Justitieutskottets betänkande

om resning i brottmål vid jäv
(prop. 1987/88:23 jämte motion)

JuU

1987/88:15

Sammanfattning

I detta betänkande tillstyrker utskottet ett regeringsförslag om införandet av
en ny resningsgrund i rättegångsbalken. Förslaget syftar till att utvidga
möjligheterna för den tilltalade att få resning i brottmål när domaren eller
åklagaren har varit jävig under målets handläggning. Resning skall i dessa fall
beviljas om det inte är uppenbart att jävet har saknat betydelse för målets
utgång.

Till betänkandet har fogats en reservation (m, fp, c). I reservationen
förordas att den nya resningsgrunden utformas så att resning skall beviljas
generellt när jäv har förelegat för åklagaren eller domaren, dvs. oavsett om
jävet har påverkat målets utgång eller ej.

Propositionen m. m.

I proposition 1987/88:23 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att anta ett av lagrådet granskat förslag till lag om ändring i
rättegångsbalken.

Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 8.

I samband med propositionen behandlas den med anledning av propositionen
väckta motionen 1987/88:Ju4 av Karin Ahrland m. fl. (fp). Motionsyrkandet
redovisas på s. 4 och motiveringen på s. 8.

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.

1 Riksdagen 1987188. 7sami. Nr 15

Förslag till

JuU 1987/88:15

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 58 kap. 2 och 3 §§ rättegångsbalken skall ha
följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

58 kap.

Sedan dom i brottmål vunnit laga
kraft, må till förmån för den tilltalade
resning beviljas:

1. om ledamot av rätten, där anställd
tjänsteman eller åklagaren
med avseende å målet gjort sig
skyldig till brottsligt förfarande eller
tjänsteförseelse eller om brott
som har avseende å målet ligger
ombud, ställföreträdare eller försvarare
till last, samt brottet eller
tjänsteförseelsen kan antagas hava
inverkat på målets utgång;

2. om skriftlig handling, som åberopats
till bevis, varit falsk eller om
vittne, sakkunnig eller tolk avgivit
falsk utsaga samt handlingen eller
utsagan kan antagas hava inverkat
på utgången;

3. om omständighet eller bevis,
som ej tidigare förebragts, åberopas
och dess förebringande sannolikt
skulle hava lett till att den tilltalade
frikänts eller brottet hänförts
under mildare straffbestämmelse än
den som tillämpats eller ock med
hänsyn till vad sålunda åberopas
och i övrigt förekommer synnerliga
skäl äro, att frågan, huruvida den
tilltalade förövat det brott, för vilket
han dömts, prövas ånyo; eller

4. om rättstillämpning, som ligger
till grund för domen, uppenbart
strider mot lag.

§'

Sedan en dom i brottmål vunnit
laga kraft, får resning beviljas till
förmån för den tilltalade,

1. om någon ledamot av rätten,
där anställd tjänsteman eller åklagaren
med avseende på målet har
gjort sig skyldig till brottsligt förfarande
eller tjänsteförseelse eller om
något brott som har avseende på
målet ligger ombud, ställföreträdare
eller försvarare till last, samt
brottet eller tjänsteförseelsen kan
antas ha inverkat på målets utgång,

2. om någon lagfaren domare eller
åklagare har varit jävig och det inte är
uppenbart att jävet har saknat betydelse
för målets utgång,

3. om någon skriftlig handling,
som åberopats till bevis, har varit
falsk eller om ett vittne, en sakkunnig
eller en tolk har avgett falsk
utsaga samt handlingen eller utsagan
kan antas ha inverkat på utgången,

4. om någon omständighet eller
något bevis, som inte tidigare har
förebringats, åberopas och dess förebringande
sannolikt skulle ha lett
till att den tilltalade frikänts eller till
att brottet hänförts under en mildare
straffbestämmelse än den som
tillämpats eller om det, med hänsyn
till vad sålunda åberopas och i övrigt
förekommer, finns synnerliga
skäl att på nytt pröva frågan om den
tilltalade har förövat det brott, för
vilket han dömts, eller

5. om den rättstillämpning, som
ligger till grund för domen, uppenbart
strider mot lag.

' Senaste lydelse 1975:670.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1987/88:15

3 §2

Sedan dom i brottmål vunnit laga
kraft, må till men för den tilltalade
resning beviljas:

1. om sådant förhållande, som
avses i 2 § 1 eller 2, förelegat och
detta kan antagas hava medverkat
till att den tilltalade frikänts eller
brottet hänförts under väsentligt
mildare straffbestämmelse än den
som bort tillämpas; eller

2. om för brottet är stadgat fängelse
i mer än ett år samt omständighet
eller bevis, som ej tidigare förebragts,
åberopas och dess förebringande
sannolikt skulle hava lett
till att den tilltalade dömts för brottet
eller detta hänförts under väsentligt
strängare straffbestämmelse
än den som tillämpats.

Sedan en dom i brottmål vunnit
laga kraft, får resning beviljas till
men för den tilltalade,

1. om något sådant förhållande,
som avses i 2 § 1 eller 3, förelegat
och detta kan antas ha medverkat
till att den tilltalade frikänts eller till
att brottet hänförts under en väsentligt
mildare straffbestämmelse
än den som borde ha tillämpats,
eller

2. om det för brottet är föreskrivet
fängelse i mer än ett år samt
någon omständighet eller bevis,
som inte tidigare har förebringats,
åberopas och dess förebringande
sannolikt skulle ha lett till att den
tilltalade dömts för brottet eller till
att detta hänförts under en väsentligt
strängare straffbestämmelse än
den som tillämpats.

Ej må på grund av förhållande, som avses i 2, resning beviljas, med
mindre parten gör sannolikt, att han icke vid den rätt, som meddelat
domen, eller genom fullföljd från denna kunnat åberopa omständigheten
eller beviset eller han eljest haft giltig ursäkt att ej göra det.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2 Senaste lydelse 1964:166.

1* Riksdagen 1987/88. 7sami. Nr 15

Motionen

I motion 1987/88:Ju4 av Karin Ahrland m. fl. (fp) hemställs att riksdagen
beslutar att 58 kap. 2 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse.

Propositionens förslag Motionärernas förslag

58 kap.

2 §

Sedan en dom i brottmål vunnit
laga kraft, får resning beviljas till
förmån för den tilltalade,

1. om någon ledamot av rätten
där anställd tjänsteman eller åklagaren
med avseende på målet har gjort
sig skyldig till brottsligt förfarande
eller tjänsteförseelse eller om något
brott som har avseende på målet ligger
ombud, ställföreträdare eller
försvarare till last, samt brottet eller
tjänsteförseelsen kan antas ha inverkat
på målets utgång,

2. om någon lagfaren domare eller
åklagare har varit jävig och det
inte är uppenbart att jävet har saknat
betydelse för målets utgång,

3. om någon skriftlig handling,
som åberopats till bevis, har varit
falsk eller om ett vittne, en sakkunnig
eller en tolk har avgett falsk utsaga
samt handlingen eller utsagan
kan antas ha inverkat på utgången,

4. om någon omständighet eller
något bevis, som inte tidigare har
förebringats, åberopas och dess förebringande
sannolikt skulle ha lett
till att den tilltalade frikänts eller till
att brottet hänförts under en mildare
straffbestämmelse än den som
tillämpats eller om det, med hänsyn
till vad sålunda åberopas och i övrigt
förekommer, finns synnerliga skäl
att på nytt pröva frågan om den tilltalade
har förövat det brott, för vilket
han dömts, eller

5. om den rättstillämpning som
ligger till grund för domen uppenbart
strider mot lag.

Sedan en dom i brottmål vunnit
laga kraft, får resning beviljas till
förmån för den tilltalade,

2. om någon lagfaren domare eller
åklagaren har varit jävig,

3. om någon skriftlig handling,
som åberopats till bevis, har varit
falsk eller om ett vittne, en sakkunnig
eller en tolk har avgett falsk utsaga
samt handlingen eller utsagan
kan antas ha inverkat på utgången,

4. om någon omständighet eller
något bevis, som inte tidigare har
förebringats, åberopas och dess förebringande
sannolikt skulle ha lett
till att den tilltalade frikänts eller till
att brottet hänförts under en mildare
straffbestämmelse än den som
tillämpats eller om det, med hänsyn
till vad sålunda åberopas och i övrigt
förekommer, finns synnerliga skäl
att på nytt pröva frågan om den tilltalade
har förövat det brott, för vilket
han dömts, eller

5. om den rättstillämpning, som
ligger till grund för domen, uppenbart
strider mot lag.

JuU 1987/88:15

Utskottet

Inledning

Gällande regler om resning till den tilltalades förmån i mål där åklagaren
varit jävig blev för ett par år sedan föremål för allmän debatt. Utgångspunkten
var ett uppmärksammat brottmål, där jäv förelegat för åklagaren under
målets handläggning. Högsta domstolen beslutade att inte bevilja resning i
målet med motivering att erforderligt orsakssamband mellan jävet och
målets utgång inte hade förelegat. Mot den bakgrunden kom det att
ifrågasättas från olika håll om gällande lagstiftning kunde anses ge tillräckligt
utrymme för resning till den tilltalades förmån. Frågan kom att diskuteras
också i riksdagen (se riksdagens protokoll 1985/86:13 s. 34 ff och JuU
1985/86:23 s. 10 f).

Inom justitiedepartementet upprättades år 1986 en promemoria (Ds Ju
1986:12) Resning i brottmål vid jäv. I denna föreslogs att möjligheterna för
den tilltalade att få resning skulle utökas i mål där en åklagare eller en
lagfaren domare varit jävig.

Promemorian remissbehandlades. Därvid vitsordades från de flesta håll
att det förelåg behov av en översyn av möjligheterna att få en ny prövning i
fall där jäv förelegat. Många remissinstanser godtog också den lösning som
hade föreslagits i promemorian medan andra förordade en bredare översyn.

Förslaget i den nu aktuella propositionen överensstämmer i allt väsentligt
med förslaget i promemorian.

Gällande ordning
Allmänt

Bestämmelserna om jäv i rättegångsbalken (RB) syftar till att garantera att
rättskipningen utövas objektivt och opartiskt. Jävsreglerna tar sålunda sikte
bl. a. på att hindra att en jävig domare eller åklagare tar befattning med ett
mål. Om så ändå varit fallet kan felet rättas till med hjälp av olika rättsmedel.
I fråga om avgöranden som har vunnit laga kraft kan en jävssituation i vissa
fall angripas med särskilda rättsmedel, resning eller besvär över domvilla
enligt 58 resp. 59 kap. RB.

Jäv

De omständigheter som utgör jäv för domare anges i 4 kap. 13 § RB.
Bestämmelsen är indelad i nio punkter. Punkt 1 angår det fallet att domaren
på grund av sin relation till själva saken är intresserad av processens utgång;
målet kan t. ex. vara av ekonomisk betydelse för honom. Ipunkterna 2, 4 och
6 gäller det situationer där det föreligger en personlig relation mellan
domaren och parten. Enligt de s. k. skyldskapsjäven (punkt 2) är domaren
sålunda jävig om han står i en viss närmare familjerelation till parten, och
vidare är han jävig bl. a. om han är ställföreträdare för en part (punkt 4) eller
om han är partens vederdeloman, dvs. har parten som motpart i något
sammanhang (punkt 6). I punkterna 3 och 5 kombineras jäven i punkt 1 med

JuU 1987/88:15

jäven i punkt 2 resp. 4, vilket innebär att det således är likgiltigt om det är
domaren själv som är intresserad i målets utgång eller om detta är fallet med
en släkting eller en person som han är ställföreträdare för. Punkterna 7 och 8
avser fall där domaren tidigare - i en annan instans eller som ombud - har
tagit befattning med den sak som processen gäller. I punkt 9 slutligen finns en
generalklausul, enligt vilken domaren är jävig om det föreligger någon
särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet för hans opartiskhet,
t. ex. när det mellan honom och parten föreligger uppenbar ovänskap
eller en nära vänskapsförbindelse.

För åklagare gäller enligt 7 kap. 6 § RB i princip samma jäv som för
domare. En åklagare får således inte ta befattning med förundersökning eller
åtal för ett brott om det beträffande brottet föreligger någon omständighet
som skulle utgöra jäv mot domare. Undantag görs dock av naturliga skäl för
vederdelomannajävet på så sätt att jäv inte kan grundas på en åtgärd som
åklagaren har vidtagit i tjänsten eller på en gärning som har förövats mot
honom i eller för hans tjänst. En åklagare som är jävig har rätt att trots jävet
vidta brådskande åtgärder.

Frågor om domarjäv kan väckas av parterna, men domaren är skyldig att
självmant ge till känna om han anser att det kan ifrågasättas om han är jävig
(4 kap. 14 § första stycket RB). Domaren skall då i princip avhålla sig från
fortsatt handläggning av målet. Han får dock vidta åtgärder som är
brådskande (4 kap. 15 § RB). En part som vill göra invändning om jäv måste
göra det senast när han första gången för talan i målet efter det han fått
kännedom om att domaren deltar i handläggningen eller om den omständighet
som jävet grundas på (4 kap. 15 § första stycket RB).

Om rättens avgörande i ett mål överklagas, får den högre rätten inte
självmant ta upp en fråga om jäv mot domare i den lägre instansen. Den
högre rätten kan emellertid få anledning att pröva en jävsinvändning
antingen om en part har överklagat ett beslut av den lägre rätten att ogilla en
jävsinvändning eller om han efter överklagande av dom i målet fortfarande
har rätt att i den högre rätten framställa en invändning om jäv, dvs. om han
inte haft anledning att göra invändningen tidigare (4 kap. 14 § tredje stycket
RB). Om den högre rätten i en sådan situation finner att jävsinvändningen är
befogad, skall den lägre rättens dom undanröjas (se t. ex. 51 kap. 27 § RB).

För åklagarens del gäller enligt 7 kap. 6 § tredje stycket RB att fråga om
jäv prövas av åklagarens närmaste förman. Den domstol däremot som
handlägger det mål vari åklagaren för talan prövar inte frågor om åklagarjäv,
och det finns således inte någon möjlighet för en högre rätt att - efter
överklagande av dom i målet - undanröja domen och återförvisa målet till
den lägre rätten på grund av att åklagaren varit jävig.

Särskilda rättsmedel

Huvudregeln är att domstolsavgörande som har vunnit laga kraft inte kan
omprövas. Principen upprätthålls dock inte undantagslöst. Det skulle
nämligen vara stötande för rättskänslan och därmed ägnat att försvaga
tilltron till rättskipningen om ett lagakraftvunnet avgörande skulle stå sig
även om avgörandet framstår som uppenbart oriktigt eller om det tillkommit

JuU 1987/88:15

efter en procedur där väsentliga rättssäkerhetsgarantier åsidosatts. Det finns
därför i vissa situationer möjlighet att uppnå omprövning genom anlitande av
särskilda rättsmedel.

Det finns - vid sidan om besvär över godkänt strafföreläggande och
föreläggande av ordningsbot - tre olika särskilda rättsmedel: återställande av
försutten tid, resning och besvär över domvilla. Bestämmelser härom ges i 58
och 59 kap. RB. Återställande av försutten tid syftar till att trygga en parts
rätt att kunna utnyttja de allmänna rättsmedlen, dvs. att kunna överklaga ett
avgörande i vanlig ordning. Resning tar främst sikte på fall där ett
lagakraftvunnet avgörande med viss grad av sannolikhet framstår som
materiellt oriktigt med hänsyn till någon omständighet som man fått
kännedom om först i efterhand. Besvär över domvilla kan användas främst i
situationer där det har förekommit fel i domstolens formella handläggning av
målet.

Ärenden om resning eller återställande av försutten tid prövas alltid av
högsta domstolen. Besvär över domvilla prövas däremot av den domstol dit
ett vanligt överklagande av avgörandet skulle ha riktats. Högsta domstolen
prövar emellertid också besvär över domvilla i sådana fall där det tidigare
avgörandet på grund av ett fullföljdsförbud inte kunnat överklagas.

Här kan nämnas att regeringen nyligen har förelagt riksdagen en proposition
(prop. 1987/88:58) om rätten att besluta resning m.m. Till grund för
propositionen ligger rättegångsutredningens delbetänkande (Ds Ju 1986:9)
Några frågor om de särskilda rättsmedlen. Förslagen i propositionen avser
huvudsakligen frågor om vilken instans som skall pröva ansökningar om
resning och återställande av försutten tid. De föreslagna lagändringarna -som förutsätter viss grundlagsändring - föreslås träda i kraft den 1 januari
1989.

Jäv som grund för resning

Bestämmelser om resning finns i 58 kap. RB. Jäv utgör ingen omedelbar
grund för resning. Enligt 58 kap. 2 § - som gäller resning i brottmål till
förmån för den tilltalade-kan resning beviljas bl. a. om (punkt 1) ledamot av
rätten, där anställd tjänsteman eller åklagaren har gjort sig skyldig till
brottsligt förfarande eller tjänsteförseelse som har avseende på målet och
brottet eller tjänsteförseelsen kan antas ha inverkat på målets utgång.

Det förhållandet att en åklagare eller domare varit jävig under handläggningen
av ett mål är således inte ensamt tillräckligt för resning. Resning kan
emellertid beviljas om åklagaren eller domaren genom jävet har gjort sig
skyldig till tjänsteförseelse, förutsatt att denna kan antas ha inverkat på
målets utgång. Det är därvid inte bara uppsåtliga tjänsteförseelser som kan
föranleda resning, och inte heller är resningsmöjligheterna begränsade till att
avse förseelser av allvarligare beskaffenhet. Även en ringa förseelse kan
således i och för sig medföra resning.

JuU 1987/88:15

Jäv som grund för domvillobesvär

JuU 1987/88:15

Bestämmelserom besvär över domvilla finns i 59 kap. RB. Enligt 59 kap. 1 §
skall en dom som vunnit laga kraft undanröjas om rätten inte varit domför
(punkt 2). Enligt uttalanden i förarbetena avses härmed ett åsidosättande av
de i RB och andra författningar givna reglerna om rättens domförhet. Brist i
domförheten bör anses föreligga om någon som deltagit i målets avgörande
inte varit behörig som domare. Också den omständigheten att en domare
som deltagit i avgörandet varit jävig bör anses som en brist i rättens
domförhet. I en sådan situation kan avgörandet emellertid inte angripas med
domvillobesvär om parten har försuttit sin rätt att framställa jävsinvändning
mot domaren redan vid den lägre rätten eller vid fullföljd av talan i vanlig
ordning (se prop. 1939:307 s. 37 f).

Propositionen

Enligt förslaget i propositionen införs en ny resningsgrund i 58 kap. 2 § RB.
Enligt denna skall jäv hos en lagfaren domare eller åklagare möjliggöra
resning i brottmål till förmån för den tilltalade om jävet inte uppenbart har
saknat betydelse för målets utgång. Den nya regeln införs som punkt 2 i 58
kap. 2 § RB och innebär att det i fortsättningen kommer att föreligga en stark
presumtion/ör resning vid jäv i nu aktuella fall. Den nya regeln föranleder en
redaktionell ändring i 58 kap. 3 § RB. - Ändringarna föreslås träda i kraft
den 1 januari 1988.

Motionen

Enligt motionärerna är det från rättssäkerhetssynpunkt otillfredsställande
att - som föreslås i propositionen - göra förutsättningarna för att få resning
beroende av om jävet haft betydelse för målets utgång. Det måste vidare
enligt motionärerna anses vara motsägelsefullt att med insikt om att domaren
eller åklagaren varit jävig avslå en resningsansökan med motivering att jävet
uppenbart saknat betydelse för målets utgång. Enligt motionärernas uppfattning
är det för övrigt närmast omöjligt att klarlägga eller utesluta om ett jäv
haft betydelse för målets utgång.

I motionen förordas i stället att den nya resningsgrunden utformas så att
resning generellt medges när jäv förelegat hos en domare eller en åklagare,
dvs. oavsett om jävet haft betydelse för målets utgång eller ej.

Utskottets överväganden

Utskottet vill inledningsvis för sin del instämma i departementschefens
uppfattning att nuvarande möjligheter att angripa lagakraftvunna avgöranden
när jäv förelegat bör utvidgas. Även utskottet vill därvid stryka under

den betydelse jävsreglerna har för rättskipningens trovärdighet. Visserligen
får det förutsättas att situationer av det slag som aktualiserades i det tidigare
nämnda målet är att betrakta som rena undantag, men med hänsyn till vikten
av att rättskipningen omfattas av allmänhetens förtroende är det angeläget

att snabbt åstadkomma en ändring av gällande regler i nu aktuellt hänseende.
Också utskottet anser därför att en utvidgning av rättelsemöjligheterna när
jäv förelegat inte bör avvakta en mer genomgripande översyn av möjligheterna
att angripa lagakraftfunna avgöranden utan att en sådan utvidgning bör
genomföras nu.

Utskottet instämmer vidare i vad som i propositionen anförs om att en
rättelsemöjlighet som tar sikte på situationer där jäv förelegat för åklagaren
systematiskt hör bättre hemma under institutet resning än under domvillobesvären.
I likhet med departementschefen fäster utskottet därvid särskilt
avseende vid att domvillobesvärsgrunderna i första hand är hänförliga till
domstolens handläggning av målet och inte till någon parts förhållningssätt.

Utskottet ansluter sig också till departementschefens förslag att ökade
möjligheter till resning i de fall där åklagaren varit jävig bör ske genom en
särskild reglering och inte genom att dessa fall förs in under den nu befintliga
resningsgrunden i punkt 1 i 58 kap. 2 § RB som förutsätter att ett brott eller
en tjänsteförseelse har begåtts.

Beträffande den närmare utformningen av en sådan ny resningsgrund kan
utskottet ansluta sig till det förslag som framläggs i propositionen. Utskottet
delar sålunda uppfattningen att det inte är rimligt att generellt medge resning
i sådana fall där jävsbestämmelserna har åsidosatts; en viss begränsning är
nödvändig så att resning inte beviljas annat än i sådana fall där det föreligger
sakliga skäl för en ny rättegång. Enligt utskottets mening är det därvidlag en
från olika synpunkter klart lämplig avvägning att göra undantag för sådana
fall där det är uppenbart att jävet har saknat betydelse för målets utgång. En
sådan reglering innebär för övrigt en avgörande skillnad gentemot nuvarande
ordning genom att det inte kommer att krävas någon positiv indikation på att
jävet har påverkat målets utgång. Vad utskottet nu anfört innebär att
utskottet inte kan ställa sig bakom förslaget i motionen att resning skall
beviljas generellt så snart jäv har förelegat, dvs. även om det står klart att
jävet inte påverkat målets utgång.

Sammanfattningsvis ansluter sig således utskottet till förslaget i propositionen
att det i 58 kap. 2 § RB införs en ny grund för resning, enligt vilken jäv
hos en lagfaren domare eller åklagare skall medföra resning i brottmål till
förmån för den tilltalade om det inte är uppenbart att jävet har saknat
betydelse för målets utgång.

I övrigt föranleder propositionen inte annat uttalande från utskottets sida
än att tidpunkten för ikraftträdandet av den föreslagna lagändringen - med
hänsyn till den tid som åtgår för riksdagsbeslut och för utfärdande och
kungörande av lagen - bör senareläggas till den 1 februari 1988.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Ju4 antar det i
proposition 1987/88:23 framlagda förslaget till lag om ändring i

JuU 1987/88:15

rättegångsbalken, dock med den ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet
bestäms till den 1 februari 1988.

Stockholm den 1 december 1987

På justitieutskottets vägnar

Karin Ahrland

Närvarande: Karin Ahrland (fp), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Björn
Körlof (m), Gunilla André (c), Ulla-Britt Åbark (s), Sven Munke (m), Hans
Göran Franck (s), Arne Svensson (m), Birthe Sörestedt (s), Elving
Andersson (c), Bengt-Ola Ryttar (s), Göran Magnusson (s), Eva Johansson
(s), Lars Sundin (fp) och Sven-Olov Nordlund (s).

Reservation

Karin Ahrland (fp), Björn Körlof (m), Gunilla André (c), Sven Munke (m),
Arne Svensson (m), Elving Andersson (c) och Lars Sundin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Beträffande
den” och slutar med ”februari 1988” bort ha följande lydelse:

Beträffande den närmare utformningen av en sådan ny resningsgrund kan
emellertid utskottet inte ansluta sig till det förslag som framläggs i propositionen.
Enligt utskottets uppfattning skulle det vara från rättssäkerhetssynpunkt
otillfredsställande - och strida mot gemene mans uppfattning om den
ovillkorliga inverkan av jäv - att göra förutsättningarna för att få resning
beroende av om jävet haft betydelse för målets utgång. Det skulle vidare
enligt utskottets mening vara motsägelsefullt att med insikt om att domaren
eller åklagaren varit jävig avslå en resningsansökan med motivering att jävet
uppenbart saknat betydelse för målets utgång. Som utskottet ser saken är det
för övrigt närmast omöjligt att klarlägga eller utesluta om ett jäv haft
betydelse för ett måls utgång.

Enligt utskottets mening bör den nya resningsgrunden i stället utformas i
enlighet med det förslag som har framlagts i motionen. Detta innebär att
resning generellt skall beviljas när jäv förelegat hos en domare eller en
åklagare, dvs. oavsett om jävet haft betydelse för målets utgång eller ej.

Ikraftträdandet av den föreslagna lagändringen bör - med hänsyn till den
tid som åtgår för riksdagsbeslut och för utfärdande och kungörande av lagen
- senareläggas till den 1 februari 1988.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Ju4 och med anledning
av proposition 1987/88:23 antar det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i rättegångsbalken, dock med ändring

a) att 58 kap. 2 § i förslaget erhåller den lydelse som i motionen
betecknats med Motionärernas förslag,

b) att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms till den 1 februari
1988.

JuU 1987/88:15

■