Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskoftet ett förslag av regeringen om ändringar i rätfshjälpslagstiftningen. Förslaget innebär bl.a. sänkta avgifter för den enskilde och ökade möjligheter till allmän rättshjälp genom att en inkomstnivå höjs. Samtidigt föreslås vissa begränsningar i rätten fill allmän rättshjälp i bl.a. skadeståndsärenden. Utskottet godtar förslaget men föreslår på en punkt ett tillkännagivande till regeringen om att räftshjälps-och rådgivningsavgifterna inte får bli högre än i dag för personer med låga inkomster.

Samfidigt med regeringsförslaget behandlar utskottet ett tjugotal motionsyrkanden i olika rättshjälpsfrågor, bl.a. om rättshjälp i miljömål och utlänningsärenden och om förordnande av offentlig försvarare.

Till betänkandet har fogats åtta reservationer, fyra (m, fp, c), två (m) och två (fp).

En innehållsförteckning finns sist i betänkandet.

Propositionen m.m.

I proposition 1987/88:73 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag fill

1. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

2. lag om ändring i rättegångsbalken. Förslagen har granskats av lagrådet. Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 24.

I samband med propositionen behandlas dels yrkanden i de med anledning av propositionen väckta mofionerna 1987/88:Jull av Allan Ekström (m), 1987/88:Jul2 av Ewy Möller (m), 1987/88:Jul3 av Lars Werner m. fl. (vpk), 1987/88:Jul4 av Margareta Palmqvist m. fl. (s) och 1987/88:Jul5 av Ingbritt Irhammar m. fl. (c), dels yrkanden i de under den allmänna mofionstiden i år väckta mofionerna 1987/88:Ju703 av Karl-Göran Biörsmark (fp), 1987/ 88:Ju704 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), 1987/88:Ju705av Alf Svensson (c), 1987/88:Ju710 av Torgny Larsson (s), 1987/88:Ju712 av Filip Fridolfsson (m), 1987/88:Ju717 av Kjell-Arne Welin och Siw Persson (fp), 1987/88:Ju718 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), 1987/88:Ju720 av Lars Ahlmark (m) och 1987/88:Ju72] av Siri Häggmark (m). - Motionsyrkandena redovisas på s. 20-21.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1987/88. 7saml. Nr21

Allmän rättshjälp beviljas fysisk person i rättslig angelägenhet, om han behöver sådant bistånd och hans beräknade årsinkomst ej överstiger etthundratiotusen kronor.

Bidrar den rättssökande / väsentlig omfattning fill någon annans un-derhåU, ökas beloppet enligt första stycket med niotusen kronor för var och en fill vilkens underhåll han på detta sätt bidrar.

Är den rättssökandes betalningsförmåga väsenfiigt ökad på gmnd av förmögenhetsinnehav eller annan särskild omständighet eller väsentligt nedsatt på grund av skuldsättning eller annan särskild om-

Allmän rättshjälp beviljas fysisk person i rättslig angelägenhet, om han behöver sådant bistånd och hans beräknade årsinkomst ej överstiger ett belopp som motsvarar sju gånger det basbelopp enligt tagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde året innan rättshjälp begärs.

Bidrar den räftssökande titt underhållet av make, tidigare make, sambo eller eget barn, ökas beloppet enligt första stycket för var och en till vilkens underhåll han på detta sätt bidrar med ett belopp som motsvarar hälften av det basbelopp som anges i första stycket. Med eget barn jämställs härvid annaris barn som den rättssökaride är undérhåUsskyldig mot enligt 7 kap. 5 § föräldrabalken.

Är den räftssökandes betalningsförmåga väsentligt ökad på grund av förmögenhetsinnehav eller annan särskild omständighet eller väsentligt nedsatt pä grund av skuldsättning eller annan särskild om-

ständighef, skall den beräknade ständighet, skall den beräknade

årsinkomsten jämkas på t/ef sd/r aft årsinkomsten jämkas genom atf

skäligt belopp tiltägges eller, från- skäligt belopp läggs tiU eller dras

dragés. från.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket meddelar närmare föreskrifter för beräkning av den rättssökandes ekonomiska förhållanden.

8§' Allmän rättshjälp får ej beviljas

1. i angelägenhet som skall prövas eller på annat sätt behandlas utom riket, om ej den rättssökande är bosatt här och särskilda skäl föreligger för rättshjälp,

2. utlänningar som varken är eller tidigare varit bosatta här, om det inte finns särskilda skäl för rättshjälp.

3. näringsidkare i angelägenhet som uppkommit i hans näringsverksamhet, om ej skäl föreligger för rättshjälp med hänsyn till verksamhetens art och begränsade omfattning, hans ekonomiska och personliga förhållanden eUer omständigheterna i övrigt.

3. den som är eller har varit näringsidkare i angelägenhet som har uppkommit i hans näringsverksamhet, om det inte finns skäl för rättshjälp med hänsyn till verksamhetens art och begränsade omfattning, hans ekonomiska och personliga förhållanden och omständigheterna i övrigt,

4. i fråga om anspråk som överlåtits till den rättssökande, om överiåtel-sen kan antagas ha ägt mm i syfte att åstadkomma fördel vid prövning av begäran om rättshjälp,

5. för upprättande av självdeklaration,

6. för upprättande av äktenskapsförord, testamente eller gävohandling,

7. om frågan om rättshjälp kan anstå till dess en annan rättslig angelägenhet, vari anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund, har avgjorts slutligt,

8. ägaren av en fastighet eller en byggnad i angelägenhet som avser fastigheten eller byggnaden, om han har eller borde ha haft rättsskyddsförsäkring eller något annat liknande rättsskydd som omfattar angelägenheten.

7. / angelägenhet rörande bodelning, om det inte med hänsyn till boets beskaffenhet och makarnas eller sambornas personhga förhållanden finns särskilda skäl för rättshjälp,

8. om frågan om rättshjälp kan anstå till dess en annan rättslig angelägenhet, vari anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund, har avgjorts slutligt,

9. ägaren etter tidigare ägare av en fastighet eller en byggnad i angelägenhet som avser fastigheten eller byggnaden, om han har eller borde ha haft rättsskyddsförsäkring eller något annat liknande rättsskydd som omfattar angelägenheten.

' Senaste lydelse 1987:806.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse JuU 1987/88:21

10. i angelägenhet rörande tra
fikskadeersättning enhgt trafikska-
delagen (1975:1410) eller rörande
skadestånd som kan betalas från en
föreliggande ansvarsförsäkring;
dock får rättshjälp beviljas den ska
delidande om angelägenheten är
anhängig vid domstol eller rör en
bart annan skada än personskada.
9. den som ej har befogat intresse //. den som ej har befogat intres-

av att få sin sak behandlad. se av att fä sin sak behandlad.

1 fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förekommande och normalf av enkel beskaffenhet kan regeringen förordna att allmän rättshjälp ej skall beviljas.

Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att medborgare i en viss främmande stat och den som, utan atf vara medborgare i den staten, är bosatt där skall vara likställd med svensk medborgare i fråga om allmän rättshjälp.

9§"' Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga angelägenhet som rättshjälpen avser.

Såsom kostnad för rättshjälpen anses den räftssökandes kostnad för

1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den räftssökandes rätt,

2. bevisning vid allmän domstol, bostadsdomstolen, marknadsdomstolen eller arbetsdomstolen samt nödvändig utredning i angelägenhet, som kan komma under sådan domstols prövning eller som skall prövas av skiljemän,

3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol
eller förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för tillva
ratagande av den rättssökandes rätt och ej kan erhållas genom myndighe
ten,

4. resa och uppehälle för den räftssökande eller hans ställföreträdare och för vårdare eller annan, som måste anlitas i samband med inställelse inför domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, eller i samband med inställelse för sådan blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper som avses i lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap eller läkarundersökning enligt 21 kap. 11 ii föräldrabalken,

5. ansökningsavgift enligt förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna samt särskild avgift som skall betalas enligt förordningen (1981: 1185) om utsökningsavgifter,

6. vad som av allmänna medel utgått i ersättning enligt 4 eller 5 S lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första stycket nämnda lag för bevisning som rätten självmant föranstaltat om,

7. bodelningsförrättare som har förordnats av domstol aff verksfälla bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller atf verksfälla sådan

" Senaste lydelse 1987:749.

Den som har beviljats allmän rättshjälp är i målet eller ärendet befriad från expeditionsavgifter enligt förordningen (1987: 452) om avgifter vid de allmänna domstolarna och för avgifter enligt expeditionskungörelsens (1964:618) avgiftslista, avdelning 1 samt avdelning II under rubriken Utsökning m.m. Avgiftsfriheten gäller endast i den mån den begärda handlingen är erforderlig för den räftssökande. Avgiftsfriheten gäller inte i fråga om handling som utfärdas endast på särskild begäran, om infe handlingen begärs innan avgörandet i huvudsaken har vunnit laga kraft.

Avgiffsfriheten gäller endast i den mån den begärda handlingen är erforderiig för den räftssökande. Avgiftsfriheten gäller inte i fråga om handling som utfärdas endast på särskild begäran, om inte handlingen begärs innan avgörandet i huvudsaken har vunnit laga kraft.

Den som beviljats allmän rättshjälp i angelägenhet som lett till verkställ-bart avgörande, ansvarar inte för grundavgift och försäljningsavgift enligt förordningen (1981:1185) om utsökningsavgifter. Detsamma gäller den som har beviljats allmän rättshjälp i eft mål om verkställighet.

Överstiger ej den rättssökandes beräknade årsinkomst trettiofemtusen kronor, utgör maximibeloppet för rätfshjälpsavgiffen trehundrafemtio kronor. Maximibeloppet får sättas ned om def finns särskilda skäl. Beloppet får dock inte understiga etthundrasjuttiofem kronor, om det inte är uppenbart att den rättssökande saknar möjlighet att betala en så stor avgift.

Är inkomsten högre än som anges i första stycket, utgör maximibeloppet för rätfshjälpsavgiffen dén avgift som utgår enligt första stycket ökad med

fyra procent av den del av inkomsten som överstiger trettiofemtusen men ej sextiotusen kronor,

sex procent av den del av inkomsten som överstiger sextiotusen men ej sjuttiofemtusen kronor.

tio procent av den del av inkomsten som överstiger sjuttiofemtusen men ej nittiotusen kronor.

Överstiger ej den rättssökandes
beräknade årsinkomst ett belopp
som motsvarar två gånger det bas
belopp som anges i 6 § första styc
ket, utgör maximibeloppet för rätfs
hjälpsavgiffen grundbeloppet.
Maximibeloppet får sättas ned om
det finns särskilda skäl.

Är inkomsten högre än som anges i första stycket, utgör maximibeloppet för rätfshjälpsavgiffen grundbeloppet ökat med

två procent av den del av inkomsten som överstiger två men ej tre gånger basbeloppet,

fyra procent av den del av inkomsten som översfiger tre men ej fyra gånger basbeloppet,

sex procent av den del av inkomsten som överstigerra men ej fem gånger basbeloppet.

Bidrar den rättssökande / väsentlig omfattning till någon annans underhåll, skall inkomstgränserna enligt 12 § första och andra styckena höjas med niotusen kronor för var och en till vilkens,underhåll han sålunda bidrar.

Bidrar den rättssökande fill underhållet av make, tidigare make, sambo eller eget barn, skall inkomstgränserna enligt 12 § första och andra styckena för var och en fill vilkens underhåll han sålunda bidrar höjas med ett belopp som motsvarar hälften av det basbelopp som anges i 6 § första stycket. Med eget barn jämställs härvid annans barn som den rättssökande är undérhåUsskyldig mot enligt 7 kap. ' 5 § föräldrabalken.

Är den rättssökandes betalningsförmåga väsentligt ökad på grund av förmögenhetsinnehav eller annan särskild omständighet eller väsentligt nedsatt på gmnd av skuldsättning eller annan särskild omständighet, skall den beräknade årsinkomsten jämkas på def sätt att skäligt belopp tillägges eller fråndrages.

14a §

gat tUt grund för beslutet.

Fråga om jämkning upptages endast om särskild anledning därtill framkommit.

När maximibeloppet jämkas, skall även det belopp vartill tilläggsavgiften högst kan uppgå jämkas i motsvarande mån.

Undergår inkomst eller sådant förhållande som avses i 13 eller 14 § väsenfiig förändring innan rättshjälpsärendet avslutats, skall maximibeloppet jämkas efter vad som är skäligt, dock ej under vad som redan betalats i rättshjälpsavgift. Jämkning skall också ske, om väsentlig felbedömning gjorts, när maximibeloppet tidigare bestämdes.

Undergår inkomst eller sådant förhållande som avses i 13 eller 14 § väsentlig fotvandring innan rättshjälpsärendet avslutats, skall maximibeloppet jämkas efter vad som är skäligt, dock ej under vad som redan betalats i rätfshjälpsavgift. Jämkning skall också ske, om väsentlig felbedömning gjorts, när maximibeloppet fidigare bestämdes, eller om oriktiga uppgifter le-

Beviljas allmän rättshjälp, betalas därefter uppkommande kostnader enligt 9 och 10 §§ av allmänna medel. Av allmänna medel betalas även biträdesersättning för tiden efter det att ansökan om rättshjälp kommit in till den myndighet som har aft besluta om allmän rättshjälp. Detsamma gäller biträdes-kostnad som uppkommit före ansökningen hos myndighet, om arbetet har varit av mindre omfattning eller brådskande art och ansökningen har gjorts utan väsenfiigt dröjsmål eller om eljest synnerliga skäl föreligger.

Beviljas allmän rättshjälp, betalas därefter uppkommande kostnader enligt 9 och 10 §§ av allmänna medel. Av allmänna medel betalas även biträdesersäffning för fiden efter det aff ansökan om rättshjälp kommit in till den myndighet som har att besluta om allmän rättshjälp. Detsamma gäller biträdes-kostnad som uppkommit före ansökningen hos myndighet eller, i fall som avses i 16 §, före beslutet om rättshjälp, om arbetet har varit av mindre omfattning eller brådskande art och ansökningen har gjorts etter beslutet om rättshjälp har fattats utan väsentligt dröjsmål eller öm det annars finns synneriiga skäl för det.

Vad som har sagts nu om ersättning till biträde gäller även i fråga om ersättning fill bodelningsförrättare.

I fråga om ersättning som avses i 9 § andra stycket 6 skall rätfen, i stället för atf enligt 18 kap. 13 § rättegångsbalken ålägga den som beviljats allmän rättshjälp betalningsskyldighet, förklara att ersättningen utgör en kostnad för rättshjälpen.

' Senaste lydelse 1987:806.

Beviljas allmän rättshjälp enligt 16 §, blir den som beslutat härom biträde till den rättssökande. I annat fall får biträde förordnas på sökandes begäran, om han inte kan ta titt vara sin rätt själv och inte heller är berättigad att få behövligt bi-ståndav någon annan.

Beviljas allmän rättshjälp enligt 16 §, blir den som beslutat härom biträde fill den rättssökande. I annat fall får biträde förordnas på sökandes begäran, om denne ej själv eller genom någon som i tjänsteställning eller annars lämnar honom bistånd kan behörigen tillvara-

taga sin rätt.

I sådan angelägenhet där tingsrätt skall bestå av en lagfaren domare enligt 1 kap. 3 a § rättegångsbalken får biträde förordnas endast om särskilda skäl föreligger med hänsyn till sökandens personliga förhållanden eller sakens beskaffenhet. I ärende om bodelning, som inte avser klander, får biträde infe förordnas.

När biträde kan förordnas enligt 10 kap. 13 § föräldrabalken, förordnas ej biträde enligt denna lag.

21 §

Till biträde förordnas advokat, biträdande jurist på advokatbyrå eller annan som är lämplig för uppdraget. Har sökanden själv föreslagit någon som är lämplig, skall denne förordnas, om ej hans anlitande skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller i övrigt särskilda skäl föranleder annat. Biträde får entledigas om skäl föreligger därtiU.

Byte av biträde får ske bara efter särskilt fillstånd. Sådant tillstånd får lämnas om djupgående motsättningar uppstått mellan biträdet och den rättssökande eller om eljest särskilda skäl föreligger.

Biträde får sätta advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå i sitt ställe (substifufion). I övrigt fär substitution äga rum bara efter särskilt tillstånd.

Till biträde förordnas advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå. Om det finns skäl för det, får någon annan lämplig person förordnas till biträde. Har sökanden själv föreslagit någon som får förordnas, skall denne förordnas, om inte hans anlitande skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller i övrigt särskilda skäl föranleder annat. Biträde får entledigas om det finns skäl för det.

Byte av biträde får ske bara efter särskilt fillstånd. Sådant tillstånd fär lämnas om djupgående motsättningar uppstått mellan biträdet och den räftssökande eller om eljest särskilda skäl föreligger. Om ett biträde tidigare har entledigats på begäran av den rättssökande, får nytt biträde förordnas endast otn förutsättningar för biträdesbyte företåg.

Ett biträde fär sätta advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå i sitt ställe (substitution), om det inte medför en beaktansvärd ökning av kostnaderna. I övrigt får substifufion äga rum bara efter särskilt fillstånd.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse JuU 1987/88:21

Är den rättsliga angelägenheten anhängig vid domstol, ankommer det på domstolen att besluta om förordnande och entledigande samt om särskilt tillstånd till byte och substitution. I annat fall beslutar rätfshjälpsnämnden i dessa frågor.

22§». Biträde, bodelningsförrättare och medlare har rätt fill skälig ersättning för arbete, tidspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Vid bedömningen av vad som är skäligt arvode skall uppdragets, art och omfattning beaktas. Hänsyn skall också tas fill andra omständigheter av betydelse, såsom den skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts med samt den tid som har lagts ned på uppdraget. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket fastställer taxa som skall fillämpas vid bestämmande av ersättningen.

Vid biträdesbyte enligt 21 § andra stycket gäller ifråga om det nya biträdels rätt titt ersättning för arbete som liar utförts före beslutet om bytet vad som sägs i 19 § första stycket.

Har biträde, bodelningsförrättare eller medlare genom vårdslöshet eller
försummelse föranlett kostnad för rättshjälpen, skall detta beaktas vid
ersättningens bestämmande. Om biträde missbrukat sin behörighet att
bevilja allmän rättshjälp eller besluta om substitution eller det eljest före
ligger särskilda skäl, får ersättningen jämkas. ,,

Ersättning till biträde fastställes i mål eller ärende vid domstol av domstolen. Ersättning till biträde i annat fall och till bodelningsförrättare fastställes av rättshjälpsnämnden. Ersättning fill medlare fastställes av domstolen.

Ersättning till biträde skatt fastställas i samband med att den rättsliga angelägenheten avgörs genom dom eller beslut eller avslutas på något annat sätt. Ersättning till bodelningsförrättare eller medlare skatt fastställas när uppdraget har slutförts.

Har ett biträde underlåtit att i tid begära ersättning vid den domstol som haft att besluta om den och har biträdet därigenom förlorat rätten att få ersättning fastställd av domstolen, får rättshjätpsnämnden fastställa ersättningen under förutsättning att biträdet inte kände till att angelägenheten varit anhängig vid domstolen eller att underlåtenheten beror på något annat ursäktligt misstag. Ersättningen skatt då alltid stanna på staten.

'Senaste lydelse 1987:806. 10

Finns biträde enligt denna lag, betalas rättshjälpsavgiften fill burä-det intill def enligt 15 § första stycket fastställda maximibeloppet. Finns inte något biträde, skall rätfshjälpsavgiffen betalas fill staten. Rättshjälpsavgiften får tas ut så snart maximibeloppet har fastställts. Har maximibeloppet höjts sedan rättshjälp beviljades,',skall den avgift som kan föranledas av höjningen betalas fill staten.

Finns biträde eller bodelningsförrättare enligt denna lag, betalas rättshjälpsavgiften till denne intill det enligt 15 § första stycket fastställda maximibeloppet. Finns varken biträde eUer bodelningsförrättare; skall rättshjälpsavgiften betalas till ståten: Rättshjälpsavgiften får fas uf så snart maximibeloppet har fastställts. Har maximibeloppet höjts sedan rättshjälp beviljades, skall den avgift som kan föranledas av höjningen betalas till staten.

Tilläggsavgiften betalas till biträdet när ersättningen till biträdet har fastställts. Biträdet får ta uf förskott på tilläggsavgiften med skäligt belopp. Om det belopp vartill tilläggsavgiften högst får uppgå höjs i samband med

När myndighet fastställt rättshjälpsavgiften och i förekommande fall tilläggsavgiften skall genom dess försorg avräkning göras med den rättssökande och med biträde.

Från ersättning till biträde enligt 22 § skall avräknas vad den rättssökande enligt 27 § är skyldig att utge till biträdet. Understiger ersättningen vad som skall avräknas, svarar biträdet, om kostnader utöver biträdesersättningen uppkommit för rättshjälpen, mot staten för mellanskillnaden.

När myndighet fastställt rättshjälpsavgiften och i förekommande fall tilläggsavgiften skall genom dess försorg avräkning göras med den rättssökande och med biträde eller bodelningsförrättare.

Från ersättning till biträde eller bodelningsförrättare enligt 22 § skall avräknas vad den rättssökande enligt 27 § är skyldig att utge till denne. Understiger ersättningen vad som skall avräknas, svarar biträdet eller bodelningsförrättaren, om kostnader utöver dennes ersättning uppkommit för rättshjälpen, mot staten för mellanskillnaden.

Fastställs rätfshjälpsavgiffen och tilläggsavgiften fill lägre belopp än det som den räftssökande inbetalat, får återbetalning av mellanskillnaden anstå, om def finns anledning anta att högre belopp kommer att fastställas på grund av ytterligare kostnader för rättshjälpen.

31 §'-

I fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ärende vid domstol äger i fråga om kostnaderna för rättshjälpen bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad tillämpning utom beträffande ersättning för ränta. Motpart eller annan som är ersäffningsskyldig för sådana kostnader skall åläggas atf utge ersättningen enligt vad som sägs i 33 §.

Om def döms till äktenskapsskillnad mellan makar efter gemensam ansökan och den ena maken har åtnjutit allmän rättshjälp, skall rätten ålägga den andra maken aft betala staten hälften av kostnaderna för rättshjälpen. Om maximibeloppet för den andra makens rätfshjälpsavgift skulle ha varit lägre än hälften av rättshjälpskostnaderna, skall åläggandet dock begränsas fill vad som motsvarar maximibeloppet. Ersättningsskyldighet skall inte åläggas, om beloppet understiger en viss av regeringen fastställd gräns. Ersättningsskyldighet skall heller inte åläggas om det med hänsyn fill omständigheterna annars är obilligt.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse JuU 1987/88:21

ersättningsskyldighet får verkstäl- slutet om ersättningsskyldighet får

las enligt vad som är föreskrivet om verkställas enligt vad som är före-

allmän domstols dom. skrivet om allmän domstols dom.

Om den rättssökandes rätts-    Om den räftssökandes rätfs
hjälpsavgift och tilläggsavgift till-   hjälpsavgift och tilläggsavgift till
sammans med den ersättning som      sammans med den ersättning som
maken har ålagts att betala enligt      maken har ålagts att betala enligt
andra och tredje styckena översti-      andra och tredje styckena eUer som
ger rättshjälpskostnaderna, skall medpart har ålagts att betala enligt
den rättssökande berättigas aft få      31 a § överstiger räftshjälpskostna-
tillbaka den överskjutande delen. derna, skall den räftssökande berät
tigas atf få tillbaka den överskjutan
de delen.

Skall i annat fall beslut meddelas om fördelning av kostnader mellan parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande tillämpning i fräga om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall betalningsskyldighet åläggas för dessa kostnader i deras helhet eller till viss kvotdel utan angivande av bestämt belopp.

31 a §

Har i mål eUer ärende vid domstol en kostnad som är gemensam för fiera medparter ersatts soni rättshjätpskostnad, skall var och en av de medparter som inte har rätts-lijälp åläggas att till staten betala den del av kostnaden som kan anses belöpa på honom. Fördelningen skall göras efter huvudtalet, otn omständigheterna inte föranleder något annat.

Vid tillämpning av första stycket skatt avdrag göras för den del av kostnaden som en motpart eller någon annan liar ålagts att betala med stöd av 31 §.

32§'-' ,
När mål eller ärende i vilket part När mål eller ärende i vilket part

har allmän rättshjälp avgöres, skall har allmän rättshjälp avgörs, skall
beslut samfidigt meddelas angå- beslut samfidigt meddelas angå
ende ersättningsskyldighet enligt ende ersättningsskyldighet enligt 31
31 §. , eller 31 a §.

När en borgenär har beviljats allmän rättshjälp i angelägenhet som rör försättande i konkurs, skall beslut om ersättningsskyldighet meddelas senast i samband med atf utdelningen i konkursen fastställs.

'Senaste lydelse 1987:682. 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse JuU 1987/88:21

34 § Allmän rättshjälp skall upphöra om

1. rättshjälpsavgift eller tilläggsavgift ej eriäggs enligt 27 §,

2. den rättssökande lämnat oriktig uppgift och rättshjälp ej skulle ha beviljats om riktig uppgift lämnats, ,

3. den rättssökande uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat orikfig uppgift, som varit ägnad atf leda till befrielse från eller till för låg rätfshjälpsavgift,

4. den rättssökande ej längre kan anses ha befogat intresse av. aft få sin sak behandlad, eller

5. de ekonomiska förhållandena ändrats i sådan mån att den rättssökande ej längre är berättigad till allmän rättshjälp.

Om allmän rättshjälp har beviljats trots atf def föreligger ett sådant fall som avses i 8 § 7, får det beslutas att rättshjälpen skall upphöra.

Första stycket 3 och 4 och andra Första stycket 2 gäller ej, om

stycket gäller ej, om def är uppen- oriktighetén endast bestått i att den bart obilligt att rättshjälpen upphör. rättssökande underlåtit att lämna

en uppgift som han varken visste eller hade skälig anledning att anta var av betydelse för bedömningen av hans ansökan. Första stycket 3 och 4 och andra stycket gäller ej, om det är uppenbart obilligf aff rättshjälpen upphör.

Om det beslutas aft allmän rättshjälp skall upphöra enligt första stycket, skall den som haft rättshjälp själv bära kostnaderna för denna. Det får dock beslutas atf kostnaderna helt eller delvis skall betalas av staten, om def föreligger särskilda skäl.

Om det beslutas atf allmän rättshjälp skall upphöra enligt andra stycket, skall kostnaderna för rättshjälpen betalas av staten. Def fär dock beslutas att kostnaderna helt eller delvis skall bäras av den som haft rättshjälp, om det föreligger särskilda skäl.

Beslut i fråga om upphörande av allmän rättshjälp meddelas, om den rättsliga angelägenheten är anhängig vid domstol, av domstolen och i annat fall av rättshjälpsnämnden. Sådant beslut får också meddelas i samband med prövning av besvär enligt 49 §.

36 §
Annan rättshjälp åt misstänkt i Annan rättshjälp åt misstänkt i - •

brottmål än som avses i 35 § be- brottmål än som avses i 35 § be
viljas tilltalad, om hans beräknade viljas tilltalad, om hans beräknade
årsinkomst ej översfiger femtiotu- årsinkomst ej översfiger ett belopp
sen kronor. som tnotsvarar tre gånger det bas-

belopp som anges i 6 § första, stycket. Vid prövning enligt första stycket äger 6 § andra och tredje styckena motsvarande tillämpning.

Är def uppenbart atf sökanden själv kan svara för de kostnader som ersätts genom rättshjälpen, får dock rättshjälp ej beviljas.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse JuU 1987/88:21

41 §' . ■ ,

Rättshjälp genom offentligt biträde beviljas i mål eller ärende

1. hos utskrivningsnämnd eller 1. hos uf skrivningsnämnd eller
psykiatriska nämnden angående in- psykiatriska nämnden angående in
tagning enligt 8 eller 9§ eller ut- tagning enligt 8, 9 etter 10 § eller
skrivning enligt 16 eller 19 § lagen utskrivning enligt 16 eller 19 § lagen
(1966: 293) om beredande av sluten (1966: 293) om beredande av sluten
psykiatrisk vård i vissa fall, psykiatrisk vård i vissa fall,

2. hos utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden angående inskrivning i eller utskrivning från vårdhem eller specialsjukhus enligt 35 § lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,

3. angående beredande av vård enligt lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller omedelbart omhändertagande enligt 6 § samma lag eller angående upphörande av sådan vård enligt 5 § samma lag eller hos förvaltningsdomstol vid överklagande enligt 20 § första stycket I samma lag,

4. hos förvaltningsdomstol angående beredande av vård enligt lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall, angående omedelbart-omhändertagande enligt 8 § eller vid överklagande ay beslut om förlängning enligt 16 § samma lag,

5. angående utvisning enligt 38, 43, 47 eller 48 § utlänningslagen (1980: 376) samt vid utredning hos polismyndighet när fråga har uppkommit om utvisning enligt angivna lagrum,

6. angående avvisning enligt uf- 6. angående avvisning enligt utlänningslagen, dock ej hos polis- länningslagen, dock ej hos polismyndighet, såvida icke anledning myndighet, såvida icke anledning föreligger att överlämna ärendet till föreligger att överlämna ärendet till statens invandrarverk eller utlän- statens invandrarverk eller utlänningen enligt 50 eller 52 § samma ningen enligt 50 eller 52 § samma lag hållits i förvar längre än en vec- lag hållits i förvar längre än tre da-ka, gar,

I. angående verkställighet enlig    7. angående verkställighet enligt
utlänningslagen, om anledning före- utlänningslagen, om anledning före
ligger atf överlämna ärendet till sta- ligger aff överlämna ärendet fill sta
tens invandrarverk med stöd av 85 tens invandrarverk med stöd av 85
eller 86 § samma lag eller hänskjuta     eller 86 § samma lag eller hänskjuta
ärendet dit med stöd av 87 § samma    ärendet dit med stöd av 87 § samma
lag eller om utlänningen enligt 50    lag eller om utlänningen enligt 50
eller 52 § samma lag hållits i förvar eller 52 § samma lag hållits i förvar
längre än en vecka,                      längre än tre dagar,

8. angående föreskrifter som meddelats enligt 13 §, 48 § eller 74 § andra stycket utlänningslagen,

9. angående hemsändande av utlänning med stöd av 104 § första stycket utlänningslagen,

10. angående förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 26 kap. ..
brottsbalken,

II. angående verkställighet utomlands av frihetsberövande påföljd enligt
lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge

'"Senaste lydelse 1986:238. 15

angående verkställighet av straff m. m. eller lagen (1972: 260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brotfmålsdom,

12. angående utlämning enligt lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling,

13. angående kastrering enligt lagen (1944: 133) om kastrering, om giltigt samtycke till åtgärden ej lämnats,

14. hos regeringen enligt I § andra stycket lagen (1975: 1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall.

15. hos allmän förvaltningsdomstol angående intagning på sjukhus enligt 7, 14 etter 15 § smittskyddslagen (1968:231) eller angående utskrivning från sjukhus enligt sam-

43 § Rättshjälp genom offentligt biträde beviljas efter ansökan eller då annars anledning föreligger. Ansökan får göras av den som kan beviljas rättshjälp och i mål eller ärende som anges i 41 § 1 även av annan som fär föra talan i målet eller ärendet.

Rättshjälp beviljas och biträde förordnas av den myndighet som handlägger målet eller ärendet. Dock ankommer prövningen i ärende hos socialnämnd eller social disfriktsnämnd enligt 41 § 3 på läns-rätfen, i ärende som avses 141 S 5-9 eller 14 på räftshjälpsnämnden, i ärende hos polismyndighet enligt 41 § 12 pä länsrätten samt i annat ärende hos regeringen.än som avses i 41 § 5-9 eller 14 på departements-tjänsteman som regeringen bestämmer.

Rättshjälp beviljas och biträde förordnas av den myndighet som handlägger målet eller ärendet. Dock ankommer prövningen i ärende hos socialnämnd eller social disfriktsnämnd enligt 41 § 3 på länsrätten, i ärende som avses 141 S 5-9, 13 eller 14 på rätfshjälpsnämnden, i ärende hos polismyndighet enligt 41 § 12 på länsrätten samt i annat ärende hos regeringen än som avses 141 § 5-9 eller 14 på departementstjänsteman som regeringen bestämmer.

Har den som beviljats rättshjälp enligt 41 § till offentligt biträde själv föreslagit någon som är lämplig, skall denne förordnas, om ej hans anlitande skulle medföra avsevärt ökade kostnder eller i övrigt särskilda skäl föranleder annat. Har både den unge och vårdnadshavaren beviljats rättshjälp i mål eller ärende som avses i 41 § 3, förordnas gemensamt biträde, om det ej finns motstridiga intressen mellan dem.

TiU offentUgt burade förordnas advokat etter biträdande jurist på advokatbyrå. Om detfinns skäl för det, får någon annan lämplig person förordnas tiU offentligt biträde. Har sökanden själv föreslagit någon som får förordnas, skall denne förordnas, om inte hans anlitande skulle medföra ökade kostnader eller i övrigt särskilda skäl föranleder annat. Har både den unge och vårdnadshavaren beviljats rättshjälp i mål eller ärende som avses 141 § 3, förordnas gemensamt biträde, om det ej finns motstridiga intressen mellan dem.

1 fråga om offentligt biträde äger bestämmelserna i 21 § första stycket sista meningen, andra och tredje styckena, 22 § första och andra styckena samt 23 § motsvarande tillämpning.

I fråga om offentligt biträde äger bestämmelserna i 19 § första stycket, 21 § första stycket sista meningen, andra och tredje styckena, 22 § första—tredje, femte och sjätte styckena samt 23 § motsvarande fillämpning.

I fråga om beslut som meddelas med stöd av andra stycket äger 43 § andra och tredje styckena motsvarande tillämpning

Ersättning till offentligt biträde utgår av allmänna medel.

47 §

Rådgivning sker mot en avgift av åttiofem kronor för vaije påbörjad tidsperiod om femton minuter. Avgiften får sättas ned så att den ej överstiger det maximibelopp för rättshjälpsavgiften som skulle ha fastställts om allmän rättshjälp hade beviljats. För vad som har satts ned utgår ersäuning av allmänna medel fill den som har meddelat rådgivningen.

Rådgivning sker mot en avgift som för varje påbörjad tidsperiod om femton minuter motsvarar en fiärdedel av grundbeloppet för rättshjälpsavgiften. Avgiften får sättas ned så att den ej överstiger det maximibelopp för rättshjälpsavgiften som skulle ha fastställts om allmän rättshjälp hade beviljats. För vad som har satts ned utgår ersättning av allmänna medel till den som har meddelat rådgivningen. Den som har meddelat rådgivningen har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för de kostnader för tolk och för översättning som uppdraget har krävt. Ersättningen fastställs av räftshjälpsnämnd.

Beviljas allmän rättshjälp efter rådgivning, skall kostnaden för rådgivningen anses som en kostnad för den allmänna rättshjälpen. Erläggande av rådgivningsavgift skall anses som betalning på rätfshjälpsavgift.

Motionerna JuU 1987/88:21

Motioner väckta med anledning av propositionen

1987/88:Juli av Allan Ekström (m) vari yrkas

1. aft riksdagen beslutar om sådan ändring av 6 och 12 §§ räftshjälpslagen
som följer av vad som förordas i mofionen,

2. aft riksdagen avslår förslaget till ändring av 21 § första stycket
räftshjälpslagen.

1987/88:Jul2 av Ewy Möller (m) vari yrkas aff riksdagen antar den föreslagna ändringen av 8 § p. 3 rättshjälpslagen med godkännande av vad som anförts i motionen.

l987/88:Jul3 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om aff undanta ytterligare områden från rättshjälp,

2. atf riksdagen hos regeringen begär förslag om uppjustering av biträdes-ersättningarna i rättshjälpssysfemet,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förbättrad rättshjälp i vissa hänseenden för invandrare i enlighet med vad som anförts i mofionen,

4. aff riksdagen hos regeringen begär förslag om ytterligare justering av rättshjälps- och tilläggsfaxorna i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. atf riksdagen hos regeringen begär att tillämpningsföreskrifter utfärdas för biträdesersäftningen i enlighet med vad som i motionen anförts,

6. atf riksdagen beslutar aft i ärenden enligt utlänningslagen (1980:376) angående avvisning eller verkställighet av avvisning eller utvisning rättshjälp genom offentligt biträde skall beviljas inom ett dygn från det sökanden tagits i förvar,

7. atf riksdagen som sin mening ger regeringen fill känna vad i mofionen anförts om vem som får förordnas fill offentligt biträde.

1987/88:Jul4 av Margareta Palmqvist m.fi. (s) vari yrkas aff riksdagen som sin mening ger regeringen fill känna vad i motionen anförts om behovet av ytterligare justeringar av rättshjälpssysfemet.

1987/88:Jul5 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas

2. atf riksdagen som sin mening ger regeringen fill känna vad i mofionen anförts om rättshjälp i fastighefsmål och miljömål,

3. atf riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om föreskrifter rörande fondens för fukt- och mögelskada användningsområde.

Yrkande 1 i motionen behandlas i utskottets betänkande 1987/88:22.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1988

1987/88:Ju703 av Kari-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas atf riksdagen sotn sin mening ger regeringen fill känna vad i mofionen anförts om rättshjälp för intagna på kriminalvårdsanstalf.

1987/88:Ju704 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas atf riksdagen hos regeringen begär ett förslag fill utvidgad rättshjälp i civila miljömål i enlighet med vad som anförts i mofionen. Motiveringen återfinns i mofion 1987/88:Jo719.

1987/88:Ju705 av Alf Svensson (c) vari yrkas aft riksdagen hos regeringen JuU 1987/88:21 begär att rättshjälpen återställs för enskilda miljömål. Motiveringen återfinns i mofion 1987/88:Jo735.

I987/88:Ju710 av Torgny Larsson (s) vari yrkas atf riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mofionen anförts om behovet av förbättrade möjligheter att få offentliga försvarare.

1987/88:Ju712 av Filip Fridolfsson (m) vari yrkas atf riksdagen hos regeringen begär förslag om att sådan ändring görs inom ramen för rättshjälpens medelstilldelning att näringsidkare ges förbättrad möjHghet aff få rättshjälp också i angelägenheter som berör hans näringsverksamhet.

1987/88:Ju717 av Kjell-Arne Welin och Siw Persson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen fill känna vad i motionen anförts om rätfen till offenfiig försvarare.

1987/88:Ju718 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. atf riksdagen beslutar om rätt fill offentligt biträde för alla asylsökande i enlighet med vad som anförs i motionen,

2. aff riksdagen uttalar att den allmänna rättshjälpen skall gälla även vid överklagan om beslut om flyktingstatus och för utfärdandet av resedokument.

Motiveringen återfinns i mofion 1987/88:Sf534.

1987/88:Ju720 av Lars Ahlmark (m) vari yrkas aft riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av rättshjälpslagen med innebörd att under förutsättning att övriga villkor för allmän rättshjälp är uppfyllda "särskilda skäl" infe skall behöva anföras för aft sådan rättshjälp skall kunna beviljas för ärendes anhängiggörande och handläggning vid Europakommissionen resp. domstolen för de mänskliga rätfigheterna.

1987/88:Ju721 av Siri Häggmark (m) vari yrkas atf riksdagen hos regeringen begär förslag fill sådan ändring i räftshjälpslagen som förordats i mofionen för aff stärka eventuellt felbehandlade patienters rättssäkerhet.

Utskottet Inledning

Allmänt om rättshjälpssystemet

År 1972 beslutade riksdagen en genomgripande reform av samhällets rättshjälp. Reformen regleras främst i räftshjälpslagen (1972:429), som trädde i kraft den 1 juli 1973 (prop. 1972:4, JuU 12. rskr. 205).

Syftet med reformen var atf tillgodose de enskildas behov av bistånd i
rättsliga angelägenheter. Två grundläggande krav ställdes upp för samhällets
rättshjälp. Def ena var att rättshjälp skall utgå i varje angelägenhet där behov
av rättshjälp föreligger. Def andra atf rättshjälp skall ges i sådan utsträckning
att ingen av ekonomiska skäl skall vara förhindrad atf fa till vara sina rättsliga 21

intressen; den rättssökande skall dock i allmänhet efter förmåga bidra titt JuU 1987/88:21 kostnaderna. Det senare kravet tillgodoses bl.a. genom aft räftshjälpslagen (RHL) innehåller ett systeir med avgifter.

Rättshjälp lämnas enligt RHL i fyra skilda former:

- allmän rättshjälp,

- rättshjälp åt misstänkt i brottmål,

- rättshjälp genom offentligt biträde,

- rådgivning.

Efter ikraftträdandet har RHL ändrats vid flera fillfällen. En större reform genomfördes år 1980 (prop. 1978/79:90, JuU 30. rskr. 268), då domstolar och vissa andra myndigheter fick vidgade befogenheter atf besluta i rättshjälps-frågor medan antalet rätfshjälpsnämnder minskade i antal från sex fill fyra. Till grund för dessa ändringar låg räftshjälpsufredningens betänkande (SOU 1977:49) Översyn av räffshjälpssysfemef.

Därefter har under 1980-falef en rad ändringar vidtagits i RHL i syfte aff minska statens kostnader för rättshjälpen. Sålunda höjdes avgifterna inom rättshjälpssysfemet såväl den 1 april 1981 (prop. 1980/81:20, JuU 17, rskr. 65) som den 1 januari 1982 (prop. 1981/82:28, JuU 19, rskr. 105). Samtidigt med den sistnämnda höjningen slopades möjligheterna till rättshjälp i vissa typer av ärenden. Senare år under 1982 begränsades möjligheterna aft få rättshjälp i vissa mål innan ett likartat mål (s. k. pilotfall) avgjorts (prop. 1981/82:28, JuU 52, rskr. 320). Den senaste större ändringen i RHL innebar bl.a. att fastighetstvisfer undantogs från området för allmän rättshjälp och att biträde inte längre får förordnas i ärenden som rör bodelning. Samfidigt infördes en ny avgift, vars storlek beräknas med utgångspunkt i bifrädesarvodet (prop. 1982/83:61, JuU 19, rskr. 172).

År 1983 begränsades-genom ändringar 121 kap. rättegångsbalken (RB)-rätfen till offenfiig försvarare i brottmål (prop. 1983/84:23, JuU 7, rskr. 50).

Rättshjälpskommittén

I samband med 1981 års ändringar i RHL uttalades att det mot bakgrund av den ekonomiska utvecklingen framstod som nödvändigt med en grundlig översyn av rättshjälpssysfemet. Till den ändan tillsattes i slutet av år 1981 rätlshjälpskommittén.

Kommitténs arbete är numera slutfört. Det har redovisats i fem betänkanden: delbetänkandena (Ds Ju 1983:2) Rätten till offentlig försvarare och (Ds Ju 1983:9) ADB-hantering av räffshjälpsärenden, huvudbefänkandet (SOU 1984:66) Den allmänna rättshjälpen, delbetänkandef (SOU 1985:4) Rättshjälp. Offentliga biträden, organisfationsfrågor m.m., samt slutbetänkandef (SOU 1986:49) Målsägandebiträde.

Def förstnämnda betänkandet låg till grund för 1984 års begränsningar i
rätten till offentlig försvarare i brottmål, och 1983 års ADB-befänkande
utgör grundvalen för eft uppdrag som regeringen förra året gav fill
domstolsverket i syfte att förbereda en övergång till ADB-teknik vid
hanteringen av räffshjälpsärenden. Uppdraget är nyligen redovisat och är för
närvarande föremål för remissbehandling. I uppdraget ingick också att bl.a.
lägga fram förslag om hur rättshjälpens administration bör organiseras i '22

framtiden. Också den frågan behandlades-som nyss nämnts-av rättshjälps- JuU 1987/88:21 kommittén.

Även förslagen i den nu aktuella propositionen har sin utgångspunkt i räftshjälpskommitféns arbete.

Rättshjälpslagen

Som nämnts tidigare finns i RHL fyra skilda former av rättshjälp: allmän rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brottmål, rättshjälp genom offentligt biträde och rådgivning.

Allmän rättshjälp lämnas i princip i varje rättslig angelägenhet där behov föreligger och rättshjälp inte skall utgå i någon annan form. En begränsning är atf allmän rättshjälp infe lämnas om den räftssökande har en beräknad årsinkomst som översfiger 110 000 kr. Allmän rättshjälp innebär att staten betalar den räftssökandes egna kostnader i ärendet, bland dem den viktigaste, kostnaden för juridiskt biträde. Den rättssökande skall dock efter förmåga själv bidra till kostnaderna genom aff betala en med hänsyn till sin ekonomi avpassadrättshjälpsavgifi och - om bifrädesarvodet överstiger visst belopp - en tilläggsavgift.

Rättshjälp åt misstänkt i brottmål utgår dels som rätt fill offentlig försvarare,
dels som annan rättshjälp åt misstänkt i brottmål. I fråga om rätt fill offentlig
försvarare gäller bestämmelserna i 21 kap. RB. Den tilltalades ekonomi
saknar betydelse för frågan om rätt till offenfiig försvarare'. Däremot kan
annan rättshjälp åt misstänkt i brottmål - genom vilken den tilltalades
kostnader för bevisning och inställelse ersätts - komma i fråga bara för
tilltalade som hör till de ekonomiskt sämre ställda grupperna. Någon
rätfshjälpsavgift utgår infe vid rättshjälp åt misstänkt i brottmål, men en
tilltalad som fälls till ansvar kan förpliktas aft betala fillbaka kostnaderna för
offentlig försvarare, bevisning och annan rättshjälp. Återbetalningsskyldig-
heten är dock begränsad till vad den tilltalade skulle ha fått betala som i

rättshjälpsavgift om han hade haft allmän rättshjälp.

Rättshjälp genom offentligt hUräde lämnas i vissa särskilt angivna typer av mål och ärenden som rör den personliga rörelsefriheten eller den kroppsliga integriteten. I huvudsak gäller def angelägenheter på områden inom den sociala och psykiatriska vårdlagstiftningen samt utlänningslagstiftningen. Den enskildes ekonomi saknar betydelse för frågan om rätt fill offentligt. biträde. Ersättningen till det offentliga biträdet och kostnaden för viss utredning betalas av staten.

Rättshjälp genom rådgivning omfattar rådgiving och därmed jämförlig åtgärd i nästan alla slags rättsliga angelägenheter under högst en timme. Rådgivning är öppen för alla oavsett inkomst och sker mot en i lagen besfämd rådgivningsavgift. Avgiften är avsedd atf täcka kostnaderna för rådgivningen men den kan sättas ned eller helt efterges.

Rättshjälpens administration m.m.

För att tillgodose allmänhetens behov av rättshjälp inrättades i samband med
rättshjälpsreformen ett antal allmänna advokatbyråer med främsta uppgift
att lämna biträde och rådgivning enligt RHL. Rättshjälp lämnas emellertid 23

också av jurister vid enskilda advokatbyråer, och i vissa fall även av andra. JuU 1987/88:21 För närvarande finns def 32 allmänna advokatbyråer.

För administrafiva uppgifter på rätfshjälpsområdef finns regionalf särskilda rättshjälpsnämnder, numera fyra till antalet.

Ett beslut av en domstol i en rätfshjälpsfråga överklagas enligt de regler som i allmänhet gäller för aft överklaga eft beslut av domstolen. Beslut som har meddelats av en räftshjälpsnämnd - och av vissa andra myndigheter -överklagas till besvärsnämnden för rättshjälpen. Centralmyndighet för rättshjälpen är domstolsverket.

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås bl.a.:

- aft möjligheterna till allmän rättshjälp utvidgas genom atf nuvarande inkomstgräns höjs från 110 000 kr. per år till ca 170 000 kr. per år,

- aff räftshjälpsavgifferna sänks till i allmänhet hälften av vad de är i dag,

- att kostnaden för juridiskt biträde i skadeståndsärenden i fortsättningen infe skall betalas av rättshjälpen utan av försäkringar av skilda slag,

- att möjligheterna till allmän rättshjälp i ärenden som rör fastigheter eller byggnader begränsas ytterligare under förutsättning atf behovet av rättsskydd täcks av försäkringar.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1988.

Utskottets Överväganden

Allmänt

1 propositionen redogörs inledningsvis (s. 24-27) för utvecklingen av kostnaderna för rätfshjälpsreformen. Departementschefen konstaterar att den i likhet med många andra sociala reformer har visat sig bli dyrare än vad som från början förutsågs.

Därefter redogör hon för de förslag till besparingar som räftshjälpskom-mittén har lagt frain. Hon påpekar därvid aft kommittén som utgångspunkt för sitt arbete har haft den ursprungliga målsättningen med rätfshjälpsreformen, dvs. aff den enskilde skall ha möjlighet aft, oberoende av sin ekonomiska situation, ta till vara sina rättsliga intressen på alla områden. Departeinenfschefen förklarar aff hon i princip instämmer i vad kommittén föreslagit om tänkbara besparingsåtgärder men slår fast atf def infe är möjligt att ytterligare skära ner kostnaderna för den rättshjälpsform som kommittén särskilt inriktat sig på, nämligen den allmänna rättshjälpen, utan att den grundläggande målsättningen med den formen av rättshjälp sätts i fara. Totalt sett skall den allmänna rättshjälpen i fortsättningen få kosta lika mycket som i dag.

Enligt departementschefen bör föreslagna besparingar i första hand användas för att ge fler människor möjlighet atf få allmän rättshjälp.

Den allmänna rättshjälpens tillämpningsområde JuU 1987/88:21

Skadeståndsärenden

I propositionen föreslås (s. 27-30) atf det i 8 § RHL införs ett nytt undantag från den allmänna rättshjälpens fillämpningsområde av innebörd aff rättshjälp normalf sett inte skall komma i fråga i angelägenheter rörande skadestånd. Närmare bestämt innebär förslaget aft rättshjälp som regel infe skal! medges i ärenden som rör en skadelidandes rätt till ersättning för trafikskada eller till ersättning för annan skada som kan betalas från en föreliggande ansvarsförsäkring. Den skadelidande skall dock enligt förslaget alltid beviljas rättshjälp, om angelägenheten gäller enbart annan skada än personskada eller om talan i saken har väckts vid domstol. Undantaget föreslås bli infört som en ny punkt 10 i 8 § första stycket RHL.

Enligt departementschefen är def huvudsakliga skälet för att undanta ,

skadeståndsfallen från allmän rättshjälp aft def allmänna infe skall behöva betala kostnader för sådant rättsligt bistånd som slutligen kommer försäkringsbolagen fill godo. Ett sådant undantag skulle kunna medföra en årlig besparing på rättshjälpsanslagef om 20 inilj. kr.

Utskoftet ansluter sig fill vad regeringen föreslagit i fråga om aff undanta angelägenheter om skadestånd frän området för allmän rättshjälp. Det är också enligt utskottets mening en rimlig ordning aft det i första hand får ankomma på försäkringsgivarna själva aff svara för parternas kostnader för juridiskt bistånd i fall där skadeersättningen skall utgå ur en ansvarsförsäkring. Utskottet kan dock konstatera aff def även i fortsättningen skall finnas möjligheter till allmän rättshjälp för den skadelidande i ärenden där försäkringsbolagens åtaganden normalt brukar vara begränsade, dvs. i fall där det är fråga om enbart annan skada än personskada. Vidare kan utskoffef konstatera aff rättshjälp skall kunna beviljas även när den skadelidande och försäkringsgivaren infe kan komma överens om skadeståndet och det för den skadelidande endast återstår att väcka talan vid domstol. Utskottet noterar också dels vad departementschefen framhållit om att det är angeläget aft försäkringsbolagen inte ändrar villkor och praxis på ett sådant sätt att befogade rättsskyddsintressen infe kan fillgodoses, dels aff ändringen -enligt vad departementschefen inhämtat - behöver medföra endast blygsamtna höjningar av försäkringspremierna.

Fastiglietsundantaget

Enligt 8 § första stycket 8 RHL får ägaren av en fastighet eller byggnad infe beviljas allmän rättshjälp i angelägenhet som avser fastigheten eller byggnaden, om ägaren har eller borde ha haff räftsskyddsförsäkring eller annat liknande rättsskydd som omfattar angelägenheten. 1 propositionen föresläs (s. 30-34) aff fasfighetsundantaget utvidgas så atf rättshjälp infe heller skall få beviljas en tidigare ägare.

Frågan otn även fidigare ägare omfattas av det nuvarande undantaget vid
tvist rörande fastighet har enligt vad som uppges i proposifionen infe fått
något entydigt svar i rättstillämpningen. Den vanligaste typen av fastighets
tvist har varit tvister otn fel eller skada på fastighet. Trots aff säljaren efter 25

överlåtelsen inte längre är ägare till fastigheten är def så atf en sådan tvist JuU 1987/88:21 enligt försäkringsvillkoren allfid omfattas av den villaförsäkring som säljaren hade vid försäljningen, eftersom försäkringsfallet anses ha uppkommit i och med överiätelsen av fastigheten. Säljarens rättsliga kostnader för en sådan tvist ersätts följakfiigen av säljarens villaförsäkring.

Utskottet delar departementschefens uppfattning atf det mot den nyss angivna bakgrunden är rimligt att låta fasfighetsundantaget utvidgas fill aft omfatta även fidigare ägare av fastighet eller byggnad.

Allmän rättshjälp i miljömål m.m.

I anslutning till fasfighetsundantaget vill ufskottet ta upp en fråga om allmän rättshjälp i miljömål m.m. som har berörts i mofionerna Jul5, Ju704 och Ju705. I dessa riktas kritik mot nuvarande ordning som enligt mofionärerna innebär att möjligheterna till rättshjälp i bl.a. miljömål är för begränsade.

Utgångspunkten för krifiken är att enligt fasfighetsundantaget rättshjälp inte får beviljas om fastighetsägaren har eller borde ha haft en räftsskyddsförsäkring. Dessa försäkringar är maximerade på så sätt aft från en enskild försäkring utgår högst eff visst belopp - vanligen 75 000 kr. - som skall täcka såväl egna kostnader som motpartskostnader. Även om beloppet i regel är tillräckligt kan def uppkomma situationer där det infe förslår, som t. ex. i miljötvister med anknytning fill innehavet av en fastighet. Kostnaderna kan i sådana mål uppgå fill betydande belopp.

Frågan om rättshjälp när rättegångskostnaderna överstiger maximibeloppet för rättsskyddsförsäkringen berördes i samband med att fasfighetsundantaget infördes genom 1983 års ändringar i RHL (prop. 1982/83:61, JuU 19, rskr. 172). Från försäkringsgivarhåll hade - mot bakgrund av att försäkringarna var maximerade till visst belopp - ifrågasatts huruvida en räftsskyddsförsäkring kunde anses svara möt behoven i en stor fasfighetstvisf. Enligt departementschefen (prop. 1982/83:61 s. 34 f och 45) kunde dét antas att prakfiskt taget alla som kunde komma ätt beröras av tvister om fel i fastighet m.m. även fortsättningsvis skulle komma aft vara försäkrade på ett tillfredsställande sätt. Departementschefen framhöll aft def förhållandet atf RHL i någon del kunde vara mer generös, eller på annat sätt te sig mer fördelaktig än villkoren i en räftsskyddsförsäkring, infe fick medföra aft rättshjälp beviljades.

Vid tillämpningen av fasfighetsundantaget har domstolarna ansett aft rättshjälp infe skall beviljas när den räftssökande har en räftsskyddsförsäkring och försäkringens maximibelopp haröverskridits (se t.ex. RH 1987:99).

Frågan har berörts av räftshjälpskommittén i betänkandet (SOU 1984:66) Den allmänna rättshjälpen. Efter aff ha konstaterat aff ersättningarna är maximerade fill i de flesta fall 75 000 kr. uttalar kommittén följande (s. 77):

Försäkringsbolagens representanter har vid våra kontakter haft uppfattningen atf ett sådant maximibelopp är tillräckligt för aft täcka kostnaderna i eft enskilt mål. Eftersom syftet infe är aff ställa någon utan skydd har bolagen den inställningen aft beloppet skall anpassas fill försäkringsbehovet. Vår bedömning är också att den här frågan inte kommer atf vara något problem;

vi har redan viss erfarenhet av situafionen genom den regel i 8 § RHL som 26

handlar om fastighetstvisfer.

Vid remissbehandlingen av räffshjälpskommitténs betänkande uppmärk- JuU 19ö//8ö.21 sammades frågan av flera instanser. Till dem hörde Sveriges advokatsamfund som ifrågasatte kommitténs slutsatser. Enligt samfundet kunde flera exempel ges där en enskild inte skulle ha kunnat hävda sin rätt om han enbart haft en räftsskyddsförsäkring atf lita fill, och samfundet kände till flera tvister där den räftssökande inte hade anhängiggjort rättegång därför att försäkringsbeloppet varit otillräckligt.

Också Stockholms tingsrätt, Eksjö tingsrätt och Sveriges domareförbund ifrågasatte om infe en lösning borde åstadkommas för sådana fall där den räftssökandes kostnader kommit att överstiga rätfsskyddsförsäkringens ersättningstak. Enligt LO var def inte ens i okoinplicerade tvister ovanligt med rättegångskostnader i storleksordningen 75 000 kr. LO ansåg aft det därför fanns uppenbara farhågor för aft dén enskildes rättsskydd skulle komma atf kraftigfurholkas.,

Domstolsverket ansåg i sitt remissvar aft någon form av skyddsregel måste införas för aff den enskilde infe skall betas möjligheten atf driva i och för sig befogade processer i sådana fall där kostnaderna överstiger försäkringens maximibelopp. Enligt verket - som åberopade just miljötvister - borde frågan övervägas ytterligare.

Utredningen om nfiljövårdens organisafion lade i augusfi 1987 fram betänkandet (SOU 1987:32) För en bättre miljö. I betänkandet behandlar utredningen ingående frågan om rättshjälp i miljötnål (s. 500-507). Utredningen konstaterar aft praxis varit starkt restriktiv i fråga om atf bevilja rättshjälp när undantagsregeln i 8 § första stycket 8 RHL varit tilläTnplig. Enligt utredningen är 75 000 kr. många gånger ett otillräckligt belopp i miljömål, särskilt om def krävs teknisk eller inedicinsk utredning. Detta är ofillfredsställande anser utredningen, som också frainhåller att det i miljö-tvister typiskt sett finnseff starkt samband mellan den enskildes och det allmännas intresse av atf hindra eller minska skadliga miljöstörande verksamheter. Därefter anför utredningen följande (s. 506 f):

Det är ett starkt samhälleligt intresse och av betydelse för att upprätthålla respekten för miljöskyddsintressena atf berörda enskilda är i stånd atf bevaka sina rättigheter. Utredningen har inte kunnat finna atf de mofiv som legat bakom 1983 års inskränkning i rätfen till rättshjälp är bärkraftiga i fråga om mijöfvister. Reformens huvudsyfte torde ha varit aft minska oinfaftning-en av samhällets stöd i fråga om andra typer av fastighetstvister, där det normalf råder balans mellan parterna. Så är, som också riksdagen varit inne på, i allmänhet inte fallet på det miljöräffsliga området. Utredningen föreslår därför aft förutsättningarna för rättshjälp i dessa fall återställs till vad som gällde tidigare. Def förhållandel atf den nya miljöskadelagen innebär vissa lättnader i den enskildes bevisbörda kan enligt utredningens mening infe utgöra något argument mot en sådan åtgärd.

Som framgår av det nyss återgivna uttalandet har riksdagen tidigare
behandlat frågor om rättshjälp i miljömål. Def har då i första hand gällt
önskemål om bättre möjligheter för enskilda aff få ersättning för kostnader
för teknisk hjälp och sakkunnigufredning. I samband med 1979 års ändringar
i RHL uttalade utskottet aff regleringen var mindre tillfredsställande och atf
risk förelåg för obalans mellan parter med olika förutsättningar. Frågan 27

borde därför bli föremål för ytterligare överväganden i lämpligt sammanhang JuU 1987/88:21 (JuU 1978/79:30 s. 64). Till detta uttalande har utskottet hänvisat då frågan därefter har behandlats av riksdagen (senast i JuU 1986/87:26 s. 10).

I den nu aktuella propositionen berörs möjligheterna till rättshjälp i miljömål endast på så sätt atf departementschefen far upp frågan om ersättning för utredningskosfnader i miljöskademål. Hon konstaterar aff det i det hänseendet inte föreligger något behov av särregler (prop. s. 53).

Enligt utskottets mening utvisar de ovan redovisade remissynpunkterna och miljöorganisationsufredningens uttalande atf fasfighetsundantaget har medfört aff möjligheterna fill rättshjälp i vissa fall blivit för begränsade. Detta kan uppenbarligen få till följd att en rättssökande inte har möjlighet att driva sin sak vidare därför atf rättsskyddsförsäkringens maximibelopp har uppnåtts. En sådan ordning kan infe anses fillfredsställande, och enligt utskottets mening finns def därför anledning för regeringen att överväga en ändring som tillgodoser de behov som här redovisats. Enligt vad utskottet erfarit har också inom justitiedepartementet nyligen tagits initiativ med sikte på en snar lösning i den riktning som utskottet nu angivit. Syftet bakom de nu aktuella mofionerna Jul5 (yrkande 2), Ju704 och Ju705 får därmed anses vara tillgodosett.

I motion Jul5 omnäinns vid sidan om miljömål också mål om mögelskador i småhus. I den del motionen far sikte på ökade möjligheter fill rättshjälp i sådana mål, kan utskottet hänvisa fill vad utskottet nyss uttalat om aft utformningen av fastighetsundantaget bör ses över.

I avvaktan på aff reglerna ändras föreslås vidare i mofion Jul5 (yrkande 3) aft det bör göras möjligt aff ge rättssökande, som i mögelskademål har förbrukat maximibeloppet i räftsskyddsförsäkringen, bidrag av medel från den statliga fonden för avhjälpande av fukt- och mögelskador i småhus. Ufskottet - soin konstaterar atf reglerna för fonden (SFS 1985:1119) inte fillåter sådant stöd - utgår från att regeringens nyss nämnda överväganden sker i former som gör atf def infe behöver bli aktuellt med några sådana åtgärder som åsyftas i motionsförslaget.

Rättslijätp vid bodelning

Enligt gällande regler finns det inget hinder mot aff allmän rättshjälp beviljas i ärende om bodelning. Rättshjälpen innebär aff kostnaderna för skiftesmannen betalas av allmänna medel (9 § första stycket 7 RHL). Däremot kan biträde inte förordnas i ärenden om bodelning ined undantag för ärenden som rör klander av bodelning (20 § andra stycket RHL).

Reglerna om allmän rättshjälp vid bodelning har ändrats vid flera tillfällen. Sammanfattningsvis kan utvecklingen sägas ha inneburit en alltmer långtgående begränsning av utrymmet för allmän rättshjälp vid bodelning (prop. 1975/76:47, JuU 17, rskr. 112, prop. 1982/83:61, JuU 19, rskr. 172).

I propositionen föreslås aft allmän rättshjälp i ärende om bodelning mellan två makar skall få beviljas endast om def med hänsyn fill boets beskaffenhet och makarnas personliga förhållanden finns särskilda skäl för rättshjälp.

Av motiveringen i proposifionen (s. 35) framgår aft statens kostnader för
rättshjälp i bodelningsärenden har ökat kraftigt. Enligt departementschefen o

ärdet inte rimligt att en så stor del av de begränsade resurser som står fill buds JuU 1987/88:21 på rättshjälpsområdet skall läggas ner på angelägenheter som rör fördelningen makar emellan av deras privata egendom. Departementschefen anser därför att ytterligare inskränkningar måste göras och aff framför allt en omfördelning bör ske så atf rättshjälp kommer i fråga bara i de situationer där det är befogat med hänsyn till rättshjälpens grundläggande syfte, nämligen aft stödja personer som inte har råd atf betala kostnaderna i en rättslig angelägenhet.

I mofion Jul4 riktas krifik mot aft def skall krävas särskilda skäl för rättshjälp i ärenden om bodelning mellan makar. Detta kommer enligt mofionärerna aft innebära en sådan restrikfivitet aft det kan leda till att bodelningar klandras i större utsträckning än nu. Vidare bör, framhålls det i motionen, biträde i vissa situationer kunna förordnas i bodelningsärenden.

Utskottet delar departementschefens inställning aff möjligheterna fill rättshjälp i bodelningsärenden bör begränsas till förmån för ökade möjligheter att stödja personer som inte har råd aft betala kostnaderna i en rättslig angelägenhet. Enligt utskottets mening utgör kravet på särskilda skäl en rimlig nivå för en sådan begränsning och kravet bör innebära aff rättshjälp kommer att beviljas endast i fall där def föreligger eff verkligt behov av rättshjälp. Vidare bör hållas i minnet att ett räftshjälpsbifräde i mål om äktenskapsskillnad anses vara i viss utsträckning berättigat till ersättning också för arbete som han lagt ned på en bodelning, nämligen under förutsättning aft en lösning av bodelningsfrågan haff betydelse för målet i övrigt (prop. 1982/83:61 s. 31). Atf någon ändring härvidlag inte åsyftas med den nu föreslagna lagregleringen framhålls uttryckligen i proposifionen (s. 98), och detta är enligt utskottets mening värdefullt, eftersom rättsligt bistånd i den formen kan vara av särskild betydelse för många av dem som lever under enkla förhållanden men som behöver hjälp för att lösa en bodelningsfråga. Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall fill motion Jul4 i nu aktuell del.

Allmän rättshjälp för näringsidkare

Möjligheterna för en näringsidkare atf få allmän rättshjälp är begränsade. Enligt 8 § första stycket 3 RHL får näringsidkare infe beviljas rättshjälp, om det infe med hänsyn fill verksamhetens art och begränsade omfattning, näringsidkarens ekonomiska och personliga förhållanden eller omständigheterna i övrigt finns skäl för rättshjälp.

I motionerna Jul2 och Ju712 förordas ökade möjligheter för näringsidkare att få allmän rättshjälp. Den förstnämnda motionen innehåller förslag om aff riksdagen bör uttala sig för en liberalare praxis när def gäller rättshjälp för småföretagare som är aft likställa med löntagare. I den andra mofionen föreslås förbättringar i småföretagares möjligheter aff få rättshjälp för aff tillvarata sin rätt efter konkurs.

I propositionen (s. 43) redovisar departementschefen atf räftshjälpskom
mittén i sitt huvudbetänkande (SOU 1984:66) Den allmänna rättshjälpen har
undersökt hur bestämmelsen om rättshjälp för näringsidkare har tillämpats
och att kommittén därvid konstaterat atf näringsidkare beviljas rättshjälp i .,q

den utsträckning som har förutsatts i fidigare lagstiftningsärenden. Vidare

omnämner departementschefen aft det under remissbehandlingen av rätts- JuU 1987/88:21 hjälpskommifféns betänkande framfördes krav pä att näringsidkare oftare än i dag bör komma i fråga för allmän rättshjälp. Med hänvisning fill aff begränsade resurser står till buds förklarar sig emellertid departementschefen inte vara beredd att föreslå några ändringar i detta hänseende.

I specialmofiveringen (s. 97) framhålls aff det vid prövningen av om en näringsidkare skall beviljas allmän rättshjälp eller ej bör göras en helhetsbedömning av den rättssökandes situafion. För atf detta tydligare skall komma fram föreslås atf def i lagtexten görs en redaktionell ändring, som närmare framgår av lagförslaget (se ovan s. 3). I specialmofiveringen sägs vidare aft näringsidkare även i fortsättningen skall kunna beviljas rättshjälp om de har en sådan ekonomisk situation aft de kan jämställas med löntagare i vanliga inkomstlagen. I fråga om rättshjälp efter def atf näringsverksamheten har upphört överensstämmer den föreslagna lagtexten enligt departementschefens mening bättre än gällande lydelse med den uppfattning som har kommit fill uttryck i ett antal avgöranden av högsta domstolen.

Frågan om ökade möjligheter för näringsidkare atf få allmän rättshjälp har varit en regelbundet återkommande fråga för utskottet, senast vid 1984/85 års riksmöte då utskoftet behandlade en mofion i ämnet. Utskottet hänvisade i sitt av riksdagen godkända betänkande fill aft remissbehandlingen av räftshjälpskommitféns nämnda betänkande ännu inte var avslutad (JuU 1984/85:21 s. 2).

LJtskottet anser att def finns skäl aff ansluta sig fill vad departementschefen - med åberopande av räftshjälpskommitféns slutsatser - har uttalat om möjligheterna för näringsidkare atf beviljas allmän rättshjälp. De synpunkter härvidlag som har redovisats i specialmotiveringen är enligt utskottets mening ägnade atf i väsenfiig män tillgodose syftet med de nu aktuella två motionerna. Några sådana riksdagens åtgärder som föreslås i.motionerna Jul2 och Ju712 är således inte erforderliga.

Frågor i övrigt om tillämpningsområdet

1 mofion JuLl kritiseras atf det aren omfördelning inom givna kostnadsramar som enligt propositionen skall ligga fill grund för de förbättringar som föreslås. Detta måste enligt motionärerna innebära aff man tar från eft område och ger till eft annat, när i stället rättshjälpen borde tillföras ytterligare medel. 1 mofionen rikfas vidare särskild kritik mot att allt fler rättshjälpsuppgifter överförs till försäkringsbolag.

Utskoftet har för sin del inget aff erinra mot grundtanken bakom def nu aktuella förslaget, nämligen atf förbättra rättshjälpen genom omfördelningar inom nuvarande kostnadsramar. Av vad utskoffef tidigare anfört framgår vidare aff utskottet ansluter sig till vad departementschefen föreslagit beträffande begränsningar i olika hänseenden inom området för allmän rättshjälp. Detta innebär aft utskottet infe ställer sig bakom den kritik som framförs i motion Jul3. Vad särskilt angår anmärkningarna mot att ytterligare områden förs över till försäkringssystemet och.de farhågor som detta enligt mofionärerna föranleder vill utskottet erinra om atf departementschefen betonar aft det är angeläget att, räftsskyddsförsäkringarnas

'30

villkor inte förändras på eft sådant sätt aff de räftssökandes möjligheter atf fa JuU 1987/88:21 sin rätt till vara begränsas i en oacceptabel omfattning. Vidare understryks att departementschefen utgår från att den fortsatta utvecklingen kommer atf följas av berörda myndigheter och aft det för förslagen varit av betydelse aff försäkringsverksamheten är reglerad i lag och står under tillsyn av försäkringsinspektionen .

Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till mofion Jul3 i nu aktuell del (yrkande 1).

I några motioner uttrycks önskemål om förbättrade möjligheter fill rättshjälp på vissa särskilda områden, vilka i och för sig infe berörs i proposifionen, men som utskottet anser det vara lämpligt aft behandla i detta sammanhang. De frågor som tas upp i motionerna är rättshjälp ät intagen på kriminalvårdsanstalt, rättshjälp vid felbehandling inom sjukvården och rättshjälp i mål inför Europakommissionen för de mänskliga rättigheterna m.m.

Enligt motion Ju703 bör möjligheterna för intagna på kriminatvårdsanstaU att få rättshjälp i disciplinärenden utvidgas.

Frågan om rättshjälp åt intagna i disciplinärenden har behandlats av riksdagen vid flera tillfällen, senast förra året med anledning av en liknande motion som den nu aktuella. Utskottet redogjorde då (JuU 1986/87:26 s. 7 f) för innehållet i reglerna om disciplinär bestraffning av den som är intagen i anstalt och för förfarandet i sådana ärenden. Utskottet konstaterade atf RHL i och för sig lämnar utrymme för allmän rättshjälp åt intagna som är föremål ■ för disciplinförfarande, men atf kravet på atf behov skall föreligga för rättshjälp inte annat än undantagsvis torde var uppfyllt i sådana ärenden. Ufskottet ansåg att regleringen i RHL i förening med den ordning soni gäller för handläggningen av disciplinärenden innebar aff de intagnas berätfigade intressen är fillgodosedda.

Under beredningen av detta ärende har utskottet från rät tshjälpsnämnderna inhämtat aft ansökningar frän intagna om rättshjälp i disciplinärenden är mycket sällan förekommande.

Utskottet saknar anledning atf ha en annan uppfattning i frågan än den utskottet uttryckte förra året. Utskottet avstyrker bifall fill mofion Ju703.

I motion Ju721 begärs förbättringar vad gäller möjligheterna fill rättshjälp för felbehandlad patient. Enligt mofionären bör rättshjälp kunna beviljas i sådana ärenden utan särskilda skäl om ärendet på grund av preskription inte har kunnat prövas inom patienfförsäkringssysfemet och - för def fall prövning har skett - om det föreligger särskilda omständigheter.

En liknande mofion behandlades av riksdagen för två år sedan. Utskottet-lämnade då (JuU 1985/86:26 s. 7-10) en ingående redogörelse för reglerna i RHL och deras tillämpning i praxis, och utskottet beskrev också huvuddragen i patientskadeförsäkringssystemet. Vid förra riksmötet behandlade riksdagen ett par motioner om bl.a. patienfförsäkringsfrägor. och lagutskottet redogjorde därvid (LU 1986/87:7) ingående för försäkringssystemet och för de skadeståndsräftsliga reglerna på området.

I fråga om rriöjligheferna fill rättshjälp i ärenden om behandlingsskada uttalade justifieufskottef vid sin fidigare behandling av frågan atf det finns

skadefall som inte ersätts genom försäkringen och där patienten är hänvisad JuU 1987/88:21 fill att söka ersättning på annat sätt, t.ex. genom aff framställa skadeståndsanspråk. Enligt utskottet torde i sådana fall behov av biträde enligt RHL i och för sig anses föreligga, men utgångsläget kunde skilja sig från fall till fall. Utskottet ansåg aft om ersättningskravet fidigare hade prövats i sak enligt pafienfförsäkringsvillkoren och ogillats, risken torde vara större atf en ansökan om rättshjälp skulle avslås - på grund av atf sökanden skulle anses sakna befogat intresse av aft få saken prövad - än om sådan prövning i sak infe skett. Utskottet framhöll aft stor försikfighet hade förordats vid användningen av denna avslagsgrund, såväl i förarbetena fill RHL som i rättspraxis. Vidare betonade utskottet atf kravet i RHL på befogat intresse syftade till att förhindra missbruk av rättshjälpen i uppenbara fall och aff en sådan ordning inte kan undvaras helt ens i patienfskadeärenden. Avslutningsvis anförde utskoftet att def vid en riktig tillämpning av de gällande bestämmelserna inte fanns skäl aff göra några sådana ändringar i RHL som hade föreslagits i den då aktuella motionen.

De överväganden som nu redovisats i fråga om möjligheterna till rättshjälp i patienfskadefall är enligt utskottets mening gilfiga också i dag. Utskottet avstyrker bifall fill motion Ju721.

1 mofion Ju720 förordas aft def infe skall krävas särskilda skäl för aff få allmän rättshjälp i ärenden om klagomål enligt den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Enligt mofionären har praxis kommit aff utveckla sig så atf möjligheterna fill rättshjälp i dessa ärenden i prakfiken saknas. Utöver atf kravet på särskilda skäl bör utmönstras åberopas i motionen att det egenfligen saknas anledning aft behandla klagomål enligt Europakonvenfionen som utlandsärenden. Def är nämligen, menar mofionären, en betydande skillnad mellan de organ som behandlar dessa klagomål och utländska myndigheter som handlägger ärenden med tillämpning av sin egen lagstiftning. Hans tanke är aft klagomålen enligt Europakonventionen är aft se som eft fullföljande av en procedur i Sverige, och det är mera en tillfällighet att prövningsinstansen inte ligger i Sverige.

Allmän rättshjälp får enligt RHL i princip inte beviljas i angelägenhet som skall prövas eller på annat sätt behandlas utomlands. Undantagsvis kan sådan hjälp beviljas under förutsättning aff den räftssökande är bosatt här i landet och det föreligger särskilda skäl för rättshjälp (8 § första stycket 1 RHL). I förarbetena fill RHL uttalade departementschefen (prop. 1972:4 s. 244) aft rättshjälp i princip infe bör kunna lämnas vare sig svenska medborgare eller andra när det gälier angelägenheter som behandlas utomlands. Han framhöll dock att det undantagsvis borde kunna komma i fråga atf lämna rättshjälp i sådana angelägenheter.

1 praxis har bestämmelsen rörande angelägenhet som behandlas utomlands fillämpats så aff sakens särskilda beskaffenhet varit utslagsgivande för frågan om rättshjälp skall beviljas eller ej. 1 fiera fall har hänvisats till den räftssökandes personliga förhållanden. 1 de fall där rättshjälp har beviljats kan två grupper urskiljas. Den ena gruppen gäller ärenden som rör statusfrågor, dvs. frågor om äktenskapsskillnad, vårdnad om barn, medborgarskap m.m. Den andra gruppen utgörs av ärenden med humanitärt inslag.

t.ex. ärenderisom gällt skadestånd på grund av nazistisk förföljelse eller JuU 1987/88:21 återförening av familjemedlemmar.

Riksdagen behandlade en liknande motion som den nu aktuella vid riksmötet 1975/76. Utskottet redogjorde då (JuU 1975/76:17 s. 20-22) för Europakonventionen förde mänskliga rättigheterna och för behandlingen av sådana ärenden i kommissionen och domstolen. Efter att ha redovisat den praxis som utvecklats i fråga om att bevilja rättshjälp i ärenden som prövas utomlands konstaterade utskottet att möjligheterna fill rättshjälp i ärenden om åsidosättande av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter inte . var så begränsade som förmodats i den mofion som ufskottet då behandlade. Utskottet ansåg emellerfid att det vid fillämpningen kunde uppkomma avvägningsproblem som det fanns anledning att överväga i den allmänna översyn av rättshjälpssysfemet som pågick vid den tiden.

I rättshjälpsutredningens betänkande (SOU 1977:49) Översyn av rätts- .
hjälpssysfemef föreslogs inte några ändringar i reglerna om rättshjälp .i . , ...

utlandsärenden. Också vid 1978/79; års riksmöte; behandlade riksdagen en ,. ;. , motion som gällde rättshjälp i angelägenhet som behandlas utomlands. I motionen förordades - mot bakgrund av kravet på särskilda skäl för rättshjälp i sådana ärenden - generösare principer för rättshjälp då behovet uppstått på grund av felaktigt handlande av svensk myndighet. Utskoftet (JuU 1978/79:30 s. 55-57) hänvisade fill sina tidigare uttalanden och fillade att tillämpningen av regeln om rättshjälp i utlandsärenden liksom andra problem i sådana ärenden borde uppmärksammas i den översyn av rättshjälpssysfemet som ufskottet förordade.

Rättshjälpskommittén uttalar i betänkandet (SOU 1984:66) Den allmänna rättshjälpen (s. 93) att def beträffande rättshjälp i angelägenhet utomlands synes ha utvecklats en sträng praxis och aff det därför enligt kommitténs mening inte föreligger anledning aft överväga ytterligare inskränkningar. Mot bakgrund av kravet på besparingar i utredningsdirektiven förklarar kommittén atf def heller infe kan bli fråga om aft utvidga rätten till rättshjälp i sådana ärenden.

Utskottet kan för sin del konstatera atf det i praxis uppenbarligen har intagits en restrikfiv hållning när def gällt aft bevilja rättshjälp i nu ifrågavarande ärenden. En sådan utveckling ligger också i linje med uttalandena i förarbetena till RHL om atf rättshjälp i dessa fall skall komma i fråga endast undantagsvis. Enligt utskottets mening kan det dock finnas anledning framhålla att det är vä) förenligt med gällande rätt atf rättshjälp beviljas i ärenden som visserligen skall handläggas utomlands men där det föreligger sfarka humanitära skäl för den rättssökande att få sin sak prövad, något som infe sällan kan vara fallet vid klagomål enligt Eiiropakonven-tionen.

Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motion Ju720.

Rättshjälp i utlänningsärenden

1 flera motioner berörs frågor om rättshjälp i uflänningsärenden. I motioner
na Jul3 (yrkande 3), JuU och Ju718 (yrkande 2) förordas ökade möjligheter
till allmän rättshjälp i uflänningsärenden. Två mofioner innehåller förslag 33

3 RiLsdagcn 1987/88. 7saml. Nr2l

som rör frågan om vid vilken tidpunkt det skall förordnas offentligt biträde i JuU 1987/88:21
asylärenden. I motion Ju718 (yrkande 1) föreslås atf det skall ske ?'redan vid
gränsen" och i mofion Jul3 (yrkande 6) att def skall ske inom eff dygn från
def utlänningen har tagits i förvar. 1 den sistnämhdamotionen tas också upp
(yrkande 5) en fråga om biträdesersäffning. Enligt vad som framhålls i
mofionen innebär de långa handläggningstidernai ärenden enligt utlännings
lagsfiftningen atf jurister som ägnar sig åt sådana ärenden får likviditetspro
blem. . • ■ i .' ' ,

En utlännings särskilda'behov av juridiskt biträde har i första hand
tillgodosetts genom atf de flesta av de för utlänningar mest betydelsefulla
rättsliga angelägenheterna omfattas av bestämmelserna om offentligt biträde
i 41 § 5-9 RHL. Möjligheterna för én utlänning ätt få allmän rättshjälp i
andra ärenden än dem som omfattas av bestämmelserna om offentligt biträde
är inte särskilt reglerade i RHL utan får bedömas i enlighet med de allmänna
principer som gäller för rätt till allmän rättshjälp. . ■ .

Beträffande möjligheterna'-till allmän-■rättshjälp: i utlänningsärenden :-redovisar departementschefen till en början (s. 371) innehållet i en skrivelse från ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO), i vilken denne förordar aft åtgärder vidtas för förbättrad rättshjälp för invandrare. Enligt DO är det fyra ärendefyper som är aktuella, nämligen frågor om 1. flyktingförklaring och resedokument, 2. upphävande av utvisning på grund av brott, 3. svenskt medborgarskap i vissa fall och 4. etnisk diskriminering.

Departementschefen framhåller att det för bedömningen av de frågor DO ■ tagit upp är av avgörande betydelse i vad mån rätt till allmän rättshjälp föreligger i förvaltningsärenden. Mot bakgrund av de skyldigheter i utred-ningshänseende m.m. som åvilar.myndigheterna i dessa ärenden redovisar departementschefen därefter att det för aff behov av allmän rättshjälp skall anses föreligga i förvaltningsärenden brukar krävas att det föreligger särskilda omständigheter som kan hänföras antingen fill den räftssökandes personliga förhållanden eller till ärendets omfattning eller svårighetsgrad.

Vidare konstaterar departementschefen atf den omständigheten, atf de för utlänningarna mest betydelsefulla och ingripande angelägenheterna omfattas av bestämmelserna om offentligt biträde, självfallet infe får leda till slutsatsen att utrymmet för allmän rättshjälp i övriga angelägenheter som rör utlänningar är mer begränsat än vad de allmänna principerna om rätt till allmän rättshjälp i förvaltningsärenden motiverar. Enligt departementschefen torde av praxis i stället framgå aft utrymmet för allmän rättshjälp i förvaltningsärenden där utlänningar är inblandade generellt sett är stort, och atf språksvårigheter och bristande erfarenhet av svenska förhållanden allfid måste väga tungt vid bedömningen av behovet av biträde.

Fortsättningsvis konstaterar departementschefen aft allmän rättshjälp redan med nu gällande regler kan beviljas utlänningar i förvaltningsärenden i en betydande omfattning och aff en utlänning enligt gällande ordning endast i speciella fall torde kunna vägras allmän rättshjälp i de av DO berörda angelägenheterna. Vidare uttalar departementschefen att hon utgår från aff DO även i fortsättningen bevakar utvecklingen på området, och avslutningsvis förklarar hon sig själv ha för avsikt aff framöver ägna saken uppmärksamhet.

DO har beretts tillfälle aff yttra sig över vad som har anförts i propositio- JuU 1987/88:z.l nen. Han har därvid uttalat att han med tillfredsställelse konstaterat att departementschefen anslufit sig till hans synpunkter och önskemål, men att-praxis dock enligt hans mening varit betydligt mer stelbent och restriktiv än vad departementschefens tolkning av reglerna borde medgett. Enligt DO är det inte endast språksvårigheter som normalf ligger utlänningen i fatet utan oförmåga-fill följd av bristande kunskaperom svenska tänkesätt och rufiner . - aft över huvud taget framträda och föra sin talan, så aff den blir rätt uppfattad av förvaltningsmyndigheterna. Behovet av biträde blir därför enligt DO:s mening ofta ej synligt i utredningsskedet utan först då frågan om eft överklagande blir aktuell.

Som nyss nämnts regleras möjligheterna fill rättshjälp genom offentligt biträde i uflänningsärenden 141 §5-9 RHL. Enligt 42 § RHL skall rättshjälp genom offcdigt biträde beviljas om det inte måste antas att behov av biträde saknas, def föreligger med andra ord en presumtion för rättshjälp i dessa ärenden.

I utlänningsärenden prövas räffshjälpsfrågorna av räffshjälpsnämnderna. Rättshjälp beviljas och biträde förordnas efter ansökan eller annars då anledning föreligger. När polismyndighet beslutar om avvisning med stöd av 28 eller 29 § uflänningslagen (1980:376) har utlänningen inte rätt fill rättshjälp om infe utlänningen hålls i förvar längre än en vecka. Rätt fill offentligt biträde föreligger emellertid redan under polisutredningen så snart anledning föreligger atf överlämna eff avvisningsärende fill invandrarverket liksom vid polisutredning när fråga har uppkommit om utvisning. I regel förordnas biträde i dessa fall efter anmälan från polismyndigheten.

Asylutredningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1986:48) Rättssäkerheten vid direktavvisningar behandlat frågor som rör rättshjälp vid sådana awisningar. Med direktavvisning avses i princip sådana beslut om avvisning av en asylsökande som under vissa förutsättningar kan fattas av polismyndigheten själv. Asylutredningens betänkande har remissbehandlafs. 1 propositionen (s. 79) upplyser departementschefen om aff frågan om rättshjälp vid direktavvisningar för närvarande övervägs inom arbetsmarknadsdepartementet och aft hon därför avstår från aff i detta sammanhang ta upp frågan om behovet av offentligt biträde eller annan rättshjälp i dessa ärenden.

Sedan den nu aktuella propositionen beslutades har tvä utredningar som gällt översyn av utlänningslagstiftningen slutförts. Sålunda har utredningen för översyn av utlänningslagen och asylärendeutredningen lagt fram betänkandena (SOU 1988:1) Översyn av uflänningslagen resp. (SOU 1988:2) Kortare vänfan. Båda utredningarna har-haft till uppgift att lägga fram förslag som kan förkorta handläggningstiderna i uflänningsärenden; Betänkandena remissbehandlas för närvarande och enligt vad utskottet erfarit kan en remiss fill lagrådet i frågor om utlänningslagstiftningen bli aktuell senare i vår.

1 propositionen föreslås (s. 80 f) aft i ärenden angående avvisning eller verkställighet av avvisning eller utvisning rättshjälp skall beviljas, om utlänningen har hållits i förvar längre tid än tre dagar i stället för som nu längre än en vecka.

Vad först gäller frågan om allmän rättshjälp i utlänningsärenden vill JuU 1987/88:21'
utskottet uttala förståelse för de synpunkter som kommer fill uttryck i .
motionerna. Det är emellertid också enligt utskottets mening så atf de ;

nuvarande reglerna - rätt tillämpade - får anses ge tillräckliga möjligheter till allmän rättshjälp i de ärenden som nu avses. Enligt utskottets mening är det dock angeläget atf utvecklingen följs noga. Med dessa uttalanden avstyrker utskoftet bifall till motionerna Jul3, Jul4 och Ju718 i här aktuella delar.

Beträffande rättshjälp genom offentligt biträde i uflänningsärenden kon
staterar utskoftet att den ändring som föreslås i propositionen får anses
innebära en väsenfiig förbättring i den asylsökandes möjligheter atf genom
eff offenfiigt biträde tillvarata sin rätt i de fall där utlänning tagits i förvar. Av
redogörelsen ovan har framgått att frågor av betydelse för möjligheterna fill
rättshjälp genom offentligt biträde i uflänningsärenden övervägs inom ramen
för den översyn av utlänningslagstiftningen i dess helhet som för närvarande
pågår. I def läget bör det enligt utskottets mening infe göras något uttalande
med anledning av motionerna Jul3 och Ju718 i nu behandlade delar. ,

Den pågående översynen av utlänningslagstiftningen har som nänmts fill syfte aff förkorta handläggningstiderna i uflänningsärenden. Långa handläggningstider torde vara den huvudsakliga orsaken till de olägenheter i ersäftningshänseende som har påtalats i motion Jul3. 1 avvaktan på resultatet av def arbete som pågår föreligger def enligt utskottets mening infe skäl för riksdagen att göra något sådant uttalande som förordas i mofionen. Det kan däremot vara skäl att påpeka atf ärenden om förskott och om slutreglering självklart bör handläggas med skyndsamhet. Utskoffef utgår från aft centralmyndigheten för rättshjälpen i sitt löpande arbete uppmärksammar denna sida av saken och vidtar de åtgärder som kan påkallas.

Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall fill mofion Jul3 också i denna del (yrkande 5).

Inkomstgränsen för allmän rättshjälp och avgifterna

Inkomstgränsen för allmän rättshjälp

Rätten fill allmän rättshjälp har alltsedan tillkomsten av RHL varit avhängig av bl.a. aff den räftssökandes beräknade årsinkomst inte överstiger eff visst belopp. Fram till den 1 maj 1983 var inkomstgränsen knuten fill basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Den som hade en beräknad årsinkomst som översfeg åtta gånger basbeloppet kunde då inte komma i fråga för allmän rättshjälp. När kopplingen fill basbeloppet upphävdes gick gränsen för rätt till rättshjälp vid en årsinkomst om 142 000 kr. I samband med 1983 års ändringar i RHL bestämdes gränsen till 110 000 kr. och den gränsen har inte ändrats sedan dess utan gäller alltjämt.

Rättshjälpskommittén förslog i sitt betänkande (SOU 1984:66) Den allmänna rättshjälpen (s. 98 f) atf inkomstgränsen skulle slopas. Departementschefen är av annan mening och förklarar - på i propositionen närmare angivna skäl (s. 43) - atf en inkomstgräns för rätt fill allmän rättshjälp bör behållas.

Enligt departementschefen bör man emellerfid återgå till aff koppla 3

inkomstgränsen - och övriga beloppsnivåer i RHL - fill basbeloppet enligt JuU 1987/88:21 lagen om allmän försäkring. Hon föreslår en gräns som motsvarar sju gånger basbeloppet, vilket innebär att den högsta beräknade årsinkomsten för rätt till allmän rättshjälp under år 1988 skulle uppgå till 168 000 kr.

I motion Juli förordas-med hänvisning till rättshjälpskommitténs förslag - atf inkomstgränsen för rätt till allmän rättshjälp slopas.

Utskottet delar departementschefens uppfattning aft det bör finnas en inkomstgräns för rätt fill allmän rättshjälp. Vad utskottet därvid tar särskilt fasta på är att en sådan gräns är väl förenlig med rättshjälpens karaktär av social skyddslagstiftning. Till detta kommer de nackdelar av prakfisk natur som skulle vara förenade med ett system utan inkomstgräns och vilka redovisas närmare i propositionen. Utskottet avstyrker bifall fill mofion Jul 1 i här aktuell del (yrkande 1).

A vgifterna

Enligt 11 § RHL skall den rättssökande bidra till kostnaderna för rättshjälpen genom aff betala rättshjälpsavgift och tilläggsavgift enligt vad som sägs i 12-15 §§.

När det gäller rättshjälpsavgiften ansågs det vid införandet av RHL att den rättssökande på förhand borde kunna avgöra hur mycket han kunde komma aft själv få betala för rättshjälpen. Avgiftssystemet konstruerades därför som eff sysfem med maximibelopp, dvs. eft högsta belopp vartill rättshjälpsavgiften kan uppgå. Maximibeloppet var tänkt att motsvara den räftssökandes betalningsförmåga. En nackdel med systemet med enbart maximibelopp visade sig vara att den som beviljats rättshjälp infe behövde göra några egna processekonomiska överväganden efter det att kostnaderna uppgått till maximibeloppet.

I syfte atf öka den rättssökandes kostnadsmedvefande - och därmed motverka uppkomsten av onödigt dyra processer - infördes i maj 1983 systemet med tilläggsavgift. Även tilläggsavgiften har konstruerats med ett maximibelopp.

Maximibeloppet för rättshjälpsavgiften fastställs i samband med att rättshjälp beviljas, och def innebär atf den rättssökande normalt inte kommer att betala mer av kostnaderna för rättshjälpen än som svarar mot def fastställda beloppet. Maximibeloppet är en preliminär avgift som i princip skall betalas i förskott. När ärendet sedan har avslutats skall rätfshjälpsavgift fastställas. Maximibeloppet för rätfshjälpsavgiffen kan i vissa fall jämkas (15 § andra stycket RHL).

I samband med atf rättshjälp med biträdesförordnande beviljas fastställs
förutom maximibeloppet för rätfshjälpsavgiffen även def belopp vartill
tilläggsavgiften högst kan uppgå. Högsta belopp för tilläggsavgiften är
begränsat till fem gånger den rättssökandes maximibelopp för rätfshjälpsav
giffen och anger vad den rättssökande högst kan komma atf få betala i
tilläggsavgift. Liksom maximibeloppet för rätfshjälpsavgiffen är högsta
beloppet för tilläggsavgiften en preliminär avgift. Den skall dock inte
erläggas i förskott i sin helhet utan biträdet förutsätts avkräva den räftssökan
de ett skäligt belopp allteftersom kostnader för biträdets arbete uppkommer. -_
När sedan ärendet avslutats skall eventuell tilläggsavgift fastställas. Om

4 Riksdagen 1987/88. 7saml. Nrll

maximibeloppet för rätfshjälpsavgiffen jämkas, skall högsta beloppet för JuU 1987/88:21 tilläggsavgiften jämkas i motsvarande mån (15 § fjärde stycket RHL).

I 12 och 13 §§ RHL regleras beräkningen av maximibeloppet för fysisk person. Systemet har utformats så atf den som har en årsinkomst som inte överstiger 35 000 kr. betalar en grundavgift om 350 kr. Grundavgiften får i vissa fall sättas ned. För den som har högre inkomst än 35 000 kr. bestäms- maximibeloppet efter en stigande skala i förhållande till inkomsten. Hur denna skala närmare är utformad framgår av lagtexten (se ovan s. 6 f).

Tilläggsavgift utgår om biträdets ersättning överstiger 3 000 kr. Den räftssökande skall då utöver rätfshjälpsavgiffen betala tilläggsavgift om 10 % av den del av ersättningen som överstiger 3 000 kr., dock - som nämnts -högst ett belopp som motsvarar fem gånger maximibeloppet.

Domstolsverket har enligt 11 § andra stycket RHL bemyndigats atf meddela närmare föreskrifter för beräkning av maximibeloppet för rättshjälpsavgiften . Föreskrifterna kungörs i domstolsverkets författningssamling (DVFS) men publiceras också varje år i en särskild folder, senast Rättshjälp och taxor 1988.

För rätfshjälpsformen rådgivning utgår en avgift om 85 kr. för varje påbörjad fidsperiod om 15 minuter. Rådgivning får ske under högst en timme. Avgiften får sättas ned.

I propositionen föreslås (s. 43-49) att maximibeloppen för räftshjälpsavgifferna sänks i de fiesta vanliga inkomstlägen. Hur de nya avgifterna närmare bestämt skall beräknas framgår av förslaget till ny lydelse av 11 och 12 §§ RHL (se ovan s. 6 f). I mofiveringen (s. 48) finns också en tabell som visar maximibeloppefs storlek i olika inkomstlägen vid en tillämpning år 1987 av de nu föreslagna reglerna. Tilläggsavgiften föreslås även fortsättningsvis utgöra 10 % av den del av bifrädesarvodet som överstiger ett visst belopp, men det högsta beloppet för tilläggsavgiften föreslås bli begränsat till dubbla maximibeloppet för rättshjälpsavgiften mot för närvarande fem gånger detta belopp.

Den nuvarande benämningen grundavgift ersätts enligt förslaget - av terminologiska skäl - med grundbelopp. Grundbeloppet föreslås motsvara avgiften för en timmes rådgivning. Rådgivningsavgiften föreslås bli bestämd så aff avgiften för en timmes rådgivning motsvarar den ersättning som normalt utgår för en timmes arbete för eft räftshjälpsbiträde (den s. k. timkosfnadsnormen). Förslaget innebär att därmed grundbelopp, rådgivningsavgift och timkosfnadsnorm kommer atf uppgå till samma belopp. Beloppet kommer infe atf framgå direkt av RHL utan det föreslås ankomma på domstolsverket att årligen bestämma säväl grundbelopp och rådgivnings-avgift som timkostnadsnorm. År 1987 var timkosfnadsnormen 445 kr:, och för år 1988 har den besfämts till 490 kr. (DVFS 1987:17, B 33).

1 motionerna Jul3 (yrkande 4) och Jul4 rikfas krifik mot de föreslagna avgiftsändringarna. Kritiken i de båda motionerna tar sikte på att förslaget innebär en höjning av räftshjälpsavgifferna i låga inkomstlägen. I mofion JuU förordas även ökade möjligheter till jämkning och eftergift av avgiften för rådgivning.

1 mofiveringen åberopar departementschefen atf def varit ett bärande motiv för de begränsningar i den allmänna rättshjälpens fillämpningsområde

som hon föreslagit aff kunna ge fler räftssökande möjlighet aft få allmän JuU 1987/88:21 rättshjälp. Enligt vad hon anför är den allmänna rättshjälpens värde för de rättssökande i hög grad beroende av avgifternas storlek, och för aff de enskilda skall ha en verklig möjlighet atf ta till vara sina rättsliga intressen krävs att avgifterna inte är större än aft de enskilda har råd att betala dem.

Departementschefen framhåller att med förslaget återförs nivån på de räftssökandes kostnader för rådgivning till - relativt sett - den nivå som gällde vid RHL:s tillkomst. För atf hålla rätfshjälpavgifferna på en rimlig nivå för rättssökande med små inkomster föreslår departementschefen - i saklig överensstämmelse med vad som fidigare gällde - att grundbeloppet skall vara detsamma som maximibeloppet upp till en beräknad årsinkomst om två gånger basbeloppet, dvs. för år 1988 en årsinkomst om högst 48 000 kr. mot för närvarande 35 000 kr. Enligt departementschefen medför detta atf maximibeloppet kommer att motsvara grundbeloppet för fler räftssökande än i dag.

Departementschefen uttalar vidare atf den sänkning av avgifterna som hon föreslår också bör komma dem till godo som kommer i fråga för nedsättning eller eftergift av avgiften. Enligt hennes mening är det därvid mest angeläget aff vidga utrymmet för att efterge avgiften helt. Hon föreslår därför att 12 § första stycket ändras så aft det klargörs aft endast den rättssökandes egen förmåga aft betala avgiften skall läggas till grund för bedömningen. Enligt departementschefen bör det även i fortsättningen ankomma på domstolsverket aft meddela de närmare föreskrifterna för bl.a. nedsättning och eftergift av rätfshjälpsavgiffen och rädgivningsavgiften.

Utskottet kan för sin del ställa sig bakom tanken med förslaget atf genom generella avgiftssänkningar vidga möjligheterna fill rättshjälp för personer i vanliga inkomstlägen. De framlagda förslagen är också i allt väsentligt väl ägnade att leda till sådant resultat. I några hänseenden synes dock enligt utskottets mening förslaget kunna medföra mindre nöjaktiga konsekvenser. Vad utskottet avser är de höjningar av rätfshjälpsavgiffen och rådgivningavgiften som förslaget medför för personer med låga inkomster. Departementschefen har varit medveten härom och också föreslagit vissa åtgärder i syfte aff lindra dessa. Sålunda har hon förordat på visst sätt vidgade möjligheter till eftergift.

Enligt utskottets mening är dessa åtgärder emellertid inte tillräckliga. Utskottet anser att möjligheterna fill jämkning och eftergift skall utformas så att rättshjälps- och rådgivningsavgifter efter förslagets genomförande inte blir högre än för närvarande för personer med låga inkomster. För framtiden bör enligt utskottets mening en eventuell höjning av avgifterna för dessa personer infe bli större i förhållande fill nuvarande avgifter än vad som kan mofiveras av penningvärdets förändring. Det får ankomma på regeringen aft i förordning meddela erforderliga föreskrifter i enlighet med vad ufskottet anfört.

Vad utskottet med anledning av motionerna Jul3 och Jul4 i här aktuella delar har uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Biträdesfrågor JuU 1987/88:21

Behörighet för biträde vid altmän rättshjälp och för offentligt biträde

Om allmän rättshjälp har beviljats har den rättssökande - i den mån det bedöms erforderligt - rätt att få ett juridiskt biträde. För vissa typer av ärenden finns ytterligare inskränkningar (20 § RHL). Enligt 21 § första stycket RHL får till biträde förordnas advokat, biträdande jurist på advokatbyrå eller annan som är lämplig för uppdraget.

Enligt 44 § första stycket RHL får till offenfiigt biträde den förordnas som är lämplig.

I propositionen föreslås att annan än advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå skall få förordnas till rättshjälpsbiträde eller offenfiigt biträde endast om det finns skäl för det.

I motion Juli (yrkande 2) yrkas avslag på förslaget till ändring av 21 § RHL, och i motion Jul3 (yrkande 7) riktas kritik mot den föreslagna ändringen av 44 § RHL. EnHgt den förstnämnda motionen bör alla lämpliga jurister behandlas lika, och enligt den andra är den kontroll som rättshjälps-nämnderna utövar beträffande de offentliga biträdena bättre än den som åstadkoms genom att ändra 44 § RHL. I motion Jul4 förordas att regeln i 21 § RHL görs ännu restriktivare än vad förslaget i propositionen innebär.

Utskottet ansluter sig fill departementschefens förslag och avstyrker bifall till de i den här delen aktuella mofionsyrkandena.

Biträdesersättningen

I motion Jul3 (yrkande 2) begärs en höjning av biträdesersätfningarna i rättshjälpssysfemet. Enligt vad som framhålls i motionen har biträdesersätfningarna inte höjts i takt med kostnadsutvecklingen, något som kan negativt påverka advokater och andra aft åta sig rättshjälpsberäffigade uppdrag.

Enligt 22 § första stycket RHL har bl.a. biträde rätt fill skälig ersättning för det arbete som uppdraget har krävt. I bestämmelsen bemyndigas regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket att fastställa taxa som skall fillämpas vid bestämmande av ersättningen. På den allmänna rättshjälpens område har endast en taxa fastställts, nämligen för ärenden om äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan (DVFS 1987:17, B 33). Även om denna taxa formellt omfattar endast ett begränsat antal räffshjälpsärenden har den kommit atf få betydelse för prövningen av så gott som alla arvodesräkningar. Vid utformningen av taxan utgår nämligen domstolsverket från en timkostnadsnorm, som fr.o.m. den 1 januari 1988 är 490 kr. Denna timkostnadsnorm har i praxis kommit atf tillämpas även utanför det taxesatta området.

Utskottet kan ansluta sig fill vad som kommer fill uttryck i mofionen.
Sålunda är det också enligt utskottefs mening närmast självklart atf
biträdesersättningarna relativt nära skall ansluta fill förändringarna i det
allmänna kostnadsläget. Det skulle av flera skäl infe vara fillfredsställande
om arvodesufvecklingen för biträden enligt RHL skulle vara nämnvärt
annorlunda än för andra jämförbara yrkeskategorier. Den bristande följsam-
het som kunnat förmärkas i förhållande fill ersättningar för uppdrag utanför 4q

rättshjälpsområdet kräver enligt utskottets mening uppmärksamhet. JuU 1987/88:21

Här kan nämnas att sedan den 1 juli 1987 på försök tillämpas ett avtal om prestationslönetillägg (bonuslön) vid de allmänna advokatbyråerna. Avsikten är att förbättra de allmänna byråernas lönsamhet genom att sfimulera fill goda arbetsinsatser och öka byråernas möjligheter att konkurrera lönemäs-sigt om goda advokater.

I årets budgetproposition nämner departementschefen att regeringen givit riksrevisionsverket i uppdrag att utvärdera verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna. Utvärderingen skall avse bl.a. rättshjälpstaxornas utformning, de allmänna advokatbyråernas betydelse för taxesättningen och de principer som i övrigt kan fillämpas för att bestämma taxorna. Även andra frågor såsom kostnadskontroll och insyn samt tillgång till juristtjänster i hela landet bör belysas och de ekonomiska konsekvenserna av skilda lösningar skall redovisas.

Med vad som nu redovisats anser utskoftet att det för närvarande inte finns skäl för riksdagen att vidta några sådana åtgärder som föreslagits i motion Jul3 i nu aktuell del.

Offentlig försvarare

Reglerna om rätten fill offentlig försvarare i 21 kap. RB ändrades efter förslag av rättshjälpskommittén genom en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1984 (prop. 1983/84:23, JuU 7, rskr. 50).

I motionerna Ju710 och Ju717 (yrkande 1) förordas utvidgade möjligheter till offentligt försvarare.

Utskottet behandlade frågan om ökade möjligheter fill offentlig försvarare också vid förra riksmötet. Utskottet redogjorde då (JuU 1986/87:26 s. 3-7) för grunderna för de år 1984 införda reglerna och för en av domstolsverket gjord utvärdering om bl.a. rätten till offenfiig försvarare (DV Rapport 1986:4). Vidare redogjorde utskottet för hur de nya reglerna hade tillämpats av högsta domstolen och för vissa stafistiska uppgifter som utvisade i vilken omfattning offentlig försvarare hade förordnats under den första hälften av 1980-talet.

Efter ingående överväganden i frågan konstaterade ufskottet sammanfattningsvis att det inte fanns anledning att vidta några lagstiftningsåtgärder vad gäller rätten till offenfiig försvarare. Utskottet förklarade emellertid aft det hade för avsikt att med hänsyn till de rättssäkerhefsintressen som frågan rör följa utvecklingen med stor uppmärksamhet.

Också departementschefen uttalade i förra årets budgetproposifion (prop. 1986/87:100 bil. 4 s. 69-71) att han avsåg aft följa utvecklingen på området med uppmärksamhet.

Enligt vad utskottet under beredningen av detta ärende erfarit följs
utvecklingen med stor uppmärksamhet inte bara hos berörda myndigheter
utan också inom advokatkåren. Advokatsamfundet har tagit fasta på
departementschefens uttalande förra året, men också förklarat sig för sin del
vara berett aft så snart anledning förekommer vidta åtgärder för att till en
början se till atf statistiska uppgifter finns tillgängliga för att rätt kunna
bedöma hur utvecklingen gestaltat sig. För närvarande har detta emellertid 4j

infe bedömts vara erforderligt.

Utskottet finner inte atf def sedan förra året framkommit någon omstän- JuU 1987/88:21 dighet som ger anledning för utskottet att göra annan bedömning än då. Detta minskar dock inte angelägenheten av atf utvecklingen på området följs; om det visar sig påkallat får frågan aktualiseras på nytt. Ufskottet avstyrker bifall till mofionerna Ju710 och Ju717 i här behandlade delar.

Övriga frågor

LJtöver vad som har sagts i det föregående har utskottet inte något aff anföra med anledning av proposifionen eller motionerna.

Under utskottets behandling av lagstiftningsärendet har emellertid uppmärksammats aft en redakfionell ändring bör vidtas i 34 § andra stycket i förslagettilllagomändringi räftshjälpslagen. Därgörsenhänvisningtiir"8 § 7". Hänvisningen skall rätteligen avse "8 § 8". Lagrummet bör ändras i enlighet härmed.

Utskottets hemställan

LJtskottet hemställer

1. beträffande bodelning

att riksdagen med avslag på mofionerna 1987/88:Jul3 i denna del (yrkande 1, delvis) och 1987/88: Jul4 i denna del antar det i proposition 1987/88:73 framlagda förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen såvitt avser 8 § första stycket 7,

2. beträffande fastiglietsundantaget

att riksdagen med avslag på mofion 1987/88:Jul3 i denna del (yrkande 1, delvis) antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i räftshjälpslagen, såvitt avser 8 § första stycket 9,

3. beträffande skadestånd

atf riksdagen med avslag på motion 1987/88:Jul3 i denna del (yrkande 1, delvis) antar det i proposifionen framlagda förslaget fill lag om ändring i räftshjälpslagen såvitt avser 8 § första stycket 10,

4. beträffande näringsidkare

att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:Jul2 och 1987/ 88:Ju712 antar def i propositionen framlagda förslaget fill lag om ändring i rättshjälpslagen såvitt avser 8 § första stycket 3,

5. beträffande asylärenden

atf riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:Jul3 i denna del (yrkande 6) och 1987/88:Ju718 i denna del (yrkande I) antar def i proposifionen framlagda förslaget fill lag om ändring i räftshjälpslagen såvitt avser 41 § 6 och 7,

6. beträffande inkomstgränsen

atf riksdagen med avslag på motion 1987/88:Jull i dennadel (yrkande 1) antar def i proposifionen framlagda förslaget fill lag orn ändring i rättshjälpslagen såvitt avser 6 § och 12 § andra stycket,

7. beträffande behörighet för biträde vid allmän rättshjälp och för
offentlig! bUräde

att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:Jull i denna del

(yrkande 2), 1987/88:Jul3 i denna del (yrkande 7) och 1987/88:Jul4 i 42

denna del antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om JuU 1987/88:21 ändring i räftshjälpslagen, såvitt avser 21 § första stycket och 44 § första stycket,

8. beträffande avgifterna vid låga inkomster

aft riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jul3 i denna del (yrkande 4) och 1987/88:Jul4 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskoffef anfört,

9. beträffande rättshjälpstagen i övrigt

aft riksdagen med bifall fill propositionen i denna del antar def i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen, i den mån förslaget inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan, dock med den ändringen att hänvisningen i 34 § andra stycket till "8 § 7" ändras fiir"8 § 8",

10. beträffande rättegångsbalken

att riksdagen med bifall till proposifionen i denna del antar def i propositionen framlagda förslaget fill lag om ändring i rättegångsbalken,

11. beträffande miljö/nåt m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88: Ju 15 i denna del (yrkandena 2 och 3), 1987/88:Ju704 och 1987/88:Ju705,

12. beträffande intagna på anstaU

att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju703,

13. beträffande felbehandlad patient

aff riksdagen avslår motion 1987/S8:Ju721,-

14. beträffande Europakonventionen

att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju720,

15. beträffande altmän rättshjälp i utlänningsärenden

aft riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jul3 i denna del (yrkande 3), 1987/88:Jul4 i denna del och 1987/88:Ju718 i denna del (yrkande 2),

16. beträffande förskott på ersättning

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jul3 i denna del (yrkande 5),

17. beträffande rätten titt offentlig försvarare

atf riksdagen avslår mofionerna 1987/88:Ju710 och 1987/88:Ju717 i denna del (yrkande 1),

18. beträffande arvodesutvecktingen

atf riksdagen avslår motion 1987/88:Jul3 i denna del (yrkande 2).

Stockholm den 22 mars 1988 På jusfitieutskottets vägnar

Karin Ahrland

Reservationer JuU 1987/88:21

1. Näringsidkare (mom. 4)

Björn Körlof, Sven Munke och Arne Svensson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "inte erforderliga" bort ha följande lydelse:

Utskottet har i och för sig ingen erinran mot def i proposifionen framlagda förslaget fill ändring i 8 § första stycket 3 RHL. I anslutning härtill vill dock utskottet - i linje med vad som förordas i de här aktuella motionerna - uttala att möjligheterna till allmän rättshjälp för näringsidkare i vissa situationer bör förbättras. Vad utskottet särskilt tänker på är näringsidkare som i ekonomiskt hänseende är att jämföra med vanliga löntagare. En situation som det beträffande sådana näringsidkare kan finnas särskild anledning att uppmärksamma är den som inställer sig efter def atf näringsidkarens rörelse har försatts i konkurs. 1 eft sådant läge är inte sällan näringsidkarens ekonomiska situation särskilt besvärlig. Enligt utskottets mening finns det skäl för en generösare inställning vid prövningen av ansökningar om allmän rättshjälp i fall som nu nämnts. Vad ufskottet uttalat bör riksdagen med anledning av de två aktuella motionerna som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande näringsidkare att riksdagen

a) antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i räftshjälpslagen såvitt avser 8 § första stycket 3,

b) med anledning av motionerna 1987/88:Jul2 och 1987/88:Ju712 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Asylärenden (mom. 5)

Karin Ahrland och Lars Sundin (fp) anser

dels aff den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med "Beträffande rättshjälp" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:

Beträffande rättshjälp genom offentligt biträde i utlänningsärenden kan
utskoftet konstatera att den ändring som föreslås i propositionen visserligen
får anses innebära en väsentlig förbättring i den asylsökandes möjligheter aff
genom ett offenfiigt biträde tillvarata sin rätt i de fall där utlänningen har
tagits i förvar. Förslaget är emellerfid enligt utskottets mening inte tillräckligt
för att garantera de asylsökandes rättssäkerhet. Den ordning som utskottet
för sitt vidkommande anser vara den acceptabla är - i överensstämmelse med
vad som förordas i motion Ju718 - aft den asylsökande skall kunna få eff
juridiskt biträde redan från början, dvs. i princip redan vid gränsen. Enligt
utskottets mening bör regeringen snarast återkomma till riksdagen med eff
nytt förslag i enlighet med vad utskottet här redovisat. I avvaktan på aft eft
sådant förslag genomförts har utskottet inte någon erinran mot den i
proposifionen föreslagna ordningen. Vad utskottet uttalat - som tillgodoser 44

också önskemålen i motion Jul3 - bör riksdagen som sin mening ge JuU 1987/88:21 regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande asylärenden
att riksdagen

a) antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen såvitt avser 41 § 6 och 7,

b) med anledning av mofionerna 1987/88:Jul3 i denna del (yrkande 6) och 1987/88:Ju718 i denna del (yrkande 1) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Inkomstgränsen (mom. 6)

Björn Körlof, Sven Munke och Arne Svensson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "del (yrkande 1)" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att räftshjälpskommittén i sitt betänkande (SOU 1984:66) Den allmänna rättshjälpen föreslog att inkomstgränsen skulle slopas. Enligt kommittén var det så att behovet av ekonomiskt bistånd inte plötsligt upphör vid en viss inkomst utan också har samband med omfattningen av den process som är aktuell. Vidare ansåg kommittén att en inkomstgräns inte kunde sägas bidra till atf spara på statens resurser, eftersom det i ett system utan inkomstgräns endast undantagsvis- på grund av höga avgifter för de rättssökande - skulle bli fråga om några kostnader för staten. I stället framhöll kommittén att i de fall där det undantagsvis skulle uppstå ökade kostnader det skulle vara fråga om angelägenheter där det är berätfigat att den enskilde ges ett ekonomiskt stöd.

Utskottet instämmer i dessa synpunkter och anser mot den bakgrunden att de skäl som i propositionen har åberopats för ett bibehållande av inkomstgränsen inte är tillräckliga. Det är utskottets mening att regeringen snarast bör förelägga riksdagen ett nytt förslag i enlighet med vad utskottet nu redovisat. Utskottet vill inte motsätta sig att den nu föreslagna ordningen får gälla övergångsvis i avvaktan på att ett nytt förslag - utan inkomstgräns - har genomförts. Dessa uttalanden av utskottet, som ligger i linje med vad som har förordats i motion Jul 1, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels atf utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande inkomstgränsen
att riksdagen

a) antar det i proposifionen framlagda förslaget fill lag om ändring i rättshjälpslagen såvitt avser 6 § och 12 § andra stycket,

b) med anledning av motion 1987/88:Jull i denna del (yrkande 1) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Berhörighet för biträde vid allmän rättshjälp och för JuU 1987/88:21
offentligt biträde (mom. 7)

Karin Ahrland (fp), Björn Körlof (m), Gunilla André (c), Sven Munke (m), Arne Svensson (m), Lars Sundin (fp) och Ingbrift Irhammar (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "aktuella motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:

Utskottet finner sig för sitt vidkommande inte kunna ansluta sig till förslaget att begränsa möjligheterna för annan än advokat eller biträdande jurist vid advokatbyrå aft förordnas till biträde. Enligt utskottets mening är def för den enskilde av väsentlig betydelse att ha möjlighet att själv kunna påverka valet av biträde. Detta gäller såväl biträden vid allmän rättshjälp som offenfiiga biträden. Det nu gällande kravet på lämplighet är enligt utskottets uppfattning tillräckligt för att garantera atf till biträden förordnas endast personer som är väl kvalificerade att tillvarata de rättssökandes intressen på ett tillfredsställande sätt. Riksdagen bör således inte godta de i propositionen föreslagna ändringarna i 21 § första stycket och 44 § första stycket RHL. Vad utskoftet sålunda förordat överenstämmer - såvitt avser 21 § - med vad som har yrkats i motion Juli. Beträffande 44 § ligger utskottets förslag i linje med, dén uppfattning som kommit till uttryck i motion Jul3.

dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande behörighet för biträde vid allmän rättshjälp och för offentUgt biträde

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jull i denna del (yrkande 2), 1987/88:Jul3 i denna del (yrkande 7) och 1987/88:Jul4 i denna del avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i räftshjälpslagen, såvitt avser 21 § första stycket och 44 § första stycket.

5. Miljömål m.m. (mom. 11)

Karin Ahrland (fp), Björn Körlof (m), Gunilla André (c), Sven Munke (m), Arne Svensson (m), Lars Sundin (fp) och Ingbritt Irhammar (c) anser

dels aft den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "i motionsförslagef" bort ha följande lydelse:.
Enligt utskottets mening utvisar de ovan redovisade remissynpunkterna
och miljöorganisationsutredningens uttalande att fastighetsundantaget har
medfört att möjligheterna till allmän rättshjälp i vissa fall blivit för
begränsade. Detta kan uppenbarligen få till följd att en rättssökande infe har
möjlighet att driva sin sak vidare därför att rättsskyddsförsäkringens
maximibelopp har uppnåtts. Denna ordning är inte tillfredsställande, och
enligt utskottefs mening bör regeringen därför snarast föreslå en ändring som
tillgodoser de behov som här har redovisats. I avvaktan på att en ändrad
ordning har åstadkommits bör enligt utskottets mening regeringen överväga
om - i mögelhusmål - de räftssökande kan ges ett ökat ekonomiskt stöd i den 46

riktning som har föreslagits i motion Jul5. Vad utskottet sålunda har uttalat JuU 1987/88:21 bör riksdagen med anledning av motionerna Jul5 (yrkandena 2 och 3), Ju704 och Ju705 som sin mening ge regeringen fill känna.

dels aft utskottets hemsfällan under moment 11 bort ha följande lydelse:.

11. beträffande miljötnål m.m. . . ,.

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jul5 i denna del (yrkandena 2 och 3), 1987/88: Ju704 och 1987/88: Ju705 som sin mening ger regeringen fill känna vad utskoftet anfört.

6. Felbehandlad patient (mom. 13)

Karin Ahrland (fp), Björn Körlof (m), Gunilla André (c), Sven Munke (m), Arne Svensson (m), Lars Sundin (fp) och Ingbritt Irhammar (c) anser

dels aft den del av utskottets yttrande som börjar på s. 32.med "De överväganden" och slutar med "mofion Ju72r' bort ha följande lydelse:

De överväganden som nu redovisats i fråga om möjligheterna till rättshjälp i patienfskadefall är enligt utskottets mening i allt väsentligt giltiga också i dag. I ett par hänseenden anser utskottet emellertid atf gällande ordning infe är helt tillfredsställande. I enlighet med vad som anförs i motion Ju721 bör för det första en generösare inställning åstadkommas såvitt avser rättshjälp i ärenden där rätfen fill ersättning enligt patientskadeförsäkringen har preskriberats. Vidare bör det inte som nu vara i det. närmaste uteslutet att få rättshjälp i eft ärende sorn - utan framgång - har prövats inom försäkringssystemet. I ett sådant fall bör rättshjälp kunna beviljas oni särskilda omständigheter föreligger. Enligt utskottets mening bör RHL ändras i enlighet med vad utskottet här har förordat. Detta bör riksdagen med anledning av mofion Ju721 som sin mening ge regeringen fill känna.

dels att utskottets hemställan under moment 13 bort ha följande lydelse: 13. beträffande felbehandlad patient att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Ju721 som sin mening ger regeringen fill känna vad utskottet anfört.

7. Europakonventionen (mom. 14)

Karin Ahrland (fp), Björn Körlof (m), Gunilla André (c), Sven Munke (m), Arne Svensson (m), Lars Sundin (fp) och Ingbritt Irhammar (c) anser

deb att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med "Utskottet kan" och slutar med "mofion Ju720" bort ha följande lydelse:

Utskoffef kan för sin del konstatera att def i praxis har intagits en restriktiv hållning när det gällt att bevilja rättshjälp i nu ifrågavarande ärenden. I linje med vad som uttrycks i motion Ju720 föreligger def som ufskottet ser def en principiell skillnad mellan de organ som behandlar klagomål enligt Europakonventionen och utländska myndigheter som handlägger ärenden med tillämpning av sin egen lagsfiftning. Enligt utskottets mening bör klagomål enligt Europakonvenfionen ses som ett fullföljande av en procedur i Sverige. Noteras kan atf Sverige också delfar i utseendet av dem som sätts aft avgöra ärenden enligt konventionen. Enligt utskottefs mening bör därför RHL

ändras så att en mer generös inställning till rättshjälp vid klagomål enligt JuU 1987/88:21 Europakonventionen åstadkoms. Detta uttalande av utskottet bör riksdagen med anledning av motion Ju720 som sin mening ge regeringen fill känna.

dels att utskottets hemställan under moment 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande Europakonventionen

att riksdagen med anledning av mofion 1987/88:Ju720 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Allmän rättshjälp i utlänningsärenden (mom. 15)

Karin Ahrland och Lars Sundin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 36 med "Vad först" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i de synpunkter som har lämnats av DO. Även enligt utskottets mening är det av väsentlig betydelse att möjligheterna till allmän rättshjälp förbättras i de fall som DO har redovisat, och RHL bör ändras i enlighet härmed. Vad utskottet uttalat bör riksdagen med anledning av motionerna Jul3, Jul4 och Ju718 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande allmän rättshjälp i utlänningsärenden

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jul3 i denna del (yrkande 3), 1987/88:Jul4 i denna del och 1987/88:Ju718 i denna del (yrkande 2) som sin mening ger regeringen fill känna vad utskottet anfört.

Innehållsförteckning JuU 1987/88:21

Sammanfattning................................................ 1

Propositionen m.m.............................................. 1

Motionerna....................................................... 20

Mofioner väckta med anledning av propositionen ..... 20

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1988 20

Utskoftet......................................................... 21

Inledning.......................................................... 21

Allmänt om rättshjälpssystemet ........................... 21

Rättshjälpskommittén ......................................... 22

Rättshjälpslagen................................................ 23

Rättshjälpens administrafion m.m.......................... 23

Proposifionens huvudsakliga innehåll...................... 24

Utskottets överväganden ................................... 24

Allmänt............................................................ 24

Den allmänna rättshjälpens tillämpningsområde........ 25

Skadeståndsärenden.......................................... 25

Fastighetsundantaget......................................... 25

Allmän rättshjälp i miljömål m.m............................. 26

Rättshjälp vid bodelning...................................... .... 28

Allmän rättshjälp för näringsidkare ........................ 29

Frågor i övrigt om tillämpningsområdet................... .... 30

Rättshjälp i utlänningsärenden ............................. .... 33

Inkomstgränsen för allmän rättshjälp och avgifterna. .... 36

Inkomstgränsen för allmän rättshjälp...................... .... 36

Avgifterna........................................................ 37

Biträdesfrågor................................................... .... 40

Behörighet för biträde vid allmän rättshjälp och för

offentligt biträde................................................ 40

Biträdesersättningen........................................... 40

Offentlig försvarare............................................ 41

Övriga frågor................................ :................... 42

Utskottets hemställan......................................... 42

Reservationer.................................................... 44

1. Näringsidkare (mom. 4) (m)................................ 44

2. Asylärenden (mom. 5) (fp)................................. 44

3. Inkomstgränsen (mom. 6) (m)............................ 45

4. Behörighet för biträde vid allmän rättshjälp och för offentligt biträde (mom. 7) (m, fp, c) 46

5. Miljömål m.m. (mom. 11) (m, fp, c) .................... 46

6. Felbehandlad patient (mom. 13) (m, fp, c) .......... ... 47

7. Europakonventionen (mom. 14) (m, fp, c)............. 47

8. Allmän rättshjälp i utlänningsärenden (mom. 15) (fp) 48