Jordbruksutskottets betänkande
1987/88:25

om reglering av priserna på
jordbruksprodukter, m. m.
(prop. 1987/88:165)

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens förslag om prisregleringen
på jordbruksprodukter för tiden den 1 juli 1988-den 30 juni 1989
samt förslag om prisregleringen på sockerbetor och socker för samma
period. Vidare behandlas propositionens överväganden om åtgärder för
produktionsanpassning, nämligen investeringsförbudet i animalieproduktionen,
tvåprissystemet för mjölk samt omställning av spannmålsodlingen
till alternativa råvaror.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i angivna avseenden. Beträffande
tvåprissystemet för mjölk delar utskottet regeringens bedömning att
systemet bör avvecklas den 30 juni 1989 men förordar samtidigt att jordbruksnämnden
får i uppdrag att föreslå åtgärder till skydd för mindre
producenter och producenter inom stödområdet. Vidare föreslår utskottet
att ytterligare 20 milj. kr. tillförs anslaget avseende det särskilda åtgärdsprogrammet
för jordbruket i norra Sverige.

Utskottet godtar vidare regeringens överväganden om en successiv nedtrappning
av statens delansvar för överskottskostnaderna.

Ett antal fristående motioner om olika livsmedelspolitiska frågor avstyrks
eller föreslås lämnade utan vidare åtgärd med hänvisning till vidtagna
och pågående åtgärder. Motionerna gäller bl. a. en ny jordbrukspolitisk
utredning, omställningsprogrammet, stödet till jordbruket i norra Sverige,
landsbygdsutveckling och rådgivningen inom lantbruket.

Vad särskilt beträffar landsbygdsutvecklingen hänvisas till vissa överväganden
av riksdagen om regionalpolitiken m. m.

Till betänkandet fogas 22 reservationer och ett särskilt yttrande.

Propositionen

I proposition 1987/88:165 har regeringen, jordbruksdepartementet, föreslagit
riksdagen att
dels anta inom jordbruksdepartementet upprättade förslag till

1. lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1963:147) om förbud under viss
tid mot nybyggnad av djurstallar för nötkreatur och svin, dels ändring i
samma lag,

JoU

1987/88:25

1

1 Riksdagen 1987188. 16 sami. Nr 25

2. lag om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets JoU 1987/88:25
område,

dels

3. godkänna vad i propositionen förordats i fråga om produktionsanpassning
på vegetabilieområdet (avsnitt 2.2.2),

4. godkänna vad i propositionen förordats i fråga om prisregleringen på
jordbruksprodukter utom sockerbetor och socker under regleringsåret
1988/89 (avsnitt 2.3.1),

5. godkänna vad i propositionen förordats i fråga om användningen av
avgiftsmedel som inflyter under regleringsåret 1988/89 (avsnitt 2.4),

6. godkänna vad i propositionen förordats i fråga om uppbyggnad av en
forskningsfond för pälsdjursnäringen (avsnitt 2.4),

7. godkänna vad i propositionen förordats i fråga om prisregleringen på
sockerbetor och socker under regleringsåret 1988/89 (avsnitt 2.5).

2

Lagförslagen är av följande lydelse:

JoU 1987/88:25

1 Förslag till
Lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1983:147) om förbud
under viss tid mot nybyggnad av djurstallar för nötkreatur
och svin, dels ändring i samma lag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:147) om förbud under viss
tid mot nybyggnad av djurstallar för nötkreatur och svin1,
dels att lagen, som gäller till utgången av juni 19882, skall fortsätta att
gälla till utgången av december 1988,
dels att 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §3

För att motverka överskott inom För att motverka överskott inom
jordbrukets animalieproduktion är jordbrukets animalieproduktion är

nybyggnad av djurstallar för nöt- nybyggnad av djurstallar för nötkreatur
och svin förbjuden intill ut- kreatur och svin förbjuden intill utgången
av juni 1988. gången av december 1988.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1987: 541.

2 Lagens giltighetstid senast förlängd 1987:541

3 Senaste lydelse 1987:541.

2 Förslag till 1987/88:25

Lag om ändring i lagen (1967: 340) om prisreglering på
jordbrukets område

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets
område1 och bilagan till lagen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §2

Tillverkare eller, i fall som avses nedan under a), innehavare av slakteri
eller köttbesiktningsbyrå eller, i fall som avses nedan under m), den som
inom landet yrkesmässigt tillverkar bekämpningsmedel m. m. eller till landet
inför bekämpningsmedel m. m. för yrkesmässig återförsäljning eller för
egen yrkesmässig användning inom landet erlägger avgift för

a) kött av häst, nötkreatur, tamsvin, får, höns, kalkon, anka och tamgås,
när köttet blivit godkänt vid köttbesiktning enligt lagen (1959:99) om
köttbesiktning m. m. (slaktdjursavgift),

b) mjölk som användes av mjölkproducent vid tillverkning av smör eller
ost för försäljning,

c) mjölk och grädde som användes i mejeri för tillverkning av annan
vara än grädde, smör eller ost,

ost, torrmjölk och kondenserad mjölk, som tillverkats i mejeri, margarinost
som ej tillverkats i mejeri,

d) smör och smörliknande vara med minst 70 viktprocent mjölkfett men
utan annat fett, vilka användes för tillverkning av grädde, ersättningsmedel
för grädde eller produkt för beredning av grädde eller ersättningsmedel för
grädde, om varan ej skall förbrukas i tillverkarens hushåll,

e) vete, korn, havre och råg som användes för tillverkning av mjöl,
gryn, flingor, malt eller liknande produkt,

f) stärkelse eller stärkelseprodukt som erhålls ur annan vara än potatis,

h) fett, fet olja och fettsyra som erhålls ur fisk eller havsdäggdjur eller ur
fettråvara, hänförlig till tulltaxenr 12.01-12.08 och 21.03 tulltaxelagen
(1987:1068) (fettvaruavgift),

i) oljekraftfoder som för försäljning tillverkats i samband med att olja
utvinnes ur frön och frukter,

j) produkt, härrörande från sojabönor och hänförlig till tulltaxenr 19.01
eller 23.04 tulltaxelagen,

k) produkt, hänförlig till tulltaxenr 21.06 B.2 tulltaxelagen,

1) naturliga kalciumfosfater, na- 1) naturliga kalciumfosfater, naturliga
aluminiumkalciumfosfater turliga aluminiumkalciumfosfater

och fosfatkrita hänförliga till och fosfatkrita hänförliga till

tulltaxenr 25.10, ammoniak hänför- tulltaxenr 25.10, salpetersyra ltän lig

till tulltaxenr 28.14, kaliumnitrat förlig till tulltaxenr 28.08, fosfor och

kalciumnitrat hänförligt till pentoxid och ortofosforsyra hän tulltaxenr

28.34, kalium- och kalci- förliga till tulltaxenr 28.09, ammo umpolyfosfater

(inbegripet meta- niak hänförlig till tulltaxenr 28.14,

och pyrofosfater), kaliumortofosfa- kaliumnitrat, kalciumnitrat och

ter och kalciumhydrogenortofosfat magnesiumnitrat hänförliga till

(dikalciumfosfat) hänförliga till tulltaxenr 28.34, kalium- och kalci -

1 Lagen omtryckt 1984:199.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 865.

2 Senaste lydelse 1987: 1296.

4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JoU 1987/88:25

umpolyfosfater (inbegripet metaoch
pyrofosfater), kaliumortofosfater
och kalciumhydrogenortofosfat
(dikalciumfosfat) hänförliga till
tulltaxenr 28.35 samt gödselmedel
och andra produkter hänförliga till
tulltaxenr 31.01-31.05, tulltaxelagen,

m) ämnen eller beredningar som är avsedda att användas till skydd mot
egendomsskada, sanitär olägenhet eller annan jämförbar olägenhet förorsakad
av växter, djur, bakterier eller virus (bekämpningsmedel), samt
ämnen eller beredningar som med hänsyn till sina egenskaper och användning
står bekämpningsmedel nära, dock inte vara, avsedd att användas vid
beredning av livsmedel, läkemedel eller annan jämförbar vara, eller färger,
fernissor, tjäror och andra varor som huvudsakligen begagnas för ett annat
ändamål än som avses i första meningen, om inte varorna genom en
särskild benämning eller på något annat sätt anges vara avsedda som
bekämpningsmedel, och inte heller träskyddsmedel.

	Bilaga3
Förteckning över varor som avses i 1 § andra stycket
Tulltaxenr	Varuslag
25.10	Naturliga kalciumfosfater, naturliga aluminiumkalciumfosfa-
	ter och fosfatkrita
ur 28.08	Salpetersyra
ur 28.09	Fosforpentoxid och ortofosforsyra
28.14	Ammoniak, vattenfri eller i vattenlösning
ur 28.34	Kalium-, kalcium- och magnesiumnitrat
ur 28.35	Kalium- eller kalciumpolyfosfater (inbegripet meta- och pyro-
	fosfater), kaliumortofosfater och kalciumhydrogenortofosfat
	(dikalciumfosfat)

3 Senaste lydelse 1987:1296.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

tulltaxenr 28.35 samt gödselmedel
och andra produkter hänförliga till
tulltaxenr 31.01-31.05, tulltaxelagen,

5

Motioner

JoU 1987/88:25

Motion väckt under allmänna motionstiden 1987

1986/87:Jo901 av Håkan Stjernlöf (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om angående
fältmässig odling av lingon.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1988

1987/88:Jo204 av Sverre Palm och Lisbet Calner (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om översyn av jordbruksstödet.

1987/88:Jo205 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning som i
enlighet med de grundtankar som framförts i motionen utarbetar förslag till
en ny jordbrukspolitik med mindre regleringar och ökad miljöhänsyn,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att stimulanser
till skogsplantering på överskottsmark i enlighet med villkoren för s. k.
Omställning 90 bör ökas till fem års ersättningar,

4. att riksdagen upphäver lagen om tillfälligt förbud mot nybyggnad av
djurstallar,

1987/88: Jo208 av Knut Wachtmeister (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att förmalningsavgift bör utgå för spannmål
använd i sprittillverkning.

1987/88:Jo213 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om förenkling av dagens regleringssystem,

7. att riksdagen beslutar att investeringsförbudet för djurstallar upphör
från den 1 juli 1988,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om betydelsen av ett rationellt och effektivt svenskt
jordbruk,

20. att riksdagen beslutar ändra skötsellagen så att plantering av skog på
åkermark kan ske utan särskilt tillstånd,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om användande av åkerareal för skogsproduktion.

1987/88:Jo214 av Anders Nilsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om förmalningsavgift
för alternativt odlad spannmål.

1987/88:Jo216 av Ulla Pettersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om vikten av
regionalpolitiska hänsyn och möjligheten till långsiktig planering i den
pågående översynen av sockernäringens framtida struktur.

1987/88:Jo221 av John Johnsson och Nils T Svensson (s) vari yrkas att

6

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen JoU 1987/88:25
anförts om behovet av ett utjämnande lånesystem för finansiering av
skogsplantering på åkermark.

1987/88:Jo222 av Gösta Andersson och Agne Hansson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om sockerbetsodlingen på Öland och Kalmar läns fastland.

1987/88:Jo224 av Ulla Orring och Rune Ångström (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om skyddandet av grundsädesodling av potatis i norra Sverige.

1987/88:Jo227 av Anders Andersson och Arne Svensson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om statliga stödformer för skogsplantering av inägomark.

1987/88:Jo228 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om stöd till småskalig djurhållning.

1987/88:Jo229 av Bertil Danielsson och Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ånyo ger regeringen till känna att sockerbetsarealen
på Öland, i Kalmar län i övrigt och i Blekinge inte skall minska
utan bibehållas på nuvarande nivå.

1987/88:Jo231 av Stina Gustavsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om en
omfattande utbildningskampanj för landsbygden.

1987/88:Jo234 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att brukningsvärd
åkermark skall bevaras,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
i övrigt anförts om inriktningen på omställningsarbetet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts att ett omställningsstöd om i medeltal 2 500 kr./ha bör
införas inom ramen för Svensk spannmålshandels verksamhet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om omställningsarbetets ekonomiska omfattning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om riktade insatser avseende en tryggad avsättning av ny
råvaruproduktion inom jordbruket,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om användningsområdet för kostnaderna för överskottsarealen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om inriktningen av jordbrukspolitiken,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett utvecklingsprogram
för anställningsarbetet liksom om ett program för informations- och
utvecklingsinsatser riktade till industrin.

1987/88:Jo235 av Knut Wachtmeister m. fl. (m) vari yrkas

7

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i JoU 1987/88:25
motionen anförts om åkerarealens framtida användning i Skåne.

1987/88:Jo238 av Bo Lundgren m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
att självförsöijningsgraden beträffande socker skall vara minst 95%.

1987/88:Jo244 av Siw Persson m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om den produktiva jordbruksmarken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen tili känna vad som i
motionen anförts om skapande av förutsättningar för en långsiktig hushållning
med jordbrukets produktionsreserver,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ökade möjligheter till Skånes arealbidrag.

1987/88:Jo246 av Mona Saint Cyr (m) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen medverkar till att statens jordbruksnämnd låter upphäva kungörelsen
med föreskrifter om avgift för vissa fettemulsioner m. m. (JNFS
1986:19).

1987/88:Jo248 av Alf Svensson (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om jordbruksforskningen och lantbruksrådgivningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om jordbruksförhandlingarna och jordbrukarnas ekonomiskajämställdhet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att någon
förmalningsavgift inte bör utgå på spannmål som odlats utan tillförsel av
konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel.

1987/88:Jo250 av Bengt Kindbom och Gunilla André (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts att all brukningsvärd åkermark skall bevaras,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om jordbrukets regionalpolitiska betydelse i Skaraborgs
län.

1987/88:Jo253 av Karl Boo och Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att dispens medges från investeringsförbud för suggstallar i
Dalarna m. m.

1987/88:Jo259 av Göthe Knutson m. fl. (m,fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av andra åtgärder för jordbruksnäringen i
Värmland än som föreslagits i yrkande 1.

1987/88:Jo260 av Bengt Silfverstrand m. fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om odlingsstöd och regleringsavgifter.

1987/88:Jo266 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i

motionen anförts om en 95-procentig självförsörjningsgrad i sockerproduk- JoU 1987/88:25
tionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utökad sockerbetsareal på Gotland,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av längre avtalsperioder för sockerbetsodling.

1987/88:Jo273 av Elver Jonsson och Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att
riksdagen begär att regeringen noga följer, utvärderar och ger erforderlig
stimulans för fortsatta försök att utveckla positiva villkor för landsbygden.

1987/88:Jo275 av Sven Eric Lorentzon och Ingrid Hemmingsson (m) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om en samordning och
effektivisering av lantbrukets rådgivning.

1987/88:Jo282 av Lars Svensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att konkurrensneutralitet
och folkhälsosynpunkter tillmäts en större betydelse i
jordbruksprisregleringen.

1987/88:Jo284 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att jordbrukspolitiken måste vidgas till en heltäckande
livsmedelspolitik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om regional självförsörjning,

3. att riksdagen beslutar att inga nya ”djurfabriker” skall uppföras och
att de befintliga skall avvecklas,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om jordbrukets överskottsproblem,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en planmässig samordning av produktionens alla led,

10. att riksdagen beslutar att ett forskningsinstitut inrättas oberoende av
nuvarande maktgrupper inom livsmedelsindustrin.

1987/88:Jo285 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om förutsättningarna
för utveckling på landsbygden.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:A484.

1987/88:Jo286 av Margareta Fogelberg och Christer Eirefelt (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om den minskande sysselsättningen inom det halländska
jordbruket.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:A485.

1987/88:Jo288 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om rationaliseringskungörelsen.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88: A489.

1987/88:Jo772 av Ingrid Sundberg m. fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i JoU 1987/88:25
motionen anförts om åkerarealens framtida användning i Skåne.

1987/88:Jo874 av Stig Josefson m. fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om jordbruk och trädgårdsnäring.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:N335.

Motioner väckta med anledning av propositionen

1987/88:Jo58 av Hans Dau (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om tillämpandet av
tvåprissystemet för mjölk i ytterligare tre år.

1987/88:Jo59 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar förlänga investeringsförbudet för nötkreaturoch
svinstallar t. o. m. 1989-06-30,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att arbeta fram nya
regler för expansionsinvesteringar inom animalieproduktionen,

3. att riksdagen beslutar att det s. k. tvåprissystemet för mjölk kvarstår
tills vidare,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att storskalig
livsmedelsproduktion ej är förenlig med småjordbrukarnas möjligheter till
överlevnad,

5. att riksdagen beslutar att statens ansvar för överskottsarealens kostnader
bör ligga fast med 40% till efter 1990,

6. att riksdagen avslår förslaget om anvisning om 40 milj. kr. från
införselavgiftsmedlen till sociala åtgärder inom jordbruket.

1987/88:Jo60 av Börje Hörnlund och Jan Hyttring (c) vari yrkas
att riksdagen beslutar i anledning av prop. 1987/88:165 om reglering av
priserna på jordbruksprodukter att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om prisregleringssystemet som en del av det
regionalpolitiska stödet för jordbruket och behovet av utveckling för landsbygdsnäringarna
i norra Sverige med beaktande av vad som i motionen
anförts om

a) prisstödet för smågris- och getproduktion

b) prisstödet för potatisodling

c) stöd till särskilt skuldtyngda jordbruksföretag

d) åtgärder för att underlätta generationsskiften och nyetablering

e) stöd till riskfyllda utvecklingsprojekt

f) forskning och försöksverksamhet för utveckling av det norrländska
jordbruket

g) inriktningen av rådgivning och fortbildning inom det norrländska jordbruket -

10

h) åtgärder för att skapa bärkraftiga jordbruk

JoU 1987/88:25

i) vikten av att prioritera lokal produktion.

1987/88:Jo61 av Sven Eric Lorentzon m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att principiella ändringar i den svenska jordbrukspolitiken
skall godkännas av riksdagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om förhandlingssystemet vid jordbruksförhandlingarna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om avvecklingstidpunkt för tvåprissystem på mjölk,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om statens ansvar för överskottsproduktionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om leveranstilläggen på mjölk och avbytarverksamheten,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om betydelsen av den svenska sockerbetsodlingen.

1987/88:Jo62 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om jordbrukets situation i Värmland och dess beroende av tvåprissystemet
på mjölk.

1987/88:Jo63 av Börje Stensson och Elver Jonsson (fp) vari yrkas att
riksdagen beslutar förlänga tiden för avvecklingsperioden av tvåprissystemet
i förhållande till regeringens förslag.

1987/88:Jo64 av Karl Erik Olsson m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ej nu besluta om att avskaffa 2-prissystemet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av en etableringskontroll för nybyggnad för animalieproduktion,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om alternativ användning av sparade medel i investeringsfonderna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samhällets ansvar för överskottsproduktionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förhandlingssystemet och avtalsperiodernas längd,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inhemsk produktion av socker,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regeringens förfarande med regleringsmedel.

1987/88:Jo65 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att ej nu avskaffa tvåprissystemet inom mjölkproduktionen.

1987/88:Jo66 av Jan Hyttring m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen framlägger förslag om ersatt tvåprissystem
för mjölkproduktion i enlighet med motionen,

2. att riksdagen begär att regeringen framlägger förslag om stöd till JoU 1987/88:25
nyetablering av animalieproducenter i enlighet med motionen,

3. att riksdagen beslutar avslå prop. 1987/88:165 i den del som omfattar
borttaget förbud mot nybyggnad av djurstallar för nötkreatur och svin,

4. att riksdagen beslutar bibehålla nuvarande förbud mot nybyggnad av
djurstallar för nötkreatur och svin med de dispensregler som gäller och
motiveras av beslutet att bibehålla animalieproduktionen inom stödområdena.

1987/88:Jo67 av Sven Lundberg m. fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avvecklingen av tvåprissystemet görs under sådana former
att mindre mjölkproducenter inte missgynnas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att följa mjölkproduktionens utveckling med avseende
på den regionala balansen under tvåprissystemets avveckling.

1987/88:Jo68 av Martin Olsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om förlängning av
tvåprissystemet för mjölk.

1987/88:Jo69 av Lars Emestam m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om att 100 milj. kr. av överskottet
av medel från införselavgifter skall överföras till statskassan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om reservering av medel för att vid behov justera producentpriset
på mjölk inom stödområdet,

3. att riksdagen beslutar att 2 milj. kr. av regleringsmedel skall ställas till
lantbruksuniversitetets förfogande för forsknings- och rådgivningsarbete
rörande landsbygdsutveckling vid lantbruksuniversitetet,

4. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens delansvar
för överskottsarealen.

12

Utskottet

JoU 1987/88:25

Allmänna utgångspunkter

Under rubriken Allmänna utgångspunkter anförs i propositionen följande:

Livsmedlens pris och kvalitet är givetvis av centralt intresse. Konsumenternas
intresse är stort i dessa frågor och har ökat påtagligt, särskilt när det
gäller livsmedelskvaliteten. Under senare år har också konsumentaspekterna
givits en alltmer framskjuten plats i livsmedelspolitiken.

Livsmedelskonsumtionen utgör ca 20% av den totala privata konsumtionen
av varor och tjänster. Livsmedlen har under ett antal år ökat
snabbare i pris än andra varor och tjänster. Under år 1987 var emellertid
prisökningen relativt lika för livsmedel och för de varor och tjänster som
ingår i den totala privata konsumtionen, 5,5 % resp. 5,3 %.

Riksdagen fastställde år 1985 riktlinjer för en samlad livsmedelspolitik
(prop. 1984/85:166, JoU 33, rskr. 393). Beslutet innebar en klar kursomläggning
jämfört med 1977 års beslut. Livsmedlens kvalitet och hänsynen
till djur och miljö står i förgrunden på ett helt annat sätt än tidigare.
Huvudmålet för livsmedelspolitiken skall enligt riksdagsbeslutet vara att
trygga vår livsmedelsförsörjning såväl i fred som under avspärrning och
krig. I 1987 års riksdagsbeslut om totalförsvaret (prop. 1986/87:95, FöU 11,
rskr. 310) talas i stället om ”kriser och krig”. Under livsmedelspolitikens
huvudmål finns två likställda delmål, nämligen konsumentmålet och inkomstmålet.

Därutöver finns ett miljö- och resursmål som innebär att jordbruket och
livsmedelsproduktionen måste ta hänsyn till kravet på en god miljö och till
behovet av en långsiktig och planerad hushållning med våra naturresurser.

Det ekonomiska stödet till det svenska jordbruket skall liksom tidigare
lämnas som ett prisstöd i huvudsak genom ett gränsskydd som vid behov
kompletteras med marknadsreglerande åtgärder.

Jordbruksproduktionen i norra Sverige får med hänsyn till dess regionalpolitiska
betydelse ett särskilt prisstöd. Stödet syftar till att kompensera
jordbruket i norra Sverige för att dess produktionskostnader är högre än
motsvarande kostnader i mellersta Sverige.

Riksdagsbeslutet innebär i fråga om prisregleringen på jordbruksprodukter
att kompensation till jordbruket och viss livsmedelsindustri för ökade
kostnader samt jordbrukarnas inkomstfölj samhet skall bestämmas efter
obundna överläggningar. Det är enligt riksdagsbeslutet angeläget att prisregleringen
för jordbruksprodukter utformas så, att den blir ett stöd för
strävandena att sänka produktionskostnaderna och anpassa produktionens

13

inriktning till marknadens efterfrågan. Prisregleringen skall fortlöpande ses J°U 1987/88:25
över i syfte att förenklas och begränsas så långt som möjligt.

Regeringen har under våren 1988 lämnat förslag om såväl hur jordbrukets
negativa miljöpåverkan skall minskas som hur djurskyddet skall förbättras.

Åtgärder har vidtagits även i övrigt för att ställa om produktionen och
för att anpassa den till konsumtionsutrymmet. Överskotten av animalieprodukter
har försvunnit eller minskat kraftigt. Överskotten av spannmål
är fortfarande stora och kostsamma. Överskotten av 1988 års skörd kan
emellertid väntas minska med ca 690milj. kg till följd av det omställningsprogram
- Omställning 90 — som regeringen beslutade om i höstas. Drygt
250000 ha väntas därigenom tas ur produktion år 1988. Programmet tar
också hänsyn till miljön, eftersom hela arealen skall vara besådd. Det ger
också lantbrukarna stimulans att odla alternativa grödor.

Staten har under en övergångsperiod på fem år, t.o. m. budgetåret
1989/90, ett delansvar för överskottsarealens kostnader. Medlen som staten
ställer till förfogande skall utnyttjas för att stödja en inriktning av
produktionen som så snart som möjligt minskar belastningen på samhällets
och jordbrukets ekonomi. De omställningsåtgärder som vidtas skall utvärderas
efter femårsperioden. Det är enligt min mening naturligt att en sådan
utvärdering påböijas relativt snart, så att underlag för beslut om åtgärder
efter denna period föreligger före utgången av femårsperioden år 1990.

Den långsiktiga omställningen av produktionen och användningen av
åkerarealen diskuteras också i de samtal som pågår mellan företrädare för
regeringen, riksdagspartierna, Lantbrukarnas riksförbund och jordbruksnämndens
konsumentdelegation.

I diskussionen om priserna på livsmedel har man, bl. a. från näringens
egna organisationer, betonat förhållandet att ersättningen till brukaren och
höjningen av avräkningsprisema bara förklarar en del av de samlade prishöjningarna.
Man har också understrukit att en del av ersättningen till
brukarna är avsedd att kompensera kostnadsutvecklingen för insatsvaror.

Dessa förhållanden har belysts av 1986 års livsmedelsutredning i dess
betänkande (SOU 1987: 44) Livsmedelspriser och livsmedelskvalitet. Det
är inte min avsikt att nu ta ställning till de av utredningen framlagda
förslagen, men några av dess iakttagelser är av relevans för frågan om
sambandet mellan prisregleringen, ersättningen till brukarna och prisutvecklingen
i konsumentledet.

Utredningen konstaterar att en rad olika faktorer påverkar livsmedelsprisernas
utveckling. Det är svårt att utpeka någon enskild faktor som
avgörande orsak till att livsmedelspriserna sedan år 1970 realt sett ökat
snabbare i Sverige än i många andra länder. Utredningen betonar emellertid
att jordbruksprisregleringen i kombination med Sveriges geografiska
förutsättningar i hög grad skyddar den svenska livsmedelsmarknaden från
internationell konkurrens. Detta, i förening med stordriftsfördelar inom
administration och distribution, har lett till en relativt hög grad av marknadskoncentration
inom såväl tillverkningsindustrin som partihandeln.

Det faktum att jordbruksprisregleringen lett till en kostnadsanpassad snarare
än en marknadsanpassad prissättning är enligt utredningen ytterligare
en del av förklaringen till den jämförelsevis snabba stegringstakten.

Utredningen pekar i sitt betänkande och i bilagorna till detta på flera JoU 1987/88:25
funktioner av regleringen som kan verka prisdrivande.

Enligt utredningen påverkar jordbruksprisregleringen dels konkurrensförutsättningarna,
dels prissättningsbeteendet på såväl livsmedel som jordbrukets
produktionsmedel. Genom regleringen skulle företagen i livsmedelskedjan
betrakta priserna på jordbruksprodukter som opåverkbara. För
produktionsmedlen skulle en okänslighet i prissättningen riskeras genom
den betydelse produktionsmedelsprisindex (PM-index) har i jordbruksprisöverläggningarna.

Livsmedelsutredningens analys betonar den betydelse prisregleringen
har eller kan ha för prisutvecklingen även i andra hänseenden än den
ersättning som kommer brukarna till del. Detta är väsentliga aspekter på
det instrument som är det viktigaste medlet att uppnå de av riksdagen
fastställda målen för livsmedelspolitiken. Jag anser att dessa aspekter
ytterligare bör belysas vid den utvärdering av utvecklingen efter 1985 års
beslut, som riksdagen då beslutade om. Jag avser att återkomma till
regeringen med närmare förslag till hur denna utvärdering bör ske.

Kontrollen av livsmedel syftar bl. a. till att garantera en god livsmedelskvalitet.
Senare under året avser jag att lägga fram ett samlat förslag
om livsmedelskontrollen.

Livsmedelskontrollutredningens förslag, betänkandet (SOU 1986: 25)

Kontroll av livsmedel, bereds för närvarande inom jordbruksdepartementet.
Dessutom gör en särskild utredare inom departementet en översyn av
importen och kontrollen av bestrålade livsmedel. Utgångspunkten är att
skärpa kontrollen för att mer effektivt hindra att bestrålade livsmedel
kommer in i landet. Vissa andra importkontrollfrågor kommer också att
belysas.

Av stor betydelse för konsumenternas möjligheter att bedöma kvaliteten
hos olika livsmedel är märkningen. Statens livsmedelsverk har nyligen
lämnat förslag till ändrade märkningsregler, som skall underlätta konsumenternas
val av livsmedel.

Även inom jordbruksprisregleringens ram finns möjlighet att påverka
livsmedlens kvalitet, bl. a. genom kvalitetsbetalningen för jordbruksprodukter.
Statens jordbruksnämnd utreder på regeringens uppdrag möjligheterna
att utvidga denna kvalitetsbetalning. Nämnden har lämnat en delrapport
- Betalning för bra matkvalitet. Senare under våren väntas en slutrapport.
Jag avser att föreslå regeringen att vissa av åtgärderna som föreslås i
delrapporten genomförs, vilket jag redogjort för i prop. (1987/88:93) om ny
djurskyddslag och i prop. (1987/88:128) om miljöförbättrande åtgärder i
jordbruket, m. m.

15

Utskottets överväganden

JoU 1987/88:25

Utskottet har i huvudsak ingen erinran mot jordbruksministerns redovisning
av de allmänna utgångspunkterna för propositionen. Utskottet vill
emellertid redan i detta avsnitt framhålla att de olika förslagen i propositionen
givetvis har återverkningar på mera allmänna jordbruks- och livsmedelspolitiska
överväganden. Som inledningsvis angetts behandlar utskottet
i detta betänkande även ett antal fristående motioner om livsmedelspolitiken
samt omställningsprogrammet, landsbygdsutveckling m. fl. frågor som
ansetts lämpliga att behandla i detta sammanhang. Det bör även nämnas
att vissa jordbrukspolitiska frågor och anknytande motioner varit föremål
för behandling i samband med tidigare regeringsförslag om statsbudgeten
för budgetåret 1988/89, om en ny djurskyddslag samt om miljöförbättrande
åtgärder i jordbruket (JoU 1987/88: 17, 22 och 24). Sistnämnda betänkande
planeras bli behandlat av riksdagen samtidigt med nu föreliggande betänkande.

Jordbruks- och livsmedelspolitiken

Utskottets överväganden

Några fristående motioner tar upp frågor som närmast berör de mera
långsiktiga besluten om jordbrukspolitikens inriktning och utformning.

Enligt folkpartiets partimotion Jo205 yrkande 1 bör en parlamentarisk
jordbruksutredning tillsättas med uppgift att utarbeta förslag till en ny
jordbrukspolitik med mindre regleringar och ökad miljöhänsyn. Frågor om
gränsskydd, arealersättning, miljöhänsyn, djuretik och livsmedelskvalitet
behandlas i en utförlig motivering och bör enligt motionen ligga till grund
för den föreslagna utredningen.

Utskottet har under riksmötet 1986/87 ställt sig avvisande till motionsförslag
om en ny jordbrukspolitisk utredning. Beträffande skälen för detta
ställningstagande hänvisas till betänkandet JoU 1986/87:22 s. 6 f. Vidare
bör nämnas att närliggande yrkanden från folkpartiets sida om mera långsiktiga
jordbrukspolitiska frågor nyligen behandlats i betänkandet JoU
1987/88:24 om miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, m.m. Vad särskilt
beträffar motionärernas synpunkter på djurhållningen bör framhållas att
förslagen i proposition 1987/88:93 om ny djurskyddslag m.m. ligger väl i
linje med dessa synpunkter (se JoU 1987/88:22). Med det anförda avstyrker
utskottet motion Jo 205 yrkande 1.

Enligt partimotionen Jo2l3 (m) yrkande 1 bör det svenska jordbruket
successivt avregleras. Detta bör dock ske med beaktande bl. a. av situationen
på världsmarknaden och hos de övriga industriländerna. Avregleringen
skall ske med hänsynstagande till och i samarbete med producenterna
och får inte medföra kapitalförluster och omställningssvårigheter för den
svenske jordbrukaren. Enligt yrkande 13 i motionen bör ett effektivt jordbruk
eftersträvas, utan hämmande effekter på produktiviteten och kreativiteten
i jordbruket. Jordbrukspolitiken måste skapa förutsättningar för
jordbrukaren att agera som en fri företagare.

Utskottet vill framhålla att det knappast råder delade meningar om 16

betydelsen av ett effektivt och rationellt jordbruk. Vid en internationell JoU 1987/88:25
jämförelse torde det svenska jordbruket hävda sig väl i dessa avseenden.

Utskottet är inte berett att generellt uttala sig till förmån för ett avskaffande
av sådana regleringar som avses i motionen. Konsekvenserna av ett
sådant beslut förefaller svåra att överblicka. 1 enlighet med 1985 års beslut
om livsmedelspolitiken skall emellertid, vad beträffar t. ex. prisregleringen,
alla möjligheter tillvaratas att begränsa denna reglering. I anslutning till
behandlingen av proposition 1987/88: 66 om Sverige och den västeuropeiska
integrationen har riksdagen berört möjligheterna till en ökad liberalisering
av handeln med jordbruksprodukter (se JoU 1987/88: 2 y). Dessa överväganden
kan delvis tillgodose motionen i motsvarande del. Utskottet
avstyrker med det anförda yrkandena 1 och 13 i motionen.

1 motion Jo284 (vpk) yrkande 1 begärs att jordbrukspolitiken vidgas till
en heltäckande livsmedelspolitik som omfattar förädling, distribution och
konsumentinflytande m. m.

Som utskottet tidigare konstaterat (JoU 1986/87:22) föreligger ingen
motsättning mellan de nu gällande riktlinjerna för livsmedelspolitiken och
motionärernas önskemål i detta avseende. Yrkandet avstyrks med hänvisning
härtill.

I anslutning till vpk:s yrkanden i övrigt i motion Jo284 (vilka bl. a. avser
ökad regional självförsörjning, stopp för nya ”djurfabriker”, en ekologiskt
mer balanserad produktion och en planmässig samordning av produktionens
alla led) får utskottet anföra följande:

Utskottets ställningstaganden till de ovan nämnda regeringsförslagen om
ny djurskyddslag och om miljöförbättrande åtgärder i jordbruket torde
vara ägnade att tillgodose motionens yrkanden om en mera småskalig
animalieproduktion och om en från miljösynpunkt m. m. mera balanserad
produktion. Yrkandena 3 och 6 i motionen kan därför lämnas utan vidare
åtgärd.

Stor enighet råder om det angelägna i en geografiskt väl fördelad primärproduktion
och förädling. Dessa frågor har i olika sammanhang uppmärksammats
av utskottet, bl. a. i samband med behandlingen av vissa beredskapsfrågor
(se JoU 1987/88:17 p. 12). Ej heller i detta hänseende bör
motionen påkalla något ytterligare initiativ från riksdagens sida (yrkande
2).

Yrkandet i vpk-motionen om en planmässig samordning av produktionens
alla led ställer enligt utskottets mening krav på genomgripande ändringar
i dagens system som i huvudsak är marknadsorienterat och ger både
producenter och konsumenter stor valfrihet i olika avseenden. Utskottet
anser inte att det i vårt land finns förutsättningar för eller behov av sådana
långtgående statliga ingrepp i fråga om produktionsinriktning, driftsformer
och företagsetablering som ett bifall till motionen nödvändigtvis skulle
innebära. Utskottet avstyrker yrkande 9 i motion Jo284.

Centerpartiets partimotion Jo234 tar upp frågor som visserligen har
anknytning till mera långsiktiga jordbrukspolitiska problem. Som utskottet
uppfattar motionen är den till stor del inriktad på samhällets och näringens
ansvar för den s. k. överskottsarealen m. m. Motionen behandlas därför i
ett följande avsnitt om produktionsanpassningen inom jordbruket. 17

2 Riksdagen 1987188. 16 sami. Nr 25

Landsbygdsutveckling, regionala frågor m. m.

Utskottets överväganden

JoU 1987/88:25

Utskottet behandlar här i ett sammanhang motioner om lantbrukets betydelse
för landsbygdens utveckling och för vissa regioner i landet.

De motioner som berör landsbygdens utveckling i stort är Jo231 (c),

Jo273 (fp), Jo285 (m) och Jo288 (c). Enligt den förstnämnda motionen bör
en omfattande utbildningskampanj för landsbygden igångsättas. Övriga
motioner förordar mera allmänt insatser för att främja landsbygden och
landsbygdsnäringama.

I motion Jo235 (m) yrkas på åtgärder för alternativ användning av
åkerarealen i Skåne (yrkande 1).

I motion Jo244 (fp) förordas en långsiktig hushållning med jordbrukets
produktionsresurser och ökade möjligheter till arealbidrag i Skåne. Liknande
synpunkter anförs i motionerna Jo772 (m) yrkande 2 och Jo874 (c)
yrkande 2. Den sistnämnda motionen understryker även trädgårdsnäringens
betydelse i Skåne.

I motion Jo250 (c) yrkas, med hänvisning till jordbrukets regionalpolitiska
betydelse i Skaraborgs län, att all brukningsvärd åkermark bör bevaras
genom åtgärder för produktionsomställning m. m.

I motion Jo259 (m, fp) yrkas särskilda åtgärder till förmån för jordbruket
i Värmlands län, utöver de åtgärder som enligt motionen bör vidtas inom
ramen för Norrlandsstödet (yrkande 2).

I motion Jo286 (fp) yrkande 1 anförs farhågor för vad den minskande
sysselsättningen i det halländska jordbruket kan innebära för detta län.

I motion Jo204 (s) yrkas en översyn av jordbruksstödet så att det även
kan utgå till näringar i kombination med lantbruksföretag. Detta är viktigt
bl. a. med hänsyn till landsbygdens utvecklingsmöjligheter.

I anslutning till de ovan refererade motionerna vill utskottet till en början
erinra om att regionalpolitiken enligt gällande riksdagsbeslut skall inriktas
på att skapa förutsättningar för en balanserad befolkningsutveckling i
landets olika delar med tillgång till arbete, service och god miljö samt att
glesbygdens utvecklingsmöjligheter skall tas till vara.

I beslutet anges bl. a. att bedrivande av kombinationsjordbruk bör
underlättas i glesbygdsområdena.

Med glesbygd avses stora sammanhängande områden med gles bebyggelse
och långa avstånd till sysselsättning eller service samt skärgårdar och
andra liknande områden. Närmare föreskrifter om vilka områden inom ett
län som är att hänföra till glesbygd meddelas av länsstyrelen.

Olika stödformer har inrättats för ovan angivna ändamål. Utskottet vill
här endast peka på en av de viktigaste stödformerna, nämligen förordningen
(1985:619) om glesbygdsstöd. En mera utförlig redovisning av hithörande
frågor lämnas t. ex. i arbetsmarknadsutskottets betänkande
AU 1987/88:13 om regionalpolitiken.

Några av de ovan refererade motionerna har utbrutits ur huvudmotioner
som behandlas i arbetsmarknadsutskottets nyssnämnda betänkande. Arbetsmarknadsutskottet
konstaterar inledningsvis att även de åtgärder som 18

vidtas med inriktning på vissa näringar, främst jord- och skogsbruk, träd- JoU 1987/88:25
gårdsnäring och fiske, är av central betydelse för glesbygdens utveckling.

Förutom generella stödformer, såsom prisstöd m. m., kan nämnas det
särskilda åtgärdsprogrammet för de fem Norrlandslänen samt Värmlands
och Kopparbergs län. Programmets syfte är bl. a. att få till stånd en ökad
samordning av stödet till jordbrukets rationalisering, glesbygdsstödet och
olika arbetsmarknadsstöd.

Vidare anför arbetsmarknadsutskottet bl. a. (s. 54 ff.):

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna i fråga om
miljövärdena på landsbygden och behovet att skapa bättre utvecklingsmöjligheter.
De regionalpolitiska målen innebär att alla människor oavsett var
de bor i landet skall ha tillgång till arbete, service och en god miljö.

Självfallet kan förhållandena beträffande olika mål variera mellan skilda
regioner, inte minst mellan stad och landsbygd, utan att levnadsnivån
sammantaget behöver vara olika. När det gäller att i det praktiska regionalpolitiska
arbetet föra in frågan om en god miljö som en väsentlig förutsättning
för regional utveckling krävs emellertid preciseringar, vilket också
betonas i direktiven till den regionalpolitiska utredningen. Denna skall
bl. a. redovisa förslag om vilka miljöfrågor som bör innefattas i ett regionalpolitisk!
sammanhang samt därvid göra en sammanvägning av olika
faktorer som bedöms ha betydelse för att levnadsnivån sammantaget skall
ge så likvärdiga levnads- och sysselsättningsförhållanden som möjligt.

Utskottet vill också peka på att den regionalpolitiska utredningen skall
studera sektorspolitikens betydelse för glesbygden vad gäller service,
kommunikationer, utbildning m. m. I direktiven betonas vikten av att
verksamheter inom olika samhällssektorer inriktas efter de annorlunda
förhållanden som råder i glesbygdsområden för att därmed bibehålla och
förbättra servicen. Betydelsen av en upprätthållen privat service bör också
beaktas. När det gäller skatter och avgifter som instrument i regionalpolitiken
framhålls vidare i direktiven att de specifika förhållandena i glesbygden
kan motivera viss särbehandling för att underlätta företagsutveckling
och kombinationssysselsättning.

Regionalpolitiska utredningen skall således analysera och lämna förslag
som i väsentliga delar berör de frågor som tagits upp i de nu aktuella
motionerna. Utskottet vill, i fråga om åtgärds- och utvecklingsprogram för
landsbygden, därutöver upprepa sin principiella inställning att förhållandena
varierar så kraftigt mellan olika regioner att ett samlat utvecklingsprogram
för hela landet inte blir meningsfullt. Förekommande problem bör i
stället behandlas i utvecklingsplaneringen i resp. län. Alla län arbetar i dag
med utvecklingsfrågor för landsbygden, och länsstyrelserna har fått förstärkta
resurser för bl. a. detta arbete. Arbetet är ett bra exempel på
decentraliserade arbetsformer där t. ex. prioriteringen av områden för
glesbygdsstöd avgörs på länsnivå. Enligt utskottets mening gäller dock
fortfarande att insatserna bör koncentreras till de mest utsatta delarna av
landet.

I fråga om medelsbehovet till landsbygdskampanjerna anför arbetsmarknadsutskottet
bl. a.:

I motion 1987/88:A450 av Nils G Åsling (c) pekas på de betydande ideella
insatser som görs av de nära 100 folkrörelseorganisationer som medverkar
i kampanjen ”Hela Sverige skall leva”. Motionären hemställer att riksdagen
anslår 5 milj. kr. till Nationella folkrörelsekommittén som kampanjbidrag.
19

Inledningsvis vill utskottet peka på att den i motionen nämnda kam- JoU 1987/88:25
panjen ingår som en väsentlig del i den av Europarådet initierade kampanjen
som syftar till att utveckla och skydda landsbygden i de olika
europeiska länderna. I Sverige har glesbygdsdelegationen fått regeringens
uppdrag att ta huvudansvar för det svenska deltagandet, som här kallas
”Landsbygd 90”. Kampanjen ”Hela Sverige skall leva” är en del av de
samlade aktiviteterna som drivs i nära samverkan mellan glesbygdsdelegationen
och de ca 100 folkrörelseorganisationer som samverkar inom Nationella
folkrörelsekommittén.

Utskottet har genom representanter för glesbygdsdelegationen och folkrörelsekommittén
tagit del av erfarenheterna från det hittillsvarande arbetet.
Det är uppenbart att ”Landsbygd 90” och folkrörelsearbetet så här
långt varit en framgång i de allra flesta delar av landet, bl. a. genom att en
omfattande lokal mobilisering har åstadkommits. För arbetet med kampanjerna
har regeringen, förutom de ordinarie resurserna inom glesbygdsdelegationen
och länsstyrelserna, tillskjutit 5,5 milj. kr., varav 2 milj. kr.
beviljats för folkrörelsekommitténs insatser. Kampanjorganisationen har
emellertid inte lyckats få näringsliv och organisationer att i väntad utsträckning
tillskjuta medel.

Mot den angivna bakgrunden bör glesbygdsdelegationen tillföras ytterligare
medel. Utskottet har inhämtat att regeringen genom omdisposition av
befintliga medel har möjlighet att tillföra de resurser som bedöms erforderliga
för att verksamheten under innevarande budgetår skall kunna genomföras.

För nästa budgetår föreslår utskottet att 2 milj. kr. ur anslaget för
regionala utvecklingsinsatser anvisas för detta ändamål. Utskottet kommer
i ett senare avsnitt att föreslå att detta anslag räknas upp i enlighet
härmed. Medlen bör tillföras glesbygdsdelegationen, som därmed har att
tillse att verksamheten inom folkrörelsekommittén kan drivas vidare.

Det får enligt utskottets uppfattning ankomma på regeringen att efter en
ingående prövning ta ställning till det ytterligare medelsbehov som kan
komma att erfordras för att de aktuella kampanjerna skall kunna fullföljas
under nästa budgetår.

Vad utskottet med anledning av motion A450 (c) anfört om ytterligare
medel till glesbygdsdelegationen bör ges regeringen till känna.

Jordbruksutskottet konstaterar att anslaget till regionala utvecklingsinsatser
m.m. som en konsekvens av arbetsmarknadsutskottets ställningstagande
för budgetåret 1988/89 kommer att uppgå till 690 milj. kr. Medlen
står till länsstyrelsernas förfogande, och fördelningen under budgetåren
1986/87 och 1987/88 anges i en särskild förteckning på s. 62 i AU
1987/88:13.

I övrigt vill jordbruksutskottet, utöver den redovisning som innefattas i
referatet ovan, erinra om att ett särskilt handlingsprogram för landsbygdsutvecklingen
har antagits av lantbruksstyrelsen.

Huvudpunkterna i programmet är följande:

Ett råd för landsbygdsutveckling knyts till lantbruksstyrelsen. Ett program
upprättas i varje län under länsstyrelsens ledning. Vid varje lantbruksnämnd
bör finnas 1—2 landsbygdsutvecklare. Rådgivning lämnas till alla
lantbrukare, även deltidslantbrukare.

Lantbruksstyrelsen tar initiativ till utvecklingsprojekt rörande kombinerade
företag, marknadsföring m. m. Samverkan sker med lantbrukskooperationen
om marknadsföring av nya landsbygdsprodukter. Särskilda insat- 20

ser riktas till kvinnor för att skapa fler arbetstillfällen för kvinnor på JoU 1987/88:25
landsbygden.

Bland de stödformer som på olika sätt stimulerar en levande landsbygd kan
nämnas stödet till jordbruket i norra Sverige och även det särskilda åtgärdsprogram
för Norrlandsjordbruket som beslutades år 1987 och som
hittills tilldelats 180 milj. kr., budgetåret 1988/89 inräknat (se t. ex. JoU
1987/88:17 p. 7). Programmet ger bl. a. möjligheter att stödja olika typer av
företag som drivs i kombination med ett jord- eller skogsbruksföretag.

De hittillsvarande erfarenheterna av programmet är mycket goda.

Det bör vidare nämnas att jordbruksministern aviserat en ändring av
rationaliseringsförordningen som innebär att fr. o. m. budgetåret 1988/89
statlig kreditgaranti bör lämnas till med jord- och skogsbruksföretag kombinerade
företag i glesbygder i hela landet.

Utskottet utgår från att detta glesbygdsbegrepp är detsamma som anges i
ovan redovisade regionalpolitiska sammanhang, vilket bl. a. innebär att
vederbörande länsstyrelse får ett inflytande över förutsättningarna för
denna stödform. Utskottet är däremot inte berett att, i enlighet med en
skrivelse från länsstyrelsen i Kronobergs län, föreslå att stödformen skall
gälla generellt över hela landsbygden.

Av betydelse i detta sammanhang är även de nyligen beslutade resursförstärkningarna
i enlighet med regeringens förslag om regionalpolitiska
insatser i bl. a. Bergslagen och Norrbotten. Åtgärder med mera generell
syftning inom ramen för bl. a. Omställning 90 är givetvis också viktiga för
lantbruksnäringen i stort. Dessa frågor behandlas närmare i ett följande
avsnitt.

Utskottet instämmer i de synpunkter som framförs i motionerna så till
vida att lantbruksnäringen är en ytterst viktig resurs från regionalpolitisk
synpunkt. I stora delar av vårt land utgör den basen för en livskraftig
landsbygd. Den redovisning utskottet lämnat ovan av strävandena att i
olika sammanhang främja landsbygdens utveckling bör dock till stor del
kunna tillgodose syftet med motionerna Jo204, Jo231, Jo273, Jo285 och
Jo288.

De motioner som behandlar jordbrukets m.fl. näringars betydelse för
specificerade län eller landskap kan likaså anses tillgodosedda med vad
utskottet anfört. Det gäller motionerna Jo259 (Värmland), Jo250 (Skaraborgs
län) och Jo286 (Halland).

Vad beträffar jordbruk och trädgårdsnäring i Skåne bör erinras om att de
båda Skånelänen under senare år drabbats hårt av strukturförändringar
inom andra näringar, bl. a. varvs-, teko- och byggnadsindustrierna. Jordbruksutskottet
vill i likhet med vad arbetsmarknadsutskottet anförde under
föregående riksmöte framhålla den stora betydelse som jordbruket har
för de båda Skånelänens sysselsättning oaktat även dessa näringar står
inför strukturella problem (AU 1986/87: 13 s. 95).

Utöver dessa uttalanden bör motionerna Jo235 yrkande 1, Jo244 yrkandena
1, 2 och 4, Jo 772 yrkande 2 och Jo 874 yrkande 2 inte föranleda någon
åtgärd.

I folkpartiets följdmotion Jo69 yrkas att 2 milj. kr. av s. k. utomramsmedel
anvisas för forsknings- och rådgivningsarbete rörande landsbygdsut -

veckling vid Sveriges lantbruksuniversitet (yrkande 3). Yrkandet överens- JoU 1987/88:25
stämmer med ett förslag från lantbrukarnas förhandlingsdelegation som
redovisas på s. 47 i propositionen. Jordbruksnämnden har på grund av
tidsbrist inte hunnit remissbehandla detta förslag men avser att efter remissbehandling
inkomma med förslag i frågan.

Utskottet är inte berett att föregripa den prövning som jordbruksnämnden
avser att göra i denna fråga. Det bör nämnas att forsknings- och
rådgivningsinsatser i enlighet med synpunkterna i motionen inryms i det
åtgärdsprogram för jordbruket i norra Sverige som utskottet redovisat i det
föregående. De medel som anvisas genom skogs- och jordbrukets forskningsråd
är också av betydelse i detta sammanhang. Utskottet har vidare i
ett nyligen avgivet betänkande tillstyrkt att lantbruksuniversitetet för innevarande
budgetår tilldelas ytterligare 2 milj. kr. för utveckling av småskalig
livsmedelsproduktion i Norrbottens län (JoU 1987/88:26).

Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo69 yrkande 3.

Stöd till jordbruket i norra Sverige

Utskottets överväganden

I motion Jo60 av Börje Hörnlund och Jan Hyttring (c) behandlas i en
utförlig motivering de problem som föreligger beträffande jordbruket i
norra Sverige. Motionen utmynnar i yrkanden om åtgärder i följande
avseenden

- förbättringar av prisstödet för smågris- och getproduktion

- utvidgning av prisstödsområdet för potatisodling

- stöd till investeringar i markavvattning

- stöd till särskilt skuldtyngda jordbruksföretag

- åtgärder för att underlätta generationsskiften och nyetablering

- stöd till riskfyllda utvecklingsprojekt

- forsknings- och försöksverksamhet för utvecklande av det norrländska
jordbruket

- rådgivning och fortbildning inom det norrländska jordbruket

- åtgärder för att skapa bärkraftiga jordbruk

- prioritering av lokal produktion

Utskottet vill framhålla att den nu aktuella propositionen huvudsakligen är
inriktad på prisregleringen för jordbruksprodukter under tiden den 1 juli
1988 — den 30 juni 1989. Frågor om prisstöd m. m. till Norrlandsjordbruket
ligger utanför ramen för den beredning som i detta ärende ankommer på
utskottet. Med det tidsschema som gäller i förevarande ärende är det för
övrigt inte möjligt att i detalj granska och sakbehandla den mångfald av
förslag och synpunkter som framförs i motionen. Givetvis instämmer
utskottet i motionärernas allmänna bedömning av landsbygdsnäringens
stora betydelse från bl. a. regionalpolitisk synpunkt för norra Sverige. De
åtgärder som i olika sammanhang beslutats av riksdagen och statsmakterna
i övrigt rörande Norrlandsjordbruket ligger i linje med detta synsätt.

Riksdagens senaste beslut om den framtida jordbruks- och livsmedelspoli tiken

innebär att jordbruksproduktionen i norra Sverige skall bibehållas i 22

en omfattning som motsvarar 1984 års produktionsnivå. Skälet för denna JoU 1987/88:25
målsättning är bl. a. jordbrukets stora betydelse för befolkning, sysselsättning,
service, miljö m. m. I vissa utpräglade glesbygdskommuner är andelen
förvärvsarbetande inom jord- och skogsbruk nästan 30%.

När det gäller åtgärder inom ramen för allmän regionalpolitik till stöd för
glesbygden och landsbygden hänvisar utskottet till redovisningen i föregående
avsnitt. Vidare framgår av årets budgetbehandling att ytterligare
medel anvisats till prisstöd till jordbruket i norra Sverige (JoU 1987/88:17
p. 14). Ett särskilt åtgärdsprogram för jordbruket i norra Sverige beslutades
under föregående riksmöte. Programmet inrymmer möjligheter att
främja en del av de åtgärder som förordas i motionen. Med budgetåret
1988/89 inräknat har 180 milj. kr. anvisats för ifrågavarande åtgärdsprogram
(se JoU 1987/88:17 p. 7). I samband med utskottets överväganden i
det följande om tvåprissystemet för mjölk föreslår utskottet att programmet
tillförs ytterligare 20 milj. kr. Med det anförda avstyrker utskottet
motion Jo60 i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet
anfört.

Allmänna principer för jordbruksprisregleringen m. m.

I moderata samlingspartiets och centerpartiets kommittémotioner till proposition
1987/88:165 framförs synpunkter rörande bl. a. systemet för överläggningar
om jordbrukspriserna och avtalsperiodens längd.

I motion Jo61 (m) anförs att ett nytt förhandlingssystem som tillgodoser
både konsumenter och producenter måste utarbetas för att man skall
kunna uppnå praktiska resultat. Längre avtalsperioder framstår som särskilt
angelägna. Regler om kostnadsberäkning och inkomstföljsamhet för
jordbruket bör utfärdas. I motionen anförs vidare att propositionen innehåller
exempel på hur regeringen försökt omtolka gällande riksdagsbeslut
om jordbrukspolitiken. Enligt motionärerna bör riksdagen påpeka att viktiga
principiella förändringar i denna politik skall godkännas av riksdagen
(yrkandena 1 och 2).

I motion Jo64 (c) anförs att behovet av en långsiktig jordbrukspolitik är
stort och att fleråriga avtal bör eftersträvas.

Utskottet konstaterar att yrkandet i motion Jo61 om formerna för principiella
ändringar i jordbrukspolitiken bl. a. syftar på det förslag som regeringen
framlagt rörande statens och näringens ansvar för överskottsarealen.
Denna fråga behandlas särskilt i det följande. Vad beträffar den
principiella utgångspunkten föreligger inga delade meningar om att riksdagen
skall ha det övergripande ansvaret för jordbrukspolitikens utformning
och att viktiga ändringar härvidlag bör underställas riksdagen för prövning.

Yrkande 1 i motion Jo61 påkallar således ingen vidare åtgärd i detta
sammanhang.

När det gäller prisöverläggningarna bör påpekas att de berörda parterna
givetvis har mandat att föreslå längre prisregleringsperioder än ett år.

Jordbruksnämnden har anfört att det av planerings- och stabilitetsskäl bör

eftersträvas fleråriga prisregleringsperioder (prop. s. 30). Eftersom nämn- 23

dens medlingsbud inte godtogs av båda parter ansåg nämnden det inte JoU 1987/88:25
möjligt att till regeringen lämna förslag om en flerårig period.

Även utskottet anser att fleråriga prisregleringsperioder bör eftersträvas
men att det i första hand måste ankomma på de överläggande parterna att
bedöma i vad mån förutsättningar för sådana överenskommelser kan föreligga.
Utskottet avstyrker således motionerna J06I yrkande 2 och Jo64
yrkande 5.

Med hänvisning till tidigare ställningstaganden avstyrker utskottet även
motion Jo248 (c) yrkande 3 om en återgång till systemet med bundna
överläggningar beträffande jordbrukarnas kostnadskompensation m. m.

Åtgärder för produktionsanpassning
Animalier

En rad åtgärder har de senaste åren vidtagits för att anpassa animalieproduktionen
till den inhemska efterfrågan.

Våren 1983 infördes efter beslut av riksdagen ett temporärt förbud mot
ny-, om- eller tillbyggnad av djurstallar för nötkreatur, svin eller fjäderfä.

Lagens giltighetstid har förlängts ett år i sänder och gäller för svin- och
nötkreatursstallar fram t. o. m. den 30 juni 1988. För djurstallar för fjäderfä
upphörde förbudet den 1 juli 1987.

Jordbruksnämnden föreslår i samråd med lantbruksstyrelsen att investeringsförbudet
inte förlängs ytterligare efter den 30 juni 1988. Jordbruksministern
delar uppfattningen att investeringsförbudet och andra selektiva
åtgärder för produktionsanpassning bör vara tidsbegränsade eftersom de —
om de permanentas - har en tendens att medföra komplicerade detaljregleringar
som på sikt verkar effektivitetshämmande.

Regeringen har som nämnts lämnat förslag till ny djurskyddslag och
förslag till miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, m. m. Lantbruksstyrelsens
tillämpningsföreskrifter bör kunna träda i kraft den 1 januari 1989.

Några begränsningar utöver vad dessa förslag kan komma att innebära är
enligt jordbruksministerns mening inte befogade. I avvaktan på dessa
tillämpningsföreskrifter bör lagen om investeringsförbud emellertid förlängas
ett halvår för nötkreaturs- och svinstallar, fr. o. m. den 1 juli 1988
t. o. m. den 31 december 1988.

Utskottets överväganden

Enligt motion Jo59 (vpk) har investeringsförbudet i animalieproduktionen
verksamt bidragit till att anpassa produktionen till den inhemska efterfrågan.
Förbudet bör liksom tidigare förlängas med ett år i taget, dvs. till den
30 juni 1989. Under året bör nya regler om begränsning av expansionsinvesteringar
övervägas för att eventuellt ersätta det nuvarande investeringsförbudet
(yrkandena 1 och 2).

I motion Jo64 (c) förordas en etableringskontroll som ersättning för det
nuvarande investeringsförbudet. Kontrollen bör gälla företag som vid
eventuell utökning uppnår minst 50 djurenheter. Vid nyinvesteringar måste
hänsyn tas till det tillgängliga produktionsutrymmet, regional balans, 24

jordbruket och miljön och till antalet djurenheter per ha. Denna föreslagna JoU 1987/88:25
etableringskontroll måste utformas i samarbete mellan näringen och regeringen.

Vidare anförs att det inom jordbruket finns ett sparande för framtida
investeringar avsatt på investeringskonton. Eftersom produktionsutrymmet
är begränsat bör man överväga om detta sparande kan användas för
andra områden än investeringar i jordbrukets driftsbyggnader. Andra områden
skulle exempelvis vara skogsplantering och dränering (yrkandena 2
och 3).

I motion Jo66 (c) yrkas att investeringsförbudet bibehålls, med nuvarande
möjligheter till dispens inom stödområdet för prisstöd till Norrlandsjordbruket.

I folkpartiets och moderata samlingspartiets partimotioner från allmänna
motionstiden 1988 yrkas att förbudet mot nybyggnad av djurstallar för
nötkreatur och svin upphävs (Jo205 yrkande 4 resp. Jo213 yrkande 7).

Enligt motion Jo213 bör upphävandet ske med verkan redan fr. o. m. den 1
juli 1988.

I motion Jo228 (c) yrkande 1 förordas statligt stöd i form av arealbidrag
eller riktade bidrag till småskalig djurhållning.

Enligt motion Jo253 (c) yrkande 2 bör dispens från investeringsförbudet
lämnas för byggande av suggstallar i Dalarna.

Utskottet delar regeringens bedömning att förbudet mot nybyggnad av
djurstallar för nötkreatur och svin skall upphöra med utgången av december
1988. Detta innebär att utskottet avstyrker motionerna Jo59 yrkande 1,

Jo66 yrkandena 3 och 4 och Jo213 yrkande 7.

Med hänvisning till de begränsningar i fråga om animalieproduktionen
som innefattas i de av utskottet nyligen tillstyrkta regeringsförslagen om
ny djurskyddslag och om miljöförbättrande åtgärder i jordbruket (JoU
1987/88:22 och 24) avstyrker utskottet vidare motion Jo64 yrkande 2 om
etableringskontroll för animalieproduktionen.

Med samma hänvisning avstyrks motion Jo59 yrkande 2.

Utskottet konstaterar att motion Jo205 yrkande 4 blir tillgodosedd genom
utskottets ställningstagande och att motsvarande gäller motion Jo253
yrkande 2 om vissa dispensmöjligheter i fråga om nybyggnadsförbudet.

Utskottet avstyrker motion Jo228 yrkande 1 på den grunden att utskottet
inte är berett att föreslå något statligt stöd som särskilt avser animalieproduktionen.
Syftet med motionen bör kunna nås på andra vägar. Som
framgår av det tidigare anförda har förslag framlagts om ny djurskyddslag
m.m. som nyligen antagits av riksdagen. För närmare information om
innebörden av denna reform hänvisas till JoU 1987/88:22. Intentionerna
bakom den nya lagen ligger väl i linje med motionärens önskemål om en
djurhållning som är bättre anpassad till djurens naturliga behov.

I anslutning till yrkandet i motion Jo64 om användningen av vissa
investeringsfonder får utskottet anföra följande.

I lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv finns bestämmelser om
skattefria avsättningar på allmänt investeringskonto vid beräkning av bl. a.
nettointäkt av jordbruksfastighet. Utskottet utgår från att motionärerna
åsyftar medel som avsatts med stöd av denna lag. I lagen finns bestämmel- 25

ser om för vilka ändamål allmän investeringsreserv får tas i anspråk i form JoU 1987/88:25
av en uppräkning i 8 §. I paragrafen ingår t. ex. kostnader för främjande av
skogsbruk samt för reparations- och andra underhållsarbeten på en här i
riket belägen markanläggning som inte utgör omsättningstillgång i rörelse.

Det bör framhållas att investeringsreserverna - sedan viss tid förflutit
efter insättningen — i princip får disponeras efter den enskilde företagarens
gottfinnande för de ändamål som anges i lagen, om kostnaden hänför sig till
samma förvärvskälla som den tidigare gjorda avsättningen. Om särskilda
skäl föreligger kan regeringen medge att investeringsreserv tas i anspråk i
annan förvärvskälla än den som avsättningen hänför sig till. Med det
anförda får motion Jo64 yrkande 3 anses i viss mån tillgodosedd.

Avvecklingsersättning

Avvecklingsersättning kan utgå til! mjölkproducenter, specialiserade nötköttsproducenter
och smågrisproducenter. Avvecklingsersättning för
mjölkproducenter utgår till producenter i åldern 60-65 år för att dessa
skall upphöra med mjölkproduktionen. Enligt gällande beslut får nya producenter
ansluta sig till systemet t.o.m. kalenderåret 1988. I fråga om
specialiserade nötköttsproducenter utgår avvecklingsersättning i fyra år
till den som producerat minst motsvarande 20 ungnöt per år från inköpta
kalvar. Produktionen skulle vara helt avvecklad den 31 december 1986.

Avvecklingsersättning som utgår till smågrisproducenter betalas ut i tre år
till producenter födda åren 1922—1926. Produktionen skall ha upphört
under år 1986.

För att minska risken för framtida mjölköverskott föreslår jordbruksnämnden
att avvecklingsersättning lämnas till mjölkproducenter som ansluter
sig före 1991 års utgång. Ersättningen föreslås höjd från 50 till 60 öre
per kg ersättningsgrundande kvantitet. Ersättningsgrundande kvantiteter
för dem som ansluter sig fr. o. m. den 1 juli 1988 bör baseras på produktionen
år 1987. Utskottet har, liksom jordbruksministern, inget att erinra mot
nämndens förslag. Som i propositionen anförts ankommer det på regeringen
att besluta i denna fråga.

T våpr issy stern för mjölk

Under tiden den 1 juli 1985-den 30 juni 1988 pågår försöksverksamhet
med tvåprissystem för mjölk. Systemet syftar till att minska mjölköverskotten
och skall ses som en temporär åtgärd. Tvåprissystemet är frivilligt
och innebär i princip att mjölkproducenten erhåller hemmamarknadspris
för den andel av produktionen som kan avsättas på den svenska marknaden.
För eventuell överskjutande kvantitet erhålls världsmarknadspris.

Innan beslut om eventuell förlängning fattas skulle försöksverksamheten
utvärderas. En sådan utvärdering har gjorts av jordbruksnämnden.

Tvåprissystemet har enligt jordbruksministern i stort sett uppfyllt sina
huvudsyften. Överskottsproduktionen har kunnat minskas väsentligt, vilket
gjort att avräkningspriserna kunnat höjas. Detta har medfört en lönsamhetsförbättring
för det stora flertalet producenter. 26

Systemet är dock förenat med betydande nackdelar. Det innebär dels en JolJ 1987/88:25
låsning av produktionsstrukturen, vilket verkar effektivitetshämmande,
dels att mjölkkvoterna successivt kapitaliseras.

Tvåprissystemet för mjölk skall ses som en temporär åtgärd för att
nedbringa överskotten och bör följaktligen avvecklas. Jordbruksministern
har därför för avsikt att senare föreslå regeringen att tvåprissystemet som
villkor för utjämningsbidrag förlängs endast t.o.m. den 30 juni 1989. Det
bör ankomma på näringen (Lantbrukarnas riksförbund och Svenska mejeriernas
riksförening) att i övrigt genomföra avvecklingen av nämnda tvåprissystem
så att systemet kan upphöra vid ovanstående datum. Samråd
kan i vissa frågor behöva äga rum med jordbruksnämnden och lantbruksstyrelsen.

Utskottets överväganden

Flertalet av de med anledning av propositionen väckta motionerna innehåller
yrkanden rörande tvåprissystemet.

Enligt motion Jo58 (m) bör tvåprissystemet behållas i ytterligare tre år,
räknat från den 1 juli 1988. Liknande yrkanden framförs i motionerna Jo61
(m) yrkande 3, Jo62 (m) (delvis), Jo63 (fp), Jo65 (c) och Jo68 (c). I motion
Jo62 yrkas dessutom ett tillkännagivande rörande jordbrukets situation i
Värmlands län.

Enligt vpk-motionen Jo59 bör tvåprissystemet behållas tills vidare. Vidare
föreslås ett riksdagsuttalande att storskalig livsmedelsproduktion ej är
förenlig med småjordbrukens överlevnadsmöjligheter (yrkandena 3 och 4).

I motion Jo64 (c) yrkas att tvåprissystemet behålls så länge obalansen
mellan produktion och konsumtion kvarstår (yrkande 1).

1 motion Jo66 (c) yrkas att tvåprissystemet ersätts med differentierade
regionala utjämningsbidrag som skulle innebära att vaije region fick ett
ekonomiskt ansvar för produktionsbalansen i förhållande till en given
mjölkkvot (yrkande 1).

Enligt motion Jo67 (s) måste avvecklingen av tvåprissystemet ske under
sådana former att mindre mjölkproducenter eller producenter i norra Sverige
och övriga glesbygder inte missgynnas. Utvecklingen i olika delar av
landet bör följas uppmärksamt under systemets avveckling.

I folkpartiets kommittémotion Jo69 anförs att man accepterar regeringens
förslag om avveckling per den 30 juni 1989. Särskilda åtgärder bör
dock vidtas för att skydda producenterna inom stödområdet (yrkande 2). I
konsekvens härmed yrkas att de 100 milj. kr. av införselavgiftsmedel som i
propositionen föreslås överförda till statskassan används för att justera
producentpriset på mjölk inom stödområdet för den händelse avvecklingen
skulle leda till kraftigt sänkta avräkningspriser (yrkande 1).

Företrädare för Lantbrukarnas riksförbund och Svenska mejeriernas
riksförening har vid en uppvaktning inför utskottet förordat att tvåprissystemet
avvecklas först den 1 juli 1991.

Chefen för jordbruksnämnden har vid en hearing lämnat information om
tvåprissystemet och vissa frågor i övrigt rörande produktionsbalansen i
jordbruket m. m. 27

Skriftliga och muntliga synpunkter har framförts av bl. a. länsstyrelser, JoU 1987/88:25
lantbruksnämnder och enskilda mjölkproducenter inom stödområdet.

Utskottet får för sin del anföra följande.

Beträffande tvåprissystemet för mjölk kan utskottet konstatera att det
varit effektivt så till vida att det har medverkat till att väsentligt minska
överskottsproduktionen, vilket medför höjda avräkningspriser och därmed
förbättrad lönsamhet för mjölkproducenterna. Utskottet delar dock den
uppfattning som framförs såväl i propositionen som i bl. a. motion Jo67 (s),
nämligen att den positiva effekt på lönsamheten som på kort sikt kan
uppnås genom tvåprissystemet på längre sikt urholkas. Därtill inträder på
längre sikt andra betydande nackdelar såsom kapitalisering och stel produktionsstruktur
och kostnadsökningar. Åtgärder av detta slag bör därför
vara tillfälliga. Tvåprissystemet bör därför upphöra den 1 juli 1989 som
föreslagits i propositionen.

I motionerna Jo64, Jo66 och Jo67 m. fl. motioner pekar motionärerna på
den oro som föreligger för att en eventuell produktionsöknings inverkan på
producentpriset vid avskaffandet av tvåprissystemet skulle drabba de
mindre producenterna och producenterna i norra Sverige. För att motverka
sådana effekter för de mindre producenterna bör enligt utskottets mening
särskilda övergångsåtgärder vidtas under ett år efter avskaffandet av
tvåprissystemet. Statens jordbruksnämnd bör därför ges i uppdrag att
utreda och lämna förslag om åtgärder inom den ordinarie prisregleringens
ram i detta syfte. Med tanke på att investeringsförbudet hävs vid årsskiftet
och, som lantbruksstyrelsen framhållit, stora belopp finns insatta på s.k.
investeringskonton, bör eventuella åtgärder ha en utformning som motverkar
överutbyggnad i större anläggningar för mjölkproduktion. Vad utskottet
nu anfört bör ges regeringen till känna.

Utskottet utgår vidare från att regeringen och jordbruksnämnden följer
utvecklingen för de mindre producenterna och producenterna i norra Sverige
även efter övergångsperiodens slut och att regeringen är beredd att
överväga åtgärder i det fall det syfte som övergångsåtgärdema skall uppfylla
inte nås.

Riksdagen har tidigare vid olika tillfällen understrukit det angelägna i att
värna jordbruksproduktionen och sysselsättningen i norra Sverige. Det
finns därför anledning för utskottet att framhålla att det utjämningssystem
mellan mejerierna som i dag tillämpas och som reglerar avräkningspriset
till producenter bör användas så att det får en klar regionalpolitisk profil
och motverkar en produktionsnedgång i stödområdet. Målsättningen skall
vara att åter uppnå och bibehålla 1984 års produktionsnivå enligt 1985 års
livsmedelspolitiska beslut. Utskottet anser det angeläget att bl. a. i samband
med avvecklingen av tvåprissystemet vidta ytterligare åtgärder. Utskottet
anser därför att 20 milj. kr. av de medel som står till regeringens
förfogande i form av införselavgifter från regleringsåret 1987/88 bör disponeras
inom ramen för det särskilda åtgärdsprogrammet för norra Sverige.

Utskottet föreslår därför att riksdagen godkänner att dessa medel tillförs
anslaget B 8 Särskilda åtgärder för jordbruket i norra Sverige under nionde
huvudtiteln.

Det anförda innebär att utskottet i huvudsak ansluter sig till synpunkter- 28

na i motion Jo67 samt att motion J066 yrkande 1 i stor utsträckning kan JoU 1987/88:25
anses tillgodosedd.

Motionerna Jo58, Jo59 yrkande 3, Jo61 yrkande 3, Jo63, Jo64 yrkande 1,

Jo65 och Jo68 avstyrks.

Motion Jo62 om tvåprissystemet och jordbruket i Värmlands län avstyrks
i den mån den inte tillgodoses genom utskottets överväganden ovan.

Motion Jo69 är tillgodosedd såvitt avser datum för avveckling av tvåprissystemet
och även i fråga om viss omdisponering av införselavgiftsmedel,
enligt vad utskottet förordat ovan. Motionen påkallar i övrigt ingen
åtgärd såvitt avser yrkande 2.

Vad beträffar yrkande 4 i motion Jo59 om småjordbrukens överlevnadsmöjligheter
m. m. hänvisar utskottet till de ovan redovisade övervägandena
och de beslut som i olika sammanhang fattats i fråga om begränsningar
i storskalig djurhållning och om miljöförbättrande åtgärder i jordbruket
m. m.

Vegetabilier

Enligt 1985 års livsmedelspolitiska beslut har näringen huvudansvaret för
överskottsproduktionen och produktionsanpassningen. Under en övergångsperiod
av fem år skall emellertid staten betala en del av överskottskostnaderna
för spannmål. Under perioden skulle åtgärder vidtas för att
minska överskotten och därmed kostnadsbelastningen för samhället och
jordbruket.

Våren 1986 tillsattes den s.k. spannmålsgruppen med uppgift att lägga
fram förslag till hur kostnaderna för spannmålsöverskottet kunde minskas
redan från 1987 års skörd, men även på längre sikt. Gruppen har i olika
rapporter lämnat såväl överväganden som mer kortsiktiga och mer långsiktiga
förslag. I den senaste, som presenterades hösten 1987, lämnades
förslag till åtgärder för att minska spannmålsöverskottet och stimulera till
alternativ markanvändning.

Regeringen har bemyndigat statens jordbruksnämnd att medge Svensk
spannmålshandel, ekonomisk förening, att ingå avtal med jordbrukare för
år 1988, i vilka jordbrukaren åtar sig att mot ersättning från föreningen
minska sin areal spannmål och andra grödor som omfattas av jordbruksprisregleringen
samt att hålla brukningsenhetens hela åkerareal besådd.

Dessa avtal skulle i huvudsak överensstämma med spannmålsgruppens
förslag.

Avtal har för år 1988 anmälts för närmare 27000 brukningsenheter och
drygt 250000 ha åkermark. Effekten på spannmålsöverskottet år 1988
beräknas bli ca 690 milj. kg. Nettoeffekten för spannmålskassan beräknas
till ca 140 milj. kr.

I propositionen föreslås att det för 1989 års skörd, liksom för innevarande
regleringsår, skall ankomma på regeringen att inom ramen för de medel
som står till förfogande för jordbruksprisregleringen fatta de beslut som
kan behövas för att minska jordbrukarnas, regleringens och samhällets
kostnader för spannmålsöverskottet. Åtgärderna bör utvärderas, väljas 29

och utformas med hänsyn till hur de bidrar till uppfyllelsen av 1985 års JoU 1987/88:25
livsmedelspolitiska mål.

Skälen för förslaget anges av jordbruksministern på följande sätt:

Regeringen har beslutat om ett omställningsprogram för år 1988 i syfte att
minska kostnaderna för spannmålsöverskotten samt i syfte att stimulera
alternativ markanvändning. Anslutningen för år 1988 är god. Jag avser att
senare föreslå regeringen att samma åtgärdsprogram tillämpas även under
år 1989. Vissa mindre justeringar av programmet har gjorts sedan beslutet
för år 1988 fattades och kan eventuellt komma att behöva göras även för år
1989. Jag anser därför att det bör ankomma på regeringen att besluta om
åtgärder för produktionsanpassning för 1989 års skörd.

Riksdagen uttalade våren 1986 att det är angeläget att de medel som
staten under en övergångsperiod ställer till förfogande för att underlätta
produktionsanpassningen utnyttjas för att stödja en inriktning av produktionen
som så snart som möjligt minskar belastningen på samhällets och på
lantbrukets ekonomi.

Jag vill i detta sammanhang betona vikten av att detta utnyttjande sker
på ett sätt som även i vidare mening bidrar till uppfyllandet av de år 1985
fastställda målen för livsmedelspolitiken. Vid valet av åtgärder för att
minska belastningen är det således viktigt att beakta de regionala, fördelningsmässiga
och miljöpåverkande effekterna av de olika former som
prövats eller kan komma i fråga för att främja en ändamålsenlig produktionsstruktur.

Världsmarknadspriserna fluktuerar väsentligt över tiden. För närvarande
ligger priserna på en mycket låg nivå. Det är i dag inte möjligt att avgöra
till vilket pris det svenska spannmålsöverskottet av 1988 års skörd kan
exporteras. Exportkostnaderna, dvs. skillnaden mellan svenskt pris och
världsmarknadspris, är för närvarande höga, men är alltså svåra att förutsäga
även på relativt kort sikt.

En annan faktor som är av stor betydelse i sammanhanget är skördens
storlek. Det är i dag av naturliga skäl omöjligt att förutsäga den exakta
storleken på denna.

Jordbruksnämnden har lämnat förslag till ändringar av de preliminära
spannmålspriserna. Jag har inget att invända mot förslagen. De definitiva
priserna fastställs emellertid först i höst då såväl skördens storlek som
världsmarknadspriserna kan anges med större säkerhet.

Den största osäkerhetsfaktorn i dag är nivån på världsmarknadspriserna.
Med hänsyn till osäkerheten om exportkostnaden anser jag det därför
inte vara meningsfullt att i dagsläget söka precisera beloppet för statens
delansvar. Det bör göras först i höst.

Jag har i min anmälan till budgetpropositionen 1988 (prop. 1987/88:100
bil. 11) beräknat att delansvarskostnaden blir 250 milj. kr. med antagande
av en exportkostnad på 1 kr. per kg spannmål. Jag har därvid utgått från ett
överskott på 1000 milj. kg. Riksdagen har uttalat att detta är den kvantitet
som normalt bör betraktas som överskott i detta sammanhang.

Riksdagen har vidare beslutat att statens delansvar skall utgöra 40% av
kostnaderna för exportöverskottet vid normalskörd (1 000 milj. kg) och att
delansvaret skall trappas ned under den femårsperiod för vilken staten
påtagit sig detta ansvar.

Min utgångspunkt har varit att statens delansvar det första året avsåg
hela kvantiteten för att år fem ha trappats ned med 50%. Detta är den
avtrappning som ursprungligen användes för att söka förutsäga kostnaderna
för delansvaret under femårsperioden. Kostnaden per kg har ökat
väsentligt sedan dess — och därmed totalkostnaden - men avtrappnings- 30

modellen vad avser kvantiteten är fortfarande tillämplig.

Regeringen har i 1988 års budgetproposition (prop. 1987/88:100 bil. 11), JoU 1987/88:25
mot bakgrund av den osäkerhet som föreligger, föreslagit att den under
förslagsanslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område upptagna
anslagsposten Samhällets delansvar för överskottsarealen tas upp som en
förslagsvis post av 1000 kr. Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens
förslag (JoU 1987/88:17, rskr. 184).

Jordbruksnämnden föreslår att en reserv inom regleringsekonomin bör
övervägas för att finansiera underskott vid skördevariationer.

Jag anser att regeringen bör ta ställning till huruvida en sådan reserv
skall inrättas först när nämnden närmare har övervägt frågan.

Utskottets överväganden

Utskottet behandlar i detta avsnitt dels följdmotioner angående statens
delansvar för kostnaderna för exportöverskottet, dels ett antal fristående
motioner som huvudsakligen berör omställningsprogrammet och utveckling
av alternativa råvaror m. m.

Samtliga oppositionspartier har framlagt motioner av innebörd att statens
delansvar bör uppgå till 40 % under hela femårsperioden och ej avtrappas.
Dessa är Jo59 (vpk) yrkande 5, Jo61 (m) yrkande 4, Jo64 (c) yrkande 4
(delvis) och Jo69 (fp) yrkande 4. I motionerna framhålls bl. a. att tidigare
riksdagsbeslut i denna fråga inte ger stöd för den avtrappning av kostnadsansvaret
som föreslås i propositionen.

Utskottet får med anledning härav anföra följande.

Regeringens förslag i proposition 1984/85:166 om livsmedelspolitiken
innebar bl. a. att samhället borde ta ett delansvar för överskottsarealens
kostnader. Andelen för samhället borde vara 40%, medan näringen borde
svara för 60%, räknat vid normalskörd. Samhällets kostnader för det
första året beräknades till 160 milj. kr., för att därefter minska. Kostnaderna
för en femårsperiod beräknades till sammanlagt 600 milj. kr. Det skulle i
första hand ankomma på jordbruket att aktivt arbeta för att anpassningsåtgärderna
på vegetabilieområdet ledde fram till att samhällets delansvar i
finansieringen av överskottsproduktionen kunde upphöra. En utvärdering
av anpassningsåtgärderna skulle ske efter femårsperiodens slut, varvid en
bedömning skulle göras om uppställda anpassningsmål uppnåtts också
beträffande kostnadsansvaret.

I utskottets betänkande JoU 1984/85:33 anfördes bl. a. (s. 36):

Det förslag till fördelning av ansvaret för överskottsarealens kostnader
mellan samhället och näringen som läggs fram i propositionen finner utskottet
för sin del väl avvägt och kan därför biträda detsamma. Andelen för
samhället bör sålunda vara 40 % medan näringen svarar för 60 %. Utskottet
har heller ingen erinran mot de i propositionen gjorda kostnadsberäkningarna
i sammanhanget.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det i första hand bör ankomma
på jordbruket att aktivt arbeta för att anpassningsåtgärderna på vegetabilieområdet
leder till att samhällets delansvar i finansieringen av överskottsproduktionen
kan upphöra. Som sägs i propositionen bör en utvärdering
av anpassningsåtgärderna ske efter en femårsperiod.

Enligt utskottets mening borde vidare samhällets kostnader för överskottsarealen
få belasta statsbudgeten.

31

På utskottets förslag godkände riksdagen dels vad som förordats i propo- JoU 1987/88:25
sitionen om samhällets delansvar, dels vad utskottet förordat om finansieringen
av hithörande kostnader (rskr. 1984/85:393).

Regeringens förslag i proposition 1984/85:166 baserade sig på det förslag
som lämnades av 1983 års livsmedelskommitté i betänkandet (SOU
1984:86) Jordbruks- och livsmedelspolitik. Till grund för beräkningarna låg
antagandet om ett spannmålsöverskott av 1 milj. ton och en exportkostnad
av 40 kr. per deciton. Samhällets kostnader för det första året i den
femåriga perioden blev därmed 40% av 400 milj. kr., dvs. 160 milj. kr.

Enligt vad utskottet erfarit skulle detta belopp enligt beräkningarna minska
med 20 milj. kr. om året under femårsperioden så att beloppen vid oförändrad
exportkostnad per kg spannmål skulle bli 160, 140, 120, 100 och 80 milj.
kr., dvs. sammanlagt 600 milj. kr.

Efter det att livsmedelskommittén gjort sina beräkningar ökade emellertid
exportkostnaderna per kg högst väsentligt. Detta resulterade i att
betydligt högre belopp har kommit att betalas ut än vad som ursprungligen
beräknats. Således anförde utskottet (JoU 1985/86:24) att utskottets uttalande
om kostnadsfördelningen mellan staten och näringen i fråga om 1985
års skörd (budgetåret 1985/86) borde tillämpas på en exportkostnad som
uppgick till 84 kr. 50 öre per deciton spannmål. Det spannmålsöverskott
som omfattas av statens åtagande gentemot näringen borde enligt utskottets
bedömning i detta sammanhang fastställas till en miljon ton, vilket är
den överskottsmängd som livsmedelskommittén ansåg motsvarade begreppet
normalskörd. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets hemställan.
Det belopp som slutligen kom att utgöra samhällets del av kostnaderna
för överskottet baserade sig således på en exportkostnad som var
mer än dubbelt så hög som ursprungligen beräknats. I förhållande till det
ursprungliga beloppet av 160 milj. kr. gjordes således en uppräkning med
84,5/40 x 160 milj. kr. till 338 milj. kr.

Vad gäller exportkostnadema för 1986 års skörd föreslog regeringen i
proposition 1985/86:100 bil. 11 en särskilt beräknad anslagspost om 140
milj. kr. i enlighet med den ursprungliga avtrappningsplanen för ifrågavarande
ändamål. Utskottet ansåg det därvid för närvarande inte vara nödvändigt
att riksdagen anvisade ytterligare medel under anslaget med bestämt
belopp. Om så erfordrades borde även anslaget för budgetåret
1986/87 få överskridas.

I detta sammanhang avstyrkte utskottet yrkandena 3 och 5 i motion
Jo261 att statens kostnader för överskottsarealen skulle — med ändring av
tidigare riksdagsbeslut - uppgå till 60% och ej avtrappas.

I samband med de särskilda överläggningar som genomfördes hösten
1986 rörande bl. a. underskottet i spannmålskassan fastställdes samhällets
delansvar för överskottet år 1986 till 460 milj. kr. Beloppet baserade sig på
den då aktuella exportkostnaden av 115 kr. per deciton. Emellertid gjordes
i detta sammanhang ett avsteg från avtrappningsplanen. Beloppet fastställdes
således enligt följande: 115/40 x 160 milj. kr., dvs. 460 milj. kr.

Enligt vad utskottet erfarit klargjorde regeringens företrädare entydigt
för jordbruksnäringens representanter att det här rörde sig om ett avsteg
från den avtrappningsmodell som gäller. 32

För 1987 års skörd fastställdes beloppet för samhällets delansvar ånyo JoU 1987/88:25
enligt den fastlagda avtrappningsplanen. Beloppet beräknades därvid till
115/40 x 120 milj. kr., dvs. 350 milj. kr., vilket belopp även fastställdes av
regeringen. I proposition 1987/88:100 bil. 11 har regeringen vad avser 1988
års skörd antagit en exportkostnad av 100 kr. per deciton. Med den
angivna avtrappningen uppgår därför samhällets delansvar till 100/40 x 100
milj. kr., dvs. 250 milj. kr. Regeringen fullföljer således den beslutade
avtrappningen av samhällets delansvar för spannmålsöverskottet. Utskottet
vill åter understryka att det i första hand får ankomma på jordbruket att
aktivt arbeta för att anpassningsåtgärderna på vegetabilieområdet faktiskt
leder till att samhällets delansvar i finansieringen av överskottsproduktionen
kan upphöra.

Det är därför angeläget att de medel som staten under en övergångsperiod
ställer till förfogande för att underlätta produktionsanpassningen utnyttjas
för att stödja en inriktning av produktionen som så snart som möjligt
minskar kostnadsbelastningen på samhället och på lantbrukets ekonomi.

Det bör också eftersträvas att denna anpassning sker under socialt acceptabla
former.

I den nu aktuella propositionen betonar regeringen vikten av att detta
utnyttjande sker på ett sätt som även i vidare mening bidrar till uppfyllandet
av de år 1985 fastställda målen för livsmedelspolitiken. Jordbruksutskottet
delar jordbruksministerns åsikt att det vid valet av åtgärder för att
minska belastningen är viktigt att beakta de regionala, fördelningsmässiga
och miljöpåverkande effekterna av de olika former som prövats eller kan
komma i fråga för att främja en ändamålsenlig produktionsstruktur.

Med det anförda instämmer utskottet i regeringens överväganden om
statens delansvar för överskottskostnaderna och avstyrker motionerna
Jo59 yrkande 5, Joöl yrkande 4, Jo64 yrkande 4 (delvis) och Jo69 yrkande

4. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad utskottet anfört om
statens ansvar i angivna hänseende.

Utskottet övergår härefter till att behandla de fristående motioner som
gäller omställningsprogrammet och närliggande frågor.

Centerpartiets partimotion Jo234 innehåller en rad yrkanden som närmast
tar sikte på bevarandet av all brukningsvärd åkermark och på en
inriktning av jordbrukspolitiken, som bl. a. medverkar till produktionsanpassning
och avsättning av alternativa råvaror (yrkandena 1 och 9). Övriga
yrkanden innebär i huvudsak en precisering av vilka åtgärder som enligt
motionärerna bör vidtas för att nå de nyss angivna målen (yrkandena 4-8
och 10). Inriktningen på omställningsarbetet bör vara att arealen foder- och
proteingrödor ökas. Alternativ användning av spannmål samt odling av
fibergrödor och råvaror i övrigt till industrin bör främjas. Omställningsstödet
bör i medeltal utgå med 2 500 kr. per ha. Den ekonomiska omfattningen
av omställningsarbetet bör uppgå till ca 250 milj. kr., utöver kostnaderna
för statens delansvar om 40%. Riktade insatser bör göras för en tryggad
avsättning av alternativa råvaror. En del av de ekonomiska resurserna bör
användas även för åtgärder som på kort sikt begränsar exportbehovet. Ett
utvecklingsprogram bör upprättas för omställningsarbetet och för informa- 33

tionsinsatser m. m. till industrin.

3 Riksdagen 1987188. 16 sami. Nr 25

Också i centerpartiets följdmotion Jo64 (yrkande 4 delvis) understryks JoU 1987/88:25
behovet av stimulanser av alternativa råvaror.

Utskottet vill erinra om att stora ansträngningar görs för att minska
kostnaderna för spannmålsöverskottet och stimulera till alternativ markanvändning.
Inom ramen för omställningsprogrammet — Omställning 90 —
utgår ersättning för minskning av arealerna spannmål och andra prisreglerade
grödor. Ersättningen varierar efter skördeområde mellan 700 och
2 700 kr. per ha år 1988. För skogsplantering på åkermark utgår engångsersättning
motsvarande tre gånger årsersättningen. Ett särskilt stöd utgår för
baljväxtodling med 700 kr. per ha. De åtgärder som vidtas skall utvärderas
efter femårsperioden, som utgårår 1990.1 propositionen anförs bl. a. (s. 8)
att det är naturligt att en sådan utvärdering påböijas relativt snart, så att
underlag för beslut om åtgärder efter denna period föreligger före utgången
av femårsperioden. Som anförs i propositionen pågår vidare samtal mellan
företrädare för regeringen, riksdagspartierna, LRF och jordbruksnämndens
konsumentdelegation om den långsiktiga omställningen av produktionen
och användningen av åkerarealen.

Utskottet anser att motion Jo234 i viss mån får anses tillgodosedd genom
den gjorda redovisningen av omställningsarbetet. I övrigt går utskottet inte
närmare in på de olika förslag som framförs i motionen men förutsätter
givetvis att dessa beaktas i de fortsatta diskussionerna rörande åkerarealens
användning. I avbidan på resultatet av den utvärdering som
aviseras i propositionen och av övriga insatser på området bör motionen
inte föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

I folkpartiets partimotion Jo205 (yrkande 2) föreslås att ersättningen för
skogsplantering höjs till ett belopp motsvarande fem års ersättning.

Utskottet avstyrker detta yrkande med hänvisning till redovisningen
ovan.

Utskottet konstaterar vidare att yrkandet i moderata samlingspartiets
partimotion Jo213 (yrkande 21) om användning av åkerarealen för skogsproduktion
får anses tillgodosett genom de ersättningsregler som tillämpas
i omställningsprogrammet. Samma bedömning gäller i viss mån motion
Jo221 (s) om ett utjämnande lånesystern för att finansiera skogsplantering,
liksom Jo227 (m) om statliga stödformer för skogsplantering.

Utskottet är inte berett att föreslå någon ändring av lagen om skötsel av
jordbruksmark i enlighet med yrkande 20 i motion Jo213, så att överföring
av åkermark till skogsplantering kan ske utan tillståndsprövning. Motionen
avstyrks i denna del.

I en motion från riksmötet 1986/87, Jo901 (c, m), föreslås åtgärder för att
stimulera fältmässig odling av lingon.

Utskottet vill nämna att glesbygdsdelegationen gett ut en rapport om
odling av bär och svamp i Sverige. Vidare har frågan om tillvaratagande av
vilda bär uppmärksammats i lantbruksnämndernas skriftserie Praktiska
råd (nr 11 1987). Det kan tilläggas att det särskilda åtgärdsprogrammet för
jordbruket i norra Sverige ger möjligheter till statligt stöd till verksamheter
som bedrivs i kombination med ett jord- eller skogsbruksföretag. Utskottet
ställer sig positivt till motionens syfte men anser, med hänvisning bl. a. till
det nu anförda, att något särskilt initiativ från riksdagens sida inte är 34

påkallat i denna fråga.

Prisregleringen påjordbruksprodukter utom sockerbetor och JoU 1987/88:25
socker under regleringsåret 1988/89

Prisregleringens utformning

Regeringens förslag innebär i korthet att prisregleringsperioden skall omfatta
tiden den 1 juli 1988-den 30 juni 1989.

Kompensationsbeloppet den 1 juli 1988 skall uppgå till 1 409,7 milj. kr.

Av detta skall 1009,7 milj. kr. tas ut i form av prishöjningar på olika
produkter den 1 juli 1988. Resterande 400 milj. kr. skall tas av införselavgiftsmedel
utanför fördelningsplanen.

Den 1 januari 1989 skall prisjusteringar ske endast om utvecklingen av
PM-index under tiden februari-september 1988 överstiger 2,5%. Överstiger
indexutvecklingen nämnda procenttal skall jordbruket tillerkännas ett
å conto-belopp av 425 milj. kr.

Det skall ankomma på regeringen att besluta om de pris- och avgiftsändringar
som kan bli aktuella med anledning av förslagen.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens överväganden i detta avsnitt.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även några fristående motioner
om förmalningsavgiften och om folkhälsosynpunkter i jordbruksprisregleringen
m. m.

I motion Jo208 (m) yrkas att förmalningsavgift bör utgå för spannmål
som används vid tillverkning av spritdrycker i syfte att uppnå större
konkurrensneutralitet både beträffande råvaran och biprodukterna vid
framställningen.

Utskottet erinrar om att frågan berörts bl. a. i jordbruksnämndens utredning
om socker och stärkelse m. m., vilken för närvarande bereds i jordbruksdepartementet.
Nämnden konstaterar att det vid eventuellt uttag av
förmalningsavgift på spannmålsråvaran inte kommer att finnas något lönsamhetsutrymme
kvar för sprittillverkningen. I avbidan på resultatet av
den fortsatta beredningen av nämndens förslag avstyrker utskottet motion
Jo208.

Yrkanden om avskaffande av förmalningsavgiften för alternativt odlad
spannmål framförs i motionerna Jo214 (s) och Jo248 (c) yrkande 6.

Utskottet erinrar om att frågan berörts av jordbruksnämnden i en delrapport
om kvalitetsbetalning inom jordbruksprisregleringen. Därvid har
nämnden av flera olika skäl — både praktiska och principiella — avvisat
tanken på generella avgiftsbefrielser för viss odling. Med hänvisning härtill
och till tidigare ställningstaganden från utskottets sida i denna fråga avstyrker
utskottet motionerna Jo214 och Jo248 yrkande 6.

Enligt motion Jo246 (m) bör jordbruksnämndens kungörelse om fettemulsionsavgift
upphävas, med den huvudsakliga motiveringen att antalet
lagar och författningar bör hållas nere och att särskilt de som inte fyller
någon funktion bör avskaffas.

Utskottet konstaterar att det inom jordbruksprisregleringens ram lämnats
ett flertal bemyndiganden för regeringen eller jordbruksnämnden att
besluta om avgiftsbeläggning m. m. av olika produkter. Även om den av
motionären åsyftade avgiften för närvarande inte tillämpas, saknas enligt
utskottets mening anledning att särskilt peka ut denna författning bland
den mångfald bestämmelser som finns på området. Motionen avstyrks. 35

I motion Jo260 (s) yrkande 2 anförs en rad synpunkter på s.k. odlings- JoU 1987/88:25

stöd och regleringsavgifter, som i huvudsak går ut på att stödet och
avgifterna i större utsträckning bör främja vissa högkvalitetssorter. Vidare
bör en översyn göras av systemet med förmalnings- och slaktdjursavgifter i
syfte att åstadkomma lägre livsmedelspriser och högre kvalitet.

Utskottet erinrar om att jordbruksprisregleringens inverkan på livsmedelspriser
och livsmedelskvalitet behandlats av 1986 års livsmedelsutredning
i betänkandet (SOU 1987:44) om livsmedelspriser och livsmedelskvalitet.
Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande i jordbruksdepartementet.
Utskottet utgår från att frågan kommer att underställas
riksdagen för vidare överväganden i samband med det förslag om
livsmedelskontroll m. m. som, enligt vad jordbruksministern aviserat, skall
framläggas senare under år 1988. Motionen påkallar således i denna del
ingen särskild åtgärd från riksdagens sida.

I motion Jo282 (s) understryks behovet av ökad hänsyn till folkhälsosynpunkter
i jordbruksprisregleringen. Dagens system innebär enligt motionen
vissa konkurrensbegränsningar, framför allt på matfettsmarknaden.

Genom kostnadsövervältringen från smör till mjölk - som delvis underlättas
av mjölksubventionerna — hålls smörpriset nere på en nivå som innebär
att margarinkonsumtionen minskar och smörkonsumtionen ökar. Detta
är olyckligt med hänsyn till margarinets större värde från närings- och
hälsosynpunkt.

Utskottet utgår från att de allmänna synpunkterna i motionen beaktas
bl. a. i samband med det beredningsarbete som utskottet ovan hänvisat till
i fråga om livsmedelspriser och livsmedelskvalitet. Vad särskilt beträffar
frågan om eventuell kostnadsövervältring mellan smör och mjölk bör framhållas
att den svenska mjölkproduktionen ger en viss mängd mjölkfett som
antingen måste avsättas inom landet eller exporteras till världsmarknadspris.
I prisregleringshänseende skiljer sig mjölkproduktionen från andra
produktionsgrenar så till vida att en enda råvara ger flera olika produkter.

Som utskottet tidigare anfört (JoU 1986/87:26 s. 16) måste de olika produkternas
priser anpassas efter marknadssituationen för att mjölkproducenterna
skall uppnå åsyftad inkomstnivå. En prissättning som försämrar konkurrenssituationen
för de mera priskänsliga produkterna innebär minskad
inhemsk konsumtion och därmed ökad export med åtföljande exportförluster.
Dessa exportförluster belastar regleringsekonomin totalt sett och leder
därmed till sänkta avräkningspriser. Med det anförda avstyrker utskottet
motion Jo282.

Ränte- och etableringsstöd

Jordbruksnämnden föreslår att amortering och räntebetalning av räntestödslån
senareläggs ytterligare två år och börjar först regleringsåret
1990/91. Det fordras inga nya medel för räntestödet. Vidare föreslår jordbruksnämnden
att medel för etableringsstöd anslås endast till de jordbrukare
som redan har anslutits till stödformen. Etableringsstödet finansieras
av regleringsmedel inom den ram som tilldelats jordbruket. För reglerings- 36

året 1988/89 bedömer lantbruksstyrelsen vid oförändrad räntenivå medels- JoU 1987/88:25
behovet till 15-20 milj. kr.

Det ankommer på regeringen att besluta i dessa frågor. Jordbruksministern
har för avsikt att föreslå regeringen att jordbruksnämndens förslag
godkänns.

Utskottet instämmer i de överväganden som redovisas ovan. I enlighet
härmed avstyrker utskottet motion Jo66 (c) yrkande 2 om stöd till viss
nyetablering av animalieproducenter.

Låginkomstsatsning

Under anslagsposten Låginkomstsatsning m. m. inom jordbruket disponerar
jordbruksnämnden 435 milj. kr. för budgetåret 1987/88. Regeringen har
i budgetpropositionen 1988 under anslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område tagit upp oförändrat 435 milj. kr. under denna anslagspost.
Jordbruksnämnden föreslår att det belopp av 50 milj. kr., som enligt
regeringsbeslut den 4 januari 1988 skulle användas för sociala åtgärder
inom jordbruket, används tillsammans med medlen under anslaget Låginkomstsatsning
m. m.

Dessutom föreslås att 40 milj. kr. av införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen
anvisas för sociala åtgärder inom jordbruket. Av de 90 milj.
kr., som således anvisas utöver anslaget på 435 milj. kr., används 60 milj.
kr. för avbytarverksamhet och 30 milj. kr. för produktionsanpassning.

Totalt föreslår nämnden att 88 milj. kr. anvisas för leveranstillägg för
mjölk, 210 milj. kr. för avbytarverksamhet, 23 milj. kr. för företagshälsovård,
100 milj. kr. för socialförsäkringsskydd och 104 milj. kr. för produktionsanpassningsåtgärder
m. m. Jordbruksministern avser senare föreslå
regeringen att besluta enligt nämndens förslag.

Utskottets överväganden

I motion Jo61 (m) anförs att låginkomstsatsningen är att betrakta som en
livsmedelssubvention. I fråga om leveranstillägget för mjölk erinras om att
en låg produktion av mjölk kan bero på flera olika faktorer. Stödet har
enligt motionen inte avgörande betydelse för lönsamheten och bidrar inte
till att hålla kvar småskalig mjölkproduktion. Stödet bör därför avskaffas,
och frigjorda medel bör överföras till avbytarverksamheten. Härigenom
kommer de huvudsakligen mjölkproducenterna till godo.

Utskottet är inte berett att frångå den disposition av medel som redovisats
ovan, och som för övrigt bl. a. innebär att en betydande ökning av
resurserna kommer avbytarverksamheten till del. 1 enlighet härmed avstyrks
motion Jo61 yrkande 5.

Utskottet tillstyrker även förslaget att 40 milj. kr. av utomramsmedel
anvisas för sociala åtgärder i jordbruket och avstyrker således motion Jo59
yrkande 6 (vpk), vari yrkas avslag på propositionen i motsvarande del. 37

Vissa övriga frågor

JoU 1987/88:25

Utskottet tillstyrker propositionens förslag och överväganden om ändring i
lagen om prisreglering på jordbrukets område och om uppsamling av
självdöda djur m. m. (prop. s. 16-17).

Införselavgiftsmedel m. m.

Regeringen föreslår att inflytande införselavgiftsmedel för regleringsåret
1988/89 skall disponeras i enlighet med redovisningen i nedanstående tabell.

Pälsdjursuppfödare skall erhålla prisåterbäring vid användning av vegetabiliskt
fett i utfodringen. En del av den prisåterbäring som återbetalas för
detta och andra fodermedel bör användas för uppbyggnad av en forskningsfond
för pälsdjursnäringen.

Tabell 2.4.1 Huvudsaklig medelsdisposition av införselavgiftsmedel m. m. regleringsåren
1986/87, 1987/88 och 1988/89

1986/87 1987/88 1988/89

1000-tal kr. I 000-tal kr. 1000-tal kr.

prel. prognos

Inkomster

Från föregående regleringsår
kvarstående införselavgifter

(inomramsmedel)	17731	36522	-
Under resp. regleringsår influtna införselavgifter exkl. fodermedel	548481	888000	728000
fodermedel	219454	320000	350000
Summa	785666	1244522	1078000
Utgifter a) Av medel inom fördelnings-planen Svensk spannmålshandel	86000	92000
Sveriges potatisintressenter	27500	27500
Sveriges oljeväxtintressenter	0	0
Svensk kötthandel	4000	4 000
Föreningen för mejeriprodukter	161000	69500
Svensk ägghandel	52000	52000
Regleringskassan för fågelkött	3000	6000
Regionalt kostnadsbidrag, norra Sverige - mjölk	45 500	45 500
— kött	5000	5000
- ägg	1700	4 500
Bidrag till fraktkostnader för mjölk och grädde	500	500
Upplysningsverksamhet och utvecklingsarbete	13 500	15000
Stiftelsen lantbruksforskning	0	5000
Djurhälsovård, kontrollverk-samhet m. m.	32 300	33800
Stöd till odling av konservärter och andra köksväxter	6000	10000
Bidrag till grönmjöl	1000	0
Stöd till odling av bruna bönor	1700	4500
Stöd till odling av vallväxtfrö	8000	8000

	1986/87 1 000-tal kr.	1987/88 1000-tal kr. prel.	1988/89 1 000-tal kr. prognos
Fonden för kollektiva åtgärder inom biodlingen	500	500
Sveriges exportråd	2000	3000
Sveriges potatisodlares riksförbund	2780	2780
Bidrag till ersättningsfoder, norra Sverige	13 883	80000
Bidrag till potatisodling, norra Sverige	0	4500
Reserv till jordbruksnämndens förfogande	36522	152942
Summa	504385	626522	617 200
Härefter kvarstående införsel- avgiftsmedel	281 281	618000	460 800
b) Av medel utanför fördel- ningsplanen Utbyteshandel nötkött, öststaterna	44933	70000	70000
Utbyteshandel kött och fläsk	75000	50000	50000
Pristillägg får- och lammkött	15925	17000	27000
Svensk matpotatiskontroll	6038	6204	6362
Bidrag till Stiftelsen för ackord- hästorganisationens bevarande	250	250	250
Minskning av mekaniska skador på matpotatis	500	500	0
Stöd till maltproduktionen	2000	1 000	1000
Sveriges exportråd	2000	4000	4000
Ränta på lån i riksgäldskontoret	2 240	0
Djurhälsovård	0	17000	20 677
Lantbruksstatistik	100	26000	37708
Konsumentdelegationens sekretariat	400		400
Kostvaneundersökningar Alternativ odling Skördeskadefonden Ersättning för uteblivna pris- höjningar under 1988/89		1250 1000 300000	60000 90000
Summa	149386	494 204	367397
Summa utgifter	653771	1120726	984597
Arets saldo (prognos)	+ 131895	+ 123796	+93403

Fördelningsplanen för regleringsåret 1987/88 utgör 267,2 milj. kr. samt
inflytande avgifter för fodermedelsimporten enligt riksdagens beslut våren
1987 (prop. 1986/87:146, JoU 26, rskr. 346). Med hänsyn till att inflytande
avgifter för fodermedelsimporten för närvarande kan beräknas till
320 milj. kr. beräknas därmed fördelningsplanen till 587,2 milj. kr. Därtill
kommer kvarstående medel från regleringsåret 1986/87 på 36,5 milj. kr. De
disponibla inkomsterna av införselavgifter beräknas till totalt
1244,5 milj. kr., vilket innebär att 680,8 milj. kr. beräknas återstå sedan
medel avsatts till fördelningsplanen. Enligt jordbruksnämndens förslag

skall utgå bl.a. ett utökat arealbidrag till stöd för potatisodlingen i norra JoU 1987/88:25
Sverige och odlingen av bruna bönor till följd av skördeskador år 1987.

Jordbruksministern har inget att erinra mot det preliminära förslag till
fördelningsplan som lämnats av jordbruksnämnden. Definitiv fördelningsplan
för regleringsåret 1987/88 kan fastställas först efter utgången av regleringsåret,
då de verkliga inkomsterna av införselavgifterna för fodermedel
är kända.

Sammanställningen avseende ändamål utanför fördelningsplanen för
regleringsåret 1987/88 skiljer sig på ett antal punkter från de preliminära
beräkningar som låg till grund för riksdagens beslut våren 1987. De införselavgiftsmedel
från regleringsåren 1986/87 och 1987/88 som enligt riksdagens
beslut står till regeringens förfogande (prop. 1986/87:146,

JoU 26, rskr. 346) har därvid delvis tagits i anspråk för olika ändamål
sammanhängande med prisregleringen. Posten Utbyteshandel med nötkött
från öststaterna beräknas öka med 30 milj. kr. Bidraget till Svensk matpotatiskontroll
(SMAK) ökar med 56 143 kr. till följd av tidigare inte beaktade
löneökning för SMAK under regleringsåret 1987/88. Bidraget till Sveriges
exportråd har, genom regeringens beslut, höjts med 2 milj. kr. för
1987/88. Till statens livsmedelsverks medverkan i kostvaneundersökningar
disponeras 1 250000 kr., vilket tidigare redogjorts för i årets budgetproposition.
Vidare bör 1 milj. kr. användas för att stödja uppbyggnaden av en
fungerande kontroll av alternativt producerade jordbruksprodukter. Detta
har tidigare redovisats i proposition (1987/88: 128) om miljöförbättrande
åtgärder i jordbruket, m. m.

Enligt nämndens förslag skall 300 milj. kr. av de införselavgiftsmedel
som står till regeringens förfogande för regleringsåret 1987/88 tas i anspråk
för att ersätta prishöjningar på jordbruksprisreglerade produkter under
regleringsåret 1988/89. Jordbruksministern har ingenting att erinra mot vad
jordbruksnämnden föreslagit i dessa delar.

Kostnaderna för sådana ändamål som får täckas av införselavgiftsmedel
utanför fördelningsplanen beräknas därför för regleringsåret 1987/88 till
494 milj. kr., varav 300 milj. kr. avser ersättning för uteblivna prishöjningar
under regleringsåret 1988/89. Jordbruksministern återkommer senare till
regeringen med anledning av jordbruksnämndens förslag till disposition av
de införselavgiftsmedel som står till regeringens förfogande för regleringsåret
1987/88.

Fördelningsplanen för regleringsåret 1988/89 föreslås omfatta oförändrat
267,2 milj. kr. jämte inflytande fodermedelsavgifter, vilket totalt beräknas
ge 617,2 milj. kr.

Svensk spannmålshandel bör liksom hittills tillföras införselavgifter för
viss utbyteshandel med brödsäd. Dessa avgifter beräknas till 40 milj. kr.

Vidare bör Sveriges oljeväxtintressenter tillföras fettvaruavgifter såväl på
importerad som inhemsk olja för en kvantitet motsvarande fettinnehållet i
den inhemska fröskörden, dock högst motsvarande fettvaruavgifter på den
totala fettkonsumtionen inom landet. Beloppet beräknas nu uppgå till
550 milj. kr.

Med hänsyn till ovissheten rörande regleringsekonomins utveckling för
de olika varuområdena har nämnden inte lagt fram någon plan för fördel- 40

ning av det preliminärt beräknade beloppet för regleringsåret 1988/89. JoU 1987/88:25
Nämnden avser att återkomma med förslag till preliminär fördelning av
beloppet. Ett sådant förslag kan då avges i samband med att förslag lämnas
till gränsskydd m. m. fr. o. m. den 1 juli 1988. Nämnden bör liksom tidigare
få jämka delbeloppen mellan de olika regleringsföreningarna och besluta
om fördelning av det belopp som kan komma att stå till nämndens förfogande.

I det följande anges medelsbehovet under regleringsåret 1988/89 för de
ändamål som bör täckas av införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen.

För utbyteshandel med nötkött med öststaterna har beräknats
70 milj. kr.

För utbyteshandel med kött och fläsk avsätts 50 milj. kr. av införselavgiftsmedel
från import av kött och fläsk. En förutsättning är att motsvarande
export ägt rum och att införselavgiftsmedel finns tillgängliga, sedan
samtliga övriga ändamål tillgodosetts inom och utom fördelningsplanen
med tillägg av en skälig reserv för oförutsedda ändamål.

Under regleringsåret 1987/88 utgår pristillägg för får- och lammkött med
3,30 öre per kg, vilket beräknas motsvara en utgift på 17 milj. kr. Pristillägget
föreslås höjt till 5,40 öre per kg får- och lammkött under regleringsåret
1988/89, vilket beräknas medföra en utgift på 27 milj. kr. Höjningen
ingår i kompensationsbeloppet till jordbruket.

SMAK tilldelas högst 4844000 kr. för den oficiella kontrollen och
1518000 kr. för upplysningsverksamhet.

Bidrag till stiftelsen för ackordhästorganisationens bevarande bör utgå
oförändrat med 250000 kr.

Stöd till maltproduktionen för regleringsåret 1988/89 bör lämnas med
1 milj. kr.

Sveriges exportråd skall erhålla 4 milj. kr. av medel utanför fördelningsplanen
regleringsåret 1988/89, förutsatt att jordbruket avsätter 4 milj. kr.
från medel inom fördelningsplanen.

I enlighet med regeringens förslag i årets budgetproposition (1987/88:100
bil. 11) har jordbruksnämnden föreslagit att 20,7 milj. kr. anslås för finansiering
av viss del av kostnaderna för djurens hälso- och sjukvård samt
37,7 milj. kr. för statistik på jordbrukets område.

Till finansiering av sekretariatet hos jordbruksnämndens konsumentdelegation
föreslås 400000 kr.

Propositionen innebär vidare att 60 milj. kr. av disponibla införselavgifter
utanför fördelningsplanen för regleringsåret 1988/89 skall avsättas till
skördeskadefonden för 1987 års skördeskador. Medlen skall enligt förslaget
utbetalas regleringsåret 1989/90.

Jordbruksnämnden har föreslagit att totalt 400 milj. kr. av införselavgiftsmedel
skall disponeras för att begränsa konsumentprishöjningar under
regleringsåret 1988/89. Till detta används 300 milj. kr. av medel för regleringsåret
1987/88. Till resterande 100 milj. kr. disponeras införselavgiftsmedel
för regleringsåret 1988/89, varav 10 milj. kr. utgör höjningen av
pristillägget för får- och lammkött.

Jordbruksnämnden har föreslagit att en prisåterbäring lämnas för vege- 41

tabiliskt fett som används för utfodring av pälsdjur. Pälsdjursnäringen JoU 1987/88:25
erhåller för närvarande återbetalning för fördyring av spannmål och annat
foder orsakad av jordbruksprisregleringen. Bakgrunden är att huvuddelen
av skinnen säljs på världsmarknaden. Jordbruksministern biträder nämndens
förslag.

En del av prisåterbäringen för foder i fortsättningen avsätts för uppbyggnad
av en forskningsfond för pälsdjursnäringen.

Enligt den överenskommelse som träffats mellan regeringen och jordbruksnäringen
skall staten och näringen bidra med hälften var till den del
av kostnaderna för 1987 års skördeskador som överstiger 90 milj. kr. Skadorna
år 1987 blev som regeringen tidigare redovisat för riksdagen betydligt
större än vad som varit fallet under senare år. Konsekvenser av de
stora skadorna har blivit att fonden i sin helhet tömts på medel. Regeringen
har därför föreslagit riksdagen att anvisa 127 milj. kr. som ersättning till
fonden i enlighet med nämnda överenskommelse (prop. 1987/88:125 bil.

6). För jordbruksnäringens del innebär överenskommelsen att näringens
andel får avsättas inom ramen för de medel som tillförs jordbruket. Utöver
dessa kostnader för ersättning till skördeskadefonden kommer kostnader
för administrationen av skyddet för skördeåret 1987 som i normalfallet
skulle finansierats av fonden. Sammanlagt kan dessa administrationskostnader
komma att uppgå till ca 17-18 milj. kr. Jordbruksministern avser att
senare föreslå regeringen att avsätta medel för detta ändamål inom ramen
för de införselavgiftsmedel från regleringsåret 1986/87 som står till regeringens
förfogande.

Av resterande odisponerade införselavgiftsmedel från regleringsåret
1986/87 till regeringens disposition föreslås att 100 milj. kr. tas till intäkt
under anslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område under nionde
huvudtiteln. Härigenom avlastas statsbudgeten motsvarande belopp.

Med hänsyn till de oundgängliga variationerna i inflödet av införselavgifter
har jordbruksministern i årets budgetproposition (prop. 1987/88:100
bil. 11, s. 34) föreslagit att en rörlig kredit av 60 milj. kr. även fortsättningsvis
ställs till jordbruksnämndens förfogande. Med hänsyn till osäkerheten
i prognosen bör det i enlighet med sammanställningen beräknade
överskottet inte intecknas för något ändamål utöver de nu nämnda. Det på
detta sätt beräknade överskottet bör liksom för innevarande år stå till
regeringens disposition.

Utskottets överväganden

Utskottet tillstyrker de förslag till disposition av införselavgiftsmedel som
redovisats ovan.

I enlighet med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo64 (c)
yrkande 7 och Jo69 yrkande 1, vari motionärerna avvisar förslaget om
överföring av införselavgiftsmedel till statsbudgeten.

42

Prisregleringen på sockerbetor och socker JoU 1987/88:25

Prisregleringen på sockerbetor och socker för perioden den 1 juli 1988—
den 30 juni 1989 bör enligt propositionen utformas enligt samma grunder
som för innevarande regleringsperiod för det angivna ändamålet.

Grundpriset på sockerbetor, som avser 16% sockerhalt, skall år 1988
vara 30,79 kr. per 100 kg.

Prisregleringspriset på strösocker skall vid oljepriset 1453 kr. per kubikmeter
vara 456,42 kr. per 100 kg.

Det ankommer på regeringen att fatta de beslut om prisregleringen som
kan komma att krävas under perioden.

Sockerbetsarealen för 1988 års odling föreslås vidare uppgå till oförändrade
51 000 hektar.

Arealbidragen till odlare som levererar betor till ö-bruken bibehålls
oförändrade.

Arealbytet mellan fabrikspotatis och sockerbetor skall upphöra fr. o. m.

1989 års odling.

Utskottets överväganden

Två följdmotioner samt ett antal fristående motioner behandlar sockerbetsodlingens
och sockernäringens betydelse från regionalpolitisk synpunkt.

Enligt motionerna Jo61 (m) och Jo64 (c) bör den inhemska produktionen
motsvara 95 % av sockerkonsumtionen inom landet. Liknande synpunkter
anförs i motionerna Jo238 (m) och Jo266 (c) yrkande 1.

I motion Jo222 (c) understryks sockerbetsodlingens betydelse för Öland
och Kalmar läns fastland. En liknande bedömning görs i motion Jo229 (m)
som dessutom tar upp odlingen i Blekinge. Enligt motion Jo266 yrkandena
2 och 3 bör sockerbetsarealen öka på Gotland, varjämte behovet av längre
avtalsperioder framhålls.

I motion Jo216 (s) yrkas att regionalpolitiska hänsyn tas i jordbruksnämndens
sockerutredning med hänsyn särskilt till sockerbruken på Öland
och Gotland.

Utskottet går i detta sammanhang inte närmare in på frågan om den
svenska sockerproduktionens omfattning på längre sikt. De förslag som
framläggs i propositionen om prisregleringens utformning, areal och arealbidrag
m. m. tillstyrks. Motionerna Jo61, Jo64, Jo238 och Jo266 avstyrks
såvitt avser självförsörjningsgraden i den inhemska sockerproduktionen.

De motioner som särskilt behandlar sockerbetsodlingen i vissa specificerade
regioner avstyrks i den mån motionerna inte kan anses tillgodosedda
genom regeringens förslag om arealbidrag m. m., vilka redovisas på s. 23-24 i propositionen.

Forskning och rådgivning m. m.

Utskottets överväganden

I motion Jo248 (c) yrkande 2 förordas att jordbruksforskningen och rådgivningen
i större utsträckning inriktas på biologiskt inriktad forskning. Lant- 43

bruksnämndens och hushållningssällskapens rådgivning bör utökas och JoU 1987/88:25
utgöra en motvikt mot den kommersiella rådgivningen. Den bör i huvudsak
vara kostnadsfri.

Utskottet har i olika sammanhang erinrat om att forskningen och rådgivningen
på jordbrukets område skall ge underlag för en produktionsinriktning
som kan förena effektivitet och hänsyn till miljön. Vid årets budgetbehandling
har ytterligare resurser anvisats för miljöinriktad växtodlingsrådgivning
m. m. Ytterligare insatser på detta område har aviserats i proposition
1987/88:128 om miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, m. m.

(JoU 1987/88:24). Motionen avstyrks i denna del i den mån den inte
tillgodoses med det anförda.

Enligt motion Jo275 (m) krävs åtgärder för att samordna och effektivisera
lantbrukets rådgivning. Motionärens yrkande och motivering överensstämmer
till stor del med en motion (m) som behandlades i utskottets
betänkande JoU 1986/87:26 (s. 36 f). Utskottet anförde bl. a. att lantbruksrådgivningen
fyller en viktig funktion med hänsyn till de strukturella förändringar
m. m. som sker i denna näring. Motionen bör ej heller nu föranleda
någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Yrkandet i motion Jo284 (vpk) om inrättande av ett oberoende forskningsinstitut
avstyrks med hänvisning till utskottets bedömning av ett
likalydande motionsyrkande i betänkandet JoU 1986/87:19 (s. 14). Enligt
utskottet kunde skogs- och jordbrukets forskningsråd anses uppfylla
kraven på ett från olika intressen fristående forskningsorgan.

Tanken på inrättande av utsädesreservat för t. ex. potatisodling i norra
Sverige har flera gånger tidigare avvisats av utskottet. Därvid har bl. a.
hänvisats till att lantbruksstyrelsen ansett att flera skäl talar mot denna
lösning och att det från många synpunkter är bättre att låta kunniga odlare
på företag med isolerat läge ombesörja grundutsädesodlingen.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo244 (fp) om grundutsädesodling
av potatis i norra Sverige.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande en ny jordbrukspolitisk utredning
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo205 yrkande 1,

2. beträffande avreglering av det svenska jordbruket m. m.
att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo213 yrkandena 1 och 13,

3. beträffande en heltäckande livsmedelspolitik
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo284 yrkande 1,

4. beträffande regional självförsörjning

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo284 yrkande 2,

5. beträffande planmässig samordning av produktionen
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo284 yrkande 9,

6. beträffande vissa produktionsformer i jordbruket m. m.
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo284 yrkandena 3 och 6,

7. beträffande landsbygdens utveckling m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo231, 1987/88:Jo273 och 44

1987/88:Jo285,

8. beträffande stöd till kombinerade företag m. m. JoU 1987/88:25

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo204,

9. beträffande ändring av rationaliseringsförordningen
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo288,

10. beträffande jordbruket i Skåne m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88: Jo235 yrkande 1,

1987/88:Jo244 yrkandena 1, 2 och 4, 1987/88:Jo772 yrkande 2 och
1987/88:Jo874 yrkande 2,

11. beträffande jordbruket i Skaraborgs län

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo250 yrkandena 1 och 2,

12. beträffande jordbruket i Hallands län

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo286 yrkande 1,

13. beträffande jordbruket i Värmlands län

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo259 yrkande 2,

14. beträffande särskilda medel till forskning m. m. om landsbygdsutveckling att

riksdagen avslår motion 1987/88:Jo69 yrkande 3,

15. beträffande stöd till jordbruket i norra Sverige — allmänt
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo60,

16. beträffande allmänna principer för överläggningar om jordbrukspriserna
m.m.

a) att riksdagen avslår motionerna 1987/88 :Jo61 yrkandena 1 och 2
och 1987/88:Jo64 yrkande 5,

b) att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo248 yrkande 3,

17. beträffande investeringsförbud i animalieproduktionen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motionerna 1987/88:Jo59 yrkande 1, 1987/88:Jo66 yrkandena 3 och
4, I987/88:Jo205 yrkande 4, 1987/88:Jo213 yrkande 7 och

1987/88:Jo253 yrkande 2 antar förslaget till lag om dels fortsatt
giltighet av lagen (1983:147) om förbud under viss tid mot nybyggnad
av djurstallar för nötkreatur och svin, dels ändring i samma lag,

18. beträffande etableringskontroll m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo59 yrkande 2 och
1987/88:Jo64 yrkande 2,

19. beträffande disposition av investeringsreserver
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo64 yrkande 3,

20. beträffande stöd till småskalig djurhållning
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo228 yrkande 1,

21. beträffande avveckling av tvåprissystemet för mjölk

a) att riksdagen lämnar utan erinran vad i propositionen anförts om
avveckling per den 30 juni 1989 samt avslår motionerna
1987/88:Jo58, 1987/88:Jo59 yrkande 3, 1987/88:Jo61 yrkande 3,

1987/88:Jo62, 1987/88:Jo63, 1987/88:Jo64 yrkande 1, 1987/88:Jo65,

1987/88:Jo66 yrkande 1 och 1987/88:Jo68,

b) att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo67 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om vissa övergångsåtgärder,

c) att riksdagen godkänner vad utskottet anfört om användningen av 45

20000000 kr. av införselavgiftsmedel till stöd till särskilda åtgärder JoU 1987/88:25

för jordbruket i norra Sverige,

d) att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo69 yrkande 2,

22. beträffande uttalande om småjordbrukens överlevnadsmöjligheter att

riksdagen avslår motion 1987/88:Jo59 yrkande 4,

23. beträffande statens delansvar för överskottskostnaderna

att riksdagen godkänner vad utskottet anfört samt avslår motionerna
1987/88:Jo59 yrkande 5, 1987/88:Jo61 yrkande 4, 1987/88:Jo64 yrkande
4 i motsvarande del och 1987/88:Jo69 yrkande 4,

24. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts i fråga om
produktionsanpassning på vegetabilieområdet, i de delar som ej
omfattas av moment 23 i utskottets hemställan,

25. beträffande inriktningen av jordbrukspolitiken och stimulans
av alternativa råvaror m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo64 yrkande 4 i återstående
del och 1987/88:Jo234 yrkandena 1 och 4 - 10,

26. beträffande höjd ersättning för skogsplantering
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo205 yrkande 2,

27. beträffande skogsproduktion på åkerarealen m.m.

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo213 yrkandena 20 och 21,

28. beträffande särskilda stödformer för skogsplantering

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo221 och 1987/88:Jo227,

29. beträffande fältmässig odling av lingon
att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo901,

30. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats i fråga
om prisregleringen på jordbruksprodukter utom sockerbetor och
socker under regleringsåret 1988/89,

31. beträffande förmalningsavgift på spannmål vid sprittillverkning att

riksdagen avslår motion 1987/88:Jo208,

32. beträffande förmalningsavgift på alternativodlad spannmål
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo214 och 1987/88:Jo248
yrkande 6,

33. beträffande översyn av vissa regleringsavgifter m.m.
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo260 yrkande 2,

34. beträffande folkhälsosynpunkter i jordbruksprisregleringen
m. m.

att riksdagen avslår motion 1987/88: Jo282,

35. beträffande etableringsstöd

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo66 yrkande 2,

36. beträffande låginkomstsatsning m. m.

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo61 yrkande 5,

37. beträffande sociala åtgärder

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo59 yrkande 6,

38. beträffande upphävande av viss myndighetskungörelse
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo246,

46

39. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts i fråga om JolJ 1987/88:25
användningen av avgiftsmedel som inflyter under regleringsåret

1988/89,

40. beträffande viss disposition av införselavgiftsmedel från regleringsåret
1986187

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo64 yrkande 7 och
1987/88:Jo69 yrkande 1,

41. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts i fråga om
uppbyggnad av en forskningsfond för pälsdjursnäringen,

42. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts i fråga om
prisregleringen på sockerbetor och socker under regleringsåret
1988/89,

43. beträffande självförsörjningsgraden i sockerproduktionen

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo61 yrkande 6,

1987/88:Jo64 yrkande 6, 1987/88:Jo238 och 1987/88:Jo266 yrkande 1,

44. beträffande regionalpolitiska hänsyn i sockerutredningen
m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo216, 1987/88:Jo222,

1987/88:Jo229 och 1987/88:Jo266 yrkandena 2 och 3,

45. beträffande jordbruksforskning m. m.

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo248 yrkande 2,

46. beträffande lantbrukets rådgivning
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo275,

47. beträffande forskningsinstitut

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo284 yrkande 10,

48. beträffande grundutsäde södling av potatis
att riksdagen avslår motion !987/88:Jo224,

49. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1967:340) om prisreglering på jordbrukets område.

Stockholm den 24 maj 1988
På jordbruksutskottets vägnar

Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Håkan Strömberg (s), Grethe Lundblad
(s), Sven Eric Lorentzon (m), Martin Segerstedt (s), Bengt Rosén (fp),

Ingvar Eriksson (m), Åke Selberg (s), Lennart Brunander (c), Jan Jennehag
(vpk), Leif Marklund (s), Kaj Larsson (s), Björn Ericson (s), Anders
Castberger (fp) och Ingrid Hemmingsson (m).

47

Reservationer

JoU 1987/88:25

1. En ny jordbrukspolitisk utredning (mom. 1)

Bengt Rosén och Anders Castberger (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Den utveckling som ägt rum och alltjämt äger rum sedan 1985 års beslut
om livsmedelspolitiken visar tydligt på de brister som föreligger i den
nuvarande politiken och i systemet för prisöverläggningar. Utskottet delar
motionärernas åsikt att en ny parlamentarisk jordbruksutredning måste
tillsättas. Huvudinriktningen för denna utredning bör vara en återgång till
marknadsekonomi med så få statliga regleringar som möjligt. Synpunkterna
i motion Jo205 bör således vara vägledande för utredningen. Bland de
viktigaste punkterna bör nämnas bibehållande av gränsskyddet intill dess
internationella överenskommelser medger avskaffande, arealersättning
och hänsyn till miljö, djuretik och livsmedelskvalitet. En friare prisbildning
bör eftersträvas, liksom lättnader i jordförvärvslagen och över huvud taget
i den statliga byråkrati som byggts upp på förevarande område. Vad
utskottet anfört med anledning av motion Jo205 yrkande 1 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande en ny jordbrukspolitisk utredning
att riksdagen med anledning av motion Jol987/88:Jo205 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Avreglering av det svenska jordbruket m. m. (mom. 2)

Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ingrid Hemmingsson (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 17 slutar med ”i motionen” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförts i motion Jo213 (m) yrkande
1, att det svenska jordbruket successivt bör avregleras. Detta bör dock
ske med beaktande bl. a. av situationen på världsmarknaden och hos de
övriga industriländerna. Avregleringen skall ske med hänsynstagande till
och i samarbete med producenterna och får inte medföra kapitalförluster
och omställningssvårigheter för den svenska jordbrukaren. I enlighet med
yrkande 13 i motionen bör alla regleringar avskaffas som verkar hämmande
på produktiviteten och kreativiteten i jordbruket. Jordbrukspolitiken
måste skapa förutsättningar för jordbrukaren att agera som en fri företagare.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo213 yrkandena 1 och 3
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

48

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: JoU 1987/88:25

2. beträffande avreglering av det svenska jordbruket m. m.
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo213 yrkandena 1
och 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Regional självförsörjning (mom. 4)

Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Stor
enighet” och slutar med ”(yrkande 2)” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att de ökade regionala obalanserna
i livsmedelsproduktionen måste motverkas. För detta talar både
regionalpolitiska skäl och beredskapsskäl. Det är viktigt att eftersträva
största möjliga regionala självförsörjning i hela produktionskedjan. Detta
medför också färskare livsmedel av högre kvalitet. I områden med lägre
produktivitet kan jordbruket kombineras med en rad andra sysselsättningar,
som t. ex. fruktodling, turism, hantverk och fiske m. m.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo284 yrkande 2 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande regional självsörsörjning
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo284 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Planmässig samordning av produktionen (mom. 5)

Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Yrkandet
i” och slutar med ”Jo284” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion Jo284 domineras livsmedelsindustrin och den kemiska
industrin starkt av multinationella intressen och maktkoncentration.

Härigenom ökar sårbarheten i det svenska jordbruket och inom livsmedelsproduktionen.

Ett fåtal stora maktgrupper har fört oss in i en snabb utveckling mot
högteknologisk produktion, stordrift och specialisering. Utslagning av
mindre och medelstora företag sker också i snabb takt. Med hänsyn till
beredskap, nationellt oberoende, sysselsättning och regionalpolitik innebär
detta en farlig utveckling. Kapitalets makt över maten måste inskränkas.
Hela produktionskedjan från råvara, förädling, distribution och till
handeln måste samordnas planmässigt.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo284 yrkande 9 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

49

4 Riksdagen 1987188. 16 sami. Nr 25

Rättelse: S. 50 rad 23 och 36 står: 16. Rättat till: 16 a. Rad 39 tillkommit: a)

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: JoU 1987/88:25

5. beträffande planmässig samordning av produktionen
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo284 yrkande 9 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Särskilda medel till forskning m. m. om
landsbygdsutveckling (mom. 14)

Karl Erik Olsson (c), Bengt Rosén (fp), Lennart Brunander (c) och Anders
Castberger (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Utskottet
är” och slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i yrkandet i folkpartiets kommittémotion att
2 000 000 kr. av utomramsmedel bör användas för forsknings- och rådgivningsarbete
rörande landsbygdsutveckling vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad utskottet sålunda anfört.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande särskilda medel till forskning m.m. om landsbygdsutveckling att

riksdagen med bifall till motion 1987/88:Jo69 yrkande 3 godkänner
vad utskottet anfört om överföring av införselavgiftsmedel till
Sveriges lantbruksuniversitet,

6. Allmänna principer för överläggningar om
jordbrukspriserna m. m. (mom. 16 a)

Karl Erik Olsson (c), Sven Eric Lorentzon (m), Bengt Rosén (fp), Ingvar
Eriksson (m), Lennart Brunander (c), Anders Castberger (fp) och Ingrid
Hemmingsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ”När det”
och på s. 24 slutar med ”yrkande 5” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motionerna Jo61 (m) och Jo64 (c) är behovet av en mera
långsiktig jordbrukspolitik stort. Det nuvarande systemet med överläggningar
om jordbrukspriserna har lett till korta avtalsperioder, något som
gagnar varken producenter eller konsumenter. Det bör eftersträvas ett
system som ger bättre förutsättningar för fleråriga avtal. Vad utskottet
anfört med anledning av motionerna Jo61 yrkande 2 och Jo64 yrkande 5
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 a bort ha följande lydelse:

16. beträffande allmänna principer för överläggningar om jordbrukspriserna
m. m.

a) att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88: Jo61 yrkande
2 och 1987/88: Jo64 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till 50

känna vad utskottet anfört samt lämnar motion 1987/88: J06I yrkan- JoU 1987/88:25
de 1 utan vidare åtgärd,

7. Investeringsförbud i animalieproduktionen (mom. 17)

Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ingrid Hemmingsson (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som boljar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”yrkande 7” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i yrkandet i motion Jo213 att investeringsförbudet
bör upphävas med verkan fr. o.m. den 1 juli 1988. Utskottet tillstyrker
yrkande 7 i nämnda motion och avstyrker motionerna Jo59 yrkande 1 och
Jo66 yrkandena 3 och 4. Detta innebär att riksdagen bör avslå propositionens
förslag om förlängning av lagstiftningen för tiden efter den 30 juni

1988.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande investeringsförbud i animalieproduktionen
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo205 yrkande 4,
med bifall till motion 1987/88: Jo213 yrkande 7 och med avslag på
motionerna 1987/88: Jo59 yrkande 1, 1987/88: Jo66 yrkandena 3 och 4
och 1987/88:Jo253 yrkande 2 avslår förslaget till lag om dels fortsatt
giltighet av lagen (1983:147) om förbud under viss tid mot nybyggnad
av djurstallar för nötkreatur och svin, dels ändring i samma lag,

8. Investeringsförbud i animalieproduktionen (mom. 17)

Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”yrkande 7” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i de synpunkter som anförs i motion Jo59 om
behovet av fortsatt investeringsförbud i animalieproduktionen. Förbudet
bör liksom hittills förlängas med ett år i taget. Nya regler om begränsning
av expansionsinvesteringar bör övervägas för att eventuellt ersätta det
nuvarande förbudet. Utskottet tillstyrker således yrkande 1 i motion Jo59
och avstyrker motion Jo213 yrkande 7. Härigenom tillgodoses syftet med
motion Jo66 yrkandena 3 och 4 i stor utsträckning.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande investeringsförbud i animalieproduktionen
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1987/88:Jo66 yrkandena 3 och 4, med bifall till motion 1987/88:Jo59
yrkande 1 och med avslag på motionerna 1987/88:Jo213 yrkande 7
och 1987/88:Jo253 yrkande 2 antar förslaget till lag om dels fortsatt
giltighet av lagen (1983:147) om förbud under viss tid mot nybyggnad
av djurstallar för nötkreatur och svin, dels ändring i samma lag,
med den ändringen att lagen skall gälla till utgången av juni 1989, 51

9. Etableringskontroll m. m. (mom. 18) JoU 1987/88:25

Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c) och Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Med
hänvisning” och slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motionerna Jo59 (vpk) och Jo64 (c) är det viktigt att ersätta
det nuvarande investeringsförbudet med någon form av kontroll som motverkar
en ohämmad expansion inom animalieproduktionen. Det synes
därvid lämpligt att, som föreslås i motion Jo64, införa en etableringskontroll
för företag som vid expansion uppnår eller överskrider en företagsstorlek
motsvarande 50 djurenheter. Vid nyinvesteringar bör hänsyn tas till
det tillgängliga produktionsutrymmet, regional balans, jordbrukets inverkan
på miljön och till antalet djurenheter per ha. Etableringskontrollen bör
utformas i samarbete mellan staten och näringen. Regeringen bör återkomma
till riksdagen med förslag om etableringskontroll i enlighet med synpunkterna
i motionerna Jo59 och Jo64. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande etableringskontroll m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo59 yrkande 2
och 1987/88:Jo64 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

10. Avveckling av tvåprissystemet för mjölk (mom. 21 a - c)

Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ingrid Hemmingsson (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ”Utskottet
får” och på s. 29 slutar med ”Jo68 avstyrks” bort ha följande lydelse:

I propositionen meddelar jordbruksministern att han har för avsikt att
senare föreslå att tvåprissystemet på mjölk endast förlängs till den 30 juni

1989. De anförda motiven är att tvåprissystemet i stort sett uppfyllt sina
huvudsyften. Överskottsproduktionen har minskat och avräkningspriserna
har kunnat höjas för producenterna. Tvåprissystemet har på kort sikt haft
avsedd effekt på överproduktionen.

De negativa effekterna är också väl kända. Genom att konkurrensförhållandet
inom landet sätts ur spel minskar behovet av effektiviseringsåtgärder
i mjölkproduktionen. Konsumenten drabbas av en dyrare produkt.

Kontrollapparaten byggs ut till förfång för både konsumenter och producenter.
De lönsamhetsförbättringar som producenten uppnår får nästa
mjölkproducent betala när han köper fastigheten. Tvåprissystemet bör
därför avvecklas.

Att som regeringen föreslår avveckla tvåprissystemet till den 30 juni
1989 visar dock en brist i förståelse för näringens situation och de omställningsproblem
som uppstår vid en alltför snabb och drastisk avveckling. En
bortre gräns bör sättas för när systemet skall vara avvecklat, men näringen
är i behov av en längre anpassningsperiod till en fri marknad inom landet 52

än den tidsgräns som propositionen föreslår. Utskottet föreslår därför att JoU 1987/88:25
tvåprissystemet skall vara avvecklat senast till den 30 juni 1991. Det bör
ankomma på näringen (SMR och LRF) att genomföra avvecklingen på
lämpligt sätt.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion Jo61 yrkande 3 om avvecklingstidpunkten,
varigenom motionerna Jo58, Jo59 yrkande 3, Jo63, Jo64
yrkande 1, Jo65, Jo67 och Jo68 helt eller delvis tillgodoses.

dels att utskottets hemställan under under 21 a) bort ha följande lydelse:

21. a) att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo58,

1987/88:Jo61 yrkande 3, 1987/88:Jo63 och 1987/88:Jo68 och med
avslag på motionerna 1987/88:Jo59 yrkande 3, 1987/88:Jo62,

1987/88:Jo64 yrkande 1, 1987/88:Jo65, 1987/88:Jo66 yrkande 1 och
1987/88:Jo67 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om avveckling av tvåprissystemet per den 30 juni 1991,

dels att momenten 21 b och c bort utgå,

11. Avveckling av tvåprissystemet för mjölk (mom. 21 a)

Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c) och Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ”Utskottet
får” och på s. 29 slutar med ”Jo68 avstyrks” bort ha följande lydelse:

Det tvåprissystem för mjölk som infördes år 1985 var när det infördes en
temporär lösning för att minska mjölköverskottet. I och med att det infördes
skulle näringen få tillfälle att anpassa sina produktionsresurser.

Enligt utskottets mening är den tid som tvåprissystemet fått verka för
kort. Näringen har under denna korta tid anpassat produktionsresurserna,
dvs. både djurmaterial och investeringar, mot den volym tvåprissystemet
syftade till. Djurmaterialet har anpassats väl, men antalet båsplatser finns
till stor del kvar, detta på grund av att systemet ej fått verka under en
tillräckligt lång period.

Utkottet anser att det är för tidigt att nu besluta om avskaffande av
tvåprissystemet. En bortre gräns för tvåprissystemet bör sättas, för att
motverka kapitalisering. Beslutet om avskaffande bör ej fattas så långt i
förväg då detta kan ge upphov till en ej önskvärd uppbyggnad av produktionsresurserna.

Ett avskaffande av tvåprissystemet inom den tidsram som nu angivits
innebär en betydande risk för att jordbruk med mjölkproduktion i skogsdominerade
områden slås ut. Det är i dessa grupper som regeringens förslag
kommer att slå hårdast. Det finns betydande risker att ett avskaffande av
tvåprissystemet leder till att flera av de i dag befintliga jordbruken inom
dessa områden får en så försämrad konkurrensförmåga och försämrad
lönsamhet att de måste läggas ner. Den minskande lönsamheten kommer
av en förväntad ökning av mjölkproduktionen, vilket skulle innebära att
producentpriserna kommer att sjunka drastiskt.

Utskottet instämmer således i synpunkterna i motionerna Jo59 och Jo64
och föreslår att tvåprissystemet bibehålls så länge obalansen i jordbrukets 53

produktionsresurser kvarstår. Vad utskottet anfört med anledning av mo- JoU 1987/88:25
tionerna Jo59 yrkande 3 och Jo64 yrkande 1 bör ges regeringen till känna.

Övriga motioner avstyrks i den mån de inte tillgodoses genom utskottets
ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 21 a) bort ha följande lydelse:

21 a) att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo59
yrkande 3, 1987/88:Jo64 yrkande 1 och 1987/88:Jo65 och med avslag
på motionerna 1987/88:Jo58, 1987/88:Jo61 yrkande 3, 1987/88:Jo62,

1987/88:Jo63, 1987/88:Jo66 yrkande 1 och 1987/88:Jo68 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om bibehållande
av tvåprissystemet tills vidare,

12. Avveckling av tvåprissystemet för mjölk (mom 21 d)

Bengt Rosén och Anders Castberger (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Motion
Jo69” och slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion Jo69 är särskilda åtgärder påkallade för att skydda
producenterna inom stödområdet när tvåprissystemet avvecklas. Det belopp
om 100 milj. kr. som enligt propositionen bör överföras till statsbudgeten
bör i stället användas inom jordbruksekonomin och reserveras för
justering av producentpriset på mjölk inom stödområdet för den händelse
avskaffandet av tvåprissystemet leder till sänkta avräkningspriser. Utskottet
föreslår att riksdagen godkänner vad utskottet anfört med anledning av
motion Jo69 yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 21 d bort ha följande lydelse:

21. d) att riksdagen med anledning av motion 1987/88: Jo69 yrkande
2 godkänner vad utskottet anfört om användning av införselavgiftsmedel
till prisstöd till vissa mjölkproducenter,

13. Uttalande om småjordbrukens överlevnadsmöjligheter
(mom. 22)

Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Vad
beträffar” och slutar med "jordbruket m. m." bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion Jo59 har i andra sammanhang understrukits
småjordbrukens betydelse för glesbygden och från regionalpolitisk synpunkt
över huvud taget. Det är uppenbart att dessa synpunkter inte är
förenliga med krav på - eller åtgärder som leder till - storskalig och
”effektiv” produktion. Riksdagen bör därför göra ett uttalande med den
innebörd som anges i motion Jo59 yrkande 4.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande uttalande om småjordbrukens överlevnadsmöjligheter -

54

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo59 yrkande 4 som JoU 1987/88:25
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Statens delansvar för överskottskostnaderna (mom. 23)

Karl Erik Olsson (c), Sven Eric Lorentzon (m), Bengt Rosén (fp), Ingvar
Eriksson (m). Lennart Brunander (c), Anders Castberger (fp) och Ingrid
Hemmingsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ”Regeringens
förslag” och på s. 33 slutar med ”angivna hänseende” bort ha följande
lydelse:

Utskottet erinrar om att 1985 års riksdagsbeslut rörande ansvaret för
överskottsarealens kostnader ursprungligen formulerades på det sättet att
andelen för samhället borde vara 40% medan näringen svarade för 60%,
räknat vid normalskörd. Samhällets kostnader beräknades första året bli
160 milj. kr. för att därefter minska. En uppskattning av kostnaden beräknades
för en femårsperiod till 600 milj. kr. (prop. 1984/85:166 s. 49, JoU
1984/85:33 s. 36). Denna relativt kortfattade formulering rörande själva
ansvarsfördelningen - utskottet förbigår här de uttalanden som gjordes
om mera långsiktig omställning av produktionen m. m. — ger enligt utskottets
mening inte något stöd för att någon procentuell eller stegvis nedtrappning
av statens kostnadsansvar skulle ha åsyftats i enlighet med det nu
aktuella förslaget. Antagandet i samband med 1985 års riksdagsbeslut om
att kostnaderna efter det första året skulle minska åsyftade endast en
bedömning att exportkostnaderna totalt sett borde minska genom en mera
förmånlig utveckling av världsmarknadspriserna — ett antagande som senare
visade sig inte hålla måttet.

Av avgörande betydelse i sammanhanget är utskottets ställningstagande
våren 1986 till regeringens förslag om anslagsberäkningen för nu ifrågavarande
ändamål. Enligt budgetpropositionen (prop. 1985/86:100 bil. 11 s.

47) beräknades ett belopp av 140 milj. kr. för samhällets kostnadsansvar,
dvs. en minskning med 20 milj. kr. jämfört med det första budgetåret i
femårsperioden. Utskottet underströk i detta sammanhang bl. a. att innebörden
av 1985 års riksdagsbeslut måste vara att staten svarar för 40% av
de verkliga kostnaderna för spannmålsöverskottet vid normalskörd (JoU
1985/86:13 s. 25). Detta godkändes också av riksdagen (rskr. 165).

Det anförda innebär att det inte finns fog för påståendet i propositionen
att riksdagens beslut skulle innebära att delansvaret skulle trappas ned
under den aktuella femårsperioden. Den tolkning som görs i propositionen
angående en teoretisk avtrappningsmodell grundas på överväganden som
ligger helt utanför riksdagens behandling, och frågan om successiv avtrappning
av kostnadsansvaret har över huvud taget inte närmare berörts
av riksdagen vare sig i det ursprungliga beslutet eller senare. Detta innebär
att regeringens bedömning redan av konstitutionella skäl bestämt måste
avvisas. Ett bifall till förslaget om en nedtrappning av statens kostnadsansvar
kommer dessutom att ställa näringen inför svåra ekonomiska påfrestningar
och utgöra en belastning i de fortsatta diskussionerna om omställningsprogrammet
m. m. 55

Med hänvisning till det anförda ansluter sig utskottet till de aktuella JoU 1987/88:25
motionerna så till vida att statens kostnadsansvar bör vara oförändrat 40%
under den ifrågavarande femårsperioden och ej nedtrappas i vad avser
kvantiteten spannmål. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad utskottet
sålunda anfört.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande statens delansvar för överskottskostnaderna
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo59 yrkande 5,

1987/88:Jo61 yrkande 4, 1987/88:Jo64 yrkande 4 i motsvarande del
och 1987/88:Jo69 yrkande 4 godkänner vad utskottet anfört om
statens delansvar för överskottskostnaderna,

15. Inriktningen av jordbrukspolitiken och stimulans av
alternativa råvaror m. m. (mom. 25)

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i de synpunkter som framförs från centerpartiets
sida om behovet av en inriktning av jordbrukspolitiken som medverkar till
att all brukningsvärd åkermark bevaras och att den nödvändiga produktionsanpassningen
underlättas genom insatser bl. a. från statens sida. De
förslag som framförs i motion Jo234 yrkandena 1 och 4—10 bör utgöra
grunden för det fortsatta arbetet på förevarande område. Förutom de mera
allmänna mål som förordas i motionen ansluter sig utskottet även till de
mera specificerade yrkandena om ökad odling av proteinfoder i form av
vall eller särskilda proteingrödor, som t. ex. ärtor. Detta minskar behovet
av importerat djurfoder.

En del av spannmålsöverskottet kan alternativanvändas som en ersättning
för fossila bränslen. Energigrödor kan ytterligare minska olje-/kolberoendet
i samhället.

Spannmålsöverskottet skulle inte vara ett problem — om samhället hade
en beredskap att ta till vara dess användningsmöjligheter fullt ut. Under en
följd av år har föreslagits att inhemskt odlad spannmål skall användas för
etanolproduktion. Ett annat exempel på alternativ användning av spannmål
är energiproduktion genom den s. k. helsädmetoden (strå och kärna).

I en nära framtid kan också en odling av energivete och andra energirika
grödor bli en realitet.

Fibergrödor är ytterligare ett realistiskt alternativ. Luzern, lin, högmoderna
gräsarter och andra grödor kan ge ett råvarutillskott till fiber- och
massaindustrin och därigenom medverka till att förbättra råvaruförsörjningen
för dessa.

Olja och stenkol är basråvaror för ett stort antal kemiska produkter.

Redan nu finns möjligheter att använda åkerjorden för att odla råvaror som

kan ersätta de fossila bränslena i vissa fall. 56

Den s. k. överskottsarealen beräknas till ca 300000 ha åker. Genom att JoU 1987/88:25
använda jordbrukets nuvarande produktionsresurser kan en stor andel av
den tillgängliga arealen utnyttjas för annat än livsmedelsproduktion redan
kommande växtperiod. En ökning av arealen för foder- och proteingrödor
med 100000 ha och en alternativanvändning av spannmål som energigivare
på en lika stor areal är realistiskt. Till detta kommer mindre men långsiktigt
viktiga alternativ som odling av fibergrödor och råvaror för kemikalieindustrin.
Om överskottsarealen används så kommer jordbruket att vara en
nyckelnäring i ett framtida mer resurssnålt samhälle.

Den begränsande faktorn kommer att vara avsättningsmöjligheterna för
grödorna. En av samhällets vikigaste uppgifter är därför att medverka till
att skapa en marknad för den nya produktionen. Detta kan ske genom
direkta stimulansinsatser till industrin men också genom att initiera informations-
och utvecklingsprogram riktade till avnämarna.

Utskottet ansluter sig vidare till förslagen att de medel som ställs till
förfogande för Omställning 90 bör användas till stöd för alternativ användning
inom landet av spannmålsöverskottet och till exportstöd för kvarvarande
andel av detta överskott. Exportstödet bör användas också för
sådana åtgärder som på kort sikt minskar exportbehovet, samtidigt som de
i ett längre perspektiv underlättar en bestående omställning av produktionen.

Särskilt viktigt är att omställningsstödet används för att stimulera och
utveckla brukningsmetoder för odling av nya grödor och för komplettering
av jordbrukens tekniska utrustning m. m. Ambitionsnivån på omställningsarbetet
bör av riksdagen fastställas till ett belopp av 250 milj. kr., utöver
kostnaderna för statens delansvar för överskottsarealen.

Härigenom möjliggörs ett omställningsstöd av i medeltal 2 500 kr. per ha
för kommande odlingssäsong.

Särskilda insatser krävs för att informera industrin om användning av
alternativa råvaror för olika ändamål och för att trygga avsättningen a
sådana råvaror. Ett utvecklingsprogram för omställningarbetet och för
informations- och utvecklingsinsatser riktade till industrin bör utarbetas av
regeringen med beaktande av de synpunkter som framförs i de angivna
motionerna.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo64 och Jo234 i
motsvarande delar bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Motion 1986/87:Jo901 om fältmässig odling av lingon bör kunna tillgodoses
inom ramen för det omställningsarbete som utskottet nu förordat.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande inriktningen av jordbrukspolitiken och stimulans
av alternativa råvaror m. m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo64 yrkande 4 i
återstående del och 1987/88:Jo234 yrkandena 1 och 4-10 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

57

16. Höjd ersättning för skogsplantering (mom. 26) JoU 1987/88:25

Bengt Rosén och Anders Castberger (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som boljar med ”Utskottet
avstyrker” och slutar med ”redovisningen ovan” bort ha följande lydelse:

Som anförs i folkpartiets partimotion måste betydligt kraftfullare åtgärder
vidtas för att begränsa spannmålsöverskottet. Det mest hållbara alternativet
i dag - liksom 1985 - är lövskogsplantering på överskottsarealen i
slättbygd. Skall vi fram till sekelskiftet kunna påräkna skogsplantering på
15-20% av överskottsarealen — ca 100000 ha - så måste stimulansen
ökas. Det tar tid att få fram erforderligt antal plantor.

Utskottet tillstyrker förslaget i motionen att ersättningen till dem som är
villiga att skogsplantera ökas till fem års trädesersättning. Det motsvarar
allt efter jordens godhetsklass en summa på 5000-12000 kr., och beloppen
bör som tidigare utgå av regleringsmedel.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo205 yrkande 2 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande höjd ersättning för skogsplantering
att riksdagen med anledning av motion 1987/88: Jo205 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Skogsproduktion på åkerarealen m. m. (mom. 27)

Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ingrid Hemmingsson (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar synpunkterna i motion Jo213 om användning av åkerarealen
för skogsproduktion. För att uppnå en rimlig balans i Sveriges jordbruksproduktion
måste troligtvis stora arealer tas ur den direkta jordbruksproduktionen.
I ett långsiktigt perspektiv torde därför åkermark i viss
utsträckning behöva användas för skogsplantering. Om valet av trädslag
anpassas på ett ansvarsfullt sätt minskar riskerna för en markant förändring
av kulturlandskapet.

Statens åtgärder bör inriktas på att underlätta denna process för den
enskilde. Information och råd är viktiga inslag. Utskottet anser därför att
skötsellagen bör förändras så att den medger att plantering av skog på
åkermark kan ske utan särskilt tillstånd. Skogsplantering bör, förutom
genom bidrag, stimuleras via gynnsamma skatteregler.

Energiskogsodling kan vara ett annat alternativ till jordbruksproduktion.

Energiskogens möjligheter ligger i mycket goda odlingsbetingelser i kombination
med en långtgående teknikutveckling. Dagens erfarenheter visar att
skogsbränsleflis utvecklar mer energi än energiskogsflis. Detta talar för att
skogsbränsleflis kan vara väl så intressant för markägarna.

Det bör ankomma på regeringen att framlägga förslag i enlighet med 58

yrkandena 20 och 21 i motion Jo213. Härigenom tillgodoses motionerna JoU 1987/88:25

Jo221 och Jo227, vilka således inte påkallar någon särskild åtgärd från
riksdagens sida.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande skogsproduktion på åkerarealen m. m.
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo213 yrkandena 20
och 21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. Låginkomstsatsning m. m. (mom. 36)

Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ingrid Hemmingsson (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som böijar med ”Utskottet
är” och slutar med ”yrkande 5” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att stödet till leveranstillägg
för mjölk bör avskaffas och att motsvarande medel bör överföras till
avbytarverksamheten. Härigenom kommer dessa medel huvudsakligen
mjölkproducenterna till godo. Vad utskottet anfört med anledning av motion
Jo61 yrkande 5 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. beträffande låginkomstsatsning m. m.

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo61 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. Sociala åtgärder (mom. 37)

Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med ”Utskottet
tillstyrker” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:
Som anförs i motionen har jordbruket i förslaget till förhandlingsuppgörelse
beräknat och finansierat medelsbehovet till sociala åtgärder under
regleringsperioden 1988/89. Ökad medelstilldelning behövs alltså inte för
angivna ändamål. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo59
yrkande 6, som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:

37. beträffande sociala åtgärder

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo59 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

59

20. Viss disposition av införselavgiftsmedel från Joll 1987/88:25

regleringsåret 1986/87 (mom. 40)

Karl Erik Olsson (c), Sven Eric Lorentzon (m), Ingvar Eriksson (m),

Lennart Brunander (c) och Ingrid Hemmingsson (m) samt — under förutsättning
av avslag på reservation 12 - Bengt Rosén och Anders Castberger
(fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar med ”Utskottet
tillstyrker” och slutar med ”till statsbudgeten” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan inte acceptera förslaget att 100 milj. kr. av odisponerade
införselavgiftsmedel överförs till statsbudgeten. Detta utgör ett avsteg från
hittills tillämpade principer att ifrågavarande medel huvudsakligen skall
användas för ändamål inom jordbruksprisregleringen. Regeringen bör i
stället, i samråd med näringen, använda dessa medel för ändamål som
gagnar regleringsekonomin. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna
Jo64 yrkande 7 och Jo69 yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande viss disposition av införselavgiftsmedel från regleringsåret
1986187

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo64 yrkande 7
och 1987/88:Jo69 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

21. Självförsörjningsgraden i sockerproduktionen (mom. 43)

Karl Erik Olsson (c), Sven Eric Lorentzon (m), Ingvar Eriksson (m),

Lennart Brunander (c) och Ingrid Hemmingsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Utskottet
går” och slutar med ”inhemska sockerproduktionen” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att starka skäl talar för ett
fastställande av en självförsörjningsnivå av 95% i den svenska sockerproduktionen.
Sockerodlingen har, som motionärerna anfört, stor betydelse
från regionalpolitisk synpunkt i landets södra och östra delar. Odlingen av
sockerbetor är värdefull också från växtföljdssynpunkt och som s. k. fånggröda
för att motverka kväveutlakningen. Vad utskottet anfört med anledning
av motionerna Jo61, Jo64, Jo238 och Jo266 i berörda delar bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Härigenom tillgodoses i
stor utsträckning även de motioner som behandlar sockernäringens betydelse
för Öland, Gotland, Kalmar län och Blekinge.

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:

43. beträffande självförsörjningsgraden i sockerproduktionen
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo61 yrkande 6,

1987/88:Jo64 yrkande 6, 1987/88:Jo238 och 1987/88:Jo266 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 60

22. Lantbrukets rådgivning (mom. 46)

JoU 1987/88:25

Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ingrid Hemmingsson (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Enligt
motion” och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion Jo275 har stora förändringar ägt rum inom jordbruket
såvitt avser produktionsinriktning, miljöhänsyn och ekonomi m. m.

Miljökraven och konsumenternas krav på livsmedelskvalitet har ökat.

Under sådana förhållanden är det nödvändigt med en effektiv och väl
anpassad rådgivning och forskning, som kan ge lantbrukarna hjälp och
klara alla omställningar och även de ekonomiska problem som kan uppstå.

Det är framför allt viktigt att resultaten sprids ute i landet och får en
praktisk uppföljning.

Det borde finnas kanaler för regional information från universiteten.

Både forskningen och rådgivningen behöver en regional prägel. Förhållanden
och förutsättningar skiljer sig mellan norra och södra delarna av vårt
land. Den rådgivning som i dag ges till lantbrukarna ger en splittrad bild.

Rådgivningen är uppdelad på många olika organ: lantbruksnämnden, hushållningssällskapen,
näringen själv med LRF och lantbrukets driftbyrå,
ekonomiska föreningar. På sina håll har lantbruksskolorna en betydelse på
grund av att även de bedriver en lokalt anpassad kursverksamhet, och som
en följd av detta byggs en kunskapsbank upp som sedan efterfrågas.

Det finns ett behov av en samordnad rådgivning utan att för den skull
bygga upp en ny verksamhet. Staten satsar i dag medel till alla typer av
rådgivning. Det borde därför ligga i statens intresse att med satsade medel
åstadkomma den största nyttan för näringen.

Det finns olika vägar att gå för att åstadkomma en bättre samordning.

Det kan mycket väl tänkas att länen väljer något olika lösningar beroende
på var de största resurserna och förutsättningarna finns och hur samarbetet
kan ske. En möjlighet är att koncentrera rådgivningsverksamheten
kring länets lantbruksskola. Där finns kanske resurser som inte utnyttjas
helt, först och främst personella men även en etablerad kursverksamhet
som kan komplettera rådgivningen.

I samarbete med stat, landsting och näring borde resurserna kunna
samlas till ett lantbrukscentrum. Till ett sådant kan man också förlägga
lokalt forsknings- och utvecklingsarbete. I andra län passar inte den modellen.
Där är det kanske hushållningssällskapen som har de bästa förutsättningarna
att samla rådgivningsresurserna. Många hushållningssällskap
har en lång tradition inom rådgivningsverksamhet och en stabil organisation.
Oavsett var rådgivningscentrum förläggs bör det också utgöra en
kanal till den forskning som bedrivs inom landet.

Det är också viktigt att man inom varje län är överens om vad som bäst
gagnar jordbrukaren och inte i första hand tar till vara organisationernas
eller institutionernas intressen. Den splittrade rådgivningen i dag är dyrbar
och en samordning kan bidra till att resurserna ger ett bättre utbyte.

Regeringen bör tillsammans med näringen, lantbruksutbildningen och
lantbruksuniversitetet se över lantbrukets rådgivning och framlägga för- 61

slag om en samordnad och effektiviserad rådgivning. Vad utskottet anfört JoU 1987/88:25
bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:

46. beträffande lantbrukets rådgivning
att riksdagen riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo275 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Förmalningsavgift på spannmål vid sprittillverkning

Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ingrid Hemmingsson (alla m)
anför:

Vid export av vodka, med undantag för mindre kvantiteter till EFTAländerna,
sker en utjämning av råvarukostnaderna med utgångspunkt från
det aktuella exportpriset på vete. Vetet som åtgår för tillverkning av vodka
för export kan därmed prismässigt jämställas med den brödsäd som går på
export.

En avsevärd fördel uppstår emellertid för bränneriet genom att biprodukterna
vetekli och gluten säljs på den svenska marknaden inom ramen
för gränsskyddet. En konkurrensfördel uppstår gentemot exempelvis kvarnar
med samma biprodukter.

För att åstadkomma en större konkurrensneutralitet både beträffande
råvaran och biprodukterna borde en förmalningsavgift kunna övervägas
för vete vid sprittillverkning.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988

62