Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag om ändringar i narkotikastrafflagen. Förslaget innebär främst att konsumfion av narkotika kriminaliseras. Utskottet tillstyrker förslaget. I en reservafion av en ledamot (s) yrkas avslag i denna del. I en annan reservation yrkar utskottets borgerliga ledamöter avslag på ett förslag om en särskild straffskala med enbart böter för eget bruk av narkotika; de menar att även fängelse bör ingå i skalan. I ytterligare en reservafion (m och fp) yrkas avslag på ett förslag om en särskild ansvarsfrihetsregel vid vissa fall av eget bruk av narkofika.

Härutöver behandlar utskottet i betänkandet ett antal mofionsyrkanden som rör narkotikapolitiken.

Propositionen m.m.

I proposition 1987/88:71 har regeringen (justifiedepartementet) föreslagit riksdagen att anta ett av lagrådet granskat förslag fill lag om ändringar i narkotikastrafflagen (1968:64).

Rörande proposifionens huvudsakliga innehåll hänvisas tHl vad som anförs under rubriken Utskottet på s. 5.

I samband med propositionen behandlar utskottet fyra med anledning av propositionen väckta motioner samt yrkanden i åtta under den allmänna mofionsfiden i år väckta motioner.

Under beredningen av ärendet har utskottet anordnat en offentlig utskottsutfrågning med deltagande av riksåklagaren, rikspolischefen, ställföreträdande generaldirektören för kriminalvårdsstyrelsen, överdirektören för brottsförebyggande rådet och statssekreteraren i justifiedepartementet samt med representanter för socialstyrelsens vetenskapliga råd. Svenska Carnegie Insfifutet, Föräldraföreningen mot narkofika. Riksförbundet narkofikafritt samhälle och Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbrukare.

Motionsyrkandena redovisas på s. 4|f.

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.

1 Riksdagen 1987/88. 7saml. Nr 13

Den som olovligen

1. överlåter narkotika,

2. framställer narkofika som är avsedd för missbruk,

3. förvärvar narkotika i överiåtel-sesyfte,

4. anskaffar, bearbetar, förpackar, transporterar, förvarar- eller tar annan sådan befattning med narkotika som inte är avsedd för eget bruk,

5. bjuder ut narkotika fill försäljning, förvarar eller befordrar vederlag för narkotika, förmedlar kontakter mellan säljare och köpare eller förefar någon annan sådan åtgärd, om förfarandet är ägnat att främja narkotikahandel, eller

6. innehar narkotika

döms, om gärningen sker uppsåtligen, för narkotikabrott till fängelse i högst fre år.

Den som olovligen

1. överlåter narkotika,

2. framställer narkofika som är avsedd för missbruk,

3. förvärvar narkotika i överlåtelsesyfte,

4. anskaffar, bearbetar, förpac
kar, transporterar, förvarar eller tar
annan sådan befattning med narko
tika som inte är avsedd för eget
bruk,

5: bjuder ut narkotika till försäljning, förvarar eller befordrar vederlag för narkotika, förmedlar kontakter mellan säljare och köpare eller företar någon annan sådan åtgärd, om förfarandet är ägnat att främja narkotikahandel, eller

6. innehar, brukar etter tar annan befattning med narkotika

döms, om gärningen sker uppsåtligen, för narkotikabrott till

fängelse i högst tre år.

Motionerna JuU 1987/88:13

Motioner väckta med anlediiihg av propositionen

1987/88:Ju7 av Inga Lantz (vpk) vari. yrkas • ■ . ,

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om att böter eller fängelse skall
utgöra påföljd vid konsurrition-av narkotika,

2. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag till påföljd,
exempelvis skyddsfillsyn eller vård, enligt vad i motionen anförts.

1987/88:Ju8 av Lars Werner rri.fl.'(vpk)'vari yrkas aU riksdagen avslår proposition 1987/88:71. ■' '

1987/88:Ju9 av Elving Andersson m'.fl. (c) vari yrkas aft riksdagen beslutar, med avslag på propositionen i denna del, att 2 § narkotikastrafflagen (1968:64) skall ha följande lydelse:

Regeringens förslag Motionärernas förslag

Är brott som avses i 1 § att anse Är brott som avses i 1 § att anse
som ringa, döms till böter eller fång- som ringa, döms till böter eller fäng
else i högst sex månader. Består else i högst sex månader. Består
gärningen endast i eget bruk av nar- gärningen endast i eget bruk av nar
kotika, döms tiU böter. Om en sådan kotika och har en sådan gärning
gärning har uppdagats genom att uppdagats genom att gärningsman
gärningsmannen sökt eller under- nen sökt eller underkastat sig vård
kastat sig vård eller någon annan eller någon annan behandling, skatt
behandling, skall inte dömas till an- inte dömas titt ansvar.
svar.

1987/88:JulO av Jerry Martinger (m) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1987/88:71 om ändringar i narkotikastrafflagen (1968:64) såvitt avser föreslagen ändring av 2 §.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden år 1988

1987/88:Ju218 av Sten Svensson och Björn Körlof (m) vari med hänvisning fill vad som anförts i motion 1987/88:So233 yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär kompletterande förslag till narkotikastrafflagen i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mofionen anförts om ett förbättrat europeiskt och internationellt samarbete genom upprättandet av en europeisk bas för bekämpandet av narkotikabrottslighet.

1987/88:Ju613 av Marianne Karlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mofionen anförts om utredning och förslag till åtgärder så att svensk narkotikalagsfiftning uppfyller den miniminivå som rekommenderats vid FN-konferensen 1987.

1987/88:Ju615 av Margareta Palmqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen avslår förslaget om kriminalisering av själva bruket av narkotika.

1987/88:Ju616 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) vari yrkas aU riksdagen avslår JuU 1987/88:13 förslaget om kriminalisering av själva bruket av narkotika. ;: . '

1987/88:Ju619 av Alf Svensson (c) vari yrkas ätt riksdagen som sin mehiiig ger regeringen till känna att allt icke-medicinskt innehav och bruk av narkotika skall kriminaliseras.

1987/88:Ju804 av Cari Bildt m.fl. (m) vari yrkas , -..■,•

14. atf riksdagen avslår proposition 1987/88:71 om ändringari narkofika- , ,
strafflagen (1968:64) såvitt avser föreslagen ändring ay 2 §. , . ,

1987/88:Ju811 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas ' ' "' ' ' ' ' ■ '

5. att riksdagen som sin rhening ger regeringen fill känna vad i motionen anförts om inriktningen av det närkotikabekämpändé arbetet, ' '•

6. atf riksdagen som sin mening ger fegeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för att hejda spridningen av crack m.m.

1987/88:Ju813 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari med hänvisning till vad ,, . , som anförts i mofion 1987/88:,So237 yrkas, :, ;. ., : ,. : : ,,, •

2. att riksdagen med ändring av förslaget i proposifion 1987/88:71 om -
ändringar i narkotikastrafflagen beslutar- att 2 § narkotikastrafflagen ., r

(1968:64) skall ha följande lydelse: "Är brott som avses i 1 § att anse som
ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader." . ■ , .

Utskottet , ,

Inledning , .

Lagförslaget bygger på en inom jusfitiedepartefneritet lipprättad proméfrio-ria (Ds Ju 1986:8) Förslag fill ändringar i narkotikastrafflagen (1968:64) öch remissbehandlingen av deii. Förslaget här granskats av lagrådet: '

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i narkotikastrafflagen som innebär bl.a. att även själva konsumtionen av narkotika blir.straffbar. Den utvidgade, kriminaliseringen avser, förutom bruk, även andra sådana olovliga befattningar med narkotika som inte täcks av den nuvarande lagstiftningen.

För den som endast gjort sig skyldig fill eget bruk av narkotika föreslås att
enbart böter skall kunna ådömas under förutsättning,att brottet är att anse
som ringa. ,

För den speciella situationen att det genom att någon sökt eller underkastat sig vård eller behandling uppdagats att han brukat narkotika föreslås en regel om ansvarsfrihet.

Lagändringarna har föreslagits träda, i kraft den 1 april 1988.

Bakgrund

Narkotikastrafflagen trädde i kraft den 1 april 1968, Lagen här ändrats vid flera tillfällen. Ändringarna har inneburit dels att de olika gärningsfqrmerna

för narkotikabrott har kompletterats.och utvidgats, dels att olika justeringar JuU 1987/88:13 av straffskalorna (främst straffskärpningar) fortlöpande har genomförts.

I narkofikasfrafflagen straffbeläggs nu under sex särskilda punkter olika förfaranden som utgör narkotikabrott. Sålunda skall - under förutsättning att gärningen sker uppsåtligen - den dömas för narkotikabrott som olovligen

1. överlåter narkotika;

2. framställer narkotika som är avsedd för missbruk;

3. förvärvar narkotika i överlåtelsesyfte;

4. anskaffar, bearbetar, förpackar, transporterar, förvarar eller tar annan sådan befattning med narkotika som inte är avsedd för eget bruk;

5. bjuder ut narkotika till försäljning, förvarar eller befordrar vederlag för narkotika, förmedlar kontakter mellan säljare och köpare eller företar någon annan sådan åtgärd, om förfarandet är ägnat att främja narkotikahandel, eller

6. innehar narkotika (1 §).

Straffet för narkofikabrott är fängelse högst tre år eller, om brottet är att anse som ringa, böter eller fängelse högst sex månader. Vid grovt brott är straffet fängelse lägst två och högst tio år (1-3 §§).

De ovan under 1-5 beskrivna gärningarna är straffbara som vårdslöshet med narkotika om de begås av grov oaktsamhet. Straffet härför är böter eller fängelse högst ett år. I ringa fall skall dock ej dömas till ansvar (3 a §).

Också försök, förberedelse och medverkan till narkotikabrott eller grovt
narkotikabrott är kriminaliserade om gärningen avser annat än innehav
enligt 1 § 6. Stämpling till narkotikabrott är straffbar med den ytterligare
begränsningen att stämpling till narkofikabrott som är att anse som ringa
faller utanför straffbudet. Medverkan till försök och förberedelse, slutligen,
är kriminaliserade i samma utsträckning som försök resp. förberedelse fill
brottet i fråga (4 och 5 §§). , . .

Som framgår av den nu lämnade redogörelsen faller narkotikakonsumtion som sådan utanför det straffbara området till skillnad från vad som gäller det innehav som normalt får antas föregå konsumtionen.

I rättspraxis har innehav i narkofikastrafflagens mening i regel tolkats på samma sått som begreppet besitthiiig (sé BRÅ PM 1982:2 s. 35,106 med där anförda rättsfall och 116 ff sanit prop. 1982/83:141 s. 24 f).

Högsta domstolen här i tvä avgöranden år 1983 tagit ställning till frågan huruvida en hantering av narkofika i direkt anslutning tiU konsumfion skall anses utgöra innehav i narkotikastrafflagens mening.

I det första fallet (NJA 1983 s. 887), söm avsåg ansvar för narkotikabrott, rörde det sig om en person som vid olika tillfällen hade blivit bjuden på narkotika av kamrater. Dessa hade låfit honom röka cannabis i pipor som de hade stoppat. Konsumtionen hade ägt rum i omedelbar anslutning fill att han hade tagit emot piporna. I ett fall hade han också blivit bjuden på amfetamin som hade lösts i vatten och som hän drack genast när han fick det. Högsta domstolen uttalade bl.a. följande:

Medan innehav av narkotika är straffbart enligt narkotikastrafflagen faller konsumtion av narkofika utäiifördet straffbara området. Förarbetena fill .narkotikastrafflagen ger ingen upplysning om anledningen till att en bestäm-

melse om ansvar för konsumtion av narkofika saknas. En i och för sig tänkbar JuU 1987/88:13

anledning är att lagsfiftaren inte räknat med att någon skulle kunna

konsumera narkotika utan att inneha den; en särskild bestämmelse om straff

för konsumtion skulle därför kunna ha ansetts obehövlig. Ett sådant

antagande motsägs emellerfid dels av att förarbetena anger att man i flera

andra länder funnit anledning att uppställa en särskild bestämmelse om straff

för konsumtion vid sidan av straffbestämmelse avseende innehav, dels av att

det inte är särskilt svårt att föreställa sig situafioner där någon konsumerar

narkotika utan att han kan sägas inneha eller ha innehaft den. Man kan

härvidlag tänka på fall där någon injicerar narkotika på en annan eller där

någon drar ett bloss på en pipa som en annan person hålleri. Med hänsyn till •

det sagda får frånvaron av en bestämmelse om ansvar för konsumtion antas

bero på att lagstiftaren funnit det önskvärt att konsumtion i och för sig skall

vara straffri. Skälet härtill måste i sin tur förmodas vara att möjligheterna tiH

vård och rehabilitering av missbrukare skulle försvåras om den som söker

vård skulle riskera att straffas för sitt missbruk. . ; .

Ståndpunkten att straffansvar inte bör riktas mot själva missbruket av narkotika kan i och för sig synas leda till att inte heller innehav av narkotika borde bestraffas när fråga är om innehav för eget bruk. Ett skäl till att sådant innehav inte lämnats straffritt kan vara att det från bevissynpunkt eljest ofta skulle bli svårt eller omöjligt att beivra innehav som fakfiskt varit avsett för försäljning.

Ett handhavande av narkofika i direkt anslutning fill konsumfion föranle
der inga bevisproblem av antytt slag och kännetecknas över huvud äv att
konsumtionen är det helt dominerande inslaget i vederbörandes hantering av
narkotikan. Mot bakgrund av det anförda får därför övervägande skäl anses
tala för ett nekande svar på frågan, huruvida ett sådant handhavande av ,

narkotika kan anses utgöra innehav i narkotikastrafflagens mening.

I det andra fallet (NJA 1983 s. 893), som avsåg ansökan om resning, var sakförhållandena i princip desamma som i det första fallet. Gärningsmannen hade här godkänt ett strafföreläggande och medgav ansvar för narkofikaför-seelse. Eftersom frågan kom under högsta domstolens prövning genom ansökan om resning mot ett avgörande, som alltså hade vunnit låga kraft, var förutsättningarna för domstolens prövning något annorlunda. Högsta domstolen lämnade resningsansökningen utan bifall och anförde:

Konsumtion av narkotika är inte i och för sig straffbelagd. Å andra sidan är innehav av narkofika inte straffritt i fall, där narkotikan innehas för eget bruk. Mot den angivna bakgrunden aktualiserar den med strafföreläggandet avsedda gärningen spörsmålet, huruvida innehav i narkofikastrafflagens mening kan anses föreligga även vid ett handhavande av narkotika i direkt anslutning fill konsumtion. Detta är en tolkningsfråga som lämnar visst utrymme för oHka meningar. Trots att - såsom närmare framgår av HD,:s dom nr DB 36/83 (NJA 1983 s. 887) - övervägande skäl får anses tala för ett nekande svar, kan en på den motsatta ståndpunkten grundad rättsfillämp-ning inte anses uppenbart strida mot lag.

I december 1986 avgjorde högsta domstolen ännu ett fall med liknande omständigheter (NJA 1986 s. 736). Här hade den åtalade, X, vid ett stort antal tillfällen under flera år för egen, omedelbar konsumtion av en annan person, Y, erhållit en dos om några fiondels gram amfetamin avsedd för direkt injicering efter utblandning i vatten.

1" Riksdagen 1987/88. 7samt. Nr 13

Högsta domstolen anförde i domen bl.a. följande: , • JuU 1987/88:13

Högsta domstolen har i ett,rättsfall, NJA 1983 s. 887, ansett att hantering av narkotika, vilken bestått i att någon bjudits aft röka av pipor som andra • stoppat med cannabis eller att dricka ur ett glas med en mindre mängd amfetamin löst i vatten, inte utgör innehav i narkotikastrafflagens mening.

För att kunna konsumera det amfetamin som Y har tillhandahållit har X haft att vidta vissa åtgärder. Han har därvid utövat en faktisk rådighet över narkotikan. Även om han vid sin hantering varit inställd på att konsumera narkotikan har han kunnat förfoga över den på annat sätt. Hans befattning med narkotikan har med hänsyn härtill utgjort innehav i narkofikastrafflagens mening.

Högsta domstolen bedömde att X:s innehav av narkotika skulle anses som ett antal från varandra fristående brott och att dessa i de här redovisade fallen skulle anses som narkotikaförseelser.

Frågan huruvida själva nyttjandet av narkotika borde kriminaliseras var infe föremål för några direkta överväganden i samband med narkotikastrafflagens tillkomst och frågan togs i riksdagen för första gången upp till behandling med anledning av en motion år 1982. Jusfifieutskoffet uttalade då enhälligt, i sitt av riksdagen godkända betänkande, att det enligt utskottets mening inte fanns anledning att överväga en ordning som innebar att narkotikamissbruk som sådant skulle straffbeläggas (JuU 1981/82:47 s. 16).

Sedan dess har straffbeläggning av själva konsumtionen varit uppe till behandling i utskottet praktiskt taget varje år. I 1983 års betänkande (JuU 1982/83:37 s. 16) fann majoriteten inte anledning fill annan uppfattning än den utskottet haft år 1982 medan den borgerliga minoriteten i en gemensam ' reservation anförde bl.a. att övervägande skäl talade för en kriminalisering av själva nyttjandet av illegal narkofika.

Därefter behandlade utskottet frågan i två betänkanden, ett på hösten 1984 och ett på våren 1985 (JuU 1984/85:12 s. 27 ff och JuU 1984/85:26 s. 19

O-

I dessa båda betänkanden fann utskottet liksom tidigare att de skäl sorn talade mot en utvidgning av det straffbara området vägde tyngre än de som talade för en motsatt uppfattning och avstyrkte bifall till motionsyrkaiidena i frågan. De skäl som anfördes mot en kriminalisering var sammanfattningsvis följande: Den psykologiska betydelsen av den lilla straffria zon som finns,är överskattad. En kriminalisering som rikfar sig mot själva missbruket skulle kunna äventyra ansträngningarna att erbjuda vård och behandling. Principiella skäl brukar anses tala mot att straffbelägga angrepp på gärningsmannens egen person. Betydande bevisproblem skulle följa vid en utvidgning av det straffbara området!

Slutligen anförde utskottet att narkofikakommissionen då nyligen hade gett frågan en utförligare belysning än fidigare och därvid stannat för att konsumtionen borde lämnas utanför det straffbara området. Samtidigt , framhöll emellertid utskottet def önskvärda i att gränsdragningen i rättspraxis mellan innehav i narkotikastrafflagens mening och konsumtion av narkotika ägnades uppmärksamhet. Om det straffria området för handha-

vande av narkofika sådant det utvecklas i rättstillämpningen skulle komma JuU 1987/88:13 att visa sig vara större än som är mofiverat av de skäl som talar mot en utvidgad kriminalisering, ansåg utskottet att lagstiftningsåtgärder måste övervägas.

I reservation (m, c, fp) till betänkande nr 12 (s. 39 ff) anförde reservanterna bl.a. att det enligt deras mening inte var godtagbart med en lagstiftning som visserligen straffbelägger prakfiskt taget alla former av handhävande av narkofika men som ändå lämnar straffri just den befattning som ytterst är själva förutsättningen för all narkofikabrottslighet, nämligen själva konsurii-, fionen. Reservanterna menade att ett avståndstagande från lagstiftarens sida -i fråga om narkotika genom att förbjuda all icke-medicinsk befattning kunde förväntas få en beaktansvärd psykologisk betydelse för att motverka att ungdomar förleds fill missbruk. Någon straffbeläggning av själva berusnings-tillståndet ansåg reservanterna däremot inte vara lämplig. Straffvärdet inorri • det område som reservanterna alltså ansåg borde täckas av straffansvar skullle enligt deras mening självfallet komma att kunna variera högst avsevärt. Såväl böter som fängelse borde därför ingå i straffskalan.

Till utskottets betänkande nr 26 fanns en reservafion (m, c, fp) som i sak överensstämde med den nyss redovisade reservationen.

När utskottet behandlade frågan förra året (JuU 1986/87:15) anförde utskottets majoritet att den då pågående remissbehandlingen av den tidigare nämnda promemorian om ändringar i narkotikastrafflagen och regeringens vidare åtgärder i saken borde avvaktas och att riksdagen därför inte borde ta någon ställning i sakfrågan. Utskottets borgerliga ledamöter underströk i en gemensam reservafion att de redan tidigare redovisat uppfattningen att allt icke-medicinskt handhavande av narkofika måste straffbeläggas och uttalade att förslaget i promemorian om en utvidgad kriminalisering var en riktig och nödvändig komplettering av lagen. Reservanterna uttalade vidare betänkligheter mot promemorians förslag om enbart böter i straffskalan för eget bruk av narkotika och om förutsättningar för gärningsmannen att i vissa fall gå helt fri från ansvar.

Riksdagen följde utskottet.

I maj 1985 gav regeringen i uppdrag åt riksåklagaren (RÅ) att undersöka om det i praxis vid tillämpningen av narkotikastrafflagen hade uppkommit svårigheter när det gällde gränsen för det straffbara området vid gårningsfor-men innehav. RÅ fann, sorn redovisas i propositionen på s. 12 och 13, att det inte kunde anses föreligga några allvarligare svårigheter från straffpröcessu-ell och tekniskt straffrättslig' utgångspunkt beträffande bestämmandet av gränsen för det straffbara området vid gärningsformen innehav av narkofika. RÅ angav dock också att ett betydande antal regionala och lokala åklagar-och polismyndigheter hade betonat att det förhållandet att konsumfion av narkotika inte är straffbelagd medför olika former av svårigheter.

Utskottets överväganden ' -

Kriminalisering av eget bruk .

Utskottet vill inledningsvis framhålla att 1984 års narkofikapolitiska beslut (prop. 1984/85:19 och 46, JuU 12, SoU 8, SkU 9 och UbU 7) utgör grunden

för en samordnad och intensifierad narkotikapolitik. Åtgärderna har inrik- ju\J 1987/88:13 täts på att hindra införsel och spridning av narkotikan, att förbättra det förebyggande arbetet och att skapa en mer heltäckande vård och behandlingskedja. - Inte minst inom det sistnämnda området har mycket betydande satsningar under senare år gjorts som ett led i AIDS-bekämpningen. - Rent allmänt vill utskottet också slå fast att grundsynen i kampen mot narkotikamissbruket måste vara att samhället inte kan godta något annat bruk av narkotika än det som är medicinskt motiverat.

För närvarande är allt olovligt innehav av narkotika straffbelagt. Själva konsumtionen, eller tillförseln av narkotika till människokroppen, är däremot inte straffbelagd och detsamma gäller för en sådan befattning med narkotikan som inskränker sig till ett handhavande av narkotikan i direkt anslutning till konsumfionen (se det ovan refererade rättsfallet NJA 1983 s. 887). I ett senare, likaledes ovan refererat rättsfall (NJA 1986 s. 736) har ytterligare ett förtydligande gjorts beträffande det straffria området. Enligt vad som uttalades där skall befattning med narkotika bedömas som innehav om vederbörande haft en sådan rådighet över narkotikan att han kunnat förfoga över den på annat sätt än genom omedelbar konsumtion.

Enligt utskottets mening saknas det anledning anta att det förtydligande av rättsläget som 1986 års rättsfall kan sägas innebära skulle ha medfört en annan syn hos de rättstillämpande myndigheterna än den som redovisats i RÅ:s ovannämnda undersökning. Utskottet är därför berett att instämma i bedömningen att det förhållandet att konsumtion av narkotika inte är straffbelagd kan medföra olika former av - i och för sig mindre allvarliga -svårigheter.

Härtill kommer, som departementschefen uttalar, vikten av att narkotikapolitiken utformas så att någon tvekan inte, uppkommer om att samhället med fasthet och konsekvens tar avstånd från allt olovligt narkotikabruk. Utskottet fäster också avseende vid tanken att en kriminalisering som också omfattar konsumtionen som sådan kan ha ett psykologiskt värde och en preventiv funktion bland framför allt ungdomar som befinner sig i riskzonen för att bli narkotikamissbrukare.

Mot den här angivna bakgrunden är utskottet berett att i princip godta regeringens förslag om kriminalisering av bruk eller annan befattning med narkotika. En förutsättning för att utskottet skall kunna fillsfyrka kriminaliseringen av bruket av narkotika är dock att reglerna utformas så att den enskilde missbrukarens vårdansträngningar inte motarbetas. Utskottet återkommer nedan till denna fråga. Så som framgår av propositionen behöver det inte råda någon tvekan om att kriminaliseringen avser såväl all form av olovlig tillförsel av narkotika till människokroppen som alla andra former av olovliga fysiska förfaranden med narkotika även om de inte innefattar konsumtion eller är att bedöma som innehav eller annat brott enligt narkofikasfrafflagen.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka att det således inte är bemsningstillståndet eller tillståndet narkomani i sig som regleringen vänder sig mot utan t.ex. den handling genom vilken tillförseln av narkotika sker. Utskottets ställningstagande i denna del innebär att utskottet avstyrker bifall till motionerna 615 och 616 i den del de avser kriminaliseringen av själva bruket av narkotika.

Ställningstagandet innebär vidare att utskottet avstyrker bifall till mofio- JuU 1987/88:13 nerna 7 och 8 om avslag på propositionen. Yrkandet i mofion 619 om kriminalisering av allt icke-medicinskt innehav och bruk av narkofika får anses tillgodosett genom den lagstiftning som utskottet här förordar.

Fängelse i straffskalan m.m.

Straffet för narkofikabrott är som nämnts fängelse i högst tre år eller om brottet är att anse som ringa böter eller fängelse 1 högst sex månader. I proposifionen föreslås en särskild straffskala i 2 § som innefattar enbart böter för det fall att brottet är att anse som ringa och består endast i eget bruk av narkotika.

I motionerna 9, 10, 218, 804 och 813 förordas att fängelse skall ingå i straffskalan för alla former av narkotikabrott.

Motionärerna anser sammanfattningsvis att straffet för narkotikakonsum-fion måste spegla straffvärdet för denna handling jämfört med straffvärdet för andra brott samt att fängelse i straffskalan är en förutsättning för att kunna utnyttja vissa tvångsmedel och för att kunna döma till vård.

Utskottet vill på nytt slå fast att en grundläggande utgångspunkt för en vidgad kriminalisering måste vara att de nya reglerna utformas så att den enskildes och olika myndigheters vårdansträngningar inte motarbetas. Avsikten med den kriminalisering som utskottet ställt sig bakom är således inte atl få till stånd en sådan ordning att i princip all narkomanvård från samhällets sida skulle kunna ske under tvång. Vården av missbrukare bör enligt utskottets uppfattning alltjämt i princip åvila socialtjänsten och sjukvården och frågor om användandet av tvång i vården av missbrukare avgöras inom ramen för den socialrättsliga lagsfiftningen. En annan sak är -rent allmänt sett - att den som dömts till fängelse eller skyddstillsyn skall kunna beredas vård inom kriminalvårdens ram om han har missbruksproblem.

I den mån kriminaHseringen träffar tillförsel av narkotika fill den egna kroppen - ett brott som i förhållande till andra straffbara förfaranden med narkofika måste anses ha relativt lågt straffvärde - finns således anledning att se till att detta inte får till konsekvens att en ny möjlighet fill tvångsvård införs bakvågen.

I anslutning till dessa principiella uttalanden vill utskottet också framhålla betydelsen av att fillräckliga resurser avsätts fill narkomanvården.

De överväganden som utskottet här har redovisat talar alltså mot att låta fängelse ingå i straffskalan i 2 § vid enbart eget bruk av narkotika.

Om sålunda eget bruk av narkofika normalt bör anses som ringa brott och bestraffas med böter finns dock, enligt regeringsförslaget, också visst utrymme för att hänföra gärningen till narkotikabrott av normalgraden enligt 1 §. Utskottet vill emellertid, i Hnje med vad departementschefen gör, med skärpa understryka att denna möjHghet bara bör komma fill användning i sällsynta undantagsfall. Särskilt bör framhållas att enbart den omständigheten att det är fråga om upprepat fall av eget bruk inte torde böra medföra en strängare bedömning än den som utskottet förordar för normalfallet.

Med anledning av vad som anförs i mofionerna om möjligheten att döma

till vård vill utskottet erinra om att bestämmelserna i 31 kap. BrB om JuU 1987/88:13 överlämnande till särskild vård formellt kan tillämpas också i fall där endast böter ingår i straffskalan. Som framgår av utskottets bedömning i det föregående skall emellertid dessa regler användas endast i rena undantagsfall.

På liknande sätt vill utskottet gentemot vad som anförts i en av motionerna erinra om att möjligheten att förordna om personundersökning inte är formellt begränsad fill sådana brott där fängelse ingår i straffskalan utan beror på om behov av sådan undersökning föreligger.

Vad gäller frågan om, möjligheten att använda vissa tvångsmedel -
husrannsakan, kroppsvisitation och kroppsbesiktning - vill utskottet först
konstatera att den föreslagna straffskalan för enbart eget bruk av narkotika i
2 § endast har begränsad betydelse. Husrannsakan och kroppsvisitation
torde nämligen endast komma fill användning när det är fråga om att ,

efterforska om någon innehar narkotika, och brottsmisstanken avser då ett brott vara fängelse kan följa. I dessa fall kan de nu nämnda tvångsåtgärderna således komma till användning.

Vad sedan gäller kroppsbesiktning, en åtgärd som förutsätter fängelse i straffskalan, delar utskottet departementschefens och rikspolisstyrelsens uppfattning att intresset av att polisens brottsbeivrande verksamhet på området får en ändamålsenlig inriktning talar för att reglerna härom inte blir tillämpliga när det är fråga om eget bruk enligt 2 §.

Även utskottets nu redovisade överväganden talar mot att fängelse här bör ingå i straffskalan.

Sammanfattningsvis ansluter sig utskottet till uppfattningen atf fängelse inte bör ingå i straffskalan vid eget bruk enligt 2 §. Utskottet avstyrker bifall till yrkandena härom i motionerna 9, 10, 218, 804 och 813.

I motionerna 615 och 616 yrkas som framgått avslag på kriminaliseringen av eget bruk av narkofika. Dessa yrkanden måste anses innefatta yrkanden om avslag även på förslaget om påföljd i 2 §. Utskottet som ansluter sig till departementschefens bedömningar härvidlag avstyrker bifall fill dessa motionsyrkanden.

Ansvarsfrihetsregetn

I propositionen föreslås en särskild regel om ansvarsfrihet vid eget bruk av :

narkofika om gärningen uppdagats genom att vederbörande sökt eller underkastat sig vård eller annan behandling. Skälet härför är som utskottet nämnt tidigare att kriminaliseringen av eget bruk inte får leda till att den som behöver vård för sitt missbruk avhåller sig från att söka sådan vård eftersom han därmed skulle ange sig för brott.

I mofionerna 10, 804 och 813 yrkas avslag på förslaget om en ansvarsfrihetsregel. I motionerna framhålls aft farhågorna i proposifionen om att missbrukaren utan ansvarsfrihetsregel inte skulle våga söka vård är betydligt överdrivna. I mofionerna 10 och 804 anförs att den föreslagna ansvarsfrihetsregeln är främmande för det svenska rättssystemet och i motion 813 tilläggs att reglerna om åtalsunderlåtelse ger tillräckliga möjligheter att underlåta' åtal. I motion 10 framhålls också att risk finns att en ansvarsfrihetsregel leder

fill atf eget bruk av narkofika endast sällan kommer aft beivras på grund av JuU 1987/88:13 svårigheten att visa att brottet kommit till polisens kännedom på annat sätt än genom vårdkontakten.

Utskottet instämmer i departementschefens bedömning att kriminaliseringen av konsumtionen av narkofika under inga förhållanden kan tillåtas få den effekten aft den ens riskerar att motverka den enskildes yårdansträng-ningar. Detta är särskilt viktigt när många missbrukare bär på HIV-smifta, med den spridningsrisk det innebär, och behöver vård eller behandling härför. Mot denna bakgrund och med hänsyn fill att reglerna om åtalsunderlåtelse inte innebär någon garänfi mot att åtal väcks i de fall som här avses, anser utskottet att en särskild ansvarsfrihefsregel behövs. Den i propositionen föreslagna ansvarsfrihetsregeln, som innebär att en förutsättning för ansvarsfrihet är att det måste vara vårdkontakten som sådan som har lett fill att polis- eller åklagarmyndigheten fått kännedom om konsumfionen, är enligt utskottets uppfattning väl ägnad aft tillgodose kravet på aft inte motverka den enskildes vårdansträngningar samtidigt som bestämmelsen har fått en så strikt utformning atf fillämpningen av den kan förväntas bli okomplicerad.

Utskottet vill här tiHägga att, i fall som inte omfattas av ansvarsfrihefsre-geln, frågan om lagföring får prövas enligt vanliga regler varvid en tillämpning av bl.a. reglerna om åtalsunderlåtelse aktualiseras.

Den oro i fråga om ansvarsfrihefsregelns tillämpning som kommer till uttryck i motion 10 är enligt utskottets mening obefogad. Som anförs i propositionen innebär regeringsförslaget att ansvarsfrihet kommer i fråga endast om gärningen uppdagats genom aff den misstänkte har sökt vård eller behandling. Har missbruket dessutom kommit fill de brottsbeivrande myndigheternas kännedom på annat sätt, vare sig före eller efter det att myndigheten fått kännedom om vårdkontakten, föreligger inte något hinder för lagföring.

I motionerna 615 och 616 yrkas som framgått avslag på kriminaliseringen av eget bruk av narkofika. Dessa yrkanden måste anses innefatta yrkanden om avslag även på förslaget om en särskild ansvarsfrihetsregel. Utskottet anser som framgått att en särskild ansvarsfrihetsregel behövs och avstyrker bifall till yrkandena.

Utskottet tillstyrker alltså med avslag på här behandlade yrkanden i motionerna 10,615,616,804 och 813 förslaget i propositionen om en särskild ansvarsfrihetsregel i vissa fall.

Särskild påföljd för eget bruk

1 motion 7 riktas krifik mot regeringens förslag ätt det skall upptas fängelse och böter som påföljd för eget bruk av narkofika. Motionären föreslår att en ny typ av påföljd skall införas. Påföljden skall vara vård mot missbruket. Utskottet vill här hänvisa till vad utskottet ovan anfört så väl beträffande möjligheterna att döma en missbrukare till vård som beträffande skälen för att avvisa att fängelse skall ingå i straffskalan i 2 §. Dessa skäl har bärighet även i nu aktuellt hänseende och utskottet avstyrker bifall till motion 7.

Cärnihgsformer i narkotikastrafflagen JuU 1987/88:13

I motion 218 riktas kritik mot vissa begränsningar av gärningsformerna i 1 § narkotikastrafflagen. I motionen förordas sålunda beträffande framställning att straffansvaret inte skall begränsas till att avse narkotika avsedd för missbruk, beträffande förvärv att straffansvaret inte skall begränsas till att gälla narkotika i överlåtelsesyfte och beträffande inköp att straffansvaret inte skall begränsas till att avse narkofika som inte är avsedd för eget bruk.

Utskottet har tidigare avstyrkt bifall till liknande motionsönskemål i sina av riksdagen godkända betänkanden JuU 1982/83:37 s. 10-15 och JuU 1984/85:12 s. 30-32. Utskottet finner inte anledning att nu frångå sina fidigare ställningstaganden och avstyrker bifall till mofionen i här behandlad del.

Inriktningen av kampen mot narkotika

I mofion 811 föreslås att riksdagen skall uttala att kampen mot narkotika skall vara ett högt prioriterat område för polisen. Vidare begärs åtgärder mot spridningen av s.k. crack.

Crack är eft kokainpreparat som är mer koncentrerat och har snabbare effekt men kortare verkningstid än kokain. Crack är mycket snabbt beroendeframkallande och risken för överdosering är stor. Hittills har crack endast påträffats vid ett fåtal tillfällen i Sverige, och det har varje gång rört sig om mycket små mängder.

Enligt uppgifter från socialstyrelsen var den främsta nyheten vid introduktionen av crack i USA att preparatet, fill skillnad från kokain, såldes i individuella doser till ett lågt pris per dos och att det var färdigt att användas. Detta öppnade marknaden för nya konsumenter som t.ex. ungdomar. Crack har under de senaste åren fått en närmast explosionsartad spridning i USA. I syfte att förebygga en liknande utveckling i Sverige planerar socialstyrelsen redan nu åtgärder mot crack. Bl.a. kommer en broschyr om crack att färdigställas och, om det bedöms erforderligt, delas ut i skolor och på fritidsgårdar. Från socialstyrelsens sida framhålls i detta sammanhang att det kan vara olämpligt att gå ut med intensiv information innan det är klarlagt aft åtgärder över huvud taget behövs.

Här kan också nämnas att socialstyrelsen i samarbete med andra rnyn-digheter och organisationer bedriver ett omfattande arbete mot narkotika, och att socialstyrelsen gett ut en skrift om hur resurserna för droginformation bör användas för att ge största möjliga drogförebyggande effekt (Strategi för droginformation, socialstyrelsen 1986:13). Skriften innehåller övergripande mål och rikfiinjer för droginformafion och utgör ett handlingsprogram för samhällets droginformation samt innefattar taktik och metoder för hur arbetet skall bedrivas.

Vad gäller det drogförebyggande arbetet som riktas till barn och ungdomar bör särskilt nämnas den s.k. ANT-verksamheten (mot alkohol, narkotika och tobak) som bedrivs inom skolans ram.

Enligt utskottets mening bör den fråga som väcks i motionen, nämHgen om
åtgärder för att förhindra spridningen av nya droger, inte begränsas till att
gälla endast crack. Utskottet anser det sålunda utomordentligt viktigt att i 14

första hand polisen och tullen är mycket observanta på nya droger i vår JuU 1987/88:13 omvärld och att förekomsten av sådana droger rapporteras fill andra berörda myndigheter. Utvecklingen på drogområdet i t.ex. USA måste självklart också följas med stor uppmärksamhet. Härigenom blir det möjligt att skapa ■ en beredskap för motåtgärder innan en ny drog fått fäste i vårt land. Vad gäller crack har informationen myndigheterna emellan uppenbarligen fungerat och socialstyrelsen har redan långt framskridna planer på motåtgärder som kan sättas in vid behov. Mot denna bakgrund erfordras inget sådant uttalande som motionärerna begär, och utskottet avstyrker bifall till det här behandlade yrkandet i mofion 811.

Vad sedan gäller yrkandet om kampen mot narkotika som ett högpriorite-rat område för polisen kan utskottet endast konstatera att det inte råder någon oenighet härom. Tvärtom har kampen mot narkofika prioriterats inom alla områden av samhällsverksamheten under lång tid, och detta gäller inte minst polisverksamheten. Också i årets budgetproposition (prop. 1987/88:100, bil. 4, s. 43) understryker departementschefen att polisen under det kommande budgetåret skall prioritera bekämpningen av narkotikabrottsligheten. Ett uttalande från riksdagens sida i detta sammanhang är alltså inte påkallat och ufskottet avstyrker bifall till motion 811 också i denna del.

Internationell narkotikabekämpning

I motion 218 förordas inrättandet av en europeisk databas mot narkotikabrottslighet. Mofionären hänvisar till den amerikanska EPIC-basen (El Paso Intelligence Center).

Utskottet har från rikspolisstyrelsen inhämtat att EPIC-basen innehåller all möjlig information om narkotikabrottslighet. Den amerikanska polisen på såväl federal som delstatlig nivå har tillgång till denna informafion. Detsamma gäller för andra myndigheter som har till uppgift att bekämpa narkofikabrottsligheten. Canada har genom ett särskilt avtal tillträde fill databasen.

Behovet av information om narkotikabrottslighet inom Europa tillgodoses nu genom kontakter via Interpol, de nordiska sambandsmännen och direkta kontakter mellan berörda myndigheter. Enligt uppgift från rikspolisstyrelsen fungerar informationsutbytet bra på detta sätt och något behov av en databas som motsvarar EPIC-basen finns inte. Mot denna bakgrund saknas det anledning för utskottet att föreslå inrättandet av en sådan databas som, kan det tilläggas, enligt utskottets bedömning kan medföra vissa säkerhetsrisker. Utskoftet avstyrker bifall till motion 218 i denna del.

I mofion 613 begärs att Sverige skall anpassa sin narkotikalagsfiftning till vad som rekommenderas av Förenta nationerna (FN).

Motionären synes grunda sitt yrkande på den idékatalog från FN-konferensen förra året som justitieministern omnämner i det interpellafions-svar som redovisas nedan.

I ett interpeHafionssvar i riksdagen lämnade jusfifieministern för en fid
sedan en redogörelse för bl.a. Sveriges deltagande i den internationella
kampen mot narkofika (snabbprot. 1987/88:65 s. 45 ff). Frågan behandlades
också utförligt i regeringens proposifion om en samordnad och intensifierad ~'

narkotikapoHtik (prop. 1984/85:19, bil. 2, s. 48 ff).

I det nyssnärnnda interpellationssvaret framhöll justitieministern att det . JuU 1987/88:13
inom såväl polisen somtullen sker en kontinuerlig utveckling av det nordiska
och det internationella samarbetet. Av stor betydelse är också de nordiska .:
sambandsmän som finns utplacerade runt om i världen, och förra året beslöt
de nordiska justitieministrarna att permanenta det särskilda nordiska polis-.:,;,.
och tullsamarbetet. Bl.a. inom ramen för Interpol, det internationella
tullsamarbefsrådet och Europarådets s.k. Pompidougrupp förekommer:-
erfarenhetsutbyte mellan brotfsbekämpande myndigheter i olika länder. Av .-■

stor betydelse är också, framhöll justitieministern, det arbete som pågår,
inom FN. Förra året anordnade FN en världskonferens vid vilken en,.        , ;,
omfattande idékatalog för nationellt och internationellt arbete mot narkofi    ,
ka utarbetades. Sverige tar också aktiv del i arbetet på en särskild     ,
FN-konvention mot illegal narkotikahandel. I konventionen behandks bl.a.
straffbestämmelser, förverkande av fillgångar som kommer från narkotika-   , •

handel, internationell rättshjälp och polissamarbete, slutade jusfitieministern.

Det kan tilläggas att frågor om förverkande kommer att behandlas i en
departementspromemoria som beräknas vara färdig inom kort. ,■:

Som framgår av det föregående tar Sverige en mycket aktiv del på olika plan i det internationella arbetet mot narkofika.

Utskottet finner det alldeles självklart angeläget att kampen mot narkotika på det internationella planet fortskrider upder ett aktivt deltagande från , . Sveriges sida och att lagstiftningen i såväl Sverige som andra berörda länder ■ ■ anpassas fill de internationella överenskommelser som träffas. Något, uttalande från riksdagens sida i denna,sak är dock inte erforderligt och-utskottet avstyrker med vad som nu anförts bifall till motion 613.

Övrigt

Utöver vad som anförts i det föregående föranleder proposifionen och mofionsyrkandena inte något uttalande från utskottefs sida annat än att tidpunkten för ikraftträdandet bör bestämmas till den 1 juli 1988.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på proposition 1987/88:71

att riksdagen avslår mofion 1987/88:Ju7 i denna del (yrkande 1) och mofion 1987/88:Ju8,

2. beträffande särskild påföljd för eget bruk ' ' •■...' att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju7 i denna del (yrkaride 2),

3. beträffande kriminalisering av eget bruk ■; , , ■ ' att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Ju615 i denna del och motion 1987/88:Ju616 i denna del antar det genom propositionen framlagda förslaget fill lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64) såvitt avser 1 § 6,

4. beträffande påföljden i 2 §

att riksdagen med avslag på mofion 1987/88:Ju9, mofion 1987/88:Jul0

i denna del, motion 1987/88:Ju218 i denna del (yrkande 1 delvis), g

mofion 1987/88:Ju615 i denna del, mofion 1987/88:Ju616 i denna del, JuU 1987/88:13 motion 1987/88:Ju804 i denna del (yrkande 14 delvis) och mofion 1987/88: Ju813 i denna del (yrkande 2 delvis) antar det under moment 3 nämnda lagförslaget såvitt avser 2 § andra meningen,

5. beträffande ansvarsfrihetsregeln

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:JulO i denna del, motion 1987/88:Ju615 i denna del, motion 1987/88:Ju616 i denna del, mofion 1987/88:Ju804 i denna del (yrkande 14 delvis) och motion 1987/ 88:Ju813 i denna, del (yrkande 2 delvis) antar det under moment 3 nämnda lagförslaget såvitt avser 2 § tredje meningen,

6. beträffande lagförslaget i övrigt ■ . , ■

att riksdagen antar det i moment 3 omnämnda lagförslaget i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan i det föregående, dock med den ändringen att ikraftträdandet bestäms fill den 1 juH 1988,

7. beträffande kriminalisering av aUt icke-medicinskt bruk av narko
tika

att riksdagen avslår mofion 1987/88:Ju619 i den mån den inte fillgodosetts genom vad utskottet hemställt ovan,

8. beträffande gärningsformer i narkotikastrafflagen

att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju218 i denna del (yrkande 1 delvis),

9. beträffande prioritering av narkotikabekämpningen

att riksdagen avslår mofion 1987/88:Ju811 i denna del (yrkande 5),.

10. beträffande spridningen av cräck

att riksdagen avslår mofion 1987/88:Ju811 i denna del (yrkande 6),

11. beträffande FN:s rekommendationer ■ ■ ■ au riksdagen avslår mofion 1987/88 :Ju613, ,

12. beträffande en europeisk databas ■■

att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju218 i denna del (yrkande 2).

Stockholm den 26 april 1988 På jusfitieutskottets vägnar

Karin Ahrland

Närvarande: Karin Ahriand (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Björn Körlof (m), Helge Klöver (s), Hans Göran Franck (s), Birthe Sörestedt (s), Arne Svensson (m), Bengt-Ola RyUar (s), Elving Andersson (c), Göran Magnusson (s), Eva Johansson (s), Lars Sundin (fp), Jerry Martinger (m) och Ingbrift Irhammar (c).

Reservationer JuU 1987/88:13

1. Kriminalisering av eget bruk (mom. 3)

Hans Göran Franck (s) anser

deb att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Utskottets ställningstagande" och slutar med "bruket av narkotika" bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare vid olika fillfällen tagit ställning till frågan om kriminalisering av själva bruket och konsumtionen av narkotika. Utskottet har vid samtliga dessa tillfällen avvisat tanken på att kriminalisera en handling varigenom en person skadar sig själv. Detta är främmande för den rättsuppfattning som sedan lång tid varit rådande inom strafflagsfiftningen: Även andra skäl har anförts från utskottets sida mot en sådan kriminalisering, bl.a. bevissvårigheter.

Utskottet har samfidigt uttalat sin avsikt att följa rättstillämpningen på området framför allt med hänsyn till några omdiskuterade rättsfall. Genom HD:s avgörande år 1986, som ger klar vägledning för rättstillämpningen, finns enligt utskottets mening inte behov av att göra någon ändring i gällande lagstiftning såvitt avser eget bruk av narkotika.

Också riksåklagaren har avstyrkt den föreslagna kriminaliseringen, vilket
han bl.a. gav uttryck för vid den av utskottet anordnade hearingen. Utskottet
hörde i samband därmed också ett antal andra sakkunniga i ärendet. •

Överläkaren Kersfin Tunving avrådde därvid, med hänsyn framför allt fill de . men som skulle uppstå i samband med vård och behandling av narkomaner, från ifrågavarande förslag till kriminalisering. Hon befarade att en sådan lagsfiftning skulle leda till inte blott att narkotikakHentelet i ökande omfattning skulle avstå från behövlig vård utan också att det skulle gå under jorden i stor utsträckning. Dettabedömde hon som särskilt betänkHgt med hänsyn till att även AIDS-problemen verkar försvårande i kontakterna med dessa personer. Hon har ett brett stöd för sin uppfattning bland annan expertis.

Frivilligorganisationernas uppfattning ger inte heller stöd för den föreslag
na kriminaliseringen. Den största erfarenheten därvidlag har Riksförbundet
för hjälp åt läkemedelsmissbrukare som vid hearingen bestämt avstyrkte ■

förslaget. Andra frivilligorganisafioner, som har en motsatt och repressiv uppfattning, uttryckte vid hearingen sitt missnöje med förslaget, och en av företrädarna ansåg att det framlagda förslaget skulle innebära en försämring då det gäller narkofikabekämpningen i förhållande till nuvarande lagstiftning.

Det finns sålunda enligt utskottets mening inte skäl att kriminalisera eget bruk. Förmenta taktiska eller psykologiska skäl, som har anförts till stöd för förslaget, kan inte vara bestämmande för vad som skall kriminaliseras. 1 övrigt hänvisar utskottet till innehållet i brottsförebyggande rådets remissyttrande och till de socialdemokratiska motionerna 615 och 616, vilka enligt utskottets mening bör bifaUas.

Utskottet har däremot ingen erinran mot att 1 § 6 kompletteras med en bestämmelse om kriminaHsering av annan befattning med narkotika.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse: 1987/88:13 3. beträffande kriminalisering av eget bruk att riksdagen med anledning av proposifionen och med bifall fill mofion 1987/88:Ju6I5 i denna del och motion 1987/88:Ju616 i denna del beslutar att 1 § 6 i det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i narkofikasfrafflagen (1968:64) skall ha följande lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

1§

6. innehar, brukar eller tar an- 6. innehar eHer tar annan befatt-

nan befattning med narlcotika ning med narkotika

2.PåföUdeni2 §(mom.4)

Under förutsättning av bifall till reservation 1 anser

Hans Göran Franck (s)

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med "Utskottet vill" och slutar på s. 12 med "dessa mofionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

I konsekvens med utskottets ställningstagande i det föregående avstyrker utskottet på sätt som framgår av utskottets hemställan nedan bifall fill förslaget i proposifionen om en särskild straffskala för eget bruk av narkofika i2§.

deb att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande påföljden i 2 § att riksdagen med anledning av mofion 1987/88:Ju9, motion 1987/ 88:JulO i denna del, motion 1987/88:Ju218 i denna del (yrkande 1 delvis), motion 1987/88:Ju615 i denna del, motion 1987/88:Ju616 i denna del, motion 1987/88:Ju804 i denna del (yrkande 14 delvis) och motion 1987/88:Ju813 i denna del (yrkande 2 delvis) avslår det under moment 3 nämnda lagförslaget såvitt avser 2 § andra meningen,

3.Påföijdeni2§(mom.4)

Karin Ahrland (fp), Björn Körlof (m), Arne Svensson (m), Elving Andersson (c), Lars Sundin (fp), Jerry Martinger (m) och Ingbrift Irhammar (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "I den mån"
och på s. 12 slutar med "dessa motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:
Utskottets här redovisade inställning får emellerfid inte leda till att andra
väsenfiiga mål för rättskipningen förioras ur sikte. I detta sammanhang ärdet
vikfigt att straffet för ett brott speglar dess straffvärde. Utskottet finner det jo

självklart att konsumtion av en viss mängd narkofika inte bör bedömas ha ett ; JuU 1987/88:13

lägre straffvärde än innehav av samma mängd. Straffskalan för eget bruk av

narkotika bör således sammanfalla med den för innehav. För sistnämnda.

brott omfattar straffskalan som framgått ovan såväl böter som fängelse också

vid brott som är att anse som ringa. Någon ändring härvidlag har inte .'

aktualiserats i detta lagstiftningsärende, och utskottet anser för sin del att

straffskalan för innehavsbroft är väl avvägd. Detta bör enligt utskottets

mening leda till motsvarande straffskala för eget bruk av narkofika.

Det kan filläggas att det, enligt utskottets mening, i vissa fall bör vara ' -' '

möjligt att använda det straffprocessuella tvångsmedlet kroppsbesiktning i . ,.,. syfte att säkra bevisning vid misstanke om eget bruk av narkofika. En förutsättning härför är att fängelse ingår i straffskalan.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka att domstolarna är skyldiga .
attmätautstraff under hänsynstagande bl.a: fill hur allvarligt brottet är i det '' '
enskilda fallet. Om det står klart att ett eget bruk av narkofika inte påkallar
mer än ett bötesstraff skall någon annan påföljd naturligtvis inte heller '

utdömas. Enligt utskottets uppfattning bör ett bötesstraff också vara den      '
normala påföljden vid detta brott. Vid upprepat fall av eget bruk bör dock
utredas om vårdbehov föreligger. I sådana fall finns, vill.utskottet också
understryka, möjligheten att döma fill vård för missbruket. I första hand bör   '
därvid undersökas om förutsättningar för kontraktsvård föreligger (se JuU
1986/87:32).                                               .,.         ,        —■'■■.■

Sammanfattningsvis tar utskottet avstånd från förslaget i proposifionen att
fängelse inte skall ingå i straffskalan för eget bruk av narkofika i 2 §, och ■
utskottet avstyrker på sätt som framgår av utskottets hemställan nedan bifall ' ••

till proposifionen i denna del.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande påföljden i2 § att riksdagen med bifall fill motion 1987/88:Ju9, mofion 1987/88:JulO i , denna del, mofion 1987/88:Ju218 i denna del (yrkande 1 delvis), , motion 1987/88:Ju804 i denna del (yrkande 14 delvis) och motion 1987/88:Ju813 i denna del (yrkande 2 delvis) och med anledning av , mofion 1987/88:Ju615 i denna del och mofion 1987/88:Ju616 i denna del avslår det under moment 3 nämnda lagförslaget såvitt avser 2 § andra meningen,

4. Ansvarsfrihetsregeln (mom. 5)

Under förutsättning av bifaU tiU reservation 1 anser , -

Hans Göran Franck (s)

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med "Utskottet instämmer" och slutar med "vissa fall" bort ha följande lydelse:

I konsekvens med utskottets ställningstagande i det föregående avstyrker utskottet på sätt som framgår av utskottets hemställan nedan bifall fill förslaget i propositionen om en särskild ansvarsfrihetsregel vid eget bruk av narkotika.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse: J 198//öö.iJ

5. beträffande ansvarsfrihetsregetn ' '

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:JulO i denna del, ' ■
motion 1987/88:Ju615 i denna del, mofion 1987/88:Ju616 i denna del, ■• ■ '
motion 1987/88:Ju804 i denna del (yrkande 14 delvis) och motion . -

1987/88:Ju813 i denna del (yrkande 2 delvis) avslår det under moment 3 nämnda lagförslaget såvitt avser 2 § tredje meningen,

5. Ansvarsfrihetsregeln (mom. 5)

Karin Ahrland (fp), Björn Körlof (m), Arne Svensson (m), Lars Sundin (fp) och Jerry Martinger (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "vissa fall" bort ha följande lydelse:

Förslaget i propositionen om en särskild ansvarsfrihetsregel bygger på
förutsättningen aft en missbrukare av rädsla för straffrättsliga.ingripanden ■ ' '
infe skulle våga söka vård mot missbruket. Enligt utskottets mening är dessa
farhågor kraftigt överdrivna. Utskottet vill här peka på att det torde höra till
undantagen att en missbrukare infe gjort sig skyldig till åtminstone innehav
av narkotika; något som oundvikligen kommer fram när missbrukaren söker
vård eller eljest har kontakt med t.ex. socialtjänsten. '■

Vidare gäller den föreslagna ansvarsfrihetsregeln omständigheter som i både tiden och rummet är helt fristående från gärningen och som inte heller i övrigt behöver ha något direkt samband med den gärning den skaH neutralisera. Effekten av regeln blir nämligen att gärningsmannen långt efter i det att brottet är fullbordat genom eget handlande kan åstadkomma att • • gärningen inte längre är ett brott. En sådan regel är, enligt utskottets mening, främmande för rättssystemet.

Enligt utskottets mening ger reglerna om åtalsunderlåtelse tillräckliga, garantier mot att åtal äger rum i de fåtaHga fall av eget bruk som ansvarsfrihetsregeln omfattar. Ufskottet vill också hänvisa till möjligheten att bevilja påföljdseftergift om åtal ändå skulle äga rum.

Utskottet har nyss slagit fast att en grundläggande förutsättning för en vidgad kriminalisering av narkotika måste vara att reglerna utformas så att den enskildes och olika myndigheters vårdansträngningar inte motarbetas. Ufskottet anser som nyss framgått att någon sådan beaktansvärd risk inte heller finns och att det inom det befintliga regelsystemet redan existerar , . tillräckliga möjligheter att i de här aktuella fallen underlåta åtal. Mot denna bakgrund saknas det anledning att införa en sådan regel om ansvarsfrihet som föreslås - med dess principiella nackdelar - och utskottet avstyrker på sätt som framgår av utskottets hemställan nedan bifall till propositionen i denna del.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande ansvarsfrihetsregeln
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:JulO i denna del, motion
1987/88:Ju615 i denna del, motion 1987/88:Ju616 i denna del, motion
1987/88:Ju804 i denna del (yrkande 14 delvis) och mofion 1987/ 21

88:Ju813 i denna del (yrkande 2 delvis) avslår det under moment 3 JiiU 1987/88:13 nämnda lagförslaget såvitt avser 2 § tredje meningen,

6. Gärningsformer i narkotikastrafflagen (mom. 8)

Björn Körlof, Arne Svensson och Jerry Martinger (m) anser

dels atf den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:

Tillämpningsområdet för framstäUning av narkotika avser bara sådan narkotika som är avsedd för missbruk. När bestämmelsen fick sitt nuvarande innehåll kom även odling av narkotiska växter att införas under det straffbara området. Tidigare bestraffades under denna punkt endast tUlverkning. I fråga om det straffbara områdets avgränsning till framställning av narkotika som är avsedd för missbruk vill utskottet uttala atf det visserligen främst torde vara dessa gärningar som är straffvärda. Ufskottet anser det dock olämpligt att begränsa det straffbara området på detta sätt. För atf undvika svårigheter i den praktiska tillämpningen, t.ex. när det gäller bevisningen, bör enligt utskottets mening varje olovlig framställning av narkotika omfattas av denna gärningsform. Att man därigenom också straffbelägger försök, förberedelse m.m. till sådan odling av narkotiska växter som sker i viltvårdssyfte eller för prydnadsändamål anser utskottet inte inge några betänkligheter. Ty även sådan odling är ju redan för närvarande straffbar, låt vara endast som innehav och alltså först då växten har utvecklat sig något. Den ordning utskottet nu föreslår innebär endast att straffansvar kommer atf inträda på ett tidigare stadium, t.ex. vid sådd. Med den utformning av gärningsformen som utskottet förordar undviks att t .ex. handel med hampfrö som fågelfoder mer generellt kommer att falla under straffansvar.

Beträffande förvärv av narkotika vill utskottet som sin mening uttala att begränsningen av straffansvarets omfattning fill sådana fall när överlåtelsesyfte har förelegat är omotiverad. Enligt utskottets mening finns det nämligen inga sakliga skäl till varför förvärv av narkofika för eget bruk bör vara undantaget från det straffbara området enligt denna gärningsform. Genom att såsom föreslås i motionen låta gärningsformen omfatta varje förvärv av narkotika kommer vid förvärv för eget bruk straffansvar att inträda på ett fidigare stadium än först vid själva innehavet; redan försök eller förberedelse till förvärv av narkotika för eget bruk kriminaliseras alltså. En sådan ordning måste enligt utskottets mening anses vara i hög grad påkallad av preventiva skäl. Genom att låta gärningsformen avse alla förvärv undviks också vissa tillämpningssvårigheter som nuvarande ordning kan innebära.

Vad slutligen gäller inköp av. narkotika anser utskottet fiden vara mogen för att avskaffa den rådande begränsningen av det straffbara området fill sådana inköp som inte är avsedda för eget bruk; enligt utskottets uppfattning bör varje inköp, alltså även sådana som är avsedda för eget bruk, omfattas av det straffbara området.

Sammanfattningsvis innebär det nu sagda i fråga om gärningsformerna att utskottet ställer sig bakom önskemålen i motionen. Det bör ankomma på

regeringen att utarbeta förslag fill erforderlig författningstext. Ett lagförslag i JuU 1987/88:13 ämnet bör snarast föreläggas riksdagen.

Vad utskottet nu med anledning av mofion 218 i här behandlad del anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande gärningsformer i narkotikastrafflagen
att riksdagen med anledning av mofion 1987/88:Ju218 i deniia del
(yrkande 1 delvis) som sin mening ger regeringen fill känna vad
utskottet anfört, '

7. Spridningen av crack (mom. 10)

Elving Andersson och Ingbrift Irhammar (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "Enligt utskottets" och på s. 15 slutar med "motion 811" bort ha följande lydelse:

Som framgått är crack en utomordentligt farlig drog, som är mycket snabbt vanebildande. Härtill kommer att det måste tas med i beräkningen att distributionssättet i Sverige med all sannolikhet kommer att bli detsamma som i USA. "Marknadsföringen" kommer med andra ord att vara inriktad på ungdomar, och priset kommer med all säkerhet åtminstone inledningsvis att sättas lågt. Mot denna bakgrund är det illavarslande att crack påträffats i Sverige. De av socialstyrelsen planerade informationsinsatserna bör genast komma i gång. På motsvarande sätt bör kraftfulla åtgärder sättas in inom poHsen och tullen. Ett uppskov med motåtgärder kan nämligen, anser utskottet, leda fill att crack får fäste i Sverige.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen ge regeringen fill känna.

dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande spridningen av crack att riksdagen med anledning av mofion 1987/88:Ju811 i denna del (yrkande 6) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. En europeisk databas (mom. 12)

Björn Körlof, Arne Svensson och Jerry Martinger (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med "Behovet av" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning måste Sverige driva på för att förbättra det europeiska samarbetet mot narkotika. Det är angeläget att de tekniska resurserna utökas och att samarbetet mellan de olika ländernas polis- och tullmyndigheter stärks. En europeisk databas efter modell av den amerikanska EPIC-basen bör kunna vara ett led i en sådan utveckling. En utveckling av ett europeiskt datasamarbete av angiven art bör därför snarast komma till stånd. Detta bör ges regeringen tiH känna.

dels att utskottets hemställan under moment 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande en europeisk databas _-

att riksdagen, med anledning av motion 1987/88:Ju218 i denna del JuU 1987/88:13

(yrkande 2) som sin mening ger regeringen fill känna vad utskottet

anfört.

Särskilt yttrande

Prioritering av narkotikabekämpningen (mom. 9)

Elving Andersson och Ingbritt Irhammar (c) anför:

En internationell konferens för chefer för narkotikabekämpning i olika länder har nyligen hållits i Frankrike. Uppgifter som där lämnats pekar på att stora mängder heroin, kokain och amfetamin hotar översvämma den europeiska marknaden. Vi vill mot denna bakgrund än en gång understryka att prioriteringen av narkotikabekämpningen är av allra största vikt och att motåtgärder mot narkotika måste ha högsta prioritet inom alla samhällsområden.

Innehåll ' ' JuU 1987/88:13

Sammanfattning......................................... --- :. 1

Propositionen m.m.............................................. 2

Motionerna....................................................... ...... 4

Motioner väckta med anledning av propositionen...... 4

Motioner väckta under den allmänna mofionsfiden år 1988 ...:. 4

Utskottet......................................................... 5

Inledning.................................................. ...:... '5

Propositionens huvudsakliga innehåll.......................... .. 5

Bakgrund ......................................................... 5

Utskottets överväganden... .■........... '............. .'...' 9

Kriminalisering av eget bruk .:..................... '........ ..... 9

Fängelse i straffskalan ni.m................. :.'............. 11

Ansvarsfrihetsregeln........................ ............. :. 12

Särskild påföljd för eget bruk................................ .... 13

Gärningsformer i narkotikastrafflagen...................... 14

Inriktningen av kampen mot narkotika..................... 14

Internafioneil narkotikabekämpning......................... .... 15

Övrigt.............................................................. 16

Hemställan........................................................ .... 16

Reservafioner.................................................... 18

1. Kriminalisering av eget bruk (mom. 3) (s)......... .... 18

2. Påföljden i 2 § (mom. 4) (s)............................... .... 19

3. Påföljden i 2 § (mom. 4) (fp, m, c)...................... .... 19

4. Ansvarsfrihetsregeln (mom. 5) (s)....................... .... 20

5. Ansvarsfrihetsregeln (mom. 5) (fp, m).................. .... 21

6. Gärningsformer i narkotikastrafflagen (mom. 8) (m). .... 22

7. Spridningen av crack (mom. 10) (c)..................... .... 23

8. En europeisk databas (mom. 12) (m)................... .... 23

Särskilt yttrande................................................ .... 24

Prioritering av narkotikabekämpningen (mom. 9) (c).. .... 24