Justitieutskottets betänkande 1987/88:43

om ändring i lagen (1974:203) om

kriminalvård i anstalt (prop. 1987/88:130) 1987/88-43

Propositionen m. m.

1 proposition 1987/88:130 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit riksdagen att anta ett av lagrådet granskat förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt.

Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas i det följande under mbriken Utskottet på s. 8.

I samband med propositionen behandlar utskottet yrkanden i de med anledning av propositionen väckta mofionerna 1987/88:Ju22 av Per-Olof Strindberg m.fl. (m), l987/88:Ju23 av Karin Ahriand m.fl. (fp) och 1987/88:Ju24 av Lars Werner m.fl. (vpk) jämte yrkanden i de under den allmänna motionstiden väckta motionerna 1987/88: Ju802 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), 1987/88:Ju804 av Cari Bildt m. fl. (m) och l987/88:Ju811 av Olof Johansson m. fl. (c).

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.

1 Riksdagen 1987/88. 7 saml. Nr 43

Propositionens lagförslag JuU 1987/88:43

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:203) om kriminalvård i

anstalt dels att 6, 7, 11, 14, 31, 32, 34 och 59 §§ skall ha följande lydelse, dels att def i lagen skall införas en ny paragraf, 58 a §, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

6§i

Vid fördelning av de intagna mellan lokalanstalfer och riksanstalfer skall följande allmänna rikfiinjer vara vägledande.

Den som undergår fängelse i högst ett år skall företrädesvis vara placerad i lokalanstalt, om inte annan placering är påkallad med hänsyn till föreliggande fara för aft den dömde allvariigt stör ordningen genom att nyttja eller förfara olagligt med narkotika eller annars av säkerhetsskäl.

Den som undergår fängelse i mer än ett är placeras företrädesvis i riksansfalt. När sä behövs för en ändamålsenlig förberedelse av frigivning, får den intagne överföras till lokalanstalf.

Placering i sluten anstalt enligt     Placering i sluten anstalt enligt
7 § tredje stycket skall, om inte an-          1 § tredje stycket skall ske i riks-
nat föranleds av synnerliga skäl, anstalt och därvid företrädesvis i
ske i riksanstalt och därvid företrä- sådan anstalt eller avdelning av an
desvis i sådan anstalt eller avdel-   stalt som är särskilt lämpad att till-
ning av anstalt som är särskilt läm- godose kraven på hög säkerhet,
pad att fillgodose kraven på hög sä
kerhet.

7§

Vid fördelning av de intagna mellan öppna och slutna anstalter iakttages följande.

Intagen bör placeras i öppen anstalt, om icke annan placering är påkallad med hänsyn fill säkerhetsskäl eller med hänsyn till att möjlighet bör beredas honom till sådant arbete eller sådan undervisning, utbildning eller särskild behandling som icke lämpligen kan anordnas i öppen anstalt. Vid bedömningen av om säkerhetsskäl påkallar annan placering skall bland andra omständigheter beaktas om fara föreligger för att den intagne skall avvika eller allvariigt störa ordningen genom att nyttja eller förfara olagligt med narkotika.

Den som har dömts till fängelse i Den som undergår fängelse i

lägst tvä år för grovt narkotikabrott lägst fyra år och den som i annat

eller grov varusmuggling av narko- fall har dömts fill fängelse i lägst två

fika eller för försök, förberedelse, är för grovt narkotikabrott eller

stämpling eller medverkan till brott grov varusmuggling som avser nar-

som nu angetts skall placeras i slu- kotika eller för försök, förberedel-

ten anstalt, om det med hänsyn fill se, stämpling eller medverkan till

Senaste lydelse 1984:395. Senaste lydelse 1984:395.

Nuvarande lydelse

arten av hans brottslighet eller annars kan befaras att han är särskilt benägen att fortsätta en brottslig verksamhet av allvariig karaktär innan verkställigheten i anstalt har avslutats.

Föreslagen lydelse

brott som nu angetts skall placeras i sluten anstalt, om def med hänsyn fill arten av hans brottslighet eller annars kan befaras atf han är särskilt benägen att avvika eller fortsätta en brottslig verksamhet av allvarlig karaktär innan verkställigheten i anstalt har avslutats.

Tredje stycket gäller ej, otn annan placering krävs för en ända-målsenUg förberedelse av föreslående frigivning eller annars synnerliga skäl föreligger för placering i öppen anstalt.

Prövning av om placering i sluten anstalt skatt ske med stöd av tredje stycket skaU ske så snart verkstättighei påbörjas eller annars så snart del finns anledning till det. Ett beska om sådan placering skall omprövas när det finns aiUedning till det, dock alttid inom sex månader från föregående prövning.

11 §' För aft underlätta anpassningen i samhället kan den som är intagen i lokalanstalt medges att under arbetstid utföra arbete eller deltaga i undervisning, utbildning eller annan särskilt anordnad verksamhet utom anstalten. Vid anstalt som nu sagts bör särskilda åtgärder vidtagas för atf främja verksamhet av detta slag.

JuU 1987/88:43

14 §" Intagen skall beredas fillfälle fill lämplig frifidssysselsättning. Han bör uppmuntras att ägna sig åt egna intressen som kan bidra lill hans utveckling. I den utsträckning det lämpligen kan ske bör han få möjligheter aU genom tidningar, radio och television följa vad som händer i omväriden. Hans behov av förströelse bör tillgodoses i skälig omfattning.

Om det lämpligen kan ske, bör intagen beredas tillfälle aft utom anstalten på fritid deltaga i sådan föreningsverksamhet eller annan liknande verksamhet som är ägnad att underlätta anpassningen i samhället. Därvid kan föreskrivas att den intagne skall stå under tillsyn.

Andra stycket gäller ej en intagen Andra stycket gäller ej en intagen

som avses i 7 § tredje stycket och som avses i 7 § tredje stycket. som är placerad i stulen riksanstalt.

' Senaste lydelse 1982:401. ■* Senaste lydelse 1982:401.

11 Riksdagen 1987/88. 7 saml. Nr 43

Rättelse: S. 17 rad 14 står: "berörda Rättat till: "Ju811 i nu berörda

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse JuU 1987/88:43

31 § Regeringen kan för visst fall förordna om avvikelse från bestämmelserna i 25-30 §§, om det är påkallat med hänsyn fill rikets säkerhet.

Sådant beslut får meddelas även beträffande en viss intagen som har dömts för brott som avses i

1. konventionen för bekämpande av otaga besittningstagande av luftfartyg (SÖ 1971:17), ■.

2. konventlönen för bekämpande av brott mot den civUa luftfartens säkerhet (SÖ 1973:48),

3. konventionen om förebyggande och bestraffning av brott mot diplomater och andra internationellt skyddade personer (SÖ 1975:30),

4. den europeiska konventionen om bekämpande av terrorism (SÖ 1977:12),

5. konventionen mot lagande av gisslan (SÖ 1980:26) eller

för annat brott som har innefattat användande av våld, hot eller tvång för politiska syften, om det är påkallat med hänsyn till risken för alt den intagne medverkar till sådan broftslig verksamhet under verkställigheten i anstalt.

32 §" För att underiätta anpassningen i samhället kan intagen beviljas tillstånd aft lämna anstalten för viss kort tid (korttidspermission), om ej påtaglig fara för fortsatt brottslig verksamhet eller avsevärd fara för annat missbruk föreligger.Vid bedömningen skall särskilt beaktas om den intagne har nyttjat eller förfarit olagligt med narkofika inom anstalten'eller utan giltigt skäl vägrat att lämna urinprov enligt 52 d §.

. Korttidspermission får också ges, om annan särskild anledning föreligger än som anges i första stycket.

En intagen som avses i 7 § tredje En intagen som avses i 7 § tredje
stycket och som är placerad i slu-' stycket får ej beviljas korttidsper-
ten riksanstaU får ej beviljas kort- mission med stöd av första stycket
tidspermission med stöd av första och får i övrigt beviljas sådan per
stycket och får i övrigt beviljas så- mission endast om synneriiga skäl
dan permission endast om synnerii- föreligger därtill,
ga skäl föreligger därfill.

För korttidspermission får ställas För korttidspermission fär ställas

de villkor som kan anses erforderli- de villkor som kan anses erforderii-

' Senaste lydelse 1976:506. Senaste lydelse 1982:401.

Nuvarande lydelse

ga beträffande vistelseort, anmälningsskyldighet eller annat. Är noggrann tillsyn behövlig, kan föreskrivas att den intagne under permissionen skall vara ställd under bevakning. Intagna som avses i tredje stycket skall vara ställda under bevakning, om inte annat krävs för en ändamålsenlig förberedelse av förestående placering I öppen anstalt eller eljest påkallas av synnerliga skäl.

Föreslagen lydelse

ga beträffande vistelseort, anmälningsskyldighet eller annat. Är noggrann fillsyn behövlig, kan föreskrivas att den intagne under permissionen skall vara ställd under bevakning. Intagna som avses i tredje stycket skall vara ställda under bevakning.

JuU 1987/88:43

34 §

Kan en intagen genom vistelse utanför anstalt bli föremål för särskilda åtgärder som kan antas underlätta hans anpassning i samhället, kan han få medgivande att för sådant ändamål visfas utanför anstalten under lämplig tid, om särskilda skäl föreligger. Därvid skall särskilt beaktas om den intagne behöver vård eller annan behandling mot missbruk av beroendeframkallande medel.

För vistelsen skall ställas de villkor som kan anses erforderliga. Vistelse utom anstalt för vård eller behandling bör inte påbörjas så tidigt att den planerade vård- eller behandlingstiden blir kortare än den beräknade återstående verkställighetstiden.

Motionerna JuU 1987/88:43

Med anledning av propositionen väckta motioner

l987/88:Ju22 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principer för kriminalvården,

3. att riksdagen beslutar atf alla som avtjänar minst två års fängelse i regel skall särbehandlas i enlighet med vad som anförts i mofionen,

4. att riksdagen beslutar att någon prövning av frågan om särbehandling av intagen i princip inte skall äga rum under straffverkställigheten,

7. att riksdagen hos regeringen begär utredning om intagnas rätt att inneha penningmedel i anstalt,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om bevakning av intagna samt intagnas permissioner.

Yrkande 1 i mofionen behandlas i utskottets betänkande 1987/88:45. Yrkandena 5, 6 och 9 behandlas i utskottets betänkande 1987/88:31.

1987/88:Ju23 av Karin Ahriand m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att 7 § 3 stycket skall ha följande lydelse: "Den som undergår fängelse i lägst två år skall placeras i sluten anstalt, om def med hänsyn ..."

l987/88:Ju24 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. au riksdagen avslår proposition 1987/88:130,

2. att riksdagen hos regeringen begär ett program för utveckling av behandling och frivård inom kriminalvården.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden

1987/88:Ju802 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behandlingen av långtidsdömda.

1987/88:Ju804 av Cari Bildt m. fl. (m) vari yrkas

11. aft riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevakning av fängelsedömda personer samt permissionsregler.

l987/88:Ju8ll av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

27. att riksdagen hos regeringen begär förslag avseende särbehandling av vissa dömda så som i motionen föreslås.

Utskottet Inledning

I juli 1986 uppdrog chefen för justitiedepartementet åt en särskild utredare att se över tillämpningen av reglerna för kriminalvård i anstalt såvitt gäller långtidsdömda.

Uppdraget redovisades i november 1987 i betänkandet (Ds Ju 1987:17) JuU 1987/88:43 Långtidsdömda inom kriminalvården - vissa verkställighetsfrågor. Betänkandet har remissbehandlats.

Förslaget i propositionen bygger på betänkandet och remissbehandlingen av det.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL). Syftet med förslaget är att skärpa behandlingen av vissa intagna som avtjänar längre fängelsestraff. Bl. a. föreslås att den grupp av intagna som skall kunna särbehandlas i fråga om placering i och vistelse utom anstalt utvidgas till att omfatta, förutom intagna som har dömts till fängelse i lägst två år för grov narkotikabrottslighet, också andra intagna som avtjänar fängelse i lägst fyra år.

Regleringen utvidgas också så tiH vida att den skall omfatta inte bara som för närvarande intagen som kan befaras vara särskilt benägen att fortsätta en brottslig verksamhet av allvarlig karaktär utan också intagen som kan befaras vara särskilt benägen atf avvika.

Vidare föreslås att formerna för prövningen av de aktuella särbehand-HngsfaHen stramas upp på olika sätt, bl.a. genom atf besluten alltid skall fattas av kriminalvårdsstyrelsen.

Särbehandlingen innebär enligt förslaget atf den intagne alltid skall vara placerad i sluten riksanstalt. Vidare föreslås att vistelse utom anstalt för den intagne skall få medges bara i form av s. k. särskild korttidspermission, och då endast om synnerliga skäl föreligger. Sådan permission skaH, enligt förslaget, alltid vara bevakad.

Regeringens nuvarande befogenhet att, om det är påkallat med hänsyn till rikets säkerhet, för viss intagen besluta om särskilda restriktioner beträffande försändelser, besök och telefonsamtal föreslås utvidgad. Sådant beslut skall enligt förslaget få meddelas även beträffande en intagen, som har dömts för våldsbrott av terroristkaraktär.. Regeringen föreslås vidare få befogenhet att under motsvarande fömtsättningar besluta att frågor om permissioner m. m. beträffande en viss intagen skall överlämnas till regeringen för avgörande.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1988.

Allmänna överväganden

En genomgripande reform av kriminalvården och dess organisation beslutades åren 1973 och 1974 (prop. 1973:1, bH. 4 s. 76-164, JuU 15, rskr. 152 och prop. 1974:20, JuU 2, rskr. 99). Kriminalvårdslagstiftningen vilar i allt väsentligt på de principer som lades till grund för denna reform. Dessa principer går ut på att, så långt det är möjligt med hänsyn tiH kravet på samhällsskydd och differentiering, främja de intagnas samhällsanpassning och motverka de skadliga följderna av fängelsestraffet.

I motion Ju22 hemställs att riksdagen tillkännager vad som i motionen anförts om principer för kriminalvården. Enligt mofionärerna kan, mot

bakgmnd av den ökade brottsligheten, de principer för kriminalvården JuU 1987/88:43 som lades fast år 1973 inte ensamt vara vägledande för hur kriminalvården bör utformas. Dämtöver mäste medborgarnas rätt att bli skyddade mot brott ges ökad betydelse och vidare måste straffefs allmänprevenfiva funktion respekteras.

Utskottet ställer sig i denna fräga bakom vad justitieministern anfört i propositionen (s. 12) om principerna för kriminalvården. Det kan enligt utskottets mening inte komma i fräga att överge 1973 års principer, vilka bl.a. går ut på att den intagnes anpassning fill samhället skall främjas. Tvärtom finns det skäl att understryka att grunderna för den kommande kriminalvårdspolitiken ligger fast. En förutsättning för aft upprätthålla denna politik är att det finns ändamålsenliga regler som kan motverka långtidsdömdas misskötsamhet i form av t'ex. rymning eller fortsatt brottslighet under verkställighetstiden. Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall fill motion Ju22 i denna del.

I motion Ju24 hemställs att riksdagen avslår propositionen. Enligt motionärerna är den ordning som föreslås orättvis eftersom den innefattar förslag om kollektiva repressalier och centraliserat beslutsfattande som motverkar en individuell behandling. Vad kriminalvården behöver, säger motionärerna, är infe restriktioner och repressalier utan utveckling av behandlingsprogram och fri vård.

I anslutning till motion Ju24 vill utskottet för sin del endast notera att regeringsförslaget inte kännetecknas av ett sådant synsätt som motionärerna påstår. Som nyss sagts är def i stället fråga om vidareutveckling och ytterligare anpassning till 1973 års principer för kriminalvården (se härom närmare Ds Ju 1987:17 s. 18 och skr. 1986/87:21). En annan sak är au det vid sidan härav behövs utökade satsningar på behandlingsprojekt och frivård såsom motionärerna förordar. Detta är frågor som behandlas i det regelbunda budgetarbetet och där utskottet också gjort positiva ställningstaganden (se JuU 1987/88:31). Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall fill mofion Ju24.

Särbehandling av vissa långtidsdömda

Bestämmelser om hur kriminalvården i anstalt skall anordnas finns i KvaL. Kompletterande föreskrifter har meddelats i kungörelsen (1974:248) med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av KvaL öch i kriminälvårdsverkefs verkställighetsföreskrifter (KVVFS).

Lagen skiljer mellan riksanstalter och lokalanstalter. Riksanstalt och lokalanstalt, liksom även avdelning av anstalt, kan vara antingen öppen eller sluten. Dessutom finns s. k. specialavdelningar, dvs. slutna avdelningar med särskild övervakning och begränsad gemensamhet mellan de intagna.

Principerna för placeringen av de dömda anges i 6, 7 och 20 a §§ KvaL. Vid val meHan riks- och lokalanstalt är huvudregeln att den som undergår fängelse i högst ett år placeras i lokalanstalt och den som undergår fängelse för längre tid i riksanstalt. Personer som från början placeras i riksanstalt

skall emellertid kunna föras över till lokalanstalf när def behövs för en JuU 1987/88:43 ändamålsenlig förberedelse av frigivningen.

Vid valet mellan öppen och sluten anstalt gäller som huvudregel aff en intagen skall placeras i öppen anstalt, om inte annan placering är påkallad med hänsyn till rymningsfara eller av andra säkerhetsskäl eller av behandlingsskäl.

För vissa intagna som dömts fill fängelse i lägst två år finns emellertid en särskild regel i 7 § tredje stycket KvaL. Den bestämmelsen, som fått sin nuvarande lydelse genom lagstiftning som trädde i kraft den I juli 1984 (prop. 1983/84:148, JuU 26, rskr. 333), innebär att en intagen som har dömts till fängelse i lägst två år för grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling av narkotika eller för försök, förberedelse, stämpling eller medverkan till sådant brott skall placeras i sluten anstalt, om det med hänsyn till arten av hans brottslighet eller annars kan befaras atf han är särskilt benägen atf fortsätta en brottslig verksamhet av allvarlig karaktär innan verkstäUigheten i anstalt har avslutats. Undantag gäller enligt Qärde stycket om annan placering krävs för en ändamålsenlig förberedelse av förestående frigivning eller annars synnerliga skäl föreHgger för placering i öppen anstalt.

Placering i sluten anstalt enligt 7 § tredje stycket KvaL skall, om infe annat föranleds av synnerliga skäl, ske i riksanstalt och därvid företrädesvis i sådan anstalt eller avdelning av anstalt som är lämpad atf tillgodose kraven på hög säkerhet (6 § KvaL). För en intagen som avses i den aktuella bestämmelsen gäller också, under placering i sluten riksansfalt, särskilda begränsningar i fråga om permissioner och andra former av vistelse utanför anstalt (11 § andra stycket, 14 § tredje stycket, 32 § tredje stycket och 34 § tredje stycket KvaL).

Utgångspunkten för särbehandlingen av vissa långtidsdömda när det gäller placering i och vistelse utom anstalt är klassificeringen för placering i sluten anstalt med stöd av föreskriften i 7 § tredje stycket KvaL.

Det förslag fill ändring i 7 § tredje stycket KvaL som nu läggs fram i propositionen innebär att regeln utvidgas till aft avse även intagna som avtjänar fängelse i lägst fyra år oavsett brottslighetens karaktär. Till denna grupp hör de intagna som har dömts till fängelse i lägst fyra år. Till gruppen hör också intagna som har dömts till kortare fängelsestraff men som samtidigt avtjänar ett annat straff eller förverkad villkorligt medgiven frihet sä att den sammanlagda strafftiden uppgår till lägst fyra år. Liksom nu innebär bestämmelsen därutöver aff en intagen som har dömts fill fängelse i lägst två år för grov narkotikabrottslighet hör till den aktuella gruppen.

Som en ny, särskild förutsättning för att en intagen av någon av de aktuella kategorierna skall kunna placeras i sluten anstalt har föreslagits flyktfara.

Vidare föreslås att den särbehandling som skall kunna komma i fråga för vissa intagna som har dömts fill längre fängelsestraff även i fortsättningen skall avse placering i och vistelse utom anstalt.

En nyhet i regeringsförslaget är vidare att en intagen som i ett beslut
ansetts tillhöra den grupp som avses i 7 § tredje stycket, i motsats till vad 10

som nu gäller, alltid skall vara placerad i sluten riksanstalf. Därvid skall JuU 1987/88:43 placering företrädesvis ske i sådan anstalt eller avdelning av anstalt som är särskilt lämpad att tillgodose kraven på hög säkerhet.

I motionerna Ju22, Ju23, Ju802 och Ju8l 1 framställs önskemål om att 7 § tredje stycket KvaL utformas så atf fill den kategori intagna som bestämmelsen tar sikte på skall kunna hänföras samtliga intagna som undergår fängelse i lägst två år oavsett brottslighetens karaktär. I motion Ju22 framförs därutöver tankegångar om att denna kategoritillhörighet skall med automatik kopplas till fängelsestraffets längd utan individuell prövning i det enskilda fallet.

Utskottet vill i likhet med departementschefen understryka det viktiga i att kunna motverka narkotikakriminalifefen och förekomsten av narkotika på anstalterna. Mot denna bakgrund bör kravet på fängelse lägst två år för särbehandling av grova narkotikabroftslingar behållas. I detta avseende råder heller infe några delade meningar. När det sedan gäller frågan om lagrummets utvidgning till att omfatta även brott av annat slag kan utskottet instämma i departementschefens uttalande att gränsen bör sättas högre. Möjligheterna fill särbehandling i fråga om placering i och vistelse utom anstalt bör nämligen koncentreras till särskilt allvarlig brottslighet och till fall där behovet erfarenhetsmässigt är störst. Den i propositionen förordade gränsen fängelse i lägst fyra år framstår mot bakgrund av den redovisning som lämnats i betänkandet (s. 58 ff och 136) om förekomsten av långtidsdömda i anstalterna och vilka strafftider öch vilka brott de dömts för såsom väl avvägd.

EnHgt utskottets mening bör emellertid ett önskemål på sikt vara att def införs en så enhetlig reglering som möjligt såvitt gäller samtliga långtidsdömda. I propositionen (s. 15) har justifieminisfern också förufskickat att den nu föreslagna avgränsningen självfallet får omprövas om de överväganden som pågår inom justitiedepartementet med anledning av fängelse-straffkommitténs förslag om bl.a. villkorlig frigivning och ändrade straffskalor ger anledning till det. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall fill motionerna Ju22, Ju23, Ju802 och Ju811 i nu berörda delar.

När det gäller önskemålet i motion Ju22 om att särbehandling skall ske
utan individuell prövning vill ufskottet anföra följande. Bestämmelsen i 7 §
tredje stycket har alltsedan den infördes jämte krav på viss brottslighet och
viss längd på fängelsestraffet som förutsättning för särbehandling också
innehållit andra kvalifikationsgrunder. Att koppla en särbehandling enbart
till längden på det fängelsestraff som en intagen verkställer skulle enligt
utskottefs mening vara att frångå principerna bakom kriminalvårdslagstift
ningen. Visserligen är det viktigt atf - som motionärerna uttalar - den
dömde kan förutse hur hans verkställighet av straffet kommer att ske.
Kravet på förutsebarhet är emellertid, enligt utskottets mening, tillgodo
sett genom förslaget i propositionen om atf beslut om huruvida den intagne
skall hänföras till den grupp som omfattas av 7 § tredje stycket KvaL skall
ske redan i verkställighetens början. Med de uttalanden som gjorts ovan
avstyrker utskottet bifall till motion Ju22 i denna del och tillstyrker försla
get i propositionen i nu berörda delar. 11

Stramare permissionsregler JuU 1987/88:43

I motionerna Ju22 och Ju804 tas upp frågor om de intagnas permissioner. I motion Ju804 förespråkas aft det är nödvändigt atf begränsa möjligheterna till permission, bl. a. för våldsbroftslingar och narkotikabrottslingar. Enligt motion Ju22 bör permissions villkoren allmänt sett bli. stramare och för återfallsbrottslingar bör obevakade permissioner starkt begränsas.

En intagen kan beviljas olika typer av permissioner. Enligt 32 § KvaL kan den intagne få fillstånd att lämna anstalten för viss kort tid, s. k. korttidspermission. Korttidspermission förekommer i två former med olika syften, nämligen som s.k. regelbunden permission och som s.k. särskild permission. Insfitutet regelbunden permission innebär att permissioner normalf beviljas med någon eller några månaders mellanmm så snart en intagen har beviljats sin första permission av sådant slag. Syftet med regelbundna permissioner är att underlätta den intagnes anpassning i samhället. För särskild permission skall det finnas någon annan anledning än att rent allmänt underlätta anpassningen i samhället. Utöver korttidspermission kan en intagen beviljas s.k. frigångspermission och s.k. besökspermission. Frigångspermission beviljas intagen som har medgetts frigång, jfr 14 § KvaL. Besökspermission beviljas i samband med att den intagne tar emot besök. Detta slags permissioner beviljas bara intagna i lokalanstalt eller öppen riksanstalt och under förutsättning aft den intagne, har regelbunden permissionsgång.

Frigivningspermission enligt 33 § KvaL kän beviljas endast en sådan intagen som enligt bestämmelserna i 26 kap. 7 § brottsbalken skall få senare villkorlig frigivning än som är normalt vid långa fängelsestraff. Denna form av permission, som syftar till att förbereda frigivningen, får beviljas tidigast efter det att två tredjedelar av strafftiden har avtjänats. Justifieministern har i propositionen (s. 19) upplyst om att hon har för avsikt att återkomma till frågan om frigivningspermission i samband med de förut nämnda övervägandena angående villkorlig frigivning.

I propositionen föreslås aff sådana intagna som hänförs till den grupp som omfattas av 7 § tredje stycket inte skall få annat än bevakade särskilda korttidspermissioner, och då endast om det föreligger synnerliga skäl för det. Detta innebär således en viss åtstramning i förhållande till nuvarande regler. Det påpekas i propositionen (s. 19) att frigivningspermission i princip inte är utesluten för de intagna som skall särbehandlas. Vidare anges i propositionen (s. 20) att kriminalvårdsstyrelsen för närvarande gör en översyn av riktlinjerna för bl.a. långtidsdömdas permissioner. Översynen tar främst sikte på att i största möjliga utsträckning motverka risken för missbruk av permission, inte minst beträffande intagna som avtjänar straff för allvarliga våldsbrott. De nya riktlinjerna är avsedda att faststäUas före halvårsskiftet.

Beträffande inriktningen av denna översyn anges i propositionen (s. 20) följande. Avsikten är att i fillämpningsföreskrifterna närmare precisera för vilka ändamål särskild permission får beviljas och formerna för detta. Begreppet "beledsagad" permission (se 117 § och jfr 116 § KVVFS 1986:4) kommer att avskaffas. Vidare kommer riktlinjer för s. k. kvalifika-fionstider i samband med regelbunden permission att införas. För det stora

flertalet intagna kommer dessa tider inte att bli längre än de som för JuU 1987/88:43 närvarande tillämpas. Skärpningar kan dock komma aft göras främst beträffande intagna som avtjänar straff för grova våldsbrott, t.ex. sexualbrott. Översynen omfattar även frågan om förutsättningarna för ny permission efter permissionsmissbruk av olika slag.

Det föreliggande regeringsförslaget kommer tillsammans med de ytterligare preciseringar som kan bli resultatet av den översyn av reglerna som för närvarande pågår inom kriminalvårdsstyrelsen att innebära en skärpning av permissionsvillkoren. Utskottet konstaterar emellertid att detta främst kommer att gälla intagna som dömts för särskilt grov brottslighet och aft någon ändring inte kommer att ske för det stora flertalet intagna.

Permission är en viktig del i arbetet med att främja de intagnas återanpassning till samhället. Def är väsentligt att kriminalvårdsstyrelsens föreskrifter utformas så att de inte motverkar detta syfte. Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Ju22 och Ju804 i nu behandlade delar.

Pengar i anstalt

I motion Ju22 förespråkas en utredning av frågan om intagna skall ha tillgång till,penningmedel i den utsträckning som för närvarande gäller. Enligt motionärerna används pengarna vid handel med narkotika öch vid spel om pengar.

Enligt 24 § KvaL har en intagen rätt att inneha personliga fillhörigheter i anstalt. Bestämmelser om intagnas rätt att inneha pengar i anstalt finns i kriminälvårdsverkefs författningssamling (se KVVFS 1986:4, 72-76 §§). Härav framgår att intagen i lokalanstalt och öppen riksanstalt fritt får inneha pengar, om hänsyn till förhållandena vid anstalten inte föranleder annat. Regionchef eller riksanstaltschef får i så fall bestämma tiHåtet kontantinnehav, dock till lägst 2,5 % av gällande basbelopp. För intagen i sluten riksansfalt gäller andra regler. En sådan intagen fär inte utan styresmannens medgivande inneha mer pengar än 1,8 % av gällande basbelopp, för närvarande 470 kr. Bestämmelserna innebär vidare atf pengar, utöver tillåtet belopp, som påträffas hos intagen i anstalten skall omhändertas och sättas in på konto med bankbok för den intagnes räkning.

Vid ställningstagande till mofionsönskemålef vill utskottet i detta sammanhang påminna om de principer som ligger till grund för svensk kriminalvård. Enligt én grundtanke i kriminalvårdsreformen skall anstaltsvården redan från början inriktas på konkreta åtgärder som förbereder den intagne för tillvaron utanför anstaUen, allt i den utsträckning det kan ske utan att kravet på samhällsskydd blir eftersatt. Att en intagen själv får sköta sin ekonomi, inom de ramar som de ovannämnda föreskrifterna fillåter, anser utskottet vara ett led i denna grundtanke. Utskottet finner det inte aktuellt att förorda någon avvikelse frän den nuvarande ordningen, översynsyrkandet i motion Ju22 avstyrks därför.

Bevakning i anstalt JuU 1987/88:43

I motionerna Ju22 och Ju804 hemställs aft riksdagen ger till känna vad i mofionerna anförts om bevakning av intagna i anstalt. Enligt motionärerna är det oacceptabelt att intagna kan avvika från anstalterna. Bevakningen av de intagna måste därför förbättras.

Bevakningen av de intagna skiljer sig från anstalt till anstalt beroende på byggnadssätt m. m. Generellt kan sägas att bevakningsnivån är högst vid slutna riksanstalter och lägst vid öppna lokalanstalter.

Bevakning genom personal kompletteras av teknisk bevakning i olika hänseenden. Som exempel på tekniska hjälpmedel vid bevakning kan, förutom larmade murar och stängsel, nämnas larmade dörrar och fönster, TV-övervakning m. m. Till anstalter med hög säkerhetsgrad räknas anstalterna Kumla, Hall, Norrköping, Tidaholm och Norrtälje. Tilläggas kan att de s. k. specialavdelningarna (se 3 och 20 a §§ KvaL) på kriminalvårdsanstalterna Kumla, Hall och Norrköping kännetecknas av hög personaltäthet och god tillgång till tekniska skyddsanordningar.

Av statistik från kriminalvårdsstyrelsen framgår aft personaltätheten per tillgänglig plats per den 1 april 1987 pä slutna riksanstalter hade ett medelvärde på 1,26. Motsvarande siffra för öppna lokalanstalter var 0,57. Såvitt gäller tillsynspersonal framgår vidare att medelvärdet för sådan personal var 0,81 per tillgänglig plats på slutna riksanstalfer; den högsta personaltätheten (2,18) hade kriminalvårdsanstalfen Norrköping. Därefter följde Österåker, Kumla och Hall.

Av kriminalvårdsverkets verksamhetsberättelse framgår att antalet rymningar från anstalt under budgetåret 1986/87 uppgick fill 1 049. Av dessa ägde 500 rum från anstalterna och resten skedde från transporter m. m. samt från olika former av vistelser utom anstalt. Av de 500 rymningarna från anstalterna skedde 176 frän slutna anstalter. Sedan 1978/79 har antalet rymningar minskat med ca 35 %.

Utskottet kan så till vida instämma med motionärerna att bevakningen inom kriminalvården måste ha som utgångspunkt att rymningar från anstalterna förhindras. Under den senaste tioårsperioden har också antalet rymningar minskat i betydande omfattning. Samtidigt bör beaktas att frågorna om anordnandet av bevakningen både personellt och tekniskt kontinuerligt uppmärksammas och att här hela tiden sker en anpassning efter utvecklingen. Utskottet vill inskärpa betydelsen av detta arbete. Utskoftet ser mot bakgrund av det anförda inte någon anledning för riksdagen att nu uttala sig i frågan. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna Ju22 och Ju804 i nu berört hänseende.

övrigt JuU 1987/88:43

Ufskottet föreslår en jämkning av 59 § KvaL på sätt som framgår av utskottets hemställan nedan. I övrigt föranleder proposifionen och motionerna inte något uttalande från utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju24,

2. beträffande principer för kriminalvården

aU riksdagen avslår mofion 1987/88:Ju22 i denna del (yrkande 2),

3. beträffande särbehandling av vissa långtidsdömda

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Ju22 i denna del (yrkandena 3 och 4), motion l987/88:Ju23, motion 1987/88:Ju802 i denna del (yrkande 9) och motion 1987/88:Ju811 i denna del (yrkande 27) antar det i proposition 1987/88:130 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, såvitt avser 7 § tredje och Qärde styckena,

4. beträffande överklagande

att riksdagen antar det under moment 3 nämnda lagförslaget såvitt avser 59 § dock med den ändringen att lagmmmet ges följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förstag

59 §
Knminalvårdsstyrelsens beslut i Kriminalvårdsstyrelsens beslut i
särskilt fall enligt denna lag får särskilt fall enligt denna lag får
överklagas hos kammartätt. Beslut överklagas hos kammarrätt. Beslut
i fråga om vistelse utom anstalt för i fråga om vistelse utom anstalt för ,
en intagen beträffande vilken rege- en intagen beträffande vilken rege
ringen har meddelat förordnande ringen har meddelat' förordnande
enligt 31 § överklagas dock hos re- enligt 31 § överklagas dock hos re
geringen. Detsamma gäller andra geringen. Detsamma gäller andra
beslut av styrelsen än som nu har beslut av styrelsen enligt denna lag
angetts. än som nu har angetts.

5. att riksdagen antar det under moment 3 nämnda lagförslaget i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan ovan,

6. beträdande permissionsregler

att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju22 i denna del (yrkande 8 delvis) och motion 1987/88:Ju804 i denna del (yrkande 11 delvis),

7. beträffande pengar i anstah

att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju22 i denna del (yrkande 7),

?,. beträffar\de bevakning i anstaU JuU 1987/88:43

att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju22 i denna del (yrkande 8 delvis) och motion 1987/88:Ju804 i denna del (yrkande 11 delvis).

Stockholm den 17 maj 1988 På jusfitieutskottets vägnar

Karin Ahrland

Närvarande: Karin Ahrland (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Björn Körlof (m), Helge Klöver (s), Gunilla André (c), Ulla-Britt Åbark (s), Hans Göran Franck (s), Birthe Sörestedt (s), Arne Svensson (m), Bengt-Ola Ryttar (s), Eva Johansson (s), Lars Sundin (fp), Jerry Martinger (m) och Ingbritt Irhammar (c).

Reservationer

1. Principer för kriminalvården (mom. 2)

Bjöm Körlof, Arne Svensson och Jerry Martinger (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Utskottet ställer" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:

I proposifionen uttalar justitieministern atf de principer som lades fast för kriminalvården år 1973, och vilka bl.a. går ut på att den intagnes anpassning i samhället skall främjas, alltjämt skall ha giltighet. Enligt utskottets mening måste emellertid värdet av dessa gmndläggande principer bedömas mot bakgmnd av brottsutvecklingen sedan år 1973. Det året begicks knappt 550000 brott mot brottsbalken. Motsvarande antal brott för år 1987 uppgick till 926000. Under samma tid har det för utskottet därutöver blivit allt tydligare att domstolarna dömer ut strafftider nära straffmi-. nimum.

Utskottet kan mot denna bakgrund inte instämma i justitieministerns ovannämnda uttalande, och utskottet anser det inte möjligt att låta 1973 års principer ensamt vara vägledande när kriminalvården utformas. Därutöver måste medborgarnas rätt att bli skyddade mot brott ges ökad betydelse. En annan princip, som enligt utskottets mening måste beaktas när kriminalvården utformas, är straffets aHmänpreventiva funktion. 1 anslutning till tankegångarna i motion Ju22 vill utskottet slå fast att reglerna om kriminalvårdens utformning måste stramas upp på olika sätt för att problemen med den ökade brottsligheten skall kunna lösas. Bl. a. måste bevakningen av de intagna förbättras och möjligheterna till vistelse utom anstalt måste begränsas påtagligt. Permissioner bör ges endast i nära anslutning tiH frigivning.

En annan omständighet som måste beaktas är aft det bland principerna
för kriminalvården måste ingå att få anstalterna fria från narkotika. 1 de
intagnas rätt fill en human kriminalvård ingår nämligen enligt utskottets 16

mening också en rätt för de intagna att inte på anstalten behöva konfronte- JuU 1987/88:43 ras med narkotika och narkotikamissbruk.

Vad utskottet med anledning av motion Ju22 i denna del har uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande principer för kriminalvården

att riksdagen med anledning av motion l987/88:Ju22 i denna del (yrkande 2) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Särbehandling av vissa långtidsdömda (mom. 3)

Karin Ahrland (fp), Björn Körlof (m), Gunilla André (c), Arne Svensson (m), Lars Sundin (fp), Jerry Martinger (m) och Ingbritt Irhammar (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. Il som börjat med "Utskottet vill" och slutar med "Ju811 i nu berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar regeringens uppfattning att det är angeläget att möjligheterna tiH särbehandling av den hårdast belastade gruppen intagna i anstalt ökas. EnHgt utskottets mening är emeHertid regeringens förslag för snävt utformat. 1 Hkhet med motionärerna anser utskottet att särbehandling enligt 7 § tredje stycket KvaL skall gäHa alla intagna som har dömts fill fängelse i lägst tvä år oavsett brottslighetens karaktär. Som motionärerna påpekar, och vilket utskottet vill framhålla, har en person som har erhållit ett så långt fängelsestraff som två år normalt sett gjort sig skyldig till mycket svår brottslighet, exempelvis allvarliga våldsbrott. Här måste enligt utskottets uppfattning aHmänhetens skyddsintresse sättas i första rummet.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande särbehandling av vissa långtidsdömda

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Ju22 i denna del (yrkandena 3 och 4), motion 1987/88:Ju23, motion 1987/88:Ju802 i denna del (yrkande 9) och motion l987/88:Ju811 i denna del (yrkande 27) samt proposition 1987/88:130 antar det i proposifionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt såvitt avser 7 § tredje och fjärde styckena med den ändringen att tredje stycket erhåller följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag JuU 1987/88:43

7 § tredje stycket

Den som undergår fängelse i lägst Den som undergår fängelse i lägst

fyra år och den som i annat fall har två år skall placeras i sluten anstalt, dömts till fängelse i lägst två år för om det med hänsyn fill arten av grovt narkotikabrott eUer grov va- hans brottslighet eller annars kan rusmuggling som avser narkotika befaras att han är särskilt benägen eller för försök, förberedelse, att avvika eller fortsätta en brottslig stämpling eller medverkan liU brott verksamhet av allvarlig karaktär in-som nu angetts skall placeras i slu- nan verkställigheten har avslutats. ten anstalt, om det med hänsyn till arten av hans brottslighet eller annars kan befaras att han är särskilt benägen att avvika eller fortsätta en broftslig verksamhet av allvarlig karaktär innan verkställigheten har avslutats.

3. Stramare permissionsregler (mom. 6)

Björn Körlof, Ame Svensson och Jerry Martinger (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande pä s. 13 som böijar med "Det föreliggande" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet välkomnar i och för sig den översyn som kriminalvårdsstyrelsen för närvarande gör av riktlinjerna för bl.a. långtidsdömdas permissioner. Den redovisning av översynen, som görs i proposifionen, visar emellertid bl.a. följande. De s.k. kvalifikationstider som föreslås inträda för regelbunden permission kommer för def stora flertalet intagna inte att bli längre än de tider som nu tillämpas. Mot bakgrund härav och de under senare tid uppmärksammade avvikanden som skett från bl. a. permissioner ser utskottet det som angeläget aft frågan om skärpta regler för permissioner ytterligare prövas. Av statistik från kriminalvårdsstyrelsen framgår beträffande budgetåret 1986/87 atf ca 4 % av samfliga permissioner misssköttes. Motsvarande siffra när det gäller regelbunden permission uppgick till 14%. Enligt utskottets mening är denna siffra ofillfredsställande hög. Såsom förespråkas i motionerna Ju22 och Ju804 i nu behandlade delar bör ytterligare övervägas om inte reglerna för permissioner bör stramas upp ytterligare på olika sätt. Således bör obevakade permissioner starkt begränsas för intagna som gång på gång återfaller i brott. När det gäller intagna som begått allvarliga våldsbrott och narkotikabrott bör, enligt utskottefs mening, permission endast undantagsvis få förekomma.

Vad utskottet med anledning av mofionerna Ju22 och Ju804 i nu berörda delar anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottefs hemsfällan under moment 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande permissionsregler
aft riksdagen med anledning av motion 1987/88:Ju22 i denna del
(yrkande 8 delvis) och motion 1987/88:Ju804 i denna del (yrkande 11
delvis) som sin mening ger regeringen till känna vad ufskottet anfört. 18

4. Pengar i anstalt (mom. 7) JuU 1987/88:43

Björn Körlof, Arne Svensson och Jerry Marfinger (m) anser

dels att den del av utskottefs yttrande på s. 13 som börjar med "Vid ställningstagande" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör alla tänkbara åtgärder sättas in för aft komma till rätta med narkotikaproblemen på anstalterna. Som motionärerna påtalar kan de intagnas tillgång till pengar i anstalt där befrämja handel med narkofika. Även med beaktande av aft andra betalningsmedel än pengar kan användas anser utskottet emellertid trots detta att en sådan översyn som motionärerna förespråkar bör göras.

Vad utskottet med anledning av motion Ju22 i denna del har uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemsfällan under moment 7 borf ha följande lydelse:

7. beträffande pengar i anstalt

aft riksdagen med anledning av motion l987/88:Ju22 i denna del (yrkande 7) som sin mening ger regeringen till känna vad ufskottet anfört i detta hänseende.

5. Bevakning i anstalt (mom. 8)

Björn Körlof, Arne Svensson och Jerry Martinger (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "Utskottet kan" och slutar med "berört hänseende" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera atf antalet rymningar från anstalterna minskat under den senaste tioårsperioden. Emellertid noterar utskottet att rymningarna ökade något under föregående budgetår. Utskottet anser att det frän såväl principiella som samhällsekonomiska utgångspunkter är oacceptabelt att en intagen kan avvika frän en anstalt. Den senaste tidens uppmärksammade rymningar, av vilka i vart fall en skedde från en anstalt med hög säkerhetsgrad, visar att den nuvarande bevakningsnivån på anstalterna är för låg. Enligt utskottets uppfattning måste en målsättning såviff gäller bevakningen på anstalterna vara att rymningar helt förhindras. Regeringen bör därför sätta in särskilda resurser så atf bevakningsnivän hålls på en sådan hög nivå.

dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande bevakning i anstalt

att riksdagen med anledning av mofion 1987/88:Ju22 i denna del (yrkande 8 delvis) och motion 1987/88:Ju804 i denna del (yrkande 11 delvis) som sin mening ger regeringen till känna vad utskoftet anfört i detta hänseende.

Särskilt yttrande (mom. 3) JuU 1987/88:43

Hans Göran Franck (s) anför:

I proposifionen föreslås aff den som dömts till fängelse i lägst två år för grov narkotikabrottslighet skall särbehandlas under straffverkställigheten. För andra grova brotfskategorier, exempelvis grov väldsbrottslighet eller grov ekonomisk brottslighet, skall gälla en betydligt mindre sträng regel eller fängelse i lägst fyra år. Den föreslagna regeln innebär att narkotika-brottslingar särbehandlas i särbehandlingen.

Lagman Johan Leche, som haff förre justitieministerns uppdrag aft utreda vissa verkställighetsfrågor rörande långtidsdömda inom kriminalvården, föreslog aft denna särskilt stränga behandling av narkotika-brottslingar skulle upphöra och aft samma bestämmelser skulle gälla för olika kategorier av långtidsdömda, dvs. särbehandlingen skulle gälla alla intagna som dömts till fängelse i lägst fyra år.

I propositionen framläggs inte något förslag beträffande utländska långtidsdömda. Justifieufskottef har fidigare uppmärksammat (JuU 1984/85:36 s. 7-9) den särskilda isolering de utsätts för vid särbehandling på grund av atf de avtjänar straffet i främmande land. De föreslagna skärpta reglerna gör det än mer nödvändigt atf vidta åtgärder för att kompensera för de extra påfrestningar de utsätts för i jämförelse med andra fångar. Dessa olägenheter är särskilt påtagliga beträffande de utländska fångar som skall utvisas.

I remissammanställningen påtalas dessa förhållanden av brottsförebyggande rådet, statens invandrarverk och ombudsmannen möt etnisk diskriminering. De framlägger även olika förslag om hur de utländska fångarnas strafftid skall kunna mildras och hur de i övrigt skall kunna kompenseras. Def bör införas en regel som ger möjlighet aft efter individuell prövning avkorta anstalfstiden för utlänning, som till följd av särbehandling, utvisning och andra jämförbara omständigheter, har haft särskild nackdel och påfrestning av fängelsetiden. Även allmänna olägenheter som språksvårigheter, kulturskillnader m. m. bör beaktas.

Även andra människor som är särskilt isolerade, exempelvis socialt eller fysiskt handikappade, kan bli mycket hårt drabbade och behöver lättnader.

Vad jag här åberopat är så pass vanligt förekommande bland långtidsdömda utländska fångar och andra att det motiverar att en särskild rättsregel införs. En rimlig kompensafion kan inte fillgodoses genom bättre villkor i övrigt under strafftiden, vilket även är behövligt främst dä det gäller utbildning, radiolyssning, fidningar, böcker och telefonsamtal.

Jag avstår från alt i detta sammanhang framföra något yrkande men avser att återkomma i saken vid lämpligt tillfälle.

Norstedts Trycken. Stockholm 1988 20