Justitieutskottets betänkande
1987/88:35

om begränsningar i vittnesplikten JuU

(prop. 1987/88:89 jämte motion) 1987/88:35

Propositionen m.m.

I proposition 1987/88:89 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att anta ett av lagrådet granskat förslag till lag om ändring i
rättegångsbalken.

Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 4.

I samband med propositionen behandlar utskottet den med anledning av
propositionen väckta motionen 1987/88:Jul7 av Allan Ekström (m). Motionsyrkandet
redovisas på s. 4.

Lagförslaget har följande lydelse.

1 Riksdagen 1987/88. 7sami. Nr35

Propositionens lagförslag
Förslag till
Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5 § rättegångsbalken skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36 kap.

5 §'

Den som till följd av 2 kap. 1 eller
2 § eller 3 kap. I § sekretesslagen
(1980:100) eller bestämmelse, till
vilken hänvisas i något av dessa
lagrum, ej äger lämna uppgift må ej
höras som vittne därom utan tillstånd
från den myndighet i vars
verksamhet uppgiften har inhämtats.

Ej heller må advokat, läkare,
tandläkare, barnmorska, sjuksköterska,
kurator vid familjerädgivningsbyrå,
som drives av kommun,
landstingskommun, församling eller
kyrklig samfällighet, eller deras
biträden höras angående något,
som på grund av denna deras ställning
förtrotts dem eller de i samband
därmed erfarit, med mindre
det är i lag medgivet eller den, till
vilkens förmån tystnadsplikten gäller,
samtycker därtill. Den som till
följd av 9 kap. 4 § sekretesslagen
inte får lämna uppgifter som avses
där får inte höras som vittne om
dem, utan att det är medgivet i lag
eller att den till vars förmån sekretessen
gäller samtycker till det.

Rättegångsombud, biträde eller
försvarare må ej höras som vittne
om vad för uppdragets fullgörande
förtrotts honom, med mindre parten
medgiver, att det må yppas.

Utan hinder av vad i andra eller
tredje stycket sägs vare annan än
försvarare skyldig att avgiva utsaga
i mål angående brott, för vilket icke
är stadgat lindrigare straff än fängelse
i två år.

Den som till följd av 2 kap. I eller
2 § eller 3 kap. 1 § sekretesslagen
(1980:100) eller någon bestämmelse,
till vilken hänvisas i något av
dessa lagrum, inte får lämna en
uppgift får inte höras som vittne om
denna utan tillstånd från den myndighet
i vars verksamhet uppgiften
har inhämtats.

Advokater, läkare, tandläkare,
barnmorskor, sjuksköterskor, psykologer,
psykoterapeuter, kuratorer
vid familjerådgivningsbyråer,
som drivs av kommuner, landstingskommuner,
församlingar eller
kyrkliga samfälligheter, och deras
biträden får höras som vittnen om
något som i denna deras yrkesutövning
anförtrotts dem eller som de i
samband därmed fått veta, endast
om det är medgivet i lag eller den,
till vars förmån tystnadsplikten gäller,
samtycker till det. Den som till
följd av 9 kap. 4 § sekretesslagen
inte får lämna uppgifter som avses
där får höras som vittne om dem
endast om det är medgivet i lag eller
den till vars förmån sekretessen
gäller samtycker till det.

Rättegångsombud, biträden eller
försvarare får höras som vittnen om
vad som anförtrotts dem för uppdragets
fullgörande endast om parten
medger det.

Utan hinder av vad som sägs i
andra eller tredje stycket är andra
än försvarare skyldiga att vittna i
mål angående brott, för vilket inte
är föreskrivet lindrigare straff än
fängelse i två år.

JuU 1987/88:35

1 Senaste lydelse 1985:1058.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1987/88:35

Om tystnadsplikt för präst inom Om tystnadsplikt för präst inom
svenska kyrkan är särskilt stadgat. svenska kyrkan är särskilt stadgat.

Präst inom annat trossamfund än Präst inom annat trossamfund än

svenska kyrkan eller den som i så- svenska kyrkan eller den som i sådant
samfund intager motsvarande dant samfund intar motsvarande

ställning må icke höras som vittne ställning får inte höras som vittne

om något som han vid enskilt skrif- om något som han vid enskilt skriftermål
eller under själavårdande termål eller under själavårdande

samtal i övrigt har erfarit. samtal i övrigt har fått vela.

Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen, 9 §
radioansvarighetslagen (1966:756), 1 § lagen (1982:460) om ansvarighet
för närradio, 11 eller 16 § lagen (1982:521) om ansvarighet för radio- och
kassettidningar eller 2 § lagen (1985:1057) om ansvarighet för lokala kabelsändningar
får höras som vittne om förhållanden som tystnadsplikten
avser endast i den mån det föreskrivs i nämnda paragrafer.

Om någon enligt vad som sägs i
denna paragraf inte får höras som
vittne om ett visst förhållande, får
vittnesförhör inte heller äga ram
med den som tinder tystnadsplikt
biträtt med tolkning eller översättning.

Denna lag träder i kraft den I juli 1988.

Motionen

JuU 1987/88:35

1987/88:Jul7 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen i den föreslagna
lydelsen av 36 kap. 5 § andra och femte styckena rättegångsbalken ersätter
begreppet ”fått veta” med ”erfarit”.

Utskottet

Inledning

Till grund för propositionen ligger en inom justitiedepartementet upprättad
promemoria (Ds Ju 1987:10) Frågor om begränsningar i vittnesplikten. I
promemorian behandlas bl.a. det s.k. frågeförbudet i 36 kap. 5 § rättegångsbalken
(RB). Promemorian har remissbehandlats.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Frågeförbudet i 36 kap. 5 § RB innebär att vissa yrkeskategorier, bl.a.
läkare, sjuksköterskor och advokater, inte är skyldiga att vittna om sådant
som de i sin yrkesutövning i förtroende har fått kännedom om under
tystnadsplikt. Enligt propositionen skall frågeförbudet utvidgas till att gälla
även psykologer och psykoterapeuter.

Om det är förbjudet att fråga någon beträffande ett visst förhållande, så
skall enligt propositionen inte heller den som under tystnadsplikt biträtt med
tolkning eller översättning få höras som vittne i den delen.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1988.

Överväganden

Utskottet - som hänvisar till sina uttalanden i ämnet i betänkandet JuU
1980/81:2 - finner inte anledning till erinran i sak mot de förslag som läggs
fram i propositionen.

I motionen riktas kritik i visst hänseende mot den språkliga utformningen
av förslaget. Vad motionären vänder sig mot är att uttrycket ”erfarit”
föreslås bli ersatt med ”fått veta” i 36 kap. 5 § andra och femte styckena RB.
Enligt motionären har uttrycken olika innebörd; ”erfara” omfattar allt vad
en person har inhämtat, kommit underfund med eller på annat sätt införlivat
med sina kunskaper, medan ”få veta” är mer inskränkt och för tanken till att
uppgiften erhållits från någon annan. Motionären hänvisar också till att
riksdagen vid ett tidigare tillfälle har avvisat ett motsvarande förslag till
språklig förändring.

Vad motionären åsyftar är behandlingen i riksdagen år 1980 av förslag till
följdlagstiftning till sekretesslagen, bl.a. i fråga om hälso- och sjukvården
(prop. 1980/81:28, KU 10, rskr. 51). Konstitutionsutskottet uttalade vid det
tillfället - med anledning av en motion liknande den nu aktuella - att
uttrycket ”fått veta” fick anses innefatta alla former av kunskapsinhämtande,
således även egna iakttagelser, men att det fanns risk för att uttrycket
ändå kunde missförstås. Konstitutionsutskottet ansåg därför att ”fått veta”
borde bytas ut mot ”erfarit”.

Justitieutskottet kan för sin del konstatera att någon saklig ändring inte är
avsedd utan att det är fråga om en rent språklig förändring. Av betydelse i
sammanhanget är att uttrycket ”erfara” förekommer även på andra ställen i
RB än i den nu aktuella paragrafen. 18 kap. 4 § första stycket stadgas sålunda
för visst fall att advokat är skyldig att, där god advokatsed så fordrar, förtiga
vad han erfar i sin yrkesutövning, och enligt 8 kap. 6 § tredje stycket får den
som deltagit i handläggningen av ett tillsynsärende hos advokatsamfundet
inte obehörigen röja vad han därvid har erfarit om någons personliga eller
ekonomiska förhållanden.

Frågor om moderna krav på den språkliga utformningen av lagtext har
tidigare uppmärksammats av riksdagen (se t.ex. JuU 1985/86:13 s. 18 f), och
enighet har därvid rått om att utgångspunkten bör vara att lagar och andra
författningar bör göras så lättlästa som möjligt. Detta är naturligtvis alltjämt
utskottets uppfattning. I valet mellan de båda uttrycken har utskottet
emellertid svårt att se att det som föreslagits i propositionen framstår som
mera lättläst eller lättförståeligt än det som för närvarande finns i paragrafen.
Med hänsyn härtill och då det nuvarande uttryckssättet förekommer
annorstädes i RB förordar utskottet att lagtexten i nu aktuellt hänseende bör
ges den utformning som föreslagits i motionen.

I övrigt har utskottet inget att anföra med anledning av propositionen eller
motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen antar det i proposition 1987/88:89 framlagda förslaget
till lag om ändring i rättegångsbalken, dock med den ändringen att
riksdagen med bifall till motion 1987/88:Jul7 beslutar att orden ”fått
veta” i 36 kap. 5 § andra och femte styckena ersätts med ”erfarit”.

Stockholm den 12 april 1988
På justitieutskottets vägnar

Karin Ahrland

Närvarande: Karin Ahrland (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Björn Körlof (m),
Helge Klöver (s), Gunilla André (c), Ulla-Britt Åbark (s), Sven Munke (m),
Hans Göran Franck (s), Birthe Sörestedt (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Göran
Magnusson (s), Eva Johansson (s), Lars Sundin (fp), Jerry Martinger (m) och
Ingbritt Irhammar (c).

JuU 1987/88:35

p "