Justitieutskottets betänkande
1987/88:29

om anslag till domstolsväsendet
(prop. 1987/88:100bil. 4, D, jämtemotioner)

JuU

1987/88:29

ANDRA HUVUDTITELN
Domstolsväsendet m.m.

1. Lokalförsörjningen inom domstolsväsendet m.m.

Propositionen

I proposition 1987/88:100 bilaga 4 (justitiedepartementet) har regeringen
(s. 80) berett riksdagen tillfälle att ta del av vad justitieministern anfört om
lokalförsörjningen för domstolsväsendet och rättshjälpsnämnderna.

Utskottet

Frågor om lokalförsörjningen inom domstolsväsendet m.m. berörs av
justitieministern i budgetpropositionen (bilaga 4) på s. 39, 80 och 88. Där
hänvisas till överväganden och förslag av finansministern i propositionen,
bilaga 9 (finansdepartementet) s. 36-52.

Av justitieministerns anförande framgår att investeringar m.m. i byggnader
skall redovisas i form av en treårsplan, varigenom möjligheterna till ett
långsiktigt ställningstagande till lokalförsörjningen inom rättsväsendet kommer
att öka. Vidare föreslås en ny anslagskonstruktion, där medel för
investeringar i byggnader för bl.a. rättsväsendet anvisas under sjunde
huvudtiteln (finansdepartementet), anslaget D 2. Investeringar m.m.

Vidare framgår - beträffande lokalförsörjningen för domstolsväsendet -att en nybyggnad för Stockholms tingsrätt färdigställts under år 1986 samt att
under år 1987 en om- och tillbyggnad för Kalmar tingsrätt och länsrätten i
Kalmar län fullbordats. Under samma år har domstolsverket flyttat in i
nybyggda, förhyrda lokaler. För närvarande pågår om- och tillbyggnad av
förvaltningsbyggnad i Varberg, som bl.a. innefattar en nybyggnad för
tingsrättens behov.

Justitieministern redovisar vidare uppfattningen att Stockholms rådhus nu
bör byggas om. Byggnadsstyrelsen beräknar kostnaden härför till 88,5 milj.
kr. och ombyggnadstiden till två år.

Utskottet noterar att den nya anslagskonstruktionen innebär att de
hittillsvarande anslagen B 9. Byggnadsarbeten för polisväsendet, D 6.
Byggnadsarbeten för domstolsväsendet och E 7. Byggnadsarbeten för

1 Riksdagen 1987/88. 7sami. Nr 29

kriminalvården utgår och att medel för byggnadsarbetena beräknas under
sjunde huvudtiteln, anslaget D 2. Investeringar. Utskottet konstaterar
samtidigt att den nya ordningen inte innebär någon ändring i utskottets
möjligheter att för riksdagen bereda frågorna om byggnadsarbeten för
rättsväsendet; eventuella avvikelser från regeringens förslag får beaktas av
vederbörande utskott vid medelsberäkningen under sjunde huvudtiteln.

Beträffande ombyggnaden av Stockholms rådhus vill utskottet under
hänvisning till sina uttalanden i saken förra året (JuU 1986/87:25 s. 25)
uttrycka sin tillfredsställelse över att ombyggnadsarbetena nu kan sättas i
gång.

I övrigt föranleder vad justitieministern anfört i denna del inget särskilt
uttalande från utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen lämnar utan erinran vad justitieministern anfört om
lokalförsörjningen för domstolsväsendet och rättshjälpsnämnderna.

2. Domstolsverket

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt D 1 (s. 80-83) och
hemställer

att riksdagen till Domstolsverket för budgetåret 1988/89 anvisar ett
förslagsanslag om 49 024 000 kr.

3. Allmänna domstolarna

Propositionen

Regeringen har under punkt D 2 (s. 84-88) föreslagit riksdagen att till
Allmänna domstolarna för budgetåret 1988/89 anvisa ett förslagsanslag om
1 140 324 000 kr.

Motioner

1987/88:Ju401 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att
snarast möjligt återinföra de regler som gällde före den 1 juli 1983
beträffande antalet nämndemän i tingsrätt.

1987/88: Ju404 av Ewy Möller (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att de före
den 1 juli 1983 gällande reglerna beträffande antalet nämndemän i tingsrätt
och länsrätt skall återinföras.

1987/88:Ju405 av Ulla Orring m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av
att stödja nämndemannaorganisationen i dess informationsverksamhet och
att därmed avsätta särskilda ekonomiska medel för budgetåret 1988/89
genom en omfördelning inom domstolsverkets budget enligt vad som anförs i
motionen.

JuU 1987/88:29

1987/88:Ju408 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utnämning av domare.

1987/88:Ju811 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ökad lekmannarepresentation i domstol,

24. att riksdagen beslutar att de under D 2. Allmänna domstolarna,
Ersättning till nämndemän, D 3. Allmänna förvaltningsdomstolarna, Ersättning
till nämndemän, samt D 5. Försäkringsdomstolarna, Ersättning till
nämndemän och andra icke lagfarna personer, i den del anslaget avser
ersättning till nämndemän, anslagna medlen i sin helhet skall användas för en
höjning av grundbeloppet.

1987/88:Ju812 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om överföring av vissa göromål från domare till biträdespersonal.

Utskottet

Medelsberäkningen

Anslaget är beräknat med en begränsad tillämpning av huvudförslaget.
Beträffande målutvecklingen i de allmänna domstolarna under år 1987 kan
nämnas följande.

Vid tingsrätterna har tvistemålen totalt ökat något (1 %) jämfört med år
1986. Det totala antalet inkomna brottmål har minskat (2,8 %). Tvistemålsbalansen
har ökat med 4,7 % medan balansen oavgjorda brottmål har
minskat med 1,2 %.

För hovrätterna kan noteras att antalet inkomna mål totalt har ökat med
3,9 % jämfört med år 1986. Ökningen hänför sig främst till brottmålen som
ökat med 9,6 % medan antalet tvistemål och övriga mål ökat endast
obetydligt. Målbalansen i hovrätterna synes ha ökat något under året.

Utskottet vill uttrycka sin oro över ökningen av målbalanserna - särskilt i
fråga om tvistemål - som leder till längre väntetider för allmänheten.
Utskottet utgår från att frågan om erforderliga åtgärder härvidlag uppmärksammas
av domstolsverket och regeringen.

I likhet med tidigare år vill utskottet understryka vikten av att domstolarnas
dömande och rättsvårdande verksamhet behålls på en kvalitativt hög
nivå. Utskottet vill något dröja vid detta ämne.

Vid budgetbehandlingen förra året uppmärksammade utskottet (JuU
1986/87:25 s. 3 f) domstolsverkets rapport (1987:1) om rekryteringen till och
avhoppen från domarbanan. Utskottet noterade att det enligt rapporten
framför allt är två förhållanden som trätt i förgrunden när det gäller
domarbanans minskande attraktionskraft, nämligen löneförhållandena och
domarkarriärens utformning. Utskottet uttalade att rapporten utgjorde en
särskild orsak att nu företa en noggrann prövning av vilka åtgärder - på både
kortare och längre sikt - som behövs för att bryta utvecklingen. Utskottet kan
nu konstatera att den i förra årets budgetproposition aviserade utredningen
rörande meritvärderingen och domarbanans utformning har tillsatts, 1987

JuU 1987/88:29

års domarutredning (Ju 1987:03). Enligt direktiven bör utredningsarbetet
vara avslutat senast hösten 1988. Utskottet vill inte genom några särskilda
uttalanden föregripa utredningsarbetet, men utskottet finner det påkallat att
- i linje med vad som skedde förra året - understryka att det är angeläget att
åtgärder av flera olika slag vidtas för att stävja den utveckling som skildras i
rapporten. T.ex. bör enligt utskottets mening uppmärksamhet ägnas åt den
viktiga frågan om efterutbildning av domare. På samma sätt är det enligt
utskottets mening - inte minst i ett läge där frågan om allmänhetens
förtroende för rättsväsendet har stor allmän aktualitet - angeläget att också
kraven på information, utbildning och dylikt stöd åt nämndemän särskilt
uppmärksammas; härvidlag hänvisar utskottet till sina uttalanden förra året i
betänkandet JuU 1986/87:25 s. 10.

I detta sammanhang vill utskottet - under hänvisning till tidigare uttalanden
rörande kritik mot kvaliteten i dömandet och rörande allmänhetens
attityder till domstolsväsendet (JuU 1985/86:23 s. 4) - erinra om justitieministerns
överväganden i årets budgetproposition i anslutning till domstolsverkets
rapport (1987:8) Förtroende och kvalitet. Hon uttalar där att undersökningsresultaten
inte ger belägg för att domstolsavgörandena skulle ha sjunkit
i kvalitet generellt sett eller att de enskilda människornas rättssäkerhet i
domstolsprövningen skulle ha försämrats. Det är i stället rimligt att dra
slutsatsen att standarden har stigit, t.ex. när det gäller förutsebarheten. Hon
förutskickar också åtgärder för fortsatt debatt och analys i dessa frågor, inte
minst frågan om allmänhetens förtroende för rättsväsendet. I detta hänseende
kan nämnas att det under justitieministerns ledning den 19 maj i år
anordnas en hearing i den sistnämnda frågan med deltagande av representanter
för domstolsväsendet, åklagarväsendet, massmedia m.fl.

Utskottet ansluter sig till uppfattningen att det här gäller mycket viktiga
och svårbedömda frågor som därför är väl förtjänta av fortsatt uppmärksamhet
såväl i den allmänna debatten som inom rättsväsendet.

Utskottet godtar regeringens förslag till medelsanvisning.

Nämndemannafrågor

I motionerna Ju401, Ju404 och Ju811 (yrkande 23) förordas en återgång till
tidigare gällande ordning med fler nämndemän i domför sammansättning. I
de två förstnämnda motionerna föreslås att antalet bestäms till fem.

Frågan om antalet nämndemän har behandlats av utskottet varje år sedan
år 1983, då antalet nämndemän i domför sammansättning ändrades. Då
infördes som huvudregel att tingsrätt vid huvudförhandling i brottmål och i
familjerättsliga tvistemål och sådana ärenden som krävde medverkan av
nämnd är domför med en lagfaren domare och tre nämndemän i stället för
som tidigare fem nämndemän. I mål om brott för vilket inte är stadgat
lindrigare straff än fängelse i två år skall dock fortfarande fem nämndemän
delta. Samtidigt ändrades också reglerna om rösträtt för tingsrättsnämndemännen
så att de numera har individuell rösträtt. Vid behandlingen förra året
hänvisade utskottet (JuU 1986/87:25 s. 7) till att frågan om antalet
nämndemän övervägdes av rättegångsutredningen. Rättegångsutredningen
har numera i sitt slutbetänkande (SOU 1987:46) Hovrättsfrågor, samman -

JuU 1987/88:29

sättningsfrågor m.m. föreslagit (s. 188-191) en ordning med fyra nämndemän
i mål där nämndemän skall delta. Rättegångsutredningens betänkande
remissbehandlas för närvarande.

Med hänsyn till att den fråga som motionerna gäller har aktualiserats inom
regeringskansliet i enlighet med vad som nyss anförts finns det enligt
utskottets mening inte skäl för riksdagen att vidta någon åtgärd med
anledning av de nu aktuella motionsyrkandena.

I motion Ju811 (yrkande 23) berörs frågan om tjänstgöringsfrekvensen för
nämndemän. Det handlar här om det förhållandet att ju större antalet
nämndemän är vid en viss domstol, desto längre tid förflyter mellan
tjänstgöringstillfällena för den enskilde nämndemannen. Motionärerna
uttalar sig för en tätare tjänstgöringsfrekvens.

Även denna fråga behandlade utskottet förra året (JuU 1986/87:25 s. 7 f).
Sedan utskottet redogjort bl.a. för vad som i budgetpropositionen det året
hade uttalats om att en ökning av tjänstgöringsfrekvensen för nämndemän
var önskvärd, framhöll utskottet att en sänkning av det totala antalet
nämndemän var en fråga för berörda domstolar. Utskottet redovisade vidare
att regeringen delegerat beslutanderätten beträffande antalet nämndemän
vid domstolarna till hovrätterna och kammarrätterna, med undantag för de
tre största underdomstolarna, som själva bestämmer antalet nämndemän.
Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av då föreliggande
motionsönskemål var inte aktuell.

Med hänvisning till nu redovisade uttalanden avstyrker utskottet bifall till
motion Ju811 också i denna del.

I motion Ju811 (yrkande 24) berörs frågan om ersättningen till nämndemän.
Enligt motionärerna bör den höjning som aviseras i budgetpropositionen
avse grundarvodet och inte tilläggsbeloppet.

Ett nytt system för ersättning till nämndemän infördes den 1 juli 1985,
enligt vilket ett enhetligt grundarvode betalas till samtliga; härutöver betalas
ett individuellt tilläggsbelopp till nämndemän som till följd av tjänstgöringen
i domstol drabbas av löneavdrag eller annan inkomstförlust som överstiger
grundarvodet. Grundarvodet höjdes den 1 juli 1987 från 220 till 260 kr. om
dagen. Den högsta sammanlagda ersättningen per dag är 450 kr. Enligt vad
departementschefen uttalar i budgetpropositionen bör tilläggsbeloppet nu
höjas så att den högsta sammanlagda ersättningen fr.o.m. den 1 juli 1988
kommer att uppgå till 600 kr. om dagen.

Utskottet delar departementschefens bedömning att den föreslagna höjningen
bör avse tilläggsbeloppet. Som departementschefen anför är detta
ägnat att skapa bättre förutsättningar för en rekrytering av nämndemän som
leder till en mer allsidig sammansättning vid domstolarna. Utskottet
avstyrker bifall till motion Ju811 i denna del.

I motion Ju405 föreslås ökat ekonomiskt stöd till viss nämndemannaorganisation.

Samma fråga behandlades av utskottet förra året (JuU 1986/87:25 s. 9 f).

Utskottet redovisade då att domstolsverket ger bidrag från medel som
verket disponerar. Dessa bidrag är avsedda för samtliga nämndemän, dvs.
såväl dem som är anslutna till Nämndemännens riksförbund (NRF) som dem
vilka står utanför denna organisation. För sådant ändamål har domstolsver -

JuU 1987/88:29

1* Riksdagen 1987188. 7sami. Nr 29

ket årligen avsatt ca 200 000 kr., varav större delen gått till NRF. För
innevarande budgetår har enligt vad utskottet inhämtat domstolsverket
budgeterat ca 275 000 kr., och en större del av dessa medel avses bli tilldelad
NRF. Nämnas kan att NRF också får annat stöd av domstolsverket, t.ex.
bistånd med administrativa göromål av olika slag.

Riksdagen har regelbundet framhållit vikten av att nämndemännen ges
stöd i olika former. Härvidlag har utskottet ingen ändrad inställning. Det kan
emellertid finnas skäl att erinra också om vad utskottet tidigare uttalat,
nämligen att den av NRF bedrivna verksamheten inte i första hand är att se
som en offentlig uppgift utan att det för NRF i princip är fråga om enskilda
föreningsangelägenheter. Utskottet avstyrker med dessa uttalanden bifall till
motion Ju405.

I detta sammanhang vill utskottet peka på att riksdagen senare under våren
med anledning av ett aviserat regeringsförslag får tillfälle att ta ställning till
olika frågor rörande nämndemän, bl.a. frågan om åtgärder för att främja en
tillfredsställande rekrytering.

Delegering av domargöromål

I motion Ju812 (yrkande 3) ifrågasätts om inte många av de arbetsuppgifter
som åligger dömande personal skulle kunna delegeras till annan domstolspersonal.
Motionärerna förordar fortsatt arbete i riktning mot ökad delegering.

Frågan om delegering vid domstolarna behandlades av utskottet också
förra året (JuU 1986/87:25 s. 5 f). Utskottet redogjorde då för de regler som
möjliggör för domstolar att delegera arbetsuppgifter från domare till annan
personal. Utskottet redovisade också att utskottet under de senaste åren
gjort uttalanden av innebörd att delegering kan vara en positiv rationaliseringsåtgärd,
och utskottet pekade också på att delegering kan avlasta
domarpersonalen mer eller mindre rutinmässiga arbetsuppgifter samtidigt
som notarier och biträden får mer ansvarsfulla uppgifter. Delegering är
därmed, uttalade utskottet, inte endast en rationaliseringsåtgärd utan också
en personalutvecklande åtgärd, ägnad att ge alla berörda personalkategorier
större arbetstillfredsställelse.

Utskottet har i dag samma inställning som den som nu redovisats. Att
delegeringsarbetet också har fortsatt framgår av att riksdagen helt nyligen
fattat beslut om ökad delegering i vissa domstolsärenden (prop. 1987/88:8,
JuU 9, rskr. 31). Utskottet framhöll därvid än en gång att de dittills gjorda
erfarenheterna av delegering är goda. Arbetet med att bl.a. på detta sätt
möta domstolarnas ökade arbetsbörda fortgår för övrigt inom regeringskansliet
och domstolsverket.

Utskottet delar sålunda tankarna bakom motionsönskemålet men mot den
nämnda bakgrunden är någon åtgärd med anledning av motionen inte
erforderlig.

JuU 1987/88:29

Tillsättning av högre domartjänster

I motion Ju408 aktualiseras ordningen för tillsättning av högre domartjänster.

Enligt motionären bör tillsättningsförfarandet i fråga om alla högre
domartjänster kompletteras med en ordning för prövning inom ett på visst
sätt sammansatt kollegium, motsvarande tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet.

Grundläggande bestämmelser om tillsättning av statliga tjänster finns i
regeringsformen. Bestämmelser i ämnet finns också i bl.a. lagen (1976:600)
om offentlig anställning. Enligt regeringsformen (11 kap. 9 §) skall tjänst vid
domstol eller vid förvaltningsmyndighet som lyder under regeringen tillsättas
av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Där anges
även att hänsyn skall tas endast till sakliga grunder som förtjänst och
skicklighet. Det är därmed fastslaget att tjänstetillsättningar skall göras på
objektiva grunder utan hänsynstagande till ovidkommande omständigheter.

De tjänster som regeringen tillsätter kan delas in i tre slag, nämligen
verkschefstjänster m.fl., anmälningstjänster och förslagstjänster.

Verkschef stjänster m.fl. tillsätts utan föregående ansökningsförfarande.
Frågor om deras tillsättande tas av regeringen upp formlöst på föredragning
av departementschefen eller annat statsråd. Till denna grupp hör de högsta
tjänsterna inom statsförvaltningen som verkschef, landshövding, justitieråd,
regeringsråd, president i hovrätt eller kammarrätt, justitiekansler, riksåklagare,
överdirektör, högre militär chef m.fl.

Anmälningstjänsterna tillsätts efter en speciell anmälan som i allmänhet
skall göras av chefen för den aktuella myndigheten. Anmälningen innebär att
regeringen underrättas om att en tjänst har blivit ledig och bör återbesättas.
Anmälningsförfarandet är oreglerat och kan ske mer eller mindre informellt.
Till anmälningstjänsterna hör tjänster som avdelningschef och därmed
jämförbara tjänster på verksledande eller motsvarande nivå, t.ex. tjänst som
skolråd, hovrätts- eller kammarrättslagman, lagman i de tre största tingsrätterna
och länsrätterna, biträdande riksåklagare och överåklagare. Dit hör
också det stora antalet tjänster närmast under verksledningsnivå, dvs.
generellt sett byråchefstjänster och vissa ordinarie tjänster som tillsätts med
förordnande för bestämd tid. Enligt proposition 1986/87:99 bilaga 1 (s. 74 f)
kommer tillsättningen av byråchefstjänster att successivt delegeras till
myndigheterna.

Tillsättning av anmälningstjänsterna behövde tidigare inte föregås av
något ansökningsförfarande. Genom förordningen (1982:796) om ändring i
anställningsförordningen (1965:601) har föreskrivits att tillsättningen av en
anmälningstjänst skall föregås av s.k. intresseannonsering. Regeringen har
för en del tjänster gjort undantag från regeln om intresseannonsering.
Sådana undantag framgår av myndigheternas instruktioner. Bland de
tjänster som har undantagits märks hovrättslagman, kammarrättslagman,
lagman i Stockholms. Göteborgs och Malmö tingsrätter samt lagman vid
länsrätterna i Stockholms län. Malmöhus län samt Göteborgs och Bohus
län.

Förslagstjänsterna tillsätts efter ett i bestämd ordning upprättat förslag av
en myndighet under regeringen, ibland en speciell förslagsnämnd. Till denna

JuU 1987/88:29

grupp hör t.ex. professurer, flertalet av de domartjänster som inte nämnts i
det föregående och vissa läkartjänster. Dit hör också bl.a. tjänster som
länspolischef och enhetschef vid länsstyrelserna.

För flertalet av dessa tjänster skall ett ansökningsförfarande tillämpas. För
domstolsväsendet finns en tjänsteförslagsnämnd som avger förslag till
regeringen i fråga om tillsättning av tjänster vid domstolar och hyresnämnder
enligt särskilda bestämmelser. Förfarandet regleras i förordningen
(1975:507) med instruktion för tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet.

Sättet för tillsättning av domartjänster aktualiserades i riksdagen i
samband med domstolsverkets inrättande år 1975 (prop. 1974:149,
JuU 1975:1, rskr. 1975:1). Då infördes beträffande förslagstjänsterna
ordningen med en särskild tjänsteförslagsnämnd för domstolsväsendet.
Samtidigt lämnade riksdagen utan erinran ett uttalande av departementschefen
i propositionen om att man då inte borde ändra gränsen mellan de
tjänster som kungörs lediga och de tjänster som tillsätts utan kungörelseförfarande;
den dittillsvarande ordningen beträffande verkschefstjänster och
anmälningstjänster inom domstolsväsendet behölls.

Hithörande frågor har även därefter prövats av riksdagen. Åren 1983 och
1984 avslogs motioner med önskemål om att de aktuella anmälningstjänsterna
borde tillsättas genom samma förfarande som gäller för förslagstjänsterna
(AU 1983/84:1 och 1984/85:1). År 1984 avslogs en motion med likartat
önskemål om beredning i ett särskilt kollegium som i den nu aktuella
motionen. Vid behandlingen år 1984 konstaterade utskottet i sitt i denna del
enhälliga betänkande (JuU 1983/84:24) att beredningen av ärenden om
tillsättning av de domartjänster som motionärerna tagit upp ankommer på
regeringen enligt grundläggande regler härom i regeringsformen. Något
beredningsförfarande såsom motionärerna hade föreslagit var - utöver den
ordning som redan gällde - enligt utskottets mening inte påkallat.

När saken nu på nytt aktualiseras finner utskottet inte skäl frångå sin
tidigare inställning, och utskottet avstyrker bifall till motionen. Utskottet vill
endast tillägga att det ankommer på 1987 års domarutredning (Ju 1987:03)
att överväga principerna för meritvärdering vid tillsättning av de s.k.
förslagstjänsterna. Enligt sina direktiv bör utredningen utgå från att alla
ordinarie domartjänster också i fortsättningen skall tillsättas av regeringen
och föregås av ledigförklarande och tjänsteförslag i samma omfattning som
för närvarande.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande medelsberäkningen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Allmänna domstolarna
för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag om
1 140 324 000 kr.,

2. beträffande antalet nämndemän

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Ju401, 1987/88:Ju404 och
1987/88:Ju811 i denna del (yrkande 23, delvis),

3. beträffande tjänstgöringsfrekvensen

JuU 1987/88:29

att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju811 i denna del (yrkande 23,
delvis),

4. beträffande ersättningen till nämndemän

att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju811 i denna del (yrkande 24),

5. beträffande stöd ät viss nämndemannaorganisation
att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju405,

6. beträffande ökad delegering

att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju812 i denna del (yrkande 3),

7. beträffande tillsättning av högre domartjänster
att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju408.

4. Allmänna förvaltningsdomstolarna

Propositionen

Regeringen har under punkt D 3 (s. 88-91) föreslagit riksdagen att till
Allmänna förvaltningsdomstolarna för budgetåret 1988/89 anvisa ett
förslagsanslag om 370 686 000 kr.

Motioner

1987/88:Ju409 av Ingbritt Irhammar och Kersti Johansson (c) vari yrkas att
riksdagen begär att regeringen framlägger förslag om snabbare handläggning
och beslut vid skattskyldigs besvär över taxering.

1987/88:Ju411 av Per-Richard Molén (m) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen till riksdagen snarast inkommer med förslag till åtgärder, som
leder till att handläggningstiderna vid landets länsrätter nedbringas till högst
ett år.

Utskottet

Medelsberäkningen

Medelsberäkningen har - med hänvisning till arbetsläget vid domstolarnaskett
utan tillämpning av huvudförslaget om besparingar. Utskottet har
ingen erinran mot den av regeringen föreslagna medelsanvisningen.

Utskottet vill i sammanhanget notera att regeringsrättens arbetssituation -såsom departementschefen påpekar - kan komma att påverkas av ändringar
som föreslagits i en proposition om Europakonventionen och rätten till
domstolsprövning i Sverige (prop. 1987/88:69, KU 38).

Arbetsläget

Beträffande målutvecklingen för länsrätterna kan konstateras att det totala
antalet inkomna mål år 1987 har minskat med 8 % i förhållande till året
innan. Antalet avgjorda mål minskade med drygt 8 % medan målbalansen
minskade med knappt 10 %. Kammarrätternas sammanlagda målbalanser
minskade med drygt 13 %.

JuU 1987/88:29

I propositionen uttalar departementschefen att arbetsläget vid de allmänna
förvaltningsdomstolarna fortfarande är ansträngt. Hon framhåller vidare
att det trots att antalet inkomna skattemål i länsrätterna fortsätter att sjunka
inte har varit möjligt att korta av den genomsnittliga omloppstiden för
skattemålen utan att den i stället blivit längre. Som departementschefen
anför är det med nuvarande omloppstid på ett år och åtta månader långt kvar
till den omloppstid på tolv månader som tidigare angivits som godtagbar.

I motionerna Ju409 och Ju411 riktas kritik mot de långa handläggningstiderna
för skattemål. I den förstnämnda motionen förordas att det sätts upp
en tidsgräns inom vilken yttranden och beslut skall meddelas. I den andra
motionen begärs förslag till åtgärder eftersom regeringens målsättning att
skattemålen inte skall ta längre tid än ett år inte har uppnåtts.

Frågan om snabbare handläggning av taxeringsmål behandlades av
utskottet också förra året (JuU 1986/87:25 s. 20-22). Utskottet redogjorde då
för reglerna i taxeringsprocessen och för ett beslut av justitieombudsmannen
om domstolarnas processledande funktion. Utskottet ansåg att det var viktigt
att alla möjligheter togs till vara för att öka effektiviteten vid handläggningen
av skattemålen. Bl.a. underströk utskottet vikten av att berörda myndigheter
samarbetar på ett konstruktivt sätt för att påskynda förfarandet. Utskottet
berörde också frågorna om domstolarnas processledning och om tidrymden
för taxeringsintendentens svar.

Utskottet delar den oro för utvecklingen när det gäller de långa handläggningstiderna
som departementschefen uttalat och som kommer till uttryck
också i de båda motionerna. I likhet med vad utskottet tidigare framhållit är
det nödvändigt att ta till vara alla möjligheter som kan bidra till att förkorta
handläggningstiderna. I det sammanhanget vill utskottet i likhet med vad
departementschefen uttrycker framhålla vikten av att domstolarna inte
slentrianmässigt föranstaltar om skriftväxling, något som lär förekomma på
sina håll. Sedan den 1 juli 1987 gäller nya regler om kommunikation av mål i
förvaltningsdomstolarna (prop. 1986/87:113, JuU 29, rskr. 243). Det är som
departementschefen uttalar angeläget att domstolarna utnyttjar den möjlighet
till kortare handläggningstider som lagändringen möjliggör. Det förtjänar
för övrigt framhållas att lagändringen tillkom efter initiativ från
förvaltningsdomstolshåll, varvid framhölls att de ändrade handläggningsrutiner
som skulle bli följden av ändringen skulle kunna bidra till att förkorta
handläggningstiderna.

Med hänsyn till att situationen vad gäller de långa handläggningstiderna
har försämrats på senare tid vill utskottet tillägga att det kan finnas anledning
för domstolarna att i större utsträckning än hittills överväga om det inte kan
vara aktuellt att avgöra ett skattemål oaktat yttrande inte har inkommit från
den skattskyldiges motpart (jfr 10 § förvaltningsprocesslagen).

Utöver nu redovisade uttalanden vill utskottet erinra om att det arbete som
i olika hänseenden pågår på en förenkling av taxeringsförfarandet och
skatteprocessen åtminstone på sikt torde medföra att arbetsläget också i
domstolarna kan förbättras. Någon åtgärd från riksdagens sida är för
närvarande inte påkallad enligt utskottets mening. Utskottet avstyrker bifall
till motionerna Ju409 och Ju411.

JuU 1987/88:29

Hemställan

JuU 1987/88:29

Utskottet hemställer

1. beträffande medelsberäkningen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Allmänna förvaltningsdomstolarna
för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag om
370 686 000 kr.,

2. beträffande snabbare handläggning

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Ju409 och 1987/88:Ju411.

5. Bostadsdomstolen och hyresnämnderna m.m.

Propositionen

Regeringen har under punkt D 4 (s. 91 och 92) föreslagit riksdagen att till
Bostadsdomstolen och hyresnämnderna m.m. för budgetåret 1988/89 anvisa
ett förslagsanslag om 43 528 000 kr.

Motioner

1987/88:Ju403 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag innebärande att hyresnämnd och bostadsdomstol avskaffas och
ärendena överförs till allmän domstol.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:Bo211.

1987/88:Ju410 av Gunilla André m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en begränsad översyn av rättskipningens organisation i
enlighet med vad som anförts i motionen.

1987/88:Ju812 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar att de s.k. eko-domstolarna skall avvecklas
fr.o.m. 1988/89,

6. att riksdagen hos regeringen begär att en översyn av domstolsorganisationen
görs i syfte att minska antalet specialdomstolar,

7. att riksdagen beslutar att avveckla bostadsdomstolen och hyresnämnderna
i enlighet med vad som har anförts i motionen,

8. att riksdagen under anslaget D 4. Bostadsdomstolen och hyresnämnderna
m.m. för budgetåret 1988/89 anslår 5 milj. kr. mindre än vad regeringen
har föreslagit.

Utskottet

Specialdomstolar m.m.

I de föreliggande motionerna riktas erinringar mot det nuvarande systemet
med specialdomstolar och partssammansatta domstolar m. m. Särskilt vänder
man sig mot hyresnämnderna och bostadsdomstolen samt mot ordningen
med s.k. eko-domstolar. Motionerna mynnar ut i yrkanden om översyn eller
avskaffande av det nuvarande systemet.

Frågor om rättskipningens organisation - däribland de frågor som tas upp i
de nu aktuella motionerna - behandlades utförligt av utskottet under våren
1986 i betänkandet JuU 1985/86:28. Frågorna behandlades på nytt under
våren 1987 i betänkandet JuU 1986/87:25. Nu hänvisas till redogörelserna i
de betänkandena.

Sammanfattningsvis har utskottet vid tidigare ställningstaganden i saken
funnit att det - i ett läge där snart sagt samtliga då aktualiserade motionsspörsmål
antingen nyligen hade bedömts av statsmakterna eller var under
övervägande - inte fanns tillräckliga skäl för riksdagen att initiera någon
översyn. Det sagda borde emellertid inte hindra att man, då frågor av detta
slag kommer upp till bedömning i takt med att reformarbetet fortskrider,
noga överväger behovet och lämpligheten av en särreglering.

I anslutning till de nu aktuella motionerna vill utskottet tillägga att
resultaten av de i betänkandet JuU 1986/87:25 nämnda arbetena angående
hyresprocessen och de s.k. eko-domstolarna numera framlagts och övervägs i
justitiedepartementet.

Utskottet vidhåller den ståndpunkt i saken som utskottet intog förra året.
Motionsyrkandena avstyrks.

Medelsberäkningen

Regeringen föreslår en medelsanvisning om drygt 43,5 milj. kr., vilket
innebär en planenlig real utgiftsminskning. I motion 812 föreslås - i
konsekvens med yrkandet i samma motion om en avveckling av bostadsdomstolen
och hyresnämnderna - att anslaget minskas med 5 milj. kr.

Utskottet, som i det föregående avstyrkt bifall till avvecklingsyrkandet i
motion Ju812, godtar regeringens förslag.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande specialdomstolar m.rn.

att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju403, motion 1987/88:Ju410 och
motion 1987/88:Ju812 i denna del (yrkandena 5, 6 och 7),

2. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1987/88:Ju812 i denna del (yrkande 8) till Bostadsdomstolen
och hyresnämnderna m.m. för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag
om 43 528 000 kr.

6. Försäkringsdomstolarna
Propositionen

Regeringen har under punkt D 5 (s. 92-94) föreslagit riksdagen att till
Försäkringsdomstolarna för budgetåret 1988/89 anvisa ett förslagsanslag om
54 874 000 kr.

JuU 1987/88:29

Motioner

JuU 1987/88:29

1987/88:Ju406 av Ulla Orring m.fl. (fp, m, c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om domstolarna i
övre Norrland.

1987/88:Ju407 av Margareta Andrén m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om väntetiderna i
försäkringsdomstolarna.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:Sf266.

Utskottet

Medelsberäkningen m.m.

Försäkringsdomstolarna är försäkringsrätterna och försäkringsöverdomstolen.

Försäkringsrätterna prövar främst överklagade ärenden från försäkringskassorna
som gäller socialförsäkringen. Det finns tre försäkringsrätter, en för
Mellansverige i Fianden (fem avdelningar), en för södra Sverige i Huskvarna
(fem avdelningar) och en för norra Sverige i Umeå (två avdelningar).

Försäkringsöverdomstolen prövar som sista instans mål som överklagas
från försäkringsrätterna och arbetsmarknadsstyrelsen eller som denna
styrelse underställer domstolen. Domstolen har tio lagfarna och nio andra
ledamöter.

Anslaget D 5. Försäkringsdomstolarna är nytt. Tidigare anvisades medel
för dessa domstolar under femte huvudtiteln, anslagen B 1. Försäkringsöverdomstolen
och B 2. Försäkringsrätter. 1 budgetpropositionen anges-under
hänvisning till bl.a. uttalanden av utskottet i betänkandet JuU 1985/86:28 om
rättskipningens organisation - att försäkringsdomstolarna bör föras över till
justitiedepartementets ansvarsområde och att domstolsverket bör få uppgiften
att vara central förvaltningsmyndighet för dem. Justitieministern räknar
med att härigenom skall uppkomma rationaliserings- och effektivitetsvinster
av olika slag. Inte minst gäller detta möjligheterna att ge domstolarna
administrativ service, exempelvis genom utbildning och personalutveckling,
ADB-utveckling m.m. Utskottet ansluter sig till justitieministerns bedömningar.

Av statistiska uppgifter som fogats till budgetpropositionen (s. 135)
framgår att både antalet inkomna och antalet balanserade mål vid försäkringsöverdomstolen
och försäkringsrätterna har gått ned under de fyra
senaste budgetåren. Som justitieministern anger är emellertid arbetsläget vid
försäkringsdomstolarna alltjämt ansträngt, och de genomsnittliga omloppstiderna
för målen, 12-18 månader, är med hänsyn till målens betydelse för de
försäkrade inte acceptabla. Även i motion Ju407 riktas uppmärksamheten
mot väntetiderna i försäkringsdomstolarna, och motionärerna begär ett
tillkännagivande till regeringen i saken.

Utskottet noterar att regeringens förslag till medelsanvisning mot bakgrund
av det bekymmersamma arbetsläget bygger på en begränsad tillämp -

ning av huvudförslaget om besparingar. Förslaget innebär en uppräkning
med i det närmaste 2 milj. kr. jämfört med innevarande budgetår samtidigt
som ytterligare 2,4 milj. kr. beräknas under anslaget F 5. Vissa domstolskostnader
för kostnader för sakkunniga vid försäkringsdomstolarna. Det
förtjänar också nämnas att 100 000 kr. beräknas för efterutbildning.

Mot denna bakgrund och med beaktande av de rationaliserings- och
effektivitetsvinster som nyss omnämnts godtar utskottet regeringens förslag.
Vad gäller motionsönskemålet utgår utskottet från att domstolsverket på
sedvanligt sätt fortlöpande följer målutvecklingen och initierar de åtgärder
som kan påkallas. Något tillkännagivande från riksdagens sida påkallas
därför inte.

Domstolarna i övre Norrland

I budgetpropositionen tar justitieministern upp frågan om arbetsformer,
organisation m.m. när det gäller försäkringsdomstolarna. Enligt justitieministern
bör domstolsverket närmare analysera förutsättningarna att på sikt
samordna försäkringsrätterna med de allmänna förvaltningsdomstolarna och
därvid belysa de konsekvenser av skilda slag som följer med olika lösningar.
Arbetet bör redovisas senast vid utgången av år 1988.

Med utgångspunkt i uppdraget till domstolsverket anges i motion Ju406 ett
sammanförande av de tre försäkringsrätterna med kammarrätterna som en
möjlighet som kommer att övervägas. Motionärerna riktar uppmärksamheten
på att den kammarrätt som finns i Norrland ligger i Sundsvall medan
försäkringsrätten ligger i Umeå. De föreslår därför att såsom ett särskilt
alternativ prövas att i den nya ordningen till Umeå förlägga en kammarrätt
eller någon avdelning av kammarrätten i Sundsvall. För detta alternativ talar
enligt motionärerna allmänhetens och nämndemännens intresse av närhet till
domstolen. En sådan lösning skulle också leda till en bättre överensstämmelse
med landets indelning i hovrättsområden samtidigt som den skulle främja
domarrekryteringen.

Utskottet vill för sin del först erinra om att under uppbyggandet av
kammarrättsorganisationen i början av 1970-talet två avdelningar av kammarrätten
i Stockholm tjänstgjorde i Sundsvall. Motionärernas tanke på en
motsvarande anordning är alltså inte oprövad. I övrigt anser utskottet att
uppdraget till domstolsverket i budgetpropositionen är så öppet beskrivet att
verket inte gärna kan underlåta att pröva de alternativ som motionärerna
skisserar. I linje härmed vill utskottet endast anmärka att domstolsverket vid
uppdragets fullgörande givetvis också bör överväga försäkringsöverdomstolens
ställning. Något tillkännagivande till regeringen som motionärerna
önskar påkallas inte.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande medelsanvisningen
att riksdagen till Försäkringsdomstolarna för budgetåret 1988/89
anvisar ett förslagsanslag om 54 874 000 kr.,

JuU 1987/88:29

2. beträffande väntetider

att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju407,

3. beträffande domstolarna i övre Norrland
att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju406.

7. Utrustning till domstolar m.m.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt D 6 (s. 95) och
hemställer

att riksdagen till Utrustning till domstolar m.m. för budgetåret
1988/89 anvisar ett reservationsanslag om 14 910 000 kr.

Stockholm den 22 mars 1988
På justitieutskottets vägnar

Karin Ahrland

Närvarande: Karin Ahrland (fp), Lars-Erik Lövdén (s). Hans Pettersson i
Helsingborg (s). Björn Körlof (m). Helge Klöver (s), Gunilla André (c),
Ulla-Britt Åbark (s), Sven Munke (m). Birthe Sörestedt (s), Arne Svensson
(m), Bengt-Ola Ryttar (s). Göran Magnusson (s), Eva Johansson (s), Lars
Sundin (fp) och Ingbritt Irhammar (c).

Reservationer

1. Antalet nämndemän (punkt 3, mom. 2)

Björn Körlof och Arne Svensson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.5 som börjar med "Med hänsyn”
och slutar med ”aktuella motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

När utskottet nu på nytt har att behandla frågan om antalet nämndemän i
tingsrätt vill utskottet - i likhet med förra året - framhålla att det från såväl
allmänt demokratiska synpunkter som av rättssäkerhetsskäl är angeläget att
den i ett mål medverkande nämndemannagruppen har en så bred förankring i
samhället och allsidig sammansättning som möjligt. Minskningen av nämndemännens
antal från fem till tre i de flesta mål i tingsrätt innebär att den
önskvärda allsidigheten och bredden har försämrats inom den del av
rättskipningen där tyngdpunkten i praktiken ligger för de allra flesta
människor. Utskottet vill här som sin bestämda mening framhålla att de skäl
som i lagstiftningsärendet år 1983 ansågs tala för att nämndemännen bör vara
fem i mål om brott för vilka gäller ett visst straffminimum i princip talar med
samma styrka för denna sammansättning även i övriga mål. Gränsen mellan å
ena sidan mål som innehåller komplicerade bevisvärderingsfrågor och
grannlaga överväganden i fråga om påföljdsval och å andra sidan mål utan
sådana inslag går inte vid två års fängelse som straffminimum för brottet. Det

JuU 1987/88:29

kan nämligen inte sägas att frågorna om bevisvärdering och påföljdsval
generellt sett är vare sig mera ofta förekommande eller mera grannlaga i mål
av den allvarligare kategorin än i mål av den andra kategorin. Det kan inte
heller sägas att påföljderna i mål av den ena kategorin generellt är mera
ingripande för den tilltalade än i mål av den andra kategorin. Betydelsen av
omsorg och grannlagenhet vid rättens bedömning kan i stället med fog sägas
vara lika stor i båda slagen av mål, och prövningen av alla enskildheter i ett
mål kan allmänt sett antas ske på ett bättre sätt och med större säkerhet om
fem lekmän deltar i stället för endast tre.

Vad nu sagts leder utskottet till uppfattningen att domförhetsreglerna för
tingsrätt bör ändras på så sätt att den ordning som gällde före ändringen år
1983 återinförs. Det antal nämndemän som normalt skall delta i avgörandena
bör således bestämmas till fem. Den nu förordade ändringen av domförhetsreglerna
bör få till följd att också de gamla omröstningsreglerna återtas. De
skäl som i samband med 1971 års underrättsreform anfördes för den
omröstningsordningen äger fortfarande bärkraft (se prop. 1969:44 s. 197-221, 1LU 38 s. 51 och JuU 1981/82:40 s. 8).

Sammanfattningsvis anser utskottet att de före den 1 juli 1983 gällande
reglerna för nämndemans medverkan i tingsrätt bör återinföras. Detta bör
ske snarast möjligt och på ett sätt som föranleder minsta möjliga övergångsproblem.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av de nu aktuella motionerna
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande antalet nämndemän
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Ju401, 1987/
88:Ju404 och 1987/88:Ju811 i denna del (yrkande 23, delvis) som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Antalet nämndemän (punkt 3, mom. 2)

Sven Munke (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Med hänsyn"
och slutar med "aktuella motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

JuU 1987/88:29

grannlaga överväganden i fråga om påföljdsval och å andra sidan mål utan
sådana inslag går inte vid två års fängelse som straffminimum för brottet. Det
kan nämligen inte sägas att frågorna om bevisvärdering och påföljdsval
generellt sett är vare sig mera ofta förekommande eller mera grannlaga i mål
av den allvarligare kategorin än i mål av den andra kategorin. Det kan inte
heller sägas att påföljderna i mål av den ena kategorin generellt är mera
ingripande för den tilltalade än i mål av den andra kategorin. Betydelsen av
omsorg och grannlagenhet vid rättens bedömning kan i stället med fog sägas
vara lika stor i båda slagen av mål, och prövningen av alla enskildheter i ett
mål kan allmänt sett antas ske på ett bättre sätt och med större säkerhet om
fem lekmän deltar i stället för endast tre.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av de nu aktuella motionerna
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

3. Ersättningen till nämndemän (punkt 3, mom. 4)

Gunilla André och Ingbritt Irhammar (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar för sin del inte departementschefens uppfattning att den
aviserade höjningen skall avse tilläggsbeloppet. Ett ersättningssystem för
förtroendevalda skall enligt utskottets mening utgå från principen att alla
deltagande nämndemän ersätts lika. Arbetsinsatsen i domstolen är nämligen
oberoende av vilken inkomst nämndemannen har i sitt ordinarie yrke. Den
höjning av ersättningen som har förutskickats bör således enligt utskottets
mening i sin helhet användas för att höja grundbeloppet. Detta bör riksdagen
med anledning av motion Ju811 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande ersättningen till nämndemän
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Ju811 i denna del
(yrkande 24) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

JuU 1987/88:29

4. Ökad delegering (punkt 3, mom. 6)

JuU 1987/88:29

Karin Ahrland och Lars Sundin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”inte erforderlig" bort ha följande lydelse:

Utskottet har i dag samma inställning som den som nu redovisats och
noterar därför med tillfredsställelse att delegeringsarbetet har fortsatt, senast
med riksdagens beslut om ökad delegering i vissa domstolsärenden (prop.
1987/88:8, JuU 9, rskr. 31). Med hänsyn till den betydelse ett effektivt
domstolsarbete har för den dömande verksamheten och för personalens
arbetstillfredsställelse är det angeläget att även fortsättningsvis de möjligheter
som finns till delegering tas till vara. Fortsättningsvis bör därför enligt
utskottets mening arbetet med fortsatt delegering bedrivas om möjligt än
intensivare. I samband med ett aviserat förslag angående den summariska
processen bör t.ex. frågor om ytterligare delegering till kanslipersonal kunna
övervägas. Vad utskottet uttalat bör riksdagen med anledning av motion
Ju812 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande ökad delegering
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Ju812 i denna del
(yrkande 3) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

5. Snabbare handläggning (punkt 4, mom. 2)

Gunilla André och Ingbritt Irhammar (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utöver nu”
och slutar med ”och Ju411” bort ha följande lydelse:

Utöver nu redovisade uttalanden vill utskottet erinra om att det arbete som
i olika hänseenden pågår på en förenkling av taxeringsförfarandet och
skatteprocessen åtminstone på sikt torde medföra att arbetsläget också i
domstolarna förbättras. I avvaktan härpå och med beaktande av vad
utskottet i övrigt uttalat får emellertid tiden nu anses vara mogen att
föreskriva en tidsfrist inom vilken taxeringsbesvär senast skall vara avgjorda.
Denna tidsfrist bör enligt utskottets mening bestämmas så att beslut i
länsrätten skall fattas senast under andra året efter taxeringsåret.

Vad utskottet sålunda uttalat bör riksdagen med anledning av de nu
aktuella motionerna som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande snabbare handläggning
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Ju409 och 1987/
88:Ju411 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

6. Specialdomstolar m.m. (punkt 5, mom. 1)

JuU 1987/88:29

Karin Ahrland (fp), Björn Körlof (m). Gunilla André (c). Sven Munke (m),
Arne Svensson (m), Lars Sundin (fp) och Ingbritt Irhammar (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Utskottet
vidhåller” och slutar med ”Motionsyrkandena avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Den bild som organisationen av rättskipningen i speciella domstolar och
liknande organ företer ger enligt utskottets mening onekligen intryck av
splittring, svåröverskådlighet och inkonsekvens. Remissopinionen vid utskottets
behandling av saken år 1986 var också positiv till att en översyn bör
ske i riktning mot att nedbringa antalet speciella domstolar och liknande
organ. Ett flertal av ifrågavarande domstolar och organ är partssammansatta,
dvs. utöver lagfarna ledamöter finns även ledamöter utsedda av vissa
intresseorganisationer.

Förekomsten av dessa domstolar och organ kan - såsom påvisats vid
riksdagsbehandling av liknande frågor tidigare - ge upphov till nackdelar
som ytterst drabbar de enskildas rättssäkerhet. Snarlika rättsliga frågor kan
bedömas olika i specialdomstolar och allmänna domstolar. Allmänheten får
svårare att förutsäga följderna av vissa rättshandlingar. Detta problem
accentueras i de fall en specialdomstols avgörande inte kan överklagas till
högre rätt. Ordningen strider också mot huvudprincipen att rättskipningen
skall vara lokalt förankrad och i praktisk omfattning ske under medverkan av
ortens lekmän. Vad särskilt gäller domstolar och organ som är partssammansatta
kan ifrågasättas om dessa kan anses vara oavhängiga och opartiska på
det sätt som stadgas i artikel 6 i Europarådets konvention om de mänskliga
rättigheterna.

Mot denna bakgrund gör utskottet den bedömningen att det - utan hinder
av att näraliggande frågor aktualiserats i olika sammanhang - finns anledning
att överväga att avskaffa vissa speciella domstolar och liknande organ. Som
anförts i tidigare sammanhang kan rättens behov av särskild sakkunskap
tillgodoses på annat sätt än genom systemet med specialdomstol, t.ex. genom
sakkunnigbevisning eller genom medverkan av experter i den vanliga
domstolen. Starka skäl talar vidare för att införa en sådan ordning att vissa
sådana domstolars och organs avgöranden kan i vanlig ordning prövas av
hovrätt och högsta domstolen.

Vad särskilt gäller hyresprocessen vill utskottet i likhet med motionärerna
framhålla att övertygande skäl talar för att detta målområde förs över till
allmän domstol och att således hyresnämnderna och bostadsdomstolen
avskaffas. Att så sker med det snaraste är i själva verket enligt utskottets
mening av central betydelse för vidmakthållandet av vår rättskultur.

Sammanfattningsvis bör enligt utskottets mening göras en på sätt framgår
av det föregående begränsad översyn i syfte att nedbringa antalet speciella
domstolar och organ. Av särskild vikt vid de ställningstaganden som sålunda
förestår är att beakta intresset av att vidmakthålla en bred kunskap och en
allmän överblick över hela det juridiska fältet hos dem som är verksamma
inom det ordinära domstolssystemet. Som utskottet framhållit i ett tidigare
sammanhang är detta nämligen av vital betydelse inte bara för de enskilda

medborgare som kommer i kontakt med rättsväsendet utan också för
statsverksamheten i stort. Under översynsarbetet är det enligt utskottets
mening naturligt att överväga den lämpliga fördelningen av målgrupper
mellan de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna.
Samordning bör också ske med det pågående översynsarbetet rörande
domarbanans utformning. Det bör ankomma på regeringen att besluta om
formerna för den översyn utskottet sålunda förordar. Därvid bör också
beaktas behovet av ändrad inriktning för de överväganden som redan pågår,
t.ex. rörande de s.k. eko-domstolarna, hyresprocessen och rättegången i
arbetstvister.

Vad utskottet nu med anledning av de aktuella motionsyrkandena anfört
bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande specialdomstolar m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Ju403, motion 1987/
88:Ju410och motion 1987/88:Ju812 i denna del (yrkandena 5, 6 och 7)
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en
översyn i syfte att nedbringa antalet speciella domstolar och organ
m.m.

7. Medelsanvisningen (punkt 5, mom. 2)

Karin Ahrland (fp). Björn Körlof (m). Gunilla André (c), Sven Munke (m),
Arne Svensson (m), Lars Sundin (fp) och Ingbritt Irhammar (c) anser- under
förutsättning av bifall till reservation 6 -

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Utskottet,
som” och slutar med ”regeringens förslag” bort ha följande lydelse:

I konsekvens med sitt uttalande i det föregående om den centrala
betydelsen av att hyresnämnderna och bostadsdomstolen avskaffas med det
snaraste bedömer utskottet att belastningen på det förevarande anslaget kan
förutses nedgå med 5 milj. kr. under nästa budgetår. Medelsanvisningen bör
- i enlighet med yrkandet därom, i motion Ju812 - bestämmas mot denna
bakgrund.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1987/
88:Ju812 i denna del (yrkande 8) till Bostadsdomstolen och hyresnämnderna
m.m. för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag om
38 528 000 kr.

JuU 1987/88:29

Särskilda yttranden

JuU 1987/88:29

1. Antalet nämndemän och tjänstgöringsfrekvensen (punkt 3,
mom. 2 och 3)

Gunilla André och Ingbritt Irhammar (c) anför:

Frågan om antalet nämndemän i domför sammansättning bereds för
närvarande i justitiedepartementet med anledning av förslag från rättegångsutredningen.
Flera andra frågor om nämndemän berörs i en till riksdagen
nyligen avgiven proposition. Mot den bakgrunden finns det enligt vår mening
inte anledning att i detta sammanhang ta ställning till de här aktuella
frågorna.

2. Tillsättning av högre domartjänster (punkt 3, mom. 7)

Björn Körlof, Sven Munke och Arne Svensson (m) anför:

Ordningen för tillsättande av högre domartjänster måste självfallet vara så
utformad att endast förtjänst och skicklighet blir avgörande för tillsättningarna.
Domarkårens oväld och dess oavhängighet från politiska eller andra
hänsyn måste härvid garanteras. Det förslag motionären för fram för
tillsättning av högre domartjänster kan vara en möjlig lösning. Vi delar dock
utskottets bedömning av motionsönskemålet. Vi vill emellertid fästa uppmärksamheten
på att såväl 1987 års domarutredning som arbetet med ett
utökat tjänsteansvar kan föranleda att frågan senare kan komma att bedömas
annorlunda.

3. Snabbare handläggning (punkt 4, mom. 2)

Björn Körlof, Sven Munke och Arne Svensson (m) anför:

Antalet oavgjorda skattemål vid landets länsrätter har under senare år ökat.
Handläggningstiderna varierar kraftigt mellan olika länsrätter men är
oacceptabelt långa vid samtliga - 14 till 25 månader. Regeringens målsättning
sedan några år, att skattskyldiga inte skall behöva vänta mer än högst ett år på
besked i taxeringsärenden, har inte kunnat uppfyllas. Tvärtom har situationen
blivit allt sämre och kan i dag betraktas som ohållbar. Tilltron till vårt
rättssystem kan skadas om inte situationen snabbt förbättras, och det är
utomordentligt angeläget att de möjligheter tas till vara som finns att - med
bibehållna rättssäkerhetskrav i övrigt - öka takten i handläggningen vid
berörda domstolar och andra myndigheter.

Innehållsförteckning

Andra huvudtiteln

Domstolsväsendet m.m

1. Lokalförsörjningen inom domstolsväsendet m.m.

Propositionen

Utskottet

Hemställan

2. Domstolsverket

3. Allmänna domstolarna

Propositionen

Motioner

Utskottet

Medelsberäkningen

Nämndemannafrågor

Delegering av domargöromål

Tillsättning av högre domartjänster

Hemställan

Juli 1987/88:29

4. Allmänna förvaltningsdomstolarna

Propositionen

Motioner

Utskottet

Medelsberäkningen

Arbetsläget

Hemställan

5. Bostadsdomstolen och hyresnämnderna m.m

Propositionen

Motioner

Utskottet

Specialdomstolar m.m

Medelsberäkningen

Hemställan

6. Försäkringsdomstolarna

Propositionen

Motioner

Utskottet

Medelsberäkningen m.m

Domstolarna i övre Norrland

Hemställan

7. Utrustning till domstolar m.m

Reservationer

1. Antalet nämndemän (punkt 3, mom. 2) (m)

2. Antalet nämndemän (punkt 3, mom. 2) (m)

3. Ersättningen till nämndemän (punkt 3, mom. 4) (c).

4. Ökad delegering (punkt 3, mom. 6) (fp)

5. Snabbare handläggning (punkt 4, mom. 2) (c)

6. Specialdomstolar m.m. (punkt 5, mom. 1) (fp, m,c)

7. Medelsanvisningen (punkt 5, mom. 2) (fp, m, c) ...

15
15

18
18

Särskilda yttranden 21 JuU 1987/88:29

1. Antalet nämndemän och tjänstgöringsfrekvensen (punkt 3,
mom. 2 och 3) (c) 21

2. Tillsättning av högre domartjänster (punkt 3, mom. 7) (m).... 21

3. Snabbare handläggning (punkt 4, mom. 2) (m) 21