Konstitutionsutskottets betänkande

om fri- och rättigheter m.m

1987/88:9

Sammanfattning

I betänkandet behandlas motioner från den allmänna motionstiden 1987. I
flertalet fall gäller yrkandena utredning av eller förslag om ändring i
regeringsformen. Framställningen har delats upp i följande avsnitt.

1. Övergång till republik

2. Religionsfrihet

3. Negativ föreningsfrihet

4. Egendomsrätt

5. Beskattning m.m.

6. Närings- och yrkesfrihet

7. Föräldrarätt

8. Rättigheter i arbetslivet

9. Departementsindelningen

Utskottet har avstyrkt motionsyrkandena. I ärendet föreligger nio reservationer
(fyra m, fp och c, en m, en fp samt tre vpk).

Motionsyrkandena

1986/87:K202 av Bengt Kindbom m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om
tillsättande av en utredning angående grundlagsskyddad egendomsrätt samt
närings- och yrkesfrihet,

1986/87:K204 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att som vilande anta motionärernas förslag
till lag om ändring i regeringsformen (se bilaga 1),

2. att riksdagen beslutar att såsom vilande anta förslaget - i överensstämmelse
med ovan föreslagen ändring i regeringsformen 1 kap. 3 § - att
successionsordningen skall upphöra att gälla vid utgången av år 1988,

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om förslag till
följdändringar i lagtext i övrigt och till reglering av andra förhållanden som
kan föranledas av beslut om övergång till republik,

1 Riksdagen 1987188. 4 sami. Nr 9

1986/87:K205 av Allan Ekström (m) vari såvitt nu är i fråga yrkas
2. att riksdagen begär att regeringen låter utreda de konstitutionella
villkoren för att avhända en enskild dennes egendom,

1986/87:K206 av Carl Bildt m.fl. (m) vari såvitt nu är i fråga yrkas

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till grundlagsskyddad näringsoch
yrkesfrihet i enlighet med vad som i motionen anförts,

1986/87:K210 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari såvitt nu är i fråga yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i grundlagen för
att säkerställa den negativa föreningsrätten,

3. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till sådant förtydligande i
regeringsformen att det står fullt klart att religiösa minoriteter har rätt att
följa sina religiöst betingade sedvänjor i den mån annan ej skadas därav,

1986/87:K211 av Gullan Lindblad och Sten Andersson i Malmö (båda m) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om negativ
föreningsrätt,

1986/87:K214 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär utredning om grundlagsskyddad egendomsrätt i enlighet med vad i
motionen anförts,

1986/87:K215 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär utredning om författningsmässig reglering av föräldrarätten i grundlagen,

1986/87:K217 av Christer Eirefelt m.fl. (fp) vari såvitt nu är i fråga yrkas
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om grundlagsskyddad
näringsfrihet,

1986/87:K219 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag till grundlagsskyddad närings- och yrkesfrihet
i enlighet med vad som i motionen anförts,

1986/87:K220 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till grundlagsskydd av näringsfriheten,

1986/87:K221 av Bo Lundgren och Anders Björck (båda m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att
framlägga förslag till ändringar i grundlagen i enlighet med vad som i
motionen anförts om beskattningsmakten,

1986/87:K223 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en samordning på ministernivå av den offentliga
fritidspolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ”referensgruppen
för folkrörelsefrågor” överförs från civildepartementet till jordbruksdepartementet
och läggs under ”ministern för ungdom, idrott och turism”,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att titeln på den
nye ministern förändras till ”ministern för ungdoms- och fritidsfrågor”,

KU 1987/88:9

1986/87:K225 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär grundlagsförslag till skydd för egendomsrätten, till ett
utvidgat skydd mot retroaktiv skattelagstiftning samt om beskattningsrättens
innebörd,

1986/87:K232 av tredje vice talmannen Bertil Fiskesjö m.fl. (c) vari såvitt nu
är i fråga yrkas

5. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära utredning och förslag
om lagrådets ställning, regeringsformens bestämmelser om normgivning,
skattelagstiftning m.m. i enlighet med vad som anförts i motionen,

1986/87:K233 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om grundlagsskydd för fri- och rättigheterna på
arbetsplatserna,

1986/87:K614 av Alf Wennerfors m.fl. (m) vari såvitt nu är i fråga yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i regeringsformen
för att säkerställa den negativa föreningsrätten.

Utskottet

1. Övergång till republik
Motionen

Lars Werner m.fl. (vpk) begär i motion K204 att Sverige skall övergå till ett
republikanskt statsskick. Motionärerna föreslår ändringar i regeringsformen
och successionsordningen samt begär förslag till följdändringar i andra
författningar (yrkandena 1-3). Deras huvudskäl är att monarkin är odemokratisk,
att den är en ideologisk maktfaktor och att statschefen bör vara
väl förankrad i landets politiska liv. De anser därför att riksdagens talman bör
vara rikets statschef.

Utskottets bedömning

Utskottet tog senast hösten 1986 (KU 1986/87:17) upp motsvarande motionsyrkanden.
Dessa avslogs under erinran om den ståndpunkt angående
statsformen som intogs vid 1974 års författningsreform. Utskottet gör samma
bedömning nu och avstyrker motion K204.

2. Religionsfrihet
Motionen

I motion K210 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) uttalas att skyddet i
regeringsformen för minoriteters religionsutövning inte är tillräckligt starkt.
Motionärerna begär därför att grundlagsbestämmelserna förtydligas. Minoriteter
bör ha rätt att följa sina religiöst betingade sedvänjor i den mån annan
ej skadas av dessa (yrkande 3).

KU 1987/88:9

Utskottets bedömning

KU 1987/88:9

Regeringsformens bestämmelser om de grundläggande fri- och rättigheterna
innebär att varje medborgare gentemot det allmänna är tillförsäkrad
religionsfrihet, varmed förstås frihet att ensam eller tillsammans med andra
utöva sin religion (2 kap. 1 § RF). Detta är den enda av de positiva fri- och
rättigheterna som inte kan begränsas (2 kap. 12 § första stycket RF). Vidare
föreskrivs i 1 kap. 2 § sista stycket RF att etniska, språkliga och religiösa
minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och
samfundsliv bör främjas.

Utskottet behandlade vid det förra riksmötet ett likartat motionsyrkande.
Därvid anfördes att, fastän bestämmelserna har fått en mer generell
avfattning, grundlagens skydd för religionsfriheten allmänt torde uppfattas
som ett förbud mot bestämmelser som uttryckligen riktar sig mot någon viss
religionsutövning eller som uppenbart syftar till att motverka en viss religiös
riktning. De allmänna begränsningar som gäller för människors handlande i
ett samhälle som det svenska kan ibland komma att uppfattas som ett hinder
för religionsfrihet. De gränsdragningsproblem som sålunda kan uppstå
föranledde dock inte utskottet att ta något initiativ i frågan (KU 1986/87:17).
Utskottet, som har samma uppfattning nu, avstyrker motion K210 yrkande

3. Negativ föreningsfrihet

Motionerna

Tre motioner tar upp den negativa föreningsrätten, dvs. rätten för den
enskilde att stå utanför en förening. I motionerna K210av Bengt Westerberg
m.fl. (fp) yrkande 2, K614 av
av Gullan Lindblad och Sten Andersson i Malmö (båda m), som gäller
organisationsklausuler på arbetsmarknaden, begärs förslag till ändring i
grundlagen för att säkerställa den negativa föreningsrätten.

Bakgrund och tidigare behandling

Föreningsfriheten innebär enligt 2 kap. 1 § RF en frihet gentemot det
allmänna att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften.
Den s.k. negativa föreningsfriheten anges i 2 kap. 2 § RF som ett skydd mot
att tvingas tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning
för åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant
hänseende. I likhet med den positiva föreningsfriheten och de övriga i
regeringsformen angivna s.k. opinionsfriheterna - samt vad som i övrigt i
huvudsak gäller beträffande rättighetsreglerna i regeringsformen - är den
negativa föreningsfriheten formulerad som en frihet som gäller endast i
förhållandet mellan den enskilde och det allmänna. Sin nuvarande utformning
fick bestämmelsen om den negativa föreningsfriheten i samband med de
ändringar i regeringsformens rättighetskapitel som, på grundval av 1973 års
fri- och rättighetsutredning, genomfördes fr.o.m. den 1 januari 1977.

Frågor rörande den enskildes förhållande till enskilda organisationer har
tidigare behandlats av utskottet, bl.a. i samband med 1976 års reform med

förstärkningar i regeringsformens fri- och rättighetsregler och senare med
anledning av motioner rörande bl.a. negativ föreningsfrihet.

I förarbetena till regeringsformens rättighetsregler diskuterades möjligheterna
att låta rättighetsskyddet gälla också mellan enskilda. Det konstaterades
därvid att ett rättighetsskydd för att bli bindande gentemot lagstiftaren
måste ges i grundlagsform, medan det däremot för att skydda medborgarnas
rättigheter mot angrepp från andra enskilda i de flesta fall skulle vara
tillräckligt att lösa frågan genom vanlig lag. Med hänsyn till detta och då det
dessutom skulle uppkomma avsevärda svårigheter med en grundlagsreglering
avstod den dåvarande regeringen från att lägga fram ett sådant förslag.
Med anledning av ett motionsyrkande om utredning av ett rättighetsskydd
för enskild mot annan enskild uttalade konstitutionsutskottet (KU 1975/
76:56) att frågor om ett sådant skydd bör lösas inom den vanliga lagstiftningens
ram samt att olika önskemål om förstärkning av rättighetsskyddet i detta
hänseende fick övervägas allteftersom de framkom.

Vid en senare behandling av motioner rörande negativ föreningsfrihet
m.m. hänvisade utskottet (KU 1983/84:8) till det tidigare gjorda ställningstagandet
och till att frågan om lagstiftningsåtgärder i detta hänseende på
arbetsmarknadsområdet samtidigt var under beredning i annat utskott (AU
1983/84:5). Det låg enligt konstitutionsutskottet i linje med tidigare gjorda
uttalanden att frågan prövades av riksdagen i det sammanhanget.

Arbetsmarknadsutskottet behandlade frågan om den negativa föreningsrätten
senast hösten 1986 (AU 1986/87:8). Utskottet erinrade om att frågan
tidigare tagits upp utförligt med anledning av de synpunkter som anförts av
nya arbetsrättskommittén (SOU 1982:60). De resonemang som då fördes i
betänkandet AU 1983/84:5 ledde fram till att utskottet för sin del anslöt sig
till de ställningstaganden som gjorts inom kommittén och som innebar att
man borde avstå från att ingripa med lagstiftning om den negativa föreningsrätten
och mot bruket av organisationsklausuler. I betänkandet AU 1986/
87:8 förklarade utskottet sig ha kvar den inställningen. De problem som kan
föreligga - som för övrigt torde vara av begränsad omfattning - bör kunna
lösas på annat sätt än genom lagstiftning. Vidare hänvisades till den
rättspraxis som föreligger och som bl.a. innebär att arbetsdomstolen slagit
fast att medlemmar av ett fackförbund måste ha rätt att lämna förbundet
under förutsättning att viss uppsägningstid iakttas.

Utskottets bedömning

Utskottet behandlade frågan om den enskildes förhållande till organisationer
senast i sitt betänkande KU 1986/87:17. Yrkanden om utredning och
grundlagsreglering av den negativa föreningsfriheten avstyrktes. Beträffande
frågan om en generell utvidgning av den enskildes rättighetsskydd i
grundlag till att gälla också gentemot enskilda organisationer erinrades om
en hösten 1986 avgiven lagrådsremiss om förstärkt grundlagsskydd för
yttrandefriheten m.m. Frågan om skydd för enskilda mot olika yttrandefrihetsbegränsande
åtgärder av andra enskilda föreslogs där inte bli reglerad i
grundlag. Samma ståndpunkt har intagits i proposition 1986/87:151 om
ändringar i tryckfrihetsförordningen m.m.

KU 1987/88:9

1 * Riksdagen 1987/88. 4 sami. Nr 9

Utskottet har inte funnit anledning att frångå sin tidigare ståndpunkt vad
gäller en grundlagsreglering av den negativa föreningsfriheten. På grund
härav avstyrks motionerna K210 yrkande 2, K211 och K614 yrkande 1.

4. Egendomsrätt
Motionerna

Behovet av ett förstärkt skydd i grundlagen för enskilds egendom tas upp i
flera motionsyrkanden. I motionerna K214 av Carl Bildt m.fl. (m), K225 av
Bengt Westerberg m.fl. (fp),K22I av Bo Lundgren och Anders Björck (båda
m), K202 av Bengt Kindbom m.fl. (c) samt K205 av Allan Ekström (m)
yrkande 2 berörs, bl.a. mot bakgrund av den s.k. pensionsskatten, innebörden
av äganderätten. Motionärerna anser att skyddet i regeringsformen för
äganderätten behöver utredas och att ett förstärkt skydd skall skrivas in i
grundlagen. Därvid erinras om att egendomsrätten är en förutsättning för en
livskraftig demokrati samt att den vanligtvis är grundlagsskyddad i de
västerländska författningarna. Det konstateras också att flera grundlagsutredningar
under 1900-talet har föreslagit att egendomsrätten skall grundlagsskyddas,
men att det enda resultatet är det tämligen svaga skydd som
kommer till uttryck i 2 kap. 18 § RF.

Utskottets bedömning

I fråga om egendomsskyddet innehåller regeringsformen en bestämmelse
som innebär att varje medborgare, vilkens egendom tas i anspråk genom
expropriation eller annat sådant förfogande, skall vara tillförsäkrad ersättning
för förlusten enligt grunder som bestäms i lag (2 kap. 18 § RF).
Beträffande frågans bakgrund kan erinras om den s.k. Tingstenska utredningen
(SOU 1941:20), som föreslog att 1809 års regeringsform skulle
tillföras ett stadgande om att ”svensk medborgares egendom är tryggad”.
Vidare skulle föreskrivas att staten endast mot skälig ersättning fick förfoga
över och expropriera egendom. Senare föreslog författningsutredningen
(SOU 1963:16-17) följande grundlagsregel: ”Svensk medborgares egendom
är tryggad. Expropriation och annat dylikt förfogande över egendom må ske
allenast under förutsättningar som angivas i lag”. Till skillnad från den
Tingstenska utredningen ville författningsutredningen inte skriva in någon
uttrycklig ersättningsnorm i grundlagstexten. En sådan norm avsågs i stället
komma till uttryck genom den föreslagna grundlagsregeln om egendomens
trygghet. Varken den Tingstenska utredningen eller författningsutredningens
förslag ledde till lagstiftning. I stället infördes vid tillkomsten av den
nuvarande regeringsformen en bestämmelse enligt vilken enskild skulle vara
tillförsäkrad ersättning enligt grunder som bestäms i lag för det fall hans
egendom togs i anspråk genom expropriation eller annat sådant förfogande
(KU 1973:26). Bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse i samband med en
partiell reform av RF år 1979. Genom sistnämnda ändring skrevs en
ersättningsnorm in i stadgandet, så att det blev klarlagt att den vilkens
egendom tas i anspråk skall få ersättning för sin förlust (prop. 1978/79:195,
KU 1978/79:39).

KU 1987/88:9

Utskottet har vid flera tillfällen, senast hösten 1986 (KU 1986/87:17),
avslagit motionsyrkanden om förstärkt skydd i grundlagen för egendomsrätten.
Det finns enligt utskottets mening inte heller nu anledning till något
riksdagens initiativ i denna del, till följd varav motionerna K202 såvitt nu är i
fråga, K205 yrkande 2, K214 samt K221 och K225 - båda såvitt nu är i frågaavstyrks.

5. Beskattning m.m.

Motionerna

I samband med frågan om skyddet för äganderätten har också berörts
behovet av att i grundlagen skapa ett skydd mot att skatter används för att
urholka äganderätten. I motion K225 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) samt
motion K221 av Bo Lundgren och Anders Björck (båda m) begärs ett
grundlagsförslag om beskattningens innebörd samt om ett utvidgat skydd
mot retroaktiv skattelagstiftning.

I motionerna slås fast att förarbetena till det s.k. retroaktivitetsförbudet i 2
kap. 10 § andra stycket RF ger vid handen att stadgandet skall ges en
vidsträckt tolkning. Även motion K232 av tredje vice talmannen Bertil
Fiskesjö m.fl. (c) yrkande 5 - som vad gäller lagrådets ställning behandlas i
ett betänkande om normgivningsfrågor (KU 1987/88:3) - tar upp normgivning,
skattebegreppet och grundlagens skydd mot retroaktivitet. I motionen
förordas en översyn för att undanröja oklarheter och förbättra detta skydd. I
motion K221 av Bo Lundgren och Anders Björck (båda m) begärs, likaså
med utgångspunkt i engångsskatten på pensionssparande, att i grundlagen
förs in bestämmelser som hindrar att normgivning delegeras till privata
rättssubjekt.

Bakgrund

Vad gäller begreppet skatt och förbudet mot retroaktiv skattelagstiftning
m.m. kan erinras om de synpunkter som fördes fram i samband med att
riksdagen i december 1986 godtog förslaget om en tillfällig förmögenhetsskatt
för livförsäkringsbolag, m.m. (prop. 1986/87:61). Lagrådet hade vid sin
granskning av förslaget utförligt uppehållit sig vid de konstitutionella
aspekterna. Till att börja med kan konstateras att förslaget enligt lagrådets
mening - även om det stod i mindre god överensstämmelse med grunderna
för retroaktivitetsförbudet - inte kunde anses innefatta något åsidosättande
av förbudet mot retroaktiv skattelagstiftning i 2 kap. 10 § RF och att några
rättsliga hinder inte föreligger mot att skatten tas ut på ifrågavarande
förmögenhetstillgångar eller hos de enligt förslaget skattskyldiga institutionerna.
Lagrådet fann också betryggande garantier föreligga för att skatten i
slutänden träffar försäkringstagarna enligt objektiva och rättvisa grunder.
Lagrådet framhöll vidare att skatten inte kunde sägas innebära en olaga
konfiskation samt gjorde också den bedömningen att inget underlag fanns för
att påstå att förslaget skulle strida mot Europakonventionen. Från andra
utgångspunkter framförde emellertid lagrådet invändningar som slutligen
ledde till att lagrådet ansåg sig böra avstyrka att förslaget genomfördes.

KU 1987/88:9

Kritiken hade först och främst sin grund i farhågor från lagrådets sida om att
lagstiftning på grundval av förslaget skulle skapa ett olyckligt prejudikat på
ett känsligt område där grundlagsregleringen är ofullständig och oklar samt
utvecklingen av konstitutionell praxis därför får särskild betydelse. De
moment i lagförslaget som gav upphov till dessa betänkligheter var dels
skattens engångskaraktär, dels att den inte träffar förmögenheter generellt.
Vad lagrådet i förlängningen såg som en risk med förslaget var att det kan
utgöra grund för olika engångsskatter på egendom som tas ut av snävt
begränsade kretsar av skattskyldiga och med högre skattesatser än den då
aktuella.

Vid riksdagsbehandlingen avgav konstitutionsutskottet ett yttrande till
skatteutskottet. Därvid motsatte sig de borgerliga ledamöterna förslaget
med hänvisning till konstitutionella skäl. De anförde bl.a. att den s.k.
engångsskatten innebar ett genombrott för en ny syn på enskilt ägande samt -i enlighet med vad lagrådet uttalat - att förslaget stod i mindre god
överensstämmelse med förbudet i 2 kap. 10 § RF mot retroaktivt verkande
lagstiftning på skatteområdet. Utskottsmajoriteten ansåg, likaså med hänvisning
till vad lagrådet sagt, att förslaget uppfyllde grundlagens krav vad gäller
retroaktivitetsförbudet. Därvid instämdes i ett uttalande av departementschefen
om att stor restriktivitet bör iakttas med engångsskatter, oavsett om
de har formen av en inkomstskatt eller förmögenhetsskatt. Vidare uttalades
att det inte bör komma i fråga att beskattningsmakten genom riktade ingrepp
av engångsnatur används för att kringgå bestämmelserna i 2 kap. 18 § RF om
expropriation och liknande förfoganden, varvid hänvisades till det grundläggande
stadgandet i 1 kap. 2 § RF om den enskildes personliga och
ekonomiska välfärd som mål för den offentliga verksamheten. Utskottets
majoritet ställde sig bakom vad departementschefen anfört om att någon risk
för en sådan utveckling inte föreligger samt uttalade att med detta klarläggande
undanröjdes de farhågor som legat bakom lagrådets tveksamhet till
skatten av det skälet att den skulle kunna ses som inledningen till en ny
konstitutionell praxis på skattelagstiftningens område (KU 1986/87:9 y).

Utskottets bedömning

Utskottet har i olika sammanhang tagit upp gränsdragningen mellan skattervilket
begrepps närmare innebörd inte framgår av någon föreskrift i
regeringsformen och inte heller behandlas närmare i dess förarbeten - och
avgifter samt berört stadgandet i 2 kap. 10 § andra stycket RF. Vid sidan av
det berörda yttrandet till skatteutskottet kan erinras om att utskottet senast
hösten 1986 avstyrkte motioner om en översyn av förbudet mot retroaktiv lag
om skatt eller statlig avgift (KU 1986/87:13). Därvid anfördes att reglerna har
varit i kraft sedan år 1980 och att det varit förenat med svårigheter att ange
vad som skall anses som retroaktiv lagstiftning på skatteområdet. En
ingående undersökning hade emellertid företagits av rättighetsskyddsutredningen
beträffande de olika tillämpningsproblem som kunde tänkas uppstå.
Enligt utskottet borde ytterligare erfarenheter av nuvarande grundlagsregler
vinnas innan en översyn aktualiseras. Utskottet framhöll dock vikten av att
lagstiftningen på skatteområdet så långt möjligt utformas på sådant sätt att
det inte behöver råda någon tvekan om att stadgandet i 2 kap. 10 § RF följs.

KU 1987/88:9

Mot bakgrund av det anförda är det enligt utskottets mening inte påkallat
att föranstalta om åtgärder av det slag som - såvitt nu är i fråga - har förordats
i motionerna K221, K225 och K232 yrkande 5. Motionsyrkandena avstyrks
således.

6. Närings- och yrkesfrihet
Motionerna

Ett stort antal motioner innefattar yrkanden om utredning av eller förslag om
ett i grundlagen inskrivet skydd för enskilds näringsfrihet och yrkesfrihet.

Motionerna K206 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 8, K220 av Bengt
Westerberg m.fl. (fp), K202 av Bengt Kindbom m.fl. (c), K217 av Christer
Eirefelt m.fl. (fp) yrkande 5 samt K219 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m och c)
gäller alla grundlagsskydd av närings- och yrkesfrihet. Det sägs att det har
blivit allt svårare för den enskilde att fritt utöva näring och yrke. Dessa
friheter har inskränkts på olika sätt, t.ex. genom monopol, särskilda
bidragsbestämmelser, regleringsåtgärder och auktorisationskrav. Vidare
finns skilda slag av etableringskontroll som bör avskaffas. I en av motionerna
framhålls att även om det måste råda undantag från näringsfriheten på grund
av säkerhets-, hälsovårds-, arbetarskydds- och andra ordningsintressen, så
bör en utredning kunna lösa den frågan. Andra motionärer anser att det av
författningsutredningen 1963 framlagda förslaget till grundlagstext efter
mindre justeringar kan läggas till grund för lagstiftning.

Utskottets bedömning

Frågan om ett grundlagsskydd för näringsfriheten har diskuterats i olika
sammanhang. Omfattningen av de inskränkningar i skyddet som i så fall
måste göras har emellertid i allmänhet ansetts utgöra ett hinder för en sådan
grundlagsbestämmelse. Denna ståndpunkt intogs t. ex. i förarbetena till
1976 års fri- och rättighetsreform.

I samband med riksdagsbehandlingen av proposition 1978/79:195 om
förstärkt skydd för fri- och rättigheter togs även frågan om grundlagsskydd
för näringsfriheten upp. I propositionen uttalades att erfarenheterna av den
utbyggnad av rättighetsskyddet som skett genom 1976 års reform samt av den
förstärkning av detta skydd som föreslogs borde avvaktas. Utskottet
(KU 1978/79:39) anslöt sig till detta och fann inte skäl föreslå riksdagen att ta
några initiativ till ytterligare förstärkning av rättighetsskyddet.

Riksdagen har därefter vid upprepade tillfällen, senast hösten 1986
(KU 1986/87:17), avslagit motionsyrkanden av samma innebörd som de nu
förevarande med motiveringen att ytterligare erfarenheter av reformerna på
fri- och rättighetsområdet borde avvaktas innan initiativ tas till förändringar.
Utskottet gör samma bedömning nu och avstyrker motionerna K202 såvitt nu
är i fråga, K206 yrkande 8, K217 yrkande 5, K219 och K220.

KU 1987/88:9

7. Föräldrarätt

KU 1987/88:9

Motionen

I motion K215 av Carl Bildt m. fl. (m) begärs en utredning av förutsättningarna
för att, som i många andra länder, grundlagsfästa föräldrarätten.
Motionärerna uttalar att det visserligen finns fall då barn riskerar att fara illa,
och där avsteg måste göras från grundprincipen om föräldrarnas rätt att
bestämma över sina barns vård och fostran, men att detta i så fall får regleras i
särskild ordning, t. ex. inom ramen för reglerna i lagen om vård av unga.

Utskottets bedömning

Vid behandlingen av proposition 1975/76:209 om fri- och rättigheter i
grundlag förelåg ett motionsyrkande om att föräldrarätten, dvs. föräldrars
rätt att utöva vårdnaden om sina minderåriga barn, att välja mellan
likvärdiga skol- och utbildningsformer för dessa samt att handha barnens
fostran i tros- och livsåskådningsfrågor, skulle tas in i regeringsformen.

Utskottet (KU 1975/76:56) konstaterade bl. a. att fri- och rättighetsutredningen
ansett att regler som tog sikte på föräldrarätten inte lämpade sig för
grundlag samt att departementschefen instämt i denna bedömning. Utskottet
anslöt sig till vad departementschefen anfört om svårigheterna att utforma en
grundlagsregel om föräldrars rätt till vårdnaden om sina minderåriga barn på
ett sådant sätt att den ger ett verkligt skydd för vårdnadsrätten men ändå inte
kommer i konflikt vare sig med föräldrabalkens regler om vårdnad eller med
föreskrifter om samhällsvård samt avstyrkte yrkandet om att införa föräldrarätten
i grundlag.

Utskottet gör mot bakgrund av det anförda samma bedömning vad gäller
en reglering i grundlag av föräldrarätten som när frågan prövades hösten
1986 (KU 1986/87:17) samt avstyrker motion K215.

8. Rättigheter i arbetslivet
Motionen

I motion K233 av Lars Werner m.fl. (vpk) begärs förslag om grundlagsskydd
för fri- och rättigheterna på arbetsplatserna.

Motionärerna anser att det, i stället för ett förstärkt skydd för egendomsrätten,
behövs vissa begränsningar av denna rätt om den nuvarande maktoch
ägandekoncentrationen skall kunna brytas och demokratin utvecklas.
Grundlagsregleringen bör gälla rätten att organisera sig fackligt och politiskt,
rätten att på arbetsplatserna bedriva agitation, propaganda och mötesverksamhet
samt rätten att tillgripa strejk.

Utskottets bedömning

Vid sidan av rätten att organisera sig, hålla möten, demonstrera etc. brukar
man tala om fackliga friheter i en mera begränsad mening, nämligen friheter
som exklusivt gäller förhållandet mellan arbetsmarknadens parter. I regeringsformen
infördes vid riksdagsbehandlingen 1973 (KU 1973:26) en

bestämmelse på detta område. Enligt 2 kap. 17 § i RF:s nuvarande lydelse
äger förening av arbetstagare samt arbetsgivare och förening av arbetsgivare
rätt att vidta fackliga stridsåtgärder om annat inte följer av lag eller avtal.

Ett motionsyrkande motsvarande det nu aktuella förelåg när riksdagen tog
ställning till förslaget till ny regeringsform. Det kom att omfattas av fri- och
rättighetsutredningens arbete (SOU 1975:75). Utredningen avvisade tanken
på att - utöver bestämmelsen om rätt till fackliga stridsåtgärder - i grundlag
ta in regler angående sådana ämnen som rätt att förhandla i fackliga frågor,
rätt att på arbetsplatserna bedriva agitation och propaganda samt rätt att
anordna möten.

Remissinstanserna godtog i allmänhet utredningens ståndpunkt att ytterligare
regler om fackliga friheter inte borde föras in i regeringsformen. Såväl
LO som TCO och SACO/SR anslöt sig till utredningens förslag. Justitieministern
delade utredningens uppfattning samt uttalade att enligt en i Sverige
fast etablerad tradition bör det i största möjliga utsträckning överlämnas åt
arbetsmarknadens parter att själva lösa uppkommande frågor på det fackliga
området utan inblandning från statens sida. Denna grundinställning hindrar
visserligen inte att lagstiftning tillgrips på ett visst område om det visar sig
omöjligt att avtalsvägen nå en tillfredsställande reglering eller om andra
särskilda skäl talar härför. Några sådana skäl för en utförligare grundlagsreglering
till skydd för den fackliga verksamheten fanns emellertid inte (prop.
1975/76:209). Utskottet gjorde samma bedömning och avstyrkte en vpkmotion
om att rätten till fackliga stridsåtgärder utsträcktes att gälla enskilda
arbetstagare (KU 1975/76:56).

Utskottet finner inte nu anledning att frångå sitt tidigare ställningstagande.
Till följd härav avstyrks motion K233.

9. Departementsindelningen

Motionen

I motion K223 av Lars Werner m. fl. (vpk) dryftas fritidsfrågornas hantering
på departementsnivå. Motionärerna hälsar med tillfredsställelse att en
särskild minister för ungdom, idrott och turism numera har fått hand om
viktiga delar av den offentliga fritidspolitiken. De anser emellertid att ett
helhetsgrepp hade bort tas på dessa frågor. Således begärs en samordning på
ministernivå av den offentliga fritidspolitiken (yrkande 1). Vidare anser
motionärerna att folkrörelsefrågor utanför idrotten, i första hand referensgruppen
för folkrörelsefrågor vid civildepartementet, skall föras över till
jordbruksdepartementet (yrkande 2). Slutligen anser de att ministern i fråga
bör tituleras ministern för ungdoms- och fritidsfrågor (yrkande 3).

Bakgrund

Enligt 7 kap. 1 § RF skall det finnas ett regeringskansli för beredningen av
regeringsärenden. I regeringskansliet ingår departement för skilda verksamhetsgrenar.
Av bestämmelsen följer vidare att regeringen fördelar ärendena
mellan departementen samt att statsministern bland statsråden utser chefer
för departementen. Antalet departement och vilka departement som skall

KU 1987/88:9

finnas regleras inte i grundlagen. I dessa frågor beslutar regeringen.
Departementsförordningen (1982:1177, omtryckt 1986:1417, ändrad
1987:893), anger att, utöver statsrådsberedningen, för närvarande tretton
departement ingår i regeringskansliet.

Utskottet har vid flera tillfällen i sitt granskningsarbete ägnat uppmärksamhet
åt regeringskansliets organisation och arbetsformer. Vad gäller den
interna organisationen av regeringskansliet kan konstateras att den normalorganisation
för departementen som fastslogs i samband med 1965 års
departementsreform i huvudsak fortfarande gäller. Antalet departement och
ärendefördelningen mellan departementen har dock ändrats vid upprepade
tillfällen. Senast större sådana omorganisationer genomfördes var hösten
1982 och hösten 1986. Vid det förra tillfället inrättades ett finansdepartement
och ett civildepartement. Samtidigt upphörde ekonomi-, budget-, handelsoch
kommundepartementen. Hösten 1986 inrättades ett nytt departement
för miljö- och energifrågor.

Ärenden om idrott, rekreation, turism och ungdomsverksamhet - de båda
senare i den mån det inte ankommer på något annat departement - hör under
jordbruksdepartementet, under det att folkrörelsefrågor förts till civildepartementet.
Vid omorganisationen hösten 1986 förordnades bl. a. att statsrådet
Ulf Lönnqvist i jordbruksministerns ställe skall föredra ärenden om
idrott och turism.

Utskottets bedömning

Det måste främst ankomma på regeringen att ta ställning till hur arbetet inom
regeringskansliet skall organiseras för att regeringen skall kunna styra landet
på ett så effektivt sätt som möjligt. Varje regering bör - inom de ekonomiska
ramar som riksdagen fastställer - få fördela arbetet mellan sina medlemmar
och mellan olika delar av regeringskansliet med hänsyn till den parlamentariska
situationen, regeringens sammansättning, olika ärendegruppers samband
och betydelse osv. Riksdagen får sedan i olika sammanhang tillfälle att
bedöma resultaten av regeringens arbete. På grund av det anförda avstyrker
utskottet motion K223.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande övergång till republik

att riksdagen avslår motion 1986/87:K204 yrkandena 1-3,

2. beträffande religionsfrihet

att riksdagen avslår motion 1986/87:K210 yrkande 3,

3. beträffande negativ föreningsfrihet

att riksdagen avslår motionerna K210 yrkande 2, K211 och K614
yrkande 1,

4. beträffande egendomsrätt

att riksdagen avslår motionerna K202 såvitt nu är i fråga, K205
yrkande 2, K214 samt - såvitt nu är i fråga - K221 och K225,

5. beträffande beskattning m.m.

att riksdagen - såvitt nu är i fråga - avslår motionerna K221, K225 och
K232 yrkande 5,

KU 1987/88:9

6. beträffande närings- och yrkesfrihet

att riksdagen avslår motionerna K202 såvitt nu är i fråga, K206
yrkande 8, K217 yrkande 5, K219 och K220,

7. beträffande föräldrarätt

att riksdagen avslår motion K215,

8. beträffande rättigheter i arbetslivet
att riksdagen avslår motion K233,

9. beträffande departementsindelningen

att riksdagen avslår motion K223 yrkandena 1-3.

Stockholm den 27 oktober 1987
På konstitutionsutskottets vägnar
OLLE SVENSSON

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Wivi-Anne Cederqvist
(s), Kurt Ove Johansson (s), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans
Nyhage (m), Anita Modin (s), Sören Lekberg (s), Börje Stensson (fp),
Elisabeth Fleetwood (m), Torgny Larsson (s), Bengt Kindbom (c), Nils
Berndtson (vpk) och Ingela Mårtensson (fp).

Reservationer

1. Övergång till republik (morn. 1)

Nils Berndtson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Utskottet tog”
och slutar med ”motion K204” bort ha följande lydelse:

Monarkin är en rest från det feodala ståndssamhället och strider mot
principerna för ett demokratiskt statsskick och om alla människors lika
värde. Även om konungens makt formellt sett är begränsad saknar monarkin
inte maktpolitisk betydelse. Den är en ideologisk maktfaktor som tjänar att
bevara en borgerlig livshållning och motverka strävandena mot jämlikhet
och solidaritet. Några godtagbara skäl för att bevara monarkin har enligt
utskottets åsikt inte anförts. Statschefen är en av landets främsta företrädare
och dennes uppgifter är således av stor betydelse. Det är därför enligt
utskottets mening viktigt att statschefen är väl förankrad i landets politiska
liv. Utskottet anser med hänsyn till det goda anseende riksdagens talman har
i alla politiska läger att denne bör vara rikets statschef.

Utskottet tillstyrker således förslagen i motion K204 att upphäva successionsordningen
och att de representativa uppgifter som åvilar konungen förs
över till talmannen.

dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande övergång till republik
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:K204 yrkandena 1-3

a) som vilande antar de ändringar i regeringsformen som framgår av
bilaga 1,

KU 1987/88:9

b) som vilande antar det i bilaga 1 upptagna förslaget till lag om
upphävande av successionsordningen,

c) hos regeringen hemställer om förslag till följdändringar i andra
författningar och till reglering av andra förhållanden som kan
föranledas av beslutet om övergång till republik.

2. Religionsfrihet (moni. 2)

Börje Stensson och Ingela Mårtensson (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "Regeringsformens
bestämmelser” och slutar med "yrkande 3” bort ha följande lydelse:
Respekt för andra kulturer och religioner är enligt utskottets mening ett
centralt inslag i ett tolerant samhälle. En sådan inställning är inte minst viktig
när det gäller invandrarnas ställning i samhället och värnandet av invandrarnas
rätt att utöva sin egen kultur och religion. Enligt 1 kap. 2 § sista stycket i
regeringsformen skall bl.a. religiösa minoriteters rätt att behålla och utveckla
ett eget kultur- och samfundsliv främjas.

Utskottet anser, i likhet med vad som sägs i motion K210, att skyddet för
minoriteters religionsutövning inte är tillräckligt starkt i Sverige. Ett exempel
kan vara judiska och muslimska trosbekännares rätt att följa sina traditionella
regler för djurslakt.

Utskottet tillstyrker att riksdagen, med bifall till motion K210 yrkande 3,
hos regeringen begär ett förslag till förtydligande av regeringsformen så att
det står fullt klart att religiösa minoriteter har rätt att följa sina religiöst
betingade sedvänjor i den mån annan ej skadas därav.

dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande religionsfrihet
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:K210 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört.

3. Negativ föreningsfrihet (mom. 3)

Anders Björck (m), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Börje Stensson
(fp), Elisabeth Fleetwood (m), Bengt Kindbom (c) och Ingela Mårtensson
(fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Utskottet
behandlade” och på s. 6 slutar med "yrkande 1” bort ha följande lydelse:
Den positiva föreningsrätten, dvs. rätten att fritt ansluta sig till och tillhöra
en förening, finns inskriven i grundlagen och i medbestämmandelagen. Det
borde vara en självklarhet att med rätten att tillhöra en förening också följer
rätten att slippa tillhöra en förening. Så har också föreningsrätten tolkats i ett
uttalande av Europakommissionen för mänskliga rättigheter.

KU 1987/88:9

I Sverige är dock rätten att stå utanför en förening ingen självklarhet.
Fackliga organisationer ser sig oförhindrade att genom mycket långtgående
åtgärder försöka tvinga in arbetstagare som medlemmar. Åtgärder som kan
betecknas som svartlistning av icke medlemmar förekommer också. Mycket
tyder på att föreningsrätten kommit att tolkas som om den ger föreningen
obegränsad rätt att bestämma över sina medlemmar - att skriva sina egna
lagar. En sådan tolkning kan givetvis inte accepteras i en demokrati.

Med rätten att ansluta sig till en förening borde rimligen också följa rätten
att utträda ur en förening. Denna rätt är ingen självklarhet i Sverige.
Arbetsdomstolen har emellertid vid flera tillfällen fastställt att en medlem i
en facklig organisation äger rätt att lämna organisationen på egen begäran.
Det förekommer dock att fackliga organisationer nekar eller ställer upp
svårigheter om en medlem önskar utträda.

Enligt utskottets mening är den elementära mänskliga rättigheten att själv
besluta om utträde ur en organisation av en så väsentlig karaktär att den inte
av lagstiftaren bör delegeras till enskilda organisationers avgörande. För att
garantera den enskildes frihet att själv välja eller avstå från medlemskap i
t.ex. en facklig organisation bör därför den negativa föreningsrätten, såsom
förordats i motionerna K210 yrkande 2, K211 och K614 yrkande 1,
grundlagsfästas.

dels att utskottets hemställan under mom. 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande negativ föreningsfrihet
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:K210 yrkande 2,
1986/87:K211 och 1986/87:K614 yrkande 1 hos regeringen begär
förslag till ändring i regeringsformen för att säkerställa den negativa
föreningsrätten.

4. Egendomsrätt (mom. 4)

Anders Björck (m), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Börje Stensson
(fp), Elisabeth Fleetwood (m), Bengt Kindbom (c) och Ingela Mårtensson
(fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”1 fråga” och på
s. 7 slutar med ”avstyrks” bort ha följande lydelse:

Äganderätten har i de flesta demokratier getts ett lagskydd i någon form.
Också i Europakonventionen om mänskliga fri- och rättigheter, som Sverige
har antagit, finns föreskrivet att fysisk och juridisk persons rätt till egendom
skall lämnas okränkt. I Sverige är emellertid egendomsskyddet i gällande
grundlag - 2 kap. 18 § RF - svagt.

Personlig äganderätt är en viktig förutsättning i ett demokratiskt samhälle
och inte minst i ett samhälle vars ekonomiska system är marknadsekonomin.
Förfogandefriheten över den personliga egendomen är central bl.a. för
möjligheterna att skriva kontrakt och ingå avtal. Incitamenten för utveckling
och växt försvinner i många fall om ägaren inte har möjlighet att förutse
effekten av sina dispositioner och hur han kan tillgodogöra sig resultaten.
Det är ingen tillfällighet att alla de demokratier historien känner har varit
marknadsekonomier med en självklar rätt till personligt ägande.

KU 1987/88:9

Mot denna bakgrund finns enligt utskottet starka skäl att förstärka skyddet
för äganderätten och att i grundlagen klarare ange vilka inskränkningar i
äganderätten som kan ske i vanlig lag. I dag finns ett betydande utrymme för
inskränkningar i äganderätten genom snabbt påkomna politiska nykonstruktioner.
Risken härför framstår som särskilt påtaglig efter debatten kring
pensionsskatten. Tidigare har löntagarfonderna genomdrivits. Därigenom
har nya beslut tillkommit som på olika sätt inskränkt äganderätten.

Till följd av det anförda tillstyrker utskottet så till vida motionerna K202,
K205 yrkande 2, K214, K221 och K225 i nu aktuella delar att riksdagen hos
regeringen begär en utredning med syfte att i grundlagen skydda egendomsrätten
i enlighet med vad motionärerna har anfört.

dels att utskottets hemställan under mom. 4 bort ha följande lydelse:

3. beträffande egendomsrätt
att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:K202 såvitt nu är i
fråga, 1986/87:K205 yrkande2,1986/87:K214samt-såvitt nu ärifråga
- 1986/87:K221 och 1986/87:K225 ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört.

5. Beskattning m.m. (mom. 5)

Anders Björck (m), Bertil Fiskesjö (c). Hans Nyhage (m), Börje Stensson
(fp), Elisabeth Fleetwood (m), Bengt Kindbom (c) och Ingela Mårtensson
(fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Utskottet har”
och på s. 9 slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Trots att den gällande grundlagen är förhållandevis ny har under de senare
åren vid upprepade tillfällen meningarna varit starkt delade om innebörden
av vissa centrala regler i regeringsformen. Tvisterna har främst gällt reglerna
om normgivning och delegering av normgivningsmakt i regeringsformens 8
kap., innebörden av bestämmelserna om skatter och avgifter samt i samband
med detta räckvidden av förbudet mot retroaktiv beskattning enligt regeringsformens
2 kap. Den mot lagrådets avstyrkande genomförda pensionsskatten
har också på nytt aktualiserat frågan om en förstärkning av skyddet
mot retroaktivitet.

Det är enligt utskottet otillfredsställande att oklarheter och motsättningar
av det här slaget får kvarstå. Tolkningen av de omtvistade bestämmelserna
blir beroende av en osäker praxis eller avgörs genom politiska majoritetsbeslut.
Ambitionen borde i stället i allas intresse vara att grundlagen så långt det
går har ett innehåll som inte behöver ifrågasättas.

Utskottet tillstyrker mot bakgrund av det anförda så till vida motionerna
K221, K225 och K232 yrkande 5 i nu aktuella delar att riksdagen hos
regeringen begär en utredning med syfte att lägga fram förslag till ändringar i
grundlagen i enlighet med vad motionärerna har anfört. Utredningen bör
således överväga de bestämmelser i grundlagen där tvister om innebörden
har förekommit och komma med förslag till sådana förändringar av de
berörda grundlagsbestämmelserna att innebörden blir klar. I utredningens
uppdrag bör särskilt ingå att föreslå sådana bestämningar av begreppen

KU 1987/88:9

skatter och avgifter att den nuvarande oklarheten om vad som skall tillhöra
den ena eller den andra kategorin pålagor försvinner. Utredningen bör
dessutom bl.a. ha i uppgift att föreslå förbättringar av grundlagsskyddet mot
retroaktivitet.

dels att utskottets hemställan under mom. 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande beskattning m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:K221, 1986/
87:K225 och 1986/87:K232 yrkande 5 - alla såvitt nu är i fråga - ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört.

6. Närings- och yrkesfrihet (mom. 6)

Anders Björck (m), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Börje Stensson
(fp), Elisabeth Fleetwood (m), Bengt Kindbom (c) och Ingela Mårtensson
(fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Frågan om”
och slutar med ”och K220” bort ha följande lydelse:

Beträffande frågan om närings- och yrkesfrihet konstaterar utskottet att
dessa friheter i dag delvis är kringskurna av monopol, bidragsbestämmelser,
långtgående reglerings- och styrningsåtgärder, auktorisationskrav, etableringskontroll
och liknande företeelser. Grunden för en marknadsekonomi är
att företag får startas fritt. Utan ett fritt tillträde hotas näringslivets dynamik
och därmed arbetstillfällen. Det är mot denna bakgrund angeläget att söka
fastställa de gränser som skall gälla för närings- och yrkesfriheten. En
utredning bör därför klarlägga i vilka avseenden dessa friheter kan ges ett
skydd i grundlag. Därefter bör ett lagförslag läggas fram om sådant skydd.

dels att utskottets hemställan under mom. 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande närings- och yrkesfrihet

att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87: K202 såvitt nu är i
fråga, 1986/87:K206 yrkande 8, 1986/87:K217 yrkande 5, 1986/
87:K219 och 1986/87:K220 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet har anfört.

7. Föräldrarätt (mom. 7)

Anders Björck, Hans Nyhage och Elisabeth Fleetwood (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Vid
behandlingen” och slutar med ”motion K215” bort ha följande lydelse:
Olika åtgärder inom ramen för samhällets barnomsorg i förening med
utformningen av skattelagstiftning och föräldraförsäkring har haft till följd
att föräldrars valmöjligheter när det gäller barnens vård och fostran har
inskränkts. Det är, bortsett från fall då barn far illa hos föräldrarna, enligt
utskottets bedömning viktigt att föräldrarnas rätt inte ytterligare får stå
tillbaka för en samhällelig styrning. Utskottet finner att föräldrars rätt och
ansvar att, med utgångspunkt i barnens bästa, få bestämma över vården och
omsorgen om sina barn bör kunna grundlagsfästas. Yrkandet i motion K215
om en utredning av frågan bör därför bifallas.

KU 1987/88:9

dels att utskottets hemställan under mom. 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande föräldrarätt

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:K215 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört.

8. Rättigheter i arbetslivet (mom. 8)

Nils Berndtson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Vid sidan”
och på s. 11 slutar med ”motion K233” bort ha följande lydelse:

Enligt 2 kap. 17 § i RF:s nuvarande lydelse äger förening av arbetstagare
samt arbetsgivare och förening av arbetsgivare rätt att vidta fackliga
stridsåtgärder om annat inte följer av lag eller avtal. Frågan om ett
grundlagsskydd även för fri- och rättigheter i övrigt på arbetsplatser var uppe
när riksdagen tog ställning till förslaget till ny regeringsform. Det kom att
omfattas av fri- och rättighetsutredningens arbete (SOU 1975:75) men ledde
inte till något lagförslag.

Enligt utskottets mening är den i 2 kap. 17 § RF stadgade rätten att vidta
fackliga stridsåtgärder utformad på ett sätt som inte ger det skydd arbetstagarna
i en demokrati bör åtnjuta gentemot arbetsgivarna. I kampen för en
utvecklad och fördjupad demokrati är yttrande-, förenings- och mötesfriheterna
på arbetsplatserna av avgörande betydelse. Detta bör komma till
uttryck i grundlagen. Utskottet tillstyrker därför yrkandet i motion K233
med begäran om ett förslag om grundlagsskydd för fri- och rättigheterna på
arbetsplatserna.

dels att utskottets hemställan under mom. 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande rättigheter i arbetslivet

att riksdagen med bifall till motion 1986/87.-K233 hos regeringen begär
förslag om grundlagsskydd för fri- och rättigheterna på arbetsplatserna.

9. Departementsindelningen (mom. 9)

Nils Berndtson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Det måste”
och slutar med ”motion K223” bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottet värdefullt att viktiga delar av den offentliga
fritidspolitiken har förts samman på ministernivå. Däremot kan regeringen
inte anses ha tagit ett helhetsgrepp på fritidsfrågorna. Ett viktigt område som
inte fördes över till den nye ministern är folkrörelsefrågorna utanför
idrotten. Utskottet anser att av alla folkrörelser idrotten inte bör särbehandlas
och få en egen minister, medan övriga folkrörelsers bekymmer ligger
under civilministerns fögderi.

Det behövs ett samlat grepp på fritidsfrågorna. Motivet till en sådan
samordning är att fritiden redan är en mycket viktig del av människors
tillvaro och att allt talar för att den kommer att bli ännu viktigare i framtiden.
Den offentliga sektorn satsar också stora summor på fritidsverksamhet av

KU 1987/88:9

skilda slag, det gäller såväl turism, idrott som övrig folkrörelseverksamhet.
För att åstadkomma detta helhetsgrepp på den offentliga fritidspolitiken bör
de frågor som berör politikområdet föras över till jordbruksdepartementet
och den nye ministern. Detta gäller i första hand den referensgrupp för
folkrörelsefrågor som finns vid civildepartementet. Utskottet anser vidare
att den nuvarande titeln på ministern i fråga är tung och otymplig. Efter den
föreslagna ändringen kan den med fördel vara ”ministern för ungdoms- och
fritidsfrågor”.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet motion K223 yrkandena 1-3.

dels att utskottets hemställan under mom. 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande departementsindelningen
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:K223 yrkandena 1-3 ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört.

KU 1987/88:9

1 Förslag till

Lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrivs i fråga om regeringsformen

dels att 5 kap. 5 och 7 §§ skall upphöra att gälla.

dels att 1 kap. 3 och 5 §§, 5 kap. 2-4 och (t 9$ skall ha nedan angivna lydelse:

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

3 5

Regeringsformen, successions- Regciingsformcn och tryckfri ordningen

och tryckfrihctsförord- hetsförordningen ai rikets gntiid ningen

är rikets grundlagar. lagar.

5 §

Konungen eller drottning, sorn en- Riksdagens talman är rikets statsligl
successionsordningen innehar chef.

Sveriges tron, är rikets statschef.

Vad i denna regeringsform är stadgat
om konungen skall, om drottningen
är statschef, gälla henne.

5 kap.

2 §

Som statschef får endast den Som statschef får endast den

tjänstgöra som är svensk medborga- tjänstgöra sorn är svensk medborgare
och har fyllt tjugofem är. Han får te. Hon eller han får icke samtidigt

icke samtidigt vara statsråd eller ut- vara statsråd.

öva uppdrag såsom laiman eller riks- Statschefen skall samråda med

dagslcdamot. statsministern, innan hon eller han

Statschefen skall samråda med reser utrikes,

statsministern, innan han reser utrikes.

3 §

Är konungen av sjukdom, utrikes Är riksdagens laiman av sjukdom,

resa eller annan orsak hindrad att utrikes resa eller annan orsak hind fullgöra

sina uppgifter, inträder en- rad att fullgöra sina uppgifter som

ligt gällande tronföljd medlem av statschef, inträder den av riksdagens

konungahuset, som ej är hindrad, för vice talmun, som är närmast i rang

att såsom tillfällig riksföreståndare och ej är förhindrad, för att såsom

fullgöra statschefens uppgifter. tillförordnad statschef fullgöra stats chefens

uppgifter.

KU 1987/88:9

Bilaga 1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

4 §

Utslocknar konungahuset, utser Avlider riksdagens talman fullgöriksdagen
en riksföreståndare alt full- res statschefsfunktionen av den av

göra statschefens uppgifter tills vida- riksdagens vice talmän som är nörre.
Riksdagen utser samtidigt en vice mast i rang och ej är förhindrad, till

riksföreståndare. dess nyval av talman företagits.

Detsamma galler, om konungen
dör eller avgår och tronföljaren ännu
ej har fyllt tjugofem år.

5 §

Har konungen under sex månader
utan avbrott varit hindrad att fullgöra
sina uppgifter eller underlåtit att
fullgöra dem, skall regeringen anmäla
det till riksdagen. Riksdagen bestämmer,
om konungen skall anses
ha avgått.

Riksdagen kan utse någon att efter
regeringens förordnande tjänstgöra
som tillfällig riksföreståndare när
ingen med behörighet enligt 3 eller 4
§ kan tjänstgöra.

Talmannen, eller, vid förfall för
honom, vice talman tjänstgör efter
regeringens förordnande som tillfällig
riksföreståndare, när ingen annan
behörig kan tjänstgöra.

Konungen kan ej åtalas för sina
gärningar. Riksföreståndare kan ej
åtalas för sina gärningar som statschef.

Ändringarna i regeringsformen träder i kraft den 1 januari 1989.

2 Förslag till

Lag om upphävande av successionsordningen

Härigenom föreskrivs att successionsordningen skall upphöra att gälla
vid utgången av år 1988.

Om riksdagens talman och vice
talmän är förhindrade att tjänstgöra
skall, så länge hindret består, som
tillförordnad statschef tjänstgöra den
av riksdagens ledamöter som längst
tid har varit ledamot av riksdagen.

KU 1987/88:9

Bilaga 1