Konstitutionsutskottets betänkande
1987/88:21

om vissa TV- och radiofrågor

Sammanfattning

I betänkandet behandlas dels en motion från den allmänna motionstiden
1986 rörande möjlighet att i efterhand ta del av Sveriges Radios program,
dels ett antal motioner från den allmänna motionstiden 1987 rörande vissa
andra TV- och radiofrågor.

De upptagna frågorna gäller:

1. Möjlighet att i efterhand ta del av Sveriges Radios program

2. Förstärkt kabellagstiftning

3. Avgifter för kabelsändningar

4. Kontroll av utbyggnaden av kabel-TV

5. Etableringsrätt för radio- och TV-sändningar, reklamfinansiering
m. m.

6. Etersänd lokal-TV

Utskottet föreslår att motionen rörande möjlighet att i efterhand ta del av
Sveriges Radios program förklaras besvarad med utskottets yttrande. Övriga
motioner avstyrks.

Motionerna

I motion 1985186:K403 av Daniel Tarschys (fp) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om behovet av
garantier för att göra program sända av Sveriges Radio tillgängliga i
efterhand.

I motion 1986/87:K405 av Margareta Persson m. fl. (s) yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förstärkt kabellagstiftning
så att kabelnämnden skall kunna ge tillstånd enbart för vissa satellitsändningar,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skärpt kabellagstiftning så
att tillfälligt sändningsstopp skall kunna meddelas för program som sänt
grovt våld, porr eller rashets utan att det hänt vid ”upprepade tillfällen”,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skärpt lagstiftning så att
kabelnämnden också får bedöma lämpligheten hos ett sändarföretag,

4. att riksdagen hos regeringen begär att en omedelbar översyn görs om
lokala program skall få sända propaganda eller eftersträva opartiskhet.

1987/88:21

1 Riksdagen 1987/88. 4sami. Nr21

I motion 1986/87:K407 av Alf Svensson (c) yrkas att riksdagen beslutar att
hos regeringen begära förslag till fri etableringsrätt av TV-sändningar i
folkrörelseregi i enlighet med det som anförts i motionen.

I motion 1986I87.K415 av Hans Pettersson i Helsingborg och Bengt
Silfverstrand (båda s) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en snabbutredning
om avgiftsuttag via kabelnämnden från programbolagen.

I motion 1986I87:K417 av Olof Johansson m. fl. (c) yrkas med hänvisning till
vad som anförts i motion 1986/87:Kr236

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag som möjliggör viss kompletterande
finansiering av SR-koncernen genom att en av de två TV-kanalerna
upplåts för reklam på de grunder som anges i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag rörande ett
regelverk som kan reglera en fristående TV-verksamhet enligt de grunder
som anges i motionen.

I motion 1986/87:K418 av Margit Gennser m. fl. (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om en fristående, reklamfinansierad skånsk TVkanal
i enlighet med de synpunkter och krav som framlagts i motionen.

I motion 1986I87.K419 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en granskning av möjligheterna till
etersänd lokal-TV,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om inrättandet av ett medieråd för att stärka det
demokratiska inflytandet över medieutvecklingen,

3. att riksdagen hos regeringen begär en snabbutredning om uttagandet av
nätavgift i Sverige för reklamfinansierade satellit-TV-bolag.

I motion 1986/87:K420 av Hans Pettersson i Helsingborg och Bengt
Silfverstrand (båda s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförs angående kontroll av kabel-TV-utbyggnaden.

I motion 1986/87:K432 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) yrkas med hänvisning till
vad som anförts i motion 1986/87:A463 att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i motionen beträffande en ny inriktning
av mediapolitiken.

I motion 1986I87:K433 av Ingrid Sundberg m. fl. (m) yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring syftande till
etableringsfrihet på medieområdet,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändringar syftande till
att reklam och sponsring som finansieringskälla blir tillåten inom medieområdet
i den omfattning som anges i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till sådana lagändringar
att en fristående reklamfinansierad TV-kanal kan skapas.

I motion 1986/87.K815 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en reklamfinansierad tredje TV-kanal utanför Sveriges Radio,

KU 1987/88:21

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om etersänd lokal-TV.

Yttranden

Lagutskottet har yttrat sig över motion 1985/86:K403 (bilaga. 1). Kulturutskottet
har yttrat sig över övriga motioner (bilaga 2).

Möjlighet att i efterhand ta del av Sveriges Radios
program

Motionen

I motion 1985/86:K403 (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförs om behovet av garantier för
att göra program sända av Sveriges Radio tillgängliga i efterhand. Motionären
erinrar om att det genom ordningen med s. k. pliktexemplar av tryckta
skrifter blivit möjligt att i efterhand ta del av vad som utgivits i tryck. När det
gäller radio- och TV-program finns regler om att kopior av programmet skall
levereras till arkivet för ljud och bild. Dessa leveranser är emellertid ofta
fördröjda varför den som vill ta del av ett nyligen sänt program måste vända
sig till Sveriges Radio. Enligt motionären vägrar Sveriges Radio ofta att
lämna ut programmet. I några uppmärksammade fall har också riksdagsutskott
vägrats rätten att få del av sända program. Motionären hävdar att vad
som sänts ut av Sveriges Radio bör hållas allmänt tillgängligt. Bl. a. måste
den som vill bemöta påståenden som framförts vid radio eller TV ges
möjlighet att se eller höra det sända programmet eller ta del av en utskrift.
Motionären anser att frågan kan lösas antingen genom att i avtalet mellan
staten och Sveriges Radio förs in en bestämmelse om att offentliggjorda
program skall hållas tillgängliga eller genom att särskilda lagregler införs.

Gällande regler

Enligt 10 § radioansvarighetslagen (1966:75) meddelar regeringen bestämmelser
om skyldighet för programföretaget att vidta åtgärder för att
säkerställa framtida bevisning om innehållet i radioprogram och fastställer
villkoren för att enskilda skall få ta del av sådan bevisning. Närmare
bestämmelser på detta område har meddelats av regeringen i förordningen
(1967:226) om tillämpning av radioansvarighetslagen.

En utförlig redogörelse för de upphovsrättsliga reglerna ges i lagutskottets
yttrande.

Frågans tidigare behandling

I motion (fp) till 1973 års riksdag begärdes att Sveriges Radio skulle åläggas
att mot avgift tillhandahålla allmänheten utskrifter av radio- och TV -

KU 1987/88:21

program. Utskottet (KU 1973:46) föreslog att riksdagen begärde en utredning
i frågan. Riksdagen följde förslaget. I juli 1976 överlämnade regeringen
riksdagens skrivelse i detta ärende till den pågående radioutredningen.
Något förslag i frågan lämnade utredningen aldrig.

I motion 1981/82:176 (c) hemställdes att riksdagen skulle besluta om att hos
regeringen begära en utredning om översyn av de regler som gäller för
allmänhetens rätt att ta del av program som sänds i TV och radio.

Utskottet (KU 1982/83:11) uttalade som sin mening att hela frågan om
rätten att få utskrifter av program i radio och TV skyndsamt borde ses över.
Målsättningen borde därvid vara att allmänheten skulle få ökad tillgång till
programutskrifter, särskilt av sådana program som rörde samhällsfrågor. I
översynen borde särskilt uppmärksammas de principiella skäl som Sveriges
Radio-bolagen åberopade som hinder mot utlämnande. Men även andra
hinder av t. ex. upphovsrättslig art skulle beaktas.

I översynen borde övervägas de lösningar av de praktiska problem som en
vidgning av denna rätt skulle få för Sveriges Radio-bolagens del. I utredningsarbetet
borde Sveriges Radio-koncernen medverka. Vad utskottet
anfört borde med bifall till motion 1981/82:176 ges regeringen till känna.
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Frågan om rätten att i efterhand få ta del av program behandlades av
massmediekommittén. I dess betänkande SOU 1984:65 anges att man vid
överläggningar med företrädare för Sveriges Radio informerats om att man
inom koncernen hade för avsikt att snarast utforma nya och mer generösa
regler beträffande tillhandahållandet av programutskrifter och programkopior.
Massmediekommittén förutsatte att nya principer med en för alla parter
tillfredsställande ordning skulle komma att tillämpas redan under hösten
1984.

Enligt en av högsta domstolen år 1984 (NJA 1984 s. 304) meddelad dom är
emellertid reglerna om att enstaka exemplar av upphovsrättsskyddade verk
får framställas för enskilt bruk inte tillämpliga när Sveriges Radio på
beställning av utomstående gör kopior av bevarade program. Någon
förändring av Sveriges Radios regler kom därför aldrig till stånd.

Yttrande från lagutskottet

Lagutskottet säger i sitt yttrande (bilaga 1) att sett utifrån lagutskottets
beredningsområde det med fog kan ifrågasättas huruvida genom en lagändring
upphovsmännens ensamrätt bör inskränkas till förmån för intresset av
att allmänheten i efterhand skall kunna få kopior av radio- och TV-program.

Lagutskottets uppfattning är att någon ändring i upphovsrättslagen inte
bör genomföras i syfte att ge allmänheten en generell och ovillkorlig rätt att få
kopior av radio- och TV-program. Detta utesluter emellertid inte att det
beträffande vissa typer av program såsom olika debattprogram i samhällsfrågor
kan vara befogat och med hänsyn till våra internationella förpliktelser
också möjligt att inskränka upphovsmännens ensamrätt av hänsyn till
allmänhetens intresse.

Lagutskottet uppger att frågan om de upphovsrättsliga hindren för

KU 1987/88:21

närvarande övervägs av upphovsrättsutredningen. I avvaktan på utredningens
ställningstagande bör enligt utskottets mening riksdagen inte göra något
uttalande i saken. Lagutskottet förordar därför att motionen avstyrks.

Utskottets bedömning

Utskottet anser det angeläget att frågan om rätt att i efterhand ta del av
Sveriges Radios program får en snar lösning. Ett förslag till lösning, med
beaktande av de upphovsrättsliga problemen, är enligt vad utskottet
inhämtat att vänta inom kort från upphovsrättsutredningen. Utskottet delar
lagutskottets uppfattning att riksdagen i avvaktan på detta förslag inte bör
göra något uttalande. Motionen får därmed anses vara besvarad.

Förstärkt kabellagstiftning

Motionen

I motion 1986/87 :K405 (s) behandlas de negativa effekterna på ungdomen av
den snabba utbyggnad av kabelnätet som skett sedan den 1 juni 1986, då det
blev tillåtet att sända satellitsändningar vidare genom kabel. Motionärerna
pekar på undersökningar som gjorts i de områden som bedrivit kabel-TV på
försök. Dessa visar att barnen ökar sitt TV-tittande och att de till större delen
ägnar sin tittartid åt de utländska kabelprogrammen. Motionärerna framhåller
bl. a. att programmen ger små ”snuttbilder” av tillvaron. De innehåller
ofta mycket våld och kroppsfixering på gränsen till pornografi. En del filmer
är av god kvalitet medan andra är rena porr- eller våldsfilmer.

Den svenska kabel-TV-lagstiftningen är enligt motionärerna alltför liberal.
De anser att den måste skärpas så att kabelnämnden får pröva
lämpligheten hos den som vill vidaresända och att det blir möjligt att ge
tillstånd till vilka program som får sändas. Vidare anser motionärerna att
lagen måste skärpas så att det snabbt blir möjligt att interimistiskt stoppa
vissa kanaler om olämpliga program sänts även om detta skett endast vid
enstaka tillfällen. I motionen yrkas också att riksdagen skall begära en
omedelbar översyn av frågan huruvida man i lokala program skall få sända
propaganda eller bör eftersträva opartiskhet.

Gällande regler

Kabel-TV-verksamheten regleras i första hand i lagen (1985:677) om lokala
kabelsändningar (ändrad senast 1986:1216), som gäller fr. o. m. den 1 januari
1986. Lagen bygger på ett koncessionssystem, där en särskild kabelnämnd är
tillståndsgivare. Tillstånd får avse satellitsändningar och egensändningar.
Nätinnehavare och lokala kabelsändarföretag kan få tillstånd till satellitsändningar.
Däremot kan endast de senare få tillstånd till egensändningar.

Kabelnämnden får i vissa fall återkalla sändningstillstånd eller förbjuda
vidaresändning av en programkanal. Bl. a. får fortsatt vidaresändning av en
programkanal från satellit förbjudas för en tid av högst ett år om det i
programkanalen under en längre tid och i betydande omfattning har

KU 1987/88:21

förekommit sådan kommersiell reklam som måste anses riktad särskilt till
svenska konsumenter. Ett förbud får dock meddelas endast om det med
hänsyn till sändningarnas art och programkanalens karaktär och inriktning
bedöms att ett förbud för programkanalerna är godtagbart från yttrandefrihets-
och informationssynpunkt.

I lagen (1985:1057) om ansvarighet för lokala kabelsändningar finns
ytterligare bestämmelser om inskränkningar i rätten att sända enligt lagen
om sådana sändningar. I ansvarighetslagen stadgas att fortsatt vidaresändning
får förbjudas om det i programkanalen vid upprepade tillfällen har
förekommit program som har innehållit rörliga bilder med skildringar av
sexuellt våld eller tvång eller med närgångna eller utdragna skildringar av
grovt våld mot människor eller djur, samt sändningarna inte har varit
försvarliga med hänsyn till syftet och sammanhanget samt omständigheterna
i övrigt. Ett förbud kan också meddelas om satellitkanalen har varit ensidigt
inriktad på sändningar av pornografiska bilder eller våldsskildringar i bild.
Frågan om förbud enligt ansvarighetslagen prövas i domstol under medverkan
av jury och på talan av justitiekanslern.

Yttrande av kulturutskottet

Kulturutskottet delar motionärernas uppfattning så till vida att det är
angeläget att liksom då det gäller videoutbudet motverka sändningar som
kan ha skadlig inverkan på tittarna. Detta gäller inte minst sådana skildringar
som innehåller våldsinslag bestående i sexuella övergrepp och sadism mot
barn och vuxna.

Kulturutskottet erinrar om att konstitutionsutskottet vid behandlingen av
proposition 1984/85:199 om radio- och TV-sändningar i kabelnät gjort ett
uttalande av innehåll att i avvaktan på ett mera definitivt ställningstagande
till de förslag som förts fram av yttrandefrihetsutredningen lagregler rörande
denna verksamhet är att se som en tillfällig lösning av det föreliggande
behovet att reglera verksamheten. Kulturutskottet behandlar ingående de
enskilda yrkandena i motionen och kommer till resultatet att det inte är
motiverat att förorda ändringar i kabellagstiftningen.

Utskottets bedömning

Som påpekas i yttrandet från kulturutskottet har utskottet tidigare uttalat att
reglerna på detta område får ses som en tillfällig lösning i avvaktan på att
beredningen av yttrandefrihetsutredningens förslag skall avslutas. Lagstiftningen
om kabel-TV har varit i kraft under kort tid. Enighet rådde i utskottet
om dess utformning i de delar som berörs i motionen. Utskottet finner det
därför inte befogat att nu ta upp frågan om förändring av lagstiftningen i
enlighet med motionärernas förslag. Med hänvisning härtill avstyrks motionen.

KU 1987/88:21

Avgifter för kabelsändningar
Motionerna

I motion 1986/87:K415 (s) begärs snabbutredning om avgiftsuttag - lika för
landets samtliga nätägare - från de programbolag som sänder satellitprogram
vilka vidaresänds via kabel. Intäkterna från avgiftsuttaget skulle användas
för att motverka negativa effekter av medieutvecklingen genom stöd till bl. a.
lokal medieproduktion. Ett yrkande i motion 1986/87:K419 (vpk) har ett
likartat innehåll (yrkande 3). I denna motion anges att en nätavgift skall tas ut
av reklamfinansierade satellit-TV-bolag.

Gällande regler

Enligt lag om avgifter i ärenden om lokala kabelsändningar (1985:1061) skall
den som fått tillstånd till satellitsändningar erlägga en avgift om 10 kr. per
halvår för varje bostad som kan nås av sändningarna.

Yttrande från kulturutskottet

Kulturutskottet anför att den avgift som nu tas ut täcker kabelnämndens
förvaltningskostnader samt visst stöd till lokal programverksamhet. Vidare
hänvisar kulturutskottet till att man inom utbildningsdepartementet bereder
ett förslag om avgift för visning av spelfilmer i kabelnät samt att reklamskatteutredningen
har i uppdrag att behandla frågan om reklamskatt för bl. a.
satellitförmedlad TV-reklam. Kulturutskottet anser att motionsyrkandena
bör avstyrkas.

Särskilt yttrande har avgivits av vpk-ledamoten.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att med tanke på att avgiften för kabelnäten så nyligen
fastlagts och med beaktande av vad kulturutskottet anfört det inte föreligger
något behov av en snabbutredning av frågan om nätavgifter. Motionerna
1986/87:K415 och 1986/87:K419 (yrkande 3) avstyrks.

Kontroll av utbyggnaden av kabel-TV
Motionerna

I motion 1986/87 :K420 (s) framhålls att sociala och regionalpolitiska hänsyn
bör vara vägledande för all vidare utbyggnad av kabelnät, att kommunernas
ställning måste stärkas i förhållande till nätägare och andra intressenter samt
att brukarna bör få ett vidgat inflytande även då det gäller valet av
programkanaler för de enskilda kabelnäten. I motion 1986/87:K419 (vpk)
anförs likartade synpunkter (yrkande 2). Det förordas i denna motion att ett
särskilt medieråd inrättas med bl. a. uppgiften att ta fram beslutsunderlag om
den pågående medieutvecklingen och att ge riktlinjer och rekommendationer
till bl. a. televerket inför fortsatta satsningar på området.

KU 1987/88:21

Frågans tidigare behandling

KU 1987/88:21

På hemställan av trafikutskottet avslog riksdagen förra året en motion av i
huvudsak samma innehåll som motion K419 i här aktuell del. Trafikutskottet
(TU 1985/86:16 s. 14-15) framhöll att de kultur-, medie- och telepolitiska
aspekter på kabel-TV som motionärerna aktualiserat behandlats mycket
utförligt under tillkomsten av lagstiftningen om lokala kabelsändningar. Med
hänsyn härtill och till att lagstiftningen inte varit i kraft längre än sedan den 1
januari 1986 och till att kabel-TV är en ny verksamhet vars utveckling är svår
att förutse, syntes enligt trafikutskottet någon åtgärd från riksdagens sida
med anledning av motionen inte böra komma i fråga. Utskottet förutsatte
dock att regeringen följer utvecklingen på området och återkommer till
riksdagen, om så blir erforderligt.

Regeringen har därefter, nämligen i den under våren 1987 behandlade
forskningspropositionen 1986/87:80 (bil. 6 s. 157-160), hemställt att riksdagen
skall godkänna vad som förordats om en särskild forskningsresurs med
massmediepolitisk inriktning. På hemställan av kulturutskottet har riksdagen
bifallit förslagen (KrU 1986/87:16). Kulturministern anser att det finns
behov av att systematiskt samla in och ställa samman uppgifter om den
aktuella utvecklingen inom ljud- och bildområdet. En sådan verksamhet bör
kunna utgöra en basresurs för den forskning som pågår inom massmedieområdet
och fungera som en källa för fortlöpande information för dem som har
behov av att följa med i händelseförloppet. En särskild utredning kommer att
få i uppdrag att förbereda inrättandet av denna forskningsresurs. I propositionen
preciseras närmare inriktningen av utredningsarbetet.

Yttrande från kulturutskottet

Kulturutskottet hänvisar bl. a. till att bostadsutskottet behandlat frågan om
hyresgästernas rätt att slippa anslutning till kabel-TV-nät (BoU 1986/87:14).
Kulturutskottet vill då det gäller brukarinflytande! på programsidan peka på
att det i många tillståndsområden bildas programkommittéer som förhandlar
med nätinnehavare om val av programkanaler för resp. nät. Vidare påpekar
man att frågan om kommunernas inflytande över kabel-TV-utbyggnaden
aktualiserats hos regeringen genom en skrivelse från Kommunförbundet. I
en annan skrivelse, ställd till utbildningsdepartementet, tar Kommunförbundet
upp frågan om etersänd lokal-TV.

Kulturutskottet anser mot bakgrund av den redovisning som man lämnat
och med beaktande av kabel-TV-lagstiftningens provisoriska karaktär att det
inte är erforderligt med någon riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandena.

Särskilda yttranden har avgivits dels av fp- och m-ledamöterna, dels av
vpk-ledamoten.

Utskottets bedömning

Utskottet delar den uppfattning som framförs av kulturutskottet. Med
hänvisning härtill avstyrks motionerna 1986/87: K419 (yrkande 2) och
1986/87 :K420.

Etableringsrätt för radio- och TV-sändningar,
reklamfinansiering m. m.

Motionerna

I motion 1986/87:K407 (c) påpekas att det inom etermedia, förutom när det
gäller närradio i folkrörelseregi, råder en monopolsituation. Motionären
erinrar om den nya internationella situationen på medieområdet till följd av
den nya satellittekniken. Denna, och det faktum att monopolet innebär en
begränsning av opionsspektrat gör det, enligt motionären, angeläget att få till
stånd en nyordning. TV-monopolet bör brytas, nuvarande TV-kanaler bör
fortsätta som reklamfria kanaler, finansierade med licenser och statsbidrag.
Därutöver föreslår motionären att det skall bli fri etableringsrätt för
icke-kommersiella folkrörelser, enligt de principer som nu gäller för
närradion.

I motion 1986/87:K417 (c) yrkande 1 hemställs att riksdagen hos regeringen
begär förslag som möjliggör en kompletterad finansiering av SRkoncernen
genom att en av TV-kanalerna upplåts för reklam. Reklamen
skulle enligt motionärerna ligga i särskilda block så att de inte påverkar
programmen.

I motion 1986/87:K432 (m) framhåller motionärerna att införandet av en
fri radio och TV skulle göra Stockholm till Nordens mediacentrum. Ett
bibehållande av monopolet hindrar enligt motionärernas mening många
företag att ta del av den snabba tekniska utvecklingen på mediaområdet.
Motionärerna anser att en fri radio och TV skulle stärka såväl opinionsbildningen
som kulturlivet.

Även i motion 1986/87:K433 (m) förordas en fri etableringsrätt på radio
och TV-området. Enligt motionärerna finns inte längre förutsättningarna för
att vi i vårt land skall acceptera Sveriges Radio som ett monopolföretag.
Yttrandefriheten är enligt motionärerna ett skäl att inte begränsa informationsfriheten,
dvs. varje medborgares rätt att avgöra vilket budskap hon eller
han vill ta del av. Motionärerna anser att riksdagen klart bör uttala
nödvändigheten av att utforma en ny lagstiftning som ger utrymme för
etableringsfrihet och som ger nya bolag möjlighet att finansiera sin verksamhet
med reklamintäkter.

Ett rikstäckande TV 3-nät bör enligt motion 1986/87:K815 (fp) yrkande 1
vara reklamfinansierat. Motionärerna föreslår att regeringen inbjuder
intressenter att söka tillstånd att bedriva en kombination av riks- och
regionsändningar över TV 3-nätet. Av ansökan skall framgå hur snabbt
sändarnätet avses byggas ut, hur de regionala sändningarna skall genomföras
samt hur stor del av produktionen som inledningsvis skall bestå av program
producerade i de nordiska länderna och hur den andelen tänks öka över tid.
De ansökande företagen eller konsortierna skall enligt motionärernas
mening också redovisa sina möjligheter att satsa erforderligt kapital för att
driva verksamheten tills den blir självförsörjande.

KU 1987/88:21

1* Riksdagen 1987/88. 4 sami. Nr21

Frågans tidigare behandling

KU 1987/88:21

Riksdagen behandlade våren 1986 i samband med ställningstaganden till
Sveriges Radios verksamhet för innevarande avtalsperiod frågor av angivet
slag. Därvid hänvisades bl. a. till uttalanden i propositionen i ämnet av
innehåll att den nya mediesituationen inte innebär att public service-idén och
det allmänna ansvar som följer med denna har spelat ut sin roll, att det råder
en bred enighet om att det även i framtiden skall finnas en stark public
service-organisation och att det i den nya mediesituationen behövs en garant
för en programverksamhet som står i allmänhetens tjänst. I sitt av riksdagen
godkända betänkande i ämnet (KrU 1985/86:21 s. 15) hänvisade kulturutskottet
till yttrande av konstitutionsutskottet, vari framhölls att förslag
beträffande yttrandefrihetsfrågorna var att vänta och att vid tidpunkten för
konstitutionsutskottets bedömning TV-reklameffektutredningens betänkande
väntades inom kort. De då aktuella motionerna avstyrktes under
hänvisning till de synpunkter som redovisats av konstitutionsutskottet.

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet anser att förutsättning för riksdagen att pröva frågan om
grundlagsreglering beträffande etableringsrätten på radio- och TV-området
för närvarande inte föreligger. Kulturutskottet anser det inte heller motiverat
att föreslå att inhemsk TV-reklam skall vara tillåten. Detta ställningstagande
leder också till slutsatsen att det inte finns förutsättningar för att med
den resursknapphet som råder i fråga om TV-frekvenser tillåta en tredje
etersänd TV-kanal.

Avvikande mening har anmälts av fp- och m-ledamöterna som förordar att
en fristående, reklamfinansierad TV-kanal inrättas.

Avvikande mening har också anmälts av c-ledamöterna som föreslår bifall
till motion 1986/87:K417 yrkande 1 om kompletterad finansiering av Sveriges
Radio genom att en av dess två kanaler upplåts för reklam.

Utskottets bedömning

Utskottet har flera gånger tidigare haft att ta ställning till yrkanden om
förändring av den ordning som gäller för etablering på medieområdet. Senast
skedde detta vid förra riksmötet, då utskottet med hänvisning till den
väntade propositionen om förstärkt grundlagsskydd för yttrandefriheten
avstyrkte motioner som innehöll sådana yrkanden. I likhet med kulturutskottet
finner utskottet att förutsättningarna inte föreligger för att nu pröva
frågan om grundlagsreglering av etableringsrätten på radio- och TVområdet.
Utskottet finner det heller inte motiverat att föreslå att inhemsk
TV-reklam skall vara tillåten. Utskottet avstyrker motionerna 1986/87:K407,
K417 (yrkande 1), K432, K433 och K815 (yrkande 1).

Etersänd lokal-TV

KU 1987/88:21

Motionerna

I motion 1986/87:K417 (c) yrkande 2 föreslås att de nya frekvenserna för
TV-sändningar som Sveriges Radio tilldelats skall upplåtas för TV-verksamhet
med regionala och lokala sändningar.

I motion 1986/87:K418 (m) påpekas att en reklamfinansierad andra dansk
TV-kanal startar redan nästa år. Södra Sverige kommer utan problem att
kunna ta del av den nya TV-kanalen. Motionären anser att obalansen mellan
danskt och svenskt, när det gäller reklam-TV, skapar en rad nya problem för
skånska företag, inte minst för företag inom reklambranschen. I motionen
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om en fristående reklamfinansierad
skånsk TV-kanal.

I motion 1986/87:K419 (vpk) yrkande 1 framhålls att kostnaderna för
kabel-TV är alltför stora för att lokal TV-produktion i större skala skall
komma till stånd. Motionärerna föreslår därför att riksdagen hos regeringen
begär granskning av möjligheterna till etersänd lokal-TV.

I motion 1986/87:K815 (fp) påpekas att kostnaden för lokal-TV varierar
kraftigt, beroende på vilken teknik som används. Enligt motionärernas
uppfattning bör lokalt förankrade företag få tillstånd att bedriva lokal
programverksamhet över etern.

Yttrande från kulturutskottet

Kulturutskottet har inhämtat att man inom regeringskansliet för närvarande
studerar olika frågor på området. Med hänvisning härtill anser utskottet att
motionerna inte påkallar någon riksdagens åtgärd.

Avvikande mening har anmälts av c-ledamöterna. De menar att det är
angeläget att regeringen lägger fram förslag till en fristående TV-verksamhet
enligt de grunder som anges i motion 1986/87:Kr236.

Utskottets bedömning

Utskottet avstyrker, med hänvisning till vad kulturutskottet anfört om det
utredningsarbete som pågår inom regeringskansliet, motionerna 1986/
87:K417 (yrkande 2), K418, K419 (yrkande 1) och K815 (yrkande 2).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande rätten att i efterhand ta del av Sveriges Radios
program

att riksdagen förklarar motion 1985/86:K403 besvarad med vad
utskottet anfört,

2. beträffande förstärkt kabellagstiftning
att riksdagen avslår motion 1986/87:K405,

3. beträffande avgifter för kabelsändning

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:K415 och 1986/87:K419
yrkande 3,

4. beträffande kontroll av utbyggnaden av kabel-TV

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:K419 yrkande 2 och 1986/
87:K420,

5. beträffande etableringsrätt för radio- och TV-sändningar, reklamfinansiering
m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:K407,1986/87:K417 yrkande
1, 1986/87:K432, 1986/87:K433 samt 1986/87:K815 yrkande 1,

6. beträffande etersänd lokal-TV

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:K417 yrkande 2, 1986/
87:K418, 1986/87:K419 yrkande 1 samt 1986/87:K815 yrkande 2.

Stockholm den 3 december 1987

På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Wivi-Anne Cederqvist*
(s), Kurt Ove Johansson (s), Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Sören
Lekberg (s), Börje Stensson (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Torgny Larsson
(s), Bengt Kindbom (c), Ulla Pettersson (s), Ingela Mårtensson* (fp). Karl
Boo* (c) och Bo Hammar (vpk).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1. Avgifter för kabelsändningar (morn. 3)

Bo Hammar (vpk) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 7 börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”(yrkande 3) avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det inte är rimligt att reklamfinansierade satellit-TVbolag
kostnadsfritt skall ha tillgång till de svenska kabelnäten. Utskottet
anser därför att det föreligger ett behov att snabbutreda frågan om
nätavgifter. Utskottet tillstyrker med det sagda motionerna 1986/87:K415
samt 1986/87:K419 (yrkande 3).

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande avgifter för kabelsändning
att riksdagen bifaller motionerna 1986/87:K415 och 1986/87:K419
yrkande 3,

KU 1987/88:21

2. Kontroll av utbyggnaden av kabel-TV (mom. 4)

KU 1987/88:21

Bo Hammar (vpk) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 8 börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”(yrkande 2)” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det viktigt med ett demokratiskt inflytande över utbyggnaden
av kabel-TV. Utskottet tillstyrker det i motion 1986/87:K419 (yrkande 3)
framförda förslaget om ett medieråd. Rådets funktion skall vara att ta fram
beslutsunderlag om den medieutveckling som pågår och därmed stärka det
demokratiska inflytandet över denna utveckling. Vad utskottet sålunda
anfört bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna med anledning
av motion 1986/87:K419 (yrkande 3). Motion 1986/87:K420 får därmed anses
vara besvarad.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande kontroll av utbyggnaden av kabel-TV
att riksdagen bifaller motion 1986/87:K419 yrkande 2 samt förklarar
motion 1986/87:K420 besvarad med vad utskottet anfört,

3. Etableringsrätt för radio- och TV-sändningar,
reklamfinansiering m. m. (mom. 5)

Anders Björck (m), Hans Nyhage (m), Börje Stensson (fp), Elisabeth
Fleetwood (m) och Ingela Mårtensson (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 10 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”(yrkande 1)” bort ha följande lydelse:

Utvecklingen på TV-området är så snabb att det enligt utskottets mening
krävs snara riksdagsbeslut för att hålla takten med denna utveckling.
Regeringen har inte angett några riktlinjer på området och därmed kommer
viktiga beslut att skjutas på framtiden. Det gäller t. ex. den svenska
televisionens förmåga att konkurrera med utländska satellitprogram och
tillkomsten av en från Sveriges Radio fristående TV-kanal.

En sådan fristående TV-kanal - TV 3 - bör inrättas. Den bör finansieras
med reklamintäkter.

Utländska satellitsändningar når redan Sverige och kommer snart att göra
det i väsentligt större utsträckning. Dessa sändningar finansieras så gott som
undantagslöst med reklam. Svenska företag bör inte hänvisas till utländska
kanaler för att få annonsera sina produkter i TV på den svenska hemmamarknaden.

TV-reklam förekommer nu i så gott som alla europeiska stater. Erfarenheterna
från jämförbara länder tyder på att farhågorna för negativa effekter av
TV-reklam varit överdrivna. Det tycks snarare vara direktreklamen än
dagspressens annonser som påverkas.

Reklamfinansiering av en kanal inom Sveriges Radio vidgar inte yttrandefriheten
utan cementerar snarare monopolet.

Ett företag som svarar för en ny TV-kanal bör ha från staten fristående
ägare. Ingen delägare får ha ett dominerande inflytande.

Frekvenser för radio- och TV-sändningar är en allmän nyttighet. De bör

därför användas på ett sådant sätt att de i möjligaste mån kommer hela folket
till godo. Liksom Sveriges Radio bör därför ett fristående TV-bolag sluta
avtal med staten om vissa villkor för verksamheten. Regler som bör gälla för
TV 3 - liksom för Sveriges Radio - bör innehålla bl. a. krav på opartiskhet
och saklighet, garantier för vidsträckt yttrande- och informationsfrihet samt
skyldighet att tillämpa principerna om allas lika värde och den enskildes
frihet och värdighet. Frågan om huruvida reglerna överträtts bör prövas av
radionämnden. Självfallet kan däremot inte reklamförbudet gälla TV 3.

Den tid som står till buds för reklam bör begränsas. För att förhindra att
reklamköpare påverkar programmens utformning bör annonstiden säljas av
ett från programbolaget fristående företag som köper tillgänglig annonstid av
programföretaget och sedan säljer den till hugade annonsörer. Reklaminslag
får sändas bara mellan program och under ett maximalt antal minuter per
timme.

Det nya företaget bör ges stor självständighet. Det ligger emellertid i dess
eget intresse att se till att TV 3 har ett brett programutbud som riktar sig till
många olika intressegrupper.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna 1986/87 :K407,
1986/87:K432, 1986/87:K433 och 1986/87:K815 yrkande 1 bör enligt utskottets
mening riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det ovan
sagda innebär att motion 1986/87:K417 yrkande 1 om reklam i en kanal inom
Sveriges Radio avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande etableringsrätt för radio- och TV-sändningar, reklamfinansiering
m. m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:K407, 1986/
87:K432, 1986/87:K433 och 1986/87:K815 yrkande 1 samt med avslag
på motion 1986/87:K417 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

4. Etableringsrätt för radio- och TV-sändningar,
reklamfinansiering m. m. (mom. 5)

Bengt Kindbom och Karl Boo (båda c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 10 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”(yrkande 1)” bort ha följande lydelse:

Sveriges Radio skall vara det företag som svarar för en programverksamhet
i allmänhetens tjänst. Denna public service-organisation måste ha goda
resurser för att den skall kunna hävda sig i den alltmer hårdnande
konkurrensen på TV-området, som är en följd av utbyggnaden av satellitsändningarna.
De ökade resurser som televisionen kan tillföras på detta sätt
bör i första hand användas till insatser för att värna om det svenska
kulturlivet, något som kan ske bl. a. genom att den svenska produktionen
ökas. De resurser som kan tillföras TV i vårt land genom att, som utskottet
förordar, reklam tillåts måste därför enligt utskottets mening användas för
att förstärka radiofonden så att därifrån resurser kan överföras till Sveriges
Radio för TV-verksamheten. I sammanhanget måste slås fast dels att endast

KU 1987/88:21

den ena av de båda TV-kanalerna skall få användas för reklam, dels att
reklamintäkter endast kan bli av kompletterande karaktär; licensfinansiering
av den svenska televisionen måste ske även i fortsättningen.

Utskottet anser att riksdagen med bifall till motion 1986/87:K417 yrkande
1 som sin mening bör ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
Motionerna 1986/87:K407, 1986/87:K432, 1986/87:K433 och 1986/87:K815
yrkande 1 bör avstyrkas i den mån de inte tillgodoses genom utskottets
ställningstagande till frågorna om reklam inom Sveriges Radio.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande etableringsrätt för radio- och TV-sändningar, reklamfinansiering
m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:K417 yrkande 1 och med
avslag på motionerna 1986/87:K407, 1986/87:K432, 1986/87:K433
samt 1986/87:K815 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

5. Etersändlokal-TV(mom. 6)

Bengt Kindbom och Karl Boo (båda c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 11 börjar med ”Utskottet
avstyrker” och slutar med ”(yrkande 2)” bort ha följande lydelse:

I motion 1986/87:K417 (c) - vari hänvisas till motiveringen i motion
1986/87 :Kr236 (c) - framställs ett yrkande som syftar till att fristående lokala
och regionala TV-stationer skall kunna etableras på de frekvenser som
tilldelats Sverige genom internationella överenskommelser (yrkande 2).
Likartade yrkanden framställs i motion 1986/87:K815 (fp) yrkande 2, motion
1986/87:K418 (m) och motion 1986/87:K419 (vpk) yrkande 1.

Utskottet vill framhålla att etersänd lokal-TV skulle ha en mycket
väsentlig fördel framför kabel-TV, då det gäller att nå ut med lokalt
producerade program, exempelvis av folkrörelserna. Lokal TV når nämligen
alla hushåll och därtill utan att dessa behöver skaffa sig ny teknik. Det är
därför angeläget att regeringen lägger fram förslag till en fristående
TV-verksamhet enligt de grunder som anges i motion 1986/87:Kr236, till
vilken motion 1986/87:K417 hänvisar. Vad utskottet sålunda anfört bör
enligt utskottets mening riksdagen som sin mening ge regeringen till känna
med anledning av de ovan redovisade motionerna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande etersänd lokal-TV

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:K417 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar
motionerna 1986/87:K418, 1986/87:K419 yrkande 1 samt 1986/
87:K815 yrkande 2 besvarade med vad utskottet anfört,

KU 1987/88:21

6. Etersändlokal-TV(mom. 6)

KU 1987/88:21

Bo Hammar (vpk) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 11 börjar med ”Utskottet
avstyrker” och slutar med ”(yrkande 2)” bort ha följande lydelse:
Kostnaderna för kabel-TV-sändningar är alltför stora för att lokal
TV-produktion i större skala skall komma i gång. De lokala sändningarna når
heller inte alla hushåll. Om vi skall satsa på lokal TV-produktion bör en
sådan av kostnadsskäl och av demokratiska skäl etersändas. Det finns
anledning att granska förutsättningarna härför. Utskottet tillstyrker därför
det i motion 1986/87:K419 (yrkande 1) framförda yrkandet att riksdagen hos
regeringen begär en granskning av möjligheterna till etersänd lokal-TV.
Motion 1986/87:K417 (yrkande 2) får därmed anses vara besvarad. Motionerna
1986/87:K815 yrkande 2 och 1986/87:K418 som syftar till etablerandet
av helt eller delvis reklamfinansierad etersänd lokal-TV avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande etersänd lokal-TV
att riksdagen

a) med bifall till motion 1986/87:K419 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) förklarar motion 1986/87:K417 yrkande 2 besvarad med vad
utskottet anfört,

c) avslår motionerna 1986/87:K418 och 1986/87:K815 yrkande 2.

Lagutskottets yttrande
1987/88:2 y

KU 1987/88:21

Bilaga 1

om skyldighet för Sveriges Radio att tillhandahålla
kopior eller utskrifter av sända program

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett lagutskottet tillfälle att yttra sig över
motion 1985/86:K403 av Daniel Tarschys (fp).

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförs om behovet av garantier för att göra program
sända av Sveriges Radio tillgängliga i efterhand. Motionären erinrar om att
det genom ordningen med s.k. pliktexemplar av tryckta skrifter blivit möjligt
att i efterhand ta del av vad som utgivits i tryck. När det gäller radio- och
TV-program finns regler om att kopior av programmet skall levereras till
arkivet för ljud och bild. Dessa leveranser är emellertid ofta fördröjda varför
den som vill ta del av ett nyligen sänt program måste vända sig till Sveriges
Radio. Enligt motionären vägrar Sveriges Radio ofta att lämna ut programmet.
I några uppmärksammade fall har också riksdagsutskott vägrats rätten
att få del av sända program.Motionären hävdar att vad som sänts ut av
Sveriges Radio bör hållas allmänt tillgängligt. Bl.a. måste den som vill
bemöta påståenden som framförts vid radio eller TV ges möjlighet att se eller
höra det sända programmet eller ta del av en utskrift. Motionären anser att
frågan kan lösas antingen genom att i avtalet mellan staten och Sveriges
Radio förs in en bestämmelse om att offentliggjorda program skall hållas
tillgängliga eller genom att särskilda lagregler införs.

Lagutskottet har beslutat avge yttrande och får anföra följande.

Möjligheterna att använda program som sänts i radio och TV för det med
motionen avsedda ändamålet är i hög grad beroende av det upphovsrättsliga
regelsystemet. Lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk ger den som skapat ett sådant verk dels en rätt att ensam förfoga över
verket, dels vissa ideella rättigheter. Upphovsrättslagen ger skydd inte bara
åt alster av upphovsmannens andliga skapande verksamhet, s.k. egentlig
upphovsrätt, utan även åt vissa närstående rättigheter. Fotografer har
rättigheter till sina bilder enligt bestämmelserna i lagen (1960:730) om rätt till
fotografisk bild. Dessa regler, som är tillämpliga på bl.a. fotografer som
medverkar i TV-sändningar, ansluter nära till upphovsrättslagens regelsystem.

Som reglerna i upphovsrättslagen är utformade torde programutbudet från
företagen inom Sveriges Radio-koncernen i allmänhet vara föremål för
upphovsrätt. Inte bara teaterföreställningar, nöjesprogram och liknande
omfattas av skyddet utan också journalfilmer, reportage och mera kvalifice -

rade intervjuer. Utanför skyddssfären faller egentligen bara enklare nyhetsmeddelanden
och framställningar som endast registrerar ett händelseförlopp.

Reglerna i upphovsrättslagen ger den som medverkat vid tillkomsten av ett
skyddat program, t.ex. i egenskap av manusförfattare, en rätt att ensam
framställa exemplar av verket och att göra verket tillgängligt för allmänheten
i ursprungligt eller ändrat skick, bearbetning eller översättning, i annan
konstart eller i annan teknik. Varje form som verket framträder i är ett
exemplar. En inspelning eller utskrift av ett radioprogram är således ett
exemplar.

Rätten att göra verket tillgängligt för allmänheten innefattar dels en rätt att
framföra verket offentligt (framföranderätten), dels en s.k. exemplarrätt.
Exemplarrätten är en rätt att förfoga över redan färdiga exemplar genom att
sprida dem till allmänheten, dvs. till någon som inte tillhör den närmaste
familje- eller vänkretsen, eller att visa dem offentligt. En viktig inskränkning
finns dock i exemplarrätten. Sedan ett litterärt eller musikaliskt verk givits ut
får exemplar som omfattas av utgivningen spridas vidare och visas offentligt.
Genom detta undantag kan exempelvis tryckta skrifter fritt lånas ut från t.ex.
bibliotek. Undantaget från spridningsrätten omfattar inte filmverk. Som
filmverk räknas bl.a. kortfilmer, reportage och spelfilmer och detta oavsett
om det är fråga om biograffilm eller videoinspelningar.

Bestämmelserna om s.k. närstående rättigheter ger bl.a. dem som
medverkar i ett radio- eller TV-program såsom skådespelare, sångare och
musiker ett skydd mot att deras framträdanden utan deras samtycke spelas in
och att kopior görs av en inspelning.

Upphovsmännens och andra gruppers rättigheter är inte oinskränkta.
Både upphovsrättslagen och fotografilagen innehåller undantagsregler som
gör det möjligt att för olika närmare angivna ändamål utnyttja skyddade verk
och prestationer utan rättighetshavarnas samtycke. En väsentlig sådan regel
medger att utan tillstånd från rättighetshavaren enstaka exemplar av
skyddade verk och prestationer får framställas för enskilt bruk. Enligt ett av
högsta domstolen år 1984 (NJA 1984 s. 304) meddelad dom i ett mål om
upphovsrättsintrång är emellertid denna bestämmelse inte tillämplig när
Sveriges Radio på beställning av utomstående personer framställer kopior av
bevarade programinspelningar. Några av undantagen i upphovsrättslagen
har samband med radio- och TV-sändningar och verksamheten vid arkivet
för ljud och bild. Ett sådant undantag har tillkommit för att radio- och
TV-företag skall kunna spela in program för att sedan sända dem på lämplig
tid. Har företaget fått rättighetshavarens tillstånd att sända ett program har
företaget enligt 22 § upphovsrättslagen rätt att spela in programmet utan
särskilt samtycke, s.k. efemär inspelning. Av 22 a § följer att företaget också
får spela in programmet för att säkerställa framtida bevisning om programmets
innehåll, s.k. referensupptagningar. Referensupptagningar får endast
användas för bevisändamål när det gäller yttrandefrihetsbrott. Rätt att ta del
av inspelningarna och att få utskrift av vad som yttrats i programmet har
endast justitiekanslern och enskild som anser att yttrandefrihetsbrott begåtts
mot honom eller att han lidit skada på grund av sådant brott. Bestämmelser
om referensupptagningar finns i radioansvarighetslagen (1966:756) och

KU 1987/88:21

Bilaga 1

förordningen (1967:226) om tillämpningen av radioansvarighetslagett. Referensupptagningar
med dokumentariskt värde får vidare bevaras i arkivet för
ljud och bild. Arkivet för ljud och bild får göra kopior av offentliggjorda verk
för bevarande i arkivet samt för forskningsändamål göra enstaka kopior av
sådana verk. Sådana kopior får inte användas för annat ändamål, t.ex. för
enskilt studium (22 c §).

I anslutning till det anförda vill utskottet erinra om att det upphovsrättsliga
regelsystemet i hög grad är internationellt. Ett flertal internationella
konventioner har sålunda tillkommit vilka syftar till att ge upphovsmän m.fl.
skydd utanför det egna hemlandets gränser. Upphovsrättslagen liksom
motsvarande lagar i Danmark, Finland och Norge bygger i stor utsträckning
på dessa konventioner. Av grundläggande betydelse på det rent upphovsrättsliga
området är Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga
verk som kom till år 1886 och som sedan dess reviderats åtskilliga gånger
samt Världskonventionen om upphovsrätt år 1952. De s.k. närstående
rättigheterna regleras i Romkonventionen om skydd för utövande konstnärer,
framställare av fonogram samt radioföretag från år 1961. Konventionerna
bygger på två huvudprinciper. Den ena är att varje konventionsstat skall
ge upphovsmän m.fl. från andra konventionsstater samma skydd som sina
egna medborgare. Den andra principen är att en konventionsstat är skyldig
att ge de övriga staternas upphovsmän ett visst minimiskydd. Minimiskyddet
behöver dock inte upprätthållas i verkets eller prestationens hemland.

Sverige och ett mycket stort antal länder, däribland i stort sett samtliga
europeiska stater, är anslutna till Bernkonventionen. Sverige och många
andra länder har också tillträtt Världskonventionen och Romkonventionen.
Genom tillträdet till konventionerna har Sverige åtagit sig att skydda verk
och prestationer från andra länder i enlighet med konventionernas bestämmelser
och i gengäld erhåller svenska upphovsmän m.fl. ett skydd i de flesta
länderna i världen.

Av intresse i förevarande sammanhang är artiklarna 9 och 11 bis i
Bernkonventionen samt artikel 7 i Romkonventionen. Artikel 9 i Bernkonventionen
föreskriver att upphovsmän till litterära och konstnärliga verk har
uteslutande rätt att mångfaldiga verken på vad sätt och i vilken form det vara
må. Konventionsstaterna kan dock i sin lagstiftning tillåta mångfaldigande i
vissa särskilda fall förutsatt att mångfaldigandet inte gör intrång i det normala
utnyttjandet av verket och inte heller oskäligt inkräktar på upphovsmännens
legitima intressen. Enligt artikel 11 bis gäller att i avsaknad av avtal tillstånd
till radio- och TV-sändningar av skyddade verk inte innefattar tillstånd att
spela in utsändningen. Konventionsstaterna får dock i sin nationella lagstiftning
införa regler om efemära upptagningar som görs av radio- eller
TV-företaget med dess egna hjälpmedel och för dess egna utsändningar. Det
är också tillåtet för staterna att i lagstiftningen ta in bestämmelser om
bevarande i offentligt arkiv av inspelningar som äger ovanlig dokumentarisk
karaktär. Genom artikel 7 i Romkonventionen garanteras utövande konstnärer
ett skydd mot bl.a. att deras framföranden utan samtycke spelas in och
att gjorda inspelningar olovligen mångfaldigas. Efemära upptagningar är
tillåtna också enligt Romkonventionen men de får inte utan rättighetshavarnas
samtycke mångfaldigas för annat ändamål.

KU 1987/88:21

Bilaga 1

Enligt utskottets mening är det önskvärt att det upphovsrättsliga regelsystemet
är så utformat att skyddade verk och prestationer kan utnyttjas för
olika ändamål som framstår som angelägna med hänsyn till bl.a. samhällets
intressen. Samtidigt är det emellertid viktigt att man slår vakt om upphovsmännens
och dem närstående gruppers berättigade intressen. Som utskottet
flera gånger tidigare i olika sammanhang slagit fast är det nämligen en
grundläggande förutsättning för kulturlivet i stort att upphovsmännen
tillförsäkras en ensamrätt till sina verk och prestationer. Det är vidare
betydelsefullt att Sverige inte åsidosätter sina internationella förpliktelser på
upphovsrättens område. De nuvarande bestämmelserna i upphovsrättslagen
om kopiering för enskilt bruk samt om utnyttjande av inspelningar av radiooch
TV-program bygger på en avvägning mellan de olika intressen som
sålunda gör sig gällande på bl.a. radio- och TV-området.

Som framgår av redogörelsen ovan är rätten att kopiera inspelningar, som
gjorts av programföretagen i Sveriges Radio-koncernen, utan rättighetshavarnas
samtycke begränsad till fall då kopian skall användas för företagets
egen verksamhet, för bevisändamål vid ifrågasatt yttrandefrihetsbrott, för
verksamheten vid arkivet för ljud och bild samt för forskningsändamål. För
övriga fall krävs rättighetshavarnas samtycke. Sådant samtycke kan lämnas i
det avtal varigenom sändningsrätten förvärvas eller i varje enskilt fall eller,
när det gäller företagets anställda, i anställningsavtalet.

Nuvarande bestämmelser i upphovsrättslagen hindrar således att allmänheten
i enlighet med motionärens önskemål ges en mer eller mindre
oinskränkt rätt att från programföretagen få ut utskrifter eller andra kopior
av skyddade radio- och TV-program. Inte heller har programföretagen
möjlighet att med stöd av reglerna om kopiering för enskilt bruk tillhandahålla
allmänheten sådana kopior. För att den av motionären önskade ordningen
skall kunna genomföras krävs därför ändringar i det upphovsrättsliga
regelsystemet. Sett ifrån lagutskottets beredningsområde kan det med fog
ifrågasättas huruvida genom en lagändring upphovsmännens ensamrätt bör
inskränkas till förmån för intresset av att allmänheten i efterhand skall kunna
få kopior av radio- och TV-program. Utskottet vill också understryka att en
lagändring som skulle omfatta samtliga skyddade verk och prestationer
knappast skulle vara förenlig med konventionsbestämmelserna och därmed
strida mot våra internationella förpliktelser. En rätt för allmänheten att få
kopior av radio- och TV-program måste därför inskränkas till i allt väsentligt
program med svenska upphovsmän och andra medverkande. En sådan
särreglering för svenska verk och prestationer har hittills inte tillämpats här i
landet och kan vålla svåra gränsdragningsproblem.

Det anförda leder lagutskottet till den uppfattningen att några ändringar i
upphovsrättslagen inte bör genomföras i syfte att ge allmänheten en generell
och ovillkorlig rätt att få kopior av radio- och TV-program. I den mån det kan
anses befogat att allmänhetens tillgång till programföretagens inspelningar
underlättas bör spörsmålet enligt lagutskottets mening lösas genom avtal
mellan upphovsmännen och företaget. Vad nu sagts utesluter emellertid inte
att det beträffande vissa typer av program såsom olika debattprogram i
samhällsfrågor kan vara befogat och med hänsyn till våra internationella
förpliktelser också möjligt att inskränka upphovsmännens ensamrätt av

KU 1987/88:21

Bilaga 1

hänsyn till allmänhetens intresse. På hemställan av konstitutionsutskottet i
betänkandet KU 1982/83:11 har riksdagen också som sin mening givit
regeringen till känna att spörsmålet om rätten att få utskrifter av främst
radio- och TV-program i samhällsfrågor bör ses över och att därvid de
upphovsrättsliga hindren bör behandlas. Enligt vad utskottet inhämtat
övervägs sistnämnda fråga för närvarande av upphovsrättsutredningen. I
avvaktan på utredningens ställningstagande bör enligt lagutskottets mening
riksdagen inte göra något uttalande i saken. Utskottet förordar därför att
motionen avstyrks.

Stockholm den 27 oktober 1987
På lagutskottets vägnar
Per-Olof Strindberg

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson
(s), Stig Gustafsson (s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c),
Inga-Britt Johansson (s), Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Bengt
Harding Olson (fp), Nic Grönvall (m), Gunnar Thollander (s), Marianne
Karlsson (c), Berit Löfstedt (s) och Ewa Hedkvist Petersen (s).

KU 1987/88:21

Bilaga 1

Kulturutskottets yttrande
1987/88:1 y

om kabel-TV och om etableringsfrihet på TVområdetm.
m.

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 27 maj 1987 beslutat bereda kulturutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1986/87:151 om ändringar i tryckfrihetsförordningen
m.m. jämte motioner, nämligen motionerna 1986/87:K121-K127.

Konstitutionsutskottet har den 10 september 1987 berett kulturutskottet
tillfälle att yttra sig över följande motioner om olika massmediefrågor m.m.,
nämligen motionerna 1985/86:K221, K402, K404-K406, K411 yrkande 2,
1986/87:K210 yrkande 1, K403-K405, K407, K409, K411, K412, K415,
K417-K420, K421 yrkande 2, K423-K426, K432-K434 och K815.

Med anledning av konstitutionsutskottets beslut yttrar sig kulturutskottet i
detta sammanhang över dels motioner om radio- och TV-sändningar i
kabelnät och om kontroll över medieutvecklingen, dels motioner om
etableringsfrågor på radio- och TV-området och om reklamfinansierad TV
m.m. Utskottet kommer senare att yttra sig över propositionen i vad avser
våldsskildringar i filmer, videogram m.m. och motioner som avser lagstiftningen
på området.

I ärendet har kulturutskottet inhämtat närmare information om bl.a.
utvecklingen på kabel-TV-området av t.f. direktören för kabelnämnden
Wolfgang Rudel.

Utskottet

Vissa bakgrundsuppgifter

I proposition 1986/87:151 föreslås vissa ändringar av grundlagsskyddet för
tryckta skrifter på grundval av förslag som lagts fram av yttrandefrihetsutredningen
i betänkandet (SOU 1983:70) Värna yttrandefriheten.

I den lagrådsremiss som föregått propositionen förordades en utbyggnad av
grundlagsskyddet för radio, TV, film, videogram och vissa andra medier (se
prop. främst s. 29-32). Efter lagrådsbehandlingen stod det emellertid klart
att en bred enighet om den lösning som valts i remissen inte skulle kunna
uppnås i riksdagen (prop. s. 320). Förslaget i denna del lades därför inte fram
i propositionen. Sedermera har frågan om ett utbyggt grundlagsskydd för de
angivna medierna beretts ytterligare i justitiedepartementet under medverkan
av företrädare för de fem riksdagspartierna. Därvid har tre olika

KU 1987/88:21

Bilaga 2

modeller för ett grundlagsskydd för nya medier diskuterats. Det har
emellertid visat sig att tillräckligt bred anslutning till någon av de tre
lagtekniska modellerna inte kunnat uppnås. Företrädare för justitiedepartementet
har förklarat att ställning till de aktuella frågornas fortsatta behandling
får tas sedan riksdagen har behandlat propositionen.

Kulturutskottet har informerats om att konstitutionsutskottet avser att
bereda propositionsärendet först under våren 1988. Detta innebär mot
bakgrund av vad som redovisats ovan att man måste räkna med att frågan om
det framtida grundlagsskyddet på bl.a. radio- och TV-området inte kommer
att få en slutlig lösning förrän relativt lång tid förflutit.

De frågor som kulturutskottet i det följande yttrar sig över har i lagtekniskt
hänseende i vissa fall ett nära samband med frågorna om grundlagsskyddet
för de nya medierna. I materiellt hänseende finns det däremot, såvitt
utskottet kan bedöma, inte något hinder för riksdagen att redan nu ta
ställning. Med hänsyn till vad som redovisats i det föregående kan den
eventuella lagstiftning som kan bli följden av riksdagens ställningstagande
behöva bli av provisorisk karaktär. I detta sammanhang vill kulturutskottet
redan här erinra om att konstitutionsutskottet vid behandlingen av proposition
1984/85:199 om radio- och TV-sändningar i kabelnät gjort uttalanden av
innehåll att - i avvaktan på ett mer definitivt ställningstagande till de förslag
som lagts fram av yttrandefrihetsutredningen - lagregler rörande denna
verksamhet är att se som en tillfällig lösning av det föreliggande behovet att
reglera verksamheten (KU 1985/86:7 s. 8-9).

Här finns också skäl att nämna följande. Dagens kommunikationssatelliter
ersätts stegvis med medeleffekt- och direktsändande satelliter, vilka båda
sänder med större effekt än kommunikationssatelliterna. Radiolagsutredningen
har mot bl.a. denna bakgrund i dagarna lagt fram betänkandet (SOU
1987:63) Vidaresändning av satellitprogram i kabelnät. I betänkandet
föreslås att alla slag av satellitsändningar som vidaresänds i kabelnät från och
med den 1 juli 1988 skall vara tillståndspliktiga enligt lagen om lokala
kabelsändningar. Undantagna från denna regel föreslås bli satellitsändningar
som kommer från Sveriges Radio eller från något av företagen Danmarks
Radio, TV 2 Danmark, Norsk rikskringkasting (Norge), Rikisutvarpid
(Island) och Oy Yleisradio Ab (Finland).

Lokala kabelsändningar. Kontrollen över medieutvecklingen

Kabel-TV-verksamheten regleras i första hand i lagen (1985:677) om lokala
kabelsändningar (ändrad senast 1986:1216), som gäller fr.o.m. den 1 januari
1986. Lagen bygger på ett koncessionssystem, där en särskild kabelnämnd är
tillståndsgivare. Tillstånd får avse satellitsändningar och egensändningar.
Nätinnehavare och lokala kabelsändarföretag kan få tillstånd till satellitsändningar.
Däremot kan endast de senare få tillstånd till egensändningar.

Kabelnämnden får i vissa fall återkalla sändningstillstånd eller förbjuda
vidaresändning av en programkanal. Bl.a. får fortsatt vidaresändning av en
programkanal från satellit förbjudas för en tid av högst ett år om det i
programkanalen under en längre tid och i betydande omfattning har
förekommit sådan kommersiell reklam som måste anses riktad särskilt till

KU 1987/88:21

Bilaga 2

svenska konsumenter. Ett förbud får dock meddelas endast om det med
hänsyn till sändningarnas art och programkanalens karaktär och inriktning
bedöms att ett förbud för programkanalerna är godtagbart från yttrandefrihets-
och informationssynpunkt.

I lagen (1985:1057) om ansvarighet för lokala kabelsändningar finns
ytterligare bestämmelser om inskränkningar i rätten att sända enligt lagen
om sådana sändningar. I ansvarighetslagen stadgas att fortsatt vidaresändning
får förbjudas om det i programkanalen vid upprepade tillfällen har
förekommit program som har innehållit rörliga bilder med skildringar av
sexuellt våld eller tvång eller med närgångna eller utdragna skildringar av
grovt våld mot människor eller djur samt sändningarna inte har varit
försvarliga med hänsyn till syftet och sammanhanget samt omständigheterna
i övrigt. Ett förbud kan också meddelas om satellitkanalen har varit ensidigt
inriktad på sändningar av pornografiska bilder eller våldsskildringar i bild.
Frågan om förbud enligt ansvarighetslagen prövas i domstol under medverkan
av jury och på talan av justitiekanslern.

I fem motioner framställs yrkanden som avser dels skärpning av lagen om
lokala kabelsändningar, dels avgiftsuttag för vissa kabelsändningar i större
utsträckning än för närvarande, dels ock frågan om det demokratiska
inflytandet över utbyggnaden av kabel-TV.

Bedömningen av motionerna - och då inte minst motionen om skärpning
av lagstiftningen - måste enligt kulturutskottets uppfattning ses mot bakgrunden
av att som inledningsvis angetts lagstiftningen är av provisorisk
karaktär och att den varit i kraft mindre än två år. Vid bedömningen kan man
inte heller bortse från följande. Utvecklingen till starkare satelliter gör att
enskild mottagning blir mycket lättare och billigare (se närmare härom i det
ovan angivna betänkandet SOU 1987:63). Därmed finns en risk för att en
alltför hård reglering av kabelnäten får den effekten att satellitmottagningen
alltmer styrs över till de enskilda hushållen eller i vart fall till icke reglerade
mindre enheter. I mindre nät finns det inte någon garanti för att det finns en
lokal kanal tillgänglig för egensändningar för det lokala kabelsändarföretaget.
Utskottet berör i det följande frågan om man genom en internationell
överenskommelse kan minska behovet av lagreglering på kabel-TV-området.

I motion 1986/87: K405 (s) uttalar motionärerna sin oro för de negativa
effekterna på ungdomen som det nuvarande programutbudet i vissa satellitsändningar
i kabel-TV kan ha. Motionärerna framhåller bl.a. att det på bästa
sändningstid för barn sänds filmer med våld och pornografi. De hävdar att
den svenska lagstiftningen är mer liberal än i vissa andra västländer och att
lagstiftningen måste skärpas. Flera yrkanden framställs mot den angivna
bakgrunden.

Utskottet delar motionärernas uppfattning så till vida att det är angeläget
att liksom då det gäller videoutbudet motverka sändningar som kan ha en
skadlig inverkan på tittarna. Detta gäller inte minst sådana skildringar som
innehåller våldsinslag bestående i sexuella övergrepp och sadism mot barn
och vuxna. Utskottet har däremot inte blivit övertygat om att det är
motiverat att med anledning av motionsyrkandena förorda ändringar i

KU 1987/88:21

Bilaga 2

kabellagstiftningen. Vid denna bedömning beaktar utskottet vad som
inledningsvis anförs samt följande skäl.

Att, som föreslås i motionen (yrkande 1), införa en förhandsgranskning av
vilka programkanaler som skulle få vidaresända skulle innebära att ett
system godtogs som ligger nära censur.

I motionen förordas också att tillfälligt sändningsstopp skall kunna
meddelas för programkanaler som innehållit grovt våld eller pornografi eller
inneburit rashets, även om inte sändning med sådant innehåll skett vid
upprepade tillfällen (yrkande 2). Utskottet anser att en regel av angivet
innehåll skulle stå i mindre god överensstämmelse med vår syn på yttrandefriheten.
Ett enda ”övertramp” skulle kunna innebära att en programkanal
avstängdes trots att kanalen allmänt sett hade ett godtagbart eller t.o.m.
kvalitativt högtstående innehåll. Till detta kommer att en övervakning skulle
kräva orimligt stora resurser; enligt vad utskottet inhämtat omfattar satellitsändningar
redan nu ca 60 000 timmar per år, vilket är ca tio gånger så lång
sändningstid som den totala sändningstiden av Sveriges Television. Det bör
också påpekas att, enligt vad utskottet också inhämtat, det ännu inte skett
någon prövning hos justitiekanslern av frågan om brott mot de aktuella
reglerna i lagen om lokala kabelsändningar.

Kabelnämnden bör få bedöma lämpligheten hos ett sändarföretag, menar
också motionärerna (yrkande 3). Vilka kriterier som skulle gälla för en sådan
prövning anges inte. Utskottet vill peka på att tillstånd såväl till satellitsändningar
som till egensändningar får ges endast om sökanden kan förväntas
fullgöra de ekonomiska förpliktelser som följer med den avsedda verksamheten.
Vidare krävs för satellittillstånd att samråd i god tid skett med dem som
berörs av sändningarna.

Utskottet, som i enlighet med det ovan sagda avstyrker de redovisade
yrkandena, vill tillägga följande. Den omständigheten att, som tidigare
delvis berörts, även icke kabelanslutna hushåll i framtiden betydligt lättare
än för närvarande kommer att kunna ta emot satellitsända program innebär
att möjligheterna att reglera gränsöverskridande TV-sändningar i betydande
utsträckning måste bygga på internationella överenskommelser. Det land
från vilket sändningarna sker måste åta sig ansvaret för att reglerna följs. En
överenskommelse av angivet slag kan således få betydelse för programinnehållet
oavsett om programmen i mottagarlandet tas ned för vidaresändning i
kabelnät eller om det tas emot direkt av hushållen. På initiativ av bl.a.
Sverige pågår inom Europarådet arbetet på en europeisk massmediekonvention
i vilken gemensamma regler för gränsöverskridande TV-sändningar
skall fastställas. I uppgiften ingår att undersöka behovet av programregler,
t.ex. med avseende på våldsinslag, regler för program riktade mot barn och
ungdom samt att pröva möjligheten att förbjuda sådan satellitreklam som
direkt riktar sig mot hushållen i ett särskilt land.

För lokala kabelsändningar gäller inte bestämmelserna i radiolagen om
opartiskhet och saklighet. I motion 1986/87:K405 yrkas också att riksdagen
skall begära en omedelbar översyn av frågan om huruvida man i lokala
program - egensändningar - skall få sända propaganda eller bör eftersträva
opartiskhet.

Utskottet vill erinra om att propaganda så till vida är förbjuden att

KU 1987/88:21

Bilaga 2

kommersiell reklam inte får förekomma i egensändningar. Att därutöver
ställa upp ett opartiskhetskrav av samma innehåll som det som gäller i
Sveriges Radios sändningar skulle enligt utskottets mening föra för långt,
eftersom ett sådant krav i viss mån direkt skulle motverka syftet med de
sändningar som exempelvis en ideell förening gör. Utskottet vill i sammanhanget
peka på att föreskriften att de lokala kabelsändarföretagen skall
innehålla företrädare för olika intressen och meningsriktningar syftar till att
säkerställa mångfalden i det samlade utbudet. Utskottet, som också vill
erinra om att inte heller för närradiosändningar kravet i radiolagen på
opartiskhet och saklighet gäller, anser att motionsyrkandet bör avstyrkas
(yrkande 4).

Utskottet tar härefter upp till behandling två motioner som avser avgifter
för satellitsändningar. I motion 1986/87:K415 (s) begärs snabbutredning om
avgiftsuttag - lika för landets samtliga nätägare - från de programbolag som
sänder satellitprogram vilka vidaresänds via kabel. Intäkterna från avgiftsuttaget
skulle användas för att motverka negativa effekter av medieutvecklingen
genom stöd till bl.a. lokal medieproduktion. Ett yrkande i motion
1986/87:K419 (vpk) har ett likartat innehåll (yrkande 3). I denna motion
anges att en nätavgift skall tas ut av reklamfinansierade satellit-TV-bolag.

För närvarande utgår en avgift för nätinnehavaren med 10 kr. i halvåret för
varje bostad som nås av satellitsändningar. Avgiftsmedlen täcker kabelnämndens
förvaltningskostnader samt kostnaden för visst stöd till lokal
programverksamhet. Möjligheterna att ge stöd till sådan produktion är
således beroende av kabelavgiftens storlek. Frågor härom får prövas i
budgetsammanhang.

Utskottet vill här också nämna att kabelnämnden lagt fram ett förslag om
avgift för visning av spelfilmer i kabelnät. Ärendet bereds inom utbildningsdepartementet.
Det finns också skäl nämna att reklamskatteutredningen har
i uppdrag att behandla frågan om reklamskatt för bl.a. satellitförmedlad
TV-reklam (dir. 1986:11).

Med hänvisning till det anförda - och då utskottet förutsätter att man inom
nämnda departement följer utvecklingen utomlands då det gäller avgiftsuttag
- anser utskottet att motionsyrkandena bör avstyrkas.

I detta avsnitt behandlar utskottet slutligen två motionsyrkanden som -med den terminologi som används i motionerna - sammanfattningsvis kan
sägas avse frågor om det demokratiska inflytandet över kabel-TV-utbyggnaden.
I motion 1986/87:K420 (s) framhålls att sociala och regionalpolitiska
hänsyn bör vara vägledande för all vidare utbyggnad av kabelnät, att
kommunernas ställning måste stärkas i förhållande till nätägare och andra
intressenter samt att brukarna bör få ett vidgat inflytande även då det gäller
valet av programkanaler för de enskilda kabelnäten. I motion 1986/87:K419
(vpk) anförs likartade synpunkter (yrkande 2). Det förordas i denna motion
att ett särskilt medieråd inrättas med bl.a. uppgiften att ta fram beslutsunderlag
om den pågående medieutvecklingen och att ge riktlinjer och rekommendationer
till bl.a. televerket inför fortsatta satsningar på området.

KU 1987/88:21

Bilaga 2

aspekter på kabel-TV som motionärerna aktualiserat behandlats mycket
utförligt under tillkomsten av lagstiftningen om lokala kabelsändningar. Med
hänsyn härtill och till att lagstiftningen inte varit i kraft längre än sedan den 1
januari 1986 och till att kabel-TV är en ny verksamhet vars utveckling är svår
att förutse, syntes enligt trafikutskottet någon åtgärd från riksdagens sida
med anledning av motionen inte böra komma i fråga. Utskottet förutsatte
dock att regeringen följer utvecklingen på området och återkommer till
riksdagen, om så blir erforderligt.

Utskottet vill här också hänvisa till att bostadsutskottet under våren
mycket ingående behandlat frågan om hyresgästers rätt att slippa anslutning
till kabel-TV-nät (BoU 1986/87:14). Kulturutskottet vill då det gäller
brukarinflytande på programsidan peka på att det i många tillståndsområden
bildas programkommittéer som förhandlar med nätinnehavare om val av
programkanaler för resp. nät. Utskottet anser att en sådan ordning ger goda
möjligheter att öka brukarinflytande. Systemet ansluter väl till det krav på
samråd som lagen om lokala kabelsändningar ställer upp för att tillstånd till
satellitsändningar skall få ges.

Då det gäller möjligheter för kommunerna att påverka televerkets
kabel-TV-utbyggnad vill utskottet nämna att Svenska kommunförbundet
hos regeringen hemställt om sådan ändring av teleförordningen (1985:765)
att det oomtvistligt framgår att televerkets ledningar för TV-kabel inte ingår i
det allmänna telenätet. Frågan om kommunernas inflytande över kabel-TVutbyggnaden
har på detta sätt aktualiserats hos regeringen. I en annan
skrivelse, ställd till utbildningsdepartementet, har Kommunförbundet tagit
upp frågan om etersänd lokal-TV. I en till denna skrivelse fogad PM
diskuteras också kommunernas intresse för den lokala medieutvecklingen.
Därvid tas också upp frågor om kabel-TV.

Utskottet - som i nästa avsnitt behandlar motionsyrkanden om etersänd
lokal-TV - anser mot bakgrund av den lämnade redovisningen och med
beaktande av kabel-TV-lagstiftningens provisoriska karaktär att det inte är
erforderligt med någon riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandena.

KU 1987/88:21

Bilaga 2

Etableringsfrågor på radio- och TV-området. Reklamfrågor
rörande TV m.m.

Frågan om fri etableringsrätt på radio- och TV-området har ofta diskuterats
under senare år. Därvid har bl.a. krav framförts på en från Sveriges Radio
fristående tredje TV-kanal som skulle vara reklamfinansierad. Även krav på
reklamfinansiering inom ramen för Sveriges Radios verksamhet har framförts.

Bland motioner över vilka kulturutskottet beretts tillfälle yttra sig ingår
motioner innehållande yrkanden inom i huvudsak den ram som ovan
redovisats. Beträffande det närmare innehållet i yrkandena hänvisar utskottet
till motionerna 1986/87:K407 (c) såvitt avser en rikskanal, 1986/87:K417
(c) yrkande 1, 1986/87:K432 (m), 1986/87:K433 (m) och 1986/87:K815 (fp)
yrkande 1.

Riksdagen behandlade våren 1986 i samband med ställningstaganden till
Sveriges Radios verksamhet för innevarande avtalsperiod frågor av angivet
slag. Därvid hänvisades bl.a. till uttalanden i propositionen i ämnet av
innehåll att den nya mediesituationen inte innebär att public service-idén och
det allmänna ansvar som följer med denna har spelat ut sin roll, att det råder
en bred enighet om att det även i framtiden skall finnas en stark public
service-organisation och att det i den nya mediesituationen behövs en garant
för en programverksamhet som står i allmänhetens tjänst. I sitt av riksdagen
godkända betänkande i ämnet (KrU 1985/86:21 s. 15) hänvisade kulturutskottet
till yttrande av konstitutionsutskottet, vari framhölls att förslag
beträffande yttrandefrihetsfrågorna var att vänta och att vid tidpunkten för
konstitutionsutskottets bedömning TV-reklameffektutredningens betänkande
väntades inom kort. De då aktuella motionerna avstyrktes under
hänvisning till de synpunkter som redovisats av konstitutionsutskottet.

Kulturutskottet vill med anledning av de nu aktuella motionsyrkandena
anföra följande. Av den i ett inledande avsnitt lämnade redovisningen
framgår att förutsättning för riksdagen att pröva frågan om en grundlagsreglering
beträffande etableringsrätten på radio- och TV-området för närvarande
inte föreligger. I detta sammanhang kan utskottet dock konstatera att en
oinskränkt etableringsfrihet för etersändningar inte är möjlig på grund av att
utrymmet i etern är begränsat. Vad som finns anledning att ta ställning till i
detta ärende är enligt kulturutskottets uppfattning i första hand frågan om
huruvida en rikstäckande TV-kanal utanför Sveriges Radio skall få upprättas.
En förutsättning för att det skall bli möjligt att driva en sådan kanal torde
vara att reklamfinansiering av kanalen tillåts.

Utskottet som beaktat resultatet av reklameffektutredningens arbete (Ds
U 1986:2) - i förening med innehållet i remissyttrandena däröver (Ds U
1987:3) - har kommit till slutsatsen att det inte har visats att effekterna av en
reklamfinansierad svensk TV skulle bli så positiva att det finns skäl tillåta
TV-reklam. Härvid har utskottet också beaktat att den internationella
utvecklingen visar att det uppenbarligen finns ett vikande ekonomiskt
underlag för reklam-TV och att denna finansieringsform därför ger dåliga
planeringsförutsättningar, samtidigt som den motverkar möjligheterna för
programbolag att vara oberoende gentemot finansiärerna. Utskottet anser

KU 1987/88:21

Bilaga 2

således att det inte är motiverat att föreslå att inhemsk TV-reklam skall vara
tillåten. Detta ställningstagande leder också till slutsatsen att det inte finns
förutsättningar för att med den resursknapphet som råder i fråga om
TV-frekvenser tillåta en tredje etersänd TV-kanal.

Utskottet vill, då det gäller reklam i TV, framhålla att det inte finns skäl att
ha ett annat synsätt på reklam i TV inom ramen för Sveriges Radios
sändningar än i en fristående tredje kanal. Utskottet anser att, om
reklamfinansiering av Sveriges Radios sändningar tilläts, detta skulle vara
ägnat att försämra möjligheterna för Sveriges Radio att driva en programverksamhet
som står i allmänhetens tjänst.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1986/
87:K407 i här aktuell del, 1986/87:K417 yrkande 1, 1986/87:K432, 1986/
87:K433 och 1986/87:K815 yrkande 1.

I flera motioner framförs önskemål som avser etersänd lokal-TV.

Utskottet har inhämtat att man inom regeringskansliet för närvarande
studerar olika frågor på området. Med hänsyn härtill anser utskottet att
motion 1986/87:K407 (c) i här aktuell del, motion 1986/87:K417 (c) yrkande
2, motion 1986/87:K815 (fp) yrkande 2, motion 1986/87:K418 (m) och
motion 1986/87:K419 (vpk) yrkande 1 inte påkallar någon riksdagens åtgärd.
Beträffande ett önskemål om reklamfinansiering som framställs i motion
1986/87:K418 hänvisar utskottet till föregående avsnitt.

Stockholm den 10 november 1987
På kulturutskottets vägnar
Ing-Marie Hansson

Närvarande: Ing-Marie Hansson (s), Catarina Rönnung (s), Jan-Erik
Wikström (fp), Karl Boo (c), Lars Ahlmark (m), Anders Nilsson (s), Sylvia
Pettersson (s), Margareta Mörck (fp), Gunnel Liljegren (m), Kerstin
Göthberg (c), Alexander Chrisopoulos (vpk), Mats O Karlsson (s), Maud
Björnemalm (s), Håkan Stjernlöf (m) och Björn Ericson (s).

Avvikande meningar

1. Etableringsfrågor på radio- och TV-området och
reklamfrågor rörande TV

Jan-Erik Wikström (fp), Lars Ahlmark (m), Margareta Mörck (fp), Gunnel
Liljegren (m) och Håkan Stjernlöf (m) anser att den del av utskottets
yttrande som på s. 7 börjar med ”Riksdagen behandlade” och på s. 8 slutar

med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Utvecklingen på TV-området är så snabb att det enligt utskottets mening
krävs snara riksdagsbeslut för att hålla takten med denna utveckling.
Regeringen har inte angett några riktlinjer på området, och därmed kommer
viktiga beslut att skjutas på framtiden. Det gäller t.ex. den svenska
televisionens förmåga att konkurrera med utländska satellitprogram och
tillkomsten av en från Sveriges Radio fristående TV-kanal.

KU 1987/88:21

Bilaga 2

En sådan fristående TV-kanal - TV 3 - bör inrättas. Den bör finansieras
med reklamintäkter.

Reklamfinansiering av en kanal inom Sveriges Radio vidgar inte yttrandefriheten
utan cementerar snarare monopolet.

Ett företag som svarar för en ny TV-kanal bör ha från staten fristående
ägare. Ingen delägare får ha ett dominerande inflytande.

Frekvenser för radio- och TV-sändningar är en allmän nyttighet. De bör
därför användas på ett sådant sätt att de i möjligaste mån kommer hela folket
till godo. Liksom Sveriges Radio bör därför ett fristående TV-bolag sluta
avtal med staten om vissa villkor för verksamheten. Regler som bör gälla för
TV 3 - liksom för Sveriges Radio - bör innehålla bl.a. krav på opartiskhet och
saklighet, garantier för vidsträckt yttrande- och informationsfrihet samt
skyldighet att tillämpa principerna om allas lika värde och den enskildes
frihet och värdighet. Frågan om huruvida reglerna överträtts bör prövas av
radionämnden. Självfallet kan däremot inte reklamförbudet gälla TV 3.

Det nya företaget bör ges stor självständighet. Det ligger emellertid i dess
eget intresse att se till att TV 3 har ett brett programutbud som riktar sig till
många olika intressegrupper.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna 1986/87:K407 i
här aktuell del, motion 1986/87:K432, motion 1986/87:K433 och motion
1986/87:K815 yrkande 1 bör enligt utskottets mening riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Det ovan sagda innebär att motion
1986/87:K417 yrkande 1 om reklam i en kanal inom Sveriges Radio avstyrks.

2. Reklam i TV inom ramen för Sveriges Radios sändningar

Karl Boo och Kerstin Göthberg (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande som på s. 7 börjar med ”Utskottet som” och på s. 8 slutar med
”yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Vad som anförts i det föregående innebär bl.a. att Sveriges Radio skall
vara det företag som svarar för en programverksamhet i allmänhetens tjänst.
Denna publicservice-organisation måste ha goda resurser för att den skall
kunna hävda sig i den alltmer hårdnande konkurrensen på TV-området, som

KU 1987/88:21

Bilaga 2

är en följd av utbyggnaden av satellitsändningarna. De ökade resurser som
televisionen kan tillföras på detta sätt bör i första hand användas till insatser
för att värna om det svenska kulturlivet, något som kan ske bl.a. genom att
den svenska produktionen ökas. De resurser som kan tillföras TV i vårt land
genom att, som utskottet förordar, reklam tillåts måste därför enligt
utskottets mening användas för att förstärka radiofonden så att därifrån
resurser kan överföras till Sveriges Radio för TV-verksamheten. I sammanhanget
måste slås fast dels att endast den ena av de båda TV-kanalerna skall
få användas för reklam, dels att reklamintäkter endast kan bli av kompletterande
karaktär; licensfinansiering av den svenska televisionen måste ske
även i fortsättningen.

Utskottet anser att riksdagen med bifall till motion 1986/87:K417 yrkande
1 som sin mening bör ge regeringen till känna vad utskottet anfört. Motion
1986/87:K407 i här aktuell del, motion 1986/87:K432, motion 1986/87:K433
och motion 1986/87:K815 yrkande 1 bör avstyrkas i den mån de inte
tillgodoses genom utskottets ställningstagande till frågorna om reklam inom
Sveriges Radio.

3. Etersänd lokal-TV

Karl Boo och Kerstin Göthberg (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande som på s. 8 börjar med ”1 flera” och slutar med ”föregående avsnitt”
bort ha följande lydelse:

I motion 1986/87:K417 (c) - vari hänvisas till motiveringen i motion
1986/87:Kr236 (c) - framställs ett yrkande som syftar till att fristående lokala
och regionala TV-stationer skall kunna etableras på de frekvenser som
tilldelats Sverige genom internationella överenskommelser (yrkande 2).
Likartade yrkanden framställs i motion 1986/87:K815 (fp) yrkande 2, motion
1986/87:K418 (m) och motion 1986/87:K419 (vpk) yrkande 1.

Särskilda yttranden

1. Förhandsgranskning av videofilmer för enskilt bruk
Karl Boo och Kerstin Göthberg (båda c) anför:

Utskottet har, som framgår av inledningen (s. 1), beslutat att först senare
yttra sig över propositionen i vad avser våldsskildringar i filmer, videogram
m.m. och motioner som avser lagstiftningen på området.

KU 1987/88:21

Bilaga 2

Genom detta beslut har vi blivit förhindrade att i detta sammanhang
framställa våra yrkanden på området.

Vi anser att det inte längre kan accepteras att den ohämmade spekulationen
i våld får fortgå medan riksdag och regering väntar på resultatet av
pågående utredning. Det finns enligt vår mening fullt fog för att så snart som
möjligt införa en förhandsgranskning av alla videofilmer som säljs eller hyrs
ut. Vi vill således att det nuvarande kravet på förhandsgranskning av
videofilmer inte skall begränsas till att avse sådana filmer som skall visas
offentligt. Krav på en sådan vidgad förhandsgranskning som vi förordar har
framförts främst av företrädare för centerpartiet, men även företrädare för
andra partier har gett stöd åt tanken. Vi vill i sammanhanget framhålla att det
som vi ser saken inte kan resas några som helst invändningar från
yttrandefrihetssynpunkt då det gäller videofilmer av det slag som det här är
frågan om. Vi bedömer därför risken för misssbruk av bestämmelser om
förhandsgranskning som obefintlig.

I den situation som uppkommit kan vi inte annat än beklaga att vi inte fått
tillfälle att nu ställa krav på att riksdagen begär förslag om obligatorisk
förhandsgranskning av alla videogram.

2. Nätavgift från reklamfinansierade satellit-TV-bolag
Alexander Chrisopoulos (vpk) anför:

Jag har ansett mig kunna ansluta mig till de synpunkter som redovisas i
yttrandet men vill framhålla att den internationella utvecklingen mycket
snabbt kan motivera att nätavgift tas ut av reklamfinansierade satellit-TVbolag.

3. Det demokratiska inflytandet över kabel-TV-utbyggnaden

Jan-Erik Wikström (fp), Lars Ahlmark (m), Margareta Mörck (fp), Gunnel
Liljegren (m) och Håkan Stjernlöf (m) anför:

Vi vill erinra om att företrädarna för moderata samlingspartiet och folkpartiet
i kulturutskottet vid behandlingen våren 1987 av förslaget i forskningspropositionen
om en särskild forskningsresurs med massmediepolitisk
inriktning motsatte oss förslaget (reservation till KrU 1986/87:16).

4. Det demokratiska inflytandet över kabel-TV-utbyggnaden
Alexander Chrisopoulos (vpk) anför:

Med hänsyn främst till att - som framgår av utskottets yttrande (s. 6) - frågan
om kommunernas inflytande över kabel-TV-utbyggnaden aktualiserats hos
regeringen har jag ansett mig kunna ansluta mig till utskottets ställningstagande
då det gäller frågan om upprättandet av ett medieråd.

KU 1987/88:21

Bilaga 2

gotab Stockholm 1987 14047