Konstitutionsutskottets betänkande

om ändringar i tryckfrihetsförordningen m.m.
(prop. 1986/87:151 samt motioner)

1987/88:36

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1986/87:151 om ändringar i tryckfrihetsförordningen
m.m. samt sex följdmotioner. Vidare tar utskottet upp ett
antal motioner från de allmänna motionstiderna 1987 och 1988 vilka på olika
sätt har anknytning till propositionen. I ärendet föreligger yttranden från
justitie-, lag- och kulturutskotten. Propositionen anmäldes i kammaren
första gången den 14 maj 1987.

Till grund för propositionens förslag ligger ett av den parlamentariskt
sammansatta yttrandefrihetsutredningen (YFU) avgivet betänkande (SOU
1983:70) Värna yttrandefriheten. YFU föreslog dels en ny grundlag -yttrandefrihetsgrundlag (YGL) - innehållande grundlagsbestämmelser för
program i eter- och trådsändningar, ljudupptagningar, upptagningar av
rörliga bilder samt sådana sceniska framställningar och utställningar som har
en utgivare, dels vissa ändringar i tryckfrihetsförordningen (TF) och
regeringsformen (RF). Med något undantag förelåg politisk enighet om
YFU:s förslag. De förslag som läggs fram i propositionen gäller såvitt avser
grundlagsregleringen emellertid endast tryckta skrifter. Vissa ändringar
föreslås i TF, RF och brottsbalken (BrB) m.m. Förslagen bygger i allt
väsentligt på YFU:s förslag. Propositionen innehåller vidare ett förslag till
ändring i sekretesslagen som grundar sig på kommunalföretagskommitténs
betänkande (SOU 1983:61) Flandlingsoffentlighet utanför myndighetsområdet.

Utskottet tillstyrker i princip propositionens förslag. De motioner som rör
förhandsgranskning av videogram och filmer som skall säljas eller uthyras
föreslås av utskottet besvarade med hänvisning till att regeringen under
hösten 1988 - på grundval av våldsskildringsutredningens slutbetänkande
som är att vänta inom kort - kommer att kunna ta ställning till den fortsatta
behandlingen av frågan.

I betänkandet tar utskottet upp frågan om ett vidgat grundlagsskydd för
andra medier än det tryckta ordet mot bakgrund av de förslag som YFU lagt
fram. Ett enigt utskott anser det angeläget att det omfattande utredningsarbete
som under lång tid nedlagts på detta område leder till grundlagsreglering.
Som YFU föreslagit bör grundlagsregleringen i fråga ske i en separat
grundlag. Enligt utskottet bör således ett fortsatt beredningsarbete komma
till stånd. Med tanke på frågans betydelse och det angelägna i att uppnå en
politisk enighet anser utskottet att beredningsarbetet skall ske under

1 Riksdagen 1987188. 4 sami. Nr36

parlamentarisk medverkan av representanter för de politiska partierna i
riksdagen. Utskottet utgår från att beredningsarbetet bör kunna bedrivas
skyndsamt.

Utskottet föreslår slutligen att frågan om införande av grundlagsbestämmelser
om meddelarskydd utanför den offentliga sektorn blir föremål för
skyndsam utredning.

I ärendet föreligger 17 reservationer och tre särskilda yttranden.

Propositionerna

I proposition 1986187:151 föreslår regeringen att riksdagen antar förslag till

1. lag om ändring i tryckfrihetsförordningen,

2. lag om ändring i regeringsformen,

3. lag om ändring i brottsbalken,

4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

5. lag om upphävande av lagen (1981:485) om förbud mot spridning av
filmer och videogram med våldsinslag,

6. lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756).

Lagförslagen har intagits i bilaga 1 till betänkandet.

Iproposition 1987188:74 föreslår regeringen att riksdagen antar förslag till lag
om ändring i sekretesslagen (1980:100) såvitt avser bilagan till sekretesslagen.

Motionerna

Motioner med anledning av proposition 1986/87:151

1986/87:K122 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om en
utvidgning av meddelarfriheten.

1986/87:K123 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om beredningen av grundlagsfrågor,

2. att riksdagen beslutar om grundlagsskydd för reklam i enlighet med
yttrandefrihetsutredningens förslag,

3. att riksdagen med avslag på propositionens förslag i denna del beslutar
om förbud mot censur i enlighet med yttrandefrihetsutredningens förslag,

4. att riksdagen med avslag på propositionens förslag i denna del beslutar
om regler avseende hets mot folkgrupp i enlighet med yttrandefrihetsutredningens
förslag,

5. att riksdagen med avslag på propositionens förslag i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att frågan
om förhållandet mellan meddelarfriheten och tystnadsplikten skall hänskjutas
till den parlamentariska beredningen,

6. att riksdagen med avslag på propositionens förslag i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om huruvida

KU 1987/88:36

vissa handlingar utanför myndighetsområdet skall omfattas av offentlighetsprincipen
skall hänskjutås till den parlamentariska beredningen,

7. att riksdagen med avslag på propositionens förslag i denna del beslutar
om förändringar i videovåldslagen i enlighet med vad som i motionen
anförts.

1986/87:K124 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar
om ett tillägg till brottsbalken 16 kap. 8 § som innebär en kriminalisering av
bildande av eller deltagande i organisationer vars verksamhet främjar eller
uppmanar till förföljelse på etnisk grund.

1986/87:K125 av Martin Olsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att
hos regeringen begära förslag till lagstiftning om förhandsgranskning av
videogram.

1986/87:K126 av Karin Ahrland och Hadar Cars (båda fp) vari yrkas att
riksdagen avslår propositionen i den del som gäller ansvar för att skildra
sexuellt våld eller tvång i stillbild.

1986/87:K127 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad vi i motionen
anfört angående ett utvidgat meddelarskydd,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 1 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen
att ett nytt andra stycke av följande lydelse införs:

Den som i övrigt skall döma i brottmål skall iaktta samma förhållningssätt,
om det av omständigheterna framgår att syftet har varit att tillgodose
yttrande- och informationsfriheten.

3. att riksdagen avslår propositionens förslag om ändring av 7 kap. 4 §
tryckfrihetsförordningen och 16 kap. 8 § brottsbalken angående hets mot
folkgrupp,

4. att riksdagen avslår propositionens förslag vad gäller 7 kap. 5 § 3
tryckfrihetsförordningen angående tryckfrihetsbrott vid krig eller krigsfara.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1987

1986/87:K210 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 1),

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om meddelarskydd för människor med enskilda arbetsgivare.

1986/87:K403 av Bo Hammar (vpk) vari yrkas att riksdagen beviljar ett
särskilt anslag om 3 000 000 kr. för en informationskampanj kring grundlagens
bestämmelser i fråga om yttrandefriheten i enlighet med vad som
anförts i motionen.

1986/87:K404 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om förhandsgranskning
av videogram.

KU 1987/88:36

1986/87:K409 av Birgitta Hambraeus och Karl Boo (båda c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om förhandsgranskning av all
videofilm som säljs eller hyrs ut.

1986/87:K411 av Lars-Ove Hagberg (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag som garanterar den politiska yttranderätten på
”offentliga platser”.

1986/87:K412 av Inga Lantz och Alexander Chrisopoulos (båda vpk) vari
yrkas att riksdagen beslutar om förhandsgranskning av alla videogram och
filmer som sprids till allmänheten för privat bruk.

1986/87:K421 av Gunilla André m.fl. (c) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 2),

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om förhandsgranskning
av videogram med extremvåld i enlighet med vad i motionen
anförts.

1986/87:K423 av Alf Svensson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att förslag till lag om
förhandsgranskning av de filmer och videogram som försäljs eller uthyrs till
allmänheten skyndsamt föreläggs riksdagen,

2. att riksdagen beslutar uttala att en sådan lag om förhandsgranskning bör
innehålla krav på att godkända filmer och videogram åtföljs av en innehållsredovisning
utfärdad av granskningsmyndigheten.

1986/87: K424 av Gunnar Thollander m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en
lagändring så att alla videogram förhandsgranskas.

1986/87:K425 av Martin Olsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att
hos regeringen begära att förslag till lag om förhandsgranskning av videofilmer
skyndsamt framläggs.

1986/87:K426 av Kerstin Gellerman och Elver Jonsson (båda fp) vari yrkas
att riksdagen begär att regeringen utarbetar förslag som syftar till att
begränsa det förråande videoutbudet.

1986/87:K434 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ansvariga utgivare
skall utses vad gäller all videogramproduktion.

1986/87:Ju614 av Hans Göran Franck m.fl. (s, m, fp, c, vpk) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att förslag läggs fram om ett tillägg till
brottsbalken 16 kap. 8 § som innebären kriminalisering av bildande av eller
deltagande i organisationer vars verksamhet främjar eller uppmanar till
förföljelse på etnisk grund.

1986/87:Ju631 av Mats O Karlsson och Erkki Tammenoksa (båda s) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om förbud mot
rasistiska organisationer.

KU 1987/88:36

1986/87:Ju638 av Alf Svensson (c) vari med hänvisning till vad som anförts i
motion 1986/87:Ub830 yrkas att riksdagen beslutar hos regeringen begära
förslag till lag mot rasistiska organisationer i enlighet med begäran från FN.

1986/87:Ju641 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till sådan ändring i 16 kap. 8 § brottsbalken så att
även missaktning mot kön inkluderas.

Motioner från allmänna motionstiden 1988

1987/88:K405 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en lag
om allmän förhandsgranskning av alla videogram samt ökat stöd till
informationsverksamheter.

1987/88:K409 av Margareta Persson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förhandsgranskning
av videogram bör införas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kabellagens
och videovåldslagen bör ses över i syfte att också omfatta våld mot olika
”varelser” i enlighet med motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att lagstiftningen
kring offentlig visning av videogram bör ses över i enlighet med motionens
syfte.

1987/88:K415 av Birger Rosqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder
angående videofilmer.

1987/88:K417 av Carl Bildt m.fl. (m) vari med hänvisning till vad som anförts
i motion 1987/88:Kr238 yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om avskaffande av etermediamonopolet.

1987/88:K418 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 1 och 2),

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny grundlag om
yttrandefrihet i enlighet med vad som i motionen anförts,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring syftande till
etableringsfrihet på mediaområdet.

1987/88:K421 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen antar
följande förslag till lag om ändring i lagen (1981:485) om förbud mot
spridning av filmer och videogram med våldsinslag.

Härigenom föreskrivs att 3 § skall ha nedan angivna lydelse:

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

KU 1987/88:36

Förbudet enligt 1 § avser inte fil- Filmer och videogram får inte sprimer
och videogram som statens bio- das utan att dessförinnan ha godkänts

grafbyrå har godkänt för visning vid av statens biografbyrå efter gransk- 5

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

KU 1987/88:36

prövning enligt 3 § 1 mom. förordningen
(1959:348) med särskilda bestämmelser
om biografföreställningar
m. m. Förbudet gäller inte heller
filmer och videogram med samma
innehåll som ett exemplar som har
godkänts av statens biografbyrå.

Förbudet enligt 2 § avser inte filmer
och videogram som statens biografbyrå
har godkänt för visning för
någon åldersgrupp av barn under
femton år vid prövning enligt nyssnämndaförordning.
Förbudet gäller
inte heller filmer och videogram med
samma innehåll som ett exemplar
som har godkänts av statens biografbyrå.

ning med hänsyn till 1 och 2 §§. Pä
denna granskning äger förordningen
(1959:348) med särskilda bestämmelser
om biografföreställningar m. m.
motsvarande tillämpning.

1987/88:K423 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag som begränsar det förråande videoutbudet.

1987/88:K424 av Charlotte Branting m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förhandsgranskning
av våldsvideogram.

1987/88:K425 av Maj Britt Theorin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna behovet av ett snabbt förslag om en allmän
förhandsgranskning av videogram i enlighet med vad som framförts i
motionen.

1987/88:K427 av Rune Thorén (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av översyn av nu
gällande etiska regler och skadeståndsbelopp vid kränkande av den enskildes
integritet.

1987/88:K428 av Alf Svensson (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att förslag till lag om förhandsgranskning
av de filmer och videogram som försäljs eller uthyrs till allmänheten
skyndsamt föreläggs riksdagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en sådan lag
om förhandsgranskning bör innehålla krav på att godkända filmer och
videogram åtföljs av en innehållsredovisning utfärdad av granskningsmyndigheten.

1987/88:K430 av Inga Lantz m.fl. (vpk) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 1),

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att införa förhandsgranskning
av alla videogram och filmer som sprids till allmänheten för privat bruk.

1987/88:Sf534 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 24),

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder mot rasism och främlingsfientlighet.

Yttranden

Justitieutskottet (JuU), lagutskottet (LU) samt kulturutskottet (KrU) har
yttrat sig i ärendet, bilagorna 2-4. Det kan nämnas att i JuU:s yttrande
intagna avsnitt om barnpornografibrott samt förbud mot narkotikapropaganda
hänför sig till ett av konstitutionsutskottet tidigare avgjort ärende, se
KU 1987/88:14.

Utskottet

1. Inledning

På grundval av förslag av yttrandefrihetsutredningen (YFU) i betänkandet
(SOU 1983:70) Värna yttrandefriheten föreslås i propositionen vissa ändringar
i tryckfrihetsförordningen (TF), regeringsformen (RF), brottsbalken
(BrB) och radioansvarighetslagen (1966:756) varjämte föreslås att lagen
(1981:485) om förbud mot spridning av filmer och videogram med våldsinslag
(videovåldslagen) upphävs. Vidare läggs i propositionen fram förslag till
vissa ändringar i sekretesslagen. Propositionen i den delen bygger på förslag
av kommunalföretagskommittén framlagda i betänkandet (SOU 1983:61)
Handlingsoffentlighet utanför myndighetsområdet.

Innan en redogörelse lämnas för propositionens förslag skall redan här
nämnas att utskottet i avsnitt 8 behandlar frågan om vidgad grundlagsreglering
beträffande andra medier än det tryckta ordet. YFU:s förslag om
grundlagsskydd för dessa medier togs med i den lagrådsremiss som föregick
propositionen men förs inte fram i den nu aktuella propositionen. Några av
motionerna i ärendet innehåller synpunkter beträffande den fortsatta
beredningen av dessa förslag.

De föreslagna ändringarna i TF innebär bl.a. följande.

I TF:s brottskatalog i 7 kap. 4 § införs detaljerade beskrivningar av de
brott mot rikets säkerhet som för närvarande utgör otillåtet offentliggörande
enligt 7 kap. 5 § 1 och som där givits en ganska allmän formulering. Genom
förslaget inskränks möjligheterna att i vanlig lag utvidga straffbarheten på
förevarande område utan grundlagsändring. Endast för krig och omedelbar
krigsfara behålls den nuvarande ordningen att de närmare förutsättningarna
för straffbarhet bestäms genom vanlig lag. I 7 kap. 4 § införs vidare ett nytt
brott (13 p.), olaga våldsskildring, varigenom kriminalisering av s.k.
våldspornografi i tryckta skrifter tillåts. Motsvarande bestämmelse i vanlig
lag föreslås intagen i BrB. Vidare föreslås en ändring i 7 kap. 5 § TF som
begränsar möjligheterna att föreskriva straff för t.ex. tidningsutgivare som
publicerar allmänna handlingar som inte är offentliga. När det gäller de
undantag från meddelarfriheten som avser vissa s.k. kvalificerade tystnadsplikter
i sekretesslagen föreslås en bestämmelse i 7 kap. 3 § TF av innebörd
att reglerna i 2 kap. 12 § RF om uppskov med rättighetsbegränsande
lagstiftning blir tillämpliga. Förslaget innebär sålunda att en minoritet i

KU 1987/88:36

riksdagen i framtiden skall kunna få ett lagförslag, som går ut på att en
tystnadsplikt skall vara kvalificerad, vilande i ett år innan riksdagen tar slutlig
ställning till det. Vidare föreslås vissa justeringar i TF varigenom bl.a. lagen
anpassas till vissa redan genomförda ändringar i annan lagstiftning. Ändringarna
är till övervägande del av redaktionell karaktär.

Förslaget till ändring av RF innebär bl.a. en mindre justering av
bestämmelserna i 2 kap. 12 § såvitt gäller mötes- och demonstrationsfriheterna.
Genom förslaget uppnås grundlagsstöd fullt ut för de i vanlig lag intagna
föreskrifterna om att regeringen och länsstyrelserna har möjlighet att
förbjuda sammankomster och demonstrationer [se lagen (1956:618) om
allmänna sammankomster]. För närvarande har dessa föreskrifter endast
stöd i en övergångsbestämmelse till RF.

De föreslagna ändringarna i BrB innebär bl.a. följande.

Ansvarsbestämmelserna i videovåldslagen förs över till BrB. I en ny
paragraf i 16 kap. BrB - 10 b § - intas med vissa ändringar extremvåldsbestämmelsen
i videovåldslagens 1 §. Den nya straffbestämmelsen ges ett något
vidare tillämpningsområde, som innebär kriminalisering av framställning
och spridning av skildringar av sexuellt våld eller tvång i filmer, videogram,
televisionsprogram eller andra rörliga bilder samt i stillbilder. Med hänsyn
till att förslaget även omfattar televisionsprogram framläggs förslag till
ändring av 2 § radioansvarighetslagen. Vidare föreslås att bestämmelsen i 2 §
videovåldslagen om förbud att sprida vissa våldsskildringar till barn under 15
år tas in i 16 kap. BrB (10 c §) och att till följd härav videovåldslagen
upphävs.

Genom förslaget till ändring i sekretesslagen ges principen om allmänna
handlingars offentlighet ett vidare tillämpningsområde utanför myndighetssektorn.
Den görs således tillämplig också hos vissa aktiebolag, föreningar
och stiftelser som på statens uppdrag handhar förvaltningsuppgifter som
innefattar myndighetsutövning eller liknande. Det föreslås att de organ som
detta gäller räknas upp i en bilaga till sekretesslagen.

I motionerna yrkas avslag på vissa av förslagen i propositionen. Några av
motionerna innehåller yrkanden om att vissa av YFU:s förslag, vilka inte
tagits upp i propositionen, bör genomföras. Ett antal motionsyrkanden gäller
vissa andra frågor vilka på olika sätt har anknytning till propositionen,
däribland frågan om förhandsgranskning av videogram och filmer som skall
säljas eller uthyras. Under handläggningen av ärendet har synpunkter
rörande den frågan lämnats från många enskilda personer och organisationer.

2. Tryckfrihetsförordningen m.m.

2.1 Otillåtet offentliggörande

Gällande ordning

Regleringen i TF indelar tryckfrihetsbrotten i två slag, otillåtet yttrande (TF
7:4) och otillåtet offentliggörande (TF 7:5). Föreskrifterna om de två slagen
av tryckfrihetsbrott skiljer sig åt. Vid otillåtet yttrande tillämpas principen

KU 1987/88:36

om s.k. dubbel täckning. Denna innebär att för straffbarhet krävs att
gärningen är täckt såväl av en föreskrift i TF:s brottskatalog i 7 kap. 4 § som
av en ansvarsbestämmelse i vanlig lag. Denna princip är inte helt genomförd
beträffande otillåtet offentliggörande. Även här krävs visserligen att gärningen
skall vara täckt både av TF och av ansvarsbestämmelse i lag. I den
tillämpliga föreskriften i TF (7 kap. 5 §) anges emellertid endast att det skall
vara fråga om antingen brott mot rikets säkerhet eller sekretessbrott. Med
denna generella utformning av föreskriften i TF kommer det straffbara
området att inom tämligen vida ramar kunna vidgas enbart genom ändringar
i BrB eller sekretesslagen. Någon grundlagsändring är således inte nödvändig
för att genomföra sådana ändringar.

Yttrandefrihetsutredningen

YFU föreslog att rekvisiten för de brott mot rikets säkerhet, som i dag
bestraffas som otillåtet offentliggörande, skulle arbetas in i TF:s brottskatalog
(7 kap. 4 §). Remissinstanserna var genomgående positiva till YFU:s
förslag.

Propositionen

Regeringen biträder YFU.s förslag, dock med den skillnaden att den ordning
på området som för närvarande gäller fortfarande bör tillämpas när landet är
i krig eller omedelbar krigsfara (prop. s. 113 f.). Lagtekniskt innebär
propositionen bl.a. att brottskatalogen i 7 kap. 4 § TF kompletteras med
brottsbeskrivningar som täcker de aktuella brotten, dvs. spioneri, obehörig
befattning med hemlig uppgift och vårdslöshet med hemlig uppgift och att
den specialregel som skall gälla vid krig eller krigsfara intas i 7 kap. 5 § 3 TF.

Motion

I motion 1986/87.K127 yrkande 4 (fp) yrkas att riksdagen avslår propositionen
vad gäller 7 kap. 5 § TF angående tryckfrihetsbrott vid krig eller
krigsfara.

I motionen anförs följande:

Enligt departementschefens förslag införs i brottskatalogen principen om
s.k. dubbel täckning även beträffande brotten om otillåtet offentliggörande.
Detta innebär att det straffbara området väl kan inskränkas genom lagstiftningsbeslut
i vanlig ordning men inte utvidgas utan att grundlagsändring
genomförs. Departementschefen vill dock - i motsats till vad yttrandefrihetsutredningen
föreslog - bibehålla nuvarande ordning om landet är i krig eller
omedelbar krigsfara. Då skall som tryckfrihetsbrott anses också sådan
gärning som en ansvarig utgivare begår genom att offentliggöra uppgifter om
förhållanden vilkas röjande enligt allmän lag innefattar annat brott mot
rikets säkerhet än som enligt TF:s brottskatalog tillämpas i fredstid. Vi anser
oss inte kunna tillstyrka departementschefens förslag utan förordar att man i
stället skall godta yttrandefrihetsutredningens förslag att något undantag för
krigsförhållanden inte skall göras i fråga om brotten mot rikets säkerhet. De
bestämmelser som tillämpas i fredstid är så utformade att de täcker in även de
extrema lägena.

KU 1987/88:36

Utskottets överväganden

KU 1987/88:36

Propositionsförslaget innebär en förstärkning av grundlagsskyddet för
yttrandefriheten genom att det straffbara området för de brott mot rikets
säkerhet som i dag bestraffas som otillåtet offentliggörande inte skall kunna
vidgas utan grundlagsändring. Utskottet anser i likhet med vad som
framhållits i propositionen att en sådan ändring är angelägen. Utskottet delar
de bedömningar som gjorts i propositionen (s. 113 f.) om behovet av en
särbestämmelse för krigsförhålianden. Utskottet, som således avstyrker
motion 1986/87:K127 yrkande 4, tillstyrker propositionen i förevarande del.

2.2 Förhållandet mellan meddelarfriheten och tystnadsplikterna

Gällande rätt, yttrandefrihetsutredningen

16 kap. sekretesslagen innehåller de tystnadspliktsbestämmelser som har
företräde framför meddelarfriheten. Den som uppsåtligen åsidosätter en
tystnadsplikt som nämns där kan drabbas av påföljd även om uppgiften
lämnas för publicering. Sådana kvalificerade tystnadsplikter bryter alltså
igenom meddelarfriheten. Grundlagsregleringen på området inskränks för
närvarande till en bestämmelse i TF om att tystnadsplikter av detta slag skall
anges i "särskild lag”.

YFU föreslog att området för de kvalificerade tystnadsplikterna skulle
anges i grundlag. I YFU:s lagförslag intogs bestämmelser härom i 7 kap. TF
och i 6 kap. YGL. Förslagen syftade alltså till att åstadkomma grundlagsfästa
ramar för den vanliga lagstiftningen på området.

Propositionen

Departementschefen anser övervägande skäl tala mot ett genomförande av
YFU:s förslag. I syfte att uppnå en förstärkning av grundlagsregleringens
skyddsverkan föreslås i stället att ett särskilt, s.k. kvalificerat lagstiftningsförfarande
skall iakttas vid inskränkning av meddelarfriheten. Enligt förslaget -intaget i 7 kap. 3 § tredje stycket TF - skall det särskilda förfarande för
rättighetsbegränsande lagstiftning som i dag gäller enligt 2 kap. 12 § tredje
stycket RF göras tillämpligt också i fråga om förslag att begränsa meddelarfriheten
genom tillägg till de kvalificerade tystnadsplikterna. Det betyder att
en minoritet i riksdagen - bestående av tio ledamöter - kan få ett sådant
förslag vilande i tolv månader, om det inte föreligger fem sjättedels majoritet
som röstar för att förslaget antas omedelbart. Någon saklig förskjutning av
gränsen mellan de tystnadsplikter som har företräde framför meddelarfriheten
och övriga tystnadsplikter föreslås inte i propositionen.

Motion

I motion 1986I87:K123 yrkande 5 (m) yrkas att riksdagen med avslag på
propositionens förslag i denna del ger regeringen till känna att frågan om
förhållandet mellan meddelarfriheten och tystnadsplikten bör hänskjutas till
parlamentarisk beredning. Motionärerna anser det olyckligt att det ifrågava -

rande propositionsförslaget - som i förhållande till YFU:s förslag utgör en
helt ny konstruktion - inte varit föremål för utredning.

Utskottets överväganden

Utskottet finner inte något att erinra mot den metod som valts i propositionen
- och som utförligt motiverats (prop. s. 131 f.) - för att stärka skyddet för
meddelarfriheten. Utskottet avstyrker därför motion 1986/87:K 123 yrkande
5 och tillstyrker propositionen i förevarande del.

2.3 Den s.k. instruktionen

Yttrandefrihetsutredningen

Enligt den s.k. instruktionen i 1 kap. 4 § TF bör alla som har att vaka över
TF:s efterlevnad ”städse hava i åtanke att tryckfriheten utgör grundval för ett
fritt samhällsskick, alltid fästa sin uppmärksamhet mera på ämnets och
tankens än på uttryckets lagstridighet, på syftet än på framställningssättet,
samt i tvivelsmål hellre fria än fälla”. Bestämmelsen gäller enligt sin
ordalydelse bara inom TF:s direkta tillämpningsområde.

YFU föreslog dels att en motsvarighet till instruktionen i TF skall införas i
YGL, dels att tillämpningsområdet för instruktionen i TF och för den
föreslagna parallella bestämmelsen i YGL skall utvidgas till att gälla vanliga
brottmål där gärningsmannen handlat i syfte att tillgodose dessa grundlagars
ändamål. Avsikten med bestämmelsen var att ge de rättstillämpande
organen ett uttryckligt stöd för att i sådana mål beakta yttrandefrihets- och
informationsintressena. Som exempel på mål där sådana intressekollisioner
kan uppkomma angav YFU mål som rör intrång i upphovsrätt och mål som
rör sättet för anskaffande av uppgifter för publicering.

Propositionen

Förslaget mottogs relativt positivt av remissinstanserna. Bl.a. RÅ ansåg
emellertid att förslaget att utvidga instruktionen till att gälla vanliga brottmål
borde underkastas mera noggranna överväganden. Vidare uttalades att det
var oklart om bestämmelsen var tänkt som en straffrihetsgrund eller
straffmätningsregel samt att det ur legalitetssynpunkt fanns skäl att motsätta
sig denna typ av regler. Med hänsyn till bl.a. vad RÅ anfört avstod
departementschefen från att lägga fram YFU:s förslag (prop. s. 163).

Motion

I motion 1986/87:K127 yrkande 2 (fp) framhålls att det finns behov av en
lagregel av det slag som YFU förordade. En sådan regel skulle ge rätt och
skyldighet att även utanför TF:s direkta tillämpningsområde beakta yttrandefrihets-
och informationsintressena i fall av kollisioner mellan dessa
intressen och något annat av rättsordningen skyddat intresse. Enligt motionen
kan sådana intressekollisioner bl.a. föreligga i mål av det slag YFU pekat
på. Motionärerna yrkar att riksdagen beslutar om sådan ändring i 1 kap. 4 §
TF att ett nytt andra stycke av följande lydelse införs:

KU 1987/88:36

Den som i övrigt skall döma i brottmål skall iaktta samma förhållningssätt,
om det av omständigheterna framgår att syftet har varit att tillgodose
yttrande- och informationsfriheten.

Lagutskottets yttrande

Lagutskottet (LU) avstyrker i sitt yttrande (bilaga 3) att tillämpningsområdet
för instruktionen i 1 kap. 4 § TF utvidgas såvitt gäller mål om upphovsrättsintrång.
I en avvikande mening (fp) förordas att riksdagen beslutar om en
utvidgning av tillämpningsområdet för instruktionen till att omfatta samtliga
gärningar inom den del av specialstraffrätten som ligger inom LU:s
beredningsområde.

Utskottets överväganden

Som LU framhållit har förhållandet mellan yttrandefrihet och upphovsrätten
övervägts ingående vid flera tillfällen och dessa överväganden har visat att
upphovsmannens förfoganderätt till sina verk inte innefattar någon begränsning
av yttrandefriheten i grundlagens mening.

Vad angår frågan huruvida det med hänsyn främst till intresset av en fri
opinionsbildning är motiverat att en sådan utvidgning av tillämpningsområdet
för 1 kap. 4 § TF som begärs av motionärerna kommer till stånd, kan
utskottet för sin del i allt väsentligt ansluta sig till LU:s bedömning. LU har
framhållit att det i upphovsrättslagen finns flera undantag från upphovsrätten
som syftar till att tillgodose samhällets intresse av en fri opinionsbildning och
LU har vidare pekat på att upphovsrätten inte hindrar att skyddade verk fritt
refereras. Vad angår begränsningarna i upphovsrätten vill utskottet särskilt
framhålla den s.k. citaträtten, som innebär rätt att i viss närmare angiven
utsträckning citera ur andras skyddade verk. Referat- och citaträtten medför
att inlägg i samhällsdebatten eller andra meningsyttringar - även om de
framförs i sammanhang där upphovsrättsligt skydd i och för sig föreligger -utan hinder av upphovsrätt kan fritt refereras i massmedier eller på annat sätt
och att debattörernas formuleringar därvid utan upphovsmannens samtycke
får citeras enligt de närmare reglerna härom.

Utskottet anser, i likhet med LU, att upphovsrättslagen i sin nuvarande
utformning får anses innefatta en lämplig avvägning mellan upphovsmännens
intressen och intresset av en fri opinionsbildning. Utskottet kan därför
inte tillstyrka motionärernas förslag om en utvidgning av tillämpningsområdet
för instruktionen i TF såvitt det gäller mål om upphovsrättsintrång.

Enligt utskottets mening bör motionärernas förslag inte heller genomföras
inom andra områden.

På grund av det anförda får utskottet avstyrka motion 1986/87:K127
yrkande 2.

KU 1987/88:36

2.4 Skyddet för den enskildes integritet

KU 1987/88:36

Motion

I motion 1987I88.K427 av Rune Thorén (c) hävdas att gällande regler på
tidningspressens område till skydd för den enskildes integritet är otillräckliga.
I motionen nämns som exempel att en tidning i strid mot framförda
önskemål om anonymitet publicerat bild och uppgifter på en person som
genomgått en hjärttransplantation. Motionären anser det påkallat med en
översyn av gällande pressetiska regler och skadeståndsfrågor vid kränkning
av den enskildes integritet.

Bestämmelser i svensk rätt av betydelse förden personliga integriteten m.m.

Vid behandlingen år 1981 av vissa tryckfrihetsfrågor lämnade utskottet (KU
1981/82:3) följande redovisning för integritetsskyddet.

Några allmänna rättsregler om integritetsskydd finns inte i svensk rätt.
Däremot finns det inom skilda rättsområden rättsregler som i olika avseenden
ger integritetsskydd, t.ex. reglerna om förtal i brottsbalken och
tryckfrihetsförordningen, sekretesslagens regler om sekretesskydd för uppgifter
som rör enskilds personliga och ekonomiska förhållanden, brottsbalkens
regler om straff för brytande av post- eller telehemlighet. Ett annat
exempel är lagstiftningen om namn och bild i reklam (SFS 1978:800). Lagen
innehåller bl.a. ett förbud för näringsidkare att vid marknadsföring använda
framställning i vilken annans namn eller bild utnyttjas utan dennes samtycke.
Vidare bör nämnas 1 kap. 2 § tredje stycket regeringsformen där det bl.a.
stadgas, att det allmänna skall värna om den enskildes privatliv och
familjeliv.

För pressen samt radio och TV har Publicistklubben, Svenska journalistförbundet
och Svenska tidningsutgivareföreningen tillsammans utfärdat
Etiska regler för press, radio och TV. Sveriges Radio har anslutit sig till
reglerna i den utsträckning de kan tillämpas med hänsyn till radiolagen och
företagets avtal med staten. De etiska reglerna består av tre delar, nämligen
publicitetsregler, yrkesregler och regler för redaktionell reklam. Av intresse
för den i motionen aktualiserade frågan är dels uttalanden om att man bör ge
plats för bemötande, dels anmaningar att respektera den personliga integriteten
och att vara varsam med bilder. Frågan om efterlevnaden av de etiska
reglerna handhas, såvitt avser pressen, i första hand av Pressens opinionsnämnd
och av Pressens ombudsman. Beträffande radio och TV kan nämnas
att de etiska reglernas uppmaning att respektera den personliga integriteten
skrivits in i avtalen mellan regeringen och de s.k. programföretagen.
Radionämnden skall övervaka att programföretagen utövar sin sändningsrätt
i överensstämmelse med radiolagen och avtalen.

Integritetsskyddskommittén som tillsattes år 1966 avslutade år 1980 sitt
arbete med betänkandet Privatlivets helgd (SOU 1980:8), som behandlar de
problem som är förenade med intrång i privatlivet genom användning och
spridning av integritetskränkande material. Efter remissbehandling beslöt
regeringen den 26 februari 1981 att överlämna betänkandet till yttrandefrihetsutredningen
för att ”beaktas vid uppdragets fullgörande”.

Propositionen

KU 1987/88:36

I propositionen diskuteras på grundval av YFU:s betänkande olika frågor
som gäller de enskildas skydd mot publicitetsskador, bl.a. frågan om
grundlagsregler bör införas i TF som ger enskilda rätt till genmäle eller
beriktigande. Departementschefen kommer - efter en ingående bedömning
av skälen för och emot en sådan lagstiftning (prop. s. 42 f.) - i likhet med
YFU fram till att det inte finns tillräckliga motiv att gå ifrån den uppfattning
på vilken gällande praxis grundas, nämligen att frågan om genmäle och
beriktigande bäst lämpar sig för reglering inom ramen för pressens självsanerande
verksamhet. Även enligt lagrådet finns det goda skäl att också
fortsättningsvis lita till andra åtgärder än lagstiftning. Lagrådet framhåller
dock (prop. s. 295) att utvecklingen bör följas med uppmärksamhet, särskilt
på radioområdet där självsaneringen ännu inte har hunnit lika långt som
inom pressen.

I lagrådsremissen (prop. s. 44) diskuteras vidare frågan om lagstiftningsåtgärder
mot kränkningar av privatlivets fred. I likhet med YFU och en
majoritet bland remissinstanserna ansåg departementschefen inte att behov
föreligger av en ny ansvarsbestämmelse som avser kränkning av privatlivets
fred e.d. Enligt departementschefen borde man även här mera lita till de
regler som gäller inom pressens självsanerande verksamhet och motsvarande
regler på radio- och TV-området än på lagstiftning. Lagrådet konstaterade
(prop. s. 295 f.) att det förekommer publicitet som kan medföra avsevärt
lidande och ibland också ekonomisk förlust för den drabbade även i fall då
rekvisiten för ärekränkningsbrott inte är uppfyllda. Lagrådet framhöll att
någon möjlighet till ekonomisk ersättning inte torde föreligga i sådana fall.
Mot bakgrund av bl.a. dessa synpunkter ifrågasatte lagrådet det befogade i
att med en sådan bestämdhet som skett i lagrådsremissen avvisa tanken på
lagstiftning till skydd för privatlivets fred. Enligt lagrådet finns det all
anledning för statsmakterna att även i fortsättningen följa utvecklingen på
området och bevaka att den fundamentala rättighet det är fråga om inte träds
för när.

Vid anmälan av lagrådets yttrande i denna del deklarerar departementschefen
(prop. s. 321) att han givetvis även i fortsättningen avser att vara
observant på hur massmedierna utnyttjar sin frihet på förevarande område
men att han i nuvarande läge inte ser tillräckliga skäl att inta någon annan
ståndpunkt än den som återspeglas i lagrådsremissen.

I propositionen diskuteras även frågan om reglerna för väckande av
allmänt åtal för ärekränkningsbrott bör ändras. YFU hade föreslagit den
förändringen att det inte längre skall krävas särskilda skäl för allmänt åtal för
förtal och grovt förtal utan att det skall räcka med att målsäganden har angett
brott till åtal och att åtal är påkallat ur allmän synpunkt. Departementschefen
(prop. s. 44 f.) anser det tvivelaktigt om förslaget skulle medföra några
påtagliga effekter. I sammanhanget hänvisas till RÅ:s remissyttrande i
ärendet. Enligt detta borde det endast sällan vara påkallat av allmänna skäl
att väcka åtal i de fall som det här gäller.

Utskottets överväganden

KU 1987/88:36

Utskottet anser det inte för närvarande påkallat med några åtgärder från
statsmakternas sida i syfte att undvika publicitetsskador m.m. för enskilda.
Det är emellertid angeläget att regeringen noggrant följer utvecklingen och
om det visar sig erforderligt återkommer med förslag till åtgärder. Vad som
då bl. a. bör kunna övervägas är enligt utskottets mening ett genomförande av
YFU:s förslag om ändring av ärekränkningsreglerna. Det anförda bör ges
regeringen till känna.

3. Regeringsformen

3.1 Generellt förbud mot censur m.m.

Yttrandefrihetsutredningen

YFU föreslog att det i YGL (i 1 kap. 6 §) skulle tas in ett allmänt
censurförbud motsvarande det i 1 kap. 2 § TF, dock med möjlighet att genom
vanlig lag föreskriva viss förhandsgranskning av rörliga bilder. För de
uttrycksformer som inte omfattades av TF:s och YGL:s bestämmelser
föreslogs ett generellt censurförbud i en ny paragraf i RF (2 kap. 14 §). I
bestämmelsen föreskrivs ett allmänt förbud mot censur och andra hindrande
åtgärder i fråga om offentliga yttranden. Bland uttrycksformer som faller in
under bestämmelsen märks t.ex. yttranden vid demonstrationer och sammankomster.
I ytterligare två nya paragrafer i RF föreslogs dels bestämmelser
om rätt att inneha s.k. informationsbärare m.m. för privat bruk (2 kap.
15 §), dels bestämmelser om förbud för det allmänna att vid stödgivning till
verksamhet för framförande av framställningar till allmänheten, t.ex.
tidningar, gynna eller missgynna någon på grund av dennes åskådning eller
ställningstaganden (2 kap. 16 §). Bestämmelserna i sistnämnda båda paragrafer
skulle gälla både det tryckta ordet och andra framställningsformer.

Remissutfallet var positivt i fråga om censurförbud. Viss kritik riktades
emellertid mot undantaget beträffande offentligt förevisade filmer och
videogram. De flesta remissinstanser, som uttalade sig om förslaget till
grundlagsbestämmelser om rätt att inneha informationsbärare m.m. och om
åsiktsneutralitet vid samhällelig stödgivning till offentliga framställningar,
ställde sig avvisande till dessa förslag.

Propositionen

Departementschefen, som anser det tveksamt om utredningsförslaget uppfyller
de krav på tydlighet som bör ställas på en grundlagsregel om allmänt
censurförbud, framhåller bl.a. att en oklar regel med svårbestämbar
räckvidd kan vara till mera skada än nytta (prop. s. 61 f.). Departementschefen
anser sig inte kunna tillstyrka förslaget om ett allmänt censurförbud i RF.
Även förslagen om åsiktsneutralitet vid samhällelig stödgivning (prop. s. 62
f.) och om rätt att inneha informationsbärare m.m. (prop. s. 63 f.) avstyrks
av departementschefen.

Motion

KU 1987/88:36

I motion 1986I87:K123 yrkande 3 (m) yrkas att riksdagen med avslag på
propositionens förslag i denna del beslutar om förbud mot censur i enlighet
med YFU:s förslag. I motionen kritiseras departementets avvisande hållning
till de av YFU föreslagna bestämmelserna i 2 kap. 14-16 §§ RF. Motionärerna
anser inte att det finns skäl att frångå YFU:s förslag i dessa delar.

Utskottets överväganden

Propositionen innehåller som nämnts en ingående redovisning av de skäl som
ansetts tala mot YFU:s förslag att i RF skall införas bestämmelser om ett
generellt censurförbud, bestämmelser om rätt att inneha informationsbärare
m.m. för privat bruk samt bestämmelser om att det allmänna skall iaktta
neutralitet vid stöd till offentliga framställningar. Utskottet delar departementschefens
bedömningar av frågan och avstyrker följaktligen motion
1986/87:K123 yrkande 3.

3.2 Mötes- och yttrandefriheten

Motion

I motion 1986187:K4U av Lars-Ove Hagberg (vpk) föreslås att riksdagen hos
regeringen begär förslag som garanterar den politiska yttranderätten på
”offentliga platser”.

I motionen lämnas exempel på hur privata ägare av affärscentra och
inomhustorg förhindrat politiska möten på dessa platser. Enligt motionen är
det nödvändigt att se över lagstiftningen för att förhindra sådana inskränkningar
av mötes- och yttrandefriheten.

Yttrandefrihetsutredningen, propositionen m.m.

YFU, som inte särskilt behandlade den i motionen upptagna frågan, föreslog
vissa förändringar i de skyddsregler som gäller på förevarande område
”gentemot det allmänna”. Bl.a. föreslogs att i RF skulle inskrivas ett förbud
mot krav på tillstånd för demonstrationer och allmänna sammankomster.

I propositionen uttalar departementschefen (prop. s. 74) att övervägande
skäl talar mot att man i grundlag inför ett förbud mot krav på tillstånd för
demonstrationer och allmänna sammankomster. Departementschefen erinrar
i sammanhanget om att ordningsstadgeutredningen i sitt år 1985
framlagda slutbetänkande (SOU 1985:24; Ordningslag) föreslagit att den
framtida regleringen i allt väsentligt skall överensstämma med vad som gäller
för närvarande. Enligt utredningen kunde bestämmelser som omöjliggör en
tillståndsprövning snarast befaras motverka yttrandefrihetens och mötesfrihetens
intressen (SOU 1985:24 s. 349 f.).

Ordningsstadgeutredningen behandlade i betänkandet den i motionen
upptagna frågan om de privatägda innetorgens status men föreslog inte något
avsteg från det nuvarande kravet på samtycke från fastighetsägaren för att få
hålla möten på sådana platser.

Justitieministern besvarade i maj 1987 två frågor i riksdagen som gällde

spörsmålet om åtgärder mot den begränsning som ligger i att politiska partier
och andra organisationer inte får tillåtelse att hålla möten på inomhustorg
och i affärscentra som ägs av privata näringsidkare. Justitieministern ansåg
inte att han, på grundval av ordningsstadgeutredningens slutbetänkande
eller remissyttrandena över detta, hade något underlag för en lagändring.
Om den fortsatta utvecklingen gav anledning till det, var han beredd att
överväga vad som behövde göras för att komma till rätta med problemen
(riksdagens snabbprotokoll 1986/87:124 s. 69 f.).

Utskottets överväganden

Utskottet har inhämtat att avsikten är att justitiedepartementet under hösten
1988 skall lägga fram en lagrådsremiss som baserar sig på ordningsstadgeutredningens
betänkande, vari den i motionen upptagna frågan behandlas.
Utskottet finner mot denna bakgrund inte anledning till något särskilt
uttalande i frågan. Motion 1986/87:K411 avstyrks.

4. BrB, videovåldslagenm.m.

4.1 Hets mot folkgrupp; förbud mot rasistiska organisationer

Gällande rätt

I 16 kap. 8 § BrB stadgas att den som offentligen eller eljest i ett uttalande
eller annat meddelande som sprids bland allmänheten hotar eller uttrycker
missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med
anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse
skall dömas för ”hets mot folkgrupp” till fängelse i högst två år eller, om
brottet är ringa, till böter. I TF:s brottskatalog i 7 kap. 4 § återfinns brottet
under 8 p.

En allmän straffbestämmelse om hets mot folkgrupp fanns tidigare intagen
i strafflagen. Bestämmelsen överfördes därefter till 16 kap. 8 § BrB. Den
skärptes i samband med att Sverige år 1971 tillträdde FN:s rasdiskrimineringskonvention
och därefter år 1982, då den kom att omfatta
även kollektiv av invandrare. I det lagstiftningsärende (prop. 1970:87) som
föregick Sveriges ratificering av den av FN:s generalförsamling år 1965
antagna konventionen behandlades frågan om vilka lagstiftningsåtgärder
som krävdes i samband med att Sverige ratificerade konventionen. En av de
ändringar som föreslogs och genomfördes (1LU 1970:41) gällde 16 kap. 8 §
BrB. Enligt den dåvarande lydelsen av lagrummet var det straffbara området
för hets mot folkgrupp begränsat på det sättet att den brottsliga gärningen
skulle ha skett offentligen för att kunna beivras. Med detta menades att det
kränkande uttalandet skulle vara riktat direkt till allmänheten eller göras
muntligen inför menighet eller folksamling, i skrift som sprids eller i annat
meddelande till allmänheten. Föredragande departementschefen ansåg att
offentlighetsrekvisitet stod i viss motsats till en av konventionsartiklarna och
konstaterade bl.a. att bestämmelsens avfattning innebar att utanför det
straffbara området t.ex. skulle falla sådan systematisk smygpropaganda som

KU 1987/88:36

2 Riksdagen 1987188. 4 sami. Nr36

kan bedrivas genom enskilda (privata) samtal med uppsåt att därigenom nå
spridning bland allmänheten av kränkande beskyllningar mot en folkgrupp
av viss härkomst. I propositionen föreslogs att kravet på ”offentlighet” skulle
ersättas med kravet att det diskriminerande meddelandet skulle ha spritts
”bland allmänheten”. Även vissa andra ändringar av 16 kap. 8 § BrB
föreslogs och genomfördes. Mot bakgrund av artikel 4 b i konventionen
enligt vilken konventionsstaterna förbinder sig att förbjuda organisationer
som främjar och uppmuntrar till rasdiskriminering samt att förklara deltagande
i sådana organisationer som en brottslig handling diskuterades i 1970
års proposition frågan om i svensk lagstiftning borde införas ett förbud mot
rasistiska organisationer. Departementschefen ansåg detta inte var påkallat.
Därvid hänvisades bl.a. till att konventionen uppställde krav på sådan
lagstiftning endast i den mån de faktiska förhållandena i vederbörande stat
var sådana att detta var påkallat.

Den ståndpunkt som sålunda intagits i vårt land i fråga om förbud mot
rasistiska organisationer och som alltså innebär att något sådant förbud ej
gäller, har föranlett kritik i den särskilda FN-kommitté som övervakar
tillämpningen av konventionen. Kritiken har successivt skärpts i de rapporter
som rasdiskrimineringskommittén avgett till generalförsamlingen.

Propositionen

I propositionen diskuteras först frågan om utformningen av 16 kap. 8 § BrB
och därefter frågan om ett förbud mot rasistiska organisationer.

När det gäller den särskilda ansvarsbestämmelsen i BrB avvisar departementschefen
till en början det förslag i frågan som YFU lagt fram. YFU
ansåg det viktigt att bestämmelsen bara skyddar det gemensamma drag som
förenar individerna till en grupp och som särskiljer dem från andra grupper.
YFU framhöll att yttringar av t.ex. en viss kultursyn eller en viss religiös
uppfattning måste få debatteras och kritiseras fritt. YFU:s förslag innebar att
beskrivningen av brottet hets mot folkgrupp preciseras genom att ett
yttrande för att vara straffbart skall vara grundat på ras e.d. i stället för att
som nu anspela på detta. Den nya brottsbeskrivningen skulle förenas med en
föreskrift om prövning av försvarligheten i yttranden som uttrycker missaktning
för en folkgrupp eller någon annan liknande grupp. Yttranden som
innebär hot mot folkgrupp skulle inte omfattas av sådan prövning.

Departementschefen anför bl.a. följande (prop. s. 107 f.). Flan är inte
beredd att föreslå en begränsning av det straffbara området så att enskilda
folkgrupper erhåller vad som skulle kunna uppfattas som ett sämre skydd än
de har i dag. Inte heller har han funnit lämpligt att i övrigt justera lagtexten på
det sätt YFU har föreslagit. Departementschefen framhåller att det med den
växande andelen invandrare blivit alltmer betydelsefullt att samhället med
kraft markerar sitt avståndstagande mot försök att sprida föreställningar om
vissa folkgruppers mindervärdighet.

Departementschefen anger härefter bl.a. att det kan finnas anledning att i
förevarande sammanhang överväga om det straffbara området bör ändras
med hänsyn till att det måste anses vara ett starkt samhälleligt intresse att
med ali kraft motverka rasistiska organisationer. Det konstateras att den

KU 1987/88:36

nuvarande utformningen av 16 kap. 8 § BrB i praktiken kraftigt begränsar
möjligheterna till utåtriktad verksamhet från rasistiska organisationer. Det
anses emellertid att det här bör tas ytterligare ett steg i skärpande riktning.
Tidigare i propositionen har pekats på att det för straffbarhet krävs att
gärningsmannens uppsåt omfattar spridning bland en obestämd krets. Straff
skulle alltså inte inträda, om gärningsmannens uppsåt var inriktat på en krets
av bekanta eller exempelvis medlemmar i en organisation, även om denna
krets har varit vidsträckt. Departementschefen anser det angeläget att ändra
spridningsrekvisitet så att det utrymme, som för närvarande finns för här
avsedda organisationer att verka, i praktiken försvinner. Å andra sidan anses
kriminaliseringen uppenbart inte böra gå så långt att den omfattar yttranden
inom den helt privata sfären. Sammanfattningsvis anser departementschefen
att man bör slopa kravet på att ett uttalande måste ske offentligt eller spridas
bland allmänheten och att det skall räcka med att uttalandet sprids. Den
föreslagna nya utformningen av 16 kap. 8 § BrB innebär att bestämmelsen
omfattar även uttalanden eller meddelanden som når ut till en grupp av
personer, som utgör mer än ett fåtal, utan att man kan säga att det sker
offentligt eller bland allmänheten.

Beträffande departementschefens överväganden i frågan om införande av
förbud mot rasistiska organisationer märks bl.a. följande.

I lagrådsremissen understryker departementschefen inledningsvis att
organisationer som främjar rasdiskriminering saknar allt berättigande. Han
konstaterar vidare att det för närvarande knappast finns några mera
betydande sammanslutningar med rasförföljelse på sitt program. Enligt
departementschefen kommer den föreslagna ändringen av 16 kap. 8 § BrB
att medföra att rättsväsendets möjligheter att ingripa mot den som söker
sprida ett rasistiskt budskap förbättras avsevärt och i praktiken torde
härigenom det utrymme försvinna som har funnits för organisationer av här
aktuellt slag att agera. I propositionen anförs vidare olika skäl som talar mot
ett förbud av diskuterat slag (prop. s. lil). Departementschefen anför
avslutningsvis att han anser att det med den föreslagna ändringen i 16 kap.
8 § BrB står klart att det inte kan göras gällande att lagstiftningen på området
inte skulle motsvara Sveriges åtaganden enligt FN:s rasdiskrimineringskonvention.

Enligt lagrådets mening är det svårt att komma ifrån att konventionen
enligt sina ordalag ålägger staterna att införa ett uttryckligt förbud för
organisationer som främjar rasdiskriminering (prop. s. 307 f.). Lagrådet
förordar att Sverige omprövar den avvisande inställningen till organisationsförbud.
Lagrådet anser det tveksamt om den lagändring som föreslås i mera
betydande mån skulle underlätta bekämpningen av organisationer som
verkar för rasdiskriminering och lagrådet är i olika hänseenden kritiskt mot
den föreslagna lydelsen av 16 kap. 8 § BrB. Lagrådet är mot den angivna
bakgrunden närmast benäget att förorda att paragrafens nuvarande lydelse
lämnas oförändrad. Lagrådet konstaterar att om ett förbud mot rasdiskriminerande
organisationer införs så bortfaller det huvudsakliga motivet för
lagändringen.

Departementschefen anför med anledning av lagrådets synpunkter bl.a.
följande (prop. s. 324). Enligt hans uppfattning kan den föreslagna bestäm -

KU 1987/88:36

melsén (16 kap. 8 § BrB) inte anses ha fått en alltför vidsträckt räckvidd
genom det remitterade förslaget. Visserligen kan, såsom lagrådet anfört,
gränsdragningsproblem uppstå även med det remitterade förslaget. Skall
inte varje yttrande som uttrycker rasförakt vara straffbelagt, måste man dock
ha kvar en gräns som kan vara svår att dra i praktiken. Han vidhåller därför
förslaget. 1 propositionen föreslås vidare några redaktionella ändringar i den
korresponderande bestämmelsen angående hets mot folkgrupp i TF:s
brottskatalog (7 kap. 4 §).

När det gäller förbudet mot rasistiska organisationer konstaterar departementschefen
(prop. s. 325 f.) att delade uppfattningar råder bland remissinstanserna
- nu liksom vid de två tidigare tillfällen då frågan varit aktuell i
lagstiftningsärenden - om huruvida ett organisationsförbud är erforderligt
för att Sverige skall anses uppfylla sina förpliktelser enligt FN-konventionen.
Departementschefen, som inte anser att lagrådet - vars ställningstagande
inte närmare har motiverats - kan anses ha tillfört diskussionen några nya
argument, finner inte anledning att frångå det remitterade förslaget.

Motioner beträffande den föreslagna ändringen av 16 kap. 8 § BrB

I motion I986I87.K123 yrkande 4 (m) yrkas att riksdagen med avslag på
propositionens förslag i denna del beslutar om regler avseende hets mot
folkgrupp i enlighet med YFU:s förslag. Motionärerna, som framhåller det
angelägna i att rasdiskriminering och invandrarfientlighet i alla dess former
motverkas, ifrågasätter om den föreslagna lagändringen av 16 kap. 8 § BrB
är det bästa sättet att nå detta syfte. I motionen pekas på att förslaget,
varigenom yttranden staffbeläggs oavsett om dessa är avsedda för offentlig
spridning eller ej, bryter den princip för regleringen av yttrande- och
tryckfriheten som hittills gällt, nämligen att denna skall avse yttranden som
är avsedda att spridas till allmänheten. Motionärerna föreslår att i stället
YFU:s förslag i saken genomförs.

I motion 1986/87.K127 yrkande 3 (fp) yrkas att riksdagen avslår propositionens
förslag om ändring av 7 kap. 4 § TF och 16 kap. 8 § BrB angående hets
mot folkgrupp. I motionen diskuteras den konflikt som uppstår mellan å ena
sidan intresset av att bekämpa rasism och fördomar och, å andra sidan,
intresset av att försvara yttrandefrihet och tryckfrihet. Motionärerna för sin
del förordar att kampen mot rasism och invandrarfientlighet sker genom en
öppen debatt och inte genom ytterligare förbud och inskränkningar i
yttrandefriheten. Motionärerna är därför inte beredda att stödja den
föreslagna skärpningen av ansvarsbestämmelserna i 16 kap. 8 § BrB, som
innebär att alla uttalanden som uttrycker missaktning för folkgrupp etc. är
oacceptabla så snart de förekommer utanför den rent privata sfären. Enligt
motionärerna innebär ett genomförande av förslaget risk för att samhället -för att kontrollera att förbudet efterföljs - tvingas att förlita sig på angivare
eller vidta andra integritetskränkande åtgärder.

KU 1987/88:36

Motioner beträffande förbud mot rasistiska organisationer

KU 1987/88:36

I motion 1986I87:KI24 av Anita Johansson m.fl. (s) yrkas att riksdagen
beslutar om ett tillägg till 16 kap. 8 § BrB som innebär en kriminalisering av
bildande av eller deltagande i organisationer vars verksamhet främjar eller
uppmanar till förföljelse på etnisk grund. Enligt motionärerna föreligger ett
starkt behov av en lagstiftning som innebär förbud mot rasistiska organisationer.
När det gäller den föreslagna skärpningen av ansvarsbestämmelsen i
16 kap. 8 § BrB är motionärerna av den uppfattningen att det i praktiken
kommer att bli svårt att tillämpa bestämmelsen. Motionärerna delar
lagrådets uppfattning att det är tveksamt om den föreslagna lagändringen i
någon mera betydande mån skulle underlätta bekämpningen av organisationer
som verkar för rasdiskriminering och att Sverige inte uppfyller sina
ifrågavarande konventionsförpliktelser med mindre än att en kriminalisering
enligt rasdiskrimineringsutredningens förslag införs. Enligt motionärerna är
det - bl.a. mot bakgrund av att det under senare tid vuxit fram allt fler
rasistiska organisationer - inte bara påkallat med en kriminalisering av
rasdiskriminering och rashets som bedrivs av enskild utan även då detta sker i
organiserad form.

Lagstiftning mot rasistiska organisationer begärs vidare i de från JuU
överlämnade motionerna 1986l87:Ju614 av Hans Göran Franck m.fl. (s, m,
fp, c, vpk), 1986/87:Ju631 av Mats O Karlsson och Erkki Tammenoksa (båda
s) samt 1986/87:Ju638 av Alf Svensson (c).

I motionerna tas upp den kritik som riktats mot Sverige för att inte uppfylla
FN:s rasdiskrimineringskonvention, såvitt gäller frågan om förbud för
rasistiska organisationer.

Slutligen yrkas i motion 1987/88:Sf534 yrkande 24 (fp) att riksdagen uttalar
sig mot lagstiftning varigenom införs ett förbud mot rasistiska organisationer.
Till stöd härför åberopas yttrandefrihetsskäl. Vidare hävdas i motionen att
det skulle vara ytterst svårt att beivra brott mot sådan lagstiftning med hänsyn
till föreliggande bevissvårigheter.

J ustitieutskottets yttrande

Justitieutskottet (JuU) tillstyrker den föreslagna ändringen i 16 kap. 8 § BrB
och avstyrker motionsyrkandena i frågan. Enligt JuU tillgodoses med
regeringsförslaget ett onekligen mycket angeläget intresse. 1 likhet med
departementschefen kan JuU inte finna att bestämmelsen genom regeringsförslaget
skulle få en alltför vidsträckt räckvidd. JuU godtar förslaget och
avstyrker motionsyrkandena.

I en gemensam avvikande mening avstyrker de borgerliga ledamöterna i
JuU förslaget.

Vad gäller frågan om lagstiftning mot rasistiska organisationer avstyrker
JuU bifall till de fyra motioner, vari önskemål härom framställts. JuU
konstaterar vid sin bedömning av saken att statsmakterna i tidigare
lagstiftningsärenden ansett att Sverige även utan ett särskilt organisationsförbud
får anses uppfylla sina folkrättsliga åtaganden i det nu aktuella
avseendet. Enligt JuU framstår det, efter den skärpning av stadgandet om
hets mot folkgrupp som regeringen föreslår i propositionen, som än tydligare

att den svenska lagstiftningen motsvarar våra åtaganden enligt rasdiskrimineringskonventionen;
varje främjande eller uppmuntrande av rasdiskriminering
kommer enligt JuU i fortsättningen praktiskt sett att vara förbjudet.

I sitt yttrande erinrar JuU vidare om att det i uppdraget (dir. 1987:40) för
den hösten 1987 tillsatta parlamentariska kommissionen mot rasism och
främlingsfientlighet (A 1987:05) ingår att pröva om aktuell lagstiftning och
dess tillämpning kan bli effektivare när det gäller att motverka rasism och
främlingsfientlighet. Enligt JuU:s mening kan det som ett resultat av
kommissionens arbete bli aktuellt för riksdagen att inom kort ta upp frågan
om ett organisationsförbud på nytt. JuU som inte nu finner det påkallat med
något initiativ från riksdagens sida i den riktning som motionärerna
förespråkar avstyrker bifall till motionsyrkandena.

I ett särskilt yttrande av två av JuU:s ledamöter (s. m) förordas att Sverige
genom lagstiftning förbjuder rasistiska organisationer. Motionärerna anser
det dock inte nu påkallat med ett tillkännagivande i saken till regeringen.

Utskottets överväganden

Utskottet vill inledningsvis slå fast att det är ett starkt samhälleligt intresse att
med all kraft bekämpa rasism och främlingsfientlighet. Som framhålls i
propositionen förebyggs invandrarfientlig verksamhet inte bäst genom
straffbestämmelser utan genom information, upplysning och den fria opinionsbildningen.
Vid utformningen av de straffbestämmelser som är nödvändiga
gäller det att finna den rätta avvägningen mellan å ena sidan yttrandefrihetsintresset
och å andra sidan etniska gruppers behov av skydd mot
nedsättande omdömen och kritik. Från de synpunkter utskottet särskilt har
att företräda är det naturligt att framhålla att bestämmelser som straffbelägger
nedsättande behandling av olika folkgrupper inte får hindra en allmän
debatt om frågor som gäller sådana grupper. Det är t.ex. viktigt att det finns
ett utrymme för en debatt om invandrarfrågor. Utan tvivel måste man
tolerera att det ibland ges uttryck för åsikter som inte överensstämmer med
värderingar som är allmänt accepterade i vårt samhälle.

När det gäller utformningen av ansvarsbestämmelsen i 16 kap. 8 § BrB
delar utskottet bedömningen i propositionen att bestämmelsen i sin nuvarande
lydelse inte innebär en oacceptabel inskräkning av yttrandefriheten. Det
saknas därför anledning att ändra bestämmelsen i den av YFU förordade
riktningen. Enligt utskottets mening får den nuvarande brottsbeskrivningen
på ett godtagbart sätt anses begränsa möjligheterna till utåtriktad verksamhet
från rasistiska organisationer. Den i propositionen föreslagna förändringen
av brottsbeskrivningen syftar till att söka lägga hinder i vägen även för
intern verksamhet. Förslaget innebär bl.a. att det straffbara området
kommer att omfatta även uttalanden eller meddelanden som når ut till en
grupp av personer, som utgör mer än ett fåtal utan att man kan säga att det
sker offentligt eller bland allmänheten. Kriminaliseringen omfattar inte
yttranden inom den helt privata sfären. Utskottet, som inte kan dela den i
motionerna angivna uppfattningen att förslaget skulle innebära en oacceptabel
inskränkning i yttrandefriheten, tillstyrker förslaget. Motionerna 1986/
87:K123 yrkande 4 och 1986/87:K127 yrkande 3 avstyrks följaktligen.

KU 1987/88:36

Utskottet övergår härefter till frågan om förbud mot rasistiska organisationer.
På grundval av den utförliga redogörelsen i propositionen för frågans
behandling (prop. s. 104-112, 307 och 308 samt 324-326) och det i det
föregående behandlade förslaget till skärpning av 16 kap. 8 § BrB gör
konstitutionsutskottet i likhet med JuU den bedömningen att Sverige även
utan ett särskilt organisationsförbud får anses uppfylla våra åtaganden enligt
FN:s rasdiskrimineringskonvention. Utskottet delar vidare den i propositionen
gjorda bedömningen att det för närvarande inte kan anses föreligga
något egentligt behov av att i lagstiftningen införa ett direkt organisationsförbud.

Med hänsyn till det starka samhälleliga intresset av att med all kraft
motverka rasistiska organisationer är det emellertid enligt utskottets mening
självfallet angeläget att regeringen med uppmärksamhet följer frågan.
Regeringen kommer att ha anledning återkomma till saken vid beredningen
av de förslag som den parlamentariska kommissionen mot rasism och
främlingsfientlighet kommer att lägga fram. Enligt direktiven för kommissionen
(Dir. 1987:48) skall denna fullgöra sitt uppdrag senast vid utgången av år
1988.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1986/87:K124, 1986/
87:Ju614, 1986/87:Ju631, 1986/87:Ju638 och 1987/88:Sf534 yrkande 24.

4.2 Våldsskildringar i filmer, videogram m.m.

Bakgrund

Beträffande den lagstiftning som nu finns för att skydda barn och ungdom
från skadeverkningar som våldsskildringar i filmer och videogram kan
medföra skall här nämnas följande.

Gällande bestämmelser på området finns i första hand intagna i förordningen
(1959:348) med särskilda bestämmelser om biografföreställningar
m.m. (biografförordningen) och i videovåldslagen. Biografförordningen
innehåller regler om filmcensur (förhandsgranskning). Där föreskrivs bl.a.
att filmer inte får godkännas för offentlig visning, om deras förevisande ”på
grund av det sätt, varpå händelserna skildras, och det sammanhang, vari de
förekomma, kan verka förråande eller skadligt upphetsande eller förleda till
brott.” Reglerna om förhandsgranskning av filmer har med giltighet fr.o.m.
den 1 januari 1986 utvidgats till att avse även videogram som skall visas
offentligt.

Genom videovåldslagen ges möjlighet att i efterhand ingripa mot vissa
våldsskildringar. Den nuvarande lagstiftningen innebär att filmer och
videogram med skildringar av sexuellt våld eller tvång eller närgångna eller
utdragna skildringar av grovt våld mot människor eller djur (s.k. extremvåld)
i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte inte får spridas till
allmänheten genom saluhållning eller annat tillhandahållande eller genom
visning (1 §).

KU 1987/88:36

i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte får lämnas ut eller
spelas upp vid särskild anordnad visning där sådan minderårig är närvarande

(2 §)•

Inte endast detaljister utan också grossister och andra leverantörer har
uttryckligen gjorts straffrättsligt ansvariga som gärningsmän för spridningen
av filmer och videogram med våldsinslag.

År 1985 tillsattes utredningen (U 1985:10) om åtgärder mot våldsskildringar
i rörliga bilder (våldsskildringsutredningen). Utredningen (dir. 1985:29)
skall kartlägga hur utvecklingen av nya medier för att återge inspelningar av
rörliga bilder påverkar risken för att framför allt barn och ungdomar utsätts
för skadeverkningar genom våldsskildringar i sådana inspelningar. Utredningen
skall vidare bedöma om utvecklingen kan väntas leda till att det
behövs nya eller ändrade regler för att motverka sådana skador. Alternativet
med förhandsgranskning av alla filmer och videogram skall belysas ingående.
Utredningen skall vidare behandla vissa frågor rörande barncensuren samt se
över biografförordningen med tillhörande författningar i tekniskt hänseende.

Propositionen

I propositionen föreslås inga ändringar av biografförordningens regler.
Departementschefen diskuterar olika tänkbara ändringar men anser inte att
det - i avvaktan på våldsskildringsutredningens arbete - finns anledning att i
propositionen föra fram några förslag i dessa frågor.

Vad härefter gäller möjligheterna till efterhandsingripanden mot våldsskildringar
föreslås i propositionen att ansvarsbestämmelserna i videovåldslagen
förs över till brottsbalken. Därmed blir lagen överflödig och föreslås
upphöra. Den i 1 § videovåldslagen angivna beskrivningen av vilka våldsskildringar
som skall vara otillåtna tas in i en ny paragraf i brottsbalken, 16
kap. 10 b §. Enligt den föreslagna lagtexten döms den som i stillbild eller i en
film, ett videogram, ett televisionsprogram eller andra rörliga bilder skildrar
sexuellt våld eller tvång med uppsåt att bilden eller bilderna sprids eller som
sprider en sådan skildring för ”olaga våldsskildring” till böter eller fängelse
sex månader. Detsamma gäller den som i rörliga bilder närgånget eller
utdraget skildrar grovt våld mot människor eller djur med uppsåt att bilderna
sprids eller som sprider en sådan skildring. En förutsättning för straffbarhet
är dock att gärningen inte med hänsyn till omständigheterna är försvarlig.

Bestämmelserna i 2 § videovåldslagen om förbud att sprida vissa våldsskildringar
till barn under 15 år överförs - med viss modifikation - till en ny
paragraf i BrB, 16 kap. 10 c § (”otillåten utlämning av film eller videogram”).
I propositionen föreslås att det skall vara möjligt att döma till straff
för sådant brott inte bara då uppsåt föreligger utan även vid grov oaktsamhet.

I lagrådsremissen hade föreslagits ändrade grundlagsregler för bl.a. filmer
och video, däribland bestämmelser om ansvarig utgivare. Dessa förslag har
emellertid utgått ur regeringsförslaget. Enligt propositionen kommer det
alltjämt att vara den som enligt vanliga regler är gärningsman som skall bära
ansvaret för brottet olaga våldsskildring i rörliga bilder.

KU 1987/88:36

Motioner

KU 1987/88:36

I motion 1986I87:K123 yrkande 7 (m) föreslås att riksdagen avslår propositionens
förslag om upphävande av videovåldslagen och om införande i
brottsbalken av bestämmelser om olaga våldsskildring och otillåten utlämning
av film eller videogram. Motionärerna anser inte att det finns anledning
att genomföra propositionsförslaget i förevarande del mot bakgrund av att
detta skulle bli ett provisorium i väntan på den grundlagsreglering som senare
skall genomföras.

Motionärerna anser alltså att videovåldslagen skall vara kvar. Enligt
motionären bör dock lagen ändras så att - i överensstämmelse med vad YFU i
förevarande hänseende föreslagit - ett system med ansvarig utgivare införs
för filmer och videogram. Även i motion 1986187:K434 (Gullan Lindblad och
Göthe Knutson, m) förordas ett sådant system. - I motion 1986/87:K123
framställda invändningar mot den del av förslaget som gäller utvidgning av
det straffbara området till att gälla även stillbilder behandlas i nästa avsnitt.

I motion 1987188:K409 yrkande 2 (Margareta Persson m.fl., s) begärs bl.a.
att videovåldslagens bestämmelser ses över i syfte att också omfatta våld i
vissa andra avseenden. I motionen hävdas att det i dag i filmer särskilt
avsedda för barn förekommer mycket kraftigt våld som utövas t.ex. av
robotar med mänskligt tal. Enligt motionen faller inte detta slag av
våldsfigurer under videovåldslagens bestämmelser.

Frågan om en utvidgning av området för förhandsgranskning av filmer/
videogram tas upp i motionerna 1986/87.K125 (Martin Olsson m.fl., c),

1986I87:K404 (Bengt-Ola Ryttar m.fl., s), 1986I87:K409 (Birgitta Hambraeus
och Karl Boo, c), I986I87:K412 (Inga Lantz och Alexander Chrisopoulos,
vpk), 1986I87:K421 yrkande 2 (Gunilla André m.fl., c), 1986I87:K423
yrkande 1 (Alf Svensson, c), 1986/87.K424 (Gunnar Thollander m.fl., s ),

I986I87.K425 (Martin Olsson m.fl., c), I986/87:K426 (Kerstin Geberman
och Elver Jonsson, fp), 1987/88.K405 såvitt nu är i fråga (Birthe Sörestedt
m.fl., s), 1987/88.K409yrkande 1 (Margareta Persson m.fl., s), 1987I88.K415
(Birger Rosqvist m.fl., s), 1987I88.K421 (Olof Johansson m.fl., c), 1987/

88.K423 (Elver Jonsson m.fl., fp), 1987I88.K424 (Charlotte Branting m.fl.,
fp), 1987/88:K425 (Maj Britt Theorin m.fl.,s), 1987/88:K428 yrkande 1 (Alf
Svensson, c) och 1987/88.K430 yrkande 1 (Inga Lantz m.fl., vpk).

I motionerna förordas att förhandsgranskning införs även för filmer och
videogram som säljs eller, vilket är det vanliga, hyrs ut till allmänheten. I de
flesta av motionerna föreslås därvid att granskningen bör följa den reglering
som gäller förhandsgranskning av filmer/videogram som skall visas offentligt.

I de ovannämnda motionerna 1987!88:K421 och 1987I88:K424 föreslås en
delvis annan lösning. Enligt dessa motioner skall statens biografbyrå, då den
skall avgöra om en film eller ett videogram får spridas, tillämpa de i 1 och 2 §§
videovåldslagen uppställda kriterierna angående extremvåld m.m.

I motionerna 1986I87:K423 yrkande 2 och 1987/88. K428 yrkande 2 (båda
motionerna av Alf Svensson, c) yrkas att det införs bestämmelser om att
godkända filmer och videogram skall innehålla en innehållsredovisning
utfärdad av granskningsmyndigheten. 25

I motion 1987I88:K409 yrkande 3 (Margareta Persson m.fl., s) begärs
sådan ändring av lagstiftningen att förhandsgranskning av videofilmer som
visas på t.ex. hamburgerbarer blir obligatorisk. Enligt motionen täcker
begreppet ”offentlig visning” i biografförordningen inte sådana slag av
visningar.

I tidigare nämnda motion 1987I88.K405 (s) framförs - utöver kravet om
förhandsgranskning - förslag om ökat stöd till information om våldsskildringarnas
effekter. Enligt motionärerna måste en bred upplysningsverksamhet
komma till stånd för att nå attitydförändringar och för att föräldrar och
ungdomar skall kunna göra medvetna val och efterfråga kvalitetsfilmer.

Kulturutskottets yttrande

KrU har i sitt yttrande (bilaga 4) föreslagit att åtgärder bör komma till stånd
som har till syfte att på ett effektivare sätt än för närvarande förhindra att i
vart fall barn och ungdomar får ta del av grova våldsskildringar i rörliga
bilder, inte minst sådana som innehåller våldsinslag bestående i sexuella
övergrepp och sadism. KrU konstaterar att det inte är möjligt att uteslutande
genom lagstiftningsåtgärder lösa det förebyggande problemet. I yttrandet
pekas på olika insatser som - vid sidan av insatser av lagstiftningskaraktär -kan vidtas i syfte att bekämpa skadliga våldsskildringar. När det gäller frågan
om ytterligare lagstiftningsåtgärder anser KrU att sådana kan bli nödvändiga.
KrU anger som tänkbara möjligheter införande av regler om förhandsgranskning
av videogram och filmer som sprids till allmänheten för privat
bruk samt förändringar i reglerna om efterhandsingripanden för att göra
dessa effektivare, t.ex. genom ett system med ansvarig utgivare. KrU tar
emellertid inte någon ställning till dessa frågor under hänvisning till att
våldsskildringsutredningens kommande förslag inte bör föregripas. KrU
framhåller det angelägna i att riksdagen så snart som möjligt får ta ställning i
den aktuella lagstiftningsfrågan. Enligt KrU torde nämligen, i vart fall på
kort sikt, lagstiftningsåtgärder vara de åtgärder som i första hand är ägnade
att motverka att barn och ungdom får tillgång till icke önskvärda våldsskildringar.

Förslagen i propositionen om att - med vissa ändringar - inta videovåldslagens
bestämmelser i BrB och att upphäva videovåldslagen tillstyrks av KrU,
som avstyrker de i förevarande avsnitt aktuella motionerna.

Utskottets överväganden

Vad först gäller utskottets allmänna syn på de frågor som tagits upp i
motionerna om förhandsgranskning av filmer och videogram som säljs eller
hyrs ut till allmänheten delar utskottet den bedömning som gjorts av KrU att
riskerna för barn och ungdom av skadeverkningar som våldsskildringar i
filmer och videogram kan medföra har blivit så betydande att detta motiverar
olika åtgärder från samhällets sida. I KrU:s yttrande har betonats att inte
minst insatser av attitydförändrande slag är viktiga och i yttrandet lämnas
olika exempel härpå. De åtgärder som därvid kan bli aktuella övervägs för
närvarande inom våldsskildringsutredningen på grundval bl.a. av det omfattande
remissmaterial som föreligger med anledning av utredningens rapport

KU 1987/88:36

Videovåld (Ds U 1987:8). Utskottet har inhämtat att utredningen avser att
avge sitt slutbetänkande under maj 1988. Efter remissbehandling kommer
regeringen att kunna ta ställning till den fortsatta behandlingen av frågan om
åtgärder mot videovåld under hösten 1988 (prop. 1987/88:100 bil. 10 s. 42).

Som KrU anfört bör riksdagen inte föregripa våldsskildringsutredningens
arbete. Det finns därför inte anledning för utskottet att nu pröva de olika
förslag om förhandsgranskning som tagits upp i motionerna. Utskottet vill
dock understryka det angelägna i att beredningen av våldsskildringsutredningens
betänkande sker skyndsamt så att riksdagen så snart som möjligt får
ta ställning i frågan. Med det anförda får motionerna om förhandsgranskning
av filmer och videogram som säljs eller hyrs ut till allmänheten anses
besvarade.

De i motionerna 1986/87:K423 yrkande 2, 1987/88:K405, 1987/88:K409
yrkande 3 och 1987/88:K428 yrkande 2 upptagna frågorna om innehållsredovisning
på godkända filmer och videogram, ökat stöd till information om
våldsskildringarnas effekter samt viss ändring av förhandsgranskningsreglerna
rörande filmer som skall visas offentligt får anses ha sådant samband med
videovåldsutredningens uppdrag att det saknas anledning för riksdagen att i
förevarande sammanhang ta ställning till de i motionerna framförda förslagen.
Motionerna avstyrks följaktligen.

Utskottet övergår härefter till frågan om efterhandsingripanden mot
våldsskildringar i rörliga bilder.

I propositionen har, som tidigare framgått, föreslagits att - med vissa
ändringar - videovåldslagens bestämmelser skall överföras till 16 kap. BrB
och att videovåldslagen skall upphävas. I motion 1986/87:K123 yrkande 7 har
yrkats avslag på detta förslag. Motionärerna anser inte att det finns anledning
att genomföra förslaget med hänsyn till att förslaget skulle bli ett provisorium
i avvaktan på den grundlagsreglering som senare skall genomföras. I stället
förordas i motionen att videovåldslagen ändras så att ett system med ansvarig
utgivare införs för filmer och videogram. Även i motion 1986/87:K434
förordas ett sådant system. I motion 1987/88:K409 yrkande 2 begärs att
videovåldslagens bestämmelser ses över i syfte att också omfatta våld i vissa
andra avseenden.

JuU har i sitt yttrande behandlat frågan om det lämpliga i att föra över
specialreglering med straffrättsliga inslag till BrB samt frågorna om straffskalorna
för de nya brotten. JuU anser att de nya brotten har sådant samband
med regleringen i övrigt i 16 kap. BrB att de bör intas där och tillstyrker
således förslaget.

Konstitutionsutskottet får för egen del anföra följande. I våldsskildringsutredningens
ovannämnda uppdrag ingår att även överväga eventuella förändringar
av reglerna om efterhandsingripanden mot våldsskildringar i rörliga
bilder. Enligt utskottets mening finns det inte heller på förevarande område
anledning för riksdagen att föregripa utredningens arbete genom att ingå i
prövning av de förslag till ändringar som förs fram i motionerna 1986/
87:K123 yrkande 7. 1986/87:K434 och 1987/88:K409 yrkande 2. Motionerna
avstyrks följaktligen.

Vad härefter angår de föreslagna bestämmelserna i BrB motsvarar dessa i
nu förevarande del - i vad de avser våldspornografiska stillbilder hänvisas till

nästa avsnitt i betänkandet - i huvudsak bestämmelserna i videovåldslagen.
Utskottet, som konstaterar att den grundlagsreglering som åsyftas i motion
1986/87:K123 inte kan träda i kraft förrän hösten 1991, har i likhet med JuU
och KrU inte något att erinra mot förslaget. Genomförs detta bör som
föreslås i propositionen videovåldslagen upphävas. Utskottet tillstyrker
således propositionens förslag i förevarande del.

4.3 Våldspornografiska stillbilder

Propositionen

Den i förgående avsnitt behandlade gärningen olaga våldsskildring i den
föreslagna 16 kap. 10 b § BrB skall som förut nämnts även omfatta stillbilder
som visar sexuellt våld eller tvång. Detta stadgande skall alltså i princip
omfatta alla slags bilder som visar sexuellt våld eller tvång oberoende av om
det är fråga om stillbilder eller rörliga bilder. Vad som i förarbetena sägs om
sexuellt våld och tvång i rörliga bilder har avseende även på skildringar i
stillbilder. I enlighet med tryckfrihetsrättsliga principer föreslås vidare att
motsvarighet till bestämmelsen, såvitt gäller bilder i tryckta skrifter, skall tas
in i tryckfrihetsförordningens brottskatalog (7 kap. 4 § 13).

Motioner

I motion 1986/87.K123 yrkande 7 (m) - i vilken som förut anförts yrkas avslag
på propositionens förslag beträffande BrB och videovåldslagen - framförs
särskilt att förslaget att utvidga det straffbara området till att även avse
våldspornografiska stillbilder inte bör avgöras i detta sammanhang utan att
frågan bör tas upp till behandling i samband med att en grundlagsreglering
beträffande bl.a. filmer och videogram aktualiseras. I motionen erinras om
att YFU inte fann skäl till nya särskilda lagstiftningsåtgärder mot pornografiska
alster.

I motion I986I87. K126 (fp) - i vilken propositionens förslag beträffande
BrB och videovåldslagen i övrigt godtas - yrkas att riksdagen avslår
propositionen i den del som gäller våldspornografiska stillbilder. Som
huvudsakligt skäl pekas på de tillämpningssvårigheter som förslaget skulle
leda till. Enligt motionen skulle ett genomförande av förslaget leda till
svårigheter för polis och åklagare att dra gränser mellan rent kriminella
våldspornografiprodukter och bilder, teckningar och fotografier som har
konstnärliga syften.

Justitieutskottets yttrande

JuU har i sitt yttrande (bilaga 2) inte framfört någon erinran mot förslaget i
propositionen. I en avvikande mening av en av JuU:s ledamöter (fp) förordas
att propositionen - med bifall till motion 1986/87:K126-avslås i den del som
gäller ansvar för skildrande av sexuellt våld eller tvång i stillbild. Som skäl
härför hänvisas bl.a. till de svårigheter kriminaliseringen skulle medföra när
det gäller att dra gränsen mellan kommersiell våldspornografi och framställningar
som har konstnärliga syften. Med regeringsförslaget, framhålls det,

KU 1987/88:36

saknas därför garantier mot att inskränkningar i yttrandefriheten inte också
drabbar bilder och teckningar som tillkommit i konstnärligt syfte.

Utskottets överväganden

Utskottet delar bedömningen i propositionen (s. 102 f.) att behov föreligger
att införa ett straffsanktionerat spridningsförbud i fråga om våldspornografiska
stillbilder och att detta bör ske genom en komplettering av 16 kap. 10 b
§ BrB. Härigenom kommer gränsen för det straffbara området att dras på
samma sätt som för rörliga bilder. Med denna lösning anser utskottet inte att
det finns anledning befara risker för tillämpningsproblem av de slag som
anges i motion 1986/87:K126. Utskottet har alltså inte något att erinra mot
förslaget. Utskottet avstyrker således motionerna 1986/87:K123 yrkande 7
såvitt nu är i fråga och 1986/87:K126.

Vad gäller våldspornografiska stillbilder som återges i tryckta skrifter bör
påpekas att det av tryckfrihetsrättsliga principer följer, att den nya lydelsen
av 16 kap. 10 b § BrB inte kommer att kunna tillämpas förrän det förut
nämnda förslaget till ändring av 7 kap. 4 § 13 slutligt antagits av riksdagen.

4.4 Missaktning med anspelning på kön

Propositionen

Några av de remissinstanser som yttrade sig över YFU:s förslag gällande
förslaget om ändring av bestämmelserna i 16 kap. 8 § BrB om hets mot
folkgrupp föreslog att även missaktning på grund av kön skulle vara
kriminaliserad enligt den bestämmelsen. Med anledning härav anför departementschefen
(prop. s. 110) att han bedömer det som alltför vanskligt att i
den aktuella paragrafen införa en allmän kriminalisering av uttryck för
missaktning på grund av kön. Gränsdragningsproblemen skulle bli ytterligt
svårbemästrade och bestämmelsen skulle förlora sin inriktning på minoritetsskydd.

Motion

I motion 1986187:Ju641 (vpk) föreslås att riksdagen hos regeringen begär
förslag till sådan ändring i 16 kap. 8 § BrB att även missaktning på grund av
kön inkluderas. Ett syfte med den föreslagna ändringen anges vara att
komma till rätta med vissa pornografiska skildringar som av kvinnor upplevs
som kränkande.

Justitieutskottets yttrande

JuU avstyrker det i motionen framförda förslaget. JuU framhåller bl.a. att
syftet med motionsförslaget i väsentliga delar får anses tillgodosett genom
propositionens förslag om kriminalisering i ökad utsträckning av pornografiska
skildringar. Härtill kommer - och det har enligt JuU:s mening en
särskild tyngd - att bestämmelsen om hets mot folkgrupp vid ett genomförande
av motionsförslaget skulle förlora sin inriktning på minoritetsskydd.

KU 1987/88:36

Utskottets överväganden

KU 1987/88:36

Utskottet kan i likhet med JuU konstatera att den föreslagna utvidgningen av
kriminaliseringen av pornografiska bilder (se föregående avsnitt) i viss mån
tillgodoser syftet med förevarande motion. Som framhålls i propositionen
innebär ett förslag av det slag som tas upp i motionen dels svårbemästrade
gränsdragningsproblem, dels att bestämmelsen om hets mot folkgrupp skulle
förlora sin inriktning på minoritetsskydd. Förslaget bör därför inte genomföras.
Utskottet anser det inte påkallat med något initiativ på förevarande
område från riksdagens sida. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motion 1986/87:Ju641.

5. Handlingsoffentlighet utanför myndighetsområdet
Kommunalföretagskommitténs förslag

Kommunalföretagskommittén hade i uppdrag att söka former för en
utvidgad tillämpning av offentlighetsprincipen. Uppdraget hade föranletts av
en samfälld önskan av riksdag och regering om ökade möjligheter till insyn i
statliga och kommunala bolag och hos andra juridiska personer av privaträttslig
karaktär med offentliga uppgifter. Kommitténs uppdrag, som
redovisades i betänkandet (SOU 1983:61) Handlingsoffentlighet utanför
myndighetsområdet, var ett led i den fortgående strävan mot vidgad
offentlighet inom den offentliga sektorn. Kommitténs förslag innebar bl.a.
följande. Kommittén ansåg det klart att det inte gick att i generella termer
ange den krets av organ för vilka offentlighetsprincipen skulle gälla utan att
det var nödvändigt att bedöma möjligheten av att införa offentlighet för varje
organ för sig. Kommittén koncentrerade därvid sina undersökningar till
enskilda organ som från allmänhetens synpunkt kunde bedömas fullgöra
särskilt viktiga förvaltningsuppgifter, nämligen sådana som innefattar myndighetsutövning.
Sådan verksamhet förekommer i stort sett bara hos organ
som fått sitt uppdrag av staten.

Kommittén stannade för följande förslag. Offentlighetsprincipen utvidgas
till att gälla hos vissa i särskild lag uppräknade aktiebolag, föreningar,
stiftelser och andra enskilda organ. I den lagen regleras handlingsoffentligheten
medan begränsningar i offentligheten hos organen regleras i sekretesslagen
på samma sätt som i fråga om myndigheterna. I 2 kap. TF införs en
hänvisning till denna reglering i vanlig lag.

Propositionen

I propositionen framhålls bl.a. att handlingsoffentligheten har till syfte att
utgöra en garanti för rättssäkerhet och för effektivitet i förvaltningen och i
folkstyret. Enligt departementschefen kan det med fog hävdas att intresset av
insyn i offentlig verksamhet gör sig gällande med likartad styrka oavsett den
yttre form som valts för verksamheten. Departementschefens fortsatta
överväganden avser endast den statliga sektorn.

I propositionen erinras om att det i enskilda organ, som fått uppdrag av

staten att ombesörja förvaltningsuppgifter, kan föreligga olika intressen som
står mot insynsintresset. Departementschefen diskuterar därefter den avvägning
som bör ske av dessa intressen. Övervägandena leder fram till samma
slutsats som kommunalföretagskommittén dragit, nämligen att en utvidgning
av offentlighetsprincipen utanför myndighetsområdet bör inriktas på de
organ som det framstår som mest angeläget att reglera från offentlighetssynpunkt,
dvs. sådana som handhar myndighetsutövning mot enskilda (prop.
s. 150). Departementschefen konstaterar vidare att frågan om vilka organ
som skall omfattas av en sådan utvidgning bör avgöras efter en prövning av de
specifika förhållanden som råder på varje särskilt område. I propositionen
görs sedan en genomgång av de ca 50 organ som kommunalföretagskommittén
föreslagit skulle innefattas av offentlighetsprincipen. Organen har därvid
delats in i följande sex huvudgrupper efter karaktären av den myndighetsutövning
som anförtrotts dem.

- Obligatorisk kontroll genom teknisk provning e.d.

- Fördelning av statliga medel.

- Beslut om statligt reglerade anställningar.

- Utseende av offentliga funktionärer.

- Beslut om betygssättning m.m.

- Beslut om medlemskap m.m. i offentligrättsliga korporationer.

I propositionen föreslås att den nya ordningen skall gälla ca 30 olika organ.
Merparten av dessa omfattades även av kommunalföretagskommitténs
förslag.

Departementschefen anser att de organ som föreslås omfattade av
offentlighetsprincipen inte - såsom kommunalföretagskommittén föreslagit

- bör uppräknas i en särskild lag utan att de bör anges i en bilaga till
sekretesslagen. I den lagen föreslås vidare vissa kompletteringar för att
tillgodose det sekretessbehov hos berörda organ som förslaget medförde.
Departementschefen anser - i motsats till kommunalföretagskommittén -det inte vara påkallat med en erinran i 2 kap. TF om att allmänna handlingar
kan finnas också hos andra organ än myndigheter.

Propositionen motsvarar det till lagrådet tidigare remitterade förslaget i
ämnet och innefattar ändringar i 1 kap. 8 §, 8 kap. 7 § och 16 kap. 1 §
sekretesslagen samt förslag till en bilaga till lagen. Lagrådet tillstyrkte i
princip remissförslaget (prop. s. 309 f.). Lagrådet ifrågasatte dock om inte en
huvudbestämmelse borde intas i TF som erinrade om att det i lag får
föreskrivas att även vissa handlingar hos andra än myndigheter, som handhar
förvaltningsuppgifter, skall anses som allmänna handlingar. Lagrådet föreslog
vidare vissa jämkningar av förslaget till ändring av sekretesslagen.
Lagrådets synpunkter föranledde emellertid inte några ändringar av det
remitterade förslaget (prop. s. 327).

Motion

I motion 1986/87:K123 yrkande 6 (m) yrkas att riksdagen med avslag på
propositionens förslag i denna del som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om att frågan huruvida vissa handlingar utanför

KU 1987/88:36

myndighetsområdet skall omfattas av offentlighetsprincipen skall hänskjutas
till en beredning under medverkan av parlamentariker.

Motionärerna anför till grund för yrkandet bl.a. följande:

Bakgrunden till justitieministerns förslag är att vissa aktiebolag, föreningar,
stiftelser och andra enskilda organ har av staten givits förvaltningsuppgifter
som innefattar myndighetsutövning eller liknande.

Propositionens förslag bygger på den tilltalande tanken att offentlig
maktutövning skall omfattas av offentlighetsprincipen, oavsett om denna
maktutövning sker direkt genom stat och kommun eller genom andra organ
och organisationer.

Mot den av regeringen föreslagna ordningen kan emellertid anföras att den
bryter principen att reglerna till skydd för tryck- och yttrandefriheten
behandlar det allmännas förhållande till offentlighet och sekretess. Att vidga
dessa reglers omfattning till att också omfatta andra organ än stat och
kommun öppnar för helt nya tillämpningsområden för TF och sekretesslagen.
Konsekvenserna härav är svåra att överblicka men kan, paradoxalt nog,
innebära att tryck- och yttrandefriheten på sikt urholkas. I stället för att vidga
offentlighetsprincipen utanför myndighetsområdet bör strävan vara att
koncentrera myndighetsutövningen till de offentliga organen.

Vi ser alltså fördelarna med ett system av det slag som regeringen nu
föreslår, men finner likväl nackdelarna beaktansvärda. Vi förordar mot
denna bakgrund att förslaget om handlingsoffentlighet utanför myndighetsområdet
nu avvisas och att frågan hänskjuts till parlamentarisk beredning för
ytterligare överväganden.

Utskottets överväganden

Frågan om att utsträcka principen om allmänna handlingars offentlighet till
vissa subjekt utanför det egentliga myndighetsområdet har varit föremål för
ett flertal olika utredningsförslag där olika förslag till lösningar prövats. Den
lösning som valts i propositionen och som innebär att de organ som skall
omfattas av offentlighetsprincipen anges i en bilaga till sekretesslagen bör
enligt utskottets mening godtas.

Den principiella metod för urvalet av subjekt, som använts i propositionen
och som överensstämmer med kommunalföretagskommitténs förslag, innebär
att en prövning gjorts i varje enskilt fall av de enskilda organ som ansetts
komma i fråga. Utgångspunkten har därvid varit att endast ta med organ som
handhar myndighetsutövning mot enskilda. Som lagrådet anmärkt (s. 310 f.)
präglas det gjorda urvalet av stor försiktighet. Utskottet anser att förslaget
getts en sådan avgränsning att det inte finns anledning att befara att detta
skall medföra negativa konsekvenser av det slag som nämns i motion
1986/87:K123. Utskottet vill i sammanhanget påpeka att redan enligt
gällande ordning undantag tillåtits från principen om att handlingsoffentlighet
endast skall gälla hos myndigheter (se 1 kap. 8 § sekretesslagen). Med
hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet de föreslagna ändringarna i 1
kap. 8 § och 8 kap. 7 § sekretesslagen samt den föreslagna bilagan till lagen.
Motion 1986/87:K. 123 yrkande 6 avstyrks följaktligen.

Den föreslagna bilagan till sekretesslagen bör emellertid enligt utskottets
mening ändras på en punkt i enlighet med vad som föreslagits i proposition
1987/88:74 om skördeskadeskydd. Ändringen består i att Stiftelsen Lantbru -

KU 1987/88:36

kärnäs skördeskadeskydd, som sedan den 1 april 1988 har vissa uppgifter som
innebär myndighetsutövning (prop. 1987/88:74, JoU 16,rskr. 130), förs upp i
bilagan. Detta tillägg till bilagan medför i sin tur att det tillägg till 9 kap. 4 §
sekretesslagen som nyligen gjorts (se prop. 1987/88:74 s. 12) inte längre fyller
någon funktion. Utskottet föreslår därför att tillägget till 9 kap. 4 § upphävs.

Den i propositionen föreslagna ändrade lydelsen av 16 kap. 1 § första
meningen sekretesslagen utgör en följdändring till förslaget till lag om
ändring i TF och kan inte genomföras förrän ändringen av TF slutligen
antagits av riksdagen. Det finns därför inte anledning att nu besluta om
denna ändring. Den i propositionen föreslagna ändringen av punkt 8 i samma
paragraf har även - tillsammans med ytterligare en ändring av punkten -föreslagits i proposition 1987/88:161. Mot bakgrund av att sistnämnda förslag
föreslagits träda i kraft redan den 1 juli 1988 bör prövning i sak av den
föreslagna ändrade lydelsen av punkt 8 såvitt nu är i fråga ske i det andra
lagstiftningsärendet.

1 en bilaga till betänkandet (bilaga 5) har upptagits lagförslag, som
innehåller dels de delar av propositionens förslag till lag om ändring i
sekretesslagen som tillstyrks av utskottet, dels utskottets egna förslag till
ändring i lagen.

6. Proposition 1986/87:151 i övrigt

Återstående delar av de i propositionen framlagda lagförslagen har inte
särskilt tagits upp i motionerna i ärendet. Propositionen i dessa delar
tillstyrks.

7. Sammanfattning av utskottets ställningstaganden till
lagförslagen i propositionen

Utskottets i avsnitten 2-6 redovisade ställningstaganden till lagförslagen i
propositionen innebär sammanfattningsvis följande.

Utskottet tillstyrker att riksdagen dels som vilande antar förslagen till lag
om ändring i TF och till lag om ändring i RF, dels antar förslagen till lag om
ändring i BrB, till lag om upphävande av lagen (1981:485) om förbud mot
spridning av filmer och videogram med våldsinslag samt till lag om ändring i
radioansvarighetslagen (1966:756).

Vad angår förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) hänvisas
till det av utskottet uppgjorda lagförslaget (bilaga 5 till betänkandet).

Samtliga lagförslag föreslås träda i kraft den 1 januari 1989.

8. Den fortsatta handläggningen av frågan om
grundlagsreglering beträffande andra medier än det tryckta
ordet m.m.

I lagrådsremissen i ärendet lade regeringen fram förslag om att i en ny andra
avdelning av TF inta grundlagsbestämmelser för radio- och TV-sändningar,
offentliga förevisningar och annan spridning av filmer och videogram samt
ljudupptagningar. I sakligt hänseende byggde reformen till större delen på
YFU:s förslag och innebar att i princip samma slags grundlagsskydd som

KU 1987/88:36

3 Riksdagen 1987/88. 4 sami. Nr36

bestämmelserna i TF ger tryckta skrifter skulle införas för nämnda medier.
YFU hade dock föreslagit en särskild grundlag (YGL) för de nya medierna.

Förslagen i lagrådsremissen godtogs i allt väsentligt av lagrådet. Sedan
lagrådsremissen offentliggjorts uppstod debatt om det lämpliga i att ta in de
föreslagna bestämmelserna i TF. I sin i propositionen intagna anmälan av
lagrådets yttrande uttalade departementschefen, att han inte ansåg det
befogat att, som skett från vissa håll, hävda att förslaget i lagrådsremissen
därefter skulle innebära risk för att tryckfriheten skulle försvagas därför att
andra uttrycksformer gavs ett liknande skydd. Departementschefen förklarade
sig emellertid göra den bedömningen att det var osäkert om en sådan
förhållandevis bred enighet som normalt eftersträvas vid grundlagsändringar
av den typ som här är aktuell fanns i fråga om den lagtekniska lösningen.
Förslaget i lagrådsremissen i fråga om de nya medierna fördes därför inte
fram i propositionen.

Propositionen överlämnades i maj 1987 till riksdagen. Under sommaren
och hösten 1987 bereddes frågan om grundlagsskydd för andra medier än det
tryckta ordet i regeringskansliet under medverkan av företrädare för de fem
riksdagspartierna. Sedan det visat sig omöjligt att i tid uppnå enighet om
något förslag - ett grundlagsförslag skulle ha förelagts riksdagen senast i
mitten av november 1987 för att kunna behandlas en första gång under
pågående riksmöte - avbröts beredningsarbetet.

I motion 1986/87:K123 yrkande 1 (m) kritiseras regeringen för att ha lagt
fram den i lagrådsremissen valda lagtekniska lösningen beträffande grundlagsskydd
för de nya medierna - en lösning som enligt motionärerna över
huvud taget inte övervägts av YFU - utan att dessförinnan ha tagit kontakt
med oppositionen. Motionärerna beklagar att regeringen brutit traditionen
att söka uppnå samstämmighet i sådana grundlagsfrågor som berör villkoren
för demokratin och för den politiska debatten. I motionen begärs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att eventuella framtida
förslag till grundlagsändringar bör beredas under medverkan av samtliga
riksdagspartier. Även i motion 1986/87:K127 (fp) kritiseras regeringen för
den ifrågavarande handläggningen. Motionärerna förordar att YFU:s förslag
genomförs, dvs. grundlagsreglering av de nya medierna i en fristående
yttrandefrihetsgrundlag. Något motionsyrkande i saken framställs dock ej.
Slutligen hemställs i motion 1987I88. K418 yrkande 1 (m) att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ny grundlag innehållande skydd för andra medier
än det tryckta ordet. Enligt motionärerna bör YFU:s förslag i princip ligga till
grund för denna lagstiftning.

Som bakgrund till de i motionerna upptagna frågorna skall här nämnas
följande.

Frågan om en utvidgning av det grundlagsskydd som sedan länge finns för
tryckta skrifter till att omfatta också yttranden i andra sammanhang har
utretts av två parlamentariskt sammansatta kommittéer, massmedieutredningen
(1970-1975) och YFU (1977-1986). Med något undantag förelåg i
sakligt avseende politisk enighet om de förslag som YFU lade fram. Att
förslagen om grundlagsreglering av de ”nya” medierna inte förs fram i
propositionen sammanhänger alltså huvudsakligen endast med frågan om
vilken författningsmässig ram som skall väljas för den nya regleringen.

KU 1987/88:36

YFU diskuterade i huvudbetänkandet (SOU 1983:70) två lagtekniska
lösningar, nämligen dels en ny, sammanhållen grundlag omfattande såväl
regleringen av tryckfriheten som de nya uttrycksformerna, dels en parallell
reglering i en separat yttrandefrihetsgrundlag för de nya medierna. YFU
stannade för det sistnämnda alternativet men uttalade samtidigt sympatier
för en lösning i det längre perspektivet med en enda, sammanhållen
grundlag. Remissutfallet var splittrat. En viss övervikt fanns dock för
kommitténs förslag om att en ny yttrandefrihetsgrundlag skulle finnas vid
sidan av TF.

Departementschefen anförde i lagrådsremissen att båda de alternativ som
YFU diskuterat var behäftade med vissa nackdelar. När det gällde alternativet
med en ny, sammanhållen grundlag ansåg departementschefen att det
egentligen bara var systematiska och lagtekniska skäl som talade för tanken
att ersätta TF med en ny grundlag. Med hänsyn bl.a. till att de olika medierna
måste regleras olika på flera väsentliga punkter avvisade departementschefen
i lagrådsremissen detta alternativ. Beträffande YFU:s förslag med två
parallella grundlagar anförde departementschefen i remissen bl.a. att en
sådan ordning skulle vara ägnad att skapa en viss förvirring inte bara från
systematisk synpunkt utan också för rättstillämpningen. Departementschefens
slutsats blev att en tredje lösning borde väljas, nämligen att komplettera
TF genom att i en särskild avdelning ta in grundlagsbestämmelser om de
andra medier som borde ges ett särskilt grundlagsskydd. I lagrådsremissen
föreslogs alltså att TF skulle bestå av två avdelningar. Den första avdelningen
skulle innehålla bestämmelserna om det tryckfrihetsrättsliga skyddet medan
den andra avdelningen skulle innehålla grundlagsbestämmelser om de nya
medierna.

Lagrådet ansåg att valet stod mellan att antingen stifta en helt ny grundlag
eller att bibehålla TF och att i den på något sätt infoga regler om de nya
medierna. Lagrådet stannade för att i princip ansluta sig till remissens
förslag, alltså att behålla TF men att tillföra den en andra avdelning med
regler om skydd för radio, television m.m. Lagrådet angav som skäl mot en
helt ny grundlag bl.a. att man inte helt kunde avfärda de farhågor som hade
uttalats för att en ”sammansmält” grundlag skulle kunna leda till en
utarmning av skyddet för skrifter enligt TF.

I sin anmälan av lagrådets yttrande anför departementschefen i förevarande
fråga sammanfattningsvis bl.a. följande. Departementschefen vidhåller
att den lösning som lagts fram i lagrådsremissen har avgörande fördelar från
både saklig och systematisk synpunkt i förhållande till de olika tänkbara
alternativen. Departementschefen anser det inte befogat befara att förslaget
skulle innebära risk för att tryckfriheten skulle försvagas därför att andra
uttrycksformer gavs ett liknande skydd. Departementschefen förklarar sig
emellertid göra den bedömningen att bred enighet i riksdagen inte finns i
fråga om den lagtekniska lösningen av hur man bör skapa ett utbyggt
grundlagsskydd för fler medier än det tryckta ordet. Departementschefen
har därför förordat att frågan om en förstärkning av grundlagsskyddet för
radio, TV, filmer, videogram och ljudupptagningar bryts ut.

Utskottet får för egen del anföra följande. Enligt utskottets mening är det
angeläget att det utrednings- och beredningsarbete som under lång tid

KU 1987/88:36

nedlagts i syfte att åstadkomma grundlagsskydd för vissa andra uttrycksformer
än det tryckta ordet leder till grundlagsreglering. Som framhålls i
propositionen bör man dock vid grundlagsändringar av här aktuellt slag
eftersträva en bred enighet i riksdagen. Mycket talar för att en sådan enighet
kan uppnås.

Det fortsatta beredningsarbetet synes i huvudsak kunna inriktas på att
underkasta det omfattande sakliga material som föreligger efter tidigare
nämnt utredningsarbete en ny prövning. Denna synes i stor utsträckning
kunna utgå från de bedömningar som gjorts av YFU. Med tanke på frågans
betydelse och det angelägna i att uppnå en bred politisk enighet anser
utskottet att beredningsarbetet skall ske under parlamentarisk medverkan av
representanter för de politiska partierna i riksdagen.

När det gäller den författningsmässiga frågan kan utskottet konstatera att
den beredning som ägt rum efter propositionens avlämnande visat att den
teknik som valts i lagrådsremissen inte ansetts utgöra en framkomlig väg.
Med hänsyn till den kritik som framförts och som går ut på att en ”samlad”
grundlag skulle kunna leda till en uttunning av skyddet för skrifter enligt den
nuvarande TF, bör beredningsarbetet enligt utskottets mening inriktas mot
en lösning i enlighet med principerna i YFU:s förslag, dvs. en särskild
grundlag för de nu aktuella medierna.

Utskottet utgår från att en beredning som läggs upp på det sätt som angivits
i det föregående bör kunna bedrivas skyndsamt.

Vad utskottet med anledning av propositionen och motionerna 1986/
87:K123 yrkande 1 och 1987/88:K418 yrkande 1 sålunda anfört bör ges
regeringen till känna.

Utskottet övergår härefter till att behandla återstående motioner i
ärendet.

I några av motionerna i ärendet tas upp förslag gällande vissa särskilt
angivna frågor som motionärerna anser bör omfattas av den nya grundlagsregleringen.

I motionerna 1987I88:K417 (m) och 1987/88. K418 yrkande 2 (m) förordas
etableringsfrihet pä medieområdet. Motionerna gäller i första hand radio- och
TV-området. Enligt sistnämnda motion bör etableringsfrihet tillåtas inom
massmedieområdet fullt ut och enbart få inskränkas på grund av teknikens
begränsningar.

I sammanhanget skall erinras om att YFU föreslog att det i den föreslagna
YGL borde införas bestämmelser om etableringsfrihet för radio och TV med
undantag för etersändningar. Beträffande trådsändningar föreslogs som
huvudregel sändningsfrihet med möjlighet att under vissa förutsättningar
begränsa den i vanlig lagstiftning. En av utredningens ledamöter (m)
framhöll i en reservation att han ansåg att utredningen borde ha föreslagit ett
system för etersänd radio och TV som bringat radio och TV så nära de
etableringsprinciper som föreslås gälla för andra medier som möjligt.

I lagrådsremissen biträddes YFU:s förslag om att de nya grundlagsreglerna
bör tillåta ett system med krav på koncession för etersändningar. Samma
lösning föreslogs för trådsändningar. Departementschefen var således inte
beredd att föreslå en grundlagsfäst sändningsfrihet för sådana sändningar
(prop. s. 69).

KU 1987/88:36

Utskottet får för egen del anföra följande. Vad först angår frågan om
etableringsfrihet för etersändningar är det som konstaterats i YFU:s
betänkande och i lagrådsremissen ofrånkomligt med någon form av etableringskontroll
på grund av att utrymmet i etern är begränsat. Enligt utskottets
mening måste man därför i det fortsatta beredningsarbetet på denna punkt
utgå ifrån ett system med något krav på tillstånd för etersändningar.

Vad härefter gäller frågan om etableringsfrihet för trådburna sändningar
gäller att statsmakterna efter det att YFU:s förslag lades fram beslutat om
koncessionssystem för radio- och trådsändningar i kabelnät (prop. 1984/
85:199, KU 1984/85:37, rskr. 398). De skäl som föranlett det beslutet -utskottet får i denna del hänvisa till redogörelsen i lagrådsremissen
(prop. s. 68-69) - måste beaktas då ställning tas till hur grundlagsregleringen
på området bör gestaltas. Utskottets slutsats blir i likhet med den ståndpunkt
som intagits i lagrådsremissen att den kommande grundlagsregleringen bör
medge att ett krav på tillstånd för trådsändningar upprätthålls genom vanlig
lag. Det finns inte anledning för utskottet att i förevarande sammanhang
uttala sig om det närmare innehållet i ett sådant koncessionssystem. Med det
anförda avstyrker utskottet motionerna 1987/88:K417 och 1987/88:K418
yrkande 2.

I motion 1986/87.K123 yrkande 2 (m) föreslås att riksdagen beslutar om
grundlagsskydd för reklam i enlighet med YFU:s förslag. Beträffande
gällande ordning och sistnämnda förslag skall här lämnas följande uppgifter.

Förhållandet mellan TF och den kommersiella reklamen har lämnats i
huvudsak oreglerat. TF syftar till att skydda det centrala i tryckfriheten och
kommersiell reklam åtnjuter endast ett begränsat tryckfrihetsrättsligt skydd.

I TF finns vissa bestämmelser som uttryckligen begränsar tillämpningsområdet
för TF när det gäller reklam o.d. Utan hinder av TF gäller sålunda bl.a.
vad som föreskrivs i lag om förbud mot kommersiella annonser i den mån
annonserna används vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller
tobaksvaror.

YFU föreslog att all reklam i de särskilt skyddade medierna skulle falla
under resp. grundlags bestämmelser. Samtidigt föreslogs att i grundlagarna
borde öppnas möjligheter för ingripanden med stöd av regler i vanlig lag mot
vissa effekter av kommersiella yttranden. YFU:s förslag till YGL (2 kap.
4 §) resp. ändringar i TF (1 kap. 10 §) innehåller sålunda bestämmelser
enligt vilka möjlighet ges att i vanlig lag meddela föreskrifter som gör det
möjligt att ingripa mot reklam för att skydda konsumenters eller näringsidkares
ekonomiska intressen, skydda mot allvarlig fara för personlig säkerhet
eller kroppslig hälsa eller skydda enskilda individers namn eller bild.

YFU:s principiella lösning mottogs i stort sett positivt under remissbehandlingen.
Flera remissinstanser hade dock invändningar mot utformningen
av undantagen, vilka ansågs alltför snäva. Andra var kritiska mot förslaget
i dess helhet.

Departementschefen konstaterar (prop. s. 50 f.) att han vid en samlad
bedömning inte övertygats om att det är sådana fördelar med YFU:s förslag
att det bör genomföras i sina huvudsakliga delar. Han är därför inte beredd
att förorda ett genomförande av förslaget. Ställningstagandet innebär att de

KU 1987/88:36

problem som alltjämt kan finnas på området hänvisas till att finna sin lösning i
den rättstillämpning som bl.a. marknadsdomstolen svarar för. Departementschefen
anför vidare att det sagda inte utesluter att vissa ändringar i TF
skulle kunna vara motiverade även om man behåller den nuvarande
principiella inställningen att TF bara delvis bör reglera förhållandet mellan
tryckfriheten och reklamen. Efter att bl.a. gått igenom räckvidden av TF:s
bestämmelser rörande ensamansvaret, meddelarskyddet och censurförbudet
såvitt angår kommersiell reklam, kommer departementschefen emellertid
fram till att nuvarande ordning bör bestå. Förslaget innebär bl.a. att det inte
heller i fortsättningen kommer att vara reglerat i TF i vilken mån ingripande
kan ske enligt vanlig lag, främst marknadsföringslagen, med anledning av
kommersiella yttranden i redaktionell text.

I ovannämnda motion 1986/87:K123 anger motionärerna att de inte kan
dela departementschefens bedömning, att något grundlagsskydd för reklamskydd
inte bör läggas fram. I likhet med YFU anser motionärerna att de
yttranden som förekommer i reklamsammanhang bör ges samma skydd som
yttranden i övrigt. Som skäl härför anges att det också i reklammeddelanden
kan förekomma sådan information som har betydelse för opinionsbildningen.
Att särskilja vissa yttranden som mindre skyddsvärda på grund av dessas
form anser motionärerna oacceptabelt.

Utskottet finner inte anledning att frångå den bedömning av frågan som
redovisats i propositionen. Skäl att låta frågan omfattas av det av utskottet
förordade beredningsarbetet föreligger därför ej. Med det anförda avstyrks
motion 1986/87:K123 yrkande 2.

I tre av motionerna i ärendet - motionerna I986I87:K122 (vpk), 1986/
87:K127yrkande 1 (fp) och 1986187:K210 yrkande 1 (fp) - förordas införande
av grundlagsbestämmelser varigenom meddelarskyddet utvidgas till att
gälla även förhållandet mellan enskilda.

YFU föreslog att de i TF intagna principerna om meddelarfrihet och
anonymitetsskydd gentemot det allmänna skulle bli grundlagsfästa också för
de nya medierna. Bestämmelser härom föreslogs intagna i förslaget till YGL
(i första resp. tredje kapitlet). Vidare föreslog YFU att meddelarfriheten
skulle sträckas ut utanför den offentliga rättens område till att gälla även
förhållandet mellan enskilda. Grundläggande bestämmelser härom föreslogs
intagna i 1 kap. 1 TF och i 1 kap. 5 § YGL. Enligt förslaget skulle
meddelarfrihet i princip gälla oberoende av om tystnadsplikten ålagts i
offentligrättslig ordning eller om den grundats på ett avtal eller något därmed
jämställt eget åtagande eller någon regel som kan åsidosättas genom avtal.
Förslaget innebar således bl.a. att den som från exempelvis ett företag eller
en organisation lämnar uppgifter för publicering går fri från påföljder även
om han på grund av avtal var bunden av tystnadsplikt. Enligt YFU öppnades
härigenom en möjlighet till ökad insyn i och mera genomlysande debatt om
verksamheten hos viktiga företag och organisationer. Vissa undantag från
meddelarfriheten föreslogs. Ett viktigt sådant undantag avsåg yrkeshemligheter
av teknisk eller kommersiell natur. Den principiellt nya meddelarfriheten
utanför den offentliga rätten följs i förslaget upp när det gäller
anonymitetsskyddet. Detta sker genom ett förbud för personer i ledande

KU 1987/88:36

ställning inom företag och organisationer att efterforska den som har lämnat
uppgifter i skydd av meddelarfriheten.

I lagrådsremissen fann departementschefen i likhet med utredningen och
åtskilliga remissinstanser att övertygande skäl i och för sig kunde anföras för
tanken att utvidga meddelarfriheten utanför myndighetsområdet till att gälla
även förhållandet mellan enskilda. Vid närmare övervägande av möjligheterna
att genomföra en sådan utvidgning ansåg departementschefen emellertid
att det förelåg avgörande invändningar mot förslaget. Enligt departementschefen
gav YFU:s förslag upphov till inte så mycket principiella
svårigheter som avgränsnings- och tillämpningsproblem. En första svårighet
gällde hur tillämpningsområdet på ett lämpligt sätt skulle avgränsas så att
bl.a. den rent privata sfären undantogs. I lagrådsremissen pekades därefter
på vissa andra avgränsnings- och tillämpningsproblem (prop. s. 122 f.).
Departementschefen, som alltså inte ansåg YFU:s förslag genomförbart,
gjorde vidare den bedömningen att det inte var möjligt att på grundval av
materialet i ärendet lägga fram något annat förslag för riksdagen som
tillgodosåg de krav som bör ställas på en reglering på detta område. Enligt
departementschefen kunde det vara lämpligt att ta upp frågan på nytt t.ex. i
samband med maktutredningens arbete.

Enligt motion 1986/87:K122 är det lagtekniskt fullt möjligt att komma fram
till ett förslag som utvidgar meddelarskyddet att gälla även utanför myndighetssfären.
Enligt motionen bör meddelarfriheten kunna bryta igenom
tystnadsplikt som grundas på avtal, dock att yrkeshemligheter av teknisk
natur bör undantas. I motion 1986/87:K127 förordas att YFU:s förlag - med
viss angiven modifiering - genomförs.

Utskottet anser att det finns skäl att utvidga meddelarskyddet till att i
princip gälla förhållandet även utanför den offentliga sektorn. Som framgår
av lagrådsremissen är en sådan reglering emellertid en komplicerad lagstiftningsfråga.
Enligt utskottets uppfattning kan det material som föreligger i
ärendet inte anses vara tillräckligt för att i det föreslagna beredningsarbetet
med ny grundlag utgöra underlag för ett förslag i saken. Enligt utskottets
mening bör regeringen i stället tillse att frågan blir föremål för skyndsam
utredning. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av propositionen och
motionerna 1986/87:K122, 1986/87:K127 yrkande 1 och 1986/87:K210 yrkande
1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

I motion 1986I87. K403 av Bo Hammar (vpk) hemställs att riksdagen beviljar
ett särskilt anslag om 3 000 000 kr. för en informationskampanj kring
grundlagens bestämmelser i fråga om yttrandefriheten i enlighet med vad
som anförts i motionen. Enligt motionen tyder mycket på att kränkningar av
yttrandefriheten blivit vanligare och långtifrån alltid beivras. Det anges att en
del av missförhållandena beror på bristande kännedom och kunskap om vad
grundlagarna stadgar angående yttrandefriheten. Motionären anser att
riksdagen bör anslå medel för en särskild informationskampanj, närmare
utformad av regeringen, med syfte att stärka respekten för yttrandefriheten.

Utskottet vill med anledning av motionen nämna att det inom justitiedepartementet
har utarbetats en broschyr med information om grundläggande
fri- och rättigheter. I broschyren, som tillhandahålls allmänheten kostnads -

KU 1987/88:36

fritt, finns ett särskilt avsnitt som gäller TF:s bestämmelser. Riksdagen bidrar
till informationen på området genom att med jämna mellanrum till kraftigt
subventionerat pris utge ett häfte innehållande grundlagarna och riksdagsordningen.
Enligt utskottet finns det inte för närvarande anledning för
riksdagen att initiera en kampanj av i motionen förordat slag. Här bör
tilläggas att ett införande av grundlagsskydd för andra medier än det tryckta
ordet självfallet kommer att nödvändiggöra särskilda informationsinsatser.
Med det anförda avstyrker utskottet motion 1986/87:K403.

9. Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande otillåtet offentliggörande

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:151 i denna del och
med avslag på motion 1986/87: K127 yrkande 4 som vilande antar
förslaget till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen såvitt avser 7
kap. 1 §, 4 § första meningen, 4 § 3-5 och 7 samt 5 §,

2. beträffande förhållandet mellan meddelarfriheten och tystnadsplikterna att

riksdagen med bifall till proposition 1986/87:151 i denna del och
med avslag på motion 1986/87:K123 yrkande 5 som vilande antar
förslaget till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen såvitt avser 7
kap. 3 § tredje stycket,

3. beträffande den s.k. instruktionen

att riksdagen avslår motion 1986/87:K127 yrkande 2,

4. beträffande skyddet för den enskildes integritet
att riksdagen avslår motion 1987/88:K427,

5. beträffande generellt förbud mot censur m.m.
att riksdagen avslår motion 1986/87:K123 yrkande 3,

6. beträffande mötes- och yttrandefriheten
att riksdagen avslår motion 1986/87: K411,

7. beträffande hets mot folkgrupp

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:151 i denna del och
med avslag på motionerna 1986/87:K123 yrkande 4 och 1986/87:K127
yrkande 3

dels som vilande antar förslaget till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen
såvitt avser 7 kap. 4 § 11,

dels antar förslaget till lag om ändring i brottsbalken såvitt avser
16 kap. 8 § ,

8. beträffande förbud mot rasistiska organisationer

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:K124, 1986/87:Ju614, 1986/
87:Ju631, 1986/87:Ju638 och 1987/88:Sf534 yrkande 24.

9. beträffande förhandsgranskning av rörliga bilder som skall säljas
eller uthyras

att riksdagen förklarar motionerna 1986/87:K125, 1986/87:K404.
1986/87:K409, 1986/87:K412, 1986/87:K421 yrkande 2. 1986/87:K423
yrkande 1, 1986/87:K424, 1986/87:K425, 1986/87:K426, 1987/88:K405
såvitt nu är i fråga. 1987/88:K409 yrkande 1, 1987/88:K415, 1987/
88:K421, 1987/88:K423, 1987/88: K424, 1987/88:K425. 1987/88:K428

KU 1987/88:36

yrkande 1 och 1987/88:K430 yrkande 1 besvarade med vad utskottet
anfört,

10. beträffande innehållsredovisning på godkända filmer och
videogram m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:K423 yrkande 2, 1987/
88:K405 såvitt nu är i fråga, 1987/88: K409 yrkande 3 och 1987/88:K428
yrkande 2,

11. beträffande efterhandsingripanden mot våldsskildringar i rörliga
bilder och våldspornografiska stillbilder

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:151 i denna del och
med avslag på motionerna 1986/87:K123 yrkande 7, 1986/87:K126,

1986/87:K434 och 1987/88:K409 yrkande 2

dels som vilande antar förslaget till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen
såvitt avser 7 kap. 4 § 13,

dels antar förslagen till lag om ändring i brottsbalken såvitt avser 16
kap. 10 b, 10 c och 19 §§, till lag om upphävande av lagen (1981:485)
om förbud mot spridning av filmer och videogram med våldsinslag
samt till lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756),

12. beträffande missaktning med anspelning på kön
att riksdagen avslår motion 1986/87:Ju641,

13. beträffande handlingsoffentlighet utanför myndighetsområdet
att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:151 i denna del
och proposition 1987/88:74 i den av utskottet behandlade delen och
med avslag på motion 1986/87: K123 yrkande 6 antar det förslag till lag
om ändring i sekretesslagen (1980:100) som är intaget i bilaga 5
till utskottets betänkande,

14. beträffande lagförslagen i övrigt
att riksdagen som vilande antar

dels förslaget till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen i återstående
delar,

dels förslaget till lag om ändring i regeringsformen,

15. beträffande den fortsatta handläggningen av frågan om grundlagsreglering
beträffande andra medier än det tryckta ordet

att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:151 och motionerna
1986/87:K123 yrkande 1 och 1987/88:K418 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. beträffande etableringsfrihet pä medieområdet

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:K417 och 1987/88-.K418
yrkande 2,

17. beträffande grundlagsskydd för reklam

att riksdagen avslår motion 1986/87:K123 yrkande 2,

18. beträffande utvidgning av meddelarskyddet

att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:151 i denna del
och motionerna 1986/87:K122, 1986/87:K127 yrkande 1 och 1986/
87:K210 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

19. beträffande en särskild informationskampanj
att riksdagen avslår motion 1986/87:K403.

KU 1987/88:36

Stockholm den 26 april 1988
På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Wivi-Anne Cederqvist
(s), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Friggebo (fp), Sture Thun (s), Hans
Nyhage (m), Sören Lekberg (s), Elisabeth Fleetwood (m), Bengt Kindbom
(c), Ulla Pettersson (s), Margitta Edgren (fp), Karl Boo (c), Bo Hammar
(vpk) och Göran Dahlstrand (s).

Reservationer

1. Otillåtet offentliggörande (mom. 1)

Birgit Friggebo och Margitta Edgren (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Utskottet
delar ” och slutar med ”i förevarande del” bort ha följande lydelse:

På en punkt kan utskottet inte dela den bedömning av frågan som gjorts i
propositionen (s. 113). Utskottet anser således inte att den föreslagna
undantagsbestämmelsen i 7 kap. 5 § 3 TF är erforderlig. Enligt utskottets
mening är nämligen den föreslagna huvudregeln utformad på ett sådant sätt
att en särregel för krigsförhållanden inte behövs. Utskottet, som vill erinra
om att YFU:s förslag inte innehöll någon undantagsbestämmelse av aktuellt
slag, får i övrigt hänvisa till de i motion 1986/87:K127 framförda synpunkterna
i frågan. Det anförda innebär att utskottet föreslår att riksdagen - med
bifall till motion 1986/87:K127 yrkande 4 och med avslag på förslaget till lag
om ändring i TF såvitt avser 7 kap. 5 § 3 - antar förslaget i förevarande del i
övrigt.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande otillåtet offentliggörande
att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:151 i denna del
och med bifall till motion 1986/87:K127 yrkande 4
dels avslår förslaget till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen
såvitt avser 7 kap. 5 § 3,

dels som vilande antar förslaget till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen
såvitt avser 7 kap. 1 §, 4 § första meningen, 4 § 3-5 och 7, 5 §
första meningen samt 5 § 1 och 2.

2. Förhållandet mellan meddelarfriheten och tystnadsplikterna
(mom. 2)

Anders Björck, Hans Nyhage och Elisabeth Fleetwood (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”i förevarande del” bort ha följande lydelse:

Som framhållits i motion 1986/87:K123 utgör det aktuella - i 7 kap. 3 §

KU 1987/88:36

tredje stycket TF intagna - förslaget i förhållande till den lösning YFU
stannade för en helt ny konstruktion, som således inte varit föremål för
sedvanlig beredning. Utskottet är mot bakgrund av den vikt som måste
tillmätas regleringen av förevarande fråga inte beredd att på det föreliggande
materialet godta förslaget. Utskottet förordar att frågan utreds vidare under
parlamentaristisk medverkan. Detta bör lämpligen ske i samband med den
fortsatta beredning av grundlagsregleringen beträffande de ”nya” medierna
som föreslås i ett senare avsnitt i detta betänkande. Utskottet, som
följaktligen biträder motion 1986/87:K123 yrkande 5, avstyrker propositionen
i här aktuell del.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande förhållandet mellan meddelarfriheten och tystnadsplikterna att

riksdagen med bifall till motion 1986/87:K123 yrkande 5 avslår det i
proposition 1986/87:151 framlagda förslaget till lag om ändring i
tryckfrihetsförordningen såvitt avser 7 kap. 3 § tredje stycket.

3. Den s.k. instruktionen (mom. 3)

Birgit Friggebo och Margitta Edgren (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Sorn LU” och
slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Konstitutionsutskottet får erinra om att enighet förelåg inom YFU om dess
förslag att utvidga tillämpningsområdet för den s.k. instruktionen till vanliga
brottmål och att förslaget upptogs positivt av flera remissinstanser. Som
egentligen enda skäl till att inte föra fram förslaget åberopas i propositionen
(s. 163) vissa negativa remissynpunkter från RÅ, som ansåg att förslaget
borde underkastas mera noggranna överväganden. Utskottet kan inte
ansluta sig till den bedömning av frågan som gjorts i propositionen utan anser
i likhet med den ståndpunkt som intagits i motion 1986/87:K127 att YFU:s
förslag om utvidgning av tillämpningsområdet för instruktionen i 1 kap. 4 §
TF nu bör genomföras. De skäl som i LU:s yttrande angetts mot att göra en
sådan bestämmelse tillämplig på mål om upphovsrättsintrång anser utskottet
inte har bärkraft. Med hänvisning till det anförda föreslås att riksdagen som
vilande antar det i motionen framlagda förslaget till ändrad lydelse av
ovannämnda bestämmelse, vilket lagförslag - liksom övriga förslag i ärendet
- bör träda i kraft den 1 januari 1989.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3. beträffande den s.k. instruktionen

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:K127 yrkande 2 som
vilande antar följande

KU 1987/88:36

Förslag till
Lag om ändring i tryckfrihetsförordningen

Härigenom föreskrivs i fråga om tryckfrihetsförordningen1 att 1 kap. 4 §
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

4§

Envar, vilken blivit förtrott att döma över missbruk av tryckfriheten
eller eljest vaka över denna förordnings efterlevnad, bör därvid städse
hava i åtanke att tryckfriheten utgör grundval för ett fritt samhällsskick,
alltid fästa sin uppmärksamhet mera på ämnets och tankens än på
uttryckets lagstridighet, på syftet än på framställningssättet, samt i
tvivelsmål hellre fria än fälla.

Den som i övrigt skall döma i
brottmål skall iaktta samma förhållningssätt,
om det av omständigheterna
framgår att syftet har varit att
tillgodose yttrande- och informationsfriheten.

Vid bestämmande av påföljd, som enligt denna förordning är förenad med
missbruk av tryckfriheten, skall, då meddelad uppgift påkallat rättelse,
särskilt beaktas, huruvida sådan på lämpligt sätt bringats till allmänhetens
kännedom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

1 Tryckfrihetsförordningen omtryckt 1982:941.

4. Generellt förbud mot censur m.m. (mom. 5)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Hans Nyhage (m), Elisabeth
Fleetwood (m) och Margitta Edgren (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ”Propositionen
innehåller” och slutar med ”1986/87:K123 yrkande 3” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att de skäl som YFU anfört för nu aktuella förslag är
övertygande och att de skäl som i propositionen framförs häremot (prop. s.
61 f.) ej har tillräcklig bärkraft. Såsom framhålls i motion 1986/87:K123 bör
förslagen därför genomföras. I 2 kap. RF bör således införas bestämmelser
om ett generellt censurförbud, om rätt att inneha informationsbärare m.m.
för privat bruk och om att det allmänna skall iaktta neutralitet vid stöd till
offentliga framställningar. Det bör ankomma på regeringen att återkomma
med lagförslag i ämnet. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av
motion 1986/87:K123 yrkande 3 bör ges regeringen till känna.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande generellt förbud mot censur m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:K123 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

KU 1987/88:36

5. Mötes- och yttrandefriheten (mom. 6)

Bo Hammar (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”1986/87:K411 avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion 1986/87:K411 att
utvecklingen på förevarande område varit sådan att det nu är påkallat med
lagstiftningsåtgärder som förhindrar sådana inskränkningar av mötes- och
yttrandefriheten som tagits upp av motionären. Det framstår som lämpligt att
ett sådant förslag förs fram i det lagstiftningsärende som för närvarande
bereds i justitiedepartementet på grundval av ordningsstadgeutredningens
betänkande. Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

6. beträffande mötes- och yttrandefriheten
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:K411 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Hets mot folkgrupp (mom. 7)

Anders Björck, Hans Nyhage och Elisabeth Fleetwood (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ”När det
gäller” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:
Vad gäller den föreslagna skärpningen av 16 kap. 8 § BrB anser utskottet
inte den lösning som valts i propositionen godtagbar. Som framhållits i
motion 1986/87: Kl 23 bryter förslaget den princip som hittills gällt för
regleringen av yttrande- och tryckfriheten, nämligen att denna skall avse
yttranden som är avsedda att spridas till allmänheten. Den föreslagna
regleringen kan vidare befaras ge upphov till olika gränsdragnings- och
tillämpningsproblem. Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
förslaget avslås.

Några invändningar synes däremot inte kunna riktas mot det förslag till
skärpning av den aktuella ansvarsbestämmelsen som YFU lade fram. Det
bör ankomma på regeringen att återkomma med lagförslag i ämnet. Vad
utskottet sålunda anfört med anledning av motion 1986/87:K123 yrkande 4
bör ges regeringen till känna.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

7. beträffande hets mot folkgrupp
att riksdagen

a) med anledning av proposition 1986/87:151 i denna del och med
anledning av motion 1986/87:K123 yrkande 4 dels avslår förslagen till
lag om ändring i tryckfrihetsförordningen såvitt avser 7 kap. 4 § 11 och
till lag om ändring i brottsbalken såvitt avser 16 kap. 8 §, dels som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) avslår motion 1986/87:K127 yrkande 3.

KU 1987/88:36

7. Hets mot folkgrupp (mom. 7)

KU 1987/88:36

Birgit Friggebo och Margitta Edgren (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ”När det
gäller” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den föreslagna skärpningen av 16 kap. 8 § BrB utgör en
icke godtagbar inskränkning av yttrandefriheten. Såsom framhållits i motion
1986/87:K127 innebär nämligen förslaget att alla uttalanden som uttrycker
missaktning för folkgrupp etc. är oacceptabla så snart de förekommer
utanför den rent privata sfären. Förslaget är dessutom utformat på ett sådant
sätt att det kommer att leda till svåra gränsdragnings- och tillämpningsproblem.
På grund av det anförda förordar utskottet att riksdagen - med bifall
till motion 1986/87:K127 - avslår förslaget.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

7. beträffande hets mot folkgrupp
att riksdagen

a) med anledning av proposition 1986/87:151 i denna del och med
anledning av motion 1986/87:K127 yrkande 3 avslår förslagen till lag
om ändring i tryckfrihetsförordningen såvitt avser 7 kap. 4 § 11 och till
lag om ändring i brottsbalken såvitt avser 16 kap. 8 §,

b) avslår motion 1986/87:K123 yrkande 4.

8. Förbud mot rasistiska organisationer (mom. 8)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp). Hans Nyhage (m), Elisabeth
Fleetwood (m), Bengt Kindbom (c), Margitta Edgren (fp) och Karl Boo (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ”Utskottet
övergår” och slutar med ”1987/88:Sf534 yrkande 24” bort ha följande
lydelse:

Utskottet övergår härefter till frågan om förbud mot rasistiska organisationer.
I motionerna 1986/87:K124, 1986/87:Ju614, 1986/87:Ju631 och 1986/
87:Ju638 har som huvudsakligt skäl för att i lagstiftningen införa ett direkt
organisationsförbud hävdats att Sverige utan ett sådant förbud inte uppfyller
FN:s rasdiskrimineringskonvention. På grundval av den utförliga redogörelsen
i propositionen för frågans behandling (prop. s. 104-112, 307 och 308
samt 324-326) och det i det föregående behandlade förslaget till skärpning av
16 kap. 8 § BrB gör konstitutionsutskottet emellertid i likhet med justitieutskottet
den bedömningen att Sverige även utan ett särskilt organisationsförbud
får anses uppfylla vårt lands åtaganden enligt FN:s rasdiskrimineringskonvention.
Det saknas därför anledning att på denna grund förorda
lagstiftning i ämnet.

Enligt utskottets mening finns det - såsom framhållits i motion 1987/
88:Sf534- i själva verket olika skäl som talar mot att i lagstiftningen införa ett
organisationsförbud. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna. Utskottet
biträder således motion 1987/88:Sf534 yrkande 24. Övriga motioner avstyrks.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

8. beträffande förbud mot rasistiska organisationer

a) att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf534 yrkande 24 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) att riksdagen avslår motionerna 1986/87:K124, 1986/87:Ju614,
1986/87:Ju631 och 1986/87:Ju638.

9. Förhandsgranskning av rörliga bilder som skall säljas eller
uthyras (mom. 9)

Bengt Kindbom (c), Karl Boo (c) och Bo Hammar (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ”Vad först
gäller” och på s. 27 slutar med ”anses besvarade” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som framhållits i yttrandet från KrU att
det är nödvändigt att få till stånd åtgärder som på ett effektivare sätt än för
närvarande förhindrar att i vart fall barn och ungdomar tar del av grova
våldsskildringar i rörliga bilder. Detta gäller inte minst sådana skildringar
som innehåller våldsinslag bestående i sexuella övergrepp och sadism.

För att komma till rätta med dessa problem fordras enligt utskottets
mening både lagstiftningsåtgärder och insatser av attitydskapande slag.
Utskottet hänvisar i sammanhanget till vad som anförts i en avvikande
mening (c, vpk) till KrU:s yttande (bil. 4 s. 94 f.).

I fråga om lagstiftningsåtgärder på förevarande område anser utskottet att
situationen nu blivit så allvarlig att det - trots de principiella betänkligheter
ur yttrandefrihetssynpunkt som kan anföras däremot - är nödvändigt att
införa bestämmelser om förhandsgranskning av filmer och videogram som
skall spridas till allmänheten. Det gäller här filmer och videogram som
tillhandahålls i den allmänna handeln genom försäljning eller uthyrning.

Utskottet anser det angeläget att lagstiftningen om förhandsgranskning
underkastas en återkommande utvärdering på samma sätt som vid flera
tillfällen skett med lagstiftningen för biograffilmer.

Bestämmelser i ämnet synes på sätt som närmare beskrivs i motion
1987/88:K421 (c) böra utformas efter förebild av biografförordningens
föreskrifter. I stället för föreskrifterna i 3 § i förordningen om vad
granskningen skall avse bör dock i stället bestämmelserna i 1 och 2 §§
videovåldslagen gälla. Mot bakgrund av att det i propositionen föreslås att
videovåldslagens bestämmelser skall överföras till 16 kap. BrB och att
videovåldslagen skall upphävas (se nedan) bör bestämmelserna inte, såsom
föreslagits i nyssnämnda motion, intas i videovåldslagen. I stället bör
bestämmelserna tas in i en särskild lag. Utskottet har upprättat förslag till
sådan lag. Genom förslaget, som bör träda i kraft redan den 1 juli 1988, är
syftet med de övriga motioner vari förhandsgranskning förordats tillgodosett.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

9. beträffande förhandsgranskning av rörliga bilder som skall säljas
eller uthyras
att riksdagen

a) med anledning av motion 1987/88:K421 antar nedan angivna
lagförslag.

KU 1987/88:36

Förslag till
Lag om förhandsgranskning av videogram och filmer

Härigenom föreskrivs följande.

1 §

Videogram får inte i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte
spridas genom saluhållning eller annat tillhandahållande utan att dessförinnan
ha godkänts av statens biografbyrå.

Vad som i lagen föreskrivs om videogram skall också gälla film.

2 §

Biografbyrån får inte godkänna

1. videogram eller del av videogram med skildringar av sexuellt våld eller
tvång eller närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld mot människor
eller djur, om inte spridandet är försvarligt med hänsyn till framställningens
syfte och sammanhang samt omständigheterna i övrigt,

2. videogram eller del av videogram med ingående skildringar av verklighetstrogen
karaktär som återger våld eller hot om våld mot människor eller
djur om spridning skall ske till barn under 15 år.

3 §

Angående biografbyråns granskning gäller i tillämpliga delar vad därom är
stadgat i 5—7 §§ förordningen (1959:348) med särskilda bestämmelser om
biografföreställningar m. m.

4 §

Bryter någon uppsåtligen mot föreskriften i 1 § skall han dömas till böter
eller fängelse i högst sex månader. Sker överträdelsen av oaktsamhet, som ej
är att anse som ringa, döms till böter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

b) förklarar motionerna 1986/87.K125, 1986/87:K404, 1986/
87:K409, 1986/87:K412, 1986/87:K421 yrkande 2, 1986/87:K423 yrkande
1, 1986/87:K424, 1986/87:K425, 1986/87:K426, 1987/88:K405
såvitt nu är i fråga, 1987/88:K409 yrkande 1, 1987/88:K415, 1987/
88:K423, 1987/88:K424, 1987/88:K425, 1987/88:K428 yrkande 1 och
1987/88:K430 yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört.

10. Efterhandsingripanden mot våldsskildringar i rörliga bilder
och våldspornografiska stillbilder (mom. 11)

Anders Björck, Hans Nyhage och Elisabeth Fleetwood (alla m) anser

dels att de delar av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ”Konstitutionsutskottet
får” och på s. 28 slutar med ”i förevarande del” samt som på s.
29 börjar med ”Utskottet delar” och slutar med ”av riksdagen” bort ha
följande lydelse:

Som framhållits i motion 1986/87:K123 skulle ett genomförande av
förslaget att upphäva videovåldslagen och att i BrB införa bestämmelser om
olaga våldsskildring samt otillåten utlämning av film eller videogram bli ett
provisorium i avvaktan på den grundlagsreglering på området som senare
kommer att genomföras. Dessa förslag - liksom det med förslagen samman -

KU 1987/88:36

hängande förslaget till lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756) -bör därför anstå och propositionen i förevarande delar avslås. Det finns dock
anledning att redan nu genomföra det i motionen framförda förslaget om ett
system med ansvarig utgivare för filmer och videogram. Videovåldslagen bör
således ändras genom att där intas bestämmelser om utkrävande av ansvar
som överensstämmer med vad som gäller för utgivning av tryckta skrifter.
Detta innebär bl.a. att en ansvarig videofilmsuthyrare skall utses, att
ansvaret i andra hand skall åvila den som sprider videogrammet samt att TF:s
bestämmelser om rättegången i huvudsak skall åvila den som sprider
videogrammet. Vidare bör TF:s bestämmelser om rättegången i huvudsak
vara tillämpliga. Beträffande förslagets närmare innebörd hänvisas till den
reservation som finns intagen i konstitutionsutskottets betänkande 1985/
86:11. Genom förslaget, som föreslås träda i kraft den 1 juli 1988, är syftet
med motion 1986/87:K434 tillgodosett.

Utskottet övergår härefter till förslaget att kriminalisera pornografiska
stillbilder. Som bakgrund bör först erinras om de spärrar som redan finns mot
pornografi: kriminaliseringen av barnpornografi (7 kap. 4§ 12 TF och 16 kap.
10 a § BrB) och det s.k. skyltningsförbudet (16 kap. 11 § BrB). Även
straffbestämmelsen om förledande av ungdom (16 kap. 12 § BrB) kan
nämnas. Utskottet vill vidare erinra om att YFU inte fann skäl att förorda
några lagstiftningsåtgärder mot pornografiska alster och att frågan i mycket
begränsad omfattning berörts i remissyttrandena över YFU:s betänkande.
Enligt utskottets mening föreligger det inte tillräckliga skäl att för närvarande
besluta om den föreslagna kriminaliseringen utan frågan bör beredas
ytterligare. Frågan bör lämpligen tas upp under den fortsatta beredningen av
frågan om grundlagsreglering för de ”nya” medierna som utskottet förordar i
ett senare avsnitt i detta betänkande. Vad utskottet sålunda anfört med
anledning av motion 1986/87:K123 bör ges regeringen till känna.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

11. beträffande efterhandsingripanden mot våldsskildringar i rörliga
bilder och våldspornografiska stillbilder
att riksdagen

a) med bifall till motion 1986/87:K123 yrkande 7 och med avslag på
de i proposition 1986/87:151 framlagda förslagen till lag om ändring i
tryckfrihetsförordningen såvitt avser 7 kap. 4 § 13, till lag om ändring i
brottsbalken såvitt avser 16 kap. 10 b, 10 c och 19 §§, till lag om
upphävande av lagen (1981:485) om förbud mot spridning av filmer
och videogram med våldsinslag samt till lag om ändring i radioansvarighetslagen
(1966:756), dels antar nedan angivna lydelse av 1 och 5 §§
lagen (1981:485) om förbud mot spridning av filmer och videogram
med våldsinslag, dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

KU 1987/88:36

4 Riksdagen 1987/88. 4 sami Nr36

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1981:485) om förbud mot spridning av
filmer och videogram med våldsinslag

Härigenom föreskrivs att 1 och 5 §§ lagen (1981:485) om förbud mot
spridning av filmer och videogram med våldsinslag skall ha följande lydelse.

1 §

Filmer och videogram med skildringar av sexuellt våld eller tvång eller
närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld mot människor eller djur
får inte i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte spridas genom
saluhållning eller annat tillhandahållande eller genom visning, om inte
spridandet är försvarligt med hänsyn till framställningens syfte och sammanhang
samt omständigheterna i övrigt.

Utgivare av en film eller ett videogram som har utsetts enligt vad som
nedan sägs ansvarar för brott enligt första stycket. Utgivare utses av den som
här i riket har framställt filmen eller videogrammet eller om framställningen
har gjorts utomlands av den som låtit utlämna filmen eller videogrammet för
spridning inom riket. Utgivaren skall vara svensk medborgare och vara
bosatt här i riket. Den som är omyndig eller i konkurs får inte vara utgivare.
En uppgift om vem som är utgivare skall på ett betryggande sätt framgå av
filmen eller videogrammet. En film eller ett videogram som har en utgivare
får inte spridas utan utgivarens samtycke.

Saknar en film eller ett videogram utgivare vilar ansvaret för brott enligt
första stycket på den som sprider filmen eller videogrammet till allmänheten.
Detsamma gäller om utgivare finns men de villkor som anges i andra stycket
inte är uppfyllda.

Den som ansvarar för ett brott enligt andra eller tredje stycket, skall anses
ha haft kännedom om den brottsliga gärningen.

5 §

Bryter någon uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte är ringa mot 1 eller
2 §, skall han dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Mål om brott mot 1 § upptas av Stockholms tingsrätt. Om det är lämpligt
med hänsyn till utredningen, kostnader eller andra omständigheter, kan
sådant mål upptas även av annan tingsrätt som är behörig att pröva
tryckfrihetsmål. Beträffande rättegången i övrigt tillämpas 12 kap. och 14
kap. 1-3 §§ tryckfrihetsförordningen samt lagen (1949:164) med vissa
bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål, jämte anslutande föreskrifter.
De som är jurymän för tryckfrihetsmål är behöriga att medverka även i
mål som avses i detta stycke.

Allmänt åtal för brott mot 1 § väcks av justitiekanslern.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

b) förklarar motion 1986/87:K434 besvarad med vad utskottet
anfört,

c) avslår motionerna 1986/87:K126 och 1987/88:K409 yrkande 2.

KU 1987/88:36

11. Efterhandsingripanden mot våldsskildringar i rörliga bilder
och våldspornografiska stillbilder (mom.11)

Margitta Edgren (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet våldspornografiska stillbilder
som på s. 29 börjar med ”Utskottet delar” och slutar med ”av riksdagen”
bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening råder det ingen tvekan om att s.k. våldspornografi
är ett obehagligt och osmakligt fenomen, som förmedlar en vrångbild av
sexuallivet och en förnedrande människosyn. Från kriminalpolitiska synpunkter
kan det också hävdas att våldspornografin kan ha allvarliga negativa
effekter.

Trots vad nu sagts kan utskottet inte godta att kriminaliseringen utsträcks
till att avse alla stillbilder med sådana motiv. Härvidlag har utskottet främst
fäst sig vid de svårigheter kriminaliseringen skulle medföra för de lagförande
organen när det gäller att dra gränsen mellan kommersiell våldspornografi
och framställningar som har konstnärliga syften. Såsom framhållits i motion
1986/87:K126 saknas med regeringsförslaget garantier för att inskränkningarna
i yttrandefriheten inte också drabbar bilder och teckningar som
tillkommit i konstnärligt syfte.

Med hänsyn till det anförda förordar utskottet att propositionen - med
bifall till motion 1986/87:K126 - avslås i den del som gäller ansvar för
skildrande av sexuellt våld eller tvång i stillbild.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

11. beträffande efterhandsingripanden mot våldsskildringar i rörliga
bilder och våldspornografiska stillbilder
att riksdagen

a) med anledning av proposition 1986/87:151 i denna del och med
bifall till motion 1986/87:K126 dels avslår förslaget till lag om ändring i
tryckfrihetsförordningen såvitt avser 7 kap. 4 § 13, dels antar förslagen
till lag om ändring i brottsbalken såvitt avser 16 kap. 10 b § - dock med
uteslutande av orden ”i stillbild eller” - samt 16 kap. 10 c och 19 §§, till
lag om upphävande av lagen (1981:485) om förbud mot spridning av
filmer och videogram med våldsinslag samt till lag om ändring i
radioansvarighetslagen (1966:756),

b) avslår motionerna 1986/87:K123 yrkande 7, 1986/87:K434 och
1987/88-.K409 yrkande 2.

12. Missaktning med anspelning på kön (mom. 12)

Bo Hammar (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ”Utskottet
kan” och slutar med ”motion 1986/87:Ju641” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion 1986/87:Ju641 gjorda bedömningen att 16
kap. 8 § BrB bör kompletteras med en bestämmelse varigenom även
missaktning på grund av kön kriminaliseras. Utskottet anser inte att de
invändningar som i propositionen anförts mot en sådan bestämmelse är

KU 1987/88:36

bärkraftiga. Utskottet föreslår därför att riksdagen hos regeringen begär ett
förslag till angiven ändring. Det anförda bör ges regeringen till känna.
Utskottet biträder följaktligen motion 1986/87:Ju641.

dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

12. beträffande missaktning med anspelning på kön

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Ju641 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Handlingsoffentlighet utanför myndighetsområdet (mom.
13)

Anders Björck, Hans Nyhage och Elisabeth Fleetwood (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ”Frågan om”
och på s. 33 slutar med ”i lagen” bort ha följande lydelse:

Som framhållits i motion 1986/87:K123 yrkande 6 innebär den föreslagna
regleringen ett avsteg från principen att reglerna till skydd för tryck- och
yttrandefriheten avser det allmännas förhållande till offentlighet och sekretess.
Det kan enligt utskottets mening inte uteslutas att den föreslagna
utvidgningen av reglernas tillämpningsområde till att omfatta andra organ än
stat och kommun kan medföra olika negativa konsekvenser för tryck- och
yttrandefriheten. Utskottet anser att förslaget bör utredas vidare. Frågan bör
lämpligen tas upp under den fortsatta beredningen av frågan om grundlagsreglering
för de ”nya” medierna som utskottet förordar i ett senare avsnitt i
detta betänkande. Det anförda bör ges regeringen till känna. Utskottets
ställningstagande innebär således att utskottet förordar bifall till motionen
och avslag på i ärendet föreliggande förslag till ändringar i sekretesslagen.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

13. beträffande handlingsoffentlighet utanför myndighetsområdet
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:K123 yrkande 6 och med
avslag på proposition 1986/87:151 i denna del och proposition
1987/88:74 i den av utskottet behandlade delen som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Etableringsfrihet på medieområdet (mom. 16)

Anders Björck, Hans Nyhage och Elisabeth Fleetwood (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ”Utskottet
får” och slutar med ”1987/88:K418 yrkande 2” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motionerna 1987/88:K417 och 1987/88:K418 framförda
uppfattningen att den principiella utgångspunkten bör vara att svensk
lagstiftning tillåter etableringsfrihet fullt ut på radio- och TV-området.
Inskränkningar häri bör endast tillåtas när detta är ofrånkomligt på grund av
teknikens begränsningar. Detta bör anges i de direktiv som skall gälla det
fortsatta beredningsarbete som förordats av utskottet. Vad utskottet sålunda
anfört med anledning av de båda motionerna bör ges regeringen till känna.

KU 1987/88:36

dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

16. beträffande etableringsfrihet på medieområdet

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:K417 och 1987/
88:K418 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

15. Grundlagsskydd för reklam (mom. 17)

Anders Björck, Hans Nyhage och Elisabeth Fleetwood (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”1986/87:K123 yrkande 2” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det vara en angelägen uppgift att ge de yttranden som
förekommer i reklamsammanhang samma skydd som yttranden i övrigt.
Såsom framhållits i motion 1986/87:K123 saknas det anledning att anse vissa
yttranden som mindre skyddsvärda på grund av dessas form. Utskottet anser
att starka skäl anförts för det enhälliga förslag i frågan - närmare redovisat i
det föregående - som YFU lagt fram. De invändningar som under
beredningen av ärendet har framförts mot förslaget är inte av det slaget att
det bör hindra ett genomförande av detta. Enligt utskottet är det lämpligt att
frågan behandlas i det beredningsarbete som i det föregående förordats av
utskottet. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av ovannämnda
motion bör ges regeringen till känna.

dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

17. beträffande grundlagsskydd för reklam

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:K123 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

16. Utvidgning av meddelarskyddet (mom. 18)

Anders Björck, Hans Nyhage och Elisabeth Fleetwood (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill till en början erinra om att enighet inte förelåg inom YFU om
en utvidgning av det s.k. meddelarskyddet till icke offentligrättsliga områden.
I en reservation (m) pekades bl.a. på att förslaget innebar ett
principgenombrott med svåröverblickbara konsekvenser, vilka inte blivit
utredda. TF:s utgångspunkt - nämligen att skydda enskilda gentemot
övergrepp från det allmänna - överges till förmån för en syn av innebörden
att tryck- och yttrandefrihetsgrundlagen likväl skall kunna reglera förhållandena
mellan enskilda. Av bl.a. dessa skäl ansåg reservanten inte att YFU:s
förslag borde genomföras. Utskottet anser de anförda synpunkterna välgrundade.
Enligt utskottets mening saknas anledning att närmare utreda beskaffenheten
av dessa negativa konsekvenser. Utskottet avstyrker således
motionerna 1986/87:K122,1986/87:K127 yrkande 1 och 1986/87:K210 yrkande
1.

KU 1987/88; 36

dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

18. beträffande utvidgning av meddelarskyddet

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:K122, 1986/87:K127 yrkande
1 och 1986/87:K210 yrkande 1.

17. En särskild informationskampanj (mom. 19)

Bo Hammar (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 40 slutar med ”motion 1986/87:K403” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärens bedömning att kränkningar av yttrandefriheten
under senare tid synes ha blivit vanligare och att detta till en del kan bero
på bristande kännedom och kunskap om grundlagarnas bestämmelser på
området. Mot angiven bakgrund är utskottet berett att tillstyrka förslaget i
motionen om en särskild informationskampanj, närmare utformad av
regeringen, syftande till att stärka respekten för yttrandefriheten. Det
anförda bör ges regeringen till känna.

dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

19. beträffande en särskild informationskampanj

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:K403 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Efterhandsingripanden mot våldsskildringar i rörliga bilder

Birgit Friggebo och Margitta Edgren (båda fp) anför:

Vi hyser sympati för det i motion 1986/87:K123 yrkande 7 framförda förslaget
om ett system med ansvarig utgivare för filmer och videogram. Vi anser att
ett sådant bör införas. Vi kan dock inte stödja motionsyrkandet som också
innehåller andra förslag. Vi utgår ifrån att frågan kommer att behandlas i
våldsskildringsutredningens förslag samt att frågan kommer att regleras i den
nya yttrandefrihetsgrundlagen.

2. Grundlagsreglering beträffande andra medier än det tryckta
ordet

Anders Björck, Hans Nyhage och Elisabeth Fleetwood (alla m) anför:

Vi kan med tillfredsställelse konstatera att ett enigt utskott ställt sig bakom
förslaget i motion 1987/88:K418 att hos regeringen begära förslag till ny
grundlag för vissa andra medier än det tryckta ordet. Vi vill dock i
sammanhanget betona det angelägna i att regeringen under den fortsatta
handläggningen söker leva upp till den tradition som finns i vårt land att söka
uppnå politisk samstämmighet i sådana grundlagsfrågor som berör villkoren
för demokratin och för den politiska debatten. Vi utgår ifrån att det
anmärkningsvärda avsteg från denna princip som skedde i förevarande
ärende var en engångsföreteelse.

KU 1987/88:36

3. Etableringsfrihet på medieområdet

KU 1987/88:36

Birgit Friggebo och Margitta Edgren (båda fp) anför:

Enligt vår mening kan det ifrågasättas om det är lämpligt att utskottet ingår i
sakprövning av de frågor som tagits upp i de i förevarande avsnitt båda
behandlade motionerna. En sådan prövning innebär nämligen att utskottet
på förevarande punkt föregriper det beredningsarbete med grundlagsreglering
för bl.a. radio och TV som utskottet i närmast föregående avsnitt
förordat.

Lagförslagen i proposition 1986/87:151
1 Förslag till

Lag om ändring i tryckfrihetsförordningen

Härigenom föreskrivs i fråga om tryckfrihetsförordningen1
dels att 1 kap. 8 §, 5 kap. 1, 2, 8, 9 och 14 §§,6 kap. 3 §, 7 kap. 1, 3—6
och 8 §§, 10 kap. 11 § samt 12 kap. 3 § skall ha följande lydelse,
dels att det i förordningen skall införas en ny paragraf, 12 kap. 16 §, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.
8 §

Privilegier å skrifters utgivande
må icke meddelas; regeringen dock
obetaget att förnya sådana till allmänna
inrättningars understöd redan
förlänta privilegier, varje gång
på högst tjugu år.

Om den rätt, som tillkommer
upphovsman till litterärt eller
konstnärligt verk eller framställare
av fotografisk bild, och om förbud
mot att återgiva litterärt eller konstnärligt
verk på ett sätt, som kränker
den andliga odlingens intressen,
gälle vad i lag är stadgat.

Om den rätt, som tillkommer
upphovsman till litterärt eller
konstnärligt verk eller framställare
av fotografisk bild, om upphovsrätten
närstående rättigheter och om
förbud mot att återgiva litterärt eller
konstnärligt verk på ett sätt,
som kränker den andliga odlingens
intressen, gälle vad i lag är stadgat.

5 kap.
1 §

Ägare till periodisk skrift skall
vara svensk medborgare eller
svensk juridisk person, om ej annat
före skriv es i lag.

Ägare till periodisk skrift skall
vara svensk medborgare eller
svensk juridisk person. I lag får föreskrivas
att även utlänning med
hemvist i riket får vara ägare till
sådan skrift.

2 §

För periodisk skrift skall finnas en utgivare.

Utgivare skall vara svensk medborgare,
om ej annat föreskrives i
lag. Han skall äga hemvist inom
riket. Ej må den vara utgivare som
är omyndig eller i konkurstillstånd.

Utgivare skall vara svensk medborgare.
I lag får föreskrivas att
även utlänning får vara utgivare.

Utgivare skall äga hemvist inom
riket. Ej må den vara utgivare som
är omyndig eller i konkurstillstånd.

8 §

Är utgivaren ej längre behörig eller kommer hans uppdrag eljest att
upphöra, åligge ägaren att genast draga försorg om att ny utgivare utses
samt att därom göra anmälan hos myndighet som avses i 4 §. Angående
sådan anmälan äge vad i 4 8 är föreskrivet motsvarande tillämpning; vid

KU 1987/88:36

Bilaga 1

1 Tryckfrihetsförordningen omtryckt 1982:941.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

anmälan skall, om det kan ske, fogas bevis att den förre utgivaren erhållit
del av anmälan.

Om utgivningsorten eller utgivningsplanen
ändras, skall ägaren
genast anmäla det till den myndighet
som avses i 4 §.

9 §

För utgivare av periodisk skrift må finnas en eller flera ställföreträdare.
Ställföreträdare utses av utgivaren. Då ställföreträdare utsetts, skall anmälan
därom göras hos myndighet som avses i 4 §. Vid anmälan skall fogas
bevis att ställföreträdaren fyller för utgivare föreskrivna behörighetsvillkor
samt förklaring dels av ställföreträdaren att han åtagit sig uppdraget och
dels av ägaren att han godkänt ställföreträdaren.

Angående ställföreträdare gälle i
övrigt vad i 2 § andra stycket är
stadgat. Kommer utgivarens uppdrag
att upphöra, vare även uppdraget
som ställföreträdare förfallet.

Angående ställföreträdare gälle i
övrigt vad i 2 § andra och tredje
styckena är stadgat. Kommer utgivarens
uppdrag att upphöra, vare
även uppdraget som ställföreträdare
förfallet.

14 §

Överträder utgivare vad i 11 § är
föreskrivet, vare straffet böter,
lägst femtio och högst femhundra
kronor. Vad nu sagts gälle ock ställföreträdare.
vilken inträtt som utgivare.

Underlåter ägaren till en periodisk
skrift att enligt 8 § anmäla ny
utgivningsort eller ny ulgivningsplan,
skall han dömas till böter,
högst ettusen kronor.

Överträder utgivare vad i 11 § är
föreskrivet, vare straffet böter,
högst ettusen kronor. Vad nu sagts
gälle ock ställföreträdare, vilken inträtt
som utgivare.

6 kap.

3 §

Saknar skrift, som avses i 4 kap.

2 § första stycket, där föreskriven
uppgift eller är sådan uppgift eller
uppgift enligt 1 kap. 5 § första
stycket 2 å skrift, som där åsyftas,
utspridaren veterligt. oriktig,
straffes utspridaren med böter,
lägst femtio och högst femhundra
kronor.

För spridande av tryckt skrift som, utspridaren veterligt, lagts under
beslag eller förklarats konfiskerad eller utgivits i strid mot förbud som
enligt denna förordning meddelats för skriftens utgivning eller uppenbart
utgör fortsättning av skrift som avses med sådant förbud, vare straffet
böter eller fängelse i högst ett år.

Saknar skrift, som avses i 4 kap.
2 § första stycket, där föreskriven
uppgift eller är sådan uppgift eller
uppgift enligt 1 kap. 5 § första
stycket 2 å skrift, som där åsyftas,
utspridaren veterligt, oriktig,
straffes utspridaren med böter,
högst ettusen kronor.

KU 1987/88:36

Bilaga 1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

1 §

Med tryckfrihetsbrott förstås i Med tryckfrihetsbrott förstås i
denna förordning brott, som inne- denna förordning de gärningar som

fattar otillåtet yttrande i tryckt anges i 4 och 5 §§.

skrift eller otillåtet offentliggörande
genom sådan skrift.

3 §

Om någon lämnar meddelande, som avses i 1 kap. 1 § tredje stycket,
eller, utan att svara enligt 8 kap., medverkar till framställning, som är
avsedd att införas i tryckt skrift, såsom författare eller annan upphovsman
eller såsom utgivare och därigenom gör sig skyldig till

1. högförräderi, uppror, landsför- 1. högförräderi, spioneri, grovt

räderi, landssvek, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig befattning

spioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift, uppror, landsmed
hemlig uppgift eller försök, förräderi, landssvek eller försök,

förberedelse eller stämpling till så- förberedelse eller stämpling till sådant
brott; dant brott;

2. oriktigt utlämnande av allmän handling som ej är tillgänglig för envar
eller tillhandahållande av sådan handling i strid med myndighets förbehåll
vid dess utlämnande, när gärningen är uppsåtlig; eller

3. uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt i de fall som angivas i särskild
lag,

gäller om ansvar för sådant brott vad i lag är stadgat.

Om någon anskaffar uppgift eller underrättelse i sådant syfte som avses i
I kap. 1 § fjärde stycket och därigenom gör sig skyldig till brott som
angives i förevarande paragrafs första stycke I, gäller om ansvar härför
vad i lag är stadgat.

Det som sägs i 2 kap. 12 § tredje
stycket regeringsformen skall gälla
också i fråga om förslag till föreskrifter
som avses i första stycket 3.

4 §

Med beaktande av det i 1 kap. Med beaktande av det i 1 kap.
angivna syftet med en allmän tryck- angivna syftet med en allmän tryckfrihet
skall såsom otillåtet yttrande frihet skall såsom tryckfrihetsbrott

i tryckt skrift anses sådan enligt lag anses följande gärningar, om de

straffbar framställning som inne- begås genom tryckt skrift och är

jättar: straffbara enligt lag:

1. högförräderi, förövat med uppsåt att riket eller del därav skall med
våldsamma eller eljest lagstridiga medel eller med utländskt bistånd läggas
under främmande makt eller bringas i beroende av sådan makt eller att del
av riket skall sålunda lösryckas eller att åtgärd eller beslut av statschefen,
regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten skall med utländskt bistånd
framtvingas eller hindras, såframt gärningen innebär fara för uppsåtets
förverkligande:

försök, förberedelse eller stämpling till sådant högförräderi;

2. krigsanstiftan. såframt fara för att riket skall invecklas i krig eller
andra fientligheter framkallas med utländskt bistånd;

KU 1987/88:36

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

3. uppror, förövat med uppsåt att
statsskicket skal! med vapenmakt
eller eljest med våldsamma medel
omstörtas eller att åtgärd eller beslut
av statschefen, regeringen,
riksdagen eller högsta domarmakten
skall sålunda framtvingas eller

Föreslagen lydelse

3. spioneri, varigenom någon för
att gå främmande makt till handa
obehörigen befordrar, lämnar eller
röjer uppgift rörande försvarsverk,
vapen, förråd, import, export, tillverkningssätt,
underhandlingar,
beslut eller något förhållande i övrigt,
vars uppenbarande för främmande
makt kan medföra men för
totalförsvaret eller eljest för rikets
säkerhet, vare sig uppgiften är riktig
eller ej;

försök, förberedelse eller stämpling
till sådant spioneri;

4. obehörig befattning med hemlig
uppgift, varigenom någon utan
syfte att gå främmande makt till
handa obehörigen befordrar, lämnar
eller röjer uppgift rörande något
förhållande av hemlig natur,
vars uppenbarande för främmande
makt kan medföra men för rikets
försvar eller för folkförsörjningen
vid krig eller av krig föranledda utomordentliga
förhållanden eller eljest
för rikets säkerhet, vare sig
uppgiften är riktig eller ej;

försök eller förberedelse till sådan
obehörig befattning med hemlig
uppgift:

stämpling till sådant brott, om
detta är att anse som grovt, vid vilken
bedömning särskilt skall beaktas
om gärningen innefattade tillhandagående
av främmande makt
eller var av synnerligen farlig beskaffenhet
med hänsyn till pågående
krig eller rörde förhållande
av stor betydelse eller om den
brottslige röjde vad som på grund
av allmän eller enskild tjänst betrott
s honom;

5. vårdslöshet med hemlig uppgift,
varigenom någon av grov
oaktsamhet begår gärning som
avses under 4;

6. uppror, förövat med uppsåt att
statsskicket skall med vapenmakt
eller eljest med våldsamma medel
omstörtas eller att åtgärd eller beslut
av statschefen, regeringen,
riksdagen eller högsta domarmakten
skall sålunda framtvingas eller

KU 1987/88:36

Bilaga 1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

hindras, såframt gärningen innebär hindras, såframt gärningen innebär
fara för uppsåtets förverkligande; fara för uppsåtets förverkligande;

försök, förberedelse eller stämpling till sådant uppror;

4. landsförräderi eller landssvek,
i vad därigenom, då riket är i krig
eller eljest i lag meddelade bestämmelser
om sådant brott äga tillämpning,
någon förleder krigsfolk hörande
till rikets eller med riket förbunden
stats krigsmakt eller andra
som äro verksamma för försvaret
av riket till myteri, trolöshet eller
modlöshet eller genom osann framställning
sprider misströstan bland
allmänheten eller begår annan dylik
förrädisk gärning som är till men för
försvaret eller för folkförsörjningen
eller, om riket är helt eller delvis
ockuperat av främmande makt
utan att militärt motstånd förekommer,
för motståndsverksamheten;

försök, förberedelse eller stämpling till sådant landsförräderi eller
landssvek;

7. landsförräderi eller landssvek,
i vad därigenom, då riket är i krig
eller eljest i lag meddelade bestämmelser
om sådant brott äger
tillämpning, någon missleder eller
förråder dem som är verksamma
för rikets försvar eller förleder dem
till myteri, trolöshet eller modlöshet,
förråder egendom som är av
betydelse för totalförsvaret eller
begår annan liknande förrädisk gärning
som är ägnad att medföra men
för totalförsvaret eller innefattar
bistånd åt fienden;

5. landsskadlig vårdslöshet, i vad
därigenom någon av oaktsamhet
begår gärning som avses underh;

7. ryktesspridning till fara för rikets
säkerhet, varigenom, då riket
är i krig eller eljest i lag meddelade
bestämmelser om sådant brott äga
tillämpning, någon sprider falskt
rykte eller annat osant påstående,
som är ägnat att framkalla fara för
rikets säkerhet, eller till främmande
makt framför eller låter framkomma
sådant rykte eller påstående;

6. uppvigling, varigenom någon
söker förleda till brottslig gärning,
svikande av medborgerlig skyldighet
eller ohörsamhet mot myndighet; -

8. hot mot eller missaktning för
folkgrupp eller annan sådan grupp
av personer med anspelning på ras,
hudfärg, nationellt eller etniskt ur -

8. landsskadlig vårdslöshet, i vad
därigenom någon av oaktsamhet
begår gärning som avses under 7;

9. ryktesspridning till fara för rikets
säkerhet, varigenom, då riket
är i krig eller eljest i lag meddelade
bestämmelser om sådant brott äger
tillämpning, någon sprider falska
rykten eller andra osanna påståenden,
som är ägnade att framkalla
fara för rikets säkerhet, eller till
främmande makt framför eller låter
framkomma sådana rykten eller påståenden
eller bland krigsmän
sprider falska rykten eller andra
osanna påståenden som är ägnade
att framkalla trolöshet eller modlöshet; 10.

uppvigling, varigenom någon
uppmanar eller eljest söker förleda
till brottslig gärning, svikande av
medborgerlig skyldighet eller ohörsamhet
mot myndighet eller åsidosättande
av vad som åligger krigsman
i tjänsten;

11. hets mot folkgrupp, varigenom
någon hotar eller uttrycker
missaktning för folkgrupp eller annan
sådan grupp av personer med

KU 1987/88:36

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

sprung eller med viss trosbekännelse; 12.

barnpornografibrott, varigenom
någon skildrar barn i pornografisk
bild med uppsåt att bilden
sprides, om inte gärningen med
hänsyn till omständigheterna är försvarlig.

9. förtal, varigenom någon utpekar
annan såsom brottslig eller
klandervärd i sitt levnadssätt eller
eljest lämnar uppgift som är ägnad
att utsätta denne för andras missaktning,
dock ej om det med hänsyn
till omr!ändigheterna var försvarligt
att lämna uppgift i saken
och han visar att uppgiften var sann
eller att han hade skälig grund för
den;

10. förtal av avliden, om gärning
som avses under 9 är sårande för de
efterlevande eller eljest kan anses
kränka den frid, som bör tillkomma
den avlidne;

11. förolämpning, varigenom någon
smädar annan genom kränkande
tillmäle eller beskyllning eller
genom annat skymfligt beteende
mot honom; eller

Såsom otillåtet offentliggörande
i tryckt skrift skall anses sådan enligt
lag straffbar gärning som innefattar: 1.

offentliggörande av uppgifter
rörande förhållanden, vilkas röjande
skulle enligt lag innefatta brott
mot rikets säkerhet:

2. uppsåtligt offentliggörande av
allmän handling som ej är tillgänglig
för envar;

3. röjande av uppgift, varigenom

Föreslagen lydelse

anspelning på ras, hudfärg, nationellt
eller etniskt ursprung eller
trosbekännelse;

12. barnpornografibrott, varigenom
någon skildrar barn i pornografisk
bild med uppsåt att bilden
sprides, om inte gärningen med
hänsyn till omständigheterna är försvarlig; 13.

olaga våldsskildring, varigenom
någon i bild skildrar sexuellt
våld eller tvång med uppsåt att bilden
sprids, om inte gärningen med
hänsyn till omständigheterna är
försvarlig;

14. förtal, varigenom någon utpekar
annan såsom brottslig eller
klandervärd i sitt levnadssätt eller
eljest lämnar uppgift som är ägnad
att utsätta denne för andras missaktning,
och, om den förtalade är
avliden, gärningen är sårande för
de efterlevande eller eljest kan
anses kränka den frid, som bör tillkomma
den avlidne, dock ej om det
med hänsyn till omständigheterna
var försvarligt att lämna uppgift i
saken och han visar att uppgiften
var sann eller att han hade skälig
grund för den;

15. förolämpning, varigenom någon
smädar annan genom kränkande
tillmäle eller beskyllning eller
genom annat skymfligt beteende
mot honom.

Som tryckfrihetsbrott skall anses
också sådana gärningar, begångna
genom tryckt skrift och straffbara
enligt lag, som innebär att någon

1. uppsåtligen offentliggör allmän
handling som ej är tillgänglig
för envar, om han fått tillgång till
handlingen i allmän tjänst, under
utövande av tjänsteplikt eller i därmed
jämförbart förhållande:

2. offentliggör uppgift och därvid

KU 1987/88:36

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

KU 1987/88:36

den som enligt 8 kap. svarar för
skriften uppsåtligen åsidosätter
tystnadsplikt som avses i den i 3 §
första stycket 3 angivna särskilda
lagen.

uppsåtligen åsidosätter tystnadsplikt
som avses i den i 3 § första
stycket 3 angivna särskilda lagen;

3. när riket är i krig eller omedelbar
krigsfara offentliggör uppgift
om förhållanden vilkas röjande enligt
lag innefattar annat brott mot
rikets säkerhet än som anges i 4 §.

6 §

Vad i lag är stadgat angående påföljd för brott, som avses i 4 och 5 §§,
gälle ock då brottet är att anse som tryckfrihetsbrott.

Angående enskilt anspråk på
grund av tryckfrihetsbrott stadgas i
11 kap. Fälles den tilltalade för
brott, som avses i 4 § 9, 10 eller II,
må ock, då fråga är om periodisk
skrift, på yrkande förordnas att domen
skall införas i skriften.

Angående enskilt anspråk på
grund av tryckfrihetsbrott stadgas i
11 kap. Fälles den tilltalade för
brott, som avses i 4 § 14 eller 15,
må ock, då fråga är om periodisk
skrift, på yrkande förordnas att domen
skall införas i skriften.

8 §

1 samband med konfiskering av
periodisk skrift må, då fråga är om
otillåtet yttrande, som avses i 4 §

1—4, eller sådant enligt 5 § I otillåtet
offentliggörande som innefattar
spioneri eller grov obehörig befattning
med hemlig uppgift, meddelas
förbud att utgiva skriften under
viss, av rätten bestämd tid, högst
sex månader från det domen i
tryckfrihetsmålet vinner laga kraft.

Förbud som nu sagts må dock meddelas
allenast då riket befinner sig i
krig.

Angående konfiskering av periodisk skrift, som sprides i strid mot utgivningsförbud
eller uppenbart utgör fortsättning av skrift som avses med
sådant förbud, gälle vad i allmänhet är stadgat om förverkande av föremål
på grund av brott.

1 samband med konfiskering av
periodisk skrift må, då fråga är om
något av de brott som avses i 4 §
1—3, 4, såvida det brottet är att
anse som grovt, samt 6 och 7, meddelas
förbud att utgiva skriften under
viss, av rätten bestämd tid,
högst sex månader från det domen i
tryckfrihetsmålet vinner laga kraft.
Förbud som nu sagts må dock meddelas
allenast då riket befinner sig i
krig.

10 kap.
11 §

Är riket i krig eller krigsfara och
anträffas vid avdelning av försvarsmakten
tryckt skrift, som uppenbart
innefattar sådan enligt 7 kap.
4 § straffbar uppvigling att krigsman
därigenom kan förledas åsidosätta
sin tjänsteplikt, må skriften
efter beslut av befattningshavare,

Är riket i krig eller krigsfara och
anträffas vid avdelning av försvarsmakten
tryckt skrift, som uppenbart
innefattar sådan enligt 7 kap.
4 § straffbar uppvigling att krigsman
därigenom kan förledas åsidosätta
vad som åligger honom i
tjänsten, får skriften efter beslut av

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

sorn enligt lag har bestraffningsrätt
över personal vid avdelningen, i avbidan
på förordnande om beslag tagas
i förvar.

Föreslagen lydelse

befattningshavare, som enligt lag
skall avgöra frågor om disciplinansvar
beträffande personal vid avdelningen,
i avbidan på förordnande
om beslag tagas i förvar.

Är fara i dröjsmål, må även utan sådant beslut som avses i första stycket
åtgärd som där sägs vidtagas av annan befattningshavare enligt bestämmelser
som meddelas i lag. Anmälan därom skall dock skyndsamt göras hos
befattningshavare som avses i första stycket. Denne har att genast pröva
om skriften skall kvarbliva i förvar.

12 kap.

3 §

För varje län skola utses jurymän,
fördelade i två grupper med
sexton jurymän i första gruppen
och åtta jurymän i andra gruppen.
Jurymännen i andra gruppen skola
vara eller hava varit nämndemän
vid allmän underrätt.

För varje län skall utses jurymän,
fördelade i två grupper med sexton
jurymän i första gruppen och åtta
jurymän i andra gruppen. Jurymännen
i den andra gruppen skall varå
eller ha varit nämndemän vid allmän
domstol eller allmän förvaltningsdomstol.

16 §

För fall då riket är i krig eller
krigsfara eller det råder sådana
utomordentliga förhållanden som
är föranledda av krig eller krigsfara
vari riket har befunnit sig får föreskrifter
om anstånd med val av
jurymän och om undantag från jurymäns
rätt att avsäga sig sitt uppdrag
meddelas i lag eller, efter bemyndigande
i lag, av regeringen
genom förordning.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

2 Förslag till
Lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 12 och 14 §§ regeringsformen1 skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

12 §

De fri- och rättigheter som avses De fri- och rättigheter som avses

i 1 § 1-5 samt i 6 och 8 §§ och i i 1 § 1-5 samt i 6 och 8 §§ och i

II § andra stycket får, i den ut- 11 § andra stycket får, i den ut -

KU 1987/88:36

Bilaga 1

1 Regeringsformen omtryckt 1985:866.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sträckning som 13-16 §§ med- sträckning som 13-16 §§ medgiver,
begränsas genom lag eller ge- giver, begränsas genom lag. Efter

nom annan författning efter bemyn- bemyndigande i lag får de begrän digande

i lag enligt 8 kap. 7 § förs- sas genom annan författning i de

ta stycket 7 eller 10 §. fall som anges i 8 kap. 7 § första

stycket 7 och 10 §. I samma ordning
får mötesfriheten och demonstrationsfriheten
begränsas även i
de fall som anges i 14 § första
stycket andra meningen.

Begränsning som avses i första stycket får göras endast för att tillgodose
ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får
aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som
har föranlett den och ej heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot
den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstvrelsens grundvalar. Begränsning
får ej göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan
sådan åskådning.

Förslag till lag som avses i första stycket eller till lag om ändring eller
upphävande av sådan lag skall, om det ej förkastas av riksdagen, på
yrkande av lägst tio av dess ledamöter vila i minst tolv månader från det att
det första utskottsyttrandet över förslaget anmäldes i riksdagens kammare.
Utan hinder härav kan riksdagen antaga förslaget, om minst fem sjättedelar
av de röstande förenar sig om beslutet.

Tredje stycket gäller icke förslag till lag om fortsatt giltighet i högst två
år av lag. Det gäller ej heller förslag till lag som enbart angår

1. förbud att röja sådant, som någon har erfarit i allmän tjänst eller under
utövande av tjänsteplikt och vars hemlighållande är påkallat av hänsyn till
intresse som angives i 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen,

2. husrannsakan eller liknande intrång eller

3. frihetsstraff som påföljd för viss gärning.

Konstitutionsutskottet prövar för riksdagens vidkommande huruvida
tredje stycket är tillämpligt i fråga om visst lagförslag.

14 §

Mötesfriheten och demonstra- Mötesfriheten och demonstrationsfriheten
får begränsas endast tionsfriheten får begränsas av hän av

hänsyn till rikets säkerhet, till syn till ordning och säkerhet vid

ordning och säkerhet vid samman- sammankomsten eller demonstra komsten

eller demonstrationen el- tionen eller till trafiken. I övrigt får

ler till trafiken eller för att motver- dessa friheter begränsas endast av

ka farsot. hänsyn till rikets säkerhet eller för

att motverka farsot.

Föreningsfriheten får begränsas endast såvitt gäller sammanslutningar
vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse
av folkgrupp av viss ras, med viss hudfärg eller av visst etniskt ursprung.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

KU 1987/88:36

Bilaga 1

3 Förslag till
Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken
dels att 16 kap. 8 § skall ha följande lydelse,

dels att det i balken skall införas tre nya paragrafer, 16 kap. 10 b och c
samt 19 §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 kap.

Den som offentligen eller eljest i
uttalande eller annat meddelande
som sprids bland allmänheten hotar
eller uttrycker missaktning för
folkgrupp eller annan sådan grupp
av personer med anspelning på ras,
hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung
eller trosbekännelse, döms
för hets mot folkgrupp till
fängelse i högst två år eller, om
brottet är ringa, till böter.

1 Senaste lydelse 1982:271.

Den som i uttalande eller i annat
meddelande som sprids hotar eller
uttrycker missaktning för folkgrupp
eller annan sådan grupp av personer
med anspelning på ras, hudfärg,
nationellt eller etniskt ursprung eller
trosbekännelse, döms för hets
mot folkgrupp till fängelse i
högst två år eller om brottet är
ringa, till böter.

10 b §

Den som i stillbild eller i en film,
ett videogram, ett televisionsprogram
eller andra rörliga bilder
skildrar sexuellt våld eller tvång
med uppsåt att bilden eller bilderna
sprids eller som sprider en sådan
skildring, döms, om inte gärningen
med hänsyn till omständigheterna
är försvarlig, för olaga våldsskildring
till böter eller fängelse
i högst sex månader. Detsamma
gäller den som i rörliga bilder närgånget
eller utdraget skildrar grovt
våld mot människor eller djur med
uppsåt att bilderna sprids eller som
sprider en sådan skildring.

Första stycket gäller inte filmer
eller videogram som statens biografbyrå
har godkänt för visning.
Det gäller inte heller en upptagning
av rörliga bilder med samma innehåll
som en film eller ett videogram
som har godkänts av biografbyrån.
Vidare gäller första stycket inte offentliga
förevisningar av filmer eller
videogram.

Har en upptagning av rörliga
bilder försetts med ett intyg om att

KU 1987/88:36

Bilaga 1

5 Riksdagen 1987/88. 4 samt. Nr36

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

en fdm eller ett videogram med
samma innehåll har godkänts av
statens biografbyrå, skall inte dömas
till ansvar enligt första stycket
för spridning av upptagningen. Vad
som har sagts nu gäller dock inte
om intyget var oriktigt och den som
har spritt upptagningen har insett
eller bort inse detta.

10 c §

Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet i yrkesmässig
verksamhet eller annars i förvärvssyfte
till den som är under femton
år lämnar ut en fdm. ett videogram
eller en annan upptagning av rörliga
hilder med ingående skildringar
av verklighetstrogen karaktär
som återger våld eller hot om våld
mot människor eller djur döms för
otillåten utlämning av film
eller v i d e o g ra m till böter eller
fängelse i högst sex månader.

Första stycket gäller inte filmer
eller videogram som statens biografbyrå
har godkänt för visning
för någon åldersgrupp av barn under
femton år. Det gäller inte heller
en upptagning av rörliga bilder
med samma innehåll som en film
eller ett videogram som har godkänts
av biografbyrån. Vidare gäller
första stycket inte offentliga förevisningar
av filmer eller videogram.

Har en upptagning av rörliga
bilder försetts med ett intyg om att
en film eller ett videogram med
samma innehåll har godkänts av
statens biografbyrå för visning för
någon åldersgrupp av barn under
femton år, skall inte dömas till ansvar
enligt första stycket. Vad som
har sagts nu gäller dock inte om
intyget var oriktigt och den som har
lämnat ut upptagningen har insett
eller bort inse detta.

19 §

Allmänt åtal för brott som avses i
10 b och c §§ får såvitt avser filmer

KU 1987/88:36

Bilaga 1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller videogram väckas endast efter
medgivande av statens biografbvrå.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

4 Förslag till
Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)'
dels att 1 kap. 8 §, 8 kap. 7 § och 16 kap. 1 § skall ha följande
lydelse,

dels att det i lagen skall införas en bilaga av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

8 §

Vid tillämpningen av denna lag skall med myndighet jämställas riksdagen,
kyrkomötet och beslutande kommunal församling.

Vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen
om rätt att ta del
av handlingar hos myndighet skall i
tillämpliga delar gälla också handlingar
hos notarius publicus och,
såvitt avser verksamhet för officiell
provning av fordon, Aktiebolaget
Svensk Bilprovning. Nu angivna
organ skall vid tillämpningen av
denna lag jämställas med myndighet.

Vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen
om rätt att ta del
av handlingar hos myndighet skall i
tillämpliga delar gälla också handlingar
hos de organ som anges i
bilagan till denna lag, i den mån
handlingarna hör till den verksamhet
som nämns där. De i bilagan
angivna organen skall vid tillämpningen
av denna lag jämställas med
myndighet.

Sekretess gäller i verksamhet,
som bedrivs av annan än statlig
myndighet och som består i tillsyn
eller stödverksamhet med avseende
på näringslivet, för uppgift om

8 kap

7 §

Sekretess gäller i kommunal
myndighets verksamhet, som består
i tillsyn eller stödverksamhet
med avseende på näringslivet, och i
tillsynsverksamhet, som annan än
statlig eller kommunal myndighet
utövar med avseende på näringslivet,
för uppgift om

1. enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat,
om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs,

2. andra ekonomiska eller personliga förhållanden för den, som har trätt
i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för
tillsyns- eller stödverksamhet som avses i denna paragraf.

KU 1987/88:36

Bilaga 1

1 Lagen omtryckt 1985:1059.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse KU 1987/88:36

Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen Bilaga 1

enligt första stycket 1, om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

16 kap.

1 §

Att friheten enligt 1 kap. 1 §
tryckfrihetsförordningen att meddela
och offentliggöra uppgifter i
vissa fall är begränsad framgår av
7 kap. 3 § första stycket 1 och 2
samt 5 § I och 2 samma förordning.
De fall av uppsåtligt åsidosättande
av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet
enligt 7 kap. 3 § första stycket 3
och 5 § J tryckfrihetsförordningen i
övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten
följer av

Att friheten enligt 1 kap. 1 §
tryckfrihetsförordningen att meddela
och offentliggöra uppgifter i
vissa fall är begränsad framgår av 7
kap. 3 § första stycket 1 och 2,4 §
1-8 samt 5 § 1 och 3 samma förordning.
De fall av uppsåtligt åsidosättande
av tystnadsplikt, i vilka
nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första
stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen
i övrigt är begränsad,
är de där tystnadsplikten följer av

8.6 5 lagen (1980:11) om tillsyn 8. 6 och 6 a §§ lagen (1980:11)
över hälso- och sjukvårdspersona- om tillsyn över hälso- och sjuklen
m. fl. vårdspersonalen m. fl.

Bilaga

I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i
tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i
tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som nämns
nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos organet.
Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till numret i
Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd av vilken
verksamheten har uppdragits åt organet.

Organ Verksamhet

Folkbildningsförbundet fördelning av statliga medel mellan läns bildningsförbunden

för stöd till kulturverksamhet
genom ideella föreningar
(SFS 1976:1046)

statligt stöd i form av utbildningsbidrag
för doktorander (SFS 1976:1046)

statligt stöd till utbildnings- och utgivningsverksamhet
(SFS 1976:1046)

prövning av anställnings- och arbetsvillkor
och andra frågor som rör statligt reglerad
anställning hos akademien

Handelshögskolan i Stockholm Kungliga

Musikaliska akademien Kungliga

Skogs- och Lantbruksakademien -

Kungliga Svenska Aeroklubben -

besiktning och tillsyn av luftfartyg samt
utfärdande och förnyande av luftvärdighetsbevis
(SFS 1957:297)

Länsbildningsförbunden

Notarius publicus

Regleringsföreningarna Föreningen
för mejeriprodukter,
ekonomisk förening, Svensk
kötthandel, förening u. p. a.,

Sveriges oljeväxtintressenter,
förening u. p. a., Sveriges potatisintressenter,
ekonomisk
förening, Svensk sockerhandel,
ekonomisk förening, Svensk
spannmålshandel, ekonomisk
förening, och Svensk ägghandel,
förening u. p. a.

Regleringsföreningen Svensk statligt stöd i marknadsreglerande syfte
fisk, ekonomisk förening (SFS 1974: 226)

Riksprovplatserna Aktiebo- obligatorisk kontroll (SFS 1985:1105)

laget Statens Anläggningsprovning,
Aktiebolaget Svensk
Bilprovning och Apoteksbolaget
Aktiebolag

Skolor med enskild huvudman
och statligt reglerade
anställningar

Stiftelsen Svenska institutet

Stiftelsen Svensk-norska
samarbetsfonden

Stiftelserna Nordiska museet,
Riksutställningar,

Stockholms internationella
fredsforskningsinstitut
(SIPRI), Sveriges Tekniska
museum och WHO Collaborating
Center on International
Drug Monitoring

Svenska föreningen Norden statligt stöd i form av bidrag till resor och

stipendier (SFS 1976: 1046)

Svenska institutet i Rom statligt stöd i form av stipendier

Svenska språknämnden prövning av anställnings- och arbetsvill kor

och andra frågor som rör statligt reglerad
anställning hos nämnden (SFS
1976: 1046)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

prövning av anställnings- och arbetsvillkor
och andra frågor som rör statligt reglerad
anställning hos skolan

all verksamhet

statligt stöd i form av stipendier (SFS
1976:1046)

prövning av anställnings- och arbetsvillkor
och andra frågor som rör statligt reglerad
anställning hos stiftelsen (SFS
1976: 1046)

statligt stöd till kulturverksamhet genom
ideella föreningar (SFS 1976:1046)

all verksamhet som notarius publicus
(SFS 1981:1363)

statligt stöd i marknadsreglerande syfte
(SFS 1967: 340)

KU 1987/88:36

Bilaga 1

5 Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1981:485) om förbud mot
spridning av filmer och videogram med våldsinslag

Härigenom föreskrivs att lagen (1981:485) om förbud mot spridning av
filmer och videogram med våldsinslag skall upphöra att gälla vid utgången
av år 1988. Lagen tillämpas dock fortfarande i fråga om gärningar begångna
före nämnda tidpunkt.

6 Förslag till
Lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756)

Härigenom föreskrivs att 2 § radioansvarighetslagen (1966:756) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Missbruk av yttrandefriheten i radioprogram medför ansvar och skadeståndsskyldighet
endast när gärningen innefattar yttrandefrihetsbrott. Vad
som sagts nu gäller även förverkande av egendom och annan särskild
rättsverkan av brott.

Bestämmelse i brottsbalken eller
annan lag om påföljd för brott, som
avses i 7 kap. 4 och 5 §§ tryckfrihetsförordningen,
eller om förverkande
av egendom eller annan särskild
rättsverkan av sådant brott
gäller även när brottet är att anse
som yttrandefrihetsbrott i radioprogram.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

Med yttrandefrihetsbrott i radioprogram
avses i denna lag framställning
eller offentliggörande,
som enligt 7 kap. 4 eller 5 § tryckfrihetsförordningen
skulle ha varit
att anse som tryckfrihetsbrott, om
gärningen begåtts genom tryckt
skrift. Sorn yttrandefrihetsbrott i
radioprogram anses också sådan
olaga våldsskildring i rörliga bilder
som avses i 16 kap. 10 b § brottsbalken.
Yttrandefrihetsbrott föreligger
endast om programmet blivit
sänt.

Bestämmelse i brottsbalken eller
annan lag om påföljd för brott, som
avses i andra stycket, eller om förverkande
av egendom eller annan
särskild rättsverkan av sådant brott
gäller även när brottet är att anse
som yttrandefrihetsbrott i radioprogram.

KU 1987/88:36

Bilaga 1

Justitieutskottets yttrande
1987/88:1 y

om ändringar i tryckfrihetsförordningen m.m. (prop.
1986/87:151 jämte motioner)

Till konstitutionsutskottet
Inledning

Under den allmänna motionstiden år 1987 väcktes och hänvisades till
justitieutskottet motionerna 1986/87:Ju614 av Hans Göran Franck m.fl. (s,
m, fp, c, vpk) om åtgärder mot etnisk diskriminering, 1986/87:Ju631 av Mats

0 Karlsson (s) och Erkki Tammenoksa (s) om lag mot rasistiska organisationer,
1986/87:Ju638 av Alf Svensson (c) om lag mot rasistiska organisationer
och 1986/87:Ju641 av Lars Werner m.fl. (vpk) om missaktning med
anspelning på kön.

Senare under våren 1987 förelädes riksdagen proposition 1986/87:151 om
ändringar i tryckfrihetsförordningen m.m. Med anledning av propositionen
väcktes motionerna 1986/87:K121-127. Propositionen och motionerna hänvisades
till konstitutionsutskottet. Tili samtidig beredning föreligger i
ärendet hos konstitutionsutskottet yrkanden i dels motionerna 1985/
86:K221, K402, K403, K404, K405, K406 och K411, dels motionerna
1986/87:K210, K403, K404, K405, K407, K409, K411, K412, K415, K417,
K418, K419, K420, K421, K423, K424, K425, K426, K432, K433, K434 och
K815.

Konstitutionsutskottet har den 27 maj 1987 beslutat bereda justitieutskottet
tillfälle att yttra sig över propositionen jämte motioner.

De förslag som upptas i de till justitieutskottet hänvisade motionerna
behandlas även i det hos konstitutionsutskottet anhängiga ärendet. Justitieutskottet
har mot denna bakgrund beslutat att - under förutsättning att
konstitutionsutskottet samtycker därtill - överflytta motionerna till konstitutionsutskottet.

Ärendet föranleder följande yttrande från justitieutskottets sida.
Utskottet

1. Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås vissa ändringar av grundlagsskyddet för tryckta
skrifter på grundval av förslag som lades fram av yttrandefrihetsutredningen i
betänkandet (SOU 1983:70) Värna yttrandefriheten.

Möjligheterna att genom straffbestämmelser i vanlig lag inskränka tryckfriheten
skall enligt propositionen begränsas mer än i dag. Det skall göras

KU 1987/88:36

Bilaga 2

genom att de otillåtna offentliggöranden som innefattar brott mot rikets
säkerhet beskrivs fullständigt i tryckfrihetsförordningen. På så sätt uppnås
att straffbarheten inte kan utvidgas utan grundlagsändring. Endast för krig
och omedelbar krigsfara behålls den nuvarande ordningen att de närmare
förutsättningarna för straffbarhet bestäms genom vanlig lag.

Också möjligheterna att föreskriva straff för t.ex. tidningsutgivare som
offentliggör hemliga handlingar begränsas.

Ansvarsbestämmelserna i den s.k. videovåldslagen förs över till brottsbalken.
Ett nytt brott, olaga våldsskildring, införs. Det får ett vidare tillämpningsområde
än videovåldslagens motsvarande regler. En ändring i tryckfrihetsförordningen
innebär att också s.k. våldspornografi i tryckta skrifter blir
kriminaliserad.

Förslaget innebär också att straffbestämmelsen om hets mot folkgrupp
skärps. Något förbud mot rasistiska organisationer föreslås inte i detta
sammanhang.

Yttrandefrihetsutredningens förslag om ändrade grundlagsregler för radio,
TV, filmer, videogram m.m. tas inte upp i propositionen. Frågan om ett
utbyggt grundlagsskydd för dessa medier skall i stället beredas ytterligare
under parlamentarisk medverkan.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1989.

2. Videovåldslagen

Ett av förslagen i propositionen innebär att bestämmelserna i lagen
(1981:485) om förbud mot spridning av filmer och videogram med våldsinslag
(videovåldslagen) med huvudsakligen oförändrat innehåll förs över till
brottsbalken (BrB) samtidigt som videovåldslagen såsom överflödig upphör
att gälla. Två nya brott, olaga våldsskildring och otillåten utlämning av film
eller videogram, införs i BrB:s kap. 16, som innehåller bestämmelser om
brott mot allmän ordning. Ett mått av nykriminalisering föreligger så till vida
att brottet olaga våldsskildring föreslås omfatta även stillbilder. Straffskalan
för båda brotten är böter eller fängelse i högst sex månader.

Utskottet har i denna del särskilt uppmärksammat frågan om det lämpliga i
att föra över en specialreglering med straffrättsliga inslag till brottsbalken
samt frågan om straffskalorna för de nya brotten.

Den principiella frågan om avgränsningen mellan brottsbalksbrott och
specialstraffrättsliga brott är inte ny. I den kriminalpolitiska debatten har
från tid till annan uppkommit fråga om ett visst brott eller en viss
brottskategori bör inrymmas i BrB. Flär kan hänvisas till betänkandet JuU
1984/85:28 s. 23, där utskottet för ett visst slag av straffrättsliga bestämmelser
(rörande s.k. ekonomisk brottslighet) enhälligt förespråkade att brott av
sådan svårhetsgrad och så stor allmän betydelse som det där gällde naturligen
hör hemma i brottsbalken. Utskottet vill också hänvisa till den utförliga
diskussion i ämnet som förs i fängelsestraffkommitténs huvudbetänkande
(SOU 1986:14 s. 175-187).

Under förarbetena till videovåldslagen diskuterades om bestämmelserna
skulle upptas i en särskild lag eller föras in i BrB (se prop. 1980/81:176 s. 39).
Med tanke på att den då aktuella regleringen hade en provisorisk karaktär

KU 1987/88:36

Bilaga 2

valdes alternativet med en särskild lag. De båda nya brotten har enligt
utskottets mening sådant samband med regleringen i övrigt i 16 kap. BrB att
utskottet - trots den förhållandevis komplicerade uppbyggnad som stadgandena
givits - kan ansluta sig till departementschefens uppfattning i det nu
aktuella ärendet att bestämmelserna bör tas in i BrB (se prop. 1986/87:151 s.
95 f). Inte heller i fråga om straffskalorna har utskottet någon erinran; de
harmonierar väl med vad som föreskrivs för jämförbara brott.

Utskottets ställningstagande innebär vidare att utskottet från straffrättsliga
utgångspunkter inte ställer sig bakom det mera yttrandefrihetsrättsligt
präglade yrkandet i motion 1986/87:K126.

3. Barnpornografibrott

I 16 kap. 10 a § BrB stadgas ansvar för barnpornografibrott. Sådant
föreligger om någon skildrar barn i pornografisk bild med uppsåt att bilden
sprids eller om någon sprider sådan bild av barn. Från straffbarhet undantas
gärningar som med hänsyn till omständigheterna är försvarliga. Straffet är
böter eller fängelse i högst sex månader. Motsvarande reglering finns i 7 kap.
4 § 12. tryckfrihetsförordningen. (Prop. 1978/79:179, KU 33, rskr. 317 och
KU 1979/80:1, rskr. 2.)

I en av de i det nu aktuella ärendet föreliggande motionerna (1985/
86:K402) efterlyses förslag till skärpning av regleringen så att till det
straffbara området hänförs inte bara såsom för närvarande skildrande av
barn utan även skildrande av den som är äldre men under sådana
omständigheter att den skildrade ”ser ut som barn”.

Till en början vill utskottet erinra om att det vid bestämmelsens införande
uttalades att det endast borde ske en försiktig utvidgning av det straffbara
området. Försiktigheten motiverades av att kriminaliseringen innebar en
begränsning av den grundlagsfästa yttrandefriheten. Det huvudsakliga skälet
för kriminaliseringen var den integritetsskada som kan uppkomma när barn
medverkar vid tillkomsten av pornografiska alster. Av intresse i sammanhanget
är att förbudet gäller bilder av alla slag; inte bara t.ex. fotografiska
bilder och film utan även tecknade bilder med barnpornografiskt motiv. Som
skäl för att sträcka ut förbudet till att omfatta även tecknade bilder anfördes
att bilder med barnpornografiskt motiv är kränkande för barn över huvud
taget och inte bara för det barn som kan ha använts som modell.

Detta skäl för den nuvarande kriminaliseringen kan enligt utskottets
mening onekligen tala för att stadgandet bör ha den av motionärerna
åsyftade omfattningen. I frågan om eventuella lagstiftningsåtgärder i saken
vill utskottet emellertid för sin del erinra om de förslag till kriminalisering i
ökad utsträckning av pornografiska skildringar som läggs fram i den
förevarande propositionen (s. 98 ff) samt påpeka att övervägandena
härvidlag präglas av särskild varsamhet på samma sätt som skedde när
barnpornografibrottet infördes. Slutsatsen bör därför bli att motionsyrkandet
inte bör tillstyrkas. En annan sak är att frågan - om rättsutvecklingen ger
anledning till det - bör ses över senare i ett lämpligt sammanhang.

KU 1987/88:36

Bilaga 2

4. Missaktning med anspelning på kön

I det nu aktuella lagstiftningsärendet förs motionsvägen (bl.a. i motion
1986/87:Ju641) fram tanken på en sådan ändring i bestämmelsen om hets mot
folkgrupp i 16 kap. 8 § BrB att till det straffbara området skulle hänföras
även uttryckande av missaktning med anspelning på kön.

Som hets mot folkgrupp betraktas enligt 16 kap. 8 § BrB i dess nuvarande
lydelse att någon offentligen eller eljest i uttalande eller annat meddelande
som sprids bland allmänheten hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp
eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg,
nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse. Straffet är fängelse i
högst två år eller, om brottet är ringa, böter. Motsvarande reglering finns i 7
kap. 4 § 8. tryckfrihetsförordningen. (Om förslag till viss - i detta sammanhang
ovidkommande - ändring av stadgandet, se avsnitt 5 nedan.)

Ett syfte med den motionsvägen föreslagna ändringen anges vara att
komma till rätta med vissa pornografiska skildringar som av kvinnor upplevs
som kränkande.

I detta avseende vill utskottet - på samma sätt som skedde i fråga om
barnpornografibrott i det föregående - hänvisa till de förslag till kriminalisering
i ökad utsträckning av pornografiska skildringar som upptas i den
förevarande propositionen och till de överväganden som där görs. Syftet med
motionsförslaget får onekligen i väsentliga delar anses tillgodosett vid en
sådan kriminalisering. Härtill kommer - och det har enligt utskottets mening
en särskild tyngd - att bestämmelsen om hets mot folkgrupp vid ett
genomförande av motionsförslaget skulle förlora sin inriktning på minoritetsskydd.
Förslaget bör avstyrkas.

5. Hets mot folkgrupp

1 den förevarande propositionen föreslås en utvidgning av det kriminaliserade
området enligt den nyss beskrivna bestämmelsen om hets mot folkgrupp i
16 kap. 8 § BrB. Motivet för skärpningen är att förhindra verksamhet av
rasistiska organisationer. Förslaget innebär att det nuvarande kravet på att
uttalandet måste ske offentligt eller spridas bland allmänheten slopas.

I några motioner (1986/87:K123 och K127) kritiseras skärpningen. Bl.a.
hävdas att som en princip för regleringen av yttrande- och tryckfriheten bör
gälla att regleringen avser yttranden som är avsedda att spridas till
allmänheten.

Med den nuvarande brottsbeskrivningen begränsas i praktiken möjligheterna
till utåtriktad verksamhet från rasistiska organisationer. Med regeringsförslaget
tillgodoses ett onekligen mycket angeläget intresse, nämligen
att söka lägga hinder i vägen också för intern verksamhet. I likhet med
departementschefen kan utskottet inte finna att bestämmelsen genom
regeringsförslaget skulle få en alltför vidsträckt räckvidd. Utskottet är därför
för sin del berett att godta att bestämmelsen utformas i enlighet med det
förslaget. Motionsyrkandena bör avstyrkas.

KU 1987/88:36

Bilaga 2

6. Förbud mot rasistiska organisationer

I detta lagstiftningsärende ägnas stor uppmärksamhet åt spörsmålet om det
bör införas ett förbud mot rasistiska organisationer. Som framgår av
departementschefens överväganden i ämnet i propositionen har saken ett
visst samband med den i föregående avsnitt behandlade frågan om brottet
hets mot folkgrupp. I propositionen intar departementschefen den ställningen
att han inte för närvarande vill förorda något särskilt förbud som
kriminaliserar medlemskap i rasistiska organisationer (prop. s. 326).

I flera motioner (1986/87:Ju614, 631 och 638 samt K124) framställs
önskemål om lagstiftning mot rasistiska organisationer. Som ett särskilt stöd
för dessa yrkanden framförs att Sverige till följd av sin ratificering av FN:s
rasdiskrimineringskonvention är folkrättsligt förpliktat att genomföra sådan
lagstiftning.

Utskottet, som önskar tydligt markera sin anslutning till den allmänt
omfattade meningen att det är ett starkt samhälleligt intresse att med all kraft
motverka rasistiska organisationer, vill inledningsvis hänvisa till den utförliga
redovisning och diskussion i ämnet som förekommer i propositionen (s.
104-112, 307 och 308 samt 324-326).

Vid sin bedömning av saken konstaterar utskottet att statsmakterna i
tidigare lagstiftningsärenden ansett att Sverige även utan ett särskilt organisationsförbud
får anses uppfylla sina folkrättsliga åtaganden i det nu aktuella
avseendet. Utskottet vill, i linje med vad departementschefen anför, tillägga
att det efter den skärpning av stadgandet om hets mot folkgrupp som
regeringen föreslår framstår som än tydligare att den svenska lagstiftningen
motsvarar våra åtaganden enligt rasdiskrimineringskonventionen; varje
främjande eller uppmuntrande av rasdiskriminering kommer ju i fortsättningen
praktiskt sett att vara förbjudet.

Utöver vad nu anförts vill utskottet erinra om att regeringen nyligen
tillkallat en parlamentarisk kommission för att föreslå ytterligare insatser
mot rasism och främlingsfientlighet (dir. 1987:40). Till kommissionen hör en
särskild expertgrupp, ledd av ombudsmannen mot etnisk diskriminering och
med företrädare för statens invandrarverk och övriga myndigheter som har
särskilt ansvar för berörda frågor. I kommissionens uppdrag ingår särskilt att
pröva om aktuell lagstiftning och dess tillämpning kan bli effektivare när det
gäller att motverka rasism och främlingsfientlighet.

Mot denna bakgrund finner utskottet det inte nu vara påkallat med något
initiativ från riksdagens sida i den riktning som motionärerna förespråkar.

Enligt utskottets mening kan det som ett resultat av kommissionens arbete
bli aktuellt för riksdagen att inom kort ta upp frågan om ett organisationsförbud
på nytt.

Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motionsyrkandena i
den här delen.

7. Förbud mot narkotikapropaganda

I en motion (1985/86:K405) förespråkas att ett förbud mot narkotikapropaganda
införs i ”narkotikalagen”, eller, som motionsyrkandet får förstås, i
narkotikastrafflagen (1968:64). Enligt motionären måste förbudet speciellt

KU 1987/88:36

Bilaga 2

inriktas på narkotikapropaganda i olika medier såsom film, grammofonskivor,
video osv.

I denna fråga vill utskottet först erinra om att riksdagen i fråga om
insatserna mot narkotikan har lagt fast en inriktning som innebär att kampen
mot narkotikamissbruket skall föras inom alla samhällsområden. Kampen
mot narkotikamissbruket får inte begränsas till att enbart minska dess
förekomst utan måste syfta till att eliminera missbruket. Målet måste vara ett
narkotikafritt samhälle (se bl.a. JuU 1984/85:12 och 26).

I belysning av dessa uttalanden kan utskottet i och för sig förstå de tankar
som bär upp motionsönskemålet. På saken måste emellertid uppenbarligen
anläggas även synpunkter av olika slag som ligger utanför utskottets
beredningsområde. För det fall att en lagstiftning direkt mot ”narkotikapropaganda”
skulle närmare övervägas vill utskottet framföra sin tveksamhet
inför tanken att en sådan reglering skulle upptas i narkotikastrafflagen. Vid
sådana överväganden bör enligt utskottets mening också beaktas att vissa av
de förfaranden som motionären vänder sig emot synes kunna träffas av
narkotikastrafflagens bestämmelser om förfaranden som är ägnade att
främja narkotikahandel, gärningar som är straffbara även som försök,
förberedelse och stämpling.

Stockholm den 13 oktober 1987
På justitieutskottets vägnar
Karin Ahrland

Närvarande: Karin Ahrland (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Björn Körlof (m),
Helge Klöver (s), Gunilla André (c), Sven Munke (m), Hans Göran Franck
(s), Arne Svensson (m), Birthe Sörestedt (s), Elving Andersson (c),
Bengt-Ola Ryttar (s), Göran Magnusson (s), Eva Johansson (s), Lars Sundin
(fp) och Sven-Olof Nordlund (s).

Avvikande meningar

l.Videovåldslagen

Björn Körlof (m), Sven Munke (m) och Arne Svensson (m) anser

att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 72 med ”Utskottet har”
och slutar på s. 73 med ”1986/87:K126” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig i denna del till de överväganden och bedömningar
som redovisas i motion 1986/87:123 (s. 8 f) och i reservationen till
konstitutionsutskottets betänkande KU 1985/86:11 (s. 8 f). Utskottet anser
sålunda att videovåldslagen inte för närvarande bör upphävas och avstyrker
till följd därav regeringsförslaget om nyreglering i BrB. Utskottet har ingen
principiell erinran mot de förslag i fråga om ordningen för utkrävande av
ansvar och kriminalisering som läggs fram i motionen och reservationen. De
fortsatta övervägandena i denna lagstiftningsfråga bör präglas av de synpunkter
som ligger bakom dessa förslag.

KU 1987/88:36

Bilaga 2

2.Videovåldslagen
Karin Ahrland (fp) anser

att den del av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med ”Utskottets
ställningstagande” och slutar med ” 1986/87:K126” bort ha följande lydelse:
I den särskilda frågan om nykriminalisering såvitt gäller stillbilder vill
utskottet anföra följande.

Det råder ingen tvekan om att våldspornografi är ett obehagligt och
osmakligt fenomen, som förmedlar en vrångbild av sexuallivet och en
förnedrande människosyn. Från kriminalpolitiska synpunkter kan det också
hävdas att våldspornografin kan ha allvarliga negativa effekter.

Trots vad nu sagts kan utskottet inte godta att kriminaliseringen utsträcks
till att avse alla stillbilder med sådana motiv. Flärvidlag har utskottet främst
fäst sig vid de svårigheter kriminaliseringen skulle medföra för de lagförande
organen när det gäller att dra gränsen mellan kommersiell våldspornografi
och framställningar som har konstnärliga syften. Med regeringsförslaget
saknas därför garantier för att inskränkningarna i yttrandefriheten inte också
drabbar bilder och teckningar som tillkommit i konstnärligt syfte.

Mot denna bakgrund förordar utskottet att propositionen - med bifall till
motion 1986/87:K126 - avslås i den del som gäller ansvar för skildrande av
sexuellt våld eller tvång i stillbild.

3. Hets mot folkgrupp

Karin Ahrland (fp), Björn Körlof (m), Gunilla André (c), Sven Munke (m),
Arne Svensson (m), Elving Andersson (c) och Lars Sundin (fp) anser

att den del av utskottets yttrande på s. 74 som börjar med ”Med den” och
slutar med ”bör avstyrkas” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill för sin del inledningsvis slå fast att det är en synnerligen
angelägen uppgift att bekämpa rasism och främlingsfientlighet.

Vid ställningstagande till regeringsförslaget om en utvidgning av det
kriminaliserade området i straffbestämmelserna om hets mot folkgrupp
möter först den mera principiella frågan om den rätta avvägningen mellan
yttrandefrihetsintresset och intresset att motverka rasism och främlingsfientlighet.
Härvidlag ansluter sig utskottet till de överväganden som görs i de
föreliggande motionerna. De innebär i korthet att den straffrättsliga
regleringen av yttrande- och tryckfriheten bör rikta sig mot yttranden som är
avsedda att spridas till allmänheten samt att man bör värna om yttrandefriheten
så långt som möjligt för att motverka en utveckling mot ett samhälle där
”tankens frihet” innebär endast en frihet att tänka men inte att tala öppet.

Från rent straffrättsliga utgångspunkter konstaterar utskottet att lagtexten
givits en alltför vidsträckt räckvidd; gränsen för det straffria området har
motivledes angetts till den rent privata sfären. En sådan reglering kommer
bl.a. att ge upphov till gränsdragningsproblem och tillämpningssvårigheter
för de lagförande organen, t.ex. i bevishänseende. Mot den föreslagna
regleringen talar sålunda enligt utskottets mening den viktiga grundsatsen att
straffbestämmelser - med hänsyn till vikten av att upprätthålla medborgarnas
respekt för straffsystemet - bör avfattas så att regelefterlevnaden kan

KU 1987/88:36

Bilaga 2

kontrolleras på ett tillfredsställande sätt.

Sammantaget finner utskottet att regeringsförslaget bör avstyrkas. De
viktiga intressen som bär upp förslaget - och som utskottet inledningsvis
anslutit sig till - får tillgodoses på annat sätt, inte minst genom en fri och
öppen debatt där rasistiska uttalanden bemöts.

4. Förbud mot rasistiska organisationer

Karin Ahrland (fp), Björn Körlof (m), Gunilla André (c), Sven Munke (m),
Arne Svensson (m), Elving Andersson (c) och Lars Sundin (fp) anser - för
det fall att den avvikande meningen om hets mot folkgrupp vinner gillande -

att den del av utskottets yttrande på s. 75 som börjar med ”Vid sin” och
slutar med ”vara förbjudet” bort ha följande lydelse:

Särskilt yttrande

Förbud mot rasistiska organisationer

Sven Munke (m) och Hans Göran Franck (s) anför:

Vi delar uppfattningen att det i fråga om förbud mot rasistiska organisationer
inte nu är påkallat med något initiativ från riksdagens sida i den riktning som
motionärerna förespråkar.

I sammanhanget vill vi för vår del framföra följande.

Enligt FN-konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering
förbinder sig konventionsstaterna att förbjuda organisationer som
främjar och uppmuntrar till rasdiskriminering samt förklarar deltagande i
sådana organisationer som en brottslig handling.

Sverige har anslutit sig till denna konvention. Sverige är, enligt vår
mening, skyldigt att införa en lagstiftning enligt konventionsåtagandet.

Diskrimineringsutredningen under ledning av förre chefen för invandrarverket
Kjell Öberg har föreslagit att en kriminalisering skall införas i svensk
lagstiftning genom att ett tillägg görs till 16 kap. 8 § brottsbalken. De flesta
remissinstanserna var positiva till diskrimineringsutredningens förslag.

I propositionen föreslås att ansvarsbestämmelsen om hets mot folkgrupp
skärps. Det skall inte längre krävas att ett uttalande görs offentligt eller sprids
bland allmänheten för att det skall kunna vara straffbart. Enligt förslaget är
det tillräckligt att yttrandet sprids t.ex. inom en organisation.

Enligt vår mening blir det svårt att i praktiken tillämpa denna bestämmelse.
Tillämpningen av bestämmelsen försvåras ytterligare genom att undantag
görs i regeringsförslaget för vad som sker i ”den rent privata sfären”.

Lagrådet anser det tveksamt om en lagändring som nu föreslås i
propositionen i någon mera betydande mån skulle underlätta bekämpningen

KU 1987/88:36

Bilaga 2

av organisationer som verkar för rasdiskriminering. Möjligheterna att
ingripa mot vad som förekommer vid slutna möten begränsas enligt lagrådet i
praktiken väsentligt av svårigheten att få fram tillfredsställande utredning.

Lagrådet anser att Sverige inte uppfyller sina konventionsförpliktelser
med mindre än att vi inför en kriminalisering enligt rasdiskrimineringsutredningens
förslag. Vi delar denna uppfattning. Enskilda ledamöter av FNkommittén
har i mars i år förklarat att konventionen även på den aktuella
punkten är tvingande och att den inte lämnar utrymme för konventionsstaterna
att pröva behovet (se propositionen s. 106 stycket 2).

Sverige har varit angeläget om att lojalt uppfylla sina folkrättsliga
åtaganden. Detta bör ske fullt ut även i denna viktiga fråga. Det stärker vårt
internationella agerande mot rasism och rashets.

I propositionen sägs att organisationer som främjar rasdiskriminering
saknar allt berättigande. Men det dras inte de riktiga konsekvenserna av
detta uttalande. Vad som hänt i Sverige under senare tid åskådliggör tydligt
behovet, inte bara av kriminalisering av rasdiskriminering och rashets som
bedrivs av enskild utan även i organiserad form. Det växer fram allt fler
rasistiska organisationer. I andra sammanhang anser vi att organiserad
brottslighet är särskilt allvarlig.

KU 1987/88:36

Bilaga 2

Lagutskottets yttrande
1987/88:1 y

om ändringar i tryckfrihetsförordningen m.m. (prop.
1986/87:151)

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett lagutskottet tillfälle att yttra sig över
motion 1986/87:K127 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt avser yrkande 2
och proposition 1986/87:151 i motsvarande del. I motionen begärs att den
s.k. instruktionen i 1 kap. 4§ tryckfrihetsförordningen skall utvidgas till att
omfatta brottmål i allmänhet. I propositionen avvisar departementschefen
tanken på en sådan utvidgning.

Lagutskottet får anföra följande.

I 1 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen (TF) föreskrivs att alla som har att
vaka över efterlevnaden av TF skall ha i åtanke att tryckfriheten utgör
grundval för ett fritt samhällsskick, fästa uppmärksamheten mera på ämnets
och tankens än på uttryckets lagstridighet, på syftet än på framställningssättet
samt i tvivelsmål hellre fria än fälla. Motionärerna konstaterar att det
utanför TF:s tillämpningsområde inte finns någon uttrycklig lagregel om rätt
och skyldighet att beakta yttrandefrihets- och informationsintressena i fall av
kollisioner mellan dem och något av rättsordningen skyddat intresse. Sådana
intressekollisioner kan enligt motionärerna föreligga exempelvis i mål som
rör intrång i upphovsrätt. Motionärerna hänvisar till att i det till grund för
propositionen liggande betänkandet (SOU 1983:70) Värna yttrandefriheten
yttrandefrihetsutredningen fann det vara en brist i gällande rätt att lagstiftningen
inte ger något formellt stöd för beaktande av yttrandefrihets- och
informationsfrihetsintressen som kan finnas också i vanliga brottmål. Den
bristen har, framhåller motionärerna, vid några tillfällen kommit i dagen
under de senaste åren vid handläggningen av brottmål och har tilldragits sig
allmän uppmärksamhet.

Som framgår av motionen har frågan en utvidgning av tillämpningsområdet
för den s.k. instruktionen i 1 kap. 4 §TF betydelse på det upphovsrättsliga
området.

Enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
har den som skapat ett sådant verk en principiell ensamrätt till det. För att
verket skall skyddas krävs att det har uppnått ett visst mått av självständighet
och originalitet eller vad man ibland brukar kalla verkshöjd. Utanför skyddet
faller därför t.ex. idéer och uppslag, som flera kan tänkas komma på, vanliga
nyhetsmeddelanden och vardagliga samtal. Däremot krävs det inte att verket
har något konstnärligt eller litterärt värde. Också litterärt eller konstnärligt
undermåliga alster skyddas som verk. Det är inte heller något krav att ett

KU 1987/88:36

Bilaga 3

verk skall vara skönlitterärt. Även t.ex. framställningar av beskrivande natur
skyddas.

Det upphovsrättsliga skyddet avser inte - till skillnad från exempelvis
patentet - själva idén eller tanken bakom verket utan det sätt på vilket idén
eller tanken omsatts i praktiken, dvs. den litterära eller konstnärliga
utformningen av den. I princip hindrar alltså upphovsrättslagen inte att
någon annan än upphovsmannen utnyttjar idén eller tanken bakom en
produkt för att skapa ett eget verk.

Vissa verk undantas helt från upphovsrätt. Hit hör bl.a. i princip sådana
allmänna handlingar som utgörs av författningar, beslut av myndighet, av
svensk myndighet avgivna yttranden samt officiella översättningar av sådana
texter.

De rättigheter som upphovsrättslagen ger författare och andra upphovsmän
är dels en rätt att förfoga över verket, dels vissa ideella rättigheter.
Förfoganderätten som i huvudsak skyddar det ekonomiska värdet av verket
innebär att upphovsmannen ensam har rätt att utnyttja verket genom att
framställa exemplar av verket (mångfaldiganderätt) och att göra verket
tillgängligt för allmänheten i ursprungligt eller ändrat skick, bearbetning
eller översättning, i annan konstart eller i annan teknik. Varje form som
verket framträder i är ett exemplar, t.ex. en bok eller en tidningsartikel.

Rätten att göra verket tillgängligt för allmänheten innefattar dels en rätt att
framföra verket offentligt (framföranderätten), dels en s.k. exemplarrätt.

Exemplarrätten är en rätt att förfoga över redan färdiga exemplar genom
att sprida dem till allmänheten, dvs. till någon som inte tillhör den närmaste
familje- eller vänkretsen, eller att visa dem offentligt, t.ex. i ett skyltfönster
eller på en utställning. En viktig inskränkning finns dock i exemplarrätten.
Sedan ett litterärt eller musikaliskt verk givits ut får exemplar som omfattas
av utgivningen spridas vidare och visas offentligt.

Upphovsmännens ensamrätt är blott en huvudregel som är inskränkt
genom ett antal stadganden i 2 kap. Utformningen av dessa stadganden
grundar sig på en avvägning mellan upphovsmännens och samhällets
intressen. Undantagen i 2 kap. är vanligen utformade som ”fria förfoganden”,
dvs. verket får utnyttjas utan tillstånd av upphovsmannen och utan
ersättning.

De huvudsakliga reglerna om upphovsmannens ideella rätt (droit moral)
återfinns i 3 §, som behandlar rätten att anges som upphovsman (droit § la
paternité) och rätten att motsätta sig förvanskningar och andra angrepp mot
verkets integritet (droit au respect).

Till skydd för upphovsmännen finns i upphovsrättslagen också bestämmelser
om straff och skadeståndsskyldighet för den som i olika avseenden
åsidosätter deras rättigheter.

Upphovsrättslagen bygger liksom motsvarande lagar i Danmark, Finland
och Norge i stor utsträckning på internationella konventioner som syftar till
att ge upphovsmännen skydd oberoende av nationalitetsgränser. Bland dessa
konventioner kan särskilt nämnas Bernkonventionen för skydd av litterära
och konstnärliga verk, som kom till år 1886 och som sedan dess reviderats
åtskilliga gånger, samt Världskonventionen om upphovsrätt från år 1952.
Båda konventionerna bygger på två huvudprinciper. Den ena är att varje

KU 1987/88:36

Bilaga 3

6 Riksdagen 1987/88. 4 sami. Nr36

konventionsstat skall ge upphovsmän från andra konventionsstater samma
skydd som sina egna medborgare. Den andra principen är att en konventionsstat
är skyldig att ge de övriga staternas upphovsmän ett visst minimiskydd.
Av intresse i förevarande sammanhang är artikel 9 i Bernkonventionen,
vari föreskrivs att upphovsmän till litterära och konstnärliga verk har
uteslutande rätt att mångfaldiga verken på vad sätt och i vilken form det vara
må. Konventionsstaterna kan dock i sin lagstiftning tillåta mångfaldigande i
vissa särskilda fall förutsatt att mångfaldigandet inte gör intrång i det normala
utnyttjandet av verket och inte heller oskäligt inkräktar på upphovsmannens
legitima intressen.

Sverige är liksom ett mycket stort antal länder, däribland i stort sett
samtliga europeiska stater, anslutet till Bernkonventionen. Sverige har också
tillträtt Världskonventionen. Svenska verk får härigenom skydd i de flesta
länderna i världen och verk från andra konventionsstater skyddas i Sverige på
samma sätt som svenska.

Lagutskottet erinrar om att riksdagen för knappt ett år sedan behandlade
två motioner med i huvudsak samma syfte som det nu aktuella yrkandet.
Motionerna hade föranletts av en av högsta domstolen år 1985 meddelad
dom (NJA 1985 s. 893) i ett mål om upphovsrättsintrång, det s.k.
manifestmålet, vari förhållandet mellan upphovsrätten och intresset av
informationsfrihet aktualiserats. I yttrande över motionerna anförde konstitutionsutskottet
att några åtgärder från riksdagens sida med anledning av
motionerna inte var påkallade. På hemställan av lagutskottet i betänkande
LU 1986/87:11 avslog riksdagen motionerna.

Då spörsmålet om förhållandet mellan upphovsrätten och intresset av fri
informationsgivning nu åter aktualiserats vill lagutskottet än en gång stryka
under att det är en grundläggande förutsättning för litterär och konstnärlig
verksamhet och därmed för kulturlivet i stort att upphovsmännen tillförsäkras
en ensamrätt till sina verk och därigenom bl.a. en möjlighet till ersättning
för sina prestationer. Även utanför kulturområdet har upphovsmännens rätt
att utnyttja sina verk stor betydelse. För dagspressen exempelvis kan det vara
av väsentligt intresse att ensamrätt kan hävdas till mera kvalificerade
tidningsartiklar. I sammanhanget kan också påpekas att det upphovsrättsliga
regelsystemet har stor betydelse för samhällsekonomin. En undersökning
som statistiska centralbyrån utfört på uppdrag av upphovsrättsutredningen
har visat att år 1978 var 6,6 % av bruttonationalprodukten att hänföra till
material för vilket upphovsrätt gällde. Utskottet konstaterar således att
upphovsrätten fyller en viktig funktion i dagens samhälle, ett förhållande
som föranlett att i regeringsformens kapitel om grundläggande fri- och
rättigheter införts en särskild bestämmelse (2 kap. 19 §) om författares,
konstnärers och fotografers rätt till sina verk. I linje härmed har också
utskottet då frågor om det upphovsrättsliga skyddet tidigare varit aktuella
framhållit att det finns anledning att se allvarligt på förfaranden som innebär
intrång i upphovsrätten. Detta synsätt har även kommit till uttryck genom en
skärpning av straffbestämmelserna i upphovsrättslagen år 1982.

Upphovsmännens förfoganderätt innebär i praktiken en inskränkning av
yttrandefriheten i så måtto att skyddade verk inte utan upphovsmännens
samtycke får återges i tryckta skrifter eller framföras offentligt. Som närmare

KU 1987/88:36

Bilaga 3

framgår av det ovan nämnda betänkandet LU 1986/87:11 har förhållandet
mellan yttrandefrihet och upphovsrätten övervägts ingående vid flera
tillfällen. Vad som därvid förekommit ger vid handen att upphovsmännens
förfoganderätt till sina verk inte innefattar någon begränsning av yttrandefriheten
i grundlagens mening.

Vid en bedömning av frågan huruvida det med hänsyn till främst intresset
av en fri informationsgivning är motiverat att en sådan utvidgning av
tillämpningsområdet för 1 kap. 4 § TF som begärs av motionärerna kommer
till stånd måste vidare beaktas att i upphovsrättslagen gjorts flera undantag
från huvudregeln om upphovsmännens ensamrätt. Undantagen har kommit
till för att bl.a. samhällets intresse av en fri opinionsbildning skall tillgodoses.
Av betydelse i sammanhanget är också att inom ramen för upphovsrättslagens
regler innehållet i skyddade verk kan refereras i exempelvis dagstidningar
utan upphovsmannens samtycke. Enligt utskottets mening får upphovsrättslagen
i sin nuvarande utformning anses innefatta en lämplig avvägning
mellan upphovsmännens intressen och intresset av en fri opinionsbildning.
Att införa en ordning enligt vilken i mål om upphovsrättsintrång informationsfriheten
skulle ges företräde före upphovsmännens intressen skulle
innebära en kraftig urholkning av det privaträttsliga skydd som upphovsmännen
åtnjuter i dag. Med hänsyn till den betydelse upphovsrätten har kan
utskottet lika litet nu som tidigare ställa sig bakom en sådan ordning.
Utskottet vill särskilt understryka att en uppluckring av sanktionssystemet
vid upphovsrättsintrång inte torde vara förenlig med de förpliktelser som
Sverige enligt Bernkonventionen åtagit sig gentemot ett mycket stort antal
andra länder.

På grund av det anförda kan lagutskottet inte ställa sig bakom motionärernas
förslag om en utvidgning av tillämpningsområdet för instruktionen i TF
såvitt det gäller mål om upphovsrättsintrång. Skall en generell utvidgning ske
bör uttryckligt undantag göras för mål om intrång i upphovsrätt och andra
immateriella rättigheter.

Utöver vad som följer av det anförda anser sig lagutskottet inte böra ta
ställning till motionärernas önskemål.

Stockholm den 27 oktober 1987
På lagutskottets vägnar
Per-Olof Strindberg

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m). Lennart Andersson (s), Owe Andréasson
(s). Stig Gustafsson (s),UUa Orring (fp), Martin Olsson (c),
Inga-Britt Johansson (s). Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Bengt
Harding Olson (fp), Nic Grönvall (m), Gunnar Thollander (s), Marianne
Karlsson (c), Berit Löfstedt (s) och Ewa Hedkvist Petersen (s).

KU 1987/88:36

Bilaga 3

Avvikande mening

Ulla Orring och Bengt Harding Olson (båda fp) anser att den del av
utskottets yttrande som börjar på s. 82 med ”Upphovsmännens förfoganderätt”
och slutar på s. 83 med ”motionärernas önskemål” bort ha följande
lydelse:

Informationsfriheten och särskilt yttrandefriheten utgör grunden för en fri
opinionsbildning och därmed det öppna samhällsskick som kännetecknar en
sann demokrati. Denna fri- och rättighet åtnjuter därför grundlagsskydd.

Emellertid kan i vissa fall en person som handlat i syfte att tillgodose detta
grundlagsskyddade ändamål komma i konflikt med straffrättsliga regler. Det
kan då föranleda mål inför domstol angående tryckfrihetsbrott, brott mot
brottsbalken samt brott eller förseelse inom specialstraffrätten, varav en
kategori utgörs av immaterialrättsliga brott inkl. upphovsrättsintrång.

Denna intressekollision behandlas i den nu aktuella s.k. instruktionen men
gäller endast vid tryckfrihetsbrott och ej för övriga brottmål. Dess tillämpningsområde
borde dock vidgas till samtliga brott eller förseelser inom den
del av specialstraffrätten som ligger inom lagutskottets beredningsområde.

Resultatet härav skulle bli en säkrare rättstillämpning i de fall den tilltalade
i sitt handlande styrts av angelägna motstående intressen. För sådana fall
finns visserligen redan i gällande rätt regler om åtalsunderlåtelse, straffnedsättning
och påföljdseftergift. Men med tillgång till en uttrycklig instruktion
skulle reglerna bli enklare att tillämpa och rättspraxis mera förutsebar. En
sådan rättstillämpning kan naturligtvis inte vad gäller upphovsrättsbrott vara
oförenlig med Bernkonventionen.

På grund av det sålunda anförda ställer sig lagutskottet bakom motionärernas
förslag om en utvidgning av instruktionens tillämpningsområde.

KU 1987/88:36

Bilaga 3

Kulturutskottets yttrande
1987/88:5 y

om lagstiftningsåtgärder mot våldsskildringar i
videogram, m.m. (prop. 1986/87:151 delvis)

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 27 maj 1987 beslutat bereda kulturutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1986/87:151 om ändringar i tryckfrihetsförordningen
m.m. jämte motioner.

Konstitutionsutskottet har vidare den 10 september 1987 berett kulturutskottet
tillfälle att yttra sig över ett antal motioner om olika massmediefrågor
m.m.

Med anledning av konstitutionsutskottets beslut har kulturutskottet den 10
november 1987 yttrat sig över dels motioner om radio- och TV-sändningar i
kabelnät och om kontroll över medieutvecklingen, dels motioner om
etableringsfrågor på radio- och TV-området och om reklamfinansierad TV
(KrU 1987/88:1 y).

Konstitutionsutskottet har slutligen den 2 februari 1988 berett kulturutskottet
tillfälle att yttra sig över ett antal motioner rörande videovåldsfrågor.

I detta yttrande behandlar kulturutskottet - med anledning av konstitutionsutskottets
remisser - främst frågor om lagstiftningsåtgärder mot våldsskildringar
i videogram och filmer som inte visas offentligt.

Vissa bakgrundsuppgifter

I den lagrådsremiss som föregått propositionen förordades en utbyggnad av
grundlagsskyddet för radio, TV, film, videogram och vissa andra medier (se
prop. främst s. 29-32). Efter lagrådsbehandlingen stod det emellertid klart
att en bred enighet om den lösning som valts i remissen inte skulle kunna
uppnås i riksdagen (prop. s. 320). Förslaget i denna del lades därför inte fram
i propositionen. Sedermera har frågan om ett utbyggt grundlagsskydd för de
angivna medierna beretts ytterligare i justitiedepartementet under medverkan
av företrädare för de fem riksdagspartierna. Därvid har tre olika
modeller för ett grundlagsskydd för nya medier diskuterats. Det har
emellertid visat sig att tillräckligt bred anslutning till någon av de tre
lagtekniska modellerna inte kunnat uppnås. Företrädare för justitiedepartementet
har förklarat att ställning till de aktuella frågornas fortsatta behandling
får tas sedan riksdagen har behandlat propositionen.

KU 1987/88:36

Bilaga 4

Våldsskildringar i filmer, videogram m.m.

Gällande bestämmelser

Sedan länge finns regler om filmcensur i biografförordningen (1959:358).
Där föreskrivs bl.a. att filmer inte får godkännas för offentlig visning, om
deras förevisande ”på grund av det sätt, varpå händelserna skildras, och det
sammanhang, vari de förekomma, kan verka förråande eller skadligt
upphetsande eller förleda till brott”.

Lagen (1981:485) om förbud mot spridning av filmer och videogram med
våldsinslag (videovåldslagen) trädde i kraft den 1 juli 1982. Lagen har
därefter vid några tillfällen ändrats.

I korthet innebär den nuvarande lagstiftningen bl.a. följande. Filmer och
videogram med skildringar av sexuellt våld eller tvång eller närgångna eller
utdragna skildringar av grovt våld mot människor eller djur (s.k. extremvåld)
får inte i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte spridas till
allmänheten genom saluhållning eller annat tillhandahållande eller genom
visning (1 §).

När det gäller barn under 15 år innehåller lagen ett starkare skydd, som
innebär att filmer och videogram med ingående skildringar av verklighetstrogen
karaktär som återger våld eller hot om våld mot människor eller djur inte
i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte får lämnas ut eller
spelas upp vid särskild anordnad visning där sådan minderårig är närvarande
(2 §)•

Undantagna från nu angivna regler är filmer som godkänts av biografbyrån
eller videogram med samma innehåll liksom Sveriges Radios program.

Inte endast detaljister utan också grossister och andra leverentörer har
uttryckligen gjorts straffrättsligt ansvariga som gärningsmän för spridningen
av filmer och videogram med våldsinslag.

Allmänt åtal för brott mot videovåldslagen får väckas endast efter
medgivande av statens biografbyrå.

Med giltighet fr.o.m. den 1 januari 1986 har genom lagändringar reglerna
om förhandsgranskning av filmer utvidgats till att avse även videogram som
skall visas offentligt.

I lagstiftningensärendet avslogs motionskrav om att den obligatoriska
förhandsgranskningen av videogram skulle utvidgas till att omfatta även
sådana som är avsedda för privat bruk, dvs. sådana som säljs eller hyrs ut till
allmänheten. Konstitutionsutskottet ansåg - i likhet med kulturutskottet,
som avgivit yttrande i ärendet - att motionärerna borde avslås. Konstitutionsutskottet
hänvisade främst till att det utredningsarbete som skedde inom
utredningen (U 1985:1) om våldsskildringar i rörliga bilder (våldsskildringsutredningen)
borde avvaktas innan slutlig ställning togs till innehållet i de
ifrågavarande motionsyrkandena (KU 1985/86:11, KrU 1985/86:1 y).
Kulturutskottet ansåg och konstitutionsutskottet instämde i den av kulturutskottet
gjorda bedömningen att utredningsarbetet var nödvändigt för att
belysa konsekvenserna av en lägre gående förhandsgranskning såväl från
yttrandefrihetssynpunkt som från praktiska och ekonomiska synpunkter.

KU 1987/88:36

Bilaga 4

V åldsskildringsutredningen

Beträffande den ovan nämnda våldsskildringsutredningen finns skäl att
redovisa följande.

Utredningen skall kartlägga hur utvecklingen av nya medier för att återge
inspelningar av rörliga bilder påverkar risken för att framför allt barn och
ungdomar utsätts för skadeverkningar genom våldsskildringar i sådana
inspelningar. Utredaren skall vidare bedöma om utvecklingen kan väntas
leda till att det behövs nya eller ändrade regler för att motverka sådana
skador. Utredaren skall i så fall avge förslag till lämpliga regler. Alternativet
med förhandsgranskning av alla filmer och videogram skall belysas ingående.
Utredaren skall vidare behandla vissa frågor rörande barncensuren samt se
över biografförordningen med tillhörande författningar i tekniskt hänseende.

På försommaren förra året avgav den dåvarande utredningsmannen
rapporten (Ds U 1987:8) Videovåld. I denna ges en översikt över dagsläget i
fråga om hemvideo. Bl.a. behandlas spridningen av videobandspelare,
tittarvanor och videogrammarknaden. Vidare redovisas i korthet innehållet i
gällande rätt och tillämpningen av videovåldslagen. En redogörelse för det
aktuella läget inom påverkansforskningen har tagits in i rapporten. Olika
tänkbara åtgärder för att komma till rätta med våldsskildringar i rörliga
bilder diskuteras. Härvid behandlas bl.a. alternativet med allmän förhandsgranskning
av videogram. Syftet med rapporten är främst att bidra med
underlag för en allsidig diskussion om tänkbara åtgärder för att motverka
skadeverkningar genom våldsskildringar i rörliga bilder.

En omfattande remissbehandling av rapporten har skett. Utredningsuppdraget
beräknas enligt vad utskottet inhämtat bli slutfört före sommaren.

I det följande kommer utskottet att närmare beröra innehållet i rapporten.

Propositionen

I den nu aktuella propositionen föreslås det inte någon ändring av bestämmelserna
då det gäller kravet på förhandsgranskning av film och videogram
som skall visas offentligt. Departementschefen anser att det finns starka skäl
för att staten inte avhänder sig möjligheten att inskrida mot spridningen till
allmänheten av upptagningar av rörliga bilder som, på det sätt som närmare
angivits i propositionen (s. 91-92) kan ha en skadlig inverkan på åskådarna.
Han anför att det därför alltjämt finns behov av möjligheten att kunna
ingripa mot våldsskildringar i dessa medier. I ett särskilt avsnitt diskuteras
härefter formerna för sådana ingripanden, och då framför allt möjligheterna
till förhandsgranskning visavi utrymmet för straffrättsliga ingripanden i
efterhand. Tre huvudalternativ anges: enbart förhandsgranskning, enbart
efterhandsingripanden eller en kombination av båda metoderna. Det
framhålls också att man kan ha olika alternativ för olika spridningsformer för
rörliga bilder.

Först tas upp frågan om förhandsgranskning av filmer och videogram som
sprids på annat sätt än genom offentlig visning. Det konstateras att frågan
utreds av våldsskildringsutredningen. Departementschefen anser att han inte

KU 1987/88:36

Bilaga 4

har underlag för att nu föreslå någon grundlagsregel som tillåter annan
censur än den som avser offentlig förevisning. Då det härefter gäller
förhandsgranskning av filmer och videogram avsedda för offentlig förevisning
konstateras att de principiella betänkligheterna mot censur inte gör sig
särskilt starkt gällande när visningen är avsedd för barn. Angelägenheten av
att barn skyddas mot psykiska skador av olämpliga filmer understryks. I
avvaktan på resultatet av våldsskildringsutredningens arbete - utredningen
skall bl.a. överväga frågan om vilka åldersgränser som bör gälla - bör dessa
gränser finnas kvar anser departementschefen. I frågan om offentlig visning
för vuxna kommer departementschefen - efter en ingående diskussion (prop.
s. 94-95) - fram till att den obligatoriska förhandsgranskningen skall kunna
finnas kvar och att ställning senare får tas till vilka grundlagsändringar som
våldsskildringsutredningens arbete kan motivera. Förhandsgranskningen
skall liksom hittills kunna vara förenad med en möjlighet att helt eller delvis
förbjuda den granskade produkten. Departementschefen framhåller som
skäl för sitt ställningstagande i denna del bl.a. att det - med hänsyn till
våldsskildringsutredningens uppdrag - skulle vara inkonsekvent och dessutom
i strid med en kraftig opinion att nu avskaffa förhandsgranskningen av
filmer och videogram som skall visas offentligt för vuxna.

Slutligen behandlas i propositionen möjligheterna till efterhandsingripanden
mot våldsskildringar. Det föreslås att ansvarsbestämmelserna i videovåldslagen
förs över till brottsbalken. Beträffande vissa sakliga ändringar -det föreslås i sammanhanget bl.a. viss utvidgning av det straffbara området
vid skildring i stillbild - hänvisar utskottet till propositionen (främst s. 87-103,
183, 326).

I lagrådsremissen hade föreslagits dels att i den i 18 kap. andra avdelningen
tryckfrihetsförordningen (TF) medtagna katalogen över yttrandefrihetsbrott
skulle ingå det nya brottet olaga våldsskildring, såvitt gäller rörliga bilder
(motsvarande 1 § videovåldslagen), dels att ett system skulle införas som -efter förebild av ensamansvaret för tryckta skrifter - skulle innebära att det
straffrättsliga ansvaret för framställningar som offentliggörs genom filmer
och videogram bärs av en ensam, på förhand bestämd person. Utgivaren
skulle vara densamme, oavsett i vilken form en film eller ett videogram hålls
allmänheten till handa - genom offentlig visning, spridning av exemplar
genom försäljning eller uthyrning på annat sätt. Förslaget, som i princip
överensstämde med YFU:s förslag, byggde bl.a. på att utgivaren skulle ha ett
bestämmande inflytande över framställningens innehåll och offentliggörande
(prop. s. 77). Saknar han det eller är han utsedd för skens skull, faller
ansvaret för framställningens innehåll på den som har ansvaret för att utse
utgivaren. Enligt förslaget - intaget i 17 kap. i den nya avdelningen till TF -skulle utgivare utses av den som bedriver verksamheten.

Eftersom förslagen om ändrade grundlagsregler för bl. a. filmer och videodäribland
bestämmelsen om ansvarig utgivare - inte läggs fram för riksdagen
kommer det enligt propositionen att alltjämt vara den som enligt vanliga
regler är gärningsman som skall bära ansvaret för brottet olaga våldsskildring
i rörliga bilder.

KU 1987/88:36

Bilaga 4

Motioner

I en rad motioner framställs yrkanden där det genomgående syftet är att
regler snarast möjligt skall införas om obligatorisk förhandsgranskning av
filmer och videogram som försäljs eller, vilket är det vanliga, hyrs ut till
allmänheten. I de flesta av motionerna yrkas att riksdagen hos regeringen
skall begära förslag om sådan förhandsgranskning.

I en motion 1987/88:K421 (c) föreslås att förhandsgranskning av videogram
avsedda för privat bruk skall ske enligt bestämmelserna i biografförordningen.
För biografbyråns prövning av om en videofilm skall godkännas skall
dock i stället för bestämmelserna i 3 § i förordningen gälla bestämmelserna i 1
och 2 §§ videovåldslagen om extremvåld m.m. I motionen framläggs ett
lagförslag i saken.

I två motioner 1986/87:K423 (c) yrkande 2 och 1987/88:K428 (c) yrkande 2
yrkas att det i en lag om förhandsgranskning skall tas in bestämmelser om att
godkända filmer och videogram skall innehålla en innehållsförteckning
utfärdad av granskningsmyndigheten.

I motion 1986/87:K123 (m) yrkande 7 föreslås att riksdagen avslår
propositionens förslag om upphävande av videovåldslagen och om införande
i brottsbalken av bestämmelser gällande brotten olaga våldsskildring och
otillåten utlämning av film eller videogram. Motionärerna anser inte att det
finns anledning att genomföra propositionsförslaget i förevarande del mot
bakgrund av att detta skulle bli ett provisorium i väntan på den grundlagsreglering
av saken som senare skall genomföras.

Motionärerna anser alltså att videovåldslagen skall vara kvar. Enligt
motionärerna bör dock lagen ändras så att - i överensstämmelse med vad
YFU i förevarande hänseende föreslagit - ett system med ansvarig utgivare
införs för filmer och videogram. Vidare yrkas avslag på ett förslag i
propositionen om en utvidgning av det straffbara området då det gäller
stillbilder.

Utskottet

Av den redovisning utskottet lämnat i det föregående framgår att det är en
fråga som dominerar i motionerna, nämligen hur samhället med hjälp av
lagstiftningen skall motverka skadeverkningar - i första hand för barn och
ungdom - genom våldsskildringar i videogram och filmer. Eftersom den
nuvarande lagstiftningen innebär att videogram och filmer som visas
offentligt skall förhandsgranskas, koncentreras intresset till skildringar som
allmänheten får tillgång till genom köp eller förhyrning.

Utskottet har i skilda sammanhang framhållit angelägenheten av att barn
och ungdom skyddas från skadeverkningar som våldsskildringar i filmer och
videogram kan medföra. Den forskning som hitintills redovisats på området i
fråga om effekterna av sådana skildringar kan inte anses ha gett ett helt
entydigt resultat. Utskottet hänvisar härvidlag till den översikt rörande det
aktuella forskningsläget då det gäller våldbrottsligheten och videovåldet som
gjorts av våldsskildringsutredningen (Ds U 1987:8 s. 49). Utskottet anser
dock att det i vart fall kan slås fast att riskerna för allvarliga effekter för barn
och ungdom är så betydande att detta motiverar omfattande och långtgående

KU 1987/88:36

Bilaga 4

7 Riksdagen 1987/88. 4 sami. Nr36

insatser från samhällets sida. I detta sammanhang är det framför allt fråga om
huruvida insatser av lagstiftningskaraktär är påkallade och - om så bedöms
vara fallet - vilken utformning lagstiftningen skall få. Då det gäller andra
insatser som syftar till att bekämpa skadliga våldsskildringar än sådana som
är av lagstiftningskaraktär anför utskottet i ett senare avsnitt vissa synpunkter.
I flera av motionerna kommer den uppfattningen till uttryck att det inte
är möjligt att uteslutande genom lagstiftningsåtgärder lösa det föreliggande
problemet. Utskottet delar denna uppfattning.

Med hänsyn till den av utskottet gjorda bedömningen av riskerna för
skadliga effekter på framför allt barn och ungdom av våldsskildringar i rörliga
bilder - och med utgångspunkt i de erfarenheter som finns bl.a. då det gäller
den filmgranskning som görs av statens biografbyrå - anser utskottet att
ytterligare lagstiftningsåtgärder kan bli nödvändiga. I överensstämmelse
med vad som föreslås i motionerna bör under alla omständigheter åtgärder
komma till stånd som har till syfte att på ett effektivare sätt än för närvarande
förhindra att i vart fall barn och ungdom får tillgång till grova våldsskildringar
i rörliga bilder, inte minst sådana som innehåller våldsinslag bestående i
sexuella övergrepp och sadism. Genom detta uttalande tar utskottet inte
ställning till frågan om hur man i detalj i framtiden skall avgränsa begreppet
våldsskildringar. Att helt förbjuda sådana bör inte komma i fråga med
hänsyn till vikten av att man värnar om yttrandefriheten; våld är en del av
verkligheten och den måste kunna skildras och dokumenteras.

En av de möjligheter som finns att tillgodose utskottets och motionärernas
önskemål är att regler införs om förhandsgranskning även av videogram och
filmer som sprids till allmänheten för privat bruk, dvs. i allmänhet genom
uthyrning eller försäljning. Att det, om man väljer denna möjlighet, kan vara
nödvändigt av praktiska skäl att göra undantag för exempelvis videogram
som framställs i utbildningsyfte eller som reklam framgår av våldsskildringsutredningens
rapport. Utskottet vill också framhålla att man kan göra
skyldigheten till förhandsgranskning beroende av om uthyrning eller försäljning
skall ske till barn och ungdom under viss ålder. Risken för ”langning”
torde dock vara icke obetydlig om en sådan lösning väljs.

En annan lagstiftningsmöjlighet är att man söker göra de regler som nu
finns i videovåldslagen - och som innbär att man ingriper i efterhand med
straffsanktioner - effektivare. Ett förslag med detta syfte har lagts fram i den
lagrådsremiss som tidigare redovisats men som inte förelagts riksdagen av
skäl som också redovisats i det föregående. Förslaget innebär att att man
skulle införa föreskrifter om ensamansvar. Detta skulle i första hand åvila en
särskilt utsedd ansvarig utgivare. Som våldskildringsutredningen framhåller
skulle möjligheterna till kontroll och ingripande härigenom underlättas,
eftersom ingripanden inte skulle behöva föregås av tidsödande utredningar
om vem som i en given situation är den ansvarige.

Slutligen bör här framhållas att, som framgår av våldsskildringsutredningens
rapport, även andra möjligheter än de ovan redovisade huvudalternativen
står tillbuds, då det-gäller att lagstiftningsvägen angripa videovåldet. En
kombination av de olika alternativen bör inte heller uteslutas.

Utskottet anser det angeläget att riksdagen så snart som möjligt får ta
ställning i den här aktuella lagstiftningsfrågan. I vart fall på kort sikt torde

KU 1987/88:36

Bilaga 4

nämligen lagstiftningsåtgärder vara de åtgärder som i första hand är ägnade
att motverka att barn och ungdomar får tillgång till icke önskvärda
våldskildringar.

Då det gäller ställningstagandet till frågan om huruvida riksdagen nu bör
vidta någon åtgärd med anledning av motionsyrkandena - i det följande
behandlas dock bl.a. motion 1986/87:K123 yrkande 7 - vill utskottet
emellertid också erinra om att, enligt vad utskottet inhämtat, våldsskildringsutredningen
befinner sig i sitt slutskede och kommer att redovisa sitt
huvudbetänkande före sommaren. Det förslag utredningen kommer att
lägga fram kommer att grunda sig på det omfattande material som
framkommit under remissbehandlingen av utedningen rapport Videovåld.
Vid sina överväganden har utskottet kommit fram till att riksdagen - trots de
skäl som talar för omedelbara åtgärder - inte bör föregripa de överväganden
som sker inom utredningen. Utskottet vidhåller således den uppfattning som
kommit till uttryck i ett tidigare yttrande till konstitutionsutskottet i
förhandsgranskningsfrågan (KrU 1985/86:1 y), nämligen att det - innan
ställning tas till frågan - krävs en ingående belysning av såväl vissa
yttrandefrihetsfrågor som praktiska och ekonomiska frågor.

Utskottet vill i anslutning till detta konstaterande erinra om att den
lagrådsremiss som föregått framläggandet av proposition 1986/87:151 innehåller
ett förslag om införande av ett system med ansvarig utgivare för film
och videogram. En lagteknisk lösning som innebär att ett system med
ensamansvar införs för dessa medier har därför nära samband med frågan om
huruvida det blir möjligt att få till stånd ett bättre grundlagsskydd för nya
medier.

Vad utskottet anfört i det föregående innebär att utskottet avstyrker
följande motioner, nämligen 1986/87:K125 (c), K404 (s), K409 (c), K412
(vpk), K421 (c) yrkande 2, K423 (c) yrkande 1, K424 (s), K425 (c), K426 (fp),
K434 (m), 1987/88:K405 (s), såvitt avser lagstiftningsfrågan, K409 (s)
yrkande 1, K415 (s), K421 (c), K423 (fp), K424 (fp), K425 (s), K428 (c)
yrkande 1 och K430 (vpk) yrkande 1.

Frågan om innehållsredovisning på godkända filmer och videogram får
anses omfattas av videvåldsutredningens uppdrag. Motionerna 1986/
87:K423 (c) yrkande 2 och 1987/88:K428 (c) yrkande 2 avstyrks därför.

Utskottet avstyrker motion 1986/87:K123 (m) yrkande 7, såvitt yrkandet
avser utskottets beredningsområde. Som närmare redovisats i det föregående
vill motionärerna bl.a. att ett system med ansvarig utgivare för filmer och
videogram skall införas redan nu och att bestämmelserna i videovåldslagen
inte skall överföras till brottsbalken. Utskottet ansluter sig till bedömningen i
propositionen och tillstyrker det däri framlagda förslaget i motsvarande del.

Utskottet vill beträffande åtgärder för att motverka skadeverkningar
genom våldsskildringar i rörliga bilder ytterligare anföra följande.

Våldsskildringsutredningen har i sin rapport Videovåld berört även andra
åtgärder än sådana som syftar till att minska tillgången på filmer och
videogram som genom sitt innehåll kan leda till skadeverkningar hos
åskådarna. Utskottet anser i likhet med utredningen att även insatser av
främst attitydförändrande slag är viktiga. Vid remissbehandlingen har
framförts en rad synpunkter i fråga om sådana insatser. Det finns anledning

KU 1987/88:36

Bilaga 4

utgå från att utredningen i sitt huvudbetänkande kommer att föra en
utförligare diskussion och eventuellt lägga fram förslag även beträffande
sådana. Med hänsyn härtill är utskottet inte berett föreslå att riksdagen nu tar
något initiativ i här aktuellt avseende. Motion 1987/88:K405 (s) avstyrks
därför, såvitt avser ökat stöd till informationsverksamhet. Utskottet anser sig
likväl med hänsyn till frågans vikt böra anföra vissa synpunkter redan i detta
sammanhang.

Det måste slås fast att föräldrar, förskola och skola - utöver ansvaret för en
etisk fostran - har ett stort ansvar dels då det gäller att motverka att barn och
ungdom får möjlighet att se våldsskildringar av här aktuellt slag, dels då det
gäller att skapa en attityd till sådana skildringar som är ägnade att få barn och
ungdom intresserade av skildringar av annat slag. På skolans område har
under senare år vikten av en mediekunskap uppmärksammats. Utskottet
anser att det är viktigt att sådan kunskap förmedlas. En förutsättning för att
en sådan skall kunna meddelas är att lärarna själva har god kunskap på
området och att denna kunskap fortlöpande upprätthålls. De måste ha en
förmåga att lära sina elever att tolka bilder. I budgetproposition 1984/85:100
uttalade kulturministern - i ett avsnitt om kultur i skolan - bl.a. att man i
skolans arbete bör utgå från bilden och bildspråket som en tillgång och inte
från dess negativa verkningar (prop. bil. 10 s. 22). Utskottet kan i anslutning
härtill nämna att olika projekt med barn och rörliga bilder har satts i gång
med stöd av medel som anvisats för kultur i skolan, bl.a. ett pilotprojekt som
genomförts i Vallentuna efter initiativ av Svenska filminstitutet. Av nämnda
medel har också utgått stöd till ett skolbioprojekt som Folkets husföreningarna
satt i gång och som nu vuxit till en etablerad verksamhet.

I anslutning till det sist anförda finns skäl erinra om att det över
statsbudgeten utgår stöd till främjande av spridning och visning av värdefull
film. Vidare har riksdagen efter förslag av regeringen för innevarande
budgetår beräknat medel för att material för medieundervisning i skolan
skall kunna utarbetas och för lokal fortbildning för lärare. Även för nästa
budgetår föreslås att medel beräknas för dessa ändamål. Därutöver föreslås i
budgetpropositionen att särskilda medel, 6 milj. kr., beräknas för filmkulturella
insatser för barn och ungdom (se närmare om de redovisade insatserna i
prop. 1987/88:100, bil. 10 s. 461). Kulturutskottet kommer att senare under
våren behandla förslagen till insatser för nästa budgetår.

Enligt utskottets mening måste också den insats tas till vara, som såväl
barn- och ungdomsorganisationerna som studieförbunden kan göra.

Utskottet vill också peka på att det finns goda möjligheter till insatser i
övrigt på det lokala planet. Våldsskildringsutredningen erinrar om att i vissa
fall har överläggningar mellan bl.a. företrädare för kommunala myndigheter,
polisen, intresseorganisationer och videogramuthyrare lett till att lokala
granskningsorgan har inrättats. Det finns exempel på att videogramuthyrare
åtagit sig att endast hyra ut videogram som har godkänts av ett kommunalt
granskningsorgan. I någon kommun har man valt att låta ett lokalt
granskningsorgan kvalitetsmärka och således rekommendera vissa videogram.
Det kan också nämnas att en kommun har en särskild mediekonsulent
(Upplands Väsby).

Utskottet vill understryka angelägenheten av att förmedling av kvalitetsvi -

KU 1987/88:36

Bilaga 4

cleo främjas. På senare tid har kvalitetsutbudet av videofilmer på den
kommersiella marknaden ökat något. Det har på senare tid också framkommit
uppgifter som tyder på att en viss självsanering i videobranschen
förekommer. Även om detta är av värde, torde man dock - med hänsyn till de
uppenbarligen mycket stora vinstintressen som finns inom branschen - inte
böra knyta alltför stora förhoppningar till några mer långtgående resultat på
denna väg.

På ett mera övergripande - och samtidigt ännu mer långsiktigt - plan kan
kulturpolitiska insatser få betydelse för synen på våldet i samhället och
därmed också på våldsskildringarna.

Stockholm den 1 mars 1988
På kulturutskottets vägnar

Ingrid Sundberg

Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Ing-Marie Hansson (s), Catarina Rönnung
(s), Maja Bäckström (s), Karl Boo (c), Lars Ahlmark (m), Anders
Nilsson (s), Sylvia Petterssdon (s), Margareta Mörck (fp), Erkki Tammenoksa
(s), Alexander Chrisopoulos (vpk), Claes Rensfeldt (s), Margareta Fogelberg
(fp), Håkan Stjernlöf (m) och Stina Gustavsson (c).

Avvikande meningar

1. Bibehållande av videovåldslagen och införande av ansvarig
utgivare för videogram

Ingrid Sundberg, Lars Ahlmark och Håkan Stjernlöf (alla m) anser att den
del av utskottets yttrande som på s. 90 börjar med ”Med hänsyn” och på s. 91
slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till den av utskottet gjorda bedömningen av riskerna för
skadliga effekter på framför allt barn och ungdom av våldsskildringar i rörliga
bilder-och med utgångspunkt i de erfarenheter som finns bl.a. då det gäller
tillämpningen av videovåldslagen och den filmgranskning som görs av statens
biografbyrå - anser utskottet att ytterligare lagstiftningsåtgärder är nödvändiga.
I överensstämmelse med vad som föreslås i motionen bör åtgärder
komma till stånd som har till syfte att lagstiftningen på här aktuellt område
efterlevs på ett effektivt sätt. Enligt utskottets mening är den ur olika
synpunkter bästa lösningen att man i enlighet med vad som föreslås i motion
1986/87:K123 (m) inför en ordning i fråga om utkrävande av ansvar för brott
mot videovåldslagen som överensstämmer med vad som gäller för utgivning
av tryckta skrifter. Detta innebär bl.a. att en ansvarig videofilmsutgivare
skall utses, att ansvaret i andra hand skall åvila den som sprider videogrammet
samt att tryckfrihetsförordningens bestämmelser om rättegången i
huvudsak skall vara tillämpliga. Förslagets närmare innebörd framgår av den

KU 1987/88:36

Bilaga 4

moderata reservationen till konstitutionsutskottets betänkande 1985/86:11.
Det bör understrykas att yttrandefrihetsutredningen enhälligt förordat ett
system med ansvarig utgivare för filmer och videogram. Utskottet anser
således att den av utskottet föreslagna lösningen skapar möjligheter till
effektiva ingripanden mot straffbar spridning av videogram. Lösningen
innnebär samtidigt att man inte utvidgar censurmöjligheterna i vår lagstiftning.

I enlighet med vad som föreslås i motionen bör videovåldslagen inte
upphävas och därmed bör bl .a. inte heller olaga våldsskildring införas som ett
nytt brott i brottsbalken.

Utskottet tillstyrker således motion 1986/87:K123 yrkande 7 i här aktuell
del.

Utskottets ställningstagande innebär att det syfte som ligger bakom ett
antal motioner tillgodoses, nämligen att skydda barn och ungdom mot
våldsskildringar i rörliga bilder som kan vara skadliga. Motionerna är
följande nämligen 1986/87:K125 (c), K404 (s), K409 (c), K412 (vpk), K421
(c) yrkande 2, K423 (c) yrkande 1, K424 (s), K425 (c), K426 (fp), K434 (m),
1987/88:K405 (s), såvitt avser lagstiftningsfrågan, K409 (s) yrkande 1, K415
(s), K421 (c), K423 (fp), K424 (fp), K425 (s), K428 (c) yrkande 1 och K430
(vpk) yrkande 1.

Frågan om innehållsredovisning på godkända filmer och videogram får
anses omfattas av videovåldsutredningens uppdrag. Motionerna 1986/
87:K423 (c) yrkande 2 och 1987/88:K428 (c) yrkande 2 avstyrks därför.

2. Omedelbar lagstiftning om förhandsgranskning av
videogram

Karl Boo (c), Alexander Chrisopoulos (vpk och Stina Gustavsson (c) anser
att den del av utskottets yttrande som på s. 90 börjar med "Med hänsyn" och
på s. 93 slutar med "på våldsskildringarna” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser med hänsyn till den gjorda bedömningen om riskerna för
skadliga effekter på framför allt barn och ungdom av våldsskildringar i rörliga
bilder att det är oundgängligen nödvändigt att ytterligare lagstiftningsåtgärder
sätts in. Utskottet anser att behovet av sådana åtgärder klart ådagalagts
bl.a. genom vad som framkommit vid remissbehandlingen av våldsskildringsutredningens
rapport Videovåld. Som exempel kan hänvisas till barnmiljörådets
remissyttrande. Barnmiljörådet ställer frågan om våldsskildringar i
videogram kan bli ännu värre och hårdare och anför att det nu är dags att få
ett stopp på spridningen av våld med förråande och sadistiska inslag i
videogram för att förhindra att utvecklingen blir än värre. Det kan till slut
komma att bli en marknad som är nästan omöjlig att förändra. I dag är
marknaden ändå överblickbar, anförs det, och möjlig att påverka utan alltför
stora kostnader. Barnmiljörådet understryker de positiva effekter en allmän
förhandsgranskning av videogram skulle få. Myndigheten anser att införandet
av en sådan förhandsgranskning skulle vara den mest effektiva metoden
för att komma till rätta med utbudet av våldsskildringar. Myndigheten finner
det märkligt att Sverige i motsats till Finland, Norge, Västtyskland och
Storbritannien fortfarande saknar bestämmelser om en sådan granskning.

KU 1987/88:36

Bilaga 4

Enligt barnmiljörådets bedömning måste det bli mindre kostsamt för
samhället att ha en samlad och samordnad förhandsgranskning än långdragna
och dyrbara domstolsbehandlingar vid granskning i efterhand. Kontrollmöjligheterna
beträffande efterlevnaden skulle också avsevärt förbättras.

Utskottet kan helt ställa sig bakom de synpunkter som sålunda redovisats.
Synpunkterna speglar väl en opinion som efterhand vuxit sig allt starkare.
Bl.a. har de politiska kvinnoorganisationerna krävt förhandsgranskning av
videogram som sprids till allmänheten genom uthyrning eller försäljning

Utskottet anser mot bakgrund av det anförda och i överensstämmelse med
vad som föreslås i motionerna att en lagstiftning omedelbart bör komma till
stånd som har till syfte att på ett effektivare sätt än den nuvarande
lagstiftningen förhindra spridning av våldsskildringar i rörliga bilder. Detta
kan bäst ske genom att regler införs om förhandsgranskning även av
videogram och filmer som sprids till allmänheten för privat bruk, dvs. i
allmänhet genom uthyrning eller försäljning. På sätt närmare redovisas i
motion 1987/88:K421 (c) bör biografförordningens regler om godkännande,
anmälning för granskning, förbudskort och tillståndskort, besvär m.m. gälla.
I stället för föreskrifterna i 3 § i förordningen om vad granskningen skall avse
bör bestämmelserna i 1 och 2 §§ videovåldslagen gälla. För filmer och
videogram som är avsedda att visas offentligt föreslås ingen ändring.
Konstitutionsutskottet bör göra den lagtekniska bearbetning av motionsförslaget
som kan erfordras bl.a. med hänsyn till förslaget i propositionen om att
videovåldslagens regler skall inarbetas i brottsbalken.

Genom utskottets ställningstagande tillgodoses syftet med följande motioner,
nämligen 1986/87:K125 (c), K404 (s), K409 (c), K412 (vpk), K421 (c)
yrkande 2, K423 (c) yrkande 1, K424 (s), K425 (c), K426 (fp), K434 (m),
1987/88:K405 (s), såvitt avser lagstiftningsfrågan, K409 (s) yrkande 1, K415
(s), K423 (fp), K424 (fp), K425 (s), K428 (c) yrkande 1 och K430 (vpk)
yrkande 1.

Utskottet avstyrker motion 1986/87:K123 (m) yrkande 7, såvitt yrkandet
avser utskottets beredningsområde. Utskottets ställningstagande i det föregående
tillgodoser i princip motionärernas önskemål om effektivare
lagstiftning på det här aktuella området.

Utskottet vill beträffande (= två stycken s.91 och 92) detta sammanhang.

Det finns skäl att särskilt understryka att föräldrar, förskola och skola -utöver ansvaret för en etisk fostran och en attitydpåverkan - har ett mycket
stort ansvar då det gäller att motverka att barn och ungdom ser våldsskildringar
av här aktuellt slag. Detta kan ske på många sätt, inte minst genom att
de nämnda grupperna ges möjlighet se videogram och filmer av hög kvalitet.

Beträffande föräldrarnas faktiska möjligheter att effektivt hindra sina barn
att se olämpliga våldsskildringar finns dock skäl citera följande avsnitt av
barnmiljörådets ovan angivna remissyttrande.

Det videoutbud som redan finns i handeln och möjligheten för barn och unga
att få tillgång till grova våldsskildringar genom kamrater och obetänksamma

KU 1987/88:36

Bilaga 4

vuxna gör att många föräldrar har svårt att veta vad deras barn ser.
Föräldrarna för en ojämn kamp mot marknadsförarna och kamrattrycket.
De som vill hindra sina barn från att se grymma våldsskildringar har ofta svårt
att göra det eftersom detta sker hemma hos någon annan kamrat och under
dagtid när föräldrarna förvärvsarbetar.

Med detta citat vill utskottet framhålla att det inte är realistiskt att sätta
alltför stor tilltro till föräldrarnas möjligheter att i praktiken hindra sina barn
att se olämpliga videofilmer. Synpunkterna understryker således behovet av
de av utskottet ovan förordade lagstiftningsåtgärderna.

KU 1987/88:36

Bilaga 4

Konstitutionsutskottets lagförslag såvitt angår
sekretesslagen (1980:100)

Förslag till
Lagom ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)'
dels att 1 kap. 8 §, 8 kap. 7 § och 9 kap. 4 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att det i lagen skall införas en bilaga av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Utskottets förslag2
1 kap.

Vid tillämpningen av denna lag skall med myndighet jämställas riksdagen,
kyrkomötet och beslutande kommunal församling.

KU 1987/88:36

Bilaga 5

' Lagen omtryckt 1988:9.

2 Överensstämmer med regeringens förslag i prop. 1986/87:151.

Nuvarande lydelse

Utskottets förslag1

8 kap.
7 §

Sekretess gäller i verksamhet,
som bedrivs av annan än statlig
myndighet och som består i tillsyn
eller stödverksamhet med avseende
på näringslivet, för uppgift om

1. enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat,
om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs,

Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag för sekretessen
enligt första stycket 1, om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

9 kap.

4 §2

Sekretess gäller i sådan särskild verksamhet hos myndighet som avser
framställning av statistik samt, i den utsträckning regeringen föreskriver det,
i annan därmed jämförbar undersökning, som utförs av myndighet, för
uppgift som avser enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden och som
kan hänföras till den enskilde. Uppgift i företagsregister, uppgift som avser
avliden, uppgift som behövs för forskningsändamål, uppgift som avser
personal- och lönestatistik och uppgift, som inte genom namn, annan
identitetsbeteckning eller därmed jämförbart förhållande är direkt hänförlig
till den enskilde, får dock lämnas ut, om det står klart att uppgiften kan röjas
utan att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider skada
eller men.

Utan hinder av sekretessen får uppgift
lämnas enligt vad som föreskrivs i
lag om beslutanderätt i ärenden om
skördeskadeskydd.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år,
såvitt angår uppgift om enskilds personliga förhållanden, och annars i högst
tjugo år.

KU 1987/88:36

Bilaga 5

1 Överensstämmer med regeringens förslag i prop. 1986/87:151.

2 Senaste lydelse 1988:90.

Utskottets förslag1

Bilaga

Organ

Folkbildningsförbundet

Handelshögskolan i Stockholm Kungliga

Musikaliska akademien Kungliga

Skogs- och Lantbruksakademien Kungliga

Svenska Aeroklubben -

Länsbildningsförbunden

Notarius publicus

Regleringsföreningarna Föreningen
för mejeriprodukter,
ekonomisk förening. Svensk
kötthandel, förening u. p. a.,
Sveriges oljeväxtintressenter,
förening u. p. a., Sveriges potatisintressenter,
ekonomisk
förening, Svensk sockerhandel,
ekonomisk förening, Svensk
spannmålshandel, ekonomisk
förening, och Svensk ägghandel,
förening u. p. a.

Regleringsföreningen Svensk
fisk, ekonomisk förening

Verksamhet

fördelning av statliga medel mellan länsbildningsförbunden
för stöd till kulturverksamhet
genom ideella föreningar
(SFS 1976:1046)

statligt stöd i form av utbildningsbidrag
för doktorander (SFS 1976:1046)

statligt stöd till utbildnings- och utgivningsverksamhet
(SFS 1976:1046)

prövning av anställnings- och arbetsvillkor
och andra frågor som rör statligt reglerad
anställning hos akademien

besiktning och tillsyn av luftfartyg samt
utfärdande och förnyande av luftvärdighetsbevis
(SFS 1957:297)

statligt stöd till kulturverksamhet genom
ideella föreningar (SFS 1976:1046)

all verksamhet som notarius publicus
(SFS 1981:1363)

statligt stöd i marknadsreglerande syfte
(SFS 1967: 340)

statligt stöd i marknadsreglerande syfte
(SFS 1974: 226)

' Överensstämmer med regeringens förslag i prop. 1986/87:151, dock att vad som
hänför sig till SFS 1988:89 är tillagt av utskottet. Den föreslagna bilagan saknar
motsvarighet i gällande lagstiftning. Av praktiska skäl har texten förts ut över hela
sidan.

KU 1987/88:36

Bilaga 5

Utskottets förslag

Riksprovplatsema Aktiebolaget
Statens Anläggningsprovning,
Aktiebolaget Svensk
Bilprovning och Apoteksbolaget
Aktiebolag

Skolor med enskild huvudman
och statligt reglerade
anställningar

Stiftelsen Svenska institutet

Stiftelsen Svensk-norska
samarbetsfonden

Stiftelsen Lantbrukarnas
skördeskadeskydd

Stiftelserna Nordiska museet,
Riksutställningar,
Stockholms internationella
fredsforskningsinstitut
(SIPRI), Sveriges Tekniska
museum och WHO Collaborating
Center on International
Drng Monitoring

Svenska föreningen Norden

Svenska institutet i Rom
Svenska språknämnden

obligatorisk kontroll (SFS 1985:1105)

prövning av anställnings- och arbetsvillkor
och andra frågor som rör statligt reglerad
anställning hos skolan

all verksamhet

statligt stöd i form av stipendier (SFS
1976:1046)

prövning av ärenden om
skördeskadeskydd (SFS 1988:89)

prövning av anställnings- och arbetsvillkor
och andra frågor som rör statligt reglerad
anställning hos stiftelsen (SFS
1976:1046)

statligt stöd i form av bidrag till resor och
stipendier (SFS 1976:1046)

statligt stöd i form av stipendier

prövning av anställnings- och arbetsvillkor
och andra frågor som rör statligt reglerad
anställning hos nämnden (SFS
1976: 1046)

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

KU 1987/88:36

Bilaga 5

100

Innehållsförteckning KU 1987/88:36

Sammanfattning 1

Propositionerna 2

Motionerna 2

Yttranden 7

Utskottet . ...... 7

1 Inledning 7

2 Tryckfrihetsförordningen m. m 8

2.1 Otillåtet offentliggörande 8

2.2 Förhållandet mellan meddelarfriheten och tystnadsplikterna
10

2.3 Den s. k. instruktionen 11

2.4 Skyddet för den enskildes integritet 13

3 Regeringsformen 15

3.1 Generellt förbud mot censur m. m 15

3.2 Mötes-och yttrandefriheten 16

4 BrB, videovåldslagen m. m 17

4.1 Hets mot folkgrupp; förbud mot rasistiska organisationer 17

4.2 Våldsskildringar i filmer, videogram m.m 23

4.3 Våldspornografiska stillbilder 28

4.4 Missaktning med anspelning på kön 29

5 Handlingsoffentlighet utanför myndighetsområdet 30

6 Proposition 1986/87:151 i övrigt 33

7 Sammanfattning av utskottets ställningstaganden till lagförslagen

i propositionen 33

8 Den fortsatta handläggningen av frågan om grundlagsreglering

beträffande andra medier än det tryckta ordet m.m 33

9 Hemställan 40

Reservationer 42

Särskilda yttranden 54

Bilagor

Bilagal Lagförslagen i proposition 1986/87:151 56

Bilaga 2 Justitieutskottets yttrande 1987/88:1 y 71

Bilaga 3 Lagutskottets yttrande 1987/88:1 y 80

Bilaga 4 Kulturutskottets yttrande 1987/88:5 y 85

Bilaga 5 Konstitutionsutskottets lagförslag

såvitt angår sekretesslagen (1980:100) 97

101

gotab Stockholm 1988 15219