Kulturutskottets betänkande
1987/88:1
om vissa kulturminnesvårdsfrågor
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet förslag om att Rödkallens fyr i
Norrbottens skärgård skall upptas på förteckningen över byggnadsminnesmärken.
Vidare tar utskottet upp förslag i två motioner som syftar till att
statliga bidrag skall lämnas till restaurering av dels Väderskärs kapell i
Loftahammars församling, dels en orgel i samma församling.
Utskottet avstyrker samtliga motioner.
Motioner
1986/87:Kr206 av Erik Holmkvist (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om det
angelägna i byggnadsminnesmärkesförklaring av sjöfartsverkets anläggningar
på Rödkallen samt vad som i övrigt anförts om Rödkallens fyrplats i
Norrbottens län.
1986/87:Kr308 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, s, fp, c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en restaurering av
Väderskärs kapell, Loftahammars församling, är en så angelägen uppgift att
bidrag till bestridande av kostnaderna bör utgå av statsmedel.
1986/87:Kr309 av Elisabeth Fleetwood (m) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att det är av synnerligen stort intresse att en
restaurering av Loftahammars 1700-talsorgel blir ekonomiskt genomförbar.
I senare avsnitt redovisar utskottet motionsmotiveringarna.
Gällande bestämmelser
1 16 § kungörelsen (1920:744) med föreskrifter rörande det offentliga
byggnadsväsende! stadgas att byggnader som står under statens eller
menighets eller allmän institutions eller inrättnings förvaltning bör omsorgsfullt
vårdas och underhållas.I detta syfte bör myndighet eller menighet eller
annan, som förvaltar sådan byggnad, låta sig angeläget vara att i tid avhjälpa
uppkomna bristfälligheter, så att ej genom fortgående skadegörelse byggnaden
eller dess inredning fördärvas eller byggnadens eller inredningens
återställande i gott skick onödigtvis fördyras.
KrU
1987/88:1
1 Riksdagen 1987188. 13 sami. Nr 1
På förslag av riksantikvarien kan regeringen bestämma att statlig byggnad
som på grund av kulturhistoriskt eller konstnärligt värde är att betrakta som
minnesmärke skall förtecknas som byggnadsminnesmärke. Detta innebär att
det tillkommer myndighet eller menighet eller annan, under vars förvaltning
dylikt byggnadsverk står, att vid vården av detsamma ta särskild hänsyn till
dess egenskap. Byggnadsminnesmärke får inte utan särskilt tillstånd rivas,
överlåtas, flyttas eller användas till ändamål, varigenom dess kulturhistoriska
värde förminskas.
Samtliga kyrkobyggnader som tillhör svenska kyrkan åtnjuter ett likartat
skydd som kommer de i förteckningen över byggnadsminnesmärken upptagna
byggnaderna till del.
Lagen (1960:690) om byggnadsminnen (BML) har tillkommit för att ge
möjlighet till ett motsvarande skydd för ett urval byggnader i icke statlig ägo,
som representerar särskilt stora kulturhistoriska värden och som därför bör
bevaras för framtiden och förskonas från förändringar föranledda av t.ex.
kortsiktiga behov. Byggnaden skall bevara egenarten hos gången tids
byggnadsskick eller minnet av historiskt betydelsefull händelse.
Genom nämnda lag skall länsstyrelserna se till att landets märkligaste
byggnader bevaras för framtiden. Lagen gäller byggnader i enskild eller
kommunal ägo. För varje byggnadsminne utformas skyddsföreskrifter i
samråd med ägaren.
Vem som helst kan hos länsstyrelsen föreslå att en byggnad förklaras som
byggnadsminne. Länsstyrelsen avgör, efter samråd med ägaren, byggnadsnämnden
och i många fall med riksantikvarieämbetet, om den föreslagna
byggnaden skall bli byggnadsminne. 1960 års byggnadsminneslag medger
möjlighet att utfärda skyddsföreskrifter även mot ägarens vilja.
Enligt förordningen (1981:447) om statsbidrag till vård av kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse kan - i mån av tillgång på medel - bidrag ges till
kulturhistoriskt motiverade byggnadsarbeten och kostnader för medverkan
av särskilda sakkunniga vid utredning, projektering och utförande av
arbetena. Bidrag ges inte till kostnader för åtgärder som ökar bruksvärdet.
Som grundläggande princip gäller att bidrag kan ges till sådana överkostnader
som uppstår till följd av särskilt hänsynstagande till byggnadens kulturhistoriska
värde.
Bidrag som lämnas av riksantikvarieämbetet får bara ges om det kan antas
att bebyggelsen kommer att bevaras för framtiden. Bidrag lämnas från det
anslag till kulturminnesvård som årligen anvisas över statsbudgeten.
Ansökan om bidrag skall ställas till riksantikvarieämbetet och ges in till
länsstyrelsen som granskar ärendet och med eget yttrande lämnar över det
för ämbetets prövning. Länsstyrelsen har det grundläggande ansvaret för
beredningen av bidragsärendena. Till ansökan skall fogas en beskrivning av
den bebyggelse som avses och uppgift om bl.a. lagfaren ägare. Vidare skall
bifogas de förslag och kostnadsberäkningar som ligger till grund för
ansökningen samt andra uppgifter av ekonomisk art som kan ha betydelse för
bedömning av ärendet.
Sedan arbetet utförts skall det avsynas antingen av länsstyrelsen (länsantikvarien)
eller den länsstyrelsen förordnat att utöva den antikvariska
kontrollen. Bidraget betalas ut av ämbetet i efterskott.
KrU 1987/88:1
2
Av byggnadsvårdsmedlen reserverar riksantikvarieämbetet årligen en viss
del - för närvarande ca 60 000 kr.- för varje länsstyrelse att fördelas av
länsantikvarien. I cirkulärskrivelse till länsstyrelserna om användningen av
dessa reserverade medel anges bl.a. att avsikten är att detta anslag till
länsantikvariens förfogande skall underlätta för den regionala kulturminnesvården
att snabbt handla i akuta situationer där även ett begränsat bidrag kan
leda till att kulturminnesvårdens synpunkter och önskemål respekteras. Det
kan t.ex. vara frågan om hjälp med fackmässig projektering, om anlitande av
speciell hantverksteknisk sakkunskap eller om att få fastighetsägare att i
samband med pågående byggnadsarbeten välja ett ur kulturminnesvårdens
synpunkter korrekt men dyrare material. Det reserverade beloppet bör
fördelas på flera bidrag, och inget bidrag bör överstiga cirka hälften av det
totala beloppet utan att ämbetet fått tillfälle att lämna sina synpunkter.
Motion 1986/87:Kr206 om Rödkallens fyrplats
Motivering
I motionen lämnas följande uppgifter rörande Rödkallens fyrplats. Fyrplatsen
som ligger i Luleå skärgård är bebodd sommartid. Ön är även ett
attraktivt utflyktsmål för båtägare utefter hela Norrbottens- och Västerbottenskusten.
Rödkallens fyranläggning som är från 1870-talet med tillhörande
byggnader är i stort behov av upprustning och underhåll.
Motionären anser att fyranläggningen bör tas upp på förteckningen över
byggnadsminnesmärken i samband med att sjöfartsverket kommer att
överlåta anläggningen till domänverket.
Vissa uppgifter rörande motionen
Rödkallens stug- och intresseförening har i december 1986 i skrivelse till
riksantikvarieämbetet föreslagit att fyr- och fyrplatsbyggnaderna skall ges ett
skydd enligt kulturminnesvårdens speciallagstiftning. I skrivelsen påpekades
också att byggnadernas underhåll är eftersatt.
I sitt svar på skrivelsen anförde ämbetet bl.a. följande.
I förteckningen över byggnadsminnesmärken finns för närvarande 30 st.
fyrar upptagna varav minst 3 st. är i huvudsak av samma konstruktion som
Rödkallens fyr. Det är en betydande del av landets fyrtornsbestånd, som
därigenom är skyddat. En viss restriktivitet bör därför iakttagas beträffande
förslag till nya fyrar som byggnadsminnesmärken. Ämbetet har av denna
anledning 1982 avböjt ett förslag att upptaga Måseskärs fyr på förteckningen.
Av samma skäl avser ämbetet ej nu verka för att Rödkallen upptages på
förteckningen över byggnadsminnesmärken.
Ämbetet är medvetet om att detta medför att det utanför kulturminnesvårdens
författningsmässiga skydd kommer att finnas en hel del fyrplatser, vilka
äger betydande kulturhistoriskt värde, inte minst ur ett regionalt perspektiv.
Till sådana platser hör enligt ämbetets bestämda mening även Rödkallen,
som med sitt rika innehåll är angeläget att bevara. I detta syfte har ju
Rödkallen också klassats som riksintresse för kulturminnesvården.
Enligt ämbetets mening är det därför viktigt att fyren och övriga byggnader
KrU 1987/88:1
3
ges erforderligt underhåll oavsett slutligt ställningstagande beträffande deras
författningsmässiga skydd och utgår från att såväl sjöfartsverket som
blivande förvaltande myndighet bidrager till detta underhåll.
Motion 1986/87:Kr308 om Väderskärs kapell
Motivering
Motionärerna anser att det är ytterst angeläget att Väderskärs kapell snarast
restaureras. De hävdar att samtliga ansvariga institutioner - församlingen,
länsstyrelsen och riksantikvarieämbetet - är överens om behovet av en
restaurering. De hävdar att det skulle finnas möjligheter att få bidrag till
restaureringen från riksantikvarieämbetet från den kvot som inom Kalmar
län disponeras genom länsantikvarien.
Vissa uppgifter i anslutning till motionen
År 1980 förklarades Väderskärs kapell som byggnadsminne. I samband med
byggnadsminnesförklaringen upprättades en promemoria över byggnaden. I
denna redovisas bl.a. följande.
Söderköpings borgare började använda Väderskär som säsongsboplats i
början av 1700-talet. På 1880-talet var fiskeläget Smålands största med 14
bofasta fiskarfamiljer. Fiskarna var förenade i ett skärlag, där frågor av
rättslig och ekonomisk art togs upp.
Skärlagets förnämsta gemensamma egendom var kapellet, förmodligen
uppfört 1663, i äldre tider använt som både skolhus och kyrkolokal. Kapellet
är ett lågt timmerhus, klätt med rödfärgad panel och täckt av ett sadeltak med
tegel. Inredningen är likaledes enkel med plankgolv och rakryggade
träbänkar med inskurna bomärken. Väggarna är dels målade, dels klädda
med redan förut målad panel, förmodligen tagen från en äldre inredning på
Fågelvik. Målningarna framställer bibliska scener och utfördes ca 1740.
Kapellet är en exteriört och interiört välbevarad representant för äldre
tiders fiskelägeskapell. Byggnadens dubbelfunktion som samlingslokal och
gudstjänstlokal återfinns även hos de norrländska fiskelägeskapellen och de
s.k. gruvkyrkorna i en del brukssamhällen. Den ålderdomliga karaktären
framhävs ytterligare av fiskelägets kringliggande oreglerade bebyggelse på
oskiftad mark. Kapellet är med hänsyn till det ovan anförda av stort
kulturhistoriskt intresse och därmed att anse som synnerligen märklig
byggnad.
Motion 1986/87:Kr309 om Loftahammars
församlings 1700-talsorgel
Motivering
Motionären önskar att statsbidrag skall lämnas för att den orgel från
1700-talet som finns i Loftahammars församling skall kunna restaureras. Hon
KrU 1987/88:1
4
redovisar att det i församlingen finns en fond om ca 25 000 kr. avsedd för
restaurering av orgeln. Dessa medel räcker inte till för de kostnader som en
restaurering för med sig.
Enligt motionären är det av största intresse inte bara för bevarandet av vårt
kulturarv utan också för musikintresset att orgeln restaureras.
Vissa uppgifter i anslutning till motionen
Från byggnadsvårdsanslaget lämnas även bidrag till åtgärder på svenska
kyrkans församlingskyrkor. I den redogörelse för det statliga stödet till
vården av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse som lämnas i skriften
Byggnadsvård med bidrag och lån (Underrättelser från riksantikvarieämbetet
och statens historiska museer 1983:5) lämnas bl.a. följande uppgifter.
Eftersom församlingarna har ansvar för vården av sina kyrkor har
bidragsgivningen varit restriktiv och begränsad till fall där församlingen har
mycket ringa skattekraft och särskilt stora kostnader för att vidmakthålla
kyrkans kulturhistoriska värden. Behovet av statligt stöd ökar emellertid
påfallande på grund av de kraftigt stigande vård- och konserveringskostnaderna
och den försämrade ekonomin i många församlingar, särskilt inom
glesbygd.
När det gäller vården av kyrkliga inventarier krävs i ökad omfattning stora
och omfattande konserveringsarbeten t.ex. på medeltida altarskåp, andra
målade träföremål och äldre orgelverk. I begränsad omfattning har riksantikvarieämbetet
sedan länge lämnat bidrag till sådana arbeten. Enligt byggnadsvårdsutredningens
intentioner skulle ett nytt statsbidragssystem till vården
av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse också omfatta de kyrkliga inventarierna.
Bidragsförordningen redovisar inte inventarierna som bidragsberättigade
objekt men regeringen har genom särskilt beslut medgett att medel från
anslagsposten Bidrag till vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse också
får utgå till vård och underhåll av vissa kyrkliga inventarier. Liksom i fråga
om kyrkobyggnaderna är församlingens skattekraft utslagsgivande vid en
prövning om bidrag skall ges.
Utskottet
Förslagen i de tre motioner som utskottet här behandlar syftar till att de
kulturminnesvårdande myndigheterna skall på olika sätt ge stöd till vissa
speciella objekt.
Enligt motion Kr206 (m) bör Rödkallens fyranläggningar föras upp på
förteckningen över byggnadsminnesmärken. Motionären anser att även
övriga fyrplatsbyggnader bör rustas upp med statliga bidrag.
Av redogörelsen i det föregående framgår att Rödkallens stug- och
intresseförening i december 1986 föreslagit att fyr- och fyrplatsbyggnaderna
skall föras upp på förteckningen över byggnadsminnesmärken och därmed
ges ett särskilt skydd enligt kulturminnesvårdens speciallagstiftning. Riksantikvarieämbetet
har i skrivelse till föreningen avvisat detta förslag. Ämbetet
har därmed framhållit att 30 fyrar för närvarande är byggnadsminnesmärkta.
KrU 1987/88:1
5
Minst tre är i huvudsak av samma konstruktion som Rödkallens fyr. Ämbetet
har påpekat att en betydande del av landets fyrtornsbestånd är skyddad och
har därför intagit ståndpunkten att en viss restriktivitet bör iakttas beträffande
förslag till nya fyrar som byggnadsminnesmärken.
Ämbetet har dock understrukit att det är angeläget att bevara Rödkallen
och att den också klassats som varande av riksintresse för kulturminnesvården.
Det är därför viktigt, har ämbetet anfört, att fyren och övriga byggnader
ges erforderligt underhåll oavsett slutligt ställningstagande beträffande deras
författningsmässiga skydd. I skrivelsen har ämbetet utgått från att såväl
sjöfartsverket som blivande förvaltande myndighet bidrar till detta underhåll.
Rödkallens fyrplats har under våren 1987 överlåtits till domänverket.
Mot här angiven bakgrund konstaterar utskottet att det råder allmän
enighet om att Rödkallens fyrplats har ett betydande kulturhistoriskt värde,
inte minst ur regionalt perspektiv, och att det är viktigt att Rödkallens fyr och
fyrplatsbyggnaderna underhålls och bevaras. Utskottet förutsätter att domänverket
som förvaltande myndighet beaktar detta. Utskottet anser att
motionen inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
I motion Kr308 (m, s, fp, c) påtalas behovet av att Väderskärs kapell
restaureras. Motionärerna menar att bidrag till restaureringsarbetet bör utgå
från det anslag till kulturminnesvård som står till riksantikvarieämbetets
förfogande.
Väderskärs kapell som förklarats som byggnadsminne år 1980 ägs av
skärlaget på Väderskär. Kapellet förvaltas av Loftahammars församling och
utnyttjas numera för sommargudstjänster.
Enligt vad utskottet inhämtat har länsantikvarien i Kalmar län på förfrågan
av Loftahammars församling uttalat att det bör finnas möjligheter till
byggnadsvårdsbidrag eftersom kapellet är förklarat som byggnadsminne.
Med hänsyn till den möjlighet Loftahammars församling har att formellt
ansöka om bidrag enligt förordningen (1981:447) om statsbidrag till vård av
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, och då prövningen enligt denna
förordning ankommer på riksantikvarieämbetet avstyrker utskottet motionen.
Enligt motion Kr309 (m) är det av synnerligen stort intresse att en
restaurering av Loftahammars 1700-talsorgel blir ekonomiskt genomförbar.
Motionären vill att riksdagen skall göra ett uttalande av denna innebörd.
Bidrag från byggnadsvårdsanslaget lämnas till åtgärder på svenska kyrkans
församlingskyrkor liksom till vård av kyrkliga inventarier exempelvis äldre
orgelverk. Eftersom församlingen har ansvaret för vården av kyrkobyggnader
och deras inventarier har bidragsgivningen varit restriktiv och begränsad
till fall där församlingen har mycket ringa skattekraft.
Med hänsyn till den möjlighet Loftahammars församling har att ansöka om
byggnadsvårdsbidrag för restaurering av orgeln och till vad utskottet anfört i
det föregående avstyrks motionen.
KrU 1987/88:1
6
Hemställan
KrU 1987/88:1
Utskottet hemställer
1. beträffande Rödkallens fyr
att riksdagen avslår motion 1986/87: Kr206,
2. beträffande Väderskärs kapell
att riksdagen avslår motion 1986/87:Kr308,
3. beträffande restaurering av Loftahammars orgel
att riksdagen avslår motion 1986/87:Kr309.
Stockholm den 27 oktober 1987
På kulturutskottets vägnar
Ingrid Sundberg
Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Ing-Marie Hansson (s), Jan-Erik Wikström
(fp), Karl Boo (c), Lars Ahlmark (m), Anders Nilsson (s), Sylvia
Pettersson (s), Gunnel Liljegren (m), Erkki Tammenoksa (s), Kerstin
Göthberg (c), Alexander Chrisopoulos (vpk), Mats O Karlsson (s) och Ulla
Johansson (s).