Konstitutionsutskottets betänkande
1987/88:22

om sekretesskyddet för vissa myndighetsregister

m.m. (prop. 1987/88:41 samt motioner) 1987/88-22

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1987/88:41 om sekretessskyddet
för vissa myndighetsregister m.m., två följdmotioner samt sex
motioner om sekretessfrågor från allmän motionstid.

Utskottet har tillstyrkt samtliga förslag i propositionen samt avstyrkt
följdmotionerna. En av motionerna från allmän motionstid har givit
utskottet anledning föreslå ett tillkännagivande till regeringen att framlägga
förslag om ändrad utformning av handläggningsreglerna i 15 kap. 6 §
sekretesslagen beträffande myndighets prövning av fråga om utlämnande av
allmän handling. Återstående motioner i ärendet har avstyrkts av utskottet. I
ärendet föreligger fem reservationer och ett särskilt yttrande.

Propositionen

I propositionen hemställs, att riksdagen antar

1. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

2. lagom ändring i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen
m.fl.,

3. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620).

I propositionen läggs fram fem olika förslag.

Enligt det första förslaget skall uppgifter om enskildas personliga förhållanden,
t.ex. bostadsadress, kunna sekretessbeläggas i vissa myndighetsregister,
om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon
närstående till honom eller henne lider men om uppgiften röjs. Förslaget
medför en ändring i 7 kap. 15 § sekretesslagen.

För det andra föreslås en viss skärpning av skattesekretessen i fråga om
uppgifter som har erhållits från utländska myndigheter enligt dubbelbeskattningsavtal
e.d. som kräver ett starkt sekretesskydd här i landet för
uppgifterna. Lagtekniskt sker detta genom en ändring i 9 kap. 3 § sekretesslagen.

Det tredje förslaget avser en förlängning av handlingssekretessen från två
till fem år hos de statliga affärsverken och försvarets materielverk i fråga om
villkoren i slutna avtal. Förslaget innebär ändringar i 6 kap. 2 § och 8 kap.

10 § sekretesslagen.

Enligt det fjärde förslaget skall uppgifter om enskildas personliga förhållanden
skyddas av sekretess i ärenden om avskiljande av studerande från 1

1 Riksdagen 1987/88. 4 sami. Nr22

högskoleutbildning. Bestämmelser härom föreslås intagna i en ny paragraf,
27 §, i 7 kap. sekretesslagen. Vidare föreslås att personalen inom hälso- och
sjukvården och inom socialtjänsten skall lämna de uppgifter om den
studerande som behövs i dessa ärenden. Sistnämnda förslag medför ändringar
i 7 a § lagen om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl. samt i
66 § socialtjänstlagen.

Slutligen föreslås - genom en ändring i 9 kap. 11 § sekretesslagen - att
uppgifter om enskildas förhållanden som hänför sig till utlandsmyndigheters
beredskapsplanering skall kunna sekretessbeläggas.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1988.

Motioner med anledning av propositionen

1987/88:K18 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag som innebär att
personer som hotas av fysiskt våld eller trakasserier skall ges tillstånd att efter
prövning i varje enskilt fall få byta personnummer,

2. att riksdagen beslutar att begränsa möjligheter till fem års sekretess för
villkor i avtal till upphandlingsärenden vad gäller försvarets materielverk.

1987/88:K19 av Bo Hammar m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen avslår förslagen till ändringar i sekretesslagen 6 kap. 2 §
och 8 kap. 10 §,

2. att riksdagen avslår förslaget om en ny paragraf 27 i sekretesslagens 7
kap.,

3. att riksdagen avslår förslagen till lag om ändring i lagen om tillsyn över
hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. samt lag om ändring i socialtjänstlagen.

Motion från allmänna motionstiden 1986

1985/86:K302 av Knut Wachtmeister m.fl. (m) vari med hänvisning till vad
som anförts i motion 1985/86:Sk501 yrkas, såvitt nu är i fråga,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förstärkt sekretess vid
beslut om avvikelse från självdeklaration.

Motioner från allmänna motionstiden 1987

1986/87:K406 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär sådan ändring i sekretesslagen som angivits i motionen.

1986/87:K416 av Olof Johansson m.fl. (c) vari med hänvisning till vad som
anförts i motion 1986/87:Ju808 yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförs om en översyn av
sekretesslagen.

1986/87:K429 av Olle Grahn och Margitta Edgren (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär sådana åtgärder att folkbokföringssekretessen
omfattar även andra register som hämtar sina uppgifter från länsstyrelsernas
folkbokföring.

KU 1987/88:22

1986/87:K430 av Knut Wachtmeister m.fl. (m) vari med hänvisning till vad
som anförts i motion 1986/87:Sk723 yrkas att riksdagen hos regeringen begär
förslag om förstärkt sekretess vid beslut om avvikelse från självdeklaration.

1986/87:K436 av Ann-Cathrine Haglund och Birgitta Rydle (båda m) vari
med hänvisning till vad som anförts i motion 1986/87:Ju818 yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
sekretesskydd för kvinnor som behöver byta vistelseort, bostad och arbete.

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande förutom propositionen och följdmotionerna
till denna också ett antal motioner om sekretessfrågor som väckts
under de allmänna motionstiderna 1986 och 1987.

1. Sekretesskyddet för uppgifter i myndigheters personregister
(avsnitt 2 i propositionen)

Förevarande propositionsförslag bygger på ett förslag som data- och
offentlighetskommittén framlagt i delbetänkandet (SOU 1986:46) Integritetsskyddet
i informationssamhället 2. Kommittén föreslog att all myndighetsregistrering
”av befolkningen” skall omfattas av den s.k. folkbokföringssekretessen
i 7 kap. 15 § sekretesslagen. Förslaget syftade bl.a. till att
förhindra utlämnande av vissa personliga uppgifter om enskild, som är utsatt
för hot eller trakasserier. I propositionen föreslås en något mindre utvidgning
av sekretessen än vad som omfattades av kommitténs förslag. Enligt
propositionen skall uppgifter om enskildas personliga förhållanden, t.ex.
namn och hemadress, i vissa fall skyddas av sekretess motsvarande folkbokföringssekretessen
även utanför området för den nuvarande regleringen.
Denna avser folkbokföringen eller annan liknande registrering. Härmed
avses register för befolkningen i hela landet samt register för befolkningen i
ett visst område, t.ex. i ett län eller en kommun. Enligt förslaget skall det bli
möjligt att utsträcka sekretessen till register som omfattar ett begränsat urval
av befolkningen under förutsättning att det gäller en betydande del av denna.
Det föreslås att regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om i vilka
myndighetsregister sekretessen sålunda skall gälla. I propositionen nämns
körkorts-, bil- och passregistren, fastighetsdatasystemet hos centralnämnden
för fastighetsdata, kommunernas fastighetsregister, räddningsverkets register
över civilförsvarspliktiga och värnpliktsverkets register över försvarsmaktens
personal, socialstyrelsens register över hälso- och sjukvårdspersonal
samt statens löne- och pensionsverks pensionsregister. I propositionen
framhålls särskilt att det i skilda sammanhang har uppmärksammats att det
föreligger ett starkt behov av skydd för personer som förföljs och hotas av
sina tidigare makar eller sambor.

I fyra av motionerna tas upp frågor som har samband med propositionsförslaget.
Utgångspunkten i samtliga dessa är att det finns ett betydande
behov av ett ökat skydd för uppgifter i register o.d. om enskildas personliga
förhållanden. I motion 1986/87:K429 (fp) föreslås att alla register som
hämtar sina uppgifter från länsstyrelsernas folkbokföring omfattas av

KU 1987/88:22

folkbokföringssekretessen. I övriga tre motioner framhålls särskilt behovet
av ökat skydd för kvinnor i fråga om deras vistelseort, bostad och namn. I
motion 1986/87:K436 (m) framhålls detta behov mera allmänt. I motion
1986/87:K416 (c) uppmärksammas särskilt misshandlade kvinnors behov av
sekretesskydd och en översyn begärs av sekretesskyddet i denna del. I
motion 1987/88:K18 (fp) framförs krav på att det öppnas en möjlighet för
personer att i vissa extremfall kunna byta personnummer.

Utskottets bedömning

Utskottet, som har att väga behovet av sekretess mot offentlighetsintresset,
tillstyrker det i propositionen framlagda förslaget till utvidgning av den s.k.
folkbokföringssekretessen till att omfatta vissa andra register. Härigenom
förbättras möjligheterna att skydda vissa särskilt utsatta människor för våld
och trakasserier.

Vad härefter gäller de ovannämnda motionerna får utskottet anföra
följande.

Utskottet har i och för sig stor förståelse för den i motionerna gemensamma
grundtanken att de som utsätts för misshandel eller trakasserier bör
åtnjuta skydd så långt det är möjligt. En viktig förutsättning för offentlighetsoch
sekretessregleringen är att sekretess inte skall gälla för uppgifter, om det
inte verkligen är oundgängligen nödvändigt. Krav på nya sekretessregler,
särskilt inom områden där sekretess inte tidigare har gällt, bör sålunda
prövas med stor försiktighet. Som framhållits i propositionen är det för övrigt
i ett öppet samhälle som vårt svårt att i varje sammanhang ge sekretesskydd
åt t.ex. adressuppgifter. Att genom lagreglering gå längre än propositionen i
nu aktuell del synes knappast för närvarande möjligt. Utskottet utgår
emellertid ifrån att man inom regeringskansliet fortlöpande ägnar frågan
största uppmärksamhet. Det kan naturligtvis inte uteslutas att ett ytterligare
utvidgat sekretesskydd bör komma i fråga. Om ett sådant behov uppkommer
förutsätter utskottet att regeringen vidtar nödvändiga åtgärder. Med hänvisning
till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1986/87:K416, 1986/
87:K429, 1986/87:K436 och 1987/88:K18 yrkande 1.

2. Den s.k. upphandlingssekretessen (avsnitt 4 ipropositionen)

Försvarets materielverk (FMV) begärde i en framställning till regeringen
bl.a. att sekretesstiden i fråga om villkor i s.k. slutna avtal generellt utsträcks
till längst fem år, räknat från det att avtalet slöts samt att - om synnerliga skäl
föreligger - myndighet skall ha rätt att besluta att förlänga sekretesstiden till
längst tio år. I framställningen gjordes bl.a. gällande att den nuvarande
sekretessregleringen på förevarande område medför att svenska företag i
vissa fall inte är beredda att delge statlig myndighet uppgifter om sina senaste
rön, då dessa uppgifter inte kan hemlighållas under så lång tid som
uppgifterna har inverkan på konkurrenssituationen.

Framställningen remissbehandlades. 13 av de 18 remissinstanser som
yttrade sig tillstyrkte framställningen eller lämnade den utan erinran. Fyra
remissinstanser hade ingen erinran mot en förlängning av sekretesstiden till

KU 1987/88:22

fem år men avstyrkte förslaget om den tioåriga sekretesstiden. En remissinstans
avstyrkte förslaget helt.

I propositionen diskuteras ingående den avvägning mellan offentlighetsoch
sekretessintresset som måste göras beträffande myndigheters verksamhet
i samband med upphandling och andra affärsuppgörelser. Det konstateras
att det på förevarande område å ena sidan föreligger ett mycket starkt
sekretessbehov och å andra sidan ett inte mindre betydande offentlighetsintresse.
Slutsatsen i propositionen är att även om det finns ett betydande
intresse av offentlighet i myndigheternas upphandlingsverksamhet får dock
insynen inte sträcka sig så långt att de allmänna eller enskilda företag som är
parter i upphandlingsärenden skadas. Med denna utgångspunkt och på
grundval av remissutfallet över FMV:s framställning föreslås att sekretessskyddet
för uppgifter i handlingar som anger villkoren i slutna avtal förstärks
genom att maximitiden för sekretessen förlängs från nuvarande två till fem
år. Förslaget innebär inte generell giltighet utan begränsas till att gälla de
statliga affärsverken och FMV.

I de båda följdmotionerna kritiseras propositionsförslaget. Enligt motion
1987/88:K18 (fp) innebär förslaget en alltför långtgående inskränkning i
offentlighetsprincipen. Motionärerna föreslår - under åberopande av vad
som framhållits i remissyttranden i ärendet av JO och JK - att ändringen inte
skall gälla de statliga affärsverken utan endast FMV. I motion 1987/88:K19
(vpk) yrkas avslag på förslaget. Motionärerna, som inte anser att utredningen
i ärendet ger stöd för ett utökat sekretesskydd, framhåller det svåra i att
överblicka vilka konsekvenser den föreslagna ändringen i sekretesslagen kan
komma att få. I sammanhanget erinras om att regeringen i den under våren
1987 avlämnade propositionen om ledning av den statliga förvaltningen
(prop. 1986/87:99) gjorde den bedömningen att de nuvarande sekretessbestämmelserna
på området gav ett tillräckligt skydd.

Utskottets bedömning

Utskottet delar den i propositionen gjorda bedömningen att det finns
anledning att på förevarande område öka sekretesskyddet. Den lösning som
man i propositionen - på grundval av bl.a. remissutfallet - stannat för anser
utskottet godtagbar. Utskottet avstyrker således motionerna 1987/88:K18
yrkande 2 och 1987/88:K19 yrkande 1.

3. Sekretess m.m. i ärenden om avskiljande av studerande från
högskoleutbildning (avsnitt 5 i propositionen)

Riksdagen beslöt våren 1987 om ett bemyndigande för regeringen att
meddela regler för avskiljande av studerande från högskoleutbildning om det
föreligger en påtaglig risk för att vederbörande kan komma att skada annan
person eller värdefull egendom under utbildningen. De studerande för vilka
frågan om sådant avskiljande kan beslutas är de som lider av psykisk sjukdom
eller psykisk abnormitet, missbrukar alkohol eller narkotika eller har gjort
sig skyldiga till allvarlig brottslighet. En för högskolan gemensam nämnd
skall pröva frågan om avskiljande. Nämnden skall inrättas fr.o.m. den
1 januari 1988.

KU 1987/88:22

I propositionen föreslås att nämnden ges möjlighet att införskaffa behövlig
utredning. I detta syfte föreslås bestämmelser som innebär en skyldighet för
hälso- och sjukvårdens personal och personalen inom socialtjänsten att
lämna sådana uppgifter om den studerande som nämnden kan behöva vid sin
prövning om avskiljande. Lagtekniskt sker detta genom ändringar dels i
lagen om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl., dels i socialtjänstlagen.
Vidare föreslås att uppgifter om enskildas personliga förhållanden i
ärenden av aktuellt slag skall vara sekretesskyddade, om det kan antas att
den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider betydande men
om uppgiften röjs. En bestämmelse härom föreslås intagen i en ny paragraf,
27 §, i sekretesslagens 7 kap.

I följdmotion 1987/88:K19 (vpk) yrkas avslag på förslaget (yrkandena 2
och 3). Motionärerna erinrar till en början om att vpk inte ställde sig bakom
lagstiftningen om avskiljande av studerande från högskoleutbildning. Enligt
motionen bör högskolans avskiljandenämnd - av hänsyn till den personliga
integriteten - inte kunna begära fram uppgifter från hälso- och sjukvården
samt socialtjänsten. Genomförs inte den delen av förslaget blir enligt
motionen den föreslagna bestämmelsen i sekretesslagen obehövlig.

Utskottets bedömning

Sorn framhålls i propositionen ankommer det på högskolans avskiljandenämnd,
vars inrättande går tillbaka på ett riksdagsbeslut våren 1987, att
pröva frågor om avskiljande av studerande från högskoleutbildning efter en
omsorgsfull prövning i varje särskilt fall. Mot denna bakgrund och med
hänsyn till verksamhetens art är det nödvändigt att nämnden ges möjlighet
att inhämta uppgifter på hälso- och sjukvårdsområdet och från socialtjänsten.
Det sekretesskydd som föreslås grundar sig på en avvägning mellan å ena
sidan de intressen som uppbärs av offentlighetsprincipen och å andra sidan
sekretessönskemål utifrån enskilda intressen. Utskottet, som inte har något
att erinra mot förslaget, tillstyrker propositionen i denna del. Det anförda
innebär att utskottet avstyrker motion 1987/88:K19 yrkandena 2 och 3.

4. Återstående propositionsförslag (avsnitten 3 och 6 i
propositionen)
Utskottets bedömning

De återstående båda propositionsförslagen, vilka berör sekretessen för
uppgifter från utländska myndigheter och organ resp. sekretessen för
uppgifter i utlandsmyndigheternas beredskapsplanering m.m., tas inte upp i
någon av motionerna i ärendet. Utskottet tillstyrker förslagen.

5. Förstärkt skattesekretess

I motionerna 1985/86:K302 (m)och 1986/87:K430(m) påtalas att motiveringarna
i beslut om avvikelse från självdeklaration är offentliga. Enligt
motionerna kan sådana motiveringar innehålla för den enskilde känsliga

KU 1987/88:22

uppgifter om vederbörandes ekonomi och personliga levnadsförhållanden.
Motionsyrkandena går ut på att 9 kap. 1 § sekretesslagen ändras så att
skattesekretessen i första instans görs absolut med undantag för den del av
besluten som är föremål för s.k. längdföring.

Enligt gällande rätt (9 kap. 1 § sekretesslagen) gäller sekretess i princip
inte för beslut varigenom skatt eller pensionsgrundande inkomst bestäms
eller underlag för bestämmande av skatt fastställs. Enligt 68 § taxeringslagen
(1956:623) skall av taxeringsnämnd beslutade taxeringar för varje skattskyldig
införas i skattelängd. Om taxeringsnämnden inte följt självdeklarationen
vid taxeringen skall enligt 69 § taxeringslagen deklarationen förses med
uppgift om avvikelsen och skälen därför. I allmänhet redovisas skälen i
beslutet genom att en kopia av den underrättelse om avvikelse som skall
tillställas den skattskyldige biläggs deklarationen. Uppgifterna om avvikelsen
och skälen för denna är alltså offentliga.

Utskottet har vid tidigare tillfällen behandlat yrkanden av liknande slag (se
bl.a. KU 1983/84:29 och KU 1985/86:13). Vid dessa tillfällen uttalade
utskottets majoritet att uppgifterna i taxeringsnämnds beslut har ett offentlighetsintresse
inte minst med hänsyn till allmänhetens möjligheter att
granska beskattningsmyndigheternas verksamhet. Utskottet, som förklarade
sig utgå ifrån att taxeringsnämnderna iakttar nödvändiga integritetshänsyn,
fann inte skäl att överväga någon ändring i den gällande ordningen på
området. De borgerliga ledamöterna i utskottet reserverade sig till förmån
för motionsyrkandena. Riksdagen följde utskottsmajoriteten.

Riksskatteverket har yttrat sig över motion 1985/86:K302. Yttrandet har
följande innehåll:

Sekretessreglerna är som framgår av förarbetena till sekretesslagen (prop.
1979/80:2 del A s. 256 f) följden av en avvägning mellan å ena sidan de
enskildas skyddsintresse och å andra sidan offentlighetsintresset. Denna
avvägning framkommer på flera ställen i propositionen bl.a. på s. 253, där
man hänvisar till tidigare uttalanden om betydelsen av att offentlighetsprincipen
verkligen upprätthålls vid de avvägningar som aktualiseras i samband
med tillkomsten av den nya sekretesslagstiftningen. På s. 256 påpekas å
andra sidan att skyddsaspekten får särskild tyngd av de skattskyldigas
långtgående plikt att lämna uppgifter om sina förhållanden och det sägs
vidare, att även om många av de uppgifter som förekommer i självdeklarationer
är av alldaglig beskaffenhet, kan det inte bortses från att många
deklaranter skulle uppleva det som integritetskränkande om dessa uppgifter
kom till offentligheten.

Avvägningen mellan dessa intressen har resulterat i nuvarande ordning
med en absolut sekretess inom skatteområdet med undantag för beslut om
taxering och skatt m.m., däribland TN:s beslut om avvikelse från självdeklaration.
Till följd av kravet på beslutsmotivering får avvikelsebesluten ett
fylligare innehåll med fler uppgifter än vad TN-beslut som endast återges i
skattelängd erhåller.

Vad gäller insynsintresset kan bl.a. följande anföras. Allmänhetens
möjligheter till granskning av skattemyndigheternas arbete i första instans är
relativt begränsade. Om avvikelsebeslut undantas från offentlighetsområdet
torde de flesta i praktiken vara hänvisade till sina egna och möjligen den
närmaste bekantskapskretsens ärenden när det gäller bedömning av kvaliteten
på dessa myndigheters arbete. Att kvaliteten kan bedömas är också av

KU 1987/88:22

intresse för myndigheterna. För skattemyndigheterna medför redan de
nuvarande reglerna dessutom en besvärande begränsning såtillvida att
myndigheten pga sekretessen ofta när enskild påstår vissa förhållanden är
förhindrad att freda sig genom att offentliggöra det rätta förhållandet.

Genom en jämförelse med andra verksamhetsområden där integritetskänsliga
uppgifter förekommer kan frågeställningen belysas ytterligare.

Processen vid skattedomstol är i princip offentlig. Som huvudregel är
också domar offentliga trots att de kan innehålla många uppgifter av
personlig och ekonomisk natur som är sekretessbelagda när de förekommer i
en deklaration. Domstolarna har dock möjlighet att förordna om sekretess,
men insynsintresset har för domstolarnas del i normala fall bedömts vara mer
beaktansvärt än skyddsintresset. För de allmänna domstolarnas del är
offentlighetskravet starkare. Angående sekretessen hos domstol för taxeringsmål
angavs i motiven till sekretesslagen (prop. 1979/80:2 del A s. 259)
att uppgifter om t.ex. sjukdom och intäkter och avdrag får anses vara sådana
att ett röjande skulle medföra men för den enskilde. I en dom av
regeringsrätten (se regeringsrättens årsbok 1981 2:35) kommenterades dessa
förhållanden särskilt. Regeringsrätten frångick i detta mål underinstansernas
bedömning och ansåg att uppgift om bl.a. skattskyldigs sjukdom inte skulle
vara sekretessbelagd. Skillnaden i sekretessnivå mellan skattemyndigheterna
och skattedomstolarna motiverades i sekretesslagens förarbeten med att
det kan förutsättas att domstolarna har större möjligheter att bedöma risken
för skada eller men i det enskilda fallet (RÅ 1981 2:57, prop. 1979/80: del A
s. 254). Förhandsbesked som meddelas av RSV:s nämnd för rättsärenden är
sekretessbelagda. Möjligen har lagstiftaren tagit hänsyn till förhandsbeskedens
speciella användningsmöjligheter - sökanden kan själv avgöra om han
villanvända beskedet för sin taxering eller inte - och att de kan innehålla
uppgifter om planerade affärer.

I ärenden hos allmän försäkringskassa, riksförsäkringsverket och försäkringsdomstol
i ärende enligt lagstiftningen om allmän försäkring gäller
sekretess efter men - prövning (skaderekvisit). Motsvarande sekretess gäller
inom folkbokföringsverksamheten och kronofogdemyndigheternas exekutiva
verksamhet. I dessa fall gäller således en presumtion för offentlighet.
Avgörande är om en uppgift är av sådan art att ett utlämnande typiskt sett
kan vara ägnat att medföra skada för det intresse som skall skyddas genom
sekretessbestämmelserna. Inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten är
ett omvänt skaderekvisit uppställt, vilket i praktiken får till följd att
tjänstemän många gånger inte kan lämna ut uppgifter utan att känna till
mottagarens identitet och dennes avsikter med uppgiften. Sekretessen är
dock inte absolut som inom skatteverksamheten.

Med hänsyn till vad som ovan redovisats anser riksskatteverket övervägande
skäl tala för att den nu gällande ordningen bibehålls.

Utskottets bedömning

Som förut framgått har utskottet vid tidigare tillfällen avstyrkt motionsyrkanden
motsvarande de nu aktuella. Utskottet, som hänvisar till RSV:s
yttrande, har inte funnit anledning att frångå sin förut intagna ståndpunkt i
frågan. Motionerna 1985/86:K302 och 1986/87:K430 avstyrks följaktligen.

KU 1987/88:22

6. Ändrad lydelse av 15 kap. 6 § sekretesslagen

KU 1987/88:22

1 motion 1986/87:K406(s) föreslås att 15 kap. 6 § sekretesslagen ändras så att
en befattningshavare hos en myndighet som avslagit en begäran från en
enskild att få ut en allmän handling skall hänskjuta beslutet till myndigheten,
även om den enskilde inte begär det. Enligt motionären innebär en sådan
lagändring en direkt konsekvens av den nya förvaltningslagens intentioner.

I 2 kap. 14 § tryckfrihetsförordningen (TF) stadgas att en begäran om
utfående av en allmän handling skall göras hos den myndighet som förvarar
handlingen och att det är den myndigheten som skall pröva saken. Av 2 kap.
15 § TF följer att ett avslagsbeslut på en begäran enligt 2 kap. 14 § TF i
allmänhet kan överklagas av den som beslutet gått emot.

I 15 kap. 6 § sekretesslagen ges med hänvisning till bestämmelserna i

2 kap. 14 §TF närmare anvisningar för hur myndighetens prövning skall ske.
Här sägs att en begäran om att utfå en allmän handling i första hand skall
prövas av den befattningshavare som handhar handlingen. I tveksamma fall
hänskjuts frågan till myndigheten om detta kan ske utan omgång. För det fall
att befattningshavaren vägrar att lämna ut den efterfrågade handlingen skall
han - om sökanden begär det - hänskjuta frågan till myndigheten.

I ärende om utlämnande av allmän handling är förvaltningslagen tillämplig.
Hos de myndigheter som omfattas av förvaltningslagen gäller sålunda
bl.a. skyldighet att motivera beslut och skyldighet att lämna besvärshänvisning
till den som får avslag på ansökan om utfående av allmän handling. I
formellt hänseende krävs vidare att beslutet skall vara skriftligen dokumenterat.

I ett nyligen meddelat beslut av JO Gunnel Norell-Söderblom (dnr
1461-1987) gällande en anmälan rörande underlåtenhet att lämna besvärshänvisning
vid avslag på begäran om att få ta del av allmän handling ifrågsätts
den nuvarande utformningen av ovannämnda 15 kap. 6 § sekretesslagen. I
beslutet anförde JO bl.a. följande:

Bestämmelsen i 15 kap. 6 § sekretesslagen reglerar endast handläggningsordningen
inom en myndighet och återverkar självfallet inte på den i
tryckfrihetsförordningen förankrade besvärsrätten. Översatt till det aktuella
fallet betyder detta, att det ålegat NN att underrätta L. dels om hans
besvärsrätt dels om att frågan, innan besvär anfördes, måste prövas av
myndigheten som sådan och att detta inte kunde ske med mindre L. begärde
att prövningen hänsköts till myndigheten. Det kan nämnas att regeringsrätten
för de fall att det överklagade beslutet fattats av en befattningshavare,
som inte på grund av delegation var satt i myndighetens ställe, återförvisat
målet för prövning av den behöriga myndigheten. (R 1983 Bb 15 och R 1984
Bb 170).

Ärendet föranleder mig att ifrågasätta utformningen av 15 kap. 6 § andra
stycket sekretesslagen. Det kan enligt min mening befaras att den felaktiga
tolkning av bestämmelsen som förekommit i detta ärende inte är unik. Jag
har därför beslutat att översända en kopia av beslutet till justitiedepartementet
för en eventuell översyn av bestämmelsen så att det redan av sekretesslagen
klart framgår att den i första hand beslutande befattningshavaren har
skyldighet att för sökanden förklara de olika leden i prövningen.

Utskottets bedömning

Den av motionären föreslagna ändringen av 15 kap. 6 § sekretesslagen skulle
innebära att en befattningshavare hos myndighet, som avslagit en framställning
från enskild att få en handling, skall hänskjuta frågan till myndighetens
prövning även i de fall där den enskilde godtagit befattningshavarens
bedömning att handlingen inte får lämnas ut. Att låta sistnämnda fall komma
under myndighetens prövning anser utskottet inte nödvändigt. Däremot är
det av största vikt att den enskilde alltid får fullt klart för sig att han har
möjlighet att få till stånd en prövning av utlämnandefrågan av myndigheten
samt att han kan besvära sig över myndighetens beslut. Som JO framhållit
kan det ifrågasättas om inte den föreliggande utformningen av bestämmelsen
behöver ses över så att detta klart framgår. Det bör ankomma på regeringen
att överväga frågan. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Med
det anförda får motion 1986/87:K406 anses besvarad.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande sekretesskyddet för uppgifter i myndigheters personregister att

riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i sekretesslagen (1980:100) såvitt avser 7 kap. 15 §,

2. beträffande ytterligare ökat sekretesskydd för vissa personer
att riksdagen avslår motionerna 1986/87:K416, 1986/87:K429, 1986/
87:K436 och 1987/88:K18 yrkande 1,

3. beträffande dens.k. upphandlingssekretessen

att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:K18 yrkande 2 och
1987/88:K19 yrkande 1 antar det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) såvitt avser 6 kap. 2 §
och 8 kap. 10 §,

4. beträffande sekretess m.m. i ärenden om avskiljande av studerande
från högskoleutbildning

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:K19 yrkandena 2 och 3
antar det i propositionen framlagda förslagen till lag om ändring i
sekretesslagen (1980:100) såvitt avser 7 kap. 27 §, lag om ändring i
lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.
samt lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),

5. beträffande propositionen i övrigt

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i sekretesslagen (1980:100) såvitt avser 9 kap. 3 och 11 §§
samt ikraftträdandebestämmelsen,
ö. beträffande förstärkt sKattesekretess
att riksdagen avslår motionerna 1985/86:K302 yrkande 2 och 1986/
87:K430,

7. beträffande ändrad lydelse av 15 kap. 6 § sekretesslagen
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:K406 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar motionen
besvarad härmed.

KU 1987/88:22

Stockholm den 1 december 1987
På konstitutionsutskottets vägnar
Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Wivi-Anne Cederqvist
(s), Kurt Ove Johansson (s), Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Sören
Lekberg (s), Börje Stensson (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Torgny Larsson
(s), Bengt Kindbom (c), Nils Berndtson (vpk), Ulla Pettersson (s)*, Ingela
Mårtensson (fp)* och Karl Boo (c)*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1. Ytterligare ökat sekretesskydd för vissa personer (morn. 2)

Anders Björck (m), Hans Nyhage (m), Börje Stensson (fp), Elisabeth
Fleetwood (m), Bengt Kindbom (c), Ingela Mårtensson (fp) och Karl Boo (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”1987/88:K18 yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motionerna gemensamma grundtanken att de som
utsätts för misshandel eller trakasserier bör beredas ett längre gående
sekretesskydd än vad propositionsförslaget innehåller. Enligt utskottets
mening är det möjligt att på vissa punkter tillgodose sådana önskemål. En
översyn av sekretesskyddet är därför påkallad. Härvid bör bl. a. undersökas
det i motion 1987/88:K18 framlagda förslaget att öppna en möjlighet för
personer att i vissa extremfall kunna byta personnummer, vilket kan ha
betydelse i kombination med en ytterligare utvidgning av folkbokföringssekretessen.
Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna 1986/
87:K416, 1986/87:K429, 1986/87:K436 och 1987/88:K18 yrkande 1 bör ges
regeringen till känna. Med det anförda får motionerna anses besvarade.

dels att riksdagen under 2 bort hemställa

2. att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:K416,
1986/87:K429, 1986/87:K436 och 1987/88:K18 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar
motionerna besvarade härmed.

2. Den s.k. upphandlingssekretessen (mom. 3)

Börje Stensson och Ingela Mårtensson (båda fp) anser

dels att utskottet beträffande den s.k. upphandlingssekretessen i stället för
den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar ”Utskottet delar” och slutar
med ”1987/88:K19 yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det framlagda förslaget innebär en alltför långtgående
inskränkning i offentlighetsprincipen. Enligt utskottets mening har i ärendet
inte anförts tillräckliga skäl för att handlingssekretessen hos de statliga

KU 1987/88:22

affärsverken skall kunna skärpas. Däremot är utskottet berett att - i
överenstämmelse med den ståndpunkt som JO och JK redovisat i sina
remissyttranden i ärendet - godta en skärpning när det gäller upphandlingsärenden
avseende försvarsmateriel. Med bifall till motion 1987/88:K18
yrkande 2 och med anledning av propositionen i denna del föreslår därför
utskottet att lagförslaget begränsas till att gälla försvarets materielverk.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. att riksdagen med bifall till motion 1987/88:K18 yrkande 2 och
med anledning av propositionen i denna del antar följande som
utskottets förslag betecknade lydelse av 6 kap. 2 § och 8 kap. 10 §
sekretesslagen (1980:100):

Regeringens förslag Utskottets förslag

6 kap.

2 §

Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till ärende angående förvärv,
överlåtelse, upplåtelse eller användning av egendom, tjänst eller annan
nyttighet, om det kan antas att det allmänna lider skada om uppgiften röjs.
Vad som nu har sagts om tjänst avser dock inte arbete som för myndighets
behov utförs av dess egen eller annan myndighets personal. Angår ärendet
upphandling eller angår det försäljning av lös egendom för det allmännas
räkning, får uppgift som rör anbud inte i något fall lämnas till annan än den
som har avgett anbudet förrän alla anbud offentliggörs eller avtal har slutits
eller ärendet annars har slutförts.

I fråga om uppgift i allmän hand- I fråga om uppgift i allmän handling
gäller sekretessen i högst tjugo ling gäller sekretessen i högst tjugo

år. Beträffande handling som anger år. Beträffande handling som anger

villkoren i slutet avtal gäller sekre- villkoren i slutet avtal gäller sekretessen
dock längst till dess två år, tessen dock längst till dess två år,

eller hos statliga affärsverk och för- eller hos försvarets materielverk fem

svarets materielverk fem år, har för- år, har förflutit från det avtalet slöts,

flutit från det avtalet slöts.

8 kap.

10 §

Sekretess gäller hos myndighet för uppgift om affärs- eller driftförhållanden
för enskild, som i annat fall än som avses i 8 och 9 §§ har trätt i
affärsförbindelse med myndigheten, om det av särskild anledning kan antas
att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Sekretess gäller också hos
myndighet för uppgift om affärs- eller driftförhållanden för enskild som har
trätt i affärsförbindelse med bolag, förening, samfällighet eller stiftelse, som
driver affärsverksamhet och vari det allmänna genom myndigheten utövar
ett bestämmande inflytande eller bedriver revision, om det kan antas att den
enskilde lider skada om uppgiften röjs. Sekretessen hos en myndighet som
bedriver sådan revision gäller dock inte, om uppgiften ingår i beslut av
myndigheten.

Har uppgift, för vilken sekretess gäller enligt första stycket, lämnats till
annan myndighet, gäller sekretessen också där. Sekretessen gäller dock inte,
om uppgiften ingår i beslut av den mottagande myndigheten.

KU 1987/88:22

Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen,
om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas.

I fråga om uppgift i allmän handling
gäller sekretessen i högst tjugo
år. Beträffande handling som anger
villkoren i slutet avtal gäller sekretessen
dock längst till dess två år,
eller hos statliga affärsverk och försvarets
materielverk fem år, har förflutit
från det avtalet slöts.

I fråga om uppgift i allmän handling
gäller sekretessen i högst tjugo
år. Beträffande handling som anger
villkoren i slutet avtal gäller sekretessen
dock längst till dess två år,
eller hos försvarets materielverk fem
år, har förflutit från det avtalet slöts.

3. Den s.k. upphandlingssekretessen (mom. 3)

Nils Berndtson (vpk) anser

Utskottet anser inte att utredningen i ärendet, som inskränker sig till
FMV:s framställning och remissbehandlingen av denna, ger stöd för en
skärpning av sekretessen på förevarande område. I sammanhanget bör
påpekas att regeringen så sent som i början av detta år - i propositionen om
ledning av den statliga förvaltningen - gjorde den bedömningen att gällande
sekretessbestämmelser gav ett tillräckligt skydd för den verksamhet som
bedrivs inom de statliga affärsverken (prop. 1986/87:99, s. 122). Med
hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen - med bifall till
motion 1987/88:K19 yrkande 1 - avslår propositionen i förevarande del.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. att riksdagen med bifall till motion 1987/88:K19 yrkande 1 avslår
det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100) såvitt avser 6 kap. 2 § och 8 kap. 10 § sekretesslagen.

4. Sekretess m.m. i ärenden om avskiljande av studerande från
högskoleutbildning (mom. 4)

Nils Berndtson (vpk) anser

dels att utskottet beträffande sekretess m.m. i ärenden om avskiljande av
studerande från högskoleutbildning i stället för den del av utskottets yttrande
som på s. 6 börjar ”Sorn framhålls” och slutar med ”yrkandena 2 och 3” bort
ha följande lydelse:

Propositionsförslaget innebär att högskolans avskiljandenämnd ges rätt att
inhämta uppgifter på hälso- och sjukvårdsområdet och från socialtjänsten.
För utlämnande av sådana uppgifter bör av hänsyn till den personliga
integriteten starka restriktioner gälla. I sammanhanget är vidare av vikt den
enskilde patientens/klientens förtroende för sjukvården och socialtjänsten.
Utskottet kan mot bakgrund av det anförda inte finna att tillräckliga skäl
anförts i propositionen för att låta nämnden få tillgång till uppgifter av

KU 1987/88:22

aktuellt slag. De båda lagförslag som i denna del läggs fram i propositionen
bör därför avslås. Ställningstagandet innebär att den föreslagna nya bestämmelsen
gällande sekretessen i nämndens ärenden blir obehövlig. Med
hänvisning till det anförda förordas därför att motion 1987/88:K19
yrkandena 2 och 3 bifalls och att propositionen i förevarande del avslås.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande sekretess m.m. i ärenden om avskiljande av studerande
från högskoleutbildning

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:K19 yrkandena 2 och 3
avslår de i propositionen framlagda förslagen till lag om ändring i
sekretesslagen (1980:100) såvitt avser 7 kap. 27 §, lag om ändring i
lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.
samt lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620).

5. Förstärkt skattesekretess (mom. 6)

Anders Björck (m), Hans Nyhage (m), Börje Stensson (fp), Elisabeth
Fleetwood (m), Bengt Kindbom (c), Ingela Mårtensson (fp) och Karl Boo (c)
anser

dels att utskottet beträffande förstärkt skattesekretess i stället för den del av
utskottets yttrande som på s. 8 börjar ”Sorn förut” och slutar med ”avstyrks
följaktligen” bort anföra följande:

Taxeringsförfarandet är en mycket omfattande myndighetsutövning som
berör större delen av befolkningen. De skattskyldiga har långtgående
skyldigheter att till ledning för taxeringen lämna uppgifter om personliga och
ekonomiska förhållanden. Bl.a. på grund härav är huvudregeln inom
beskattningsområdet att sekretessen är absolut, dvs. något skaderekvisit
finns inte och inte heller någon meddelarfrihet. I samband med införandet av
den nya sekretesslagen framhölls i förarbetena att den då rådande sekretessnivån,
som i princip innebar absolut sekretess, borde bibehållas. Utformningen
av 9 kap. 1 § sekretesslagen har emellertid uppenbarligen medfört en
ej förutsedd utveckling mot minskad sekretess, som gör att syftet med den
avsedda sekretessen på skatteområdet till stor del förfelas. Detta har lett till
att mycket integritetskänsliga uppgifter som taxeringsnämnderna omnämnt i
sina motiveringar kan bli offentliga. Enligt utskottets uppfattning talar på
grund härav starka skäl för att motiveringarna till taxeringsnämndernas
beslut bör åtnjuta sekretesskydd. Riksdagen bör hemställa hos regeringen
om förslag till ändring av 9 kap. 1 § sekretesslagen i enlighet med det ovan
anförda.

dels att utskottet under moment 6 bort hemställa

6. beträffande förstärkt skattesekretess
att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:K302 yrkande 2 och
1986/87:K430 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

KU 1987/88:22

Särskilt yttrande

KU 1987/88:22

Sekretess m.m. i ärenden om avskiljande av studerande från
högskoleutbildning (mom. 4)

Börje Stensson och Ingela Mårtensson (båda fp) anför:

Förslaget i denna del innebär rätt för högskolans avskilj andenämnd att
inhämta uppgifter på hälso- och sjukvårdsområdet och från socialtjänsten.
Detta skall gälla redan från det att nämnden börjar sin verksamhet, dvs. från
den 1 januari 1988. Enligt vår mening kan ifrågasättas huruvida man redan på
detta stadium bör tillerkänna nämnden den angivna befogenheten. Lämpligare
hade möjligen varit att pröva frågan om i vilken utsträckning nämnden
skall äga inhämta sekretesskyddade uppgifter först sedan man haft en tids
erfarenhet av nämndens verksamhet. Vi har dock stannat för att inte
motsätta oss att förslaget träder i kraft redan från årsskiftet.