Konstitutionsutskottets

betänkande

1987/88:43

om riksdagens arbetsformer
(prop. 1987/88: 22 delvis)

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande folkstyrelsekommitténs förslag
rörande riksdagens arbetsformer. Förslagen har förts vidare till riksdagen
genom proposition 1987/88:22.

I huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag förordar utskottet
att försök med en förändrad budgetprocess i riksdagen inleds under
nästa mandatperiod. Målsättningen bör vara att budgeten (utom kompletteringspropositionen)
behandlas före den 30 april. Om detta mål skall
uppnås är det enligt utskottet önskvärt att budgetpropositionen är mera
fullständig än vad som varit fallet vid flera tillfallen under senare år.

Anslagspropositioner skall under försöksperioden avlämnas senast den 25
februari i stället för den 10 mars. Med början i slutet av mars sker en
samlad behandling i kammaren av varje utskottsområde av budgetförslaget.
Kompletteringspropositionen och andra ekonomiska åtgärdspaket föreslås
under försöksperioden bli behandlade i finansutskottet efter hörande
av berörda utskott. Förslaget om en sammanläggning av finans- och skatteutskotten
avstyrks av utskottet.

Utskottet uttalar att riksdagen och särskilt riksdagens utskott bör ägna
mer uppmärksamhet åt att utvärdera resultaten av riksdagens beslut. Denna
utvärdering bör vara framtidsinriktad.

Utskottet tillstyrker kommitténs förslag att betänkanden i ärenden som
uppskjutits från ett riksmöte till ett annat inom samma valperiod skall
avges av utskotten före den 1 november (med möjlighet till undantag).

Utskottet tillstyrker propositionen såvitt avser förslaget om införande av
motionsrätt på skrivelser från regeringen.

Beträffande utskottens sammansättning avstyrks kommitténs förslag om
en lagreglering av principen att det totala antalet utskottsplatser fördelas
proportionellt mellan de riksdagspartier som uppnått 4% av rösterna vid
valet. Enligt utskottet bör dock riksdagen göra ett uttalande av innebörd
att denna princip bör vara grundvalen för utskottsrepresentationen.

Utskottet föreslår att försöket med nya arbetsformer i kammaren fortsätter
enligt nuvarande regler under nästa riksmöte.

Slutligen föreslås beträffande utskottsorganisationen att de alkoholpolitiska
frågorna flyttas från skatteutskottet till socialutskottet och arbetsmiljöfrågorna
från socialutskottet till arbetsmarknadsutskottet.

Reservationer har avgetts i följande frågor: 1

KU

1987/88:43

1 Riksdagen 1987188. 4 sami. Nr 43

1. Omläggning av budgetåret (c)

2. Organisationen av den statliga revisionen (m, fp)

3. Utskottens sammansättning (m, fp, c)

4. Utskottens sammansättning (vpk)

5. Utskottsminoritets rätt att begära lagrådsgranskning (m)

6. Fortsatt försök med nya arbetsformer i kammaren (vpk)

7. Annan lokal än plenisalen för fråge- och interpellationsdebatter (fp)

8. Beredningen av de alkoholpolitiska frågorna (m)

9. JO-delegationens sammansättning (vpk).

Propositionen

I propositionen hemställer regeringen att riksdagen antar de i propositionen
framlagda förslagen till

1. lag om ändring i regeringsformen, såvitt nu är i fråga,

2. lag om ändring i riksdagsordningen, såvitt nu är i fråga.

Beträffande lagförslagen hänvisas till propositionen. De förslag till ändringar
i regeringsformen som behandlas avser 4 kap. 3 § och 8 kap. 6 §. Vad
beträffar förslagen om ändringar i riksdagsordningen behandlas hela lagförslaget
utom såvitt avser 4 kap. 10 § första stycket och 12 § samt
tilläggsbestämmelserna 4.12.1, 7.2.3 och 8.12.2. Förslagen i dessa delar
behandlades i KU 1987/88:18.

Motionerna

Följdmotioner till proposition 1987/88:22

1987/88:K10 av Börje Stensson m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen vad gäller förslaget om ny princip
för sammansättning av utskott,

2. att riksdagen avslår propositionen vad gäller förslaget att betänkande
i ärende vars behandling har uppskjutits från ett riksmöte till nästa skall
avgöras före den 1 november,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad vi i
motionen anfört angående en översyn av riksdagens kontrollmakt.

1987/88:K11 av Alf Svensson (c) vari yrkas

3. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring av riksdagsordningen.

KU 1987/88:43

1987/88:K13 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar avslå propositionens förslag till ändring i rege -

2

ringsformen 4 kap. 3 § och 8 kap. 6 § om sammanslagning av skatteutskottet
och finansutskottet.

1987/88:K14 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår propositionen
såvitt avser förslagen om proportionell fördelning av utskottsplatser
samt sammanslagning av finans- och skatteutskotten.

1987/88:K16 av Nils G Åsling (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att propositioner och motioner med förslag
vars övergripande syfte är ekonomiskt-politiskt i sin helhet skall beredas
av finansutskottet,

2. att riksdagen beslutar avslå förslaget att slå samman finans- och
skatteutskotten.

1987/88:K17 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsatt reformverksamhet i enlighet med vad som angetts i
motionen, såvitt nu är i fråga,

3. att riksdagen avslår förslaget om ändring och tillägg i regeringsformen
8 kap.6 §,

4. att riksdagen avslår förslaget om ändrade regler för val av ledamöter i
utskott.

Följdmotion till proposition 1987/88:69

1987/88:K31 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning för att överväga riksdagens revisorers ställning
och verksamhet samt frågan om riksdagens kontrollmakt i övrigt.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1987

1986/87:K206 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ovillkorlig rätt för en minoritet i ett riksdagsutskott
att begära lagrådets yttrande.

1986/87:K208 av Oswald Söderqvist (vpk) vari yrkas att riksdagen beslutar
avskaffa begränsningen av den fria motionsrätten till allmänna motionstiden
i enlighet med vad som anförs i motionen.

1986/87:K216 av Nils Nordh m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar
flytta den ”allmänna” motionstiden till de två första veckorna i februari.

1986/87:K232 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att RO 4:10 andra stycket skall ha följande
lydelse:

Begär minst en tredjedel av ledamöterna i ett utskott vid behandlingen
av ett ärende att upplysningar eller yttranden skall inhämtas från myndighet
som avses i första stycket, skall utskottet föranstalta om detta, såvida

KU 1987/88:43

3

det icke finnér att därmed förenat dröjsmål med ärendets behandling skulle
leda till avsevärt men.

Utskottet skall i det betänkande som avges i ärendet utförligt ange de
skäl som föranlett utskottet att avslå minoritetens begäran.

1986/87 :K301 av Hugo Hegeland (m) vari yrkas att riksdagen beslutar om
sådan ändring i riksdagsordningen att möjlighet ges för apostroferad ledamot
till omgående replik.

1986/87:K303 av Filip Fridolfsson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar om
ett sådant förtydligande av riksdagsordningen att det framgår att det är
tillåtet för riksdagsledamöter att applådera avslutade anföranden.

1986/87:K304 av Daniel Tarschys (fp) vari yrkas

1. att riksdagen rekommenderar talmanskonferensen att under riksmötet
1987/88 på försök sammanföra behandlingen av de olika utskottens
budgetbetänkanden till sammanhållna ”sektorsdebatter” på det sätt som
föreslås i motionen,

2. att riksdagen beslutar att på försök förlägga frågestunder och/eller
interpellationsdebatter till endera av de gamla kamrarna,

3. att riksdagen beslutar att uppdra åt förvaltningsstyrelsen att vidta
nödvändiga arrangemang för att detta senare beslut skall kunna verkställas.

1986/87:K308 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) vari yrkas att riksdagen
vidtar sådana ändringar i riksdagsordningen att medborgarskapsfrågor primärt
tillförs konstitutionsutskottets arbetsområde.

1986/87:K309 av Lars Tobisson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att
platsfördelningen i plenisalen skall ske efter partitillhörighet och inte efter
valkrets.

1986/87:K310 av Nils Berndtson m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen uttalar
att sammanträden i utskott och kammare endast i undantagsfall bör anordnas
under den allmänna motionstiden.

1986/87:K311 av Börje Stensson och Lars Emestam (fp) vari yrkas att
riksdagen beslutar att beredningen av alkoholpolitiska frågor skall ske i
socialutskottet.

1986/87:K.312 av Nils Carlshamre m.fl. (m, s, fp, c, vpk) vari yrkas att
riksdagen beslutar överföra beredningen av alkoholpolitiska ärenden till
socialutskottet fr. o. m. 1987/88 års riksmöte, i enlighet med vad i motionen
anförts.

1986/87:K315 av Daniel Tarschys (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att orden ”ärenden om alkoholhaltiga varor”
skall flyttas från RO 4.6.3 till RO 4.6.9,

2. att riksdagen beslutar att ordet ”arbetsmiljö” skall flyttas från RO
4.6.9 till RO 4.6.15.

1986/87:K316 av Görel Bohlin och Olle Grahn (m, fp) vari yrkas att
riksdagen beslutår om en omläggning av rutinerna såvitt avser allmänna
motionstiden.

KU 1987/88:43

4

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1988

1987/88:K202 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riksdagsutskottens sammansättning,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ovillkorlig rätt för en minoritet i ett riksdagsutskott att
begära lagrådets yttrande över framlagda lagförslag.

1987/88:K218 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 3 kap. 11 § 1 st. p. 1
riksdagsordningen att motionstiden bestäms till en månad,

3. att riksdagen beslutar om sådan ändring av 4 kap. 10 § riksdagsordningen
att ökning sker av skyldigheten för utskott att inhämta kompletterande
utredning,

1987/88:K301 av Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) vari yrkas att
riksdagen beslutar att jordbruksutskottets benämning ändras till jordbruksoch
miljöutskottet.

1987/88:K302 av Karin Ahrland (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar om
sådan ändring av riksdagsordningen att den s. k. enskilda motionsrätten
under allmänna motionstiden begränsas.

1987/88:K304 av Görel Bohlin och Olle Grahn (m, fp) vari yrkas att
riksdagen beslutar om en omläggning av motionsrutinerna i enlighet med
vad som anförts i motionen.

1987/88:K306 av Nils Berndtson och Bo Hammar (vpk) vari yrkas att
riksdagen beslutar om sådan ändring i riksdagsordningens 8 kap. 10 § 1
tilläggsbestämmelse att JO-delegationen skall bestå av företrädare för
samtliga i konstitutionsutskottet representerade partier.

1987/88:K309 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att regeringen under allmänna motionstiden
ej bör avlämna andra propositioner än budgetpropositionen.

1987/88:K310 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
tillsätta en utredning för riksdagens inre arbete i enlighet med vad som
angetts i motionen, såvitt nu är i fråga.

1987/88:K312 av Lars Ahlmark och Hans Nyhage (m) vari yrkas att riksdagen
tillsätter en arbetsgrupp för översyn av riksdagens inre arbete och
riksdagens hus, såvitt nu är i fråga.

1987/88:K313 av Sven Munke och Olle Aulin (m) vari yrkas

1. att riksdagen, med ändring av 5 kap. 10 § riksdagsordningen och
tilläggsbestämmelsen 5.10.1, beslutar att utskott utan talmanskonferensens
hörande får besluta uppskjuta behandlingen av ett motionsyrkande
längst till det andra riksmötet efter det då motionen väcktes under förutsättning
att väckandet och avgörandet av ärendet sker under samma mandatperiod,

2. att riksdagen beslutar att betänkande i ärende som uteslutande avser

KU 1987/88:43

5

fristående motioner inte får avlämnas för bordläggning i kammaren under
månaderna december, maj eller juni,

3. att riksdagen beslutar att annan proposition än sådan som avses i 3
kap. 2 § riksdagsordningen och som skall behandlas under pågående riksmöte
skall avlämnas senast den 1 november om den skall slutbehandlas
före december månads utgång och eljest senast den 31 mars efterföljande
år.

1987/88:K432 av Göthe Knutson (m) vari yrkas
7. att riksdagen anhåller att regeringen inkommer med förslag om att
förlänga den allmänna motionstiden i riksdagen till tre veckor.

Utskottet

Inledning

I detta betänkande behandlas frågor rörande riksdagens arbetsformer som
aktualiserats i proposition 1987/88:22 om vissa grundlagsfrågor, i följdmotioner
till denna och i motioner väckta under de allmänna motionstiderna
1987 och 1988. Förslagen i propositionen bygger på folkstyrelsekommitténs
huvudbetänkande (SOU 1987:6) och avser främst frågan om riksdagens
budgetprocess och arbetsrytm. De delar av kommittéförslaget som
rör interna riksdagsfrågor har av regeringen överlämnats till riksdagen utan
kommentar. Före utskottsbehandlingen har frågorna i betänkandet beretts
i utskottets arbetsgrupp för riksdagsfrågor, vari samtliga i utskottet företrädda
partier ingår jämte representanter för kammarkansliet och förvaltningskontoret.

Med detta betänkande är propositionen slutbehandlad. Tidigare har dels
frågan om offentliga utskottsutfrågningar dels frågor rörande författningen
och valsystemet behandlats i skilda betänkanden (KU 1987/88:18 resp.
KU 1987/88:32).

Riksdagens budgetprocess och arbetsrytm

Kommittén

Kommittén föreslår en ökad samordning av budgetarbetet genom att behandlingen
av budgetpropositionen och senare framlagda anslagspropositioner
(utom kompletteringspropositionen) tidigareläggs så att den i huvudsak
är avslutad den 30 april. Denna ordning förutsätter att anslagspropositioner
läggs fram senast den 25 februari i stället för som nu den 10 mars.
Enligt kommittén är det också nödvändigt att utskotten i större utsträckning
än för närvarande avstår från att behandla motioner utan direkt
koppling till anslaget för kommande budgetår i samband med budgeten.
Dessa motioner får antingen behandlas senare under riksmötet eller skjutas
till nästa riksmöte.

Vidare föreslår kommittén att riksdagen i samband med behandlingen av
finansplanen fattar riktlinjebeslut om de ekonomiska ramarna för olika

KU 1987/88:43

6

områden. Det skall enligt förslaget vara möjligt för riksdagen att i efterhand
vidta åtgärder som återställer balansen om den rubbats genom ramöverskridanden.

För att åstadkomma ett närmare institutionellt samband mellan beredningen
av statsinkomsterna och riktlinjerna för utgiftspolitiken föreslår
kommittén att finans- och skatteutskotten slås samman till ett utskott med
namnet finansutskottet. Det förutsätts att det nya utskottet inte arbetar på
avdelningar.

Kommittén konstaterar vidare att fördelningen mellan utskotten av budgetärendena
är ojämn. För att budgetarbetet skall kunna slutföras till den
1 maj måste enligt kommittén alla utskott engageras i detta arbete på ett
mer likvärdigt sätt än för närvarande. Kommittén förordar att riksdagen
tar initiativ till en översyn av utskottsorganisationen med sikte på att
åstadkomma en jämnare fördelning av budgetärendena. I första hand bör
detta åstadkommas genom omflyttning av ärendena mellan utskotten. Det
kan emellertid bli nödvändigt både att avskaffa utskott och skapa nya
utskott. Riktpunkten bör vara att antalet utskottsplatser behålls på nuvarande
nivå.

Kommittén föreslår också att en fördjupad budgetprövning sker i riksdagen
vart tredje år. Denna prövning bör inte endast omfatta myndigheternas
förvaltningsanslag utan också sakanslagen dvs. de medel av huvudsakligen
bidragskaraktär som myndigheterna administrerar. Koncentrationen av
budgetgranskningen för olika områden till vart tredje år torde enligt kommittén
föra med sig att motioner realbehandlas endast i samband med
denna granskning.

Den nya ordningen leder enligt kommitténs uppfattning också till en
jämnare arbetsbelastning på våren. Men det är också angeläget att riksdagsarbetet
på hösten utjämnas. För att åstadkomma att utskotten i större
utsträckning än för närvarande sammanträder under sommaruppehållet
och tidigt under hösten föreslås att betänkanden i ärenden som uppskjutits
från ett riksmöte till nästa under samma valperiod skall avges av utskotten
före den 1 november (med möjlighet till undantag).

Kommittén anser slutligen att det behövs en fastare planering av riksdagsarbetet.
I detta syfte föreslår kommittén bl. a. inrättandet av en beredningsdelegation
till talmanskonferensen, bestående av talmannen som ordförande
och partigruppernas företrädare i talmanskonferensen som ledamöter.

Propositionen

Justitieministern har den allmänna kommentaren till kommitténs förslag på
detta område att de i huvudsak förefaller väl avvägda och bör kunna leda
till förbättringar i riksdagsarbetet. Som en central fråga i sammanhanget
betecknades i propositionen förslaget att skapa en ökad samordning i
budgetarbetet bl. a. genom en sammanslagning av finans- coh skatteutskotten.
Regeringen ställer sig bakom kommitténs förslag i denna del med den
”helt självklara utgångspunkten att en sammanslagning av utskotten inte
får leda till att förutsättningarna för beredningen av skatteärenden försäm -

KU 1987/88:43

7

ras”. Den är också beredd att godta den föreslagna ändringen av tiden för
avgivande av anslagspropositioner.

För att ett genomförande av de förslag som kommittén har lagt inte skall
försenas i avvaktan på att en grundlagsändring kan genomföras, föreslås i
propositionen att de grundlagsbestämmelser som gäller finans- och skatteutskotten
ändras så att riksdagen har valfrihet i frågan om dessa bör slås
samman eller ej.

I frågan om fördjupad budgetprövning vart tredje år erinras i propositionen
om att denna fråga diskuterades i riksdagen våren 1987 i samband med
behandlingen av verksledningspropositionen (prop. 1986/87:99, KU 29).
Utskottet uttalade då att eftersom regeringen hade uppmärksamheten riktad
på denna fråga det inte fanns anledning för riksdagen att göra något
uttalande i ärendet. Justitieministern anser för sin del att det i detta
sammanhang inte finns anledning att på nytt behandla denna fråga.

Motionerna

I motion K17 yrkande 1 (c) förordas fortsatta överväganden om en omläggning
av budgetåret. Budgetförslaget från regeringen bör enligt motionen
- som i praktiskt taget alla andra demokratiska stater - läggas när
riksdagen samlas till en ny session på hösten och budgetbesluten träda i
kraft vid årsskiftet. Samma ståndpunkt intas i motion 1987/88:K310 av
Elving Andersson m. fl. (c).

Budgetarbetet i riksdagen tas upp i två motioner. I motion K16 yrkande
1 av Nils G Åsling (c) föreslås att de ekonomiska s. k. åtgärdspaketen och
kompletteringspropositionen i sin helhet skall beredas av finansutskottet
efter hörande av de berörda utskotten. I motion 1986/87:K304 av Daniel
Tarschys (fp) förordas koncentrerade debatter om budgetfrågor. Kammarens
behandling av varje utskotts budgetförslag skulle sammanföras till ett
enda tillfälle oavsett om utskottet har behandlat sin del av budgetförslaget i
ett sammanhållet betänkande eller som nu i flera separata betänkanden.

Förslaget om en sammanläggning av finans- och skatteutskotten avstyrks
i motionerna K13 yrkande 2 (vpk), K14 (m), K16 yrkande 2 av Nils
G Åsling (c) och K17 yrkande 3 (c). Ställningstagandena motiveras på
följande sätt.

Enligt moderata samlingspartiet föreligger det ett behov av samordning i
budgetprocessen men det gäller i första hand den utgiftsprövning som sker
i andra utskott än skatteutskottet. En sammanslagning av finans- och
skatteutskotten skulle också medföra en arbetsbelastning som inte kan
klaras med nuvarande arbetsvillkor för utskottsarbetet i riksdagen. Det
finns enligt moderaterna skäl att göra en översyn av utskottsorganisationen.
Därvid bör prövas hur man skall nå fram till en mer samlad
behandling av budgetens utgiftssida. Därutöver finns skäl att flytta vissa
ärendegrupper mellan utskotten.

Enligt centerpartiets mening saknas för närvarande anledning att förändra
riksdagens utskottsorganisation. Den befogenhet att besluta om indirekta
skatter mellan riksmötena som i dag tillkommer finans- och skatteutskotten
gemensamt skulle i ett läge där skatteutskottet avvecklats handhas

KU 1987/88:43

8

av en ringa minoritet av riksdagens ledamöter. Detta är ur demokratisk
synpunkt tveksamt och har inte tillfredsställande motiverats i propositionen.
Frågan om uppgiftsfördelningen mellan utskotten bör dock enligt
centerpartiets mening bli föremål för fortsatt utredning. Den bör inriktas
på att öka finansutskottets uppgifter, t. ex. beträffande fördelningspolitiken
och regionala balansfrågor.

Vpk har samma invändningar mot sammanslagningen som centerpartiet.
Därutöver kritiseras arbetsbördan för det nya utskottet. Konsekvenserna
av en sammanslagning är enligt vpk otillräckligt analyserade. Andra vägar
för en bättre samordning av budgetprocessen bör prövas.

Nils G Åslings förslag att stärka finansutskottets ställning genom att de
ekonomiska åtgärdspaketen och kompletteringspropositionen i sin helhet
skulle behandlas i finansutskottet efter hörande av de berörda utskotten
har behandlats i det föregående avsnittet. Ett fullföljande av detta förslag
skulle enligt motionärens uppfattning innebära att en sammanslagning inte
är nödvändig för att förbättra samordningen i riksdagen.

Folkpartiet tar i sin motion (K10) inte ställning till den framtida utskottsorganisationen.
Däremot finnér man inte att det finns tillräckliga skäl att
regeringsformen på denna punkt skall reglera riksdagens arbetsformer och
tillstyrker därför regeringens förslag.

Frågan om riksdagens gransknings- och utvärderingsverksamhet på
lagstiftnings- och budgetområdena tas upp i motion K10 (fp). Motionärerna
pekar på samordningsproblem i förhållandet mellan de olika organ som
utövar riksdagens kontrollmakt, konstitutionsutskottet, riksdagens revisorer
och JO. Någon samlad översyn av riksdagens kontrollfunktioner har
inte gjorts under det författningsarbete som pågått. Därför föreslås i motionen
att en utredning tillsätts för att överväga frågan om riksdagens revisorers
ställning och verksamhet samt frågan om riksdagens kontrollmakt i
övrigt (yrk. 5). Samma förslag finns i motion K31 (fp) som väckts med
anledning av proposition 1987/88:69 om Europakonventionen och rätten
till domstolsprövning i Sverige.

När det gäller utjämning av höstens arbete avstyrks i motion K10
yrkande 2 (fp) förslaget att betänkande i uppskjutet ärende skall avges före
den 1 november. Förslaget leder enligt motionen till att utskotten behöver
starta sitt arbete på sommaren. Det kan då bli svårt att ha överläggningar
inom partigrupperna.

I sex motioner förordas ändringar i ordningen med en allmän motionstid
på femton dagar som följer på att regeringens budgetförslag anmälts i
riksdagen (3 kap. 10 § riksdagsordningen).

1 ett par motioner föreslås en uppdelning av den allmänna motionstiden
på en budgetdel och en övrig del. Enligt motion 1986/87:K216 av Nils
Nordh m. fl. (s) skulle den senare delen flyttas till de två första veckorna i
februari, enligt motion 1986/87:K316 av Görel Bohlin (m) och Olle Grahn
(fp) (likalydande med motion 1987/88:K304 av samma motionärer) till
hösten. I alla motionerna motiveras förslagen med att en sådan uppdelning
skulle skapa en bättre arbetssituation för både ledamöter och kanslier.

I motion 1987/88:K432 yrkande 7 av Göthe Knutson (m) framhålls att
genom att budgetpropositionen nu distribueras senare får oppositionen

KU 1987/88:43

9

kortare tid för dess granskning. Den allmänna motionstiden bör därför
förlängas till tre veckor.

Andra förslag som syftar till att förbättra ledamöternas arbetssituation
under den allmänna motionstiden tas upp i några motioner. I motion
1986/87:K.310 av Nils Berndtson m.fl. (vpk) hemställs att sammanträden i
utskott och kammare endast i undantagsfall bör anordnas under denna tid.
Enligt motion 1987/88:K309 (vpk) bör inga andra propositioner än budgetpropositionen
avlämnas under den allmänna motionstiden. Samma synpunkt
framförs i motion 1987/88:K310 av Elving Andersson m. fl. (c).

Andra frågor om riksdagens arbetsrytm behandlas i några motioner. I
motion 1987/88:K310 (c) förordas en utredning om riksdagens inre arbete,
som bl. a. skulle omfatta arbetsrytmen. Det ifrågasätts i motionen om inte
riksdagen kan ändra sina arbetsformer, så att kvällsplenum blir överflödiga.
En annan fråga som också prövas är om tre veckors kammar- och
riksdagsarbete och en vecka på hemorten kan effektivisera arbetet. Även i
motion 1987/88:K312 av Lars Ahlmark (m) och Hans Nyhage (m) önskas
en översyn av riksdagens inre arbete. Genom bättre planering kan enligt
motionen kvällsplena undvikas och riksdagens avslutande i maj möjliggöras.

I motion 1987/88:K313 av Sven Munke och Olle Aulin (m) tas tre frågor
upp som har samband med riksdagens arbetsrytm.

Den första gäller uppskovsförfarandet. Enligt motionen skulle det vara en
vinst om utskotten själva fick besluta om uppskov av motioner inom
valperioden utan att behöva gå vägen via talmanskonferensen och riksdagen
(yrk. 1). Den andra gäller anhopningen av ärenden i slutet av hösten
och våren. Enligt motionen finns det skäl att överväga den ordningen att
utskottsbetänkanden som uteslutande behandlar fristående motioner inte
får avlämnas för bordläggning i kammaren under månaderna december,
maj eller juni, om inte talmanskonferensen medger undantag (yrk. 2). Den
tredje frågan rör arbetssituationen på hösten, som enligt motionen skulle
förbättras om det i riksdagsordningen skrevs in att propositioner som
avses bli slutbehandlade av riksdagen under hösten skall avlämnas senast
den 1 november (yrk. 3).

Motionsrätten behandlas i två motioner. I motion 1986/87:K208 av Oswald
Söderqvist (vpk) föreslås att fri motionsrätt skall gälla under hela
året. En sådan ordning skulle enligt motionen höja kvaliteten på förslagen,
ge en jämnare och lugnare arbetsbelastning och avsevärt minska antalet
interpellationer och frågor. En helt fri motionsrätt skulle inte behöva
medföra en totalt sett ökad arbetsbelastning i riksdagen.

I motion 1987/88:K302 av Karin Ahrland (fp) framhålls att det är nödvändigt
att göra något för att i framtiden begränsa motionsfloden. En
möjlig väg att pröva är enligt motionären att begränsa en enskild ledamots
rätt att motionera i samma fråga mer än en gång per mandatperiod.

Följdmotionstiden dvs. den motionstid på normalt femton dagar som
enligt 3 kap. 11 § RO följer på att en proposition anmälts i kammaren,
berörs i en motion. Bengt Harding Olson (fp) föreslår i motion
1987/88:K218 yrkande 2 att följdmotionstiden förlängs till en månad. Den
nuvarande fristen är enligt motionären orimligt kort för att möjliggöra en
tillräckligt ingående granskning av propositionerna.

KU 1987/88:43

10

Utskottet

Utskottet delar kommitténs uppfattning att den ojämna årsrytmen är ett av
de allvarligaste problemen när det gäller riksdagens arbetsförhållanden.
Den inverkar negativt på riksdagsledamöternas möjligheter till regelbundna
kontakter på hemorten med väljare, kommunala organ, den egna partiorganisationen
m. m. Det är också svårt för ledamöterna att kunna tränga
in ordentligt i de ärenden som behandlas under de mest arbetstyngda
perioderna.

Liksom kommittén finnér också utskottet vissa brister och problem i
budgetprocessen i riksdagen. Den starkt splittrade och utdragna behandlingen
av budgetförslaget i kammaren och en ibland onödig uppdelning av
huvudtitlarna på olika utskott försämrar överblicken. Den stora anhopningen
av ärenden i kammaren i slutet av våren hänger i hög grad samman
med en felaktig rytm i budgetarbetet. Riksdagsbehandlingen av budgeten
kännetecknas också av en viss ytlighet och kortsiktighet.

Kommittén har framlagt en rad konkreta förslag till förändringar i riksdagsarbetet,
som fått stöd vid remissbehandlingen och av regeringen.
Dessa förslag skall behandlas närmare i det följande.

Budgetarbetet i riksdagen

Kommittén behandlade frågan om en omläggning av budgetåret till kalenderår
och den har nu tagits upp i motionerna K17 och 1987/88:K310, båda
(c). Omläggningen skulle innebära att riksdagens budgetarbete förlädes till
hösten och att riksdagen fick bölja tidigare än för närvarande. En jämnare
arbetsrytm skulle åstadkommas genom att det under hösten sker en koncentration
på budgetfrågor, under våren på lagstiftningsfrågor. En förutsättning
för omläggningen är att valen flyttas till våren.

Kommittén kom till resultatet att en faktor - riksdagsarbetets rytm —
starkt talade för en omläggning. En annan faktor - omläggningens effekter
på regeringen och myndigheterna - förklarade sig kommittén vara osäker
på. Den skulle behöva utredas närmare. En tredje faktor - valens flyttning
till våren — ansåg kommittén vara ett starkt argument mot förslaget. Vid
en sammanvägning av dessa faktorer fann kommittén att den inte ville
förorda ett genomförande av förslaget.

Utskottet delar kommitténs bedömning att en flyttning av budgetarbetet
till hösten skulle ha stora fördelar från riksdagens synpunkt. Ett starkt
argument mot förslaget är emellertid enligt utskottets mening att valen då
måste flyttas till våren. En flyttning skulle t. ex. innebära att riksdagsarbetet
ett valår måste avslutas i månadsskiftet mars-april, om man inte vill
förkorta valrörelserna eller bedriva dem parallellt med riksdagsarbetet.
Utskottet vill också erinra om att val på hösten har en lång tradition i vårt
land och att en förändring därför är en åtgärd av rätt ingripande slag för
väljare, politiker och partiorganisationer. Med hänvisning till det anförda
avstyrks motionerna.

De brister i budgetarbetet i riksdagen som kommittén konstaterat vill
den komma till rätta med genom en ökad koncentration av utskottens och

KU 1987/88:43

11

kammarens behandling av budgetpropositionen. Budgetarbetet skall tidigareläggas
så att det i allt väsentligt är avslutat i månadsskiftet april-maj.
För att åstadkomma detta föreslås bl. a. att anslagspropositioner skall vara
avlämnade senast den 25 februari i stället för den 10 mars som för närvarande.
Vidare förutsätts att motioner utan direkt samband med budgetförslaget
inte behandlas tillsammans med detta i samma stora utsträckning
som sker i dag. Genom tidigareläggningen skapas möjligheter för riksdagen
och regeringen att i samband med kompletteringspropositionen vidta de
korrigeringar i den slutliga statsbudgeten som den tidigare processen eller
förändringar i det ekonomiska läget kan ge anledning till. Kommittén
föreslår till slut att budgetarbetet styrs av ekonomiska ramar som varje
utskott tilldelas i samband med riksdagens beslut rörande finansplanen.

Några motioner med invändningar mot förslaget om förändrad rytm i
budgetprocessen har inte väckts. Kritiska synpunkter framfördes emellertid
av kanslicheferna i några av riksdagens utskott vid en överläggning med
utskottets arbetsgrupp. Därvid framhölls bl. a. att kommitténs förslag
präglas av en ensidigt statsfinansiell syn på budgeten som innebär att dess
roll som policymässigt och administrativt styrmedel undervärderas. Den
föreslagna ordningen skulle vidare innebära att kvaliteten på utskottens
budgetarbete kan komma att sjunka och att det blev en dubbelbehandling
av många ämnesområden. Kanslicheferna hävdade också att motioner som
förvisas från budgetsammanhanget till andra betänkanden får minskade
möjligheter att påverka utvecklingen.

Enligt utskottets uppfattning vilar kommitténs förslag på en syn på
riksdagsarbetet som i någon mån avviker från den traditionella. Den innebär
att behovet av samordning av budgetarbetet betonas något mer än för
närvarande. Den innebär också ett starkare understrykande av kammarens
behov av jämnare arbetsbelastning. Utskottet delar detta synsätt och instämmer
i huvudsak i de förslag som framlagts. Utskottet är på det klara
med att ett genomförande av förslagen måste medföra vissa förändringar i
utskottens sätt att arbeta. Dessa förändringar kan från vissa enskilda
utskotts synpunkt uppfattas som negativa. Utifrån den helhetssyn på riksdagsarbetet
som kommittén och konstitutionsutskottet vill anlägga överväger
emellertid de positiva effekterna av förslaget. Som framgår i det följande
bör dock vissa modifikationer göras i kommitténs förslag.

Den förändrade budgetprocessen bör genomföras på försök under den
kommande treårsperioden. Försöket bör följas av utskottets arbetsgrupp
för riksdagsfrågor som vid behov kan ta initiativ till förändringar. Försöket
bör kunna ge svar på vissa frågor om utskottens arbete som rests under
beredningsarbetet, t. ex. lämpligheten av att skilja ut motioner med svagare
eller ingen budgetanknytning alls från budgetbehandlingen. På den enda
punkt där försöket medför en ändring i riksdagsordningen - den tidigare
sista avlämningstidpunkten för anslagspropositioner — bör förändringen
gälla under 1988/89 års riksmöte.

Budgetpropositionens karaktär av grunddokument för budgetbehandlingen
bör enligt utskottet bli tydligare. Det är därför önskvärt att propositionen
är mera fullständig än vad som varit fallet vid flera tillfällen under
senare år. Redan det förhållandet att tiden mellan budgetpropositionens

KU 1987/88:43

12

framläggande och sista dagen för avlämnande av anslagspropositioner
förkortas torde i och för sig leda till en minskning av antalet ”öppna
punkter” i budgetpropositionen. Det är emellertid så angeläget att denna
förändring kommer till stånd att ett tillkännagivande till regeringen bör
göras på denna punkt.

Försöket bör ej omfatta fastställande av ekonomiska ramar för utskotten.
Enligt utskottets uppfattning är det tveksamt om denna metod för
styrning av budgetarbetet skulle vara verkningsfull. Den skulle också
innebära att det utskott — finansutskottet — som skulle föreslå riksdagen
att anta sådana ramar i praktiken fick en överordnad ställning i förhållande
till andra utskott. Däremot anser utskottet det önskvärt att behandlingen
av kompletteringspropositionen och andra propositioner med ett övergripande
ekonomisk-politiskt syfte sker i finansutskottet. I enlighet med
förslaget i motion K16 yrkande 1 av Nils G Åsling (c) bör därför dessa
propositioner under försöksperioden i sin helhet beredas av finansutskottet.
Detta bör ske efter hörande av andra berörda utskott. Lagförslag
härom framläggs.

Utskottets förslag innebär att budgetbehandlingen i riksdagen koncentreras
till tiden februari—april. Planeringen av arbetet med budgetpropositionen
bör inledas redan på hösten. En slutlig tidtabell för behandlingen
bör upprättas av talmanskonferensen sedan motionstiden på budgetförslaget
gått ut. Den kan på vissa punkter variera något från år till år men bör i
huvudsak se ut på följande sätt.

Utskottsarbetet med budgeten sätter i gång i böljan av februari. Tack
vare datoriseringen av ärenderegister m. m. bör det vara möjligt att komma
in i en intensiv fas av utskottsarbetet tidigare än för närvarande. Den första
avrapporteringen till kammaren är finansutskottets betänkande över förslaget
till finansplan. Behandlingen av detta betänkande föranleder en
finansdebatt som äger rum vid samma tidpunkt som för närvarande, dvs.
någon gång under perioden slutet av februari-mitten av mars.

Utskottsbehandlingen av anslagspropositionerna, som lämnats senast
den 25 februari, kan påböijas strax efter mitten av mars månad, dvs. någon
vecka tidigare än för närvarande. Motionstiden kommer normalt att få göra
uppehåll för den sammanträdesfria veckan, vilken i allmänhet infaller
vecka 9. Om den snabbare budgetbehandlingen skall kunna möjliggöras är
det enligt utskottet av största vikt att regeringen iakttar den fastställda
tidsgränsen.

Med början i slutet av mars sker en samlad behandling i kammaren av
vaije utskottsområde av budgetförslaget. På detta sätt får riksdagen varje
vår inte bara en finansdebatt, utrikesdebatt och handelsdebatt utan också
exempelvis en trafikdebatt, en jordbruksdebatt, en arbetsmarknadspolitisk
debatt etc.

Ordningen mellan områdena och behandlingsdagarna skall bestämmas
av talmanskonferensen så tidigt som möjligt i februari. Avgörande för
ordningen mellan områdena bör naturligtvis vara omfattningen av utskottens
beredningsarbete. Utskott som har få budgetärenden bör komma före
utskott med många budgetärenden. I viss utsträckning bör ordningsföljden
mellan utskotten variera från år till år beroende på skillnader i omfattning -

KU 1987/88:43

13

en av beredningsarbetet. Målsättningen bör vara att anslagsförslag som
framlagts senast den 25 februari behandlas före den 30 april. Enligt utskottet
är det önskvärt att uppskov sker endast i undantagsfall.

Den samlade behandlingen i kammaren av utskottsområden av budgeten
behöver inte innebära att utskottet lägger fram ett betänkande där alla
budgetfrågor sammanförs. Anser man det mera praktiskt att dela upp
området på flera betänkanden möter detta inget hinder.

Budgetprocessen i riksdagen avslutas med behandlingen av kompletteringspropositionen
på riksmötets sista dag. Den sker, som redan framgått,
på grundval av ett betänkande från finansutskottet.

Den ordning för mer samlad behandling av budgetfrågorna som föreslagits
här överensstämmer i stort med folkstyrelsekommitténs förslag. Förslaget
i motion 1986/87 :K304 yrkande 1 av Daniel Tarschys (fp) syftar till
att åstadkomma mer samlade debatter i budgetfrågorna i stort sett i överensstämmelse
med här framlagt förslag. Motionen får anses besvarad med
vad som anförts.

Kommittén har vidare föreslagit en sammanläggning av finans- och
skatteutskotten. Det nya utskottet skulle få namnet finansutskottet. I propositionen
föreslås att de grundlagsbestämmelser som gäller finans- och
skatteutskotten ändras så att riksdagen har valfrihet i frågan om dessa bör
slås samman eller ej. I motionerna K13 yrkande 2 (vpk), K14 (m), K16
yrkande 2 av Nils G Åsling (c) och K17 yrkande 3 (c) avstyrks propositionen.
I motionen K10 (fp) tillstyrks förslaget i propositionen.

Då någon tillräckligt bred enighet inte uppnåtts i denna grundlagsfråga
avstyrks propositionen på denna punkt. Försöket med förändrad budgetprocess
får utvisa om det krävs en annan organisation när det gäller
beredningen av statsinkomsterna och riktlinjerna för utgiftspolitiken.

Kommittén ansåg också att riksdagen borde ta initiativ till en översyn av
utskottsorganisationen. Denna översyn skulle syfta till att fördela anslagsärendena
jämnare mellan utskotten. Utskottets arbetsgrupp har gjort vissa
undersökningar av de mest budgetbelastade utskottens arbetssituation.
Något större behov av förändringar har inte framkommit. Även i detta
hänseende får försöket med förändrad budgetprocess utvisa behovet av
ändringar i ärendefördelningen mellan utskotten.

Kommittén föreslog vidare att en fördjupad budgetprövning på olika
områden borde ske i riksdagen vart tredje år. Förslaget anslöt sig till de
idéer om mer långsiktig planering och budgetering av de statliga myndigheternas
verksamhet som hade utvecklats av verksledningskommittén. Dessa
förslag har riksdagen sedermera ställt sig bakom (prop. 1986/87:99, KU
29) och försöksverksamhet med fördjupade anslagsframställningar och
treåriga budgetramar pågår inom vissa myndigheter. Folkstyrelsekommittén
ville emellertid att riksdagen skulle gå ett steg längre och låta de
treåriga ramarna omfatta även sakanslagen, dvs. de medel av huvudsakligen
bidragskaraktär som myndigheterna administrerar. Kommitténs förslag
har vid remissbehandlingen fått stöd av såväl riksdagens revisorer,
riksrevisionsverket som statskontoret. I samband med verkledningspropositionen
behandlade riksdagen en motion som tog upp detta förslag. Konstitutionsutskottet
instämde i finansutskottets yttrande över motionen,

KU 1987/88:43

14

enligt vilket regeringen redan har sin uppmärksamhet riktad på denna fråga
och någon anledning för riksdagen att uttala sig i frågan därför inte fanns. I
den nu aktuella propositionen anförs (s. 39) att det i detta sammanhang inte
finns anledning för regeringen eller riksdagen att på nytt behandla frågan
om försöksverksamheten.

Frågan om en fördjupad budgetprövning i riksdagen har samband med
den försöksverksamhet med fördjupade anslagsframställningar och treåriga
budgetramar som pågår inom vissa myndigheter. I årets kompletteringsproposition
(prop. 1987/88:150 bil. 1) föreslås att den statliga budgetprocessen
läggs om för i princip hela förvaltningen på ett sätt som syftar till att
skapa bättre förutsättningar för en långsiktig och fördjupad verksamhetsanalys.
Den modell som prövats i försöksverksamheten kan enligt propositionen
utgöra utgångspunkt men vissa modifieringar bör göras. Frågan har
ännu inte behandlats av riksdagen.

Oberoende av försöksverksamhetens utveckling finns det enligt utskottets
uppfattning anledning för utskotten att överväga om det inte skulle
vara en lämplig ordning att ett visst myndighets- eller frågeområde gavs en
mer djupgående behandling en gång per valperiod. Den kan men behöver
inte ske i anslutning till en större proposition på området. Under de år då
ingen fördjupad behandling äger rum blir det då i många fall naturligt att
utskotten i sin motionsbehandling hänvisar till den beredning som kommer
att ske senare. I insikt om detta kan det tänkas att ledamöterna då avstår
från att motionera på områden där ingen fördjupad behandling skall äga
rum ett visst år.

Den närliggande frågan om riksdagens gransknings- och utvärderingsverksamhet
behandlas i de likalydande motionerna K10 och K31, båda
(fp). Motionärerna pekar på samordningsproblem mellan de olika organ
som utövar riksdagens kontrollmakt: konstitutionsutskottet, riksdagens
revisorer och JO. Någon samlad översyn av riksdagens kontrollfunktioner
har inte gjorts under det författningsarbete som pågått. Därför föreslås i
motionen att en utredning tillsätts för att överväga riksdagens revisorers
ställning och verksamhet samt riksdagens kontrollmakt i övrigt (yrk. 5).

Innan utskottet går in på de institutionella frågorna vill utskottet utveckla
vissa principiella synpunkter på riksdagens roll i utvärderingssammanhang.

Utvärdering av politiska beslut framstår i dagens samhälle som en alltmer
angelägen uppgift, samtidigt som det med visst fog kan hävdas att det
är en av mest försummade. Att riksdagen är särskilt lämpad för denna
uppgift är enligt utskottets mening uppenbart. Som ingen annan samhällsinstitution
har riksdagen breda kontaktytor mot det omgivande samhället.
Särskilt betydelsefullt från utvärderingssynpunkt är riksdagens nät av kontakter
med landets olika delar. Tack vare sitt stora antal ledamöter kan
riksdagen på ett tillfredsställande sätt representera även mera glesbefolkade
delar av vårt land. Som folkstyrelsekommittén konstaterat har dock
ledamöternas kommunalpolitiska förankring försvagats. Efter inträdet i
riksdagen behåller ledamöterna i allt mindre utsträckning uppdrag i landstings-
och primärkommuner. Då orsakerna främst är att söka i förändringar
i arbetsvillkoren för de kommunala förtroendemännen kan denna utveck -

KU 1987/88:43

15

ling enligt kommittén inte brytas ens genom omfattande förändringar i
riksdagsarbetet. Utskottet delar kommitténs uppfattning om vikten av att
den förståelse för och aktuella kunskap om den kommunala verksamheten,
som uppdragsföreningen gav, kan uppnås genom andra kontaktformer.

Riksdagens lämplighet som utvärderingsorgan har också en annan sida.
Riksdagen utövar inte själv förvaltningsuppgifter, utom i sina egna angelägenheter,
och myndigheterna lyder, med några få undantag, under regeringen.
Den granskning som riksdagen utför bör därför vara mer fristående
från myndighetsintressen än regeringens och de övriga granskningsorganens.

Riksdagens utvärdering bör vara framåtsyftande och inriktad mot att
finna uppslag och idéer för framtiden. I detta sammanhang är det enligt
utskottet viktigt att betona att den lednings- och samordningsfunktion som
regeringen har i en parlamentarisk demokrati inte försvagas. Regeringens
kontroll över det statliga utredningsväsendet och över lagstiftningsinitiativen
får ej urholkas.

Beträffande den institutionella organisationen av riksdagens granskning
och utvärdering bör följande framhållas.

Grundlagberedningen ansåg att riksdagens kontrollmakt skulle kunna
stärkas genom en systematisk granskning inom riksdagsutskotten av utfallet
av beslutade reformer. Utskottens granskning skulle enligt beredningen
kunna präglas av större kontinuitet än den punktkontroll som riksdagens
revisorer kan göra. Beredningen förordade emellertid att riksdagens särskilda
revisionsinstitution skulle behållas och föreslog inte några organisatoriska
ändringar av större betydelse i denna. Departementschefen (prop.
1973:90 s. 226) instämde i beredningens synpunkter och tillfogade beträffande
revisorerna att de hade en speciell uppgift att fylla i fråga om
information och granskning som berör flera förvaltningsgrenar eller förvaltningen
över huvud taget och som inte lämpligen kan behandlas i de
separata fackutskotten.

Genom beslut av riksdagen år 1979 (FiU 1978/79:26) fick revisionsverksamheten
en närmare anknytning till riksdagens utskott bl. a. genom att ett
regelbundet samråd mellan utskotten och revisorerna infördes. Vidare
skulle revisorernas framställningar med anledning av gjorda iakttagelser i
fortsättningen uteslutande riktas till riksdagen, som beslutar efter utskottsberedning
i sedvanlig ordning.

Vid behandlingen av verksledningspropositionen hade konstitutionsutskottet
anledning att komma in på frågan om kontrollen av myndigheternas
normgivning. Därvid förordade utskottet en aktivare roll för riksdagsutskotten
i detta granskningsarbete. I fråga om normgivningens ekonomiska
konsekvenser skulle ett närmare samarbete etableras med riksdagens revisorer.
Utskottet uttalade också att folkstyrelsekommitténs förslag om fördjupad
budgetprövning kunde medföra att en översyn senare behövde
göras av riksdagsrevisorernas organisation, resurser och samverkan med
andra riksdagsorgan.

Med anledning av en begäran från finansutskottet yttrade sig konstitutionsutskottet
tidigare under detta riksmöte om motion Fi407 som gällde
nya organisationsformer för statens förvaltningsrevision (se KU

KU 1987/88:43

16

1987/88:5 y). Av yttrandet framgår att utskottet beslutat hänskjuta den nu
aktuella motionen K10 yrkande 5 till utskottets arbetsgrupp för vidare
beredning. Därvid uttalades att denna beredning skulle omfatta sambandet
mellan riksdagens kontrollmakt och riksdagens arbetsformer i övrigt. Däremot
skulle frågan om den statliga revisionens huvudmannaskap inte ingå i
beredningen. Mot denna bakgrund föreslog utskottet finansutskottet att
avstyrka motion Fi407. M- och fp-ledamöterna avgav en avvikande mening.

Riksdagen har sedermera på finansutskottets förslag avslagit motion
Fi407 (FiU 1987/88: 14). I samma betänkande gjorde finansutskottet vissa
uttalanden om inriktningen av arbetet hos riksdagens revisorer. Utskottet
framhöll också det önskvärda i att revisorernas samarbete med riksdagsutskotten
byggs ut och fördjupas.

Konstitutionsutskottet vill uttala följande.

Liksom grundlagberedningen vill utskottet understryka värdet av att
riksdagens utskott ger hög prioritet åt att följa upp resultatet av beslutade
reformer. Utvärderingen på ett visst område bör kunna äga rum i anslutning
till att en fördjupad behandling av detta område sker i budgetsammanhang
(se ovan). Redan hösten före budgetbehandlingen bör utvärderingen
kunna påböijas genom utfrågningar och förberedande undersökningar. Vill
utskottet intressera riksdagens revisorer för att göra undersökningar på det
aktuella området bör givetvis resonemang med dem tas upp ännu tidigare.

I fråga om uppföljningen av regeringens och myndigheternas normgivning
vill utskottet framhålla att det register över av riksdagen givna bemyndiganden
som intagits i årets granskningsbetänkande (KU 1987/88:40, bilaga
A 6) bör kunna vara av viss nytta.

Sammanfattningsvis är det utskottets uppfattning att riksdagen och särskilt
riksdagens utskott bör ägna mer uppmärksamhet åt att utvärdera
resultaten av riksdagens beslut. Denna utvärdering bör vara framtidsinriktad.
Det är enligt utskottets uppfattning knappast ökade resurser eller
förändrad organisation som behövs utan det handlar mer om ändringar av
arbetssätt och prioriteringar. Under den kommande treårsperioden kommer
försök att pågå i olika hänseenden vad gäller budgetarbetet. Detta
försök kommer att följas på olika sätt. Mot denna bakgrund är utskottet
inte beredd att tillstyrka att en särskild utredning av riksdagens uppföljningsverksamhet
tillsätts. Utskottet vill i sammanhanget nämna att en
utvärdering av konstitutionsutskottets granskning kommer att ske mot
bakgrund av de senaste årens erfarenheter. I nu berört hänseende får
motionerna K10 yrkande 5 och K31 yrkande 8 anses besvarade med vad
utskottet anfört.

I motionerna behandlas också frågan om organisationen av den statliga
revisionen, varvid förespråkas ett ökat inflytande för riksdagen. Utskottet
vidhåller sin ovan angivna ståndpunkt att någon förändring beträffande
huvudmannaskapet för den statliga revisionen inte är påkallad. Motionerna
avstyrks såvitt nu är i fråga.

Riksdagens arbetsrytm

Enligt kommittén bör koncentrationen av budgetprocessen åstadkomma
en jämnare arbetsbelastning under våren. Förändringen av budgetarbetet

KU 1987/88:43

17

2 Riksdagen 1987188. 4 sami. Nr 43

leder sannolikt till uppskov av fler ärenden, särskilt motioner, än för
närvarande. Mot denna bakgrund ter sig enligt kommittén en utjämning av
höstens arbete särskilt angeläget. För att åstadkomma att utskotten i större
utsträckning än för närvarande sammanträder under sommaruppehållet
och tidigt under riksmötet föreslår kommittén att betänkanden i ärenden
som uppskjutits från ett riksmöte till ett annat inom samma valperiod skall
avges av utskotten före den 1 november. Riksdagen skall kunna medge
undantag från denna regel. Detta bör helst ske i samband med uppskovsbeslutet
men kan också ske genom särskilt beslut senare. Liksom i fråga
om uppskov bör talmanskonferensen yttra sig över begäran om undantag.

För att markera vikten av att utskotten sammanträder under sommaruppehållet
bör enligt kommitténs förslag riksdagsordningens bestämmelse
härom ändras från att utskotten vid behov får sammanträda till att utskotten
vid behov skall göra det. Vidare föreslås det framgå av bestämmelsen
att det är arbetet i riksdagen i dess helhet, inte det enskilda utskottets
uppgifter, som skall vara bestämmande för behovet av sommarsammanträden
med utskottet.

Enligt motion K10 (fp) bör denna förändring ej genomföras. Den har
flera nackdelar. Bl. a. kommer det enligt motionen att bli utomordentligt
svårt att ha överläggningar inom partigruppen när denna är skingrad på
ferier.

Med anledning av motionen vill utskottet framhålla att det endast undantagsvis
kan finnas behov av att anordna utskottssammanträden under
perioden från riksmötets slut till mitten av augusti. När det talas om
sommarsammanträden avses alltså sammanträden under den tid av riksmötesuppehållet
då det politiska arbetet ändå pågår i stor utsträckning.

Utskottet vill således tillstyrka propositionen och avstyrka motionen.

I detta sammanhang tas också upp ett yrkande i motion 1987/88:K313 av
Sven Munke och Olle Aulin (m) vari begärs att det i riksdagsordningen
skulle skrivas in att propositioner som avses bli slutbehandlade av riksdagen
under hösten skall avlämnas senast den 1 november.

Enligt utskottet bör regeringen sträva efter att avlämna de propositioner
som den anser skall avgöras under hösten senast omkring den 1 november.
Större propositioner bör t. o. m. framläggas tidigare. Utskottet ställer sig
emellertid avvisande till att i riksdagsordningen införa en regel härom. En
sådan regel skulle försvåra för en efter ett val nytillträdande regering att
snabbt få till stånd förändringar. Motionen avstyrks.

Frågor som har samband med den allmänna motionstiden tas upp i flera
motioner. En uppdelning av denna i en budgetdel och en övrig del föreslås i
motionerna 1986/87:K216 av Nils Nordh m. fl. (s) samt I986/87:K316 och
1987/88:K304, de två senare av Görel Bohlin (m) och Olle Grahn (fp) och
likalydande. Den senare delen skall enligt motion K216 förläggas till de två
första veckorna i februari, enligt de andra motionerna till hösten. I motion
1987/88:K432 av Göthe Knutson (m) föreslås en förlängning av den allmänna
motionstiden till tre veckor (yrk. 7). Andra förslag som tas upp i
motionerna tar sikte på att förbättra ledamöternas arbetssituation under
den allmänna motionstiden. Sammanträden i utskotten och kammaren bör
enligt motion 1986/87: K310 (vpk) endast äga rum i undantagsfall under

KU 1987/88:43

18

denna tid. Då bör heller inte enligt motionerna 1987/88:K309 (vpk) och
K310 (c) några andra propositioner än budgetpropositionen avlämnas.

En uppdelning av den allmänna motionstiden i en budgetdel och en övrig
del diskuterades av grundlagberedningen som menade (SOU 1972:15
s. 236) att det var utomordentligt svårt att lösgöra en allmän motionstid
från rätten att väcka följdmotioner med anledning av budgetpropositionen.
Att — helt eller delvis — dubblera den allmänna motionstiden skulle leda
till en splittring av arbetsresurserna och i vissa fall rentav till dubbelbehandling
av samma fråga och motverka strävan att få överblick över
arbetsmaterialet för en längre tid framåt.

Enligt utskottet är en uppdelning av den allmänna motionstiden på
föreslaget sätt en i och för sig intressant tanke. Utskottet anser dock att det
ligger mycket i grundlagberedningens nyss återgivna synpunkter. Motionerna
1986/87:K216 och K316 samt 1987/88:K304 avstyrks.

En förlängning av den allmänna motionstiden med en vecka skulle
motverka de strävanden att tidigarelägga budgetarbetet på våren som
utskottet ställt sig bakom. Därför avstyrks motion 1987/88:K432 yrkande

7.

Utskottet anser att kammar- och utskottssammanträden bör undvikas
under den allmänna motionstiden. Likaså bör det undvikas att följdmotionstider
pågår under den allmänna motionstiden. Denna fråga togs upp
av utskottet i årets granskningsbetänkande (KU 1987/88:40 s. 9). Utskottet
noterade där att talmanskonferensen behandlat frågan och uttalat att talmannen
inför den allmänna motionstiden 1989 skall samråda med de valda
ledamöterna av talmanskonferensen om dagen för bordläggning av sådana
propositioner för vilka motionstiden helt eller delvis sammanfaller med
den allmänna motionstiden. Detta bör enligt utskottet innebära att motionstiden
för dessa propositioner i praktiken förlängs och utgår först i
början av februari månad. Utskottet ville ändock understryka vikten av
förbättrad planering från regeringskansliets sida på denna punkt. Motionerna
1986/87:K310, 1987/88:K309 och 310, den senare såvitt nu är i fråga
får förklaras besvarade med vad som anförts.

En rad andra frågor som har samband med riksdagens arbetsrytm tas
upp i skilda motioner.

Uppskovsförfarandet behandlas i motion 1987/88:K313 av Sven Munke
och Olle Aulin (m). Enligt motionen borde det vara möjligt att uppskjuta
motioner till det andra riksmötet efter det då motionen väcktes under
förutsättning att uppskovet sker under samma valperiod. Vidare föreslås
att utskotten själva skall få besluta om sådana uppskov utan att behöva gå
vägen via talmanskonferensen och riksdagen (yrk. 1).

Utskottet anser att tanken på en förlängning av den möjliga uppskovstiden
i och för sig stämmer överens med den treårsrytm som förespråkats
ovan. Riksdagsledamöternas berättigade krav på att få sina motioner behandlade
inom rimlig tid måste dock beaktas. Av principiella skäl ställer
sig utskottet avvisande till att förlägga beslutsrätten i denna fråga till
utskotten. Beträffande remissen till talmanskonferensen är det riktigt, som
framhålls i motionen, att den för närvarande sällan är meningsfull. Utskottet
har emellertid ovan tillstyrkt ett förslag som innebär att remissen till

KU 1987/88:43

19

talmanskonferensen också skall innehålla upplysning om i vilka uppskjutna
ärenden som betänkande inte kan avges före den 1 november. Denna
uppgift har stor betydelse för planeringen av kammarens arbete under
hösten. Motion 1987/88:K.313 yrkande 1 avstyrks.

I samma motion som nyss behandlades tas även upp ärendeanhopningen
i slutet av våren och hösten i kammaren. Enligt motionen bör utskottsbetänkanden
som uteslutande behandlar fristående motioner inte avges
under december, maj eller juni (yrk. 2).

Enligt utskottet är det redan i dag en strävan från utskottens sida att
planera sitt arbete så att betänkanden med motioner från den allmänna
motionstiden inte framläggs under den tid då riksdagen är som mest belastad
med propositionsärenden. En tidsgräns den 1 november för att avge
betänkanden i uppskjutna ärenden kommer ytterligare att påverka utskottens
handlande på hösten i denna riktning. Behandling av motionsbetänkanden
under maj—juni bör även i fortsättningen få förekomma men endast
undantagsvis. Den förändring av budgetprocessen som föreslagits
medför möjligen ett visst ökat behov av detta. Motion 1987/88: K.313 yrkande
2 avstyrks.

I motion 1987/88:K310 (c) föreslås införande av fler sammanträde sfria
veckor. Enligt motionen skulle arbetet effektiviseras om var fjärde vecka
var sammanträdesfri.

Enligt utskottets uppfattning skulle det förslag som framförs i motionen
ha vissa fördelar när det gäller riksdagsledamöternas arbete i den egna
valkretsen. Det är däremot tveksamt om det skulle medföra några positiva
effekter för riksdagsarbetet. Tvärtom ser utskottet en viss risk för att
ytterligare svårigheter skulle uppkomma i strävandena att hålla en jämn
arbetstakt i utskotten och kammaren. Utskottet avstyrker motionen i
denna del.

I motion 1987/88:K312 av Lars Ahlmark och Hans Nyhage (m) framhålls
att enligt riksdagsordningen riksmötets avslutning skall äga rum senast den
31 maj, om inte synnerliga skäl föreligger. Riksdagen respekterar emellertid
inte riksdagsordningen på denna punkt. Denna nonchalans är enligt
motionen skadlig för respekten för våra lagar och bör upphöra.

Det är riktigt som framhålls i motionen att riksmötet endast undantagsvis
har slutat före den 1 juni. Med det förslag rörande arbetet på våren som
utskottet ovan tillstyrkt är utsikterna något större för att riksmötet skall
kunna sluta tidigare än vad som har varit normalt under senare år. Motionen
i denna del avstyrks.

Frågan om undvikande av kvällsplena tas upp i motionerna
1987/88:K310 (c) och K312 av Lars Ahlmark och Hans Nyhage (m). Detta
förutsätts kunna ske genom bättre planering och ändring av arbetsformerna.

Utskottet vill uttala att den långsiktiga målsättningen för arbetsplaneringen
bör vara att kvällsplena undviks. Undantag torde få göras under
slutskedet av vår- och höstsessionema då det sannolikt är ofrånkomligt att
arbeta även på kvällarna i kammaren. Det är utskottets förhoppning att de
förslag om jämnare arbetsrytm i riksdagen som läggs fram i detta betänkande
kommer att minska behovet av kvällssammanträden i kammaren. Motionerna
förklaras besvarade med det anförda.

KU 1987/88:43

20

Till sist i detta avsnitt behandlar utskottet några motionsyrkanden som
har samband med motionsrätten m. m.

Införande av fri motionsrätt under hela riksmötet föreslås i motion
1986/87:K208 av Oswald Söderqvist (vpk). En sådan ordning skulle enligt
motionen höja kvaliteten på förslagen, ge en jämnare och lugnare arbetsbelastning
och avsevärt minska antalet interpellationer och frågor.

Det framgår av grundlagberedningens betänkande att beredningen övervägde
att avskaffa de tidsmässiga begränsningarna i rätten att väcka s. k.
fristående motioner. Beredningen betonade (SOU 1972:15 s. 262) att initiativrätten
för de enskilda ledamöterna var en omistlig beståndsdel i svenskt
riksdagsskick. Det framhölls också att principerna om att varje ärende
skulle utskottsberedas och leda till beslut i sak gav de enskilda ledamöternas
motionsrätt en, internationellt sett, ganska unik kvalitet. Grundlagberedningen
intog samtidigt ståndpunkten att motionsrätten måste vara begränsad
tidsmässigt. Detta skulle enligt beredningen ses mot bakgrunden
av de betydande rättsverkningar som anhängiggörandet av en motion
utlöser.

Utskottet delar grundlagberedningens uppfattning och avstyrker motionen.

I motion 1987/88:K302 av Karin Ahrland (fp) föreslås begränsningar i
motionsrätten. En enskild ledamots rätt att motionera i samma fråga skall
enligt motionen begränsas till en gång per mandatperiod.

Folkstyrelsekommittén tog i sitt år 1985 avgivna betänkande om Försök
med nya arbetsformer i riksdagen upp frågan om utnyttjandet av motionsrätten
(prop. 1984/85:190 s. 44). Kommittén framhöll att den fria motionsrätten
är ett karakteristiskt inslag i riksdagens arbete. Man bör därför
undvika att införa några begränsningar i denna rätt. Enligt kommitténs
uppfattning fanns det emellertid anledning att se med viss oro på utvecklingen
på motionssidan. Särskilt i utskottsarbetet är motionsbehandlingen
en betungande del, som tar i anspråk mycket tid och resurser. Det fanns
därför, menade kommittén, anledning för ledamöter och partigrupper att
överväga om avslagna motioner behöver upprepas och om flera motioner
av samma innehåll behöver väckas av motionärer inom samma partigrupp.
Ledamöter och partigrupper bör också avstå från att försöka ”tänja ut”
följdmotionsinstitutet. En följdmotion som väcks måste alltid kunna hängas
upp på ett förslag i en proposition.

Frågan berördes inte närmare i konstitutionsutskottets betänkande (KU
1984/85:36).

Enligt utskottet är den oro för motionsutvecklingen som kommittén
uttalade 1985 i dag än mer berättigad. Antalet motioner vid 1986/87 års
riksmöte uppgick till 3770 och antalet yrkanden i dessa motioner till ca
9 500. Enbart under den allmänna motionstiden under innevarande riksmöte
väcktes 3 271 motioner jämfört med 2541 under 1984/85 års riksmöte
som också var det sista riksmötet under en valperiod. Denna starkt ökade
tillströmning av motioner utgör en ytterligare belastning på en redan hårt
ansträngd organisation.

Utskottet har övervägt att föreslå införande av begränsningar i motionsrätten.
Men bortsett från att det är närmast ogörligt att konstruera regler

KU 1987/88:43

21

som är verkningsfulla och inte leder till en omfattande byråkrati skulle en
begränsning dessutom innebära att man gav upp en viktig princip i svenskt
parlamentariskt liv. Utskottet vill i stället starkt rekommendera att partierna
frivilligt söker åstadkomma en uppbromsning av utvecklingen. Utskottet
vill särskilt peka på följande förhållanden.

Det förekommer att riksdagen vid behandling av en viss fråga har att ta
ställning till flera identiska motionsyrkanden från ledamöter av samma
parti. Det kan bero på att frågan uppskjutits från ett tidigare riksmöte och
därför en ny allmän motionstid inträffat, då en ny, likalydande motion
väckts. Det inträffar också att enskilda motionärer från ett visst parti för
fram samma motionsyrkande som finns i en parti- eller kommittémotion.
Det låter sig visserligen sägas att det från utskottens och kammarens
synpunkt spelar mindre roll hur många yrkanden som framförs om de är
likalydande. I sak tar man ställning bara en gång. Men då bortses från att
varje motionsyrkande, oavsett innebörd, föranleder en rad åtgärder av
administrativ art i utskotts- och kammarkanslier. Det finns enligt utskottets
mening ingen anledning att på detta sätt i onödan belasta riksdagsorganisationen.

Utskottet vill således instämma i syftet med motionen men kan inte
tillstyrka förslaget.

I motion 1987/88 :K218 av Bengt Harding Olson (fp) behandlas följdmotionstiden.
Det föreslås att den förlängs till en månad för att möjliggöra en
bättre granskning av propositioner (yrk. 2).

Enligt utskottets mening bör 15 dagar i allmänhet vara en fullt tillräcklig
tid för att granska en proposition. Svårigheter uppkommer emellertid då
flera propositioner, särskilt om de berör närliggande frågor, läggs fram
samtidigt. Botemedlet mot detta bör dock i första hand vara att försöka
åstadkomma en spridning av propositionsavlämnandet. Här kan hänvisas
till den granskning och de kritiska uttalanden som gjorts i konstitutionsutskottets
granskningsbetänkanden de senaste åren. Motionsyrkandet avstyrks.

Riksdagsarbetets planering och ledning

I det föregående har föreslagits vissa åtgärder som skulle medföra en
jämnare arbetsrytm i riksdagen. Som kommittén framhöll är det gemensamma
för förslagen att de ställer kammarens behov av fastare arbetsplanering
framför utskottens. Utskottet delar kommitténs uppfattning att
denna prioritering är riktig med hänsyn till att kammarens arbetsschema
binder alla riksdagsledamöter, ett visst utskotts schema endast dess ledamöter
och tjänstgörande suppleanter. Utskotten bör således kunna vara
mer flexibla i sin arbetsplanering.

Kommittén ansåg att talmannens och partigruppernas inflytande i arbetsplaneringen
borde förstärkas i syfte att åstadkomma en fastare och
mer medveten ledning av kammarens arbete. Detta kunde enligt kommitténs
mening ske genom inrättande av en beredningsdelegation till talmanskonferensen,
bestående av talmannen (ordförande) och partigruppernas
företrädare i konferensen. Delegationens uppgift skall vara att bereda och

KU 1987/88:43

22

föreslå beslut i de ärenden som skall behandlas i talmanskonferensen.
Kommitténs förslag tas upp i propositionen utan kommentarer.

Talmanskonferensen har vid sitt sammanträde den 24 februari 1988
beslutat att riksdagsorganisationen skall bli föremål för utredning och
översyn. Några särskilda direktiv för utredningen har inte meddelats.

Utskottet delar helt kommitténs uppfattning att en fastare och mer
medveten ledning av kammarens arbete bör åstadkommas. Då bl. a. ledningsfrågan
för närvarande är föremål för översyn genom en särskild
utredning avstår utskottet från att lägga fram förslaget om en beredningsdelegation.
Avsikten med förslaget i propositionen bör emellertid vara
tillgodosett genom utredningens arbete.

Motionsrätt på skrivelser m. m.

Propositionen

Regeringen tillstyrker kommitténs förslag att införa motionsrätt på samtliga
skrivelser från regeringen och redogörelser från olika riksdagsorgan.
För närvarande föreligger en sådan rätt för vissa skrivelser och redogörelser.

En möjlighet för riksdagsledamöterna att väcka motioner med anledning
av sådana skrivelser där regeringen redovisar sin syn på en aktuell politisk
fråga skulle enligt propositionen bidra till att stärka riksdagens ställning i
den politiska debatten. Eventuellt bör det övervägas att ge riksdagen
möjlighet att undanta sådana skrivelser som kommittéberättelsen och redogörelsen
för behandlingen av riksdagens skrivelser så att man inte i
onödan belastar utskotten med ärenden. Denna fråga bör det ankomma på
riksdagen att ensam ta ställning till, eftersom den får anses som en intern
arbetsfråga.

Utskottet

Utskottet tillstyrker förslaget att vidga motionsrätten på det sätt som
föreslagits i propositionen. Utskottet har övervägt att undanta kommittéberättelsen
och redogörelsen för behandlingen av riksdagens skrivelser
från motionsrätten. Med hänsyn till att dessa skrivelser framläggs i samband
med eller strax före den allmänna motionstiden skulle dock en sådan
åtgärd från arbetsbelastningssynpunkt vara föga verkningsfull.

Utskottet vill liksom kommittén och departementschefen understryka
att en motion med anledning av en skrivelse från regeringen skall gå ut på
att riksdagen skall göra ett uttalande i någon fråga som berörs i skrivelsen.
En motion med förslag om ändrad lagstiftning, höjning av anslag e.d.
måste däremot anses gå utanför ramen för de ärenden regeringen har
väckt. En sådan motion bör därför inte få väckas.

Utskottens sammansättning
Kommittén

Kommittén föreslår att det totala antalet ordinarie utskottsplatser fördelas
proportionellt mellan de partier som passerat 4-procentsspärren. På så sätt

KU 1987/88:43

23

garanteras enligt kommittén att alla dessa partier får delta i utskottsarbetet.
Representanterna för de tre borgerliga partierna i kommittén reserverade
sig mot förslaget.

I propositionen förs kommitténs förslag vidare utan kommentarer.

Motionerna

Förslaget tillstyrks i motion K13 (vpk) men avstyrks i motionerna K10
yrkande 1 (fp), Kil yrkande 3 av Alf Svensson (c), K14 yrkande 1 delvis
(m) samt K17 yrkande 4 (c). Även i motion 1987/88:K202 motsätter man sig
förslaget (yrk. 11).

Enligt motion K10 är det främsta skälet mot förslaget att det leder till att
det parti eller de partier som har majoritet i kammaren inte kommer att
förfoga över en majoritet i alla utskott. Detta anses vara en nackdel från
parlamentariska såväl som från principiella och praktiska synpunkter.
Samma argument återkommer i motion K14.

I motion K14 framhålls också att det normalt förhållit sig så att alla
partier som erhållit minst 4% av rösterna i riksdagsvalet beretts plats i
utskotten i förhållande till sin storlek och att enighet uppnåtts mellan de
politiska partierna om utskottsrepresentationen.

I motion K17 betonas också att enighet i de allra flesta fall har kunnat
uppnås om utskottsrepresentationen. Enligt motionen tillgodoser inte heller
det framlagda förslaget kravet på en regelordning som kan tillämpas i
alla lägen.

I motion Kli sägs att den föreslagna paragrafen är diskutabel till sin
konstruktion och undanröjer bestämmelserna om val i riksdagen.

Utskottet

Som utskottet vid sin tidigare behandling av denna fråga understrukit är
det ett starkt intresse att alla de i riksdagen representerade partierna som
passerat 4-procentsspärren deltar i utskottsarbetet. Ett parti som står
utanför utskotten har små möjligheter att påverka ärendebehandlingen.
Likaså kommer ett sådant parti inte att få samma insyn i beredningsarbetet
som de partier som är företrädda i utskotten. Det är också en nackdel från
kammararbetets synpunkt att inte alla partiers ståndpunkt framgår av
utskottsbetänkandena.

Det är enligt utskottet en riktig princip att det totala antalet utskottsplatser
fördelas proportionellt mellan de riksdagspartier som uppnått 4 % av
rösterna i valet. Genom kommitténs arbete har klarlagts att det är fullt
möjligt att lagreglera denna princip. Härigenom skulle skapas en garanti
för en rättvis utskottsrepresentation. Det är att starkt beklaga att det inte
gått att uppnå enighet mellan partierna om denna ändring av riksdagsordningen.
Frågan om en lagreglering har därmed fallit och utskottet måste på
formella grunder tillstyrka motionerna. Med anledning av det i propositionen
framlagda förslaget bör dock riksdagen göra ett uttalande av innebörd
att principen om samtliga utskottsplatsers proportionella fördelning mellan

KU 1987/88:43

24

de partier som passerat 4-procentsspärren bör vara grundvalen för utskottsrepresentationen.

Utskottsminoritets rätt att begära utredning

Kommittén

Kommittén erinrar om att en utskottsminoritet utgörande en tredjedel av
ett utskotts ledamöter kan begära att upplysningar eller yttranden inhämtas
från en statlig myndighet. Denna begäran skall verkställas om inte
utskottsmajoriteten finnér att utredningen skulle leda till ett sådant dröjsmål
med ärendets behandling att avsevärt men uppstår (se 4 kap. 10 §
riksdagsordningen). Det är enligt kommitténs uppfattning rimligt att lagfästa
kravet på att utskottsmajoriteten i betänkandet anger skälen för att
avvisa ett minoritetsönskemål.

I propositionen förs förslaget vidare utan kommentar.

Motionerna

Förslaget har inte föranlett någon följdmotion. En motion från den allmänna
motionstiden 1987, 1986/87:K232 yrkande 2 (c), innehåller ett liknande
förslag som propositionen.

Utskottet behandlar i sammanhanget några motioner som väckts under
de allmänna motionstiderna 1987 och 1988.

I motionerna 1986/87:K206 yrkande 13 (m) och 1987/88:K202 yrkande 17
(m) föreslås att en minoritet i ett riksdagsutskott skall ges en ovillkorlig rätt
att begära att lagrådet skall yttra sig över ett lagförslag. För att hindra en
tänkbar fördröjningstaktik av en minoritet kan den ovillkorliga rätten kombineras
med ett krav att lagrådets yttrande skall avges inom en viss kortare
tid, förslagsvis två veckor.

Enligt motion 1987/88:K218 yrkande 3 av Bengt Harding Olson (fp) kan
undantagsregeln i 4 kap. 10 § RO alltför lätt missbrukas av majoriteten och
bör därför avskaffas. Om man anser att det finns risk för missbruk från
minoritetens sida kan föreskrivas att en begäran om utredning inte behöver
bifallas mer än en gång i samma ärende.

Utskottet

Utskottet tillstyrker förslaget om motiveringsplikt för utskottsmajoriteten i
de fall då den avvisar ett yrkande om inhämtande av upplysningar eller
yttrande från en statlig myndighet, vilket framställts av minst en tredjedel
av utskottsledamöterna. Motion 1986/87:K232 yrkande 2 förklaras besvarad
med detta.

När det gäller motionskraven på att ge minoriteten en ovillkorlig rätt att
begära lagrådsgranskning eller rätt till vidare utredning över huvud taget
vill utskottet framhålla att enligt praxis tillgodoses i allmänhet önskemål
inom utskottet om ytterligare sakupplysningar i ett ärende. Det är emellertid
också angeläget att majoriteten har möjlighet att handla i brådskande

KU 1987/88:43

25

lägen. Risken finns annars att minoriteten begagnar sin rätt att påkalla
utredning för att förhala ett beslut som den själv starkt ogillar. Med
hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1986/87:K206
yrkande 13, 1987/88:K202 yrkande 17 och 1987/88:K218 yrkande 3.

Riksdagens ställning i den politiska debatten
Kommittén

Enligt kommitténs bedömning har riksdagens ställning som centralt politiskt
debattforum försvagats under senare tid. För att hävda sin ställning
måste riksdagen ändra sina arbetsformer på flera sätt. Viktiga och intressanta
debattärenden måste spridas ut bättre över året. Aktualiteten i riksdagsdebatterna
måste förbättras. Själva formerna för debatterna måste
förändras med sikte på förkortning av inläggen och ökad livaktighet.

Den försöksverksamhet med nya arbetsformer som kommittén tog initiativ
till våren 1985 (prop. 1984/85:190, KU 36) och som började tillämpas
fr. o.m. 1985/86 års riksmöte hade ökad aktualitet och livaktighet som
huvudsyfte. Några nya förslag lägger kommittén inte fram i sitt slutbetänkande.
Den understryker att det inte enbart är genom lagstiftningsåtgärder
och rekommendationer förändringar åstadkoms på detta område. Riksdagsledamöter
och statsråd måste också genom sitt handlande verka för att
riksdagen återfår sin ställning i den politiska debatten.

Försöket med nya arbetsformer

När det gäller frågeinstitutet innebär försöket att frågor som har väckts
senast kl. 13.00 på tisdagen besvaras vid en frågestund i samma vecka. En
fråga som inte besvaras förfaller, om inte den ledamot som ingivit frågan
senast kl. 13.00 följande tisdag meddelar kammarkansliet att frågan skall
kvarstå till nästa frågestund. I praktiken har så gott som alla ej besvarade
frågor förnyats.

Till en början besvarades frågor endast på torsdagar kl. 15.00. Fr. o. m.
den 1 januari 1987 ändrades tidpunkten till kl. 14.30. Samtidigt öppnades
en möjlighet att anordna frågestund på andra dagar än torsdagar om arbetsförhållandena
i riksdagen kräver det. Denna möjlighet har utnyttjats under
slutet av våren 1987 och slutet av hösten 1987 samt under samtliga veckor
våren 1988 då arbetsplenum ägt rum på torsdagen. Frågestunden har då
anordnats på fredagen kl. 10.00 eller kl. 14.00. Sedan våren 1987 gäller
också att en fråga kan besvaras tillsammans med en interpellation i samma
eller närliggande ämne.

Vad gäller frågedebattema innebar de nya reglerna till en böljan att varje
talare fick hålla högst tre anföranden, varav det första fick räcka längst två
minuter och vart och ett av andra och tredje anförandet längst en minut.
Sedan våren 1987 gäller att efter det att statsrådet har lämnat ett frågesvar
får det första anförandet från vaije talare räcka längst två minuter och
vaije följande anförande längst en minut. Någon begränsning av antalet
anföranden finns alltså inte längre.

KU 1987/88:43

26

De nya regler som prövas för interpellationsdebatterna innebär att antalet
anföranden och längden på dessa begränsats. Det svarande statsrådet
och interpellanten har rätt till högst tre anföranden vardera. Andra ledamöter
som deltar i debatten har också rätt till tre anföranden om de anmält sig
till debatten dagen före. Ej föranmäld talare kan yttra sig högst två gånger.

Statsrådets första anförande får räcka längst tio minuter, de därpå följande
längst sex minuter. Interpellantens första anförande får räcka längst sex
minuter och de övriga längst tre minuter. Detsamma gäller de föranmälda
talarna. Ej föranmäld talare får tala längst sex minuter i sitt första anförande,
längst tre minuter i sitt andra.

På kortare inlägg från statsråd (se 2 kap. 15 § RO), som i en interpellationsdebatt
ej får överstiga tre minuter, får inte genmäle avges.

Som ett led i försöket rekommenderades anordnandet av fristående
debatter i aktuella ämnen. Redan existerande regler möjliggjorde sådana
debatter. Aktuella debatter har ägt rum vid ett par tillfällen under vaije
riksmöte av försöksperioden. De regler som gällt vid dessa debatter har
fastställts vid vaije tillfälle av talmannen efter samråd med partigruppernas
företrädare i talmanskonferensen.

Inom ramen för försöket finns också möjligheten att anordna en informationsstund
före frågestunden då statsråd redovisar viktigare regeringsbeslut
för riksdagen. I anslutning till redovisningen kan frågor som gäller
kompletterande sakupplysningar ställas. Statsråden har begagnat sig av
denna möjlighet endast i begränsad utsträckning.

Motionerna

Några motioner som avser försöksverksamheten har inte väckts.

I fyra motioner som väckts under den allmänna motionstiden 1987 läggs
fram olika förslag som gäller debattordningen i kammaren m. m.

I motion 1986/87:K301 av Hugo Hegeland (m) förordas en ändring i
riksdagsordningens regler om replikskiften. Ett sätt att ändra på den stela
debattformen i riksdagen vore enligt motionären att ge en ledamot rätt till
omgående replik när denne direkt apostroferas eller kritiseras i pågående
anförande av annan ledamot. En sådan replik skulle enligt motionen få
avges omedelbart på föregående talares anförande och skulle vara mycket
kort, t. ex. tio sekunder.

Enligt motion 1986/87:K303 av Filip Fridolfsson (m) skulle applåder
under kammardebatterna vara ett välkommmet inslag i riksdagsarbetet.
Motionären anser att riksdagsordningen bör förtydligas så att det klart
framgår att det är tillåtet för riksdagens ledamöter att applådera avslutade
anföranden.

I motion 1986/87: K304 av Daniel Tarschys (fp) ifrågasätts om inte riksdagen
bör ta i anspråk en annan lokal än plenisalen för frage- och interpellationsdebatterna.
Någon av de gamla kamrarna i östra riksdagshuset
skulle enligt motionen kunna användas i stället. Motionären anser att
plenisalen är för stor i förhållande till antalet deltagare i fråge- och interpellationsdebatterna.
Det är enligt motionen inte nödvändigt för ledamöterna
att ha egna platser i den lokal som används endast för fråge- och interpellationsdebattema.
I motionen hemställs att ett lokalbyte genomförs inom

KU 1987/88:43

27

ramen för en försöksverksamhet (yrkande 2) och att förvaltningsstyrelsen
skall få i uppdrag att vidta nödvändiga praktiska arrangemang (yrkande 3).

En platsfördelning i plenisalen efter partitillhörighet skulle enligt motion
1986/87:K309 av Lars Tobisson (m) skänka debatten större livfullhet och
åskådlighet. Det skulle, anför motionären, bli lättare att hålla kontakten
inom en riksdagsgrupp och att där fördela uppgiften att ta till orda. Skillnader
i närvaro mellan partierna skulle tydligt framgå. Likaså skulle partiernas
uppträdande i voteringar bli mera överskådligt.

Utskottet

Utfallet av det försök med nya debattformer i riksdagen som pågått under
valperioden 1985—1988 har enligt utskottet i huvudsak varit positivt. Aktualiteten
hos de frågor som debatterats i riksdagen har blivit större. I
många fall har händelser kunnat komma upp till debatt i riksdagen endast
några få dagar efter det att de inträffat.

Frågeinstitutet har enligt utskottet i stort sett funnit sina former. Ett
problem återstår och det är tidpunkten för frågestunden. Utskottet återkommer
under hösten 1988 till denna fråga. Även de nya reglerna för
interpellationsdebatterna har i huvudsak fungerat bra. Detsamma gäller
den nya formen av fristående debatt i en särskild fråga. Enligt utskottet är
det tillfredsställande att denna debattform har utnyttjats förhållandevis
restriktivt. På så sätt har vaije sådan debatt fått relativt stor tyngd och
uppmärksamhet. Utskottet beklagar däremot att informationsstunder då
statsråden lämnat information om viktigare regeringsbeslut ägt rum så
sällan.

Utskottet föreslår att försöket med kammarens nya arbetsformer fortsätter
under 1988/89 års riksmöte enligt samma regler som under 1987/88 års
riksmöte. Lagförslag framläggs härom.

I motionerna finns förslag som syftar till att öka intresset för debatterna i
riksdagen. I motion 1986/87:K301 föreslås att en ledamot skall ges rätt att
omgående replikera då han eller hon blir apostroferad eller kritiserad i ett
pågående anförande. Enligt motion 1986/87:K303 bör applåder uttryckligen
tillåtas i riksdagsordningen. En bättre atmosfär för fråge- och interpellationsdebatterna
skulle enligt motion 1986/87: K304 skapas om dessa hölls
i någon av de gamla kammarsalarna. Motion 1986/87:K309 slutligen tar upp
platsfördelningen i kammaren. Motionären ser vissa fördelar bl. a. från
debattsynpunkt om ledamöterna placerades partivis i stället för valkretsvis.

De regler som för närvarande finns för genmäle avser avslutade anföranden.
Stundom förekommer dock under pågående anförande att en ledamot
eller ett statsråd som blivit apostroferad av talaren gör ett kort inlägg. Om
det uppfattas av stenografen tas det till protokollet, eftersom det kan ha
betydelse för förståelsen av det protokollerade anförandet.

Enligt utskottets uppfattning skulle i och för sig en viss ökad spontanitet
och livaktighet i kammardebatterna vara önskvärd. Utskottet delar emel -

KU 1987/88:43

28

lertid folkstyrelsekommitténs uppfattning att det inte är regeländringar
som behövs utan förändringar av ledamöters och statsråds uppträdande.
En ökad närvaro och spontana bifallsyttringar skulle säkert skapa en bättre
debattatmosfär. Likaså kunde det inte skada om en kortare replikväxling
emellanåt utbröt under pågående anförande. Utskottet instämmer således i
syftet med motionerna men ställer sig skeptisk till behovet av en reglering.
Det får ankomma på talmannen att söka uppmuntra en utveckling i denna
riktning. Motionerna K301 och K303 avstyrks.

Utskottet tror inte att en flyttning av vissa debatter till en mindre lokal
skulle ha några påtagliga fördelar från debattsynpunkt. Däremot skulle det
innebära vissa praktiska svårigheter. Även motion K304 yrkandena 2 och 3
avstyrks.

Platsfördelningen i den svenska riksdagen är av tradition annorlunda än i
de flesta utländska parlament. En placering av ledamöterna partivis även
hos oss skulle vara en markering av den framträdande roll som de politiska
partierna numera spelar i riksdagen. En sådan placering skulle troligen ha
vissa andra fördelar från kontakt- och debattsynpunkt som motionären
pekar på. Någon tillräckligt stark opinion bland riksdagens ledamöter för
att bryta den svenska riksdagens tradition finns emellertid inte. Motion
K309 avstyrks.

U tskottsorganisationen
Motionerna

Ärendefördelningen mellan vissa utskott tas upp i några motioner.

Enligt motion 1986/87:K308 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) bör beredningen
av medborgarskapsfrågor flyttas från socialförsäkringsutskottet till
konstitutionsutskottet. Motionären framhåller att medborgarskapet är
grundläggande, bl. a. för både rättigheter, främst rösträtten, och för skyldigheter,
såsom värnplikten.

Utskottsberedningen av de alkoholpolitiska frågorna tas upp i tre motioner.

Enligt motion 1986/87: K.311 av Börje Stensson (fp) och Lars Ernestam
(fp) är alkoholfrågorna i första hand socialpolitiska. Motionärerna anser att
de alltid bör hänskjutas till socialutskottet.

I motion 1986/87:K312 av Nils Carlshamre m. fl. (m, s, fp, c, vpk)
förordas att socialutskottet får huvudansvaret för beredning av alla alkoholpolitiska
ärenden. Skatteutskottet skall emellertid enligt motionärerna
ha ett avgörande inflytande på aspekter som gäller alkoholbeskattningen.
Detta skulle enligt motionen uppnås genom att skatteutskottets yttrande
inhämtas i fiskala och skattetekniska delfrågor.

Enligt motion 1986/87:K315, yrkande 1, av Daniel Tarschys (fp) har i
samband med tidigare riksdagsbehandling anförts övertygande skäl för att
föra över alkoholfrågorna från skatteutskottet till socialutskottet. Enligt
motionären bör riksdagsordningen ändras så att enbart alkoholbeskattningen
framdeles ankommer på skatteutskottet.

I samma motion, yrkande 2, hemställs att arbetsmiljöfrågoma bör föras

KU 1987/88:43

29

över från socialutskottet till arbetsmarknadsutskottet. Även om företagshälsovård
och yrkesinspektion har ett naturligt samband med hälso- och
sjukvården förefaller det rimligt, framhåller motionären, att ge arbetsmarknadsutskottet
ett övergripande ansvar för de frågor som hör till arbetslivet
i vid mening.

Ändrad benämning på jordbruksutskottet föreslås i motion
1987/88:K301 av Lars Ernestam och Anders Castberger (fp). Enligt motionen
tar behandlingen av miljöfrågorna för vaije år i anspråk en större del
av handläggningstiden. Benämningen borde därför ändras till jordbruksoch
miljöutskottet.

Utskottet

De alkoholpolitiska frågorna handläggs i dag av skatteutskottet. Förslag
att föra över dessa frågor till socialutskottet har förts fram tidigare men
avslagits av riksdagen (KU 1982/83:31). I tre nu aktuella motioner,
1986/87:K311 av Boije Stensson (fp) och Lars Ernestam (fp), 1986/87:K312
av Nils Carlshamre m. fl. (m, s, fp, c, vpk) och 1986/87:K315 av Daniel
Tarschys (fp), yrkande 1, förordas nu på nytt en sådan överflyttning.
Alkoholbeskattningen bör enligt motion K315 ligga kvar hos skatteutskottet.
Enligt motion K312 bör även denna fråga följa med till socialutskottet,
dock att yttrande bör inhämtas från skatteutskottet i ”fiskala och skattetekniska
frågor”.

Enligt utskottet bör frågor som rör alkoholpolitiken i fortsättningen
beredas av socialutskottet. Det är dock lämpligt att följa förslaget i motion
K315 och låta alkoholskattefrågorna ligga kvar i skatteutskottet. Motionerna
tillstyrks således i huvudsak.

I motion 1986/87:K315 yrkande 2 av Daniel Tarschys (fp) hemställs att
arbetsmiljöfrågorna förs över från socialutskottet till arbetsmarknadsutskottet.
Även om företagshälsovård och yrkesinspektion har ett naturligt
samband med hälso- och sjukvården förefaller det motionären rimligt att ge
arbetsmarknadsutskottet ett övergripande ansvar för de frågor som hör till
arbetslivet i vid mening.

Frågan aktualiserades 1983 då frågor om arbetstid och semester flyttades
från social- till arbetsmarknadsutskottet (KU 1982/83:31). Konstitutionsutskottet
föreslog dock inte någon förändring beträffande beredningen
av dessa frågor. Detta blev också riksdagens beslut.

Det starka sambandet mellan arbetsmiljöfrågorna och övriga arbetslivsfrågor
gör enligt utskottet att beredningen av arbetsmiljöärendena bör
flyttas från socialutskottet till arbetsmarknadsutskottet. Vid beredningen
av frågor som rör företagshälsovård bör samråd ske med socialutskottet.
Motionen tillstyrks således.

I motion I986/87:K308 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) föreslås att
beredningen av medborgarskapsfrågorna flyttas från socialförsäkringsutskottet
till konstitutionsutskottet. Motionären framhåller att medborgarskapet
är grundläggande, bl. a. för både rättigheter, främst rösträtten, och
för skyldigheter, såsom värnplikten.

Medborgarskapslagstiftningen flyttades 1983 (KU 1982/83:31) från ar -

KU 1987/88:43

30

betsmarknadsutskottet till socialförsäkringsutskottet samtidigt med utlännings-
och invandrarfrågorna. Konstitutionsutskottet uttalade i det sammanhanget
att det i och för sig kunde anföras skäl för att medborgarskapslagstiftningen
skulle beredas av konstitutionsutskottet. Utskottet ville
emellertid ej motsätta sig flyttningen till socialförsäkringsutskottet och
förutsatte att detta utskott inhämtar konstitutionsutskottets yttrande när
det behandlar frågor inom medborgarskapsområdet som är av betydelse i
grundlagssammanhang. Detta ställningstagande har sedan upprepats vid
ett par tillfällen av konstitutionsutskottet.

Utskottet står fast vid sin tidigare ståndpunkt och avstyrker motionen.

I motion 1987/88:K301 av Lars Ernestam och Anders Castberger (fp)
föreslås att jordbruksutskottets benämning ändras till jordbruks- och miljöutskottet.
Motionärerna hänvisar bl. a. till att behandlingen av miljöfrågorna
för varje nytt år tar allt större del av handläggningstiden.

Miljöfrågornas ökade vikt skulle möjligen ge anledning till diskussion av
namnfrågan. Motionärens namnförslag är emellertid långt och otympligt.
Motionen avstyrks.

JO-delegationens sammansättning
Motionen

Enligt motion 1987/88:K306 (vpk) bör fastslås i riksdagsordningen att
JO-delegationen skall bestå av företrädare för samtliga i konstitutionsutskottet
representerade partier. Det får enligt motionen prövas om detta är
möjligt inom ramen för nuvarande angivna antal av sex ledamöter eller om
det erfordras ett utökat antal ledamöter i delegationen.

Nuvarande regler

Konstitutionsutskottet utser inom 20 dagar från det att utskottet har blivit
tillsatt en delegation, JO-delegation, bestående av sex ledamöter i utskottet.
Delegationen skall, då riksdagens ombudsman påkallar det, samråda
med ombudsman om arbetsordningen eller i andra frågor av organisatorisk
art (RO 8.10.1). Val av ombudsman bereds av JO-delegationen, som därvid
samråder med de av partigrupperna utsedda ledamöterna i talmanskonferensen
(RO 8.10.2).

Utskottet

Ett genomförande av förslaget i motionen skulle enligt utskottet kräva en
utökning av antalet ledamöter i delegationen. Härigenom skulle delegationens
arbete försvåras. Utskottet vill erinra om att JO-delegationens förslag
till nya ombudsmän skall för samråd underställas partigruppernas representanter
i talmanskonferensen. Motionen avstyrks.

KU 1987/88:43

31

Hemställan

KU 1987/88:43

Utskottet hemställer

1. beträffande omläggning av budgetåret

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:K17 yrkande 1 och
1987/88:K310, båda såvitt nu är i fråga,

2. beträffande sista dagen för avlämnande av anslagspropositioner att

riksdagen antar i bilaga 1 intaget förslag till ändrad lydelse av 3
kap. 2 § riksdagsordningen,

3. beträffande budgetpropositionens innehåll

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

4. beträffande beredningen av kompletteringspropositionen och
andra ärenden med ekonomiskt-politiskt syfte

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:K16 yrkande 1 antar i
bilaga 1 intaget förslag till ändrad lydelse av 4 kap. 7 § riksdagsordningen,

5. beträffande samlade debatter i budgetfrågor

att riksdagen förklarar motion 1986/87:K304 yrkande 1 besvarad
med vad utskottet anfört,

6. beträffande försök med förändrad budgetprocess i övrigt
att riksdagen godkänner vad utskottet uttalat,

7. beträffande sammanläggning av finans- och skatteutskotten
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:K 13 yrkande 2,
1987/88:K14, såvitt nu är i fråga, 1987/88:K16 yrkande 2 och
1987/88:K17 yrkande 3 avslår proposition 1987/88:22 såvitt avser
förslagen om ändringar i

a) 4 kap. 3 § och 8 kap. 6 § regeringsformen,

b) 4 kap. 5 § riksdagsordningen,

c) tilläggsbestämmelserna 4.8.1 och 4.11.3 riksdagsordningen,

8. beträffande riksdagens gransknings- och utvärderingsverksamhet att

riksdagen förklarar motionerna 1987/88:K10 yrkande 5 och
1987/88 :K31 yrkande 8, båda såvitt nu är i fråga, besvarade med vad
utskottet anfört,

9. beträffande organisationen av den statliga revisionen

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:K10 yrkande 5 och
1987/88:K31 yrkande 8, båda såvitt nu är i fråga,

10. beträffande utjämning av höstens arbete

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion
1987/88:K10 yrkande 2 antar i bilaga 1 intaget förslag om

a) ändrad lydelse av 4 kap. 8 och 11 §§ riksdagsordningen,

b) en ny tilläggsbestämmelse 4.8.2 riksdagsordningen,

11. beträffande avlämnandet av propositioner på hösten
att riksdagen avslår motion 1987/88:K313 yrkande 3,

12. beträffande en uppdelning av den allmänna motionstiden

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: K216, 1986/87: K316 och
1987/88:K304,

13. beträffande en förlängning av den allmänna motionstiden
att riksdagen avslår motion 1987/88:K432 yrkande 7,

14. beträffande sammanträden under den allmänna motionstiden
att riksdagen förklarar motion 1986/87:K310 besvarad med vad utskottet
anfört,

15. beträffande följdmotioner under den allmänna motionstiden
att riksdagen förklarar motionerna 1987/88:K309 och 1987/88:K310,
den senare såvitt nu är i fråga, besvarade med vad utskottet anfört,

16. beträffande uppskovsförfarandet

att riksdagen avslår motion 1987/88:K313 yrkande 1,

17. beträffande ärendeanhopningen i slutet av våren och hösten
att riksdagen avslår motion 1987/88: K313 yrkande 2,

18. beträffande införande av fler sammanträdesfria veckor
att riksdagen avslår motion 1987/88:K310, såvitt nu är i fråga,

19. beträffande riksmötets avslutning

att riksdagen avslår motion 1987/88:K312, såvitt nu är i fråga,

20. beträffande undvikande av kvällsplenum

att riksdagen förklarar motionerna 1987/88:K310 och 1987/88:K312,
båda såvitt nu är i fråga, besvarade med vad utskottet anfört,

21. beträffande fri motionsrätt under hela riksmötet
att riksdagen avslår motion 1986/87:K208,

22. beträffande begränsningar i motionsrätten
att riksdagen avslår motion 1987/88 :K302,

23. beträffande följdmotionstiden

att riksdagen avslår motion 1987/88 :K218 yrkande 2,

24. beträffande riksdagsarbetets planering och ledning

att riksdagen förklarar propositionen, såvitt avser förslaget om en
ny tilläggsbestämmelse 1.7.4, besvarad med vad utskottet anfört,

25. beträffande motionsrätt på skrivelser
att riksdagen med bifall till propositionen

a) beslutar att tilläggsbestämmelserna 3.11.2 och 3.13.1 riksdagsordningen
skall upphöra att gälla,

b) antar i bilaga I intaget förslag om ändrad lydelse av 3 kap. 11
och 13 §§ samt 4 kap. 1 § riksdagsordningen,

26. beträffande utskottens sammansättning

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:K10 yrkande 1,
1987/88:K11 yrkande 3, 1987/88:K14, såvitt nu är i fråga,
1987/88:K17 yrkande 4, och 1987/88:K202 yrkande 11 och med
avslag på propositionen, såvitt avser förslagen om dels två nya
paragrafer, 4 kap. 3 a och 3 b §§ riksdagsordningen, dels ändrad
lydelse av tilläggsbestämmelsen 4.2.1 riksdagsordningen, godkänner
vad utskottet uttalat,

27. beträffande utskottsminoritets rätt att begära utredning

att riksdagen med bifall till propositionen antar i bilaga 1 intaget
förslag till ändrad lydelse av 4 kap. 10 § riksdagsordningen samt
förklarar motion 1986/87: K232 yrkande 2 besvarad med vad utskottet
anfört,

KU 1987/88:43

33

3 Riksdagen 1987188. 4 sami. Nr 43

28. beträffande utskottsminoritets rätt att begära lagrådsgranskning att

riksdagen avslår motionerna 1986/87:K206 yrkande 13,
1987/88:K202 yrkande 17 och 1987/88:K218 yrkande 3,

29. beträffande fortsatt försök med nya arbetsformer i kammaren
att riksdagen antar i bilaga I intaget förslag till ändrad lydelse av
tilläggsbestämmelserna 6.1.3 och 6.2.3 riksdagsordningen,

30. beträffande regler om replikskiften
att riksdagen avslår motion 1986/87:K301,

31. beträffande applåder under kammardebatterna
att riksdagen avslår motion 1986/87:K303,

32. beträffande annan lokal än plenisalen för fråge- och interpellationsdebatter att

riksdagen avslår motion 1986/87:K304 yrkandena 2 och 3,

33. beträffande platsfördelningen i plenisalen
att riksdagen avslår motion 1986/87:K309,

34. beträffande beredningen av de alkoholpolitiska
frågorna

att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:K311,
1986/87 :K312 och 1986/87 :K315 yrkande 1 antar i bilaga 1 intaget
förslag till ändrad lydelse av riksdagsordningens tilläggsbestämmelser
4.6.3 och 4.6.9, den senare såvitt nu är i fråga,

35. beträffande beredningen av arbetsmiljöfrågorna

att riksdagen med bifall till motion 1986/87: K315 yrkande 2 antar i
bilaga I intaget förslag till ändrad lydelse av tilläggsbestämmelserna
4.6.9, såvitt nu är i fråga, och 4.6.15 riksdagsordningen,

36. beträffande beredningen av medborgarskapsfrågorna
att riksdagen avslår motion 1986/87:K308,

37. beträffande jordbruksutskottets benämning
att riksdagen avslår motion 1987/88:K301,

38. beträffande JO-delegationens sammansättning
att riksdagen avslår motion 1987/88:K306.

Stockholm den 31 maj 1988
På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Wivi-Anne Cederqvist
(s), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans Nyhage
(m), Anita Modin (s), Sören Lekberg (s), Boije Stensson (fp), Elisabeth
Fleetwood (m), Torgny Larsson (s), Bengt Kindbom (c), Nils Berndtson
(vpk) och Ulla Pettersson (s).

KU 1987/88:43

34

Reservationer

KU 1987/88:43

1. Omläggning av budgetåret (mom. 1)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”avstyrks motionerna” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet måste riksdagsledamöterna ha rimliga förutsättningar att
fullgöra såväl funktionen som lagstiftare som uppgiften att aktivt delta i
samhällsdebatter utanför riksdagen. Det måste också finnas utrymme för
ledamöterna att tillgodose partimedlemmars och väljares berättigade krav
på engagemang lokalt och regionalt.

Den nuvarande förläggningen av riksdagsåret försvårar på ett allvarligt
sätt en sådan planering av riksdagsarbetet att de olika ovan angivna önskemålen
kan tillgodoses. Det avgörande hindret mot en mera rationell och
effektiv planering av riksdagsarbetet är budgetårets förläggning med alla
de effekter detta har för allmän motionstid, propositionsavlämnande och
riksdagens beredning av sakfrågorna. Fortsatta överväganden om riksdagens
arbetsformer måste således också innefatta en omläggning av budgetåret.
Motionerna tillstyrks.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande omläggning av budgetåret
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:K17 yrkande 1 och
1987/88:K310, båda såvitt nu är i fråga, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

2. Organisationen av den statliga revisionen (mom. 9)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Hans Nyhage (m), Börje Stensson
(fp) och Elisabeth Fleetwood (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ”1 motionerna”
och slutar med ”är i fråga” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till det ansvar som riksdagen har enligt grundlagen för
granskningen av rikets styrelse och förvaltning anser utskottet det naturligt
att riksdagen också ges ett väsentligt större inflytande över den statliga
förvaltningsrevisionen. Detta är för övrigt en ordning som tillämpas i de
flesta jämförbara länder där den statliga revisionen betraktas som en
naturlig och självklar uppgift för i första hand parlamentet. Frågan bör
närmare övervägas i en utredning.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

9. beträffande organisationen av den statliga revisionen
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:K10 yrkande 5 och
1987/88 :K31 yrkande 8, båda såvitt nu är i fråga, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

35

3. Utskottens sammansättning (mom. 26)

KU 1987/88:43

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage
(m), Boije Stensson (fp), Elisabeth Fleetwood (m) och Bengt Kindbom (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 böljar med ”Sorn
utskottet” och på s. 25 slutar med ”för utskottsrepresentationen” bort ha
följande lydelse:

Förslaget i propositionen innebär att ett parti eller en grupp av partier
som har majoritet i kammaren inte kommer att förfoga över en majoritet i
utskotten. I stället kommer vissa utskott att ha regeringsmajoritet, andra
majoritet för oppositionen. Detta kan vara en nackdel från parlamentarisk
synpunkt.

Normalt har alla partier som uppnått 4% av rösterna i riksdagsvalet
också beretts plats i utskotten i förhållande till sin storlek. Detta har
möjliggjorts genom att det parti som innehar regeringsmakten har ansett
det värdefullt att även det parti som utgör en del av dess parlamentariska
underlag också är representerat i utskotten. Vid de flesta tillfällen har för
övrigt enighet kunnat uppnås om utskottens sammansättning efter partiöverläggningar.

Utskottet kan inte ansluta sig till den föreslagna metoden för utskottsval.
Den rymmer allvarliga olägenheter och kan inte betraktas som val i egentlig
mening. Riksdagsordningens nuvarande bestämmelser bör också i fortsättningen
tillämpas.

dels att moment 26 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

26. beträffande utskottens sammansättning
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:K10 yrkande 1,
1987/88:K 11 yrkande 3, 1987/88:K14, såvitt nu är i fråga,
1987/88:K17 yrkande 4 och 1987/88:K202 yrkande 11 och med avslag
på propositionen, såvitt avser förslagen om dels två nya paragrafer,
4 kap. 3 a och 3 b §§ riksdagsordningen, dels ändrad lydelse
av tilläggsbestämmelsen 4.2.1 riksdagsordningen, godkänner vad
utskottet uttalat.

4. Utskottens sammansättning (mom. 26)

Nils Berndtson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ”Det är”
och på s. 25 slutar med ”för utskottsrepresentationen” bort ha följande
lydelse:

Det är enligt utskottet en riktig princip att det totala antalet utskottsplatser
fördelas proportionellt mellan de riksdagspartier som uppnått 4% av
rösterna i valet. I kommitténs förslag har denna princip omsatts i lagtext.
Härigenom skapas en garanti för en rättvis utskottsrepresentation. Propositionen
tillstyrks och motionerna avstyrks.

dels att moment 26 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

26. beträffande utskottens sammansättning

att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:K10 yrkande 1,
1987/88:K11 yrkande 3, 1987/88:K14, såvitt nu är i fråga,
1987/88:K17 yrkande 4 och 1987/88:K202 yrkande 11 antar propositionen,
såvitt avser förslagen om dels två nya paragrafer, 4 kap. 3 a
och 3 b §§, dels ändrad lydelse av tilläggsbestämmelsen 4.2.1 riksdagsordningen.

5. Utskottsminoritets rätt att begära lagrådsgranskning
(mom. 28)

Anders Björck (m), Hans Nyhage (m) och Elisabeth Fleetwood (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ”När det”
och på s. 26 slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Det finns enligt utskottets uppfattning anledning att överväga om en
minoritet i ett utskott i riksdagen skall ges ovillkorlig rätt att begära att
lagrådet skall yttra sig över ett lagförslag. För att hindra en tänkbar
fördröjningstaktik av en minoritet även då fog för lagrådsyttrande inte
föreligger kan den ovillkorliga rätten att begära yttrande kombineras med
ett krav att lagrådets yttrande skall avges inom en viss kortare tid, förslagsvis
två veckor. Motionerna 1986/87:206 och 1987/88: 202 såvitt nu är i fråga
tillstyrks. När det gäller andra utredningar än lagrådsgranskning bör ingen
förändring göras i nu gällande regler. Motion 1987/88:K218 yrkande 3
avstyrks.

dels att moment 28 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

28. beträffande utskottsminoritets rätt att begära lagrådsgranskning att

riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:K206 yrkande 13 och
1987/88: K202 yrkande 17 och med avslag på motion 1987/88 :K218
yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

6. Fortsatt försök med nya arbetsformer (mom. 29)

Nils Berndtson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 böljar med ”Frågeinstitutet
har” och slutar med ”framläggs härom” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet skulle det dock vara av värde att få pröva debattregler
för fråge- och interpellationsdebatterna som ger ett något större utrymme
för argumentering. För frågedebatternas del bör man återgå till den ordning
som gällde före försöksverksamheten, dvs. att det första anförandet
från vaije talare får räcka längst tre minuter, det andra två minuter och de
övriga en minut. Vad gäller interpellationsdebatterna, därest man inte
återgår till vad som gällde före försöksverksamheten, bör i första hand
prövas åtminstone en utökning av tiden för det första anförandet från varje
talare till tio minuter. Utskottet avser att i början av nästa riksmöte
framlägga förslag till ändrade bestämmelser.

KU 1987/88:43

37

dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

29. beträffande fortsatt försök med nya arbetsformer i kammaren
att riksdagen godkänner vad utskottet uttalat.

7. Annan lokal än plenisalen för fråge- och
interpellationsdebatter (mom. 32)

Birgit Friggebo och Börje Stensson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 böljar med ”Utskottet
tror” och slutar med ”3 avstyrks” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet spelar lokalfrågan en roll för debattatmosfaren. Därför
bör på försök prövas att anordna frågestunder och interpellationsdebatter i
någon av de gamla kammarsalarna. Motion K304 yrkandena 2 och 3
tillstyrks.

dels att moment 32 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

32. beträffande annan lokal än plenisalen för fråge- och interpellationsdebatter att

riksdagen bifaller motion 1986/87: K304 yrkandena 2 och 3.

8. Beredningen av de alkoholpolitiska frågorna (mom. 34)

Anders Björck, Hans Nyhage och Elisabeth Fleetwood (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ”Enligt
utskottet” och slutar med ”i huvudsak” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka såväl det nära sambandet mellan tillverknings-
och beskattningsreglerna på alkoholområdet som beskattningsinstrumentets
avgörande roll i alkoholpolitiken. Den nuvarande ärendefördelningen
innebär en klar och praktisk gränsdragning och bör inte ändras.
Motionerna avstyrks.

dels att moment 34 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

34. beträffande beredningen av de alkoholpolitiska frågorna
att riksdagen avslår motionerna 1986/87:K311, 1986/87:K312 och
1986/87:K315 yrkande 1.

9. JO-delegationens sammansättning (mom. 38)

Nils Berndtson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 böljar med ”Ett
genomförande” och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Med de ökade arbetsuppgifter som JO-delegationen haft på senaste tiden
har olägenheter av att inte samtliga i utskottet företrädda partier ingår i
delegationen framträtt med större tydlighet. Enligt utskottet bör riksdagen
ändra i riksdagsordningen så att det framgår att delegationen skall bestå av
företrädare för alla partier i utskottet. Motionen tillstyrks.

KU 1987/88:43

38

dels att moment 38 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

38. beträffande JO-delegationens sammansättning
att riksdagen bifaller motion 1987/88:K306.

Särskilda yttranden

1. Budgetarbetet i riksdagen (mom. 6)

Nils Berndtson (vpk) anför:

Under försöket med förändrad budgetprocess bör utvecklingen följas så att
inte finansutskottet blir ett överutskott, vilket inte är avsikten. Likaså bör
man motverka risken att motioner utan budgetanknytning blir sämre behandlade
genom den föreslagna motionsuppdelningen som för övrigt är
svår att göra. Jag är också tveksam till den beredning som motionerna på
ett visst område kommer att få under de år då den mer djupgående
behandlingen av detta område inte äger rum.

Min tveksamhet gäller vidare möjligheten att talmanskonferensen redan
tidigt under februari kan göra upp en behandlingsplan för olika områden
med tanke på att motionstiden går ut i slutet av januari.

2. Utjämning av höstens arbete (mom. 10)

Birgit Friggebo och Börje Stensson (fp) anför:

Konsekvensen av detta förslag är att utskotten regelmässigt kommer att
behöva starta sitt arbete under sommaren. Detta har flera nackdelar. Bl. a.
kommer det att bli utomordentligt svårt att samla partigruppen till överläggningar.
Därför är vi tveksamma till förslaget.

3. Fri motionsrätt under hela riksmötet (mom. 21)

Nils Berndtson (vpk) anför:

Jag har inte yrkat bifall till motion 1986/87 :K208 av Oswald Söderqvist
(vpk). Motionen aktualiserar dock frågan om det inte skulle vara befogat
med en generösare tolkning av vad som avses med en sådan ”händelse av
större vikt” som utlöser motionsrätt enligt 3 kap. 15 § RO. Möjligheten att
anordna särskilda debatter kring sådana händelser bör också beaktas i
sammanhanget.

4. Utskottens sammansättning (mom. 26)

Wivi-Anne Cederqvist (s) anför:

I det demokratiska samhälle vi lever borde samtliga riksdagspartier som
uppnått 4-procentsspärren genom lagreglering erhålla utskottsplatser i
riksdagen genom proportionell fördelning.

Om ett riksdagsparti, som kommit in i riksdagen av ”egen kraft” och

KU 1987/88:43

39

passerat 4-procentsspärren inte får rätt till några utskottsplatser skulle det
innebära att det riksdagspartiet inte heller kan delta i t. ex. granskningen av
regeringen och statsråden. Ett sådant parti får en sämre ställning och kan
inte påverka utskottsbehandlingen av propositioner och motioner.

Riksdagens arbetsrytm skulle kraftigt störas om inte alla partiers ståndpunkt
framgår av utskottsbetänkandena.

En proportionell fördelning av antalet utskottsplatser mellan de riksdagspartier
som uppnått 4% av rösterna i valet skulle vara rättvis och
demokratisk.

Det borde ligga i samtliga partiers intresse att lagreglera en princip för en
rättvis utskottsrepresentation.

KU 1987/88:43

40

Förslag till
Lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen1
dels att tilläggsbestämmelserna 3.11.2 och 3.13.1 skall upphöra att gälla,
dels att 3 kap. 2, 11 och 13 §§,4 kap. 1,7,8,10 och 11 §§ samt tilläggsbestämmelserna
4.6.3, 4.6.9, 4.6.15, 6.1.3 och 6.2.3 skall ha följande lydelse,
dels att i riksdagsordningen skall införas en ny tilläggsbestämmelse 4.8.2
av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

2 §

Budgetåret börjar den 1 juli. Regeringen skall senast den 10januari eller,
om hinder möter till följd av nyligen inträffat regeringsskifte, snarast
möjligt därefter avlämna proposition med förslag till statsbudget (budgetproposition)
för det närmast följande budgetåret. Propositionen skall innehålla
finansplan och nationalbudget. Regeringen skall avgiva särskilt förslag
till slutlig reglering av statsbudgeten (kompletteringsproposition). Sådant
förslag skall om hinder ej möter avlämnas före utgången av april
månad.

Annan proposition angående an- Annan proposition angående anslag
för det närmast följande bud- slag för det närmast följande budgetåret
skall avlämnas senast den getåret skall avlämnas senast den

10 mars såvida regeringen icke 10 mars såvida regeringen icke

finner att propositionens behand- finner att propositionens behandling
kan uppskjutas till följande ling kan uppskjutas till följande

riksmöte. riksmöte. Vid 1988189 års riksmöte

skall dock en sådan proposition avlämnas
senast den 25 februari.

Proposition med förslag om nytt eller väsentligen höjt anslag eller om
sådana riktlinjer för viss statsverksamhet som avses i 9 kap. 7 § regeringsformen
bör innehålla uppskattning av framtida kostnader för det ändamål
som förslaget avser. Om förslag till anslag grundar sig på plan för längre tid
än den för vilken anslaget har beräknats i propositionen, bör planen redovisas.

11 §

Utöver vad som följer av 10 § får motion med anledning av proposition
avlämnas inom femton dagar från den dag då propositionen anmäldes i
kammaren. I ärende som måste avgöras skyndsamt kan riksdagen, om den
finner synnerliga skäl föreligga, på förslag av regeringen besluta om kortare
motionstid. Riksdagen kan besluta att med högst tio dagar förlänga tiden
för avlämnande av motion med anledning av proposition i vilken redovisas
plan som avses i 2 § tredje stycket.

Motion får i de fall som riksda- Motion får väckas även med angen
föreskriver väckas med anled- ledning av skrivelse från regeringning
av skrivelse från regeringen en. Därvid tillämpas bestämmelser -

KU 1987/88:43

Bilaga 1

1 Riksdagsordningen omtryckt 1985:1068.

41

Föreslagen lydelse

na i första stycket, om inte annat
följer av 19 §.

Nuvarande lydelse

med redogörelse för viss verksamhet.
Därvid äger bestämmelserna i
första stycket motsvarande tillämpning.

Vid beräkning av motionstid enligt denna paragraf kan bortses från dag
som infaller under uppehåll i riksdagsarbetet en vecka eller längre tid
under riksmöte.

13 §

Bestämmelserna i 11 och 12 §§
äger motsvarande tillämpning på
motion med anledning av förslag av
sådant riksdagens organ som avses
i 8 §. Riksdagen kan föreskriva att
motion får väckas också med anledning
av redogörelse till riksdagen
från sådant organ.

Bestämmelserna i 11 och 12 §§
tillämpas också på motion med anledning
av förslag eller redogörelse
av sådant riksdagens organ som avses
i 8 §.

4 kap.

Proposition, annan skrivelse än
som avses i 2 kap. 10 § andra stycket
regeringsformen eller som innebär
återkallelse av proposition, motion
samt förslag och redogörelse
från riksdagsorgan som avses i 3
kap. 8 § skall för beredning hänvisas
till utskott. Detsamma skall gälla
ansökan som åsyftas i 3 kap. 18 §
och som talmannen har anmält i
kammaren.

Innan ärende hänvisas till utskott skall det bordläggas vid sammanträde
med kammaren, om kammaren icke beslutar omedelbar hänvisning.

Proposition, motion samt förslag
och redogörelse från riksdagsorgan
som sägs i 3 kap. 8 § skall för beredning
hänvisas till utskott. Detsamma
skall gälla ansökan som
åsyftas i 3 kap. 18 § och som talmannen
har anmält i kammaren
samt skrivelse från regeringen med
redogörelse för viss verksamhet.

4.6.3

Skatteutskottet skall, utöver sina
uppgifter enligt 5 § andra stycket,
bereda ärenden om taxering, uppbörd
och folkbokföring samt ärenden
om alkoholhaltiga varor.

Skatteutskottet skall, utöver sina
uppgifter enligt 5 § andra stycket,
bereda ärenden om taxering, uppbörd
och folkbokföring.

4.6.9

Socialutskottet skall bereda ärenden
som rör omsorger om barn och
ungdom, omsorger om äldre och
handikappade, åtgärder mot missbruk
och andra socialtjänstfrågor.
Det skall även bereda ärenden om
stöd åt barnfamiljer, arbetsmiljö,
hälso- och sjukvård samt sociala
ärenden i övrigt.

Socialutskottet skall bereda ärenden
som rör omsorger om barn och
ungdom, omsorger om äldre och
handikappade, åtgärder mot missbruk
och andra socialtjänstfrågor.
Det skall även bereda ärenden om
alkoholpolitiska åtgärder, stöd åt
barnfamiljer, hälso- och sjukvård
samt sociala ärenden i övrigt.

KU 1987/88:43

Bilaga 1

42

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4.6.15

Arbetsmarknadsutskottet skall Arbetsmarknadsutskottet skall
bereda ärenden om arbetsmark- bereda ärenden om arbetsmarknadspolitik,
regionalpolitik, arbets- nadspolitik, regionalpolitik, arbetsrätt,
arbetstid, semester, statlig rätt, arbetstid, semester, arbetsmil personalpolitik

samt jämställdhet jö, statlig personalpolitik samt jämmellan
kvinnor och män i arbetsli- ställdhet mellan kvinnor och män i

vet. arbetslivet.

7 §

Annat ärende än butgetproposi- Annat ärende än budgetpropositionen
får delas mellan två eller flera tionen får delas mellan två eller flera

utskott endast om särskilda skäl utskott endast om särskilda skäl

föranleder det. föranleder det. Vid 1988189 års riks möte

får ej kompletteringspropositionen
och andra ärenden med ekonomiskt-politiskt
syfte delas.

8 §

Utskott skall avgiva betänkande i ärende som har hänvisats till utskottet
och som ej har återkallats. Utskott kan dock överflytta ärende till annat
utskott, om detta samtycker därtill, eller överenskomma med ett eller flera
utskott att de skall bereda ärendet gemensamt genom deputerade i
sammansatt utskott. Sådant utskott avgiver betänkande till riksdagen.

Betänkande i ärende vars behandling har uppskjutits från en valperiod
för riksdagen till nästa skall avgivas av utskott som har tillsatts av den
nyvalda riksdagen.

Betänkande i ärende vars behandling
har uppskjutits från ett
riksmöte till nästa inom samma valperiod
skall avgivas före den 1 november.
Riksdagen kan dock besluta
att betänkande i sådant ärende
får avgivas även efter denna tidpunkt.

Utskott skall till anmälan till kammaren av vilande beslut som sägs i 3
kap. 16 § foga yttrande i ärendet.

Har lagförslag vilat enligt 2 kap. 12 § tredje stycket regeringsformen,
skall utskottet avgiva nytt betänkande i ärendet.

4.8.2

Beslut om att betänkande får avgivas
efter utgången av oktober i
ärende, vars behandling har uppskjutits
från ett riksmöte till nästa
inom samma valperiod, fattas på
framställning av det utskott till vars
handläggning ärendet hör. Utskottet
skall inhämta yttrande från talmanskonferensen
.

KU 1987/88:43

Bilaga 1

43

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §'

Statlig myndighet skall lämna upplysningar och avgiva yttrande, då
utskottet begär det om ej annat följer av 12 § andra stycket. Sådan skyldighet
åligger dock ej regeringen. Myndighet som ej lyder under riksdagen
kan hänskjuta begäran från utskott till regeringens avgörande.

Begär minst en tredjedel av ledamöterna
i ett utskott vid behandlingen
av ett ärende att upplysningar
eller yttrande skall inhämtas från
myndighet som avses i första stycket,
skall utskottet föranstalta om
detta, såvida det icke finnér att därmed
förenat dröjsmål med ärendets
behandling skulle leda till avsevärt
men.

Begär minst en tredjedel av ledamöterna
i ett utskott vid behandlingen
av ett ärende att upplysningar
eller yttrande skall inhämtas från
myndighet som avses i första stycket,
skall utskottet föranstalta om
detta, såvida det icke finner att därmed
förenat dröjsmål med ärendets
behandling skulle leda till avsevärt
men. Utskottet skall i sitt betänkande
i ärendet redovisa skälen till att
en sådan begäran om upplysningar
eller yttrande har avslagits.

Konstitutionsutskottet får icke avgiva förklaring, att 2 kap. 12 § tredje
stycket regeringsformen icke är tillämpligt i fråga om visst lagförslag, utan
att lagrådet har yttrat sig i saken.

11 §

Utskott får sammanträda också
under tid då riksmöte icke pågår,
om dess uppgifter kräver det.

Utskott skall sammanträda också
under tid då riksmöte icke pågår,
om riksdagsarbetet kräver det.

6.1.32

Vid 1987/88 års riksmöte skall
följande tillämpas.

När ett statsråd besvarar en interpellation
får svaret lämnas i ett
anförande som räcker längst tio minuter.
Statsrådet kan därutöver få
ordet för ytterligare två anföranden
i interpellationsdebatten om vardera
längst sex minuter.

Interpellanten kan få ordet för
högst tre anföranden, varav det
första får räcka längst sex minuter
och övriga två längst tre minuter.
Detsamma gäller för de ledamöter
som senast dagen före det sammanträde
då svaret skall lämnas har anmält
att de önskar ordet vid överläggningen.

Andra talare kan få ordet för
högst två anföranden, varav det
första får räcka längst sex minuter

Vid 1988/89 års riksmöte skall
följande tillämpas.

När ett statsråd besvarar en interpellation
får svaret lämnas i ett
anförande som räcker längst tio minuter.
Statsrådet kan därutöver få
ordet för ytterligare två anföranden
i interpellationsdebatten om vardera
längst sex minuter.

Interpellanten kan få ordet för
högst tre anföranden, varav det
första får räcka längst sex minuter
och övriga två längst tre minuter.
Detsamma gäller för de ledamöter
som senast dagen före det sammanträde
då svaret skall lämnas har anmält
att de önskar ordet vid överläggningen.

Andra talare kan få ordet för
högst två anföranden, varav det
första får räcka längst sex minuter

KU 1987/88:43

Bilaga 1

' Senaste lydelse 1987:1299.
2 Senaste lydelse 1987:723.

44

Nuvarande lydelse

och det andra längst tre minuter.

Kortare inlägg från statsråd som
avses i 2 kap. 15 § får i en interpellationsdebatt
ej överstiga tre minuter.
På sådana inlägg får inte avges
genmäle.

6.2

Vid 1987188 års riksmöte skall
följande tillämpas i stället för tillläggsbestämmelse
6.2.2.

Frågor besvaras vid en frågestund
vaije torsdag som riksdagen
sammanträder. Vid denna frågestund
besvaras frågor som har ingivits
till kammarkansliet senast kl.
13 under tisdagen i samma vecka.

Om arbetsförhållandena i riksdagen
kräver det får talmannen besluta
att frågesvar skall lämnas på annan
dag än torsdagen. Talmannen
får även besluta att en fråga skall
besvaras tillsammans med en interpellation.

Meddelande om när en fråga
skall besvaras skall anslås senast
kl. 14 dagen före sammanträdet och
tas upp på föredragningslistan.

Efter det att statsrådet har lämnat
ett frågesvar får det första anförandet
från varje talare räcka längst
två minuter och vaije följande anförande
längst en minut. När ett statsråd
besvarar en fråga tillsammans
med en interpellation tillämpas de
regler om anföranden som gäller för
interpellationer.

En fråga som inte besvaras på
dag som avses i andra eller tredje
stycket förfaller, om inte den ledamot
som ingivit frågan, senast kl.
13 följande tisdag meddelar kammarkansliet
att frågan skall kvarstå
till nästa frågestund.

Vid frågestund får talmannen
utan hinder av tilläggsbestämmelse

2.15.4 anvisa plats i plenisalen från
vilken talare skall yttra sig.

Denna lag träder i kraft den 1

Föreslagen lydelse

och det andra längst tre minuter.

Kortare inlägg från statsråd som
avses i 2 kap. 15 § får i en interpellationsdebatt
ej överstiga tre minuter.
På sådana inlägg får inte avges
genmäle.

3>

Vid 1988189 års riksmöte skall
följande tillämpas i stället för tillläggsbestämmelse
6.2.2.

Frågor besvaras vid en frågestund
vaije torsdag som riksdagen
sammanträder. Vid denna frågestund
besvaras frågor som har ingivits
till kammarkansliet senast kl.
13 under tisdagen i samma vecka.

Om arbetsförhållandena i riksdagen
kräver det får talmannen besluta
att frågesvar skall lämnas på annan
dag än torsdagen. Talmannen
får även besluta att en fråga skall
besvaras tillsammans med en interpellation.

Meddelande om när en fråga
skall besvaras skall anslås senast
kl. 14 dagen före sammanträdet och
tas upp på föredragningslistan.

Efter det att statsrådet har lämnat
ett frågesvar får det första anförandet
från vaije talare räcka längst
två minuter och vaije följande anförande
längst en minut. När ett statsråd
besvarar en fråga tillsammans
med en interpellation tillämpas de
regler om anföranden som gäller för
interpellationer.

En fråga som inte besvaras på
dag som avses i andra eller tredje
stycket förfaller, om inte den ledamot
som ingivit frågan, senast kl.
13 följande tisdag meddelar kammarkansliet
att frågan skall kvarstå
till nästa frågestund.

Vid frågestund får talmannen
utan hinder av tilläggsbestämmelse

2.15.4 anvisa plats i plenisalen från
vilken talare skall yttra sig.

mber 1988.

KU 1987/88:43

Bilaga 1

1 Senaste lydelse 1987:723.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988

45