Justitieutskottets betänkande
1987/88:18

om vissa advokatfrågor
(prop. 1987/88:26 jämte motioner)

Propositionen m.m.

I proposition 1987/88:26 har regeringen (justitiedepartementet) efter hörande
av lagrådet föreslagit riksdagen att anta ett vid propositionen fogat förslag
till lag om ändring i rättegångsbalken.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisas till vad som anförs
i det följande under rubriken Utskottet på s. 4.

I samband med propositionen behandlar utskottet dels den med anledning
av propositionen väckta motionen 1987/88:Ju6 av Allan Ekström (m), dels
den under allmänna motionstiden år 1988 väckta motionen 1987/88:Ju714 av
Olof Johansson m.fl. (c). Motionsyrkandena redovisas på s. 4.

I ärendet har utskottet inhämtat yttrande från konstitutionsutskottet.
Yttrandet fogas som bilaga till detta betänkande.

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.

JuU

1987/88:18

1 Riksdagen 1987/88. 7sami. Nr 18

Förslag till

JuU 1987/88:18

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 2 och 7
följande lydelse.

rättegångsbalken skall ha

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 kap.
2 §'

Till ledamot av advokatsamfundet
får endast den antas som är
svensk medborgare, har hemvist
inom riket och fyllt tjugufem år
samt avlagt för behörighet till domarämbete
föreskrivna kunskapsprov
och förvärvat sådan praktisk
utbildning, som föreskrivs i samfundets
stadgar. Han skall ha gjort
sig känd för redbarhet och även i
övrigt bedömas lämplig att utöva
advokat verksamhet.

Till ledamot av advokatsamfundet
får endast den antas som
/. är svensk medborgare,

2. har hemvist i Sverige,

3. har avlagt de kunskapsprov
som är föreskrivna för behörighet
till domarämbete,

4. har genomgått för advokatverksamhet
erforderlig praktisk
och teoretisk utbildning,

5. har gjort sig känd för redbarhet,
och

6. även i övrigt bedöms lämplig
att utöva advokat verksamhet.

Advokatsamfundets styrelse får i
enskilda fall medge undantag från
antagningskraven såvitt gäller första
stycket I och 2.

Den som är omyndig eller försatt i konkurs får inte antas till ledamot.
Inte heller får den antas till ledamot som enligt 3 § lagen (1985:354) om
förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall, m. m. är förbjuden att utöva
rådgivningsverksamhet.

Lagfaren domare i eller befattningshavare vid allmän domstol eller allmän
åklagare eller kronofogde får inte antas till ledamot; inte heller den
som annars är anställd i statens eller kommuns tjänst eller hos annan
enskild än advokat, om inte advokatsamfundets styrelse medger undantag.
Vad som nu sagts gäller dock inte befattningshavare vid allmän advokatby -

7 §2

Advokat, som i sin verksamhet
uppsåtligen gör orätt eller som eljest
förfar oredligt, skall uteslutas
ur advokatsamfundet. Äro omständigheterna
mildrande, må i stället
varning tilldelas honom.

Åsidosätter eljest advokat de
plikter, som åvila honom som advokat,
må varning eller erinran
meddelas honom. Äro omständig -

En advokat, som i sin verksamhet
uppsåtligen gör orätt eller som
annars förfar oredligt, skall uteslutas
ur advokatsamfundet. Är omständigheterna
mildrande, får i stället
varning tilldelas honom.

Åsidosätter en advokat annars
sina plikter som advokat, får varning
eller erinran meddelas honom.
Är omständigheterna synnerligen

' Senaste lydelse 1985:355.

2 Senaste lydelse 1982:1114.

Nuvarande lydelse

heterna synnerligen försvårande,
må han uteslutas ur samfundet.

Tilldelas advokat varning, får
han, om särskilda skäl föreligger,
även åläggas att utge en straffavgift
till samfundet med lägst ettusen och
högst femtontusen kronor.

Frågor om uteslutning som nu sagts, varning, straffavgift eller erinran
prövas av samfundets styrelse eller, i den mån så bestämts i stadgarna, av
annat samfundets organ. Har prövningen av sådana frågor överlämnats till
ett sådant organ, är en advokat skyldig att lämna detta organ de uppgifter
som behövs för prövningen.

Föreslagen lydelse

försvårande, får han uteslutas ur
samfundet.

Tilldelas en advokat varning, får
han, om det finns särskilda skäl,
även åläggas att utge en straffavgift
till samfundet med lägst ettusen och
högst femtontusen kronor.

JuU 1987/88:18

Upphör advokat att vara svensk
medborgare eller inträder beträffande
honom sådan omständighet,
att han enligt 2 § andra eller tredje
stycket icke må antagas till ledamot
av samfundet, vare han skyldig
att genast utträda; gör han det ej,
förordne styrelsen om hans uteslutning.
Samma lag vare, om advokat
flyttar ur riket och styrelsen ej medgiver,
att han må kvarstå såsom ledamot
av samfundet.

1 beslut, varigenom någon uteslutits
ur samfundet, må förordnas, att
beslutet genast skall gå i verkställighet.

Brott mot tystnadsplikt enligt 4 §
första stycket tredje meningen må
ej åtalas av annan än justitiekanslern.
Åtal må väckas endast om det
är påkallat från allmän synpunkt.

Inträder beträffande en advokat
sådan omständighet att han enligt
2 § tredje eller fjärde stycket inte
får antas till ledamot av samfundet,
är han skyldig att genast utträda ur
samfundet. Om han inte gör det,
skall styrelsen förordna om hans
uteslutning. Detsamma gäller, om
en advokat upphör att vara svensk
medborgare eller flyttar ur riket
och styrelsen inte medger att han
får stå kvar som ledamot av samfundet.

1 beslut varigenom någon uteslutits
ur samfundet får förordnas att
beslutet genast skall verkställas.

Brott mot tystnadsplikt enligt 4 §
första stycket tredje meningen får
inte åtalas av annan än justitiekanslern.
Åtal får väckas endast om det
är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Bestämmelsen i 7 § om
straffavgift tillämpas dock inte i fråga om förhållande som hänför sig till
tiden före den I januari 1983.

Motionerna

1 motion 1987/88:Ju6 av Allan Ekström (m) hemställs att riksdagen begär
sådan ändring av rättshjälpslagen att därav framgår att rättshjälp kan beviljas
endast av advokat som är svensk medborgare.

I motion 1987/88:Ju714 av Olof Johansson m.fl. (c) hemställs med
hänvisning till vad som anförs i motion 1987/88:Sf517 att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortbildning av
advokater i asylrätt och länderkunskap.

Utskottet

Inledning

Regleringen i rättegångsbalken (RB) av advokatväsendet bygger på att
advokatverksamhet är en fri yrkesutövning. Syftet med regleringen är att
tillgodose allmänhetens behov av kvalificerade ombud och rättegångsbiträden.
För att uppnå detta syfte har föreskrivits att det skall finnas ett allmänt
advokatsamfund med stadgar fastställda av regeringen och således med en
offentligrättslig karaktär. Endast den som är medlem i Advokatsamfundet
får kalla sig advokat. För medlemskap uppställs vissa kompetenskrav. Tillsyn
över ledamöternas verksamhet utövas i princip av medlemmarna själva
genom styrelsen och en disciplinnämnd. Men även justitiekanslern har viss
tillsyn över advokatverksamheten och får ingripa om han anser att en
advokat har brustit i sina skyldigheter som advokat. Mot styrelsens och
disciplinnämndens beslut kan i vissa fall talan föras i högsta domstolen.

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund har i skrivelser till justitiedepartementet
i februari 1985 och maj 1987 hemställt om vissa ändringar i 8 kap.

2 och 7 §§ RB. Ändringsförslagen innebär bl.a. att den nedre åldersgränsen
(25 år) för inträde i Advokatsamfundet slopas samt att samfundets styrelse
ges möjlighet att meddela dispens från kraven på svenskt medborgarskap och
hemvist i Sverige för att bli advokat. Skrivelsen från 1985 har remissbehandlats.
Propositionen bygger på skrivelserna och remissbehandlingen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås några ändringar i RB:s kapitel om advokater.

Advokatsamfundets styrelse föreslås få rätt att medge undantag från
kraven på svenskt medborgarskap och hemvist i Sverige för den som vill bli
svensk advokat. Det nuvarande ovillkorliga kravet på svensk juridisk
examen behålls däremot.

Enligt förslaget skall styrelsen också kunna tillåta att en advokat som
upphör att vara svensk medborgare får kvarstå som ledamot av samfundet.

Det nuvarande kravet på att ha uppnått 25 års ålder för att få inträde i
Advokatsamfundet föreslås slopat.

Slutligen föreslås en justering av de i rättegångsbalken uppställda kraven
på att den som vill bli advokat skall ha genomgått viss utbildning utöver att ha
avlagt juridisk examen.

JuU 1987/88:18

Som föreslagen tidpunkt för lagändringarnas ikraftträdande anges i
propositionen den 1 januari 1988.

Svenskt medborgarskap

Sorn ett skäl för att överväga det nuvarande obligatoriska kravet på svenskt
medborgarskap och hemvist i Sverige för ledamotskap av Sveriges advokatsamfund
anges i propositionen den utvidgning av de internationella kontakterna
som skett under senare år. Bl.a. hänvisas till att det blir allt vanligare att
svenska advokater, som sysslar med internationell affärsjuridik, söker sig
utanför det egna landets gränser och till att i sådana sammanhang frågan om
ömsesidighet i regelsystemen kan aktualiseras. En utländsk medborgare som
har avlagt en svensk juridisk examen och är verksam på en svensk
advokatbyrås filialkontor utomlands kan också ha intresse av att få bli svensk
advokat.

Föredragande statsrådets överväganden mynnar ut i att kravet på svenskt
medborgarskap och hemvist i Sverige - med hänsyn till den centrala roll som
advokater spelar inom det svenska rättsväsendet - behålls som huvudregel
samtidigt som advokatsamfundet ges möjlighet att dispensera från kraven.

Utskottet ansluter sig till dessa bedömningar och vill för sin del - i linje med
vad föredragande statsrådet anfört - understryka att det är fråga om en
undantagsreglering, enligt vilken sökanden i det enskilda fallet måste visa
sådan anknytning till Sverige att ledamotskap i samfundet är sakligt befogat
trots bristen på svenskt medborgarskap och/eller hemvist.

Under förarbetena har särskilt uppmärksammats frågan om möjligheterna
för dem som inte är svenska medborgare att vara offentlig försvarare i bl.a.
mål som rör rikets säkerhet. Utskottet delar härvidlag den bedömning som
gjorts i lagstiftningsärendet, nämligen att det i allmänhet är olämpligt att en
utländsk medborgare är offentlig försvarare i sådana mål. Såsom föredragande
statsrådet anför påkallas emellertid inte någon särskild reglering i ämnet,
eftersom redan den nuvarande lydelsen av 21 kap. 5 § första stycket RB ger
tillräckliga möjligheter att låta bli att förordna en utlänning till offentlig
försvarare i mål där det skulle vara olämpligt med hänsyn till rikets säkerhet.

Enligt rättshjälpslagen (1972:429) får advokater liksom biträdande jurister
på advokatbyråer bevilja allmän rättshjälp i vissa angelägenheter.

I motion 6 efterlyses en sådan ändring av rättshjälpslagen att endast den
advokat som är svensk medborgare kan bevilja rättshjälp. Motionären
hänvisar till att lagrådet i olika sammansättningar kommit till olika uppfattningar
om regeringsformens innebörd i sådant hänseende som det här gäller,
och han hävdar att därför den ståndpunkt bör gälla som värnar om betydelsen
av svenskt medborgarskap.

I sitt yttrande till justitieutskottet gör konstitutionsutskottet en analys av
aktuella regler i regeringsformen och deras tillämpning. Mot bakgrund därav
finner konstitutionsutskottet från de synpunkter konstitutionsutskottet har
att beakta hinder inte föreligga mot att utländska medborgare, som är
advokater eller biträdande jurister i Sverige, tillerkänns den ifrågavarande
behörigheten.

Justitieutskottet noterar att både föredragande statsrådet och lagrådet i

JuU 1987/88:18

förevarande lagstiftningsärende intagit motsvarande ståndpunkt, dvs. att
regeringsformens bestämmelser i ett fall som det förevarande inte utesluter
att en förvaltningsuppgift överlämnas till en enskild individ som inte är
svensk medborgare. Så har redan skett exempelvis i fråga om biträdande
jurister på advokatbyråer, som inte behöver vara svenska medborgare för att
få bevilja rättshjälp. Mot denna bakgrund saknas det enligt justitieutskottets
mening anledning att ändra rättshjälpslagen på det sätt motionären föreslagit.
Utskottet avstyrker bifall till motionen.

I propositionen berör föredragande statsrådet det förhållandet att det både
i rättshjälpsnämnd och i besvärsnämnden för rättshjälpen ingår ledamöter
som skall vara advokater. De ifrågavarande bestämmelserna, 4 och 5a §§
rättshjälpslagen, innehåller naturligen inte något krav på att advokatledamöterna
skall vara svenska medborgare. Något sådant krav föreslås inte heller i
propositionen. Enligt föredragande statsrådet kan det nämligen antas att
möjligheten att meddela dispens från kravet på svenskt medborgarskap för
advokater kommer att utnyttjas i så begränsad omfattning att det saknas
anledning att för närvarande uppställa ett sådant krav. Under hänvisning till
stadgandet i 11 kap. 9 § regeringsformen om att endast den som är svensk
medborgare får vara ledamot av myndighet eller styrelse som lyder omedelbart
under regeringen förordar konstitutionsutskottet dock att det vidtas
ändringar i de nämnda bestämmelserna i rättshjälpslagen.

Justitieutskottet, som noterar att det är regeringen som utser ledamöter i
rättshjälpsnämnderna och i besvärsnämnden för rättshjälpen, utgår från att
regeringen utan särskilt initiativ från riksdagens sida i lämpligt sammanhang
överväger vad konstitutionsutskottet påpekat samt återkommer till riksdagen
med de lagförslag som påkallas.

Utbildning

I propositionen föreslås att det i RB införs ett krav på att den som antas till
ledamot av Advokatsamfundet skall ha genomgått - utöver den juridiska
universitetsutbildningen - för advokatverksamhet erforderlig teoretisk utbildning.
Bakgrunden till förslaget är önskemål från Advokatsamfundet att
genom krav på obligatorisk genomgång av kurser i bl.a. advokatetik och
advokatekonomi främja en god standard hos advokatkåren. - Utskottet
tillstyrker förslaget.

I motion 714 begärs att regeringen tar initiativ till fortbildning av advokater
i asylrätt m.m. I motiveringen för yrkandet pekar motionärerna på att
förhållandevis få advokater har specialiserat sig på flyktingärenden. Bl.a. för
att öka rättssäkerheten i asylärenden bör bristen på advokater med
specialkunskaper avhjälpas.

Utskottet vill rent allmänt ansluta sig till de tankar som ligger bakom
motionsönskemålet. Det är förvisso angeläget - inte minst av hänsyn till den
enskildes rättssäkerhet - att den som biträder en asylsökande har erforderliga
kunskaper både om utlänningslagstiftningen och om förhållandena i det
land varifrån den sökande kommer. Och behovet av personer med sådana
kunskaper får antas öka.

När det gäller den särskilda frågan om regeringsinitiativ till fortbildning av

JuU 1987/88:18

advokater på det aktuella området måste emellertid beaktas vad utskottet i
inledningen till detta betänkande noterade, nämligen att den svenska
regleringen av advokatväsendet bygger på att advokatverksamhet är en fri
yrkesutövning. Det ankommer därför i första hand på advokaterna själva att
sörja för erforderlig fortbildning. Under ärendets beredning har utskottet
inhämtat att Advokatsamfundet genom sitt yrkesråd under senare år
anordnat ett betydande antal kurser för advokater och biträdande jurister om
utlänningslagstiftningen, invandrarrätt, flyktingskydd och asylrätt. Även för
framtiden planeras sådan kursverksamhet. Mot denna bakgrund kan utskottet
inte tillstyrka bifall till motionen.

Övrigt

Utöver vad som anförts i det föregående föranleder propositionen inget
annat uttalande från utskottets sida än att de föreslagna lagändringarna bör
träda i kraft den 1 juli 1988.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar det vid proposition 1987/88:26 fogade
förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken, dock med den
ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms till den 1 juli
1988,

2. beträffande beviljande av rättshjälp
att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju6,

3. beträffande fortbildning i asylrätt m.m.
att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju714.

Stockholm den 22 mars 1988
På justitieutskottets vägnar

Karin Ahrland

Närvarande: Karin Ahrland (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Hans Pettersson i
Helsingborg (s), Björn Körlof (m). Helge Klöver (s), Gunilla André (c),
Ulla-Britt Åbark (s), Sven Munke (m), Birthe Sörestedt (s), Arne Svensson
(m), Bengt-Ola Ryttar (s), Göran Magnusson (s), Eva Johansson (s), Lars
Sundin (fp) och Ingbritt Irhammar (c).

JuU 1987/88:18

Särskilt yttrande

JuU 1987/88:18

Fortbildning i asylrätt m.m. (mom. 3)

Gunilla André (c) och Ingbritt Irhammar (c) anför:

I linje med utskottets uttalanden vill vi särskilt understyrka att det nu - inför
en förestående omorganisation på utlänningslagstiftningens område - är
angeläget att de som skall tillhandagå med rättsligt bistånd i asylärenden o.d.
har erforderliga kunskaper i de ämnen som aktualiseras i motionen. Detta är
viktigt inte minst med hänsyn till den enskildes rättssäkerhet. Mot denna
bakgrund vill vi slå fast att det är betydelsefullt att Advokatsamfundet
fortlöpande har en bred utbildningsverksamhet på området.

gotab Stockholm 1988 14924

Konstitutionsutskottets yttrande
1987/88:3 y

JuU 1987/88:18

Bilaga

om överlämnande av förvaltningsuppgift till
utländsk medborgare (prop. 1987/88:26 och motion
1987/88 :Ju6)

Till justitieutskottet

Justitieutskottet har hemställt om konstitutionsutskottets yttrande över
motion 1987/88:Ju6 av Allan Ekström (m). Motionen har väckts med
anledning av proposition 1987/88:26 om ändring i rättegångsbalken (advokatfrågor).

I propositionen föreslås ändringar i 8 kap. rättegångsbalken i syfte att ge
styrelsen för Sveriges advokatsamfund möjlighet att medge undantag från
kraven på svenskt medborgarskap och hemvist i Sverige för den som vill bli
svensk advokat.

I motionen erinras om att enligt rättshjälpslagen (1972:429) får en advokat
bevilja allmän rättshjälp i vissa angelägenheter, vilket är en förvaltningsuppgift
som enligt 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen (RF) kan
överlämnas till en enskild individ. Om uppgiften, som i detta fall, innefattar
myndighetsutövning skall det ske med stöd av lag. Det kan enligt motionen
ifrågasättas om denna befogenhet kan tillkomma även en utländsk medborgare.
Detta beror på vilken tolkning 10 kap. 5 § tredje stycket RF ges. I
motionen erinras om vad lagrådet (f.d. justitierådet Hult, justitierådet
Freyschuss och regeringsrådet Bouvin) uttalade vid sin granskning av
regeringsförslaget (prop. s. 14 f). Där anfördes bl.a. följande:

I belysning av innehållet i 10 kap. 5 § tredje stycket synes 11 kap. 6 § tredje
stycket innebära, att överlämnandeav förvaltningsuppgift kan ske till enskild
individ även i fall där denne inte är svensk medborgare. Så synes också ha
skett beträffande exempelvis konsuler, notarii publici och biträdande jurister
på advokatbyråer; i dessa fall har inte uppställts något krav på svenskt
medborgarskap hos den som anförtros förvaltningsuppgift.

Motionären framhåller att motsatt ståndpunkt intogs av lagrådet (justitierådet
Mannerfelt, regeringsrådet Voss och justitierådet Broomé) i proposition
1987/88:3 s. 194. I denna proposition, som gällde en ny fartygssäkerhetslag,
förklarade lagrådet att bestämmelserna i 10 kap. 5 § tredje stycket RF inte
medger att en förvaltningsuppgift överlåts till utländsk fysisk person.

Mot bakgrund av att två lagråd således har intagit motsatta ståndpunkter i
en grundlagsfråga anser motionären att den mening bör gälla som värnar om
betydelsen av svenskt medborgarskap.Uppgiften att bevilja rättshjälp kan

därför inte anförtros åt en utlänning som är svensk advokat. Motsvarande g

Rättelse: Bilaga till JuU 1987/88:18

bör gälla även beträffande andra förvaltningsuppgifter som kan ankomma på
en advokat. Eftersom departementschefen har gett uttryck åt motsatt
uppfattning (prop. 1987/88:26 s. 10) hemställer motionären att riksdagen
begär sådan ändring av rättshjälpslagen att därav framgår att rättshjälp kan
beviljas endast av advokat som är svensk medborgare.

Konstitutionsutskottet får för sin del anföra följande.

Beträffande de berörda stadgandena i regeringsformen skall först erinras
om att 10 kap. RF avser Sveriges mellanfolkliga förbindelser. 110 kap. 5 § RF
ges sålunda regler om de förutsättningar som gäller för befogenhetsöverlåtelser
till icke svenska organ. I det nyss nämnda ärendet om en ny fartygssäkerhetslag
ansåg lagrådet att bestämmelserna i denna paragraf inte medgav att
en förvaltningsuppgift överlåts till utländsk fysisk person. Här gällde det
bl.a. bemyndiganden i lag om giltigheten av vissa certifikat som utfärdats av
utländska klassificeringssällskap och särskilda sakkunniga.

I den nu aktuella propositionen - 1987/88:26 - föreslås som nämnts
ändringar i rättegångsbalken av innebörd att Advokatsamfundets styrelse får
rätt att medge undantag från kraven på svenskt medborgarskap och hemvist i
Sverige för den som vill bli svensk advokat. Enligt utskottet föreligger inte
något hinder från konstitutionella synpunkter mot detta förslag som sådant.

Advokater liksom biträdande jurister på advokatbyråer får enligt 16 §
rättshjälpslagen bevilja allmän rättshjälp i vissa angelägenheter. Att bevilja
rättshjälp är en sådan förvaltningsuppgift som enligt 11 kap. 6 § tredje stycket
RF kan överlämnas till en enskild individ. Denna bestämmelse innehåller
emellertid inte något förbud mot att en förvaltningsuppgift anförtros icke
svensk medborgare. Frågan är då om nyss berörda stadgande i 10 kap. 5 § RF
i enlighet med lagrådets uttalande i ärendet om en ny fartygssäkerhetslag är
tillämpligt på utländska medborgare som verkar inom organ med uppgifter
som innefattar myndighetsutövning i Sverige. Enligt utskottets uppfattning
kan detta inte ha varit lagstiftarens avsikt. Det bör i sammanhanget påpekas
att krav på svenskt medborgarskap i allmän tjänst - statlig såväl som
kommunal - uppställts endast för vissa särskilda tjänster och uppdrag. Regler
härom finns i 11 kap. 9 § RF, där det bl.a. stadgas att krav på svenskt
medborgarskap för behörighet att inneha eller utöva tjänst eller uppdrag hos
staten eller kommun får uppställas endast i lag eller enligt förutsättningar
som angivs i lag.

I propositionen samt i lagrådets yttrande ges exempel på förvaltningsuppgifter
som anförtrotts utländska medborgare. Så har skett beträffande
konsuler, notarii publici och biträdande jurister på advokatbyråer. Det skall
tilläggas att de allmänna advokatbyråerna är att betrakta som myndigheter
(jfr SFS 1980:548).

Mot bakgrund av det anförda finner utskottet från de synpunkter utskottet
har att beakta hinder inte föreligga mot att utländska medborgare som är
advokater eller biträdande jurister i Sverige tillerkänns den ifrågavarande
behörigheten, dvs. att bevilja allmän rättshjälp i vissa angelägenheter.

I propositionen erinras om att i såväl rättshjälpsnämnd som i besvärsnämnden
för rättshjälpen ingår advokater. Departementschefen anför i denna del
att möjligheten att meddela dispens från kravet på svenskt medborgarskap

JuU 1987/88:18

Bilaga

för advokater kan antas komma att utnyttjas i så begränsad omfattning att det
saknas anledning att nu uppställa ett krav på att advokatledamöterna i
rättshjälpsnämnderna eller besvärsnämnden skall vara svenska medborgare.

Regeringen utser ledamöter i rättshjälpsnämnderna och i besvärsnämnden
för rättshjälpen (se 4 § och 5 a § rättshjälpslagen). Enligt det tidigare berörda
stadgandet i 11 kap. 9 § RF får endast den som är svensk medborgare vara
ledamot av myndighet eller styrelse som lyder omedelbart under regeringen.
Detta innebär att propositionen på denna punkt inte kan godtas. Enligt
utskottet bör ändringar göras i 4 och 5 a § rättshjälpslagen, vilka bestämmelser
redan i dag är mindre väl förenliga med grundlagen.

I övrigt har utskottet inte funnit anledning till något uttalande i ärendet.

Stockholm den 16 februari 1988
På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Wivi-Anne Cederqvist
(s), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Sture
Thun (s), Flans Nyhage (m), Anita Modin (s), Sören Lekberg (s), Börje
Stensson (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Torgny Larsson (s), Bengt Kindbom
(c) och Nils Berndtson (vpk).

JuU 1987/88:18

Bilaga

gotab Stockholm 1988 14680