Sammanfattning

Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen att avskaffa omyndigförklaring som rösträtts- och valbarhetshinder som en följd av att institutet omyndigförklaring som sådant föreslås upphöra. I en reservation (m) föreslås att en domstol i samband med att den förordnar om förvaltare för en person också skall pröva om denne skall få behålla sin rösträtt.

Utskottet tillstyrker också förslaget om ändring i tryckfrihetsförordningen (TF) och föreslår därutöver vissa ytterligare förändringar i TF som har samband med avskaffandet av institutet omyndigförklaring.

Propositionen

I propositionen hemställs att riksdagen antar förslag till

1. lag om ändring i regeringsformen,

2. lag om ändring i tryckfrihetsförordningen.

Motionen

1987/88:K21 av Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen med avslag på propositionens förslag om ändring i regeringsformen, beslutar att i samband med att en domstol förordnar förvaltare för någon domstolen skall pröva om personen skall få behålla sin rösträtt.

Yttrande

I ärendet har yttrande inhämtats från lagutskottet (bilaga 4).

Utskottet

I proposition 32 föreslås ändringar i regeringsformen som innebär att omyndigförklaring bortfaller som rösträtts- och valbarhetshinder vid riksdagsval. Samtidigt föreslås en följdändring i tryckfrihetsförordningen.

Med anledning av propositionen har väckts två motioner, K20 av Börje Stensson m.fl. (fp) och K21 av Anders Björck m.fl. (m). Lagutskottet har överlämnat till utskottet dels de delar av proposition 1987/88:124 vari föreslås ändringar i vallagen (1972:620) och kommunallagen (1977:179), dels yrkande 1 i motion 1987/88:L3 av Per-Olof Strindberg m.fl. (m).

1 Riksdagen 1987/88. 4 samt. Nr 33

Utskottet behandlar i detta betänkande de förslag om grundlagsändringar KU 1987/88:33 som framlagts i frågan. Detta innebär att ställning tas till proposition 32, motion K21 och vissa i lagutskottets yttrande framlagda förslag om ändringar i tryckfrihetsförordningen. Motion K20 samt den del av proposition 124 och motion L3 yrkande 1 som överlämnats från lagutskottet kommer utskottet att senare föreslå riksdagen att uppskjuta till nästa riksmöte. Om riksdagen under innevarande och nästa riksmöte beslutar att anta utskottets förslag till grundlagsändringar kommer utskottet därefter att behandla de uppskjutna ärendena.

Bakgrunden till förslagen i proposition 32 är de förslag som regeringen lägger fram i proposition 124 om god man och förvaltare. I sistnämnda proposition föreslås att institutet omyndigförklaring avskaffas. I stället införs ett nytt institut, förvaltarskap. Liksom för närvarande skall i framtiden i första hand god man utses för den hjälpbehövande. Förvaltare skall förordnas i de fall den hjälpbehövande på grund av sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller liknande förhållande är ur stånd att vårda sig själv och sin egendom och det inte är tillräckligt att god man utses. Ett förvaltarförordnande skall kunna begränsas till att avse viss egendom eller viss angelägenhet. Den som får förvaltare förlorar rådigheten över det som omfattas av förvaltaruppdraget men behåller i övrigt rätten att bestämma över sig och sin egendom. Till skillnad från vad som nu gäller vid omyndigförklaring skall den för vilken förvaltare utses inte förlora sin rösträtt vid allmänna val.

Lagutskottet framhåller i sitt yttrande att tiden nu är mogen för att institutet omyndigförklaring avskaffas. En sådan reform ligger väl i linje med strävandena att inom olika samhällsområden utforma lagstiftningen med utgångspunkt i människors lika värde och respekt för deras självbestämmanderätt och integritet. Enligt lagutskottets mening torde det föreslagna systemet med helt eller begränsat förvaltarskap väl kunna fylla den skyddsfunktion som omyndigförklaringen har i dag.

Om omyndigförklaring ersätts med ett system med förvaltarskap uppkommer frågan i vad mån de som har förvaltare på samma sätt som de • omyndigförklarade skall vara berövade rösträtten i' riksdagsval. Som ovan redovisats innebär propositionen att det inte uppställs några begränsningar av rätten att rösta för dem som får förvaltare. Denna ståndpunkt kritiseras i motion K21 (m). Motionärerna hänvisar till att Svea hovrätt och flera andra remissinstanser avvisat tanken på rösträtt för dem som har förvaltare eftersom denna grupp människor ofta är drabbade av svåra psykiska störningar och därmed särskilt utsatta för obehörig påverkan. Motionärerna anser att det även med den nya ordningen finns ett behov av att kunna frånta de berörda personerna deras rösträtt. Motionärerna föreslår att rösträtt inte skall föreligga om domstol i samband med förordnande av förvaltare bestämt att den förordnandet avser inte skall få behålla sin rösträtt.

Lagutskottet stryker i sitt yttrande under att just förlusten av rösträtten ofta upplevs som en särskilt negativ och kränkande konsekvens av omyndigförklaringen. Ett av de viktigaste skälen för avskaffande av den är därför det hinder som den utgör för rösträtten. Lagutskottet delar inte motionärernas uppfattning att det bör öppnas en möjlighet för domstol att i samband med

förordnande av förvaltare besluta om att den som,förordnandet avser skall Ky 1987/88:33 vara betagen sin rösträtt. Lagutskottet fortsätter:

Om möjligheten för domstol att besluta i rösträttsfrågan skulle föreligga endast i fall då förvaltarskap kan ifrågakomma och således inte gälla när god man förordnas skulle vidare den för många svårförklarliga skillnaden mellan omyndigförklaring och förordnande av god man i praktiken komma att kvarstå i viss utsträckning. Härtill kommer att det skulle vara förenat med stora svårigheter att i lag närmare ange vilken grad av psykisk abnormitet som bör krävas för att eri person skall förklaras föriustig sin rösträtt. Problem skulle också uppkomma när det gäller att utforma reglerna så att de blir praktiskt användbara utan att rättssäkerhetskraven åsidosätts. Det torde vidare ligga utanför ramen för de uppgifter som normalt anförtros de allmänna domstolarna att låta dem avgöra rösträttsfrågor.

I en avvikande mening (m) framhålls att det också i framtiden finns behov av att från rösträtt kunna utestänga personer som uppenbarligen saknar förmåga att genomföra en röstning på ett meningsfullt sätt.

Konstitutionsutskottet vill i rösträttsfrågan anföra följande.

Propositionen innehåller ett förslag om avskaffande av omyndigförklaring som rösträttshinder i riksdagsval som en följd av att institutet som sådant föreslås upphöra. I viss utsträckning ersätts det av en möjlighet för domstol att till skydd för den enskilde förordna om förvaltare, som får i uppdrag att bevaka dennes rätt, förvalta dennes egendom eller sörja för dennes person. Någon möjlighet att inskränka rösträtten innebär dock inte förslaget i propositionen. Enligt motion K21 (m) skall däremot en domstol i samband med att den förordnar om förvaltare för en person också pröva om denne skall få behålla sin rösträtt. Lagutskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motionen.

Utskottet har uppfattat att syftet med den föreslagna reformen bl.a. är att vidga möjligheterna för den som lider av vissa psykiska handikapp att delta i samhällslivet på ett mer fiillvärdigt sätt än för närvarande. Utskottet ställer sig positivt till en sådan utveckling. Av största vikt i detta sammanhang är rätten att rösta i allmänna val. Det skulle enligt utskottets uppfattning stämma illa överens med reformens syfte om det i samband med avskaffandet av institutet omyndigförklaring skulle införas en ny möjlighet att beröva personer med vissa handikapp rösträtten. Utskottet delar också lagutskottets uppfattning om de rättsliga problem som är förenade med förslaget i motion K21. Utskottet föreslår således att propositionens förslag om ändring i. regeringsformen antas som vilande av riksdagen. Motion K21 avstyrks.

Lagutskottet tar i sitt yttrande också upp en fråga om vissa ändringar i tryckfrihetsförordningen (TF) utöver den ändring som föreslås i proposition 32. I ett stort antal författningar uppställs som villkor för behörighet att inneha tjänster och uppdrag m.m. att vederbörande inte är omyndig, dvs. . under 18 år eller omyndigförklarad. Detta krav uppställs i 5 kap. 2 § och 12 kap. 5 § TF för behörighet att vara ansvarig utgivare för periodisk skrift resp. juryman i tryckfrihetsmål.

Enligt det förslag till ändringar i föräldrabalken, regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och andra författningar som hösten 1987 remitterades till lagrådet skulle ett förvaltarförordnande inte - som fallet för närvarande är

1* Riksdagen 1987/88. 4 saml. Nr33

med omyndigförklaring - utgöra hinder mot,innehav av vissa tjänster, KU 1987/88:33
uppdrag m.m. På grund av regeringsformens bestämmelser om tidpunkten
för framläggande av förslag till grundlagsändringar delades lagrådsgransk
ningen upp i två etapper av vilka den första etappen begränsades till en
överskådlig genomgång av de allmänna grunderna för de till föräldrabalken .
hänförliga centrala ändringsförslagen och till en granskning av förslagen till
ändringar i regeringsformen och tryckfrihetsförordningen. Sedan lagrådet
avgivit sitt yttrande såvitt avsåg den första etappen beslutade regeringen i .

oktober 1987 att framlägga de i proposition 32 upptagna lagförslagen.

Den andra etappen av lagrådsgranskningen slutfördes i december 1987 då lagrådet avgav yttrande över de återstående lagförslagen. 1 yttrandet framförde lagrådet invändningar mot den i lagrådsremissen intagna ståndpunkten att förvaltarförordnande inte skulle utgöra hinder mot innehav av vissa tjänster och uppdrag m.m. (se prop. 124 s. 232 f.). Enligt lagrådet bör inom föräldrabalkens régelsysterii som princip gälla att den, som genom förvaltarskapsförordnande helt eller partiellt har frånkänts rättshandlingsförmåga inom sin egen rättssfär, också skall lagligen frånkännas behörighet att företa rättshandlingar för annans räkning. Denna princip måste enligt lagrådet rimligen slå igenom på alla områden där fråga uppkommer om att vederbörande skall vara anförtrodd att företa rättshandlingar för annans räkning, t.ex. när det gäller ansvariga funktionärer på associationsrättens fält elleriverksamhetavdenartsomutovasavadvokaterochrevisorerm.fi.

Men även utanför området, där rättshandlingar för annans räkning är i fråga, anser lagrådet att konsekvensen måste tas att den som genom förvaltarskap är frånkänd rättshandlingsförmåga inom sin egen rättssfär inte skall kunna utöva beslutanderätt i andras rättsängelägenheter av motsvarande slag. Särskilt framträdande blir härvidlag enligt lagrådet de som har domaruppgifter, men även de som betrotts med myndighetsutövning i övrigt måste tas i beaktande. Enligt lagrådet är det nödvändigt att det lagligen fastslås att den som blir föremål för förvaltarskap blir i motsvarande mån' obehörig att på andra områden fylla funktioner som innefattar beslutsfattande av betydelse för andras rättsställning.

I slutprotokollet (se prop. 124 s. 248 f.) tillmötesgår departementschefen i viss utsträckning lagrådets önskemål. Enligt departementschefen bör det gälla vissa inskränkningar i en persons möjlighet att inneha uppdrag och utöva befattningar om denne fått förvaltare utan att det gjorts någon begränsning av uppdraget. Ett begränsat förvaltarskap bör däremot inte medföra några sådana inskränkningar. Lagförslagen i proposition 124 har utformats i enlighet härmed.

På lagutskottets begäran har såvitt avser frågan om behörighetsvillkor för , vissa tjänster och uppdrag justitieutskottet och näringsutskottet yttrat sig över proposition 124 jämte vissa motioner.

Enligt justitieutskottets rriening bör inte endast obegränsade förvaltarskap innebära obehörighet i nu aktuella fall. Också i fråga om den person för vilken har förordnats en förvaltare med begränsat uppdrag har ju gjorts bedömningen att han till följd av exempelvis psykisk ohälsa är ur stånd att vårda sig eller sin egendom. För att tjänstgöra som domare eller nämndeman och för att vara ledamot av Sveriges advokatsamfund eller uppträda som

rättegångsombud bör det således gälla ett krav att personen i fråga inte har en \J 1987/88:33
förvaltare förordnad för sig, och detta oavsett om förvaltaruppdraget är
begränsat eller obegränsat. • ■

Inte heller näringsutskottet är berett att tillstyrka en kategoriklyvning i behörighetshänseende av förvaltarskapsfallen. Att förvaltarskapet begränsas för en person men icke för en annan kan bero lika väl på skillnader i ekonomiska förhållanden som på skillnader i,förmåga att förvalta egendom etc. Kännetecknande för var och en som ställs under förvaltarskap är enligt näringsutskottet att hans situation av domstol har bedömts vara sådan att bistånd av god man inte är tillräckligt för att han skall kunna bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person. Att någon vars rättsliga handlingsförmåga på den grunden har inskränkts skulle äga formell behörig-, , het att exempelvis vara styrelseledamot eller revisor i en bank eller ett försäkringsbolag ter sig knappast rimligt.

Mot denna bakgrund tar lagutskottet i sitt yttrande upp vilka behörighetsregler som enligt TF skall gälla för ansvarig utgivare och juryman. Som framgår av redogörelsen ovan har några förslag till ändringar av TF i detta avseende inte lagts fram i propositionerna. När det gäller juryman bör enligt lagutskottets uppfattning samma krav uppställas som för nämndeman. Lagutskottet ansluter sig helt till vad justitieutskottet anfört i fråga om behörighetsvillkoren för nämndemän och anser således att det för tjänstgöring som juryman bör krävas att personen i fråga inte har förvaltare och det oavsett om förvaltarskapet är begränsat eller ej.

De synpunkter som kommit till uttryck i justitieutskottets och näringsutskottets yttranden gör sig enligt lagutskottets uppfattning gällande också i fråga om behörigheten att vara ansvarig utgivare för periodisk skrift. Med hänsyn till den' betydelsefulla ställning ansvarig utgivare har inom det tryckfrihetsrättsliga regelsystemet synes det vara ofrånkomligt att inte bara obegränsade utan också begränsade förvaltarskap får utgöra hinder mot innehav av uppdraget. Som framhölls under förarbetena till tryckfrihetsförordningen (se SOU 1947:60 s. 102) torde det nämligen på grund av uppdragets natur böra fördras att utgivaren råder över sig själv och sin egendom.

Konstitutionsutskottet vill rörande de föreslagna förändringarna i tryckfrihetsförordningen anföra följande.

Utskottet vill erinra om att för jurymän uppställs krav i 12 kap. 5 § TF på omdömesgillhet, självständighet och rättrådighet. Personer för vilka förvaltare kommer att förordnas enligt den föreslagna ordningen torde inte uppfylla dessa krav. I och för sig kan man enligt utskottets uppfattning utgå från att de nominerande instanserna inte föreslår personer som har förvaltare. Det är emellertid inte uteslutet att svårigheter kan uppkomma med att skilja en jurymän, för vilken förvaltare förordnats under löpande mandatper riod, från uppdraget om inte förvaltarskap uppställs som en diskvalifikations-grund i lagen.

När det gäller behörighetsvillkoren för utgivare av periodisk skrift bör å ena sidan reformens syfte att öka psykiskt handikappade personers möjligheter att ta egna initiativ och hävda egna åsikter tillmätas viss betydelse. Å andra sidan kan det med rätta hävdas - såsom framhållits i förarbetena till

tryckfrihetsförordniiigen och i lagutskottets yttrande - att en utgivare bör ku 1987/88:33 råda över sig själv och sin egendom: Utskottet finner övervägande skäl tala för att det bör fordras att en utgivare av en periodisk skrift inte har förvaltare.

Frågan uppkommer då om ett obegränsat förvaltarförordnande skall likställas i behörighetshänseendé med ett förordnande som är begränsat till att avse viss egendom eller viss angelägenhet. Regeringen har i proposition 124 bl.a. föreslagit att nämndemän och utgivare av program i radio, närradio, radio- och kassettidningar och lokala kabelsändningar inte får ha förvaltare utan begränsning av förvaltaruppdraget (se lagförslagen 10 och 68-71). Ett. begränsat förvaltarförordnande skulle således inte diskvalificera en person från uppdrag som nämndeman eller programutgivare. Regeringens förslag motiveras inte närmare i propositionen.

Utskottet ansluter sig i denna fråga till den ståndpunkt som kommer till uttryck i lagutskottets yttrande. Den innebär att någon skillnad inte bör göras mellan begränsade och obegränsade förvaltarförordnanden som behörighetsvillkor.

Utskottet framlägger således förslag om ändring i 5 kap. 2 § och 12 kap. 5 §
TF av innebörd att den som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken ej
får vara utgivare av periodisk skrift eller juryman i tryckfrihetsmål. Om
riksdagen bifaller utskottets förslag närdet gäller utgivare av periodisk skrift
bör lagutskottet vid sin kommande beredning av frågan om behörighetsvill
kor för programutgivare, vilken formellt sett faller inom konstitutionsutskot
tets område, förorda samma ordning för dessa. ,■ ■

Utskottet har ingen erinran mot propositionens förslag om ändring ill,
kap. 3 §TF. ,. , ■ •

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ändring i regeringsformen

att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:32 och med avslag på motion 1987/88:K21 antar som vilande i bilaga 1 intaget förslag till lag om ändring i regeringsformen,

2. beträffande ändring i tryckfrihetsförordningen

att riksdagen med anledning av propositionen antar som vilande i bilaga 2 intaget förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen.

Stockholm den 10 maj 1988

På konstitudonsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Wivi-Anne Cederqvist (s), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Sören Lekberg' (s), Börje Stensson (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Bengt Kindbom (c), Nils Berndtson (vpk), Ulla Pettersson (s) och Ture Ängqvist (s).

Reservation ku 1987/88:33

Anders Björck, Hans Nyhage och Elisabeth Fleetwood (alla m) anser

(ie/s att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med "Utskottet har" och slutar med "K21 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka vad som framhålls i motion K21 och som också påpekats i flera remissvar - bl.a. i Svea hovrätts yttrande - nämligen att den grupp av människor som frågan rör ofta är drabbade av svåra psykiska störningar och därmed särskilt utsatta för obehörig påverkan. Kammarrätten i Sundsvall har å sin sida hävdat att personer, som till följd av psykisk ohälsa eller annan orsak saknar förmåga till eget rationellt tänkande, inte bör ha rätt att delta i fria val av det slag som utgör grundvalen för vår demokrati. Enligt utskottets mening finns det fog för den kritik som sålunda riktats mot regeringens förslag. I sammanhanget bör också betonas att den föreslagna ordningen med obegränsad rösträtt avviker från vad som gäller i flertalet andra länder. Utskottet anser därför att det också i framtiden finns behov av att från rösträtt kunna utestänga personer som uppenbarligen saknar förmåga att genomföra en röstning på ett meningsfullt sätt. Utskottet kan i och för sig instämma i departementschefens uppfattning ätt den nuvarande direkta kopplingen mellan rösträtt och omyndigförklaring bör slopas. Därmed är dock - som departementschefen själv konstaterar - inte sagt att rösträtten måste vara helt oinskränkt för alla vuxna personer. Det är möjligt att införa regler som medger att i enskilda fall en person fråntas rösträtten. En sådan ordning finns i bl.a. Finland och Norge och bör kunna tillämpas också i Sverige. Att låta valmyndigheterna fatta beslut i rösträttsfrågan synes av bl.a. rättssäkerhetsskäl inte böra komma i fråga. Däremot torde några befogade invändningar inte kunna resas mot att allmän domstol i samband med förordnande av förvaltare får pröva huruvida den som får förvaltare skall behålla sin rösträtt eller ej.

Utskottets ställningstagande innebär att utskottet tillstyrker bifall till motionen K21 och avslag på proposition 32 i motsvarande del.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 1. beträffande ändring i regeringsformen att riksdagen med bifall till motion 1987/88:K21 och med avslag på proposition 1987/88:32 antar som vilande i bilaga 3 intaget förslag till lag om ändring i regeringsformen.

Förslag till KU 1987/88:33

Lag om ändring i regeringsformen Bilaga l

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 och 10 §§ regeringsformen' skall ha
följande lydelse. , ,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. ' , , . ,

2§. ,. . ■,■„/■■..,.,,

Rösträtt vid val till riksdagen till- Rösträtt vid val till riksdagen till-

kommer svensk medborgare som är kommer svensk medborgare som är
bosatt i riket. Om rösträtt för bosatt i riket. Öm rösträtt för
svensk medborgare som ej är bosatt svensk medborgare som ej är bosatt
i riket finns bestämmelser! lag. Den i riket finns bestämmelser i lag. Den ' ■

som icke har uppnått aderton års' som icke har uppnått aderton års
ålder senast på valdagen eller som ålder senast på valdagen har ej röst-
är omyndicförklarad av domstol rätt. •

har ej rösträtt: .

Frågan huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger avgöres på
grundval av en före valet upprättad röstlängd. . ,

10 § "
Endast den som uppfyller villko- Endast den som uppfyller villko-

ren för rösträtt ot/i .vo/« «r my/Ky/';? ren för rösträtt kan vara ledamot av
kan vara ledamot av riksdagen eller riksdagen eller ersättare för'leda
ersättare för ledamot, mot.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

Regeringsformen omlryckl 198.S:S66.

11 kap'. 3§

Har någon som laga ställföreträdare för juridisk person eller som förmyndare eller god man att svara för enskilt anspråk på grund av tryckfrihetsbrott, må anspråket göras gällande även mot den juridiska personen eller mot den, för vilken förmyndaren eller gode mannen förordnats, om och i den omfattning sådant anspråk eljest enligt lag må göras gällande.

Har någon som laga ställföreträdare för juridisk person eller som förmyndare, god man eller förvaltare att svara för enskilt anspråk på grund av tryckfrihetsbrott, får anspråket göras gällande även mot den juridiska personen eller mot den, för vilken förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren förordnats, om och i den omfattning sådant anspråk eljest enligt lag/år göras gällande.

Reservanternas lagförslag ku 1987/88:33

Bilaga 3

Förslag till

Lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 och 10 §§ regeringsformen' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

2§
Rösträtt vid val till riksdagen till- Rösträtt vid val till riksdagen till-

kommer svensk medborgare som är kommer svensk medborgare som är
bosatt i riket. Om rösträtt försvensk bosatt i riket. Om rösträtt för svensk
medborgare som ej är bosatt i riket medborgare som ej är bosatt i riket
finns bestämmelser i lag. Den som finns bestämmelser i lag. Den som
icke har uppnått aderton års ålder icke har uppnått aderton års ålder
senast på valdagen eller som är senast på valdagen har ej rösträtt.
omyndigförklarad av domstol har ej Rösträtt har ej heller den som har
rösträtt. förvaltare enligt särskilda bestäm-

melser i lag om domstol beslutat au han inte skall äga rösträtt. Frågan huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger avgöres på grundval av en före valet upprättad röstlängd.

10 §
Endast den som uppfyller villko- Endast den som uppfyller villko-

ren för rösträtt och som är myndig ren för rösträtt kan vara ledamot av
kan vara ledamot av riksdagen eller riksdagen eller ersättare för le-
ersättare för ledamot. damot.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

Regeringsformen omtryckt 1985:866. 10

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett lagutskottet liilf.illt alt ytin.i sig över proposition, 1987/88:32 om ändring;ir i regeringsformen och tryckfrihetsförordningen jämte motionerna iy87/88:K2() uv Börje Stensson m.tl, (fp) och l987/88:K2i av Anders.Biörck m.fl, (ni).

Bakgrunden till förslagen i proposition .2 är de förslag som retieringeii lägger tram i proposition 19(S7/iS8:124 om god nian ocl' forv;:ltare, 1 sistnämnda proposition föreslås att institutet omyndigförklaring avskaffas, 1 stället införs - vid sidan av den nuvarande möjligheten att förordna god man för den som behöver hjäjp au handha sina angelägenheter- ett nyit institut kallat förvaltarskap. Liksom för när\arande skall i framtiden i första,hand god man ut.ses för den hjäipDehövande. För\'alt;ire skall förordiias i de frdl den hjälpbehövande på grund av sjukdom, hämmad förståndsutveckling, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhallande äi ur stånd att v;irdii sig själv eller sin egendom och det inte är tilhäckligi att god man utses. Ltt förvaltarförordn;inde skall kunna anpassas till den enskildes behov i varje särskilt fall och kunna begriinsas till att avse vis.>- egendom eller \i,ss angelägenhet. Den som får förvaltare förlorar rådigheten över det som omfattas av förvaltaruppdraget men behåller i övrigt rätten alt bestämma över sig och sin egendom. Till skillnad frän vad nu gäller vid omyndigförklaring skall den för vilken föi;valtare utses inte förlora sin rösträtt vid allmänna \al. Förslag till de ändringar i regeringsformen och iryckfrilieisförordningen som krävs för ett genomförande av reformen läggs fram i proposition J2. och övriga lagförslag återfinns i proposition 124, Sålunda törcsiir,, i proposition .2 att det hinder för rösträtt vid riksdagsval oth valbarhet, till riksdagen sorn oniyndigföikiarinp i dag medför avskaffas 1 proposition 124 (öieslas de ändringar i vallagen (1972:62(1) och kommunaiiagen {1977:1791 som liar samband med den utvidgade rösträtten.

Lagutskottet har beslutat att a\ ne yttrande över propcsition 32 ocn motion K21 samt att nietl yttrandet till konstitutiorisiitskotttt överlämna dels de nämnda förslagen i proposition 124 till ändringar i vallagen och kommunallagen, dels yrkande 1 i motion 1987.'S8:L3 a\' Per-Olof Strindficig m.fl. (m).

Lagutskottet far anföra tViljande,

Nuvarande regler i töialdrabaikeii (l-'B) om oniyndigf'orki:iring och
förordnande av god man innebär att omvndigförklariiig främst tillgrips när
det gäller personer som liai psykiska handikapp men som ar sä aktiva att det jj

kan uppstå praktiska   komplikationer om de   tår behålla sin   rättsliga     KU 19ö7/öö:33
handlingsförmåga. Om en person däremot har ett så gravt handikapp att han     Bilaga 4
eller hon i praktiken saknar förmåga att företa några rättshandlingar kan
hjälpbehovet som regel tillgodoses genom en god man, och någon anledning
till omyndigförklaring föreligger inte. Denna skillnad kan framstå som
svårförståelig med tanke på de långtgående rättsverkningarna av en omyn
digförklaring. Medan förordnandet av god man i princip inte påverkar den
enskildes rätt att handha sina angelägenheter medför omyndigförklaring att     '
vederbörande förlorar rätten att själv bestämma i ekonomiska frågor. Vidare
begränsas hans handlingsfrihet även i andra avseenden. Sålunda går hans
rösträtt i allmänna va! förlorad, och möjligheterna alt ta egna initiativ och
hävda sina åsikter inskränks och detta även när syftet med omyndigförkla
ringen främst är att den enskilde skall fråntas bestämmanderätten över sin
egendimv                                                              ■■•'■■.

.Mot den angivna bakgrunden är det inte förvånande att en omyndigförkla
ring kan upplevas som en nedviirdeiing av bäde den omyndigförklarade själv ■'
och hans oinglvnlng. Det kan också Inträffa att den enskildes psykiska •'• '

tilistånd påverkas negativt av en omyndigförklaring liksom att den sociala
anpassningen försväras. I likhet méd departementschefen anser utskottet att
tiden nu är mogen för att institutet omyiidlgförklaring avskaffas. En sådan
reform ligger väl i linje med strävandena att Inom olika samhällsområden
utforma lagstiftningen med utgångspunkt I människors lika värde och respekt-
för deras självbestämniaiideräti och integritet.' ' ■.■■'■:' i

Som konstateras av departementschefen kräver emellertid ett avskaffande
av Institutet omyndigförklaring att man pä något annat sätt tillgodoser -• . ,.

behovet av hjälp och skydd för personer som pä grund av sjukdom m,m. . ■ ' '
saknar förmåga :itt själv ha hand om sina ekonomiska och personliga -
angelägenheter. Enligt utskottets mening torde det föreslagna systemet med
helt eller begränsat förvaltarskap väl kunna fylla den skyddsfunktion som
omyndigförklaringslnstitutet har i dag. Vid remissbehandlingen av det till
grvind för propositionerna liggande utredningsförslaget har också den. nya
ordningen tillstyrkts eller lämnats utan erinran av sä gott söm samtliga
remissinstanser. Såvitt framgfir a\' de väckta motionerna synes inte heller i' ■

riksdagen f(ireligga ii:igon oenighet om reformens huvudsakliga Inriktning,

Med det anlT)rda ställer sig utskottet bakom huvuddragen av den • ■ ',- ■■■

töresiagn;; lefoniien. Den närmare utformningen a\-den nya lagstiftningen ■ '

kommer utskottet att ta ställning till i sanibandmcd behandlingen av ■- proposition 124,

Om omyndigförklaring ersiitis med ett system med för\'alt;irskap uppkom
mer fr;igan i vad m:in de som har förvaltare pä samma Sätt som de.
oniviKligtörklaiade skall vara bcröv.Mle rösträiien. Som ovan redovisats
innebal propositionerna att det inte u|)pMälls några begränsningar av ratten
att rösta i allmänna val för dem som fär törvaltiire. Denna ståndpunkt
kritiseras I motion K2 I (m). Motionärerna hänvisar till att Svea hovrätt och ■
flera andr:i renilssnistanser av\isat tanken pa rösträtt fVii dem som har
torvalt.ne eftersom deiiii;i grupp människor ofta ar drabbade- av svära
psvkiska störningar och därmeil särskilt titsatta för obehörig påverkan.
Motionärerna anser ;itt det även med den nva ordningen finnsett behov av att 12

kunna frånta de berörda personerna deras riistrält och erinrar om att flera KU 1987/88:33

länder har regler som medger att domstol, om den finnei att en person med Bilaga 4

förvaltare saknar förmåga att utöva sin rösträtt, kan besluta att vederbörande

skall fråntas rösträtten. Motionärerna anser att en liknande ordning bör

införas i Sverige och yrkar att rösträtt inte skall föreligga om domstol i

samband med förordnande av förvaltare bestämt att den förordnandet avser

inte skall få behålla sin rösträtt.

Yrkandet I motion K21 följs upp i motion L3 (ni), vari \rkas(yrkande 1) att,
motsvarande ändringar skall göras i förslagen till ändringar i vallagen och
kommunallagen, ,

Det ankommer inte på lagutskottet att uttala sig om vilka fcirutsältningar som skall gälla för rätten,att rösta i allmänna val. Utskottet vill emellertid stryka under ätt just förlusten av rösträtten ofta upplevs som en särskilt negativ och kränkande konsekvens av omyndigförklaringarna. Ett av de viktigaste skälen för avskaffande av omyndigförklaringarna är därför .som departementschefen framhåller det hinder som dessa utgör för rösträtten. I sammanhanget vill utskottet vidare påpeka att de överväganden som ligger . till grund för att omyndigförklarade uteslutits frän kretsen röstber;ittigade (se SOU 1972:15 s. 125, prop. 1973:90 s. 164) och som åberopats av vissa remissinstanser, nämligen att sådana personer lättare än andra kan bli offer för otillbörlig påverkan, delvis har förloratsin aktualitet. Då övervägantlena gjordes var omyndigförklaring den möjlighet som stod till buds nären person , av olika anledningar behövde bistånd I personliga och ekonomiska angelägenheter. Först genom en reform är 1974 av FB fick reglerna om god man och omyndigförklaring sin nuvarande utformning. 1 anken bakom reformen \';ii att omyndigförklaringarna borde begränsas sä längt som möjligt och att hjälpbehovet borde tillgodoses genom en god man eller på annat sätt. Reformen har medfört att antalet omyndigförklaringar har minskat kraftigt och att åtskilliga äldre omyndigförklaringar upphävts. För bl.a. dem som ar så gravt handikappade att de helt saknar rättslig handlingsförmåga tillgodoses, som tidigare berörts, hjälpbehovet numera regelmässigt genom god- ■ mansförordnande och inte genom omvndigförklaring, 1974 års reform a\ FB påverkade emellertid Inte kopplingen mellan omyndigtöi klaring och rosträtt, en omständighet som medfört att skillnaden nielkin institutet omyndigförklaring och godmansinstitutet kan franislå scmi egendonillg.

Mot bakgrund av det anförda kan lagutskottet för sin del stäiia sig hakoni
förslaget i proposltkmerna om att nuvarande hinder mot rosträtten skall
avskaffas. Utskottet kan inte dela motionärernas iippiattning att det bör
öppnas en möjlighet för domstol att i samband ined forordnaiide a\'
förvaltare besluta om ;itt den som förordnandet avser skall \ara betagen sin
•rösträtt. Av den enskilde och hans omgivning skulle säkerligen ett sådant
beslut upplevas som en allvarligare nedvärdering än oiiivndigförklariiigen
innebär. Om möjligheten för domstol att besluta i n.istrattsfragan skulle
föreligga endast i fall då förvaltarskap kan llragakonima och således inte galla
när god man förordnas skulle \idare den föi nia;iga svårförklarliga skillnaden
mellan omyndigförklaring och förordnande a\ god man i praktiken komma
att kv;irstå i viss utsträckning. Härtill komineratt det skulle vara förenat meil
stora svårigheter att I lag närm;ire ange vilken grad a\ psykisk abnormitet 13

som bör krävas för att en person skall förklaras förlustig sin rösträtt. Problem KU 1987/88:33 skulle också uppkomma när det gäller att utforma reglerna så att de blir Bilaga 4 praktiskt användbara utan att rättssäkerhetskraven åsidosätts. Det torde vidare ligga utanför ramen för de uppgifter som normalt anförtros de allmänna domstolarna att låta dem avgöra rösträttsfrågor.

Med det anförda förordar lagutskottet att konstitutionsutskottet tillstyrker
bifall till proposition 32 och proposition 124 I aktuell del och avstyrker bifall
till motion K21 och yrkande 1 motion L3. ■

Utskottet tar i det följande upp en fråga om /i.s-a (7/;rfn/igflr /.frvc/c/W/ief,s-
/ö/o;f//»>!ge« (TF) utöver den ändring som föreslås i proposition 32, I ett stort
antal författningar uppställs som villkor för behörighet att inneha tjänster
och uppdrag m,m. att vederbörande Inte är omyndig, dvs. under 18 år eller
omyndigförklarad. Sålunda föreskrivs t.ex. att domare, nämndemän och , '
advokater skall vara myndiga. På associationsrättens område gäller kravet på -
mvndighet för bl,a. styrelseledamöter, verkställande direktörer och reviso
rer i aktiebolag, banker och försäkringsbolag. Samma krav uppställs i 5 kap.
2 § och 12 kap. 5 § TF för behörighet att vara ansvarig utgivare för periodisk
skrift resp. juryman I tryckfrihetsmål. - •

Enligt det förslag till ändringar I föräldrabalken, regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och andra författningar som hösten 1987 remitterades tiir ■ lagrådet skulle ett förvaltarförordnande Inte - som fallet för när\arande är ' : med omyndigförklaring - utgöra hinder mot Innehav av vissa tjänster, uppdrag m.m. Pä grund av regeringsformens bestämmelserom tidpunkten för framläggande av förslag till grundlagsändringar delades lagrädsgransk-nlngcn upp i två etapper av vilka den första etappen begränsades till en överskådlig genomgäng av de allmänna grunderna för de till föräldrabalken hänförliga centrala ändringsförslagen och till en granskning av förslagen till ändringar I regeringsformen och tryckfrihetsförordningen. Sedan lagrådet avgivit sitt yttrande såvitt avsäg den första etappen beslutade regeringen i oktober 1987 att framlägga de i proposition 32 upptagna lagförslagen.

Den andra etappen av lagrådsgranskningen slutfördes i december 1987 dä
lagrådet avgav yttrande över de återstående lagförslagen. I vttra.ndet
framförde lagrådet invändningar mot den i lagrådsremissen Intagna stånd
punkten att förvaltarförordnande Inte skulle utgöra hinder mot innehav av , , ■
vissa tjänster och uppdrag m,m, (se prop, 123 s, 232 f). Enligt lagrådet bör
Inom föräldrabalkens regelsystem som princip gälla att den. som genom
förvaltarskapsförordnande helt eller partiellt har frånkänts rättshandlings-
förm;iga inom sin egen rättssfäi, också skall lagligen frånkännas behörighet
att företa rättshandlingar för annans räkning. Denna princip måste enligt
lagrådet rimligen slå igenom pä alla områden där fråga uppkommer om att
vederbörande skall vara anförtrodd att företa rättshandlingar för annans
räkning, t.ex. när det gäller ansvariga funktionärer pä associationsrättens fält
eller I \erksamhet a\ den art som utövas av advokater och revisorer m.fi.

Men även utanför området, där rättshandlingar för annans räkning är i
fråga, anser lagrådet att konsek\ensen måste tas att den som genom
tor\altarsk skall kunna utöva beslutanderätt I andras rättsangelägenheter av motsvaran
de slaa. Särskilt framträdande blir härvidlag enligt laiirädet de som har 14

domaruppgifter, men även de som betrotts med myndighetsutövning i övrigt KU 1987/88:33 måste tas i beaktande. Enligt lagrådet är det nödvändigt att det lagligen Bilaga 4 fastslås att den som blir föremål för förvaltarskap blir i motsvarande mån obehörig att på andra områden fylla funktioner som innefattar beslutsfattande av betydelse för andras rättsställning.

1 slutprotokollet (se prop. 124 s. 248 f) tillmötesgår departementschefen i viss utsträckning lagrådets önskemål. Enligt departementschefen bör det gälla vissa inskränkningar! en persons möjlighet att inneha uppdrag och utöva befattningar om denne fått förvaltare utan att det gjorts någon begränsning av uppdraget. Ett begränsat förvaltarskap bör däremot inte medföra några sådana inskränkningar. Lagförslagen i proposition 124 har utformats i enlighet härmed.

På lagutskottets begäran har såvitt avser frågan om behörighetsvillkor för vissa tjänster och uppdrag justitieutskottet och näringsutskottet yttrat sig över proposition 124 jämte motionerna 1987/88:L3 och 1987/88:L5.

Justitieutskottet anser att den som genom ett förvaltarskapsförordnande helt eller delvis har frånkänts rättshandlingsförmåga inte bör kunna bli lagligen tillerkänd behörighet att företa rättshandlingar för annans räkning och att den principen måste gälla även för vissa funktionärer i verksamhet av den art som utövas av t.e.x. advokater. Justitieutskottet anser vidare att den som genom förvaltarskap är frånkänd rättshandlingsförmåga inom sin egen rättssfär inte skall kunna utöva beslutanderätt i andras rättsliga angelägenheter av motsvarande slag. Särskilt gäller detta de personer som har domaruppgifter, men även de som betrotts med myndighetsutövning i övrigt måste tas i beaktande.

Enligt justitieutskottets mening bör inte endast obegränsade förvaltarskap innebära obehörighet i nu aktuella fall. Också i fråga om den person för vilken har förordnats en förvaltare med begränsat uppdrag har ju gjorts bedömningen att han till följd av exempelvis psykisk ohälsa är ur stånd att vårda sig eller sin egendom. Det kan alltså även vid begränsat förvaltarskap vara fråga om personer med lika allvarliga psykiska insufficienstillstånd som de som har obegränsat förvaltarskap och där förmågan att ta vara på sig själv har bedömts så, att behov av en förvaltare ansetts föreligga.

Beträffande de tjänster och uppdrag som justitieutskottet har anledning att uttala sig om finner utskottet sålunda att regeringens förslag bör kompletteras. För att tjänstgöra som domare eller nämndeman och för att vara ledamot av Sveriges advokatsamfund eller uppträda som rättegångsombud bör det således gälla ett krav att personen i fråga inte har en förvaltare förordnad för sig, och detta oavsett om förvaltaruppdraget är begränsat eller obegränsat.

Näringsutskottet påpekar i sitt yttrande att bestämmelser om behörighets
inskränkningar av nu ifrågavarande valör har en så till vida begränsad
betydelse att de endast i undantagsfall torde komma att direkt åberopas
gentemot någon. Sådana personliga svårigheter som kan föranleda förvaltar
förordnande torde enligt näringsutskottet i regel få till direkt följd att den
som har drabbats av dem inte blir utsedd till en tjänst eller ett uppdrag av det
slag som bestämmelserna avser eller att han efter en kanske tämligen kort
mandatperiod inte får förnyat förordnande. Bestämmelserna behövs emel- 15

lertid för de sannolikt sällsynta fall då de'informella restriktionerna inte . KU 1987/88:33 fungerar. Ett principiellt viktigt argument för dem är vidare, fortsätter Bilaga 4 näringsutskottet, att staten genom behörighetsregler av detta slag klart' markerar en standard som skall upprätthållas vid rekryteringen till ett antal betydelsefulla funktioner.

Näringsutskottet är Inte berett att tillstyrka en kategoriklyvning i behörig
hetshänseende av förvaltarskapsfallen. Att förvaltarskapet begränsas för en      , ■■
person men icke för en annan kan bero lika väl på skillnader i ekonomiska■■ •   '
förhållanden som på skillnader i förmåga att förvalta egendom etc. Känne
tecknande för var och en som ställs under förvaltarskap är enligt näringsut- .        i
skottet att hans situation av domstol har bedömts vara sådan att bistånd av         ■            ■
god man inte är tillräckligt för att han skall kunna bevaka sin rätt, förvalta sin
egendom eller sörja för sin person. Att någon vars rättsliga handlingsförmåga '       ■:                   .   '
på den grunden har inskränkts skulle äga formell behörighet att exempelvis
vara styrelseledamot eller revisor i en bank eller ett försäkringsbolag ter,sig-
knappast rimligt. Inte minst kan det, framhåller näringsutskottet; riktas
invändningar mot att en person, som inte får fullt ut råda över sin egen
ekonoini skulle kunna få marknadsföra sina tjänster såsom av staten
auktoriserad revisor med de långtgående befogenheter som auktorisationen          ■
medför.                                                                                                                                                .

Näringsutskottet förordar således - såvitt gäller de författningar som hör
till utskottets beredningsomräde-att lagförslagen! proposition 124 ändras så •

att ett begränsat förvaltarskap jämställs med ett obegränsat. ' -

De regler om behörighetsvillkor som tagits upp i de båda yttrandena ■ kommer lagutskottet att behandla först i samband med de övriga lagförslag som framlagts i proposition 124, Redan nu måste emellertid ställiiing tas till vilka behörighetsregler som enligt TF skall gälla för ansvarig utgivare och

juryman. Som framgår av redogörelsen ovan har några förslag till ändringar ' , .

av TF i detta avseende inte lagts fram I propositionerna. När det gäller
juryman bör enligt lagutskottets uppfattning samma krav uppställas som för '

nämndeman. Lagutskottet ansluter sig helt till vad justitieutskottet anfört i fråga om behörighetsvillkoren för nämndemän och anser således att det för ■ tjänstgöring som juryman bör krävas att personen i fråga inte har förvaltare och det oavsett om förvaltarskapet är begränsat eller ej.

De synpunkter som kommit till uttryck i justitieutskottets och näringsut
skottets yttranden gör sig enligt lagutskottets uppfattning gällande också i , '
fräga om behörigheten att vara ansvarig utgivare för periodisk skrift. Med
hänsyn till den betydelsefulla ställning ansvarig utgivare har inom det'- , .
tryckfrihetsrättsliga regelsystemet synes det vara ofrånkomligt att inte bara
obegränsade utan också begränsade förvaltarskap får utgöra hinder mot
innehav av uppdraget. Som framhölls under förarbetena till tryckfrihetsför
ordningen (se SOU 1947:60 s. 102) torde det nämligen på grund av
uppdragets natur böra fordras att utgixaren råder över sig själv och sin
egendom,

Pä grund a\ det anförda förordar lagutskottet att 5 kap,.2 S och 12 kap. 5 *j
TF ändras i samband med behandlingen av regeringens i proposition 32 ,
framhigda förslag, 1 5 kap, 2 S andra stycket TF bör lämpligen föreskrivas att'"
den som är underårig eller i konkurstillstånd eller som har förvaltare enllet 11 - 16

kap. 7 § föräldrabalken inte får vara utgivare. 1 12 kap. 5 S bör ordet KU 1987/88:33 "myndiga" utgå ur lagtexten och paragrafen tillföras en ny sista mening av en Bilaga 4 innebörd att den som är underårig eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § : föräldrabalken inte får vara juryman. De förordade ändringarna i 5 kap. 2 § och 12 kap. 5 § TF bör träda i kraft den 1 januari 1989.

Utöver det anförda föranleder förslagen till ändringar i regeringsformen', tryckfrihetsförordningen, vallagen och kommunallagen-samt motionerna K21 och L3 yrkande 1 inte några uttalanden från lagutskottets sida.

Stockholm den 28 april 1988 På lagutskottets vägnar ,

Per-Olof Strindberg

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s). Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inga-Britt Johansson (s), Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Inger Hestvik (s). Bengt Harding Olson (fp), Gunnar Thollander (s). Marianne Karlsson (c), Berit Löfstedt (s), Ewa Hedkvist Petersen (s), Hans Rosengren (s) och.Ewy Möller (m).

Avvikandemening

Rösträtt

Per-Olof Strindberg, Allan Ekström och Ewy Möller (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med "Det ankommer" och slutar på s. 14 med "motion L3" bort ha följande lydelse:

Det ankommer inte på lagutskottet att uttala sig om vilka förutsättningar som skall gälla för rätten att rösta i allmänna val. Utskottet vill emellertid understryka vad som framhålls i motion K21 och som också påpekats i flera remissvar - bl.a. i Svea hovrätts yttrande - nämligen att den grupp av människor som frågan rör ofta är drabbade av svåra psykiska störningar och därmed särskilt utsatta för obehörig påverkan. Kammarrätten i Sundsvall har å sin sida hävdat att personer, som till följd av psykisk ohälsa eller annan orsak saknar förmåga till eget rationellt tänkande, inte bör ha rätt att delta i fria val av det slag som utgör grundvalen för vår demokrati. Enligt utskottets mening finns det fog för den kritik som sålunda riktats mot regeringens förslag. I sammanhanget bör också betonas att den föreslagna ordningen med obegränsad rösträtt avviker från vad som gäller i flertalet andra länder. Utskottet anser därför att det också i framtiden finns behov av att från rösträtt kunna utestänga personer som uppenbarligen saknar förmåga att genomföra en röstning på ett meningsfullt sätt. Utskottet kan I och för sig instämma i departementschefens uppfattning att den nuvarande direkta kopplingen mellan rösträtt och omyndigförklaring bör slopas. Därmed är dock ~ som departementschefen själv konstaterar - inte sagt att rösträtten

måste vara helt oinskränkt för alla vuxna personer. Det är möjligt att införa KU 1987/88:33 regler som medger att i enskilda fall en person fråntas rösträtten. En sådan Bilaga 4 ordning finns i bl.a. Finland och Norge och bör kunna tillämpas också i Sverige. Att låta valmyndigheterna fatta beslut i rösträttsfrågan synes av bl.a. rättssäkerhetsskäl inte böra komma i fråga. Däremot torde, några befogade invändningar inte kunna resas mot att allmän domstol i samband med förordnande av förvaltare får pröva huruvida den som får förvaltare skall behålla sin rösträtt eller ej.

På grund av det anförda förordar utskottet att 3 kap, 2 § sista meningen förslaget till ändring i regeringsformen ändras så att vad som sägs om rösträtt för den som är under arton år blir gällande också för den som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken om domstol beslutat att han inte skall äga rösträtt. Motsvarande ändringar bör ske i de i proposition 124 framlagda förslagen till ändringar i vallagen och kommunallagen. Utskottets ställningstagande innebär att utskottet tillstyrker bifall till motionerna K2I och L3 yrkande 1.