Konstitutionsutskottets betänkande
1987/88:4
om vissa kyrkliga frågor
KU
1987/88:4
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet följande frågor som tagits upp i de
angivna under allmänna motionstiden 1987 väckta motionerna.
1. Stat-kyrka-frågan - motion K604 av Bengt Westerberg m. fl. (fp).
2. Medlemskapsreglerna i svenska kyrkan - motionerna K235 av Ingela
Mårtensson (fp) och K605 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s).
3. Kyrkomötets medverkan i lagstiftningen - motion K611 yrkande 1 av Alf
Svensson (c).
4. Biskops ställning i kyrkomötet - motion K611 yrkande 2 av Alf Svensson
(c).
Utskottet har avstyrkt motionerna. En reservation har lämnats beträffande
stat-kyrka-frågan (fp). Särskilda yttranden föreligger beträffande den frågan
(vpk) samt frågorna om medlemskapsreglerna i svenska kyrkan (fp) och om
biskops ställning i kyrkomötet (m).
Motionerna
1986/87:K235 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att religionsfrihetslagens
bestämmelser om medlemskap i svenska kyrkan icke överensstämmer
med regeringsformens 2 kap. 2 §,
2. att riksdagen hos regeringen begär att initiativ tas syftande till att
undanröja den påtalade motsättningen mellan regeringsformens 2 kap. 2 §
och religionsfrihetslagen.
1986/87:K604 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande
initiativ till överläggningar mellan staten och svenska kyrkan i syfte att ge
svenska kyrkan en gentemot staten fri ställning.
1986/87:K605 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att en egen viljeyttring skall utgöra grunden
för medlemskap i ett trossamfund.
1 Riksdagen 1987188. 4 sami. Nr 4
1986/87: Köl 1 av Alf Svensson (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag med den
innebörden att kyrkolagstiftning förutsätter kyrkomötets samtycke,
2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till ändrad
sammansättning av kyrkomötet, innebärande att biskoparna blir självskrivna
ledamöter i kyrkomötet.
1. Stat-kyrka-frågan
Motionen
I motion K604 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) begärs att regeringen tar
initiativ till överläggningar mellan staten och svenska kyrkan i syfte att ge
svenska kyrkan en gentemot staten fri ställning. I motionen redogörs för vissa
av de successiva reformer som genomförts på kyrkoområdet sedan 1979
syftande till att - utan att föregripa ett ställningstagande i stat-kyrka-frågan -öka svenska kyrkans frihet och allmänt förbättra dess möjligheter att fungera
i samhället. Enligt motionärerna finns det ett kraftigt stigande intresse både
inom svenska kyrkan och i riksdagen för att nu snart gå vidare med försätta
delreformer med sikte på att nå en från statlig beslutsapparat fri kyrka.
Tidigare riksdagsbehandling m. m.
Under riksmötet 1986/87 behandlade utskottet (KU 1986/87:5) en partimotion
från folkpartiet med samma innebörd som den här aktuella. I betänkandet
redogjorde utskottet för stat-kyrka-frågans tidigare behandling. I
samband därmed lämnades - genom hänvisning till ett tidigare betänkande
(KU 1985/86:4) - vissa uppgifter om 1982 års kyrkomötesreform. Vidare
redogjorde utskottet för regeringens beslut den 31 oktober 1986 om att en
utvärdering och analys av hur kyrkomötesreformen tillämpats i praktiken
skulle göras av en enmansutredare. Utskottet anförde därefter bl. a.
följande (KU 1986/87:5 s. 15):
Utskottet hartidigare uttalat (KU 1982/83:2 och 1985/86:4) att när erfarenheter
vunnits av den nya kyrkomötesorganisationen bör en noggrann utvärdering
och analys av reformens tillämpning i praktiken komma till stånd.
Regeringen har nyligen beslutat om en sådan översyn, vilken skall göras
inom civildepartementet. I de riktlinjer för översynen som utfärdats har
angivits att översynen inte skall syfta till grundläggande förändringar av den
nya kyrkomötesorganisationen, vilken bör bestå i sina huvuddrag, bl. a. vad
gäller ansvarsfördelningen mellan riksdagen, regeringen och kyrkomötet.
Resultatet av arbetet skall redovisas före utgången av år 1987.
Som utskottet framhållit i tidigare sammanhang (KU 1981/82:36 och KU
1985/86:4) innebär den reformering av kyrkomötet m. m. som vidtagits inte
att frågan om de framtida relationerna mellan staten och kyrkan föregripits.
Den översyn av den nya kyrkomötesorganisationen som skall företas bör
emellertid, som utskottet senast under föregående riksmöte framhållit (KU
1985/86:4), avvaktas innan några nya åtgärder i stat-kyrka-frågan övervägs.
Med hänvisning till det anförda avstyrktes partimotionen från folkpartiet.
Folkpartiets ledamöter i utskottet reserverade sig till förmån för motionen.
Riksdagen följde utskottet.
KU 1987/88:4
2
Utskottets bedömning
KU 1987/88:4
Utskottet avstyrkte hösten 1986 en partimotion från folkpartiet med samma
innebörd som den nu aktuella motionen. Utskottet ansåg att den översyn av
1982 års kyrkomötesorganisation, som då nyligen beslutats, borde avvaktas
innan några nya åtgärder i stat-kyrka-frågan övervägdes. Det angivna
översynsarbetet pågår och målsättningen är att resultatet av arbetet skall
redovisas före årets utgång. Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande
i frågan och avstyrker motion K604.
2. Medlemskapsreglerna i svenska kyrkan
Enligt motion K235 av Ingela Mårtensson (fp) står inte religionsfrihetslagens
bestämmelser om medlemskap i svenska kyrkan i överensstämmelse med
bestämmelserna i regeringsformen (RF) om de medborgerliga fri- och
rättigheterna. Motionären anger att riksdagen därför har tvingats införa en
övergångsbestämmelse till RF enligt vilken reglerna om medlemskap i
svenska kyrkan skall gälla utan hinder av 2 kap. 2 § RF. Motionären begär ett
tillkännagivande från riksdagens sida om den bristande överensstämmelsen
(yrkande 1). I motionen anförs vidare bl. a. följande. Det borde i en
demokrati vara självklart att det är en viljeyttring som konstituerar
medlemskap i ett trossamfund. Riksdagen bör, särskilt med hänsyn till att det
inte bara gäller en inomkyrklig ordningsfråga utan ett konstitutionellt
problem, inte avvakta det arbete som pågår inom svenska kyrkan med att
analysera kyrkans eget medlemskap i förhållande till dopet utan riksdagen
bör hos regeringen begära att initiativ tas syftande till att undanröja den
påtalade motsättningen mellan 2 kap. 2 § RF och religionsfrihetslagen
(yrkande 2).
I motion K605 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) framförs liknande synpunkter.
Enligt motionärernas uppfattning måste det vara en egen viljeyttring som
utgör grunden för medlemskap i ett trossamfund. Motionärerna anser att
riksdagen - i stället för att passivt avvakta kyrkomötets beslut i medlemsfrågan
- som sin mening bör ge regeringen till känna att en egen viljeyttring skall
utgöra grunden för medlemskap i ett trossamfund.
Pågående utredningsarbete inom kyrkan
Beträffande det i motionerna angivna utredningsarbetet inom svenska
kyrkan gäller bl. a. följande. 1983 års kyrkomöte beslöt att svenska kyrkans
centralstyrelse skulle föranstalta om en förutsättningslös och allsidig utredning
om kyrkotillhörighet och dop i svenska kyrkan. En arbetsgrupp inom
centralstyrelsen utredde därefter saken. I augusti 1985 lade gruppen fram
diskussionsbetänkandet Dop och kyrkotillhörighet (SKU 1985:1). Betänkandet
innehåller principiella resonemang och en presentation av tre olika
huvudlinjer som har kunnat urskiljas i den debatt som under senare år har
förts om kyrkotillhörigheten. Sedan diskussionsbetänkandet remissbehandlats
har utredningsarbetet fortsatt med en mera utförlig belysning av
praktiska och juridiska konsekvenser av det alternativ som får stöd hos en
bred opinion. När utredningsarbetet avslutats kommer centralstyrelsen att ta
1* Riksdagen 1987188. 4 sami. Nr 4
ställning till utredningens slutsatser och förslag, varefter ärendet skall
redovisas för 1989 års kyrkomöte.
Utskottets bedömning
Utskottet har under senare år vid flera tillfällen behandlat motioner med
samma innebörd som de nu aktuella (se KU 1983/84:12, KU 1984/85:3, KU
1985/86:4 och KU 1986/87:5). Utskottet har därvid bekräftat den i motion
K235 påtalade motsättningen, varvid hänvisats till uttalanden av såväl
regeringen som riksdagen vid behandlingen av 1976 års grundlagsreform
(prop. 1975/76:209, s. 117, KU 1975/76:56, s. 30 f.). Utskottet har emellertid,
bl.a. mot bakgrund av den inom svenska kyrkan pågående utredningen om
kyrkotillhörighet och dop, inte ansett skäl föreligga att överväga ett slopande
av den övergångsbestämmelse i RF enligt vilken reglerna om medlemskap i
svenska kyrkan skall gälla utan hinder av 2 kap. 2 § RF. Utskottet har inte
heller i övrigt ansett att riksdagen bör ta något initiativ i medlemskapsfrågan
utan man borde avvakta resultatet av det tidigare omnämnda utredningsarbetet
samt kyrkomötets ställningstagande med anledning härav.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att utredningsarbetet skall redovisas
för 1989 års kyrkomöte. Med hänvisning därtill avstyrker utskottet
motionerna K235 och K605.
3. Kyrkomötets medverkan i lagstiftningen
Motionen
I motion K611 yrkande 1 av Alf Svensson (c) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag med den innebörden att kyrkolagstiftning förutsätter
kyrkomötets samtycke. Enligt motionären har 1982 års reform om nya
former för kyrklig lagstiftning, varigenom kyrkolagstiftningen inte längre
skall avgöras med kyrkomötets samtycke, inneburit klara olägenheter.
Gällande ordning
Reglerna om stiftande av kyrkolag finns intagna i övergångsbestämmelserna
till regeringsformen. Reglerna ändrades genom 1982 års reform om de nya
formerna för kyrklig lagstiftning, som trädde i kraft den 1 januari 1983.
Tidigare ordning innebar att för stiftande eller ändring av kyrkolag fordrades
samtycke av allmänt kyrkomöte. Vad som i formell mening var att hänföra
till ”kyrkolag” var i någon mån oklart, men en rätt fast praxis hade genom
åren utbildats i fråga om tolkningen av begreppet. Genom reformen blev
huvudregeln att riksdagen ensam stiftar lag också på det kyrkliga området. I
fråga om föreskrifter om medlemskapet i svenska kyrkan krävs dock alltjämt
kyrkomötets samtycke. Svenska kyrkan garanterades vidare även i fortsättningen
ett inflytande vid normgivningen genom att kyrkomötet skall yttra sig
i fråga om vissa grundläggande föreskrifter på det kyrkliga området.
Reformen innebar mera i detalj följande. Grundläggande föreskrifter om
svenska kyrkan som trossamfund och om kyrkomötet som en församling av
KU 1987/88:4
4
valda ombud för svenska kyrkan skall meddelas i lagen om svenska kyrkan.
Denna lag stiftas på sanmma sätt som huvudbestämmelserna i riksdagsordningen.
Innan lagen stiftas skall yttrande av kyrkomötet inhämtas. Grundläggande
föreskrifter om prästerliga tjänster i svenska kyrkan och om stiftsmyndigheter
samt andra föreskrifter om kyrkomötet än som avses ovan meddelas
i lagen om svenska kyrkan eller i annan lag, som stiftas av riksdagen efter
yttrande av kyrkomötet. Detsamma gäller grundläggande föreskrifter om
organisationen av myndigheter under kyrkomötet och om den kyrkliga
egendom som är avsedd för svenska kyrkans verksamhet. Föreskrifter som
innebär ändring av det ändamål för vilket den kyrkliga egendomen är avsedd
skall dock meddelas genom lag som stiftas i samma ordning som lagen om
svenska kyrkan. Riksdagen får också enligt de nya grundlagsbestämmelserna
möjlighet att till kyrkomötet delegera normgivning i vissa särskilt angivna
ämnen av inomkyrklig karaktär. De redovisade bestämmelserna intogs i
punkt 9 av övergångsbestämmelserna till regeringsformen (prop. 1981/
82:77, KU 36, rskr. 263, KU 1982/83:1, rskr. 1).
Propositionens förslag hade sin grund i ett betänkande av 1979 års
kyrkomöteskommitté (SOU 1981:14) Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning
m. m. Vid riksdagsbehandlingen av propositionens förslag konstaterade
ett enigt konstitutionsutskott att de överläggningar som ägt rum
mellan de i utskottet representerade partierna lett fram till att partierna
kunnat enas om de förslag som omfattades av propositionen. Enligt utskottet
var det av stort värde att en långtgående enighet uppnåtts mellan riksdagspartierna
i berörda frågor.
Utskottets bedömning
De nya reglerna angående formerna för den kyrkliga lagstiftningen har varit i
kraft sedan den 1 januari 1983. Utskottet avstyrkte under föregående
riksmöte en motion med samma innebörd som den nu aktuella (KU
1986/87:5). Utskottet ansåg inte att det framkommit något som gav anledning
för utskottet att förorda en ändring i fråga om kyrkomötets medverkan i
kyrkolagstiftningen. Riksdagen följde utskottet. Det finns enligt utskottets
mening inte anledning för riksdagen att nu inta annan ståndpunkt, särskilt
mot bakgrund av den pågående utvärderingen av 1982 års kyrkomötesreform
för vilken har redogjorts tidigare i detta betänkande (se ovan s. 2). Med det
anförda avstyrks motion K611 yrkande 1.
4. Biskops ställning i kyrkomötet
Motionen
I motion K611 yrkande 2 av Alf Svensson (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändrad sammansättning av kyrkomötet, innebärande
att biskoparna blir självskrivna ledamöter i kyrkomötet. Motionären
anser att biskoparna intar en så betydelsefull position inom svenska kyrkan
att det borde vara självklart att de också kan uppträda som ledamöter av
kyrkomötet.
KU 1987/88:4
5
Bakgrund
KU 1987/88:4
Genom 1982 års kyrkomötesreform, vilken trädde i kraft den 1 januari 1983,
avskaffades biskoparnas självskrivenhet som ledamöter av kyrkomötet. De
skulle dock ha närvaroplikt och yttranderätt i kyrkomötet men skulle få delta
i besluten endast om de var valda till ledamöter (5 § andra stycket lagen
/1982:942/ om svenska kyrkan).
Frågan om biskoparnas ställning i kyrkomötet hade diskuterats relativt
ingående i propositionen om ett reformerat kyrkomöte (prop. 1981/82:192
s. 26 f.). Konstitutionsutskottet (KU 1982/83:2) hade vid behandlingen av
propositionen ingenting att invända mot vad som föreslagits i denna del.
Utskottet framhöll emellertid att när erfarenheter vunnits av den nya
kyrkomötesorganisationen borde en noggrann utvärdering och analys av
reformens tillämpning i praktiken komma till stånd. Riksdagen följde
utskottet.
Tidigare behandling m. m.
Utskottet behandlade under riksmötet 1983/84 (KU 1983/84:12) en motion
(c) vari begärts att reglerna i lagen om svenska kyrkan skulle ändras så att
biskopar ej längre blev valbara till kyrkomötet. Utskottet avstyrkte motionen.
Enligt utskottets mening fanns det inte skäl att ta upp frågan om ändring
av reglerna om biskops ställning i kyrkomötet förrän en utvärdering av den
nya organisationen skett. Riksdagen följde utskottet.
Frågan behandlades därefter av 1984 och 1985 års kyrkomöten. 1984 års
kyrkomöte avslog en motion, vari begärts att biskoparna skulle vara
självskrivna ledamöter av kyrkomötet. Ställningstagandet innebar att kyrkomötet
gick emot kyrkolagsutskottet, som i sitt betänkande i frågan (LU
1984:1) i princip anslutit sig till motionen. Även 1985 års kyrkomöte hade att
ta ställning till en motion av nyss angivet slag. Kyrkolagsutskottet (KL
1985:20) avstyrkte motionen under hänvisning till 1984 års kyrkomötes
beslut i frågan. I en reservation tillstyrktes motionen. Kyrkomötets majoritet
följde reservationen och beslöt att hos regeringen göra framställning om
återinförande av den gamla ordningen. Regeringen beslöt den 5 september
1985 att inte vidta någon åtgärd med anledning av den skrivelse i saken,
vilken kyrkomötet avlåtit.
I riktlinjerna för den år 1986 av regeringen beslutade utvärderingen av
1982 års kyrkomötesreform (se ovan s. 2) omnämns särskilt frågan om
biskops ställning i kyrkomötet.
Utskottets bedömning
Under föregående riksmöte behandlade utskottet en motion med samma
innebörd som den nu aktuella (KU 1986/87:5). Utskottet ansåg inte att det
fanns anledning för riksdagen att ta det i motionen begärda initiativet utan
resultatet av den då nyligen beslutade översynen av 1982 års kyrkomötesreform
borde avvaktas. Ingenting har framkommit som ger utskottet anledning
att nu inta en annan ståndpunkt. Utskottet avstyrker följaktligen motion
K611 yrkande 2.
6
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande stat-kyrka-frågan
att riksdagen avslår motion 1986/87:K604,
2. beträffande medlemskapsreglerna i svenska kyrkan
att riksdagen avslår motionerna 1986/87:K235 och 1986/87:K605,
3. beträffande kyrkomötets medverkan i lagstiftningen
att riksdagen avslår motion 1986/87: Köl 1 yrkande 1,
4. beträffande biskops ställning i kyrkomötet
att riksdagen avslår motion 1986/87: Köl 1 yrkande 2.
Stockholm den 20 oktober 1987
På konstitutionsutskottets vägnar
Olle Svensson
Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Kurt Ove Johansson (s),
Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Sören Lekberg (s),
Börje Stensson (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Torgny Larsson (s), Bengt
Kindbom (c), Nils Berndtson (vpk), Ulla Pettersson (s), Inger Koch (m) och
Catarina Rönnung (s).
Reservation
Stat-kyrka-frågan (mom. 1)
Birgit Friggebo och Börje Stensson (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”Utskottet
avstyrkte” och slutar med ”motion K604” bort ha följande lydelse:
Syftet med de beslut riksdagen sedan 1979 fattat rörande svenska kyrkans
förhållande till staten har varit att öka svenska kyrkans frihet och allmänt
förbättra dess möjligheter att fungera i samhället. Den uttalade avsikten har
varit att inte genom de fattade besluten föregripa ett ställningstagande i
principfrågan om relationerna mellan staten och svenska kyrkan.
Det nuvarande systemet innebär dock alltjämt att riksdag och regering har
ett avgörande inflytande över beslut som rör kyrkans organisation, ekonomiska
ramar och tillsättande av andliga ledare. Enligt utskottets åsikt är
denna ordning av principiella skäl inte godtagbar. Varje trossamfund bör stå
fritt från staten. Utifrån denna principsyn är det angeläget att både staten och
svenska kyrkan gör klart vilken avsikt man har med svenska kyrkans
relationer till staten för framtiden. Därför bör nu precisering ske av de
reformer som återstår innan slutmålet är nått, dvs. att låta svenska kyrkan bli
ett från staten fristående trossamfund.
Enligt utskottet bör bl.a. följande reformer genomföras. Svenska kyrkan
bör själv få bestämma över sin organisation. Detta betyder att kyrkan själv
får bestämma om de författningar som nu styr svenska kyrkans yttre och inre
KU 1987/88:4
7
former skall bli bestående i form av inomkyrkliga beslut eller ersättas av
andra bestämmelser. Förändringar bör ske av svenska kyrkans organisation
på lokal- och stiftsplanet i huvudsaklig överensstämmelse med de förslag som
lagts fram i regeringens skrivelse 1987:1 till kyrkomötet. Svenska kyrkan bör
få befogenhet att tillsätta biskopar, domprostar och övriga prästtjänster, som
i dag tillsätts av staten. Folkbokföringen bör överföras till statligt organ. När
det gäller begravningsväsendet bör den allmänna principen vara att, om
svenska kyrkan så önskar, staten kan överlåta på svenska kyrkan att i sin
lokala organisation ombesörja denna uppgift mot statlig ersättning. Den
kyrkliga egendomen bör förbli svenska kyrkans egendom. Svenska kyrkan
måste garanteras en säker ekonomi.
Riksdagen bör nu hos regeringen begära att regeringen tar initiativ till
överläggningar mellan staten och svenska kyrkan rörande de framtida
relationerna. Syftet skall vara att ge svenska kyrkan en gentemot staten fri
ställning.
Utskottet vill tillägga att oavsett hur det fortsatta reformarbetet genomförs
måste svenska kyrkan garanteras goda möjligheter att också fortsättningsvis
fungera som en öppen folkkyrka och kunna bedriva sin verksamhet över hela
landet. Genomförandet av reformen bör därför ske i den takt och på sådant
sätt att svenska kyrkans egen åsikt om övergången respekteras.
Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker
med det anförda motion K604.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande stat-kyrka-frågan
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:K604 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Stat-kyrka-frågan
Nils Berndtson (vpk) anför:
Vänsterpartiet kommunisterna har vid flera tillfällen motionsvägen yrkat att
riksdagen hos regeringen begär förslag om kyrkans skiljande från staten.
Motionerna har avslagits av riksdagen. Även om någon motion från partiet
inte föreligger i förevarande ärende kvarstår vpk:s uppfattning att sådant
underlagsmaterial föreligger att regeringen inom loppet av en relativt kort tid
bör kunna lägga fram förslag för riksdagen angående kyrkans skiljande från
staten.
2. Medlemskapsreglerna i svenska kyrkan
Birgit Friggebo och Börje Stensson (båda fp) anför:
Vi delar till alla delar det synsätt i medlemskapsfrågan som redovisats i
motion K235. Mot bakgrund av vårt ställningstagande i stat-kyrka-frågan -se reservation ovan - anser vi det dock inte nu påkallat med ett separat
KU 1987/88:4
8
initiativ i saken. Medlemskapsfrågan tas naturligen upp i samband med det
fortsatta reformarbete som syftar till att ge svenska kyrkan en gentemot
staten fri ställning.
3. Biskops ställning i kyrkomötet
Anders Björck, Elisabeth Fleetwood och Inger Koch (alla m) anför:
Vi delar i princip de synpunkter som framförts i motion K611 om att
biskoparna bör vara självskrivna ledamöter av kyrkomötet. Vi anser dock
inte att det initiativ som föreslagits i motionen nu bör tas utan riksdagen bör
först avvakta resultatet av den pågående översynen av 1982 års kyrkomötesreform.
I riktlinjerna för det arbetet omnämns särskilt frågan om biskops
ställning i kyrkomötet.
KU 1987/88:4