Lagutskottets betänkande
1987/88:11

om pantsättning av patent (prop. 1987/88:4)

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1987/88:4 vari framläggs förslag till
sådana ändringar i patentlagen att det blir möjligt att pantsätta patent.
Vidare behandlas en med anledning av propositionen väckt motion vari
framförs önskemål om vissa ändringar av propositionens förslag. Utskottet
avstyrker bifall till motionen och tillstyrker bifall till propositionen med två
justeringar.

Propositionen

1 proposition 1987/88:4 föreslår regeringen (justitiedepartementet) efter
hörande av lagrådet att riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i patentlagen (1967:837),

2. lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten.
Lagförslagen har intagits i bilaga till betänkandet.

Motionsyrkande

Motion 1987/88:L1 av Marianne Karlsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens förslag att alla
patentansökningar, som kan föranleda ”vilande” rättigheter enligt 60 §
patentlagen, skall kunna pantsättas,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens förslag att endast
sådana utbrutna patentansökningar skall kunna få del av en stamansökans
panträtt, vilka grundar sig på patentansökan i det skick den hade vid
pantsättnings tillfället,

3. att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens förslag att en
godtroende panthavare skall kunna taga för god den i patentregistret
föreliggande uppgiften om innehavare.

Utskottet

Vid 1981/82 års riksmöte behandlade lagutskottet en motion angående
pantsättning av patent. I sitt av riksdagen godkända betänkande i ärendet
(LU 1981/82:6) framhöll utskottet att de närmare förutsättningarna för en
lagstiftning om pantsättning av patent med verkan mot tredje man borde

1987/88:11

1 Riksdagen 1987/88. 8sami. Nr 11

utredas. Vid en sådan utredning borde även behovet av en reglering på
området vägas mot kostnaden för regleringen. Vad utskottet anfört gavs
regeringen till känna (rskr. 1981/82:11).

Med anledning av riksdagens begäran tillkallade regeringen år 1983 en
särskild utredare med uppdrag att utreda förutsättningarna för lagstiftning
om pantsättning av patent och patentansökningar. Utredaren avlämnade år
1985 betänkandet (SOU 1985:10) Pantsättning av patent. Förslagen i
betänkandet har remissbehandlats varefter överläggningar hållits mellan
justitiedepartementet och företrädare för berörda organisationer.

På grundval av betänkandet och de synpunkter som framkommit vid
remissbehandlingen och de nämnda överläggningarna läggs i propositionen
fram förslag till ändringar i patentlagstiftningen. Förslaget innebär att avtal
om pantsättning av patent och patentansökningar skall få sakrättslig verkan
genom registrering hos patent- och registreringsverket. Registreringen skall
dock inte kunna medföra att godtrosförvärv av panträtten kan göras.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1988.

Enligt utskottets mening är det angeläget att statsmakterna på olika sätt
främjar uppfinnarna i deras verksamhet. Bl. a. är det viktigt att det skapas
förutsättningar för finansieringen av arbetet med att utveckla en uppfinning
från en idé till en praktiskt användbar produkt eller produktionsmetod. Som
utskottet konstaterade år 1981 torde det för närvarande inte vara möjligt att
träffa avtal om pantsättning av patent som får verkan mot tredje man. Att
patent sålunda inte kan utnyttjas som kreditunderlag vid finansieringen av
utvecklingskostnader får enligt utskottets mening anses som otillfredsställande.
En patentskyddad uppfinning har ofta ett stort ekonomiskt värde, och
som närmare framgår av propositionen finns det behov av att detta värde kan
utnyttjas som säkerhet vid upptagande av lån till finansieringen av utvecklingskostnaderna.

På grund av det anförda delar utskottet departementschefens uppfattning
att det genom lagstiftning bör införas en möjlighet att pantsätta patent.
Utskottet godtar i huvudsak den inriktning av en sådan lagreglering som
förordas i propositionen.

Som ovan nämnts skall enligt propositionen såväl beviljade patent som
patentansökningar kunna pantsättas. När det gäller patentansökningar skall
pantsättningsmöjligheten omfatta både sådana ansökningar som ges in till
patentverket för erhållande av svenskt nationellt patent och ansökningar om
patent för Sverige enligt 1970 års konvention om patentsamarbete (PCTkonventionen)
vilka fullföljs vid det svenska patentverket eller eljest tas upp
till handläggning där. Även ansökningar om patent som sker enligt den
europeiska patentkonventionen och för vilka översättning getts in till det
svenska patentverket skall kunna pantsättas. Närmare regler om vilka patent
och patentansökningar som skall kunna pantsättas föreslås intagna i 94 §
patentlagen.

I motion L1 hävdas att den föreslagna regleringen inte omfattar en viss typ
av internationella patentansökningar, nämligen sådana som getts in till det
europeiska patentverket i Munchen och som innan ingivningsdagen där
fastställts i översättning ges in till det svenska patentverket för erhållande av
ett provisoriskt skydd. Motionären yrkar (yrkande 1) att 94 § förslaget till

LU 1987/88:11

ändring i patentlagen skall ändras så att även sådana patentansökningar kan
pantsättas.

Utskottet vill för sin del framhålla att patent i Sverige numera kan erhållas
genom både svenska nationella ansökningar till patentverket och internationella
eller europeiska ansökningar. Oavsett ansökningsformen blir alla
patent som beviljas för Sverige registrerade vid patentverket. I likhet med
departementschefen anser utskottet att pantsättningsmöjligheten bör stå
öppen för samtliga i Sverige giltiga patent.

Utskottet delar vidare departementschefens uppfattning att även patentansökningar
bör kunna pantsättas. Någon anledning att i förevarande
hänseende göra skillnad mellan svenska nationella ansökningar och sådana
internationella och europeiska ansökningar som blir föremål för registrering
vid patentverket kan utskottet inte finna. Utgångspunkten bör vara att
patentansökningar skall kunna pantsättas i största möjliga utsträckning.

Enligt utskottets mening uppfyller propositionen de krav som bör ställas.
Utskottet har inte kunnat finna att den av motionären åsyftade typen av
internationell patentansökan skulle falla utanför de nya reglernas tillämpningsområde.
Motionärens önskemål är således tillgodosett genom propositionen.
Utskottet tillstyrker med det anförda propositionen i denna del och
avstyrker bifall till motion Ll, yrkande 1.

Enligt 94 § tredje stycket förslaget till ändring i patentlagen skall panträtt i
en patentansökan också omfatta en uppfinning som blir föremål för delning
eller utbrytning enligt 11 § patentlagen. Reglerna i sistnämnda paragraf och i
patentkungörelsen ger en patentsökande möjlighet att få en uppfinning som
berörs i den ursprungliga ansökningen avdelad eller utbruten. Delning får
ske om flera uppfinningar är beskrivna i ärendet om patentansökan.
Sökanden får då dela ansökningen i flera ansökningar, som om sökanden
begär det skall anses gjorda samtidigt med den ursprungliga (stamansökningen).
Utbrytning får användas om genom tillägg till den ursprungliga
ansökningen eller på annat sätt, t. ex. i ett svar på föreläggande, har angivits
en uppfinning som inte framgick av grundhandlingarna. Denna uppfinning
kan då skiljas av genom utbrytning och tas upp i en ny ansökan. Som
ansökningsdag för denna nya ansökan kan då räknas dagen då tillägget kom
in till patentverket.

I motion Ll kritiseras det förhållandet att utbrutna uppfinningar skall
omfattas av en pantsättning av den ursprungliga ansökningen. Motionären
påpekar att till skillnad från vad som gäller vid delning en utbrytning
förutsätter att något nytt tillförts stamansökningen. Enligt motionären bör
pantsättningen bara omfatta vad som beskrivits i stamansökningen och inte
uppfinningar som framgår av senare tillägg m. m. I motionen yrkas (yrkande
2) att endast sådana utbrutna uppfinningar som framgår av stamansökningen
skall omfattas av pantsättningen.

Utskottet konstaterar att när en patentansökan delas innebär det att en del
av innehållet i stamansökningen skiljs ut. Är stamansökningen pantsatt kan
det medföra att en kanske ekonomiskt betydelsefull del av panträtten
försvinner. Den säkerhet som panthavaren från början haft kan därmed
avsevärt minska i värde. Utskottet delar därför uppfattningen att panträtten
bör gälla också delade ansökningar.

LU 1987/88:11

1* Riksdagen 1987188.8sami. Nr 11

När det gäller utbrutna ansökningar kan det som motionären framhåller
med fog göras gällande att pantsättningen inte bör omfatta annat än det som
framgår av stamansökningen och att en ny uppfinning som tillförts efter
pantsättningen inte bör ingå. Som närmare belysts i det till grund för
propositionen liggande betänkandet (se SOU 1985:10 s. 158) innebär
emellertid även utbrytning oftast att en del av innehållet i stamansökningen
förs över till en annan ansökan och att det ekonomiska värdet av panten
sålunda kan minska. Samma skäl som talar för att panträtten bör gälla delade
ansökningar talar sålunda för att också utbrutna bör omfattas. Ett ytterligare
skäl för den i propositionen valda lösningen är att några gränsdragningsproblem
inte behöver uppkomma när det gäller att avgöra vad som skall anses
innefattat i pantsättningen och vad som faller utanför. Ett genomförande av
motionärens förslag skulle däremot kunna ge upphov till betydande sådana
problem. Utskottet tillstyrker därför bifall till propositionen i denna del och
avstyrker bifall till yrkande 2 i motion Ll.

I anslutning till det anförda vill utskottet påpeka att inte bara svenska
nationella ansökningar utan också europeiska patentansökningar kan bli
föremål för delning eller utbrytning. När det gäller europeiska patentansökningar
regleras inte förfarandet i patentlagen utan i de föreskrifter som gäller
för handläggningen vid europeiska patentverket. Genom den i 94 § förslaget
till ändring i patentlagen gjorda hänvisningen till 11 § kan det synas som om
en pantsättning av en europeisk patentansökan inte skulle komma att
omfatta en delad eller utbruten ansökan. En sådan särbehandling av
pantsättning av europeiska ansökningar torde emellertid inte vara avsedd
med propositionens förslag. Utskottet förordar därför att bestämmelsen i
94 § tredje stycket ändras så att det klart framgår att stadgandet även gäller
europeiska ansökningar.

Som inledningsvis berörts skall enligt förslaget i propositionen pantsättning
av patent och patentansökningar få sakrättslig verkan genom att
pantsättningsavtalet registreras hos patentverket. Godtrosförvärv av panträtt
skall inte kunna göras. En uttrycklig regel härom föreslås intagen i 98 §
förslaget till ändring i patentlagen. För att panthavaren skall bli skyddad
krävs det alltså att pantsättningsavtalet slutits med den som ägde rätt att
förfoga över uppfinningen. Visar det sig att pantsättningsavtalet inte var
giltigt blir registreringen utan verkan.

I motion Ll kritiseras den föreslagna ordningen. Enligt motionären är
syftet med lagstiftningen att patent och patentansökningar skall kunna
utnyttjas som kreditunderlag. Motionären hävdar att förslaget i propositionen
att godtrosförvärv inte skall kunna ske förringar patentets värde som
pantobjekt. Enligt motionären bör i den allmänna omsättningens intresse
den som är registrerad i patentregistret som innehavare anses behörig att
förfoga över patentet. Den som i god tro träffat pantsättningsavtal med den
registrerade innehavaren bör bli skyddad om det senare skulle visa sig att
någon annan var rätte innehavaren. Motionären yrkar (yrkande 3) att 98 §
lagförslaget ändras i enlighet härmed.

Med anledning av vad motionären anfört vill utskottet erinra om att en
allmän förutsättning för godtrosförvärv är att överlåtaren utåt sett framstår
som legitimerad att förfoga över egendomen eller rättigheten, t. ex. genom

LU 1987/88:11

att han har egendomen i sin besittning eller är registrerad som ägare. När det
gäller överlåtelse av immateriella rättigheter som exempelvis patenträtt
saknas det i allmänhet några yttre omständigheter vilka kan användas som
legitimation för behörigheten att förfoga över rättigheten. Någon besittningsöverföring
kan inte ske och några lagbestämmelser om registrering som
ger sakrättslig verkan finns inte. I enlighet härmed har det ansetts att
godtrosförvärv av patenträtt för närvarande inte kan ske. Om sålunda själva
patenträtten inte kan övergå genom godtrosförvärv torde inte heller
godtrosförvärv kunna åberopas för en mera begränsad rätt till patentet som
pantsättning.

Ett genomförande av motionärens förslag kräver således att det införs
regler om registrering av patentinnehav som ger en legitimerande verkan.
Som exempel på ett sådant register kan nämnas fastighetsregistret. Till
skillnad från fastighetsregistret innehåller emellertid det register som förs vid
patentverket över meddelade patent inte några fullständiga uppgifter om
ägarförhållandena. Någon registreringsplikt föreligger nämligen inte vid
överlåtelse av patenträtt. Patentverkets register är således ofullständigt och
kan inte i sin nuvarande utformning ges någon legitimerande funktion.

Enligt utskottets mening kan det inte komma i fråga att nu bygga upp ett
obligatoriskt och fullständigt system för registrering av patentinnehav efter
mönster av fastighetsregistret. Som utskottet antydde år 1981 måste kostnaderna
för införandet av en möjlighet till pantsättning av patent vägas mot
fördelarna med en sådan möjlighet. Det är därför angeläget att ett system för
pantsättning inte blir mera kostsamt än som oundgängligen erfordras. Vad
som framkommit vid remissbehandlingen av utredarens förslag ger inte vid
handen att avsaknaden av ett godtrosskydd för panthavaren skulle innebära
några sådana nackdelar att kreditgivningen till uppfinnare och andra
rättighetshavare skulle äventyras.

På grund av det anförda kan utskottet inte ställa sig bakom motionärens
förslag. Utskottet avstyrker alltså bifall till motion L1 yrkande 3 och
tillstyrker bifall till propositionen i motsvarande del.

Den nya lagstiftningen föreslås enligt propositionen träda i kraft den 1
januari 1988. Riksdagen kommer emellertid inte att kunna fatta beslut i
lagstiftningsärendet vid en sådan tidpunkt att de nya författningarna på
området kan komma ut i Svensk författningssamling inom den tid före
ikraftträdandet som normalt bör krävas när det gäller civilrättslig lagstiftning.
Utskottet förordar därför att ikraftträdandetidpunkten bestäms till den
1 april 1988.

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:L1 antar de i proposition
1987/88:4 framlagda förslagen till lag om ändring i patentlagen
(1967:837) och lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten
med den ändringen att dels 94 § förslaget till lag om ändring i
patentlagen erhåller följande som Utskottets förslag betecknade
lydelse, dels ikraftträdandetidpunkten för båda lagförslagen bestäms
till den 1 april 1988.

LU 1987/88:11

Regeringens förslag

Utskottets förslag

LU 1987/88:11

94 §

Patent som har meddelats eller har verkan här i riket kan pantsättas enligt
bestämmelserna i detta kapitel.

Pantsättning kan också avse

1. svensk patentansökan,

2. internationell patentansökan som har fullföljts enligt 31 § eller som har
tagits upp till handläggning enligt 33 § tredje stycket eller 38 §, eller

3. europeisk patentansökan för vilken översättning enligt 88 § har kommit
in till patentmyndigheten eller som har omvandlats enligt 93 §.

Panträtt i en patentansökan omfattar
också en uppfinning som blir
föremål för delning eller utbrytning
enligt 11 §.

Stockholm den 17 november 1987
På lagutskottets vägnar
Per-Olof Strindberg

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson
(s), Stig Gustafsson (s), Martin Olsson (c), Inga-Britt Johansson (s), Allan
Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Bengt Harding Olson (fp), Gunnar
Thollander (s), Marianne Karlsson (c), Berit Löfstedt (s), Ewa Hedkvist
Petersen (s), Håkan Stjernlöf (m) och Barbro Sandberg (fp).

Panträtt i en patentansökan omfattar
också en del av ansökningen
som blir föremål för delning eller
utbrytning.

Propositionens lagförslag
1 Förslag till

Lag om ändring i patentlagen (1967:837)

Härigenom föreskrivs i fråga om patentlagen (1967:837)'

dels att 64 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas ett nytt kapitel, 12 kap., av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

64 §

Den som vill väcka talan om pa- Den som vill väcka talan om patents
ogiltighet, överföring av pa- tents ogiltighet, överföring av patent
eller meddelande av tvångsli- tent eller meddelande av tvångsli cens

skall anmäla detta till patent- cens skall anmäla detta lill patentmyndigheten
samt underrätta envar myndigheten samt underrätta envar

som enligt patentregistret innehar som enligt patentregistret innehar

licens till patentet. Vill licenstagare licens till eller panträtt i patentet,

väcka talan om intrång i patent eller Vill en licenstagare väcka talan om

om fastställelse enligt 63 § första intrång i patent eller om fastställel stycket,

skall han underrätta pa- se enligt 63 § första stycket, skall

tenthavaren härom. han underrätta patenthavaren här om.

Detsamma gäller, om en panthavare
vill väcka talan med anledning
av intrång i patent.

Underrättelseskyldighet enligt första stycket anses fullgjord, när underrättelse
i betald rekommenderad försändelse sänts under den adress som
antecknats i patentregistret.

Visas ej, när talan väckes, att anmälan eller underrättelse skett enligt
föreskrifterna i första stycket, skall käranden givas tid därtill. Försitter han
denna tid, må hans talan icke upptagas till prövning.

12 kap.

Pantsättning
94 §

Patent som har meddelats eller
har verkan här i riket kan pantsättas
enligt bestämmelserna i detta
kapitel.

Pantsättning kan också avse

1. svensk patentansökan,

2. internationell patentansökan
som har fullföljts enligt 31 § eller
som har tagits upp till handläggning
enligt 33 § tredje stycket eller
38 §, eller

3. europeisk patentansökan för
vilken översättning enligt 88 § har
kommit in till patentmyndigheten

LU 1987/88:11

Bilaga

1 Lagen omtryckt 1983:433.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

eller som har omvandlats enligt
93 §.

Panträtt i en patentansökan omfattar
också en uppfinning som hlir
föremål för delning eller utbrytning
enligt 11 §.

95 §

Panträtt i patent eller patentansökan
uppkommer genom
registrering av ett skriftligt avtal
om pantsättning av egendomen.
Ansökan om registrering görs hos
patentmyndigheten.

Om en registrerad panträtt har
övergått på någon annan, skall det
på begäran antecknas i patentregistret
eller diariet för patentansökningar.

Har panträtt upplåtits till flera
var för sig, har den upplåtelse företräde
för vilken ansökan om registrering
först inkom till patentmyndigheten,
om inte annat har avtalats.

Görs samma dag ansökan om registrering
av flera upplåtelser, har
de sinsemellan företräde efter den
tidsföljd i vilken de har ägt rum, om
inte annat har avtalats. Är upplåtelserna
samtidiga eller kan det inte
utredas i vilken tidsföljd de har
skett, har de lika rätt.

96 §

Ansökan om registrering enligt
95 § görs av den som har rätt till
patentet eller patentansökningen
eller av den till vilken panträtt har
upplåtits. Sökanden skall styrka
upplåtarens rätt till patentet eller
patent ansökningen.

Den som i patentregistret anges
som patenthavare skall anses ha
rätt till patentet, om inte annat
framgår i ärendet. Avser ansökan
om registrering pantsättning av en
patentansökan, skall den som har
registrerats hos patentmyndigheten
som uppfinnare eller dennes rättsinnehavare
anses ha rätt till patentansökningen,
om inte annat framgår
i ärendet.

Är upplåtaren, när ansökan om

LU 1987/88:11

Bilaga

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

registrering görs, på grund av utmätning,
konkurs, omyndighet, betalningssäkring,
kvarstad eller någon
annan anledning inte behörig
att förfoga över den pantförskrivna
egendomen, får ansökningen inte
bifallas.

97 §

Ett avtal om pantsättning av patent
kan registreras när patent har
meddelats eller, om avtalet avser
ett europeiskt patent, när detta enligt
82 § har fått verkan här i riket.

Ett avtal om pantsättning av patentansökan
kan registreras när
denna har registrerats i patentmyndighetens
diarium eller, om avtalet
avser en europeisk patentansökan,
när kungörelse enligt 88 §
har utfärdats.

Om en pantsatt patentansökan
leder till att patent meddelas, gäller
därefter patentet som pantobjekt.

98 §

Även om registrering har skett,
gäller panträtt i den pantsatta
egendomen endast om pantavtalet
har ingåtts av någon som var rätt
ägare till egendomen och behörig
att förfoga över den och om avtalet
inte heller av någon annan anledning
är ogiltigt.

99 §

Panträtten är förfallen, om patentet
eller patentansökningen har
överförts på någon annan eller annars
på grund av bestämmelserna i
denna lag inte vidare skall gälla.

100 §

Registreringen skall avföras, om
panträtten genom lagakraftvunnen
dom har förklarats ogiltig eller om
panträtten har förfallit eller annars
upphört att gälla.

101 §

Pantsättning av patent eller patentansökan
gäller från tiden för
ansökan om registrering enligt 95 §
mot den som senare förvärvar

LU 1987/88:11

Bilaga

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

äganderätt eller annan rätt till
egendomen.

Ett licensavtal gäller mot panthavaren,
om avtalet har slutits före
ansökan om registrering av pantavtalet.

102 §

Bestämmelser i annan lag om
handpanträtt vid utmätning eller i
konkurs gäller också för panträtt i
patent eller patentansökan. När
ansökan om registrering enligt 95 §
inkommer till patentmyndigheten
medför det samma rättsverkningar
som när en panthavare tar en lös
sak i besittning.

Säljs pantsatt patent eller patentansökan
vid utmätning eller i konkurs,
består sådana licensavtal
som avses i 101 § andra stycket.

103 §

Pantborgenären får sälja panten
och ta ut sin fordran ur köpeskillingen
endast om han dessförinnan
har underrättat gåldenären och
andra kända sakägare om försäljningen
och dessa har erhållit skäligt
rådrum att bevaka sin rätt.

Vid försäljning enligt denna
paragraf består sådana licensavtal
som avses i 101 § andra stycket.

104 §

Den som ansöker om registrering
enligt detta kapitel skall betala en
avgift. Regeringen bestämmer avgiftens
storlek.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

LU 1987/88:11

Bilaga

2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten

lagen (1977:729) om patent -

Härigenom föreskrivs att 4, 5 och 16
besvärsrätten skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §>

Patentbesvärsrätten är domför med tre ledamöter. Fler än fyra får ej i
annat fall än som sägs i 5 § sitta i rätten.

I patentmål skall minst två tekniskt
kunniga ledamöter ingå i rätten
och skall en ledamot vara lagfaren.
om ej rätten Finnér att medverkan
av lagfaren ledamot icke är behövlig.

I patentmål som inte gäller pantsättning
av patent eller patentansökningar
skall minst två tekniskt
kunniga ledamöter ingå i rätten och
skall en ledamot vara lagfaren, om
ej rätten finnér att medverkan av
lagfaren ledamot icke är behövlig. I
mål om pantsättning av patent eller
patentansökningar skall minst två
lagfarna ledamöter ingå i rätten.

I mål om mönster, varumärke, namn eller utgivningsbevis för periodisk
skrift skall minst två lagfarna ledamöter ingå i rätten.

Åtgärd som avser måls beredande får i den omfattning domstolen bestämmer
vidtagas av ledamot i domstolen eller av annan tjänsteman hos
denna.

Finner avdelningen vid överläggning
till avgörande av patentmål att
målet eller viss fråga är av särskild
betydelse från principiell synpunkt,
får avdelningen förordna att målet
eller, om det kan ske, den särskilda
frågan skall avgöras av domstolen i
dess helhet. I mål om mönster, varumärke,
namn eller utgivningsbevis
för periodisk skrift får i motsvarande
fall avdelningen förordna
att domstolens samtliga lagfarna ledamöter
skall jämte avdelningen
deltaga i avgörandet.

Bestämmelserna i 39, 40 och
42-53 §§ förvaltningsprocesslagen
(1971:291) äger motsvarande tilllämpning
vid handläggning enligt
denna lag.

Finner avdelningen vid överläggning
till avgörande av patentmål
som inte gäller pantsättning av patent
eller patentansökningar att
målet eller viss fråga är av särskild
betydelse från principiell synpunkt,
får avdelningen förordna att målet
eller, om det kan ske, den särskilda
frågan skall avgöras av domstolen i
dess helhet. I mål om pantsättning
av patent eller patentansökningar,
mönster, varumärke, namn eller utgivningsbevis
för periodisk skrift
får i motsvarande fall avdelningen
förordna att domstolens samtliga
lagfarna ledamöter skall jämte avdelningen
deltaga i avgörandet.

Bestämmelserna i 39 och
42—53 §§ förvaltningsprocesslagen
(1971:291) äger motsvarande tilllämpning
vid handläggning enligt
denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

LU 1987/88:11

Bilaga

' Senaste lydelse 1977:1021.
: Senaste lydelse 1977:1021.