Justitieutskottets betänkande
1987/88:16 (j|f
om grov misshandel och grov stöld (prop. 1987/88:14
jämtemotioner) W87/88:16
Propositionen
I proposition 1987/88:14 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att anta ett av lagrådet granskat förslag till lag om ändring i
brottsbalken.
Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisas till vad som anförs
i det följande under rubriken Utskottet på s. 4.
I samband med propositionen behandlas dels den med anledning av
propositionen väckta motionen 1987/88:Ju5 av Bengt Harding Olson (fp),
dels yrkanden i de under den allmänna motionstiden i år väckta motionerna
1986/87:Ju403 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), 1986/87:Ju608 av Göran
Ericsson (m), 1986/87:Ju636 av Bo Lundgren (m) och Rolf Clarkson (m),
1986/87:Ju802 av Carl Bildt m.fl. (m) samt 1986/87:Ju808 av Olof Johansson
m.fl. (c). Motionsyrkandena redovisas på s. 3.
Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.
1 Riksdagen 1987188. 7sami. Nr 16
1
1 Förslag till
Lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 6 § och 8 kap. 4 § brottsbalken i dess
lydelse enligt lagen (1987:791) om ändring i nämnda balk skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
6 §
Är brott som i 5 § sägs att anse som grovt, skall för grov misshandel
dömas till fängelse, lägst ett och högst tio år.
Vid bedömande huruvida brottet Vid bedömande huruvida brottet
är grovt skall särskilt beaktas, om är grovt skall särskilt beaktas, om
gärningen var livsfarlig eller om gärningsmannen
tillfogat svår kroppsskada
eller allvarlig sjukdom eller
eljest visat synnerlig hänsynslöshet
eller råhet.
gärningen var livsfarlig eller om gärningsmannen
tillfogat svår kroppsskada
eller allvarlig sjukdom eller
eljest visat särskild hänsynslöshet
eller råhet.
8 kap.
4 §'
Är brott som i I § sägs att anse som grovt, skall för grov stöld dömas
till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.
Vid bedömande huruvida brottet
är grovt skall särskilt beaktas, om
det avsett sak som någon bar på sig,
om gärningsmannen varit försedd
med vapen, sprängämne eller annat
dylikt hjälpmedel eller om gärningen
eljest varit av särskilt farlig eller
hänsynslös art, avsett betydande
värde eller inneburit synnerligen
kännbar skada.
Vid bedömande huruvida brottet
är grovt skall särskilt beaktas, om
tillgreppet skett efter intrång i bostad,
om det avsett sak som någon
bar på sig, om gärningsmannen varit
försedd med vapen, sprängämne
eller annat dylikt hjälpmedel eller
om gärningen eljest varit av särskilt
farlig eller hänsynslös art, avsett
betydande värde eller inneburit
synnerligen kännbar skada.
ina lag träder i kraft -
JuU 1987/88:16
' Senaste lydelse 1987:791.
2
Motionerna
JuU 1987/88:16
Motion väckt med anledning av propositionen
I motion 1987/88:Ju5 av Bengt Harding Olson (fp) yrkas att riksdagen ger 3
kap. 6 § andra stycket i brottsbalken följande lydelse:
Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om
gärningen var av särskilt farlig art eller om gärningsmannen tillfogat svår
kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller eljest visat råhet eller särskild
hänsynslöshet.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden år 1987
I motion 1986/87:Ju403 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas såvitt nu är i
fråga
- att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av brottsbalken så
att tillämpningsområdet för rubriceringen ”grov misshandel” vidgas i
enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 6),
- att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av brottsbalken så
att brott som förövats genom inbrott i någons bostad alltid skall rubriceras
som grov stöld (yrkande 7).
I motion 1986/87:Ju608 av Göran Ericsson (m) yrkas
- att riksdagen hos regeringen begär en översyn av 3 kap. 6 § brottsbalken
syftande till att klarare uttrycka gränsen mellan misshandel och grov
misshandel (yrkande 1),
- att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam utredning för att på sätt
som ovan anförts tillförsäkra svaga och värnlösa medborgargrupper ett
starkare rättsligt skydd mot våld och annan typ av angrepp på person
(yrkande 2).
I motion 1986/87:Ju636 av Bo Lundgren (m) och Rolf Clarkson (m) yrkas
såvitt nu är i fråga att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts beträffande straffskärpning vid våldsbrott (yrkande
1).
I motion 1986/87:Ju802 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas såvitt nu är i fråga att
riksdagen beslutar att ändra 8 kap. 4 § brottsbalken på sätt som anges i
motionen (yrkande 4).
I motion 1986/87:Ju808 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas såvitt nu är i fråga
- att riksdagen av regeringen begär förslag till ändring av brottsbalkens
stadganden om misshandel så som motionen förordar (yrkande 16),
- att riksdagen beslutar att bostadsinbrott skall betraktas som grov stöld
(yrkande 17).
3
Utskottet
JuU 1987/88:16
Propositionens huvudsakliga innehåll m.m.
I propositionen föreslås vissa ändringar när det gäller gränsdragningen
mellan misshandel och grov misshandel samt mellan stöld och grov stöld.
Förslaget innebär att domstolarna vid bedömningen av om ett misshandelsbrott
är att anse som grovt skall särskilt beakta bl.a. om gärningsmannen
visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Vid bedömningen av om ett
stöldbrott är att anse som grovt skall särskilt beaktas bl.a. om tillgreppet har
skett efter intrång i bostad.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1988.
Förslagen i propositionen grundas på en departementspromemoria (Ds Ju
1986:11) Grov misshandel och grov stöld och remissbehandlingen av den.
Grov misshandel
Bestämmelserna om misshandel i 3 kap. 5 och 6 §§ brottsbalken (BrB) antogs
av riksdagen år 1962 (prop. 1962:10,1LU 1962:42-43) och innebär följande.
Den som tillfogar annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller
försätter honom i vanmakt eller annat sådant tillstånd skall dömas för
misshandel. Straffet är fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, böter
(5 §). För grov misshandel är straffet fängelse, lägst ett och högst tio år. Vid
bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningen var
livsfarlig eller om gärningsmannen tillfogat svår kroppsskada eller allvarlig
sjukdom eller eljest visat synnerlig hänsynslöshet eller råhet (6 §).
Rättsläget sammanfattas i propositionen på följande sätt:
En gärning anses i praxis av naturliga skäl ofta livsfarlig om den förövats med
ett livsfarligt vapen som skjutvapen, kniv eller liknande tillhygge.
Med svår kroppsskada avses t.ex. förlust av talförmåga, syn eller hörsel,
ett svårt lyte eller något annat svårt kroppsfel eller en permanent försvagning
av hälsotillståndet eller liknande funktionsnedsättning. Med allvarlig sjukdom
avses också mindre allvarliga tillstånd som på sikt kan utvecklas till svåra
sjukdomar.
Med uttrycket synnerlig hänsynslöshet eller råhet åsyftas enligt förarbetena
bl.a. våldshandlingar som riktats mot ett försvarslöst offer, t.ex. en gravid
kvinna, en åldring eller ett barn. I samband med att bestämmelsen kom till
uttalade departementschefen också bl.a. att sådana omständigheter som att
flera tillsammans misshandlar en annan eller att misshandeln i övrigt utförts
på ett särskilt smärtsamt sätt mot ett värnlöst offer ofta bör kunna kvalificera
brottet som grovt (prop. 1962:10 s. B 90).
Det rekvisit som innebär att gärningsmannen skall ha visat synnerlig
hänsynslöshet eller råhet har i praxis otvivelaktigt tolkats restriktivt med
följd att även mycket allvarliga fall av misshandel, då ingen annan kvalifikationsgrund
varit tillämplig, hänförs till den normala svårhetsgraden.
I propositionen föreslås att bestämmelsen om grov misshandel justeras så att
man i det exempel på försvårande omständigheter som avser hänsynslöshet
eller råhet inte ställer fullt ut så stränga krav som enligt nuvarande praxis
anses ligga i ordet ”synnerlig”. Den lagtekniska lösning som valts innebär att
”synnerlig” byts ut mot ”särskild”. Ändringen bör enligt propositionen 4
uppfattas som en anvisning till domstolarna att vara något mindre restriktiva
när det gäller att kvalificera ett misshandelsbrott som grovt. Detta syfte kan
utskottet ställa sig bakom.
Utskottet anser, i likhet med det föredragande statsrådet, att vissa
typsituationer kan urskiljas där det använda våldet framstår som ett utslag av
en hänsynslöshet eller råhet som går vida utöver vad som är kännetecknande
för våldshandlingar i allmänhet. Exempel på sådana situationer finns i
propositionen. Utskottet ställer sig bakom de bedömningar som där görs och
vill här endast sammanfattningsvis utpeka vissa situationer där det använda
våldet framstår som särskilt rått eller hänsynslöst. Hit hör t.ex. situationer
där flera tillsammans misshandlar en annan person eller där misshandeln
fortsätter trots att offret inte längre kan värja sig. Utskottet vill också peka på
de situationer där offret är fysiskt väsentligt svagare än gärningsmannen eller
där misshandeln eljest framstår som ett utslag av särskild brutalitet.
Utskottet tänker t.ex. på situationer där misshandeln, oavsett våldets
karaktär, pågått under en längre tid och varit starkt integritetskränkande
eller psykiskt nedbrytande. Utskottet vill i detta sammanhang också hänvisa
till den sammanställning över rättspraxis som redovisas i en bilaga till
propositionen på s. 22 ff och ansluta sig till departementschefens uppfattning
att det enligt den nu föreslagna lydelsen synes ligga närmast till hands att i
princip bedöma där angivna fall som grova brott.
I den med anledning av propositionen väckta motionen 1987/88:Ju5
föreslås en annan lydelse av 3 kap. 6 § andra stycket BrB än den som föreslås i
propositionen. Motionären vill uppnå att inte endast en livsfarlig gärning
utan även en gärning av särskilt farlig art skall kunna bedömas som grov
misshandel. Vidare anser motionären att en gärning bör bedömas som grovt
brott om gärningsmannen visat ”råhet”. Något krav på ”särskild råhet” bör
alltså enligt motionären inte ställas.
Utskottet anser för sin del att en gärning som är av särskilt farlig art bör -om den inte är livsfarlig - kunna anses vara ett utslag av sådan särskild
hänsynslöshet som avses i propositionen. Syftet med yrkandet får således
anses vara tillgodosett genom förslaget i propositionen. Vad sedan gäller
yrkandet om rekvisitet råhet vill utskottet endast anmärka att misshandel
enligt utskottets uppfattning regelmässigt är ett uttryck för råhet. Ett bifall
till yrkandet skulle därför föra alltför långt; snart sagt varje åtalat misshandelsbrott
skulle kunna bli bedömt som grovt. Detta kan utskottet inte
tillstyrka.
Utskottet övergår därefter till att behandla de under den allmänna
motionstiden år 1987 väckta motionerna.
I motion 1986/87: Ju608 begärs en översyn av 3 kap. 6 § BrB syftande till att
klarare uttrycka gränsen mellan misshandel och grov misshandel. I denna
motion begärs också en utredning i syfte att tillförsäkra svaga och värnlösa
medborgargrupper ett starkare rättsligt skydd mot våld eller hot om våld.
Motionären drar en parallell till de särskilda regler om våld mot tjänsteman
m.m. som gäller till skydd för t.ex. poliser. 1 motionerna 1986/87:Ju403 och
1986/87:Ju808 framförs önskemål om lagändringar i syfte att fler fall av
JuU 1987/88:16
5
misshandel skall kunna bedömas som grovt brott, och i motion 1986/87:Ju636
efterlyses en straffskärpning vid våldsbrott.
En översyn av straffskalorna i brottsbalken på grundval av fängelsestraffkommitténs
betänkande (SOU 1986:13-15) pågår inom justitiedepartementet.
Arbetet är inriktat på att en proposition skall läggas fram för riksdagen
under nästa år. Utskottet anser att det saknas anledning att föregripa detta
arbete genom att nu göra allmänna uttalanden om straffvärdet för våldsbrott.
Yrkandet i motion 1986/87:Ju636 bör alltså avslås i den del det inte kan anses
tillgodosett genom utskottets ställningstaganden i detta ärende rörande
gränsdragningen mellan misshandel och grov misshandel.
Vad gäller yrkandet om utredning om skydd för svaga och värnlösa i
motion 1986/87:Ju608 vill utskottet anföra följande.Som framgått ovan är
offrets fysiska svaghet en sådan omständighet som enligt utskottets mening
särskilt bör beaktas vid bedömningen av om en misshandel är grov. Vidare
gäller att den som hotar med brottslig gärning, t.ex. misshandel, på sätt som
är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig fruktan för egen eller annans
säkerhet till person eller egendom kan dömas för olaga hot enligt 4 kap. 5 §
BrB. Det är möjligt att inom straffskalans ram - böter eller fängelse i högst
två år - vid straffmätningen beakta om hotet varit av särskilt allvarlig art,
t.ex. genom att läget för den hotade framstod som livsfarligt eller hotet
utsatte honom för svårt lidande. Såväl vid misshandel som vid olaga hot kan
offrets svaghet alltså utgöra ett sådant försvårande moment som leder till
straffskärpning. Någon ytterligare lagstiftningsåtgärd till skydd för den grupp
som aktualiseras i motionen anser utskottet inte behövs nu. Då en sådan
utredning som efterlyses i det här behandlade motionsyrkandet således inte
är erforderlig, avstyrker utskottet bifall till motionen i denna del.
Syftet med övriga i detta avsnitt behandlade yrkanden i motionerna
1986/87:Ju403,1986/87:Ju608 och 1986/87:Ju808som gäller gränsdragningen
mellan misshandel och grov misshandel får anses tillgodosett genom
förslagen i propositionen och det till grund för propositionen liggande
utredningsarbetet.
Utskottets ställningstaganden i det föregående innebär att utskottet med
avslag på de nu behandlade motionsyrkandena tillstyrker bifall till propositionens
förslag i fråga om grov misshandel.
Grov stöld
Bestämmelsen om grov stöld finns i 8 kap. 4 § BrB som fick sin nuvarande
lydelse genom en lagändring år 1975 (prop. 1975/76:42, JuU 16, rskr. lil;
paragrafen ändrad genom SFS 1987:791 med ikraftträdande den 1 januari
1988). Enligt nämnda regel skall vid bedömande huruvida en stöld är grov
särskilt beaktas, om stölden avsett sak som någon bar på sig, om gärningsmannen
varit försedd med vapen, sprängämne eller annat dylikt hjälpmedel
eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett
betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada. Straffet för grov
stöld är fängelse, lägst sex månader och högst sex år.
I propositionen föreslås att denna bestämmelse kompletteras så att den
JuU 1987/88:16
6
omständigheten att stölden ägt rum efter intrång i någons bostad särskilt skall
beaktas vid bedömningen av om en stöld utgör grovt brott.
Med bostad skall enligt propositionen förstås i första hand permanentbostäder
och fritidshus. Tillfälliga bostäder som hotellrum, tält, båtar eller
husvagnar bör däremot normalt falla utanför bestämmelsens tillämpningsområde.
Detta innebär, konstateras det i propositionen, att begreppet
bostad i här aktuellt sammanhang får en snävare räckvidd än vad fallet är i
samband med hemfridsbrott. Med intrång bör enligt propositionen på
samma sätt som i bestämmelsen om olaga intrång (4 kap. 6 § andra stycket
BrB) förstås att någon olovligen bereder sig tillträde. Däremot bör det enligt
propositionen inte krävas att stölden har förövats genom inbrott.
Utskottet instämmer i de nyss redovisade bedömningarna rörande tillämpningsområdet
för stadgandet om grov stöld. Utskottet vill i sammanhanget
understryka att i det aktuella lagrummet endast anges exempel på sådana
försvårande omständigheter som kan göra att en stöld bör bedömas som
grov. Exemplifieringen är inte avsedd att vara uttömmande. Det får inte
heller automatiskt förutsättas att varje stöld som innehåller ett dylikt
försvårande moment är grov. Frågan om en stölds svårhetsgrad bör alltså
alltid avgöras efter en allsidig bedömning av samtliga omständigheter. Att
därvid, vid sidan av andra omständigheter, fästes stor vikt vid den grad av
integritetskränkning, t.ex. i form av ett bostadsinbrott, som brottet inneburit
är självklart.
Utskottet tillstyrker med dessa uttalanden förslaget i propositionen i fråga
om grov stöld.
I motionerna 1986/87:Ju403, 1986/87:Ju802 och 1986/87:Ju808 framförs
önskemål om lagändring så att stöld som begås vid bostadsinbrott skall
bedömas som grovt brott. Genom förslaget i propositionen, som vunnit
utskottets gillande, har syftet bakom motionerna tillgodosetts.
Ikraftträdande
De nya reglerna föreslås i propositionen träda i kraft den 1 januari 1988. Ett
ikraftträdande redan vid årsskiftet 1987-1988 framstår dock inte som
tänkbart, bl. a. med hänsyn till den tid som åtgår för riksdagsbehandlingen
samt utfärdande och kungörande av de nya bestämmelserna. Utskottet
föreslår att de nya reglerna träder i kraft den 1 februari 1988.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande grov misshandel m.m.
att riksdagen
a) med avslag på motion 1987/88:Ju5 antar 3 kap. 6 § i det i
proposition 1987/88:14 framlagda förslaget till lag om ändring i
brottsbalken,
b) avslår motion 1986/87:Ju403 i denna del (yrkande 6), motion
1986/87:Ju608, motion 1986/87:Ju636 i denna del (yrkande 1) och
motion 1986/87:Ju808 i denna del (yrkande 16) i den mån de inte
tillgodosetts genom vad utskottet hemställt under a),
JuU 1987/88:16
7
2. beträffande grov stöld
att riksdagen
a) antar 8 kap. 4 § i det under moment 1 nämnda lagförslaget,
b) avslår motion 1986/87:Ju403 i denna del (yrkande 7), motion
1986/87:Ju802 i denna del (yrkande 4) och motion 1986/87:Ju808 i
denna del (yrkande 17) i den mån de inte tillgodosetts genom vad
utskottet hemställt under a),
3. beträffande lagförslaget i övrigt
att riksdagen antar det under moment 1 nämnda lagförslaget i den mån
det inte omfattats av vad utskottet hemställt ovan, dock att tidpunkten
för lagens ikraftträdande bestäms till den 1 februari 1988 samt att
härav betingade ändringar i lagens ingress vidtas.
Stockholm den 1 december 1987
På justitieutskottets vägnar
Karin Ahrland
Närvarande: Karin Ahrland (fp), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Björn
Körlof (m), Gunilla André (c), Ulla-Britt Åbark (s), Sven Munke (m), Hans
Göran Franck (s), Birthe Sörestedt (s), Arne Svensson (m), Bengt-Ola
Ryttar (s), Elving Andersson (c), Göran Magnusson (s), Eva Johansson (s),
Lars Sundin (fp) och Sven-Olof Nordlund (s).
Särskilt yttrande
Grov misshandel och grov stöld (mom. 1 och 2)
Karin Ahrland (fp), Björn Körlof (m), Gunilla André (c), Sven Munke (m),
Arne Svensson (m), Elving Andersson (c) och Lars Sundin (fp) anför:
Antalet anmälda våldsbrott har under senare år ökat och våldsinslagen i de
enskilda brotten har blivit allt grövre. Samtidigt har många mycket brutala
övergrepp i rättspraxis bedömts som misshandel och inte som grov misshandel,
vilket bl.a. medfört att de utmätta straffen blivit mildare än vad som kan
anses rimligt.
Också antalet bostadsinbrott har under senare år ökat dramatiskt. Särskilt
storstadsregionerna är hårt drabbade. Uppklarningsprocenten är låg, ca
10 %, och de ekonomiska skadorna är betydande. Härtill kommer att den
integritetskränkning som ett inbrott innebär ofta orsakar svårt psykiskt
lidande.
Mot denna bakgrund finner vi det tillfredsställande att regeringen, sedan
företrädare för våra partier vid ett flertal tillfällen motionerat i saken, nu
föreslagit lagändringar så att utrymmet för att kvalificera ett misshandelsbrott
som grovt vidgas och så att bostadsinbrott normalt skall bedömas som
grov stöld. Vi ser detta som ett viktigt led i ansträngningarna att vidmakthålla
och stärka allmänhetens förtroende för rättskipningen och dess organ.
JuU 1987/88:16
8
göteb Stockholm 1987 14049