Justitieutskottets betänkande
1987/88:42

om besöksförbud
(prop. 1987/88:137) 1987/88:42

Propositionen m. m.

I proposition 1987/88:137 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att anta av lagrådet granskade förslag till lag om besöksförbud, lag
om ändring i sekretesslagen (1980:100) och lag om ändring i äktenskapsbalken.

Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas under rubriken Utskottet
på s. 7.

I samband med propositionen behandlar utskottet tre med anledning av
propositionen väckta motioner samt yrkanden i tre under den allmänna
motionstiden i år väckta motioner.

Motionsyrkandena redovisas på s. 7.

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.

1 Riksdagen 1987188.7 sami. Nr 42

1

Propositionens lagförslag

JuU 1987/88:42

1 Förslag till
Lagom besöksförbud

Härigenom föreskrivs följande.

Förutsättningar för besöksförbud, m.m.

1 § Enligt denna lag får förbud meddelas för en person att besöka eller på
annat sätt ta kontakt med en annan person eller att följa efter denna person
(besöksförbud).

Besöksförbud får meddelas om det på grund av särskilda omständigheter
finns risk för att den mot vilken förbudet avses gälla kommer att begå brott
mot, förfölja eller på annat sätt allvarligt trakassera den sorn förbudet avses
skydda. Vid bedömningen av om sådan risk föreligger skall särskilt beaktas
om den mot vilken förbudet avses gälla har begått brott mot den andra
personens liv, hälsa, frihet eller frid.

Kan syftet med ett besöksförbud tillgodoses genom någon mindre
ingripande åtgärd, får förbud inte meddelas.

Ett besöksförbud omfattar inte kontakter som med hänsyn till särskilda
omständigheter är uppenbart befogade.

2 § Om det kan antas att ett besöksförbud enligt 1 § inte är tillräckligt, får
förbudet utvidgas till att avse förbud att uppehålla sig i närheten av en annan
persons bostad eller arbetsplats eller annat ställe där den personen brukar

vistas.

3 § Ett besöksförbud skall förses med de begränsningar och undantag som är
påkallade med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet.

4 § Besöksförbud skall meddelas för viss tid, högst ett år.

Besöksförbudet gäller omedelbart, om inte annat bestäms.
Besöksförbudet får förlängas med högst ett år i taget.

5 § Ett beslut om besöksförbud skall delges den mot vilken förbudet avses
gälla. Härvid gäller inte 12 och 15 §§ delgivningslagen (1970:428).

6 § Frågor om besöksförbud skall handläggas skyndsamt.

Förfarandet hos åklagaren

7 § Frågor om besöksförbud prövas av allmän åklagare och tas upp på
begäran av den som förbudet avses skydda eller när det annars finns
anledning till det.

8 § Prövningen av frågor om besöksförbud ankommer på åklagaren i den ort
där förbudet helt eller huvudsakligen avses bli tillämpat eller där den mot
vilken förbudet avses gälla har sitt hemvist eller mera varaktigt uppehåller
sig. Är den sistnämnde misstänkt för brott som har betydelse för frågan om

besöksförbud, får frågan prövas även av åklagare som är behörig att väcka
åtal för brottet.

I fråga om åklagare tillämpas vidare 7 kap. rättegångsbalken.

9 § För utredning av frågor om besöksförbud får åklagaren anlita biträde av
polismyndighet.

I fråga om utredningen gäller i tillämpliga delar 23 kap. 4, 6, 7 och 9-12 §§
rättegångsbalken. Härvid skall vid tillämpningen av 4 och 11 §§ bestämmelserna
om den som är misstänkt i stället avse den mot vilken förbudet avses
gälla.

10 § Den mot vilken förbudet avses gälla och den som förbudet avses skydda
har rätt att ta del av det som har tillförts ärendet. Rätten att ta del av uppgifter
gäller med de begränsningar som följer av 14 kap. 5 § sekretesslagen
(1980:100).

11 § Innan frågan om besöksförbud prövas, skall den mot vilken förbudet
avses gälla samt den som förbudet avses skydda underrättas om uppgifter
som har tillförts ärendet genom någon annan än honom själv och beredas
tillfälle att yttra sig över dem. Frågan får dock avgöras utan att så har skett,
om åtgärderna är uppenbart obehövliga, om det kan befaras att det annars
skulle bli avsevärt svårare att genomföra beslutet i ärendet eller om
avgörandet inte kan uppskjutas.

Åklagaren bestämmer hur underrättelse enligt första stycket skall ske.
Underrättelseskyldigheten gäller med de begränsningar som följer av 14 kap.
5 § sekretesslagen (1980:100).

12 § Ett beslut varigenom åklagaren avgör ett ärende om besöksförbud skall
vara skriftligt och ange

1. den som förbudet avses skydda och den som förbudet avses gälla,

2. förbudets innebörd och omfattning,

3. de skäl som har bestämt utgången,

4. åberopade lagrum,

5. påföljden vid överträdelse av förbudet samt

6. upplysning om möjligheten att få rättens prövning enligt 14 § och att
begära omprövning enligt 23 §.

13 § Vid åklagarens handläggning av ärenden om besöksförbud gäller i
övrigt 4-9 §§, 14-15 §§, 20 § första stycket andra meningen 1, 3 och 4 och
andra stycket samt 26 § förvaltningslagen (1986:223).

Rättens prövning

14 § Åklagarens beslut i fråga om besöksförbud skall prövas av tingsrätten,
om den som har ålagts besöksförbud eller den som förbudet avses skydda
begär det. Begäran om sådan prövning skall göras hos åklagaren, som i så fall
skall överlämna ärendet till rätten.

15 § Behörig domstol är den tingsrätt där åklagare som har prövat frågan om
besöksförbud skall föra talan i brottmål i allmänhet.

JuU 1987/88:42

3

16 § Har åklagaren beslutat om besöksförbud, är han skyldig att på begäran
av den som förbudet avses skydda föra dennes talan vid rätten, om inte
särskilda skäl talar mot det.

Rätten skall begära yttrande av åklagaren, om det inte är obehövligt.

17 § Rätten får förordna att ett besöksförbud tills vidare inte skall gälla. Om
besöksförbud inte tidigare meddelats, får rätten meddela sådant förbud fram
till dess att ärendet avgjorts slutligt.

18 § Vid avgörande av saken skall tingsrätten bestå av en lagfaren domare
och tre nämndemän. Vid annan handläggning är tingsrätten domför med en
lagfaren domare.

Vid omröstning gäller reglerna i 29 kap. rättegångsbalken i tillämpliga
delar.

19 § Förhandling inför rätten enligt 4 § andra stycket lagen (1946:807) om
handläggning av domstolsärenden skall alltid hållas, om någon part begär
det.

20 § Vardera parten skall svara för sin kostnad, om inte sådant förhållande
föreligger som avses i 18 kap. 6 § rättegångsbalken.

21 § Vid rättens handläggning av ärenden om besöksförbud gäller i övrigt
2 § andra - femte styckena, 3 §, 4 § första och andra styckena, 5 § samt
9-12 §§ lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden. Därvid
gäller i fråga om begäran om prövning vad som sägs i den lagen om ansökan.

22 § Har någon begärt rättens prövning av ett beslut i fråga om besöksförbud
och är den mot vilken förbudet avses gälla misstänkt för brott som har
betydelse för prövning av frågan om förbudet, får beslutet i fråga om
besöksförbud prövas i mål om allmänt åtal rörande brottet. Därvid tillämpas
bestämmelserna om rättegång i ett sådant mål.

Hävande eller ändring av besöksförbud

23 § Om det på grund av ändrade förhållanden finns skäl till det, får
åklagaren häva eller ändra ett beslut i fråga om besöksförbud som har
meddelats av åklagaren eller rätten.

Första stycket gäller dock inte om beslutet är föremål för rättens prövning.

Överträdelse av besöksförbud m.m.

24 § Den som bryter mot ett besöksförbud döms för överträdelse av
besöksförbud till böter eller fängelse i högst sex månader.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

25 § Överträdelse av besöksförbud får åtalas av åklagare endast om
målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

JuU 1987/88:42

4

2 Förslag till

Lagom ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 19 § sekretesslagen (1980:100)' skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

19 §

Sekretess gäller hos polismyndighet för sådan uppgift om enskilds
personliga förhållanden som hänför sig till

1. verksamhet som enbart innefattar hjälp eller annat bistånd åt enskild,

2. ärende om omhändertagande eller handräckning enligt lagstiftningen
om viss psykiatrisk vård eller om vård av missbrukare utan samtycke inom
socialtjänsten,

3. ärende om handräckning enligt lagstiftningen om omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda eller vård av unga utan samtycke inom socialtjänsten,

4. ärende som avses i 21 kap. föräldrabalken, eller

5. verksamhet som innefattar handräckning enligt smittskyddslagstiftningen
eller annat bistånd åt smittskyddsläkare,

om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men
om uppgiften röjs.

Sekretess gäller i ärende enligt lagen
(1988:000) om besöksförbud för
uppgift om enskilds personliga förhållanden,
om det kan antas att den
enskilde eller någon honom närstående
lider men om uppgiften röjs. Sekretessen
gäller inte beslut i ärendet.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

JuU 1987/88:42

1 Lagen omtryckt 1988:9.

5

3 Förslag till

Lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs att 14 kap. 7 § äktenskapsbalken skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 kap.

7 §

I mål om äktenskapsskillnad får domstolen, för tiden till dess att frågan har
avgjorts genom dom som har vunnit laga kraft, på yrkande av någon av
makarna

1. bestämma vem av makarna som skall ha rätt att bo kvar i makarnas
gemensamma bostad, dock längst för tiden till dess att bodelning har skett,

2. förordna om skyldighet för den ena maken att utge bidrag till den andra
makens underhåll.

I sådant mål får domstolen också, I sådant mål får domstolen också,
för tiden till dess att skillnadsfrågan för tiden till dess att skillnadsfrågan

har avgjorts genom dom som har har avgjorts genom dom som har

vunnit laga kraft, på yrkande av vunnit laga kraft, på yrkande av

någon av makarna förbjuda makar- någon av makarna förbjuda makarna
att besöka varandra vid vite, som na att besöka varandra.

bestäms i pengar eller till fängelse i
högst en månad.

Ett beslut enligt första stycket får verkställas på samma sätt som en dom
som har vunnit laga kraft. Ett beslut enligt andra stycket gäller på samma sätt
som en dom som har vunnit laga kraft. Beslut enligt första eller andra stycket
får dock när som helst ändras av domstolen.

Överträder någon ett förbud enligt
andra stycket, tillämpas 24 och 25 §§
lagen (1988:000) om besöksförbud.

I mål om äktenskapsskillnad får domstolen dessutom, med tillämpning av
bestämmelserna i föräldrabalken, förordna om vad som skall gälla i fråga om
vårdnad, umgänge och bidrag till barns underhåll för tiden till dess att sådan
fråga har avgjorts genom dom som har vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988. Äldre bestämmelser gäller dock i
fråga om förbud enligt 14 kap. 7 § andra stycket som har meddelats före
ikraftträdandet.

JuU 1987/88:42

6

Motionerna

JuU 1987/88:42

1987/88:Ju34 av Gunilla André m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att
överträdelse av besöksförbud skall ligga under allmänt åtal.

1987/88:Ju35 av Nic Grönvall (m) vari yrkas att riksdagen vid behandlingen
av propositionen uttalar sig för- endera genom ändring i lagtexten eller eljest
- att lagen under inga omständigheter får användas för att förhindra kontakt
mellan företrädare för myndigheter och enskilda.

1987/88:Ju36av Karin Ahrland m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen beslutarom
sådan ändring i förslaget till lag om besöksförbud att det är domstol som har
att pröva frågor om besöksförbud.

1987/88:Ju217 av Ann-Cathrine Haglund och Birgitta Rydle (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att frågan om
besöksförbud bör få en snar lösning i enlighet med vad i motionen anförts.

1987/88:Ju604 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till lag som möjliggör för polisen att meddela föreskrifter om
s.k. besöksförbud till en person som förföljer en annan person.
Motiveringen återfinns i motion 1987/88:K406.

1987/88:Ju804 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om besöksförbud.

Utskottet

Inledning

Regeringsförslaget bygger på en inom justitiedepartementet upprättad
promemoria (Ds Ju 1987:13) Besöksförbud och remissbehandlingen av den.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en särskild lag om besöksförbud. Lagen skall ge ett
bättre skydd för dem som förföljs och trakasseras och är ett led i strävandena
att förbättra skyddet framför allt för kvinnor som utsätts för misshandel och
andra övergrepp.

Besöksförbud skall kunna utfärdas om det på grund av särskilda omständigheter
finns risk för att någon kommer att begå brott mot, förfölja eller på
annat sätt allvarligt trakassera en annan person. Vid bedömningen skall
särskilt beaktas om den mot vilken förbudet avses gälla tidigare har begått
brott mot den andra personens liv, hälsa, frihet eller frid.

Besöksförbud skall i första hand avse förbud att besöka eller på annat sätt
ta kontakt med en annan person eller att följa efter denne. Om ett sådant
förbud inte är tillräckligt skall ett utvidgat besöksförbud kunna meddelas. Ett
sådant förbud skall kunna innebära förbud att t.ex. uppehålla sig i närheten
av den andra personens bostad eller arbetsplats.

Besöksförbud skall utformas med hänsyn till omständigheterna i det

enskilda fallet och får enligt förslaget meddelas för viss tid, dock högst ett år i
taget.

Ansökan om besöksförbud kan göras av den som skall skyddas av förbudet
eller av någon annan, t.ex. en socialsekreterare eller en polisman. Åklagaren
kan också själv ta initiativ till besöksförbud.

Beslut om besöksförbud skall enligt förslaget meddelas av åklagare.
Beslutet skall kunna överklagas till allmän domstol.

Straffet för överträdelse av besöksförbud skall enligt förslaget vara böter
eller fängelse i högst sex månader.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1988.

Bakgrund

Under senare år har misshandlade och förföljda kvinnors situation fått stor
uppmärksamhet i samhällsdebatten och en rad åtgärder har vidtagits för att
stärka denna grupps ställning bl.a. i den rättsliga processen.

T.ex. faller numera även misshandel som inte ägt rum på allmän plats
under allmänt åtal (prop. 1981/82:43, JuU 18, rskr. 104), och en målsägande
har rätt att åtföljas av en stödperson vid rättegången (prop. 1983/84:105, JuU
25, rskr. 332). Förra året genomfördes lagändringar i syfte dels att skärpa
synen på misshandel (prop. 1987/88:14, JuU 16, rskr. 84), dels att utvidga
möjligheterna för en målsägande att få sitt skadeståndsanspråk prövat i
brottmålsprocessen (prop. 1987/88:1, JuU 14, rskr. 81). Vidare har nyligen
beslutats ändringar i sekretesslagen som gör det möjligt att i större
utsträckning hemlighålla t.ex. en förföljd kvinnas adress (prop. 1987/88:41,
KU 22, rskr. 51). Frågan om målsägandebiträde åt i första hand kvinnor som
utsatts för sexualbrott eller vissa andra våldsbrott är för närvarande föremål
för riksdagens prövning (prop. 1987/88:107, JuU 33).

Bestämmelser om besöksförbud i samband med upplösning av äktenskap
finns i äktenskapsbalken, som trädde i kraft den 1 januari 1988 (prop.
1986/87:1, LU 18, rskr. 159). Enligt 14 kap. 7 § äktenskapsbalken kan rätten i
mål om äktenskapsskillnad på yrkande av endera maken för tiden till dess att
lagakraftägande dom på äktenskapsskillnad föreligger förbjuda makarna att
besöka varandra vid vite som bestäms i pengar eller fängelse högst en månad.
Möjligheten att meddela ett sådant förbud har ansetts fylla ett praktiskt
behov av integritetsbetonad natur (prop. 1986/87:1 s. 338). En liknande
bestämmelse fanns även i giftermålsbalken.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om besöksförbud behandlades förra året av riksdagen med anledning
av ett antal yrkanden i motioner som väckts under den allmänna motionstiden.

Utskottet redogjorde i sitt av riksdagen godkända betänkande i saken
(JuU 1987/88:6) först för gällande rätt beträffande de brott som i detta
sammanhang i första hand kan komma ifråga; nämligen de i 4 kap.
brottsbalken (BrB) upptagna brotten olaga hot (5 §), hemfridsbrott och
olaga intrång (6 §) samt ofredande (7 §). Utskottet noterade att gemensamt

JuU 1987/88:42

för dessa straffstadganden är att de bereder straffrättsligt skydd åt enskilda
människors känsla av trygghet till person och egendom.

Utskottet konstaterade därefter att det hade visat sig att den rädsla som
många misshandlade och hotade kvinnor känner för sina män ofta är
välgrundad och att många kvinnor, efter att ha blivit utsatta för övergrepp
som lett fram till en separation, blir förföljda av de män de tidigare
sammanlevt med. Utskottet pekade på att de flesta aggressionshandlingar
som en kvinna i den situationen kan utsättas för är straffbelagda, och att det i
dessa fall finns möjlighet för polisen att ingripa till kvinnans skydd.

Utskottet ansåg emellertid också att de drabbade kvinnorna har rätt att
kräva att deras fysiska och psykiska integritet skyddas även i vissa fall av
personförföljelse som faller utanför det straffbara området. Sådan förföljelse
kan, framhöll utskottet, gestalta sig på olika sätt, exempelvis genom
återkommande brev eller telefonuppringningar. En annan situation kan vara
att en man som dömts för övergrepp mot en kvinna återkommande
uppehåller sig i närheten av hennes bostad eller arbetsplats. Ibland kan,
påpekade utskottet, sådana förfaranden ha passerat straffbarhetsgränsen för
t.ex. ofredande eller hemfridsbrott. Om så inte skulle vara fallet blir
emellertid en hänvändelse från kvinnans sida till polisen som regel resultatlös
eftersom inget brott kan anses ha begåtts. Samtidigt är det, underströk
utskottet, uppenbart att här beskrivna beteenden av kvinnan kan upplevas
som lika hotfulla och skrämmande som en aktiv handling, som faller under
t.ex. bestämmelserna om olaga hot. Utskottet ansåg att ett besöksförbud
skulle kunna vara verksamt i sådana lägen så till vida att ett omedelbart
polisingripande möjliggörs. Även eljest skulle ett besöksförbud kunna ha en
allmänt brottsförebyggande effekt som är önskvärd, ansåg utskottet.

Utskottets överväganden
Införande av besöksförbud

Det nu framlagda regeringsförslaget om besöksförbud utgör ett ytterligare
led i strävandena att förbättra situationen för främst de kvinnor som utsätts
för förföljelse och trakasserier av män de tidigare sammanlevt med. Genom
förslaget ges också andra utsatta personer motsvarande skydd.

Syftet med förslaget är, som departementschefen framhåller, främst att
hindra att någon som redan har förgripit sig mot en annan person gör sig
skyldig till nya övergrepp eller till allvarliga trakasserier. Besöksförbudet
skall alltså förebygga hotfulla och farliga situationer och göra det möjligt för
polisen att ingripa i situationer som är hotande eller skrämmande för den som
förbudet avser att skydda.

Utskottet som tidigare uttalat sig i riktning för införande av besöksförbud
kan redan här i princip ställa sig bakom regeringsförslaget. Härigenom får
yrkandena om införande av besöksförbud i motionerna Ju217, Ju604 och
Ju804 anses tillgodosedda.

JuU 1987/88:42

9

Besöksförbudets innebörd i vissa fall

JuU 1987/88:42

I motion Ju35 framförs farhågor om att besöksförbudet skulle kunna
användas så att en enskild persons kontakter med en myndighet förhindras.

För att ett besöksförbud skall fungera som ett effektivt skydd måste
förbudets omfattning, som departementschefen framhåller, kunna anpassas
till förhållandena i det enskilda fallet. Det måste uppenbarligen också sträcka
sig längre än till att enbart förbjuda att någon begår lagstridiga handlingar
som t.ex. hemfridsbrott eller ofredande. En föreskrift med enbart det
innehållet skulle te sig meningslös med hänsyn till att sådana handlingar
redan är kriminaliserade. Ett av syftena med ett besöksförbud är ju att
förebygga situationer som kan utveckla sig i farlig riktning. Mot den
bakgrunden bör besöksförbud ta sikte inte enbart på att förhindra trakasserier
utan också på att förhindra besök och andra kontakter över huvud taget.
Förbudet bör som departementschefen uttalar avse aktiva handlingar av den
mot vilken förbudet riktar sig; i första hand att söka upp eller på annat sätt
kontakta den som förbudet avser att skydda. Ett förbud bör emellertid för att
ge det eftersträvade skyddet även kunna omfatta sådana trakasserier som att
följa efter en annan person.

Som framhålls i propositionen är det en mycket grannlaga uppgift att
bestämma innehållet i ett besöksförbud. Förbudet måste utformas så att det
är effektivt samtidigt som det inte får göras mer ingripande för den som det
riktar sig mot än som är motiverat med hänsyn till omständigheterna i det
enskilda fallet. Den beslutande myndigheten måste noga pröva om ett
besöksförbud alls är motiverat och hur förbudet bör utformas och därvid ta
hänsyn inte endast till den som skall skyddas av förbudet utan även till den
som åläggs det.

Särskilda problem uppstår givetvis i de fall där den som åläggs besöksförbudet
och den som förbudet avser att skydda har legitima skäl till kontakter
med varandra. Detta kan vara fallet om den konflikt som ligger till grund för
besöksförbudet beror på en yrkesmässig relation, t.ex. mellan en socialsekreterare
och en klient inom socialtjänsten. Det kan också vara frågan om fall
där konflikten har sitt ursprung i personliga förhållanden men där ett
besöksförbud likväl kan påverka möjligheterna till myndighetskontakt, t.ex.
om den som förbudet avses skydda arbetar på försäkringskassan eller
posten.

Utskottet vill konstatera att - i fall då frågan om besöksförbud aktualiseras
efter en konflikt i en yrkesmässig relation - det kan vara naturligt att en
annan tjänsteman övertar kontakterna med den som ett förbud skulle riktas
mot i förhoppningen att konflikten då kan biläggas. I andra fall då det är
aktuellt med förbud mot kontakter på en arbetsplats krävs självklart
noggranna överväganden rörande förbudets utformning så att t.ex. kontakter
med en myndighet inte förhindras.

I detta sammanhang vill utskottet också peka på att ett besöksförbud enligt
förslaget inte omfattar kontakter som med hänsyn till särskilda omständigheter
är uppenbart befogade. För att undantagsregeln skall vara tillämplig
krävs enligt propositionen att det är fråga om en objektivt sett klart befogad
kontakt. Utskottet vill också erinra om att, enligt förslaget, vid ringa fall av

överträdelse av besöksförbud ansvar inte skall utdömas.

Mot den här angivna bakgrunden behövs enligt utskottets mening ingen
sådan åtgärd som begärs i motion Ju35 och utskottet avstyrker bifall till den.

Beslutande myndighet

I motion Ju36 begärs att beslut om besöksförbud alltid skall fattas av
domstol. Motionärerna anser att ett besöksförbud måste betraktas och
behandlas som en för den enskilde mycket ingripande åtgärd. Det är därför,
anser motionärerna, viktigt att beslutet om besöksförbud fattas under
betryggande rättssäkerhetsgarantier.

Utskottet kan konstatera att flera olika önskemål gör sig gällande när det
gäller handläggningen av frågor om besöksförbud. Förfarandet måste vara
snabbt och enkelt för den som väcker frågan, det måste gå att få ett snabbt
beslut i akuta situationer, t.ex. under helger, den erforderliga utredningen
måste kunna ske enkelt och smidigt och beslutet måste fattas under för
rättssäkerheten betryggande former.

Regeringsförslaget tillgodoser enligt utskottets mening dessa önskemål.

Vad särskilt gäller rättssäkerhetsaspekten vill utskottet, i likhet med
departementschefen, framhålla att åklagarna uppfyller högt ställda krav på
rättslig kompetens. De har även erfarenhet av närbesläktade frågeställningar,
t.ex. genom den bedömning av risk för fortsatt brottslig verksamhet som
ankommer på åklagaren i samband med beslut om anhållande. Till vad
utskottet nu sagt kommer att åklagarens beslut i fråga om besöksförbud skall
kunna prövas av tingsrätt på begäran av den som ålagts besöksförbud eller
den som förbudet avses skydda. Också tingsrättens beslut skall enligt
förslaget kunna överklagas. I detta sammanhang vill utskottet understryka
att åklagaren har skyldighet att informera om möjligheten att överklaga
beslutet.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet bifall till motion Ju36.

Villkor för åtal

Åtal för överträdelse av besöksförbud skall enligt regeringsförslaget kunna
ske om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat ur allmän
synpunkt.

I motion Ju34 riktas kritik mot förslaget i propositionen i denna del.
Motionärerna anser att åtal för överträdelse av besöksförbud skall kunna ske
utan angivelse. Motionärerna hänvisar bl.a. till vad som sedan år 1982 gäller
för misshandel som inte ägt rum på allmän plats. Genom en då genomförd
lagändring togs kravet på angivelse bort beträffande sådan misshandel.
Skälet härför var att kvinnor ofta utsattes för påtryckningar att inte ange
brottet, t.ex. när det var fråga om våld inom familjen.

Utskottet vill i detta hänseende anföra följande.

Det särskilda kravet på angivelse för åtal vid bl.a. vissa lindrigare brott av
integritetskränkande natur, t.ex. hemfridsbrott som inte är grovt och vissa
fall av ofredande, innebär att målsäganden i dessa fall normalt disponerar
över åtalsrätten. Detta anser utskottet med hänsyn till arten av de brott det
här rör vara en rimlig ordning. Ett besöksförbud träffar förfaranden som

JuU 1987/88:42

11

enligt gällande rätt inte är straffbara och som kan sägas vara främst av samma
integritetskränkande natur som nyss nämnda brott. Utskottet anser mot
denna bakgrund det rimligt att angivelse i normalfallet är en förutsättning för
åtal också vid överträdelse av besöksförbud.

Som anförs i motionen kan det emellertid förekomma situationer där den
som skall skyddas av ett besöksförbud inte vågar ange en överträdelse av
förbudet till åtal. Med tanke på den situationen finns i regeringsförslaget en
möjlighet för åklagaren att väcka åtal när det är påkallat ur allmän synpunkt.
Regeln får också betydelse i de fall målsäganden efter påtryckningar har
förmåtts återta sin angivelse.

En överträdelse av besöksförbud kan emellertid också ske i samband med
annan straffbar handling. I detta fall kan den andra handlingen vara sådan att
åtal kan ske utan angivelse eller vara ett angivelsebrott med möjlighet för
åklagaren att åtala utan angivelse om det är påkallat ur allmän synpunkt.
Regler om åtal för en handling som innefattar flera brott finns i 20 kap. 4 §
rättegångsbalken. De innebär att åklagaren får åtala samtliga brott som en
handling innefattar om något av dessa brott får åtalas utan angivelse.

Detta innebär t.ex. att om målsäganden blir misshandlad av den som ålagts
förbudet i samband med en överträdelse av detta åtal kan ske utan angivelse
för överträdelsen av förbudet om misshandelsbrottet samtidigt åtalas. I ett
sådant fall kommer således utformningen av åtalsregeln vid överträdelse av
besöksförbud att sakna betydelse och åtal för överträdelsen kan äga rum
oberoende av angivelse. Om däremot handlingen inte innefattar sådant brott
utan ett brott som i likhet med överträdelse av besöksförbud i princip
förutsätter angivelse för åtal kommer överensstämmelse att råda beträffande
förutsättningarna för åtal beträffande överträdelsen av besöksförbudet och
det andra brottet.

Sammanfattningsvis anser utskottet att åtalsregeln i regeringsförslaget på
ett lämpligt och ändamålsenligt sätt anknyter till åtalsreglerna i brottsbalken.
Utskottet avstyrker bifall till motion Ju34.

Förfarandet

Den ordning för handläggningen av frågor om besöksförbud som utskottet
ovan ställt sig bakom innebär som framgått att åklagaren skall fatta beslut i
frågor om besöksförbud, och att åklagarens beslut skall kunna överklagas till
allmän domstol. Där kan frågan antingen handläggas enligt lagen (1946:807)
om handläggning av domstolsärenden i tillämpliga delar eller gemensamt
med ett brottmål. I sistnämnda fall skall bestämmelserna om rättegången i
brottmål tillämpas.

Den rättegångstekniska lösning som valts präglas av en strävan att göra
förfarandet enkelt och lättillgängligt för den som besöksförbudet skall
skydda, något som utskottet kan ställa sig bakom. Förfarandet innebär dock i
flera hänseenden en nyordning. Enligt utskottets mening är det angeläget att
regeringen följer utvecklingen och initierar ändringar om komplikationer
eller andra oönskade processuella effekter uppstår, t.ex. vid sammanläggning
av ett ärende om besöksförbud med ett brottmål.

JuU 1987/88:42

12

Övrigt

JuU 1987/88:42

Utöver vad sorn ovan anförts i det föregående föranleder propositionen och
motionerna inte något uttalande från utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande besöksförbudets innebörd i vissa fall
att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju35,

2. beträffande beslutande myndighet
att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju36,

3. beträffande villkor för åtal

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Ju34 bifaller det genom
proposition 1987/88:137 framlagda förslaget till lag om besöksförbud
såvitt avser 25 §,

4. beträffande förslaget till lag om besöksförbud i övrigt

att riksdagen med bifall till propositionen och med anledning av
motion 1987/88:Ju217 i denna del (yrkande 3), motion 1987/88:Ju604
och motion 1987/88:804 i denna del (yrkande 19) antar det i moment 3
omnämnda lagförslaget i den mån det inte omfattas av utskottets
hemställan i det föregående,

5. beträffande propositionen i övrigt

att riksdagen bifaller de genom propositionen framlagda förslagen till

a) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

b) lag om ändring i äktenskapsbalken.

Stockholm den 10 maj 1988
På justitieutskottets vägnar

Lars-Erik Lovden

Närvarande: Lars-Erik Lövdén (s), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Björn
Körlof (m). Helge Klöver (s), Gunilla André (c), Sven Munke (m), Hans
Göran Franck (s), Birthe Sörestedt (s). Hans Petersson i Röstånga (fp). Arne
Svensson (m), Bengt-Ola Ryttar (s). Elving Andersson (c), Göran Magnusson
(s), Eva Johansson (s) och Lars Sundin (fp).

Reservationer

1. Beslutande myndighet (mom. 2)

Hans Petersson i Röstånga och Lars Sundin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Utskottet
kan" och slutar med "motion Ju36” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att flera olika önskemål gör sig gällande när det

gäller handläggningen av frågor om besöksförbud. Förfarandet måste vara
snabbt och enkelt för den som väcker frågan, det måste gå att få ett snabbt
beslut i akuta situationer, t.ex. under helger, den erforderliga utredningen
måste kunna ske enkelt och smidigt och beslutet måste fattas under för
rättssäkerheten betryggande former.

Enligt utskottets uppfattning tillgodoses dessa krav bäst om beslut om
besöksförbud alltid fattas av domstol. En sådan ordning kräver relativt
omfattande omarbetningar av regeringsförslaget. Utskottet anser emellertid
också att det brådskar med införande av den nya lagstiftningen. Mot
bakgrund härav kan utskottet under en övergångsperiod godta den i
propositionen angivna ordningen för beslut om besöksförbud. Regeringen
bör få i uppdrag att snarast förelägga riksdagen ett förslag till ordning för
handläggningen av besöksförbud i enlighet med vad utskottet nu anfört.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande beslutande myndighet

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Ju36 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Villkor för åtal (mom. 3)

Gunilla André och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 12 slutar med ”motion Ju34” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning gör sig skälen för åklagarens oinskränkta
skyldighet att åtala lika starkt gällande vid överträdelse av besöksförbud som
vid misshandel och vissa andra starkt integritetskränkande brott. Något krav
på angivelse bör alltså inte uppställas.

Lagtekniskt kan den ändring som utskottet sålunda förordar uppnås
genom att 25 § i förslaget till lag om besöksförbud utgår. Utskottet förordar
att så sker.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande villkor för åtal

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Ju34 avslår det genom
proposition 1987/88:137 framlagda förslaget till lag om besöksförbud
såvitt avser 25 §.

JuU 1987/88:42

14