Socialförsäkrmgsutskottets
betänkande

1987/88:1

SfU

om egenavgifter och pensionsgrundande inkomst för 1987/88:1
jordbrukare (prop. 1986/87:140) m. m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas förslag i proposition 1986/87:140 om att socialavgifter
i form av egenavgifter inte skall beräknas på inkomst av jordbruksfastighet,
om de intäkter som är hänförliga till egenverksamhet på fastigheten
uppgår till högst 15 000 kr. Inkomsten skall då inte heller vara pensionsgrundande.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1988 men
tillämpas också på inkomst som åtnjutits under år 1987. Den enskilde skall
dock på begäran medges att hittillsvarande regler fortfarande skall tillämpas
för hans del för år 1987.

Utskottet tillstyrker propositionen.

Vidare behandlar utskottet 29 motioner som tar upp olika frågor med
anknytning till socialavgiftssystemet och dess överensstämmelse med socialförsäkringsförmånerna
.

Utskottet avstyrker bifall till samtliga motioner.

Till betänkandet har fogats sex reservationer.

Propositionen

I proposition 1986/87:140 med förslag om nya regler för uttag av egenavgifter
och för pensionsgrundande inkomst för jordbrukare har regeringen (socialdepartementet)
föreslagit riksdagen att anta följande av lagrådet granskade
lagförslag

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.

Lagförslagen återfinns som bilaga till betänkandet.

Motioner

Motioner väckta med anledning av propositionen

1986/87:Sfl20 av Karl-Gösta Svenson och förste vice talman Ingegerd
Troedsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen anhåller om ytterligare utredning och
förslag om uppdelning av inkomster från jordbruk, rörelse och annan

fastighet i A- och B-inkomster, 1

1 Riksdagen 1987/88.11 sami. Nr 1

2. att riksdagen beslutar att egenavgifter inte tas ut på inkomst av jordbruk
eller rörelse om intäkten av egenverksamhet uppgår till högst 15 000 kr.

1986/87:Sfl21 av Christer Eirefelt (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om uttag av
egenavgifter för rörelseidkare.

1986/87:Sfl22 av Stig Josefson m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att
hos regeringen begära att förslag snarast framläggs om en ändring i uttaget av
de sociala avgifterna för egenföretagare med beaktande av vad som i
motionen anförts.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1986/87

1986/87:Sf205 av Bengt Kindbom och Gösta Andersson (c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen sagts om egenföretagares sjukförsäkringsförmåner.

1986/87:Sf210 av Gullan Lindblad och Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att frågor rörande
egenföretagares sociala avgifter och förmåner inom socialförsäkringen bör
bli föremål för en utredning som utmynnar i nya bestämmelser för uttag av
egenavgifter, som är bättre harmoniserade med förmåns- och skattelagstiftningen.

1986/87: Sf216 (motivering i So609) av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att befrielse från
arbetsgivaravgiften skall föreligga för utbetald lön upp till 20 000 kr. för
föräldrar som anlitar privat barnomsorg, vilken inte uppbär statsbidrag.

1986/87:Sf218 av Martin Olsson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att hos
regeringen begära utredning och förslag om införande av kvittningsrätt
mellan olika förvärvskällor vid beräkning av pensionsgrundande inkomst.

1986/87:Sf219 av Martin Olsson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att hos
regeringen begära utredning och förslag syftande till överensstämmelse
mellan egenavgifter och förmåner inom sjukförsäkringen och ATP för
företagare med små inkomster.

1986/87:Sf229 av förste vice talman Ingegerd Troedsson (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag om egenföretagares
sjukpenning utifrån vad i motionen anförts.

1986/87:Sf252 (motivering i Kr412) av Karl Boo m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar begära att regeringen i enlighet med motionen
framlägger förslag till nytt försäkringsskydd för idrottsutövare,

2. att riksdagen beslutar upphäva sitt tidigare beslut om debitering av
sociala avgifter på ersättningar till idrottsutövare fr. o. m. 1986 och till dess
att riksdagen har fattat beslut om nytt försäkringsskydd.

SfU 1987/88:1

1986/87:Sf253 av Kjell Johansson m. fl. (fp, m, c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ändring av lagen om

uppbörd av socialavgifter så att ansökan kan göras av ena parten i ett avtalat
eller tänkt avtalsförhållande i enlighet med vad som i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av en
skyndsam vidareutveckling av gällande lagstiftning så att lagen blir konkurrensneutral
mellan fysiska och juridiska personer och mellan sådana
personer inbördes.

1986/87:Sf256 av förste vice falman Ingegerd Troedsson m. fl. (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om kvittningsrätt vid beräkning av pensionsgrundande inkomst.

1986/87:Sf258 av Rune Ångström m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen i
skrivelse till regeringen begär en snabbutredning av hur idrottsföreningarnas
ekonomiska börda kan lättas med avseende på arbetsgivaravgiften för
idrottsutövare.

1986/87:Sf266 (motivering i Sk371) av Stig Josefson m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära utredning och förslag
om sänkta sjukförsäkringsavgifter om 5 procentenheter för de första 15
anställda i enlighet med det anförda,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära utredning och förslag
om principer för ATP-avgiften så att avgift motsvaras av pensionsförmån för
låginkomsttagare i enlighet med det anförda.

1986/87:Sf268 (motivering i N357) av Anna Wohlin-Andersson och Marianne
Andersson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om
ändring av de sociala avgifterna så att dessa endast träffar arbetsinkomster
som beskattas i Sverige.

1986/87: Sf280 av Lars Sundin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsgivaravgifter för
idrottsmän.

1986/87:Sf285 av Ingbritt Irhammar och Anna Wohlin-Andersson (c) vari
yrkas att riksdagen begär att regeringen låter göra en snabb översyn av
idrottsföreningarnas arbetsgivaransvar med syfte att medge rätt för dessa att
undantas från arbetsgivaravgifter för de aktiva idrottsmän som uppbär
ersättning.

1986/87:Sf290 av Ingrid Hemmingsson (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär snart förslag om egenavgiften vid skogsavverkning i
enlighet med vad i motionen anförts.

1986/87:Sf293 av Knut Wachtmeister m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av socialförsäkringsreglerna syftande till större
rättvisa för egenföretagare i enlighet med vad som anförts i motionen.

1986/87:Sf304 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående förtidspension till egenföretagare-lantbrukare,

SfU 1987/88:1

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om frivillig sjukförsäkring för egenföretagare-lantbrukare.

1986/87:Sf312 av Birgitta Hambraeus m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att
egenavgifter endast skall utgå på skogsägarens eget arbete på fastigheten.

1986/87:Sf318 (motivering i Kr433) av Alf Svensson (c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att
undersöka hur de sociala avgifterna kan differentieras så att idrottsrörelsen
inte drabbas av orimliga kostnader samt hur det sociala trygghetssystemet
kan ordnas för idrottsutövare.

1986/87:Sf323 av Agne Hansson och Gösta Andersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om en sänkning
av sjukförsäkringsavgiften med 50 % för egen- och småföretagare motsvarande
ett avgiftsunderlag för högst 15 anställda.

1986/87:Sf334 av Anders Andersson (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om ett individrelaterat
avgiftssystem för ATP-pensioner,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt i
motionen anförts om avgiftssystemet och ATP.

1986/87:Sf339 (motivering i Sk461) av Knut Wachtmeister m. fl. (m) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för
beräkning av egenavgifter så att hänsyn tas till underskott i förvärvskälla
enligt vad som anförts i motionen.

1986/87:Sf343 (motivering i N431) av Alf Svensson (c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om minskad sjukförsäkringsavgift
för de mindre och medelstora företagen.

1986/87:Sf347 (motivering i Kr435) av Bo Lundgren och Wiggo Komstedt
(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts beträffande arbetsgivaravgifter vid idrottsutövning.

Motioner överlämnade från skatteutskottet och väckta under
den allmänna motionstiden 1986/87

1986/87:Sk317 av Karl-Gösta Svenson och förste vice talman Ingegerd
Troedsson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att - med ändring av
bestämmelserna i lagen om statlig inkomstskatt - fördelning av nettointäkten
av jordbruksfastighet och av rörelse skall göras på A- och B-inkomst från
taxeringsåret 1988.

1986/87:Sk461 av Knut Wachtmeister m. fl. (m) vari yrkas

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler så att
underskott i näringsverksamhet kan kvittas mot överskott i motsvarande
förvärvskälla i enlighet med vad som anförts i motionen.

SfU 1987/88:1

Utskottet

SfU 1987/88:1

Allmänt om egenföretagares avgifter och förmåner

Den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL,
och har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning (egenföretagare)
skall betala socialavgifter i form av egenavgifter enligt bestämmelser i lagen
(1981:691) om socialavgifter. Vidare skall den försäkrade betala avgifter
enligt lagen (1982:423) om allmän löneavgift. Avgifterna beräknas och
uppbärs som skatt enligt bestämmelser i uppbördslagen (1953:272), UBL.

Egenavgifter enligt socialavgiftslagen utgörs av sjukförsäkringsavgift,
folkpensionsavgift, tilläggspensionsavgift, delpensionsavgift, barnomsorgsavgift,
arbetsskadeavgift och arbetarskyddsavgift. Avgiftsuttaget utgör,
inberäknat den allmänna löneavgiften, för närvarande tillhopa 34,45 % av
avgiftsunderlaget.

Grunden för beräkning av sjukförsäkrings-, barnomsorgs-, arbetsskadeoch
arbetarskyddsavgiften utgörs av den årliga inkomst den försäkrade kan
antas komma att tills vidare få av eget arbete medan grunden för debitering
av folkpensions-, tilläggs-, pensions- och delpensionsavgiften samt den
allmänna löneavgiften utgörs av den försäkrades inkomst vid taxeringen av
annat förvärvsarbete, främst rörelse och jordbruksfastighet, i den mån
inkomsten av förvärvskällan uppgått till 1 000 kr. Någon övre inkomstgräns
för uttag av egenavgifter finns inte.

Sjukpenninggrundande inkomst (SGI) beräknas endast på inkomstdelar
mellan 6 000 kr. och 7,5 basbelopp. För en egenföretagare gäller dessutom
att SGI inte får beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande
arbete för annans räkning. Den som saknar eller har låg sjukpenninggrundande
inkomst kan mot en avgift frivilligt försäkra sig för en sjukpenning om
högst garantibeloppet inom föräldraförsäkringen, för närvarande 60 kr.
Pensionsgrundande inkomst beräknas endast på inkomstdelar mellan 1 och
7,5 basbelopp.

Jordbruks- och skogsbruksinkomster

För inkomster i förvärvskällan jordbruksfastighet gäller att om fastigheten
inte brukats under inkomståret är inkomsterna inte förmåns- och avgiftsgrundande,
exempelvis om inkomsterna endast är intäkter från s. k. rotpostförsäljning.
Har fastigheten däremot brukats under inkomståret skall
förmåner beräknas och egenavgifter erläggas. Avgiftsunderlagets storlek är
härvid beroende på om den försäkrade själv brukat fastigheten eller om han
endast varit s. k. passiv delägare. I det förstnämnda fallet debiteras den
försäkrade samtliga egenavgifter för sina inkomster av fastigheten. För
passiv delägare i en jordbruksfastighet är inkomsten inte sjukpenninggrundande
men däremot pensionsgrundande. Således debiteras i detta fall endast
de fyra egenavgifter som knyter an till den pensionsgrundande inkomsten,
nämligen folkpensionsavgiften, tilläggspensionsavgiften, delpensionsavgiften
och den allmänna löneavgiften.

I propositionen framhålls att det gällande regelsystemet för uttag av

1* Riksdagen 1987/88.11 sami. Nrl

egenavgifter på inkomster av jordbruksfastighet har konsekvenser som
framstår som otillfredsställande. Särskilt har konsekvenserna för jordbruksfastigheter
med skogstillgångar uppmärksammats. Problemet är emellertid
inte, framhåller departementschefen, speciellt för skogsinkomster utan
sammanhänger i princip med hur alla slag av förvärvsinkomster och andra
inkomster från jordbruksfastigheter behandlas när underlag för socialförsäkringsförmåner
och socialavgifter skall bestämmas. Begreppet brukande av
jordbruksfastighet har sedan lång tid tillbaka getts en vid tolkning i vissa
situationer. Också mycket begränsade intäkter som jordbrukets ägare haft av
ett smärre arbete i egen regi på fastigheten leder i praxis regelmässigt till att
fastigheten anses brukad. I så fall kommer såväl små som stora fastighetsinkomster
i form av arrenden, upplåtelse av avverkningsrätt o.d. att ingå i
inkomsten av annat förvärvsarbete och bli avgifts- och förmånsgrundande
(den s. k. smittoeffekten).

Även i de fall en försäkrad äger en jordbruksfastighet gemensamt med
andra och någon eller några av delägarna deltagit i arbetet på fastigheten
föreligger problem med att avgöra om den försäkrade brukat fastigheten. I
dessa situationer torde, framhåller departementschefen, tillämpningen
oftast ha inneburit att en aktiv delägare anses ha brukat fastigheten för passiv
delägares räkning.

Riksförsäkringsverket har haft i uppdrag att göra en översyn av de nämnda
förhållandena och verket har i en rapport i december 1986, Översyn av
reglerna om egenavgifter och pensionsgrundande inkomst för jordbrukare,
föreslagit att egenavgifter inte skall tas ut på inkomst av jordbruksfastighet,
om de intäkter som är hänförliga till eget arbete på fastigheten inte överstiger
ett halvt basbelopp. Inkomsten skall i sådant fall inte heller vara pensionsgrundande.
Vidare skall enligt verkets förslag inte heller intäkter som
uppburits av ägare eller delägare till jordbruksfastighet, vilka inte utfört eget
arbete på fastigheten (passiva delägare) vara pensions- och förmånsgrundande.
Inte heller skall enligt förslaget passiva rörelseidkares inkomster vara
förmåns- eller avgiftsgrundande.

Departementschefen ser det som angeläget att på grundval av riksförsäkringsverkets
rapport och yttrandena över den försöka lösa vissa problem med
uttaget av egenavgifter på jordbruksinkomster för att underlätta för såväl
enskilda som myndigheter att i förväg bedöma effekterna av avgiftsreglerna.
En lösning av problemen är också angelägen på grund av avgiftsreglernas
betydelse för skogsägares benägenhet att avverka skog. Enligt departementschefens
mening bör lösningen emellertid inte få innebära något avsteg
från huvudprinciperna för socialförsäkringen och hon finner det inte möjligt
att i detta sammanhang och på det underlag som finns ta upp frågor av
övergripande natur.

Den lösning som föreslås i propositionen ansluter sig till riksförsäkringsverkets
förslag om att en jordbruksfastighet skall anses brukad när intäkterna
av egenverksamhet uppgår till ett visst belopp. Endast om intäkterna
överstiger 15 000 kr. skall enligt propositionen avgifter beräknas. Med den
nämnda beloppsgränsen beräknas ett tämligen stort antal jordbruk komma
att undantas från avgiftsskyldigheten och ändringen bör, anför departementschefen,
kunna ge en stimulans till ökad skogsavverkning för den grupp

SfU 1987/88:1

av skogsägare sorn inte bor på fastigheten och som har sin huvudsakliga
försörjning av tjänsteinkomster eller rörelseinkomster.

Såvitt gäller förmånssidan föreslås i propositionen att i de fall intäkterna av
jordbruksfastighet inte överstiger 15 000 kr. och följaktligen inte föranleder
avgiftsskyldighet de inte heller skall vara pensionsgrundande. Däremot bör
även sådana intäkter ge rätt till sjukpenning- och arbetsskadeförmåner.

I propositionen diskuteras också riksförsäkringsverkets förslag om att
intäkter som uppburits av passiva delägare i jordbruksfastighet och passiva
rörelseidkare inte skall vara förmåns- och avgiftsgrundande. Såvitt gäller
passiva delägare i jordbruksfastighet hänvisar departementschefen till att
regeringsrätten i ett par domar under hösten 1986 avgjort frågan om
pensionsgrundande inkomst för passiv delägares inkomst av jordbruksfastighet
och att avgörandena bidragit till att klargöra rättsläget. Tydligt är, anför
hon, att regeringsrätten inte ansett sig kunna godta någon allmän princip om
att en passiv delägare skall anses ha brukat fastigheten genom ställföreträdare
så snart en annan delägare har varit aktiv brukare på fastigheten. Detta
innebär att de tillämpande myndigheterna måste göra en mer nyanserad
bedömning utifrån de föreliggande omständigheterna i det särskilda fallet än
vad många gånger torde ha skett i tidigare praxis.

Departementschefen är inte beredd att på förevarande underlag lägga
fram förslag till en generell lagreglering i enlighet med vad riksförsäkringsverket
förordat beträffande passiva delägare av jordbruksfastighet och
rörelseidkare utan anser det finns anledning att ytterligare överväga dessa
frågor och därvid bl. a. undersöka om man kan finna en ordning som är
enklare från administrativa utgångspunkter.

Propositionens förslag till lagreglering av begreppet brukad jordbruksfastighet
har inte mött några erinringar motionsledes och utskottet har ingen
erinran mot att förslaget genomförs.

I några motioner begärs mer långtgående åtgärder för att undvika
avgiftsuttag på inkomst av jordbruksfastighet och rörelse som inte härrör
från egenverksamhet. I motionerna Sf290 av Ingrid Hemmingsson och Sf312
av Birgitta Hambraeus begärs att egenavgifter endast skall tas ut på sådana
skogsinkomster som förvärvats till följd av egen arbetsinsats. Karl-Gösta
Svenson och förste vice talman Ingegerd Troedsson beklagar i motion Sf 120
att riksförsäkringsverkets utredningsdirektiv begränsats till förvärvskällan
jordbruksfastighet och att det är otillfredsställande att det självklara
alternativet som innebär en fördelning av inkomster av rörelse och jordbruk
på A- och B-inkomst inte utretts. Dessutom kvarstår enligt motionärerna
problemen med att samma typ av inkomst kan avgiftsbeläggas i ett fall och
inte i ett annat. Motionärerna begär därför (yrkande 1) en ytterligare
utredning och förslag om uppdelning av inkomst av jordbruk, rörelse och
annan fastighet i A- och B-inkomst. I avvaktan på ett sådant förslag begär
motionärerna (yrkande 2) att riksdagen nu skall besluta om att egenavgifter
inte heller skall tas ut i rörelse om intäkten av egenverksamhet uppgår till
högst 15 000 kr. Ett tillkännagivande med sistnämnda syfte begärs även av
Christer Eirefelt i motion Sfl21. Också i den under den allmänna motionstiden
väckta motionen Sk317 kritiserar Karl-Gösta Svenson och förste vice
talman Ingegerd Troedsson att en uppdelning av nettointäkten i A- och

SfU 1987/88:1

B-inkomst av jordbruksfastighet eller av rörelse inte kan ske vid uttag av
egenavgifter och de begär ett beslut av riksdagen att en sådan uppdelning
skall kunna ske fr. o. m. taxeringsåret 1988.

Vid riksförsäkringsverkets nämnda översyn av reglerna om egenavgifter
och pensionsgrundande inkomst har verket diskuterat ett flertal alternativ
för att lösa de aktuella problemen, bl. a. ett alternativ som innebär att
inkomster från rotpostförsäljning undantas helt från avgiftsunderlaget för
egenavgifter även i de fall fastigheten anses brukad. Verket avvisade
emellertid en sådan lösning eftersom den av riksskatteverkets företrädare
bedömts leda till mycket svårbemästrade administrativa problem. Ett
generellt undantagande av rotpostintäkter från beräkning av egenavgifter
skulle också enligt riksförsäkringsverket leda till jämförelsevis stora kostnader
i form av bortfallna socialavgifter.

De skäl som anförts mot ett undantagande av inkomster av rotpostförsäljning,
och som utskottet anser tungt vägande, kan också åberopas mot ett
undantagande från avgiftsplikt av all inkomst som inte hänför sig till eget
arbete i jordbruksfastighet eller rörelse. Utskottet avstyrker därför bifall till
motionerna Sf290, Sf312 och Sfl20 yrkande 1. Utskottet kan inte heller
tillstyrka att intäkter av rörelse som inte uppgår till 15 000 kr. på samma sätt
som nu föreslås beträffande jordbruksfastighet inte skall vara avgiftspliktiga.
Såsom framhållits i propositionen avser den föreslagna särregleringen i första
hand att lösa problem i samband med virkesförsörjningen. Motsvarande
problem med smittoeffekter föreligger inte i inkomstslaget rörelse. Utskottet
avstyrker därför bifall även till motion Sk317, motion Sfl20 yrkande 2 och
motion Sf 121.

Ytterligare ett antal motioner tar upp problem med uttag av socialavgifter
för egenföretagare och den bristande överensstämmelsen mellan avgifter och
förmåner.

Stig Josefson m. fl. anför i motion Sfl22 att det är av stor vikt att vissa
orättvisor undanröjs. Egenföretagarna får, anför motionärerna, betala
sociala avgifter på inkomster som objektivt sett måste anses vara avkastning
på det egna kapitalet och det i propositionen redovisade problemet är endast
ett marginellt problem i en större helhet. Motionärerna menar också att de
sociala avgifterna bör få en starkare försäkringsmässig prägel genom att
avgifter och förmåner på ett bättre sätt knyts samman. Så t. ex. borde
ATP-avgifterna knytas till pensionsförmånen i större utsträckning eftersom
nuvarande system med avgift på första basbeloppet utan att detta ger några
förmåner är orättvist och drabbar hårt småföretagare med låga inkomster.
Motionärerna begär att ett förslag snarast läggs fram vari det anförda
beaktas. I den förenämnda motionen Sfl21 av Christer Eirefelt begärs också
en snar översyn av reglerna för uttag av egenavgifter i mindre rörelser.
Motionärens syfte är bl. a. att underlätta en vidareutveckling av nystartade
rörelser.

I motioner från den allmänna motionstiden berörs liknande problem. Stig
Josefson m. fl. begär i motion Sf266 en utredning och förslag om bättre
överensstämmelse mellan ATP-förmåner och avgifter, medan Knut Wachtmeister
m. fl. i motion Sf293 begär en översyn syftande till större rättvisa för
egenföretagare vad gäller sjukpenning, ATP och förtidspension. Sistnämnda

SfU 1987/88

motionärer hävdar bl. a. att en lantbrukare har betydligt svårare att erhålla
förtidspension än en löntagare efter fyllda 60 år. Även Gullan Lindblad och
Karl-Gösta Svenson i motion Sf210 begär en utredning om egenföretagares
avgifter och förmåner vilken skall mynna ut i bestämmelser för uttag av
egenavgifter som är bättre harmoniserade med förmåns- och skattelagstiftningen.
Motionärerna påpekar särskilt att ATP-skyddet för makar, som
delar på inkomsten av rörelsen eller jordbruksfastigheten, helt kan försvinna
så länge inkomsten inte överstiger 2 basbelopp. Också Martin Olsson begär i
motion Sf219 en utredning och förslag för att få bättre överensstämmelse
mellan egenavgifter och förmåner för företagare med små inkomster.

Några motionärer tar särskilt upp åtgärder för att råda bot på det bristande
sambandet mellan egenföretagares sjukpenningförmåner och sjukförsäkringsavgifter.
Förste vice talman Ingegerd Troedsson anser i motion Sf229 att
ett sätt att nå bättre överensstämmelse mellan inbetald sjukförsäkringsavgift
och utgående sjukpenning vore att maximera den senare till lönekostnaden
för en anställd inkl. arbetsgivaravgifter, eftersom en egenföretagare vid
sjukdom måste betala såväl lön som avgifter för en ersättare. Motionärerna
begär utredning och förslag härom. I motion Sf205 av Bengt Kindbom och
Gösta Andersson framhålls att för att få ett rimligt socialt skydd för alla
egenföretagare bör det utredas om man kan konstruera en sjukförsäkring för
egenföretagare som består av en försäkringsdel som ger ett garantibelopp vid
sjukdom lika för alla upp till en viss inkomstnivå och därutöver en frivillig
försäkringsdel där premien relateras till utgående förmåner, karenstid m. m.
Även Karin Israelsson m. fl. begär i motion Sf304 yrkande 2 ett tillkännagivande
om ökade möjligheter för en egenföretagare/lantbrukare att teckna
frivillig sjukpenningförsäkring. Samma motionärer begär också i yrkande 1 i
motionen ett tillkännagivande om att en lantbrukare som fyllt 60 år skall få
möjlighet att få förtidspension om han av jordbrukspolitiska skäl lägger ned
en jordbruksdrift med dålig lönsamhet.

Riksdagen har tidigare på förslag av utskottet avslagit motionsyrkanden
om en bättre överensstämmelse mellan avgifter och förmåner (se SfU
1985/86:2 och 1986/87:4). Utskottet har därvid erinrat om att den bristande
överensstämmelsen har sin grund i bl. a. den allmänna försäkringens
solidariska och obligatoriska karaktär och att de olika försäkringsgrenarna
bör betraktas som delar av ett sammanhängande socialförsäkringssystem.
Utskottet har också framhållit att även om den bristande överensstämmelsen
under senare år förstärkts genom den nya lagen om socialavgifter har
samtidigt det nya avgiftssystemet inneburit betydande administrativa lättnader
för såväl myndigheter som egenföretagare. Utskottet har därför inte varit
berett att förorda en återgång till en differentiering av avgifterna för att få
bättre överensstämmelse med förmånerna.

Det ovan behandlade förslaget om att nettointäkter i jordbruksfastighet
som inte uppgår till 15 000 kr. inte skall föranleda att pensionsgrundande
inkomst beräknas och egenavgifter tas ut tillgodoser i viss mån flera
motionsyrkanden och innebär också en avvikelse från vad som i övrigt gäller
för uttag av socialavgifter. De nämnda åtgärderna har emellertid tillkommit
för att lösa ett speciellt problem och utskottet vidhåller sin tidigare
principiella uppfattning om fördelarna med nuvarande avgiftssystem. Ut -

SfU 1987/88:1

skottet vill dock erinra om att flera av de frågor som tas upp i motionerna
inom kort kommer att bli föremål för överväganden i andra sammanhang.
Frågan om förmåner och avgifter inom pensionssystemet utreds av pensionsberedningen
och utskottet utgår från att även de särskilda problem beträffande
egenföretagarnas pensionsskydd och avgiftsuttag som berörts i motionerna
kommer att diskuteras av beredningen. Vidare planerar riksförsäkringsverket
att under nästa budgetår se över egenföretagarnas sjukpenningskydd
och därvid undersöka möjligheterna att införa en frivillig sjukförsäkring för
denna kategori försäkrade. Införs en sådan frivillig försäkring påverkar detta
också avgiftsuttaget.

Med det anförda får motionerna Sfl22, Sf 121 i motsvarande del, Sf266,
Sf293, Sf210 och Sf219 anses besvarade.

Utskottet behandlar i detta sammanhang slutligen motion Sf334 av Anders
Andersson om sambandet mellan avgifter och förmåner inom ATP-systemet.
Motionären framhåller att nuvarande ATP-system i praktiken innebär
att egenföretagare, feriearbetande ungdom och låginkomstgrupperna är med
och betalar till pensioner de aldrig kommer i åtnjutande av och han förordar
en övergång till ett individrelaterat system. Motionären begär att regeringen
skall få i uppdrag att utreda ett sådant system. I avvaktan på resultatet av
denna utredning skall riksdagen besluta att återgå till det system för
erläggande av ATP-avgifter som gällde före år 1982 och som innebär att
avgifter endast togs ut på inkomstdelar mellan 1 och 7,5 basbelopp.

Enligt direktiven till pensionsberedningen skall folk- och tilläggspensioneringen
ligga fast i sina huvudlinjer. Motionsförslaget syftar till en övergång
till ett helt nytt pensionssystem och utskottet kan inte ställa sig bakom att ett
förslag med denna inriktning utreds. Utskottet avstyrker bifall även till
motion Sf334.

Kvittningsrätt vid beräkning av pensionsgrundande inkomst

Fr. o. m. år 1982 har kvittningsrätten vid beräkning av inkomst av annat
förvärvsarbete än anställning slopats, vilket påverkar beräkningen av den
pensionsgrundande inkomsten och därmed även underlaget för socialavgifter.
Sålunda får underskott i en rörelse inte kvittas mot överskott i en annan
rörelse och inte heller underskott i en jordbruksfastighet mot överskott i en
annan jordbruksfastighet.

Frågan om att återinföra kvittningsrätt vid beräkning av pensionsgrundande
inkomst tas upp i tre motioner. I motion Sf218 begär Martin Olsson
utredning och förslag i detta syfte. Förste vice talman Ingegerd Troedsson
m. fl. begär i motion Sf256 ett tillkännagivande om att regeringen skyndsamt
bör utarbeta förslag i frågan och även Knut Wachtmeister m. fl. begär i
motion Sk461 yrkande 8 förslag från regeringen i frågan. I motionerna Sf218
och Sf256 ges exempel på hur förbudet mot kvittning slår särskilt hårt mot
den som driver ett jordbruk eller en rörelse som i sig inte är bärkraftig eller
vars företag är i ett uppbyggnadsskede. Motionärerna menar att reglerna
missgynnar dem som av olika skäl bedriver sin verksamhet i flera förvärvskällor.

Riksdagen har efter det att kvittningsrätten slopades vid flera tillfällen
behandlat motionsyrkanden av samma slag som i de förevarande motionerna

SfU 1987/88:1

(se senast SfU 1986/87:4). Dessa yrkanden har avslagits med motiveringen
att det inte kan godtas att en försäkrads framtida pension skulle kunna
begränsas genom möjligheter till kvittning vid beräkningen av den pensionsgrundande
inkomsten. Utskottet har nu inte anledning frångå sin tidigare
uppfattning i frågan och avstyrker bifall till motionerna Sf218, Sf256 och
Sk461 yrkande 8.

Knut Wachtmeister m. fl. begär i motion Sf339 förslag om att förlustavdrag
skall beaktas vid beräkning av egenavgifter om en företagare önskar det.

Även ett medgivande att avräkna en förlust i rörelse eller jordbruk under
ett år mot ett annat års överskott innebär att det framtida pensionsskyddet
begränsas. Utskottet avstyrker på ovan angivna skäl även bifall till motion
Sf339.

Differentierade arbetsgivaravgifter

En arbetsgivare erlägger för närvarande arbetsgivaravgifter för tio olika
ändamål med tillhopa 35,076 % av avgiftsunderlaget. Härtill kommer den
allmänna löneavgiften som uppgår till 2 %. Den största delen av avgiftsuttaget
hänför sig till sjukförsäkringsavgiften som är 9,3 %, folkpensionsavgiften
som är 9,45 % och tilläggspensionsavgiften som är 10,2 % av avgiftsunderlaget.

Tre motioner innehåller förslag om sänkning av avgiftsuttaget för de små
och medelstora företagen. I motion Sf343 av Alf Svensson, Sf266 yrkande 1
av Stig Josefson och Sf323 yrkande 1 av Agne Hansson och Gösta Andersson
anförs att sjukfrånvaron är väsentligt lägre på små företag än på större
arbetsplatser. Detta förhållande innebär enligt motionärerna att de små
företagen via sina sjukförsäkringsavgifter subventionerar de större företagen.
I motion Sf266 anförs att den lindring av avgiftsbelastningen som en
minskning av sjukförsäkringsavgiften innebär kan leda till att små- och
egenföretag kan expandera och skapa sysselsättning. Det nuvarande avgiftssystemet
anges i motion Sf323 missgynna ekonomiskt eftersatta områden
med en svag arbetsmarknad. Systemet motverkar i praktiken målsättningen
att utjämna de regionala skillnaderna och en strävan att stärka de s. k.
småföretagarlänen. Mot den bakgrunden föreslås i motion Sf323 att regeringen
lägger fram förslag om en sänkning av sjukförsäkringsavgiften för
egen- och småföretagare med 50 % för högst 15 anställda. I motion Sf266
begärs att sjukförsäkringsavgiften sänks med 5 procentenheter för de första
15 anställda. I motion Sf343 begärs mot bakgrund av småföretagens
betydelse för storföretagens verksamhet och för sysselsättningen i glesbygd
en icke preciserad sänkning av sjukförsäkringsavgiften.

Motion Sf216 av Olof Johansson m. fl. innehåller förslag om befrielse från
skyldighet att betala arbetsgivaravgifter för föräldrar som anlitar privat
barnomsorg. I motionen anförs att en sådan befrielse bör föreligga för
utbetald lön upp till 20 000 kr.

Motionsyrkanden om differentierade arbetsgivaravgifter har under en
följd av år avstyrkts av utskottet med hänvisning till att en sådan differentiering
av avgiftsuttaget skulle medföra betydande administrativa svårigheter
(se senast SfU 1986/87:4). Utskottet vidhåller denna uppfattning och

SfU 1987/88:1

avstyrker bifall till motionerna Sf343, Sf266 yrkande 1, Sf323 yrkande 1 och
Sf216.

Arbetsgivaravgifter från idrottsföreningar

På grundval av bl. a. ett avgörande i försäkringsdomstolen år 1975, enligt
vilket en viss ersättning till en fotbollsspelare inte skulle anses som inkomst
av förvärvsarbete, har idrottsföreningarna under lång tid utgått från att
arbetsgivaravgifter inte skulle komma att beräknas på utbetalda ersättningar
till idrottsutövare.

Regeringsrätten fann emellertid i en dom i juni 1985 (RÅ85 1:39) att en
ersättning på ca 40 000 kr. som en idrottsförening under år 1978 betalat ut till
en ishockeyspelare för dennes medverkan i föreningens ishockeylag var att
jämställa med ersättning för förvärvsarbete på grund av anställning. Föreningen
var därför enligt domen att anses som arbetsgivare i förhållande till
spelaren, och den utbetalda ersättningen skulle läggas till grund för
debitering av tillkommande arbetsgivaravgifter för föreningen för utgiftsåret
1978.

För att inte idrottsföreningarna till följd av den under år 1985 ändrade
rättstillämpningen skulle drabbas av en oförutsedd ekonomisk belastning
föreslogs i proposition 1985/86:82 att bidrag av statsmedel skulle utgå till de
idrottsföreningar som debiterades arbetsgivaravgifter för år 1985 eller
tidigare år. För ändamålet anvisades 30 000 000 kr. Propositionen bifölls av
riksdagen (SfU 1985/86:11, rskr 113).

Sex motioner väckta under den allmänna motionstiden 1986/87 berör
frågan om idrottsföreningarnas skyldighet att betala arbetsgivaravgifter.

I motion Sf252 av Karl Boo m. fl. framhålls att idrottsrörelsen byggt sin
ekonomi och sina ekonomiska åtaganden på föreställningar att ersättningen
till spelare inte skulle vara sådan lön som grundar skyldighet att erlägga
arbetsgivaravgifter. I flera avseenden har idrottsklubbarna själva sökt skapa
sociala trygghetssystem för de aktiva, och nu ändrad praxis innebär enligt
motionärerna att klubbarna riskerar att få dubbla kostnader härför. Motionärerna
anser att man bör pröva ett system som innebär att idrottsföreningarna
själva tar ansvaret och kostnaderna för idrottsutövarnas sociala grundskydd
och begär förslag till nytt försäkringsskydd för idrottsutövare
(yrkande 1). I avvaktan härpå bör inte några sociala avgifter som baseras på
spelarersättningar debiteras idrottsföreningarna (yrkande 2).

I motion Sf258 påtalar Rune Ångström m. fl. att de flesta idrottsföreningar
inte har och inte heller kan skaffa de framtida resurser som behövs för att
klara av oförändrad idrottsverksamhet under dessa nya ekonomiska betingelser.
Eftersom frågan enligt motionärerna är av komplex natur bör en
snabbutredning göras om hur idrottsföreningarnas ekonomiska börda kan
lättas med avseende på arbetsgivaravgiften för idrottsutövare.

I motion Sf280 förordar Lars Sundin för att lösa idrottsföreningarnas
ekonomiska problem ett alternativ som innebär att idrottsrörelsen betalar
avgiften för dem som har en årlig idrottsersättning som överstiger 2
basbelopp och begär ett tillkännagivande härom.

I motion Sf285 begär Ingbritt Irhammar och Anna Wohlin-Andersson en

SfU 1987/88:1

snabb översyn av idrottsföreningarnas arbetsgivaransvar med syfte att medge
rätt för dessa att undantas från arbetsgivaravgiften för de aktiva idrottsmän
som uppbär ersättning.

Alf Svensson anför i motion Sf318 att det inte är samhällsekonomiskt
försvarbart att de sociala avgifterna omöjliggör för idrottsrörelsen att bedriva
verksamheter som är positiva för barn och ungdom. Han begär att en
utredning tillsätts för att undersöka hur de sociala avgifterna kan differentieras
så att idrottsrörelsen inte drabbas av orimliga kostnader samt hur det
sociala trygghetssystemet kan ordnas för idrottsutövare.

Bo Lundgren och Wiggo Komstedt, slutligen, anför i motion SD47 att
möjligheterna för idrottsföreningarna att med egna insatser klara sin
ekonomi bör förbättras. Reglerna för när arbetsgivaravgifter tas ut bör enligt
motionärerna förändras. Därvid måste en grundprincip vara att den som är
heltidssysselsatt eller har idrottsutövning som sin huvudsakliga inkomstkälla
skall ha samma sociala förmåner som andra arbetstagare, varav följer att
arbetsgivaravgifter också måste utgå. Hänsyn härtill får då tas vid bestämmandet
av ersättningen. I de fall däremot då idrottsutövningen sker vid sidan
av en annan huvudsaklig förvärvskälla anser motionärerna att parterna bör få
välja om socialavgifter skall erläggas eller ej. Motionärerna begär ett
tillkännagivande härom.

Sveriges riksidrottsförbund överlämnade i september 1986 en utredning
om arbetsgivaravgifter till regeringen. Utredningen hade utarbetats av en
inom riksidrottsstyrelsen tillsatt grupp. I utredningen presenterades tre
alternativa lösningar på behovet av socialt skydd för idrottsutövare.
Alternativ 1 innebar att idrottsutövare erhåller lagstadgade sociala förmåner
utan att avgifter behöver erläggas. Alternativ 2 innebar att idrottsutövare
erhåller skydd genom en privat försäkring som föreningen tvingas teckna
enligt lag. Alternativ 3 slutligen innebar att idrottsrörelsen erlägger avgifter
för sådana idrottsutövare som uppbär en årlig idrottsersättning överstigande
två basbelopp medan övriga idrottsutövares skydd upprätthålls enligt
alternativ 2.

Utskottet behandlade senast frågan om idrottsrörelsens skyldigheter att
betala socialavgifter i sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1986/87:4.
Utskottet uttalade då förståelse för att den ändrade situationen kan medföra
ekonomiska problem för många idrottsföreningar. Utskottet hade dock den
principiella uppfattningen att inkomster i samband med idrottsutövning i
likhet med andra inkomster bör grunda rätt till socialförsäkringsförmåner
och föranleda att socialavgifter erläggs. En lösning på idrottsföreningarnas
ekonomiska problem fick därför enligt utskottet sökas på annat sätt än
genom att man gör avkall på det skydd som socialförsäkringarna erbjuder.
Regeringen hade på olika sätt, bl. a. genom den utredning om arbetsgivaravgifter
som Riksidrottsförbundet överlämnat, redan fått ett underlag för en
bedömning av idrottsrörelsens behov av statligt stöd. Utskottet fann mot
denna bakgrund inte anledning att förorda någon ytterligare utredning i syfte
att helt eller delvis befria idrottsrörelsen från skyldighet att erlägga arbetsgivaravgifter
för utgivna ersättningar eller att göra några uttalanden om
behovet av fortsatta statsbidrag för att täcka sådana avgifter. Utskottet
avstyrkte därför bifall till föreliggande motioner i ämnet.

SfU 1987/88:1

Utskottet finner inte anledning till ändrat ställningstagande och avstyrker
bifall till de nu förevarande motionerna.

Arbetsgivaravgifter vid arbete utomlands

Om en arbetsgivare med verksamhet i Sverige sänder ut en arbetstagare för
arbete utomlands som är avsett att vara högst ett år är arbetsgivaren skyldig
att betala arbetsgivaravgifter. Om utsändningstiden varar längre än ett år är
arbetsgivarens avgiftsskyldighet begränsad till ATP-avgift för sådana arbetstagare
som är svenska medborgare. Undantagsregler gäller också för av
staten utsända arbetstagare.

I motion Sf268 av Anna Wohlin-Andersson och Marianne Andersson
begärs att socialavgifter endast skall tas ut på arbetsinkomster som beskattas i
Sverige. Syftet med motionen är att underlätta för svenska företag att öka sin
export av kvalificerade tjänster.

Motionärerna syftar uppenbarligen på det förhållandet att inkomst från
utlandsanställning kan undantas från beskattning i Sverige om anställningen
och vistelsen i utlandet varat minst sex månader. För att så skall ske gäller
emellertid vissa villkor. Dessa innebär att det måste vara fråga om anställning
utomlands hos en arbetsgivare som driver rörelse från fast driftsställe i det
land där arbetet utförs och att den anställdes inomst belastar driftsstället
såsom omkostnad. I det fall däremot att ett svenskt företag sänder ut
personal och företaget inte bedriver rörelse i utsändningslandet eller sådan
rörelse bedrivs utan fast driftsställe undantas inkomsten från skatt i Sverige
först om anställningen och vistelsen uppgår till minst ett år i ett och samma
land.

Bestämmelserna om skatt, socialavgifter och förmåner vid utsändning av
svensk arbetskraft ansluter sig sålunda nära till varandra, dock att utsänd
arbetskraft åtnjuter ett utvidgat ATP-skydd. Utskottet anser inte att motion
Sf268 påkallar någon åtgärd från riksdagens sida.

Arbetsgivar/arbetstagarbegreppen

Sociallagstiftningens bestämmelser om skyldighet att betala arbetsgivaravgifter
är knutna till begreppet arbetstagare med den innebörd begreppet ges i
denna lagstiftning. Skyldighet att betala arbetsgivaravgifter föreligger dessutom
när den som utför arbetet enligt sociallagstiftningen är att anse som
uppdragstagare.

För en arbetstagare gäller att ett anställningsförhållande skall föreligga.
Bedömningen sker i varje enskilt fall varvid hänsyn tas till samtliga
omständigheter i samband med arbetsavtalet. En person kan anses som
arbetstagare även om han har inregistrerad firma och betalar B-skatt.
Arbetsgivare som under ett år utgivit minst 1 000 kr. i lön till en arbetstagare
är skyldig att erlägga arbetsgivaravgifter.

Såsom uppdragstagare anses den som utför arbete för annans räkning utan
att anställningsförhållande föreligger. Ersättning för uppdrag anses som
inkomst av anställning om ersättningen under ett år uppgått till minst 1 000
kr. från en och samma uppdragsgivare. Ett undantag från nämnda regel är

SfU 1987/88:1

dock om uppdraget ingår i av uppdragstagaren bedriven rörelse eiler bedrivet
jordbruk varvid uppdragsgivaren är avgiftsskyldig endast om överenskommelse
har träffats att ersättningen för uppdraget skall anses som inkomst av
anställning. Även här görs en bedömning av varje enskilt fall.

Begränsningar i skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter gäller enligt
lagen (1983:850) om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen
(1953:272) m. m. sedan den 1 januari 1984 för småhusägare och lägenhetsinnehavare
som utbetalat ersättning för arbete på fastigheten eller lägenheten.

Bedömningen av vem som är att anse som arbetstagare resp. uppdragstagare
görs i efterhand av lokala skattemyndigheten.

Enligt förslag i proposition 1986/87:16 beslöt riksdagen (SfU 1986/87:4,
rskr. 66) att införa en möjlighet för lokal skattemyndighet att lämna ett
förhandsbesked angående skyldigheten att betala socialavgifter efter en
gemensam ansökan av uppdragsgivare och uppdragstagare.

Till grund för regeringens förslag låg socialavgiftsutredningens delbetänkande
Ds S 1985:1 Företagarregistrering - klarare regler för socialavgifter. I
betänkandet behandlades frågan om en bättre samordning mellan skyldigheten
att göra avdrag för preliminär skatt och att betala arbetsgivaravgifter
samt att åstadkomma enklare och klarare regler för avgiftsskyldigheten och
ökad möjlighet att förutse vem som kommer att påföras avgift. Utredningen
föreslog en huvudregel som innebar att en fysisk person som är registrerad
för betalning av preliminär B-skatt och redovisning av mervärdeskatt
automatiskt skulle få en s. k. företagarregistrering. Sådan registrering skulle
också under vissa förutsättningar kunna ske efter ansökan. Arbetsgivaravgifter
skulle därefter inte betalas för ersättningar som utges till den som
registrerats innan avtal om arbete träffats. Utredningen föreslog också vissa
möjligheter till undantag från huvudregeln. Så t. ex. skulle det vara möjligt
för parterna att träffa avtal om att arbetsgivaravgifter skulle betalas för
ersättning som annars skulle ha föranlett egenavgifter. Härutöver föreslog
utredningen, för att undvika oklarheter angående avgiftsskyldigheten, att
förhandsbesked om sådan skyldighet skulle kunna ges. Utredningen föreslog
slutligen att det i vissa fall skulle vara möjligt att efterge arbetsgivaravgifter.

I proposition 1986/87:16 framhöll departementschefen att utredningsförslaget
mött vissa invändningar vid remissbehandlingen, bl. a. för att det
innehållit begränsningar vad gäller fysiska personers möjligheter att bli
företagsregistrerade och framför allt för att förslaget över huvud taget inte
omfattat juridiska personer. Departementschefen uppgav sig uppfatta den
huvudsakliga grunden för remissinstansernas kritik vara den att man inte
knutit skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter
närmare till reglerna för utfärdande av skattsedlar. Det var önskvärt att dessa
skyldigheter direkt knöts till ett för alla parter lätt konstaterat faktum. Det
fanns enligt propositionen starka skäl att kombinera en reform beträffande
skyldigheten att betala socialavgifter med en reform beträffande skyldigheten
att göra skatteavdrag och knyta dessa skyldigheter till olika typer av
skattsedlar. Härigenom erhölls klarare och entydigare regler i dessa avseenden
än vad utredningsförslaget inneburit. En reform på socialavgiftsområdet
borde också, framhöll departementschefen, vara konkurrensneutral mellan
fysiska och juridiska personer och mellan sådana personer inbördes. En

SfU 1987/88:1

vidareutveckling av utredningsförslaget övervägdes därför inom regeringskansliet
med bl. a. målsättningen att se över bestämmelserna om utfärdande
av skattsedlar.

I propositionen anfördes vidare att resultatet av arbetet med en vidareutveckling
av socialavgiftsutredningens förslag inte borde avvaktas när det
gällde införandet av en möjlighet att meddela bindande förhandsbesked i
socialavgiftsfrågor och möjligheten att medge eftergift av betalningsskyldigheten
för arbetsgivaravgifter.

I motion 1986/87:Sf253 av Kjell Johansson m.fl. yrkande 1 hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av lagen om uppbörd av
socialavgifter så att ansökan om förhandsbesked skall kunna lämnas på
ansökan av endast en part. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om
behovet av en skyndsam vidareutveckling av gällande lagstiftning så att lagen
blir konkurrensneutral mellan fysiska och juridiska personer och mellan
sådana personer inbördes.

Vid utskottets behandling av proposition 1986/87:16 anförde utskottet i sitt
av riksdagen godkända betänkande SfU 1986/87:4 att socialavgiftsutredningens
förslag behövde vidareutvecklas och att vissa frågor behövde utredas
ytterligare. Utskottet betonade också vikten av att det fortsatta arbetet
skedde skyndsamt. Med hänsyn till vad utskottet tidigare anfört och till att
det nämnda utredningsarbetet pågår sedan en tid inom regeringskansliet
(finansdepartementet) med inriktning på att få fram en form av företagarskattsedel
som skall vara bindande i skatte- och avgiftshänseende bör motion
Sf253 yrkande 2 nu inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

En motion med förslag om att en ansökan om förhandsbesked skall kunna
lämnas på ansökan av endast den ena parten avstyrktes av utskottet vid
samma behandling. Utskottet uttalade att en gemensam ansökan gav det
bästa underlaget för en konkret bedömning av omständigheterna och ökade
förutsättningarna för en snabb handläggning. Utskottets inställning i denna
fråga är oförändrad och utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf253
yrkande 1.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar de i proposition 1986/87:140 framlagda
förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

b) lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

2. beträffande inkomstuppdelning i avgiftshänseende

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Sf290, 1986/87:Sf312, 1986/
87:Sk317 och 1986/87:Sfl20 yrkande 1,

3. beträffande avgiftsbefrielse för mindre rörelseintäkter

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Sfl20 yrkande 2 och 1986/
87:Sfl21 i motsvarande del,

SfU 1987/88:1

4. beträffande bättre överensstämmelse mellan förmåner och avgifter
för egenföretagare

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Sf 121 i motsvarande del,
1986/87:Sfl22, 1986/87:Sf266 yrkande 2, 1986/87:Sf293, 1986/

87:Sf210, 1986/87:Sf219, 1986/87:Sf229, 1986/87:Sf205 och 1986/
87:Sf304 yrkandena 1 och 3,

5. beträffande individrelaterat pensionssystem
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sf334,

6. beträffande kvittningsrätt

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Sf218, 1986/87:Sf256 och
1986/87:Sk461 yrkande 8,

7. beträffande beaktande av förlustavdrag
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sf339,

8. beträffande differentierad sjukförsäkringsavgift

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Sf343, 1986/87:Sf266
yrkande 1 och 1986/87:Sf323 yrkande 1,

9. beträffande arbetsgivaravgift vid privat barnomsorg
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sf216,

10. beträffande arbetsgivaravgifter frän idrottsföreningar

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Sf258, 1986/87:Sf252, 1986/
87:Sf280, 1986/87:Sf285, 1986/87:Sf318 och 1986/87:Sf347,

11. beträffande arbetsgivaravgifter för utsänd arbetskraft
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sf268,

12. beträffande arbetsgivarlarbetstagarbegreppen
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sf253 yrkande 2,

13. beträffande förhandsbesked i socialavgiftsfrågor
att riksdagen avslår motion 1986/87: Sf253 yrkande 1.

Stockholm den 13 oktober 1987

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Nils Carlshamre (m), Börje Nilsson (s), Ralf
Lindström (s), Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Ulla Johansson
(s), Gullan Lindblad (m), Nils-Olof Gustafsson (s), Kenth Skårvik (fp),
Ingegerd Elm (s), Rune Backlund (c), Margo Ingvardsson (vpk), Sten
Andersson i Malmö (m) och Ingegerd Anderlund (s).

SfU 1987/88:1

Reservationer

SfU 1987/88:1

1. Inkomstuppdelning i avgiftshänseende och avgiftsbefrielse
för mindre rörelseintäkter (mom. 2 och 3)

Nils Carlshamre (m), Margareta Andrén (fp), Gullan Lindblad (m), Kenth
Skårvik (fp) och Sten Andersson i Malmö (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Vid
riksförsäkringsverkets” och slutar med ”motion Sfl21.” bort ha följande
lydelse:

Propositionen innebär enligt utskottets uppfattning visserligen en förbättring
för de avgiftsskyldiga som har endast en mindre egenverksamhet i
förvärvskällan jordbruksfastighet. Det är dock otillfredsställande att ett
alternativ som innebär en fördelning av inkomsten av rörelse och av
jordbruksfastighet på A- och B-inkomst inte utretts. Det föreliggande
förslaget ger stora tröskeleffekter i den mån intäkterna av egenverksamhet
överstiger 15 000 kr. Det medför också att samma typ av intäkter, t. ex.
hyresersättningar, behandlas olika i avgiftshänseende beroende på om de
över- eller understiger nämnda beloppsgräns eller till vilken förvärvskälla de
hänförs. Utskottet anser därför att avgiftsuttaget för inkomster från förvärvskällorna
rörelse, jordbruksfastighet och annan fastighet bör bli föremål för
ytterligare utredning med syfte att dessa inkomster skall kunna delas upp i
avgiftsgrundande och icke avgiftsgrundande inkomster. I avvaktan på
resultatet av den nämnda utredningen bör egenavgifter inte heller tas ut för
inkomster av egenverksamhet i förvärvskällan rörelse när intäkterna inte
överstiger 15 000 kr. Det får ankomma på regeringen att snarast lägga fram
förslag härom så att ändringarna kan träda i kraft den 1 januari 1988.

dels att momenten 2 och 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande inkomstuppdelning i avgiftshänseende

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sfl20 yrkande 1 och med
anledning av motionerna 1986/87:Sf290, 1986/87:Sf312 och 1986/
87:Sk317 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om en utredning,

3. beträffande avgiftsbefrielse för mindre rörelseintäkter

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:Sfl20 yrkande 2 och
1986/87:Sf 121 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om ändrade regler fr. o. m. den 1 januari
1988 för uttag av avgifter i förvärvskällan rörelse.

2. Bättre överensstämmelse mellan förmåner och avgifter för
egenföretagare (mom. 4)

Nils Carlshamre (m), Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Gullan
Lindblad (m), Kenth Skårvik (fp), Rune Backlund (c) och Sten Andersson i
Malmö (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med ”Riksdagen
har” och slutar på s. 10 med ”anses besvarade.” bort ha följande lydelse:

Den bristande överensstämmelsen mellan förmåner och avgifter ger i SfU 1987/88:1

många fall ett för den enskilde helt orimligt resultat. Såsom framhållits i
motionerna debiteras socialavgifter för inkomster som är så små att de inte
ger någon rätt till ersättning från sjukpenningförsäkringen och tilläggspensioneringen.
Som argument mot en differentiering av avgiftsuttaget har
framhållits att det nya enhetliga avgiftssystemet som infördes år 1982 har
inneburit betydande administrativa lättnader för såväl myndigheter som
egenföretagare. Det nu förevarande förslaget i propositionen, som medger
undantag från avgiftsplikten för mindre inkomster av jordbruksfastighet,
visar emellertid att det är administrativt möjligt att göra en särreglering för
att undvika vissa negativa effekter av nuvarande avgiftssystem. Utskottet
anser därför att det finns skäl att göra en utredning i syfte att få fram ett
förslag till avgiftsuttag som innebär bättre överensstämmelse mellan förmåner
och avgifter för egenföretagare. I denna utredning bör också tas upp
frågan om bättre möjligheter för en egenföretagare att teckna frivillig
sjukpenningförsäkring.

De i motionerna Sf293 och Sf304 påtalade svårigheterna för lantbrukare
som fyllt 60 år att få förtidspension bör enligt utskottets mening särskilt
uppmärksammas och förslag till åtgärder bör snarast läggas fram för
riksdagen.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande bättre överensstämmelse mellan förmåner och avgifter
för egenföretagare

att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:Sfl21 i motsvarande
del, 1986/87:Sfi22, 1986/87:Sf266 yrkande 2, 1986/87:Sf293,

1986/87:Sf210,1986/87:Sf219,1986/87:Sf239,1986/87:Sf205 och 1986/

87:Sf304 yrkandena 1 och 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

3. Kvittningsrätt (morn. 6)

Nils Carlshamre (m), Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Gullan
Lindblad (m), Kenth Skårvik (fp), Rune Backlund (c) och Sten Andersson i
Malmö (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Riksdagen
har” och slutar på s. 11 med ”yrkande 8.” bort ha följande lydelse:

Som framhållits i motionerna finns det många anledningar till att en
företagare bedriver sin verksamhet i olika förvärvskällor. Sådana företagare
bör enligt utskottets mening inte missgynnas vid beräkningen av egenavgifter.
Den slopade kvittningsrätten kan medföra att en företagare kan få det
ännu svårare att klara upp en genom underskott uppkommen besvärlig
situation. Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att lagen om
beräkning av pensionsgrundande inkomst bör ändras på så sätt att överskott i
en förvärvskälla inom inkomstslagen jordbruksfastighet eller rörelse får
kvittas mot underskott i annan förvärvskälla inom nämnda inkomstslag.

Regeringen bör skyndsamt utarbeta förslag i enlighet med vad utskottet
anfört.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

6. beträffande kvittningsrätt
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:Sf218 och 1986/
87:Sk461 yrkande 8 och med anledning av motion 1986/87:Sf256 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Differentierad sjukförsäkringsvgift och arbetsgivaravgift
vid privat barnomsorg (mom. 8 och 9)

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Motionsyrkanden
om” och slutar på s. 12 med ”och Sf216.” bort ha följande lydelse:
Som framhållits i motionerna Sf266 yrkande 1, Sf323 yrkande 1 och Sf343
är sjukfrånvaron i de små företagen väsentligen lägre än på många större
arbetsplatser. På grund av avgiftssystemets utformning innebär detta i
praktiken att många småföretag tvingas subventionera de större företagen.
Småföretagen utgör ett viktigt underlag för sysselsättningen i alla regioner
och särskilt i utflyttningslänen. Den höga avgiftsbelastningen innebär dock
en väsentlig hämmande faktor för dessa företags utveckling. Mot bakgrund
härav bör sjukförsäkringsavgiften för småföretagen sänkas kraftigt.

Det nuvarande statsbidragssystemet för barnomsorg innebär bl. a. att vissa
former av privat barnomsorg inte erhåller statsbidrag. Enligt utskottets
mening bör som framhållits i motion Sf216 en större ekonomisk rättvisa
mellan olika former av barnomsorg åstadkommas. Detta bör ske genom att
föräldrar som anlitar sådan privat barnomsorg till vilken statsbidrag inte
utgår, befrias från att betala arbetsgivaravgift för utbetald lön upp till 20 000
kr. Enligt utskottets bedömning bör det vara möjligt att genomföra den
föreslagna förändringen utan att avgiftssystemet behöver bli nämnvärt mer
komplicerat. Det bör överlåtas på regeringen att närmare utforma förslagen.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motionerna Sf266 yrkande 1
och Sf216. Enligt utskottets mening blir motionerna Sf323 yrkande 1 och
Sf343 härigenom tillgodosedda.

dels att momenten 8 och 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

8. beträffande differentierad sjukförsäkringsavgift

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sf266 yrkande 1 och med
anledning av motionerna 1986/87:Sf323 yrkande 1 och 1986/87:Sf343
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. beträffande arbetsgivaravgift vid privat barnomsorg

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sf216 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

SfU 1987/88:1

5. Arbetsgivaravgifter från idrottsföreningar (mom. 10) SfU 1987/88:1

Nils Carlshamre (m), Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Gullan
Lindblad (m), Kenth Skårvik (fp), Rune Backlund (c) och Sten Andersson i
Malmö (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”Utskottet
behandlade” och på s. 14 slutar med ”förevarande motionerna.” bort ha
följande lydelse:

Genom den ändrade rättstillämpningen som medfört att idrottsföreningar
numera skall erlägga arbetsgivaravgifter för ersättningar till idrottsutövare
som överstiger ett halvt basbelopp har idrottsrörelsens ekonomiska situation
radikalt förändrats. Nya inkomster för idrottsrörelsen kan inte förväntas i
den utsträckning som motsvarar utgiftsökningen, vilket innebär att verksamheten
med bredd- och ungdomsidrott kommer att drabbas.

Riksidrottsförbundet har som nämnts överlämnat en utredning till regeringen,
vari förs fram olika alternativ för hur idrottsutövarna skall kunna få
ett försäkringsskydd till rimliga kostnader. Enligt utskottets mening är det av
stor betydelse att den hittillsvarande breda verksamheten inom idrottsrörelsen
kan bibehållas och utvecklas. En sådan utveckling motverkas dock av den
pressade ekonomiska situation som uppkommit för idrottsföreningarna.
Utskottet anser det därför angeläget att regeringen snarast låter ytterligare
utreda frågan om idrottsföreningarnas skyldighet att erlägga arbetsgivaravgifter.

dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

10. beträffande arbetsgivaravgifter från idrottsföreningar
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sf258 och med anledning
av motionerna 1986/87:Sf252, 1986/87:Sf280, 1986/87:Sf285, 1986/
87:Sf318 och 1986/87:Sf347 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

6. Arbetsgivar/arbetstagarbegreppen och förhandsbesked i
socialavgiftsfrågor (mom. 12 och 13)

Nils Carlshamre (m), Margareta Andrén (fp), Gullan Lindblad (m), Kenth
Skårvik (fp) och Sten Andersson i Malmö (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Vid
utskottets” och slutar med ”yrkande 1.” bort ha följande lydelse:

De nya regler om uppbörd av socialavgifter som infördes efter förslag i
proposition 1986/87:16 har flera brister. Reglerna är inte konkurrensneutrala
mellan fysiska och juridiska personer och mellan sådana personer inbördes.
Det är därför viktigt att reglerna skyndsamt vidareutvecklas inom regeringskansliet
och att riksdagen får ta ställning till en komplettering redan under
innevarande år. Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion Sf253
yrkande 2.

Enligt utskottets mening har några tillräckligt vägande skäl inte anförts
mot att låta endast en av parterna i ett uppdragsförhållande ansöka om
förhandsbesked. Även om de flesta ansökningarna sannolikt skulle vara

gemensamma för parterna kan det finnas situationer då endast ena parten SfU 1987/88:1
kan behöva göra en ansökan. En sådan möjlighet bör därför införas i enlighet
med vad som begärts i motion Sf253. Regeringen bör snarast lägga fram
förslag härom.

dels att momenten 12 och 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

12. beträffande arbetsgivar/arbetstagarbegreppen

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sf253 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. beträffande förhandsbesked i socialavgiftsfrågor

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sf253 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Propositionens lagförslag
1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

3 §*

Med inkomst av annat förvärvsarbete avses

a) inkomst av här i riket bedriven rörelse;

b) inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den försäkrade; c)

ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller naturaförmåner
i form av kost, bostad eller bil; samt

d) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning
eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i
stället för inkomst som ovan nämnts;

allt i den mån inkomsten inte enligt 2§ är att hänföra till inkomst av
anställning.

Till inkomst som avses i första stycket a) och b) räknas även sådan
inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet, som enligt punkt 13 av anvisningarna
till 32 § eller anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen
(1928:370) taxeras hos försäkrad, om den försäkrade varit verksam i förvärvskällan
i ej blott ringa omfattning.

Har inkomst som avses i första stycket a) eller b) inte uppgått till 1 000
kronor för år, tas den inte i beräkning. Ej heller tas sådan ersättning som
avses i första stycket c) i beräkning, om ersättningen från den, för vilken
arbetet utförts, under året inte uppgått till 1 000 kronor.

En jordbruksfastighet skall inte
anses brukad av en försäkrad som
har del i intäkter av egenverksamhet
på fastigheten, om dessa intäkter
sammanlagt uppgår till
högst 15 000 kronor.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas första gången

i fråga om pensionsgrundande inkomst för år 1987.

2. Äldre föreskrifter tillämpas dock vid bestämmande av pensionsgrundande
inkomst för år 1987 för den som gör framställning om det i sin
allmänna självdeklaration vid 1988 års taxering.

SfU 1987/88:1
Bilaga

1 Lagen omtryckt 1982:120.

2 Senaste lydelse 1984:671.

2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § lagen (1981:691) om socialavgifter
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

5 §'

Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från ersättning för
arbete för någon annans räkning, om ersättningen från denne under året
inte uppgått till I 000 kronor. Vad nu sagts gäller dock inte om ersättningen
utgör inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet.

Vid bestämmande av underlaget
för avgift enligt I S I och 5—7 skall
bortses från inkomst av här belägen
jordbruksfastighet, om fastigheten
på grund av bestämmelsen i
II kap. 3 § fjärde stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring
inte är att anse som brukad av den
försäkrade.

Vid bestämmande av avgiftsunderlaget
skall vidare bortses från inkomst
som avses i 11 kap. 3 § första
stycket d) lagen om allmän försäkring.

Vid beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete gäller i tillämpliga
delar bestämmelserna i 11 kap. 4 § lagen om allmän försäkring.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas första gången
i fråga om egenavgifter som beräknas på grundval av 1988 års taxering.

2. Äldre föreskrifter tillämpas dock i fråga om egenavgifter för år 1987
för den som i sin allmänna självdeklaration vid 1988 års taxering har
framställt begäran enligt punkt 2 ikraftträdandebestämmelserna till lagen
(1987:000) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Vid bestämmande av avgiftsunderlaget
skall vidare bortses från inkomst
som avses i 11 kap. 3 § första
stycket d) lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

SfU 1987/88:1
Bilaga

1 Senaste lydelse 1984:670.
gotab Stockholm 1987 13519