de kostnadsfria
läkemedlen som riksförsäkringsverket lämnat och som för närvarande
remissbehandlas. Enligt utskottets mening bör beredningen av förslaget i
regeringskansliet avvaktas, och utskottet avstyrker därför bifall till motionerna
Sf204 och Sf242.

Charlotte Branting och Ulla Orring påtalar i motion Sf300 att de salvor
m.m. som psoriasissjuka behöver inte omfattas av några läkemedelsförmåner.
Motionärerna anser att en utvidgning av lagen om begränsning av
läkemedelskostnader m.m. till att avse även andra preparat än läkemedel är
nödvändig och begär i yrkande 2 en ändring av lagen i syfte att undanröja
nackdelarna för vissa kroniskt sjuka.

Motionsyrkanden likartade det nu nämnda behandlades av utskottet
under föregående riksmöte (se SfU 1986/87:1). Utskottet förutsatte då att
den utredare som regeringen tillkallat för att kartlägga och analysera
situationen på hjälpmedelsområdet för handikappade m.m. skulle komma
att beröra också denna fråga. Med hänsyn härtill behövde motionerna inte
föranleda annan åtgärd än att de överlämnades till utredningen. Riksdagen
följde utskottet. - Mot denna bakgrund anser utskottet att motion Sf300
yrkande 2 inte påkallar någon riksdagens åtgärd.

I tre motioner aktualiseras frågan om åldersgränsen för prisnedsättning på
förskrivna livsmedel. Bengt Kindbom m.fl. hävdar i motion Sf227 att
personer över 16 år som har multipla födoämnesallergier har stora utgifter
för kostersättningsmedel och anser det därför vara naturligt att receptförskrivna
kostersättningsmedel också omfattas av den allmänna försäkringen
och berättigar till läkemedelsersättning. Motionärerna begär ett tillkännagivande
härom. Marianne Karlsson anser i motion Sf241 att det saknar grund
att skilja på barn och vuxna i det aktuella avseendet och begär ett
tillkännagivande om att åldersgränser bör tas bort för prisnedsättning på

SfU 1987/88:13

18

specialkost för personer som lider av celiaki. Berit Löfstedt anser i motion
Sf298 att det för många människor över 16 år med sjukdomar som medför
kostrestriktioner saknas lämpliga former för samhällsstöd och att regelsystemet
därför bör ses över. Motionären begär ett tillkännagivande om detta.

Utskottet har tidigare behandlat liknande motionsyrkanden, senast i
betänkandet SfU 1986/87:1. Utskottet hänvisade därvid till beredningen av
den rapport (Ds S 1985:6) Kartläggning av det ekonomiska stödet till
handikappade, som statens handikappråd överlämnade till regeringen i
oktober 1985. Som framgår av rapporten kan ekonomiskt stöd för kostnader
för s.k. specialdestinerade livsmedel utges i olika former. Som vidare
framhålls i rapporten är det svårt för den enskilde att skaffa sig kunskap om
de stödformer som finns, och det blir givetvis mera komplicerat ju fler
stödformer som används för samma syfte. Utskottet var vid förra årets
riksmöte i avvaktan på beredningen av handikapprådets rapport inte berett
att uttala sig för ytterligare en stödform avseende specialdestinerade
livsmedel. Utskottet är inte heller nu berett att uttala sig för ett vidgat sådant
stöd men förutsätter att frågan uppmärksammas inom regeringskansliet vid
beredningen av riksförsäkringsverkets tidigare nämnda förslag och av
kommande förslag från utredningen om hjälpmedel. Utskottet avstyrker
sålunda bifall till motionerna Sf227, Sf241 och Sf298.

Det särskilda högkostnadsskyddet, som avser såväl sjukvårdskostnader som
läkemedelskostnader, innebär att en patient som gjort 15 läkarvårdsbesök
och/eller läkemedelsinköp är befriad från ytterligare kostnader för läkarvård
eller läkemedel under en tid av ett år räknat från första besöket eller inköpet.
Högkostnadsskyddet omfattar också kostnader för sjukvårdande behandlingar
varvid två sådana behandlingstillfällen jämställs med ett läkarvårdsbesök.
Skyddet omfattar däremot inte sjukresor.

I fråga om ersättning för sjukresor har 1975 års sjukreseförordning fr.o.m.
den 1 maj 1987 ersatts av en ny förordning (1987:82) om ersättning vid
sjukresa. Ersättning beräknas därvid i princip efter det färdsätt som har
använts. Från resekostnaden görs avdrag med karensbelopp för fram- resp.
återresa, vid resa med egen bil eller taxi med 20 kr., annars med 15 kr. Vid
samåkning i taxi eller bil är karensbeloppet 15 kr. för varje vårdtagare. Om
vårdtagarna tillhör samma familj görs dock avdrag endast med ett karensbelopp
om 20 kr. Ersättning för övernattning ges med det belopp som
vårdtagaren har betalat, dock högst 55 kr. per natt. Om vårdtagaren inte har
kunnat få rum på patienthotell eller motsvarande och därför har fått betala
mer än 55 kr. för logi, ges ersättning med skäligt belopp även om det
överstiger 55 kr.

Med högkostnadsskyddet och sjukresekostnader sammanhängande frågor
tas upp i en rad motioner.

Jan Hyttring och Bertil Jonasson hänför sig i motion Sf231 till 1975 års
sjukreseförordning och begär förändringar i denna innebärande förbättringar
för familjer som samordnar sina sjukresor och för dem som behöver
övernatta i samband med sjukvård.

Margö Ingvardsson m. fl. kritiserar i motion Sf274 de i årets budgetproposition
föreslagna eller aviserade och sedermera även beslutade ändringarna i

SfU 1987/88:13

19

bestämmelserna om den enskildes avgifter för läkemedel m.m. och för
sjukresor. Dessa ändringar kan enligt motionärerna accepteras endast under
förutsättning att sjukresor förs in under högkostnadsskyddet. Motionärerna
begär därför att karensbeloppet för sjukresor skall omfattas av detta skydd
(yrkande 1). Motionärerna begär vidare att en sjukresa tur och retur skall
berättiga till hel stämpel i högkostnadsskyddet (yrkande 2), att sjukvårdande
behandling skall berättiga till hel sådan stämpel i stället för halv (yrkande 3),
att det antal läkarvårdsbesök eller liknande som krävs för att den enskilde
skall slippa betala ytterligare avgift skall sänkas till tio (yrkande 4) samt att
ytterligare en tidsfaktor skall införas i skyddet så att ingen behöver betala för
mer än fem besök, inköp eller resor under en månad (yrkande 5).

Charlotte Branting och Ulla Orring kritiserar i motion Sf300 det bristfälliga
skydd högkostnadsskyddet ger dem som är sjuka i skov och som har sin
huvudsakliga sjukvårdskonsumtion i form av sjukvårdande behandling, och
de begär i yrkande 1 en översyn av högkostnadsskyddet.

Karin Israelsson påtalar i motion Sf305 de höga kostnaderna för resor som
en sjuk person kan behöva göra för att få vård. Motionären anser att en
utredning bör göras om högkostnadsskyddet för sjukresor och begär ett
tillkännagivande härom. I motion SflO yrkande 3 begär Karin Israelsson
m.fl. också en översyn av högkostnadsskyddet. I yrkande 5 i samma motion
begärs en skyndsam utredning om samordningen av sjukresor och färdtjänst.

Margareta Andrén m.fl. begär i motion Sf349 i yrkande 7 förslag till
förbättrat högkostnadsskydd på så sätt att sjukresor omfattas och att det
antal läkarbesök och/eller läkemedelsinköp som krävs för befrielse från
ytterligare avgift sänks till tolv.

Margit Sandéhn och Maj-Lis Landberg påtalar i motion Sf247 de svåra
ekonomiska problem som barn och ungdomar med kroniska sjukdomstillstånd
ofta åsamkar sin familj och sig själva. Motionärerna begär ett
tillkännagivande om behovet av en översyn av reglerna i samband med
sjukvårdande behandling till barn och ungdomar med kroniska sjukdomstillstånd.

Såsom ovan redovisats har en ny förordning om ersättning vid sjukresa
trätt i kraft den 1 maj 1987. Genom de därvid införda förändringarna får
kraven i motion Sf231 om förbättringar för familjer som samordnar sina
sjukresor samt för övernattningar i samband med sjukvård anses vara
tillgodosedda. Enligt utskottets mening behöver motion Sf231 således inte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Såvitt avser samordningen av färdtjänst och sjukresor vill utskottet erinra
om att så sent som den 1 juli i år genom en ändring i AFL öppnades
möjligheter för försäkringskassorna att träffa överenskommelser med kommuner
och landsting innebärande att färdtjänsten kan utnyttjas för sjukresor
och att ersättning för detta lämnas från sjukförsäkringen enligt en förenklad
modell. Försök med samordning pågår också i olika delar av landet.
Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att motion SflO yrkande 5 inte
bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Beträffande övriga frågor om högkostnadsskyddets utformning och omfattning
vill utskottet erinra om att parterna i överenskommelsen om

SfU 1987/88:13

20

ersättningar till sjukvårdshuvudmännen för åren 1988 och 1989 förklarat att
de avser att göra en översyn av patientavgiftssystemet beträffande bl.a.
avgiftsnivåer och högkostnadsskydd. Utskottet vill vidare erinra om riksförsäkringsverkets
förenämnda rapporter ”Kostnadsutvecklingen för läkemedel
- en systemanalys” och ”Högkostnadsskyddet”, vilka nu bereds inom
regeringskansliet. Frågan om högkostnadsskyddet är således föremål för
uppmärksamhet på flera håll. Utskottet förutsätter att överväganden därvid
görs beträffande samtliga de i motionerna upptagna frågorna. Någon
riksdagens åtgärd är därför inte påkallad med anledning av motionerna SflO
yrkande 3, Sf247, Sf274, Sf300 yrkande 1, Sf305 och Sf349 yrkande 7.

Hjälpmedel för handikappade

Enligt den överenskommelse som träffades med sjukvårdshuvudmännen om
ersättningar från sjukförsäkringen fr.o.m. år 1976 övertog sjukvårdshuvudmännen
hela ansvaret för att tillhandahålla hjälpmedel för handikappade
samtidigt som en enhetlig hjälpmedelsersättning från sjukförsäkringen
infördes. I överenskommelsen förutsattes att sjukvårdshuvudmännen fortsatte
hjälpmedelsverksamheten i huvudsaklig överensstämmelse med de
dittillsvarande bestämmelserna för verksamheten. Samtidigt upphörde den
statliga bidragsgivningen till hjälpmedelsverksamheten, och ansvaret för att
upprätta den s.k. hjälpmedelsförteckningen övergick från socialstyrelsen till
Landstingsförbundet. Socialstyrelsen skulle dock även i fortsättningen ha
tillsyn över hjälpmedelsverksamheten.

Staten och Landstingsförbundet är sedan den 1 januari 1978 gemensamt
huvudmän för handikappinstitutet som är centralt organ på hjälpmedelsområdet.
Institutet prövar hjälpmedlens lämplighet och är samtidigt informationsorgan
på hjälpmedelsområdet. Institutet har vidare övertagit ansvaret
för kontinuerlig utgivning av hjälpmedelsförteckningen. Förteckningen
omfattar de hjälpmedel som institutet rekommenderar landstingen att utge
samt anvisningar för hjälpmedelsverksamheten. Varje enskilt landsting
beslutar dock själv i vad mån handikappinstitutets rekommendationer skall
följas. Förteckningen över handikapphjälpmedel omfattar sådana hjälpmedel
som en person behöver i den dagliga livsföringen för att kompensera en
funktionsnedsättning.

Den särskilda hjälpmedelsersättningen är, som inledningsvis nämnts, för
närvarande 85 kr. per invånare och år och skall vara oförändrad för åren 1988
och 1989. I hjälpmedelsersättningen från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen
ingår ett belopp på för närvarande 3:80 kr. per invånare och år
till en fond för handikappinstitutets verksamhet. Beloppet till fonden skall
höjas till 3:95 kr. för år 1988 och 4:10 kr. för år 1989.

Regeringen tillkallade, som berörts i föregående avsnitt, år 1986 en
särskild utredare med uppgift att kartlägga och analysera den nuvarande
situationen på hjälpmedelsområdet och - om han fann förändringar vara
motiverade - föreslå olika åtgärder för att få till stånd en bättre fungerande
och mer effektiv hjälpmedelsverksamhet med utgångspunkt sett såväl ur den
enskilde hjälpmedelsanvändarens som ur samhällets perspektiv. Utredningsarbetet
bör bedrivas skyndsamt och vara avslutat senast den 1 juli 1988.

SfU 1987/88:13

21

Frågor kring hjälpmedelsförsörjningen för handikappade tas upp i två
motioner. Bengt Westerberg m.fl. begär i motion Sf213 yrkande 9 ett
tillkännagivande om betydelsen av en tillfredsställande försörjning av
hjälpmedel. Margareta Andrén och Kenth Skårvik begär i motion Sf224 att
utredningen får i uppdrag att utreda om en vid Chalmers framtagen
injektionsrobot, Robinjakt, bör uppföras på hjälpmedelsförteckningen.

Utskottet behandlade senast frågor om hjälpmedel till handikappade i sitt
av riksdagen godkända betänkande SfU 1986/87:1. Utskottet, som därvid
uttalade sin tillfredsställelse över att en allsidig utredning om hjälpmedelsverksamheten
skulle komma att ske, ansåg att bl.a. det problem som
påtalades i en motion av samma innebörd som motion Sf213 rymdes inom
ramen för utredningsdirektiven. Med hänsyn därtill ansåg utskottet inte att
motionen borde föranleda någon annan åtgärd än att den överlämnades till
utredningen.

Mot denna bakgrund anser utskottet att motion Sf213 yrkande 9 inte bör
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Beträffande framställningen i motion Sf224 om injektionsroboten Robinjakt
vill utskottet erinra om att ansvaret för upprättandet av hjälpmedelsförteckningen
åvilar handikappinstitutet, som också provar hjälpmedlens
lämplighet och är informationsorgan på hjälpmedelsområdet. Utskottet
anser därför inte att något uppdrag till utredningen är påkallat och avstyrker
bifall till motion Sf224.

Ersättning för glasögon

AFL innehåller inte någon bestämmelse som ger rätt till ersättning för
kostnader för glasögon. Sjukvårdshuvudmännen har emellertid, som tidigare
nämnts, ansvaret för att tillhandahålla hjälpmedel för handikappade. I den
hjälpmedelsersättning på 85 kr. per invånare och år som utbetalas från
sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen ingår ersättning för tillhandahållande
av glasögon kostnadsfritt eller till nedsatt pris till barn och
ungdomar under 19 år. I övrigt utges glasögon eller kontaktlinser utan
kostnad som hjälpmedel till starropererade personer. Vidare har svårt
synskadade personer möjlighet att få särskilda synhjälpmedel.

I tre motioner tas upp frågan om införande av en glasögonförsäkring.
Kenth Skårvik anför i motion Sf209 att drygt två miljoner människor i Sverige
behöver synhjälpmedel och att behovet hos de utvecklingsstörda är mycket
stort. Samhällets stöd kan enligt motionären utgå antingen genom den
allmänna försäkringen eller genom särskilt bidrag. Motionären anser att en
genomgripande utredning bör göras av kostnaderna för en total reform resp.
för partiella reformer och begär att möjligheterna utreds att införa fria
glasögon. I motion Sf257 begär Karl Erik Eriksson att kostnaderna utreds för
ett statligt åtagande för införande av fria eller subventionerade glasögon.
Karl-Erik Persson m.fl. anser i motion Sf281 att ingen skall behöva avstå från
att skaffa sig glasögon av ekonomiska skäl och begär att frågan om att infoga
normalkostnader för anskaffande av glasögon eller kontaktlinser i den
allmänna sjukförsäkringen utreds.

Motionsyrkanden om en allmän glasögonförsäkring av den omfattning

SfU 1987/88:13

22

som föreslås i de nu aktuella motionerna har under en följd av år avslagits av
riksdagen på förslag av utskottet (se senast SfU 1986/87:1). Utskottet har
därvid inte ansett att några andra grupper än de som för närvarande erhåller
bidrag från sjukvårdshuvudmännen bör komma i fråga för ett generellt
samhällsstöd för anskaffande av glasögon. Utskottet vidhåller denna uppfattning
och avstyrker bifall till motionerna Sf209, Sf257 och Sf281.

Kiropraktorer

Mona Saint Cyr m.fl. anser i motion Sf222 att Drs of Chiropractic skall kunna
få legitimation och begär ett tillkännagivande om att sådana åtgärder bör
vidtas att sjukförsäkringssystemet kan omfatta behandling av Drs of
Chiropractic direkt efter det att beslut har fattats om att de skall kunna få
legitimation.

Alternativmedicinkommittén har i sitt betänkande (SOU 1987:12) Legitimation
för vissa kiropraktorer föreslagit att vissa kiropraktorer - gruppen
Drs of Chiropractic - skall kunna få legitimation och anslutas till sjukförsäkringssystemet
i Sverige. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

Utskottet anser med hänsyn till den pågående beredningen av frågan att
motion Sf222 inte bör föranleda någon åtgärd.

Sj ukvårdsförmåner för utlandssvenskar m. fl.

Svenska medborgare och alla i Sverige bosatta utlänningar är försäkrade för
sjukvård i Sverige. Vissa utlänningar kan också vara tillförsäkrade sjukvårdsförmåner
i Sverige på grund av att Sverige ingått en konvention med deras
hemland. På motsvarande sätt kan svenska medborgare som är bosatta
utomlands ha rätt till sjukvårdsförmåner i bosättningslandet. Däremot har de
rätt till sjukvårdsförmåner i Sverige endast om vårdbehovet uppkommit här i
landet.

Margit Gennser och Blenda Littmarck begär i motion Sf315 ett tillkännagivande
om att en i utlandet bosatt pensionär som enligt dubbelbeskattningsavtal
skall erlägga skatt på pensionsinkomster i Sverige skall ha rätt till samma
sjukvårdsförmåner i Sverige som en pensionär som är bosatt här i landet.

Utskottet behandlade en motion med motsvarande innehåll i sitt av
riksdagen godkända betänkande SfU 1986/87:1. Utskottet var då inte berett
att medverka till någon ändring av de nuvarande principerna för rätt till
sjukvårdsförmåner i Sverige och avstyrkte bifall till den föreliggande
motionen.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till motion
Sf315.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avskaffande av det gällande ersättningssystemet
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sfll yrkandena 1 och 3,
1987/88:Sfl2 yrkande 2, 1986/87:Sf237 yrkande 3, 1986/87:Sf240
yrkande 1 och 1986/87: Sf321 yrkande 1,

SfU 1987/88:13

23

2. beträffande finansiering av sjukvården m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Sf240 yrkande 3 och 1986/
87:Sf207,

3. beträffande ersättningen för födelsekontrollerande verksamhet
att riksdagen

dels med bifall till propositionen och med avslag på motion 1987/
88:Sfl2 yrkande 5 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande
verksamhet m.m.,

dels lägger propositionen i övrigt till handlingarna,

4. beträffande tidpunkten för överenskommelsen
att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf 12 yrkande 1,

5. beträffande det s.k. avgiftsfria året

att riksdagen avslår motion 1987/88:SflO yrkande 2,

6. beträffande relationerna mellan sjukförsäkringen och sjukvården
att riksdagen avslår motionerna 1986/87: Sf237 yrkandena 1 och 2,
1986/87:Sf314 och 1986/87:Sf340 yrkande 3,

7. beträffande åtgärder för en förbättrad läkarförsörjning

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf 10 yrkande 1,1987/88:Sf 11
yrkande 2, 1987/88:Sfl2 yrkandena 3 och 4, 1986/87:Sf240 yrkande 2
och 1986/87:Sf287,

8. beträffande besök hos distriktssköterskor

att riksdagen avslår motion 1987/88:SflO yrkande 4,

9. beträffande skillnader i läkartaxan för läkare i och utanför
läkarhus

att riksdagen avslår motion 1986/87: Sf237 yrkande 4,

10. beträffande taxan för sjukvårdande behandling
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sf292,

11. beträffande remisstvånget för sjukgymnastisk behandling
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sf320 yrkande 2,

12. beträffande patientavgifter för läkarvård m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf9,1986/87:Sf329 yrkande 3
och 1986/87:Sf349 yrkande 8,

13. beträffande kostnadsfria läkemedel

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Sf204 och 1986/87:Sf242,

14. beträffande läkemedelsrabatt på mjukgörande salvor
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sf300 yrkande 2,

15. beträffande prisnedsättning på kostersättningsmedel

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Sf227, 1986/87:Sf241 och
1986/87:Sf298,

16. beträffande ändringar i sjukreseförordningen
att riksdagen avslår motion 1986/87: Sf231,

17. beträffande samordning av sjukresor och färdtjänst
att riksdagen avslår motion 1987/88:SflO yrkande 5,

18. beträffande högkostnadsskyddets omfattning

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:SflO yrkande 3, 1986/
87:Sf247, 1986/87:Sf274, 1986/87:Sf300 yrkande 1, 1986/87:Sf305 och
1986/87:Sf349 yrkande 7,

SfU 1987/88:13

24

19. beträffande hjälpmedelsförsörjningen för handikappade
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sf213 yrkande 9,

20. beträffande visst injektionshjälpmedel
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sf224,

21. beträffande ersättning för glasögon

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Sf209, 1986/87:Sf257 och
1986/87: Sf281,

22. beträffande kiropraktorer

att riksdagen avslår motion 1986/87:Sf222,

23. beträffande sjukvårdsförmåner i Sverige
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sf315.

Stockholm den 3 december 1987
På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Nils Carlshamre (m), Börje Nilsson (s), Ralf
Lindström (s), Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Ulla Johansson
(s), Gullan Lindblad (m), Lena Öhrsvik (s), Nils-Olof Gustafsson (s), Kenth
Skårvik (fp), Siri Häggmark (m), Ingegerd Elm (s), Rune Backlund (c) och
Karl-Erik Persson (vpk).

Reservationer

1. Avskaffande av det gällande ersättningssystemet (mom. 1)

Nils Carlshamre (m), Margareta Andrén (fp), Gullan Lindblad (m), Kenth
Skårvik (fp) och Siri Häggmark (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”1 fråga” och
på s. 11 slutar med ”Sf321 yrkande 1” bort ha följande lydelse:

När det gäller framtida överenskommelser vill utskottet inledningsvis
erinra om utskottsmajoritetens principiella ställningstagande i samband med
att det nya ersättningssystemet infördes (se SfU 1983/84:31).

Majoriteten ansåg därvid att förändringarna låg i linje med strävandena att
med försäkringsmedel bättre fördela och förstärka utbudet av den öppna
vården och att de borde kunna medverka till att hälso- och sjukvårdslagens
målsättning om en god hälso- och sjukvård för alla medborgare på lika villkor
skall kunna uppfyllas och att underlätta sjukvårdshuvudmännens planering
av vården.

Utskottet måste nu konstatera att de förhoppningar som knöts till det nya
ersättningssystemet knappast på någon punkt infriats. Fördelningen över
landet av reella sjukvårdsresurer har inte blivit jämnare, snarare tvärtom.
Det fria läkarvalet är alltjämt förbehållet patienter i vissa storstadsområden
och några få ekonomiskt välbeställda som har möjlighet att söka vård och
behandling helt på egen bekostnad utanför den försäkrings- och landstings -

SfU 1987/88:13

25

finansierade vårdorganisationen. Som ovan framhållits har riksdagen inte
möjlighet att påverka överenskommelsen mellan staten och sjukvårdshuvudmännen
för åren 1988 och 1989. Men därefter är det, enligt utskottets
mening, nödvändigt att snarast möjligt övergå till ett ersättningssystem som
kan ge de av alla önskade positiva effekter som det s.k. Dagmarsystemet visat
sig snarare motverka än främja.

Ett sådant ersättningssystem bör utformas enligt de riktlinjer som anges i
motionerna Sfll och Sfl2. Försäkringspengarna skall följa patienten, oavsett
var och hos vem denne väljer att söka vård. Det är angeläget att regeringen i
god tid före nästa överenskommelse med sjukvårdshuvudmännen framlägger
förslag i enlighet med dessa riktlinjer. Vad utskottet sålunda anfört bör
ges regeringen till känna.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande avskaffande av det gällande ersättningssystemet

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Sfi2 yrkande 2,
1986/87:Sf237 yrkande 3, 1986/87:Sf240 yrkande 1 och 1986/87:Sf321
yrkande 1 samt med anledning av motion 1987/88:Sfll yrkandena 1
och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Finansiering av sjukvården m.m. (mom. 2)

Nils Carlshamre, Gullan Lindblad och Siri Häggmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”1 fråga om
ändrad” och slutar med ”och Sf207” bort ha följande lydelse:

Vad gäller reglerna om skatte- resp. avgiftsfinansiering av sjukvårdskostnaderna
anser utskottet att en väsentligt större andel av vårdkostnaderna än
för närvarande bör täckas med försäkringsmedel och en motsvarande mindre
andel med landstingsskatt. Härvidlag delar utskottet de synpunkter som
framförs i motion Sf240, detta även såvitt avser en individualisering av
sjukförsäkringen. Vad utskottet sålunda anfört bör med bifall till motion
Sf240 yrkande 3 ges regeringen till känna. Härigenom tillgodoses också syftet
med motion Sf207.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande finansiering av sjukvården m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sf240 yrkande 3 och med
anledning av motion 1986/87:Sf207 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

3. Ersättningen för födelsekontrollerande verksamhet
(mom. 3)

Nils Carlshamre, Gullan Lindblad och Siri Häggmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet,
som” och slutar med ”Sfl2 yrkande 5” bort ha följande lydelse:

Det s.k. Dagmarsystemet bör enligt utskottets uppfattning inte byggas ut

SfU 1987/88:13

26

och befästas ytterligare. Utskottet anser därför att organisationer sorn med
socialstyrelsens tillstånd bedriver preventivmedelsrådgivning m.m. även
fortsättningsvis bör få rätt till ersättning från sjukförsäkringen för sin
verksamhet. Med det anförda avstyrker utskottet propositionens förslag.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3. beträffande ersättningen för födelsekontrollerande verksamhet
att riksdagen dels med bifall till motion 1987/88:Sfl2 yrkande 5 avslår
det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet
m.m., dels lägger propositionen i övrigt till handlingarna,

4. Tidpunkten för överenskommelsen (mom. 4)

Nils Carlshamre (m), Margareta Andrén (fp), Gullan Lindblad (m), Kenth
Skårvik (fp) och Siri Häggmark (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”1 fråga om
tidsåtgången” och slutar med ”Sfl2 yrkande 1” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det helt oacceptabelt att överenskommelsen
träffats så sent som knappa två månader innan den skall börja gälla.
Regeringens senfärdighet markerar inte bara bristande respekt för landstingen
utan också för riksdagen eftersom överenskommelsen förutsätter en
lagändring. Vad utskottet med bifall till motion Sfi2 yrkande 1 sålunda
anfört bör ges regeringen till känna.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande tidpunkten för överenskommelsen

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sfl2 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Det s.k. avgiftsfria året (mom. 5)

Karin Israelsson (c). Rune Backlund (c) och Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Sorn angivits”
och på s. 12 slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Riksdagen har visserligen, som angivits i propositionen, givit regeringen
till känna att det avgiftsfria året vid sjukhusvård bör slopas för ålderspensionärer
och ett nytt system med vårdavgifter införas. Utskottet anser emellertid
nu, i likhet med reservanterna i reservation nr 4 till utskottets betänkande
SfU 1986/87:14, att detta innebär en alltför kraftig försämring för de sämst
ställda pensionärerna och att en sådan åtgärd drastiskt minskar den enskildes
möjligheter till rehabilitering. Mot bakgrund härav bör nuvarande regler om
ersättning för sjukhusvård för pensionärer bibehållas även i framtiden.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande det s.k. avgiftsfria året

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:SflO yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

SfU 1987/88:13

27

6. Besök hos distriktssköterskor (mom. 8)

SfU 1987/88:13

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Mot
bakgrund” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:
Såsom anförs i propositionen sker en uppföljning av resursanvändningen
inom hälso- och sjukvården. Enligt utskottets mening är det dock angeläget
att även analysera orsakerna till att besöksfrekvensen hos distriktssköterskorna
har sjunkit. Särskilt värdefullt anser utskottet att det skulle vara att få
belyst vilken inverkan på antalet besök den omständigheten har att
landstingen kan kostnadsbelägga besöken. Utskottet tillstyrker således att en
utredning kommer till stånd i enlighet med det anförda.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

8. beträffande besök hos distriktssköterskor

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:SflO yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Skillnader i läkartaxan för läkare i och utanför läkarhus
(mom. 9)

Margareta Andrén och Kenth Skårvik (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Utskottet
behandlade” och på s. 16 slutar med ”yrkande 4” bort ha följande lydelse:
Den differentierade taxesättningen innebär att etablering av små läkarpraktiker
motverkas. Detta är enligt utskottets mening särskilt allvarligt för
mindre orter med ett begränsat patientunderlag. Med hänsyn härtill anser
utskottet - i likhet med motionärerna i motion Sf237 - att det finns skäl att se
över läkartaxans utformning. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

9. beträffande skillnader i läkartaxan för läkare i och utanför
läkarhus

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sf237 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Remisstvånget för sjukgymnastisk behandling (morn. 11)

Nils Carlshamre, Gullan Lindblad och Siri Häggmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet
kan” och slutar med ”medicinsk kontroll” bort ha följande lydelse:

Såsom framhållits i motion Sf320 utgör remisstvånget för sjukgymnastisk
behandling inom sjukförsäkringens ram många gånger problem för bl.a.
handikappade människor, eftersom det innebär att de först måste göra ett
besök hos läkare för att få komma till sjukgymnast. Enligt utskottets mening
torde det inte innebära några risker att slopa detta remisstvång. Utskottet
tillstyrker därför motionsförslaget om att remisstvånget för sjukgymnastisk
behandling bör slopas med generell verkan.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

11. beträffande remisstvånget för sjukgymnastisk behandling

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sf320 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Patientavgifter för läkarvård m.m. (mom. 12)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Vid
fastställande” och slutar med ”offentlig vård” bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna i motion Sf9 anser utskottet att patientavgifterna
vid läkarbesök och sjukvårdande behandling i offentlig vård inte bör
höjas.

Utskottet konstaterar emellertid att avgifternas storlek för åren 1988 och
1989 regleras i den förevarande överenskommelsen mellan regeringen och
sjukvårdshuvudmännen och att i överenskommelsen anges att avgifterna
skall höjas fr.o.m. den 1 januari 1989. Utskottet, som således inte kan
motsätta sig höjningen, anser att den bör kombineras med en förbättring av
högkostnadsskyddet på sätt som anges i reservation 12.1 fråga om framtida
överenskommelser anser utskottet att någon höjning av avgifterna inte bör
komma i fråga. Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

12. beträffande patientavgifter för läkarvård m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Sf9 och med avslag på
motionerna 1986/87: Sf329 yrkande 3 och 1986/87: Sf349 yrkande 8 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Prisnedsättning på kostersättningsmedel (mom. 15)

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”Sf298” bort ha följande lydelse:

Som framgår av statens handikappråds rapport (Ds S 1985:6) Kartläggning
av det ekonomiska stödet till handikappade kan ekonomiskt stöd för
kostnader för s.k. specialdestinerade livsmedel utges i olika former. Som
framhålls i rapporten är det svårt för den enskilde att skaffa sig kunskap om
de stödformer som finns och det blir givetvis mera komplicerat ju fler
stödformer som används för samma syfte. Rapporten överlämnades till
regeringen i oktober 1985, och utskottet har vid tidigare riksmöten avstyrkt
motioner om kostersättningsmedel i avvaktan på rapporten eller dess
beredning. Något förslag i fråga om stödet har emellertid inte lagts fram.

Som anförs i motion Sf227 är kostersättningsmedel ofta den väsentligaste
och ibland den enda medicinen som behövs för att leva ett normalt liv.
Kostnaden för sådana medel kan bli en stor ekonomisk belastning för den
enskilde och hans familj. Utskottet anser med hänsyn till det anförda att en

SfU 1987/88:13

29

översyn bör göras om hur ett ekonomiskt stöd för födoämnesallergiker som
har fyllt 16 år lämpligen bör utformas.

dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

15. beträffande prisnedsättning pä kostersättningsmedel
att riksdagen med bifall till motion 1986/87: Sf298 och med anledning
av motionerna 1986/87:Sf227 och 1986/87:Sf241 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Högkostnadsskyddets omfattning (mom. 18)

Margareta Andrén och Kenth Skårvik (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ”Beträffande
övriga” och på s. 21 slutar med ”yrkande 7” bort ha följande lydelse:
Beträffande övriga frågor om högkostnadsskyddets omfattning vill utskottet
framhålla följande. Nuvarande regler om högkostnadsskyddet ger inget
skydd för den som drabbas av höga reskostnader i samband med läkarvård
eller sjukvårdande behandling. Några sakliga motiv finns inte för en sådan
ordning. Förslag innebärande en förbättring i detta avseende bör därför
läggas fram. Ett sådant förslag bör också omfatta en sänkning av det antal
läkarbesök eller liknande som krävs för befrielse från ytterligare kostnader.
En sådan förbättring av högkostnadsskyddet bör finansieras genom en
höjning av patientavgiften. Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

18. beträffande högkostnadsskyddets omfattning
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sf349 yrkande 7 och med
anledning av motionerna 1987/88:SflO yrkande 3, 1986/87:Sf247,
1986/87:Sf274, 1986/87:Sf300 yrkande 1 och 1986/87:Sf305 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Högkostnadsskyddets omfattning (morn. 18)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ”Beträffande
övriga” och på s. 21 slutar med ”yrkande 7” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör högkostnadsskyddet förbättras i flera
avseenden. Karensbeloppet för sjukresor bör omfattas så att sjukresa tur och
retur ger hel stämpel i skyddet. Likaså bör sjukvårdande behandling ge hel
sådan stämpel i stället för som nu en halv. Antalet läkarbesök eller liknande
som krävs för befrielse från ytterligare avgift bör sänkas till tio och ytterligare
en tidsfaktor bör införas så att ingen behöver betala för mer än fem
läkarbesök eller liknande under en månad. Det bör ankomma på regeringen
att snarast lägga fram förslag i enlighet med det anförda.

dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

18. beträffande högkostnadsskyddets omfattning
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:SflO yrkande 3,

SfU 1987/88:13

30

1986/87 :Sf247,1986/87:Sf274,1986/87:Sf300 yrkande 1,1986/87:Sf305
och 1986/87 :Sf349 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

13. Ersättning för glasögon (mom. 21)

Margareta Andrén och Kenth Skårvik (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ”Motionsyrkanden
om” och på s. 23 slutar med ”och Sf281” bort ha följande lydelse:
Drygt två miljoner människor i Sverige behöver synhjälpmedel. Behovet
hos de utvecklingsstörda är, enligt vad som nyligen upptäckts, mycket stort.
Kostnaderna för sådana hjälpmedel har ökat kraftigt och innebär en stor
ekonomisk belastning framför allt för många lågavlönade och inte minst i
hushåll där flera familjemedlemmar är i behov av glasögon eller kontaktlinser.
Det är därför enligt utskottets mening viktigt att denna fråga uppmärksammas
och att en genomgripande utredning görs om och i så fall hur -genom den allmänna försäkringen eller genom särskilt bidrag - ett förbättrat
samhällsstöd kan utgå. Utredningen bör också klarlägga kostnaderna både
för en total reform med fria glasögon och kostnaderna för olika delreformer
som t.ex. fria glasögon till ungdomar under 19 år eller till alla utvecklingsstörda.
Detta bör med bifall till motionerna Sf209 och Sf257 ges regeringen till
känna. Härigenom blir också motion Sf281 delvis tillgodosedd.

dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

21. beträffande ersättning för glasögon
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:Sf209 och 1986/
87:Sf257 och med anledning av motion 1986/87:Sf281 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Ersättning för glasögon (mom. 21)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ”Motionsyrkanden
om” och på s. 23 slutar med ”Sf281” bort ha följande lydelse:

Att ha synfel eller nedsatt synförmåga är ett funktionshinder som kan
drabba alla människor. Ett sådant funktionshinder måste givetvis åtgärdas
för att personen skall kunna fungera. Glasögon och linser är emellertid dyra,
vilket riskerar medföra att många inte har råd att pröva ut nya eller byta ut
gamla glasögon när det behövs. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet
motion Sf281 om att förslag snarast bör framläggas som innebär att
normalkostnaderna för anskaffande av glasögon eller linser inordnas i
sjukförsäkringssystemet. Härigenom blir även motionerna Sf209 och Sf257
tillgodosedda.

dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

21. beträffande ersättning för glasögon
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sf281 och med anledning
av motionerna 1986/87:Sf209 och 1986/87:Sf257 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

SfU 1987/88:13

31

15. Sjukvårdsförmåner i Sverige (mom. 23)

Nils Carlshamre, Gullan Lindblad och Siri Häggmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Utskottet
behandlade” och slutar med ”motion Sf315” bort ha följande lydelse:
Såsom framhållits i motion Sf315 har under senare år allt fler dubbelbeskattningsavtal
träffats mellan Sverige och främmande länder, som stadgar
att pensioner intjänade i Sverige också skall beskattas i Sverige oberoende av
bosättning. Svensk inkomstskatt utgår således med full statlig inkomstskatt
samt en till 10 % nedsatt kommunalskatt.

Bosättning utomlands ger emellertid inte svensk pensionär rätt till de
sjukvårdsförmåner som gäller för bosatta i Sverige. Enligt utskottets mening
är det inte rimligt att pensionärerna avkrävs skatt utan att erhålla del av de
förmåner skatten skall finansiera. Med hänsyn härtill tillstyrker utskottet
förslag i motionen om att i utlandet bosatta pensionärer, som enligt
dubbelbeskattningsavtal skall erlägga skatt på pensionsinkomster i Sverige,
skall ha rätt till samma sjukvårdsförmåner som pensionärer bosatta i Sverige.

dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

23. beträffande sjukvårdsförmåner i Sverige
att riksdagen med bifall till motion 1986/87: Sf315 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Relationerna mellan sjukförsäkringen och sjukvården
(mom. 6)

Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Rune Backlund (c) och Kenth
Skårvik (fp) anför:

I motionerna Sf237 och Sf314 redovisas olika modeller för en närmare
koppling mellan sjukförsäkringen och sjukvården och i motion Sf340 begärs
förslag om överföring av medel från socialförsäkringssektorn till sjukvården
för att minska köerna.

Vi förutsätter att rehabiliteringsberedningen noga överväger dessa frågor i
positiv anda. Med hänsyn härtill och till att resultatet av beredningen väntas
läggas fram under första halvåret 1988 avstår vi nu från något yrkande i dessa
frågor.

2. T axan för sjukvårdande behandling och patientavgifter för
läkarvård m.m. (mom. 10och 12)

Nils Carlshamre (m), Margareta Andrén (fp), Gullan Lindblad (m), Kenth
Skårvik (fp) och Siri Häggmark (m) anför:

I motion Sf292 föreslås höjning av taxan för sjukvårdande behandlingar. I
motionerna Sf329 och Sf349 föreslås höjda patientavgifter för läkarvård
m.m. Enligt överenskommelsen med sjukvårdshuvudmännen skall avgifter -

SfU 1987/88:13

32

na i offentlig vård vara oförändrade under år 1988 för att därefter höjas för år
1989. Departementschefen har aviserat höjning av arvodena och avgifterna
hos privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster redan år 1988. Vi anser att
samtliga höjningar bort träda i kraft redan den 1 januari 1988 och att de i
några fall bort göras större än som blir fallet. Riksdagen saknar emellertid
möjlighet att göra ändringar i den träffade överenskommelsen, och då
ytterligare avgiftshöjningar inom privat vård skulle påverka konkurrensförhållandena
mellan offentlig och privat vård på ett sätt som inte är önskvärt,
avstår vi från att nu yrka bifall till motionerna i dessa avseenden. Vi avser
dock att snarast återkomma till frågorna om taxor och avgifter.

3. Högkostnadsskyddets omfattning (morn. 18)

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anför:

För många innebär sjukdom och beroende av täta läkarkontroller,
sjukvårdande behandling och läkemedelsinköp stora kostnader. Vi anser att
det måste prövas om kostnaderna för resor som är nödvändiga för att sjuka
skall erhålla vård kan omfattas av högkostnadsskyddet. Med hänsyn till att
frågan nu har aktualiserats inom ramen för överenskommelsen mellan staten
och Landstingsförbundet och också är föremål för uppmärksamhet inom
regeringskansliet avstår vi emellertid nu från något yrkande.

4. Kiropraktorer (mom. 22)

Gullan Lindblad och Siri Häggmark (båda m) anför:

Med hänsyn till att alternativmedicinkommittén avlämnat sitt betänkande
(SOU 1987:12) Legitimation för vissa kiropraktorer, där gruppen Drs of
Chiropractic föreslås få legitimation, har vi för närvarande ingen anledning
att reservera oss till förmån för motion 1986/87: Sf222. Vi vill här endast
uttrycka vår positiva inställning i legitimationsfrågan, som senare kommer
att behandlas av riksdagen.

SfU 1987/88:13

33

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande
verksamhet m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1974:525) om ersättning för
viss födelsekontrollerande verksamhet m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §'

Staten, landstingskommun och kommun erhåller ersättning från sjukförsäkringen
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för rådgivning som
lämnas i födelsekontrollerande syfte eller om abort eller sterilisering.

Ersättning för sådan rådgivning
som avses i första stycket utges även
till organisationer som med socialstyrelsens
tillstånd bedriver rådgivningen
samt till läkare som är uppförd
på en av den allmänna försäkringskassan
upprättad förteckning.

Ersättning för sådan rådgivning
som avses i första stycket utges även
till läkare som är uppförd på en av
den allmänna försäkringskassan
upprättad förteckning.

3 f

Ersättning för resekostnader i
samband med rådgivning enligt
denna lag utges till den som är försäkrad
enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring med tillämpning
av grunder som regeringen fastställer.

Ersättning för resekostnader i
samband med rådgivning enligt
denna lag utges till den som är försäkrad
enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring med tillämpning
av grunder som regeringen fastställer.
Det gäller även resekostnader i
samband med sådan rådgivning, när
den bedrivs av organisationer med
socialstyrelsens tillstånd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

SfU 1987/88:13
Bilaga

1 Senaste lydelse 1984:687.

2 Senaste lydelse 1984:687.

34

Innehållsförteckning SfU 1987/88:13

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motioner 2

Motioner väckta med anledning av propositionen 2

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1986/87 3

Utskottet 6

Sjukvårdsersättning 6

Läkarförsörjningm.m 13

Patientavgifter 16

Läkemedelsförmåner m.m 17

Hjälpmedel för handikappade 21

Ersättning för glasögon 22

Kiropraktorer 23

Sjukvårdsförmåner för

Hemställan 23

Reservationer 25

1. Avskaffande av det gällande ersättningssystemet (m, fp) 25

2. Finansiering av sjukvården m.m. (m) 26

3. Ersättningen för födelsekontrollerande verksamhet (m) 26

4. Tidpunkten för överenskommelsen (m, fp) 27

5. Det s.k. avgiftsfria året (c, vpk) 27

6. Besök hos distriktssköterskor (c) 28

7,Skillnaderiläkartaxanförläkareiochutanförläkarhus(fp) 28

8. Remisstvånget för sjukgymnastisk behandling (m) 28

9. Patientavgifter för läkarvård m.m. (vpk) 29

10. Prisnedsättning på kostersättningsmedel (c) 29

11. Högkostnadsskyddets omfattning (fp) 30

12. Högkostnadsskyddets omfattning (vpk) 30

13. Ersättning för glasögon (fp) 31

14. Ersättning för glasögon (vpk) 31

15. Sjukvårdsförmåner i Sverige (m) 32

Särskilda yttranden 32

1. Relationerna mellan sjukförsäkringen och sjukvården (fp, c) 32

2. Taxan för sjukvårdande behandling och patientavgifter för läkarvård
m.m. (m, fp) 32

3. Högkostnadsskyddets omfattning (c) 33

4. Kiropraktorer (m) 33

Bilaga I propositionen framlagt lagförslag 34

35

gotab Stockholm 1987