Sammanfattning

Kulturmiljövård är en sammanfattande benämning på vården av den av människan skapade miljön. Begreppet kulturminnesvård avser de särskilda insatser för delar av kulturarvet som sedan länge har etl, i allmänhet i lag, preciserat, långtgående skydd.

I proposifion 104 preciseras i fem satser målen för den statliga kulturmiljövården.

Huvuddelen av propositionen avser ett lagförslag om kulturminnesvården. Utskottet tillstyrker med en detaljändring av lagleknisk natur regeringens förslag till kulturminneslag. I vissa avseenden gör utskottet uttalanden av betydelse för lagens fillämpning. Lagen skall ersätta lagen om fornminnen, lagen om byggnadsminnen, lagen om skydd mol utförsel av vissa kulturföremål saml de särskilda bestäriimelserna rörande kyrkor m.m. i kungörelsen om det offentliga byggnadsväsendet liksom förordningen angående vården av vissa kyrkliga inventarier. I väsentliga delar bygger den nya lagen på de nu gällande bestämmelserna. I många hänseenden har dock bestämmelserna systematiserats på etl annat sätt, förenklats och förtydligats. Den praxis som utvecklas har i en del fall lagfästs.

Utskottet tillstyrker förslag av regeringen om att fyra områden inom kullurmiljövården skall utpekas som prioriterade för ökade insatser. Det gäller åtgärder mol luftföroreningarnas och försurningens skadeverkningar på miljön, insatser för vård av kulturlandskap och fornlämningar, insatser för stöd till byggnadsvården saml information och kunskapsuppbyggnad om kulturmiljön. Regeringens förslag till medelsanvisning på kulturmiljöområdet för nästa budgetår tillstyrks.

Med anledning av motioner gör utskottet uttalanden - av betydelse bl.a. för regeringens budgetarbete avseende budgetåret 1989/90 - om viklen av satsningar på byggnadsvård och fornvård.

Vid belänkandet har fogals 16 reservationer.

Propositionerna

Regeringen har i proposition 1987/88:104 (utbildningsdepartementet) föreslagit riksdagen att

dels anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om kullurminnen m.m.,

2. lag om ändring i lagen (1918:163) med vissa bestämmelserom sjöfynd,

1 Riksdagen 1987/88. 13saml. Nr2l

3. lag om ändring i lagen (1984:983) om ensamrätt lillbärgning, KrU 1987/88:21

4. lag om ändring i väglagen (1971:948),

5. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

6. lag om ändririg i plan- och bygglagen (1987:10),

7. lag om ändring i lagen (1963:537) om gravrätl m.m.,

dels godkänna de riktlinjer för den statliga kullurmiljövården som har förordals i propositionen när det gäller

1. insatser för att begränsa luftföroreningarnas och försurningens skadeverkningar på kulturmiljön,

2. insatser för vården av kulturlandskap och fornlämningar,

3. insatser inom byggnadsvården,

4. insatser för information och kunskapsuppbyggnad inom kulturmiljövården,

5. de centrala museernas uppgifter i kulturmiljövården,

dels till Riksanlikvarieämbelél:Förvaltningskostnader för budgetåret 1988/ 89 anvisa ett förslagsanslag av 59 440 000 kr.,

dels till Kulturmiljövård för budgetåret 1988/89 anvisa ett reservationsanslag av 45 095 000 kr.

Lagförslagen, vilka lagts fram efter hörande av lagrådet, har intagils i bilaga I
till belänkandet. '

Regeringen har i proposition 1987/88:100 bil. 10 under punkt F 33 (s. 419-420) föreslagit riksdagen att till Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1988/89 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.

Motionerna

Motioner som väckts under den allmänna motionstiden 1988

1987/88:Kr209 av Siw Persson och Kjell-Arne Welin (fp) vari yrkas alt riksdagen hos regeringen begär förslag om en ändring av fornminneslagen så all den kan tillämpas till att skydda under mark dolda fasta fornlämningar som hotas av pågående markarivändning.

1987/88:Kr214 av Olle Svensson m.fl. (s) vari yrkas alt riksdagen som sin mening ger regeringen fill känna vad i motionen anförts orn behovet av resurser för vård av värdefulla miljöer.

1987/88:Kr222 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

11. att riksdagen till Kulturminnesvård (F 32) för budgetåret 1988/89 anvisar 10 milj. kr. utöver vad som följer av propositionen,

12. alt riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en speciallagstiftning för att hålla samman kulturmiljöer.

1987/88:Kr230 av Ingela Mårtensson m.fl. (fp) vari yrkas alt riksdagen begär alt regeringen ger riksantikvarieämbetet i uppdrag alt avsätta medel i

budgeten för 1989/90 för kullurvårdande insatser i Göteborg i enhghet med KrU 1987/88:21 motionen.

1987/88:Kr238 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arkeologiska undersökningar.

1987/88 :Kr283 av Sten Svensson och Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag lill nya riktlinjer för arkeologiska utgrävningar i enlighet med vad som anförts i motionen.

1987/88;Kr284 av Yvonne Sandberg-Fries (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om etablering av etl regionkontor för decentraliserad fornminnesinventering i Karlskrona.

1987/88:Kr285 av Åke Wictorsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för all bevara och för framfiden säkra AB Phylagoras i Norrtälje som industrimuseum.

1987/88;Kr328 av Karl-Anders Petersson (c) vari yrkas alt riksdagen hos regeringen begär att etl regionkontor för decentraliserad fornminnesinventering etableras i Karlskrona. Motiveringen återfinns i motion 1987/88:A487.

1987/88;Kr418 av Göthe Knutson m.fl. (m,fp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mofionen

anförts om behovet av medel för renoveringar av kullurminnesvärda

byggnader och anläggningar. Motiveringen återfinns i motion 1987/88:Jo259.

Motioner som väckts med anledning av proposition 1987/88:104

1987/88:Kr3 av Ingrid Sundberg m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att i lag om kulturminnen inta en bestämmelse som ger möjlighet till samrådsförfarande mellan länsstyrelse och ägare av mark inom viktiga kulturmiljöer i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att i lag om kullurminnen inta bestämmelser gällande ersättning till ägare av mark och byggnader i enlighet med vad som anförts i motionen samt beslutar om motsvarande konsekvensändringar i andra berörda lagar,

3. alt riksdagen beslutar att i lag om kullurminnen beträffande undersökning av en fornlämning inta en bestämmelse om åtskillnad mellan större och mindre förelag i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin riiening ger regeringen till känna vad i motioneri anförts om mer generösa hittelöner,

5. att riksdagen beslutar att länsstyrelses beslut gällande kostnadsansvar för arbetsförelag som berör fast fornlämning skall kunna bli föremål för domstolsprövning i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. alt riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts under rubriken "överklagande" beträffande arkeologiska undersök- KrU 1987/88:21 ningar,

7. att riksdagen beslutar att i lag om kullurminnen reglera även skyddet för byggnader i statlig ägo i enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anmälningsplikt inför åtgärder med vissa byggnader som inte är byggnadsminnen men som kan komma i fråga som sådana,

9. alt riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mofionen anförts om ersättning till byggnads ägare i samband med byggnadsminnes-förklaring,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utnyttjande av kyrkofonden,

11. att riksdagen hos regeringen begär alt utvärdering skall ske av
tillämpningen av lagen (1985:1104) om skydd mot utförsel av vissa äldre
kulturföremål,

12. all riksdagen lill F 32. Kulturmiljövård för budgetåret 1988/89 anvisar
ett reservationsanslag av 50 095 000 kr.

1987/88:Kr4 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen beslutar alt 3 kap. 19 § sista stycket förslaget till lag om kulturminnen m.m. skall utgå.

1987/88:Kr5 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen lill känna vad som i motionen anförts om behovet av en ökning av anslaget till kulturminnesvård med minst 10 milj. kr. för vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse för nästföljande budgetår,

2. all riksdagen beslutar att ordet "synnerligen" i lagförslagets 3 kap. 1 § utgår,

3. att riksdagen beslutar att handläggningen av bidragen lill kulturmiljövård i ökad utsträckning decentraliseras lill länsstyrelserna.

l987/88:Kr6 av Kari Boo m.fi. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära utredning och förslag till
skydd för dels övertaliga kyrkobyggnader, dels prästgårdar som del av en
samlad miljö i enlighet med vad som anges i motionen,

2. att riksdagen antar sådan lydelse av 5 kap. 9 § i den föreslagna
kulturminneslagen att samråd med regionala kullurvårdande organ före
skrivs, när utförseln gäller föremål med påtaglig anknytning till viss ort eller
visst landskap,

3. alt riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som i motionen anförs
rörande betydelsen av regional kompetensuppbyggnad. '

1987/88:Kr7 av Stig Bertilsson (m) vari yrkas alt riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts belräffande behovet av statliga medel till stöd åt bevarande av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

1987/88:Kr8 av Christer Nilsson (s) vari yrkas

1. alt riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av resurser för vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

2. att riksdagen beslutar all ordet "synnerligen" i lagförslagets 3 kap. 1 § KrU 1987/88:21 skall utgå,

3. att riksdagen uttalar sig för att handläggningen av byggriadsvårdsären-dena i ökad utsträckning decentraliseras.

1987/88:Kr9 av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp) vari yrkas

1. all riksdagen som sin mening ger regeringen lill känria vad i motionen anförts om den fortsatta utbyggnaden av forn- och kulturlandskapsvården och av byggnadsvården,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ansvaret för information om kullurmiljövården,

3. att riksdagen beslutar att i Lag om kulturrninnenm.m. 5 kap. 4 § punkt 2 ersätta orden "oavsett värde" med orden "med ell värde över 1 000 kr.",

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen ';''?'- i anförts om lägre mervärdeskatt vid införsel av kulturföremål.

1987/88:Krl0 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas

1. alt riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av resurser för vård av kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse,

2. alt riksdagen uttalar sig för att handläggningen av bidrag till kulturmiljövård i ökad utsträckning decentraliseras,

3. att riksdagen beslutar att ordet "synnerligen" i lagförslagets 3 kap. 1 §. skall utgå,

4. alt riksdagen beslutar att lagförslagels 3 kap. 13 § ändras så alt det av lagtexten klart framgår att ersättning grundas på den markanvändning som gäller när frågan om byggnadsminnesförklaring väcks, ,

5. att riksdagen beslutar alt i lagförslagels 3 kap. 19 § stycket: "Länsstyrelsens beslut enligl 4 § att inte förklara en byggnad för byggnadsminne får överklagas endast av riksantikvarieämbetet" skall utgå.

1987/88:Krl 1 av Per Olof Håkansson (s) och Gunnel Jonäng (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av att skapa en ny bas för etl långsikfigt fornvårdsarbele.

1987/88:Krl2 av Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning om reducerad skatt vid gåvor för all rädda kulturarvet i enlighet med vad som i motionen anförts.

1987/88:Krl3 av Marianne Karlsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar all ordet "synnerligen" i lagförslagets 3 kap. 1 § skall utgå,

2. att riksdagen beslutar höja anslaget Kulturminnesvård, för vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, till ett rimligare belopp i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening uttalar att handläggningen av byggnadsvårdsärenden i ökad utsträckning bör decentraliseras.

1987/88:Krl4 av Gunhild Bolander och Gunnel Jonäng (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen lill känna vad som i :

motionen anförs om behovet av en kraftig uppräkning av byggnadsvårdsan- KrU 1987/88:21 slaget för att propositionens målsättning skall kunna förverkligas,

2. att riksdagen som sin mening ullalar alt handläggningen av byggnadsvårdsärenden i ökad utsträckning bör decentraliseras fill länen!

1987/88:Krl5 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger i-egeringen fill känna vad som i motionen anförs om alt stödsystemet inom jord- och skogsbruksnäringen ges en utformning så att kulturlandskapets öppna karaktär kan bibehållas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om att en skattereduktion skall kunna utgå för genomförda vårdåtgärder för alt kunna bibehålla det öppna landskapet på den egna fasligheten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om alt i samband med fastighetstaxeringen en sänkning görs av taxeringsvärdet för fastigheter som hyser fornlämningar, kulturhistoriskt värdefull begyggelse eller intressanta kullurlandskapsavsnilt.

1987/88:Krl6 av Jan Hyttring (c) vari yrkas

1. all riksdagen beslutar alt som sin mening ge regeringen till känna vad som anförs i motionen om decentralisering av beslut om bidrag lill bl.a. byggnadsminnesvård, ■

2. alt riksdagen beslutar att 3 kap. 13 § andra stycket sista meningen förslaget till lag om kulturminnen m.m. skall få det innehåll som anges i motionen, ,

3. att riksdagen beslutar alt avslå den i 3 kap. 19 § andra stycket förslaget till lag om kulturminnen m.rn. föreslagna begränsningen i fråga om rätten att överklaga vissa beslut.

Ärendets beredning

Utskottet har i ärendet inhämtat yttrande från skalleutskottet (SkU 1987/ 88:7 y). Yttrandet fogas vid betänkandet som bilaga 4.

Skrivelser har inkommit från Pythagoras vänner och Svenska föreningen för byggnadsvård.

Utskottet har uppvaktats av företrädare för länsmuseernas samarbelsråd
som också har överlämnat en skrivelse. ■

Utskottet ,

Propositionens huvudsakliga innehåll mim.

I propositionen formuleras mål för den statliga kulturmiljövården.

Vidare föreslås en samlad reglering i lag av kulturminnesvården såvitt gäller fornminnen, byggnadsminnen, kyrkliga kullurminnen och utförsel av äldre kulturföremål. Den nya lagen avses ersätta lagen om fornminnen, lagen om byggnadsminnen, lagen om skydd mot utförsel av vissa äldre kulturföremål samt de särskilda bestämmelserna rörande kyrkor m.m. i kungörelsen om det offentliga byggnadsväsendet liksom förordningen angående vården

av vissa kyrkliga inventarier. I väsentliga delar bygger den nya lagen på de nu KrU 1987/88:21

gällande bestämmelserna. I många hänseenden har dock bestämmelserna

systematiserats på ett annat sätt, förenklats och förtydligats. Den praxis som

utvecklats har i en del fall lagfästs. Den nya lagen föreslås träda i kraft dén 1

januari 1989. ■■ ,

I propositionen utpekas fyra områden inom kullurmiljövården som prioriterade för ökade insatser. Det gäller åtgärder mol luftföroreningarnas och försurningens skadeverkriingar på kulturmiljön, insatser för vård av kulturlandskap och fornlämningar, insatser för stöd fill byggnadsvården samt ■ information och kunskapsuppbyggnad om kulturmiljön. Även de centrala museernas uppgifter i kulturrniljövården behandlas.

Slutligen läggs fram förslag fill niedelsanvisning under riksantikvarieämbetets (RAÄ) förvaltningsanslag och fill kulturmiljövård för nästa budgetår. Utskottet behandlar i sammanhanget även budgetpropositionen, såvitt däri föreslås medelsanvisning fill RAÄ;s uppdragsverksamhet.

Kulturmiljövårdens mål och inriktning

Som framhålls i proposifionen är det en viktig nationell angelägenhet att skydda och vårda kulturarvet i vår byggda och odlade miljö. Frågan om hur vi bör ta till vara kulturarvet tilldrar sig i dag en ökande uppmärksamhet. Utvecklingen har ställt kulturminnesvården inför nya uppgifter, och synen på vad en god kulturminnesvård måste omfatta har vidgats och fördjupats.

I propositionen används uttrycket kulturmiljövård som en sammanfattande benämning för vården av den av människan skapade miljön. Begreppet kulturminnesvård avser de särskilda insatser för delar av kulturarvet som sedan länge har ett i allmänhet i lag preciserat långtgående skydd, exempelvis fornminnen samt profana och kyrkliga byggnadsminnen.

Utskottet ansluter sig till vad som anförs i propositionen om att de
kullurkvaliteter som alltid finns i den byggda eller odlade miljön bör lyftas
fram och tas till vara som en tillgång för dem som bor, lever och vistas här.
Målen för kulturmiljön anges i propositionen i följande fem satser, vilka
utvecklas närmare. '- '

- Kulturmiljövården skall bevara och levandegöra kulturarvet

- Kulturmiljövården skall syfta till konfinuitet i utvecklingen av den yttre ' miljön

- Kulturmiljövården skall främja den lokala kulturella idenfiteten

- Kulturmiljövården skall möta hoten mot kulturmiljön
-Kulturmiljövården skall bidra till att öka medvetenheten om estetiska

värden och historiska sammanhang ■' '■

Utskottet vill framhålla alt de sålunda formulerade målen synes vara väl ägnade att läggas till grund för det framtida kulturmiljöarbetet.

Ulskoltet vill i detta sammanhang särskilt hänvisa till vad som anförs i proposifionen i anslutning fill del sist redovisade målet (prop. s. 30). En förutsättning för alt kulturmiljövården skall bli framgångsrik är att den har -stöd i den allmänna opinionen och av den enskilde medborgaren uppfattas som angelägen och meningsfull, uttalas det i propositionen. Önskemålet är naturligtvis, anser utskottet, att det utvecklas ell bredare engagemang hos

medborgarna för att värna kulturmiljön. Som framhålls i-propositionen KrU 1987/88:21 förutsätter ell starkt gehör för kulturmiljövården ett lokalt engagemang och en fortlöpande diskussion om verksamhetens innehåll. Folkbildningen, hembygdsföreningarna och lokala miljögrupper har här en viktig roll som kunskapsförmedlare och opinionsbildare.

Utskottet anser att det synsätt som präglar propositionen och de konkreta förslag som läggs fram i denna är ägnade all starkt bidra lill alt främja kulturmiljövården.

I överensstämmelse med vad som anförs i propositionen, då kulturminis
tern tar ställning till prioriterade insatsområden inom kulturmiljövården ■
(prop. s. 121), måste kulturvärdena tas till vara som en av de grundläggande
resurserna i arbetet för att utveckla en rik och stimulerande lokal miljö.

Som uiskottei ytterligare kommer alt beröra i anslutning till frågan om prioriterade insatser, får kullurmiljövården inte betraktas som en angelägen- . ■. ' hel som uteslutande ankommer på de statliga eller kommunala organ som genom lagstiftning eller i annan ordning har ålagts särskilda uppgifter på området; exempelvis kan byggnadsminnesvården ställa stora krav på myndigheter eller affärsdrivande verk som har stora fasfighetsinnehav. På central nivå är del inte endast insatser inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde som erfordras. Sålunda berörs även bl.a. jordbruksdepartementet, miljö- och energidepartementet och kommunikationsdepartementet. Det är viktigt att de insatser som görs även i framfiden kan förstärkas genom en fortsatt samordning av tillgängliga resurser.

Utskottet har fidigare gjort uttalanden av innehåll att kulturmiljövården måste ges en lika hög prioritet som andra miljöinsatser. Dessa uttalanden står fast. I senare avsnitt tar utskottet ställning till behovet av ökade ekonomiska resurser för kulturmiljövården.

Förslaget till lagom kulturminnen m.m.

De regler som nu gäller om kulturminnesvården har tillkommit under olika tider. De författningar som innehåller reglerna är inte enhetligt uppbyggda. Under årens lopp har del vuxit upp en omfattande praxis som kompletterat eller fyllt ut regelinnehållet. I det i propositionen framlagda förslaget lill lag om kullurminnen m.m. (kulturminneslagen) har föreslagits en samlad reglering av alla de regler som gäller för vården av fornminnen, byggnadsminnen och kyrkliga kullurminnen samt för skydd mot utförsel av vissa äldre kulturföremål. I vissa avseenden föreslås genom regler i lagförslaget att rådande praxis lagfästs.

Utskottet tillstyrker att på sätt föreslagits en samlad reglering av rättsområdet kommer till stånd. I det följande lar utskottet upp till närmare diskussion främst de avsnitt i regeringsförslaget, där ändringsförslag aktualiserats motionsvägen.

Ansvaret för kulturmiljövården

Del är en nationell angelägenhet alt skydda och vårda vår kulturmiljö. Ansvaret för delta delas av alla.

Dessa båda meningar föreslås inleda den nya lagen. Utskottet tillstyrker

att så sker. Den helt övervägande delen av lagen, kap. 2-5, föreslås innehålla KrU 1987/88:21

preciserade bestämmelser om särskilda delar av kulturarvet, nämligen den

del av kulturmiljövården som kallas kulturminnesvård. Lagen föreslås därför i'■

få sitt namn med utgångspunkt häri. De inledande bestämmelserna tar alltså

sikte på det bredare begreppet kulturmiljövård, vilket närmare preciserats i

de riktlinjer för kulturmiljövårdens arbete som angetts i propositionen.

Utskottet anser det angeläget alt i detta sammanhang framhålla följande. I propositionen begränsar sig kulturministern i sin föredragning till de materiella förändringarna i kulturminneslagen i förhållande till de äldre författningar den föreslås ersätta. Han anför emellertid också alt i den mån det i förarbeten lill äldre lagar talas om hänsyn i fill kulturminnesvårdens intresse bör detta som regel förslås som syftande på det bredare begreppet, kulturmiljövård. Den omständigheten att en äldre bestämmelse överförs fill kulturminneslagen ulan närmare kommentar utesluter således inte att bestämmelsen får ett annat innehåll då den fogas in i i den nya lagen. Del är därför nödvändigt att utöver den tidigare lagens förarbeten beakta särskilt innehållet i de övergripande avsnitten i den här behandlade propositionen.

I propositionen framhålls att det i vårt land sedan länge är hävdvunnet att det är ansvars- och hänsynstagandet från de enskilda ägarna, brukarna och användarna av mark, byggnader och anläggningar som utgör grund och förutsättning för tillvaratagandet av kulturmiljövärdena. Kulturministern har funnit det angeläget att detta förhållande avspeglas i inledningsbesläm-melserna. Han uttalar sig i sammanhanget även om kommunernas och statens ansvar för kulturmiljövården (prop. s. 33).

Uiskottei har inte något att erinra mot uttalandena och tillstyrker även alt det i den inledande paragrafen i lagen - utöver vad som ovan angetts- skall las in bestämmelser om att såväl enskilda som myndigheter skall visa hänsyn och aktsamhet mol kulturmiljön och att den som planerar eller utför ett arbete skall se till att skador på kulturmiljön såvitt möjligt undviks eller begränsas.

Enligt 86 § byggnadslagen fanns en möjlighet för länsstyrelsen alt förordna om förbud aft utan särskilt tillstånd företa nybyggnad inom kulturhistoriskt värdefulla områden. Denna möjlighet har försvunnit genom plan- och byggnadslagen (PBL). Bestämmelsen i nämnda paragraf fungerade i praktiken främst som ett instrument för samråd med dem som önskat bygga i områdena.

I motion Kr3 (m) föreslås alt en motsvarighet till bestämmelsen i byggnadslagen tas in i kulturminneslagen (yrkande 1). Motionärerna hänvisar bl.a. till att vissa remissinstanser påtalat behovet av en sådan bestämmelse.

I enlighet med vad kulturministern anför finns del i och för sig flera skäl som talar för en sådan bestämmelse i kulturminneslagen. Det är t.ex. angeläget att länsstyrelseris uppfattning om bl.a. bebyggelseutvecklingen i förhållande till kulturminnesvårdens riksintressen kanaliseras vidare lill och tjänar som vägledning för fastighetsägarna. Som kulturministern också framhåller är det emellertid enligt PBL i första hand en uppgift för kommunen all styra bebyggelseutvecklingen på ett sådant sätt att kulturminnesvärdens intressen tillgodoses. Del är därför naturligt att erfarenheter av PBL:s tillämpning först vinns innan närmare överväganden görs om behovet

av bestämmelser också i kulturminneslagen till stöd för detta arbete, anför KrU 1987/88:21 han slutligen. Utskottet instämrrier i denna bedömning. Detta innebär att mofionen avstyrks i här aktuell del.

Föreningen Sveriges landsantikvarier har föreslagit att länsmuseernas uppgifter inom den statliga kulturminnesvården skall avsj)églas i en bestämmelse härom. Utskottet ariser att, med hänsyn till länsmuseernas betydelse för kulturmiljövården, det kan framstå som väl motiverat méd en sådan bestämmelse. Länsmuseerna har nämligen ett stort ansvar och en viktig uppgift att fylla för kulturminnesvården på regional nivå. Utskottet, som i ett • senare avsnitt kommer alt i vissa avseenden närmare beröra detta ansvar och denna uppgift, ansluter sig emellertid till den bedömning som görs i ' propositionen (s. 34) och som innebär alt regler om samverkan mellan länsstyrelserna och exempelvis länsmuseerna kommer till uttryck i vérkstäl-lighetsföreskrifterna till lagen.

Fornminnen

Allmänt om regleringen av fornminnesvården. Fasta fornlämningar öch fornfynd-grundläggande bestämmelser

Utskottet tillstyrker all det i 2 kap. kulturminneslagen tas in bestämmelser

om fornminnesvården, vilka ersätter bestämmelserna i lagen (1942:350) om

fornminnen. Utskottet tillstyrker också att de grundläggande principerna för

vilka typer av lämningar som är fasta fornlämningar inte ändras. Även i ' ,

övrigt ansluter sig utskottet till propositionen, såvitt avser 2 kap. 1-5 §§ i

lagförslaget (se prop. s. 34, 71, 104 och 114).

Skydd, vård och undersökning av fast fornlämning och plats där fornfynd påträffats.

Bestämmelser i det avseende som anges i rubriken föreslås bli intagna i 2 kap. 6-9 §§ kulturminneslagen (se prop. s. 37, 75, 105 och 115).

I 6 § anges del grundläggande skyddet som - direkt på grund av lagen -
alltid skall gälla för en fornlämning. I de följande paragraferna tas upp
bestämmelser om de befogenheter ined fornlämningar som tillkommer RAÄ
och länsstyrelserna. '

Med anledning av motionskrav finns det skäl att här mera i detalj redovisa vissa delar av innehållet i förslaget till lydelse av 9 §. Länsstyrelsen får meddela särskilda föreskrifter till skydd för en fast fornlämning. Föreskrifterna får även meddelas för område som inte hör till fornlämningeri iinder förutsättning att pågående användning av marken härigenom inte försvåras avsevärt.

Då del gäller föreskrifter av sistriämnda slag - dvs. i fråga om den miljö som omger en fornlämning och det tillhörande fornlämningsområdet (se 2 kap. 2 §) - tas i propositionen upp en diskussion om bl.a. vilka restriktioner' som bestämmelserna i 9 § bör ge utrymme för. Diskussionen rör särskilt frågan om det skall vara tillåtet all reglera betestryckel och utfärda förbud mot djupplöjning, när marken i fråga används för jordbruksändamål.

Utskottet anser sig i detta hänseende kunna biträda det ställningstagande

som kommer tilluttryck vid anmälan av lagrådsytlrandet (prop. s. 115). KrU 1987/88:21 Kulturministern anför:

För egen del vill jag anlägga följande synpunkter. Sådana föreskrifter som de nämnda kan sannolikt anses avsevärt försvåra en pågående markanvändning, om de avser mer omfattande arealer. Något sådant bör del dock inte bli fråga om när det gäller områden som inte hör lill själva fornlämningen (jfr. 2 §). Vad det är fråga om är föreskrifter till skydd för en fornlämning. Mer omfattande restriktioner bör då naturligen begränsas till ell område närmast det som hör fill själva fornlämningen. Till en del torde sådana föreskrifter kunna komma att konkrefisera det skydd för fornlämningar som gäller direkt på grund av lagen och som alla är skyldiga att respektera. Enligt min mening bör från skyddssynpunkt befogade restriktioner i t;ex. belestryck och djupplöjning i området alldeles intill en känd fornlämning knappast generellt kunna anses medföra att markanvändningen försvåras väsentligt utöver det hinder som uppkommit genom själva fornlämningen. Att fornlämningen i sig kan omfatta ett stort område är en annan sak.

Länsstyrelsens beslut om skyddsföreskrifter skall enligt förslaget kunna överklagas till kammarrätt. Jag anser att del bör kunna överlämnas fill rättspraxis att mer konkret bestämma vad som skall anses medföra en väsentligt försvårad markanvändning.

Med utgångspunkt i förhållandena i visst område i Skåne las i motion Kr209 (fp) upp frågan om skyddet för fornlämningar som saknar synliga märken ova« yort/och som kan förstöras av de moderna jord-och skogsbruksmaskinerna. Motionärerna pekar särskilt på alt plöjningen blir allt djupare och att fornlämningar av angivet slag förekommer främst inom de fornlämningsrika fullåkersbygderna, där intensiv odling under långa fider utplånat de synliga märkena efter fornlämningar, som främst består av förhistoriska bosättnings-lämningar och gravar.

Utskottet behandlade utförligt en liknande motion förra årel. I sitt av riksdagen godkända betänkande KrU 1986/87:15 vitsordade utskottet att motionärerna tagit upp en fråga som måste betraktas som ell allvarligt bekymmerförfornminnesvården i södra Sverige. Liksom förra året syftar det nu aktuella molionskravet - vilket framställdes under den allmänna motionstiden - till en lagändring av innehåll att en styrning av markutnyttjandet skulle kunna ske så att mark med fornlämningar skulle få hävdas som betesmark och inte som jordbruksmark.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att utskottet förra årel hänvisade till att det i praktiken tillämpas en ordning, där RAÄ bekostar undersökning och borttagning av fornlämningar som framkommit under odling. Man avgör därvid från fall lill fall när en sådan undersökning kan ge ell försvarbart utfall. Ofta kan kan det dock i fullåkersbygderna vara fråga om mycket stora arealer, där det inte är möjligt all göra annat än punktvisa insatser, ytskoltet vill för sin del framhålla angelägenheten av all rimliga resurser kan avsällas för insatser av angivet slag. Det problem som tas upp i motionen exemplifierar således behovet av ökade resurser till kulturminnesvården. Detta är en fråga som behandlas i ett senare avsnitt.

Utskottet vill vidare anföra följande. Del förslag lill kulturminneslag som
regeringen lagt fram ger - liksom fornminneslagen - goda möjligheter till
skydd av fornlämning vid pågående markanvändning. Som framgår av den 11

fidigare redovisningen finns del utrymme för att genom ordningsföreskrifter KrU 1987/88:21 reglera bl.a. djupplöjning i ett område kring en känd fornlämning. Enligt den föreslagna lydelsen av 2 kap. 10 § kulturminneslagen skall vidare, om en fornlämning påträffas under grävning eller annat arbete, delta omedelbart avbrytas till den del fornlämningen berörs.

Utskottet anser i enlighet med del anförda alt de föreslagna bestämmelserna i kulturminneslagen - liksom motsvarande bestämmelser i fornminneslagen - ger ett bra skydd i del hänseende som tas upp i motionen. Denna bör inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet förutsätter att RAÄ följer den i motionen aktualiserade frågan och - om del bedöms erforderligt - i samråd med lantbruksstyrelsen utarbetar erforderliga råd till länsstyrelserna och lantbruksnämnderna.

Som framgår av det föregående får länsstyrelsens föreskrifter i fråga om område utanför ett fornlämningsområde meddelas endast om pågående markanvänding härigenom inte avsevärt försvåras. Det föreslås inte några bestämmelser om ersättning för de restriktioner i fråga om markanvänding som sådana ordningsföreskrifter innebär.

1 motion Kr3 (m) uttalas att - som framhållits av moderata samlingspartiet i samband med behandlingen av PBL - markägare i princip skall hållas skadeslös vid ingrepp i äganderätten. Även ingrepp i pågående markanvändning skall därför ersättas, anser motionärerna. De yrkar att en bestämmelse härom tas in i kulturminneslagen och att riksdagen skall göra motsvarande konsekvensändringar i andra berörda lagar (yrkande 2).

De bestämmelser som föreslås i propositionen i fråga om kulturminneslagen i här aktuellt avseende har i allt väsentligt samma innehåll som motsvarande bsslämmelser i den nuvarande fornminneslagen. Principen i denna bör bibehållas. Utskottet anser det inte motiverat att föreslå en sådan ersättningsrätt som föreslås i motionen. Utskottet, som i det följande kommer att ta upp olika frågor om ersätlningsrätt vid arkeologiska undersökningar, vill här också erinra om alt rätten för länsstyrelsen alt meddela föreskrifter i ovan angivna hänseende har en motsvarighet i 26 § naturvårdslagen, vari regleras skyldigheten all tåla föreskrifter för riaturreserval utan ersättning för markägare.

Ingrepp i fast fornlämning

Då det gäller ingrepp i fast fornlämning föreslås i propositionen all, liksom enligl fornminneslagen, utgångspunkten bör vara alt tillstånd till sådant ingrepp får ges bara om del vid en noggrann intresseavvägning kan anses finnas skäl för ingrepp som är mycket tunga i förhållande till fornlämningens betydelse. Varje ingrepp bör begränsas så myckel som möjligt.

Vissa materiella ändringar i förhållande till fornminneslagen föreslås i propositionen. Avsikten är alt lagtexten tydligt skall reglera och avspegla den handläggning av tillståndsårenden som reellt förutsätts.

Bestämmelserna innebär sammanfattningsvis följande. Länsstyrelsen är lillslåndsmyndighet. Denna skall göra en sådan prövning som angetts ovan. Som villkor för tillstånd får vidare ställas krav på alt förelagaren bekostar dokumentation av fornlämningen eller särskilda åtgärder för alt bevara den.

Den som planerar etl arbelsföretag bör i god tid la reda på om någon fast KrU 1987/88:21 fornlämning, efter vad som är känt, berörs av företagel. Vid större markexploaleringar skall den exploaterande bekosta en särskild utredning, om en sådan är befogad för alt la reda på om någon fornlämning, känd eller dittills okänd, kan beröras av förelaget. Innan länsstyrelsen beslutar om tillstånd till och villkor för ingrepp i en fast fornlämning skall länsstyrelsen ha möjlighet att på företagarens bekostnad göra en arkeologisk förundersökning av fornlämningen för alt få ett tillfredsställande beslutsunderlag. Länsstyrelsen bör, så långt det är möjligt, kostnadsberäkna sådana särskilda åtgärder som ställs som villkor för tillstånd. Denna beräkning skall ha betydelse för företagarens kostnadsansvar. De omständigheter som medför alt företagaren - i motsats till normalfallet - inte skall ha ansvar för arkeologiska undersökningskostnader eller motsvarande åtgärder, anges i lagen. Det sistnämnda innebär att lagen inte föreslås innehålla någon motsvarighet lill den obillighetsregel om befrielse från kostnadsansvar för exploatörer i vissa fall som nu finns och som varit föremål för tolkning av högsta domstolen i det s.k. Kransenmålet från Uppsala (NJA 1982 s. 547). Tolkningen innebär att regeln ger ett mycket begränsal utrymme för befrielse från kostnadsansvar för en markexploatör.

I den under allmänna motionstiden väckta motionen Kr283 (m) las till utgångspunkt för yrkandet de höga kostnaderna för arkeologiska utgrävningar som drabbar exploatörer vid byggföretag i Sigtuna, Skara, Visby och andra städer med medellida stadskärnor. Del är i sista hand de blivande hyresgästerna som drabbas av kostnaderna, framhåller motionärerna. De anser att statsmakterna skall låta utarbeta nya riktlinjer för arkeologiska utgrävningar som syftar till att begränsa verksamhetens totala omfattning. En precisering bör ske av vad som i framliden skall anses vara av riksintresse, och staten bör ensam svara för kostnaderna, när delta riksintresse skall hävdas genom en arkeologisk utgrävning. Det får i ökad utsträckning överlåtas lill kommande generationer att svara för de utgrävningar som med hänsyn lill de samhällsekonomiska konsekvenserna inte kan komma till stånd under de närmaste åren. Motionärerna anför yllerligare synpunkter i ämnet. Utskottet hänvisar även lill motionsmoliveringen.

Utskottet vill för sin del anföra följande. Som utskottet framhöll förra årel,
då en motion med likartat innehåll behandlades, synes förslaget om riktlinjer
med det innehåll som ovan redovisats stå i strid med såväl de principer som
den nuvarande fornminneslagen bygger på som de förslag som arkeologiut
redningen lagt fram och som fåll stöd av det stora flertalet remissinstanser
(KrU 1986/87:15 s. 7). Riksdagen uttalade år 1979, då översynen av
fornminneslagen initierades, att någon saklig försämring av skyddet för
fornlämningar inte borde komma' i fråga. De förslag som läggs fram i
propositionen tillgodoser enligl utskottets mening riksdagens önskemål. Ett
bifall till molionsförslaget skulle däremot kunna leda till en försämring av
skyddet för fornlämningar. Som kulturministern framhöll i budgetproposi
tionen 1987 (bil. 10 s. 388) skulle ell väsentligt utökat kostnadsansvar också
resultera i en ökad statlig planering och styrning av den arkeologiska
undersökningsverksamheten och därmed påverka kommunernas och explo
atörernas planering. Utskottet vill liksom förra året uttala sin anslutning till 13

vad arkeologiutredningen anfört av innehåll att det är ett nafionellt intresse KrU 1987/88:21 att bevara fornlämningarna, medan det alllmänt sett inte är något riksintresse att låta la bort dem. Den för vars skull fornlämningen måste avlägsnas bör därför bekosta den arkeologiska undersökningen.

Del sagda leder fill slutsatsen all riksdagen bör godta de principer på vilka regeringens lagförslag bygger i här aktuell del. Det finns därför inte anledning alt begära förslag lill nya riktlinjer för arkeologiska utgrävningar. Motion Kr283 avstyrks. Med anledning av vad som anförs i mofionen vill utskottet framhålla att utskottet i det följande behandlar vissa frågor som rör bl.a. möjligheterna att begränsa exploatörernas kostnader i här aktuellt avseende.

Den arkeologiska undersökningsverksamheten i samband med exploateringar utförs i flertalet fall av riksantikvarieämbetet, som har en särskild uppdragsenhet (UV) med regionala kontor ute i landet. Även vissa regionala och kommunala museer utför arkeologiska uppdrag.

I motion Kr3 (m) förordas alt även andra institutioner med vetenskaplig kompetens - i Sverige och utlandet - bör få möjlighet all komma in med anbud då en undersökning är aktuell. Detta skulle bl.a. innebära en värdefull koslnadspress på undersökningen, menar motionärerna. I mofion Kr238 (m) framställs ett likartat krav.

Utskottet vill liksom förra året framhålla att det inte finns något som
hindrar att även andra insfitutioner än de som nu i allmänhet utför
arkeologiska undersökningar utnyttjas för ändamålet. Även universiletsin-
stilulionerna gör undersökningar, men universiteten saknar en särskild '

organisation för alt kunna åla sig uppdragsverksamhet.

I motion Kr3 tas även upp en rad frågor som - i likhet med synpunkter som anförs i den ovan behandlade motionen Kr283 - avser möjligheterna att begränsa undersökningskostnaderna för arbetsföretagen utan att staten drabbas av någon motsvarande kostnadsökning. I såväl denna motion som motion Kr238 förordas ökade möjligheter till ekonomiskt stöd fill byggherrarna.

Utskottet vill med anledning av motionsönskemålen hänvisa till vad som anfördes i budgetpropositionen 1987 (bil. 10 s. 394-395) och i utskottets ovan nämnda betänkande KrU 1986/87:15 (s. 8-9). I propositionen framhölls bl.a. att del är angeläget att de möjligheter som finns alt rationalisera verksamheten väl tas till vara i vad gäller förändringar av de fällarkeologiska metoderna. Del är också angelägel att resultaten från tidigare undersökningar kan bearbetas och utvärderas med sikte på att bl.a. i möjligaste utsträckning reducera omfattningen av undersökningarna, t.ex. beträffande fornlämningslyper som tidigare väl utforskats. I propositionen framhölls vidare att det är angeläget all de kunskaper som löpande vinns genom de arkeologiska undersökningarna kan ligga till grund för länsstyrelsernas beslut och bedömningar av erforderliga undersökningar vid tillstånd fill borttagande av fornlämningar. Del åren viktig del av riksantikvarieämbetets uppgift som central myndighet för kulturminnesvården att stödja länsstyrelsernas kunskapsuppbyggnad i dessa avseenden.

Ulskoltet vill understryka angelägenheten av all dessa uttalanden upp
märksammas i det fortsatta arbetet rörande kulturminnesvården. Utskottet

vill också hänvisa till vad som i nämnda utskottsbetänkande redovisades om KrU 1987/88:21 ökade möjligheter för RAÄ att i vissa fall bekosta fördjupade inventeringar och arkeologiska prospekteringar.

Förra året infördes efler förslag av regeringen en möjlighet att i viss utsträckning ge filläggslån till arkeologiska undersökningskostnader i samband med bostadsbyggande (prop. 1986/87:100, bil. 13 s. 41, BoU 1986/ 87:10, BoU 1986/87:20, rskr. 1986/87:248, se även BoU 1987/88:10 s. 58). Kulturulskottel anser del inte mofiverat alt ta något initialiv för förändring av reglerna.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna Kr3 yrkande 6 saml Kr238 yrkande 6.

Då det gäller lagförslaget har i motion Kr3 föreslagits en komplettering (yrkande 3).

I fornminneslagen finns bestämmelser om att arbetsföretag som inte är
allmänt eller större enskilt skall vara befriade från kostnadsansvar. Gräns
dragningen mellan sådana arbelsföretag och "mindre enskilda företag"
baseras på en tillämpningspraxis som innebär att gruppen "mindre enskilda
företag" har en snävare avgränsning än vad som motsvarar normalt
språkbruk. Koslnadsbefrielse - helt eller delvis - med stöd av denna regel ges
ett mindre antal företag per år i former som reellt har karaktären av
bidragsgivning från RAÄ. '

I lagrådsremissen (prop. s. 41)' föreslogs att denna ordning skulle konfirmeras, och det angavs att det borde ankomma på regeringen att i förordning reglera villkoren för bidrag. Del föreslogs också att lagtexten skulle innnehålla en hänvisning till denna bidragsmöjlighet.

Lagrådet förordade att det även i fortsättningen skall göras åtskillnad mellan större och mindre arbelsföretag och att de mindre direkt i lagen befrias från kostnadsansvar och alt bestämmelser om bidrag, som,för övrigt ter sig främmande i detta sammanhang, därmed bör utgå (prop. s. 105)..

Vid anmälan av lagrådels yttrande anförde kulturministern följande (prop. s. 115).

Lagrådet har förordat alt-det görs åtskillnad mellan större och mindre arbetsförelag och att de mindre direkt i lagen befrias från kostnadsansvar. Lagrådet har anfört all i, vart fall är en bestämmelse om möjlighet att få bidrag främmande i lagen.

Det förevarande lagförslaget ingår i en förstärkning av kullurmiljövården, inom vilken kulturminnesvården utgör en kärna. Jag har mot denna bakgrund ansett det viktigt alt, när det gäller del kostnadsansvar som nu är ifråga, ha som princip, alt den som vill utföra ett arbetsföretag som föranleder kostnader för undersökning m.m. också måste vara beredd att stå för dessa kostnader. Jag är inte beredd att överge denna princip. Ytterligare ett skäl för mig är all del är vanskligt alt i lagen få en tillfredsställande gränsdragning mellan större och mindre arbetsförelag.

För att undvika materiellt otillfredsställande resultat i enskilda fall anser jag del smidigare och bättre att den kostnadsansvarige i vissa fall kan få statsbidrag. Det innebär i praktiken alt hans kostnadsansvar sätts ned. Jag är emellertid ense med lagrådet om att lagen inte bör innehålla någon bestämmelse om sådana bidragsmöjligheter; Det blir en sak för sig att utforma bestämmelser om bidrag av del slaget.

Utskottet ansluter sig till den bedömning som i enlighet med den lämnade

redovisningen gjorts i propositionen. Om man bortser från svårigheten att KrU 1987/88:21 lagtekniskt göra en klar avgränsning mellan arbetsförelag som skulle vara befriade från kostnadsansvar och andra företag, skulle en avgränsning av det slag som nu finns vara lämplig i en situation där statsmakterna ansåg sig kunna befria arbetsförelag från kostnadsansvar i mera betydande omfattning. Eftersom utskottet inte är berett att förorda en kostnadsbefrielse i väsentligt större omfattning än för närvarande, framstår den i proposifionen valda lösningen som den bästa. Utskottet tillstyrker således regeringens förslag och avstyrker motionen i denna del. Utskottet vill tillägga att det får ankomma på RAÄ att meddela erforderliga föreskrifter för att därav berörda arbelsföretag skall få information om bidragsmöjligheterna.

I förslaget till 2 kap. 11 § kulturminneslagen har intagils de inledningsvis redovisade bestämmelserna om att den exploaterande vid större markexploateringar skall bekosta en särskild utredning, om en sådan är befogad för att ta reda på om någon fornlämning, känd eller dittills okänd, kan beröras av företaget. Utskottet tillstyrker förslaget i denna del.

Likaledes tillstyrker utskottet utformningen av reglerna för i vilka fall förelagaren - i motsats lill normalfallet - inte skall svara för arkeologiska undersökningskostnader eller motsvarande åtgärder. Reglerna föreslås bli intagna i 2 kap. 14§ andra stycket. Ulskoltet vill framhålla att - i motsats till vad som anges i propositionen (s. 79) - möjligheterna till kostnadsbefrielse enligt nämnda lagrum inte avser kostnader som anges i 2 kap. 11 §.

Inlösen, hittelön, fyndfördelning och metallsökare

Förslaget till kulturminneslag innebär då det gäller inlösen av fornfynd och hittelön liksom om fyndfördelning och melallsökare att motsvarande bestämmelser i fornminneslagen i princip oförändrade överförs lill den nya lagen (2 kap. 16-20§§). Möjligheterna för en upphittare all få särskild hittelön för ett fornfynd föreslås dock vidgade (16§). Vad som anförs i propositionen (s. 42) innebär att lagförslaget ger utrymme för mera flexibla bedömningsgrunder då det gäller hembudspliktiga föremål och därmed också till generösa ersättningar i vissa fall. Även i fråga om särskild hittelön, som skall kunna avse fynd som har samband med en fast fornlämning, visar uttalanden i propositionen alt del är nödvändigt med en individuell prövning som inte bör schabloniseras. Genom en sådan individuell prövning ges i det enskilda fallet möjlighet lill generösare hittelöner än vad som för närvarande i allmänhet utgår.

Utskottet ansluter sig fill vad som anförs i propositionen och godtar den föreslagna lagtexten i här aktuell del. Motion Kr3 (m) vari förordas generösare hittelöner än för närvarande får i motsvarande del (yrkande 4) anses i huvudsak tillgodosedd.

Ansvarsregler m.m.

Enligt propositionen bör ansvarsreglerna i fornminneslagen i princip inte ändras, men det bör lagfästas alt den som skadar en fornlämning skall kunna straffas även om endast oaktsamhet föreligger. Den skadevållande skall

vidare kunna åläggas att betala kostnaderna för reparation eller för en KrU 1987/88:21 arkeologisk undersökning av fornlämningen. Utskottet tillstyrker förslaget.

Överklagande

Enligl förslaget lill 2 kap. 25 § kulturminneslagen skall bl.a. länsstyrelsens beslut om kostnad för förundersökning eller särskild undersökning enligt 14 § andra stycket inte få överklagas. Däremot skall talan kunna väckas mol staten vid fastighetsdomstolen.

I det av en arbetsgrupp inom utbildningsdepartementet utarbetade lagförslaget skulle besvär anföras till regeringen. Detta förhållande kritiserades under remissbehandlingen av förslaget. Utskottet anser att genom den i propositionen valda ordningen fillgodoses den enskildes rättssäkerhet bäst. Utskottet avstyrker motion Kr3 (m) yrkande 5. Yrkandet torde vara tillgodosett genom de ändringar som vidtagits i det ursprungliga utredningsförslaget.

Förslaget lill lagtext godtas av utskottet.

Byggnadsminnen

Allmänt om regleringen av byggnadsminnen

Det föreslås i propositionen all det i 3 kap. kulturminneslagen las in bestämmelser som ersätter reglerna i lagen (1960:690) om byggnadsminnen. Utskottet tillstyrker alt så sker.

Lagförslaget avser inte byggnader som ägs av staten. Avsikten är att regeringen skall utfärda särskilda förvaltningsföreskrifter fill myndigheterna om skyddet för statliga byggnader som har etl särskilt kulturhistoriskt värde. Det föreslås alt i 3 kap. 1 § andra stycket lagförslaget las in en hänvisning till sådana bestämmelser. Vidare föreslås att, om statligt byggnadsminne övergår lill annan ägare än staten, det därvid skall utgöra etl byggnadsminne enligt kulturminneslagen.

Enligt förslag i motion Kr3 (m) bör även stadiga byggnader omfattas av den nya lagstiftningen (yrkande 7). Motionärerna framhåller att utvecklingen tyvärr visar att det förhållandel all en skyddsvärd byggnad är i statens ägo inte utgör en garanti för all den får den vård dess kulturhistoriska värde motiverar.

Utskottet vill framhålla att som anges i propositionen (s. 46) flertaiel av de bestämmelser som behövs för att reglera förhållandel mellan staten och ägaren till den byggnad som är eller avses bli skyddsobjekl inte har någon relevans om staten själv äger byggnaden; bl.a. uppstår del inget sådant partsförhållande som i andra fall. Ulskoltet är därför berett att godta regeringens förslag i denna del. Molionsyrkandet avstyrks. Del finns i sammanhanget skäl alt starkt understryka vad kulturministern anför, nämligen alt kvalifikationsgrunderna bör vara desamma oavsett om en byggnad är i statens eller i enskild eller kommunal ägo. Som också anförs kan självfallet staten inte ställa lägre krav på sig själv än på andra i detta sammanhang. Utskottet vill med hänsyn till vad motionärerna påpekar

2 Riksdagen 1987/88. 13saml. Nr2I

framhålla all det är nödvändigt alt man inom hela den statliga organisationen KrU 1987/88:21

-inkl. deaffärsdrivande verken-också i praktiken lever upptill de krav som

sålunda ställs för insatser för skydd av kulturhistoriskt värdefulla byggnader.

Skyddet för en kulturhistoriskt värdefull statlig byggnad får inte eftersättas

av den anledningen att byggnaden inte är av central betydelse för den del av

den statliga organisationen som disponerar byggnaden.

Grunderna för byggnadsminnesförklaring, objekten samt skyddets innebörd

Bestämmelser i ovan angivna hänseende föreslås bli intagna i 3 kap. 1-3 §§ kulturminneslagen. I föregående avsnitt har innehållet i 1 § delvis berörts. I propositionen föreslås alt 3 kap. 1 § första stycket skall få följande lydelse.

En byggnad som är synnerligen märklig genom sitt kulturhistoriska värde eller som ingår i ett kulturhistoriskt synneriigen märkligt bebyggelseområde får förklaras för byggnadsminne av länsstyrelsen. Bestämmelserna om byggnadsminnen enligt detta kapitel får också fillämpas på park, trädgård eller annan anläggning av kulturhistoriskt värde.

1 fyra motioner - Kr5 (m) yrkande 2, Kr8 (s) yrkande 2, KrlO (s) yrkande 3

och Krl3 (c) yrkande 1 - föreslås alt ordet synnerligen skall utgå ur lagtexten.

Motionärerna menar all uttrycket synnerligen märklig förmedlar uppfäll- '

ningen att byggnader endast i rena undanlagsfall skall kunna skyddas.

Del språkliga uttrycket som valts i propositionen för att ange vilken byggnad som skall kunna förklaras för byggnadsminne överénsslärrimer med motsvarande, uttryck i den nuvarande byggnadsminneslagen. Ulskoltet ansluter sig till etl uttalande i propositionen (s. 47) av innehåll att i stort sett den nuvarande nivån på betydelsen av det kulturhistoriska värdet av en byggnad som skall kunna bli förklarad som byggnadsminne bör gälla som riktpunkt för byggnadsminnesförklaring enligl den nya lagen. Med hänsyn fill del anförda - och till alt, som framhålls i propositionen, del skulle vara mindre lämpligt alt nu ändra rekvisitet på ett sätt som skulle kunna uppfattas som en sänkning av kvalifikationskraven - tillstyrker utskottet att lagtexten får den angivna lydelsen. Motionsyrkandena avstyrks därmed.

Förfarande vid byggnadsminnesförklaring, anmälningsplikt

Det föreslås i propositionen alt byggnadsminneslagens regler om förfarande vid byggnadsminnesförklaring i sak skall föras över lill den nya lagen. I ett hänseende föreslås en komplettering. Sålunda föreslås att, om en byggnad kan antas komma ifråga som byggnadsminne, får länsstyrelsen, utan att fråga . väckts om byggnadsminnesförklaring, förordna all anmälan lill länsstyrelsen skall göras innan byggnaden rivs eller ändras på ett säll som väsentligt minskar dess kulturhistoriska värde (3 kap. 6 § första stycket). Syftet med förslaget är bl.a. att länsstyrelsen skall få bättre möjlighet all ta upp frågorna om byggnadsminnesförklaring i den tidsföljd som är lämplig. Tidsfristen för länsstyrelsen att avgöra om den skall ta upp frågan om.byggnadsminnesför-. klaring föreslås vara kort - en månad (se närmare om förslaget i prop, s, 51 och 88).

Vad som anförs i propositionen ger enligl utskottets mening ullryck för 18

uppfattningen all bestämmelserna i förslaget till 3 kap. 6 § om möjlighet för KrU 1987/88:21 länsstyrelsen alt meddela visst förordnande bör tillämpas restriktivt. Utskottet delar denna uppfattning. Ett motionskrav i motion Kr3 (m) får anses tillgodosett med det anförda (yrkande 8).

Ersättningsfrågor

Det föreslås att reglerna för ersättning till byggnadens ägare i samband med byggnadsminnesförklaring i sak oförändrade förs över från byggnadsminneslagen till den nya lagen.

Ersättningsbestämmelserna i byggnadsminneslagen fick sin utformning då
riksdagen tog ställning fill följdlagstiftningen fill PBL (BoU 1986/87:4, rskr.
1986/87:126). Utgångspunkten för bostadsulskottets överväganden var bl.a.
att ersättningsregler i byggnadsminneslagen så långt möjligt borde vara
kongruenta med motsvarande regler i PBL (se även BoU 1986/87:1 s. 144). ,

Enligt byggnadsminneslagen är rätten till ersättning beroende av alt den
ekonomiska skadan av en byggnadsminnesförklaring överstiger endera av de
båda kvalifikationsgränserna betydande skada eller avsevärt försvårad
markanvändning. Kvalifikationsgränsen betydande skada är kopplad lill
skadeverkningarnaavatten byggnad inte får rivas. Enligt PBL kan nämligen ~

ersättning ulgå om en riven byggnad inte får återuppföras. Skadan kan " .

beräknas på samma sätt i fallen av vägrad rivning och vägrat åleruppförande (BoU 1986/87:1 s. 144). För andra skador av en byggnadsminnesförklaring än som innefattar etl rivningsförbud utgår ersättning om pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten.

I överensstämmelse med yad som inledningsvis angetts bör enligt propositionen dessa principer för rätt till ersättning fortsätta all gälla. Det föreslås inte heller någon ändring i den gällande regeln alt staten är skyldig att lösa fastigheten, om det genom skyddsföreskrifterna skulle uppkomma synnerligt men vid användning av den.

Närmare bestämmelser om ersättning lämnas i förslaget till 3 kap. 13 § i den nya lagen. I fråga om ersättning eller inlösen skall expropriationslagen (1972:719) tillämpas i den mån avvikande bestämmelser inte meddelas i . kulturminneslagen. Ersättning för minskningav faslighetens marknadsvärde skall bestämmas som skillnadenmellan fastighetens marknadsvärde före och efter beslutet. Därvid skall bortses från förväntningar om ändringar i markanvändningen. Vidare stadgas i förslaget till paragrafen bl.a. att ersättning för skada i vissa fall skall minskas med etl belopp som motsvarar-vad som skall tålas ulan ersättning (se 10 § första stycket 1).

Bakgrunden till innehållet i 13 § framgår av bostadsutskottets belänkande BoU 1986/87:4 (främst s. 19-28).

De regler som föreslås bli intagna i kulturminneslagen har tillkommit efter
ingående överväganden i anslutning till PBL-lagstiftningen. Bostadsutskol-
tet anförde vid behandlingen av propositionen om PBL all det är angeläget
all det finns en överensstämmelse i ersättningsreglerna mellan olika lagar och
att de preciseringar och förändringar utskottet föreslog därför borde få
genomslag även i följdlagstiftningen (BoU 1986/87:1 s. 144). I konsekvens
härmed gjorde utskottet en ingående bearbetning av regeringens förslag till 19

följdlagstiftningen. Detta resulterade bl.a. i de ersättningsregler som nu finns KrU 1987/88:21 i byggnadsminneslagen (BoU 1986/87:4, rskr. 1986/87:126). Kulturulskottet hördes i ärendet, och bostadsulskottets av riksdagen godkända förslag stod i överensstämmelse med de synpunkter kulturutskottet anförde.

Utskottet anser mol bakgrund av det anförda alt det inte kan komma i fråga att nu ändra innehållet i de aktuella reglerna. Regeringsförslagen bör därför tillstyrkas. Detta innebär samtidigt att utskottet avstyrker motion Kr3 (m), såvitt däri föreslås att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att ersättningsreglerna vid byggnadsminnesförklaring skall bli generösare; markägaren skall hållas skadeslös vid ingrepp i äganderätten (yrkande 9).

I mofionerna KrlO (s) och Krl6 (c) föreslås att värdefidpunklen - den tidpunkt till vilken uppskattningen av skadan skall hänföras - skall vara den tidpunkt då frågan om byggnadsminnesförklaring väcks.

I sistnämnda hänseende finns skäl anföra följande. Frågan om värdelid-punkt diskuterades relativt ingående i proposition 1972:111 angående regional utveckling och hushållning med mark och vatten, då närmare uttalanden gjordes om bl.a. pågående markanvändning i fråga om en byggnad (bl.a. nämnda prop. bil. 2 s. 353). Utskottet hänvisar till nämnda proposition lill vilken även bostadsulskoltet hänvisade i sitt betänkande BoU 1986/87:1 (s. 147-148). Av 1972 års proposition (s. 353) framgår bl.a. alt värderingen bör anknyta lill de förhållanden som råder vid tidpunkten för värderingen. Detta skall inte utesluta alt lidpunkten för meddelande av föreskrift eller fillslåndsvägran beaktas så att markägaren får ersättning för den förlust han lidit genom att han vid den lidpunkten hindrades i pågående markanvändning. Kulturulskottel vill för sin del tillägga att då del gäller kulturminneslagen finns det skäl utgå från att - liksom hittills - byggnadsminnesförklaring regelmässigt kan åstadkommas efter överenskommelse. I sådant fall avgörs ersättningsfrågan i nära anslutning till beslutet om byggnadsminnesförklaring. Om ersättning skall bestämmas genom dom blir det i princip möjligt för domstolen att ta hänsyn lill de förhållanden som påverkar användningsmöjligheterna och som inträffar fram till tidpunkten då ersättningsmålet skall avgöras.

Vad motionärerna föreslagit i fråga om värdefidpunklen innebär alltså alt man går ifrån principer som gäller i andra ersällningssilualioner. Med tanke på den strävan till enhetlighet i lagstiftningen på delta område som utskottet hänvisat till ovan, vore detta olämpligt. Utskottet avstyrker därför motionerna KrlO yrkande 4 och Krl6 yrkande 2.

Ändring av byggnadsminne och hävande av byggnadsminnesförklaring Utskottet tillstyrker regeringens förslag (3 kap. 14 och 15 §§).

Ansvarsbestämmelser m.m.

Även då det gäller ansvarsbestämmelser m.m. tillstyrks förslaget i propositionen (3 kap. 16-18 §§).

överklagande KrU 1987/88:21

Enligt propositionsförslaget skall frågan om en byggnad bör förklaras för byggnadsminne kunna väckas av var och en genom ansökan eller tas upp av länsstyrelsen på eget initiativ (3 kap. 4 §). Enligl förslaget till 3 kap. 19 § andra stycket skall länsstyrelsens beslut enligt 4 § att inte förklara en byggnad för byggnadsminne få överklagas endast av riksantikvarieämbetet.

Erinringar mol denna begränsning i besvärsrätten framställs i tre motioner, nämligen Kr4 (m), KrlO (s) och Krl6 (c). En genomgående synpunkt i motionerna är att - mot bakgrund av att ansvaret för att skydda och vårda vår kulturmiljö skall delas av alla - det inte är konsekvent att begränsa möjligheterna alt överklaga ett beslut av länsstyrelsen all inte förklara en byggnad för byggnadsminne.

För närvarande finns det enligt byggnadsminneslagen en möjlighet för den som inte är sakägare all besvära sig över länsstyrelsens beslut. Utskottet har inhämtat alt sedan år 1978 besvär över länsstyrelsens avslagsbeslut anförts i endast 15 fall. I merparten av dessa har besvär anförts av en enskild i en situation där lov för rivning till den aktuella byggnaden meddelats enligt byggnadsstadgan; besvärsmöjligheten enligt byggnadsminneslagen har utnyttjats i syfte all förhindra en rivning i fall då den klagande på grund av alt han inte varit sakägare enligt nämnda stadga eljest inte kunnat få en prövning för att förhindra en rivning. Inte i något av de angivna fallen har kammarrätten ändrat länsstyrelsens beslut alt inte förklara en byggnad för byggnadsminne.

Utskottet vill framhålla alt, eftersom kammarrätten inte funnit skäl ändra länsstyrelsens beslut i något av fallen, behovet av att behålla den nämnda besvärsrällen inte är påtagligt. Enligt utskottets mening kan det snarare med fog hävdas att bibehållande av en sådan rätt kan verka vilseledande, eftersom de faktiska möjligheterna att få en ändring lill stånd visat sig vara små. Etl väsentligt skäl härtill torde vara att del - enligt en bestämmelse i förordningen (1960:691) om byggnadsminnen - finns en relativt långtgående skyldighet för länsstyrelsen att samråda med RAÄ i ärenden om byggriadsminnesförk-laringar och att utrymmet för alt i högre instans få en ändring lill stånd på grund av en ändrad bedömning av de kriterier som gäller för byggnadsminnesförklaring därför är begränsal. Utskottet anser all det - i stället för att man bibehåller en besvärsrätt som i realiteten kan vara illusorisk - bör ankomma på RAÄ all då en länsstyrelse avslagit en begäran om byggnadsminnesförklaring av en enskild, noggrant överväger frågan om huruvida det är motiverat att genom överklagande få lill stånd eri domstolsprövning av beslutet. Utskottet förutsätter att det vid utarbetandet av regeringens tillämpningsföreskrifter eller RAÄ:s allmänna råd uppmärksammas hur myndigheterna skall fullgöra den vikliga funktionen all också bevaka allmänhetens intressen i fråga om byggnadsminnesförklaringar.

I enlighet med del anförda avstyrker utskottet motionerna Kr4, KrlO yrkande 5 och Krl6 yrkande 3.

Utskottet anser att en jämkning i lagtexten (3 kap. 19 § andra stycket) bör göras. Hänvisningen lill 4 § bör utgå.

Kyrkliga kulturminnen KrU 1987/88:21

En särskild utredning har sett över bestämmelserna om statlig tillsyn över kyrkobyggnader och begravningsplatser m.m. På grundval av utredningsförslaget föreslås i propositionen bestämmelser om skydd för kulturhistoriska värden i kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga inventarier och begravningsplatser. Bestämmelserna föreslås bli intagna i 4 kap. i den nya lagen.

Etl grundläggande syfte med propositionsförslaget är att det nuvarande omfattande regelsystemet (se bl.a. prop. s. 55) skall förenklas genom all den dubbla prövning som nu sker - genom stat och kommun - las bort och den statliga tillsynen koncentreras till att huvudsakligen tillgodose kullurminnes-vårdens intressen i den kyrkliga miljön. Tillsynen över de kyrkliga inventarierna har redan nu denna inriktning.

Det har inte framställts några erinringar mol regeringsförslageli denna del. Utskottet har inte heller något att erinra mot innehållet i regeringsförslagel och tillstyrker därför förslaget lill 4 kap. i kulturminneslagen.

I detta sammanhang behandlar utskottet två motionsyrkanden som har nära samband med regeringsförslaget.

Den ovan angivna utredningen har lagt fram förslag till bestämmelser angående övertaliga kyrkor. Med hänsyn lill remisskritiken av förslagen i denna del och till alt det endast i sällsynta undantagsfall inträffar att en församling vill avlysa en kyrka och ta den ur bruk har kulturministern - som

samråtl med civilministern - inte tagit upp dessa förslag till behandling i . , •

propositionen. . ■

I motion Kr6 (c) framhålls att även kyrkor som inte längre används av
församlingarna har ett betydande kulturhistoriskt intresse. Mot bakgrund av
att ett av propositionens syften är alt bevara samlade kulturmiljöer är del
angeläget att också övertaliga kyrkobyggnader kan ges etl visst skydd.
Riksdagen bör därför begära att regeringen återkommer med förslag till
skydd för också dessa kyrkobyggnader. Ur kulturmiljösynpunkt kan det
också, anför motionärerna, vara lämpligt alt frågan om bevarandet av
prästgårdar får sin belysning i detta sammanhang. För många landskapsmil
jöer på landsbygden och i mindre tätorter utgör kyrka och prästgård en
samlad skyddsvärd enhet som kulturminnesvården bör ha möjlighet,att,
beakta (yrkande 1). - .

Utskottet vill med anledning av molionsyrkandet anföra följande. De
bestämmelserom byggnadsminnen, som utskottet i del föregående tillstyrkt,

innebär bl.a. att del i fortsättningen blir möjligt all förklara en byggnad för
byggnadsminne, även om byggnaden som solitär inte uppfyller kravet på
märklighel, men där den utgör en del av etl bebyggelseområde som
sammantaget är att betrakta som kulturhistoriskt synnerligen märkligt. Vad,
i sorn är ett synnerligen märkligt bebyggelseområde bör därvid bedömas efter
samma kriterium som när det gäller enskilda byggnader. Denna bestämmelse
ger enligl utskottets mening visst utrymme att skydda sådana miljöer som
avses i motionen. Det finns vidare skäl hänvisa lill vad utskottet anförde i sitt
av riksdagen godkända betänkande KrU 1986/87:8 om tjänstebostäder för
präster och om förvaltningen av kyrklig jord (prop. 1986/87:13). Utskottet
ansåg sig ha befogad anledning utgå från all pastoraten även i fortsättningen 22

känner stort ansvar för att bevara kulturhistoriskt värdefulla prästgårdsmil- KrU 1987/88:21
jöer. Del är av den karaktären att det kan motiveras att en prästgård behålls
som tjänstebostad, anförde ulskoltet. Så kan vara fallet även på de orter där
det finns en bostadsmarknad och prästerna således skulle kunna lösa sin
bostadsfråga på annat sätt. Ulskoltet uppehöll sig i betänkandet också
utförligt vid den vid liden för betänkandets avgivande pågående prästgårds- '
inventeringen (bet. s. 5-6). Utskottet underströk vikten av att de kulturmin
nesvårdande myndigheterna beaktade de betydande kulturvärden prästgår- ■ .
darna representerar.

Ulskoltet anser mol bakgrund av del, anförda att det finns befogad anledning ulgå från att de problem motionärerna pekar på kommer att uppmärksammas av bl.a. RAÄ och länsstyrelserna. Med hänsyn härtill anser utskottet att det inte är erforderligt alt föreslå riksdagen någon åtgärd med ' anledning av mofionsyrkandet. Delta avstyrks.

Riksdagen har nyligen - med vissa ändringar som här inte är aktuella -bifallit proposition 1987/88:31 om ny organisation,på lokal- och stiftsplanet i ■ svenskakyrkan,m.m. (KU 1987/88:30, rskr. 1987/88:181). Riksdagsbeslutet innebär bl.a. att kyrkofondens styrelse skall kunna dela ut bidrag till mera kostnadskrävande underhåll av församhngskyrkor (18 § kyrkofondslagen). Avsikten är även all medel skall kurina utgå för förebyggande åtgärder, t.ex. i form av en förstärkt rådgivning i syfte all åstadkomma bättre kunskaper om , kyrkobyggnadernas skötsel.

Ulskoltet avstyrker med hänvisning till det anförda motion Kr3 (m) yrkande 10, vari förordas,alt medel från kyrkofonden får tas i anspråk för tillvaratagandet av kulturminnesvårdsaspekter vid kyrklig byggnadsplanering. Yrkandet får anses i huvudsak tillgodosett.

Bestämmelser om skydd mot utförsel avvissa äldre kulturföremål

Del föreslås i propositionen alt bestämmelserna i lagen (1985:1104) om skydd mol utförsel av vissa äldre kulturföremål (utförsellagen) efter vissa redaktionella ändringar skall föras in som ett särskilt kapitel - 5 kap. - i kulturminneslagen. Den kompletteringen föreslås att en bestämmelse skall föras in om att avgifter får tas ut i ärenden om utförsel.

Utskottet ansluter sig till bedömningen att del är lämpligt att bestämmelserna i den nuvarande utförsellagen i princip las in i kulturminneslagen i enlighet med vad regeringen föreslagit.

Erinringar mot de föreslagna laglexlerria framställs i tva motioner.

Enligt förslaget till 5 kap. 3 § skall den som vill föra ut ett kulturföremål ur landet ha tillstånd om föremålet är av det slag, som anges i 4 och 5 §§. Då del gäller föremålskalegorier som i stor utsträckning ligger inom Nordiska museels insamlingsområde och som räknas upp i 4 § punkt 2 i lagförslaget föreslås - i rtiolsats till vad som gäller flera andra kategorier - ingen värdegräns. I mofion Kr9 (fp) förordas en värdegräns för föremålen på 1 000 kr.

Då utskottet behandlade regeringens förslag till ulförsellag hösten 1985
godtog utskottet i sill av riksdagen godkända betänkande KrU 1985/86:'7
förslag lill motsvarande bestämmelse med hänsyn bl.a. till att förslaget i .

aktuell del lagts fram efter samråd med Nordiska museet och med hänsyn fill KrU 1987/88:21 vad utskottet inhämtat om museets möjligheter all handlägga utförselansökningar.

Utskottet anser att det inte är motiverat att nu införa en sådan värdegräns som motionärerna föreslår. Med avstyrkande av motionen i denna del (yrkande 3) fillstyrker utskottet lagförslaget i motsvarande del.

I regeringens förslag lill 5 kap. 9 § stadgas bl.a. att frågor om tillstånd till utförsel skall prövas av kungl. biblioteket, riksantikvarieämbetet, riksarkivet, statens konstmuseer eller Stiftelsen Nordiska museet. Motionärerna bakom motion Kr6 (c) vill all det i paragrafen skall föreskrivas att samråd med regionala kultur v år dande organ skall ske, när utförseln gäller föremål med påtaglig anknytning till viss ort eller visst landskap.

Enligt föreskrifter och allmänna råd som RAÄ utfärdat (KRFS 1986:18) skall lillståndsmyndigheten vid behov inhämta synpunkter från sådana institutioner, där särskilda kunskaper om de aktuella föremålskalegorierna kan finnas, t.ex. specialmuseum, länsmuseum eller landsarkiv. Ulskoltet anser sig kunna förutsätta att ell remissförfarande tillämpas i sådana fall som anges i motionen, såvida detta inte bedöms vara obehövligt; om det exempelvis framstår som uppenbart för lillståndsmyndigheten att utförseltillstånd bör vägras är det onödigt med en sådan remiss. Med hänvisning lill det anförda avstyrker ulskoltet att en sådan lagbestämmelse införs som motionärerna förordat. Motionen avstyrks i denna del (yrkande 2).

Utförsellagen har varit i kraft i mindre än två år. Del finns med hänsyn härtill inte skäl för riksdagen att förorda att en särskild utvärdering görs av lagen. Motion Kr3 (m) yrkande 11, vari förslag härom framställs, avstyrks därför. Uiskollel förutsätter vid sin bedömning alt regeringskansliet genom kontakt med tillståndsmyndigheterna forllöpade följer lagens - i fortsättningen bestämmelserna i 5 kap. kulturminneslagen - tillämpning.

1 motion Kr9 förordas också att det skall göras en utredning om införande av en lägre mervärdeskatt vid införsel av vissa kulturföremål. Motionärerna anser att detta skulle vara ägnat att stimulera importen av sådana föremål.

Utskottet vill hänvisa lill att riksdagen för kort lid sedan på hemställan av skalteutskoltel avslagit ett likartat mofionsyrkande (SkU' 1987/88:29). Skatteutskottet anförde att ell införande av nya undanlag från mervärdeskatten på del sätt som förespråkats i motionen enligt utskottets mening skulle komma i konfiikt med del pågående utredningsarbetet inom kommittén med uppdrag alt utreda den indirekta beskattningens omfattning och utformning (KIS) som går ut på att bredda basen för mervärdeskatten och göra den generellt tillämpbar. Med hänsyn härtill och de uppenbara kontrollsvårigheter etl sådant undanlag skulle föra med sig ställde sig skatteutskottet avvisande till förslaget.

Kulturutskottet anser att det inte finns skäl lill ett ändrat ställningstagande i den här aktuella mervärdeskallefrågan. Motion Kr9 yrkande 4 avstyrks därför.

Följdändringar i annan lagstiftning m.m.

Ulskoltet tillstyrker förslagen i propositionen. ,.,,

Prioriterade insatser inom kulturmiljövården, m.m. KrU 1987/88:21

Utskottet har i etl inledande avsnitt anslutit sig till vad som anförs i propositionen om kullurmiljövårdens allmänna inriktning (propositionen främst s. 28-30). Som framhålls i propositionen måste ambifionerna vidgas när det gäller all tillvarata kulturvärdena i den yttre miljön. Bl.a. måste värdet av samlade bebyggelsemiljöer framhållas starkare och odlingslandskapets kulturvärden måste uppmärksammas. I arbetet för all utveckla en rik och stimulerande lokal miljö måste kulturvärden tillvaratas som en av de grundläggande resurserna.

Utskottet vill också uttala sin anslutning till vad som anförs i propositionen (s. 121) om alt kulturmiljövården måste bygga på etl samspel mellan de enskilda ägarnas och brukarnas ansvarstagande och myndigheternas insatser. Stal och kommun måste dela ansvaret och det måste finnas en utvecklad samverkan mellan dem. Utifrån det redovisade alternativet är det, anförs del i propositionen, angeläget att den statliga kulturmiljövården kan stå väl rustad inför ökade krav och att den kan stärkas på särskilt utsatta avsnitt. Utskottet ansluter sig till denna bedömning. Utskottet behandlar i del följande de områden där bl.a. resursförstärkningar bör göras enligl vad som anförs i propositionen.

Utskottet vill då del gäller de framlida statliga insatserna för kulturmiljövården framhålla alt den samverkan på departementsnivå som föregått de i propositionen framlagda förslagen inte får bli en engångsföreteelse. I linje med vad som inledningsvis anförs måste kullurmiljövården ses som lika angelägen som annan miljövård och kulturmiljövården måste ses som en viktig uppgift inom hela den statliga sektorn. En förutsättning för all man skall kunna begära alt alla enskilda tar sitt ansvar för kulturmiljön är all staten gör de insatser bl.a. av övergripande och samordnande natur som inte rimligen kan läggas på kommuner eller enskilda.

I propositionen föreslår regeringen all riksdagen skall godkänna de riktlinjer för den statliga kulturmiljövården som förordas när del gäller (1) insatser för att begränsa luftföroreningarnas och försurningens skadeverkningar på kulturmiljön, (2) insatser för vården av kulturlandskap och fornlämningari (3) insatser inom byggnadsvården, (4) insatser för information och kunskapsuppbyggnad inom kulturmiljövården och (5) de centrala museernas uppgifter i kulturmiljövården.

Åtgärder mot luftföroreningarnas och försurningens inverkan på kulturvärden

Det är nödvändigt att kraftfulla åtgärder vidtas för att begränsa luftföroreningarnas skadeverkningar på värden i kulturmiljön, anför kulturministern. Åtgärderna skall följa ett särskilt handlingsprogram och omfatta bl.a. inventeringar, insatser för konservering och forsknings- och utvecklingsarbeten. RAÄ ges ansvaret för att programmet genomförs.

I propositionen ges en utförlig redovisning för bakgrunden lill förslagen (s. 122-126). Del angivna handlingsprogrammet har utarbetats av RAÄ på regeringens uppdrag. Programmet är treårigt.

Redovisningen i propositionen visar tydligt alt del inte är tillräckligt att 25

avvakta effekterna av minskade utsläpp av luftföroreningar utan att del KrU 1987/88:21

också behövs omedelbara åtgärder för alt rädda de kullurminnen som är

utsatta för akut och pågående förstöring. ■

Utställningen Luflangrepp på historiska museet har på etl skrämmande sätt åskådliggjort behovet av snabba insatser på området.

Enligt utskottels mening bör riksdagen ställa sig bakom de riktlinjer som angetts i propositionen. Handlingsprogrammet innehåller följande avsnitt, nämligen inventering och dokumentation, skydd och konservering, forskning och utveckling, utbildning saml uppföljning, samordning och information.

Kulturministern räknar med att insatserna enligt programmet skall
rymmas inom en årsram på 10 milj. kr. Av detta belopp beräknas för nästa
budgetår 5 milj. kr. under anslaget Kulturmiljövård och lika myckel under
anslaget B 5. Åtgärder möt luftföroreningar och försurning på huvudtitel
XIV (prop. 1987/88:85 s. 315, JoU 1987/88:23). '" . ' ' .

Utskottet lar i följande huvudavsnitt ställning till medelsanvisningen för nästa budgetår.

I motion 1987/88:Kr230 (fp) påpekas - med hänvisning lill det av RAÄ utarbetade handlingsprogrammet - alt korrossionshasligheten är större i Göteborg än i någon annan ort i landet, något som är en följd av samspelet mellan luftföroreningar, hög luftfuktighet och kloridjoner från havsvattnet. Motionärerna hänvisar vidare till alt Göteborgs kommun kommer alt under innevarande år ha tagit fram ell eget handlingsprogram för åtgärder i syfte att avhjälpa korrossionsskador på kulturhistoriskt värdefulla byggnader och statyer. Motionärerna vill att RAÄ skall få i uppdrag att avsätta medel i budgeten för 1989/90 för kullurvårdande insatser av angivet slag.

Utskottets ställningstagande i del föregående innebär alt utskottet som en
riktpunkt godtar en insatsram på 10 milj. kr. per år för genomförande av
handlingsprogrammet. Det bör ankomma på RÅÄ att - utifrån den
självklara utgångspunkten att insatserna skall styras dit de bäst behövs - ,
bedöma behovet av insatser i bl.a. Göteborg. Motionen aktualiserar också
behovet av att begränsa trafikens miljöeffekter i storstadsregionerna.
Utskottet vill därför understryka vikten av del arbete som kommer att
utföras av den utredning om storstadstrafiken som, enligt vad utskottet
inhämtat, nu tillsatts och som skall la fram etl sarrilat program för
begränsning av trafikens miljö- och hälsoeffekter i storstadsområdena
(utredningen omnämnd i prop. s. 125). Utskottet anser att mofioiien får
anses besvarad med del anförda. t ,

Vården av kulturlandskap och fornlämningar '

Enligl propositionen skall insatser göras för att kraftigare fästa uppmärksamheten på odlingslandskapets kulturvärden. Samverkan mellan kultur- och naturvårdande insatser för bevarande av kulturlandskap skall utvecklas ytterligare. RAÄ skall ges ökade resurser för säkerställande och vård av kulturlandskapets miljöer och för vården av fornlämningar.

I propositionen lämnas följande beskrivning av odlingslandskapets kultur
värden (s. 127). 76

I ett kullurmiljövårdande perspektiv är dagens kulturlandskap eller odhngs- KrU 1987/88:21 landskap summan av hur marken i olika former utnyttjals i ekonomiskt avseende under fiera århundraden. I det traditionella svenska kulturlandskapet kan brukningscentrum - byn eller gården - tillsammans med inägorna -åker och äng - samt landskapels olika gräns- och sambandslinjer - hägnader, fädrev, ägogränser och vägar - ses som grundelementen i detta landskap. Men också utmarken - skogen för bete, ved- och virkesfångst - var en del av systemet. Delta landskap har efler hand kommit att förändras i hög grad, men har också ofta i sig bevarat vikliga grundelement från äldre markanvändningar.

Kulturlandskapet är därmed en viktig del av del. levande svenska kulturarvet. Kulturlandskapet, med dess rnångfaselterade innehåll från många skeden, ger oss möjligheter att förstå öch uppfatta landskapets historiska utveckling. Därmed förmedlar del också insikter om hela vårt kulturella arv och om tidigare generafioners villkor för liv och arbete. Det innefattar de kulturbetingade biotoper för växt- och djurliv, som vi numera uppfattar som väsentliga och ofta specifikt svenska värden i landskapsbilden.

Utskottet anser att den lämnade beskrivningen av odlingslandskapets kulturvärden visar alt frågan om bevarandet av odlingslandskapet eller kulturlandskapet i hög grad är en angelägenhet för kullurmiljövården. Samtidigt bör betonas alt - som framhålls i propositionen - det inte går att dra någon fast gräns mellan kulturlandskapets kulturvärden och dess naturvärden. Detta konstaterande leder till slutsatsen att insatserna för vård och säkerställande av värdefulla miljöer i odlingslandskapet måste ses som en gemensam angelägenhet för kulturmiljövården och naturvården. Insikten om behovet av ökade insatser på området har under de senaste åren vuxit sig allt starkare. Utskottet har inte något alt erinra mol vad som anförs i propositionen i denna del eller mot det synsätt på frågorna om hur arbetet på området skall drivas i fortsättningen. Utskottet anser därför att detta arbete bör ha den inriktning som framgår av följande fem punkter.

1. Ansvaret för kulturlandskapets vård måste i första hand läggas på jord- och
skogsbruksnäringarna. Kulturvärdena måste tas lill vara vid brukandet av
marken.

2. Brukarna åläggs all la hänsyn till kullurmiljövårdens intressen genom dels bestämmelserna i skogsvårdslagen (1979:429) och därtill anknutna föreskrifter, dels bestämmelser i lagen om skötsel av jordbruksmark; sistnämnda lag kommer att ändras så att del i denna uttryckligen föreskrivs en skyldighet att vid markanvändning i jordbruket hänsyn även skall tas till kullurmiljövårdens intresse (prop. 1987/88:128, JoU 1987/88:24).

3. Även specifika kultur-och naturvårdsinsatser måste sättas in, nämligen för att slå vakt om särskilda bevarandevärden och viktiga miljöer. Omfattande insatser görs efler förslag på jordbruksdepartementets saml miljö- och energidepartementets huvudtitlar (förslagen behandlas i jordbruksutskottets betänkanden JoU 1987/88:17, 18 och 24).

4. Frågan om samordning mellan natur- och kulturvårdande insatser
uppmärksammas.

Tanken på ett särskilt institut för alt säkerställa kulturlandskapsmiljöer KrU 1987/88:21 avvisas på skäl som redovisas i propositionen. Det finns i sammanhanget skäl att understryka vad kulturministern anför om behovet av att i samband med den aviserade översynen av naturvårdslagen närmare överväga utformningen av naturvårdslagens bestämmelser om kulturvärdena.

En strävan efler helhetssyn måste vara vägledande både för naturvården och kulturmiljövården. Det måste vara en viktig uppgift främst för de centrala verken, RAÄ och statens naturvårdsverk, alt utveckla sektorssamverkan på ett sådant sätt att de offentliga insatserna får största möjliga utfall i form av bevarade kulturlandskapsvärden. På regional nivå underlättas denna samverkan genom all länsstyrelsen svarar både för kulturmiljövården och naturvården. Det bör påpekas all allmänna samordningsfrågor i viss utsträckning behandlas i prop. 1987/88:85 om miljöpolitiken inför 1990-talet, i vilken också den angivna översynen av naturvårdslagen aviseras (se närmare nämnda prop., främst kapitel 3).

5. RAÄ bör filldelas särskilda medel för insatser för vård och säkerställande av kulturlandskapets värden; hitintills har kostnaderna för sådana insatser helt fått ske inom ramen för nalurvårdsanslagen. R AÄ;s anslag bör ökas med 4 milj. kr. för insatserna.

Ulskoltet har inte heller något att erinra rriot vad som anförs om kulturlandskapets byggnader. RAÄ bör i ökad utsträckning väga in värdet av den samlade miljön vid sin bidragsfördelning i fråga om vård av kulturhistoriskt värdefulla byggnader.

För två år sedan behandlades ingående frågan om fornvårdens inriktning (prop. 1985/86:100 bil. 10 s. 437-438, KrU 1985/86:18, rskr. 1985/86:192). Därvid slogs fast bl.a. den enskilde markägarens ansvar inom ramen för en naturlig markhävd liksom bl.a. vikten av en samverkan mellan stat och kommun då det gäller del urval av fornminnesplalser som kan vårdas med hjälp av allmänna medel.

I den nu aktuella propositionen föreslås all RAÄ skall tillföras särskilda resurser för fornvård - 6 milj. kr. - som en följd av alt resurserna till fornvården i form av beredskapsarbeten minskal.

Utskottet, som behandlar frågan om medelsanvisningen i det följande, ansluter sig även i denna del till vad som anförs i propositionen men återkommer i samband med molionsbehandlingen till frågan om ytterligare statliga insatser för bl.a. fornvården.

Ulskoltet diskuterade förra året i sitt av riksdagen godkända betänkande KrU 1986/87:15 relativt utförligt de problem som uppstått för fornvårdsarbe-tet lill följd av att beredskapsarbetena minskal kraftigt. Utskottet - som också diskuterade behovet av åtgärder för odlingslandskapet - kom fill slutsatsen all del är oundgängligen nödvändigt att RAÄ tillförs ökade ordinarie resurser för vård av fornlämningar och kulturlandskap.

Utskottet ser mot den angivna bakgrunden med tillfredsställelse att regeringen nu föreslås att särskilda medel beräknas till RAÄ såväl för att säkerställa kulturlandskapets värden som för att göra insatser för fornvården. Samtidigt måste ulskoltet konstatera alt - som framgår av såväl motion Kr9 (fp) som motion Krll (s, c) och som slår i överensstämmelse med

synpunkter i motion Kr214 (s) - de föreslagna insatserna inte är tillräckliga KrU 1987/88:21

för att staten fullt ut skall kunna la sitt grundansvar för fornvården. Som

närmare utvecklas i motion Krll kan - i överensstämmelse med vad som

anges i propositionen - kommunerna komma att spela en viktig roll i

fornvårdsarbetet under den viktiga förutsättningen att de statliga organen

kan bistå med rådgivning, utbildning och planering/projektering. Därfill

kommer att det finns fornlämningsområden som kräver mer specialiserade

insatser än vad flertalet kommuner och markägare kan åta sig. Även då det

gäller resurser för kulturlandskapet framstår det enligt utskoltets mening

som nödvändigt med ökade resurser för RAÄ och länsstyrelserna. Med

hänsyn till den ökade vikt vid kulturmiljövården som regeringen ger uttryck

åt i propositionen anser sig utskottet kunna utgå från all regeringen i den

kommande budgetbehandlingen ägnar frågan om behovet av en fortsatt

utbyggnad av de här behandlade resurserna stor uppmärksamhet. Utskottet

anser därför att mofionerna inte behöver föranleda någon riksdagens åtgärd

(Kr214, Kr9 yrkande 1. i här aktuell del och Krll).

Med hänvisning lill vad skalteutskollel anfört i del yttrande, som kulturutskottet inhämtat över motion Krl5 (m) yrkandena 2 och 3, avstyrker kulturutskottet yrkandena. Dessa innehåller önskemål om skattereduktion för genomförda vårdåtgärder för bibehållande av det öppna landskapet saml om sänkning av taxeringsvärdet för fasligheter som hyser fornlämningar, kulturhistoriskt värdefull bebyggelse eller intressanta kullurlandskapsavsnilt.

Utskottet avstyrker även yrkande 1 i den nämnda mofionen, Krl5. Motionärerna vill att stödsystemet inom jord- och skogsbruksnäringen skall ges en sådan utformning att kulturlandskapets öppna karaktär kan bibehållas. Utskottet hänvisar fill att - som framgår av den tidigare redovisningen -jordbruksutskottet i flera olika sammanhang under våren behandlar spörsmål om insatser för bevarandet av odlingslandskapet.

Vissa frågor om byggnadsvård

Det föreslås i propositionen alt kulturmiljövårdens resurser för byggnadsvård stärks, bl.a. med avseende på frågor om ersättning till fastighetsägare vid byggnadsminnesförklaring.

I propositionen lämnas en redovisning för de olika vägar på vilka del statliga stödei fill byggnadsvården kanaliseras. Utskottet, som hänvisar fill denna redovisning (prop. s. 133), vill erinra om att utskottet i det föregående tillstyrkt en ökad satsning på insatser mot de hot om förstörelse av värdefulla byggnader som luftföroreningarna och försurningen innebär. RAÄ;s anslag för byggnadsvård föreslås bli förstärkt med 1 milj. kr. bl.a. för att länsstyrelserna skall få ökade möjligheter att driva angelägna byggnadsminnesförklaringar även i de fall där hinder möter i fråga om ersättningskrav. Utskottet - som i ett senare avsnitt behandlar frågan om medelsanvisningen för nästa budgetår - ställer sig bakom den ökade satsningen på denna del av . byggnadsvården.

För innevarande budgetår uppgår anslagsposten Bidrag fill vård av
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse lill 14 505 000 kr., varfill kommer bl.a. 29

ersättning enligl byggnadsminneslagen med 900 000 kr. Som förut angivits KrU 1987/88:21

förordas en höjning av det sistnämnda beloppet med 1 milj. kr. Regeringens

förslag innebär härutöver en medelsuppräkning som ger utrymme för endast

en mindre höjning av bidraget till vård av kulturhistoriskt värdefulla

byggnader.

I en rad motioner - Kr418 (m,fp), Kr5 (m), Kr7 (m), Kr8 (s), Kr9 (fp), KrlO (s) och Krl4 (c) - uttrycks stor oro för alt de statliga resurserna för byggnadsvård är otillräckliga. Synpunkter i frågan utvecklas särskilt utförligt i sistnämnda motion. Motionärerna hänvisar till att anslaget enligl RAÄ;s anslagsframställning urholkats med 5 milj. kr. jämfört med år 1981. Med de medel som för närvarande slår till buds finns enligt motionärerna endast möjlighet alt vårda ett exklusivt urval av kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Endast en mycket liten del av resurserna kan gå till bevarande av sådana byggnader som har ett regionalt eller lokall intresse men som är av stor betydelse för att stärka en bygds identitet. I fiera av motionerna understryks särskilt vikten av att man ger ett stöd för alt bevara den äldre fimmerhusbe-byggelsen. Även anknytningen till turismen understyrks i motionerna.

Också enligl utskottels mening är det ängeläget att byggnadsvårdsanslagel i fortsättningen ges en hög prioritet. Anslaget har haft stor betydelse under de gångna åren och den reala minskningen av anslaget söm blivit en följd av alt andra satsningar på kulturmiljösektorn varit nödvändiga bör inte få fortsätta. Prövningen av frågan orii medelsanvisningens storlek får ske i budgetsammanhang. Svårigheterna för byggnadsvården att få fillräckliga resurser har också accentuerats genom minskningen av beredskapsarbeten som avsett restaureringar och upprustning av kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Därtill kommer de förändringar i för byggnadsvården negativ riktning som sker genom regelförändringen rörande sådana arbeten (se AU 1987/88:11 s. 47).

Uiskottei anser i överensstämmelse med vad som tidigare angivits alt de insatser som hänger samman med luftföroreningar och försurning är mycket angelägna. Det finns därför inte anledning till någon erinran mol den inriktning budgetförslaget för nästa år har. Utskottet utgår emellertid från att regeringen vid den komriiande budgetberedningen överväger möjligheterna att öka byggnadsvårdsanslagel. Utskottet anser med hänsyn till del anförda all följande motioner inte påkallar någon riksdagens åtgärd, nämligen' motion Kr418 yrkande 2, motion Kr5 yrkande 1, motion Kr8 yrkande 1, motion Kr9 yrkande 1, motion KrlO yrkande 1 och motion Krl4 yrkande 1. Yrkandet i motion Kr7 behandlas under avsnittet anslagsfrågor.

I propositionen behandlas förutsättningarna för bevarande av vissa typer
av kulturhistoriskt värdefulla miljöer. Det gäller särskilt herrgårdsmiljöer
och industriminnen. Dessa anläggningar representerar miljöer med betydan
de kulturvärden, samtidigt som bevarandet ofta är knutet till särskilda
problem. Del kan vara frågor om t.ex. lämplig användning av byggnader och
anläggningar liksom frågor om ekonomin för drift och underhåll. Del erinras
om att riksdagen tidigare (KrU 1985/86:8, rskr. 1985/86:47) uttalat sig för en
vidare utredning i ämnet. Kulturministern anger också alt han avser att
återkomma till regeringen inom kort med förslag om formerna för den
fortsatta beredningen av frågan. .30

Med hänsyn till del anförda anser utskottet alt det inte är erforderligt med KrU 1987/88:21 någon riksdagens åtgärd med anledning av motion Kr222 (fp) yrkande 12 vari - under hänvisning till National Trust - systemet i Storbritannien - yrkas att vad som anförs om behovet av en speciallagstiftning för alt hålla samman kulturmiljöer skall ges regeringen till känna. Utskottet förutsätter att de av riksdagen begärda övervägandena kommer lill stånd utan dröjsmål.

Information och kunskapsuppbygnad om kulturmiljöns värden

Insatser för information och kunskapsuppbyggnad skall enligt propositionen få en framskjuten position i kulturmiljöarbetet. RAÄ skall ges ökade resurser för dessa ändamål.

Kulturministern framhåller all med de mål och de utgångspunkter för kullurmiljövårdens olika aspekter som angivits i propositionen är uppbyggnad och förmedling av kunskap och information om kultlirmiljövårdens olika aspekter strategiskt vikfiga uppgifter. Han utvecklar sina synpunkter i detta hänseende utförligt (prop. s. 134). Därvid behandlar han uppgifterna för kommunerna, för RAÄ och länsstyrelserna och för skolan. Då det gäller museernas medverkan i kulturmiljövården - något som behandlas utförligare i följande avsnitt - betonar han främst vikten av all den offentliga kulturmiljövården samverkar med och aktivt stödjer frivilligt engagemang och arbete. Kulturministern framhåller också att de enskilda medborgarnas engagemang är en bas för kulturmiljövården och att detta i hög grad kanaliseras genom bildningsförbundens cirkelverksamhel och genom hembygdsföreningarna.

Den ökade tonvikt som kullurmiljövårdens myndigheter bör lägga på kunskapsuppbyggnad, kunskapsförmedling och information förutsätter förstärkta resurser. För ändamålet beräknas en anslagshöjning lill RAÄ med 2 milj. kr.

I två mofioner - Kr6 (c) och Kr9 (fp) - tas upp frågor, som kan sägas ha den gemensamma utgångspunkten att del är viktigt att länsstyrelserna och de regionala museerna får resurser så att de kan ta sitt ansvar då det gäller kunskapsuppbyggnad och' kunskapsförmedling på kulturmiljöområdet. I motion Kr6 innebär yrkandet att riksdagen skall uttala att resursfrågorna för den regionala nivån måste beaktas i framtiden och i motion Kr9 påtalas behovet av ett klarläggande av vem som skall ha informationsansvaret.

Utskottet vill ansluta sig till det synsätt som kommer till uttryck i
motionerna och som stämmer överens med vad som anförs i propositionen,
nämligen att frågan om kunskapsuppbyggnad och informafion rörande
kulturmiljön måste ha sin tyngdpunkt på den regionala och lokala nivån.
Detta är nödvändigt för att del skall bli möjligt att göra kullurmiljövården till
en angelägenhet för alla. Grunden måste läggas i hemmet och i skolan. I fråga
om skolans arbete vill ulskoltet framhålla betydelsen av att den undervisning , ■

i miljöfrågor som aviserades i årets budgetproposition även kommer alt omfatta kulturmiljöfrågor. För de vuxna medborgarna är - förutom länsstyrelsernas och länsmuseernas verksamhet - den verksamhet av stor betydelse som bedrivs av bl.a. hembygdsrörelsen och bildningsförbunden. Regeringens förslag innebär ökade resurser fill RAÄ, något som även bör vara lill

nytta för länsstyrelserna. Del finns således anledning utgå från att det i KrU 1987/88:21 fortsättningen inte kommer all finnas någon särskild anslagspost för länsstyrelsernas samhällsinformation (prop. 1987/88:100 bil. 15 s. 61, BoU 1987/ 88:18). Medel för ändamålet kommer i stället att räknas in i medlen för övriga förvaltningskostnader. Utskottet vill understryka att ifrågavarande medel får användas bl.a. för kulturmiljöinformation. Då det gäller ansvaret för informationen vill uiskottei framhålla alt, enligl vad utskottet inhämtat, det inom RAÄ pågår en studie om samarbetsmönstrel ute i länen mellan RAÄ, länsstyrelserna och länsmuseerna. Resultatet av denna studie bör kunna få betydelse bl.a. då det gäller den i motion Kr9 upptagna frågan.

1 enlighet med det anförda anser utskottet alt någon åtgärd med anledning av motionerna i här aktuell del inte är erforderlig (Kr 6 yrkande 3 och Kr9 yrkande 2).

Utskottet har inte heller i övrigt något att erinra mot vad som anförs i propositionen i här aktuellt avseende. Ulskoltet vill särskilt understryka viklen av alt den resurs som länsmuseerna utgör tas till vara. Inte minst kommunerna bör kunna utnyttja dem i ett läge då kommunerna genom PBL fått nya och vidgade uppgifter då del gäller att ta till vara kulturvärdena i miljön.

Utskottet vill här också uttala sin anslutning till vad som anförs i propositionen (s. 135) om kullurlurism. Kulturminnen och andra sevärdheter spelar en mycket stor roll för turismens innehåll. På motsvarande sätt är del naturligt alt kulturmiljövården bl.a. med utgångspunkt i uppgiften att levandegöra kulturarvet, uppfattar turisterna i Sverige som en viktig målgrupp för insatserna.

Utskottet har bl.a. med anledning av förslag i proposifion 1987/88:64 (s. 35) om särskilda regionalpolitiska insatser i delar av Bergslagen och norra Sveriges inland uttalat sig om stöd för att ta till vara kulturen som en regional utvecklingskraft. I enlighet med vad som uttalas i den nu aktuella proposifionen bör vad som då anfördes om möjligheterna att utveckla s.k. kulturturism och den betydelse sådana insatser kan ha för olika orter generellt beaktas inom den statliga kulturmiljövården som en av utgångspunkterna för dess arbete.

De centrala museernas uppgifter inom kulturmiljövården. De regionala museernas betydelse

I propositionen förordas att de kulturhistoriska centralmuseernas uppgifter och medverkan i kulturmiljövården skall utvecklas.

I propositionen redovisas innehållet i en promemoria - (Ds 1988:6) Cenlralmuseerna och kullurmiljövården - som utarbetats under medverkan av RAÄ, statens kulturråd och de berörda lokala museerna. Utskottet hänvisar till den redovisning för promemorian som finns i propositionen (s. 136). 1 överensstämmelse med vad som anförs i promemorian ställer ett vidgat kullurmiljöperspekfiv nya krav på museernas verksamhet samtidigt som de kan tillföra kulturmiljöarbetet värdefulla kunskaper och i sin utåtriktade verksamhet bidra fill alt engagemanget i kulturmiljövården ökar. Kulturministern anser det angeläget att den hittillsvarande samverkan

mellan de centrala kulturhistoriska museerna och RAÄ kan vidareutvecklas. Han utvecklar detta närmare och anför vidare bl.a. alt promemorian bör kunna ligga till grund för ett sådant samarbete, där uppgiften att tillgodose länsmuseernas behov av service, stöd och kunskaper är ett grundläggande moment.

Utskottet delar denna uppfattning och tillstyrker således regeringens förslag.

Då det gäller de regionala museerna och kulturmiljövården vill utskottet i anslutning till vad som anförts i föregående avsnitt framhålla följande. Eftersom utskottet anser alt tyngdpunkten i kulturmiljöarbetet måste ligga på del regionala och lokala planet är det av stor vikt alt samspelet mellan de regionala museerna och länsstyrelserna - med den expertfunktion som länsantikvarieorganisationen innnebär - kan bibehållas och utvecklas. Synpunkter av i huvudsak detta innehåll redovisas också i propositionen, där en hänvisning till proposition 1986/87:97 om de centrala museernas uppgifter och ansvar görs. Som också anges i den nu aktuella propositionen får de regionala museerna genom kulturmiljöarbetet en naturlig kontaktyta med samhällsarbetet utanför kultursektorn. Utskottet anser det också angeläget peka på att den regionala samverkan som kan ske genom alt länsstyrelsen svarar för såväl kulturmiljövård som naturvård kan få ell ytterligare stöd genom de möjligheter länsmuseerna har att koppla samman natur och kultur.

KrU 1987/88:21

Anslagsfrågor för budgetåret 1988/89, m.m:

Regeringen har i proposition 104 föreslagit att riksdagen för nästa budgetår anvisar till F 31. Riksantikvarieämbetet; Förvaltningskostnader etl förslagsanslag av 59 440 000 kr. och till F 32. Kulturmiljövård ett reservationsanslag av 45 095 000 kr. Vidare har regeringen - i budgetpropositionen - föreslagit all riksdagen för samma budgetår till F 33. Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

Förslaget till medelsberäkningar under anslagen F 31 och F 32 framgår av följande sammanställningar.

F31

1987/88

Beräknad ändring 1988/89

Föredraganden

Personal

Förvaltningskostnader

(därav lönekostnader) Lokalkostnader Bidrag till organisationer och föreningar

13!

43 423000'

(35447000)

7 379000

318000 51120000

of.

+ 7659000

(+6940000)

+ 979000

- 318000 -1-8320000

' 1 anslagsposten ingår anslagsposterna Förvaltningskostnader med 30643000 kr. och Fornminnesinventering med 12 780000 kr.

3 Riksdagen 1987/88.13saml. Nr21

			KrU 1987/88:21
F32	1987/88	, Beräknad ändring 1988/89
	1987/88	Föredraganden
Anslag
L Vård av kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse	20179000'	+ 1205000
2, Vård m. m. av kultur-
landskap och fornläm-
ningar	4414000	+ 9542000
3. Information och ut-
vecklingsverksamhet m. m.	1365 000	+ 2772000
4, Insatser mot luftför-
orenings- och försur-			■,
ningsskador	-	+ 5000000
5. Engångsanvisning	-	+ 618000'-
	25 958 000	-t-19137000

' I anslagsposten ingår anslagsposterna Bidrag till vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse med 14 505 000 kr.. Bidrag till restaurering och värd av kyrkor m. m. på Gotland med 2 803 000 kr.. Ersättning enligt byggnadsminneslagen med 900000 kr. och Fastighetsförvaltning med 1 917000 kr.

' Medel för detta ändamål har tidigare redovisats under anslaget Bidrag lill särskilda kulturella ändamål.

Ulskottets ställningstaganden i föregående avsnitt innebär att utskottet ställer sig bakom den inriktning på kulturmiljöbudgeten som regeringen föreslagit. Utskottet har också med anledning av motioner diskuterat behovet av fortsatta resursförstärkningar under kommande budgetår. Ett antal motionsyrkanden som avser en medelsanvisning utöver den av regeringen föreslagna har väckts. Dessa redovisas i det följande i anslutning, fill de olika anslagsposterna under anslaget F 32.

Utskottet tillstyrker de föreslagna medelsanvisningarna under RAÄ:s förvaltningsanslag (F 31) och under anslaget till RAÄ:s uppdragsverksamhet (F 33). I det följande lar utskottet upp till bedömning de olika anslagsposter som föreslås ingå i anslaget F 32. Kulturmiljövård.

För vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse föreslås i propositionen en höjning som till huvuddelen är avsedd för reglering av ersättningsfrågor i samband med byggnadsminnesförklaringar. I motion Kr3 (m) föreslås en höjning av anslagsposten med 1 milj. kr. utöver den av regeringen föreslagna.

Utskottet anser all det inte finns ekonomiskt utrymme för alt bestämma anslagsposten till högre belopp än vad regeringen föreslagit eller således till 21 389 000 kr. Motion Kr3 (m) yrkande 12 i motsvarande del avstyrks därför. Ställningstagandet innebår att även mofion Krl3 (c) yrkande 2 avstyrks. I utskottets ställningstagande ligger också att utskottet inte kunnat finna att del genom omprioriteringar år möjligt att tillföra anslagsposten större resurser. Motion Kr7 (m) avstyrks därför; i motionen begärs en omprioritering men det anges inte på vad säll en sådan omprioritering skall ske.

För vård och säkerställande av värdefulla kulturlandskap beräknas i propositionen 4 milj. kr. Vidare beräknas en förstärkning med 6 milj. kr. för vård av fornlämningar. I enlighet med vad som föreslås av regeringen (prop. s. 141) fillstyrker utskottet att del för anslagsposten Vård m.m. av kultur-

landskap och fornlämningar beräknas 13 956 000 kr. Utskottet avstyrker KrU 1987/88:21 därmed motion Kr3 yrkande 12 i vad avser en förstärkning av resurserna för kostnader för enskilda vid arkeologiska undersökningar (se 2 kap. 14 § andra stycket förslaget lill kulturminneslag).

Utskottet tillstyrker att det beräknas 4 137 000 kr. till information och utvecklingsverksamhet m.m. Den förstärkning med 2 milj. kr. för kullurmil-jöinformation som förslaget innebär har diskuterats i tidigare avsnitt.

För insatser mot luftförorenings- och försurningsskador beräknas i enlighet med vad som angivits i ett tidigare avsnitt 5 milj. kr. Under XIV huvudtiteln anslaget Åtgärder mot luftföroreningar och försurning har beräknats likaledes 5 milj. kr. för detta ändamål (se JoU 1987/88:23). Sammantaget har regeringen således föreslagit alt 10 milj. kr. skall anvisas för åtgärder mot luftföroreningarnas och försurningens skadeverkningar på kulturmiljön. Utskottet - som i del föregående ställt sig bakom ett handlingsprogram för åtgärder på det här aktuella området - tillstyrker regeringsförslagel. Detta innebär att syftet med motion Kr222 (fp) tillgodoses i denna del (yrkande 11). Motion Kr3 yrkande 12 i motsvarande del om en ännu högre medelsberäkning - ytterligare 2 milj. kr. ~ avstyrks som en följd av del angivna ställningstagandet.

RAÄ bör i enlighet med regeringens förslag tilldelas 618 000 kr. som en engångsanvisning för kostnader i samband med ADB-utveckling, industri-minnesinventeringar m.m.

1 enlighet med det anförda bör som regeringen föreslagit ett belopp om 45 095 000 kr. anvisas under anslaget F 32.

Frågan om en decentraliserad handläggning av fördelningen av resurserna till främst byggnadsvård men även lill annan kulturmiljövård las upp till diskussion såväl i propositionen som i ett antal motioner, nämligen Kr5 (m), Kr8 (s) , KrlO (s), Krl3 (c), Krl4 (c) och Krl6 (c).

Kulturministern anför att när del gäller reformförslagen de ökade resurserna bör ställas till RAÄ:s förfogande. Han utgår emellertid från all kulturmiljövårdens regionala organisation skall kunna ha etl betydande inflytande över inriktningen av medelsanvändningen inom de olika insatsområdena. Han påpekar att en sådan ansvarsfördelning mellan central och regional nivå sedan länge finns inom kullurmiljövården.

Länsmuseernas samarbelsråd har vid sin uppvaktning inför utskottet understrukit vikten av att resurserna lill byggnadsvården fördelas på regional nivå.

Utskottet delar denna uppfattning såtillvida att utskottet anser del
angeläget all - i överensstämmelse med vad kulturministern framhåller -
man så långt möjligt bör sträva efler alt de tillgängliga resurserna fördelas på
regional nivå. Man kan emellertid inte bortse från all en uppdelning av
resurserna på länen - om man håller sig lill etl budgetår - innebär att de
tillgängliga medlen blir av förhållandevis begränsad storlek för varje län.
Delta innebär att det inte alltid blir möjligt att salsa resurserna där de bäst
behövs, eftersom tillräcklig flexibilitet inte kan uppnås. Utskottet anser
därför alt det regionala inflytandet på användningen av resurserna inte i
första hand bör ske på det sättet alt anvisade medel i dess helhet fördelas
mellan länen. Utskottet anser att man bör åstadkomma etl regionalt 35

inflytande på medelsfördelningen på det sättet att RAÄ infordrar ell KrU 1987/88:21

planeringsunderlag som är förhållandevis långsiktigt och med utgångspunkt

häri lar ställning till vilka insatser som bör prioriteras. Utskottet gör

bedömningen alt del för närvarande inte finns skäl all förorda någon

förändring i de principer som tillämpas i fråga om fördelningen av resurserna

centralt och regionalt. Utskottet anser att liksom hifintills varit fallet vissa

resurser för byggnadsvård bör disponeras så alt de kan fördelas efter beslut

på regional nivå. Vad som sagts i det föregående äger tillämpning även i fråga

resurserna för vård m.m. av kulturlandskap och fornlämningar.

I enlighet med det anförda anser utskottet alt följande motioner inte bör föranleda någon åtgärd av riksdagen, nämligen Kr5 yrkande 3, Kr8 yrkande 3. KrlO yrkande 2, Krl3 yrkande 3, Krl4 yrkande 2 och Krl6 yrkande 1.

Mofionärerna bakom motion Kr284 (s) och motionerna Kf328 (c) vill alt det skall upprättas etl regionkontor för decentraliserad fornminnesinventering i Karlskrona.

Efter förslag i budgetpropositionen har riksdagen bifallit etl förslag om uppbyggnad av en produktionsenhet för lanmäteriverket i Karlskrona (prop. 1987/88:100 bil. 13 s. 85, BoU 1987/88:8, rskr. 1987/88:163). Däremot har ' regeringen avstått från att lägga fram ett utarbetat förslag om ell sådant regionkonlor, som motionärerna förordar. Enligt vad utskottet inhämtat är en av orsakerna härtill att RAÄ:s fältarbeten för säsongen 1988/89 inte är lokaliserade på ett sådant sätt som gör en Karlskronabaserad verkamhet naturlig. Bohuslän står närmast i lur för de aktuella fältarbetena.

Med hänvisning lill del anförda avstyrker utskottet motionerna Kr284 och Kr328.

I detta sammanhang behandlar utskottet även motion Kr285 (s) om åtgärder för alt bevara och för framliden säkra Pythagoras Motor AB i Norrtälje som industrimuseum.

Verkstads AB Pythagoras, som förelaget ursprungligen hette, grundades år 1898. Företaget har tillverkat huvudsakligen ländkulemptorer för jordbruket och fisket men även andra verksladsprodukter. Verksamheten minskade efler hand och upphörde helt i slutet på 1970-talel. Fabriksbyggnaderna är fullt utrustade med maskiner och verktyg från 1920-talel. I motionen anförs att många sakkunniga, bland dem RAÄ, framhållit betydelsen av att industrimiljön bevaras åt kommande generationer. Ett samarbete mellan föreningen Pythagoras vänner - som vill söka skapa ett arbetande, levande museum - och Lunds tekniska högskola har påbörjats i syfte att få till stånd nytillverkning av ländkulemotorer för biståndsmarknaden.

Utskottet har fått närmare information om förhandlingar som förts för att föreningen skall kunna förvärva fastigheten med verkstadsbyggnaden. Avsikten är att museet skall drivas som en sfiftelse.

Utskottet har vid sina överväganden kommit fram till att det finns skäl att i
fråga om Pylhagorasprojektet göra avsteg från principen att utskottet inte
bör ta ställning lill frågan om etl enskilt projekt på kulturområdet skall få
stöd. Uiskollel anser med hänsyn lill den information utskottet i olika
saammanhang fått om Pylhagorasprojektet att det är av riksintresse alt den
unika verksiadsmiljön kan bevaras som industriminne. Del är motiverat att f.

staten nu gör särskilda insatser för att fastigheten med verkstadsbyggnaden KrU 1987/88:21 skall kunna förvärvas. Utskottet anser således att - utöver medel som kan komma att ställas till förfogande av RAÄ inom ramen för anslaget till kulturmiljövård - särskilda statliga medel bör tillföras projektet. Del bör ankomma på regeringen att avgöra i vilken ordning detta skall ske. En möjlighet är alt stöd lämnas av överskottet från Kullurlolteriet.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion Kr285 bör riksdagen som sin mening ge regeringen lill känna.

Slutligen behandlar ulskoltet motion Krl2 (m) vari begärs en utredning
om reducerad skatt för den som gett gåvor i kulturvårdande syfte. Motionä- -

ren tänker bl.a. på kontanta gåvor till kostnadskrävande ulgrävningsföretag och dylikt.

Med hänvisning fill vad skatteutskottel anfört i yttrande över motionen ■ avstyrker kulturutskotlet denna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande en bestämmelse om samrådsförfarande i vissa fall
att riksdagen avslår motion 1987/88:Kr3 yrkande 1,

2. beträffande föreskrifter till skydd för en fast fornlämning

alt riksdagen med avslag på motion 1987/88: Kr209 antar 2 kap. 9'§ i det i proposition 1987/88:104 framlagda förslaget till lag om kulturriiinnen m.m.,

3. beträffande ersättning till ägare vid vissa markingrepp m.m. alt riksdagen avslår motion 1987/88:Kr3 yrkande 2,

4. belräffande utarbetande av nya riktlinjer för arkeologiska utgrävningar

alt riksdagen avslår motion 1987/88:Kr283,

5. beträffande den arkeologiska undersökningsverksamhetens bedri
vande m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Kr3 yrkande 6 och 1987/ 88:Kr238 yrkande 6,

6. beträffande åtskillnad mellan större och mindre arbetsföretag alt riksdagen med avslag på motion 1987/88:Kr3 yrkande 3 antar 2 kap. 14 § i förslaget till lag om kulturminnen m.m.,

7. beträffande generösare hittelöner vid fornfynd

att riksdagen dels med bifall till proposition 1987/88:104 och med anledning av motion 1987/88:Kr3 yrkande 4 godkänner vad utskottet anfört, £/e/s antar 2 kap, 16 § förslaget lill lag om kullurminnen m.m.,

8. beträffande överklagande av länsstyrelsens beslut i vissa fall alt riksdagen med avslag på motion 1987/88:Kr3 yrkande 5 antar 2 kap. 25 § förslaget till lag om kulturminnen m.m.,

9. belräffande stadiga byggnadsminnen

alt riksdagen med avslag på motion 1987/88:Kr3 yrkande 7 antar 3 kap. 1 § andra stycket förslaget lill lag om kulturminnen m.m.,

10. beträffande den språkliga beskrivningen av byggnad som bör

förklaras som byggnadsminne KrU 1987/88:21

att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88;Kr5 yrkande 2, 1987/88:Kr8 yrkande 2. 1987/88:KrlO yrkande 3 och 1987/88:Krl3 yrkande 1 antar 3 kap. 1 § första stycket förslaget till lag om kullurminnen m.m.,

11. beträffande viss anmälningsplikt

alt riksdagen dels med bifall till proposition 1987/88:104 och med anledning av motion 1987/88:Kr3 yrkande 8 godkänner vad utskottet anfört, dels antar 3 kap. 6 § förslaget till kulturminneslag m.m.,

12. beträffande uttalande om generösare ersättningsregler vid bygg
nadsminnesförklaringar

alt riksdagen avslår motion 1987/88:Kr3 yrkande 9,

13. beträffande värdetidpunkten vid byggnadsminnesförklaring att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:KrlO yrkande 4 och 1987/88:Krl6 yrkande 2 antar 3 kap. 13 § förslaget till lag om kullurminnen m.m.,

14. belräffande rätten i vissa fall att överklaga länsstyrelses beslut rörande byggnadsminnesförklaring

all riksdagen med avslag på motionerna 1987/88;Kr4, 1987/88:KrlO yrkande 5 och 1987/88:Krl6 yrkande 3 antar 3 kap. 19 § andra stycket förslaget fill lag om kulturminnen m.m. med den ändringen all stycket erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse,

15. belräffande utredning av skydd för övertaliga kyrkobyggnader
m.m.

att riksdagen avslår motion 1987/88:Kr6 yrkande 1,

16. belräffande utnyttjande av kyrkofonden för viss kulturminnes
vård

att riksdagen avslår motion 1987/88:Kr3 yrkande 10,

17. beträffande viss värdegräns för skydd mol utförsel av vissa äldre
kulturföremål

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Kr9 yrkande 3 antar 5 kap. 4 § förslaget lill lag om kulturminnen m.m.,

18. belräffande samråd med regionala kulturvårdsorgan att riksdagen avslår motion 1987/88:Kr6 yrkande 2,

19. beträffande särskild utvärdering av lagstiftningen om skydd mot utförsel av vissa äldre kulturföremål

att riksdagen avslår motion 1987/88:Kr3 yrkande 11,

20. belräffande lägre mervärdeskatt vid införsel av vissa kulturfö
remål

att riksdagen avslår motion 1987/88:Kr9 yrkande 4,

21. belräffande lagförslagen i propositionen

att riksdagen dels antar förslaget lill lag om kullurminnen m.m. i den män del inte omfattas av vad utskottet ovan hemställt, dels antar övriga lagförslag som framlagts i proposition 1987/88:104,

22. beträffande insatser för att begränsa luftföroreningarnas och
försurningens skadeverkningar på kulturmiljön

alt riksdagen godkänner de riktlinjer som förordals i proposition

1987/88:104, 38

23. beträffande resurser mot luftföroreningarna i Göteborg KrU 1987/88:21 att riksdagen avslår motion 1987/88;Kr230,

24. beträffande vården av kulturlandskap och fornlämningar

att riksdagen godkänner de riktlinjer som förordats i proposition 1987/88:104,

25. beträffande framtida resurser för vården av fornlämningar och
kulturlandskap m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88;Kr214,1987/88:Kr9 yrkande 1 i motsvarande del, 1987/88:Krll och 1987/88;Krl5,

26. beträffande insatser inom byggnadsvården

alt riksdagen godkänner de riktlinjer som förordats i proposition 1987/88:104,

27. beträffande framtida resurser lill byggnadsvård

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Kr418 yrkande 2, 1987/ 88:Kr5 yrkande 1, 1987/88:Kr8 yrkande 1, 1987/88:Kr9 yrkande 1 i motsvarande del, 1987/88:KrlO yrkande 1 och 1987/88:Krl4 yrkande 1,

28. beträffande speciallagstiftning för att hålla samman kulturmil
jöer

att riksdagen avslår motion 1987/88:Kr222 yrkande 12,

29. beträffande insatser för information och kunskapsuppbyggnad
inom kulturmiljövården

att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88 :Kr6 yrkande 3 och 1987/88:Kr9 yrkande 2 godkänner de riktlinjer som förordats i proposition 1987/88:104,

30. beträffande de centrala museernas uppgifter i kulturmiljövården att riksdagen godkänner de riktlinjer som förordals i proposition 1987/88:104,

31. beträffande medelsanvisningen under anslaget F 31

att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:104 till Riksantikvarieämbetet: Förvaltningskostnader för budgetåret 1988/89 anvisar ell förslagsanslag av 59 440 000 kr.,

32. beträffande medelsanvisningen under anslaget F 32

att riksdagen med bifall lill proposition 1987/88:104, med anledning av motion 1987/88:Kr222 yrkande 11 samt med avslag på motionerna 1987/88:Kr3 yrkande 12, 1987/88:Kr7 och 1987/88:Krl3 yrkande 2 till Kuhurmiljövård för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 45 095 000 kr.,

33. beträffande medelsanvisningen under anslaget F 33

all riksdagen med bifall till proposition 1987/88:100 till Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1988/89 anvisar ell förslagsanslag av 1 000 kr.,

34. beträffande vissa decentraliseringsfrågor

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Kr5 yrkande 3, 1987/88:Kr8 yrkande 3, 1987/88;KrlO yrkande 2, 1987/88:Krl3 yrkande 3, 1987/ 88:Krl4 yrkande 2 och 1987/88:Krl6 yrkande 1,

35. beträffande visst regionkontor i Karlskrona

alt riksdagen avslår motionerna 1987/88:Kr284 och 1987/88:Kr328, 39

36. beträffande stöd till Pylhagorasprojektet i Norrtälje KrU 1987/88:21

all riksdagen med anledning av motion 1987/88:Kr285 som sin mening ger regeringen lill känna vad utskottet anfört,

31. belräffande frågan om skattereduktion vid vissa gåvor att riksdagen avslår mofion 1987/88:Krl2.

Stockholm den 24 maj 1988 På kulturutskoltets vägnar

Ingrid Sundberg

Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Ing-Marie Hansson (s), Catarina Rönnung (s), Maja Bäckström (s), Kari Boo (c), Berit Oscarsson (s), Anders Nilsson (s), Sylvia Pettersson (s), Margareta Mörck (fp), Gunnel Liljegren (m), Kerstin Göthberg (c), Alexander Chrisopoulos (vpk), Margareta Fogelberg (fp), Håkan Stjernlöf (m) och Björn Kaaling (s).

Reservationer

1. En bestämmelse om samrådsförfarande i vissa fall (mom. 1)

Ingrid Sundberg, Gunnel Liljegren och Håkan Stjernlöf (alla m) anser

dels att den del av utskoltets yttrande som på s. 9 börjar med "I motion" och på s. 10 slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motionen talar flera skäl för att det tas in en bestämmelse om samrådsförfarande i kulturminneslagen. Del är angeläget att länsstyrelsens uppfattning om bl.a. bebyggelsulveeklingen i förhållande lill kulturminnesvårdens riksintressen förs vidare och kan vägleda fastighetsägarna. Till detta kommer att kommunerna ofta torde sakna tillräcklig kompetens alt bedöma frågor av denna art. Det bör således i den nya lagen införas en bestämmelse som föreskriver ett samrådsförfarande mellan länsstyrelse och markägare i de aktuella situationerna. Bestämmelser bör las in i en särskild paragraf i den nya lagen, 1 kap. 4 §.

dels alt moment 1 i utskoltets hemställan bort ha följande lydelse;

1. beträffande en bestämmelse om samrådsförfarande i vissa fall att riksdagen med anledning av motion 1987/88;Kr3 yrkande 1 beslutar att i lag om kulturminnen m.m. skall införas in en paragraf, 1 kap. 4 §. med i bilaga 3 som Reservanternas förslag betecknade lydelse,

2. Ersättning till ägare vid vissa markingrepp m.m. (mom. 3)

Ingrid Sundberg, Gunnel Liljegren och Håkan Stjernlöf (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "De

bestämmelser" och slutar med "för markägare" bort ha följande lydelse: 40

Företrädare, för moderata samlingspartiet har i olika sammanhang i KrU 1987/88:21 anslutning till PBL-lagstiftningen gett uttryck åt uppfattningen att markägare i princip skall hållas skadeslös vid ingrepp i äganderätten. Detta betyder bl.a. att ingrepp i pågående markanvändning skall ersättas. I överensstämmelse med vad som anförs i motionen bör ersättning utgå även vid mera begränsade inträng. Äganderätten måste respekteras. 1 reservation 1 lill bostadsulskol-lels betänkande BoU 1987/88:14 om plan- och bygglagen saml vissa faslighelsbildningsfrågor m.m. har denna inställning närmare utvecklats på PBL-området. Utskottet anser all vid intrång med stöd av bestämmelser i kulturminneslagen bör motsvarande gälla. Konsekvensändringar bör göras i andra berörda lagar. Ett reformarbete med den angivna inriktningen bör inledas. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med anledning av motion Kr3 yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3. beträffande ersättning tdl ägare vid vissa markingrepp m.m. all riksdagen med anledning av motion 1987/88:Kr3 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ulskoltet anfört,

3. Den arkeologiska undersökningsverksamhetens bedrivande m.m. (mom. 5)

Ingrid Sundberg, Gunnel Liljegren och Håkan Stjernlöf (alla m) anser

dels all den del av utskottets yttrande som på s, 14 börjar med "Den arkeologiska'' och på s. 15 slutar med "Kr238 yrkande 6" bort ha följande lydelse:

I den i det föregående behandlade motion Kr283 (m) har motionärerna pekat på att de regler för kostnadsansvaret som finns i fornminneslagen - och som i allt väsentligt föreslås bli överförda till kulturminneslagen - kan leda till att byggherrarna tvingas planera på ett sätt som innebär förfång för utformning och lämplighet i den miljö som byggnationen avser. Utskottet har dock övertygats om att kostnadsproblemet bör angripas ulan alt den sedan länge gällande huvudprincipen rubbas. Motionens syfte bör i första hand tillgodoses genom insatser som innebär att de arkeologiska undersökning-skoslnaderna pressas ner.

I två motioner Kr3 (m) och Kr238 (m) framställs yrkanden som har bl.a. del angivna syftet. I motionerna förordas även att byggherrarna skall få ökade möjligheter till ekonomiskt stöd.

För närvarande utförs arkeologiska undersökningar i flertalet fall av riksantikvarieämbetet men i viss utsträckning även av regionala och kommunala museer. Enligt motion Kr3 bör även andra institutioner med vetenskaplig kompetens - i Sverige och i ullandel -få möjlighet att komma in med anbud då en undersökning är aktuell. Del skulle ge vetenskaplig bredd ål verksamheten, vidga de internationella kontakterna och dessutom kunna tjäna som en värdefull kostnadspress. Även i motion Kr238 framhålls viklen av all del inte föreligger en monopolsituation på undersökningsområdet.

Rent formellt finns det inte något som hindrar alt även andra institutioner
än de som nu i allmänhet utför arkeologiska undersökningar utnyttjas för 42

ändamålet. Även universitetsinslilulionerna gör undersökningar, men uni-

versiteten saknär en särskild organisation för att kunna åtaga sig uppdrags- KrU 1987/88:21 verksamhet. Eftersom universitetens potentiella undersökningsresurser är betydande och därtill av hög vetenskaplig klass är detta en allvarlig brist. I överensstämmelse med de i motion Kr3 redovisade åsikterna om vikten av all bredda ramen, då det gäller institutioner som kan komma i fråga för arkeologiska undersökningar, bör denna brist avhjälpas. Även åtgärder för att ge vetenskapliga institutioner i andra länder möjlighet all göra arkeologiska undersökningar på uppdragsbasis i vårt land bör undersökas.

Utskottet anser också - i överensstämmelse med vad som uttalas i motion ■ Kr3 - att del måste skapas möjligheter att rationalisera de fältarkeologiska metoderna. Det är också angelägel att resultaten från fidigare undersökningar bearbetas och utvärderas med sikte på att bl.a. i möjligaste utsträckning reducera omfattningen av kommande undersökningar. Del är slutligen angelägel alt de kunskaper som löpande vinns genom de arkeologiska undersökningarna kan ligga till griind för länsstyrelsernas beslut och bedömningar vid beviljande av tillstånd lill borttagande av fornlämningar.

Riksantikvarieämbetet bör som central myndighet för kulturminnesvården ha som uppgift att stödja länsstyrelsernas kunskapsuppbyggnad i dessa avseenden. Det bör vidare skapas möjligheter att ge tilläggslån för arkeologiska undersökningskoslnader oberoende av byggnadens ändamål. Utskottet anser att nuvarande begränsning till bostadsfasligheter inte är befogad.

Med hänsyn till vad som anförs i motionerna Kr3 - och Kr283 - vill utskottet här också hänvisas till alt det i reservation 4 föreslås viss vidgning av utrymmet för alt befria en byggherre från kostnadsansvaret vid mindre arbetsföretag.

Utskottet anser att riksdagen som sin mening bör ge regeringen lill känna vad ulskoltet anfört med anledning av motionerna Kr3 yrkande 6 och Kr238 yrkande 6.

dels all moment 3 i ulskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträff ande den arkeologiska undersökningsverksamhetens bedri- . vande m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Kr3 yrkande 6 och 1987/88:Kr238 yrkande 6 som sin meningger regeringen lill känna vad ulskoltet anfört,

4. Åtskillnad mellan större och mindre arbetsföretag (mom.

Ingrid Sundberg, Gunnel Liljegren och Håkan Stjernlöf (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Utskottet
ansluter" och på s. 16 slutar med "i 2 kap. 11 §" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser all ett genomförande av lagrådels förslag ger den som
utför etl mindre arbelsföretag bättre möjlighet att la till vara sin rätt än om
man godtar förslaget i propositionen. Lagrådets förslag innebär nämligen all
del direkt i lagtexten skall anges att mindre arbelsföretag under alla .
förhållanden är undantagna från kostnadsansvar. Regeringens förslag inne
bär däremot alt företagaren är utlämnad till i första hand bedömningen även 42

administrativ myndighet, som skall la ställning lill om bidrag kan ulgå fill den KrU 1987/88:21 arkeologiska undersökningen. Utskottet anser således alt den avgränsning som nu finns i fornminneslagen mellan större och mindre arbetsföretag skall bibehållas. I förhållande lill den praxis som nu finns då det gäller gränsdragningen mellan olika arbetsföretag vill uiskottei framhålla att den hittillsvarande avgränsningen av små företag - sådana som har rätt till koslnadsbefrielse - är alltför snäv. I kulturminneslagen bör det finnas utrymme för viss vidgning av begreppet "mindre företag". I konsekvens med detta ställningstagande föreslås det i reservation 15 en ökad medelsanvisning till bl.a. kostnader som uppslår genom alt mindre företag befrias från kostnadsansvar.

I förslaget (=ulskoltet 5 rader) denna del.

Utskottets ställningstagande i del föregående innebär att det i 2 kap. 14 § första stycket kulturminneslagen skall göras en åtskillnad mellan större och mindre arbetsförelag. I övrigt tillstyrker utskottet utformningen i proposifionen av reglerna för i vilka fall företagen inte skall svara för arkeologiska undersökningskostnader eller motsvarande åtgärder. Reglerna föreslås bli intagna i 2 kap. 14 § andra stycket. Utskottet vill framhålla att - i motsats till vad som anges i propositionen (s. 79) - möjligheterna lill kostnadsbefrielse enligl nämnda lagrum inte avser kostnader som anges i 2 kap. 11 §.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

6. belräffande åtskillnad mellan större och mindre arbelsföretag att riksdagen med bifall lill motion 1987/88:Kr3 yrkande 3 antar 2 kap. 14 § i del i proposition 1987/88:104 framlagda förslaget lill lag om kullurminnen m.m. med den ändringen att lagrummet erhåller i bilaga 3 som Reservanternas förslag betecknade lydelse,

5. Överklagande av länsstyrelsens beslut i vissa fall (mom. 8)

Under förutsättning av bifall till reservation. 4

Ingrid Sundberg, Gunnel Liljegren och Håkan Stjernlöf (alla m) anser

dels att den mening i utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Förslaget till" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:

Som en följd av ställningstagandet i reservation 4 till frågan om åtskillnad mellan större och mindre arbetsföretag bör lagtexten jämkas så till vida all orden "andra stycket" utgår i lagtexten i 2 kap. 25 § första stycket 3.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

8. belräffande överklagande av länsstyrelsens beslut i vissa fall alt riksdagen med avslag på motion 1987/88:Kr3 yrkande 5 antar 2 kap. 25 § förslaget till lag om kulturminnen m.m. med den ändringen att lagrummet erhåller i bilaga 3 som Reservanternas förslag betecknade lydelse.

6. Statliga byggnadsminnen (mom. 9) KrU 1987/88:21

Ingrid Sundberg, Gunnel Liljegren och Håkan Stjernlöf (alla rii) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Utskottet vill" och på s. 18 slutar med "disponerar byggnader" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att även statliga byggnader bör omfattas av den nya lagstiftningen. Som framhålls i motionen visar utvecklingen att det förhållandel att en skyddsvärd byggnad är i statens ägo inte utgör en garanti för all den skall få den vård dess kulturhistoriska värde motiverar. Det finns nämligen exempel på att byggnader i statlig ägo drabbats av ell oacceptabelt förfall.

Del finns skäl alt-bl.a. med hänsyn lill alt sedvanligt partsförhållande inte föreligger - i vissa avseenden ha särskilda regler för byggnadsminnesförklaringar av statliga byggnader. Regeringen bör förelägga riksdagen förslag härom i sådan tid att erforderliga lagändringar kan träda i kraft vid årsskiftet.

1 avvaktan härpå bör - för alt den antagna lagen skall vara fullständig - den av regeringen föreslagna lagtexten godtas. Utskottet,ställer sig således i princip bakom motion Kr3 yrkande 7.

dels all moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 9, belräffande statliga byggnadsminnen ■ att riksdagen dels antar 3 kap. 1 § andra stycket förslaget till lag om kulturminnen mm., dels med ariledning av motion 1987/88:Kr3 yrkande 7 som sin mening ger regeringen fill känna vad ulskoltet anfört,

7. Uttalande om generösare ersättningsregler vid
byggnadsminnesförklaringar (mom. 12)

Ingrid Sundberg, Gunnel Liljegren och Håkan Stjernlöf (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "(yrkande 9)" bort ha följande lydelse:

1 reservafion 2 har framhållits vikten av att äganderätten respekteras även då det gäller intrång med stöd av bestämmelser i kulturminneslagen. Då del gäller byggnadsminnesförklaringar finns skäl framhålla att de i propositionen föreslagna reglerna, vilka överensstämmer med motsvarande regler i byggnadsminneslagen, ger en alltför låg ersättning lill ägarna av byggnader som byggnadsminnesförklaras. Reglerna bör ses över med syfte alt ersättningarna skall bli generösare. Det bör ankomma på regeringen alt avgöra om översynen skall ske särskilt eller i samband med en övergripande översyn av PBL-lagstiftningen. Propositionsförslaget bör kunna accepteras i avvakten på den begärda översynen.

dels alt moment 12 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

12. belräffande uttalande om generösare ersättningsregler vid byggnadsminnesförklaringar

alt riksdagen med anledning av motion 1987/88:Kr3 yrkande 9 som sin 44

mening ger regeringen till känna vad uiskottei anfört.

8. Rätten i vissa fall att överklaga länsstyrelses beslut rörande KrU 1987/88:21
byggnadsminnesförklaring (mom. 14)

Ingrid Sundberg (m), Karl Boo (c), Margareta Mörck (fp), Gunnel Liljegren (m), Kerstin Göthberg (c), Margareta Fogelberg (fp) och Håkan Stjernlöf (m) anser

dels alt den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "bör utgå" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar alt den av regeringen föreslagna begränsningen i rätten att överklaga länsstyrelsens beslut, att inte förklara en byggnad för byggnadsminne, i propositionen motiveras med alt byggnadsminnesvårdens knappa resurser inte onödigtvis skall las i anspråk för processer. Med hänvisning lill att besvärsprocesser av här aktuellt slag sedan år 1978 förekommit i endast 15 fall, finns det enligt utskoltets uppfattning inte anledning befara att ett bibehållande av besvärsrällen skulle få sådana konsekvenser. Som motionärerna framhåller är det - mol bakgrund av att ansvaret för att skydda och vårda vår kulturmiljö skall delas av alla - inte heller konsekvent att möjligheterna att överklaga länsstyrelsens beslut begränsas. Det finns tvärtom starka skäl att tillmötesgå dem som av ideella skäl arbetar för att vårda vårt nationella kulturarv.

Utskottet delar således motionärernas uppfattning att den föreslagna inskränkningen i rätten alt överklaga skall utgå ur lagförslaget. Motionsyrkandena tillstyrks.

dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

14. belräffande rätten i vissa fall att överklaga länsstyrelses beslut rörande byggnadsminnesförklaring

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Kr4, 1987/88:KrlO yrkande 5 och 1987/88;Krl6 yrkande 3 avslår 3 kap. 19 § andra stycket förslaget lill lag om kulturminnen m.m.,

9. Viss värdegräns för skydd mot utförsel av vissa äldre
kulturföremål (mom. 17)

Margareta Mörck och Margareta Fogelberg (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Då utskottet" och på s. 24 slutar med "riiptsvarande del" bort ha följande lydelse:

Då utskottet behandlade regeringens förslag till ulförsellag hösten 1985 föreslogs i reservation 3 till belänkande KrU 1985/86:7 att del skulle införas en sådan värdegräns - 1 000 kr. - för föremålen som motionärerna nu vill få till stånd.

Enligt utskottets mening innebär regeringens förslag att ett mycket stort antal allmogeföremål kommer att omfattas av lagens tillståndskrav. Detta skulle, om lagen efterlevdes, leda lill en avsevärd byråkrati. Om däremot molionsförslaget följs skulle Nordiska museet befrias från ett stort antal ulförselärenden. I de få falldå föremål av detta slag kan anses vara av stor betydelse för det nationella kulturarvet, trots att värdet inte överstiger 1 000

kr., har museerna uppenbarligen möjlighet alt köpa in föremålen. KrU 1987/88:21

1 enlighet med del anförda tillstyrker utskottet motion Kr9 yrkande 3.

dels att moment 17 i utskoltets hemställan bort ha följande lydelse:

11. beträffande viss värdegräns för skydd mot utförsel av vissa äldre . kulturföremål

alt riksdagen med bifall till motion 1987/88:Kr9 yrkande 3 antar 5 kap. 4 § förslaget lill lag om kulturminnen m.m. med den ändringen all paragrafen erhåller i bilaga 3 som/?e5ervfl/j/ernfl5/ö«/ög betecknade lydelse,

10. Samråd med regionala kulturvårdsorgan (mom. 18)

Karl Boo och Kerstin Göthberg (båda c) anser

dels all den del av ulskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Enligl föreskrifter" och slutar med "(yrkande 2)" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar alt - i enlighet med vad som framhålls i motionen -åtskilliga kulturföremål har en påtaglig anknytning till en viss ort eller ett visst landskap. Del är angeläget att berörda regionala kullurvårdande organ - exempelvis länsstyrelsen genom länsanlikvarien eller länsmuseum - får tillfälle alt avge sin bedömning till lillståndsmyndigheten innan tillstånds-ärendet prövas. Med anledning av motionen i denna del (yrkande 2) bör därför en sådan lagbestämmelse införas som motionärerna förordat. Bestämmelsen bör intas i 5 kap. 11 § andra stycket kulturminneslagen.

dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse; 18. belräffande samråd med regionala kulturvårdsorgan att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Kr6 yrkande 2 beslutar att i 5 kap. 11 § lag om kulturminnen m.m. skall införas etl andra stycke med i bilaga 3 som Reservanternas förslag betecknade lydelse,

11. Särskild utvärdering av lagstiftningen om skydd mot
utförsel av vissa äldre kulturföreinål (mom. 19)

Ingrid Sundberg, Gunnel Liljegren och Håkan Stjernlöf (alla m) anser

dels all den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Utförsellagen har" och slutar med "kulturminneslagen - tillämpning" bort ha följande lydelse:

Då regeringens förslag fill utförsellag behandlades av riksdagen hösten 1985 riktades från företrädare från moderata samlingspartiet kritik mot lagförslaget. Kritiken avsåg bl.a. vilka föremål som skulle omfattas av lagen och hur kontrollen av lagens efterievnad skulle tillgå. Del finns fortfarande fog för de invändningar som då framfördes, men i detta sammanhang föreslår utskottet inte några ändringar i bestämmelserna. Däremot anser utskottet alt del är angeläget alt en utvärdering av hur den nya ordningen fungerat kommer till stånd. Ulskoltet tillstyrker därför motion Kr3 (m) yrkande 11 vari förslag om en sådan utvärdering läggs fram.

dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: KrU 1987/88:21

19. beträffande särskild utvärdering av lagstiftningen om skydd mot
utförsel av vissa äldre kulturföremål

att riksdagen med bifall lill motion 1987/88:Kr3 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Lägre mervärdeskatt vid införsel av vissa kulturföremål
(mom. 20)

Margareta Mörck och Margareta Fogelberg (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det av kulturpoliliska skäl är motiverat alt undanta sådana kulturföremål som motionärerna åsyftar från mervärdeskatt vid införsel. Om mervärdeskall på kulturföremål vid import avskaffades eller sattes lägre än vad som nu gäller, skulle detta vara ägnat att stimulera införseln till Sverige av sådana föremål.

Med hänsyn lill det anförda anser utskottet alt riksdagen bör begära en utredning om lägre mervärdeskatt på vissa kulturföremål som tas hem från utlandet.

Utskottet tillstyrker följaktligen motion Kr9 i här aktuell del.

dels alt moment 20 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse;

20. belräffande lägre mervärdeskatt vid införsel av vissa kulturfö
remål

alt riksdagen med bifall lill mofion 1987/88:Kr9 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Speciallagstiftning för att hålla samman kulturmiljöer
(mom. 28)

Karl Boo (c), Margareta Mörck (fp), Kerstin Göthberg (c) och Margareta Fogelberg (fp) anser

dels alt den del av utskoltets yttrande som på s. 31 börjar med "Med hänsyn" och slutar med "utan dröjsmål" bort ha följande lydelse;

För två och etl halvt år sedan begärde riksdagen på hemställan av ett enigt kulturutskott en översyn av frågor om bevarande av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer. Utskottet anser det anmärkningsvärt att regeringen ännu inte tagit ställning lill riksdagens framställning. Riksdagen bör därför med anledning av motion Kr222 (fp) yrkande 12 återupprepa framställningen.

dels att moment 28 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

28. belräffande speciallagstiftning för att hålla samman kulturmiljöer

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Kr222 yrkande 12 som sin mening ger regeringen lill känna vad utskottet anfört.

14. Insatser för information och kunskapsuppbyggnad inom KrU 1987/88:21
kuhurmiljövården (mom. 29)

Karl Boo (c), Margareta Mörck (fp) Kerstin Göthberg (c) och Margareta Fogelberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med "Utskottet vill" och på s. 32 slutar med "Kr9 yrkande 2)" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill ( = uiskollet 18 rader) kullurmiljöinformation.

Även om det således beräknas vissa resurser till länsstyrelserna för information på bl.a. kulturmiljöområdel är det uppenbart att resurserna är otillräckliga för alt länsstyrelserna skall kunna ta sitt ansvar för den kunskapsförmedling på området som är nödvändig. Resurserna behöver stärkas likaväl på detta område som då det gäller kunskapsuppbyggnad. I båda avseendena är det också angeläget att de regionala museerna lar sitt ansvar och det kan finnas skäl all överväga ett särskilt resursfillskoll som kan tillföras dem utöver del statliga stöd som utgår genom grundbeloppssystemet.

Som framhålls i motion Kr9 har informationsansvaret inte klarlagts i propositionen. Regeringen bör därför överväga denna fråga och redovisa den senast i nästa års budgetproposition.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med anledning av motionerna Kr6 yrkande 3 och Kr9 yrkande 2 som sin mening ge regeringen lill känna. I övrigt har utskottet inte något att erinra mot vad som anförs i propositionen i här aktuellt avseende. Utskottet vill (=ulskollel 5 rader) miljön.

dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse;

29. belräffande insatser för information och kunskapsuppbyggnad inom kulturmiljövården

alt riksdagen med anledningavproposition 1987/88:104och motionerna 1987/88:Kr6 yrkande 3 och 1987/88:Kr9 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Medelsanvisningen under anslaget F32 (mom. 32)

Ingrid Sundberg, Gunnel Liljegren och Håkan Sljerrilöf (alla m) anser

dels all den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med "För vård" och på s. 35 slutar med "under anslaget F 32" bort ha följande lydelse:

I motion Kr3 (m) yrkande 12 föreslås en väsentlig förstärkning redan för
nästa budgetår av resurserna för kulturmiljövård. Motionärerna yrkar alt
anslaget bestäms lill ett belopp som överstiger det av regeringen föreslagna
med 5 milj. kr. Av detta belopp bör 1 milj. kr. tillföras anslagsposten Vård av
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse för alt vidga möjligheterna till bidrag
till antikvariska överkostnader vid ombyggnad. Ett belopp om 2 milj. kr. bör
tillföras anslagsposten Vård m.m. av kulturlandskap och fornlämningar så att
en förstärkning av resurserna för kostnader för enskilda vid arkeologiska
undersökningar kan ske. Ett lika stort belopp bör tillföras anslagsposten
Insatser mol luftförorenings- och försurningsskador utöver vad som innefat
tas i regeringens förslag. 4g

I föregående avsnitt har utskottet framhållit angelägenheten av fortsatta KrU 1987/88:21 satsningar på resurser till bl.a. byggnadsvård och insatser mot luftförorenings- och försurningsskador. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det för nästa budgetår bör anvisas medel lill dessa ändamål som överstiger de belopp som föreslås i propositionen. Det sagda gäller även bidrag till enskilda vid arkeologiska undersökningar. Utskottet tillstyrker på grund av det anförda motionsyrkandet. Ställningstagandet tillgodoser syftet med motionerna Kr7 (m) och Krl3 yrkande 2. Även motion Kr222 (fp) yrkande 11 fillgodoses genom den av utskottet förordade medelsberäkningen. Utskottet har inte något att erinra mot regeringens förslag till medelsberäkning i den mån förslaget inte berörts i del föregående.

Under anslaget F 32 Kulturmiljövård bör således anvisas ett reservationsanslag av 50 095 000 kr.

dels att moment 32 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 32. beträffande medelsanvisningen under anslaget F 32 att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Kr3 yrkande 12 samt med anledning av proposition 1987/88:104, motionerna 1987/88;Kr222 yrkande 11,1987/88:Kr7 och 1987/88:Krl3 yrkande 2 till Kulturmiljövård för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 50 095 000 kr.,

16. Frågan om skattereduktion vid vissa gåvor (mom. 37)

Ingrid Sundberg, Gunnel Liljegren och Håkan Stjernlöf (alla m) anser

dels alt den mening i utskottets yttrande som på s. 37 börjar "Med hänvisning" och slutar med "kulturulskottel denna" bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motionen skulle en skattreduklion i fall då gåvor ges för att rädda kulturarvet vara av stort värde. Om sådan skatteredukfion tilläts skulle staten indirekt bidra till att rädda detta arv. Vid arkeologiska utgrävningar drabbas nu ofta kommuner och enskilda mycket hårt genom de kostnader som uppstår.

Som ett led i en bredare utredning av avdragsrält för gåva till ideella ändamål bör motionärernas önskemål kunna tillgodoses.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion Krl2 bör riksdagen som mening ge regeringen lill känna.

dels alt moment 37 i ulskottets hemställan bort ha följande lydelse: 37. beträffande frågan om skattereduktion vid vissa gåvor att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Krl2 som sin mening ger regeringen till känna vad ulskoltet anfört.

4 Riksdagen 1987/88. 13 saml Nr2I

I proposition 1987/88:104 framlagda lagförslag KrU 1987/88:21

1 Förslag till "sal-

Lag om kulturminnen m.m. Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Det är en nationell angelägenhet all skydda och vårda vår kultur
miljö. ;

Ansvaret för detta delas av alla. Såväl enskilda som myndigheter skall visa hänsyn och aktsamhet mol kulturmiljön. Den som planerar eller utför ell arbete skall se till all skador på kulturmiljön såvitt möjligt undviks eller begränsas.

2§ I denna lag finns bestämmelser om fornminnen, byggnadsminnen och ■ .■ kyrkliga kulturminnen samt om utförsel av kulturföremål ur landet.

Länsstyrelsen har tillsyn över kulturminnesvården i länet.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, i denna lag i fortsättningen kallat riksantikvarieämbetet, har överinseende över kulturminnesvården i landet. Riksantikvarieämbetet får överklaga beslut av domstol eller annan myndighet enligt denna lag.

3 § Vad som föreskrivs i denna lag om ägare av fastighet eller byggnad skall, då fastigheten eller byggnaden innehas som fideikommiss eller under därmed jämföriiga förhållanden eller med ständig besittningsrätt, gälla innehavaren.

2 kap. Fornminnen

Fasta fornlämningar och fornfynd

1 § Fasta fornlämningar är skyddade enligl denna lag.

Fasta fornlämningar är följande lämningar efter människors verksamhet under forna lider, som har tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergivna

1. gravar, gravbyggnader och gravfäll samt kyrkogårdar och andra be
gravningsplatser,

2. resta stenar saml stenar och bergytor med inskrifter, symboler, märken och bilder saml andra ristningar eller målningar,,

3. kors och minnesvårdar,

4. samlingsplatser för rättskipning, kull, handel och andra allmänna ändamål,

5. lämningar av bostäder, boplatser och arbetsplatser samt kulturlager som uppkommit vid bruket av sådana bostäder eller platser,.liksom lämningar efler arbetsliv och näringsfång,

6. ruiner av borgar, slott, kloster, kyrkobyggnader och försvarsanläggningar samt av andra märkliga byggnader och byggnadsverk,

7. färdvägar och broar, hamnanläggningar, vårdkasar, vägmärken, sjömärken och likartade anläggningar för samfärdsel samt gränsmärken och labyrinter,

8. skeppsvrak, om minsl etthundra år kan antas ha gått sedan skeppet blev vrak.

Fasta fornlämningar är också nalurbildningar lill vilka ålderdomliga bruk, sägner eller märkliga historiska minnen är knutna liksom lämningar efler äldre folklig kull.

2 § Till en fast fornlämning hör ett så stort område på marken eller på KrU 1987/88:21
sjöbollen som behövs för att bevara fornlämningen och ge den ell tillräck- Bilaga 1

ligt utrymme med hänsyn fill dess art och betydelse. Detta område benämns fornlämningsområde.

När fråga uppkommer om fastställelse av gränserna för ett fornlämningsområde, prövas frågan av länsstyrelsen.

Då ett ärende om fastställelse av gränser tas upp av någon annan än ägaren av området, skall denne underrättas om ärendet och ges tillfälle alt yttra sig i saken. Underrättelsen skall ske genom delgivning.

3 § Fornfynd är föremål som saknar ägare när de hittas och som

1. påträffas i eller vid en fast fornlämning och har samband med denna eller

2. påträffas under andra omständigheter och kan antas vara minst etthundra år gamla.

4 8 Sådant fornfynd som avses i 3 § I tillfaller staten.

Sådant fornfynd som avses i 3 S 2 tillfaller upphittaren. Han är dock skyldig att erbjuda staten att få lösa in det mot betalning (heifibud)

1. om fornfyndet innehåller föremål som helt eller delvis beslår av guld,
silver, koppar, brons eller annan legering med koppar eller

2. om fornfyndet beslår av två eller flera föremål, som kan antas ha blivit
nedlagda tillsammans.

5 § Den som påträffar ett fornfynd, som skall tillfalla eller hembjudas
staten, skall snarast anmäla fornfyndet hos riksantikvarieämbetet, länssty
relse, länsmuseum eller polismyndighet. Fornfynd som hör lill skeppsvrak
kan anmälas även lill kustbevakningen.

Upphittaren är skyldig all på begäran lämna ut fornfyndet mol kvitto saml uppge var, när och hur fornfyndet påträffades.

Skydd, vård och undersökning av fornlämning och plats där fornfynd påträffats

6 § Del är förbjudet att ulan tillstånd enligt detta kapitel rubba, la bort, gräva ut, täcka över eller genom bebyggelse, plantering eller på annat sätt ändra eller skada en fast fornlämning.

7 S Riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen får vidta de åtgärder som behövs för all skydda och vårda en fast fornlämning. Åtgärderna får avse exempelvis flyttning, iordningställande och inhägnad av fornlämningen eller röjning. Åtgärden får avse även en fornlämning soni infogals i ett byggnadsverk.

Länsstyrelsen får uppdra ål annan all vidta åtgärder som avses i första stycket under de villkor som länsstyrelsen bestämmer. Åtgärd som innebär all fornlämningen rubbas eller förändras får dock inte vidtas utan all länsstyrelsens uppdrag uttryckligen gäller en sådan åtgärd.

Innan någon åtgärd vidtas skall den som äger eller har särskild rätt till
marken eller byggnadsverket underrättas genom delgivning. Detsamma
skall gälla i fråga om vattenområde. '

Om åtgärderna medför kostnader eller skada för ägaren eller någon annan, har han rätt lill skälig ersättning av allmänna medel. Beslut om ersättning fattas av länsstyrelsen och delges den som berörs av beslutet.

8 § Riksanfikvarieämbetet och länsstyrelsen får ulan hinder av 6 § under- , U 1987/88:21
söka en fast fornlämning, bärga etl skeppsvrak som är en fast fornlämning Bilaga 1

samt undersöka en plats där fornfynd påträffats.

Länsstyrelsen får lämna tillstånd lill annan all företa en sådan undersökning eller bärgning under de villkor som länsstyrelsen bestämmer.

Vid undersökningen eller bärgningen gäller bestämmelserna om underrättelse och ersättning enligt 7 § tredje och fjärde styckena.

Bärgas ett skeppsvrak som är en fast fornlämning, skall del tillfalla staten, om det saknar ägare.

9 § Länsstyrelsen får meddela särskilda föreskrifter till skydd för en fast
fornlämning.

Föreskrifterna får även meddelas för område som enligl 2 § inte hör lill fornlämningen under förutsättning att pågående användning av marken härigenom inte försvåras avsevärt.

Länsstyrelsen får fridlysa en plats där fornfynd påträffats, om det kan ske utan alt någon väsentlig olägenhet uppslår. Fridlysning får ske intill dess platsen har undersökts enligt 8 §.

Föreskrifter eller fridlysning får förenas med vite.

Ell beslut om föreskrifter eller fridlysning skall kungöras på lämpligt säll.

Ingrepp i fast fornlämning

10 § Den som avser att uppföra en byggnad eller en anläggning eller
genomföra ell annat arbetsföretag bör i god lid la reda på om någon fast
fornlämning kan beröras av företaget och i så fall snarast samråda med
länsstyrelsen.

Om en fornlämning påträffas under grävning eller annat arbete, skall arbetet omedelbart avbrytas lill den del fornlämningen berörs. Den som leder arbetet skall omedelbart anmäla förhållandel hos länsstyrelsen.

11 § Om del behövs en särskild utredning för all ta reda på om en fast
fornlämning berörs av ell planerat arbetsförelag som innebär all ett större
markområde las i anspråk, skall kostnaden för utredningen betalas av
förelagaren. Som sådan exploatering räknas t.ex. anläggande av allmän
väg, större enskild väg, järnväg, flygfält, anläggning för energiförsörjning,
större vatlenförelag och mer omfattande byggande för bostads-, induslri-
eller handelsändamål.

Beslut om särskild utredning fallas av länsstyrelsen.

12 § Den som vill rubba, ändra eller ta bort en fast fornlämning skall
ansöka om tillstånd hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsen får lämna sådant tillstånd endast om fornlämningen medför hinder eller olägenhet som inte står i rimligt förhållande till fornlämningens betydelse.

Såvitt gäller ägaren av skeppsvrak eller fornfynd som hör till skeppsvrak får fillstånd lämnas, om inte särskilda skäl talar emot del.

Om någon annan än ägaren av marken eller vattenområdet eller ägaren av skeppsvraket ansöker om tillstånd, skall ansökningen avslås om ägaren motsätter sig åtgärden och del inte finns några synnerliga skäl att bifalla ansökningen.

13 § Som villkor för tillstånd enligt 12 § får länsstyrelsen ställa upp

skäliga krav på särskild undersökning för all dokumentera fornlämningen 52

eller särskilda åtgärder för all bevara den. I beslutet om tillstånd skall KrU 1987/88:21
såvitt möjligt anges den kostnad som åtgärderna beräknas medföra. Bilaga 1

Innan länsstyrelsen prövar en ansökan enligt 12 §, får den besluta om en arkeologisk förundersökning av fornlämningen, om det behövs för alt få ett tillfredsställande underlag för prövningen eller för att bedöma behovet av alt ställa krav på särskild undersökning.

14 § Den som utför ett arbelsföretag som berör fast fornlämning svarar
för kostnaden för åtgärder enligl 13 §.

Förelagaren svarar dock inte för kostnad som

1. hänför sig lill en fornlämning som inte förut varit känd,

2. väsentligt överstiger vad länsstyrelsen angett i beslut om tillstånd enligl 13 § första stycket,

3. hänför sig till arkeologisk förundersökning enligt 13 § andra stycket, om länsstyrelsen inte lämnar tillstånd lill ingrepp i fornlämningen enligt 12 § andra stycket, eller

4. hänför sig till arkeologisk förundersökning eller särskild undersökning enligl 13 §, om del visar sig all någon fornlämning inte berörs av arbetsföretagel.

Beslut enligt denna paragraf fattas av länsstyrelsen och delges förelagaren.

15 § Vägras någon tillstånd enligt 12 § belräffande fornlämning som när
den påträffas var helt okänd och utan synligt märke ovan jord, är han
berättigad lill skälig ersättning av allmänna medel, om fornlämningen
vållar honom betydande hinder eller olägenhet. Ansökan om sådan ersätt
ning görs hos länsstyrelsen. Ansökningen skall ha kommit in tili länsstyrel
sen inom två år från det alt fornlämningen påträffades genom grävning
eller annat arbete, annars är rätlen lill ersättning föriorad. Vad som nu
sagts om ersättning skall inte tillämpas om marken exproprieras.

Ersättning för hinder eller olägenhet skall deponeras hos länsstyrelsen. I fråga om fördelning och utbetalning av deponerade belopp samt rättsverkan av fördelning och utbetalning gäller i tillämpliga delar vad som är föreskrivet för del fall all nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåts enligt expropriationslagen (1972:719). Beloppet utbetalas dock direkt till sökanden om del är väsentligen ulan betydelse för annan rättsinnehavare än sökanden.

Inlösen och hittelön vid fornfynd

16 § Vid inlösen av fornfynd som enligl 4 § är hembudspliktigt skall
ersättning utgå med ett belopp som är skäligt med hänsyn till fyndels
beskaffenhet, för föremål av ädelmelall dock minst motsvarande me
tallvärdet efler vikt, uppräknat med en åttondel.

För fornfynd får även särskild hittelön lämnas.

Frågor om inlösen, ersättning och hittelön prövas av riksantikvarieämbetet.

Fyndfördelning

17 § Riksantikvarieämbetet får genom fyndfördelning överiåta statens
räll lill fornfynd på museum som ålar sig alt vårda del i framliden på ell
fillfredsställande sätt.

Metallsökare KrU 1987/88:21

18 § Apparat som kan användas för alt på elektronisk väg spåra metallfö- Bilaga 1
remål under markytan (melallsökare) får inte medföras på fasta fornläm
ningar annat än vid färd på sådan väg som är upplåten för allmänheten.

19 § Melallsökare får inte användas inom Gotlands län.
Melallsökare får inte heller användas inom område där fornfynd av del

slag som skall hembjudas enligt'4 § andra stycket tidigare har påträffats. Sådant område omfattar fyndplatsen och den omgivande mark där ytterligare fornfynd kan länkas förekomma med hänsyn lill del tidigare fyndels karaktär, fyndplatsens och den omgivande markens utseende saml förekomsten av andra kända fyndplatser i närheten.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om den närmare avgränsningen av sådant område som avses i andra stycket.

20 § Ulan hinder av vad som sägs i 19 § fär metallsökare användas i
militär verksamhet och för all yrkesmässigt söka efler annat än fornfynd.

Ulan hinder av vad som sägs i 18 och 19 §§ gäller alt melallsökare får medföras och användas

1. vid undersökningar av fornlämningar eller platser där fornfynd påträf
fats, när undersökningen utförs av riksantikvarieämbetet eller av någon
annan efler medgivande av länsstyrelsen eller

2. om länsstyrelsen i annat fall har lämnat tillstånd all medföra och
använda melallsökare.

Ansvar m. m.

21 S Till böter eller fängelse i högst sex riiånader döms den som av uppsåt
eller oaktsamhet

1. gömmer, skadar, ändrar, avyttrar eller förvärvar föremål som enligl
4 § skall tillfalla eller hembjudas staten,

2. inte anmäler fornfynd enligt 5 §, -

3. bryter mol 6 §,

4. bryter mot bestämmelserna i 10 § andrå stycket eller

5. bryter mol 18 eller 19 §.

Den som bryter mol 5 § har förlorat all rätt på grund av fyndel. Metallsökare som har använts vid brott enligt första stycket 5, skall förklaras förverkad, om del inte är uppenbart oskäligt.

22 § Vid överträdelse av beslut eller föreskrift enligl delta kapitel får
tingsrätten besluta om handräckning för alt åstadkomma rättelse. Ansökan
om handräckning får göras av riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen. ■

1 fråga om handräckning finns bestämmelser i handräckningslagen

(1981:847).

23 § 1 ärenden enligl 2 § andra stycket och 9 § får länsstyrelsen, om det
behövs, meddela föreskrift all gälla tills vidare i avvaktan på all ärendet
avgörs slutligt.

Överklagande m. m.

24 § Beslut av länsstyrelsen överklagas hos kammarrätten när det gäller

1. fastställelse av gränserna för etl fornlämningsområde enligt 2 §,

2. särskilda ordningsföreskrifter enligl 9 §, 54

3. fridlysning enligt 9 § eller . • , KrU 1987/88:21

4. tillstånd all medföra och, använda metallsökare enligl 20 § andra Bilaga 1 stycket.

Detsamma gäller i fråga om beslut om sådana föreskrifter som avses i , 19 § tredje stycket och som meddelas av annan myndighet än regeringen.

Beslut av riksantikvarieämbetet enligt 16 § överklagas hos kammarrätten.

Beslut i övrigt enligt detta kapitel av länsstyrelsen eller riksantikvarie- ,

ämbetet får överklagas hos regeringen, om inte annat följer av 25 §.

Kommunen får överklaga länsstyrelsens beslut enligl 2 § andra stycket, 9 § första-fjärde styckena och 12 § andra stycket.

25 § Länsstyrelsens beslut får inte överklagas när del gäller • ,

1. ersättning för kostnader eller skada enligl 7 § fjärde stycket,

2. ersättning enligl 8 § tredje stycket,

3. beslut om kostnad för förundersökning eller särskild undersökning

enligl 14 § andra stycket eller . ■

4. ersättning enligt 15 § första stycket.

Den som är missnöjd med beslut som avses i första stycket kan väcka
talan mot staten vid fastighetsdomstolen. Talan skall ha väckts inom.ell år
från delfäendet av länsstyrelsens beslut. ■ ,

Ersättning som beslutals av domstol enligt 15 § första stycket skall deponeras enligl bestämmelserna i 15 § andra stycket.

3 kap. Byggnadsminnen

1 § En byggnad som är synnerligen märklig genom sitt kulturhistoriska
värde eller som ingår i etl kulturhistoriskt synnerligen märkligt bebyggelse
område får förklaras för byggnadsminne av länsstyrelsen. Bestämmelserna
om byggnadsminnen enligt detta kapitel får också tillämpas på park. träd
gård eller annan anläggning av kulturhistoriskt värde.

I fråga om byggnad av sådant värde som sägs i första stycket och som ■ , tillhör staten gäller de bestämmelser som regeringen meddelar om statliga byggnadsminnen. Om ett statligt byggnadsminne övergår till annan ägare än staten, skall del därmed utgöra ell byggnadsminne enligl denna lag.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte en byggnad som är fast fornlämning eller kyrkobyggnad enligt denna lag.

Skyddets innebörd och omfattning

2 § Nar en byggnad förklaras för byggnadsminne, skall länsstyrelsen
genom skyddsföreskrifter ange på vilket sätt byggnaden skall vårdas och
underhållas samt i vilka avseenden den inte får ändras.

Om det behövs får föreskrifterna också innehålla bestämmelser om att
ett område kring byggnaden skall hållas i sådant skick all byggnadsminnels
utseende och karaktär inte förvanskas. .

3 S Skyddsföreskrifter skall sä långt möjligt utformas i samförstånd med
byggnadens ägare och ägare lill kringliggande markområde. Ägaren får inte
åläggas mera omfattande skyldigheter än vad som är oundgängligen nöd
vändigt för all bibehålla byggnadsminnets kulturhistoriska värde. Hänsyn
skall las till byggnadens användning och ägarens skäliga önskemål.

Byggnadsminnesförklaring

4S Fråga om en byggnad bör förklaras för byggnadsminne kan väckas av 55

var och en genom ansökan eller las upp av länsstyrelsen på eget initiativ.

Ansökan om att en byggnad skall förklaras för byggnadsminne skall KrU 1987/88:21 innehålla uppgifter om vilken fastighet byggnaden är belägen på och om Bilaga 1 faslighetens ägare saml beskrivning av byggnaden. I ansökningen bör även anges vilka omständigheter som åberopas för att byggnaden bör förklaras för byggnadsminne.

Innan länsstyrelsen fattar beslut som enligt detta kapitel kan medföra rätt till ersättning eller inlösen för ägare eller någon annan, skall länsstyrelsen undersöka om medel för delta finns tillgängliga.

5 § Då fråga väckts eller tagits upp om att en byggnad skall förklaras för byggnadsminne, får länsstyrelsen i avvaktan på ärendets slutliga prövning meddela förbud mol åtgärder som kan minska eller förstöra byggnadens kulturhistoriska värde. Förbudet får gälla för en lid av högst sex månader. Om del finns synnerliga skäl får det förlängas, dock högst med sex månader för varje gång.

6 S Om en byggnad kan antas komma ifråga som byggnadsminne, får länsstyrelsen, ulan att fråga väckts om byggnadsminnesförklaring, förordna alt anmälan lill länsstyrelsen skall göras, innan byggnaden rivs eller ändras på etl sätt som väsentligt minskar dess kulturhistoriska värde.

Länsstyrelsen skall inom en månad från det anmälningen kom in dit avgöra om den skall la upp fråga om byggnadsminnesförklaring av den berörda byggnaden. Under denna frist färden anmälda åtgärden inte vidtas utan att länsstyrelsen har medgett det.

7 § Om etl statligt byggnadsminne har övergått till att bli byggnadsminne enligt delta kapitel, skall länsstyrelsen utfärda förklaring om detta.

8 S Länsstyrelsen skall för anteckning i faslighelsboken ofördröjligen underrätta inskrivningsmyndigheten

1. då fråga väckts eller lagils upp om all en byggnad skall förklaras för byggnadsminne eller förklaring utfärdats enligl 7 §,

2. då förordnande enligl 6 § första stycket meddelats eller upphävts,

3. då beslut om byggnadsminnesförklaring vunnit laga kraft eller hävts, eller

4. då ansökan om byggnadsminnesförklaring avslagits.

9 S Riksantikvarieämbetet, länsstyrelsen eller den som arbetar på läns
styrelsens uppdrag har rätt att få tillträde fill byggnader med tillhörande
markområde saml alt där vidta de ålgårder och undersökningar som be-

, hövs för lagens tillämpning.

Bestämmelser om ersättning och Inlösen

10 § Ägare och innehavare av särskild rätt lill fastighet har räll lill ersätt
ning av staten om skyddsföreskrifter

1. utgör hinder för rivning av en byggnad och skadan därav är betydande
i förhållande till värdet av berörd del av fastigheten, eller

2. på annat sätt innebär all pågående markanvändning avsevärt försvå
ras inom berörd del av fasfigheten.

Ersättning enligl första stycket får, om det är lämpligt, ulgå med åriiga belopp med rätt för sakägaren eller staten all erhålla omprövning vid ändrade förhållanden.

Medför skyddsföreskrifter att synnerligt men uppkommer vid använd-

ningen av fastigheten, är staten skyldig att lösa fastigheten om ägaren KrU 1987/88:21
begär del. Bilaga 1

Bestämmelserna enligl första stycket tillämpas också då länsstyrelsen meddelat förbud enligt 5 §. Ersättning som därvid utgår skall, om del finns skäl, avräknas mot ersättning som sedermera kan komma att ulgå med stöd av denna paragraf.

Vid tillämpningen av första och tredje styckena skall, utan hinder av föreskrifterna om föriust av talan eller rätt till ersättning eller inlösen i 11 och 20 §§ eller 15 kap. 4 § plan- och bygglagen (1987:10), även beaktas andra beslut om skyddsföreskrifter samt beslut som avses i 14 kap. 8 § första stycket 2 och 3 plan- och bygglagen, under förutsättning all besluten meddelats inom tio år före del senaste beslutet om skyddsföreskrifter.

11 8 Har fråga väckts om alt en byggnad skall förklaras för byggnadsmin
ne, får länsstyrelsen förelägga den som vill göra anspråk på ersättning eller
inlösen att inom viss tid, minst två månader från del han fåll del av
föreläggandel, anmäla delta lill länsstyrelsen. Ell sådant föreläggande skall
åtföljas av uppgift om de skyddsföreskrifter som avses bli utfärdade. Den
som inte anmäler sina anspråk inom den utsatta tiden har förlorat sin rätt
till ersättning eller inlösen.

Länsstyrelsen beslutar om ersättning och inlösen.

Avtal mellan staten och en sakägare eller vad de uppenbarligen har förutsatt skall gälla mellan dem i fråga om ersättning eller inlösen skall även gälla för den som senare förvärvar sakägarens rätt.

12 § Om en fastighet lill följd av ett beslut enligt delta kapitel minskar i
värde så att den inte längre kan antas utgöra full säkerhet för borgenärerna,
skall den ersättning som fastighetsägaren är berättigad lill enligt 10 §
deponeras hos länsstyrelsen. Bestämmelsen gäller dock endast borgenärer
som hade panträtt i fastigheten när ersättningsrätten uppkom och ersätt
ningsbelopp som skall ulgå på en gång.

Om en borgenär lider skada, därför alt depositionen inte skett i enlighet med första stycket, är han berättigad lill ersättning från staten. Ersättningen lämnas mot avskrivning på fordringshandlingen. Detsamma gäller om en borgenär lider förlust genom all ersättningen blivit för lågt beräknad och den inte blivit prövad av domstol till följd av överenskommelse mellan staten och fastighetsägaren eller av annan anledning.

13 § I fråga om ersättning eller inlösen enligl 10 eller 12 § andra stycket
skall expropriationslagen (1972:719) tillämpas i den mån avvikande be
stämmelser inte meddelas i denna lag.

Ersättning för minskning av faslighetens marknadsvärde i fall som avses i 10 § skall bestämmas som skillnaden mellan fastighetens marknadsvärde före och efler beslutet. Därvid skall bortses från förväntningar om ändring av markanvändningen.

Ersättning för skada enligt 10 § första stycket I skall minskas med ett belopp som motsvarar det som enligt samma punkt skall tålas utan ersättning.

Om staten begär det och del inte är uppenbart oskäligt, skall domstolen förordna all ersättning enligt 10 § första stycket skall betalas ut först när vissa åtgärder med byggnaden har ulförts.

Ogillas talan om ersättning eller inlösen som har väckts av fastighetsägaren eller annan sakägare, kan domstolen förordna att han skall bära sina egna kostnader, om han har inlett rättegången ulan tillräckliga skäl. Har

rättegången uppenbart inletts ulan skälig grund, får domstolen dessutom ,_

ålägga honom alt ersätta staten dess rättegångskostnader.

Ändring och hävande KrU 1987/88:21

14 § Om dét finns särskilda skäl, får länsstyrelsen lämna tillstånd lill att ö"aga 1
etl byggnadsminne ändras i strid mot skyddsföreskrifterna.

Länsstyrelsen får ställa de villkor för tillståndet som är skäliga med hänsyn till de förhållanden som föranleder ändringen. Villkoren får avse hur ändringen skall ulföras samt den dokumentation som behövs.

15 § Om bibehållandet av ett byggnadsminhe medför' hinder, olägenhet
eller kostnad som inte står i rimligt förhållande lill dess betydelse, får
länsstyrelsen jämka skyddsföreskrifterna eller häva byggnadsminnesför
klaringen. Länsstyrelsen får också häva en byggnadsminnesförklaring som
framstår såsom ändamålslös.

Regeringen får häva en byggnadsminnesförklaring eller jämka skyddsföreskrifter, om regeringen ger tillstånd lill expropriationsorii rör byggnaden eller kringliggande område och byggnadsminnesförklaringen eller skyddsföreskrifterna inte kan beslå utan olägenhet för expropriationsändamålet.

Vid beslut om all häva en byggnadsminnesförklaring eller all jämka skyddsföreskrifter får länsstyrelsen eller regeringen förordna alt den sorri begär hävandet eller jämkningen skall bekosta särskild dokumeritation av byggnaden, om del är skäligt.

Ansvarsbestämmelser m. m.

16 § Om ägaren till ell byggnadsminne försummar delsom åliggerhonom enligl skyddsföreskrifterna, får länsstyrelsen förelägga honom all inom viss skälig lid vidta nödvändiga åtgärder: Föreläggandel får inte omfatta åtgärder som med hänsyn lill byggnadens användning och omständigheterna i övrigt är oskäligt betungande. Om föreläggandel inte följs, får länsstyrelsen ulföra åtgärderna på ägarens bekostnad:

17 § Om ell byggnadsminne har ändrats i strid mot meddelade skyddsföreskrifter, får länsstyrelsen förelägga ägaren att återställa ändringen om del är möjligt. Ell sådant föreläggande får förenas med vite.

Tingsrätten fär besluta om handräckning för att avbryta pågående förstörelse av ell byggnadsminne eller för att återställa det. Även i annat fall får handräckning beslutas, om del behövs för att bestämmelse i detta kapitel skall efterievas.

Ansökan om handräckning får göras av länsstyrelsen eller allmän åklagare. 1 fråga om sådan handräckning finns bestämmelser i handräcknings-lagen (1981:847).

18 § Till böter döms den som

1. i strid mot meddelade skyddsföreskrifter river eller på annat sätt förstör ell byggnadsminne eller ändrar del ulan tillstånd'enligl 14 § eller ulan iakttagande av villkor för sådant tillstånd eller

2. bryter mol förbud som meddelats enligl 5 § eller förordnande enligl 6 § första stycket eller vidtar åtgärder i strid mot bestämmelserna i 6 § andra stycket.

Den som inte efterkommer ell vitesföreläggande eller ell viiesförbud döms inte lill straff för del som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

Överklagande m.m. , ,

19 § Beslut av länsstyrelsen överklagas hos kariimärrätien när del gäller

1, byggnadsminnesförklaring enligt 1 §, 58

2. skyddsföreskrifter enligt 2 §, KrU 1987/88:21

3. förbud mot åtgärder enligl 5 §, Bilaga 1

4. anmälningsplikt enligt 6 §,

5. deposition enligt 12 § första stycket,

6. tillstånd eller villkor för tillstånd enligl 14 §,

7. jämkning av skyddsföreskrifter eller hävande av byggnadsminnesförklaring enligt 15 § första stycket.

8. dokumentation enligl 15 § tredje stycket,

9. föreläggande enligl 16 § eller

10. föreläggande enligl 17 § första stycket.

Länsstyrelsens beslut enligt 4 § att inte förklara en byggnad för byggnadsminne får överklagas endast av riksantikvarieämbetet.

20 § Länsstyrelsens beslut om ersättning och inlösen får inte överklagas.
Den som är missnöjd med ell sådant beslut får väcka talan mot staten vid
fastighetsdomstolen inom ell år från det han fåll del av länsstyrelsens
beslut. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten till ersättning eller
inlösen förlorad.

Staten får, när fråga väckts eller lagils upp om all förklara en byggnad för byggnadsminne, väcka talan vid fastighetsdomstolen mol sakägare om fastställande av de villkor som skall gälla för ersättning. Om beslut om byggnadsminnesförklaring inte kommer till stånd inom ett år från del all målet avgjorts genom lagakraftägande dom, skall domen inte längre vara bindande för parterna.

Talan om ersättning enligl 12 § andra stycket skall väckas vid fastighetsdomstolen.

21 § Beslut enligl 1, 5 eller 6 § skall tillämpas ulan hinder av att talan förs
mot beslutet.

4 kap. Kyrkliga kulturminnen

1 § Kulturhistoriska värden i kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga in
ventarier och begravningsplatser är skyddade enligl bestämmelserna i
detta kapitel.

Kyrkobyggnader och kyrkotomter

2 § Kyrkobyggnader och kyrkotomter skall värdas och underhållas så att
deras kulturhistoriska värde inte minskas och deras utseende och karaktär
inte förvanskas.

Kyrkobyggnader enligt denna lag är byggnader som invigts för svenska
kyrkans gudstjänst och som vårdas av en kyrklig kommun samt domkyr
kor som slår under egen förvaltning. '

Kyrkotomt är elt område kring en kyrkobyggnad som hör samman med byggnadens funktion och miljö och som inte är begravningsplats.

3 § Kyrkobyggnader som är uppförda och kyrkotomter som har tillkom
mit före utgången av år 1939 får inte på något väsentligt säll ändras ulan
tillstånd av riksantikvarieämbetet.

1 fråga om en kyrkobyggnad krävs allfid tillstånd för rivning, flyttning eller ombyggnad av byggnaden liksom för ingrepp i eller ändring av dess exteriör och interiör med dess fasta inredning och konstnärliga utsmyckning samt för ändring av dess färgsättning.

1 fråga om en kyrkotomt krävs alllid tillstånd för utvidgning av tomlen
samt för uppförande eller väsentlig ändring av byggnader, murar, portaler £.„

eller andra fasta anordningar på tomten.

Kyrkliga inventarier

6 § Inventarier av kulturhistoriskt värde, som hör lill kyrkobyggnad eller annan kyrklig byggnad eller begravningsplats, skall förvaras och vårdas väl.

7 § I varje församling samt i domkyrkor som slår under egen förvaltning skall det finnas en förteckning över kyrkliga inventarier av kulturhistoriskt värde. 1 förteckningen skall anges om ell föremål ägs eller förvaltas av någon annan än församlingen eller domkyrkan och om det förvaras på någon annan plats än i kyrkan.

Förteckningen skall föras av kyrkoherden och en av kyrkorådet utsedd kyrkvärd, som skall vara ledamot eller suppleant i rådet. De skall också se lill all föremålen förvaras och vårdas väl.

8 § Kontraktsprosten skall minsl vart sjätte år kontrollera alt alla föremål i förteckningen finns kvar. Sådan kontroll skall också göras vid byte av kyrkoherde eller sådan kyrkvärd som anges i 7 § andra stycket. I en församling där kontraktsprosten är kyrkoherde skall biskopen se lill att kontroll sker.

9 § I fråga om ell föremål i förteckningen, som inte ägs av någon enskild person eller släkt, krävs tillstånd från riksantikvarieämbetet

1. för all avyttra del,

2. för all avföra det från förteckningen,

3. för att reparera eller ändra det, eller

4. för ätt flytta del från den plats där det sedan gamriiall hör hemma.
Tillstånd krävs inte för mera obetydliga reparationer. Sådana reparatio
ner får inte ulföras så, att föremålels kulturhistoriska värde minskas.

10 § Riksantikvarieämbetet får besiktiga kyrkliga inventarier.
Riksantikvarieämbetet får också besluta att elt föremål skall las upp i

förteckningen.

Om del finns allvariig fara för all etl föremål skadas, får riksantikvarieämbetet tills vidare la hand om del eller vidta någon annan nödvändig åtgärd för alt skydda eller vårda det. Innan en sådan åtgärd vidtas, skall samråd ske med kontraktsprosten eller biskopen och, om föremålet ägs av någon enskild, med denne.

Begravningsplatser KrU 1987/88:21

11 § I vården av en begravningsplats skall dess betydelse som en del av ri"aga 1 vär kulturmiljö beaktas. Begravningsplatserna skall vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas eller förvanskas.

12 § Begravningsplatser enligt detta kapitel är sådana områden eller utrymmen som avses i I § lagen (1963:537) om gravrätl m.m.

Bestämmelserna om begravningsplatser omfattar också sådana byggnader på begravningsplatsen som inte är kyrkobyggnader saml fasta anordningar såsom murar och portaler.

13 § I fråga om en begravningsplats som anlagts före utgången av år 1939
krävs tillstånd av länsstyrelsen

1. för all utvidga eller på något annat sätt väsentligt ändra begravningsplatsen,

2. för alt där uppföra någon ny byggnad eller fast anordning eller riva eller väsentligt ändra befintlig byggnad eller fast anordning.

14 § Om riksantikvarieämbetet beslutar det, skall bestämmelserna i 13 § tillämpas också i fråga om en begravningsplats som tillkommit efler utgången av år 1939, om begravningsplatsen ligger invid en kyrkobyggnad som uppförts dessförinnan eller är märklig genom sitt kulturhistoriska värde.

15 § Om det på en begravningsplats eller i en byggnad på en begravningsplats som ägs och förvaltas av en borgerlig kommun finns föremål av kulturhistoriskt värde, tillämpas bestämmelserna i 6, 7, 9 och 10 §§ också på sådana föremål. Kommunen skall därvid ansvara för förteckningen samt förvaringen och vården av föremålen. I stället för vad som sägs i 7 § skall i förteckningen anges om ell föremål ägs eller förvallas av någon annan än kommunen.

Överklagande

16 § Beslut som anges i 3, 9 och 13 §§ får överklagas hos kammarrätten.
Sådana beslut får alllid överklagas av domkapitlet.

Beslut enligl 4, 10 och 14 §§ får överklagas hos regeringen.

5 kap. Skydd mot utförsel av vissa äldre kulturföremål

1 § Äldre svenska och utländska kulturföremål som anges i detta kapitel och som är av stor betydelse för det nationella kulturarvet, får inte föras ut ur landet ulan särskilt tillstånd.

2 § Med svenska kulturföremål avses föremål som är eller kan antas vara framställda i Sverige eller i etl annat land av en svensk.

Med utländska kulturföremål avses föremål som är framställda i etl annat land av annan än en svensk.

De gränser som Sverige hade den I juli 1986 är avgörande vid bestämmandel enligt lagen om elt föremål skall anses vara ett svenskt kulturföremål.

Tillstånd fill utförsel KrU 1987/88:21

3 S Den som vill föra ut elt kulturföremål ur landet skall ha tillstånd lill Bilaga 1
utförseln, om föremålet är av det slag som anges i 4 och 5 S8.

4S Svenska kulturföremål;

1, Föremål, som har fiamslällts före år 1600, oavsett värde:

a) tryckta skrifter, kartor och bilder samt

b) handskrifter på pergament eller papper.

2. Mer än 100 år gamla föremål oavsett värde:

a) dryckeskärl, seldon och texlilredskap, om de är av trä och har målad eller skuren dekor,

b) folkdräkter och broderad eller mönslervävd folklig texfil,

c) bonadsmåleri,

d) möbler, speglar och skrin.

e) golvur, väggur och bordsur.

f) signerade fajanser,

g) musikinstrument samt

h) skjutvapen, blankvapen och skyddsvapen.

3. Mer än 100 är gamla föremål med ett värde över 50 000 kronor, i den
mån foremålet inte kan hänföras under punkt 2;

a) målningar, teckningar och skulpturer, ■

b) föremål av keramik, glas och porfyr,

c) föremål av guld. silver och brons med undantag av mynt och medaljer samt

d) ljuskronor och vävda tapeter.

4, Mer än 50 år gamla föremål med ett värde över 2 000 kronor, i den
mån föremålet inte kan hänföras under punkt I eller 2:

a) samiska föremål,

b) icke tryckta protokoll, brev, dagböcker, manuskript, noter och räkenskaper.

c) handrilade kartor och ritningar samt

d) tekniska modeller och prototyper samt vetenskapliga instrument.

5 fj Utländska kulturföremål, som kan antas ha kommit lill Sverige före
år 1840. och som har etl värde över 50 000 kronor:

a) möbler, speglar och skrin.

b) golvur. väggur och bordsur.

c) musikinstrument,

d.i skjutvapen, blankvapen och skyddsvapen,

e) målningar, teckningar och skulpturer.

f) föremål av keramik, glas och elfenben,

g) föremål av guld, silver och brons med undantag av mynt och medaljer
samt

h) ljuskronor och vävda tapeter.

6 § Tillstånd krävs även för utförsel av en del av etl föremål som anges i

4 eller 5 §.

7 S En kultuiförernål får föras ut ur landet utan tillstånd, om

1. föremålets ägare flyttar från Sverige för att bosätta sig i ell annat land.

2. föreniålei genom arv. testamente eller bodelning har förvärvals av en
enskild person som är bosatt i annat land.

3. föremålet förs ut av en offentlig institution här i landet eller en
insfitution som får bidrag av stat. kommun eller landstingskommun och det

skall föras tillbaka till Sverige. 62

4. föremålet förs ut av en enskild peison för all användas i samband med KrU iyö7/öö:zl offentlig kulturverksamhet och del skall föras tillbaka fill Sverige eller Bilaga 1

5. föremålet är tillfälligt inlånat från utlandet.

Prövningen av ansökningar om tillstånd till utförsel

8 8 Tillstånd fill utförsel av kulturföremål skall ges. om föremålet inte är
av stor betydelse för del nationella kulturarvet.

Även om föremålet har stor betydelse för det nationella kulturarvet får tillstånd ges lill utförsel, om föremålet förvärvas av en institution i ullandel.

9 8 Frågor om tillstånd till utförsel skall prövas av kungl. biblioteket,
riksantikvarieämbetet; riksarkivet, statens konstmuseer eller Stiftelsen
Nordiska museet (lillståndsmyndigheler).

För varje slag av föremål som anges i 4 och 5 8S föreskriver regeringen vilken tillståndsmyndighet som skall pröva ansökan om tillstånd.

Handläggningen av tillståndsärenden m. m.

10 8 Ansökan om tillstånd skall ges in fill riksanfikvarieämbetet. Om det med stöd av 9 8 har föreskrivits att ansökningen skall prövas av annan tillståndsmyndighet, skall ansökningen överlämnas lill denna.

11 8 Rör en ansökan mer än en av tillståndsmyndigheterna beslutar riksantikvarieämbetet vilken tillsiåndsmyndighei som skall handlägga,ansökningen. Den tillståndsmyndigheten får fatta beslut i ärendet först efler samråd med den eller de övriga lillståndsmyndigheler som är berörda. 1 sådana ärenden skall ansökningen avslås, om någon av de berörda tillståndsmyndigheterna anser att tillstånd inte skall beviljas.

12 8 Den som ansöker om tillstånd att föra ut etl föremål skall till ansökningen foga tvä svartvita fotografier av föremålet. Fotografier behövs dock inte, om ansökningen avser föremål som avses i 4 § I a) och 4 b). Fotografier behövs inte heller, om tillståndsmyndigheten medger undantag från delta krav.

Sökanden skall på begäran av tillståndsmyndighelen ställa föremålet fill dess förfogande för granskning.

13 8 Förvaltningslagen (1986:223) skall tillämpas även i fråga om lill-sländsärenden som handläggs av Stiftelsen Nordiska museet. Beslut i etl sådant ärende fattas av stifielsens styresman eller någon annan tjänsteman som styresmannen utser.

14 8 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för att täcka kostnaderna i ärenden om utförsel.

Överklagande

15 8 Om en lillståndsmyndighel har avslagit en ansökan om tillstånd till utförsel, får beslutet överklagas hos kammarrätten.

Andra beslut som en tillsiåndsmyndighei har meddelat enligl delta kapitel, får inte överklagas.

Medgivande av regeringen KrU 1987/88:21

, 16 8 Även om etl kulturföremål är av stor betydelse för del nationella ' kulturarvet, får regeringen, om synnerliga skäl föreligger, medge att föremålet förs ut ur landet.

Ansvar

17 § Bestämmelser om ansvar för olovlig utförsel av kulturföremål och för försök därtill finns i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

2. Genom lagen upphävs

a) lagen (1942:350) om fornminnen,

b) lagen (1960:690) om byggnadsminnen,

c) lagen (1985:1104) om skydd mol utförsel av vissa äldre kulturföremål.

3. Beslut meddelade enligl äldre lag skall vid tillämpning av den nya
lagen anses ha meddelats med stöd av denna.

4 kap. 16 § andra meningen tillämpas endast i ärenden som väckts efter ikraftträdandet.

Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om överklagande av beslut som har meddelats före den I januari 1989. Ärenden som vid utgången av år 1988 kommit in fill regeringen men som ännu inte avgjorts handläggs enligt äldre föreskrifter.

4. Har beslut om skyddsföreskrifter eller beslut om förbud enligl 7 8 lagen (1960:690) om byggnadsminnen meddelats av länsstyrelsen före den I juli 1987, skall dessförinnan gällande bestämmelser om ersättning fillämpas.

5. Vid tillämpning av 3 kap. 10 § femte stycket får beaktas även beslut som meddelats före ikraftträdandet.

I mål enligl 5 8 lagen (1960:690) om byggnadsminnen i vilka talan har väckts före den I juli 1987 skall 12 § andra stycket nämnda lag i dess lydelse före den I juli 1987 tillämpas.

6. Punkterna 2 och 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1985:1104)
om skydd mot utförsel av vissa äldre kulturföremål skall fortsätta att gälla.

3 Förslag till KrU 1987/88:21

Bilaga 1

Lag om ändring i lagen (1984:983) om ensamrätt till bärgning

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1984:983) om ensamrätt till bärgning skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§

För vissa skeppsvrak och       För vissa skeppsvrak och
vissa föremål gäller bestäm-     vissa föremål gäller bestäm
melserna i lagen (1942:350) om melserna i lagen (1988:000) om
fornminnen.                           kulturrninnenm.m.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1989.

1. anordna nöjesparker, djurparker, idrottsplatser, skidbackar med liftar, campingplatser, skjutbanor, småbåtshamnar, friluftsbad, motorbanor och golfbanor,

2. anordna upplag eller materialgårdar,

3. anordna tunnlar eller bergrum som inte är avsedda för tunnelbana eller gruvdi"ift,

4. inrätta fasta cisterner eller andra fasta anläggningar för kemiska produkter, som är hälso- och miljöfarliga, och för varor som kan medföra brand eller andra olyckshändelser,

5. uppföra radio- eller tele-master eller torn,

6. uppfora vindkraftverk, om vindturbinens diameter är större än två meter eller om kraftverket placeras på ett avstånd från gränsen som är mindre än kraftverkets höjd över marken eller om kraftverket skall fast monteras på en byggnad,

7. uppföra murar eller plank,

8. anordna parkeringsplatser utomhus,

9. väsentligt ändra anläggningar som avses i 1 -8.

1. anArdna ■ nöjesparker,
djurparker, idrottsplatser,
skidbackar med liftar, cam
pingplatser, skjutbanor, små-

, båtshamnar, friluftsbad, motorbanor och golfbanor,

2. anordna upplag eller materialgårdar,

3. anordna tunnlar eller bergrum som inte är avsedda för tiinnelbana eller gruvdrift,

4. inrätta fasta cisterner eller andra fasta anläggningar för kemiska produkter, som är hälso- och miljöfarliga, och för varor som kan medföra brand eller andra olyckshändelser,

5. uppföra radio- eller tele-master eller torn,

6. uppföra vindkraftverk, om vindturbinens diameter är större än två meter eller om kraftverket placeras på ett avstånd från gränsen som är mindre än kraftverkets höjd över marken eller om kraftverket skall fast monteras på en byggnad,

7. uppföra murar eller plank,

8. anordna parkeringsplatser utomhus,

9. anordna begravningsplatser,

10. väsentligt ändra anläggningar som avses i 1 -9.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse : KrU 1987/88:21

Bilaga 1

Bygglov för att inrätta eller uppföra en anläggning eiiligt första styc-. ket 4 eller 5 eller för att ändra anläggningen krävs inte, om anläggning- , en är avsedd för endast en viss fastighets behov. Bygglov för åtgärder en- ,' ligt första stycket 8 behövs inte, om det på fastigheten finns endastett eller två enbostadshus eller ett tvåbostadshus och parkeringsplatsen är avsedd uteslutande för fastighetens behov eller om parkeringsplatsen anläggs med stöd av väglagen (1971:948) eller på mark som i detaljplan har avsatts till gata eller väg,'

Enligt 5 § får kommunen medge undantag från kravet på bygglov, I ■ 10 § finns särskilda bestämmelser för vissa anläggningar och anordningar avsedda för totalförsvaret.

14 kap.

■v' ■ 8§

Ägare och innehavare av särskild rätt till fastigheter har rätt till ersättning av kommunen, om skada uppkomrrier till följd av att

1, bygglov vägras till att ersätta en riven eller på annat sätt än genorn
olyckshändelse förstörd byggnad med en i huvudsak likadan byggnad
och ansökan om bygglov har gjorts inom fem år från det att byggnaden
revs eller förstördes,

2, rivningsförbud meddelas i detaljplan eller områdesbestämmelser eller rivningslov vägras med stöd av 8 kap, 16'§ 2éller 3,

3, skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 kap, 12 § meddelas i en detaljplan eller i områdesbestämmelser,

4, bestämmelser om vegetation samt markytans utformning och höjd-läge inom sådana områden som avses i 8 kap, 9 § tredje stycket meddelas i områdesbestämmelser,

5, marklov vägras rried stöd av 8 kap, 18 § första stycket 2 eller 3. '
Rätt till ersättning föreligger, i fäll som avses i första stycket 1 och 2,

om skadan är betydande i förhållande till värdet av berörd del av fastig
heten och, i fall som avses i första stycket 3-5, om skadan medför att på
gående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastighe
ten. '

Medför beslut som avses i första stycket att syrinerligt rnen uppkommer vid användningen av fastigheten, är kommunen skyldig att lösa fastigheten, om ägaren begär det!

Nuvarande lydelse

Vid tillämpningen av andra
och tredje styckena skall även
beaktas andra beslut som av
ses i första stycket samt beslut
enligt 2 § lagen (1960:690) om
byggnadsminnen, 8, 9, 11 och
19 §§ naturvårdslagen
(1964:822), och 19 kap. 2 § vat
tenlagen (1983:291), under
förutsättning att besluten
meddelats inom tio år före diet
senaste beslutet. Dessutom
skall beaktas sådan inverkan
av hänsynstaganden enligt
21 § skogsvårdslagen

(1979:429) som i särskilda fall har inträtt inom samma tid. Har talan eller rätt till ersättning eller inlösen med anledning av nyss angivna beslut förlorats på grund av bestäm- -melserna i 15 kap. 4 § eller motsvarande bestämmelser i lagen om byggruidsminnen, naturvårdslagen eller vattenlag gen, utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas.

Föreslagen lydelse

Vid tillämpningen av andra och tredje styckena skall även' beaktas andra beslut som av--ses i första stycket samt beslut enligt 3 kap. 2 § lagen (1988:000) om kulturminnen m.ni., 8, 9, 11 och 19 §§ naturvårdslagen (1964:822), och 19 kap. 2 § vattenlagen (1983:291), under förutsättning att besluten meddelats inom tio år före det senaste beslutet. Dessutom skall beaktas sådan inverkan av hänsynstaganden enligt 21 § skogsvårdslagen (1979:429) som i särskilda fall har inträtt inom samma tid. Har talan eller rätt till er-, sättning eller inlösen med anledning av nyss angivna beslut förlorats på grund av bestämmelserna i 15 kap. 4 § eller motsvarande bestämmelser i lagen om kulturminnen m.m., naturvårdslagen eller vattenlagen, utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas.

KrU 1987/88:21 Bilaga 1

7 Förslag till ■ KrU 1987/88:21

Bilaga 1 Lag om ändring i lagen (1963:537) om gravrätt m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1963:537) om gravrätt m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§l

Det åligger församling, eller om regeringen för särskilt fall så förord-nät, borgerlig kommun att hålla allmän begravningsplats med erforderligt antal gravplatser av vedertagen typ.

På regeringens prövning ankommer, huruvida och på vilka villkor enskild begravningsplats må anordnas.

Om anläggning, utvidgning Om anordruinde, utvidgning

eller väsentlig förändring av eller väsentlig ändring av 6c-

begravningsplats gäller vad re- grqvningsplatser finns särskil-

geringen förordnar. da bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

1 Senaste lydelse 1980:127. 72

Den som utför etl arbelsföretag som berör fast fornlämning svarar för kostnaden för åtgärder enligt 13 §.

Vid utförande av ett allmänt eller större enskih arbetsföretag som berör fast fornlänining svarar företagaren för kostnaden för åtgärder enligt 13 8. Företagaren svarar dock inte för kostnad som

1. hänför sig lill en fornlämning som inte förut varit känd,

2. väsentligt överstiger vad länsstyrelsen angett i beslut om tillstånd enligt 13 8 första stycket,

3. hänför sig till arkeologisk förundersökning enligt 13 8 andra stycket, om länsstyrelsen inte lämnar tillstånd fill ingrepp i fornlämningen enUgl 12 § andra stycket, eller

4. hänför sig lill arkeologisk förundersökning eller särskild undersökning enligl 13 §, om del visar sig alt någon fornlämning inte berörs av arbetsföre-taget.

Beslut enligt denna paragraf fattas av länsstyrelsen och delges företagaren.

Regeringens förslag Reservanternas förslag KrU 1987/88:21

ning enligl 14 § andra stycket eller ning enligt 14 8 eller Bilaga 3

4. ersättning enligt 15 § första stycket.

Den som är missnöjd med beslut som avses i första stycket kan väcka talan mol staten vid fastighetsdomstolen. Talan skall ha väckts inom ell år från delfäendet av länsstyrelsens beslut.

Ersättning som beslutats av domstol enligt 15 8 första stycket skall deponeras enligt bestämmelserna i 15 8 andra stycket.

Reservation 9 (mom. 17) '

Regeringens förslag Reservanternas förslag

5 kap. • 48

Svenska kulturföremål:

1. Föremål, som har framställts före år 1600, oavsett värde;

a) tryckta skrifter, kartor och bilder samt

b) handskrifter på pergament eller papper.

2. Mer än 100 år gamla föremål 2. Mer än 100 år gamla föremål
oavsett värde: med ett värde över 1 000 kr.;

a) dryckeskärl, seldon och textil- a) dryckeskärl, seldon och textil-redskap, om de är äv trä och har redskap, om de är av trä och har målad eller skuren dekor, målad eller skuren dekor,

b) folkdräkter och broderad eller b) folkdräkter och broderad eller mönslervävd folklig textil, mönslervävd folklig textil,

c) bonadsmåleri, c) bonadsmåleri,

d) möbler, speglar och skrin, d) möbler, speglar och skrin,

e) golvur, väggur och bordsur, e) golvur, väggur och bordsur,

f) signerade fajanser, f) signerade fajanser,

g) musikinstrument samt g) musikinstrument saml

h) skjutvapen, blankvapen och h) skjulvapen, blankvapen och

skyddsvapen. skyddsvapen.

3. Mer än 100 år galma föremål med ett värde över 50 000 kronor, i den
mån föremålet inte kan hänföras under punkt 2:

a) målningar, teckningar och skulpturer,

b) föremål av keramik, glas och porfyr,

c) föremål av guld, silver och brons med undantag av mynt och medaljer samt

d) ljuskronor och vävda tapeter.

4. Mer än 50 år gamla föremål med ett värde över 2 000 kronor, i den mån
föremålet inte kan hänföras under punkt 1 eller 2;

a) samiska föremål,

b) icke tryckta protokoll, brev, dagböcker, manuskript, noter och räkenskaper,

c) handrilade kartor och ritningar saml

d) tekniska modeller och prototyper samt vetenskapliga instrument.

Till kulturutskottet

Kulturutskotlet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över motion 1987/88: Kr 12 av Görel Bohlin (m) och mofion 1987/88;Krl5 yrkandena 2 och 3 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (m). Bägge mofionerna har väckts med anledning av proposition 1987/88:104 om kulturmiljövård. Skatteutskottet får anföra följande.

I motion Kr 12 av Görel Bohlin (m) begärs en utredning om reducerad skatt för den som gett gåvor i kulturvårdande syfte. Motionären tänker bl.a. på kontanta gåvor lill kostnadskrävande utgrävningsföretag o.d.

Tanken på att införa en rätt till avdrag vid beskattningen för gåvor till allmännyttiga ändamål har under en lång följd av år avvisats av riksdagen. Därvid har åberopats såväl principiella och kontrolltekniska skäl som svårigheter att åstadkomma en tillfredsställande gränsdragning mellan organisationer till vilka bidrag kan ges med avdragsrätt och övriga mottagare. Dessa invändningar gäller enligt utskottets uppfattning också den inte närmare preciserade form av skattelättnad för gåvor till vissa kulturella ändamål som motionären förespråkar. För närvarande arbetar inkomstskatteutredningen (Fi 1987:07) med uppdrag att göra en översyn av inkomstskat-lesysiemet med alt försöka åstadkomma ett mera rättvist och enkelt skattesystem, bl.a. genom lägre skattesatser för den statliga inkomstskatten, en breddad skattebas och minskade avdragsmöjligheter. En sådan avdragsrätt eller skattereduktion som motionären föreslår skulle enligt utskottets uppfattning vara ägnad att komplicera skattelagstiftningen och dess fillämpning och således direkt strida mot inriktningen av det pågående utredningsarbetet.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motionen.

1 motion Krl5 (yrkande 2) av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (m) begärs en skattereduktion för vårdåtgärder som syftar till att bibehålla det öppna landskapet på den egna fastigheten.

Ulskoltet har tidigare framhållit att sådana kulturvårdande insatser som att behålla öppna ängs- och hagmarker i allmänhet torde kunna hänföras till åtgärder för att bevara jordbruksfastigheten i sitt tidigare skick och att kostnader av delta slag normalt sett är avdragsgilla vid beskattningen. Att införa en särskild, längre gående rätt till avdrag för kulturvård skulle enligt utskottets uppfattning strida mot vedertagna principer för beskattningen.

Utskottet här vidare i olika sammanhang uttalat att kulturella och andra KrU 1987/88:21 allmännyttiga ändamål bör främjas påett annat sätt än genom en rätt fill Bilaga 4 avdrag vid beskattningen. Med det anförda avstyrker utskottet motion Krl5 i ,;;... denna del.

I samma motion (yrkande 3) begärs en sänkning av taxeringsvärdet för ', fastigheter med fornlämningar, kulturhistoriskt värdefull bebyggelse eller: intressanta kullurlandskapsavsnilt..

Utskottet har tidigare uttalat att i de fall möjligheterna att utnyttja en • ; fastighet på lämpligt sätt av olika skäl är begränsade, t.ex. enligt lagen om fornminnen, delta givetvis är något som bör kunna beaktas vid fastighetstaxeringen. Frågan tas också upp i proposition 1987/88:164 om vissa frågor inför allmän fastighetstaxering år 1990, som utskottet skall behandla senare i vår. När det gäller fastigheter med betydelse för kulturminnesvården är det ■ finansministerns bedömning alt den nya planlagstiftningens särbestämmelser om skydd för kulturhistoriskt intressanta och liknande byggnader inte bör föranleda någon ändring i fastighetstaxeringslagen. Något markvärde skall således enligl hans mening inte åsättas taxeringsenheter som består av mark med kulturhistoriskt intressant och liknande bebyggelse för vilka skyddsbestämmelser eller rivningsförbud har rneddelats. Höga underhållskostnader och liknande som åsamkas ägare till sådana fasligheter skall enligt propositionen även fortsättningsvis beaktas vid värderingen genom justering för säregna förhållanden. Vidare bör enligt propositionen én sådan justerings-möjlighet finnas även för andra byggnader än slott och liknande eller byggnader på lantbruksenheter.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Krl5 även i denna del.

Stockholm den 26 april 1988 På skatteutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut yachtmeister (m), Olle Westberg (s),
Bo Forslund (s)*, Kjell Johansson (fp). Stig Josefson (c). Torslen Karlsson
(s), Bo Lundgren (m), Anita Johansson (s)*, Karl-Anders Petersson (c),
Sverre Palm (s), Margit Gennser (m), Gunnar Nilsson (s), Leif Olsson (fp)
och Paul Lestander (vpk)*. ' '

' Ej närvarande vid justeringen.

Avvikande mening

Innehållsförteckning KrU 1987/88:21

Sammanfattning........ ................... .;................. , .1- , ,

Propositionerna..................... ,..,....,.,,................ 1

Motionerna............................................. ;,.....•.. 2

Ärendets beredning......................................... ■... 6

Uiskottei......................................... ,:............... 6

Propositionens huvudsakliga innehåll m.m:................... ,6 , ,,

Kulturmiljövårdens mål och inriktning........................ 7 ,

Förslaget lill lag om kullurminnen m.m..................... .... 8

Ansvaret för kullurmiljövården............................... .... 8

. Fornminnen..................................................... .... 10

Allmänt om regleringen av fornminnesvården. Fasta fornlämningar och fornfynd - grundläggande

bestämmelser.................................................... 10

Skydd, vård och undersökning av fast fornlämning

och plats där fornfynd påträffats........................... 10

Ingrepp i fast fornlämning ................................... .... 12

Inlösen, hillelön, fyndfördelning och metallsökare 16

Ansvarsregler m.m.............................................. .... 16

Överklagande.................................................... .... 17

Byggnadsminnen................................................ .... 17

Allmänt om regleringen av byggnadsminnen.............. 17

Grunderna för byggnadsminnesförklaring, objek
ten saml skyddels innebörd .................................. .... 18

Förfarande vid byggnadsminnesförklaring, anmäl
ningsplikt.......................................................... .... 18

Ersättningsfrågor ............................ 19

Ändring av byggnadsminne och hävande av bygg
nadsminnesförklaring .......................................... .... 20

Ansvarsbestämmelser m.m.................................... .... 20

Överklagande................................. ... 21

Kyrkliga kulturminnen........................................... ... 22

Bestämmelser om skydd mol utförsel av vissa äldre kulturfö
remål ............................................................... ... 23

Följdändringar i annan lagstiftning m.m.................... ... 24

Prioriterade insatser inom kulturmiljövården, m.m....... 25

Åtgärder mot luftföroreningarnas och försurningens inver
kan på kulturvården ........................................... ... 25

Vården av kulturlandskap och fornlämningar............. ... 26

Vissa frågor om byggnadsvård .............................. ... 29

Information och kunskapsuppbyggnad om kulturmiljöns

värden.............................................................. 31

De centrala museernas uppgifter inom kulturmiljövården.

De regionala museernas betydelse.......................... ... 32

Anslagsfrågor för budgetåret 1988/89, m.m.............. ... 33

Hemställan......................................................... ... 37

Reservationer 1987/88:21

1. En bestämmelse om samrådsförfarande i vissa fall (m) 40

2. Ersättning till ägare vid vissa markingrepp m.m. (m) 40

3. Den arkeologiska undersökningsverksamhetens bedrivande m.m.

(m)................................................................. ... 41

4. Åtskillnad mellan större och mindre arbetsföretag (m) 42

5. överklagande av länsstyrelsens beslut i vissa fall (m) 43

6. Statliga byggnadsminnen (m)............................. 44

7. Uttalande om generösare ersättningsregler vid byggnadsminnesförklaringar (m) 44

8. Rätten i vissa fall att överklaga länsstyrelses beslut rörande byggnadsminnesförklaring (m,fp,c) 45

9. Viss värdegräns för skydd mot utförsel av vissa äldre kulturföremål

(fp)................................................................. 45

10. Samråd med regionala kulturvårdsorgan (c)......... 46

11. Särskild utvärdering av lagstiftningen om skydd mot utförsel av vissa äldre kulturföremål (m) 46

12. Lägre mervärdeskatt vid införsel av vissa kulturföremål (fp) 47

13. Speciallagstiftning för att hålla samman kulturmiljöer (fp,c) 47

14. Insatser för information och kunskapsuppbyggnad inom kullurmiljövården (fp,c) 48

15. Medelsanvisningen under anslaget F 32 (m) ........ ... 48

16. Frågan om skattereduktion vid vissa gåvor (m)..... ... 49

Bilagor

1.1 proposition 1987/88:104 framlagda lagförslag..... ... 50

2. Av utskottet föreslagen ändring i regeringens lagförslag 73

3. Av reservanterna föreslagna ändringar i regeringens lagförslag .... 74

4. Skatteutskottets yttrande 1987/88:7 y............... ... 77