Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Justitieutskottets betänkande

1987/88:40

om knivförbud i vissa fall m.m. (prop. 1987/88:98 jämte motioner)


 

JuU

1987/88:40


Propositionen m.m.

I proposition 1987/88:98 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit riksdagen atf anta ett av lagrådet granskat förslag till lag om förbud mot att i vissa fall inneha knivar och andra fariiga föremål. Propositionens huvudsakli­ga innehåll redovisas på s. 3.

I samband med propositionen behandlar utskottet de med anledning av propositionen väckta motionerna 1987/88:Jul8 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) och I987/88:Jul9 av Göran Ericsson m.fl. (m). Motionsyrkandena redovisas på s. 3.

Lagförslaget har följande lydelse.

1 Riksdagen 1987/88. 7saml. Nr 40


Förslag till                                                     JuU 1987/88:40

Lag om förbud mot att i vissa fall innisha knivar och andra farliga föremål

Härigenom föreskrivs följande.                                  , ,

1§    Knivar, andra stick-och skärvapen och andra föremål som är ägnade   • att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa får inte innehas vid offentliga tillställningar som avses i allmänna ordningsstadgan (1956:617) eller vid allmänna sammankomster som avses i lagen (1956:618) om aH­männa sammankomster. Förbudet i första stycket gäller inte,

1.       om innehavet står i överensstämmelse med ändamålet med tillställning­
en eller sammankomsten,

2.  om föremålet skall användas vid arbete på platsen eller .

3.  om innehavet annars med hänsyn till föremålets art och övriga omstän­digheter är att anse som befogat.

2 § Utöver vad som följer av 1 § gäller förbud mot att på allmän plats
inneha knogjärn, batonger, kaststjärnor och andra sådana föremål som är
särskilt ägnade att användas som yapen vid brott mot liv eller hälsa..

Förbudet i första stycket gäller inte om föremålet enligt särskilda före­skrifter ingår i utrustning för viss tjänst eHer visst uppdrag eller om inneha­vet annars med hänsyn till särskilda omständigheter måste anses uppen­bart befogat.

3  § I fråga om vapen och andra föremål som vapenlagen (1973:1176) är tillämplig på gäller föreskrifterna där i stället för denna lag.

4  § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 eller 2 § skall dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall döms inte till

5 §    Knivar eller andra föremål som innehafts i strid mot I eller 2 § skall förklaras förverkade, om det inte är uppenbart oskäligt.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1988.


 


Motionerna                                                    JuU 1987/88:40

1987/88:Jul8 av Ingbrift Irhammar m.fl. (c) vari yrkas aff riksdagen beslutar att 1 § första stycket i den i propositionen föreslagna lagen om förbud mot aff i vissa fall inneha knivar och andra farliga föremål får följande lydelse:

"Knivar, andra stick- och skärvapen och andra föremål som är ägnade att
användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa får inte innehas po allmän
plats etter vid offenfiiga tillställningar som avses        ."

1987/88:Jul9 av Göran Ericsson m.fl. (m) vari hemställs atf riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om utformningen av undantagsregler och bevisbörda.

Utskottet

Inledning

Redan i dag finns regler som gör det möjligt atf i vissa fall ingripa mot personer som bär kniv och andra farliga föremål. Enligt sfileffförordningen (1959:312) får sålunda vissa stiletter och knivar inte innehas av eller överlåtas fill personer under 21 år. Enligt brottsbalkens och rättegångsbalkens bestämmelser om förverkande och beslag är det möjligt aff omhänderta föremål som på grund av sin särskilda beskaffenhet kan befaras komma till brottslig användning. Också bestämmelserna i rättegångsbalken och polisla­gen (1984:387) om kroppsvisifafion är av betydelse.

Generella regler om förbud mot aft inneha knivar och andra farliga föremål finns i Danmark, Finland och Norge.

Frågan om atf införa ett mer allmänt förbud mot innehav av kniv aktualiserades redan i samband med stileftförordningens tillkomst år 1959, och sedan slutet av 1970-falef har frågan regelbundet varit föremål för uppmärksamhet i riksdagen, bl.a. med anledning av motioner i ämnet (se t.ex. JuU 1981/82:38 och 1982/83:23).

I augusti 1987 uppdrog regeringen åt en särskild utredare aff se över vapenlagsfiftningen och överväga vissa andra frågor, bl.a. om begränsningar i rätfen aft bära kniv. Utredningen har avgivit delbetänkandet (SOU 1987:61) Knivförbud. Betänkandet har remissbehandlats.

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås en lag om förbud mot aff i vissa fall inneha knivar och andra farliga föremål. Förbudet skall avse innehav vid offentliga tillställning­ar och allmänna sammankomster. Undantag skall dock gälla a) om innehavet står i överensstämmelse med ändamålet med tillsfällningen eller samman­komsten, b) om föremålet skall användas vid arbete pä platsen eller c) om innehavet annars med hänsyn till föremålets art och övriga omständigheter är att anse som befogat.

Enligt lagförslaget skall def vidare vara förbjudet atf på allmän plats inneha vissa särskilt farliga föremål, s.k. gatustridsvapen. Vad som avses är föremål som.näsfan uteslutande tjänar syftet aft användas för att skada

1 * Riksdagen 1987/88. 7saml. Nr 40


andra, exempelvis knogjärn, karatepinnar och batonger. Undantag föreslås     JuU 1987/88:40 dock för föremål som ingår i föreskriven utrustning för viss tjänst eller visst uppdrag eller om innehavet annars med hänsyn fill särskilda omständigheter måste anses uppenbart befogat.

Straffskatan för brott mot lagen skall enligt förslaget vara böter eller fängelse i högst sex månader; ringa fatt skall dock inte föranleda ansvar. Vidare föreslås en regel om att knivar och andra föremål som innehafts i strid mot förbuden kan förklaras förverkade.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juni 1988.

Överväganden

Allmänt

Inledningsvis vill utskottet ansluta sig fill vad departementschefen uttalar om betydelsen av att försöka motverka att knivar och andra farliga föremål kommer till användning vid våldsbrott. Utskottet delar uppfattningen atf en lagstadgad begränsning av rätten aff bära kniv och andra farliga föremål i sig är ägnad att minska såväl antalet våldsbrott som antalet personer som dödas eller skadas i samband med sådan brottslighet. Det nu framlagda förslaget utgör därför enligt utskottets mening ett värdefullt bidrag i kampen mot våldsbroftslighefen, och förslaget ligger också i linje med vad utskottet tidigare uttalat om nödvändigheten av att åtgärder vidtas mot denna typ av brottslighet. Utskottet godtar således den principiella inriktningen av regeringens förslag.

Omfattningen av knivförbudet

Enligt förslaget skall förbudet atf medföra kniv och andra farliga föremål gälla vid offentliga tillställningar och allmänna sammankomster.

Imotion Jul8 riktas krifik mot att förbudet är på detta sätt begränsat till allmänna sammankomster och offentliga tillställningar. Enligt mofionärerna bör förbudet utvidgas och gälla även på allmän plats.

Utskottet kan i och för sig instämma i att det skulle finnas fördelar med ett knivförbud som är utsträckt till allmän plats. Def finns emellerfid problem med en sådan ordning, och i propositionen (s. 7-9) redogör departements­chefen ingående för sina överväganden härvidlag. Hon konstaterar att knivar i många sammanhang är nödvändiga arbetsredskap som måste kunna innehas även på allmänna platser och som rimligtvis också måste kunna medföras till och från olika fritidsaktiviteter där användande av kniv är naturligt och invändningsfritt. Hon är också tveksam fill om def på alla orter finns något verkligt behov av eff knivförbud på allmän plats. Särskilt på mindre orter skulle ett förbud av den omfattningen kunna fe sig opåkallat.

Departementschefen nämner vidare att def visserligen redan enligt gällande regler om beslag och förverkande finns möjligheter att ingripa mot knivinnehav i samband med offentliga tillställningar och allmänna samman­komster, men att dessa regler enligt hennes uppfattning kan sägas hänga i luffen ur systemafisk och pedagogisk synpunkt genom att inte ansluta till


 


någon straffbestämmelse. 1 det sammanhanget redovisar hon aft erfarenhe-    JuU 1987/88:40

ter från Finland visar att det med eff knivförbud är möjligt att på ett påtagligt

sätt påverka allmänhetens atfityd i riktning mot aft självmant avstå från att

bära kniv. Departementschefen anser därför att ett förbud mot att medföra

kniv till offentliga tillställningar och allmänna sammankomster bör kunna få

effekter också på förekomsten av sådana föremål på allmän plats över huvud

taget.

En ytterligare synpunkt på förbudets omfattning som utskottet vill nämna är att efterlevnaden av ett förbud som är utsträckt fill allmän plats uppenbarligen skulle vara svär aff övervaka effektivt. Vidare skulle def -med hänsyn till svårigheterna atf avgränsa det straffbara området - inte vara utan problem att skapa förståelse hos allmänheten för ett sä omfattande förbud.

Sammanfattningsvis finner utskoffef atf den föreslagna omfattningen av förbudet får anses utgöra en rimlig avvägning. Tilläggas kan att den särskilde utredaren har framhållit atf tillämpningen av den nya lagen bör utvärderas efter én tid och aft i samband därmed också bör övervägas om det finns skäl atf utvidga förbudet till allmän plafs. Utredaren förklarar sig ha för avsikt att själv ta initiafiv fill en sådan utvärdering om detta blir möjligt inom den fid som har avsatts för utredningens arbete. Också departementschefen förkla­rar att hon inte utesluter aft frågan om ett mera generellt knivförbud kan bli föremål för förnyade överväganden. Utskottet avstyrker bifall fill motion Jul8.

Undantag från knivförbudet

Enligt förslaget görs undantag från knivförbudet om innehavet står i överensstämmelse med ändamålet med tillställningen eller sammankomsten, om föremålet skall användas som arbetsredskap på platsen eller om innehavet annars med hänsyn till föremålets art och övriga omständigheter framstår som befogat.

Beträffande undantaget för kniv som arbetsredskap anförs i proposifionen (s. 16) att därmed avses både yrkesmässigt arbete och annat. Regeln innebär att kniv eller annat föremål får medföras vid en tillsfällning eller samman­komst som ett led i ett arbete på platsen. Detta innebär atf def givetvis bör vara tillåtet för exempelvis en hantverkare atf i sin yrkesutövning bära med sig en kniv som han brukar använda i arbetet även om det infe står klart att kniven krävs just vid den aktuella arbetsuppgiften. Det framhålls dock att detta sjävfallet inte ger rätt för t.ex. en deltagare i publiken aft medföra en kniv, som han avser atf använda som arbetsredskap vid ett senare fillfälle eller som han nyss har använt.

Denna konsekvens av undantagsregeln kritiseras i motion Jul9. Enligt motionärerna bör det vara hänförligt till undantagen aff bära med sig en kniv som visserligen inte skall användas som arbetsredskap på platsen för tillställningen eller sammankomsten, men som är avsedd att senare användas eller nyss har använts för sådant ändamål. Def framhålls vidare i mofionen att många människor bär kniv för att använda den i olika praktiska sysslor utan atf därför kunna sägas yrkesmässigt inneha kniven.

Utskottet kan i likhet med departementschefen konstatera att ett förbud


 


mot att bära kniv inte kan vara undantagslöst. Det finns situationer där det     JuU 1987/88:40

får anses vara helt godtagbart aft medföra kniv eller annat sådant föremål.

Som framgår av vad som anförs i proposifionen gör sig olika synpunkter

gällande i fråga om hur förbudets fillämpningsområde närmare bör vara

avgränsat. Bl.a. står emot varandra kravet på förbudets effektivitet och

hänsynen fill den enskildes integritet. Enligt utskottets mening innebär de

undantag från knivförbudet som föreslås i proposifionen atf förbudets

omfattning har avgränsats på eff väl avvägt sätt.

Utskottet kan också instämma i vad departementschefen har anfört om den närmare fillämpningen av undantagsregeln. Uppenbart är aft det kommer aff finnas gränsfall, dvs. situafioner där def inte kommer att vara självklart aft innehavet är sådant att def faller inom ramen för någon av undanfagssifuationerna. Här vill utskottet först erinra om uttalandet i propositionen att undantagsreglerna bör tillämpas med förnuft och generosi­tet så aft knivförbudet av allmänheten.inte kommer att uppfattas som ett otillbörligt ingrepp i den personliga friheten. Vidare skall - som nämnts fidigare - sådana fall där ett knivinnehav visserligen inte framstår som befogat men ändå kan anses utgöra en ringa överträdelse inte föranleda ansvar. Som exempel på en sådan situation nämns i proposifionen aft en kniv utan godtagbar anledning har medförts fill en tillställning eller sammankomst men detta kan anses ursäktligt, t.ex. därför att innehavaren infe hade för avsikt atf delta när han medförde kniven till platsen.

Med hänvisning fill vad som nu redovisats anser utskottet atf den krifik som motionärerna framfört beträffande undantagsregelns tillämpning är obefogad. Utskottet avstyrker bifall till motion Jul9 i nu berörd del.

I motion Jul9 uttrycks vidare farhågor för aft utformningen av undantags­regeln kan tolkas så aff def skall åvila den filltalade aft bevisa att regeln är fillämplig.

Utskottet kan för sin del konstatera aft det varken i utformningen av undantagsregeln eller i motiveringen fill förslaget finns något som kan fas till intäkt för aff vid åtal för nu aktuella brott en annan fördelning av bevisbördan skulle vara avsedd än den som normalt gäller i ett brottmål. Utskottet avstyrker bifall fill motion Ju 19 också i denna del.

Övrigt

I övrigt har utskottet inget atf anföra med anledning av proposifionen och mofionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1.             beträffande omfattningen av knivförbudet

atf riksdagen med avslag på motion 1987/88:Jul8 antar det i proposi­fion 1987/88:98 framlagda förslaget fill lag om förbud mot atf i vissa fall inneha knivar och andra farliga föremål, såvitt avser 1 § första stycket,

2.             beträffande undantagsregeln

atf riksdagen avslår mofion 1987/88:Jul9 i denna del.


 


3.   beträffande bevisbördan                                            JuU 1987/88:40 att riksdagen avslår motion 1987/88:Jul9 i denna del,

4.  beträffande lagförslaget i övrigt

att riksdagen antar lagförslaget i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan.

Stockholm den 26 april 1988 På jusfitieutskottets vägnar

Karin Ahrland

Närvarande: Karin Ahrland (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Björn Körlof (m), Helge Klöver (s), Hans Göran Franck (s), Birthe Sörestedt (s), Arne Svensson (m), Bengt-Ola Ryttar (s), Elving Andersson (c), Göran Magnusson (s), Eva Johansson (s), Lars Sundin (fp), Jerry Martinger (m) och Ingbritt Irhammar (c).

Reservationer

1. Omfattningen av knivförbudet (mom. 1)

Elving Andersson och Ingbritt Irhammar (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 4 med "Utskottet kan" och slutar på s. 5 med "motion JuI8" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det fog för den kritik som framförs i motionen. Utskottet kan därvid konstatera att flera remissinstanser- bl.a. rikspolisstyrelsen - har föreslagit att förbudets omfattning bör utsträckas fill allmän plats. Rikspolisstyrelsen har åberopat att ett sådant förbud skulle öka polisens möjligheter väsentligt när det gäller att ingripa mot förbjudna innehav. Utskottet delar denna uppfattning och anser således i likhet med motionärerna att det inte är tillräckligt med ett förbud som är begränsat fill enbart allmänna sammankomster och offentliga tillställningar. För att få avsedd preventiv effekt, och därmed medverka till att minska användandet av kniv som tillhygge vid våldsbrott, krävs även enligt utskottets mening att förbudets omfattning utökas till att avse allmän plats. En sådan ordning skulle också bättre överensstämma med vad som i dag gäller i Norge, Danmark och Finland. Nämnas kan att det av kommentarer till den finska lagsfiftningen framgår att erfarenheterna av ett generellt knivförbud på allmän plats är positiva, framför allt då det gäller ett sådant förbuds attitydpåverkande effekter.

Som redovisas i propositionen kan det i och för sig finnas problem med ett förbud som är utsträckt till allmän plats, men dessa problem har överbetonats och enligt utskottets mening bör det i Sverige finnas lika goda möjligheter att lösa dessa problem som det har funnits i våra nordiska grannländer.

Sammanfattningsvis anser således utskottet i likhet med vad som föreslås i motion Jul8 att förbudet att medföra kniv skall gälla även på allmän plats.


 


dels atf utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:      JuU 1987/88:40

1.            beträffande omfattningen av knivförbudet

aff riksdagen med bifall fill mofion 1987/88:Ju 18 och med avslag på det i proposifion 1987/88:98 framlagda förslaget fill lagom förbud mot att i vissa fall inneha knivar och andra farliga föremål beslutar att 1 § första stycket skall ha den lydelse som har föreslagits i motionen.

2. Undantagsregeln

Björn Körlof, Arne Svensson och Jerry Martinger (m) anser

dels aff den del av utskottets yttrande som börjar på s. 6 med "Utskottet kan" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan instämma i vad departementschefen har anfört om att det vid den närmare fillämpningen av undantagsregeln uppenbart kommer att finnas gränsfall, dvs. situationer där det inte kommer ätt vara självklart att innehavet är sådant aft dét faller inom ramen för någon av undanfagssifuatio­nerna. 1 propositionen erinras härvidlag om atf undantagsregeln bör fillämpas med förnuft och generositet så aff knivförbudet av allmänheten inte kommer att uppfattas som ett otillbörligt ingrepp i den personliga friheten.

Däremot delar utskottet inte den uppfattning som kommer till uttryck i specialmofiveringen (s. 16) om att undantagsregeln inte skulle ge rätt för t.ex. en deltagare i publiken att medföra en kniv som han avser atf använda som arbetsredskap vid ett senare tillfälle eller.som han nyss har använt. Enligt departementschefen skulle nämligen i ett sådant fall kniven knappast kunna anses buren som eft led i ett arbete på platseii.

Utskottet anser aft en så begränsad undantagsregel kommer att ge upphov fill olägenheter. Enligt utskottets menifig bör undantaget gälla också för kniv som skall användas eller som har använts vid arbete eller annan praktisk verksamhet utan att def bör krävas att arbetet eller verksamheten skäll vara förlagd just till platsen för' den offenfiiga tillställningen eller allmänna sammankomsten.

Vad utskottet sålunda uttalat bör riksdagen med anledning av motion Jul9 som sin mening ge regeringen till känna.

dels atf utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2.            beträffande undantagsregeln

aff riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jul9 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Bevisbördan (mom. 3)

Björn Körlof, Arne Svensson och Jerry Martinger (m) anför: ,

Det är från rättssäkerhetssynpunkt angeläget framhålla -' såsom också utskottet gör - att den aktuella undantagsregeln inte skall tolkas så att det skall åvila den tilltalade att bevisa att undantagsregeln är tillämplig utan aft det enligt gängse principer inom straffrätten skall vara tillräckligt atf den


 


tilltalade gör invändning om att det varit fråga om en undantagssituation. Det    JuU 1987/88:40 blir alltså inte så att åklagarens bevisbörda för att ett brott har begåtts på något sätt begränsas i dessa situationer.