Justitieutskottets betänkande
1987/88:36

om åtgärder mot unga lagöverträdare
(prop. 1987/88:135)

JuU

1987/88:36

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag om ändringar i
bl. a. lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Förslaget
syftar till att ungdomar som begår brott skall möta en snabbare och mer
markerad reaktion från samhällets sida. Regeringsförslaget bygger på förutsättningen
att unga lagöverträdare även i fortsättningen i allmänhet skall
bli föremål för åtgärder inom socialtjänsten efter beslut om åtalsunderlåtelse.
Utskottet tillstyrker förslaget. Sammanlagt 14 reservationer avges.
Utskottets borgerliga ledamöter framför i gemensamma reservationer bl. a.
förslag om jourdomstolar för unga och om begränsning av möjligheterna
att besluta om åtalsunderlåtelse.

Propositionen m. m.

I proposition 1987/88:135 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att anta av lagrådet granskade förslag till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i brottsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare samt

4.lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas under rubriken Utskottet
på s. 10.

I samband med propositionen behandlar utskottet fyra med anledning av
propositionen väckta motioner. Vidare behandlas ett antal motionsyrkanden
som rör ungdomsbrottsligheten.

Motionsyrkandena redovisas på s. 8.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1987188. 7 sami. Nr 36

Propositionens lagförslag

JuU 1987/88:36

1 Förslag till
Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 48 kap. 4 § rättegångsbalken skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

48 kap.

4 §'

Strafföreläggande får utlärdas beträffande brott, för vilket ej stadgas
svårare straff än böter, dock ej normerade böter, och beträffande brott, för
vilket stadgas dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Om dagsböter
skall användas som påföljd för brottet, får dock strafföreläggande utfärdas
endast när brottet ensamt eller tillsammans med annat sådant brott som nu
har nämnts förskyller högst etthundra dagsböter.

Det finns särskilda bestämmelser
om strafföreläggande för brott som
har begåtts av någon som är under
arton år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

1 Senaste lydelse 1982:1123.

2 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 31 kap. 1 § brottsbalken skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

31 kap.

1 §'

Kan den som är under tjugoett år och som begått brottslig gärning bli
föremål för vård eller annan åtgärd enligt socialtjänstlagen (1980:620) eller
lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga får rätten
överlämna åt socialnämnden att föranstalta om erforderlig vård inom socialtjänsten.

Om det anses påkallat för den dömdes tillrättaförande eller av hänsyn till
allmän laglydnad, får jämte överlämnande till vård inom socialtjänsten
dömas till dagsböter, högst etthundraåttio, vare sig böter har föreskrivits
för brottet eller ej.

Om skada på egendom har uppkommit
genom brottet och det bedöms
vara ägnat att främja den
dömdes anpassning i samhället, får
rätten, i samband med överlämnande
enligt första stycket, föreskriva
att den dömde på tid och sätt
som anges i domen skall biträda
den skadelidande med visst arbete,
som syftar till att avhjälpa eller begränsa
skadan eller som annars i
belysning av brottets och skadans
art framstår som lämpligt. Sådan
föreskrift får meddelas endast med
den skadelidandes samtycke.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

1 Senaste lydelse 1985:397. I prop. 1987/88:120 har lagts fram förslag till ändrad
lydelse.

tl Riksdagen 1987188. 7 sami. Nr 36

JuU 1987/88:36

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda
bestämmelser om unga lagöverträdare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser
om unga lagöverträdare
dels att 1, 3, 5 och 12 §§ skall ha följande lydelse,
dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 6 a, 6 b och 6 c §§, med
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §'

Om någon har begått ett brott innan
han fyllt arton år, får åklagaren
besluta att underlåta åtal enligt bestämmelserna
i denna lag (åtalsunderlåtelse).

Om någon har begått ett brott innan
han fyllt arton år, får åklagaren,
utöver vad som följer av 20
kap. 7 § rättegångsbalken, besluta
att underlåta åtal enligt följande bestämmelser
(åtalsunderlåtelse).

Åtalsunderlåtelse får beslutas, om den underårige blir föremål för sådan
åtgärd som anges nedan och det med skäl kan antas att därigenom vidtas
vad som är lämpligast för den underårige:

1. vård eller annan åtgärd enligt socialtjänstlagen (1980:620),

2. vård eller annan åtgärd enligt lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser
om vård av unga, eller

3. annan åtgärd som innebär att den underårige får hjälp eller stöd.

Åtalsunderlåtelse får också beslutas, om det är uppenbart att brottet har

skett av okynne eller förhastande.

Vid bedömningen av om åtalsunderlåtelse
skall meddelas skall
åklagaren utöver vad som följer av
andra och tredje styckena särskilt
beakta den underåriges vilja att ersätta
målsäganden för skada som
uppkommit genom brottet eller att
avhjälpa eller begränsa skadan.

Åtalsunderlåtelse får inte beslutas,
om något väsentligt allmänt eller
enskilt intresse därigenom åsidosätts.

Utöver vad som nu har sagts kan
åtalsunderlåtelse meddelas enligt
20 kap. 7 § rättegångsbalken.

I fråga om åtalsunderlåtelse sedan åtal har väckts tillämpas 20 kap. 7 a §
rättegångsbalken.

3 §2

Om det finns skälig anledning till åtalsunderlåtelse enligt denna lag, skall
åklagaren innan han beslutar i ärendet inhämta yttrande från socialnämnden
i den kommun som enligt socialtjänstlagen (1980:620) har ansvaret för

Åtalsunderlåtelse får dock inte
beslutas, om något väsentligt allmänt
eller enskilt intresse därigenom
åsidosätts.

JuU 1987/88:36

1 Senaste lydelse 1985:398.

2 Senaste lydelse 1981:1286.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1987/88:36

den underårige. Yttrandet skall avse frågan om nämnden har vidtagit eller
avser att vidta någon åtgärd beträffande den underårige och om en sådan
åtgärd enligt nämndens mening är den lämpligaste för honom.

Nämndens yttrande skall, om åklagaren begär det eller nämnden finnér
det erforderligt, även innefatta redogörelse för den underåriges personliga
utveckling samt hans vandel och levnadsomständigheter i övrigt.

Det åligger nämnden att avgiva Nämnden skall avge sitt yttrande
sitt yttrande skyndsamt. skyndsamt. Yttrandet skall avges

inom två veckor från den dag då
begäran om yttrande kom in till
nämnden, om inte längre tid är
nödvändig med hänsyn till ärendets
beskaffenhet. Har yttrande inte avgetts
inom fyra veckor, skall åklagaren
genast underrättas om orsaken
till dröjsmålet.

Åklagaren får utan att socialnämndens yttrande inhämtats besluta om
åtalsunderlåtelse,

1. om brottet är ringa, eller

2. om det är uppenbart att förutsättningar för åtalsunderlåtelse föreligger.

Nämnden skall även utan samband med yttrande lämna åklagaren de
upplysningar som denne begär i fråga om den underårige.

5 §3

Den som får åtalsunderlåtelse
enligt 1 § skall iaktta skötsamhet.

Ett beslut om åtalsunderlåtelse Ett beslut om åtalsunderlåtelse
får återkallas, om särskilda får återkallas, om särskilda omstän omständigheter

föranleder det. digheter föranleder det. Vid bedöm ningen

av om återkallelse skall ske
skall särskilt beaktas om den
underårige har återfallit i brott
inom sex månader från beslutet om
åtalsunderlåtelse.

6a §

Åklagaren får, utan hinder av de
begränsningar som gäller enligt 48
kap. 4 § första stycket första meningen
rättegångsbalken, utfärda
strafföreläggande för brott som begåtts
av någon som ej fyllt arton år,
om det kan antas att den underårige,
om åtal väckts, skulle ha dömts
endast till böter. Därvid skall åklagaren
beakta de särskilda regler
enligt vilka rätten kan döma till
lindrigare straff än vad som är föreskrivet
för brottet.

3 Senaste lydelse 1985:14.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1987/88:36

6b §

En polisman får anmoda den
som har eller kan antas ha fyllt
femton men inte arton år att så
snart som möjligt vidta åtgärder för
att avhjälpa eller begränsa skada
på grund av brott, om den underårige
erkänt brottet eller om det annars
med hänsyn till omständigheterna
är uppenbart att han begått
brottet. Anmodan får dock ske endast
om det är lämpligt med hänsyn
till omständigheterna. Om det inte
är uppenbart obehövligt, skall
målsägandens samtycke inhämtas
innan anmodan sker.

6 c §

Om någon som inte fyllt arton år
är skäligen misstänkt för brott,
skall vårdnadshavaren omedelbart
underrättas, om det inte finns särskilda
skäl mot det.

12 §

Mål mot den som ej fyllt tjugoett år skall alltid behandlas skyndsamt.

Väckes allmänt åtal mot den som Väcks allmänt åtal mot den som

ej fyllt aderton år för brott, för vil- inte fyllt arton år för ett brott, för

ket är stadgat fängelse i mer än ett vilket är föreskrivet fängelse i mer

år, skola, ändå att han ej är häktad, än ett år, skall de tidsfrister iakttas

de tidsfrister iakttagas som äro fö- som är föreskrivna för åtgärder i

reskrivna för åtgärd i mål vari den mål vari den tilltalade är häktad. I

tilltalade är häktad. I stället för den stället för den tid om en vecka, som

tid av en vecka, som i 45 kap. 14 § i 45 kap. 14 § rättegångsbalken är

rättegångsbalken är föreskriven för föreskriven för hållande av huvudhållande
av huvudförhandling, skall förhandling, skall gälla en tid om

dock gälla en tid av två veckor. två veckor.

Inhämtar rätten yttrande från socialnämnden
enligt 9 § tredje stycket,
skall nämnden yttra sig inom
sådan tid att rätten kan hålla huvudförhandling
enligt reglerna i
andra stycket. Om ärendets beskaffenhet
föranleder det, får dock yttrandet
med rättens medgivande avges
senare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

4 Förslag till
Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 17 § sekretesslagen (1980:100)1 skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

17 §

Sekretess gäller, om inte annat följer av 18 §, i

1. utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål,

2. angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål
eller i annan verksamhet för att förebygga brott eller som avser sådan
personalkontroll som enligt särskilda bestämmelser sker i fråga om tjänster
av betydelse för rikets säkerhet,

3. åklagarmyndighets, polismyndighets eller tullmyndighets verksamhet
i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott

för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om
det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada
eller men om uppgiften röjs.

Sekretess gäller i verksamhet, som avses i första stycket, för anmälan
eller utsaga från enskild, om det kan antas att fara uppkommer för att
någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.

Utan hinder av sekretessen får
uppgift lämnas till enskild enligt
vad som föreskrivs i den särskilda
lagstiftningen om unga lagöverträdare.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

JuU 1987/88:36

1 Lagen omtryckt 1988:9.

Motionerna

JuU 1987/88:36

1987/88:Ju31 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om återkallelse av åtalsunderlåtelse,

2. att riksdagen avslår propositionen såvitt avser att åklagaren ges vidgade
befogenheter att vid brott av ungdomar ålägga bötesstraff genom
strafföreläggande,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om polisens rätt att anmoda unga personer att avhjälpa
eller begränsa skada på egendom på grund av brott,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om domstols möjlighet att föreskriva att den dömde skall
utföra visst arbete,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i

motionen anförts om familjens betydelse i det brottsförebyggande

arbetet (yrkandet i återstående del har överlämnats till utbildningsutskottet),

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om sociala myndigheters ingripanden vid olika typer av
missbruk,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om polisens resurser,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att brott alltid skall följas av reaktion,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om jourdomstolar,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om påföljder för unga brottslingar,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om tidsgräns beträffande
förundersökning gällande unga brottslingar på sätt som anges i motionen.

1987/88:Ju32 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i rättegångsbalken,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i lagen (1964:167)
1 § vad avser det nya stycket som behandlar underårigs vilja att ersätta
målsägande för skada som uppkommit genom brottet,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring av 5 § i lagen
(1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag om att i lagen (1964:167) med
särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare införa tre nya paragrafer,
6 a, 6 b och 6 c,

5. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i sekretesslagen
(1980:100).

1987/88:Ju33 av Karin Ahrland m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad vi i
motionen anfört om en återgång till de regler beträffande åtalsunderlåtelse
som gällde före den senaste lagändringen i ämnet,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådana frister vad gäller
polisens ansvar för brottsutredning som vi har redogjort för i motionen.

1986/87:Ju403 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag'sorn innebär att
polisen skall ha skyldighet att alltid underrätta föräldrar eller annan vårdnadshavare
när barn under 18 år har gripits misstänkta för brott,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag som innebär att
föräldrar eller annan vårdnadshavare skall ha skyldighet att närvara vid
huvudförhandling där deras barn står åtalade,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ändring av rättegångsbalken
som jämställer häktningsgrunderna för ungdomar mellan 15
och 18 år med vad som gäller personer över 18 år,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag angående tidsfrister
vad gäller förundersökning, beslut i åtalsfrågan och sociala centralnämndens
yttrande vad gäller mål mot ungdomar.

1986/87:Ju611 av Marianne Karlsson (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna dels att barn
mellan 15 och 18 år inte placeras i fångvårdsanstalter, dels att ungdomar
som döms skall överlämnas till socialtjänsten för individanpassade behandlingsformer,
där erfarna personer kan hjälpa till att bearbeta aktuella
problem, planera och ge hjälp till en normal återgång i samhället.

1986/87:Ju640 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om påföljder för unga brottslingar.

1986/87:Ju808 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om omhändertagande av unga lagöverträdare.

1987/88:Ju802 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag som innebär att
polisen skall ha skyldighet att alltid underrätta föräldrar eller annan vårdnadshavare
när barn under 18 år har gripits misstänkta för brott,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jourdomstolar för att pröva åtal mot ungdomar,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag angående tidsfrister
för förundersökning, beslut i åtalsfrågan och socialnämndens yttrande vad
gäller mål mot ungdomar.

1987/88:Ju804 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om familjens betydelse i det brottsförebyggande arbetet,

JuU 1987/88:36

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av jourdomstolar på försök,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att minska ungdomsbrottsligheten.

1987/88:Ju811 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av kampen mot ungdomsbrottsligheten,

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av jourdomstolar
för unga lagöverträdare,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag avseende insatser mot
ungdomsbrottsligheten innebärande att

a) unga lagöverträdare kan åläggas visst skadelindrande arbete,

b) ett system med konfrontation mellan den unge lagöverträdaren och
brottsoffret prövas,

c) en förbättrad brottsregistrering avseende ungdomsbrottsligheten införs,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett utökat föräldraansvar och om en utökad rapporteringsskyldighet
för myndigheter till föräldrarna.

Utskottet

Inledning

Regeringsförslaget bygger på en inom justitiedepartementet upprättad promemoria
(Ds Ju 1987:11) Ändrade regler om åtalsunderlåtelse för unga
lagöverträdare, m. m. och remissbehandlingen av den.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås åtgärder som skall medverka till att ungdomar som
begår brott möter en snabbare och mer markerad reaktion från samhällets
sida. Förslagen berör främst lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser
om unga lagöverträdare (LUL). Förslagen utgår från förutsättningen att
unga lagöverträdare även i fortsättningen i allmänhet skall bli föremål för
åtgärder inom socialtjänsten efter beslut om åtalsunderlåtelse.

Av en ung lagöverträdare som får åtalsunderlåtelse skall enligt förslaget
uttryckligen krävas att han skall leva skötsamt. Återfall i brott skall kunna
leda till att åtalsunderlåtelsen återkallas och att den unge ställs inför
domstol.

Det skall också kunna ställas ökade krav på att unga lagöverträdare i
mån av förmåga medverkar till att ställa till rätta efter brottet. Polisen
föreslås sålunda få en uttrycklig rätt att anmoda unga lagöverträdare att
ställa till rätta och när åklagaren överväger frågan om åtalsunderlåtelse
skall han väga in om den unge har visat vilja att göra rätt för sig. Om det går
till åtal och rättegång och domstolen i dom beslutar att en ung lagöverträ -

JuU 1987/88:36

dare skall överlämnas till vård enligt socialtjänsten får domstolen också
föreskriva att den unge skall avhjälpa eller begränsa skada som orsakats av
brottet.

Enligt förslaget skall vårdnadshavaren normalt omedelbart underrättas,
när någon som är mellan 15 och 18 år är skäligen misstänkt för brott.

För att ge möjligheter till en snabbare reaktion på brottet får åklagaren
enligt förslaget vidgade möjligheter att utfärda strafföreläggande.

I syfte att minska handläggningstiderna i ungdomsmål föreslås att korta
frister införs för socialnämndens yttrande till åklagaren eller domstolen i
åtals- resp. påföljdsfrågan.

Slutligen aviseras i propositionen en försöksverksamhet för att få till
stånd en snabbare handläggning av ungdomsmål.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1988.

Bakgrund

Sedan länge särbehandlas unga lagöverträdare mellan 15 och 18 år. Bl. a.
blir deras brottslighet i betydligt mer begränsad utsträckning än andras
föremål för domstolsprövning och åtgärder inom kriminalvårdens ram.
Principen är i stället att de unga lagöverträdarna skall uppmärksammas av
de sociala myndigheterna och att dessa på olika sätt skall ge råd och stöd
eller ingripa med åtgärder enligt den sociala lagstiftningen. I första hand
blir det därvid fråga om att tillämpa socialtjänstlagen (1980:620) (SOL) och
lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU),
vilka innehåller bestämmelser som är tillämpliga bl. a. på ungdomar som
gjort sig skyldiga till brott.

Socialnämnden har i 12 § SOL ålagts bl. a. att i nära samarbete med
hemmen sörja för att barn och ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt
får det skydd och stöd som de behöver och, om hänsynen till den
unges bästa motiverar det, vård och fostran utanför det egna hemmet.
Socialnämndens insatser enligt SOL bygger på frivillig medverkan av den
unge och hans vårdnadshavare.

Om frivilliga åtgärder inte är tillräckliga finns möjlighet för socialnämnden
att hos länsrätten ansöka om vård enligt LVU. Sådan vård skall enligt
1 § LVU beredas den unge, bl. a. om han utsätter sin hälsa eller utveckling
för allvarlig fara genom t. ex. brottslig verksamhet, om det kan antas att
behövlig vård inte kan ges den unge med samtycke av den eller dem som
har vårdnaden om honom och, när den unge fyllt 15 år, av honom själv.

Vården kan innebära t. ex. att den unge placeras i familjehem eller på
institution. Han kan också i mindre allvarliga fall av misskötsamhet åläggas
att hålla regelbunden kontakt med en särskilt utsedd kontaktperson
eller att delta i behandling i öppna former inom socialtjänsten.

I betänkandet (SOU 1986:20-21) Barns behov och föräldrars rätt har
socialberedningen behandlat frågan om tvångsomhändertagande av unga.
Beredningen har föreslagit att LVU skall ersättas med en helt ny lag. En
särskild utredare fick därefter i uppdrag att göra en viss översyn av LVU
mot bakgrund av bl. a. socialberedningens förslag. Utredaren har redovisat
sitt uppdrag i betänkandet (Ds S 1987:3) Översyn av LVU. Betänkandena

JuU 1987/88:36

t2 Riksdagen 1987/88. 7 sami. Nr 36

har remissbehandlats och bereds för närvarande inom socialdepartementet.

Här kan också nämnas att regeringen nyligen gett socialstyrelsen i
uppdrag att genomföra en utvärdering av socialtjänstlagen m. m. Styrelsen
skall bl. a. utvärdera socialtjänstlagstiftningens praktiska tillämpning beträffande
barn och ungdomar och lägga fram förslag om bl. a. hur en
förbättrad samverkan mellan olika samhällsorgan skall komma till stånd.

I detta sammanhang skall också anges att departementschefen i den nu
aktuella propositionen uttalar sin avsikt att senare återkomma till spörsmålet
om ytterligare förändringar i påföljdssystemet för unga lagöverträdare
bör vidtas. En fråga som då blir aktuell är om det är lämpligt att införa
någon form av samhällstjänst. Inom justitiedepartementet pågår ett arbete
med att ta fram underlag för regeringens ställningstagande i denna del.
Arbetet bedrivs med inriktningen att ett sådant ställningstagande skall
kunna ske under innevarande år.

Inledning

Om någon har begått brott innan han fyllt 18 år får åtalsunderlåtelse enligt
1 § LUL beslutas om den underårige blir föremål för åtgärder enligt SOL
eller LVU eller om han blir föremål för annan åtgärd som innebär att han
får hjälp och stöd. En förutsättning är att det med skäl kan antas att
därigenom vidtas vad som är lämpligast för den underårige.

Åtalsunderlåtelse får också beslutas, om det är uppenbart att brottet har
skett av okynne eller förhastande.

Åtalsunderlåtelse får dock inte beslutas, om något väsentligt allmänt
eller enskilt intresse därigenom åsidosätts. Några av de faktorer som
åklagaren har att väga in i den bedömningen är brottets svårhetsgrad,
omständigheterna kring brottet och behovet av att klarlägga skuldfrågan,
fastställa skadeståndsskyldighet eller besluta om förverkande.

Innan åklagaren beslutar i åtalsfrågan skall han enligt 3 § LUL som regel
inhämta yttrande från socialnämnden. Det åligger nämnden att avge sitt
yttrande skyndsamt.

Beslutet om åtalsunderlåtelse skall enligt 4 § LUL tillkännages för den
unge på lämpligt sätt. I princip skall det ske vid ett personligt sammanträffande
mellan åklagaren och den unge och helst skall även vårdnadshavaren
vara närvarande [se kungörelsen (1964:740) med föreskrifter för åklagare i
vissa brottmål].

Ett beslut om åtalsunderlåtelse kan enligt 5 § LUL återkallas om särskilda
omständigheter föranleder det. Bestämmelsen är avsedd att användas
restriktivt, och det krävs i princip att nya omständigheter har inträffat för
att frågan om åtalsunderlåtelse skall omprövas (se prop. 1984/85:3 s. 53 f
och s. 57).

Av 1 § LUL framgår att de särskilda reglerna för åtalsunderlåtelse som
gäller för ungdomar skall tillämpas först sedan en prövning skett enligt de
allmänna reglerna om åtalsunderlåtelse i 20 kap. rättegångsbalken (RB).
Denna ordning innebär bl. a. att reglerna i 4 § LUL om delgivning av beslut
om åtalsunderlåtelse inte blir tillämpliga i många fall då åtalsunderlåtelse

JuU 1987/88:36

lika väl kunde ha beslutats enligt LUL. De förändringar i fråga om åtalsunderlåtelseinstitutet
enligt LUL som föreslås i detta lagstiftningsärende
skulle på samma sätt inte heller bli tillämpliga i full utsträckning med nu
gällande regler. I propositionen föreslås mot denna bakgrund att reglerna
om åtalsunderlåtelse i LUL i fortsättningen skall tillämpas i första hand
och reglerna i 20 kap. RB sålunda i andra hand.

När det gäller brott av ungdomar anser utskottet det angeläget att de
särskilda reglerna i LUL tillämpas i första hand i stället för de allmänna
reglerna i RB. Utskottet ställer sig alltså bakom regeringsförslaget och vill i
sammanhanget peka på att det bör komma att leda till att flertalet ungdomar
får beskedet om åtalsunderlåtelse vid ett sammanträffande med åklagaren.
Detta bör vara ägnat att för den unge understryka allvaret i hans
handlande samtidigt som åklagaren bereds tillfälle att med den unge diskutera
bl. a. det krav på skötsamhet som föreslås i propositionen och som
utskottet strax återkommer till.

Åtal sunderlåtelse

Viljan att göra rätt för sig

Enligt regeringsförslaget skall en uttrycklig bestämmelse tas in i LUL om
att åklagaren vid sin bedömning av om åtalsunderlåtelse skall meddelas
skall väga in den unges vilja att ersätta målsäganden för den skada som
uppkommit genom brottet eller att på annat sätt gottgöra denne.

I motion 32 hävdas att det är olämpligt att låta den unges vilja att göra
rätt för sig inverka på frågan om åtalsunderlåtelse. Enligt motionärerna
kan följden av en sådan bestämmelse bli att ungdomar med rika föräldrar
kan köpa sig fria från straff.

Utskottet konstaterar att det redan nu finns möjlighet att låta bedömningen
i åtalsfrågan påverkas av att den misstänkte gottgör målsäganden
den skada denne lidit (prop. 1984/85:3 s. 23). Utskottet anser att denna
ordning är riktig, särskilt som det rent allmänt gäller att åtalsunderlåtelse
inte får beviljas om något väsentligt allmänt eller enskilt intresse därigenom
åsidosätts. Sådana intressen kan vara av individualpreventiv eller
allmänpreventiv natur men också målsägandens intressen skall beaktas.
Denna reglering har emellertid, anförs det i propositionen, medfört att det
enligt praxis vid vissa brottstyper finns ett mycket begränsat utrymme för
att ge den misstänktes vilja att gottgöra målsäganden någon avgörande
betydelse vid bedömningen av om åtalsunderlåtelse skall ske.

Utskottet instämmer i departementschefens bedömning att det finns
anledning att i lagtexten skapa en bättre balans mellan å ena sidan intresset
av en likabehandling av lagöverträdarna och å andra sidan intresset av att
hänsyn tas till den unges vilja att göra rätt för sig. Detta kan som föreslås
ske genom att det i 1 § LUL uttryckligen anges att åklagaren vid bedömningen
av åtalsfrågan skall beakta den misstänktes vilja att gottgöra målsäganden.
Genom en sådan regel kan, som departementschefen framhåller,
skapas ett utrymme för en mer nyanserad bedömning i enskilda fall utan att
någon väsentlig avvikelse från grundtankarna bakom den nuvarande regleringen
görs.

JuU 1987/88:36

Utskottet vill gentemot vad motionärerna anfört invända att det av
regeringsförslaget tydligt framgår att det är den unges viljeinriktning som
åklagaren skall väga in i sin bedömning. Det krävs alltså inte att ersättningen
till målsäganden är betald eller att den unge reparerat skadan. Som
framhålls i propositionen (s. 40) får den omständigheten att den unge inte
uttalat någon direkt vilja att ställa till rätta inte medföra att han behandlas
mer oförmånligt när det gäller åtalsfrågan än vad som normalt skulle
komma i fråga.

Mot bakgrund av vad som nu anförts anser utskottet det inte finnas risk
att den föreslagna regeln med dess betoning på den unges viljeinriktning
skulle medföra att någon skulle, som motionärerna uttrycker det, kunna
köpa sig fri från straff. Utskottet utgår från att riksåklagaren noggrant
följer tillämpningen av den nya regleringen och verkar för en enhetlig
praxis. Utskottet avstyrker bifall till motion 32 i denna del.

Kravet på skötsamhet

I regeringsförslaget föreslås att bestämmelsen i 5 § LUL om återkallelse av
åtalsunderlåtelse kompletteras med ett uttryckligt krav på skötsamhet.
Vidare skall, enligt förslaget, vid bedömningen av om återkallelse skall ske
särskilt beaktas om den underårige har återfallit i brott inom sex månader
från beslutet om åtalsunderlåtelse.

I motion 32 yrkas avslag på propositionen i denna del. Kravet på skötsamhet
anser motionärerna vara en övertydlighet som är onödig.

I motion 31 kritiseras propositionen från en annan utgångspunkt. Motionärerna
anser att det förtydligande som förslaget innebär inte kommer att
ha någon särskild effekt på ungdomsbrottsligheten eftersom inga förbättringar
i påföljdssystemet för ungdomar samtidigt införs. De efterlyser ett
tillkännagivande härom.

Som utskottet inledningsvis påtalat bygger reaktionssystemet mot unga
lagöverträdare på att dessa normalt inte skall åtalas utan i stället bli
föremål för åtgärder inom socialtjänsten. Det är då av vikt att olika möjligheter
tas till vara för att på ett tydligt sätt markera för den unge att beslutet
om åtalsunderlåtelse inte innebär att hans handlande skulle på något sätt
accepteras, och att samhället ser allvarligt på hans brottslighet. Utskottet
delar departementschefens uppfattning att åtalsunderlåtelse i kombination
med ett krav på skötsamhet på ett kraftfullare sätt skulle betona för den
unge samhällets bestämda anspråk på laglydighet.

Kravet på skötsamhet innebär att den unge skall avhålla sig från att begå
nya brott. Ett sådant krav bör, som framhålls i propositionen, vara sanktionerat
för att framstå som allvarligt menat och därigenom bli ett verkligt
stöd för den unge. Det ter sig, anser utskottet, därvid naturligt att som
föreslås begagna den möjlighet till återkallelse av åtalsunderlåtelse som
redan finns i 5 § LUL. Utskottet ställer sig bakom förslaget att ytterligare
komplettera denna bestämmelse med en föreskrift om att återfall i brott
inom sex månader från den första åtalsunderlåtelsen särskilt skall beaktas
vid beslutet om återkallelse.

JuU 1987/88:36

Utskottet ställer sig bakom regeringsförslaget i här behandlad del och
avstyrker alltså bifall till yrkandet i motion 32.

Vad sedan gäller den i motion 31 framförda kritiken mot regeringsförslaget,
nämligen att skötsamhetskravet inte torde få någon verkan, vill utskottet
anföra följande. Normalt skall ett beslut om åtalsunderlåtelse delges
den unge vid ett personligt sammanträffande mellan åklagaren, den unge
och hans vårdnadshavare. Åklagaren får då tillfälle att närmare förklara
innebörden av åtalsunderlåtelsen för den unge. Enligt utskottets mening
bör det pedagogiska värdet av en uttrycklig föreskrift i lag om skötsamhet
inte underskattas i det sammanhanget. Utskottet vill här också ta fasta på
den i propositionen framförda tanken att åklagaren, efter mönster för vad
som gäller för villkorlig dom, skall överlämna en skriftlig erinran till den
unge om vad skötsamhetskravet innebär. Som anförs bör det ankomma på
riksåklagaren att i samråd med brottsförebyggande rådet utforma en lämplig
blankett för ändamålet.

Med vad som nu anförts avstyrker utskottet bifall till motion 31 i här
behandlad del.

Övrigt

I motionerna 31 och 33 begärs en återgång till de mer restriktiva regler för
åtalsunderlåtelse m. m. som gällde före den 1 april 1985. Denna fråga har
redan behandlats en gång av utskottet under detta riksmöte (JuU
1987/88:28 s. 6 f). Utskottet finnér inte anledning att ompröva sina helt
nyligen av riksdagen godkända ställningstaganden och avstyrker bifall till
motionerna i nu berört hänseende.

Reaktionen vid brott av unga
Strafföreläggande för unga

Enligt regeringsförslaget skall åklagaren få vidgade befogenheter att vid
brott av ungdomar mellan 15 och 18 år ålägga bötesstraff genom strafföreläggande.
Förslaget innebär att strafföreläggande skall kunna utfärdas
oberoende av straffskalan för brottet under förutsättning att det kan antas
att straffet i det enskilda fallet skulle ha stannat vid böter om den underårige
dömts för brottet. Vid beslutet om strafföreläggande skall åklagaren
beakta de särskilda regler enligt vilka rätten kan döma till lindrigare straff
än vad som föreskrivits för brottet. Sådana regler finns i bl. a. 33 kap. 4 §
brottsbalken (BrB) om strafflindring vid brott av någon som inte fyllt 21 år
m. m. Regleringen görs i 48 kap. 4 § RB och i 6 a § LUL.

I motionerna 31 och 32 yrkas avslag på propositionen i denna del.

I motion 31 anförs att förslaget skulle medföra att ungdomar som begått
tämligen allvarliga brott inte skulle komma att ställas inför rätta. Motionärerna
understryker att själva rättegångsförfarandet har en brottsavhållande
effekt.

I motion 32 kritiseras förslaget för bristande rättssäkerhet. Åklagaren får
enligt motionärernas uppfattning alltför stora befogenheter.

JuU 1987/88:36

Den vidgade möjligheten till strafföreläggande som föreslås tar främst
sikte på sådana fall där åklagaren med nuvarande regler tvingas väcka åtal
trots att endast ett bötesstraff bör följa på brottet. Det kan vara fråga om
enklare förmögenhetsbrott där åtalsunderlåtelse ej bör ske, t. ex. därför att
det av hänsyn till allmän laglydnad eller till den unges tillrättaförande krävs
ett bötesstraff. Förslaget innebär, såsom departementschefen anför, att det
blir möjligt att mer konsekvent upprätthålla principen om att unga lagöverträdare
så långt det är möjligt inte skall ställas inför domstol.

Gentemot vad som anförs i motion 31 vill utskottet härutöver understryka
att den föreslagna bestämmelsen gäller fall där det kan antas att straffet,
om åtal väckts, skulle ha blivit böter. Bestämmelsen kan således inte
användas vid sådana fall av allvarlig brottslighet som motionärerna
åsyftar. Utskottet avstyrker bifall till motion 31 i denna del.

Utskottet vill vidare erinra om att åklagarna redan nu i stor utsträckning
har att bestämma om ungdomar skall ställas inför rätta. Några egentliga
invändningar från rättssäkerhetssynpunkt mot denna ordning har, som
departementschefen konstaterar, inte framförts.

I anslutning härtill vill utskottet understryka att ett vidgat utrymme för
strafföreläggande inte får leda till skillnader i rättstillämpningen. Utskottet
förutsätter att riksåklagaren kommer att utnyttja sin möjlighet att utfärda
föreskrifter och allmänna råd för åklagarna om det behövs, och utskottet
vill också påminna om riksåklagarens och överåklagarnas skyldighet att
verka för en enhetlig rättstillämpning.

I sammanhanget bör vidare nämnas att den som inte vill nöja sig med
åklagarens ställningstagande i strafföreläggandet kan låta bli att godkänna
det. Om godkännande inte sker kan åtal äga rum i vanlig ordning (48 kap.
7 § RB). Det är enligt utskottets mening särskilt angeläget att ungdomar
ges information härom.

Mot den angivna bakgrunden finnér utskottet att de farhågor för rättssäkerheten
som kommit till uttryck i motion 32 saknar grund, och utskottet
avstyrker bifall till motionen i denna del.

Med vad som anförts tillstyrker utskottet bifall till förslaget om vidgade
möjligheter för åklagaren att utfärda strafföreläggande.

Polismans rätt att anmoda den unge att ställa till rätta

Polisen får i regeringsförslaget en uttrycklig rätt att anmoda den som kan
antas ha fyllt 15 men inte 18 år att så snart som möjligt vidta åtgärder för att
avhjälpa eller begränsa skada på egendom på grund av brott, om den unge
erkänt brottet eller om det annars med hänsyn till omständigheterna är
uppenbart att den unge begått brottet. Anmodan får endast göras om det är
lämpligt med hänsyn till omständigheterna och om målsäganden samtyckt
till åtgärden. Samtycke behöver dock inte inhämtas om det är uppenbart
obehövligt.

I motion 32 yrkas avslag på propositionen i denna del. Enligt motionärerna
kan en särskild regel om polismans rätt att säga ifrån ge allmänheten
den uppfattningen att en enskild person inte får tillrättavisa någon som
begår brott.

JuU 1987/88:36

I motion 31 begärs att tillämpningen av den nya bestämmelsen noga skall
följas.

Enligt utskottets mening saknas det fog för antagandet att en uttrycklig
bestämmelse om polismans rätt att säga till den unge att t. ex. resa en
omkullvält parksoffa eller städa upp efter en vandalisering skulle tolkas så
att andra vuxna inte får ingripa mot ett påbörjat eller överhängande brottsligt
angrepp. Tvärtom torde det vara allmänt känt att en enskild person kan
ingripa vid brott med stöd av t. ex. bestämmelserna i 24 kap. 1 § BrB. Den
föreslagna regeln torde sålunda främst få en pedagogisk betydelse genom
att ungdomar blir medvetna om risken för tillsägelse och om att en vägran
att efter förmåga ställa till rätta — som utskottet ovan tagit ställning till —
kan få betydelse vid bedömningen av åtalsfrågan. Utskottet ställer sig
bakom förslaget i propositionen och avstyrker bifall till motion 32 i denna
del.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka att hänsynen till den unge
kräver noggranna överväganden från polisens sida innan någon anmodan
sker. En anmodan måste t. ex. avse en arbetsuppgift som det ligger inom
den unges förmåga att klara av. En anmodan att ställa till rätta eller en
uppmaning av annat slag som tar sikte på kontakter med målsäganden har
inte karaktär av ett bindande beslut från polisens sida, och en anmodan får
naturligtvis inte framföras på ett sådant sätt att den unge uppfattar den som
ett tvång eller som ett villkor för att saken inte skall föras vidare eller som
ett löfte om en förmånlig behandling. Detta hindrar emellertid inte att den
unge alltid bör upplysas om att de initiativ han tar för att ställa till rätta kan
få betydelse vid den fortsatta prövningen av saken.

Uppgiften att bedöma om det i ett enskilt fall är lämpligt att anmoda en
ung lagöverträdare att ställa till rätta kan ibland vara av grannlaga natur.
Farhågor har också framkommit om att enskilda polismän kan komma att
utnyttja reglerna på ett sätt som av den unge uppfattas som trakasserier
eller utslag av kitslighet. Detta skulle, som departementschefen påpekar,
kunna vidga den klyfta som på sina håll redan finns mellan polisen och
vissa ungdomsgrupper.

Med hänsyn till att förslaget medför nya uppgifter för polisen anser
utskottet det nödvändigt med särskilda utbildningsinsatser för att förebygga
problem av angiven art. De utbildningsinsatser som rikspolisstyrelsen
aviserar i sitt remissvar på den till grund för propositionen liggande promemorian
bör således genomföras. Detta bör ges regeringen till känna.

Behovet av att följa utfallet av de nya reglerna har uppmärksammats i
propositionen. Något sådant uttalande som begärs i motion 31 behövs
därför inte och utskottet avstyrker bifall till här behandlad del av den.

Föreskrifter i dom

Domstolen får enligt regeringsförslaget möjlighet att i samband med att den
unge överlämnas till vård inom socialtjänsten enligt 31 kap. 1 § BrB föreskriva
att den dömde skall biträda den skadelidande med visst arbete, som
syftar till att avhjälpa den skada som har vållats genom brottet eller som

JulJ 1987/88:36

annars framstår som lämpligt i belysning av brottet eller skadans art. En
förutsättning är att den skadelidande samtycker till föreskriften.

Mot förslaget görs invändningar i motion 31. Kritiken avser det förhållandet
att det saknas sanktioner för det fall föreskriften inte följs. Motionärerna
efterlyser ett tillkännagivande härom.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att det förhållandet att
en omedelbar sanktion saknas inte utgör något avgörande hinder mot
bestämmelsen. Föreskriften kan nämligen beaktas av socialnämnden i dess
arbete med den unge. Utskottet instämmer också i uttalandet att en tidigare
vägran från den unges sida att följa en föreskrift i viss mån kan få
betydelse vid åklagarens och domstolens prövning i ett nytt mål. Även om
det saknas en formell sanktion som är direkt knuten till föreskriften finns
det således flera skäl för den unge att rätta sig efter den.

Med vad som nu anförts avstyrker utskottet bifall till motion 31 i här
behandlad del.

Utskottet tillstyrker således bifall till regeringsförslaget. Härigenom får
yrkandet i motion 811 om införande av en dylik möjlighet till föreskrifter
anses tillgodosett.

Övrigt

Fängelsestraff för ungdomar under 18 år

I motion 611 begärs att riksdagen skall uttala att ungdomar mellan 15 och
18 år inte skall placeras i fängelse. Motionären anser att ungdomar bör
överlämnas till socialtjänsten för vård.

Den som är under 18 år får enligt 26 kap 4 § första stycket BrB dömas till
fängelse endast om synnerliga skäl föreligger. Vid bedömningen tas hänsyn
främst till brottets straffvärde.

Här kan nämnas att antalet ungdomar som varje år avtjänat fängelsestraff
varierat mellan 16 och 37 under åren 1980 till 1986. År 1986 var
antalet 30. Av dessa hade en tredjedel en strafftid på åtta månader eller
mer. Fem var flickor. Under samma år var det drygt 15 500 ungdomar som
dömdes, fick åtalsunderlåtelse eller godkände strafföreläggande.

Utskottet uttalade år 1984 (JuU 1983/84:20 s. 11 ff), då utskottet senast
mer utförligt behandlade frågan om till fängelse dömda ungdomar, bl. a. att
användningen av fängelsestraff borde begränsas så långt det är möjligt.
Frågan har därefter varit föremål för riksdagsbehandling år 1985 (prop.
1984/85:171, SoU 31 s. 20, rskr. 356). Riksdagen intog då samma ståndpunkt.

Även om utskottet tvingas konstatera att det inte är möjligt att i alla
lägen undvika fängelsestraff för ungdomar vill utskottet i sammanhanget
understryka att utskottet alltjämt har samma principiella inställning som
angetts ovan. Fängelsestraff för ungdomar bör alltså enligt utskottets mening
ses som en absolut sista utväg när socialtjänstens möjligheter till hjälp
och stöd är uttömda eller när brottslighetens art kräver ett fängelsestraff.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet bifall till motion
611.

JuU 1987/88:36

Lämpliga påföljder för unga m. m.

I motionerna 31, 640 och 804 efterlyses effektivare påföljder för unga
lagöverträdare. Motionärerna begär särskilt för ungdomar anpassade reaktioner
samt ökade möjligheter att döma till straff i stället för överlämnande
till vård inom socialtjänsten vid fall av upprepad eller grov brottslighet.

I motion 31 framförs också önskemål om utvidgade möjligheter att sätta
in förebyggande åtgärder vid missbruk med stöd av SOL och LVU.

Utskottet vill här hänvisa till den i avsnittet Bakgrund m.m. nämnda
översynen av SOL och LVU, som kan förväntas leda till att förslag läggs
fram i riksdagen under nästa riksmöte. Utskottet vill här också erinra om
det inom justitiedepartementet pågående arbetet kring en ny påföljd, samhällstjänst
för ungdomar.

Resultatet av det nu redovisade arbetet bör enligt utskottets mening
avvaktas och här behandlade motionsyrkanden således inte föranleda någon
åtgärd från riksdagens sida.

I detta sammanhang vill utskottet också behandla ett yrkande i motion
808 som går ut på förbättrat samarbete mellan polisen och t. ex. socialtjänst
och skola. Utskottet vill här påminna om att särskild uppmärksamhet
skall ägnas åt frågan om samarbete mellan olika myndigheter i det
nyssnämnda översynsarbetet. Härtill kommer att viss försöksverksamhet i
syfte att förbättra samarbetet kommer att inledas inom kort (se nedan
under rubriken Lagstadgade tidsfrister). Inte heller detta motionsyrkande
bör således föranleda någon riksdagens åtgärd.

Konfrontation med målsäganden

I motion 811 begärs att ett system med konfrontation mellan den unge
lagöverträdaren och brottsoffret prövas. Konfrontationen skall syfta till att
tydliggöra effekterna av brottet för den unge.

Motionsyrkandet tillgodoses så till vida att ett av syftena med regeringsförslaget
är att få till stånd en direkt konfrontation med den skada som har
uppstått genom brottet, vilket är ägnat att hos den unge skapa en medvetenhet
om och förståelse för vad brottsligheten innebär för den som drabbas.
Utskottet anser att de möjligheter till konfrontation som regeringsförslaget
medger är tillräckliga och avstyrker bifall till motionsönskemålet.
Utskottet noterar att konfrontation naturligtvis kan äga rum bara om
målsäganden är villig till det.

Familjens betydelse

Underrättelse till vårdnadshavaren

Om någon som inte fyllt 18 år misstänks för brott skall, enligt regeringsförslaget,
vårdnadshavaren omedelbart underrättas. Om det finns särskilda
skäl som talar mot underrättelse får den dock underlåtas.

I motion 32 yrkas avslag på förslaget i denna del. Motionärerna anser att
regleringen inte behövs eftersom det är självklart att föräldrarna har rätt att
få veta om deras barn är misstänkt för brott.

JuU 1987/88:36

Utskottet konstaterar att vetskapen om den unges brottslighet med
nuvarande regler kan komma att nå föräldrarna i ett relativt sent skede,
t. ex. då de sociala myndigheterna inför åklagarens beslut i åtalsfrågan gör
en utredning. Det måste därför anses värdefullt att underrättelse skall ske
redan då den unge misstänks för brott. Detta innebär att underrättelseskyldigheten
som regel kommer att åvila polisen och att den normalt uppkommer
redan i förundersökningens inledning. Som framgår av förslaget omfattar
underrättelseskyldigheten i princip alla brottsmisstankar. Undantag
bör dock, som departementschefen framhåller, göras bl. a. för bagatellartade
förseelser där det framstår som självklart att rapporteftergift skall
meddelas.

Härutöver vill utskottet gentemot vad som anförs i motion 32 invända att
det inte är självklart att föräldrar underrättas om brottsligheten i alla
situationer. Som framgår av propositionen torde ungdomar nämligen själva
i vissa fall kunna disponera över uppgifter som är sekretesskyddade. Detta
har också föranlett regeringen att föreslå en följdändring i sekretesslagen.

Utskottet anser alltså att den föreslagna regleringen behövs och tillstyrker
bifall till den, dock med den ändring i fråga om sekretesslagen som
framgår av utskottets hemställan nedan.

Genom utskottets nu gjorda ställningstagande får yrkandena om underrättelseskyldighet
i motionerna 403, 802 och 811 anses tillgodosedda.

Vårdnadshavares närvaroplikt vid huvudförhandling

I motionerna 403 och 802 begärs att det skall införas en skyldighet för
föräldrar att närvara vid huvudförhandling mot den unge.

Enligt 9 § LVU får den som är under 18 år inte dömas till fängelse eller
skyddstillsyn, om inte den som har vårdnaden om honom har blivit hörd i
målet där så lämpligen kan ske. I praktiken innebär denna bestämmelse att
vårdnadshavaren som regel kallas till huvudförhandling i mål där den unge
är tilltalad. Vårdnadshavaren kan dock inte tvingas att inställa sig.

Utskottet vill här erinra om vad som enligt regeringsförslaget skall gälla
för underrättelseskyldigheten vid brottsmisstanke. Där föreslås som framgått
ovan en undantagsbestämmelse som gör det möjligt att underlåta
underrättelse om särskilda skäl talar däremot. Undantaget är avsett bl. a.
för fall när en underrättelse skulle vara till större skada än nytta för den
unge.

Ett motsvarande synsätt bör enligt utskottets mening kunna anläggas på
frågan om vårdnadshavaren skall åläggas närvaroskyldighet vid huvudförhandling.
I linje härmed finner utskottet att övervägande skäl talar för den
gällande ordningen, där sålunda vårdnadshavaren skall kallas till huvudförhandlingen
men själv avgör om han vill inställa sig. En annan sak är att
vårdnadshavarens utevaro kan få betydelse t. ex. vid socialnämndens bedömning
- i de fall detta blir aktuellt - av vilka åtgärder som bör sättas in
för att ge stöd och hjälp. Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till
motionerna i här behandlade delar.

JuU 1987/88:36

Familjens brottsförebyggande betydelse

I motionerna 31 och 804 begärs tillkännagivanden om familjens brottsförebyggande
betydelse. Motionärerna anser att familjen är den största potentiella
brottsförebyggande resursen som vårt samhälle förfogar över.

Att ge alla barn en trygg uppväxt och en god start i livet är ett mål för
samhällsverksamheten i stort och att verka för att barn och ungdom växer
upp under goda förhållanden är en av socialtjänstens viktigaste uppgifter. I
SOL understryks att åtgärder för att stödja barn och ungdom som riskerar
att utvecklas ogynnsamt skall företas i nära samarbete med hemmet.

Även i det här aktuella lagstiftningsärendet understryks att det i första
hand är föräldrarna som har ansvaret för barns och ungdomars vård och
fostran. Förslaget om underrättelse till vårdnadshavaren kan ses som ett
led i ansträngningarna att underlätta för föräldrarna i deras fostrargäming.
Som departementschefen framhåller är det i första hand föräldrarnas engagemang
som måste mobiliseras när en ung människa hamnat i riskzonen.

I likhet med motionärerna anser utskottet sålunda att familjens betydelse
knappast kan överskattas när det gäller att ge barn och ungdom en trygg
uppväxt. Att goda uppväxtförhållanden är en brottsförebyggande faktor av
mycket stor betydelse torde det inte heller råda någon oenighet om. Utskottet
kan emellertid inte se att det finns något behov av ett sådant
uttalande som begärs i motionerna och avstyrker bifall till yrkandena
härom.

Handläggningen av ungdomsmål m. m.

Lagstadgade tidsfrister

Enligt 12 § LUL skall ungdomsmål alltid handläggas skyndsamt.

Socialnämndens yttrande till åklagaren skall enligt 3 § LUL avges
skyndsamt. När det gäller socialnämndens yttrande till domstolen enligt
9 § tredje stycket LUL saknas föreskrift om skyndsamhet. Socialnämnden
måste dock i princip se till att yttrandet kommer in till domstolen inom den
i 12 § LUL stadgade tiden för huvudförhandling, alltså som regel inom två
veckor.

Enligt regeringsförslaget skall socialnämnden yttra sig till åklagaren
inom två veckor, om det inte är nödvändigt med längre tid på grund av
ärendets beskaffenhet. Har yttrande inte avgivits inom fyra veckor skall
nämnden redovisa orsaken till dröjsmålet till åklagaren. Har domstolen
begärt yttrande från nämnden, skall det enligt förslaget avges inom sådan
tid att huvudförhandling kan hållas inom de frister som normalt gäller i mål
mot unga. Om ärendets beskaffenhet föranleder det, får dock yttrandet
med rättens medgivande avges senare.

I motionerna 31, 33, 403, 802 och 811 betonas vikten av ett snabbt
förfarande i mål mot unga. Motionärerna föreslår tidsfrister även för förundersökningens
bedrivande och för väckande av åtal.

I propositionen anförs beträffande möjligheten att åstadkomma ett snabbare
förfarande i mål mot ungdomar att avsikten är att intresset av snabbare
brottsutredningar skall beaktas genom förordningsändringar som bl. a.

JuU 1987/88:36

skall medverka till ett bättre samspel mellan polis och åklagare. Vidare
skall inom ramen för en försöksverksamhet övervägas hur förfarandet kan
påskyndas ytterligare, bl. a. genom förenklingar och ett mer utvecklat
samarbete mellan myndigheterna.

I en förordning (SFS 1988:217) om försöksverksamhet med snabbare
utredningar rörande unga lagöverträdare ges anvisningar om på vilket sätt
myndigheterna bör handla för att uppnå ett snabbare förfarande. Bl. a.
skall prövas föreskrifter om förundersökningens bedrivande som går ut på
att denna i normalfallet skall vara avslutad inom två veckor. Vidare skall
socialnämnden underrättas om någon som fyllt 15 men inte 18 år skäligen
kan misstänkas för brott, och i vissa fall får socialnämndens yttrande till
åklagaren avges muntligen. Beslut om åtalsunderlåtelse skall delges den
unge vid ett personligt sammanträffande mellan åklagaren, den unge och
helst dennes vårdnadshavare senast en vecka efter det att förundersökningen
avslutats. Vid detta sammanträffande bör även en representant för
socialnämnden ges tillfälle att närvara.

Utskottet har tidigare behandlat frågan om handläggningstider i ungdomsmål
(JuU 1985/86:22 s. 7-12). Utskottet uttalade då att det är av
utomordentligt stor betydelse att de myndigheter som har att vidta åtgärder
med anledning av brottsliga förfaranden av unga lagöverträdare gör
detta med all tänkbar skyndsamhet.

Enligt utskottets mening är syftet med här behandlade motionsyrkanden
tillgodosedda genom de i propositionen framlagda förslagen till åtgärder
för att påskynda handläggningen och genom de åtgärder som regeringen
därutöver har vidtagit. Frågan om ytterligare åtgärder i den riktning som
motionärerna förordar får övervägas sedan erfarenheter vunnits av försöksverksamheten.

Jourdomstol för unga

I motionerna 31, 802, 804 och 811 framställs yrkanden om jourdomstolar
för unga. Syftet är att ytterligare korta av handläggningstiderna i ungdomsmålen.
Motionärerna framhåller den brottsförebygggande effekten av att
påföljden följer i nära anslutning till brottet.

Utskottet har, som redan framgått, samma uppfattning som motionärerna
när det gäller vikten av en snabb handläggning av ungdomsmålen.
Förslagen i det lagstiftningsärende som behandlas i detta betänkande har
också bl. a. till syfte just att på olika sätt minska handläggningstiden hos
åklagaren och i domstolen och att på ett tydligare sätt markera för den
unge att hans brottslighet inte accepteras. Utskottet instämmer emellertid i
departementschefens uttalande i propositionen att jourdomstolar för unga
stämmer mindre väl överens med utgångspunkten att unga lagöverträdare i
princip inte skall bli föremål för domstolsbehandling. Något behov av
jourdomstolar för unga anser utskottet således inte finnas, och utskottet
avstyrker bifall till yrkandena härom.

Häktningsgrunder för unga

Enligt 7 § LUL får den som är under 18 år häktas endast om det finns
synnerliga skäl därtill.

JuU 1987/88:36

I motionerna 403 och 802 begärs lagändringar så att ungdomar kan
häktas i samma utsträckning som andra lagöverträdare. Syftet är dels att få
till stånd en bättre kontroll över ungdomar som begått allvarliga brott, dels
att påskynda handläggningen i dessa fall.

Enligt 12 § LUL skall ungdomsmål alltid handläggas skyndsamt, och om
allmänt åtal väcks mot någon som inte fyllt 18 år för brott för vilket är
stadgat fängelse i mer än ett år skall de tidsfrister iakttas som gäller för
åtgärd i mål där den tilltalade är häktad. Dock skall huvudförhandling
hållas inom två veckor från det åtal väckts.

Utskottet vill först slå fast att de skärpta krav som enligt LUL gäller för
häktning av unga har förskrivits av samma skäl som begränsningarna i
fråga om att döma unga till fängelse. Regleringen har alltså goda skäl för
sig.

Utskottet vill därefter konstatera att en ökad möjlighet till häktning av
ungdomar inte torde ha någon större effekt på handläggningstiden, eftersom
de bestämmelser som gäller i mål mot häktad under alla omständigheter
i huvudsak skall tillämpas.

Utskottet kan hysa viss förståelse för motionärernas synpunkter när det
gäller behovet av att i avvaktan på dom ha kontroll över ungdomar som
begått allvarliga brott. Utskottet vill här framhålla att de skärpta villkoren
för häktning som gäller enligt LUL inte medför att det saknas möjligheter
att hålla den unge under uppsikt på annat sätt. Det finns således alternativ
till häktning som möjliggör en tillfredsställande övervakning och kontroll
av den unge. Utskottet tänker här främst på placering i en sådan institution
som avses i 12 § LVU. Om den unge placeras i ett sådant hem får han
enligt 13 § LVU bl. a. hindras att lämna hemmet. Den unge får också enligt
15 § LVU underkastas övervakning av sina brev och andra försändelser,
bl. a. om detta är påkallat med hänsyn till den unges särskilda förhållanden.
Sammanfattningsvis anser utskottet att goda möjligheter till andra
alternativ än häktning normalt står till buds.

Med vad som nu anförts avstyrker utskottet bifall till motionerna 403
och 802 i här behandlade delar.

Registrering av brott av barn

I motion 811 föreslås en avidentifierad registrering av brott som begåtts av
barn under 15 år. Syftet är att få fram statistik över hur brottsligheten
förändras i denna grupp. Registreringen skall enligt motionsförslaget omfatta
brottstyp och gärningsmannens ålder.

Som utskottet ser det skulle det vara av värde att ha tillgång till tillförlitlig
information om brott av barn under 15 år. Emellertid förhåller det sig så
att sådana brott enligt 13 § LUL endast i undantagsfall skall utredas av
polisen. En konsekvens härav blir att det finns risk att en sådan statistik
som motionsönskemålet avser skulle bli bristfällig [se brottsförebyggande
rådets promemoria (PM 1982: 3) De unga lagöverträdarna]. Den skulle
nämligen komma att bygga på den bedömning av brottet som görs av den
som får reda på det, t. ex. en enskild polisman, och brottsmisstanken
skulle inte ha prövats av åklagare eller domstol.

JuU 1987/88:36

Behovet av bakgrundsmaterial i de hänseenden motionärerna avser får i
stället tillgodoses på sedvanligt sätt inom ramen för den vetenskapliga
forskningen på området.

Mot den angivna bakgrunden avstyrker utskottet förslaget i motion 811.

Polisens resurser

I motion 31 begärs en ökad antagning av polisaspiranter. Syftet är att på
sikt bygga ut verksamheten med kvarterspoliser, vilket motionärerna anser
skulle ha en brottsförebyggande effekt särskilt bland ungdomar.

Utskottet har nyligen behandlat frågor om polisens resurser (se JuU
1987/88:30). Utskottet finnér inte anledning att frångå sina nyligen gjorda
ställningstaganden och utskottet avstyrker bifall till motion 31 i denna del.

Utskottet vill tillägga att utskottet såväl i år som förra året har behandlat
frågan om kvarterspolis (JuU 1986/87:23 s. 17 och JuU 1987/88:30 s. 18).
Utskottet uttalade förra året att kvarterspolisverksamheten är ett viktigt
inslag i det löpande polisarbetet. Utskottet tilläde bl. a. att den nya polisorganisationen
- med betydande lokal och regional självständighet - lämnar
utrymme för polismyndigheterna att själva bestämma den närmare inriktningen
av polisverksamheten, t. ex. om en inom ramen för givna resurser
ökad användning av kvarterspoliser. Vid årets behandling framhöll utskottet
härutöver att en strävan måste vara att öka omfattningen av kvarterspolisverksamheten
och annan liknande polisverksamhet.

Övrigt

Utöver vad som anförts i det föregående föranleder propositionen och
motionerna inte något uttalande från utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande den unges vilja att göra rätt för sig

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Ju32 i denna del (yrkande
2) och med bifall till proposition 1987/88:135 antar det genom
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1964:167) om unga lagöverträdare såvitt avser 1 § ijärde stycket,

2. beträffande kravet på skötsamhet m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Ju32 i denna del (yrkande
3) och med bifall till propositionen antar det under moment 1
nämnda lagförslaget såvitt avser 5 §,

3. beträffande verkan av kravet på skötsamhet

att riksdagen avslår motion 1987/88: Ju31 i denna del (yrkande 1),

4. beträffande återgång till tidigare regler om åtalsunderlåtelse
att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju31 i denna del (yrkande 8) och
motion 1987/88:Ju33 i denna del (yrkande 1),

5. beträffande strafföreläggande

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Ju31 i denna del (yrkan -

JuU 1987/88:36

de 2) och motion 1987/88:Ju32 i denna del (yrkande 1 och yrkande 4
delvis) och med bifall till propositionen antar dels det i moment 1
nämnda lagförslaget såvitt avser 6 a §, dels det genom propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken,

6. beträffande polismans rätt att anmoda att ställa till rätta

dels att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Ju32 i denna del
(yrkande 4 delvis) och med bifall till propositionen antar det i moment
1 nämnda lagförslaget såvitt avser 6 b §,
dels att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om utbildning,

7. beträffande uppföljning av polismans rätt

att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju31 i denna del (yrkande 3),

8. beträffande föreskrift i dom att avhjälpa skada

att riksdagen med bifall till propositionen och med anledning av
motion 1987/88:Ju811 i denna del (yrkande 14 a) antar det genom
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i brottsbalken,

9. beträffande sanktion vid föreskrift att avhjälpa skada

att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju31 i denna del (yrkande 4),

10. beträffande harn i fängelse

att riksdagen avslår motion 1986/87: Ju611,

11. beträffande lämpliga påföljder för unga

att riksdagen avs|år motion 1986/87:640 i denna del (yrkande 4),
motion 1987/88:Ju31 i denna del (yrkandena 6 och 10) samt motion
1987/88:Ju804 i denna del (yrkande 13),

12. beträffande samarbete mellan myndigheter

att riksdagen avslår motion 1986/87:Ju808 i denna del (yrkande 9),

13. beträffande konfrontation med målsäganden

att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju811 i denna del (yrkande
14 b),

14. beträffande underrättelse till vårdnadshavaren

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Ju32 i denna del (yrkande
4 delvis och yrkande 5) och med anledning av motion
1986/87:Ju403 i denna del (yrkande 1), motion 1987/88:Ju802 i denna
del (yrkande 1) och motion 1987/88:Ju811 i denna del (yrkande 15)
samt propositionen antar dels det i moment 1 nämnda lagförslaget
såvitt avser 6 c §, dels följande förslag till

JuU 1987/88:36

Lag om ändring i lagen (1988:000) om ändring i sekretesslagen (1980:100) JuU 1987/88:36

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 17 § sekretesslagen (1980:100), i den
lydelse paragrafen erhållit genom lagen (1988:000) om ändring i nämnda
lag, skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse1 Föreslagen lydelse

9 kap.

17 §

Sekretess gäller, om inte annat följer av 18 §, i

1. utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål,

3. åklagarmyndighets, polismyndighets, tullmyndighets eller kustbevakningens
verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller
beivra brott

för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om
det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada
eller men om uppgiften röjs.

Utan hinder av sekretessen får
uppgift lämnas till enskild enligt
vad som föreskrivs i den särskilda
lagstiftningen om unga lagöverträdare.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

15. beträffande vårdnadshavares närvaroplikt vid huvudförhandling att

riksdagen avslår motion 1986/87:Ju403 i denna del (yrkande 2)
och motion 1987/88:Ju802 i denna del (yrkande 2),

16. beträffande familjens brottsförebyggande betydelse

att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju31 i denna del (yrkande 5
delvis) och motion 1987/88:Ju804 i denna del (yrkande 2),

17. beträffande fristen för socialnämndsyttrande

att riksdagen med bifall till propositionen antar det under moment 1
nämnda lagförslaget såvitt avser 3 § och 12 §,

18. beträffande tidsfrister under förundersökningen m. m.

att riksdagen avslår motion 1986/87:Ju403 i denna del (yrkande 5),
motion 1987/88:Ju31 i denna del (yrkande 11), motion 1987/88:Ju33 i
denna del (yrkande 2), motion 1987/88:Ju802 i denna del (yrkande 5)
och motion 1987/88:Ju811 i denna del (yrkande 12),

19. beträffande jourdomstol för unga

1 Lydelse enligt prop. 1987/88:142, FöU 10, rskr. 299.

att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju31 i denna del (yrkande 9),
motion 1987/88:Ju802 i denna del (yrkande 3), motion 1987/88:Ju804
i denna del (yrkande 5) och motion 1987/88: Ju811 i denna del (yrkande
13),

20. beträffande häktningsgrunder för unga

att riksdagen avslår motion 1986/87:Ju403 i denna del (yrkande 4)
och motion 1987/88:Ju802 i denna del (yrkande 4),

21. beträffande registrering av brott av barn

att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju811 i denna del (yrkande
14 c),

22. beträffande polisens resurser

att riksdagen avslår motion 1987/88: Ju31 i denna del (yrkande 7),

23. beträffande propositionen i övrigt

att riksdagen antar de genom propositionen framlagda lagförslagen i
den mån de inte omfattas av utskottets hemställan i det föregående.

Stockholm den 24 maj 1988
Påjustitieutskottets vägnar

Karin Ahrland

Närvarande: Karin Ahrland (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Hans Pettersson i
Helsingborg (s), Björn Körlof (m), Helge Klöver (s), Gunilla André (c),
Sven Munke (m), Hans Göran Franck (s), Birthe Sörestedt (s), Arne
Svensson (m), Bengt-Ola Ryttar (s), Göran Magnusson (s), Eva Johansson
(s), Lars Sundin (fp) och Ingbritt Irhammar (c).

Reservationer

1. Verkan av kravet på skötsamhet (mom. 3)

Björn Körlof, Sven Munke och Arne Svensson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Vad
sedan” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill härutöver med anledning av den i motion 31 framförda
kritiken mot regeringsförslaget anföra följande. Den i propositionen föreslagna
ordningen innebär endast ett förtydligande av vad som redan gäller
beträffande återkallelse av åtalsunderlåtelse. Kravet på skötsamhet förenas
inte heller med skärpta åtgärder enligt SOL mot ungdomar som begår
brott. Mot den bakgrunden kan effekterna av regeringsförslaget inte bli
annat än synnerligen begränsade. Utskottet finnér visserligen, som framgått,
inte anledning att motsätta sig förslaget men vill med skärpa understryka
att det för att begränsa ungdomsbrottsligheten är nödvändigt att på
olika sätt förbättra innehållet i den vård enligt SOL och LVU som skall
beredas ungdomar som begår brott. Detta bör ges regeringen till känna.

JuU 1987/88:36

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande verkan av kravet på skötsamhet

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Ju31 i denna del
(yrkande 1) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

2. Återgång till tidigare regler om åtalsunderlåtelse (mom. 4)

Karin Ahrland (fp), Björn Körlof (m), Gunilla André (c), Sven Munke (m),
Arne Svensson (m), Lars Sundin (fp) och Ingbritt Irhammar (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”1 motionerna”
och slutar med ”berört hänseende” bort ha följande lydelse:

I motionerna 31 och 33 begärs en återgång till tidigare mer restriktiva
regler för åtalsunderlåtelse m. m. Denna fråga har nyligen behandlats av
utskottet (JuU 1987/88:28) och utskottet vill som sin uppfattning nu hänvisa
till vad som där anförs i saken på s. 9 f. Härutöver vill utskottet
understryka vikten av att ungdomar som begår brott bemöts med konsekvens
och fasthet. De liberala reglerna för åtalsunderlåtelse kan närmast
ge ett intryck av att samhället inte ser allvarligt på ungdomars brottslighet.
Utskottet vill sålunda förorda att en återgång till tidigare regler för åtalsunderlåtelse
m. m. sker så snart som möjligt. De närmare frågorna med
anledning av en sådan ändring - t. ex. ikraftträdandet - får det dock
överlåtas på regeringen att bedöma. Riksdagen bör snarast föreläggas
förslag till lagstiftning i ärendet.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande återgång till tidigare regler för åtalsunderlåtelse
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Ju31 i denna del
(yrkande 8) och motion 1987/88:Ju33 i denna del (yrkande 1) som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Strafföreläggande (mom. 5)

Björn Körlof, Sven Munke och Arne Svensson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ”Den
vidgade” och slutar med ”utfärda strafföreläggande” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas bedömning att själva rättegångsförfarandet
har en brottsavhållande effekt. Även om utskottet i och för sig kan dela
den i propositionen framförda uppfattningen att unga lagöverträdare så
långt det är möjligt inte skall ställas inför rätta, vill utskottet alltså också
understryka att det finns en gräns som om den överträds bör medföra
rättegång. Vid allvarlig brottslighet — och det kan då vara fråga om
antingen ett enstaka brott av allvarlig karaktär eller en serie brott där vart
och ett av dem framstår som mindre allvarligt — bör således enligt utskot -

JuU 1987/88:36

tets uppfattning själva rättegångsförfarandet ses som en del av samhällets
reaktion. Detta gäller självklart även om påföljden i det enskilda fallet,
t. ex. med hänvisning till den unges ålder, bedöms böra stanna vid böter.
Utskottet vill i sammanhanget också peka på att ett annat synsätt lätt kan
leda till att ungdomar uppfattar situationen så att de utan konsekvenser
kan göra sig skyldiga till allvarlig brottslighet. Det får nämligen beaktas att
deras möjligheter att betala böter före 18-årsdagen torde vara starkt begränsade
med hänsyn till att det stora flertalet ungdomar går i skolan. Av
betydelse är också att samhällets ofta hårda reaktion vid brott som begås
efter 18-årsdagen eljest kan komma som en total överraskning för dem.

Med hänvisning till vad som nu anförts anser utskottet att regeringsförslaget
om vidgade möjligheter för åklagaren att utfärda strafföreläggande
bör avvisas. Vid detta ställningstagande saknas anledning för utskottet att
gå in på regeringsförslagets konsekvenser för rättssäkerheten, som tas upp
i motion 32.

Utskottet tillstyrker bifall till yrkandena i motionerna 31 och 32 om
avslag på propositionen i här behandlad del.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande strafföreläggande
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Ju31 i denna del (yrkande
2) och motion 1987/88:Ju32 i denna del (yrkande 1 och yrkande 4
delvis) avslår dels det i moment 1 nämnda lagförslaget såvitt avser
6 a §, dels förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken.

4. Uppföljning av polismans rätt (mom. 7)

Björn Körlof, Sven Munke och Arne Svensson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ”Behovet
av” och slutar med ”av den” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill också, i likhet med vad som görs i motion 31, framhålla att
ett antal problem rörande tillämpningen av de nya bestämmelserna i propositionen
lämnas olösta. Det är således nödvändigt att tillämpningen av de
nya reglerna noggrant följs och att en utvärdering görs efter någon tid.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande uppföljning av polismans rätt
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Ju31 i denna del
(yrkande 3) som sin mening ger riksdagen till känna vad utskottet
anfört.

5. Sanktion vid föreskrift att avhjälpa skada (mom. 9)

Björn Körlof, Sven Munke och Arne Svensson (m) anser

JuU 1987/88:36

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 boljar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas syn att det är principiellt otillfredsställande
att en domstols föreskrift om ålägganden såsom i detta fall saknar
sanktion. Det är också av pedagogiska skäl olämpligt att den unge utan
följder kan underlåta att rätta sig efter en föreskrift av domstol, särskilt
som ju föreskriften även syftar till att gottgöra målsäganden. Utskottet vill
i sammanhanget peka på att en möjlig lösning är att den unge som alternativ
till att utföra arbete åläggs att utge skadestånd i pengar. En sådan
lösning skulle samtidigt korrigera en annan svaghet i regeringsförslaget,
nämligen att endast en skadelidande som har råd att avstå från gottgörelse
kan samtycka till att den unge i domen åläggs att utföra visst arbete. Den
här skisserade lösningen kräver emellertid särskilda överväganden t. ex.
beträffande frågor rörande domens rättskraft. Utskottet vill heller inte
utesluta andra sätt att komma till rätta med bristerna i propositionen i nu
angivet hänseende. Regeringen bör på nytt överväga saken och snarast
lägga fram ett förslag om sanktioner vid föreskrift att avhjälpa skada.

Trots de brister som vidhäftar regeringsförslaget kan det inte uteslutas
att det får vissa positiva effekter. Utskottet vill därför inte motsätta sig att
en möjlighet för domstolarna att meddela föreskrifter genast införs.

dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande sanktion vid föreskrift att avhjälpa skada
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Ju31 i denna del
(yrkande 4) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

6. Lämpliga påföljder för unga (morn. 11)

Björn Körlof, Sven Munke och Arne Svensson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 böljar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser som tidigare framgått att unga lagöverträdare i första
hand bör få åtalsunderlåtelse och därefter bli föremål för åtgärder enligt
SOL eller LVU. Sådana åtgärder kommer således i vissa fall att vara en del
av samhällets reaktion mot brott. Detta gäller naturligtvis också när den
unge döms till vård inom socialtjänsten. Mot den bakgrunden är det särskilt
viktigt att de insatta åtgärderna svarar mot den unges behov av vård
och tillrättaförande. Det måste t. ex. skapas hem enligt 12 § LVU som på
ett betryggande sätt kan ta hand om unga lagöverträdare och återföra dem
till ett normalt liv. Mycket talar också för att det finns behov av att kunna
hålla avskilda eller begränsa rörelsefriheten för brottsbenägna ungdomar i
större utsträckning än för närvarande (se 13 § LVU). Eftervården av
ungdomar måste ägnas särskild uppmärksamhet och socialtjänsten måste
ges tillräckliga möjligheter att ingripa i förebyggande syfte vid t. ex. missbruk.

Det nuvarande påföljdssystemet kan i princip sägas karakteriseras av
två alternativ när det gäller ungdomar. Det ena innebär åtalsunderlåtelse
och eventuell åtgärd inom socialtjänsten och det andra innebär att det för

JuU 1987/88:36

vuxna avsedda påföljdssystemet tillämpas. Det sistnämnda alternativet
anser utskottet många gånger vara alltför brutalt. Det behövs således
särskilda för ungdomar anpassade påföljder som kan sättas in när vård
inom socialtjänsten inte anses vara en tillräckligt ingripande åtgärd. En
sådan påföljd är samhällstjänst.

Utskottet kan således i stora drag dela motionärernas syn på här berörda
spörsmål, och regeringen bör, t. ex. inom det ovannämnda pågående
översynsarbetet, särskilt beakta vad utskottet nu anfört.

dels att utskottets hemställan under moment 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande lämpliga påföljder för unga

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Ju640 i denna del
(yrkande 4), motion 1987/88:Ju31 i denna del (yrkandena 6 och 10)
samt motion 1987/88:Ju804 i denna del (yrkande 13) som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Samarbete mellan myndigheter (morn. 12)

Gunilla André och Ingbritt Irhammar (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ”1 detta”
och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

I detta sammanhang vill utskottet också behandla ett yrkande i motion
808 som går ut på ett förbättrat samarbete mellan polisen och andra
myndigheter.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det finns brister i samarbetet
mellan polisen och t. ex. socialtjänsten och skolan. Detta kan få särskilt
olyckliga konsekvenser när det gäller ungdomar som begår våldsbrott.
Utskottet kan alltså dela motionärernas uppfattning att det borde vara
naturligt för de angivna myndigheterna att genast kontakta varandra om
någon av dem fått kännedom om sådana brott. Utskottet vill understryka
att det är viktigt att alla ungdomar inser att våldshandlingar och våldsbrott
är frågor som utreds av polisen, handläggs av åklagare och prövas av
domstol. Detta är, som motionärerna anför, en del i en uppfostrande
verksamhet som också har en preventiv effekt.

Vad utskottet nu anfört bör beaktas av regeringen i det nyssnämnda
översynsarbetet.

dels att utskottets hemställan under moment 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande samarbete mellan myndigheter

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Ju808 i denna del
(yrkande 9) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

8. Konfrontation med målsäganden (mom. 13)

Gunilla André och Ingbritt Irhammar (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ”Motionsyrkandet
tillgodoses” och slutar med ”till det” bort ha följande lydelse:

JuU 1987/88:36

Många brott av ungdomar begås av oförstånd eller förhastande och
ungdomar gör ofta inte klart för sig vilka konsekvenser brottet får för den
som drabbas. Utskottet tänker här inte endast på de ekonomiska konsekvenserna
av ett brott utan även t. ex. på den känsla av otrygghet som
under lång tid kan följa en drabbad person. Det måste därför vara ett starkt
önskemål att på olika sätt tydliggöra effekterna av brott, särskilt för unga
lagöverträdare. Ett sådant sätt är, som motionärerna framhåller, konfrontation
mellan den unge och målsäganden i syfte att hos den unge skapa en
medvetenhet om och förståelse för vad brottsligheten innebär för den som
drabbas. Konfrontation i detta syfte måste förväntas ha en stark brottsavhållande
effekt på många unga lagöverträdare och den bör prövas i sådana
former att resultatet går att utvärdera. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande konfrontation med målsäganden
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Ju811 i denna del
(yrkande 14 b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

9. Vårdnadshavares närvaroplikt vid huvudförhandling
(mom. 15)

Karin Ahrland och Lars Sundin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det viktigt att föräldrarna är närvarande när
en ung lagöverträdare ställs inför domstol. Föräldrarnas uppgift är inte
endast att ge den unge stöd utan även att informera sig om den eventuella
påföljd som den unge får. Föräldrar eller andra vårdnadshavare till barn
under 18 år bör därför åläggas närvaroplikt vid huvudförhandling mot
deras barn. Skyldigheten att närvara skall jämställas med den som gäller
för t. ex. vittnen. Regeringen bör snarast lägga fram ett förslag i enlighet
med vad som nu anförts.

dels att utskottets hemställan under moment 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande vårdnadshavares närvaroplikt vid huvudförhandling att

riksdagen med anledning av motion 1986/87:Ju403 i denna del
(yrkande 2) och motion 1987/88:Ju802 i denna del (yrkande 2) som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Familjens brottsförebyggande betydelse (mom. 16)

Björn Körlof, Sven Munke och Arne Svensson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ”Att ge”
och slutar med ”yrkandena härom” bort ha följande lydelse:

JuU 1987/88:36

Utskottet kan ställa sig bakom motionärernas uppfattning att goda upp- JuU 1987/88:36
växtförhållanden är en brottsförebyggande faktor av mycket stor betydelse
och att familjens insatser knappast kan överskattas när det gäller att ge
barn och ungdom en trygg uppväxt.

Enligt utskottets mening har familjen alltså en central roll när det gäller
att stävja ungdomsbrottsligheten, och dess ställning måste därför stärkas.

Möjlighet att välja om en eller om båda föräldrarna skall yrkesarbeta är
därvid av mycket stor betydelse. Detta går att åstadkomma genom förändringar
i skattesystemet och genom att införa vårdnadsbidrag. Härigenom
blir det möjligt för familjen att välja den form av barnomsorg som passar
den enskilda familjen bäst. Minst lika viktig är möjligheten att välja skola
och boendeform. Även härvidlag måste sålunda förändringar företas i det
rådande systemet i syfte att öka familjens valfrihet. Kraftfulla insatser
måste göras i nu berörda hänseenden, och regeringen bör snarast lägga
fram förslag för riksdagen i enlighet med vad utskottet nu anfört.

dels att utskottets hemställan under moment 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande familjens brottsförebyggande betydelse
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Ju31 i denna del
(yrkande 5 delvis) och motion 1987/88:Ju804 i denna del (yrkande 2)
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Tidsfrister under förundersökning m. m. (mom. 18)

Karin Ahrland (fp), Björn Körlof (m), Gunilla André (c), Sven Munke (m),

Arne Svensson (m), Lars Sundin (fp) och Ingbritt Irhammar (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”av försöksverksamheten” bort ha följande
lydelse:

Utskottet kan sålunda konstatera att det gått mer än två år sedan
utskottet gjorde sitt nyssnämnda uttalande och först nu är regeringen
beredd att initiera en försöksverksamhet för att pröva olika sätt att påskynda
förfarandet. Utskottet vill med skärpa understryka att försöksverksamheten
måste få en sådan omfattning att tillräcklig erfarenhet snabbt kan nås
och en meningsfull utvärdering göras. Syftet måste vara att snarast införa
generella regler om tidsgränser på sätt som begärs i motionerna. Detta bör
ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande tidsfrister under förundersökningen m. m.
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Ju403 i denna del
(yrkande 5), motion 1987/88:Ju31 i denna del (yrkande 11), motion
1987/88:Ju33 i denna del (yrkande 2), motion 1987/88:Ju802 i denna
del (yrkande 5) och motion 1987/88:Ju811 i denna del (yrkande 12)
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Jourdomstol för unga (mom. 19)

Karin Ahrland (fp), Björn Körlof (m), Gunilla André (c), Sven Munke (m),
Arne Svensson (m), Lars Sundin (fp) och Ingbritt Irhammar (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”yrkandena härom” bort ha följande lydelse:

Utskottet har, som redan framgått, samma uppfattning som motionärerna
när det gäller vikten av en snabb handläggning av ungdomsmålen.
Enligt utskottets mening går inte förslagen i det nu aktuella lagstiftningsärendet
tillräckligt långt, och utskottet anser att åtgärder även borde ha
vidtagits för att påskynda själva domstolsförfarandet. Utskottet anser sålunda
i likhet med motionärerna att särskilda jourdomstolar för unga bör
införas, och utskottet vill peka på att det finns möjlighet att utveckla
sådana domstolar ur den basorganisation som tillskapats i syfte att under
jourtid handlägga häktningsfrågor. Regeringen bör snarast lägga fram ett
förslag för riksdagen i linje med vad utskottet nu anfört.

dels att utskottets hemställan under moment 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande jourdomstol för unga
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Ju32 i denna del
(yrkande 9), motion 1987/88:Ju802 i denna del (yrkande 3), motion
1987/88:Ju804 i denna del (yrkande 5) och motion 1987/88:Ju811 i
denna del (yrkande 13) som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

13. Registrering av brott av barn (mom. 21)

Gunilla André och Ingbritt Irhammar (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ”Behovet
av” och slutar med ”motion 811” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är motionsönskemålet emellertid angeläget och
närmare överväganden bör ske i syfte att undanröja de problem som
utskottet här pekat på. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande registrering av brott av barn
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Ju811 i denna del
(yrkande 14 c) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

14. Polisens resurser (mom. 22)

Björn Körlof, Sven Munke och Arne Svensson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”liknande polisverksamhet” bort ha följande lydelse:
Polisens främsta uppgift är att skydda människor mot brott. För att
polisen skall kunna utföra denna uppgift måste den tillföras tillräckliga

JuU 1987/88:36

resurser. Under senare år har polisens resurser emellertid minskat kraftigt.
Det kan t. ex. nämnas att polisen under budgetåret 1985/86 disponerade
drygt en miljon färre arbetstimmar än under budgetåret 1965/66. Under
samma period ökade antalet anmälda brottsbalksbrott från 410000 till
960000. Det är således nödvändigt att polisens resurser förstärks. Bl. a.
bör en kraftig satsning göras på utbildning av fler polisaspiranter. Härigenom
skulle personella resurser på sikt finnas för t. ex. en utvidgning av
kvarterspolisverksamheten, som utskottet anser vara en brottsförebyggande
faktor av väsentlig betydelse. Det är ju genom arbete på det lokala
planet, i sådan verksamhet där polisen syns på gator och torg, som polisen
särskilt lär känna ungdomar i riskzonen och har möjlighet att ingripa i
samarbete med socialtjänst och skola. Detta synsätt bör prägla den fortsatta
anslagsprövningen på området. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande polisens resurser
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Ju31 i denna del
(yrkande 7) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

JuU 1987/88:36

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988