Justitieutskottets betänkande
1987/88:40

om knivförbud i vissa fall m.m.
(prop. 1987/88:98 jämtemotioner)

JuU

1987/88:40

Propositionen m.m.

1 proposition 1987/88:98 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att anta ett av lagrådet granskat förslag till lag om förbud mot att i
vissa fall inneha knivar och andra farliga föremål. Propositionens huvudsakliga
innehåll redovisas på s. 3.

I samband med propositionen behandlar utskottet de med anledning av
propositionen väckta motionerna 1987/88:Jul8 av Ingbritt Irhammar m.fl.
(c) och 1987/88:Jul9 av Göran Ericsson m.fl. (m). Motionsyrkandena
redovisas på s. 3.

Lagförslaget har följande lydelse.

1 Riksdagen 1987188. 7sami. Nr 40

1

Förslag till

JuU 1987/88:40

Lag om förbud mot att i vissa fall inneha knivar och andra
farliga föremål

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Knivar, andra stick- och skärvapen och andra föremål som är ägnade
att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa får inte innehas vid
offentliga tillställningar som avses i allmänna ordningsstadgan (1956:617)
eller vid allmänna sammankomster som avses i lagen (1956:618) om allmänna
sammankomster.

Förbudet i första stycket gäller inte,

1. om innehavet står i överensstämmelse med ändamålet med tillställningen
eller sammankomsten,

2. om föremålet skall användas vid arbete på platsen eller

3. om innehavet annars med hänsyn till föremålets art och övriga omständigheter
är att anse som befogat.

2 § Utöver vad som följer av I § gäller förbud mot att på allmän plats
inneha knogjärn, batonger, kaststjärnor och andra sådana föremål som är
särskilt ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa.

Förbudet i första stycket gäller inte om föremålet enligt särskilda föreskrifter
ingår i utrustning för viss tjänst eller visst uppdrag eller om innehavet
annars med hänsyn till särskilda omständigheter måste anses uppenbart
befogat.

3 § I fråga om vapen och andra föremål som vapenlagen (1973:1176) är
tillämplig på gäller föreskrifterna där i stället för denna lag.

4 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 eller 2 § skall
dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall döms inte till
ansvar.

5 § Knivar eller andra föremål som innehafts i strid mot 1 eller 2 § skall
förklaras förverkade, om det inte är uppenbart oskäligt.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1988.

2

Motionerna

JuU 1987/88:40

1987/88:Jul8 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
att 1 § första stycket i den i propositionen föreslagna lagen om förbud mot att
i vissa fall inneha knivar och andra farliga föremål får följande lydelse:
”Knivar, andra stick- och skärvapen och andra föremål som är ägnade att
användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa får inte innehas på allmän
plats eller vid offentliga tillställningar som avses

1987/88:Jul9 av Göran Ericsson m.fl. (m) vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
utformningen av undantagsregler och bevisbörda.

Utskottet

Inledning

Redan i dag finns regler som gör det möjligt att i vissa fall ingripa mot
personer som bär kniv och andra farliga föremål. Enligt stilettförordningen
(1959:312) får sålunda vissa stiletter och knivar inte innehas av eller överlåtas
till personer under 21 år. Enligt brottsbalkens och rättegångsbalkens
bestämmelser om förverkande och beslag är det möjligt att omhänderta
föremål som på grund av sin särskilda beskaffenhet kan befaras komma till
brottslig användning. Också bestämmelserna i rättegångsbalken och polislagen
(1984:387) om kroppsvisitation är av betydelse.

Generella regler om förbud mot att inneha knivar och andra farliga
föremål finns i Danmark, Finland och Norge.

Frågan om att införa ett mer allmänt förbud mot innehav av kniv
aktualiserades redan i samband med stilettförordningens tillkomst år 1959,
och sedan slutet av 1970-talet har frågan regelbundet varit föremål för
uppmärksamhet i riksdagen, bl.a. med anledning av motioner i ämnet (se
t.ex. JuU 1981/82:38 och 1982/83:23).

1 augusti 1987 uppdrog regeringen åt en särskild utredare att se över
vapenlagstiftningen och överväga vissa andra frågor, bl.a. om begränsningar
i rätten att bära kniv. Utredningen har avgivit delbetänkandet (SOU
1987:61) Knivförbud. Betänkandet har remissbehandlats.

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås en lag om förbud mot att i vissa fall inneha knivar och
andra farliga föremål. Förbudet skall avse innehav vid offentliga tillställningar
och allmänna sammankomster. Undantag skall dock gälla a) om innehavet
står i överensstämmelse med ändamålet med tillställningen eller sammankomsten.
b) om föremålet skall användas vid arbete på platsen eller c) om
innehavet annars med hänsyn till föremålets art och övriga omständigheter är
att anse som befogat.

Enligt lagförslaget skall det vidare vara förbjudet att på allmän plats
inneha vissa särskilt farliga föremål, s.k. gatustridsvapen. Vad som avses är
föremål som nästan uteslutande tjänar syftet att användas för att skada

1* Riksdagen 1987/88. 7sami. Nr 40

andra, exempelvis knogjärn, karatepinnar och batonger. Undantag föreslås
dock för föremål som ingår i föreskriven utrustning för viss tjänst eller visst
uppdrag eller om innehavet annars med hänsyn till särskilda omständigheter
måste anses uppenbart befogat.

Straffskalan för brott mot lagen skall enligt förslaget vara böter eller
fängelse i högst sex månader; ringa fall skall dock inte föranleda ansvar.
Vidare föreslås en regel om att knivar och andra föremål som innehafts i strid
mot förbuden kan förklaras förverkade.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juni 1988.

Överväganden

Allmänt

Inledningsvis vill utskottet ansluta sig till vad departementschefen uttalar om
betydelsen av att försöka motverka att knivar och andra farliga föremål
kommer till användning vid våldsbrott. Utskottet delar uppfattningen att en
lagstadgad begränsning av rätten att bära kniv och andra farliga föremål i sig
är ägnad att minska såväl antalet våldsbrott som antalet personer som dödas
eller skadas i samband med sådan brottslighet. Det nu framlagda förslaget
utgör därför enligt utskottets mening ett värdefullt bidrag i kampen mot
våldsbrottsligheten, och förslaget ligger också i linje med vad utskottet
tidigare uttalat om nödvändigheten av att åtgärder vidtas mot denna typ av
brottslighet. Utskottet godtar således den principiella inriktningen av
regeringens förslag.

Omfattningen av knivförbudet

Enligt förslaget skall förbudet att medföra kniv och andra farliga föremål
gälla vid offentliga tillställningar och allmänna sammankomster.

I motion Jul8 riktas kritik mot att förbudet är på detta sätt begränsat till
allmänna sammankomster och offentliga tillställningar. Enligt motionärerna
bör förbudet utvidgas och gälla även på allmän plats.

Utskottet kan i och för sig instämma i att det skulle finnas fördelar med ett
knivförbud som är utsträckt till allmän plats. Det finns emellertid problem
med en sådan ordning, och i propositionen (s. 7-9) redogör departementschefen
ingående för sina överväganden härvidlag. Hon konstaterar att knivar
i många sammanhang är nödvändiga arbetsredskap som måste kunna
innehas även på allmänna platser och som rimligtvis också måste kunna
medföras till och från olika fritidsaktiviteter där användande av kniv är
naturligt och invändningsfritt. Hon är också tveksam till om det på alla orter
finns något verkligt behov av ett knivförbud på allmän plats. Särskilt på
mindre orter skulle ett förbud av den omfattningen kunna te sig opåkallat.

Departementschefen nämner vidare att det visserligen redan enligt
gällande regler om beslag och förverkande finns möjligheter att ingripa mot
knivinnehav i samband med offentliga tillställningar och allmänna sammankomster,
men att dessa regler enligt hennes uppfattning kan sägas hänga i
luften ur systematisk och pedagogisk synpunkt genom att inte ansluta till

Juli 1987/88:40

4

någon straffbestämmelse. I det sammanhanget redovisar hon att erfarenheter
från Finland visar att det med ett knivförbud är möjligt att på ett påtagligt
sätt påverka allmänhetens attityd i riktning mot att självmant avstå från att
bära kniv. Departementschefen anser därför att ett förbud mot att medföra
kniv till offentliga tillställningar och allmänna sammankomster bör kunna få
effekter också på förekomsten av sådana föremål på allmän plats över huvud
taget.

En ytterligare synpunkt på förbudets omfattning som utskottet vill nämna
är att efterlevnaden av ett förbud som är utsträckt till allmän plats
uppenbarligen skulle vara svår att övervaka effektivt. Vidare skulle det -med hänsyn till svårigheterna att avgränsa det straffbara området - inte vara
utan problem att skapa förståelse hos allmänheten för ett så omfattande
förbud.

Sammanfattningsvis finner utskottet att den föreslagna omfattningen av
förbudet får anses utgöra en rimlig avvägning. Tilläggas kan att den särskilde
utredaren har framhållit att tillämpningen av den nya lagen bör utvärderas
efter en tid och att i samband därmed också bör övervägas om det finns skäl
att utvidga förbudet till allmän plats. Utredaren förklarar sig ha för avsikt att
själv ta initiativ till en sådan utvärdering om detta blir möjligt inom den tid
som har avsatts för utredningens arbete. Också departementschefen förklarar
att hon inte utesluter att frågan om ett mera generellt knivförbud kan bli
föremål för förnyade överväganden. Utskottet avstyrker bifall till motion
Jul8.

Undantag från knivförbudet

Enligt förslaget görs undantag från knivförbudet om innehavet står i
överensstämmelse med ändamålet med tillställningen eller sammankomsten,
om föremålet skall användas som arbetsredskap på platsen eller om
innehavet annars med hänsyn till föremålets art och övriga omständigheter
framstår som befogat.

Beträffande undantaget för kniv som arbetsredskap anförs i propositionen
(s. 16) att därmed avses både yrkesmässigt arbete och annat. Regeln innebär
att kniv eller annat föremål får medföras vid en tillställning eller sammankomst
som ett led i ett arbete på platsen. Detta innebär att det givetvis bör
vara tillåtet för exempelvis en hantverkare att i sin yrkesutövning bära med
sig en kniv som han brukar använda i arbetet även om det inte står klart att
kniven krävs just vid den aktuella arbetsuppgiften. Det framhålls dock att
detta sjävfallet inte ger rätt för t.ex. en deltagare i publiken att medföra en
kniv, som han avser att använda sorn arbetsredskap vid ett senare tillfälle
eller som han nyss har använt.

Denna konsekvens av undantagsregeln kritiseras i motion Jul9. Enligt
motionärerna bör det vara hänförligt till undantagen att bära med sig en kniv
som visserligen inte skall användas som arbetsredskap på platsen för
tillställningen eller sammankomsten, men som är avsedd att senare användas
eller nyss har använts för sådant ändamål. Det framhålls vidare i motionen att
många människor bär kniv för att använda den i olika praktiska sysslor utan
att därför kunna sägas yrkesmässigt inneha kniven.

Utskottet kan i likhet med departementschefen konstatera att ett förbud

JuU 1987/88:40

5

mot att bära kniv inte kan vara undantagslöst. Det finns situationer där det
får anses vara helt godtagbart att medföra kniv eller annat sådant föremål.
Som framgår av vad som anförs i propositionen gör sig olika synpunkter
gällande i fråga om hur förbudets tillämpningsområde närmare bör vara
avgränsat. Bl.a. står emot varandra kravet på förbudets effektivitet och
hänsynen till den enskildes integritet. Enligt utskottets mening innebär de
undantag från knivförbudet som föreslås i propositionen att förbudets
omfattning har avgränsats på ett väl avvägt sätt.

Utskottet kan också instämma i vad departementschefen har anfört om
den närmare tillämpningen av undantagsregeln. Uppenbart är att det
kommer att finnas gränsfall, dvs. situationer där det inte kommer att vara
självklart att innehavet är sådant att det faller inom ramen för någon av
undantagssituationerna. Här vill utskottet först erinra om uttalandet i
propositionen att undantagsreglerna bör tillämpas med förnuft och generositet
så att knivförbudet av allmänheten inte kommer att uppfattas som ett
otillbörligt ingrepp i den personliga friheten. Vidare skall - som nämnts
tidigare - sådana fall där ett knivinnehav visserligen inte framstår som
befogat men ändå kan anses utgöra en ringa överträdelse inte föranleda
ansvar. Som exempel på en sådan situation nämns i propositionen att en kniv
utan godtagbar anledning har medförts till en tillställning eller sammankomst
men detta kan anses ursäktligt, t.ex. därför att innehavaren inte hade för
avsikt att delta när han medförde kniven till platsen.

Med hänvisning till vad som nu redovisats anser utskottet att den kritik
som motionärerna framfört beträffande undantagsregelns tillämpning är
obefogad. Utskottet avstyrker bifall till motion Jul9 i nu berörd del.

I motion Jul9 uttrycks vidare farhågor för att utformningen av undantagsregeln
kan tolkas så att det skall åvila den tilltalade att bevisa att regeln är
tillämplig.

Utskottet kan för sin del konstatera att det varken i utformningen av
undantagsregeln eller i motiveringen till förslaget finns något som kan tas till
intäkt för att vid åtal för nu aktuella brott en annan fördelning av bevisbördan
skulle vara avsedd än den som normalt gäller i ett brottmål. Utskottet
avstyrker bifall till motion Jul9 också i denna del.

Övrigt

I övrigt har utskottet inget att anföra med anledning av propositionen och
motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande omfattningen av knivförbudet

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Jul8 antar det i proposition
1987/88:98 framlagda förslaget till lag om förbud mot att i vissa fall
inneha knivar och andra farliga föremål, såvitt avser 1 § första
stycket,

2. beträffande undantagsregeln

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jul9 i denna del,

JuU 1987/88:40

6

3. beträffande bevisbördan

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jul9 i denna del,

4. beträffande lagförslaget i övrigt

att riksdagen antar lagförslaget i den mån det inte omfattas av vad
utskottet hemställt ovan.

Stockholm den 26 april 1988
På justitieutskottets vägnar

Karin Ahrland

Närvarande: Karin Ahrland (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Hans Pettersson i
Helsingborg (s), Björn Körlof (m), Helge Klöver (s), Hans Göran Franck
(s), Birthe Sörestedt (s), Arne Svensson (m), Bengt-Ola Ryttar (s), Elving
Andersson (c), Göran Magnusson (s), Eva Johansson (s), Lars Sundin (fp),
Jerry Martinger (m) och Ingbritt Irhammar (c).

Reservationer

1. Omfattningen av knivförbudet (mom. 1)

Elving Andersson och Ingbritt Irhammar (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 4 med ”Utskottet kan”
och slutar på s. 5 med ”motion Jul8” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det fog för den kritik som framförs i
motionen. Utskottet kan därvid konstatera att flera remissinstanser - bl.a.
rikspolisstyrelsen - har föreslagit att förbudets omfattning bör utsträckas till
allmän plats. Rikspolisstyrelsen har åberopat att ett sådant förbud skulle öka
polisens möjligheter väsentligt när det gäller att ingripa mot förbjudna
innehav. Utskottet delar denna uppfattning och anser således i likhet med
motionärerna att det inte är tillräckligt med ett förbud som är begränsat till
enbart allmänna sammankomster och offentliga tillställningar. För att få
avsedd preventiv effekt, och därmed medverka till att minska användandet
av kniv som tillhygge vid våldsbrott, krävs även enligt utskottets mening att
förbudets omfattning utökas till att avse allmän plats. En sådan ordning
skulle också bättre överensstämma med vad som i dag gäller i Norge,
Danmark och Finland. Nämnas kan att det av kommentarer till den finska
lagstiftningen framgår att erfarenheterna av ett generellt knivförbud på
allmän plats är positiva, framför allt då det gäller ett sådant förbuds
attitydpåverkande effekter.

Som redovisas i propositionen kan det i och för sig finnas problem med ett
förbud som är utsträckt till allmän plats, men dessa problem har överbetonats
och enligt utskottets mening bör det i Sverige finnas lika goda möjligheter att
lösa dessa problem som det har funnits i våra nordiska grannländer.

Sammanfattningsvis anser således utskottet i likhet med vad som föreslås i
motion Jul8 att förbudet att medföra kniv skall gälla även på allmän plats.

JuU 1987/88:40

7

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande omfattningen av knivförbudet

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Jul8och med avslag på det
i proposition 1987/88:98 framlagda förslaget till lagom förbud mot att i
vissa fall inneha knivar och andra farliga föremål beslutar att 1 § första
stycket skall ha den lydelse som har föreslagits i motionen.

2. Undantagsregeln

Björn Körlof, Arne Svensson och Jerry Martinger (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 6 med ”Utskottet kan”
och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan instämma i vad departementschefen har anfört om att det
vid den närmare tillämpningen av undantagsregeln uppenbart kommer att
finnas gränsfall, dvs. situationer där det inte kommer att vara självklart att
innehavet är sådant att det faller inom ramen för någon av undantagssituationerna.
I propositionen erinras härvidlag om att undantagsregeln bör
tillämpas med förnuft och generositet så att knivförbudet av allmänheten inte
kommer att uppfattas som ett otillbörligt ingrepp i den personliga friheten.

Däremot delar utskottet inte den uppfattning som kommer till uttryck i
specialmotiveringen (s. 16) om att undantagsregeln inte skulle ge rätt för
t.ex. en deltagare i publiken att medföra en kniv som han avser att använda
som arbetsredskap vid ett senare tillfälle eller som han nyss har använt.
Enligt departementschefen skulle nämligen i ett sådant fall kniven knappast
kunna anses buren som ett led i ett arbete på platsen.

Utskottet anser att en så begränsad undantagsregel kommer att ge upphov
till olägenheter. Enligt utskottets mening bör undantaget gälla också för kniv
som skall användas eller som har använts vid arbete eller annan praktisk
verksamhet utan att det bör krävas att arbetet eller verksamheten skall vara
förlagd just till platsen för den offentliga tillställningen eller allmänna
sammankomsten.

Vad utskottet sålunda uttalat bör riksdagen med anledning av motion Jul9
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande undantagsregeln

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jul9 i denna del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande
Bevisbördan (mom. 3)

Björn Körlof, Arne Svensson och Jerry Martinger (m) anför:

Det är från rättssäkerhetssynpunkt angeläget framhålla - såsom också
utskottet gör - att den aktuella undantagsregeln inte skall tolkas så att det
skall åvila den tilltalade att bevisa att undantagsregeln är tillämplig utan att
det enligt gängse principer inom straffrätten skall vara tillräckligt att den

JuU 1987/88:40

8

tilltalade gör invändning om att det varit fråga om en undantagssituation. Det
blir alltså inte så att åklagarens bevisbörda för att ett brott har begåtts på
något sätt begränsas i dessa situationer.

JuU 1987/88:40

9