Justitieutskottets betänkande

1987/88:15

om resning i brottmål vid jäv

(prop. 1987/88:23 jämte motion) mi/88:15

Sammanfattning

I detta betänkande tillstyrker utskottet ett regeringsförslag om införandet av en ny resningsgrund i rättegångsbalken. Förslaget syftar till att utvidga möjligheterna för den tilltalade att få resning i brottmål när domaren eller åklagaren har varit jävig under målets handläggning. Resning skall i dessa fall beviljas om det inte är uppenbart att jävet har saknat betydelse för målets utgång.

Till betänkandet har fogats en reservation (m, fp, c). I reservationen förordas atf den nya resningsgrunden utformas så att resning skall beviljas generellt när jäv har förelegat för åklagaren eller domaren, dvs. oavsett om jävet har påverkat målets utgång eller ej.

Propositionen m. m.

I proposition 1987/88:23 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit riksdagen att anta ett av lagrådet granskat förslag fill lag om ändring i rättegångsbalken.

Proposifionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 8.

I samband med propositionen behandlas den med anledning av propositionen väckta motionen 1987/88:Ju4 av Karin Ahrland m. fl. (fp). Mofionsyrkandet redovisas på s. 4 och motiveringen på s. 8.

Def vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.

I Riksdagen 1987/88. 7saml. Nr 15

Sedan dom i brottmål vunnit laga kraft, må till förmån för den tilltalade resning beviljas:

1. om ledamot av rätten, där anställd tjänsteman eller åklagaren med avseende å målet gjort sig skyldig till brottsligt förfarande eller tjänsteförseelse eller om brott som har avseende å målet, ligger ombud, ställföreträdare eller försvarare till last, samt brottet eller tjänsteförseelsen kan antagas hava inverkat på målefs utgång; '

2. om skriftlig handling, som åberopats till bevis, varit falsk eller om vittne, sakkunnig eller folk avgivit falsk utsaga samt handlingen eller utsagan kan antagas tiava inverkat pä utgången;

3. om omständighet eller bevis, som ej tidigare förebragts, åbeio-pas och dess förebringande sannolikt skulle hava lett till atf den tilltalade frikänts eller brottet hänförts under mildare straffbestämmelse än den som tillämpats eller ock med hänsyn till vad sålunda åberopas och i övrigt förekommer synneriiga skäl äro, aft frågan, huruvida den tilltalade förövat def brott, för vilket han dömts, prövas ånyo; eller

4. om rättstillämpning, som ligger till grund för domen, uppenbart strider mot lag.

Sedan en dom i brottmål vunnit laga kraft, får resning beviljas till förmän för den tilltalade,

1. om någon ledamot av rätten, där anställd tjänsteman eller åklagaren med avseende på målet har gjort sig skyldig fill brottsligt förfarande eller tjänsteförseelse eller om något brott som har avseende på målet ligger ombud, ställföreträdare eller försvarare till last, samt brottet eller tjänsteförseelsen kan antas ha inverkat på målets utgång,

2. om någon lagfaren domare etter åklagare har varu jävig och det inte är uppenbart att jävet har saknat betydelse för målets utgång,

3. om någon skriftlig handling, som åberopats till bevis, har varit falsk eller om ett vittne, en sakkunnig eller en tolk har avgett falsk utsaga samt handlingen eller utsagan kan antas ha inverkat på utgången,

4. om någon omständighet eller något bevis, som inte fidigare liar förebringats, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle ha lett till aft den tilltalade frikänts eller tiU att brottet hänförts under en mildare straffbestämmelse än den som tillämpats eller ow det, med hänsyn till vad sålunda åberopas och i övrigt förekommer, finns synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om den tilltalade har förövat det brott, för vilket han dömts, eller

5. om den rättstillämpning, som ligger till grund för domen, uppenbart strider mot lag.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3¥

Sedan dom i brottmål vunnit laga kraft, må till men för den tilltalade resning beviljas:

1. om sådant förhållande, som
avses i 2 § 1 eller 2, förelegat och
detta kan antagas hava medverkat
till atf den tilltalade frikänts eller
brottet hänförts under väsenfiigt
mildare straffbestämmelse än den
som bort tillämpas; eller

2. om för brottet är stadgat fäng
else i mer än eff är samt omständig
het eller bevis, som ej tidigare fö
rebragts, åberopas och dess före
bringande sannolikt skulle hava lett
till att den tilltalade dömts för brot
tet eller detta hänförts under vä
sentligt strängare straffbestämmel
se än den som fillämpats.

Sedan en dom i brottmål vunnit laga kraft, får resning beviljas till men för den tilltalade,

1. om något sådant förhållande, som avses i 2 § I eller 3, förelegat och detta kan antas ha medverkat fill att den tilltalade frikänts eller //// att brottet hänförts under en väsentligt mildare straffbestämmelse än den som borde ha tillämpats, eller

2. om det för brottet är föreskrivet fängelse i mer än ett år samt någon omständighet eller bevis, som inte fidigare har förebringats, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle ha lett till aff den tilltalade dömts för brottet eller tiU att detta hänförts under en väsentligt strängare straffbestämmelse än den som tillämpats.

Ej må på grund av förhållande, som avses i 2, resning beviljas, med mindre parten gör sannolikt, aft han icke vid den rätt, som meddelat domen, eller genom fullföljd från denna kunnat åberopa omständigheten eller beviset eller han eljest haff giltig ursäkt atf ej göra det.

JuU 1987/88:15

Sedan en dom i brottmål vunnit laga kraft, får resning beviljas till förmån för den tilltalade,

1. om någon ledamot av rätten där anställd tjänsteman eller åklagaren med avseende på målet har gjort sig skyldig till brottsligt förfarande eller tjänsteförseelse eller om något brott som har avseende på målet Hgger ombud, ställföreträdare eller försvarare till last, samt brottet eller tjänsteförseelsen kan antas ha inverkat på målets utgång,

2. om någon lagfaren domare eller åklagare har varit jävig och det inte är uppenbart aU jävet har saknat betydelse för målets utgång,

4. om någon omständighet eller något bevis, som inte tidigare har förebringats, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle ha lett till att den tilltalade frikänts eller till att brottet hänförts under en mildare straffbestämmelse än den som tillämpats eller om det, med hänsyn till vad sålunda åberopas och i övrigt förekommer, finns synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om den tilltalade har förövat det brott, för vilket han dömts, eller

5. om den rättstillämpning som ligger fill grund för domen uppenbart strider mot lag.

Sedan en dom i brottmål vunnit laga kraft, får resning beviljas till förmån för den tilltalade,

1. om någon ledamot av rätten där anställd tjänsteman eller åklagaren med avseende på målet har gjort sig skyldig till brottsligt förfarande eller tjänsteförseelse eller om något brott som har avseende på målet ligger ombud, ställföreträdare eller försvarare till last, samt brottet eller tjänsteförseelsen kan antas ha inverkat på.målets utgång,

2. om någon lagfaren domare eller åklagaren har varit jävig,

4. om någon omständighet eller något bevis, som inte tidigare har förebringats, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle ha lett till att den filltalade frikänts eller till att brottet hänförts under en mildare straffbestämmelse än den som tillämpats eller om det, med hänsyn till vad sålunda åberopas och i övrigt förekommer, finns synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om den tilltalade har förövat det brott, för vilket han dömts, eller

5. om den rättstillämpning, som ligger fill grund för domen, uppenbart strider mot lag.

Utskottet JuU 1987/88:15

Inledning

Gällande regler om resning fill den tilltalades förmån i mål där åklagaren varit jävig blev för ett par år sedan föremål för allmän debatt. Utgångspunkten var ett uppmärksammat brottmål, där jäv förelegat för åklagaren under målefs handläggning. Högsta domstolen beslutade att infe bevilja resning i målet med mofivering aft erforderligt orsakssamband mellan jävet och målefs utgång inte hade förelegat. Mot den bakgrunden kom det att ifrågasättas från olika håll om gällande lagstiftning kunde anses ge tillräckligt utrymme för resning till den tilltalades förmån. Frågan kom aff diskuteras också i riksdagen (se riksdagens protokoll 1985/86:13 s. 34 ff och JuU 1985/86:23 s. 10 f).

Inom justitiedepartementet upprättades år 1986 en promemoria (Ds Ju 1986:12) Resning i brottmål vid jäv. I denna föreslogs aff möjligheterna för den tilltalade au få resning skulle utökas i mål där en åklagare eller en lagfaren domare varit jävig.

Promemorian remissbehandlades. Därvid vitsordades från de flesta håll att det förelåg behov av en översyn av möjligheterna aft få en ny prövning i fall där jäv förelegat. Många remissinstanser godtog också den lösning som hade föreslagits i promemorian medan andra förordade en bredare översyn.

Förslaget i den nu aktuella propositionen överensstämmer i allt väsentligt med förslaget i promemorian.

Gällande ordning

Allmänt

Bestämmelserna om jäv i rättegångsbalken (RB) syftar till att garantera atf rättskipningen utövas objektivt och opartiskt. Jävsreglerna tar sålunda sikte bl. a. på att hindra aft en jävig domare eller åklagare tar befattning med eft mål. Om så ändå varit fallet kan felet rättas till med hjälp av olika rättsmedel. I fråga om avgöranden som har vunnit laga kraft kan en jävssituation i vissa fall angripas med särskilda rättsmedel, resning eller besvär över domvilla enligt 58 resp. .59 kap. RB.

Jäv

De omständigheter som utgör jäv för domare anges i 4 kap. 13 § RB. Bestämmelsen är indelad i nio punkter. Punkt 1 angår def fallet aff domaren på grund av sin relation till själva saken är intresserad av processens utgång; målet kan t. ex. vara av ekonomisk betydelse för honom. \ punkterna 2, 4 och 6 gäller det situationer där def föreligger en personlig relation mellan domaren och parfen. Enligt de s. k. skyldskapsjäven (punkt 2) är domaren sålunda jävig om han står i en viss närmare familjerelafion till parten, och vidare är han jävig bl. a. om han är ställföreträdare för en part (punkt 4) eller om han är partens vederdeloman, dvs. har parten som motpart i något sammanhang (punkt 6). I punkterna 3 och 5 kombineras jäven i punkt 1 med

jäven i punkt 2 resp. 4, vilket innebär atf def således är likgiltigt om def är JuU 1987/88:15 domaren själv som är intresserad i målets utgång eller om detta är fallet med en släkting eller en person som han är ställföreträdare för. Punkterna 7och 8 avser fall där domaren tidigare - i en annan instans eller som ombud - har tagit befattning med den sak som processen gäller. \ punkt 9 slutligen finns en generalklausul, enligt vilken domaren är jävig om det föreligger någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet för hans opartiskhet, t. ex. när det mellan honom och parfen föreligger uppenbar ovänskap eller en nära vänskapsförbindelse.

För åklagare gäller enligt 7 kap. 6 § RB i princip samma jäv som för domare. En åklagare får således inte fa befattning med förundersökning eller åtal för ett brott om det beträffande brottet föreligger någon omständighet som skulle utgöra jäv mot domare. Undantag görs dock av naturliga skäl för vederdelomannajävet på så sätt atf jäv inte kan grundas på en åtgärd som åklagaren har vidtagit i tjänsten eller på en gärning som har förövats mot honom i eller för hans tjänst. En åklagare som är jävig har rätt atf trots jävet vidta brådskande åtgärder.

Frågor om domarjäv kan väckas av parterna, men domaren är skyldig aft självmant ge till känna om han anser aff def kan ifrågasättas om han är jävig (4 kap. 14 § första stycket RB). Domaren skall då i princip avhålla sig från fortsatt handläggning av målet. Han får dock vidta åtgärder som är brådskande (4 kap. 15 § RB). En part som vill göra invändning om jäv måste göra def senast när han första gången för talan i målet efter def han fått kännedom om att domaren deltar i handläggningen eller om den omständighet som jävet grundas på (4 kap. 15 § första stycket RB).

Om rättens avgörande i ett mål överklagas, får den högre rätfen inte självmant ta upp en fråga om jäv mot domare i den lägre instansen. Den högre rätten kan emellerfid få anledning aft pröva en jävsinvändning anfingen om en part har överklagat ett beslut av den lägre rätten att ogilla en jävsinvändning eller om han efter överklagande av dom i målet fortfarande har rätt aff i den högre rätten framställa en invändning om jäv, dvs. om han infe haff anledning aft göra invändningen tidigare (4 kap. 14 § tredje stycket RB). Om den högre rätfen i en sådan situation finner att jävsinvändningen är befogad, skall den lägre rätfens dom undanröjas (se t. ex. 51 kap. 27 § RB).

För åklagarens del gäller enligt 7 kap. 6 § tredje stycket RB att fråga om jäv prövas av åklagarens närmaste förman. Den domstol däremot som handlägger det mål vari åklagaren för talan prövar inte frågor om åklagarjäv, och det finns således inte någon möjlighet för en högre rätt att - efter överklagande av dom i målet - undanröja domen och återförvisa målet till den lägre rätten på grund av att åklagaren varit jävig.

Särskilda rättsmedel

Huvudregeln är att domstolsavgörande som har vunnit laga kraft infe kan omprövas. Principen upprätthålls dock infe undantagslöst. Def skulle nämligen vara stötande för rättskänslan och därmed ägnat att försvaga tilltron till rättskipningen om ett lagakraftvunnef avgörande skulle stå sig även om avgörandet framstår som uppenbart oriktigt eller om det tillkommit

efter en procedur där väsentliga rättssäkerhetsgaranfier åsidosatts. Detfinns JuU 1987/88:15 därför i vissa situationer möjlighet att uppnå omprövning genom anlitande av särskilda rättsmedel.

Det finns - vid sidan om besvär över godkänt strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot- tre olika särskilda rättsmedel: återställande av försutten tid, resning och besvär över domvilla. Bestämmelser härom ges i 58 och 59 kap. RB. Återställande av försutten tid syftar till att trygga en parts rätt att kunna utnyttja de allmänna rättsmedlen, dvs. att kunna överklaga ett avgörande i vanlig ordning. Resning tar främst sikte på fall där ett lagakraftvunnef avgörande med viss grad av sannolikhet framstår som materiellt oriktigt med hänsyn till någon omständighet som man fått kännedom om först i efterhand. Besvär över domvilla kan användas främst i situationer där det har förekommit fel i domstolens formella handläggning av målet.

Ärenden om resning eller återställande av försutten fid prövas alltid av högsta domstolen. Besvär över domvilla prövas däremot av den domstol dit ett vanligt överklagande av avgörandet skulle ha riktats. Högsta domstolen prövar emellerfid också besvär över domvilla i sådana fall där def tidigare avgörandet på grund av ett fullföljdsförbud inte kunnat överklagas.

Här kan nämnas att regeringen nyligen har förelagt riksdagen en proposition (prop. 1987/88:58) om rätten att besluta resning m.m. Till grund för proposifionen ligger rätfegångsufredningens delbetänkande (Ds Ju 1986:9) Några frågor om de särskilda rättsmedlen. Förslagen i propositionen avser huvudsakligen frågor om vilken instans som skall pröva ansökningar om resning och återställande av försutten tid. De föreslagna lagändringarna -som förutsätter viss grundlagsändring - föreslås träda i kraft den 1 januari 1989.

Jäv som grund för resning

Bestämmelser om resning finns i 58 kap. RB. Jäv utgör ingen omedelbar grund för resning. Enligt 58 kap. 2 § - som gäller resning i brottmål till förmån för den filltalade-kan resning beviljas bl. a. om (punkt 1) ledamot av rätten, där anställd tjänsteman eller åklagaren har gjort sig skyldig till brottsligt förfarande eller tjänsteförseelse som har avseende på målet och brottet eller tjänsteförseelsen kan antas ha inverkat på målets utgång.

Det förhållandet aft en åklagare eller domare varit jävig under handläggningen av ett mål är således inte ensamt tillräckligt för resning. Resning kan emellerfid beviljas om åklagaren eller domaren genom jävet har gjort sig skyldig fill tjänsteförseelse, förutsatt att denna kan antas ha inverkat på målets utgång. Det är därvid infe bara uppsåtliga tjänsteförseelser som kan föranleda resning, och inte heller är resningsmöjligheferna begränsade fill att avse förseelser av allvarligare beskaffenhet. Även en ringa förseelse kan således i och för sig medföra resning.

Jäv som grund för domvillobesvär JuU 1987/88:15

Bestämmelser om besvär över domvitla fmns i 59 kap. RB. Enligt 59 kap. 1 § skall en dom som vunnit laga kraft undanröjas om rätten inte varit domför (punkt 2). Enligt uttalanden i förarbetena avses härmed eff åsidosättande av de i RB och andra författningar givna reglerna om rätfens domförhet. Brist i domförheten bör anses föreligga om någon som deltagit i målets avgörande infe varit behörig som domare. Också den omständigheten atf en domare som deltagit i avgörandet varit jävig bör anses som en brist i rätferis domförhet. 1 en sådan situation kan avgörandet emellertid inte angripas med domvillobesvär om parten har försuttit sin rätt atf framställa jävsinvändning mot domaren redan vid den lägre rätten eller vid fullföljd av talan i vanlig ordning (se prop. 1939:307 s. 37 f).

Propositionen

Enligt förslaget i propositionen införs en ny resningsgrund i 58 kap. 2 § RB. Enligt denna skall jäv hos en lagfaren domare eller åklagare möjliggöra resning i brottmål fill förmän för den filltalade om jävet inte uppenbart har saknat betydelse för målefs utgång. Den nya regeln införs som punkt 2 i 58 kap. 2 § RB och innebär aft det i fortsättningen kommer aff föreligga en stark presumfion/ör resning vid jäv i nu aktuella fall. Den nya regeln föranleder en redakfionell ändring i 58 kap. 3 § RB. - Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1988.

Motionen

Enligt mofionärerna är det från rättssäkerhetssynpunkt ofillfredsställande aff - som föreslås i proposifionen - göra förutsättningarna för aff få resning beroende av om jävet haff betydelse för målets utgång. Det måste vidare enligt mofionärerna anses vara motsägelsefullt aft med insikt om atf domaren eller åklagaren varit jävig avslå en resningsansökan med mofivering att jävet uppenbart saknat betydelse för målets utgång. Enligt motionärernas uppfattning är det för övrigt närmast omöjligt att klarlägga eller utesluta om ett jäv haft betydelse för målets utgång.

I mofionen förordas i stället aft den nya resningsgrunden utformas så aff resning generellt medges när jäv förelegat hos en domare eller en åklagare, dvs. oavsett om jävet haff betydelse för målefs utgång eller ej.

Utskottets Överväganden

Utskottet vill inledningsvis för sin del instämma i departementschefens uppfattning att nuvarande möjligheter aft angripa lagakraftvunna avgöranden när jäv förelegat bör utvidgas. Även utskottet vill därvid stryka under den betydelse jävsreglerna har för rättskipningens trovärdighet. Visserligen får def förutsättas aff situationer av det slag som aktualiserades i def tidigare nämnda målet är att befrakta som rena undantag, men med hänsyn fill vikten av att rättskipningen omfattas av allmänhetens förtroende är def angeläget

att snabbt åstadkomma en ändring av gällande regler i nu aktuellt hänseende. JuU 1987/88:15 Också utskoffef anser därför att en utvidgning av rätfelsemöjligheterna när jäv förelegat inte bör avvakta en mer genomgripande översyn av möjligheterna att angripa lagakraftfunna avgöranden utan aft en sådan utvidgning bör genomföras nu.

Utskottet instämmer vidare i vad som i propositionen anförs om aff en räftelsemöjlighef som far sikte på situationer där jäv förelegat för åklagaren systematiskt hör bättre hemma under institutet resning än under domvillo-besvären. 1 likhet med departementschefen fäster utskottet därvid särskilt avseende vid atf domvillobesvärsgrunderna i första hand är hänförliga till domstolens handläggning av målet och infe fill någon parts förhållningssätt.

Utskottet ansluter sig också till departementschefens förslag att ökade möjligheter till resning i de fall där åklagaren varit jävig bör ske genom en särskild reglering och infe genom atf dessa fall förs in under den nu befintliga resningsgrunden i punkt 1 i 58 kap. 2 § RB som förutsätter att ett brott eller en tjänsteförseelse har begåtts.

Beträffande den närmare utformningen av en sådan ny resningsgrund kan utskoffef ansluta sig till det förslag som framläggs i proposifionen. Utskottet delar sålunda uppfattningen aff def infe är rimligt att generellt medge resning i sådana fall där jävsbestämmelserna har åsidosatts; en viss begränsning är nödvändig så atf resning infe beviljas annat än i sådana fall där det föreligger sakliga skäl för en ny rättegång. Enligt utskoffefs mening är def därvidlag en från olika synpunkter klart lämplig avvägning aft göra undantag för sådana fall där det är uppenbart aft jävet har saknat betydelse för målefs utgång. En sådan reglering innebär för övrigt en avgörande skillnad gentemot nuvarande ordning genom att det inte kommer atf krävas någon posifiv indikation på atf jävet har påverkat målets utgång. Vad utskottet tru anfört innebär att utskottet infe kan ställa sig bakom förslaget i motionen aff resning skall beviljas generellt så snart jäv har förelegat, dvs. även om det står klart att jävet inte påverkat målefs utgång.

Sammanfattningsvis ansluter sig således utskottet fill förslaget i proposifionen aft def i 58 kap. 2 § RB införs en ny grund för resning, enligt vilken jäv hos en lagfaren domare eller åklagare skall medföra resning i brottmål fill förmån för den filltalade om det inte är uppenbart aft jävet har saknat betydelse för målets utgång.

I övrigt föranleder proposifionen infe annat uttalande från utskottets sida än att tidpunkten för ikraftträdandet av den föreslagna lagändringen - med hänsyn till den fid som åtgår för riksdagsbeslut och för utfärdande och kungörande av lagen - bör senareläggas till den 1 februari 1988.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

atf riksdagen med avslag på mofion 1987/88:Ju4 antar def i proposition 1987/88:23 framlagda förslaget fill lag om ändring i

Närvarande: Karin Ahrland (fp), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Björn Köriof (m), Gunilla André (c), Ulla-Britt Åbark (s), Sven Munke (m), Hans Göran Franck (s), Arne Svensson (m), Birthe Sörestedt (s), Elving Andersson (c), Bengt-Ola Rytfar (s), Göran Magnusson (s), Eva Johansson (s), Lars Sundin (fp) och Sven-Olov Nordlund (s).

Reservation

Karin Ahrland (fp), Björn Körlof (m), Gunilla André (c), Sven Munke (m), Arne Svensson (m), Elving Andersson (c) och Lars Sundin (fp) anser

dels att den del av utskottefs yttrande på s. 9 som börjar med "Beträffande den" och slutar med "februari 1988" bort ha följande lydelse:

Beträffande den närmare utformningen av en sådan ny resningsgrund kan emellertid utskottet inte ansluta sig till det förslag som framläggs i propositionen. Enligt utskottets uppfattning skulle det vara från rättssäkerhetssynpunkt otillfredsställande - och strida mot gemene mans uppfattning om den ovillkoriiga inverkan av jäv - att göra förutsättningarna för att få resning beroende av om jävet haft betydelse för målets utgång. Det skulle vidare enligt utskottets mening vara motsägelsefullt att med insikt om att domaren eller åklagaren varit jävig avslå en resningsansökan med motivering att jävet uppenbart saknat betydelse för målets utgång. Som utskottet ser saken är det för övrigt närmast omöjligt att klarlägga eller utesluta om ett jäv haft betydelse för ett måls utgång.

Enligt utskottets mening bör den nya resningsgrunden i stället utformas i enlighet med det förslag som har framlagts i motionen. Detta innebär att resning generellt skall beviljas när jäv förelegat hos en domare eller en åklagare, dvs. oavsett om jävet haft betydelse för målets utgång eller ej.

Ikraftträdandet av den föreslagna lagändringen bör - med hänsyn till den tid som åtgår för riksdagsbeslut och för utfärdande och kungörande av lagen - senareläggas fill den 1 februari 1988.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Ju4 och med anledning av proposition 1987/88:23 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken, dock med ändring

a) att 58 kap. 2 § i förslaget erhåller den lydelse som i motionen betecknats med Motionärernas förslag,

b) att fidpunkten för ikraftträdandet bestäms till den 1 februari 1988.