Justitieutskottets betänkande

om svenska jurister och EG

JuU

1987/88:5

Motionen

I motion 1986/87: Ju807 av
vad som anförts i motion 1986/87:U509 - att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförs angående rättsligt samarbete.

Enligt motionen bör initiativ tas så att svenska jurister erhåller s.k. legal
privilege vid juridiska EG-organs undersökningar, t.ex. vid misstanke om
kartellbildning. Nu kan svenska exportföretag, enligt motionärerna, inte
anlita en svensk jurist som rådgivare i frågor som rör EG-rätt. En svensk
jurist har nämligen, anför motionärerna, inte rätt att ge konfidentiella råd.

Tidigare riksdagsbehandling

Ett motionsyrkande med samma innebörd behandlades av riksdagen år 1985.

Som framgår nedan avslogs yrkandet då bl.a. under hänvisning till att
resultatet av pågående undersökningar inom EG borde avvaktas. Samtidigt
förutsattes att regeringen skulle följa utvecklingen och ta erforderliga
initiativ (UU 1984/85:18, LU 1984/85:3 y).

Bakgrund

Med "legal privilege” förstås i detta sammanhang rätten till förtrolig
kommunikation mellan advokat och klient. Sekretesskyddet kan åberopas
även av klienten. Genom att hänvisa till "legal privilege” kan en klient
undvika att lämna ut konfidentiellt material för granskning t.ex. i samband
med de inspektioner och revisioner som EG:s inspektörer gör för att
undersöka efterlevnaden av EG:s regler om karteller och andra konkurrensvillkor.
Frågan om svenska advokater kan åtnjuta "legal privilege” är
sålunda främst av intresse för svenska företag med verksamhet inom EG,
vilka i likhet med andra företag där är skyldiga att medverka vid sådana
granskningar.

Enligt statistiska uppgifter uppgick värdet av Sveriges varuimport år 1986
till 231 miljarder kronor. Härav avsåg 37 miljarder kronor import från
EFTA-länderna och 132 miljarder kronor import från EG-länderna. Under
samma period uppgick värdet av varuexporten till 265 miljarder kronor. Till
EFTA-länderna exporterades varor till ett värde av 55 miljarder kronor och

till EG-länderna till ett värde av 133 miljarder kronor. Sveriges största 1

1 Riksdagen 1987/88. 7sami. Nr5

enskilda handelspartner var förbundsrepubliken Tyskland med en varuimport
om 47 miljarder kronor och en varuexport om 31 miljarder kronor.
Förbundsrepubliken är medlem i EG.

EG-domstolen har behandlat frågan om ”legal privilege” i det s.k. A M &
S-fallet. Förhållandena var följande. Vid en undersökning år 1979 av
kartellförhållanden inom zinkbranschen begärde EG:s inspektörer att hos
Australian Mining & Smelting Europé Limited (A M & S) få ta del av
samtliga tillgängliga handlingar, som berörde en misstänkt kartellbildning.
A M & S vägrade att lämna ut vissa handlingar under åberopande av att dessa
omfattades av det sekretesskydd som gäller mellan advokat och klient (”legal
privilege”). Genom beslut av EG-kommissionen i juli 1979 beordrades A M
& S att lämna ut de aktuella handlingarna. A M & S överklagade beslutet hos
EG-domstolen, som avgjorde ärendet den 18 maj 1982. Domstolen slog fast
att tillämpningsförordningen (förordning nr 17) gav kommissionen utomordentliga
befogenheter när det gällde att undersöka misstänkta överträdelser
av konkurrensbestämmelserna. EG-rätten måste dock enligt domstolen
respektera vissa för alla medlemsstater gemensamma principer rörande
sekretesskydd för viss information mellan en advokat och hans klient,
eftersom sekretesskyddet är en viktig del i advokatens roll i handhavandet av
rättvisan och balanseras av advokatetiska regler fastställda i det allmännas
intresse av advokatsamfund eller myndigheter. Sekretesskyddet är som en
följd härav, hette det vidare, begränsat till meddelanden mellan ett företag
och en fristående advokat, dvs. en person som inte står i anställningsförhållande
till företaget, t.ex. en bolagsjurist. Domstolen konstaterade att
skyddet endast gäller i fråga om advokat som har tillstånd att verka i ett
medlemsland och följaktligen inte beträffande advokat med hemvist i tredje
land.

Domen ledde till en livlig debatt, där det bl.a. hävdades att domstolens
avsikt sannolikt inte varit att utesluta advokater från länder utanför EG från
sekretesskyddet. Utgången hade troligen, framfördes det, blivit en annan om
de australiensiska advokaterna hade varit oberoende och inte anställda av
bolaget.

I oktober 1984 föreslog EG-kommissionen att den av ministerrådet skulle
få mandat att förhandla med länder utanför EG om ömsesidigt sekretesskydd
för korrespondens med fristående advokater. Kommissionen fick emellertid
inte något sådant uppdrag. Rådet ansåg att frågan i stället skulle lösas internt
inom EG. I första hand borde därvid undersökas om inte gällande EG-rätt
kunde tolkas så att advokater från sådana länder, som ger EG-advokater rätt
till ”legal privilege”, har rätt till ”legal privilege” inom EG. I andra hand
borde man överväga att ändra i den ovannämnda förordningen nr 17.

Vid riksdagsbehandlingen år 1985 beskrevs EG-domstolens avgörande på
följande sätt:

Domstolens avgörande innebär att exempelvis ett svenskt dotterföretag i
Paris som anlitar en svensk advokat för rådgivning om EG:s konkurrensregler
inte kan hävda något sekretesskydd för sin skriftväxling med advokaten.
Om däremot en advokat från ett EG-land anlitas för rådgivning kan
skriftväxlingen skyddas för insyn. Enligt utskottets mening är denna ordning
givetvis otillfredsställande. Med hänsyn till att EG:s bestämmelser om

JuU 1987/88:5

2

konkurrensbegränsning är svårtillgängliga behöver svenska företag som
arbetar på EG-marknaden ha tillgång till kvalificerad juridisk rådgivning.
Om EG-domstolens utslag skulle leda till att företagen blev hänvisade till att i
huvudsak vända sig till EG-advokater skulle detta kunna få negativa effekter
för de svenska företagen.

I yttrande till utrikesutskottet i ärendet år 1985 lämnade lagutskottet en
redovisning för EG-domstolens avgörande och de ovan nämnda undersökningarna
rörande tolkningen av gällande EG-rätt.

Lagutskottet underströk därefter att det är angeläget för svenskt näringsliv
att "legal privilege” inom EG utsträcks till att gälla även i fråga om svenska
advokater. Mot bakgrund av vad utskottet hade anfört kunde utskottet dock
inte finna att det för det dåvarande var meningsfullt att från svensk sida
begära förhandlingar i frågan. Enligt utskottets mening syntes det lämpligast
att tills vidare avvakta resultatet av undersökningarna inom EG. Utskottet
ansåg sig kunna förutsätta att regeringen skulle följa utvecklingen och ta
erforderliga initiativ (LU 1984/85:3 y).

Utrikesutskottet instämde i de bedömningar lagutskottet gjort och avstyrkte
bifall till motionsyrkandet. Det avslogs av riksdagen (UU 1984/
85:18).

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat remissyttranden över motionen från kommerskollegium,
Sveriges delegation vid de europeiska gemenskaperna (EG-delegationen),
Sveriges advokatsamfund, Sveriges industriförbund och Stockholms
handelskammare.

Remissutfallet är blandat. Kommerskollegium och EG-delegationen har
båda den uppfattningen att det ovan relaterade A M & S-fallet endast har
begränsad betydelse. Båda myndigheterna anser det sannolikt att EGdomstolen,
om den fick tillfälle att pröva frågan om svenska advokater
omfattas av den form av "legal privilege” som avses i domen, skulle komma
till ett jakande svar. Advokatsamfundet, Industriförbundet och Handelskammaren
utgår däremot från att svenska advokater saknar "legal privilege”
och anser att detta utgör ett problem för företagen.

Kommerskollegium understryker i sitt remissyttrande att avsaknaden av
”legal privilege” i vart fall inte innebär att konfidentiellt material helt skulle
sakna sekretesskydd utan enbart att kommissionen har rätt att studera
materialet för att därefter ta ställning till om det får användas som
bevismaterial. Kollegiet anser att behovet av en avtalsmässig reglering av
"legal privilege” får anses oklart och att något initiativ från svensk sida inte
torde vara aktuellt för närvarande. Om EG skulle finna att frågan lämpligen
löses genom bilaterala avtal finns det dock, enligt kollegiets mening, ingen
anledning att från svensk sida motsätta sig att ett sådant avtal träffas. Ett
avtal bör dock inte begränsas till ”legal privilege” enbart vid konkurrensundersökningar
enligt Romtraktatens regler. Även andra typer av ärenden,
framför allt kanske undersökningar om åtgärder till skydd mot dumpad
import, bör enligt kollegiet i sådana fall omfattas.

JuU 1987/88:5

3

EG-delegationen hänvisar till den ståndpunkt riksdagen intog år 1985 och
anser att det inte finns anledning att nu inta någon annan ståndpunkt.
Delegationen har i ett kompletterande yttrande tillagt att ett initiativ från
svensk sida skulle kunna få motsatt verkan och uppfattas så att man från
svensk sida efterger den allmänna rättsprincipen att förhållandet mellan
klient och advokat är sekretesskyddad.

Advokatsamfundet för fram uppfattningen att utlåtanden från svenska
advokater till t.ex. svenska dotterbolag inom EG kan bli föremål för beslag
eller motsvarande åtgärd av EG-kommissionen. Det finns också, anser
samfundet, anledning att anta att detsamma gäller utlåtanden av en svensk
advokat till ett svenskt moderbolag som av detta vidarebefordras för
kännedom eller åtgärd till dotterbolag inom EG.

Advokatsamfundet anser att det är angeläget att frågan om ”legal
privilege” för svenska advokater får en lösning och att initiativ bör tas i denna
riktning. Advokatsamfundet framhåller särskilt att ett sådant initiativ inte
behöver innebära en begäran om förhandling. Det kan, enligt samfundet,
innebära att Sverige i olika sammanhang efterlyser åtgärder från EG:s sida så
att problemet löses. Ett positivt uttalande av riksdagen skulle, enligt
samfundets uppfattning, utgöra ett värdefullt stöd i kontakterna med bl.a.
berörda EG-myndigheter.

Industriförbundet framhåller att svenska företag i allt större utsträckning
kommer att exponeras för EG-rätten allteftersom handelsförbindelserna
med EG ökar. Förbundet pekar särskilt på att det i lägen där ett svenskt
företag konfronteras med EG:s rättssystem är av stort värde om företaget
kan förlita sig på sådan juridisk expertis som är väl förtrogen med företagets
verksamhet och struktur. För många svenska företag står denna insikt endast
att finna hos svenska jurister, eftersom dessa är bolagens vanliga juridiska
rådgivare. Det vore klart olyckligt, understryker Industriförbundet, om
avsaknaden av ”legal privilege” skulle leda till att företagen måste avstå från
att tillvarata den kunskap som härigenom har byggts upp. Frågan bör lösas
genom initiativ från regeringens sida.

Handelskammaren framför liknande synpunkter som Industriförbundet.

Under ärendets beredning har utskottet från företrädare för några av de
större advokatbyråerna i Sverige med inriktning mot internationell affärsjuridik
inhämtat att osäkerheten huruvida ”legal privilege” gäller för svenska
jurister inom EG påverkar arbetet på flera sätt. Bl.a. måste hänsyn tas till
risken för framtida offentlighet vid kommunikation med klienter. Detta
påverkar advokatens rådgivande och förebyggande arbete. Vidare saknas en
god grund att hävda sekretess vid EG-kommissionens undersökningar. Detta
har negativa effekter så till vida att en vägran att lämna ut handlingar till
EG-kommissionen kan tolkas till klientens nackdel. I ärenden av känslig
natur är det inte helt ovanligt att advokaten måste avträda och uppmana
klienten att vända sig till en EG-jurist i syfte att trygga sekretessen.

JuU 1987/88:5

4

Utskottet

JuU 1987/88:5

I detta betänkande behandlar utskottet en motion som rör ”legalprivilege”
för svenska jurister inom EG. Med ”legal privilege” förstås i detta
sammanhang rätten till förtrolig kommunikation mellan advokat och klient.
Syftet med motionen är att genom ett svenskt initiativ undanröja de
oklarheter som enligt motionärerna finns vad gäller svenska juristers rätt att
åtnjuta ”legal privilege”.

Motionen har remissbehandlats.

En redogörelse för ett för frågan betydelsefullt rättsfall från EG-domstolen
och för remissutfallet m.m. återfinns ovan.

Utskottet gör följande bedömning.

Omkring hälften av Sveriges export, under år 1986 till ett värde av 133
miljarder kronor, går till EG-länderna. Sveriges största enskilda handelspartner
är Förbundsrepubliken Tyskland som är medlem i EG. Det problem
motionärerna tar upp bör alltså ses i det perspektivet att Sveriges handelsförbindelser
med EG-länderna är mycket omfattande.

Såvitt utskottet kan bedöma är rättsläget vad gäller ”legal privilege” för
svenska jurister inom EG oklart. Å ena sidan föreligger avgörandet i det
ovan relaterade A M & S-fallet enligt vilket svenska jurister knappast skulle
komma i åtnjutande av ”legal privilege”. Å andra sidan har avgörandet
utsatts för hård kritik inom EG, och ministerrådet har, såsom dess uttalande
får förstås, intagit den ståndpunkten att frågan i första hand bör lösas genom
en anpassning av rättspraxis inom EG.

Sett mot denna bakgrund är utskottet i och för sig närmast benäget att göra
samma bedömning av rättsläget som EG-delegationen och kommerskollegium.
Övervägande skäl får alltså anses tala för att svenska advokater och
andra fristående svenska jurister skulle komma i åtnjutande av ”legal
privilege” om frågan kom under EG-domstolens prövning. Ett klargörande
besked eller domstolsutslag från EG saknas emellertid. Den oklarhet som
förorsakas härav leder enligt bl.a. Industriförbundets och Advokatsamfundets
bedömning till svårigheter för svenskt näringsliv. Som framgår av det
föregående skapas också olägenheter inom advokatverksamheten.

Utskottet finner för sin del, bl.a. med hänsyn till att EG:s bestämmelser
om konkurrensbegränsning får anses svårtillgängliga, att det är av stor vikt
att svenska företag som arbetar på EG-marknaden har tillgång till kvalificerad
juridisk rådgivning. I den mån frågan om ”legal privilege” förhindrar ett
fritt val av ombud eller försvårar för företagen att tillgodogöra sig ombudets
tjänster måste detta anses vara till nackdel för svenskt näringsliv.

Utskottet anser det sålunda angeläget att den oklarhet om rättsläget som
råder undanröjs. I detta sammanhang kan man emellertid, enligt utskottets
uppfattning, inte bortse från EG-delegationens farhågor att ett svenskt
initiativ i frågan inom EG skulle kunna tolkas som ett uppgivande av
principen om sekretesskyddad kommunikation mellan advokat och klient.
Utskottet vill därför inte för närvarande förorda några åtgärder från
riksdagens sida. Utskottet förutsätter emellertid att regeringen på lämpligt
sätt och i lämpligt sammanhang tar de kontakter som erfordras för att få ett
klargörande till stånd.

Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motion 807.
Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1986/87:Ju807.

Stockholm den 13 oktober 1987
På justitieutskottets vägnar
Karin Ahrland

Närvarande: Karin Ahrland (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Björn Körlof (m),
Helge Klöver (s), Gunilla André (c), Sven Munke (m), Hans Göran Franck
(s), Arne Svensson (m), Birthe Sörestedt (s), Elving Andersson (c),
Bengt-Ola Ryttar (s), Göran Magnusson (s), Eva Johansson (s), Lars Sundin
(fp) och Sven-Olof Nordlund (s).

Reservation

Karin Ahrland (fp), Björn Körlof (m), Sven Munke (m), Arne Svensson (m)
och Lars Sundin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Utskottet
anser” och som slutar med ”till stånd" bort ha följande lydelse:

Såsom framgått ovan är olägenheterna av bristen på klarhet beträffande
”legal privilege” betydande. Detta gäller inte minst för det rådgivande och
förebyggande arbetet inom advokatverksamheten, där syftet är att förhindra
att klienten kommer i konflikt med EG:s regelsystem. Denna verksamhet
kan nämligen inte bedrivas på samma villkor av en svensk advokat som av en
EG-advokat beroende just på osäkerheten vad gäller sekretesskyddet.
Denna osäkerhet kan också som ovan framhållits förhindra ett fritt val av
rådgivare eller ombud, vilket uppenbarligen inte gagnar svenskt näringsliv.
Utskottet, som anser EG-delegationens farhågor om negativa effekter av ett
svenskt initiativ vara obefogade, vill sålunda understryka att det är utomordentligt
angeläget att den oklarhet om rättsläget som råder undanröjs.
Regeringen bör därför ta initiativ för att få ett klargörande till stånd. Detta
bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Ju807 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett regeringsinitiativ
i fråga om ”legal privilege”.

JuU 1987/88:5

6

gotab Stockholm 1987 13774