Jordbruksutskottets betänkande
1987/88:24

om miljöförbättrande åtgärder inom
jordbruket, m.m. (prop. 1987/88:128)

JoU

1987/88:24

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas en inom jordbruksdepartementet utarbetad
proposition om miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, m. m. Förslagen
avser bl. a. regler för djurhållning, lagring och spridning av stallgödsel,
åtgärder för att öka andelen bevuxen åkermark, växtodlings- och gödslingsplanering
samt åtgärder för att minska användningen av handelsgödsel
och kemiska bekämpningsmedel. De föreslagna åtgärderna föreslås i huvudsak
bli genomförda fram till år 1995. Åtgärderna föreslås finansierade
genom höjning av miljöavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel.
Vissa frågor inom livsmedelskontrollområdet redovisas.

Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker de med anledning av
propositionen väckta motionerna i den mån dessa står i motsättning till
regeringens förslag och överväganden. Med anledning av två motioner (m
och c) föreslår utskottet ett riksdagsuttalande om beräkningen av arealunderlaget
i samband med föreskrifter rörande djurtäthet m. m. Vidare anför
utskottet att bidrag bör kunna ges till gemensamma gödselvårdsanläggningar.

I betänkandet behandlas vidare ett antal fristående motioner om jordbrukets
miljöpåverkan, alternativ odling m. m. Motionerna föreslås lämnade
utan vidare åtgärd med hänvisning till propositionens förslag och till tidigare
ställningstaganden av utskottet.

Till betänkandet fogas 24 reservationer och två särskilda yttranden.

Propositionen

I proposition 1987/88:128 föreslår regeringen (jordbruksdepartementet) att
riksdagen

dels antar förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark,

2. lag om ändring i lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel,

3. lag om ändring i lagen (1984:410) om avgift på bekämpningsmedel,

dels

4. till Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket för budgetåret 1988/89

anvisar ett reservationsanslag under nionde huvudtiteln av 90 000 000 kr., 1

1 Riksdagen 1987188. 16 sami. Nr 24

5. tar del av vad i propositionen anförts om minskningen av växtnä- JoU 1987/88:24
ringsläckaget, minskad användning av bekämpningsmedel, ekonomiska
konsekvenser, m. m. för jordbruket, finansieringsfrågor, tillsynsfrågor och
livsmedelskontrollen.

Skatteutskottet har avgett yttrande över lagförslagen under 2 och 3 ovan
(se bilaga).

Motioner

Motioner från allmänna motionstiden 1988

1987/88:Jo213 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om bidrag till och finansiering av gödselvårdsanläggningar,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om arealanpassad djurproduktion,

10. att riksdagen av regeringen begär redovisning av användningen av
de medel som influtit från skatten på handelsgödsel och bekämpningsmedel.

1987/88 :Jo217 av Bo Finnkvist och Kristina Svensson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om behovet av att förändra jordbrukspolitiken så att för miljön
viktiga jordbruksenheter bevaras.

1987/88:Jo225 av Anders Castberger och Lars Ernestam (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om vikten av stimulans av alternativ odling,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att låta en kommande jordbruksutredning också få i
uppdrag att närmare behandla frågan om alternativ odling.

1987/88:Jo228 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas

4. att riksdagen antar en lag om alternativ odling i enlighet med vad som
anförts i motionen.

1987/88:Jo235 av Knut Wachtmeister m. fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om kväveläckage och stråförkortningsmedel.

1987/88:Jo236 av Ingvar Eriksson och Sven Munke (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om användning av stråförkortningsmedel.

1987/88:Jo243 av Ingvar Eriksson m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om stimulanser för byggande
av större och bättre gödselvårdsanläggningar,

2

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om arealanpassad djurproduktion,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att erfarenheterna från Mellbyförsöken används för
ytterligare kunskapsuppbyggnad och breddad rådgivning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av rådgivning och rekommendation om
gödselmängden och spridningstidpunkt,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av skärpta regler för spridning av slam på
åkermark,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om skogsplantering i närheten av sjöar och vattendrag,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förbud mot påfyllning
av lantbrukssprutor direkt ur sjöar, vattendrag och brunnar.

1987/88:Jo244 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att sträva efter att på sikt upphöra med kemiska
bekämpningsmedel.

1987/88: Jo247 av Magnus Persson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av
åtgärder för att främja kulturlandskapets utveckling.

1987/88:Jo248 av Alf Svensson (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till avvecklingsplan för
kemiska bekämpningsmedel i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en prissättning på
konstgödsel och spannmål samt arealersättning till jordbruket så att kväveanvändningen
i jordbruket kan minskas med 30% utan att det ekonomiska
utbytet för normaljordbrukaren minskar.

1987/88:Jo264 av Ingvar Eriksson m. fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om stopp för ytterligare fördyrande avgiftshöjningar.

1987/88:Jo267 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om åtgärder i
samband med avskaffat investeringsstopp inom animalieproduktionen.

1987/88:Jo272 av Lennart Brunander m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om användandet av handelsgödsel och bekämpningsmedelsavgifter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om biologiskt jordbruk.

1987/88:Jo277 av Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om omställningsstöd till lantbrukare
och handelsträdgårdsmästare som önskar övergå till odlingsformer utan
användning av kemiska bekämpningsmedel och handelsgödsel.

JoU 1987/88:24

3

1987/88:Jo279 av Anders G Högmark (m) vari yrkas att riksdagen som sin JoU 1987/88:24
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om nu gällande
restriktioner för användningen av stråförkortningsmedel inom lantbruket.

1987/88:Jo284 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om avvecklad kemikalieanvändning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om stöd till alternativ odling,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om bevarandet av det öppna kulturlandskapet,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att vid offentlig upphandling till exempelvis barnomsorg,
äldreomsorg och sjukvård villkor skall ställas så att konsumenternas
behov av giftfria och högkvalitativa livsmedel tillgodoses.

1987/88:Jo719 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas
44. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjning av gödselmedelsavgiften,

58. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ett uthållighets- och miljömål i jordbrukspolitiken
med samma tyngd som övriga mål.

1987/88:Jo730 av Kersti Johansson och Stina Gustavsson (c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att av influtna avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel
avdela medel för statsbidrag till gödselvårdsanläggningar.

1987/88:Jo744 av Karl Erik Olsson m. fl. (c) vari yrkas

11. att riksdagen beslutar att gränsvärden skall fastställas för tungmetaller
och kemiska substanser i rötslam,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om det juridiska ansvaret vid utnyttjande av rötslam,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ökat behov av forskning om föroreningar i rötslam.

1987/88:Jo751 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om enskilda initiativ för att vårda och bruka kulturlandskap.

1987/88:Jo754 av Bengt Silfverstrand m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av åtgärder mot slamanvändning i livsmedelsproduktionen.

1987/88:Jo757 av Gunnar Thollander och Ingrid Andersson (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av stöd till vård av kulturmiljöer.

1987/88:Jo767 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om jordbruk och miljö.

1987/88:Jo776 av Ingbritt Irhammar och Rolf Kenneryd (c) vari yrkas att JoU 1987/88:24
riksdagen av regeringen begär att förslag om en ekonomisk stimulans i
form av investeringsbidrag, räntestöd eller investeringsavdrag för utbyggnad
av lagringsutrymmen för stallgödsel skall utarbetas för särskilt föroreningskänsliga
områden.

1987/88:Jo808 av Sven Munke (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om en lag om slamhantering eller utvidgning av lagen om
kemiska produkter och en slamförordning med stöd av den.

1987/88:J086I av Mats O Karlsson och Ingrid Andersson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om åtgärder mot försurade brunnar.

1987/88:Jo868 av Ingvar Eriksson m. fl. (m,s,c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
projekt för lägre miljöbelastning genom bättre utnyttjande av växtnäring i
flytgödsel.

1987/88:Jo875 av Marianne Andersson och Jan Hyttring (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående en skärpt riskbedömning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om helhetssyn gällande forskning och åtgärder rörande
tungmetaller, spårämnen och mineraler,

3. att riksdagen begär att regeringen initierar forskningsprojekt angående
livsmedel i enlighet med vad som framförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om åtgärder för att säkerställa svenska folkets behov av
selen genom kalkningsprojekt och tillförsel av selen i konstgödsel.

Motioner överlämnade från andra utskott

1987/88:Sk342 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar avskaffa skatten på handelsgödsel och bekämpningsmedel.

1987/88:So710 av Stina Gustavsson m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att 5 milj. kr. av handelsgödselavgiften
avsätts för en bred informationskampanj till i jordbruket verksamma
i enlighet med vad som anförts i motionen.

Motioner väckta med anledning av propositionen

1987/88:Jo6 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet ur
miljö- och livsmedelskvalitetssynpunkter till en mer balanserad spridning
av vegetabilie- och animalieproduktionen inom landet.

1987/88:Jo7 av Inger Hestvik och Berit Oscarsson (s) vari yrkas att riksdagen
till Särskilda projekt för miljöförbättrande åtgärder i jordbruket an- 5

visar ett i förhållande till regeringens förslag med 7 milj. kr. förhöjt reser- JoU 1987/88:24
vationsanslag av 27,5 milj. kr. samt att det föreslagna nya anslaget Miljöförbättrande
åtgärder i jordbruket minskas i motsvarande mån.

1987/88:Jo8 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av ytterligare åtgärder för ett mera miljöanpassat jordbruk.

1987/88:Jo9 av Karl-Gösta Svenson m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ökning av sockerbetsarealen på Gotland,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett långsiktigt avtal med staten om utökad och fortsatt sockerbetsodling
på Gotland.

1987/88:Jol0av Karl Erik Olsson m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen uttalar att all brukningsvärd åkermark skall bevaras,

2. att riksdagen beslutar om anslag till ny teknik, enligt det förslag som
anförts i motionen, på 15 miljoner årligen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om odling av vall och andra gröna grödor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fånggrödor och alternativ produktion,

5. att riksdagen beslutar att för inrättande av en professur i alternativ
odling vid SLU anslå 1 milj. kr.,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om antalet djurenheter per arealenhet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stallgödselspridning,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bidrag på 25 % av investeringskostnaderna för ökad lagringskapacitet
för stallgödsel, med högsta bidrag på 30000 kr.,

9. att riksdagen beslutar anslå 25 milj. kr. för naturvårdande åtgärder för
kulturlandskapet, anslaget skall utgå från statskassans del av omställningsstödet
till jordbruket, anslaget går in under punkten B 6,

1987/88:Jol 1 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att minska den med
bekämpningsmedel behandlade arealen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag så att spridning av avloppsslam
på jordbruksmark ej tillåts så länge riskerna med detta ej är
kända.

1987/88:Jol2 av Lars Ernestam m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om jordbrukspolitikens inriktning och miljöeffekter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om ökad kalkning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om arealersättning på försök,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag om statsbidrag till gödselvårdsanläggningar,

5. att riksdagen beslutar anslå 180 milj. kr. av miljöavgiftsmedlen för JoU 1987/88:24
stimulans av lövskogsplantering i slättbygd,

6. att riksdagen beslutar anslå ytterligare 20 milj. kr. utöver vad regeringen
föreslagit för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet under perioden
1988/89-1990/91,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om att statsbidrag till barrskogsplantering inom ramen för Omställning
90-programmet inte skall utgå för åtgärder som strider mot starka
naturvårdsintressen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om ett mål för skogsplanteringen på åkermark i slättbygd fram till
sekelskiftet.

1987/88:Jol3 av Sven Eric Lorentzon m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om att betesmark skall ingå i arealunderlaget för djurproduktion,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om begreppet djurenhet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om hur finansiering av bidrag till gödselvårdsanläggningar
skall ske,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om att bidrag till gödselvårdsanläggningar skall utgå till 1
januari 1995,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om vilka som är berättigade till bidrag för byggande av
gödselvårdsanläggningar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om reglerna för erhållande av bidrag för byggande av
gödselvårdsanläggningar,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om gränsvärden vid slamspridning på åkermark,

8. att riksdagen avslår regeringens begäran att höja gödselmedels- och
bekämpningsmedelsskatten,

9. att riksdagen beslutar avskaffa skatten på handelsgödsel och bekämpningsmedel,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om fånggrödor,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om finansieringen av Nolabidraget,

12. att riksdagen avslår regeringens anslagsyrkande för kontroll av alternativodlade
produkter.

Motion väckt med anledning av proposition 1987/88:85

1987/88:Jo30 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

51. att riksdagen beslutar förbjuda användning av rötslam på jordbruksmark.

Lagförslagen

JoU 1987/88:24

Lagförslagen är av följande lydelse:

1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av
jordbruksmark

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark dels

att 6 a, 8, 9 a och 12 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 6b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6a§>

Vid skötsel av jordbruksmark Vid skötsel av jordbruksmark
och vid annan markanvändning i och vid annan markanvändning i

jordbruket skall hänsyn tas till na- jordbruket skall hänsyn tas till naturvårdens
intressen. turvårdens och kulturmiljövårdens

intressen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om den hänsyn som skall tas enligt första stycket, såsom i
fråga om skyddet av odlings- och kulturlandskapet samt växt- och djurlivet.
Föreskrifterna får dock inte vara så ingripande att pågående markanvändning
avsevärt försvåras.

6b §

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela de föreskrifter som skäligen
kan fordras från miljöskyddssynpunkt
ifråga om

1. begränsningar av antalet djur i
ett jordbruk,

2. försiktighetsmått för gödselhanteringen,
samt

3. växtodlingen.

Föreskrifter enligt första stycket
innebär inte ändring i tidigare meddelade
tillståndsbeslut enligt miljöskyddslagen
(1969:387).

8 §

Ägare eller brukare av jordbruksmark
är skyldig att på begäran tillhandahålla
lantbruksnämnden de
upplysningar och handlingar som
behövs för tillsynen enligt denna
lag. Den som inte efterkommer sådan
begäran kan av nämnden föreläggas
vid vite att fullgöra sin skyldighet.

1 Senaste lydelse 1984:197.

Ägare eller brukare av jordbruksmark
är skyldig att på begäran tillhandahålla
lantbruksnämnden de
upplysningar och handlingar rörande
marken som behövs för tillsynen
enligt denna lag. Den som inte
efterkommer sådan begäran kan av
nämnden föreläggas vid vite att fullgöra
sin skyldighet.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JoU 1987/88:24

9a§2

Lantbruksnämnden får meddela Lantbruksnämnden får meddela
föreläggande eller förbud som be- föreläggande eller förbud som behövs
för att villkor som avses i 5 § hövs för att villkor som avses i 5 §

andra stycket eller föreskrifter som andra stycket eller föreskrifter som

meddelats med stöd av 6a§ skall meddelats med stöd av 6a§ och

efterlevas. 6 b § skall efterlevas.

Föreläggande eller förbud får meddelas först sedan det har visat sig att
lantbruksnämndens råd och anvisningar inte har följts. I brådskande fall
eller när det annars finns särskilda skäl, får dock föreläggande eller förbud
meddelas omedelbart.

I beslut om föreläggande eller förbud får lantbruksnämnden sätta ut vite.

Lantbruksnämnden får förordna att dess beslut skall gälla omedelbart.

12 §3

Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. tar jordbruksmark ur produktion i strid mot 4 § första stycket,

2. utfört täkt i strid mot 4§ andra stycket,

3. bryter mot föreskrift som har
meddelats med stöd av 6 b§, eller

3. underlåter att följa ett föreläg- 4. underlåter att följa ett föreläggande
eller bryter mot ett förbud gande eller bryter mot ett förbud

som har meddelats med stöd av 9 som har meddelats med stöd av 9

eller 9 a § om inte föreläggandet el- eller 9 a §.

ler förbudet har förenats med vite.

Utbyte av brott som avses i första stycket 2 skall förklaras förverkat, om
det inte är uppenbart obilligt.

Om ett vitesföreläggande eller vitesförbud
har överträtts, döms inte
till ansvar enligt första stycket för
gärning som omfattas av föreläggandet
eller förbudet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

2 Senaste lydelse 1987:471.

3 Senaste lydelse 1984:197.

9

2 Förslag till

JoU 1987/88:24

Lag om ändring i lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

2§>

Föreslagen lydelse

Avgift skall erläggas med 60 öre
för varje helt kilogram kväve och
en krona 20 öre för varje helt kilogram
fosfor i gödselmedlet, om andelen
kväve respektive fosfor i
medlet är minst två procent.

Avgift skall inte erläggas för gödselmedel i form av tabletter, pastiller
eller dylikt eller i förpackningar med en bruttovikt som inte överstiger 10
kilogram.

Avgift skall erläggas med 30 öre
för varje helt kilogram kväve och 60
öre för vatje helt kilogram fosfor i
gödselmedlet, om andelen kväve
respektive fosfor i medlet är minst
två procent.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

1 Senaste lydelse 1986:219.

3 Förslag till JoU 1987/88:24

Lag om ändring i lagen (1984:410) om avgift på
bekämpningsmedel

Härigenom föreskrivs att 2§ lagen (1984:410) om avgift på bekämpningsmedel
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

Avgift skall erläggas med fyra Avgift skall erläggas med åtta
kronor för varje helt kilogram verk- kronor för varje helt kilogram verksam
beståndsdel i bekämpnings- sam beståndsdel i bekämpningsmedlet.
medlet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

11

Utskottet

JoU 1987/88:24

Inledning

Under rubriken Allmänna utgångspunkter erinrar jordbruksministern om
att under efterkrigstiden har mycket stora förändringar skett inom svenskt
jordbruk. Nya produktionsmetoder har tagits i bruk och en omfattande
strukturomvandling har ägt rum. Dessa tendenser har gjort sig gällande i de
flesta industrialiserade länder, men de har förstärkts av den förda jordbrukspolitiken.
Gränsskyddet har skapat ramar för en avsevärt mer förmånlig
prisutveckling än vad som allmänt skulle ha varit möjligt vid en
anpassning till den internationella marknadens nivåer, och marknadsregleringarna
har garanterat landets jordbrukare avsättning för de reglerade
produkterna. Den statligt stödda forskningen och rådgivningen som fört ut
nya rön för allmän tillämpning samt åtgärderna på mark- och rationaliseringsområdet
— jordförvärvsprövning, strukturinsatser och olika former
av rationaliseringsstöd — har medverkat till att skapa enheter med förutsättning
att utnyttja nya tekniker och metoder.

Dessa åtgärder har varit nödvändiga för att uppnå de mål som samhället
vid skilda tillfällen har angett för livsmedelsförsöijningen.

Denna utveckling har emellertid i vissa avseenden haft negativa miljöeffekter
som inte alltid varit förutsedda. Utredningarna, som redovisats
inledningsvis i propositionen, berör den effekt som den ökade specialiseringen
inom jordbruket har haft. Specialisering av jordbruksföretagen till
antingen animalie- eller vegetabilieproduktion har medfört att spannmålsdominerade
jordar inte tillförts organisk gödsel i den utsträckning som
tidigare varit fallet och att husdjursföretagen haft begränsade arealer att
sprida sin stallgödsel på. Spannmålens ökade betydelse i husdjurens foderstater
och det minskade antalet nötkreatur samt strävandena att med
priset som incitament gynna brödsädsodling har inneburit en ökad spannmålsodling
och därmed en större andel jordar som ligger öppna under stora
delar av året. Möjligheten att öka intäkterna genom tillförsel av i förhållande
till spannmålspriset relativt billig handelsgödsel har stimulerat till mer
intensiv produktion.

Den viktigaste förändringen av markanvändningen under efterkrigstiden
är koncentrationen till åker och skog på bekostnad av mer extensiv och
mot miljön ofta mer skonsam markanvändning. Mångformigheten i odlingslandskapet
har minskat påtagligt, och vissa natur- och kulturmiljöer,
såsom t. ex. naturliga betes- och slåttermarker, hotar att försvinna.

Riksdagens beslut år 1985 (prop. 1984/85:166, JoU 33, rskr. 393) om nya
riktlinjer för livsmedelspolitiken markerade i väsentliga avseenden en
breddning av statsmakternas syn på jordbrukets roll. Ett viktigt inslag i
den nya definition av målen som antogs var tillkomsten av ett miljömål.

Huvudmålet för livsmedelspolitiken är att trygga landets livsmedelsförsörjning
såväl i fred som under avspärrning och krig. Som likställda delmål
under detta huvudmål gäller att konsumenterna får tillgång till livsmedel av
god kvalitet till rimliga priser och att jordbrukarna får en med andra
jämförbara grupper likvärdig standard. Verksamheten i livsmedelskedjans

alla led bör bedrivas så effektivt och rationellt som möjligt samtidigt som 12

andra viktiga samhälleliga krav beaktas. Jordbruket och livsmedelspro- JoU 1987/88:24

duktionen måste således liksom all annan verksamhet ta hänsyn till kravet

på en god miljö och till behovet av en långsiktig och planerad hushållning

med våra naturresurser. Konsumenterna måste vidare kunna lita på att de

produktionsmetoder som används inte innebär några risker för livsmedlens

kvalitet eller för människors hälsa.

Dessa miljö- och kvalitetshänsyn har varit vägledande för arbetet med
de förslag som under senare tid beretts och framlagts på jordbrukets
område. Som exempel nämner jordbruksministern förslaget om ny djurskyddslag
och det pågående arbetet på livsmedelskontrollens område.

Därutöver bör nämnas ytterligare ett antal åtgärder som vidtagits under
senare tid.

Sedan den 1 juli 1984 (prop. 1983/84:176, SkU 47, rskr. 383) tas en
särskild miljöavgift ut på kväve- och fosforgödselmedel samt på bekämpningsmedel.
Syftet med avgiften är att åstadkomma en minskad användning,
vilket är nödvändigt från miljösynpunkt. Influtna medel används för
finansiering av bl. a. forskning, rådgivning, programmet för halvering av
bekämpningsmedelsanvändningen, naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet
och recipientkontroll i jordbruket.

Fr.o.m. år 1982 resp. år 1986 tas även ut en avgift på handelsgödsel och
bekämpningsmedel inom ramen för jordbruksprisregleringen. Influtna medel
används inom jordbruksprisregleringen för att bl. a. bidra till finansiering
av exportkostnaderna. Avgifter som belastar andra näringar än jordbruket
återförs kollektivt till resp. näring.

Ett särskilt handlingsprogram har utarbetats i syfte att minska hälso- och
miljöriskerna vid användning av bekämpningsmedel i jordbruket. Ett delmål
i programmet är att åstadkomma en halvering av bekämpningsmedelsanvändningen
på fem år.

Forskningen spelar en central roll genom att den kan ge ett bättre
underlag för planeringen av produktionen. Behovet av en heltäckande
forskning blir än mer uttalat när nu jordbruket står inför en omställning.

Ansträngningarna bör bl. a. inriktas på att ta fram miljövänliga produktionsmetoder.
Våren 1986 antog riksdagen ett omfattande forskningsprogram
för nya produktionsformer i jordbruket och trädgårdsnäringen (prop.

1985/86:74, JoU 13, rskr. 165). Programmet grundar sig på ett av skogsoch
jordbrukets forskningsråd (SJFR) redovisat förslag. Under en femårsperiod
satsas ca 85 milj. kr. på forskningsprogrammet, vari flera ämnesområden
har direkt anknytning till jordbrukets miljöfrågor.

Sammantaget innebär programmet att forskningen rörande jordbrukets
miljöpåverkan och framtida produktionsformer ges hög prioritet. Resultaten
från denna forskning kan förväntas bli av stor betydelse för inriktningen
av framtidens livsmedelsproduktion. Det kommer dock att dröja till in
på 1990-talet innan vi kan omsätta dessa nya rön i praktiken.

Den direkta rådgivningen till lantbruksföretagen är av stor betydelse för
att komma till rätta med jordbrukets negativa miljöpåverkan. Särskild
miljöinriktad växtnäringsrådgivning pågår redan i lantbruksnämndernas
regi. Rådgivningen är kostnadsfri och har hittills främst inriktats på företag
inom särskilt föroreningskänsliga områden eller på djurintensiva företag. 13

Konkreta förbättringar har genomförts vid enskilda företag genom upprät- JoU 1987/88:24
tande av gödslingsplaner. Råd ges dessutom rörande hantering, lagring och
spridning av gödsel samt service med konditions- och funktionstest av
gödselspridare. Information om bl. a. växtnäringsläckage har spridits genom
lantbruksnämndernas kursverksamhet. I årets budgetproposition föreslås
att lantbruksverket tilldelas sammanlagt 16,3 milj. kr. för budgetåret
1988/89 för miljöinriktad växtodlingsrådgivning, m. m.

Sedan den 1 juli 1984 gäller enligt lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark
att vid skötsel av jordbruksmark och vid annan markanvändning
i jordbruket hänsyn skall tas till naturvårdens intressen. Föreskrifter
och allmänna råd har utarbetats av lantbruksstyrelsen. Dessa bygger på att
hänsyn skall tas till naturvårdens intressen, såsom i fråga om skyddet av
odlings- och kulturlandskapet samt växt- och djurlivet.

Sedan den 1 juli 1986 finns möjlighet att till jordbruksföretag ge bidrag
till naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet. Detta stöd finansieras med
miljöavgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel.

Samtidigt fortsätter enligt jordbruksministern ansträngningarna att finna
lösningar på överskottsproblemen. Jordbruket har visat en betydande anpassningsförmåga
genom att överskotten på animaliesidan nu minskat och
i vissa fall eliminerats. Däremot har läget förvärrats beträffande spannmålen,
vilket försvårar möjligheterna att uppnå såväl inkomst- som konsumentmålet.

Under hösten 1987 beslöt regeringen, efter överenskommelse med Lantbrukarnas
riksförbund (LRF), om ett omställningsprogram — Omställning
90 - i syfte att reducera spannmålsodlingen. Jordbrukare som deltar i
programmet får ersättning med 200-2400 kr. per hektar och år samt ett
engångsbelopp av 500 kr. per hektar för år 1988. Spannmålsodlingen skall
ersättas med odling av icke prisreglerade grödor som t. ex. vall, energigrödor,
skog och andra grödor vilka kan utnyttjas inom kemisk och medicinsk
industri. Förutom att programmet leder till en minskning av spannmålsöverskottet
har det i väsentliga avseenden präglats av miljömålets krav.

Åtgärderna representerar också ett steg på väg mot ett mera differentierat
jordbruk, som kan producera såväl livsmedel som andra råvaror för olika
industrinäringar.

Inom ramen för en samlad livsmedelspolitik utgör frågan om livsmedlens
kvalitet en viktig del. För att skydda konsumenterna mot skadliga eller på
annat sätt från hälsosynpunkt otjänliga livsmedel sker en kontroll av livsmedlen.
Den nuvarande lagstiftningen och organisationen på livsmedelskontrollens
område har tillämpats i drygt 15 år. Samtidigt har en omfattande
strukturomvandling skett inom industri och handel. Den tekniska utvecklingen
har gått snabbt. Mot bl. a. denna bakgrund görs för närvarande
en översyn i syfte att skärpa livsmedelskontrollen.

Miljömålet är av särskild vikt vid behandlingen av de problem och
förslag som nu aktualiseras av flera utredningar och som gäller följderna av
utsläppen av närsalter och bekämpningsmedel från jordbruket.

Av intensitetsutredningens betänkande (Ds Jo 1987:3) och de båda
aktionsplaner som utarbetats av naturvårdsverket framgår att jordbruket
lämnar ett betydande bidrag till föroreningarna. En stor del av närsaltläc- 14

kaget till kustvattnen och havet härrör från utlakning av åkermarken. JoU 1987/88:24
Jordbruket bidrar även till luftföroreningarna, främst genom ammoniakavgång
från stallgödsel.

Föroreningssituationen varierar mellan olika områden, liksom jordbrukets
andel av de samlade utsläppen. Chefen för miljö- och energidepartementet
har tidigare (prop. 1987/88:85) redogjort för hur andra sektorer i
samhället kommer att beröras av de åtgärder regeringen föreslår. Inom
flera av dessa sektorer har redan under längre tid vidtagits åtgärder för att
begränsa berörda verksamheters miljöbelastning. Jordbruksministern redovisar
i propositionen sin uppfattning om hur jordbruket bör utvecklas
och förändras i en mer miljövänlig riktning. Syftet är att ytterligare konkretisera
livsmedelspolitikens miljö- och kvalitetsmål med hänsyn tagen till
jordbrukarnas planerings- och produktionsbetingelser.

Utförda utredningar och rapporter har visat att strukturomvandlingen
och de moderna produktionsmetoderna lett till en betydande ökning av
jordbrukets miljöpåverkan. Innebörden av de i och med 1985 års beslut
förändrade målen för livsmedelspolitiken är emellertid att det från samhällets
sida finns anledning att utveckla en ny syn på produktivitets- och
intensitetsdrivande åtgärder. Jordbrukarnas förmåga att under efterkrigstiden
höja jordbrukets produktivitet i snävt teknisk mening inger goda
förhoppningar om en fortsatt utveckling mot en produktion som även
tillgodoser samhälleliga krav på effektivitet, i den meningen att den sker
under god hushållning såväl med insatta produktionsmedel som med de
naturresurser och den miljö som verksamheten tar i anspråk.

Överskottet av spannmål är en följd av att jordbrukspolitiken, genom
prissättningen, rationaliseringspolitiken och insatser för utbildning och
forskning uppmuntrat till överproduktion. Produktivitetsutvecklingen har
lett till överkapacitet i förhållande till landets behov av livsmedel. Intensitetsutredningen
konstaterar att åtgärder som vidtas i syfte att minska
belastningen på miljön kan ha en viss effekt även för att minska spannmålsöverskottet.
Det framgår emellertid också av utredningens bedömningar
att dessa effekter är begränsade, i den mån åtgärderna hänför sig till
enstaka produktionsmedel eller specifika förändringar av produktionsmetoderna,
dvs. om de främst påverkar odlingens kostnadssida. Däremot har
utredningen inte behandlat tänkbara miljö- och volymeffekter av förändringar
på intäktssidan, dvs. i första hand avräkningsprisets betydelse för
produktionsnivåer och användning av insatsmedel. Forskningsresultat visar
att det finns ett klart samband mellan avräkningspriser och markpriser
å ena sidan och användningen av handelsgödsel å den andra. En större
marginal mellan det erhållna priset och kostnaderna för övriga produktionsmedel
tenderar sålunda att stimulera tillförseln av gödsel.

Behovet att bättre uppfylla livsmedelspolitikens miljökrav har varit vägledande
för utformningen av de åtgärder som presenteras. De regleringsoch
samhällsekonomiska aspekterna på jordbrukets kapacitetsutveckling
måste behandlas i annan ordning. Jordbruksministern vill emellertid betona
vikten av att åtgärder som utformas med det ena eller andra huvudsyftet
också utvärderas med hänsyn till sina effekter i andra avseenden, så att
den sammantagna effekten på måluppfyllelsen blir positiv. 15

I propositionen föreslås ett program för miljöförbättrande åtgärder i JoU 1987/88:24
jordbruket. Programmet omfattar ett antal selektiva åtgärder, vilka baseras
på naturvårdsverkets förslag till aktionsplan mot havsföroreningar. De
selektiva åtgärderna omfattar främst en behovsanpassning av växtnäringstillförseln
och en ökad andel bevuxen åkermark och avses i första hand bli
genomförda i jordbruksintensiva och kustnära bygder. Därtill redovisas
förslag till generella åtgärder i syfte att åstadkomma en viss intensitetssänkning
i jordbruket.

Åtgärdsprogrammets mål är att uppnå en halvering av kväveutlakningen
från jordbruket fram till sekelskiftet. Naturvårdsverkets förslag i aktionsplanen
mot havsföroreningar bedöms kunna leda till en reduktion av
kväveutlakningen med ca 20 %. De förslag som presenteras i det följande
är dock på flera punkter mera långtgående. Med en större andel bevuxen
åkermark samt minskad handelsgödselanvändning, i första hand genom
undvikande av överoptimal gödsling, bör en ytterligare minskning av föroreningsbelastningen
med ca 10 % kunna uppnås. Det är vidare jordbruksministerns
bedömning att flera faktorer på sikt kommer att möjliggöra
ytterligare minskningar av kväveläckaget så att en halvering skall kunna
uppnås fram till sekelskiftet. Här nämns faktorer såsom rådgivning, en
fortsatt intensitetssänkning, teknikutveckling samt förbättrad precision vid
tillförsel av växtnäring i jordbruket.

I takt med att kunskaperna ökar beträffande föroreningssituationen och
effekterna av olika omställningsåtgärder, bör programmets utformning
kunna förbättras. Det är därför naturligt att arbetet bedrivs i olika etapper
med återkommande översyner.

Programmets första etapp avser perioden 1988-1991. Inför den efterföljande
treårsperioden föreslås en översyn ske med utgångspunkt i den då
aktuella föroreningssituationen och erfarenheterna av resp. åtgärd. Förbrukningen
av handelsgödsel och bekämpningsmedel bör följas. Vid etappens
slut bör handelsgödselanvändningen ha minskat med 10 %. Om så
inte har skett kommer regeringen att överväga ytterligare avgiftshöjningar.

Utskottets överväganden

Utskottet kan i allt väsentligt ansluta sig till jordbruksministerns redovisning
av den allmänna bakgrunden till regeringens förslag om miljöförbättrande
åtgärder i jordbruket. Under det senaste decenniet har utvecklingen
gått mot ett ökat hänsynstagande i de areella näringarna till miljö och
naturresurser och till kraven på livsmedlens kvalitet i olika hänseenden.

Med de nu framlagda förslagen fullföljs strävandena mot ett jordbruk i
ekologisk balans.

I det följande redovisar utskottet sin inställning till de olika förslagen i
åtgärdsprogrammet. Några av de i ärendet aktuella motionerna är dock så
allmänt utformade att de bör behandlas redan i detta avsnitt.

Utskottet konstaterar till en början att motion Jo767 av Olof Johansson
m.fl. (c) yrkande 15 tar upp frågor om jordbrukets miljöpåverkan och
därvid framför synpunkter och krav som i hög grad tillgodoses genom
propositionen. Detta gäller bl. a. önskemålen om minskning av växtnä- 16

ringsläckaget i jordbruket och ökad avgiftsbelastning av handelsgödsel och
bekämpningsmedel. Motionen påkallar således i denna del ingen ytterligare
åtgärd från riksdagens sida.

Samma bedömning kan i viss mån göras i anslutning till motion Jo719 av
Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkande 58 om ett uthållighets- och miljömål i
jordbrukspolitiken. Även i den med anledning av propositionen väckta
motionen Jol2 av Lars Ernestam m.fl. (fp) anförs synpunkter på jordbrukspolitikens
inriktning och jordbrukets miljöeffekter. Bl. a. anförs att
en förändrad jordbrukspolitik måste grundas på en helhetssyn på jordbrukets
betydelse för landets beredskap och försvar, för regionalpolitiken och
turism och friluftsliv. I en samlad ny jordbrukspolitik bör miljöhänsynen
ökas ytterligare, samtidigt som regleringarna minskar. Införandet av arealersättning,
eventuellt i kombination med avskaffande av prisregleringslagen,
skulle enligt motionen få många positiva effekter. Från miljösynpunkt
är det angeläget att stimulera till ökad kalkning. Arealersättning bör
införas på försök i form av ett kalkningsbidrag om ca 200 kr. per ha av
prisregleringsmedel.

När det gäller de grundläggande frågorna om en helhetssyn på jordbrukspolitiken
och ett miljömål för denna politik föreligger enligt utskottets
mening knappast några skiljaktigheter mellan motionärernas syn och
den inställning som redovisas i propositionen. Det miljömål som redan
lagts fast i 1985 års beslut av livsmedelspolitiken kan sägas ha markel ats
med ännu större eftertryck genom de förslag som läggs fram i förevarande
proposition. Utskottet biträder därför inte förslagen i folkpartiets motion
om jordbrukspolitikens inriktning m. m. Vad särskilt beträffar kalkning av
mark bör nämnas att det från anslaget B 5 Åtgärder mot luftföroreningar
och försurning under fjortonde huvudtiteln utgår bidrag för försöksverksamhet
med kalkning av mark och grundvatten (prop. 1987/88:85 s. 315).
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo758 yrkande 58 och
Jo 12 yrkandena 1-3.

I motion Jo6 (s) understryks behovet av en mer balanserad spridning av
vegetabilie- och animalieproduktionen i landet. Inte minst från miljö- och
kvalitetssynpunkt är det angeläget att få en bättre fördelning av t. ex.
djuruppfödningen i landet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att den regionala obalansen i
livsmedelsproduktion och förädling kan skapa problem i olika hänseenden.
De förslag rörande djurtäthet m. m. som propositionen innefattar ligger
emellertid i linje med motionärernas önskemål. Frågan om regional försöijning
och försöijningsförmåga har av utskottet behandlats vid flera tillfallen
och senast vid beredningen av årets budgetproposition (JoU 1987/88:17
p. 12). Bl. a. inhämtades i angivna ärende ett yttrande av statens jordbruksnämnd
över vissa beredskapsfrågor. Med hänvisning till det anförda
föreslår utskottet att motionen för närvarande lämnas utan vidare åtgärd.

I motion JolO av Karl Erik Olsson m.fl. (c) anförs att all brukningsvärd
åkermark bör brukas och användas för att minska användningen av ej
förnybara råvaror. Den del av åkermarken som inte krävs för livsmedelsproduktion
bör användas för att till exempel producera råvaror till industrin.
Ett väl fungerande jordbruk i alla delar av landet bör vara ett mål för

JoU 1987/88:24

17

2 Riksdagen 1987/88. 16 sami. Nr 24

jordbrukspolitiken. Det är angeläget att Norrlandsjordbruket bevaras i JoU 1987/88:24
minst nuvarande omfattning, inte minst av beredskapsmässiga skäl. Riksdagen
bör enligt motionen därför uttala att all brukningsvärd åkermark
skall bevaras (yrkande 1).

Enligt 1985 års livsmedelspolitiska beslut skall jordbruksproduktionen i
stort sett motsvara den inhemska konsumtionen samt behovet för att
uppfylla våra internationella åtaganden och för att trygga livsmedelsförsöijningen
vid en krissituation. Den del av åkerarealen som mot bl. a.
angivna bakgrund kommit att hänföras till den s. k. överskottsarealen kan
givetvis, som motionärerna anfört, användas för olika ändamål, såsom
t. ex. produktion av alternativa råvaror. Enligt utskottets mening föreligger
knappast några delade meningar om att all lönsam produktion av alternativa
råvaror som kan ske utan skador på miljön är angelägen. Det omställningsprogram
som överenskommits mellan regeringen och jordbruksnäringen
representerar ett steg på vägen mot ett mera differentierat jordbruk,
som kan producera såväl livsmedel som andra råvaror för olika industrinäringar.
När det gäller Norrlandsjordbruket har avsevärda resurser anvisats
för att främja jordbruksproduktionen i norra Sverige, vilka åtgärder betingats
av både regionalpolitiska och beredskapsmässiga skäl. Syftet med
motionen i denna del bör kunna tillgodoses utan något särskilt uttalande
från riksdagens sida.

Motion Jo248 (c) yrkande 4 syftar till en prissättning på handelsgödsel
som minskar gödselanvändningen med 30 % och införande av arealbidrag.

Motionen avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd genom
regeringens förslag om minskad handelsgödselanvändning m. m.

Förslag till miljöförbättrande åtgärder i jordbruket

Minskning av växtnäringsläckaget

Enligt jordbruksministern råder det enighet om att jordbrukets negativa
miljöpåverkan måste begränsas vid utformningen av den framtida produktionsinriktningen.
Föroreningssituationen i t. ex. kust- och havsområdena
runt Sverige är så allvarlig att omfattande åtgärder är nödvändiga redan nu.

Kunskaperna är också tillräckliga för att identifiera vissa åtgärder som är
verkningsfulla och genomförbara från praktisk och ekonomisk synpunkt.

Detta gäller såväl jordbruket som andra sektorer i vårt samhälle.

I de tidigare nämnda utredningarna, dvs. aktionsplanerna och den s. k.
intensitetsutredningen, har ett antal förslag lämnats i syfte att minska
jordbrukets miljöpåverkan. Det kan konstateras att jordbruket i vissa
avseenden har påtagligt negativa effekter på miljön och att dessa effekter
har samband med produktionens struktur och intensitet. Några särskilt
angelägna områden är minskning av växtnäringsläckaget och användningen
av bekämpningsmedel.

I det följande redovisas förslag som syftar till en bättre hantering av
stall- och handelsgödsel samt till att hålla en större andel av åkermarken
bevuxen under höst och vinter. Vidare lämnas en redogörelse för det
pågående programmet för halvering av bekämpningsmedelsanvändningen.

Djurtäthet

JoU 1987/88:24

Stallgödselhanteringen har tidigare ofta främst betraktats som ett ”kvittbiivningsproblem”.
I dag är kunskaperna betydligt bättre beträffande den
faktiska hanteringen och dess negativa effekter från miljösynpunkt. Det
råder enighet om att stallgödselhanteringen utgör ett av jordbrukets främsta
miljöproblem. De åtgärder som är praktiskt genomförbara bör enligt
propositionen vidtas redan nu för att stallgödseln så snart som möjligt tas
till vara på ett sätt som minskar belastningen på miljön. Jordbruket är en
näring med lång planeringshorisont. Det är därför viktigt att de långsiktiga
målen klargörs på ett tidigt stadium och att jordbruket ges rimlig tid för den
anpassning som är nödvändig från miljösynpunkt.

De synpunkter som här har framförts berör i hög grad frågan om djurtätheten.
I såväl aktionsplanen som intensitetsutredningen förordas att animalieproduktionen
bör vara arealbunden. Jordbruksministern delar i princip
denna uppfattning och anser således att antalet djur bör vara relaterat
till den areal som finns tillgänglig för spridning av gödseln. Stallgödseln är
som förut nämnts en viktig resurs som bör utnyttjas med varsamhet för att
så långt möjligt minimera utlakningsproblemen. Detta kan ske med en
bättre och mer välavvägd hantering och genom att antalet djur anpassas till
spridningsarealen. Grödornas fosforbehov bör i princip inte överskridas
vid stallgödselhanteringen. Huvudsyftet med en arealanpassad animalieproduktion
är att minska den överoptimala kvävetillförsel som förekommer
på stallgödslade arealer.

Särskilda föreskrifter om djurhållningen i jordbruket bör mot denna
bakgrund kunna utfärdas.

Anpassningen av djurhållningen till arealunderlaget borde, idealt sett,
ske med utgångspunkt i produktionsförhållandena hos det enskilda företaget.
Växtnäringsbehovet och utlakningen styrs av många olika faktorer,
varav några av de viktigaste är klimat, jordart, växtodlingens inriktning
och gödsling. Vid utformningen av föreskrifter bör rimlig hänsyn tas till
dessa faktorer. En viss områdesvis differentiering är följaktligen befogad.
Utgångspunkten bör dock vara att grödornas fosforbehov inte överskrids
vid tillförseln av stallgödsel.

En prövning av djurtätheten för vaije jordbruksföretag anser jordbruksministern
av flera skäl inte vara lämplig. Dels skulle en sådan ordning
skapa stora administrativa problem, dels skulle djurhållningen med dess
behov av långsiktig planering bli avhängig växtodlingsinriktningen, som
mycket väl kan ändras redan i ett kortare tidsperspektiv.

Mot denna bakgrund förordas att generella föreskrifter utfärdas för
djurtätheten. Utgångspunkten bör vara de gränser som föreslagits i aktionsplanen
mot havsföroreningar. Där föreslås att antalet djurenheter
skall begränsas till en djurenhet per hektar när det gäller svin och höns och
en och en halv djurenhet när det gäller nötkreatur. Föreskrifterna bör
omfatta företag med flera än tio djurenheter i hela landet. Kraven bör vara
uppfyllda senast den 1 januari år 1995. Lantbruksstyrelsen bör ges i uppdrag
att utfärda föreskrifterna efter samråd med naturvårdsverket.

Vid utformningen av föreskrifterna bör hänsyn tas till möjligheterna för
den enskilde jordbrukaren att trygga en tillräcklig spridningsareal genom

avtal med andra markägare, s.k. spridningskontrakt. I samband med ny- JoU 1987/88:24

eller tillbyggnad av djurstallar är det av särskild vikt att tillgång på spridningsareal
kan tryggas genom avtal. I vissa områden, t. ex. i särskilt
djurtäta områden, kan särskilda anläggningar för torkning eller annan
förädling av stallgödsel utgöra intressanta alternativ. Det finns redan exempel
på anläggningar av detta slag. Sådan alternativ användning bör
kunna likställas med spridningskontrakt.

Enligt lantbruksstyrelsens bedömning berörs ca 9000 jordbruksföretag
av förslaget om en övre gräns för djurtätheten. Enligt propositionen bör
stallgödselspridning kunna ske även på mark som brukas av annan, förutsatt
att denna rätt styrks i avtal. Detta innebär att flertalet berörda företag
bör kunna finna tillräckligt arealunderlag för att hålla tillförseln av stallgödsel
inom den föreslagna gränsen. Totalt sett råder det - med några enstaka
undantag - inte någon brist på spridningsareal i kommunerna. Undantagen
utgörs av några kommuner i södra Sverige, främst Blekinge och
Halland. Antalet företag som inte heller med spridningskontrakt inom
kommunen kan förväntas klara gränsen har av lantbruksstyrelsen uppskattats
till maximalt 1000. Som ett alternativ till minskad djurhållning kan för
dessa längre transport eller förädling av stallgödsel bli aktuell. Incitamenten
för detta blir beroende av flera faktorer, bl. a. det ekonomiska värdet
av stallgödselns växtnäringsinnehåll.

Enligt aktionsplanen mot havsföroreningar beräknas avlastningseffekten
av en minskad djurtäthet i kombination med planerad gödsling uppgå till ca
2000 ton kväve/år för Götaland.

För vissa företag kan en anpassning genom neddragning av djurantalet
bli aktuell, vilket skulle leda till intäktsförluster. Storleken av dessa förluster
och förmågan att klara dem bli beroende av det enskilda företagets
situation.

Utskottets överväganden

Utskottet tillstyrker förslaget att regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer skall ges bemyndigande att utfärda generella föreskrifter för
djurtätheten. Detta innebär bl. a. att tre fristående motioner om arealanpassad
djurhållning, nämligen Jo243 (m) yrkande 2, Jo267 (m) och Jo213
(m) yrkande 8, får anses tillgodosedda. I anslutning till motion Jo267 bör
tilläggas att de företag som - i samband med ett eventuellt framtida
hävande av investeringsstoppet i animalieproduktionen - utvidgar sin
produktion givetvis måste underordna sig de regler om djurtäthet m. m.
som då gäller.

I motion JolO (c) anförs att de lokala förutsättningarna måste beaktas vid
bedömningen av antalet djurenheter per brukningsenhet. I arealunderlaget
bör inräknas körbar betesmark och kontrakterad areal. Hänsyn bör tas till
lokala variationer genom bl. a. jordart och driftsteknik. Antalet djurenheter
per hektar bör begränsas till en och en halv djurenhet när det gäller svin
och höns och till två djurenheter när det gäller nötkreatur. Föreskrifterna
bör omfatta brukningsenheter med över 20 djurenheter (yrkande 6).

Även i motion Jol3 (m) yrkas (yrkande 1) att betesmark skall ingå i 20

arealunderlaget. Vidare framhålls att begreppet djurenhet aldrig varit av- JoU 1987/88:24

sett att användas som mått på gödselproduktionens storlek. Begreppet har

främst använts som ekonomisk enhet. Det bör enligt motionen undersökas

om begreppet är lämpligt att i sin nuvarande utformning användas för det

ändamål som nu är aktuellt (yrkande 2).

Även utskottet anser att grundprincipen bör vara att djurtätheten regleras
i generella föreskrifter. En prövning av djurtätheten för varje företag
är, som jordbruksministern anfört, olämplig av flera skäl. Av propositionen
framgår emellertid att en viss områdesvis differentiering kan vara
befogad. Härvid bör möjlighet finnas att beakta bl. a. faktorer som anges i
motion JolO.

Utskottet ansluter sig vidare till propositionen såvitt avser antalet djurenheter
per hektar och vilka brukningsenheter som skall omfattas av
föreskrifterna. Motion JolO yrkande 6 avstyrks således i motsvarande del.

I anslutning till motionerna JolO yrkande 6 i den del som gäller betesmark
och Jo 13 yrkande 1 vill utskottet framhålla att man i arealunderlaget
givetvis bör inräkna sådan areal som är tillgänglig och lämplig för spridning
av gödseln. Med detta synsätt bör mark som utnyttjas som betesmark ingå
i arealunderlaget. Det bör i första hand ankomma på lantbruksstyrelsen att
precisera detta begrepp i tillämpningsföreskrifterna, med beaktande bl. a.
av vad utskottet nyss anfört. Vad utskottet anfört med anledning av de
båda motionerna i motsvarande del bör ges regeringen till känna.

Vad beträffar inräknande av s. k. kontraktsareal i markunderlaget får
motionerna JolO och Jol3 anses tillgodosedda, med hänvisning främst till
vad jordbruksministern anfört härom (prop. s. 21).

Vad beträffar motionärernas (m) ifrågasättande av begreppet djurenhet
får utskottet erinra om att begreppet kommit till användning t. ex. i miljöskyddsförordningen
för att ange i vilken utsträckning tillståndsplikt föreligger
enligt miljöskyddslagen för ladugård, stall eller annan anläggning för
djuruppfödning (se bilaga A till miljöskyddsförordningen). Grundtanken
bakom prövningssystemet är givetvis att anläggningar av en viss storlek
anses innebära en belastning på miljön. Enligt vad utskottet erfarit genomför
statens naturvårdsverk en utvärdering av begreppet djurenhet. Det
anförda innebär att motion Jol3 yrkande 2 inte påkallar någon särskild
åtgärd.

Spridningstidpunkt

Tidig höstspridning av stallgödsel innebär enligt jordbruksministern stor
risk för nitratutlakning. Risken blir dock mindre om spridningen åtföljs av
höstsådd gröda. Sen höstspridning minskar utlakningsrisken något på
grund av att den biologiska aktiviteten avtar vid lägre temperatur. Spridning
av stallgödsel vintertid — då nedbrukning normalt inte kan ske -innebär främst risk för förorening av ytvatten genom ytavrinning till följd
av nederbörd och snösmältning. Med stor ytavrinning ökar särskilt fosforförlusterna.

En anpassning av spridningstidpunkten för stallgödsel är viktig för att
begränsa utlakningen av växtnäringsämnen från åkermarken. Jordbruks- 21

ministern anser att höstspridning på obevuxen mark därför bör begränsas i JoU 1987/88:24

största möjliga utsträckning. Spridning bör dock tillåtas i växande gröda

eller före sådd av höstgröda. Det kan vara befogat att tillåta spridning på

vintern, under förutsättning att nedbrukning sker samma dag. En viss

regional anpassning av föreskrifterna bör ske med hänsyn till klimat och

produktionsförhållanden i övrigt.

I aktionsplanen föreslås ett generellt spridningsförbud i hela landet under
perioden den 1 december — den 28 februari om inte nedbrukning kan
ske samma dag. Jordbruksministern stödjer utredningens förslag på denna
punkt. Därutöver föreslås för södra Sverige att spridning endast skall få
ske i växande gröda eller före höstsådd under perioden den 1 augusti — den
30 november.

Föreskrifterna rörande höstspridning föreslås främst omfatta Blekinge,

Skåne och Halland samt kustområdena från Bohuslän t. o. m. Stockholms
skärgård, Öland och Gotland inräknade. De bör dock på sikt kunna utvidgas
till att gälla särskilt känsliga områden även i övriga delar av landet.

Lantbruksstyrelsen bör få i uppdrag att i samråd med naturvårdsverket
utreda i vilka övriga föroreningskänsliga områden motsvarande restriktioner
bör aktualiseras. Reglerna rörande vinterspridning bör träda i kraft år
1989. Restriktioner för höstspridning bör träda i kraft först när företagens
lagringskapacitet är utbyggd, dock senast den 1 januari 1995.

Restriktioner för höst- och vinterspridning medför för många företag ett
behov av ökad lagringskapacitet för stallgödsel. Utbyggnadstakten för
gödselvårdsanläggningar kommer därför att styra den tidpunkt när restriktionerna
kan träda i kraft. I propositionen föreslås en omställningsperiod
fram till år 1995 för utbyggnad av lagringskapaciteten. Denna fråga behandlas
i det följande.

Enligt aktionsplanen mot havsföroreningar utgör restriktioner beträffande
spridningstidpunkt för stallgödsel den viktigaste enskilda åtgärden för
att minska utlakningen av kväve från åkermarken. Effekten beräknas bli
en minskning motsvarande ca 5400 ton per år, dvs. mer än hälften av den
sammantagna effekten för samtliga föreslagna åtgärder i aktionsplanen.

En särskild fråga av intresse i sammanhanget är problemet med ammoniakavgång
från stallgödsel till luften. Där anges att en betydande del av
ammoniakförlusterna sker i samband med spridning av stallgödsel. Jordbruksministern
anser att föreskrifterna bör utvidgas med regler om nedbrukning
av stallgödsel för att minska ammoniakavgången till luften.

Utskottets överväganden

Utskottet tillstyrker att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
ges bemyndigande att utfärda generella föreskrifter angående begränsning
av tiden för spridning av stallgödsel och andra organiska gödselmedel
i syfte att minska utlakningen av närsalter. Föreskrifterna bör även syfta
till att minska ammoniakavgången till luften i samband med spridning. Det
anförda innebär att utskottet avstyrker motion JolO i den del motionen
avvisar förslaget om generellt spridningsförbud. Vad motionärerna anfört

om jordtyper och spridningsmängd m. m. förtjänar visserligen att beaktas. 22

Av jordbruksministerns anförande framgår emellertid att en viss regional JoU 1987/88:24
anpassning av föreskrifterna bör ske med hänsyn till klimat och produktionsförhållanden
i övrigt. Vad gäller motionärernas krav på informationsinsatser
utgår utskottet från att rådgivningen m. m. till lantbruket anpassas
efter de produktionsförutsättningar som kommer att gälla när förslagen
träder i kraft. I propositionen understryks för övrigt rådgivningens betydelse
när det gäller att komma till rätta med jordbrukets miljöeffekter.

Under rubriken Växtodlings- och gödslingsplanering (s. 26-27) redovisar
jordbruksministern sålunda sina överväganden om behovet av utökad individuell
rådgivning och hänvisar till de i budgetbehandlingen föreslagna
resursförstärkningarna för detta ändamål. Sammanfattningsvis anser utskottet
att yrkande 7 i motion JolO i dessa avseenden bör kunna tillgodoses
utan någon riksdagens åtgärd.

Vad utskottet anfört bör kunna tillgodose motion Jo243 (m) yrkande 4
om rådgivning rörande spridning av gödsel och spridningstidpunkt m. m.

I motion Jo8 (s) yrkas med hänvisning till vad som anförts om ”jordbrukets
rovdrift med miljön” på flera punkter en skärpning av de föreslagna
åtgärderna. Det generella spridningsförbudet bör utsträckas i tiden. Kravet
på höst- och vinterbevuxen areal bör vara uppfyllt redan år 1990. Ytterligare
höjning av avgiften på handelsgödsel kan behöva övervägas. En del av
omställningsstödet bör utgå i form av ersättning till lantbrukare som satsar
på alternativ odling. Regeringen bör uppmärksamt följa prisutvecklingen
på t. ex. flytgödselbehållare så att inte vinsterna av det föreslagna bidraget
hamnar i betongindustrin.

De åtgärder som föreslås i propositionen måste först genomföras innan
behovet av ytterligare insatser kan bedömas. Med hänsyn härtill föreslår
utskottet att motion Jo8 lämnas utan vidare åtgärd i den del som avser
utsträckning i tiden av det generella spridningsförbudet.

Motionen behandlas i övrigt under resp. avsnitt som berörs i motionsmotiveringen.

Spridning av avloppsslam m. m.

I propositionen anförs att de allmänna avloppsreningsverken årligen producerar
sammanlagt ca 200000 ton slam, räknat som torrsubstans. Förutom
att det kan användas som gödselmedel i jordbruket kan det även
läggas i upplag eller användas vid anläggning av park- och grönytor. För att
förlusterna av växtnäring från jordbruket till omgivningen skall kunna
minimeras krävs att kretsloppen i naturen för dessa ämnen sluts i största
möjliga utsträckning. Slammet med sitt växtnäringsinnehåll måste alltså
enligt jordbruksministern betraktas som en resurs och återföras till åkermarken
med iakttagande av samma noggrannhet och försiktighet som
gäller för spridning av stallgödsel. Beroende på slammets innehåll av bl. a.
metallsalter och olika organiska föreningar kan dock användningen av
slammet för jordbruksändamål i dagsläget vara förknippad med vissa risker.

Enligt jordbruksministern är det ytterst angeläget att det slam som sprids
på åkermark inte innehåller metaller eller andra ämnen och föreningar som 23

kan misstänkas påverka åkermarkens långsiktiga produktionsförmåga eller JoU 1987/88:24
livsmedlens kvalitet i negativ riktning. Slammet bör därför vara innehållsdeklarerat
på ett tillfredsställande sätt. Statens naturvårdsverk har under
år 1987 beslutat om nya allmänna råd för hantering av slam från avloppsreningsverk.
I råden presenteras riktvärden och gränsvärden för metaller i
slam för jordbruksanvändning. Chefen för miljö- och energidepartementet
har uppdragit åt statens naturvårdsverk att utreda om behov finns av att
komplettera de allmänna råden, framför allt vad gäller slammets innehåll
av organiska föreningar. I avvaktan på denna komplettering av de allmänna
råden bör spridning av slam på åkermark följas med uppmärksamhet av
berörda myndigheter.

En anledning till att slammet i vissa fall innehåller för höga halter av
metaller och organiska föreningar för att vara tjänligt som gödselmedel är
att tätorternas hushållsavlopp blandas med industriavlopp. I detta sammanhang
påminns om kommunernas möjlighet att, i egenskap av huvudmän,
ställa krav på anslutna industrier och därigenom begränsa tillförseln
av sådant avloppsvatten som påverkar reningsverkens drift och slammets
sammansättning i negativ riktning.

Utskottets överväganden

I motion Joll (vpk) yrkande 2 anförs att spridning av avloppsslam på
åkermark ej bör tillåtas så länge riskerna med detta ej är kända. I motion
Jo 13 (m) yrkande 7 understryks att gränsvärden för slammets innehåll av
skadliga ämnen snarast måste fastställas i enlighet med vad riksdagen
tidigare uttalat.

Enligt motion Jo30 av Olof Johansson m. fl. (c) yrkande 51 bör användning
av rötslam på jordbruksmark förbjudas.

Även de fristående motionerna Jo243 (m), Jo744 (c) och Jo754 (s) behandlar
riskerna med slamspridning på åkermark. Krav framställs på
skärpta regler, gränsvärden för tungmetaller och kemiska substanser m. m.

I motion Jo744 yrkas även att det juridiska ansvaret för skador orsakade av
slamspridning klarläggs samt att ytterligare insatser görs i fråga om forskning
rörande föroreningar i rötslam.

I motion J08O8 (m) föreslås att slamhanteringen regleras i särskild lagstiftning
eller att lagen resp. förordningen om kemiska produkter utvidgas
till att omfatta slamhanteringen.

Utskottet har under hösten 1987 behandlat vissa avfallsfrågor, däribland
slamhanteringen (JoU 1987/88:2). I betänkandet, till vilket här hänvisas,
redovisade utskottet innehållet i naturvårdsverkets allmänna råd för slamhanteringen.
Utskottet förutsatte att de angivna riktlinjerna snarast skulle
omsättas i bindande gränsvärden. Vidare behandlade utskottet frågan om
det juridiska ansvaret för skador på grund av användning av rötslam. Med
hänvisning härtill och i avvaktan på den utredning som nämns i propositionen
anser utskottet att motionerna för närvarande inte påkallar någon
ytterligare åtgärd. Utskottet vill dock i sammanhanget ånyo understryka
det angelägna i att problemen med slamanvändningen snarast löses på ett
sätt som är acceptabelt från hälso- och miljösynpunkt. 24

Lagringskapacitet m. m.

JoU 1987/88:24

I det föregående har behandlats regeringens förslag angående begränsningen
av tiden för stallgödselspridning. Övergång till i huvudsak vårspridning
anses vara en av de mest verkningsfulla åtgärderna för att minska växtnäringsläckaget.
Restriktioner beträffande spridningstidpunkten medför behov
av utökad lagringskapacitet för stallgödsel.

I aktionsplanen mot havsföroreningar anges att lagringsutrymmet bör
motsvara 8—10 månaders gödselproduktion, varav den lägre gränsen avser
grovfoderbaserad nötkreaturshållning. Härigenom ges företagen möjlighet
att välja en från miljösynpunkt bästa tid för spridning. Jordbruksministerns
bedömning är att den angivna lagringskapaciteten är rimlig, särskilt i
områden som är särskilt känsliga från utlakningssynpunkt. Krav med
denna innebörd bör ställas i föreskrifter för jordbruket i Blekinge, Skåne
och Halland samt i kustområdena från Bohuslän t. o. m. Stockholms skärgård,
inbegripet Öland och Gotland hos företag med flera än 10 djurenheter.
Prioriteringen av de nämnda områdena innebär även att jämförbarhet
skapas mellan jordbruket och de kommunala avloppsreningsverken som
föroreningskällor. I övriga delar av landet bör de skärpta kraven endast
gälla företag med fler än 100 djurenheter. Kraven bör vara uppfyllda före
år 1995.

De angivna riktvärdena har i praktiken redan tillämpats vid tillståndsprövning
i södra Sverige. Nu gällande generella riktlinjer anger en lagringskapacitet
motsvarande sex månaders stallgödselproduktion. Någon fullständig
kartläggning av dagens gödselvårdsanläggningar finns inte. Det är
dock känt att en del jordbruksföretag ännu inte uppfyller riktlinjerna trots
att dessa gällt i över 15 år.

Enligt lantbruksstyrelsens beräkningar medför det ovan redovisade förslaget
om utbyggd lagringskapacitet ett totalt investeringsbehov på drygt 1
miljard kronor i det område som avses. Beräkningarna avser utbyggnad
från sex månaders lagringskapacitet för den genomsnittliga besättningsstorleken
inom resp. djurslag. Den årliga nettokostnaden, dvs. efter justering
för den intäkt som uppkommer på grund av förbättrat stallgödselutnyttjande,
kan uppskattas till ca 150 milj. kr. (ca 17000 företag).

Investeringsbehovet för det enskilda företaget varierar normalt i intervallet
30000 kr. och 120000 kr. För flertalet företag kan investeringen
beräknas uppgå till ca 50000-70000 kr., vilket ger en årlig nettokostnad på
ca 6000-9000 kr. I praktiken kan dock de ekonomiska konsekvenserna
variera avsevärt mellan enskilda företag beroende bl. a. på besättningsstorlek
och på de tekniska förutsättningarna för utbyggnad av lagringskapaciteten.
Variationer i t. ex. likviditeten medför också att företagen har olika
förutsättningar att klara investeringarna. Förslaget om en omställningsperiod
fram till år 1995 syftar till att underlätta jordbruksföretagens ekonomiska
planering.

Ett bidrag om 20% av investeringen, dock maximalt 25000 kr., skall
enligt propositionen lämnas till utbyggnad av lagringskapaciteten. Bidraget
syftar till att påskynda anpassningsåtgärderna och därmed till att snarast
möjligt bidra till en minskad föroreningsbelastning. Bidragen bör utgå
under perioden 1988/89—1990/91 i de områden som omfattas av föreskrif -

tema. Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen att administrera bidragen JoU 1987/88:24
och att närmare utforma de regler som bör gälla härför.

Enligt aktionsplanen mot havsföroreningar beräknas vårspridning av all
stallgödsel leda till en minskning av kväveutlakningen med drygt 5 000 ton
per år. Med den nu föreslagna geografiska omfattningen av åtgärden kan
effekten antas bli något lägre. På längre sikt bör strävan vara att inkludera
ytterligare områden, i första hand sådana som är särskilt känsliga från
utlakningssynpunkt, vilket kommer att leda till ytterligare avlastningseffekter.

Kostnaderna för det nu föreslagna bidragssystemet beräknas till ca
200 milj. kr. under perioden 1988/89-1990/91.

Utskottets överväganden

I tre motioner framförs yrkanden angående förslaget om bidrag till gödselvårdsanläggningar
m. m.

Enligt motion Jo 10 (c) yrkande 8 bör bidragsdelen fastställas till 25 %
och uppgå till högst 30000 kr.

Bidrag bör även utgå som stimulansbidrag till samtliga företag med över
10 djurenheter som ej ingår i de särskilt uppräknade områdena men som
ändå vidtar åtgärder enligt föreskrifterna.

I motion Jol2 (fp) yrkas avslag på förslaget om bidrag till gödselvårdsanläggningar.
Motionärerna anser att avgiftsmedlen kan användas på ett
bättre sätt och föreslår att i stället 180 milj. kr. anslås för att stimulera
lövskogsplantering på åkermark i slättbygder (yrkandena 4 och 5). Yrkande
5 i motionen behandlas dock under rubriken Naturvårdsåtgärder i
odlingslandskapet.

I motion Jo 13 (m) anförs att bidrag bör utgå till samtliga som berörs av
föreskrifterna ända fram till den 1 januari 1995, dvs. även till företag med
mer än 100 djurenheter i de områden som ej specificerats i propositionen.

Teknisk utveckling på området bör stimuleras genom att bidrag utgår även
till jordbrukare som har del i en gemensamhetsanläggning. Bidraget bör ej
finansieras med avgiftsmedel utan med allmänna budgetmedel (yrkandena
3-6).

Utskottet tillstyrker att regeringen eller den myndighet regeringen föreskriver
bemyndigas att utfärda generella föreskrifter för lagring av stallgödsel.

Regeringens förslag rörande bidragsregler m. m. får anses väl avvägt.

Utskottet ansluter sig därför till förslaget att bidrag skall utgå med 20% av
investeringen, dock maximalt 25000 kr., under perioden 1988/89-1990/91
i Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län samt kustområdena
från Bohuslän t. o. m. Stockholms skärgård, inbegripet Öland och Gotland.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna JolO yrkande 8, Jol2
yrkande 4 och Jol3 yrkandena 4 och 5.

Utskottet finnér ej anledning frångå regeringens förslag om finansiering
av bidraget och avstyrker således även motion Jol3 yrkande 3.

Utskottet delar däremot den uppfattning som framförs i motion Jol3
(yrkande 6) att bidragsmöjligheterna bör omfatta även jordbrukare som har 26

del i en gemensam gödsel vårdsanläggning. Utskottet går inte närmare in på JoU 1987/88:24
frågan hur bidraget skall relateras till den gemensamma anläggningen resp.
de i anläggningen deltagande företagen. Utskottet utgår från att lantbruksstyrelsen
bemyndigas att närmare utforma de bidragsregler som erfordras.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

När det gäller merkostnaderna för jordbruket får utskottet hänvisa till
propositionens uttalanden (s. 38) att kostnadsökningar och intäktsförändringar
som uppstår för producenterna bör behandlas vid jordbruksprisöverläggningarna
i den takt de uppstår och registreras.

Farhågor för en ohämmad prisutveckling på flytgödselbehållare anförs
bl. a. i motion Jo8 (s). Utskottet utgår från att regeringen och berörda
myndigheter följer prisutvecklingen men anser inte att frågan i detta läge
kräver något särskilt initiativ från riksdagens sida.

I några fristående motioner berörs frågan om utökad lagringskapacitet
för gödsel och statliga stimulanser för detta. Motionerna innehåller i huvudsak
tämligen ospecificerade krav på statliga bidrag till gödselvårdsanläggningar
(Jo213 yrkande 5, Jo243 yrkande 1 och Jo730) eller ekonomiska
stimulanser i form av investeringsbidrag, räntestöd eller investeringsavdrag
för utbyggnad av lagringskapaciteten i föroreningskänsliga områden
(Jo776). Motionerna får anses tillgodosedda genom de ovan behandlade
förslagen och påkallar ingen vidare ågärd från riksdagens sida.

Växtodlings- och gödslingsplanering, spridningsteknik m. m.

Under ovanstående rubriker anför jordbruksministern bl. a. att det är
angeläget med en utökad växtodlings- och gödslingsplanering hos de enskildajordbruksföretagen.
En behovsanpassad tillförsel av växtnäring bör
i första hand åstadkommas med hjälp av rådgivning.

Vidare aviseras att lantbruksstyrelsen skall ges i uppdrag att — i samråd
med naturvårdsverket — utreda vilka krav som bör ställas på gödselspridare.
Förslag bör lämnas om när och hur typgodkännande kan införas.

Uppdraget bör omfatta såväl stallgödsel som handelsgödsel.

Utskottet har ingen erinran mot propositionens överväganden i dessa
avsnitt.

Minskad användning av handelsgödselmedel

För att ytterligare minska utlakningen, främst av kväve, är det enligt
jordbruksministern nödvändigt att även minska användningen av handelsgödselmedel.
Undersökningar har visat att överoptimal tillförsel av kväve
är vanligt förekommande på de arealer där både stallgödsel och handelsgödsel
används samt dessutom förekommer på ca 10 % av den endast
handelsgödslade arealen. I första hand bör målet vara att undvika överoptimala
givor. Denna reducerade kvävetillförsel kan förväntas ge direkta
resultat i form av minskad utlakning. Dessutom framhålls att åtgärden
leder till ökad lönsamhet för den enskilde jordbrukaren. Här spelar den
föreslagna satsningen på ökad rådgivning en särskilt viktig roll. 27

I intensitetsutredningen har beräkningar redovisats över sambanden JoU 1987/88:24
mellan kvävegödsling och avkastning. En minskad användning av handelsgödselkväve
med 30 % beräknas medföra att avkastningen minskar med
5-10 %. Avkastningen anses dock sannolikt kunna upprätthållas vid en
lägre kvävetillförsel förutsatt att vissa anpassningar sker av produktionstekniken.
Med t. ex. förbättrad precision vid spridningen och delade
kvävegivor bör det vara möjligt att på sikt mera exakt anpassa tillförseln av
växtnäring efter grödornas aktuella behov. På detta sätt bör det alltså vara
möjligt att ytterligare minska kväveutlakningen avsevärt. Det framstår
därför som ytterst angeläget att med insatser för en ökad rådgivning och
förbättrad spridningsteknik skapa bättre precision och därmed ytterligare
sänka kvävetillförseln.

Handelsgödselförbrukningen i det svenska jordbruket ökade fram till
böljan av 1970-talet. Därefter minskade användningen av fosfor och kalium.
Sedan budgetåret 1983/84 har förbrukningen av handelsgödselkväve
minskat med ca 10 %.

I syfte att begränsa användningen utgår en miljöavgift på handelsgödsel.

Avgiftens storlek uppgår till ca 5 % av försäljningspriset. Under budgetåret
1986/87 uppgick de samlade avgiftsmedlen från bekämpningsmedel
och handelsgödsel till ca 110 milj. kr. Den avgift på handelsgödsel och
bekämpningsmedel som tas ut inom ramen för jordbruksprisregleringen
motsvarar ca 20 % av försäljningspriset och uppgick budgetåret 1986/87 till
ca 473 milj. kr.

Jordbruksministern anser att en ytterligare minskning av handelsgödselanvändningen
är ytterst angelägen. En höjning av miljöavgiften på handelsgödsel
bör därför ske. I propositionen föreslås en höjning av avgiften
med 30 öre per kg kväve och 60 öre per kg fosfor, dvs. en fördubbling
fr. o. m. den 1 juli 1988. Ett högre pris på kväve och fosfor kan förväntas ge
positiva effekter för miljön genom att det beräknas leda till sänkt förbrukning
av handelsgödsel liksom till ett bättre utnyttjande av stallgödselns
växtnäringsinnehåll.

Enligt intensitetsutredningen är sannolikt en kombination av sänkt
kvävegödsling och ökad andel höst- och vinterbevuxen mark den bästa
vägen att minska kväveläckaget. På längre sikt bestäms kväveutlakningen
av den gödsling och kväveutbytesnivå som förekommit under en längre
tid. Den nu föreslagna avgiftshöjningen på handelsgödselkväve och -fosfor
skall även ses som en signal om att en viss generell intensitetssänkning i
jordbruket är önskvärd från miljösynpunkt. Med ett successivt förbättrat
utnyttjande av tillförd kvävegödsel bör den totala förbrukningen av handelsgödselkväve
kunna minska med ytterligare 20 % fram till sekelskiftet
räknat från 1986 års förbrukning. Enligt propositionen bör detta vara
målsättningen. Ett delmål bör vara en 10-procentig minskning till år 1992.

Jordbruksministern utgår ifrån att näringen och dess organisationer aktivt
engagerar sig för att medverka till att målet om en halvering av utlakningen
nås, eftersom detta medför såväl förbättringar i miljöhänseende som besparingar
för den enskilda jordbrukaren. Detta kan ske genom att ytterligare
ansträngningar görs för att utnyttja den rådgivning som står till buds och
den teknikutveckling som sker för att på så sätt undvika överoptimala 28

givor och ojämn spridning. Om inte det angivna målet nås kommer ytterli- JoU 1987/88:24
gare avgiftshöjningar att övervägas.

Utskottets överväganden

På begäran av jordbruksutskottet har skatteutskottet avgett yttrande över
de i propositionen föreslagna avgiftshöjningarna (se bilaga). I likhet med
skatteutskottet tillstyrker jordbruksutskottet den föreslagna avgiftshöjningen
och avstyrker motion Jol3 yrkandena 8 och 9 i motsvarande del.

Likaså avstyrks motionerna Sk342 (m) yrkande 2 (delvis) och Jo264
(m) yrkande 3. Som skatteutskottet anfört skapas genom avgiftshöjningen
möjligheter att finansiera olika angelägna åtgärder för att förbättra miljön
inom jordbruket.

Utskottet konstaterar vidare att yrkande 44 i folkpartiets miljömotion
Jo719 om höjning av gödselmedelsavgiften får anses tillgodosett genom
ovannämnda ställningstagande.

Ökad andel höst- och vinterbevuxen åkermark, grön mark

Att hålla åkermarken bevuxen under så stor del av året som möjligt är den
viktigaste åtgärden för att minska växtnäringsläckaget. Det kan ske på
flera sätt. En ökning av vallodlingen och andelen höstsådda grödor är två
olika möjligheter. Att så in fånggrödor är en tredje. För närvarande är ca
40 % av den svenska åkerarealen bevuxen under vintern med antingen vall
eller någon form av höstgröda. Andelen höstbevuxen mark varierar dock
avsevärt mellan olika regioner. Den lägsta andelen finns i Götalands och
Svealands slättbygder.

Med den utformning som odlingssystemen har är det inte möjligt att på
kort sikt avsevärt öka andelen vallodling eller höstsådda grödor. Det
omställningsprogram som har överenskommits mellan regeringen och
Lantbrukarnas riksförbund syftar till att minska spannmålsodlingen och att
stimulera till alternativ markanvändning. Det är flerårigt och innebär att
jordbrukare som minskar sin odling av jordbruksprisreglerade grödor får
stöd för att i stället odla t. ex. vall. Programmet innebär ett steg mot en
övergång till ett mer miljövänligt odlingssystem. Det stimulerar till att en
större areal används till odling av fleråriga foderväxter. På så sätt begränsas
riskerna för kväveutlakning. Kravet på att alla deltagande jordbrukare
skall ha hela sin areal besådd verkar i samma riktning.

Enligt jordbruksministerns mening bör stora ansträngningar göras för att
utveckla system med insådd av fånggröda. Det är framför allt i de södra
delarna av Sverige där växtnäringsläckaget är som störst som det är
angeläget att insatser görs snarast. Överläggningar kommer att tas upp
med företrädare för jordbruksnäringen om möjligheterna att inom ramen
för de medel som finns tillgängliga inom jordbruksprisregleringen avsätta
medel för utvecklingen och användningen av fånggrödor.

Enligt jordbruksministern är det ytterst angeläget att satsa avsevärda
resurser för att vinna erfarenheter från forskning och försöksverksamhet
på detta område. Så sker redan inom ramen för det forskningsprogram 29

avseende alternativa produktionsformer som beslutats av skogs- och jord- JoU 1987/88:24

brukets forskningsråd. Med tanke på åtgärdens angelägenhetsgrad bör

forskning och viss praktisk tillämpning uvecklas parallellt. Insådd av vall i

vårstråsäd är redan en känd teknik i vissa företag, och denna teknik

behöver utvecklas och spridas till fler företag. De överläggningar som

jordbruksministern avser ta upp med jordbruksnäringen kommer därför i

första hand att avse möjligheterna att ge jordbrukarna själva möjlighet att

bidra till en utveckling av odlingstekniken.

I aktionsplanen mot havsföroreningar anges att kväveutlakningen kan
minskas med ca 20 kg per hektar med odling av fånggröda. Betydelsen av
denna åtgärd betonas starkt även av forskare och i ett flertal remissyttranden.
Jordbruksministern bedömer att insådd av fånggröda är en jämförelsevis
enkel åtgärd som kan leda till en effektiv minskning av kväveläckaget.
Kostnaden för den enskilde brukaren utgörs av utsäde, sådd, fördyrad
skörd, viss minskning av skördeutbytet och försvårad ogräsbekämpning. I
gengäld uppstår fördelar i form av att grödan i vissa fall kan utnyttjas som
foder, att behovet av kvävegödsling minskar och att jordbrukslandskapets
fauna och flora gynnas. På vissa jordar kan en fånggröda även möjliggöra
tidigare vårbruk.

Beräkningar visar att insådd av fånggröda kan bli lönsam om den utnyttjas
som foder. Där detta inte är möjligt beräknas nettokostnaden uppgå till
200—300 kr. per hektar. Här kan alltså en avsevärd reduktion av kväveläckaget
uppnås med viss förtjänst eller i varje fall till relativt låg kostnad för
det enskilda företaget.

Det är enligt jordbruksministern angeläget att andelen höst- och vinterbevuxen
mark kan ökas ytterligare på längre sikt. Detta gäller särskilt för
lätta jordar i Götalands och Svealands slättbygder där kväveutlakningen är
betydligt större än i övriga delar av landet. Målet bör enligt propositionen
sättas högre än vad som föreslagits. Ett mål bör därför vara att 60 % av
företagens åkerarel är höstbevuxen år 1995 i de områden och på de jordbruksmarker
där det är mest angeläget att minska kväveläckaget. I Götalands
slättbygder skulle ökningen generellt sett uppgå till ca 20 procentenheter.

På grundval av erfarenheter från forskning och praktisk verksamhet i
jordbruket bör lantbruksstyrelsen utarbeta föreskrifter angående andelen
höst- och vinterbevuxen mark. Föreskrifterna bör kunna träda i kraft den
1 januari 1991.

Enligt aktionsplanen mot havsföroreningar beräknas en ökning av andelen
höst- och vinterbevuxen mark med 20 procent, motsvarande 8 procentenheter,
leda till en avlastningseffekt motsvarande drygt 2000 ton
kväve per år. De nu föreslagna åtgärderna är dock mera omfattande och
kan därmed förväntas leda till en betydligt större minskning av kväveläckaget.

Utskottets överväganden

Utskottet tillstyrker att regeringen eller den myndighet regeringen föreskriver
ges bemyndigande att utfärda generella föreskrifter om växtodling 30

då detta är skäligt från miljöskyddssypunkt.

Som anförts i propositionen bör föreskrifterna syfta till att öka andelen JoU 1987/88:24
höstbevuxen mark. Åkermarken bör vara bevuxen under så stor del av
året som möjligt. Detta kan ske genom en ökning av vallodlingen och
andelen höstsådda grödor samt genom insådd av fånggröda. Målet bör vara
att 60 % av åkermarken är höstbevuxen år 1995.

Det anförda innebär att utskottet avstyrker motion Jo8 (s) i den del
motionärerna yrkar att kravet på bevuxen åkerareal skall vara uppfyllt
redan år 1990.

I motion Jo 10 (c) yrkandena 3 och 4 anförs att en utvecklad teknik för
fibergrödor ger självklara positiva sidoeffekter. Om delar av åkerarealen är
bevuxen med gröna grödor, vallväxter, minskar läckaget från dessa jordar
samtidigt som växtföljden förbättras. Odlingen av både alternativa grödor
och vallväxter bör utökas. Sockerbetor bör också räknas som fånggröda.

Svagheten med regeringens förslag, som huvudsakligen avser vallväxter,
är att det inte finns en naturlig avsättningsmarknad för en ökad vallväxtproduktion
i Sverige. Fånggrödor eller mellangrödor ger inte någon ekonomisk
lönsamhet men minskar kväveläckaget. Avsättningsmöjligheter måste
skapas bl. a. för alternativa grödor, t. ex. luzern, lin, gräsarter m. m.
eller grödor som kan ersätta fossila råvaror. En stor del av den s. k.
överskottsarealen skulle kunna användas för sådan produktion, om samhället
medverkade till att skapa en marknad för denna.

Som framgår av referatet ovan redovisar jordbruksministern olika alternativ
och handlingslinjer när det gäller att hålla åkermarken bevuxen under
en så stor del av året som möjligt (prop. s. 31 f.). Stora ansträngningar bör
göras för att utveckla system med insådd av fånggröda. Vidare anförs i
propositionen att avsevärda resurser bör satsas för att finna erfarenheter
från forskning och försöksverksamhet på detta område. Ytterligare insatser
föreslås under rubriken Försöks- och utvecklingsverksamhet m. m. Det
anförda innebär att yrkande 3 i motion JolO inte bör föranleda någon
särskild åtgärd från riksdagens sida. Yrkande 4 bör kunna tillgodoses inom
ramen för Omställning 90 och de åtgärder i övrigt som anges i propositionen.

I motion Jol3 (m) yrkande 10 anförs att fullskaleförsök med odling av
fånggröda bör genomföras innan lantbruksstyrelsen bemyndigas att utfärda
föreskrifter om höst- och vinterbevuxen mark.

Som utskottet nyss anfört är det angeläget att resurser satsas för att
vinna erfarenheter från forskning och försöksverksamhet på detta område.

Forskning och viss praktisk tillämpning bör utvecklas parallellt. Ytterligare
insatser för försöks- och utvecklingsverksamhet föreslås i propositionen
i ett särskilt avsnitt (se nedan).

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att motion Jol3 i denna
del lämnas utan någon vidare åtgärd från riksdagens sida.

I motion Jo9 (m) understryks sockerbetsodlingens betydelse när det
gäller växtföljden och för att motverka växtnäringsläckaget från åkermarken.
Motionen utmynnar i förslag om bl. a. ökning av sockerbetsarelen på
Gotland.

Även utskottet anser att sockerbetsodlingen kan ha betydelse från de
synpunkter som anges i motion Jo9 och - enligt redovisningen ovan — i 31

centerns kommittémotion JolO. Däremot är utskottet inte berett att i detta JoU 1987/88:24
sammanhang göra något uttalande om sockerbetsarealens storlek vare sig i
hela riket eller för speciella regioner. En utredning om socker och stärkelse
m. m. har nyligen genomförts av statens jordbruksnämnd, och utskottet
utgår från att hithörande frågor kommer att behandlas senare under vårsessionen.
Motion Jo9 avstyrks således i den mån den inte tillgodoses med
vad utskottet nyss anfört.

Försöks- och utvecklingsverksamhet m. m.

Enligt jordbruksministern bör ytterligare resurser avsättas för försök och
utveckling rörande främst metoder att minska jordbrukets växtnäringsläckage.
I propositionen föreslås att ytterligare 10 milj. kr. avsätts under en
treårsperiod för detta ändamål.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag.

I motion JolO (c) yrkande 2 föreslås att en del av influtna avgiftsmedel
används som bidrag till utveckling av ny teknik. Det gäller bl. a. teknik för
spridning av stallgödsel och utveckling av kemiska analysmetoder. Även
vid en omställning till nya (alternativa) grödor är teknikutveckling nödvändig.
Motionärerna föreslår ett årligt anslag av 15 milj. kr. för angivna
ändamål.

Motion JolO yrkande 2 får anses i viss mån tillgodosett genom propositionens
förslag och bör inte föranleda någon ytterligare åtgärd.

I den fristående motionen J0868 (m, s, c) redovisas vissa projekt som
syftar till ett bättre utnyttjande av växtnäring i flytgödsel under olika
betingelser.

I motion Jo243 (m) yrkande 3 presenteras vissa försöksprojekt i Mellby
rörande växtnäringsläckage under olika betingelser.

Utskottet kan i stort sett ansluta sig till vad motionärerna anfört om
värdet av dessa försök som ett underlag för de fortsatta strävandena att
minimera jordbrukets miljöpåverkan. Det får förutsättas att denna typ av
försök faller inom ramen för den försöks- och utvecklingsverksamhet som
förordas i propositionen. Syftet med motionerna bör kunna tillgodoses
utan något initiativ från riksdagens sida.

Minskad användning av bekämpningsmedel m. m.

I propositionen föreslås att miljöavgiften på bekämpningsmedel höjs med 4
kr. per kg aktiv substans fr. o. m. den 1 juli 1988, dvs. en fördubbling av
avgiften.

Vidare lämnas en redogörelse för de åtgärder som hittills vidtagits för att
begränsa bekämpningsmedelsanvändningen.

Fortsatta ansträngningar att minska riskerna med användningen av bekämpningsmedel
i jordbruket är enligt jordbruksministern angelägna. Ett
arbete pågår för att minska hälso- och miljöriskerna vid användning av
kemiska bekämpningsmedel. Det handlingsprogram som har tagits fram
gemensamt av lantbruksstyrelsen, naturvårdsverket och kemikalieinspektionen
på regeringens uppdrag har tre delar. En första del omfattar åtgär- 32

der som innebär en övergång till användning av medel som innebär mindre JoU 1987/88:24
risker från hälso- och miljösynpunkt, en annan minskning av användningen
av bekämpningsmedel och en tredje särskilda åtgärder till skydd för hälsa
och miljö.

Arbetet med att förverkliga detta program och målet om en halvering av
bekämpningsmedelsanvändningen är i full gång. Under den gångna hösten
har en rad beslut fattats som innebär att ytterligare steg har tagits mot ett
jordbruk som kan klara sig med avsevärt mindre kvantiteter av kemiska
bekämpningsmedel. Inom ramen för handlingsprogrammet har kraven på
utbildning och tillstånd för att använda kemiska bekämpningsmedel
skärpts väsentligt. De flesta medel som används yrkesmässigt inomjordoch
skogsbruket samt trädgårdsnäringen kommer att omfattas av utbildningskrav.
Kemikalieinspektionen gör också en utgallring av gamla, från
risksynpunkt dåligt dokumenterade medel från bekämpningsmedelsregistret.
Extra personal har anställts för ändamålet. Bekämpningsmedelsregistret
byggs också ut så att det även inbegriper toxicitets- och ekotoxicitetsdata
för vaije medel. Vid prövning av nya medel blir det då möjligt att göra
en fullständigare risk-nyttovärdering. Naturvårdsverket har utfardat föreskrifter
som innebär förbättringar på väsentliga områden rörande hanteringen
av bekämpningsmedel inom jordbruket.

Naturvårdsverket har också utfärdat nya allmänna råd för användning
av kemiska bekämpningsmedel i jordbruket. I samarbete med lantbruksstyrelsen
har verket utarbetat ett förslag till regler för typprovning och
typgodkännande av lantbrukssprutor. Det innebär krav på att sprututrustning
skall hålla en minimistandard vad avser funktion. I budgetpropositionen
1988 (prop. 1987/88:100 bil. 11) har förordats att medel avsätts till
en serieprovning av lantbrukssprutor som skall utgöra underlag för de
föreskrifter om typprovning som skall utarbetas av naturvårdsverket. Från
årsskiftet 1987-1988 är det möjligt för den enskilde lantbrukaren att få
bidrag för att funktionstesta lantbrukssprutor. Bidrag kan även lämnas till
maskinhandeln för anskaffning av mobila testutrustningar och för ombyggnad
av stationär testutrustning till mobil. För budgetåret 1987/88 har 2,9
milj. kr. anslagits för ändamålet. För nästa budgetår föreslås oförändrat
belopp.

En väl utvecklad prognos- och varningstjänst är av stor betydelse för att
få den behovsanpassade bekämpningen av olika skadegörare att fungera
väl. Därför har växtskyddscentralerna i Kalmar, Linköping och Skara
förstärkts med tre tjänster under budgetåret 1986/87. Under innevarande
budgetår har en femte central inrättats i Uppsala. För innevarande budgetår
disponeras 3 milj. kr. för prognos- och varningsverksamhet. Rådgivningen
om bättre behovsanpassning och minskade doser i ogräsbekämpningen
kommer att intensifieras. Vidare har en ny tjänst för en statskonsulent
inrättats vid SLU med syfte att nya rön på det bekämpningstekniska
området skall nå ut snabbare till rådgivare och konsulenter. Enligt jordbruksministerns
mening är det angeläget att ytterligare insatser görs för att
behovsanpassa den kemiska bekämpningen och undvika onödig besprutning.
Dessa insatser bör rymmas inom ramen för de 16,3 milj. kr. som i
årets budgetproposition har förordats till miljöinriktad växtodlingsrådgiv- 33

ning m. m.

3 Riksdagen 1987188. 16 sami. Nr 24

Inom livsmedelsverkets område fortsätter arbetet med vidgad kontroll JoU 1987/88:24
av bekämpningsmedelsrester i spannmål och dricksvatten liksom utvecklingsarbete
av analysmetoder för pesticider.

Förstärkt forskning och utvecklingsverksamhet är en förutsättning för
att på sikt ytterligare kunna minska riskerna vid användning av bekämpningsmedel
och för att fl en fungerande strategi för svamp-, insekts- och
ogräsbekämpning. Inom området ogräsforskning har därför medel tillförts
SLU för en forskartjänst. Lantbruksstyrelsen har tillförts 1,5 milj. kr. för
finansiering av försöks- och utvecklingsarbete vid SLU.

Beträffande stråförkortningsmedel föreslår intensitetsutredningen en
förlängning av förbudet mot användning i spannmål med undantag för råg.

Utredningen föreslår att stråförkortningsmedel skall få användas under en
övergångsperiod på förslagsvis fem år tills sorter med bättre stråstyrka har
tagits fram genom förädling eller på annat sätt. Ett beslut med den innebörden
har nyligen fattats av regeringen.

Det är angeläget att man inom ramen för såväl växtförädlingen som
växtsortnämndens arbete bevakar möjligheterna att snabbast möjligt få
fram sorter som förenar en acceptabel stråstyrka med tillfredsställande
avkastning.

Utskottets överväganden

I likhet med skatteutskottet tillstyrker utskottet den föreslagna avgiftshöjningen
och avstyrker motionerna Jo 13 yrkandena 8 och 9 och Sk342
yrkande 2, samtliga i motsvarande del.

I motion Joll (vpk) yrkande 1 anförs att handlingsprogrammets delmål -en halvering av bekämpningsmedelsanvändningen på 5 år — är ointressant
som politiskt mål, eftersom den kemiska industrin kommer att anpassa sig
och producera bekämpningsmedel med betydligt större giftverkan. Utgångspunkten
bör i stället vara att den behandlade arealen minskas.

I propositionen redovisas utförligt vilka ansträngningar som görs på
olika områden för att minska användningen av kemiska medel i jordbruket.

Utskottet utgår från att dessa åtgärder kan leda till en minskning av såväl
den behandlade arealen som den totala mängden av bekämpningsmedel.

Med enbart den i motionen föreslagna målsättningen finns enligt utskottets
mening en risk att användningen av bekämpningsmedel i stället ökar inom
vissa områden. Det väsentliga är att genom en kombination av olika
åtgärder åstadkomma ett jordbruk som kan klara sig med avsevärt mindre
kvantiteter bekämpningsmedel. Med det anförda avstyrker utskottet motion
Jol 1 yrkande 1.

Utskottet är inte berett att föreslå att kemikalieinspektionen tillförs
ytterligare resurser för det aktuella handlingsprogrammet utöver de resursförstärkningar
som tidigare beslutats och som redovisas i propositionen.

Utskottet avstyrker således motion Jo7 (s).

Några fristående motioner tar särskilt upp användningen av kemiska
bekämpningsmedel i jordbruket. Enligt Jo244 (fp) yrkande 3 bör målsättningen
vara att man på sikt upphör med sådana medel. I motion Jo248 (c) 34

yrkande 1 hemställs om en avvecklingsplan för bekämpningsmedel. Enligt JoU 1987/88:24
motion Jo284 (vpk) yrkande 4 bör kemikalieanvändningen avvecklas.

Utskottet avstyrker dessa motionsyrkanden i den del de inte kan anses
tillgodosedda genom propositionen.

1 motion Jo243 (m) yrkandena 6 och 7 föreslås olika skyddsåtgärder för
att motverka skador på hälsa och miljö vid användningen av bekämpningsmedel.
Skogsplantering i närheten av sjöar och vattendrag kan t. ex. vara
en lämplig skyddsåtgärd. Vidare yrkas förbud mot påfyllning av lantbrukssprutor
direkt ur vattendrag, brunnar m. m.

Utskottet delar motionärernas åsikt att skogsplantering i många fall kan
vara en lämplig skyddsåtgärd i nu aktuellt sammanhang. Det bör dock i
första hand ankomma på den enskilde brukaren resp. markägaren att
bedöma behov och lämplighet av sådana åtgärder.

Beträffande användningen av lantbrukssprutor får utskottet erinra om
att naturvårdsverket utfärdat föreskrifter om påfyllning av vatten vid tillredning
av bekämpningsvätska (SNFS 1984:2). Sådan påfyllning skall ske
så att yt- och grundvatten ej förorenas eller annan miljöskada uppstår.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo243 yrkandena 6 och 7.

De fristående motioner som berör förbudet mot stråförkortningsmedel
har delvis förlorat sin aktualitet genom vad som redovisas i propositionen.

Med hänvisning härtill avstyrks motion Jo279 (m) om upphävande av
förbudet mot stråförkortningsmedel i avbidan på att bättre sortmaterial
m. m. tas fram. Vidare anser utskottet att syftet med motion Jo236 (m) om
intensifierad forskning rörande sortmaterial och odlingsteknik m.m. får
anses tillgodosett genom vad jordbruksministern anfört om växtförädlingen
och växtsortnämndens arbete (se ovan).

Även motion Jo235 (m) yrkande 2 gäller i huvudsak förbudet mot stråförkortningsmedel
och föranleder utöver det anförda inga kommentarer
från utskottets sida.

Naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet

Varje näringsgren har enligt gällande miljölagstiftning ett ansvar för naturen
och miljön inom sitt verksamhetsområde.

Åtgärder inom skogs- och jordbruket spelar en särskilt stor roll för
säkerställandet av naturtyper. Flera av de naturtyper som bör ägnas mest
uppmärksamhet i säkerställandearbetet berör odlingslandskapet, t. ex.
ogödslade slåtter- och betesmarker.

Det mångformiga odlingslandskapet utgör inte bara grundförutsättningen
för en rik flora och fauna, utan det har även stora landskapsestetiska
och rekreativa värden. Flera av de växtarter som har utrotats under senare
år eller som i dag är hotade till sin existens är bundna till ogödslade betesoch
slåttermarker.

Jordbruksministern erinrar i detta sammanhang om de möjligheter som
finns sedan den 1 juli 1986 att till enskilda jordbruksföretag lämna ekonomiskt
stöd till vård av värdefulla naturtyper i odlingslandskapet, s.k.

NOLA-stöd. Naturvårdsverket har givit ut allmänna råd för verksamheten.
Enligt hittillsvarande erfarenheter har denna stödform mottagits myc- 35

ket positivt av myndigheter, organisationer och brukare. I de fall kontakter JoU 1987/88:24
tagits med kommuner om ekonomisk och organisatorisk medverkan har
reaktionerna genomgående varit positiva. Denna form av stöd är enkel och
effektiv för skyddet och vården av värdefulla naturtyper i odlingslandskapet.
Stödet som för budgetåret 1987/88 uppgår till 10 milj. kr. finansieras
med influtna avgifter på gödsel- och bekämpningsmedel.

För att behålla ett mångsidigt odlingslandskap krävs ytterligare insatser
på detta område. Jordbruksministern har därför i samråd med chefen för
miljö- och energidepartementet beslutat att lämna förslag till särskilda
insatser för åtgärder i odlingslandskapet.

Ytterligare 20 milj. kr. bör enligt förslaget få disponeras för naturvårdsåtgärder
i odlingslandskapet under perioden 1988/89-1990/91. Medlen bör
kunna användas som bidrag till jordbrukare som vidmakthåller det traditionella
odlingslandskapet även om detta innebär ekonomiska uppoffringar
för företaget. Medlen bör anvisas på samma sätt som NOLA-stödet. För
ändamålet bör anvisas 10 milj. kr. budgetåret 1988/89 och 5 milj. kr. anvisas
budgetåret 1989/90 resp. 1990/91.

Utskottets överväganden

Utskottet vill för sin del framhålla att frågan om kulturlandskapets och
odlingslandskapets värden de senaste åren blivit föremål för allt större
uppmärksamhet. Förutom det i propositionen nämnda NOLA-stödet kan
erinras om att regeringen nyligen lagt fram en proposition om kulturmiljövården,
vari bl. a. föreslås insatser för att kraftigare fasta uppmärksamheter,
på odlingslandskapets värden (prop. 1987/88:104). Vidare har
utskottet i årets budgetbehandling utförligt redovisat vissa överväganden
om odlingslandskapets betydelse (se JoU 1987/88:18 s. 13).

Utskottet anser att den ökade uppmärksamheten kring dessa frågor är
värdefull och tillstyrker regeringens förslag att stödet till naturvårdsåtgärder
i odlingslandskapet ökas med 20 milj. kr. under en treårsperiod. Som i
propositionen anförts bör medlen kunna användas som bidrag till jordbrukare
som vidmakthåller det traditionella odlingslandskapet, även om detta
innebär ekonomiska uppoffringar för företaget. Härigenom skapas möjligheter
att inom ramen för lantbruksverkets organisation stimulera till åtgärder
som aktivt förbättrar landskapet i naturvårdshänseende. Med hänsyn
till de olika bidragsmöjligheter som därmed föreligger och som delvis har
samma inriktning anser utskottet det angeläget att frågan om samråd
mellan de anslagsbeviljande organen uppmärksammas särskilt.

Enligt motion Jo 10 (c) yrkande 9 bör riksdagen i stället för de föreslagna
20 milj. kr. på tre år anslå ett årligt bidrag om 25 milj. kr. till naturvårdande
åtgärder under anslaget B 6, Qortonde huvudtiteln.

Utskottet har nyligen avstyrkt ett liknande yrkande från centerpartiets
sida i samband med budgetbehandlingen (JoU 1987/88:18 p. 8). Då anledning
saknas att frångå detta ställningstagande avstyrker utskottet motion
JolO yrkande 9.

I motion Jol2 (fp) yrkas att 180 milj. kr. av de 200 milj. kr. som avgiftshöjningarna
beräknas ge används för att stimulera lövskogsplantering i 36

slättbygd. Om man under en treårsperiod planterar 10000-20000 ha åker- JoU 1987/88:24
mark med lövskog skulle detta få positiva effekter för såväl miljön och
landskapsbilden som jordbruksnäringen. Vidare framhåller motionärerna
att programmet Omställning 90 i alltför hög grad inriktats på barrskogsplantering
i mellanbygderna, där det finns starka skäl att bevara de öppna
landskapsytor som finns kvar. Statsbidrag till sådan plantering bör därför
inte utgå om det strider mot starka naturvårdsintressen. Ytterligare
20 milj. kr. av avgiftsmedel bör utgå för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet
så att bevarandeintressena får en starkare ställning, särskilt i mellanbygderna.
Slutligen anförs att några klara alternativ till spannmålsodling
på överskottsarealen ännu inte kan skönjas. Då det råder stor brist på
pappersråvara och man bör räkna med ökad arealavkastning av spannmålsodlingen
även i framtiden bör målsättningen vara att skogsplantera
100000-200000 ha åkermark i slättbygd fram till sekelskiftet (yrkandena
5-8).

Utskottet är inte berett att föreslå att ytterligare medel anvisas till
naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet utöver de resursförstärkningar som
regeringen föreslagit. När det gäller omställningsprogrammet får utskottet
framhålla att detta — som också framhålls i propositionen (s. 9) - i
väsentliga avseenden präglats av miljömålets krav. Synpunkterna i övrigt i
motionen får beaktas i samband med genomförandet av omställningsprogrammet,
vilket i stor utsträckning sker i samråd mellan staten och näringen.
Med det anförda avstyrker utskottet yrkandena 5-8 i motionen.

I motion Jol3 (m) yrkande 11 anförs att de ytterligare 20 milj. kr. som
enligt propositionen skall anvisas till naturvårdande ågärder i odlingslandskapet
ej bör finansieras med avgiftsmedel utan med naturvårdsverkets
skötselanslag. Utskottet avstyrker även detta yrkande.

Några fristående motioner behandlar frågor om kulturlandskapets utveckling
m. m. Dessa är Jo217 (s), Jo247 (s), Jo284 (vpk) yrkande 7, Jo751
(m) yrkande 13 och Jo757 (s) yrkande 2. Motionerna får i stor utsträckning
anses tillgodosedda genom propositionens förslag och vad utskottet ovan
anfört och påkallar ingen ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Finansieringsfrågor

Jordbruksministern anför att han i sin anmälan till 1988 års budgetproposition
inte föreslagit någon förändring i det program som för närvarande
finansieras med avgifterna på bekämpnings- och gödselmedel. Programmet
kostar ca 110 milj. kr. per år och finansieras så att utgifterna för budgetåret
1988/89 finansieras med influtna avgifter budgetåret 1986/87. För
budgetåret 1987/88 har riksrevisionsverket beräknat att avgiftsinkomsterna
uppgår till 100 milj. kr.

En fördubbling av avgifterna på bekämpnings- och gödselmedel har
föreslagits fr. o. m. den 1 juli 1988. Stor osäkerhet föreligger vad gäller de
avgiftsinkomster som därefter kommer att inflyta. Det är emellertid rimligt
att anta en viss minskning av förbrukningen av de aktuella medlen. Det
beräknas att avgiftsinkomsterna under perioden 1988/89—1990/91 i genomsnitt
kommer att uppgå till 180- 190 milj. kr. per år. Om det ursprungliga 37

programmet antas kvarstå oförändrat under perioden skulle således ytterli- JoU 1987/88:24
gare ca 230 milj. kr. inflyta under perioden.

De förslag till olika åtgärder som föreslagits i det föregående bör enligt
propositionen i sin helhet finansieras med de ökade avgiftsinkomsterna.

För bidrag till gödselvårdsanläggningar beräknas ett behov av 200 milj. kr.
för treårsperioden. Även i detta fall föreligger stor osäkerhet vad gäller det
faktiska behovet av bidrag. För treårsperioden har vidare föreslagits ett
belopp av 10 milj. kr. för viss försöksverksamhet m. m. och 20 milj. kr. för
naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet. I den utsträckning kostnaderna för
åtgärdsprogrammet skulle visa sig överstiga inkomsterna under perioden
bör avgifter som inflyter efter denna period i första hand avräknas mot
dessa kostnader.

I motion Jo213 (m) yrkande 10 hemställs att regeringen redovisar influtna
avgiftsmedel.

Utskottet får med anledning av motionen hänvisa till de ovan refererade
uppgifterna i propositionen. I sammanhanget bör även nämnas att jordbruksdepartementet
under hand lämnat skriftlig information om användningen
av avgiftsmedlen. För närmare uppgifter om innehållet i det med
avgiftsmedlen finansierade programmet kan dessutom hänvisas till redovisningen
i utskottets betänkande JoU 1986/87:19 om forskning (s. 20).

Vidare avstyrks motion So710 (c) yrkande 1 om att 5 milj. kr. av avgiftsmedel
skall användas till en informationskampanj om arbetsmiljöriskema i
jordbruket.

Översyn av livsmedelskontrollen m. m.

I 1985 års livsmedelspolitiska beslut ställs livsmedlens kvalitet i förgrunden
på ett helt annat sätt än tidigare. I det sammanhanget fyller livsmedelskontrollen
en viktig funktion. Det är sålunda angeläget att livsmedelskontrollen
är utformad så att den tillförsäkrar konsumenterna livsmedel av god
kvalitet till rimliga priser.

En översyn görs för närvarande av livsmedelskontrollen. I propositionen
redovisas för riksdagens information hur denna översyn bedrivs (s. 42
ff.). Vidare behandlas kontrollen av alternativt odlade produkter (s. 46).

Under en treårsperiod bör enligt propositionen det kontrollarbete som
bedrivs av odlingens organisationer m.fl. stödjas med 1 milj. kr. av införselavgiftsmedel.

Propositionen innehåller i övrigt vissa överväganden rörande importkontrollen
på livsmedelsområdet (s. 45 f.). Inom jordbruksdepartementet
utreds hur kontrollen av import av bestrålade livsmedel skall skärpas.

Även vissa andra importkontrollfrågor tas upp.

En övergång till i första hand indirekta metoder vid torkning av livsmedel,
spannmål och foder förordas (s. 46).

Utskottet delar jordbruksministerns bedömning att kontrollen av alternativt
odlade produkter bör stödjas av samhället under ett initialskede. I
enlighet härmed avstyrker utskottet motion Jo 13 (m) yrkande 12 om avslag
på propositionen i denna del. 38

Utskottet har nyligen avstyrkt ett motionsyrkande (c) om inrättande av JoU 1987/88:24

en professur i alternativ odling (JoU 1987/88:17 p. 33). Då anledning
saknas att frångå detta ställningstagande avstyrker utskottet motion Jo 10
(c) yrkande 5.

1 motion JolO (c) yrkandena 10—12 framförs synpunkter rörande livsmedelskontroll
och livsmedelskvalitet m. m. Utskottet har beslutat uppskjuta
behandlingen av dessa motionsyrkanden i syfte att åstadkomma en
sammanhållen behandling av samtliga motioner om livsmedelskontroll och
därmed sammanhängande frågor.

I motion J086I (s) föreslås åtgärder mot försurade brunnar. Enligt motionen
bör ett helhetsperspektiv anläggas på vattentäkterna.

Utskottet instämmer i vad jordbruksministern i detta avsnitt anfört om
behovet av ytterligare undersökningar angående eventuella hälsorisker i
samband med försurningen av åkermarken (prop. s. 43). I sammanhanget
bör även hänvisas till vad utskottet anfört om ökade resurser till livsmedelsverkets
arbete med dricksvattenkontrollen (JoU 1987/88:17 p. 31). Det
anförda bör till stor del kunna tillgodose syftet med motion J086I.

De frågor som tas upp i motion Jo875 (c) om en skärpt riskbedömning
rörande tungmetaller m. m. och forskning rörande livsmedel, spårämnen
och mineraler tillhör i första hand naturvårdsverkets, livsmedelsverkets
och statens miljömedicinska laboratoriums ansvarsområden. Även den
forskning som bedrivs vid lantbruksuniversitetet bör beaktas i sammanhanget.
De undersökningar som aviseras i propositionen inom detta ämnesområde
ligger delvis i linje med motionärernas synpunkter.

Det kan tilläggas att frågor om miljö och hälsa i ett vidare perspektiv
behandlas i proposition 1987/88:85 om miljöpolitiken (se bl. a. s. 88 ff.).

Forskningsinsatserna på detta område bör enligt propositionen fördjupas.

Utskottet delar motionärernas synpunkter så till vida att det är viktiga
frågor som aktualiseras i motionen men utgår från att syftet med förslagen
kan tillgodoses utan någon särskild framställning från riksdagen.

Utskottet har funnit lämpligt att i detta sammanhang också behandla ett
antal fristående motioner om stöd till alternativ odling m. m. Enligt motion
Jo277 (c) bör omställningsstöd införas till lantbrukare och handelsträdgårdsmästare
som övergår till alternativ odling. Ett liknande yrkande framställs
i vpk-motionen Jo284 yrkande 5. Enligt denna motion (yrkande 11)
bör vid offentlig upphandling ställas villkor om högkvalitativa och giftfria
livsmedel. I motion Jo225 (fp) yrkandena 1 och 5 yrkas stimulansåtgärder
för den alternativa odlingen och att en kommande jordbruksutredning får i
uppdrag att behandla sådan odling. I motion Jo228 (c) yrkande 4 föreslås
en särskild lag om alternativ odling. I motion Jo272 (c) yrkandena 1 och 2
förordas att avgiftsmedel används för stöd till biologisk odling m. m.

Utskottet har tidigare, vid behandlingen av liknande motionsyrkanden,
bl. a. erinrat om att den alternativa odlingen erhåller samhälleligt stöd inom
forskning, utbildning och rådgivning m. m. (se bl. a. JoU 1986/87:22 och
JoU 1987/88:17 p. 31). De i förevarande proposition framlagda förslagen
innebär att ytterligare steg tas på vägen mot ett jordbruk vars produktionsmetoder
är i balans med det ekologiska systemet. Denna utveckling får
anses ligga i linje med den grundsyn som företräds av den alternativa 39

odlingens förespråkare. Utskottet är med hänsyn till propositionens utta- JoU 1987/88:24
landen inte berett att för närvarande föreslå ytterligare statliga stödformer
eller lagstiftningsåtgärder m. m. med avseende på den alternativa odlingen
och avstyrker därför motionerna Jo225, Jo272 yrkandena 1 och 2, Jo277,

Jo284 yrkande 5 och Jo228 yrkande 4.

Yrkande 11 i motion Jo284 om upphandling av livsmedel avstyrks med
hänvisning till vad utskottet tidigare anfört i denna fråga (JoU 1986/87:22
s. 16).

Det anförda innebär att utskottet avstyrker motion Jo8 (s) i den del
motionen tar upp frågan om resurser till alternativ odling.

Lagstiftningsfrågor

I det föregående har behandlats regeringens förslag om en viss reglering av
gödselhanteringen. Förslagen rör djurtätheten, lagringskapaciteten och
spridningspunkten. Vidare omfattar förslagen en viss reglering av växtodlingen,
nämligen krav på att en viss andel av marken skall hållas bevuxen.

Dessutom har förts fram den uppfattningen att krav på typgodkännande av
spridarutrustning bör införas.

Föreskrifter i de aktuella hänseendena bör enligt propositionen meddelas
med stöd av lagen om skötsel av jordbruksmark. Enligt den lagen gäller
redan vissa bestämmelser om hur jordbruksmark skall brukas och en viss
skyldighet att ta hänsyn till sådana allmänna intressen som naturvården.

Erforderliga bemyndiganden bör således tas in i denna lag.

Bemyndigandet avseende gödselhanteringen bör kunna utformas i huvudsaklig
överensstämmelse med vad som föreslagits i betänkandet av
utredningen om miljövårdens organisation. Det innebär att regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer helt allmänt bemyndigas att
meddela föreskrifter om skyldighet att iaktta särskild försiktighet vid hantering
av gödsel.

Det föreslagna bemyndigandet bör utformas så att det också medger att
föreskrifter meddelas om bl. a. djurtäthet.

Det bör i det här sammanhanget påpekas att bemyndigandet torde få
störst betydelse såvitt avser hanteringen av stallgödsel. Handelsgödsel är
ett kemiskt ämne. Hanteringen av sådana ämnen regleras i lagen om
kemiska produkter. Med stöd av den lagen kan redan enligt gällande rätt
föreskrifter meddelas om försiktighetsmått för att hindra eller motverka
skada i bl. a. miljön.

Vid meddelande av föreskrifter skall ske en bedömning av föreskrifternas
skälighet. Detta överensstämmer med vad som gäller enligt miljöskyddslagen
(ML). Föreskrifter som meddelas för särskilt föroreningskänsliga
områden enligt 8 a § ML är enligt uttalandena i förarbetena (prop.

1984/85:10 s. 29) att betrakta som preciseringar av lagens tillåtlighetsregler

i 4-7 §§. Enligt 5 § gäller att en avvägning skall ske så att endast sådana

försiktighetsmått krävs som skäligen kan fordras för att förebygga eller

avhjälpa olägenheter. Samma grundläggande princip föreslås gälla även för

bedömningen av vilka åtgärder som skall krävas enligt skötsellagen. Det

bör framhållas att föreskrifterna inte får vara mer omfattande än som är 40

nödvändigt för att uppställda mål skall uppnås.

Även med beaktande av denna grundläggande princip kan föreskrifter JoU 1987/88:24

som meddelas med stöd av bemyndigandet i vissa fall komma att innebära
inskränkningar i pågående verksamheter. Någon rätt till ersättning föreligger
inte för dem som drabbas av inskränkande föreskrifter enligt ML.

Någon koppling till begreppet pågående markanvändning görs inte i den
lagstiftningen varken för att begränsa möjligheten att meddela föreskrifter
eller på så sätt att ersättning skall lämnas om föreskrifterna innebär intrång
i markanvändningen. Motsvarande bör gälla i förevarande fall. Eftersom
föreskrifterna skall vara betingade av miljöskyddsskäl skall de som drabbas
av inskränkande föreskrifter inte kunna hävda någon rätt till ersättning.

Även bemyndigandet att meddela föreskrifter om växtodlingen bör begränsas
till sådana föreskrifter som är skäliga från miljöskyddssynpunkt.

Vissa jordbruksföretag är prövade enligt ML. I samband med den tillståndsprövningen
behandlas också frågor som rör bl. a. gödselhanteringen.

Generella föreskrifter som meddelas med stöd av skötsellagen avses inte ta
över villkor som redan har föreskrivits för en verksamhet efter en individuell
bedömning. Detta bör i lagtexten komma till uttryck i en regel av
innebörd att föreskrifter enligt skötsellagen inte innebär ändring i tidigare
meddelade tillståndsbeslut enligt ML. Finns föreskrifterna vid tillståndsprövningen
blir situationen en annan. Föreskrifterna bör då vara bindande
för verksamheten. I de fallen blir det knappast aktuellt för tillståndsmyndigheten
att meddela några villkor för verksamheten i de hänseenden som
regleras genom generella föreskrifter, om det inte finns anledning att
skärpa villkoren för tillståndet i förhållande till föreskrifterna.

Även med stöd av 8 a § ML kan föreskrifter för exempelvis gödselhanteringen
komma att meddelas. Föreskrifterna som då i första hand torde
avse särskilt föroreningskänsliga vattenområden kan innebära skärpningar
av de krav som ställts enligt skötsellagen. Genom en noggrann utformning
av de olika föreskrifterna bör dock enligt jordbruksministern kunna undvikas
att sådana kollisioner mellan de olika regelsystemen uppstår. I den
mån bestämmelser skulle komma att meddelas som strider mot varandra
gäller självfallet den strängaste bestämmelsen.

Lantbruksnämnden föreslås vara tillsynsmyndighet. Nämnden bör ges
samma befogenheter att meddela föreläggande och förbud som nämnden
för närvarande har enligt 9 a § då det gäller föreskrifter om naturvårdshänsyn.
Detta innebär bl. a. att nämnden kan kombinera ett beslut om föreläggande
eller förbud med vite. Ägare och brukare av jordbruksmark bör vara
skyldiga att tillhandahålla nämnden de upplysningar och handlingar som
behövs för tillsynen.

Föreskrifter som meddelas för gödselhantering och växtodling bör dessutom
vara straffsanktionerade. En bestämmelse härom tas in i 12 §. Eftersom
det enligt en allmän princip i svensk rätt inte bör vara möjligt att
ingripa med både straff och vitespåföljd mot samma förfarande bör 12 §
dessutom kompletteras med en allmän bestämmelse som anger att om ett
vitesföreläggande eller vitessanktionerat förbud har överträtts får inte
dömas till straff för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

Besvär över lantbruksnämnden bör få överklagas hos lantbruksstyrel- 41

sen. Lantbruksstyrelsens beslut bör få överklagas hos regeringen. Att JoU 1987/88:24
regeringen prövar besvären i sista instans är enligt jordbruksministern det
lämpligaste, eftersom besluten berör ett nytt område där miljöskyddskrav
måste vägas mot de effekter besluten kan ha för jordbruksnäringen.

Av förarbetena till skötsellagen och de exempel som anges i lagtexten
framgår att när det i lagen talas om naturvårdens intressen avses också
sådana intressen som gäller kulturminnesvården. De föreskrifter som har
meddelats med stöd av bemyndigandet omfattar också såväl naturvården
som kulturminnesvården eller, med ett modernare uttryck, kulturmiljövården.
Som föreslagits i promemorian (Ds U 1987:9) Kulturminneslag kan
det vara lämpligt att förtydliga lagtexten på den här punkten (jfr prop.

1987/88:104 om kulturmiljövård).

I det föregående har också behandlats förslag om att miljöavgifterna på
gödsel- och bekämpningsmedel skall höjas. Förslagen förutsätter ändringar
i 2 § lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel resp. 2 § lagen
(1984:410) om avgift på bekämpningsmedel.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1988.

Utskottets överväganden

Utskottet har ingen erinran mot regeringens överväganden i detta avsnitt.

Som anförs i propositionen (s. 41) är det angeläget att ansvariga myndigheter
finner former för att etablera ett samarbete när det gäller tillsynen.

Särskilt viktigt är det att samråd sker så att motstridiga beslut inte meddelas.

Vad i propositionen anförts om skälen för att lagrådets yttrande ej
inhämtats över lagförslagen (prop. s. 49 f.) kan utskottet godta.

Anslagsfrågor

Vad utskottet anfört i det föregående innebär att utskottet tillstyrker förslaget
om ett nytt anslag till miljöförbättrande åtgärder i jordbruket. För
budgetåret 1988/89 bör ett reservationsanslag om 90 milj. kr. anvisas.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1979:425) om skötsel av jordbruksmark,

2. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionerna 1987/88:Jol3 yrkandena 8 och 9 i motsvarande del,
l987/88:Jo264 yrkande 3 och 1987/88:Sk342 yrkande 2 i motsvarande
del antar förslaget till lag om ändring i lagen (1984:409) om avgift
på gödselmedel samt lämnar motion 1987/88:Jo719 yrkande 44 utan
vidare åtgärd,

3. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag 42

på motion 1987/88:Jol3 yrkandena 8 och 9 i återstående del och JoU 1987/88:24
motion 1987/88:Sk342 yrkande 2 i återstående del antar förslaget till
lag om ändring i lagen (1984:410) om avgift på bekämpningsmedel,

4. beträffande geografisk spridning av produktionen
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo6,

5. beträffande jordbrukspolitikens inriktning och miljöeffekter
m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jol2 yrkandena 1-3 och
1987/88:Jo719 yrkande 58,

6. beträffande bevarande av all brukningsvärd åkermark
att riksdagen avslår motion 1987/88:JolO yrkande 1,

7. beträffande minskning av jordbrukets miljöpåverkan m. m.
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo767 yrkande 15,

8. beträffande prissättning på handelsgödsel m. m.
att riksdagen avslår motion Jo248 yrkande 4,

9. beträffande ytterligare åtgärder för ett miljöanpassat jordbruk
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo8,

10. beträffande föreskrifter om djurtäthet

att riksdagen avslår motion 1987/88:JolO yrkande 6 i motsvarande
del,

11. beträffande beräkning av arealunderlaget

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:JolO yrkande 6 i
återstående del och 1987/88:Jol3 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. beträffande begreppet djurenhet

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jol3 yrkande 2,

13. beträffande yrkanden om arealanpassad djurproduktion
m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo213 yrkande 8,

1987/88:Jo243 yrkandena 2 och 4 och 1987/88:Jo267,

14. beträffande föreskrifter om spridning

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jol0 yrkande 7,

15. beträffande bidrag till lagring m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88: Jo 10 yrkande 8,

1987/88:Jol2 yrkande 4, 1987/88:Jo 13 yrkandena 4 och 5,

1987/88:Jo213 yrkande 5, 1987/87:Jo243 yrkande 1, 1987/88:Jo730
och 1987/88 :Jo776,

16. beträffande bidrag till gemensamma anläggningar

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jol3 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. beträffande finansiering med avgiftsmedel
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jol3 yrkande 3,

18. beträffande spridning av avloppsslam

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Joll yrkande 2,

1987/88:Jol3 yrkande 7, 1987/88:Jo30 yrkande 51, 1987/88:Jo243 yrkande
5, 1987/88:Jo744 yrkande 11, 1987/88:Jo754 och 1987/

88:Jo808,

43

19. beträffande det juridiska ansvaret m. m.

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo744 yrkandena 12 och 13,

20. beträffande höst- och vinterbevuxen åkermark m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo9 och 1987/88:Jol0 yrkande
3,

21. beträffande stöd till alternativ råvaruproduktion m. m.
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jol0 yrkandena 2 och 4,

22. beträffande försöks- och utvecklingsverksamhet m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88 :Jo 13 yrkande 10,
1987/88:Jo243 yrkande 3 och 1987/88:Jo868,

23. beträffande målsättning för halveringsprogrammet
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jol 1 yrkande 1,

24. beträffande avveckling av kemiska bekämpningsmedel m. m.
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo244 yrkande 3,

1987/88:248 yrkande 1 och 1987/88:Jo284 yrkande 4,

25. beräffande ytterligare resurser till kemikalieinspektionen
att riksdagen avslår motion 1987/88: Jo7,

26. beträffande vissa skyddsåtgärder i jordbruket

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo243 yrkandena 6 och 7,

27. beträffande stråförkortningsmedel

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo235 yrkande 2,

1987/88:Jo236 och 1987/88:Jo279,

28. beträffande åtgärder mot försurade vattentäkter
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo861,

29. beträffande forskning om vissa hälsorisker m.m.
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo875,

30. beträffande anslag till naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet a)

att riksdagen avslår motionerna 1987/88: Jol2 yrkandena 5 och 6
och 1987/88:Jol3 yrkande 11,

b) att riksdagen avslår motion 1987/88:JolO yrkande 9,

31. beträffande naturvårdshänsyn i omställningsprogrammet
m. m.

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jol2 yrkandena 7 och 8,

32. beträffande odlings- och kulturlandskapets värden m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo217, 1987/88:Jo247,
1987/88:Jo284 yrkande 7, 1987/88: J o7 51 yrkande 13 och

1987/88:Jo757 yrkande 2,

33. beträffande stöd till viss kontrollverksamhet
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jol3 yrkande 12,

34. beträffande en professur i alternativ odling
att riksdagen avslår motion 1987/88:JolO yrkande 5,

35. beträffande informationskampanj

att riksdagen avslår motion 1987/88:So710 yrkande 1,

36. beträffande statligt stöd till alternativ odling m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo225, 1987/88:Jo228 yrkande
4, 1987/88:Jo272 yrkandena 1 och 2, 1987/88:Jo277 och
1987/88:Jo284 yrkande 5,

37. beträffande villkor vid upphandling JoU 1987/88:24

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo284 yrkande 11,

38. beträffande redovisning av influtna medel

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo213 yrkande 10,

39. beträffande propositionens förslag om miljöförbättrande åtgärder
m.m.

att riksdagen lämnar utan erinran vad i propositionen anförts om
minskningen av växtnäringsläckaget, minskad användning av bekämpningsmedel,
ekonomiska konsekvenser m.m. för jordbruket,
finansieringsfrågor, tillsynsfrågor och livsmedelskontrollen, allt i de
delar som ej berörs av utskottets hemställan ovan,

40. beträffande anslagsfrågor

att riksdagen till Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket för budgetåret
1988/89 anvisar ett reservationsanslag under nionde huvudtiteln
av 90000000 kr.

Stockholm den 26 april 1988
På jordbruksutskottets vägnar

Håkan Strömberg

Närvarande: Håkan Strömberg (s), Grethe Lundblad (s), Sven Eric Lorentzon
(m), Ove Karlsson (s), Lars Emestam (fp), Martin Segerstedt (s),

Jan Fransson (s), Margareta Winberg (s), Bengt Rosén (fp), Ingvar Eriksson
(m), Åke Selberg (s), Lennart Brunander (c), Jan Jennehag (vpk), Ivar
Virgin (m) och Bertil Jonasson (c).

Reservationer

1. Avgift på gödselmedel och bekämpningsmedel (mom. 2
och 3)

Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”På
begäran” och slutar med ”ovannämnda ställningstagande” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att den komplicerade miljöproblematiken i samband
med gödsling och skadedjurs- och skadeväxtsbekämpning inte kan lösas
genom att avgiftsbelägga användningen av gödselmedel och bekämpningsmedel,
än mindre genom att höja de redan nu utgående avgifterna. Det bör
betonas att det saknas vetenskapliga belägg för att näringsläckagets storlek
skulle bero på mängden tillförd näring och att flera tunga remissinstanser
ställt sig skeptiska till att avgiftshöjningar av den art som föreslagits skulle
ha några positiva effekter på miljön. Utskottet delar den i motion Jol3
framförda uppfattningen att avgifterna troligen saknar effekt som ekonomiskt
styrmedel mot en lägre intensitet. 45

De ifrågavarande avgifterna har karaktär av skatter, och de beskattade JoU 1987/88:24
varorna utgör produktionsmedel för jordbrukaren. En sådan punktbeskattning
av produktionsmedel som det här är fråga om leder enligt utskottets
uppfattning till en felaktig resursanvändning från både företagets och samhällets
synpunkt och är därför oacceptabel.

Utskottet föreslår, i synnerhet som dessa skatter inte får kompenseras
genom höjda produktpriser, att skatterna på gödselmedel och bekämpningsmedel
omedelbart avskaffas. Detta innebär givetvis också att utskottet
avstyrker förslaget om höjning av ifrågavarande skatter.

Utskottet tillstyrker således motionerna Jol3 yrkandena 8 och 9 och
Sk342 yrkande 2, varigenom även motion Jo264 yrkande 3 tillgodoses.

Motion Jo719 yrkande 44 avstyrks.

dels att den del av utskottets yttrande på s.34 som börjar med ”1 likhet”
och slutar med ”motsvarande del” bort utgå,

dels att utskottets hemställan under 2 och 3 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag och motion
1987/88:Jo719 yrkande 44, med bifall till motionerna 1987/88:Jol3
yrkandena 8 och 9 i motsvarande del och 1987/88:Sk342 yrkande 2 i
motsvarande del och med anledning av motion 1987/88:Jo264 yrkande
3 beslutar upphäva lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel,

3. att riksdagen med avslag på regeringens förslag och med bifall
till motionerna 1987/88:Jo 13 yrkandena 8 och 9 i återstående del och
1987/88 :Sk342 yrkande 2 i återstående del beslutar upphäva lagen
(1984:410) om avgift på bekämpningsmedel,

2. Jordbrukspolitikens inriktning och miljöeffekter m. m.

(mom. 5)

Lars Ernestam och Bengt Rosén (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Samma
bedömning” och slutar med ”1—3” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion Jol2 finns starka skäl för en ny jordbrukspolitisk
utredning. En samlad ny jordbrukspolitik bör öka miljöhänsynen men även
minska regleringarna. Genom prisregleringslagen garanterar staten priser
och avsättning. Enligt utskottets uppfattning bör lagen om möjligt avskaffas,
eftersom den stimulerar den enskilde bonden att öka exempelvis sin
spannmålsproduktion trots att överskotten måste exporteras med stora
förluster.

Den nya jordbruksutredningen bör överväga att en generell arealersättning
införs för att ersätta jordbruket för de nyttigheter som produceras
utöver livsmedel. Det är möjligt att i samband med införande av en arealersättning
avskaffa prisregleringslagen och släppa prisbildningen fri inom
landet. Då kommer produktionen att anpassa sig till konsumtionen i vårt
land och de lantbrukare som är effektivast på att exempelvis producera
spannmål kommer att fortsätta härmed. De övriga, som finner att de inte
med lönsamhet kan producera till den nivå som priset stabiliserar sig på, 46

får söka finna någon annan produktion. Arealersättningen underlättar en JoU 1987/88:24
sådan omställning.

Eftersom läckaget av jordbrukskemikalier till största delen är förknippat
med spannmålsodling, skulle vi åstadkomma en påtaglig minskning om vi
uppnår balans mellan produktion och konsumtion i vårt land. Ett annat sätt
att minska läckaget är att förändra relationen mellan producentpris och
insatsmedel i form av handelsgödsel och bekämpningsmedel så att användningen
av insatsmedel minskar. Förslaget att höja miljöavgiften på handelsgödsel
och bekämpningsmedel med 5% har detta syfte. Utskottets
förslag om arealersättning skulle sannolikt få ännu större effekt. På lantbruksuniversitetet
har man beräknat att en arealersättning på 1 000 kr./ha
skulle kunna minska spannmålspriserna med ca 30 öre/kg. Det motsvarar
20-25% av priset och förändrar relationen mellan producentpris och
insatsmedel mer än den ökande miljöavgiften.

I ett viktigt avseende kommer bristen på helhetssyn i samband med den
aktuella propositionen att leda till ökade problem för jordbruket. Miljöåtgärderna
införs i ett läge när jordbrukets ekonomi är mycket pressad, och
kraven på ökad lagringskapacitet för stallgödsel kommer tillsammans med
en fördubbling av miljöavgifterna att leda till ökade kostnader. Det har
beräknats att höjningen av miljöavgifterna kommer att leda till en kostnadsökning
av 2-4 öre/kg producerad spannmål.

Till detta kommer ett annat problem som endast antyds i propositionen.

När det talas om vårt jordbruks negativa miljöpåverkan, uppmärksammas
sällan att det är vårt jord- och skogsbruk som får ta kostnaderna för det
kemiska nedfall som utländsk och inhemsk industri åstadkommer. När
ekonomin är dålig för spannmålsbönderna avtar kalkningen, och den har
varit katatrofalt dålig under den senaste femårsperioden. Det resulterar i
försämrat PH-värde med sämre förmåga hos växterna att uppta näring som
följd och större risk för att kadmium och andra metaller frigörs. Från
miljösynpunkt är det därför angeläget att stimulera till ökad kalkning.

Om statens bidrag till överskottskostnaderna kommer att ligga på samma
nivå som tidigare, föreligger det möjlighet att av regleringsmedel betala
ut en kalkningsstimulans på ca 200 kr./ha i form av arealersättning under
kommande budgetår. Även om stimulansen betalas ut 1988/89 bör för att
undvika byråkrati lantbrukarna själva få avgöra kalkningstidpunkt.

Det kan finnas administrativa problem med att betala ut arealersättning
för all åkermark, men erfarenhet finns för landets ärtareal. Regeringen bör
därför få riksdagens uppdrag att pröva frågan och återkomma till riksdagen
med förslag.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Jol2 yrkandena 1-3 och
Jo719 yrkande 58 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande jordbrukspolitikens inriktning och miljöeffekter
m. m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jol2 yrkandena
1—3 och 1987/88: Jo719 yrkande 58 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

3. Bevarande av all brukningsvärd åkermark (mom. 6)

JoU 1987/88:24

Lennart Brunander (c), Jan Jennehag (vpk) och Bertil Jonasson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Enligt
1985” och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till yrkandet i motion JolO att all brukningsvärd
åkermark bör bevaras och användas för att minska användningen av ej
förnybara råvaror. Den del av åkermarken som inte behövs för livsmedelsproduktion
bör användas för att producera t. ex. råvaror till industrin.
Som närmare utvecklas i det följande (res. 12) krävs särskilda statliga
insatser för att främja både produktion och avsättning av sådana råvaror.
Ett väl fungerande jordbruk i alla delar av landet, även i de norra delarna
av Sverige, bör vara ett mål för jordbrukspolitiken. Utskottet föreslår att
riksdagen gör ett uttalande med den innebörd som anges i yrkande 1 i
motionen.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande bevarande av all brukningsvärd åkermark
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:JolO yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Föreskrifter om djurtäthet (mom. 10)

Lennart Brunander och Bertil Jonasson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Även
utskottet” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Även utskottet anser att de lokala förutsättningarna måste beaktas vid
bedömningen av antalet djurenheter per brukningsenhet. Förutsättningarna
skiljer sig markant från varandra om man jämför olika landskapstyper.

Detta gäller främst de åkerglesa områdena. Att sätta en gräns som innebär
att många av våra mindre och medelstora brukningsenheter slås ut kan inte
accepteras.

Hänsyn bör tas till de olikheter som kan uppkomma genom lokala
variationer, bl. a. till jordart och driftsteknik. Antalet djurenheter per
hektar bör begränsas till en och en halv djurenhet när det gäller svin och
höns och två djurenheter när det gäller nötkreatur. Begränsningsföreskriftema
bör omfatta brukningsenheter över 20 djurenheter.

(1 djurenhet= 1 ko eller häst, 2 ungnöt, 3 suggor, 10 slaktsvin eller 100
höns.)

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion JolO yrkande 6 i
motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande föreskrifter om djurtäthet
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:JolO yrkande 6 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört, 48

5. Begreppet djurenhet (mom. 12)

JoU 1987/88:24

Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Vad
beträffar motionärernas” och slutar med ”särskild åtgärd” bort ha följande
lydelse:

Som anförs i motion Jo 13 har begreppet djurenhet aldrig varit avsett att
användas som mått på gödselproduktionens storlek. Begreppet har använts
som ekonomisk enhet vid resursberäkningar. I samband med utformningen
av föreskrifterna för den arealbundna djurproduktionen bör det
därför undersökas om begreppet är lämpligt att i sin nuvarande utformning
användas för detta ändamål. Detta bör riksdagen, i enlighet med yrkande 2
i motionen, som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande begreppet djurenhet
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jol3 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Bidrag till lagring m. m. (mom. 15 och 17)

Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Regeringens
förslag” och slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till yrkandet i motion Jol3 att bidrag bör utgå till
samtliga som berörs av föreskrifterna fram till den 1 januari 1995. Bidraget
bör finansieras med andra budgetmedel än avgiftsmedel. Regeringen bör
återkomma med de förslag om finansiering m. m. som föranleds av utskottets
ställningstagande. Hittills influtna avgiftsmedel bör dock, i enlighet
med motionerna Jo2l3 och Jo243, användas för bidrag till gödselvårdsanläggningar.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 och 17 bort ha följande lydelse:

15. beträffande bidrag till lagring m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:JolO yrkande 8,

1987/88:Jo 12 yrkande 4, 1987/88:Jo730 och 1987/88:Jo776 och med
anledning av motionerna 1987/88:Jo 13 yrkandena 4 och 5,

1987/88:Jo213 yrkande 5 och 1987/88:Jo243 yrkande I som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. beträffande finans ering med avgiftsmedel
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jol3 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Bidrag till lagring m. m. (mom. 15)

Lars Ernestam och Bengt Rosén (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Utskottet

tillstyrker” och slutar med ”yrkandena 4 och 5” bort ha följande lydelse: 49

4 Riksdagen 1987/88. lösaml. Nr 24

Rättelse: S. 58 rad 3 Står: 18 Rättat till: 32 S. 62 - 64 Bilaga tillkommit

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Jol2 att det finns JoU 1987/88:24
bättre användningsområden för aktuella medel och delar de farhågor som
framförts om att gödselvårdsinvesteringar på en miljard under en treårsperiod
kommer att skapa en överhettning som driver priserna på betongelement
i höjden.

Utskottet föreslår i stället att 180 milj. kr. av beräknade 200 milj. kr. får
användas för att stimulera lövskogsplantering på åkermark i slättbygder.

Lövskog är att föredra framför granskog från miljösynpunkt, bl. a. eftersom
lövträden bidrar till att bromsa försurningen. Omställning 90 medger
att de lantbrukare som är villiga att skogsplantera åkermark omgående får
ut de tre årens trädesersättning. Kan vi under en treårsperiod få 10000-20000 ha åkermark i slättbygder skogsplanterade skulle det vara positivt
för både landskapsbilden och produktionen av lövträdsplantor. Vidare är
det positivt för spannmålsodlarna som släpper till medlen att mark överförs
till annan produktion som tar ca 50 år att bli skördemogen.

Utskottet tillstyrker således motion Jol2 yrkande 4 att regeringens förslag
om bidrag till gödselvårdsanläggningar bör avslås. Till frågan om
bidrag till lövskogsplantering återkommer utskottet nedan (res. 17). Övriga
motioner i detta avsnitt avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande bidrag till lagring m. m.
att riksdagen med bifall till motion ]987/88:Jo 12 yrkande 4 avslår
regeringens förslag om bidrag till gödselvårdsanläggningar och avslår
motionerna 1987/88:Jol0 yrkande 8. 1987/88:Jo 13 yrkandena 4
och 5, l987/88:Jo213 yrkande 5, 1987/88:Jo243 yrkande 1,

1987/88:Jo730 och 1987/88:Jo776,

8. Bidrag till lagring m. m. (mom. 15)

Lennart Brunander och Bertil Jonasson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Regeringens
förslag” och slutar med ”yrkandena 4 och 5” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till yrkandet i centerpartiets kommittémotion att
bidraget till nyinvesteringar i lagringsanläggningar bör utgå för hela landet
med 25% och med ett belopp av högst 30000 kr. Dessa föreskrifter skall
gälla för företag med mer än 10 djurenheter i kustbygder från Bohuslän —
Stockholms skärgård, Öland och Gotland samt Blekinge, Malmöhus, Kristianstad
och Hallands län. Bidrag skall även utgå som stimulansbidrag till
företag med över 10 djurenheter som ej ingår i de ovan uppräknade områdena,
men som ändå vidtar åtgärder enligt föreskrifterna.

Vad utskottet anfört med anledning av motion JolO yrkande 8 bör ges
regeringen till känna. Övriga motioner i detta avsnitt avstyrks, dock med
erinran att motionerna Jo730 och Jo776 i huvdsak tillgodoses genom utskottets
ställningstagande.

50

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse: JoU 1987/88:24

15. beträffande bidrag till lagring m. m.
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:JolO yrkande 8 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår
motionerna 1987/88:Jol2 yrkande 4, 1987/88:Jo 13 yrkandena 4 och
5, 1987/88:Jo213 yrkande 5, 1987/88:Jo243 yrkande t, 1987/88:Jo730
och 1987/88:Jo776,

9. Spridning av avloppsslam (mom. 18)

Lars Ernestam (fp), Bengt Rosén (fp), Lennart Brunander (c), Jan Jennehag
(vpk) och Bertil Jonasson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”och miljösynpunkt” bort ha följande lydelse:

Riksdagen har tidigare uttalat att utgångspunkten för hanteringen av
slam som gödselmedel bör vara att endast sådant slam får användas som är
Reit invändningsfritt från miljö- och konsumentsynpunkt. Regeringen borde
snarast fastställa så låga gränsvärden för slammets innehåll av tungmetaller,
kemiska substanser m. m. att åkermarkens långsiktiga produktionsförmåga
och produkternas kvalitet inte äventyras (JoU 1985/86:24, rskr.

344). I avbidan på att riksdagens beslut fullföljs bör spridning av avloppsslam
på åkermark inte tillåtas. Detta bör riksdagen, med anledning av
motionerna Joll yrkande 2 och Jo30 yrkande 51, som sin mening ge
regeringen till känna. Övriga motioner i detta avsnitt avstyrks i den mån de
inte tillgodoses genom nämnda ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande spridning av avloppsslam
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo 11 yrkande 2
och 1987/88:Jo30 yrkande 51 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört samt lämnar utan vidare åtgärd motionerna
1987/88:Jo 13 yrkande 7, 1987/88:Jo243 yrkande 5, 1987/88:Jo744
yrkande 11, 1987/88:Jo754 och 1987/88:Jo808,

10. Spridning av avloppsslam (mom. 18)

Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”och miljösynpunkt” bort ha följande lydelse:

Riksdagen har tidigare uttalat att utgångspunkten för hanteringen av
slam som gödselmedel bör vara att endast sådant slam får användas som är
helt invändningsfritt från miljö- och konsumentsynpunkt. Regeringer) borde
snarast fastställa så låga gränsvärden för slammets innehåll av tungmetaller,
kemiska substanser m. m. att åkermarkens långsiktiga produktionsförmåga
och produkternas kvalitet inte äventyras (JoU 1985/86:24, rskr.

344).

Trots att utskottet vid flera tillfällen uttalat sig angående riskerna med 51

slamhanteringen föreligger ännu inget beslut om bindande gränsvärden för JoU 1987/88:24

slammets innehåll av tungmetaller (med undantag av kadmium) och andra

skadliga ämnen. Riksdagen bör därför ånyo understryka att sådana

gränsvärden snarast fastställs. Detta bör riksdagen, med anledning av

motionerna Jol3 yrkande 7, Jo243 yrkande 5, Jo744 yrkande 11 och Jo754,

som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motioner i detta avsnitt

avstyrks i den mån de inte tillgodoses genom utskottets ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande spridning av avloppsslam

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88: Jo 13 yrkande 7,

1987/88:Jo243 yrkande 5, 1987/88: Jo744 yrkande 11 och

1987/88: Jo754 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört samt lämnar utan vidare åtgärd motionerna 1987/88:Jo 11 yrkande
2, 1987/88:Jo30 yrkande 51 och 1987/88:J08O8,

11. Det juridiska ansvaret, m. m. (mom. 19)

Lennart Brunander och Bertil Jonasson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som slutar med ”och
miljösynpunkt” bort kompletteras med ett stycke av följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas i motion Jo744 uppfattning om vikten av
att utreda frågan om det juridiska ansvaret för skador på grund av användning
av rötslam. Fastighetsägaren är visserligen ansvarig för miljöskador
som härrör från dennes fastighet, men bevisbördan har i dessa fall lättats
avsevärt i den nya miljöskadelagen. En lantbrukare kan vid uppkomna
skador bli skadeståndsskyldig för skador som kan drabba tredje man. I
praktiken kommer emellerid den enskilde lantbrukaren att få ta det yttersta
ansvaret för effekterna av användningen av samhällsavfallet. Detta är
enligt utskottets mening otillfredsställande. Frågan om leverantörernas
ansvar för hithörande miljöskador bör klarläggas. Vidare bör ytterligare
insatser göras i fråga om forskning rörande föroreningar i rötslam. Vad
utskottet sålunda anfört med anledning av motion Jo744 yrkandena 12 och
13 borges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande det juridiska ansvaret m. m.

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo744 yrkandena 12
och 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Höst- och vinterbevuxen åkermark m.m. och Stöd till
alternativ råvaruproduktion m. m. (mom. 20 och 21)

Lennart Brunander (c), Jan Jennehag (vpk) och Bertil Jonasson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”Sorn
framgår” och slutar med ”i propositionen” bort ha följande lydelse:

Att hålla åkermarken bevuxen under så stor del av året som möjligt är 52

den viktigaste åtgärden för att minska ett växtnäringsläckage. En ökning JoU 1987/88:24
av vallodlingen och andelen höstsådda grödor samt insådd av fånggrödor
är tre av möjligheterna. En ökad produktion av höstsådd spannmål för
foderproduktion och en högre användning av vall som kreatursfoder är två
viktiga faktorer som måste stimuleras. Fånggrödor eller mellangrödor ger i
dag ingen ekonomisk lönsamhet för jordbruket men minskar kväveläckaget.
För jordbruket inom sockerbetsområden är det av vikt att man som i
Danmark inräknar sockerbetor i bevuxen åkermark, detta då sockerbetor
har en stor upptagningsförmåga av växtnäring och är en gröda som skördas
sent under året. För att nå ett resultat som är bra för jordbruket och för
miljön måste det skapas avsättningsmöjligheter bl. a. för alternativa vallgrödor.
Här finns exempel på fibergrödor som ett realistiskt alternativ.

Luzern, lin, gräsarter och andra grödor kan ge ett råvarutillskott till fiberoch
energiproduktion och därigenom medverka till att förbättra råvaruförsörjningen
för dessa.

Olja och stenkol är basråvaror för ett stort antal kemiska produkter.

Redan nu finns möjligheter att använda åkerjorden för att odla råvaror som
kan ersätta fossila råvaror i vissa fall. Den s. k. överskottsarealen beräknas
i dag till 300000 ha åker. Genom att använda jordbrukets nuvarande
produktionsresurser kan en stor andel av den tillgängliga arealen utnyttjas
för annat än livsmedelsproduktion under den kommande växtperioden.

Om den s. k. överskottsarealen används kommer jordbruket att vara en
nyckelnäring i ett framtida mer resurssnålt och miljövänligt samhälle.

Omställning 90 är bara en början. En begränsande faktor kommer att vara
avsättningsmöjligheterna för de nya produkterna. En av samhällets viktigaste
uppgifter blir därför att medverka till att skapa en marknad för den
nya produktionen. Detta skall ske genom direkta stimulansinsatser till
industrin men också genom att initiera informations- och utvecklingsprogram
riktade till avnämarna. En förbättrad växtföljd med 2- och 3-åriga
vallar på den åkermark som i dag ensidigt används för spannmålsodling
skulle öka skördarna med mellan 15 och 20% utan att man tillför mer
gödsel - detta enligt experter från SLU. Denna avkastningsökning på
arealen gör att större delar kan användas för alternativ produktion och att
de negativa miljöpåverkningarna kommer att minska.

Från markfysikalisk synpunkt borde vall och gröna grödor ingå i växtföljden
på lerjordar inom spannmålsintensiva och djurextensiva gårdar och
områden. Då kunde dessutom vallmassan helt eller delvis användas som
markskydd och/eller strukturförbättringsmedel på arealen i öppet bruk.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo 10 yrkandena 3 och 4
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Härigenom tillgodoses
även motion Jo9 i motsvarande del.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med ”Motion
JolO” och slutar med ”ytterligare åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker med hänvisning till vad som anförts ovan förslaget i
motion JolO yrkande 2 att 15 milj. kr. årligen anslås till utveckling av ny
teknik avseende hantering av fibergrödor m. m.

53

dels att utskottets hemställan under 20 och 21 bort ha följande lydelse: J°U 1987/88:24

20. beträffande höst- och vinterbevuxen åkermark m. m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo9 och
1987/88:Jol0 yrkande 3 som sin mening ger regeringen tili känna vad
utskottet anfört,

21. beträffande stöd till alternativ råvaruproduktion m. m.

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:JolO yrkandena 2
och 4 dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om alternativ råvaruproduktion, dels till Teknik för utveckling
av fibergrödor m.m. för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag
av 15000000 kr.,

13. Försöks- och utvecklingsverksamhet m.m. (mom. 22)

Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”Sorn
utskottet” och slutar hred ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion Jol3, att fullskaleförsök
med odling av fånggröda bör genomföras innan lantbruksstyrelsen
bemyndigas att utfärda föreskrifter om höst- och vinterbevuxen mark. Vad
utskottet anfört med anledning av motion Jol3 yrkande 10 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna. Synpunkterna i motionerna Jo243
och J0868 bör, som utskottet återkommer till i det följande, kunna beaktas
inom ramen för sådana försök.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande försöks- och utvecklingsverksamhet m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jol3 yrkande 10 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt lämnar
utan vidare åtgärd motionerna 1987/88:Jo243 yrkande 3 och
1987/88 :Jo868,

14. Avveckling av kemiska bekämpningsmedel m. m.
(mom. 23 och 24)

Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med ”1 propositionen”
och på s. 35 slutar med ”genom propositionen" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion Joll, att utgångspunkten
bör vara att den med bekämpningsmedel behandlade arealen
minskas. I annat fall kommer den kemiska industrin att anpassa sig genom
att producera medel med betydligt större giftverkan. I anslutning till motion
Jo284 vill utskottét vidare understryka att den långsiktiga målsättningen
bör vara att kemikalieanvändningen i jordbruket avvecklas helt. Detta
bör kunna tillgodose även motionerna Jo244 yrkande 3 och Jo248 yrkande 54

1. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till JoU 1987/88:24
känna.

dels att utskottets hemställan under 23 och 24 bort ha följande lydelse:

23. beträffande målsättning för halveringsprogrammet

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo 11 yrkande I som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

24. beträffande avveckling av kemiska bekämpningsmedel m. m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo244 yrkande
3, I987/88:Jo248 yrkande 1 och 1987/88:Jo284 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Stråförkortningsmedel (mom. 27)

Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”De
fristående” och slutar med ”utskottets sida” bort ha följande lydelse:

De åtgärder som regeringen hittills vidtagit i denna fråga präglas av
bristande konsekvens och beslutsfattande utan tillräckliga kunskaper och
fakta. Beslutet att efter endast ett år upphäva förbudet mot stråförkortningsmedel
beträffande rågodling ger ytterligare belägg för den kritik som
från olika utgångspunkter anförts mot fjolårets regeringsbeslut i denna
fråga. De ekonomiska konsekvenserna för näringen har inte utvärderats
tillräckligt noggrant. Med hänsyn till det anförda ansluter sig utskottet till
de synpunkter som anförs i motion Jo236 och som delvis överensstämmer
med motionerna Jo235 och Jo279. Enligt utskottets mening finns ingen
anledning ätt behålla förbudet mot stråförkortningsmedel för övrig spannmålsodling.
Som anförs i motion Jo236 har stråförkortningsmedlen stor
betydelse bl. a. för odlingen av vår- och höstvete. Forskningen på området
bör intensifieras i syfte att få fram nya sorter och ny odlingsteknik som på
sikt kan minimera eller onödiggöra behovet av stråförkortningsmedel. Vad
utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande stråförkortningsmedel
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo235 yrkande
2, 1987/88:Jo236 och l987/88:Jo279 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

16. Anslag till naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet
(mom. 30 a)

Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med "I motion”
och slutar med ”detta yrkande” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförts i motion Jo 13 om stödet till 55

naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet. Det stöd som lämnas till vård av JoU 1987/88:24
värdefulla naturtyper i odlingslandskapet (NOLA) har varit värdefullt för
att bevara ett odlingslandskap som var på väg att försvinna. Dock bör
bidraget uppfattas som en samhällskostnad. Det är felaktigt att svenskt
jordbruk skall finansiera ett stöd med egna pengar — ett stöd för ett
odlingslandskap som samhället efterfrågar. De ytterligare 20 milj. kr. som
nu föreslås anvisade bör finansieras med skötselanslag från naturvårdsverket.
Det bör ankomma på regeringen att i tilläggsbudget lägga fram förslag
om finansiering i enlighet med vad utskottet anfört. Detta bör riksdagen,
med anledning av motion Jol3 yrkande 11, som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 30 a) bort ha följande lydelse:

30. beträffande anslag till naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet a)

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jol3 yrkande 11
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och
avslår motion 1987/88:Jo 12 yrkandena 5 och 6,

17. Anslag till naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet m. m.

(mom. 30 a och 31)

Lars Ernestam och Bengt Rosén (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med ”Utskottet
är” och slutar med ”i motionen” bort ha följande lydelse:

Regeringen föreslår i propositionen att huvuddelen - ca 200 milj. kr. —
av de medel som inflyter genom fördubblade miljöavgifter skall utgå som
bidrag till stallgödselanläggningar i vissa län under de närmaste tre åren. På
det sättet ökar staten kostnaderna för spannmålsodlarna, som för närvarande
har mest ansträngd ekonomi och små möjligheter att få kompensation,
och använder influtna medel som bidrag till animalieproducenter som
har bättre möjligheter att få priskompensation för sina miljöåtgärder.

Utskottet föreslår i stället att 180 milj. kr. av beräknade 200 milj. kr. får
användas för att stimulera lövskogsplantering på åkermark i slättbygder.

Lövskog är att föredra framför granskog från miljösynpunkt bl. a. eftersom
lövträden bidrar till att bromsa försurningen. Omställning 90 medger att de
lantbrukare som är villiga att skogsplantera åkermark omgående får ut de
tre årens trädesersättning. Kan vi under en treårsperiod få 10000-20000
ha åkermark i slättbygder skogsplanterade skulle det både vara positivt för
landskapsbilden och produktionen av lövträdsplantor. Vidare är det positivt
för spannmålsodlarna som släpper till medlen att mark överförs till
annan produktion som tar ca 50 år att bli skördemogen.

Hittills har bidrag inom ramen för Omställning 90-programmet i alltför
hög grad utgått för barrskogsplantering i mellanbygder, där det finns starka
skäl att söka behålla de öppna landskapsytor som finns kvar. Enligt utskottets
uppfattning bör en ökad skogsplantering i första hand komma i fråga i 56

slättbygder där de marker finns som i största utsträckning bidrar till över- JoU 1987/88:24
skottsproduktionen.

Det har från naturvårdshåll vidare hävdats att bidragen i vissa fall
motverkat syftet med det s. k. NOLA-programmet, dvs. åtgärder för att
säkra naturvårdsobjekt i odlingslandskapet. Mot den bakgrunden bör riksdagen
uttala att statsbidrag inte bör utgå till åtgärder som motverkar starka
naturvårdsintressen. Utskottet föreslår också att ytterligare 20 milj. kr. av
miljöavgiftsmedlen utöver vad regeringen föreslår avsätts för naturvårdsåtgärder
i odlingslandskapet så att bevarandeintressena kan få en starkare
ställning vid beslut om markanvändning, särskilt i mellanbygderna.

Några klara alternativ till spannmålsodling kan ännu inte skönjas. Eftersom
det råder stor brist på pappersråvara är skogsplantering det säkraste,
och det har varit känt under hela den tid som jäkten på alternativ har
pågått. Då vi har anledning att räkna med ökad arealavkastning även i
framtiden borde det läggas fast en målsättning att ha skogsplanterat mellan
100000-200000 ha åkermark i slättbygd fram till sekelskiftet.

dels att utskottets hemställan under 30 a) och 31 bort ha följande lydelse:

30. beträffande anslag till naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet a)

att riksdagen med anledning av motion 1987/88: Jo 12 yrkandena 5
och 6 och med avslag på motion 1987/88:Jol3 yrkande 11 dels
godkänner vad utskottet anfört om bidrag till skogsplantering i slättbygd
samt för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av
180000000 kr. för detta ändamål, dels godkänner vad utskottet
anfört om ytterligare medel till bidrag till naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet,

31. beträffande naturvårds hänsyn i omställningsprogrammet
m. m.

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo 12 yrkandena 7
och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. Anslag till naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet
(mom.30 b)

Lennart Brunander och Bertil Jonasson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”yrkande 9” bort ha följande lydelse:

Med hänvisning till de skäl som anförts i reservation 9 till utskottets
betänkande JoU 1987/88:18 föreslår utskottet att riksdagen med anledning
av motion JolO yrkande 9 anvisar 25 milj. kr. under miljö- och energidepartementets
huvudtitel för hagmarksersättning.

dels att utskottets hemställan under 30 b) bort ha följande lydelse:

30. beträffande anslag till naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet b)

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:JolO yrkande 9 till 57

Hagmarksersättning för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservations- JoU 1987/88:24
anslag av 25 000000 kr. under fjortonde huvudtiteln.

19. Odlings- och kulturlandskapets värden m. m. (mom. 32)

Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med ”Några
fristående” och slutar med ”riksdagens sida" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad som i motion Jo284 (yrkande 7) anförs om
bevarande av det öppna kulturlandskapet. Det äldre, rikt varierade kulturlandskapet
har ersatts med ett nytt, men betydligt fattigare och mindre
estetiskt tilltalande. Många djur och växter hotas av utrotning på grund av
att deras miljöer försvunnit i allt snabbare takt. En fortsatt hävd av åker
och betesmarker är en förutsättning för bevarandet av kulturlandskapet
och dess naturvärden och variationsrikedom. Djurhållningen bör i större
utsträckning vara arealbunden. En betydligt mer omfattande betesdrift
med nötkreatur och får är önskvärd. De ekonomiska förutsättningarna för
köttproduktion genom betesdrift bör därför stärkas gentemot andra former
av köttproduktion. Även andra fördelar skulle kunna uppnås genom detta.

De svenska odlingsförutsättningarna är väl lämpade för produktion av
vallfoderväxter. Genom att öka den produktionen för vinterutfodring kan
man uppnå följande:

— färre djurfabriker

— minskad proteinimport

— minskat läckage av växtnäringsämnen och minskat gödslingsbehov

— ökad regional spridning av köttproduktionen

— minskat spannmålsöverskott

— stärkande av markens naturliga produktionsförmåga; vallen är en bra
gröda i växtföljden.

Bevarandet av det öppna kulturlandskapet måste ske i samklang med
produktionen - inte vid sidan av den. Stöd till betesdrift är en nödvändig
åtgärd.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo284 yrkande 7 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Härigenom tillgodoses i
stor utsträckning övriga motioner i detta ämne.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande odlings- och kulturlandskapets värden
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo284 yrkande 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt lämnar
utan vidare åtgärd motionerna 1987/88:Jo217, !987/88:Jo247,

1987/88:Jo751 yrkande 13 och !987/88:Jo757 yrkande 2,

58

20. Statligt stöd till alternativ odling m. m. (mom. 36) JoU 1987/88:24

Lars Ernestam (fp). Bengt Rosén (fp) och Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.39 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 40 slutar med ”yrkande 4” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att frågor om statligt stöd till
den alternativa odlingen bör övervägas ytterligare inom ramen för en ny
jordbrukspolitisk utredning eller i annat lämpligt sammanhang. Inriktningen
på arbetet bör vara att någon form av omställningsstöd införs till
jordbruks- och trädgårdsföretag vid övergång till alternativa odlingsformer.
Synpunkterna i motionerna Jo225, Jo272, Jo277 och Jo284 bör vara
vägledande för detta utredningsarbete. Vad utskottet anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna. Däremot är utskottet inte berett
att föreslå särskild lagstiftning i ämnet i enlighet med motion Jo228 yrkande
4.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. beträffande statligt stöd till alternativ odling m. m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88: Jo225,

1987/88:Jo272 yrkandena 1 och 2, 1987/88:Jo277 och 1987/88:Jo284
yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört samt avslår motion 1987/88:Jo228 yrkande 4,

21. Villkor vid upphandling (mom. 37)

Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med ”Yrkande
ll” och slutar med ”s. 16” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion Jo284, att det vid
all offentlig upphandling bör ställas villkor så att konsumenternas behov av
kemikaliefria och högkvalitativa livsmedel tillgodoses. Detta bör särskilt
gälla vid upphandling inom barnomsorgen, äldreomsorgen och sjukvården.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo284 yrkande 11 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:

37. beträffande villkor vid upphandling

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo284 yrkande 11
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. Anslag till miljöförbättrande åtgärder i jordbruket
(mom. 40)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 1, 6 och 16 (m)

Reservanterna under reservationerna 1, 6 och 16 anser att utskottet under
mom. 40 bort hemställa att riksdagen avslår regeringens förslag om bidrag
till miljöförbättrande åtgärder i jordbruket samt uppdrar åt regeringen att
framlägga nytt förslag om medelsanvisningen. 59

23. Anslag till miljöförbättrande åtgärder i jordbruket 1987/88:24
(mom. 40)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 7 och 17 (fp)

Reservanterna under reservationerna 7 och 17 anser att utskottets hemställan
under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande anslagsfrågor
att riksdagen till Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket för budgetåret
1988/89 anvisar ett reservationsanslag under fjortonde huvudtiteln
av 40000000 kr., avseende naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet.

24. Anslag till miljöförbättrande åtgärder i jordbruket
(mom. 40)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 8 och 12 (c)

Reservanterna under reservationerna 8 och 12 anser att utskottets hemställan
under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande anslagsfrågor
att riksdagen till Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket för budgetåret
1988/89 anvisar ett reservationsanslag under nionde huvudtiteln
av 85000000 kr., avseende bidrag till utökad lagringskapacitet för
stallgödsel.

Särskilda yttranden

1. En professur i alternativ odling

Lars Ernestam (fp), Bengt Rosén (fp), Lennart Brunander (c) och Bertil
Jonasson (c) anför:

Företrädare för folkpartiet och centerpartiet har i en reservation till
utskottets betänkande JoU 1987/88:17 föreslagit bl. a. att en professur i
alternativ odling inrättas vid Sveriges lantbruksuniversitet (reservation
52). Vi anser det inte meningsfullt att nu upprepa denna reservation men
vill understryka att skälen för en sådan professur kvarstår med oförändrad
styrka och t. o. m. förstärkts ytterligare genom den inriktning av jordbruksproduktionen
som den nu aktuella propositionen avser.

2. Disposition av avgiftsmedel

Lennart Brunander och Bertil Jonasson (c) anför:

Centerpartiet har i anslutning till jordbruksutskottets betänkande med
anledning av budgetpropositionen och i anslutning till detta betänkande
reserverat sig till förmån för en annan disposition av influtna avgiftsmedel

för handelsgödsel och bekämpningsmedel. Vi anser att dessa medel oav- 60

kortat skall användas till miljöförbättrande åtgärder i jordbruket. Vårt JoU 1987/88:24
förslag fördelar sig på följande sätt för budgetåret 1988/89.

G 5 Skogs- och jordbrukets forskningsråd

Jordbruksforskning 17,0

Livsmedelsforskning 4,1

Skogsforskning 10,0

G 6 LRF:s forskningsfond 2,0

B 2 Lantbruksnämnderna 5,6

F 1 Statens livsmedelsverk 0,2

B 1, G 1, F 1, B 6 Åtgärder för halvering av bekämpningsmedel
8,5

D 32 Naturresursforskning 8,0

B 4 Miljövårdsforskning 2,0

B 6 Ringsjön 0,5

Recipientkontroll 5,0

Ny teknik för gödselspridning 5,0

Ny teknik för energi- och fiberproduktion 15,0

Bidrag till gödsel vårdsanläggningar* 85,0

Professur i alternativ odling 1,0

168,9 milj. kr.

* Kommer förmodligen att kosta mer kommande år.

61

Skatteutskottets yttrande
1987/88:5 y

om höjning av avgifterna på gödselmedel och
bekämpningsmedel (prop. 1987/88:128)

Till jordbruksutskottet

Regeringen föreslår i proposition 1987/88:128 om miljöförbättrande åtgärder
i jordbruket, m.m., bl.a. att de nuvarande avgifterna på handelsgödsel och
bekämpningsmedel skall fördubblas. 1 motion 1987/88:Jol3 av Sven Erik
Lorenzon m.fl. (m) yrkas dels avslag på propositionen i dessa delar (yrkande
8), dels att riksdagen belutar avskaffa avgifterna (yrkande 9). Jordbruksutskottet
har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över propositionen och
motionen i dessa delar.

Under den allmänna motionstiden har även Carl Bildt m.fl (m) i yrkande 2
i motion Sk342, som hänvisats till skatteutskottet, yrkat att de berörda
avgifterna slopas. Skatteutskottet har tidigare beslutat överlämna motionen i
denna del till jordbruksutskottet.

Skatteutskottet får anföra följande.

Gödselmedelsavgiften regleras i lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel.
Avgiftsplikten omfattar handelsgödsel med vissa undantag (gödselmedel

1 form av tabletter, pastiller e.d. eller i förpackningar om högst 10 kg).
Avgiften uppgår för närvarande till 30 öre per kg kväve och 60 öre per kg
fosfor i gödselmedlet, om andelen kväve resp. fosfor i gödselmedlet är minst

2 %.

Bekämpningsmedelsavgiften utgår enligt lagen (1984:410) om avgift på
bekämpningsmedel. Med bekämpningsmedel avses ämnen eller beredningar
som är avsedda att användas till skydd mot egendomsskada, sanitär
olägenhet eller annan jämförbar olägenhet, förorsakad av växter, djur,
bakterier eller virus. Som bekämpningsmedel anses dock inte varor, avsedda
att användas vid beredning av livsmedel, läkemedel eller annan jämförbar
vara. Även färger, fernissor och tjäror faller - med vissa undantag - utanför
beskattningen, liksom träskyddsmedel. Avgiften uppgår för närvarande till 4
kr. per kg verksam beståndsdel i bekämpningsmedlet.

Avgifterna, som infördes den 1 juli 1984, har till huvudsakligt syfte att
minska användningen av handelsgödsel och hälso- och miljöfarliga kemikalier.
I lagstiftningsärendet anförde skatteutskottet (SkU 1983/84:47) att
gödselmedelsavgiften borde medföra en bättre hushållning med sådana
medel och en stimulans till en ökad efterfrågan på från miljösynpunkt mindre
riskabla medel. Även beträffande bekämpningsmedel ansåg skatteutskottet
att man genom en avgiftsbeläggning borde kunna dämpa en ökning som

JoU 1987/88:24

Bilaga

62

enligt utskottets mening medfört negativa miljöeffekter. Utskottet var
medvetet om risken av att cn kvantitetsbaserad avgift kunde komma att styra
över användningen till ännu giftigare och effektivare medel. Redan en
minskad kvantitativ användning av hälsovådliga och miljöfarliga bekämpningsmedel
ansåg dock utskottet innebära en fördel. Utskottet förutsatte att
regeringen skulle följa utvecklingen på området och verkningarna av
avgiften och vid behov återkomma med förslag till åtgärder.

Riksdagen biföll utskottets hemställan i denna del. Vidare godkände
riksdagen en reservation vari uttalades att de influtna medlen borde
användas till utökade insatser i fråga om forskning, rådgivning och miljöförbättrande
åtgärder (rskr. 1983/84:383).

Den i den nu aktuella propositionen föreslagna höjningen av avgifterna
syftar till att åstadkomma en ytterligare minskning av användningen av
handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Enligt propositionen kommer
vidare lämpligheten av den nuvarande konstruktionen av bekämpningsmedelsavgiften
att ses över. Beräkningen av de framtida avgiftsinkomsterna
är enligt propositionen behäftad med stor osäkerhet, men jordbruksministern
uppskattar att avgiftsinkomsterna under perioden 1988/89-1990/91 i
genomsnitt kommer att uppgå till 180-190 milj. kr. per år. Samtidigt föreslås
olika miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, avsedda att i sin helhet
finansieras med de ökade avgiftsinkomsterna.

Motionärerna bakom såväl motion Jol3 som Sk342 anser att de ifrågavarande
avgifterna är verkningslösa som ekonomiska styrmedel. Dessutom
innebär avgifterna en enligt deras mening olämplig beskattning av produktionsmedel.

Med hänsyn till att det från miljösynpunkt föreligger ett klart behov av en
ytterligare minskning av användningen av handelsgödsel och kemiska
bekämpningsmedel finner utskottet att det är motiverat att höja avgifterna
till det dubbla. Det finns också anledning att företa den översyn av
utformningen av bekämpningsmedelsavgiften som ställts i utsikt i propositionen.
Genom avgiftshöjningen skapas vidare möjligheter att finansiera olika
angelägna åtgärder för att förbättra miljön inom jordbruket.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker samtliga
motionsyrkanden.

Stockholm den 21 april 1988
På skatteutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m), Olle Westberg (s),
Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Lars Hedfors (s)*, Bruno Poromaa
(s)*, Karl-Anders Petersson (c), Tommy Franzén (vpk)*. Sverre Palm (s),
Gunnar Nilsson (s), Leif Olsson (fp), Marianne Andersson (c)*, Karl-Gösta
Svenson (m) och Sylvia Lindgren (s).

* J=j närvarande vid justeringen.

JoU 1987/88:24

Bilaga

63

Avvikande meningar

1. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren och Kari-Gösta Svenson (alla m)
anför:

Vi anser att den komplicerade miljöproblematiken i samband med gödsling
och skadedjurs- och skadeväxtsbekämpning inte kan lösas genom att
avgiftsbelägga användningen av gödselmedel och bekämpningsmedel, än
mindre genom att höja de redan nu utgående avgifterna. Vi vill betona att det
saknas vetenskapliga belägg för att näringsläckagets storlek skulle bero på
mängden tillförd näring och att flera tunga remissinstanser ställt sig skeptiska
till att avgiftshöjningar av den art som föreslagits skulle ha några positiva
effekter på miljön. Vi delar den i den ena motionen framförda uppfattningen
att avgifterna troligen saknar effekt som ekonomiskt styrmedel mot en lägre
intensitet.

De ifrågavarande avgifterna har karaktär av skatter och de beskattade
varorna utgör produktionsmedel för jordbrukaren. En sådan punktbeskattning
av produktionsmedel som det här är fråga om leder enligt vår
uppfattning till en felaktig resursanvändning från både företagets och
samhällets synpunkt och är därför oacceptabel.

Med hänsyn till det anförda anser vi att jordbruksutskottet bör tillstyrka
yrkande 2 i motion Sk342 och yrkande 9 i motion Jol3 att avskaffa avgifterna.
I andra hand anser vi att jordbruksutskottet bör tillstyrka yrkande 8 i motion
Jol3 så att avgifterna i vart fall inte höjs.

2. Karl-Anders Petersson och Marianne Andersson (båda c) anför:

Endast under den förutsättningen att samtliga inkomster av avgifterna på
handelsgödsel och bekämpningsmedel - och vi menar då också den del som
härrör från förhöjningen - används till utökade insatser i fråga om sådan
forskning och rådgivning som kan främja en minskning av behovet och
användandet av handelsgödsel och bekämpningsmedel i jordbruket samt
miljöförbättrande åtgärder är vi beredda att biträda förslaget i propositionen.
Särskilt bör man beakta arbetsmiljön för dem som hanterar preparaten.

Under förutsättning att det anförda beaktas tillstyrker vi propositionen
och avstyrker motionerna.

JoU 1987/88: 24

Bilaga

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988

64