Kulturutskottets betänkande
1987/88:4
om vissa kulturfrågor rörande Norrbotten
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet dels förslag i två motioner om olika
insatser för att bevara och stärka det Tornedalsfinska språket och kulturen i
Tornedalen, dels ett motionsförslag om bevarande av den litteratur- och
konstsamling som tillhört förre landshövdingen i Norrbotten Ragnar Lassinantti.
Utskottet avstyrker motionerna.
Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande.
Motioner
1986/87:Kr204 av Paul Lestander (vpk) vari yrkas
1. att riksdagen uttalar att de tornedalska ortnamnen bör ges officiell status
och användas jämsides med de svenska av posten, televerket och vägverket
etc.,
2. att riksdagen hos regeringen hemställer om en utredning med syfte att
föreslå åtgärder för att tillgodose den tornedalska befolkningens kulturella
och språkliga intressen som etnisk minoritet.
1986/87:Kr213 av Erik Holmkvist (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarande och
iordningställande av Ragnar Lassinanttis samlingar.
1986/87:Kr224 av Bruno Poromaa (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av insatser
för Tornedalsfinskans bevarande.
I senare avsnitt redovisar utskottet motionsmotiveringarna.
Motionerna 1986/87:Kr204 och Kr224 om vissa
Tornedalsfrågor
Motiveringar
Det är enligt de båda motionerna viktigt att Tornedalsfinskan skall kunna
bevaras. Motionärerna hävdar att det finns risk för att Tornedalsfinskan
försvinner bl.a. på grund av utflyttningen från de fem kommuner - Pajala,
Övertorneå, Kiruna, Gällivare och Haparanda - där Tornedalsfinska talas.
KrU
1987/88:4
1 Riksdagen 1987188.13sami. Nr 4
De erinrar också om att tornedalingarna under tidigare perioder utsatts för
en försvenskningsprocess. Ända fram till mitten av 1950-talet var det i många
skolor i Tornedalen förbjudet att tala finska på rasterna. I motion Kr224 (s)
erinras om det arbete som föreningen Svenska tornedalingars riksförbund
utför för att bevara och utveckla Tornedalskulturen och -språket. Motionären
anser att staten bör stödja strävandena att bevara detta minoritetsspråk.
I motion Kr204 (vpk) anförs att - eftersom språkfrågan är av allra högsta
vikt för den tornedalska folkgruppen - denna minoritet borde ges möjligheter
att bevara, dokumentera och utveckla språket. En professur vid
högskolan i Luleå bör inrättas. Vidare bör de ursprungliga ortnamnen i
Tornedalen ges samma ställning som de svenska namnen. Så är inte fallet i
dag. Trots att de svenska namnen är nykomlingar och i en del fall passar
mycket illa anges enbart dessa på vägskyltar.
Upplysningar i anslutning till motionerna
Språkfrågan
Tornedalen är i dag tvåspråkig, dels talas Tornedalsfinska, dels svenska.
Tornedalen, en enhetlig kulturbygd med starka finska särdrag, delades vid
fredsslutet 1809 i två delar. Det finska språket var dock under lång tid i
huvudsak allenarådande även inom den svenska halvan av Tornedalen
liksom i den s.k. finnbygden i övrigt.
Fram till 1880-talet bedrevs skolundervisningen i finskspråkiga bygder
praktiskt taget undantagslöst på finska. Under 1800-talets senare hälft
inledde statsmakterna i Tornedalen en försvenskning som var motiverad
bl.a. av säkerhetspolitiska skäl. 1888 inrättades s.k. statsskolor i Tornedalen.
De bekostades av staten och kunde inrättas i finnbygden under förutsättning
att undervisning bedrevs uteslutande på svenska. I början på 1920-talet var
skolväsendet i finnbygden helt försvenskat.
Finska språket infördes som frivilligt ämne i den finskspråkiga bygdens
fortsättningsskolor år 1935 efter beslut av statsmakterna. År 1957 meddelade
skolöverstyrelsen att ingen elev skulle förbjudas tala finska under rasterna i
skolan eller i skolhemmen. Sådana förbud fanns vid många skolor (cirkulär
från skolöverstyrelsen 24 september 1957). År 1958 fastslog skolöverstyrelsen
(cirkulär 1958:37) att språkfrågan i den finsktalande bygden inte längre
var en nationalitetsfråga eller en fråga om svenskt eller finskt. Det var i stället
de kulturella och praktiska aspekterna som skulle beaktas och vara bestämmande
för myndigheternas handlande.
I samband med att regering och riksdag våren 1985 lade fast principerna för
hemspråksundervisning inkl. särskilda åtgärder för finskspråkiga elever
(prop. 1984/85:100, bil. 10, UbU 1984/85:12, rskr. 1984/85:149) beslöts på
grundval av förslag från språk- och kulturarvkommittén (SKU) om särskilda
åtgärder för finskspråkiga elever i grundskolan. Beslutet innebar att en
särskild pedagogisk utvecklingsverksamhet skulle inledas i vissa kommuner,
bl.a. Haparanda, med tonvikt på Tornedalsfinskan. Regeringen har i juni
1987 föreskrivit (SÖ-FS 1987:113) att Haparanda kommun i samverkan med
Torneå stad får anordna försöksverksamhet med tvåspråkig undervisning
KrU 1987/88:4
2
inom grundskolan i Haparanda under läsåren 1987/88-1992/93.
Vid lärarhögskolan i Luleå är undervisningen inriktad mot flerkulturalism
och då främst mot de egna minoriteterna samer och tornedalingar. I
lärarutbildningen ingår en obligatorisk kurs som tar upp livsvillkor på
Nordkalotten. I en utbildningslinje ges fördjupad utbildning i Tornedalsfinska
och samiska.
Föreningen Nordens Norrbottensdistrikt har ordnat två sommarkurser i
Tornedalsfinska. Deltagarna i kurserna kom både från svenska och finska
Tornedalen. Kurserna syftade till att ge träning i att muntligt och skriftligt
använda Tornedalsfinska, till att arbeta med Tornedalskulturen och till att
skapa kontakter mellan svenska och finska Tornedalslärare.
Ett lexikon som upptar Tornedalsfinska uttryck samt motsvarande uttryck
på både rikssvenska och riksfinska håller på att utarbetas med stöd bl.a. från
länsskolnämnden i Norrbotten och statens kulturråd.
Ortnamn
Regering och riksdag lade våren 1985 fast vissa principer för ortnamnsverksamheten
(prop.-* 1984/85:100 bil. 10, KrU 1984/85:16 p. 28, rskr. 1984/
85:253). I den av riksdagen i denna del godkända propositionen framhölls att
det är av stort kulturhistoriskt och socialt värde att de nedärvda ortnamnen
vårdas och bevaras och att ny namngivning sker så att kulturarvet skyddas.
Statens lantmäteriverk (LMV) gavs en allmänt samordnande uppgift när det
gäller ortnamnsfrågorna. LMV skall samråda med dialekt- och ortnamnsarkiven
samt svenskt visarkiv och riksantikvarieämbetet. Namngivningen på
de allmänna kartorna bör vara normerande. Postverket, televerket, sjöfartsverket,
statens järnvägar, luftfartsverket, byggnadsstyrelsen och vattenfallsverket
bör i förekommande fall samråda med berörda kommuner i namngivningsfrågor.
Ett särskilt ortnamnsråd knutet till LMV inrättades. Rådet som
är ett samarbetsorgan för myndigheter och intressen inom ortnamnsverksamheten
bör bl.a. lämna kommunerna stöd när de fastställer riktlinjer för
namngivning och namnvård inom sina områden.
I propositionen behandlades även frågan om ortnamn i flerspråkiga
områden. I detta sammanhang framhöll kulturministern att en viktig
utgångspunkt för bedömningar i frågor om ortnamn i flerspråkiga områden
är att språket har en avgörande betydelse som kulturbärare. De finska och
samiska ortnamnen är i likhet med de svenska namnen bärare av en levande
kultur och kulturhistoria. En förutsättning för att de skall kunna leva vidare
är att de i så stor utsträckning som möjligt används jämsides i officiella
sammanhang t.ex. på kartor och vägskyltar.
Vidare erinrade kulturministern om att Förenta Nationerna har antagit en
resolution om behandling av ortnamn i minoritetsspråksområden. Ortnamn i
sådana områden bör fastställas i samarbete med minoritetsbefolkningen, och
vid fastställandet bör minoritetsspråkets skrivsätt användas. Samiskan som
talas över nationsgränser bör ges en enhetlig behandling över gränserna.
Mot denna bakgrund ansåg kulturministern att stor hänsyn måste tas till de
samiska och finska minoriteterna i norra Sverige vid fastställandet av namn
på kartor och i samband med vägskyltning m.m. De av LMV fastställda
KrU 1987/88:4
3
kartnamnen bör vara normerande. Ortnamn i flerspråkiga områden skall
återges på de språk som talas i området. Även det av minoriteterna
tillämpade skrivsättet bör användas. Han menade att hänsynen till minoriteterna
bör innebära att i de områden där ursprungliga samiska namn finns bör
dessa användas och återges med adekvat samisk ortografi. Samma synsätt
bör användas i fråga om de finska ortnamnen i Tornedalen.
Behandlingen av finska ortnamn i fastighetsregistret i Norrbottens län har
aktualiserats under sommaren 1987. Bakgrunden är att under 1988 skall den
s.k. fastighetsdatareformen genomföras för kommunerna i Haparanda och
Luleå domsagor. I detta arbete ingår även en översyn av fastighetsbeteckningarna.
I detta sammanhang har frågan om hur tvåspråkiga ortnamn skall
redovisas i fastighetsregistret aktualiserats. För närvarande finns bara ett
namn i varje fastighets beteckning. Ortnamnsrådet vid LMV har uttalat sig
för att dubbla namn borde införas i det nya fastighetsregistret. Länsstyrelsen i
Norrbotten har efter att ha hört berörda kommuner i remissyttrande till
LMV avstyrkt införande av dubbla namn. Med hänsyn bl.a. härtill samt till
att fastighetsregistret har ett konsekvent genomfört registersystem med en
enda riksunik beteckning för varje fastighet har LMV beslutat att dubbla
namn inte skall förekomma i fastighetsregistret. Verket har dock förklarat att
det avser att arbeta för att kartorna på sikt skall spegla tvåspråkighet när
detta är praktiskt möjligt. LMV avser också att ta upp frågan om dubbel
namnredovisning med vägverket.
Motion 1986/87:Kr213 om Ragnar Lassinanttis
samlingar
Motivering
Motionären lämnar vissa upplysningar om den stora samling av material
rörande Norrbotten som samlats av Ragnar Lassinantti, landshövding i
Norrbotten åren 1966-1982. Han uppger att samlingen innehåller 20 000
volymer, varav 16 000 testamenterats till Föreningen Norden och 4 000 till
familjen Lassinantti. Enligt motionen är samtliga volymer och övrigt
material magasinerade i Luleå centrum och hos länsstyrelsen. Det finns inga
möjligheter för intresserade att ta del av samlingen. Länsstyrelsen har, säger
motionären, inte möjlighet att ta emot mer material än vad de redan har och
länsmuseet har inte plats. För katalogisering och iordningställande av
samlingen behövs medel. Han hävdar att det råder enighet om att samlingen
inte bör splittras och att den i enlighet med Ragnar Lassinanttis önskan bör
stanna kvar i länet. Det är därför angeläget att samlingen snarast kan göras
tillgänglig. Den bör få en permanent plats antingen vid högskolan i Luleå
eller i länsmuseet eller länsbiblioteket.
KrU 1987/88:4
4
Upplysningar i anslutning till motionen
KrU 1987/88:4
Föreningen Norden Norrbotten har lämnat följande uppgifter om Ragnar
Lassinanttis samlingar.
Ragnar Lassinantti gjorde stora insatser för Norrbotten. Han arbetade för att
utveckla näringsliv, utbildning och kulturliv inom regionen. Med stor
kunnighet och känsla verkade han för att stärka kunskapen och respekten för
kulturtraditioner såväl inom länet som utanför dess gränser. Betydande
insatser gjordes för att stärka samhörigheten på Nordkalotten och med
Island.
Lassinanttis kulturintresse återspeglas väl i hans uppbyggnad av litteraturoch
konstsamlingar. Fem väl avskiljbara samlingar kan identifieras:
- Lassinanttis personliga bibliotek och konstsamling som förvarades i hans
privata bostad. (1)
- Lassinanttis osorterade arkiv som omfattar litteratur av varierande
ämnesinriktning, den privata korrespondensen av stort framtida forskningsvärde,
viss konst, bandinspelningar från hans tid som radioreporter
m.m. (2)
- Länsstyrelsens förvaltningsbibliotek som började byggas upp redan 1971
och som idag utgör ett förvaltningsbibliotek av hög klass. (3)
- En bok- och konstsamling som byggdes upp i anslutning till länsstyrelsen
men som avskildes till en särskild stiftelse redan under hans tid som
landshövding. Boksamlingen består i första hand av s.k. topografisk
litteratur inom områdena historia, etnografi, kulturhistoria och ekonomi.
I denna samling finns också viss annan litteratur bl.a. från övriga delar av
Nordkalotten. Konstsamlingen innehåller till stor del konstalster från
länet och övriga delar av kalottområdet. Syftet med denna boksamling
var i första hand att den skulle utgöra ett underlag för det långsiktiga
länsutvecklingsarbetet, för regionalpolitisk och fysisk planering och för
samhällsforskning som berör länet. Men Lassinantti ville även ge
anställda som arbetade för länets utveckling viss litterär service på
arbetsplatsen med denna samling. (4)
- En samling med äldre juridisk litteratur från Norden i anslutning till
Lapplands högskola i Rovaniemi. Tanken bakom den samlingen var att
denna skulle utgöra referenslitteratur för ett framtida institut på Nordkalotten
kring nordisk rätt. (5)
Enligt Ragnar Lassinanttis testamente tillföll hans osorterade arkiv (2
ovan) Föreningen Nordens Norrbottensdistrikt. Det är föreningen obetaget
att placera arkivet i Folkrörelsernas arkiv eller pröva annan placering.
Arkivet skall enligt testamentet iordningställas av Lassinanttis vän Östen
Groth. Så länge Groth lever har han rätt att fritt disponera arkivet för sin
forskning. De återstående delarna av Lassinanttis samlingar (1 ovan) skulle
enligt testamentet till lika delar tillfalla barnen Lassinantti.
Såväl den del av kvarlåtenskapen som testamenterades till Föreningen
Norden som delar av den kvarlåtenskap som tillföll barnen Lassinantti finns
magasinerade i Luleå i förråd som kommunen ställt till förfogande. Däremot
finns inga delar av den del av kvarlåtenskapen som berörs av testamentet
förvarade hos länsstyrelsen.
Den samling som Lassinantti i september 1981 avdelade till en särskild
stiftelse Stiftelsen Ragnar Lassinanttis bok- och konstsamling (4 ovan) skall
enligt stiftelsens stadgar förvaltas av den myndighet i länet som har det
samordnande ansvaret för länsutvecklingen. Litteratursamlingen skall också
kunna utnyttjas av övriga länsorgan och av Föreningen Nordens Norrbottensdistrikt
liksom av personer som arbetar med forskningsprojekt som
berör länet.
Då länsstyrelsen har det samordnande ansvaret för länsutvecklingsfrågorna
- särskilt markerat efter den omorganisation av länsförvaltningen som
gjorts i Norrbotten senaste åren - disponerar länsstyrelsen stiftelsens
tillgångar och ansvarar också för stiftelsens förvaltning. Det har inte varit
aktuellt att tillföra länsstyrelsen delar av den kvarlåtenskap som omfattas av
Lassinanttis testamente.
Arbetet med att sortera upp och förteckna det osorterade arkivets
tillgångar har påbörjats. Om såväl de samlingar som testamenterats till
Föreningen Norden Norrbotten som de som barnen Lassinantti fick skall
hållas samman - något som betydligt skulle öka värdet i en framtida
Lassinanttisamling - krävs ett förvärv från barnen Lassinantti.
Idag pågår diskussioner med i första hand Högskolan i Luleå om att
högskolan iordningställer och tar ansvaret för förvaltningen av de delar som
testamenterats till Föreningen Norden Norrbotten. En sådan lösning anser
föreningen väl skulle ligga i linje med de önskemål Lassinantti gav uttryck för
under sin levnad. Att förvärva de samlingar som testamenterades till barnen
Lassinantti samt iordningställa särskilda lokaler för en framtida Lassinanttisamling
är emellertid förenat med kostnader. Varken högskolan eller
Föreningen Norden Norrbotten har idag ekonomiska möjligheter att klara
en sådan lösning.
En framtida lösning i linje med den som åsyftas i motionen är av stort
riksintresse inte minst mot bakgrund av Lassinanttis nordiska intresseinriktning.
En sådan lösning förutsätter emellertid att särskilda medel tillförs
högskolan i Luleå alternativt Föreningen Norden Norrbotten.
Utskottet
Förslagen i motionerna Kr204 (vpk) och Kr224 (s) syftar till att värna om och
stärka det Tornedalsfinska språket och kulturen i Tornedalen. Motionärerna
pekar på olika åtgärder som bör vidtas i detta syfte. I motion Kr224 erinras
om det arbete som utförs av Svenska tornedalingars riksförbund. Enligt
motion Kr204 bör en professur i Tornedalsfinska inrättas vid högskolan i
Luleå. Vidare framhåller motionären ortnamnens betydelse som kulturbärare.
De vill att dubbla ortnamnsbeteckningar skall användas bl.a. på
vägskyltar.
Utskottet har i det föregående redovisat en rad insatser som görs för att
bevara Tornedalsfinskan. Bl.a. har en försöksverksamhet inletts med
tvåspråkig undervisning inom grundskolan i Haparanda under läsåret
1987/88. Vidare ordnar Föreningen Norden Norrbotten i samarbete med
bl.a. länsskolnämnden i Norrbotten och högskolan i Luleå sommarkurser i
Tornedalsfinska med deltagare från både svenska och finska Tornedalen.
Utskottet konstaterar att en rad åtgärder har vidtagits i syfte att bevara och
utveckla det Tornedalsfinska språket och kulturen. Det är angeläget att de
insatser som görs stöds av ansvariga myndigheter. Med hänvisning till det
anförda anser utskottet det inte erforderligt med någon riksdagens åtgärd
med anledning av motionerna Kr204 yrkande 1 och Kr224.
När det gäller förslaget i motion Kr204 om att de tornedalska ortnamnen
skall ges officiell status och användas jämsides med svenska namn av posten,
televerket och vägverket, vill utskottet hänvisa till de principer för ortnamnsverksamheten
som statsmakterna lade fast år 1985. Beträffande ortnamn i
flerspråkiga områden underströks i regeringsförslaget (prop. 1984/85:100 bil.
KrU 1987/88:4
6
10) att de finska och samiska ortnamnen i likhet med de svenska är bärare av
en levande kultur och kulturhistoria. En förutsättning för att de skall kunna
leva vidare är att de i så stor utsträckning som möjligt används jämsides i
officiella sammanhang t.ex. på kartor och vägskyltar. Riksdagen anslöt sig
till detta synsätt (KrU 1984/85:16 p. 28, rskr. 1984/85:253).
Det är enligt utskottets mening angeläget att gällande principer för
ortnamnsverksamhet följs av ansvariga myndigheter. Av redovisningen i det
föregående framgår att lantmäteriverket avser att ta upp frågan om dubbel
namnredovisning med vägverket. Med hänvisning till vad som anförts anser
utskottet att motionen i här aktuell del inte påkallar någon åtgärd från
riksdagens sida (yrkande 2).
Möjligheterna att föra samman Ragnar Lassinanttis samling av material om
Norrbotten diskuteras i motion Kr213 (m). Motionären anser att samlingen -såväl den del som testamenterats till Föreningen Norden Norrbotten som den
del som tillfallit familjen Lassinantti - bör få en permanent plats. Som
alternativa platser nämns högskolan i Luleå, länsmuseet och länsbiblioteket.
Av den redovisning som lämnats i det föregående framgår att diskussioner
pågår om en lösning av frågan om hur viktiga delar av Ragnar Lassinanttis
material skall kunna tas om hand och göras tillgängligt för forskning.
Lösningen innebär att högskolan i Luleå skall ställa i ordning och ta ansvaret
för förvaltningen av de delar av samlingen som nu tillhör Föreningen Norden
Norrbotten. Föreningen anser att en sådan lösning väl skulle ligga i linje med
Ragnar Lassinanttis önskemål. Arbetet på denna lösning bör inte föregripas.
Med hänsyn härtill och då den genom motionen aktualiserade frågan enligt
utskottets mening bör lösas på det regionala planet anser utskottet att motion
Kr213 inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande insatser för bevarande av det Tornedalsfinska språket
och kulturen
att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Kr204 och 1986/87:Kr224,
2. beträffande Ragnar Lassinanttis samlingar
att riksdagen avslår motion 1986/87:Kr213.
Stockholm den 10 november 1987
På kulturutskottets vägnar
Ing-Marie Hansson
Närvarande: Ing-Marie Hansson (s), Catarina Rönnung (s), Karl Boo (c),
Lars Ahlmark (m), Anders Nilsson (s), Sylvia Pettersson (s), Margareta
Mörck (fp), Gunnel Liljegren (m), Kerstin Göthberg (c), Alexander
Chrisopoulos (vpk), Mats O Karlsson (s), Maud Björnemalm (s), Margareta
Fogelberg (fp), Håkan Stjernlöf (m) och Björn Ericson (s).
KrU 1987/88:4
7
Särskilt yttrande
Insatser för bevarande av det Tornedalsfinska språket och
kulturen (mom. 1)
Alexander Chrisopoulos (vpk) anför:
Den Tornedalsfinska minoritetens strävan att bevara och utveckla sitt språk
och sin kultur bör på allt sätt stödjas. Jag anser det därför angeläget att en
särskild professur i Tornedalsfinska inrättas vid högskolan i Luleå. Jag utgår
från att möjligheterna härtill övervägs i lämpligt sammanhang.
KrU 1987/88:4
gotab Stockholm 1987 13959