Propositionen m.m.

I proposition 1987/88:26 har regeringen (jusfifiedepartementet) efter hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att anta eft vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.

Rörande proposifionens huvudsakliga innehåll hänvisas till vad som anförs i det följande under rubriken Utskottet på s. 4.

I samband med propositionen behandlar utskottet dels den med anledning av propositionen väckta motionen 1987/88:Ju6 av Allan Ekström (m), dels den under allmänna motionstiden år 1988 väckta motionen 1987/88: Ju714 av Olof Johansson m.fl. (c). Motionsyrkandena redovisas på s. 4.

I ärendet har utskottet inhämtat yttrande från kpnstitutionsutskottet. Yttrandet fogas som bilaga till detta betänkande.

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.

1 Riksdagen 1987/88. 7saml. Nr 18

8 kap 2§' Till ledamot av advokatsamfundet får endast den antas som är svensk medborgare, har hemvist inom riket och fyllt tjugufem år samt avlagt för behörighet till domarämbete föreskrivna kunskapsprov och förvärvat sådan prakfisk Utbildning, som föreskrivs i samfundets stadgar. Han skall ha gjort sig känd för redbarhet och även i övrigt bedömas lämplig atf utöva advokatverksamhet.

Till ledamot av advokatsamfundet får endast den antas som /. är svensk medborgare,

2. har hemvist / Sverige,

3. har avlagt de kunskapsprov som är föreskrivna för behörighet till domarämbete,

4. har genomgått för advokatverksamhet erforderlig prakfisk och teoretisk utbildning,

5. har gjort sig känd för redbar-het, och

6. även i övrigt bedöms lämpHg att utöva advokatverksamhef.

Advokatsamfundets styrelse får i enskilda fall medge undantag från antagningskraven såvitt gäller första stycket I och 2.

Den som är omyndig eller försatt i konkurs får infe antas till ledamot. Inte heller får den antas till ledamot som enligt 3 § lagen (1985:354) om förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall, m. m. är förbjuden atf utöva rådgivningsverksamhet.

Lagfaren domare i eller befattningshavare vid allmän domstol eller allmän åklagare eller kronofogde får infe antas till ledamot; inte heller den som annars är anställd i statens eller kommuns tjänst eller hos annan enskild än advokat, om infe advokatsamfundets styrelse medger undantag. Vad som nu sagts gäller dock inte befattningshavare vid allmän advokatbyrå.

Advokat, som i sin verksamhet uppsåtligen gör orätt eller som eljest förfar oredligt, skall uteslutas ur advokatsamfundet. Äro omständigheterna mildrande, må i stället varning tilldelas honom.

Åsidosätter eljest advokat de plikter, som åvila honotn som advokat, må varning eller erinran meddelas honom. Äro omsfändig-

En advokat, som i sin verksamhet uppsåtligen gör orätt eller som annars förfar oredligt, skall uteslutas ur advokatsamfundet. Är omständigheterna mildrande,/«»■ i stället varning tilldelas honom.

Åsidosätter en advokat annars sina plikter som advokat, får varning eller erinran meddelas honom. Är omständigheterna synnerligen

Nuvarande lydelse

heterna synnerligen försvårande, må han uteslutas ur samfundet.

Tilldelas advokat varning, får han, om särskilda skäl föreligger, även åläggas att utge en straffavgift till samfundet med lägst ettusen och högst femtontusen kronor.

Föreslagen lydelse

försvårande, får han uteslutas ur samfundet.

Tilldelas en advokat varning, får han, om det finns särskilda skäl, även åläggas atf utge en straffavgift fill samfundet med lägst ettusen och högst femtontusen kronor.

JuU 1987/88:18

Upphör advokat att vara svensk medborgare eller inträder beträffande honom sådan omständighet, att han enligt 2 § andra eller tredje stycket icke må antagas till ledamot av samfundet, vare han skyldig att genast utträda; gör han det ej. förordne styrelsen om hans uteslutning. Samma lag vare, om advokat flyttar ur riket och styrelsen ej medgiver, att han tnå kvarstå såsom ledamot av samfundet.

I beslut, varigenom någon uteslutils ur samfundet, må förordnas, aft beslutet genast skall gå i verkställighet.

Brott mot tystnadsplikt enligt 4 § första stycket tredje meningen må ej åtalas av annan än jusfitiekanslern. Åtal må väckas endast om det är påkallat från allmän synpunkt.

Inträder beträffande en advokat sådan omständighet att han enligt 2 § tredje eller fiärde stycket inte får antas till ledamot av samfundet, är han skyldig atf genast utträda ur samfundet. Om han inte gör det, skall styrelsen förordna om hans uteslutning. Detsamma gäller, om en advokat upphör att vara svensk medborgare eller flyttar ur riket och styrelsen inte medger att han får stå kvar som ledamot av samfundet.

1 beslut varigenom någon uteslutits ur samfundet får förordnas aft beslutet genast skall verkställas.

Brott mot tystnadsplikt enligt 4 § första stycket tredje meningen får inte åtalas av annan än jusfifiekanslern. Åtal/år väckas endast om def är påkallat från allmän synpunkt.

Motionerna JuU 1987/88:18

I motion 1987/88:Ju6 av Allan Ekström (m) hemställs atf riksdagen begär sådan ändring av rättshjälpslagen aft därav framgår att rättshjälp kan beviljas endast av advokat som är svensk medborgare.

I motion 1987/88:Ju714 av Olof Johansson m.fl. (c) hemställs med hänvisning till vad som anförs i motion 1987/88:Sf517 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortbildning av. advokater i asylrätt och länderkunskap.

Utskottet

Inledning

Regleringen i rättegångsbalken (RB) av advokafväsendet bygger på att advokatverksamhef är en fri yrkesutövning. Syftet rned regleringen är att tillgodose allmänhetens behov av kvalificerade ombud och rätfegångsbiträ-den. För atf uppnå detta syfte har föreskrivits att det skall finnas ett allmänt advokatsamfund med stadgar fastställda av regeringen och således med en offenfligrättslig karaktär. Endast den som är medlem i Advokatsamfundet får kalla sig advokat. För medlemskap uppställs vissa kompetenskrav. Tillsyn över ledamöternas verksamhet utövas i princip av medlemmarna själva genom styrelsen och en disciplinnämnd. Men även justitiekanslern har viss fillsyn över advokafverksartihefen och får ingripa om han anser att en advokat har brustit i sina skyldigheter som advokat. Mot styrelsens och disciplinnämndens beslut kan i vissa fall talan föras i högsta domstolen.

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund har i skrivelser till justitiedepartementet i februari 1985 och maj 1987 hemställt om vissa ändringar i 8 kap. 2 och 7 §§ RB. Ändringsförslagen innebär bl.a. aft den nedre åldersgränsen (25 år) för inträde i Advokafsamfimdet slopas samt atf samfundets styrelse ges möjlighet att meddela dispens från kraven på svenskt medborgarskap och hemvist i Sverige för att bli advokat. Skrivelsen från 1985 har remissbehandlats. Propositionen bygger på skrivelserna och remissbehandlingen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås några ändringar i RB:s kapitel om advokater.

Advokatsamfundets styrelse föreslås få rätt att medge undantag från kraven på svenskt medborgarskap och hemvist i Sverige för den som vill bli svensk advokat. Det nuvarande ovillkorliga kravet på svensk juridisk examen behålls däremot.

Enligt förslaget skall styrelsen också kunna tillåta att en advokat som upphör att vara svensk medborgare får kvarstå som ledamot av samfundet.

Def nuvarande kravet på att ha uppnått 25 års ålder för att få inträde i Advokatsamfundet föreslås slopat.

Slutligen föreslås en justering av de i rättegångsbalken uppställda kraven på atf den som vill bli advokat skall ha genomgått viss utbildning utöver atf ha avlagt juridisk examen.

Som föreslagen tidpunkt för lagändringarnas ikraftträdande anges i JuU 1987/88:18 propositionen den 1 januari 1988.

Svenskt medborgarskap

Som ett skäl för att överväga det nuvarande obligatoriska kravet på svenskt medborgarskap och hemvist i Sverige för ledamotskap av Sveriges advokatsamfund anges i propositionen den utvidgning av de internafionella kontakterna som skett under senare år. Bl.a. hänvisas till att det blir allt vanligare att svenska advokater, som sysslar med internafioneil affärsjuridik, söker sig utanför det egna landets gränser och till aft i sådana sammanhang frågan om ömsesidighet i regelsystemen kan aktualiseras. En utländsk medborgare som har avlagt en svensk juridisk examen och är verksam på en svensk advokatbyrås filialkontor utomlands kan också ha intresse av atf få bli svensk advokat.

Föredragande statsrådets överväganden myiinar ut i aff kravet på svenskt medborgarskap och hemvist i Sverige - med hänsyn till den centrala roll som advokater spelar inom det svenska rättsväsendet - behålls som huvudregel samfidigt som advokatsamfundet ges möjlighet att dispensera från kraven.

Ufskottet ansluter sig till dessa bedömningar och vill för sin del - i linje med vad föredragande statsrådet anfört - understryka att def är fråga om en undantagsreglering, enligt vilken sökanden i det enskilda fallet måste visa sådan anknytning till Sverige att ledamofskap i samfundet är sakligt befogat trots bristen på svenskt medborgarskap och/eller hemvist.

Under förarbetena har särskilt uppmärksammats frågan om möjligheterna för dem som infe är svenska medborgare att vara offentlig försvarare i bl.a. mål som rör rikets säkerhet. Utskottet delar härvidlag den bedömning som gjorts i lagstiftningsärendet, nämligen att det i allmänhet är olämpligt att en utländsk medborgare är offenfiig försvarare i sådana mål. Såsom föredragande statsrådet anför påkallas emellertid inte någon särskild reglering i ämnet, eftersom redan den nuvarande lydelsen av 21 kap. 5 § första stycket RB ger tillräckliga möjligheter att låta bli att förordna en utlänning fill offentlig försvarare i mål där det skulle vara olämpligt med hänsyn till rikets säkerhet.

Enligt rättshjälpslagen (1972:429) får advokater liksom biträdande jurister på advokatbyråer bevilja allmän rättshjälp i vissa angelägenheter.

I motion 6 efterlyses en sådan ändring av rättshjälpslagen att endast den advokat som är svensk medborgare kan bevilja rättshjälp. Motionären hänvisar till att lagrådet i olika sammansättningar kommit till olika uppfattningar om regeringsformens innebörd i sådant hänseende som det här gäller, och han hävdar aft därför den ståndpunkt bör gälla som värnar om betydelsen av svenskt medborgarskap.

I sitt yttrande fill justitieutskottet gör konsfifufionsutskottet en analys av aktuella regler i regeringsformen och deras tillämpning. Mot bakgrund därav finner konstitutionsutskottet från de synpunkter konstitufionsutskottet har atf beakta hinder inte föreligga mot att utländska medborgare, som är advokater eller biträdande jurister i Sverige, tillerkänns den ifrågavarande behörigheten.

Justifieutskottet noterar atf både föredragande statsrådet och lagrådet i

förevarande lagstiftningsärende intagit motsvarande ståndpunkt, dvs. att JuU 1987/88:18 regeringsformens bestämmelser i ett fall som det förevarande inte utesluter att en förvaltningsuppgift överlämnas till en enskild individ som inte är svensk medborgare. Så har redan skett exempelvis i fråga om biträdande jurister på advokatbyråer, som inte behöver vara svenska medborgare för att få bevilja rättshjälp. Mot denna bakgrund saknas det enligt justifieutskottets mening anledning att ändra rättshjälpslagen på det sätt motionären föreslagit. Utskottet avstyrker bifall till motionen.

I proposifionen berör föredragande statsrådet det förhållandet att def både i rättshjälpsnämnd och i besvärsnämnden för rättshjälpen ingår ledamöter som skall vara advokater. De ifrågavarande bestämmelserna, 4 och 5a §§ rättshjälpslagen, innehåller naturligen inte något krav på aU advokatledamöterna skall vara svenska medborgare. Något sådant krav föreslås inte heller i propositionen. Enligt föredragande statsrådet kan det nämligen antas att möjligheten att meddela dispens från kravet på svenskt medborgarskap för advokater kommer, aft utnyttjas i så begränsad omfattning att det saknas anledning att för närvarande uppställa ett sådant krav. Under hänvisning till stadgandet i 11 kap. 9 § regeringsformen om att endast den som är svensk medborgare får vara ledamot av myndighet eller styrelse som lyder omedelbart under regeringen förordar konstitutionsutskottet dock att det vidtas ändringar i de nämnda bestämmelserna i rättshjälpslagen.

Justitieutskottet, som noterar att det är regeringen som utser ledamöter i rättshjälpsnämnderna och i besvärsnämnden för rättshjälpen, utgår från att regeringen utan särskilt inifiativ från riksdagens sida i lämpligt sammanhang överväger vad konstitutionsutskottet påpekat samt återkommer fill riksdagen med de lagförslag som påkallas.

Utbildning

I propositionen föreslås aft det i RB införs ett krav på att den som antas till ledamot av Advokatsamfundet skall ha genomgått - utöver den juridiska universitetsutbildningen - för advokatverksamhet erforderlig teoretisk utbildning. Bakgrunden fill förslaget är önskemål från Advokatsamfundet att genom krav på obligatorisk genomgång av kurser i bl.a. advokatetik och advokatekonomi främja en god standard hos advokatkåren. - Utskottet tillstyrker förslaget.

I motion 714 begärs aft regeringen tar initiativ till fortbildning av advokater i asylrätt m.m. 1 motiveringen för yrkandet pekar motionärerna på att förhållandevis få advokater har specialiserat sig på flyktingärenden. Bl.a. för aft öka rättssäkerheten i asylärenden bör bristen på advokater med specialkunskaper avhjälpas.

Utskottet vill rent allmänt ansluta sig fill de tankar som ligger bakom m'otionsönskemålet. Det är förvisso angeläget- inte minst av hänsyn fill den enskildes rättssäkerhet - att den som biträder en asylsökande har erforderliga kunskaper både om utlänningslagstiftningen och om förhållandena i det land varifrån den sökande kommer. Och behovet av personer med sådana kunskaper får antas öka.

När det gäller den särskilda frågan om regeringsinitiativ till fortbildning av

advokater på det aktuella området måste emellertid beaktas vad utskottet i JuU 1987/88:18 inledningen till detta betänkande noterade, nämligen att den svenska regleringen av advokatväsendet bygger på atf advokatverksamhet är en fri yrkesutövning. Det ankommer därför i första hand på advokaterna själva att sörja för erforderlig fortbildning. Under ärendets beredning har utskottet inhämtat att Advokatsamfundet genom sitt yrkesråd under senare år anordnat ett betydande antal kurser för advokater och biträdande jurister om utlänningslagstiftningen, invandrarrätt, flyktingskydd och asylrätt. Även för framtiden planeras sådan kursverksamhet. Mot denna bakgrund kan utskottet inte tillstyrka bifall till motionen.

Övrigt

Utöver vad som anförts i det föregående föranleder propositionen inget annat uttalande från utskottets sida än atf de föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1988.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar det vid proposition 1987/88:26 fogade
förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken, dock med den
ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms till den 1 juli
1988,

2. beträffande beviljande av rättshjälp att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju6,

3. beträffande fortbildning i asylrätt m.m. att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju714.

Stockholm den 22 mars 1988 På justitieutskottets vägnar

Karin Ahrland

Närvarande: Karin Ahrland (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Björn Körlof (m), Helge Klöver (s), Gunilla André (c), Ulla-Britt Åbark (s), Sven Munke {m), Birthe Sörestedt (s), Arne Svensson (m), Bengt-Ola Ryttar (s), Göran Magnusson (s), Eva Johansson (s), Lars Sundin (fp) och Ingbritt Irhammar (c).

Särskilt yttrande JuU 1987/88:18

Fortbildning i asylrätt m.m. (mom. 3)

Gunilla André (c) och Ingbritt Irhammar (c) anför:

I linje med utskottets uttalanden vill vi särskilt understyrka att det nu - inför '

en förestående omorganisation på utlänningslagstiftningens område - är ■

angeläget atf de som skall fillhandagå med rättsligt bistånd i asylärenden o.d.

har erforderliga kunskaper i de ämnen söm aktualiseras i mofionen. Detta är

vikfigt inte minst med hänsyn till den enskildes rättssäkerhet. Mot denna

bakgrund vill vi slå fast att det är betydelsefullt att Advokatsamfundet

fortlöpande har en bred utbildningsverksamhet på området.

gotab Stockholm 1988 14924

Till justitieutskottet

Justitieutskottet har hemställt om konstitutionsutskottets yttrande över motion 1987/88:Ju6 av Allan Ekström (m). Motionen har väckts med anledning av proposition 1987/88:26 om ändring i rättegångsbalken (advokatfrågor).

I proposifionen föreslås ändringar i 8 kap. rättegångsbalken i syfte att ge styrelsen för Sveriges advokatsamfund möjlighet att medge undantag från kraven på svenskt medborgarskap och hemvist i Sverige för den som vill bli svensk advokat.

I motionen erinras om att enligt rättshjälpslagen (1972:429) får en advokat bevilja allmän rättshjälp i vissa angelägenheter, vilket är en förvaltningsuppgift som enligt 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen (RF) kan överlämnas till en enskild individ. Om uppgiften, som i detta fall, innefattar myndighetsutövning skall def ske med stöd av lag. Det kan enligt motionen ifrågasättas om denna befogenhet kan tillkomma även en utländsk medborgare. Detta beror på vilken tolkning 10 kap. 5 § tredje stycket RF ges. I mofionen erinras om vad lagrådet (f.d. justitierådet Hult, justitierådet Freyschuss och regeringsrådet Bouvin) uttalade vid sin granskning av regeringsförslaget (prop. s. 14 f). Där anfördes bl.a. följande:

I belysning av innehållet i 10 kap. 5 § tredje stycket synes 11 kap. 6 § tredje stycket innebära, att överlämnandeav förvaltningsuppgift kan ske fill enskild individ även i fall där denne inte är svensk medborgare. Så synes också ha skett beträffande exempelvis konsuler, notarii publici och biträdande jurister på advokatbyråer; i dessa fall har inte uppställts något krav på svenskt medborgarskap hos den som anförtros förvaltningsuppgift.

Motionären framhåller att motsatt ståndpunkt intogs av lagrådet (justitierådet Mannerfelt, regeringsrådet Voss och justitierådet Broomé) i proposition 1987/88:3 s. 194. I denna proposifion, som gällde en ny fartygssäkerhetslag, förklarade lagrådet att bestämmelserna i 10 kap. 5 § tredje stycket RF infe medger aft en förvaltningsuppgift överlåts till utländsk fysisk person.

Mot bakgrund av att två lagråd således har intagit motsatta ståndpunkter i en grundlagsfråga anser mofionären aft den mening bör gälla som värnar om betydelsen av svenskt medborgarskap.Uppgiften att bevilja rättshjälp kan därför inte anförtros åt en utlänning som är svensk advokat. Motsvarande

Rättelse: Bilaga till JuU 1987/88:18

bör gälla även beträffande andra förvaltningsuppgifter som kan ankomma på JuU 1987/88:18 en advokat. Eftersom departementschefen har gett uttryck åt motsatt Bilaga uppfattning (prop. 1987/88:26 s. 10) hemställer motionären att riksdagen begär sådan ändring av rättshjälpslagen att därav framgår att rättshjälp kan beviljas endast av advokat som är svensk medborgare.

Konstitutionsutskottet får för sin del anföra följande.

Beträffande de berörda stadgandena i regeringsformen skall först erinras om att 10 kap. RF avser Sveriges mellanfolkliga förbindelser. 110 kap. 5 § RF ges sålunda regler om de förutsättningar som gäller för befogenhetsöveriåtel-ser fill icke svenska organ. I det nyss nämnda ärendet om en ny fartygssäker-hefslag ansåg lagrådet aft bestämmelserna i denna paragraf infe medgav att en förvaltningsuppgift överlåts till utländsk fysisk person. Här gällde def bl.a. bemyndiganden i lag om giltigheten av vissa certifikat som utfärdats av ufiändska klassificeringssällskap och särskilda sakkunniga.

I den nu aktuella proposifionen - 1987/88:26 - föreslås som nämnts ändringar i rättegångsbalken av innebörd aft Advokatsamfundefs styrelse får rätt att medge undantag från kraven på svenskt medborgarskap och hemvist i Sverige för den som vill bli svensk advokat. Enligt utskottet föreligger inte något hinder från konstitutionella synpunkter mot detta förslag som sådant.

Advokater liksom biträdande jurister på advokatbyråer får enligt 16 § rättshjälpslagen bevilja allmän rättshjälp i vissa angelägenheter. Att bevilja rättshjälp är en sådan förvaltningsuppgift som enligt 11 kap. 6 § tredje stycket RF kan överlämnas till en enskild individ. Denna bestämmelse innehåller emellertid inte något förbud mot att en förvaltningsuppgift anförtros icke svensk medborgare. Frågan är då om nyss berörda stadgande i 10 kap. 5 § RF i enlighet med lagrådets uttalande i ärendet om en ny fartygssäkerhetslag är tillämpligt på utländska medborgare som verkar inom organ med uppgifter som innefattar myndighetsutövning i Sverige. Enligt utskottets uppfattning kan detta inte ha varit lagstiftarens avsikt. Det bör i sammanhanget påpekas att krav på svenskt medborgarskap i allmän tjänst - statlig såväl som kommunal - uppställts endast för vissa särskilda tjänster och uppdrag. Regler härom finns i 11 kap. 9 § RF, där det bl.a. stadgas atf krav på svenskt medborgarskap för behörighet aft inneha eller utöva tjänst eller uppdrag hos staten eller kommun får uppställas endast i lag eller enligt förutsättningar som angivs i lag.

I propositionen samt i lagrådets yttrande ges exempel på förvaltningsupp
gifter som anförtrotts utländska medborgare. Så har skett beträffande
konsuler, notarii publici och biträdande jurister på advokatbyråer. Det skall
tilläggas att de allmänna advokatbyråerna är att befrakta som myndigheter
(jfr SFS 1980:548). .

Mot bakgrund av def anförda finner utskottet från de synpunkter utskottet har att beakta hinder inte föreligga mot atf utländska medborgare som är advokater eller biträdande jurister i Sverige tillerkänns den ifrågavarande behörigheten, dvs. aft bevilja allmän rättshjälp i vissa angelägenheter.

I propositionen erinras om atf i såväl räftshjälpsnämnd som i besvärsnämn
den för rättshjälpen ingår advokater. Departementschefen anför i denna del
aft möjligheten aft meddela dispens från kravet på svenskt medborgarskap ,r.

för advokater kan antas komma att utnyttjas i så begränsad omfattning att det JuU 1987/88:18 saknas anledning att nu uppställa ett krav på att advokatledamöferna i Bilaga rättshjälpsnämnderna eller besvärsnämnden skall vara svenska medborgare.

Regeringen utser ledamöter i rättshjälpsnämnderna och i besvärsnämnden för rättshjälpen (se 4 § och 5 a § rättshjälpslagen). Enligt det fidigare berörda stadgandet i 11 kap. 9 § RF får endast den som är svensk medborgare vara ledamot av myndighet eller styrelse som lyder omedelbart under regeringen. Detta innebär att propositionen på denna punkt inte kan godtas. Enligt utskottet bör ändringar göras i 4 och 5 a § rättshjälpslagen, vilka bestämmelser redan i dag är mindre väl förenliga med grundlagen.

I övrigt har utskottet inte funnit anledning till något uttalande i ärendet.

Stockholm den 16 februari 1988 På konstitufionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), 'Wivi-Anne Cederqvist (s), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Anita Modin (s), Sören Lekberg (s), Börje Stensson (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Torgny Larsson (s), Bengt Kindbom (c) ocli Nils Berndtson (vpk).