Jordbruksutskottets betänkande
om miljöpolitiken inför 1990-talet (prop. 1987/88:85)
JoU
1987/88:23
Ärendets beredning
Detta betänkande innefattar en samlad genomgång av miljö- och naturvårdspolitiken
på grundval av propositionen samt fristående motioner och
följdmotioner med närmare 600 motionsyrkanden. Propositionen bordlädes
den 14 mars 1988. På grund av mellankommande helg och uppehåll i
riksdagsarbetet utgick motionstiden den 5 april 1988. Av hänsyn till det
angelägna i att ärendet behandlas under innevarande riksmöte har utskottets
egentliga beredningsarbete måst koncentreras till perioden 12 — 26
april 1988. Under denna period har också anordnats offentlig utfrågning, en
särskild föredragning, uppvaktningar m.m.
Utskottet framhåller i betänkandet att den korta tid som utskottet haft för
att bereda propositionen understryker ytterligare de synpunkter om försening
som utskottet tidigare har redovisat i betänkandet JoU 1987/88:11.
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 1987/88:85 om
miljöpolitiken inför 1990-talet. Propositionens innehåll sammanfattas i det
följande under rubriken Propositionens huvudsakliga innehåll.
Utskottet föreslår följande ändringar av och tillägg till regeringens överväganden
och förslag.
Som ett led i kampen mot försurningen föreslår utskottet att riksdagen
redan nu lägger fast som långsiktigt mål att svavelutsläppen i Sverige vid
sekelskiftet skall ha nedbringats med 80 % jämfört med 1980 års nivå.
Därigenom tillgodoses motioner (m, fp, c).
- Med bifall till en c-motion och med anledning av motioner (m, fp)
föreslår utskottet tillkännagivande om att regeringen bör klarlägga
energianvändningens effekter på koldioxidhalten i atmosfären och utarbeta
ett program för att minska utsläppen till vad naturen tål. Som ett
nationellt delmål bör anges att koldioxidutsläppen icke bör ökas utöver
den nivå de har i dag.
Med anledning av motioner (fp,c) föreslås att regeringen bör fortsatt
verka för uppbyggnad av en internationell luftvårdsfond för investeringar
i reningsteknik. övergäng till miljövänligare energislag och energieffektivisering.
För att förbättra avgasreningen pä äldre bilar föreslår utskottet med
anledning av motioner (m, fp. c, vpk) att ett stöd med 1000 kr. per bil
bör kunna utgå till bilägare som låter installera reningsutrustning som ]
medför en minst 40-procentig minskning av utsläppen.
1 Riksdagen 1987/88. 16 sami. Nr 23
Med anledning av motioner (m. fp, c) föreslår utskottet att ökade
insatser bör göras för utvecklande av miljövänliga motorer och drivmedel.
Ett brett forskningsprogram för olika lösningar av avgasproblemet
bör sättas i gång.
Enligt bilavgaslagen skall biltillverkaren ge garanti för att det nya avgasreningssystemet
(katalytisk avgasrening) fungerar under en tid av fem
år eller 8000 mil. Utskottet föreslår med anledning av motioner (m, fp,
c, vpk) att bilavgaslagen ändras så att en monopolsituation icke uppstår
på verkstads- och reservdelsmarknaden. En bilägare skall således kunna
reparera sin bil och även få garantireparationer av avgasreningssystemet
utförda på en bilmärkesobunden verkstad.
För nya koleldade förbränningsanläggningar föreslår utskottet, med
anledning av motioner (m, fp), att gränsvärdet för kväveoxider sätts till
0,05 g kväveoxider per megajoule. De nya reglerna bör träda i kraft
redan den 1 juli 1988.
Gränsvärdet för svavel vid koleldade förbränningsanläggningar — oavsett
storleken — bör enligt utskottets mening sättas till 0,05 g svavel per
megajoule bränsle. De nya reglerna bör avse alla nya anläggningar och
gälla fr. o. m. den 1 juli 1988 — med anledning av motioner (m, fp).
Med anledning av motioner (fp.c) bör regeringen enligt utskottets mening
utarbeta en återvinningsplan och satsa resurser på omhändertagande
av freoner.
Arbetet med att utveckla källsortering av avfall måste enligt utskottets
mening intensifieras och påskyndas. Källsortering utgör en av de grundläggande
förutsättningarna för den framtida avfallshanteringen och är
en absolut nödvändighet för en fungerande återvinning. Innehållet i
motioner (m, c, vpk) bör tjäna som ledning för fortsatt arbete.
Utskottet efterlyser snara och konkreta åtgärder för att ge människor
incitament att återlämna miljöfarliga batterier, med anledning av motioner
(fp. c).
För att effektivisera det internationella samarbetet till skydd av Nordsjön
finns det enligt utskottets mening anledning förorda bildandet av
en särskild Nordsjökommission. Från svensk sida bör man ta upp denna
fråga till övervägande vid förhandlingar med övriga konventionsstater i
Nordsjösamarbetet. framhåller utskottet med anledning av motioner
(fp. c).
Miljösituationen i södra Östersjön är enligt utskottets mening så allvarlig
att ytterligare ansträngningar bör göras för att stärka forskningsresurserna.
Vidare bör en undersökning göras av baslaboratoriernas
geografiska bevakningsområden m.m., anser utskottet, och avstyrker
samtidigt motioner (s, m, fp, c) om lokalisering av ett särskilt Östersjölaboratorium.
Med anledning av en motion (c) framhåller utskottet att det från de
styrande organens sida på utbildningens område — regeringen och
UHÄ — finns anledning att inskärpa vikten av att miljöinriktad utbildning
verkligen prioriteras vid de tekniska och ekonomiska högskolorna
liksom inom lärarutbildningen.
Utskottet framhåller med anledning av motioner (m, fp, c) att det finns
anledning att systematiskt införa obligatoriska miljökonsekvensanalyser
JoU 1987/88:23
2
i den svenska planeringsprocessen. Regeringen bör återkomma med
förslag till hur sådana analyser bör infogas i planeringsprocessen.
- Det finns ett stort behov att en noggrann miljöprövning föregår beslut
om större vägar och trafikleder samt om deras sträckning. Det nuvarande
systemet med miljökonsekvensbeskrivningar av arbetsplaner m.m.
enligt väglagen bör utvärderas senast 1989. 1 det sammanhanget bör
även allmänhetens möjlighet till insyn i och påverkan på miljökonsekvensbeskrivningar
utvärderas, framhåller utskottet med anledning av
en motion (vpk).
- Utskottet föreslår slutligen med anledning av motioner (m, fp, c, vpk)
att riksdagen anvisar 3 milj. kr. (jämfört med 2 milj. kr. som regeringen
föreslagit) under anslaget B 9 Vård av hotade arter.
I övrigt tillstyrker utskottet regeringens förslag och förordar att riksdagen
lämnar utan erinran de överväganden som görs i propositionen.
Sammanlagt 159 reservationer (s, m, fp, c, vpk) och 5 särskilda yttranden
har fogats till betänkandet.
Propositionen
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen presenteras förslag till inriktning av miljöpolitiken inför
1990-talet samt en rad förslag till såväl akuta som mera långsiktiga eller
strukturella åtgärder. Till de akuta problemfrågorna hör bl. a. försurningen,
föroreningen av haven och nedbrytningen av ozonskiktet. Till de
strukturella frågorna hör bl. a. den omställning som regeringen verkar för
inom energi-, jordbruks- och trafikområdena. För vissa regioner föreslås
samlade insatser.
Naturvård handlar i sin vidaste bemärkelse om att bevara grunden för
allt levande. Genom en varaktig och omsorgsfull hushållning med våra
naturresurser bevarar vi också de grundläggande förutsättningarna för vårt
välstånd. Naturvård och miljöskydd har starka kopplingar till varandra.
Representativa naturområden bör skyddas och säkerställas. Skyddet av
urskogar, våtmarker och vissa naturtyper i odlingslandskapet bör prioriteras.
En utvidgning av vissa nationalparker föreslås, liksom en allmän
översyn av naturvårdslagen. Förslag om en effekti visering av naturvårdsförvaltningen
läggs också fram.
I propositionen anges strategin för handlingsprogrammet mot luftföroreningar
och försurning. De svenska svavelutsläppen bedöms minska med
65 % till år 1995 från 1980 års nivå. Ytterligare åtgärder behöver vidtas för
att kväveoxidutsläppen under samma period skall minska med 30%. Konsekvenserna
av att skärpa målen för utsläppsminskningarna till sekelskiftet
skall belysas.
Vissa områden där det är särskilt angeläget att snabbt förbättra miljön
skall med hjälp av en ändring i miljöskyddslagen (1969: 387) kunna förklaras
som miljöskyddsområde.
JoU 1987/88:23
3
Skärpta utsläppskrav för kväveoxider från förbränningsanläggningar
föreslås tillämpas som riktlinjer vid prövning enligt miljöskyddslagen.
Svaveloxidutsläppen vid förbränning av olika bränslen bör begränsas ytterligare
genom skärpningar av utsläppskaven med början under år 1993 i
de mest försurade områdena. Lagen (1976: 1054) om svavelhaltigt bränsle
föreslås ändrad så att den omfattar samtliga svavelhaltiga bränslen.
Kväveoxidutsläppen avses minskas genom skärpta avgaskrav från 1992
års modeller för lätta lastbilar och bussar och från 1994 års modeller för
tunga fordon. Under två år före ikraftträdandet av de obligatoriska kraven
bör bidrag betalas ut vid köp av fordon som uppfyller kraven.
Havsmiljön är hotad. Föroreningssituationen i Östersjön, Kattegatt och
Skagerrak är så allvarlig att utsläppen snarast måste begränsas. Det gäller i
första hand stabila organiska ämnen och närsalter. Arbetet måste bedrivas
såväl nationellt som internationellt.
Utsläppen av organiskt bundet klor från sulfatfabriker bör minskas till
1,5 kg per ton klorblekt massa. Åtgärder bör ha påbörjats vid samtliga
fabriker före år 1992. Målet är att på sikt i stort sett eliminera utsläppen av
klorerat organiskt material. Utsläppen från den kemiska industrin bör kartläggas
särskilt.
Utsläppen av närsalter bör minskas till hälften före sekelskiftet i områden
som är särskilt påverkade. Strängare regler om djurhållning och hantering
av stallgödsel föreslås. Vid kommunala reningsverk i särskilt påverkade
kustområden bör en 50-procentig kvävereduktion införas före år 1992.
Utsläppen av metaller bör minska till hälften under perioden 1985—1995.
En fortsatt snabb nedbrytning av ozonskiktet i atmosfären skulle innebära
ett allvarligt hot mot de grundläggande levnadsbetingelserna på jorden.
Utsläpp av fullständigt halogenerade klorfluorkarboner (CFC) och haloner
måste snabbt minska. Sverige bör ratificera Montrealprotokollet, som
bl. a. innebär en 20-procentig minskning av förbrukningen till den 1 juli
1994.
En nationell avvecklingsplan med betydligt högre ambitionsnivå presenteras
i propositionen. Den svenska användningen av CFC minskas enligt
planen med 50% till utgången av år 1990 och avvecklas i princip helt till
utgången av år 1994.
De som bedriver tillstånds- eller anmälningspliktig miljöfarlig verksamhet
skall bekosta en miljöskadeförsäkring för att ersätta skadelidande som
inte kan få skadestånd enligt miljöskadelagen (1986: 225).
Statliga medel ställs till förfogande för vissa återställnings- och saneringsåtgärder.
Bl. a. genomförs ett särskilt program Rena Dalälven. Bestämmelserna
i miljöskyddslagen (1969:387) förtydligas i fråga om ansvaret
för återställningsåtgärder.
Miljöpolitiken har en viktig regional dimension. För vissa områden
behövs särskilda samlade åtgärder. Redan nu pågår arbete med en sådan
inriktning för Ringsjön, Laholmsbukten, Hisingen och Dalälven. Luftföroreningshalterna
i stora tätorter eller industriområden kan tidvis bli så höga
alt det uppstår risker för människors hälsa och för miljön.
Länsstyrelserna föreslås få i uppdrag att ställa samman befintliga uppgifter
om de viktigaste miljöproblemen och att ange deras orsaker. Arbetet
JoU 1987/88:23
4
bör ske i nära samverkan med naturvårdsverket och kommunerna. JoU 1987/88:23
Trafiken i de större orterna för med sig omfattande miljöproblem. Målet
är att radikalt förbättra luftkvaliteten och begränsa bullerstörningarna i
tättbebyggda områden.
Det internationella miljöarbetet bör drivas med konsekvens och uthållighet.
Sverige spelar en aktiv och pådrivande roll i detta arbete. Det
internationella och det nationella arbetet bör samordnas.
Sveriges agerande i internationella organisationer bör vila på de rekommendationer
som den s. k. Brundtlandkommissionen har föreslagit. Sverige
bör också verka för att olika internationella sektorsorgan tar ett direkt
ansvar för mijöhänsynen i sina beslut.
Ett internationellt miljötekniskl institut inrättas i Stockholm med syfte
att främja forskning, utveckling och spridning av miljöteknik.
Ändringar i miljöskyddslagen föreslås. Lagens princip om individuell
prövning bibehålls. Företagens egenkontroll skärps. Företagen skall redan
i ansökan om tillstånd ange hur kontrollen är avsedd att utformas. En
miljörapport skall årligen lämnas till tillsynsmyndigheten.
I propositionen redovisas förslag om att decentralisera uppgifter inom
organisationen för miljöskydd. En kraftfull resursförstärkning aviseras.
Naturvårdsverkets roll som central tillsynsmyndighet bör förstärkas. En
översyn av verket kommer att göras under år 1988. Länsstyrelserna bör
svara för tillsynen av all tillståndspliktig verksamhet. Kommunernas miljöoch
hälsoskyddsnämnder bör vara tillsynsmyndighet för verksamheter
som inte kräver tillstånd. Möjligheten för en kommun att ta över tillsynen
även för tillståndspliktiga verksamheter bibehålls.
Instansordningen ändras. Länsstyrelsernas och naturvårdsverkets beslut
i tillstånds- och tillsynsärenden får överklagas hos koncessionsnämnden
för miljöskydd i stället för hos regeringen. Reglerna om straff för
miljöbrott skärps.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den I juli 1989.
Utbildningsinsatser görs bl. a. för polis och åklagare. Fortbildning av
lärare utreds. Utbildning på gymnasier, högskolor och universitet kompletteras.
En ökad miljömedvetenhet kan genom val av bl. a. livsföring och konsumtion
få en stor betydelse för en positiv utveckling på miljöområdet. Ett
system med s. k. positiv miljömärkning kommer att utredas.
I propositionen föreslås att ekonomiska styrmedel i ökad utsträckning
bör användas som komplement till administrativa styrmedel. En parlamentarisk
utredning tillsätts för att utforma förslag till sådana styrmedel, bl. a. i
fråga om utsläppsrelaterade avgifter. Ett etappvis genomförande bör om
möjligt kunna inledas år 1989. Utredningen bör med förtur ta sig an frågan
om utsläppsavgifter på organiskt klor samt avgifter på svavel i tung eldningsolja.
Kostnaderna för de miljöskyddsåtgärder som behandlas faller till allra
största delen på industrier, anläggningar för energiproduktion, jordbruk
och vissa kommunala verksamheter.
Anslagen över miljö- och energidepartementets huvudtitel föreslås öka
med ca 230 milj. kr. mellan budgetåren 1987/88 och 1988/89, vilket innebär 5
en ökning med ca 40%. Till detta kommer ökningen av anslagen som berör JoU 1987/88:23
miljön på andra departements huvudtitlar.
Regeringens förslag
I proposition 1987/88:85 föreslår regeringen (miljö- och energidepartementet)
riksdagen
dels att anta förslagen till
1. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),
2. lag om ändring i brottsbalken,
3. lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080),
4. lag om ändring i lagen (1976:1054) om svavelhaltigt bränsle,
dels att bemyndiga regeringen att
5. medge att nationalparkerna Ängsö, Blå Jungfrun och Gotska Sandön
utvidgas till att omfatta även de till resp. nationalparksfastigheter hörande,
omgivande vattenområdena (avsnitt 3.4.1),
6. medge att Sånfjällets nationalpark utvidgas med omgivande mark som
är upptagen på naturvårdsfonden (avsnitt 3.4.2),
7. medge det intrång i Stora Sjöfallets nationalpark som föranleds av en
turistanläggning i Vietas (avsnitt 3.4.3),
dels att
8. godkänna riktlinjerna för det fortsatta arbetet med att introducera
alternativa drivmedel m.m. (avsnitt 4.6),
9. godkänna Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet
(avsnitt 6.3.2),
10. godkänna att ett internationellt institut för att främja forskning och
utveckling av teknik för en miljöanpassad och varaktigt hållbar utveckling
inrättas (avsnitt 9.6),
Vidare bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts
om
11. en översyn av naturvårdsförvaltningen (avsnitt 3.5),
12. 6n uppföljning m.m. av programmet mot luftföroreningar och försurning
(avsnitt 4.3 och 4.5—4.11),
13. en aktionsplan mot havsföroreningar — med begränsning av utsläpp
av stabila organiska ämnen, närsalter, metaller och olja till den marina
miljön, samt om forskning, mätverksamhet och uppföljning i anslutning
härtill (avsnitt 5),
14. en avvecklingsplan för användningen av klorfluorkarboner (CFC) och
haloner som bryter ned ozonskiktet (avsnitt 6.4.3 och 6.5),
15. behovet av återställning av skadad miljö i vissa fall (avsnitt 7.4.3),
16. åtgärder mot radon i bostäder (avsnitt 8.3),
17. betydelsen av det internationella miljösamarbetet (avsnitt 9.1—9.5),
18. miljöskyddets regelsystem, organisation och behovet av resurser för
att förstärka miljöskyddet (avsnitt 10.1, 10.3 och 10.7-10.12),
19. en ökad användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken (avsnitt
11),
20. miljöpolitikens inriktning och innehåll i övrigt, 6
Anslagsfrågor för budgetåret 1988/89 JoU 1987/88:23
I propositionen föreslår regeringen slutligen riksdagen
21. att till Åtgärder mot luftföroreningar och försurning för budgetåret
1988/89 anvisa ett reservationsanslag av 163 000 000 kr.,
22. att till Mark för naturvård för budgetåret 1988/89 anvisa ett reservationsanslag
av 40 000 000 kr.,
23. att till Vård av naturreservat m.m. för budgetåret 1988/89 anvisa ett
reservationsanslag av 49 192 000 kr.,
24. att till Vård av hotade arter m.m. för budgetåret 1988/89 anvisa ett
reservationsanslag av 2 000 000 kr.
25. att till Åtgärder mot havsföroreningar för budgetåret 1988/89 anvisa
ett reservationsanslag av 15 000 000 kr.,
26. att till Utredningsverksamhet om CFC-föreningar, m.m. för budgetåret
1988/89 anvisa ett reservationsanslag av 2 900 000 kr.,
27. att till Åtgärder mot miljöskador för budgetåret 1988/89 anvisa ett
reservationsanslag av 50 000 000 kr.,
28. att till Åtgärder för att rena Dalälven för budgetåret 1988/89 anvisa ett
reservationsanslag av 100 000 000 kr.,
29. att till Internationellt institut för främjande av miljöteknik m.m. för
budgetåret 1988/89 anvisa ett reservationsanslag av 25 000 000 kr.
Lagförslagen
Lagförslagen är fogade som bilaga till betänkandet. Lagrådet har yttrat sig
över förslagen.
Motionerna
Behandlas i utskottets
Motion från allmänna motionstiden 1987 yttrande s. hemstäliat
1986/87:Jo750 av Siw Persson och Kjell-Arne Welin (fp) vari yrkas 99 87
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppföljning av skogsskadeutvecklingen, särskilt i Skåne.
Motioner från allmänna motionstiden 1988
1987/88:Jo244 av Siw Persson m. fl. (fp) vari yrkas
8. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket får i uppdrag 176 236
att snarast fördela pengar till länsstyrelserna i Skåne för kalkning av skogsmarker.
1987/88:Jo286 av Margareta Fogelberg och Christer Eirefelt (fp) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär att länsstyrelsen i Halland ur an- 179 246
slaget B 8. Vård av naturreservat m.m.. Miljö- och energidepartementet bil.
16, tilldelas medel för underhåll av den halländska sandkusten.
1987/88:Jo412 av Karl-Anders Petersson m. fl. (c, m, fp) vari yrkas att 113f 117
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen 7
JoU 1987/88:23
Behandlas i utskottets
yttrande s. hemställan p.
anförts om nödvändigheten av att Östersjölaboratoriet lokaliseras till Karlskrona.
och att fiskeristyrelsen måtte ges i uppdrag att skyndsamt utarbeta
förslag till Östersjölaboratorium i Karlskrona.
1987/88:Jo413 av Kaj Larsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin 113f 117
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att lokalisera
ett Östersjöns havsfiskelaboratorium till Simrishamn.
1987/88:Jo415 av Lars Ernestam m. fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 102 94
motionen anförts om behovet av internationellt samarbete för att rädda
miljön i Östersjön och Nordsjön.
1987/88:Jo416 av Elving Andersson och Eva Rydén (c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 169 216
motionen anförts om att verksamheter inom vattenbruket (fisk-, mussel-,
skaldjurs- och algodlingar) generellt skall undantas från avgifter för prövning
och tillsyn enligt miljöskyddslagen.
1987/88:Jo418 av Wiggo Komstedt m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen som 113f 117
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om lokaliseringen
av ett Östersjölaboratorium.
1987/88:Jo430 av Bertil Danielsson m. fl. (m, fp. c) vari yrkas att riksdagen 113f 117
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att
ett Östersjölaboratorium i första hand i fiskeriverkets regi, alternativt i
annan form, skall inrättas och lokaliseras till Kalmar.
1987/88:Jo431 av Ralf Lindström m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin 113f 117
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett miljöinstitut
för Östersjön inrättas och förläggs till Karlskrona.
1987/88:Jo517 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 112 113
motionen anförts om vikten av resurser för forskning och utvecklingsarbete
inom VA-området,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införandet av en särskild 173 228
kommunal utsläppsavgift på företag.
1987/88:Jo703 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (fp) vari yrkas att riks- 103 98
dagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om isotopmärkning av oljelaster.
1987/88:Jo704 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening 167 212
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om startande av
pilotprojekt med miljörådgivare i de mest utsatta regionerna i Sverige.
JoU 1987/88:23
Behandlas i utskottets
yttrande s. hemställar
1987/88:Jo7()5 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening 109 107
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om sättande av
gränsvärden för högsta acceptabla halt av bekämpningsmedel i sjöar, vattendrag
och grundvattentäkter.
1987/88:Jo708 av Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) vari yrkas att 137 134
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om genomförande av statskontorets förslag om höjning av skrotningspremien
och skrotningsavgiften.
1987/88:Jo7()9 av Erik Holmkvist (m) vari yrkas att riksdagen som sin 68 23
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om värdet och
nödvändigheten av att Persöfjärden i Luleå kommun restaureras och skyddas
i enlighet med våtmarkskonventionen.
1987/88:Jo710 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som 137 191
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om datorers
användning som hjälpmedel i miljöpolitiken.
I987/88:Jo71 1 av Siw Persson och Kjell-Arne Welin (fp) vari yrkas att 72f 33
riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag om komplettering av 18
c § naturvårdslagen på i motionen angivet sätt sä att groddjuren ges ett
varaktigt skydd.
1987/88:Jo712 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening 68 24
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om tillägg till den
svenska CW-listan.
1987/88:Jo715 av Siw Persson och Kjell-Arne Welin (fp) vari yrkas 143f 163
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om intensifieringar av det internationella miljövårdsarbetet
för att påskynda överenskommelser om minskade utsläpp av luftföroreningar,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om riktlinjer för att kraftigt 81 30
minska utsläppen av luftföroreningar i landet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 99 87
motionen anförts om uppföljning av skogsskadeutvecklingen, särskilt i Skä -
1987/88:Jo716 av Lars Ernestam och Bengt A Klang (fp) vari yrkas att 72f 34
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om ett program för skydd för hotade fiskarter.
1987/88:Jo717 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (fp) vari yrkas att riks- 132 180
dagen som sin mening ger regeringen till känna att en utredning bör göras i
syfte att klarlägga var i Sverige som ett internationellt miljötekniskt centrum
skall inrättas. u
JoU 1987/88:23
Behandlas i utskottets
yttrande s. hemställan
1987/88:Jo718 av Lars Hedfors m. fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statsbidrag till verksamhet med återvinning av plast,
2. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder som syftar till att införa ett
retursystem för plastflaskor.
1987/88:Jo719 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en ökad aktivitet inom ramen för ECE:s konvention
om gränsöverskridande långväga luftföroreningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en internationell luftvårdsfond,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om initiativ till en särskild Nordsjö-konvention.
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om kraftfullare svenska insatser vad gäller internationellt
samarbete om våra kusthav,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om internationellt samarbete bland Östersjöstaterna i
syfte att minska utsläppen av klorerade substanser och giftiga tungmetaller,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att talan bör väckas mot Storbritannien och Polen vid
Internationella domstolen i Haag för dessa länders föroreningar av andra
länders territorier,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till handlingsprogram för
minskning av koldioxidutsläppen,
8. a(t riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om tekniskt och ekonomiskt samarbete med Polen på
mi ljöskyddsområdet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om svenska initiativ för att få Antarktis förklarad som
internationell nationalpark,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en 85-procentig minskning av användningen av fullständigt
halogenerade klorfluorkarboner (freoner) på fem år och ett totalstopp
på 10 år,
11. att riksdagen beslutar förbjuda freon inom nya verksamhetsområden,
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till införande av en miljöavgift
på freonanvändning,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ett naturresurs- och miljödepartement,
14. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverkets instruktion
ändras i enlighet med vad som anförs i motionen,
136
134f
84
85
103
102
102
150
83
150
144f
117f
118
119
51
166
153
149
53
56
97
94
94
175
52
174
169
121
122
123
4
207
10
JoU 1987/88:23
Behandlas i utskottets
yttrande s. hemställar
15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i miljö- 156 188
skyddslagen att kommunerna ges rätt att överta hela tillsynsansvaret om de
så önskar,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 156 188
motionen anförts om länsstyrelsernas roll gentemot de kommuner som har
övertagit tillsynsansvaret,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 166 207
motionen anförts om en bättre samordning mellan de myndigheter som
ingår i den centrala miljöorganisationen,
19. att riksdagen hos regeringen begär förslag till miljöavgift på utsläpp av 173 224
svaveldioxid,
20. att riksdagen hos regeringen begär förslag till miljöavgift på utsläpp i 173 226
luft av kväveoxider från förbränningsanläggningar och industriprocesser
och organiska lösningsmedel,
21. att riksdagen hos regeringen begär förslag till miljöavgift på kväveför- 173 225
eningar och klorerade ligninrester i vatten,
22. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med I64f 205
uppgift att utforma ett system med obligatoriska miljökonsekvensanalyser,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 169 216
motionen anförts om en ny konstruktion av prövnings- och tillsynsavgiften,
24. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande av vin- 161 201
ningsrekvisitet i miljöskyddslagens 52 § och ändrade grunder för beräkning
av miljöskyddsavgift i enlighet med vad som anförts i motionen,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 154f 185
motionen anförts om miljörevisorer,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 158 194
motionen anförts om rätt för ideella organisationer att överklaga beslut
enligt miljöskyddslagen,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 82 50
motionen anförts om skärpta mål för svaveldioxid- och kväveoxidutsläppen.
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 97f 78
motionen anförts om skärpta krav för utsläpp vid kolförbränning,
29.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 98 83
anförts om en halvering av industrins svaveldioxidutsläpp inom 10 år,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 98 83
motionen anförts om sänkt svavelhalt i tjock eldningsolja till 0,5 %,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 98 83
motionen anförts om sänkt svavelhalt i tunn eldningsolja till 0,1 %,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 98 83
motionen anförts om gränsvärden för utsläpp vid förbränning av biobränsle
i större anläggningar,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 9()f 71
motionen anförts om ekonomiska stimulanser för att stödja en övergång till
bättre avgasrening i den befintliga bilparken.
11
JoU 1987/88:23
Behandlas i utskottets
yttrande s. hemställan p.
34. att riksdagen hos regeringen begär en plan för övergång till de s. k. 88 64
Kalifornienkraven för avgasutsläpp från dieselfordon.
35. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket får i uppdrag 81 50
att tillsammans med länsmyndigheterna i södra Sverige utarbeta ett handlingsprogram
mot luftföroreningarna i regionen i enlighet med vad som
anförts i motionen.
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 84 54
anförts om samarbete med Danmark för att minska luftföroreningarna i
södra Sverige,
37. att riksdagen hos regeringen begär att berörda myndigheter får i 112 115
uppdrag att påbörja arbetet med en marin atlas,
38. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om totalförbud mot 108 104
PCB.
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 108f 105
motionen anförts om utsläppen av dioxin,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 85f 59
motionen anförts om Kattegatt som föroreningskänsligt område med särskilda
restriktioner för alla skadliga utsläpp.
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 99 86
motionen anförts om övergång till kalk som fällningskemikalie i kommunala
avloppsreningsverk,
42. att riksdagen hos regeringen begär förslag om handlingsprogram 110 108
bl. a. för minskat kväveläckage för hela västkusten,
43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 107 102
motionen anförts om utsläppen från massaindustrierna,
45. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ytterligare marina 66 22
reservat i enlighet med vad som anförts i motionen,
46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 73 35
motionen anförts om kraftfulla åtgärder för sälstammarna i Östersjön,
47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 180 248
motionen anförts om bevarande av de genetiska resurserna,
48. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med 78 40
uppgift att utarbeta förslag till ny naturvårdslag i enlighet med vad som
anförts i motionen,
49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 78 40
motionen anförts om en bättre samordning av lagstiftningen på miljövårdsområdet,
50. att riksdagen hos regeringen begär en plan för skydd av fjällvärlden, 65 16
51. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av en natio- 65 17
nalpark i Sjaunjaområdet,
52. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av en natio- 66 18
nalpark i Taavavuomaområdet,
53. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av en natio- 66 18
nalpark i Rogenområdet, J2
JoU 1987/88:23
Behandlas i utskottets
yttrande s. hemställan
54. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av en natio- 66 18
nalpark i Kebnekaiseområdet i enlighet med vad som anförts i motionen.
55. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 74 38
motionen anförts om Stora Sjöfallets nationalpark,
57. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 67 24
motionen anförts om skydd av våtmarkerna,
59. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 58f 10
anförts om grundliga miljökonsekvensanalyser vid införande av nya starkt
omvandlande brukningsmetoder och främmande trädslag,
60. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 59 11
motionen anförts om att 1 % av den produktiva skogsmarken nedanför de
fjällnära barrskogarna skall undantas från vanligt skogsbruk,
61. att riksdagen hos regeringen begär att ett program för bevarande av 66f 23
återstående urskogar och urskogsliknande områden snarast utarbetas och
genomförs samt att i avvaktan härpå avverkning av sådana skogar inte
tillåts,
62. att riksdagen beslutar återinföra de ersättningsregler i naturvårdsla- 79 42
gen som gällde före 1 juli 1987,
64. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 79 43
motionen anförts om luckan mellan skogsvårdslagens hänsynsregler och
naturvårdslagen,
65. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 71 f 30,31
motionen anförts om insatser för flora- och faunavård.
66. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 64f 13
motionen anförts om principer för finansiering av mark för naturvård,
67. att riksdagen beslutar att mark motsvarande ett värde av 15 milj. kr. 178 242
årligen skall överföras från Domänfonden till Naturvårdsfonden i syfte att
underlätta bildandet av naturreservat på privat mark.
68. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om åter- 136 153
vinning i enlighet med vad som anförts i motionen,
69. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 132 141
motionen anförts om en s. k. avfallsbörs,
70. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 132 141
motionen anförts om miljömärkning av produkter,
71. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 136 153
motionen anförts om påskyndande av arbetet på att få fram fungerande
ätervinningsteknik för miljöfarligt avfall,
72. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 134f 149
motionen anförts om bättre retursystem,
73. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 136 153
motionen anförts om glasåtervinningen,
74. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 132 147
motionen anförts om sopförbränningen,
75. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 135 150
motionen anförts om pant för bilbatterier, 13
JoU 1987/88:23
Behandlas i utskottets
yttrande s. hemställan p.
76. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 132f 142
motionen anförts om skärpta krav vid hanteringen av miljöfarligt avfall,
77. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 130 140
motionen anförts om målet för att alla högfrekventa ämnen och produkter
skall vara tillfredsställande undersökta inom 10 år,
78. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 133 145
motionen anförts om åtgärder med förhållanden vid äldre deponier,
79. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 133 143
motionen anförts om ett säkerställandeprogram för det miljöfarliga avfallet
vid SAKAB:s deponier,
80. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket och 130 140
kemikalieinspektionen får i uppdrag att upprätta materialbalanser för de
farligaste och mest använda ämnena,
85. att riksdagen till Mark för naturvård för budgetåret 1988/89 anslår 40 177 240
milj. kr. mer än regeringen föreslagit eller således 80 000 000 kr.,
86. att riksdagen till Vård av naturreservat m.m. för budgetåret 1988/89 179 245
anslår 12,7 milj. kr. mer än regeringen föreslagit eller således 60 000 000
kr..
87. att riksdagen till Vård av hotade arter m.m. för budgetåret 1988/89 180 247
anslår 1 milj. kr. mer än regeringen föreslagit eller således 3 000 000 kr.,
1987/88:Jo720 av Karl Erik Olsson m. fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av naturvårdslagen, 78 40
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 144f 169
motionen anförts om initiativ för att få Antarktis förklarat som internationell
nationalpark,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 58f 10
motionen anförts om miljökonsekvensbeskrivningar för vissa skogsbruksmetoder,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 65 14, 15
motionen anförts om principerna för skötsel av naturreservat.
1987/88:Jo721 av Elving Andersson och Eva Rydén (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att avskaffa avgiften för tillsyn enligt miljö- 169 216
skyddslagen från budgetåret 1987/88,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 169 216
motionen anförts om principerna för avgiftsuttag för prövning enligt miljöskyddslagen.
1987/88:Jo722 av Arne Andersson i Gamleby (s) vari yrkas att riksdagen lil lil
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av miljöskyddsbestämmelser gällande fritidsbåtar och fritidsbåtsanläggningar.
14
JoU 1987/88:23
Behandlas i utskottets
yttrande s. hemställan
1987/88:Jo723 av Sten Svensson (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär översyn av bestämmelserna för 79 46
dispensförfarande och handläggning av överklagningsärenden i frågor som
angivits i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 64 12
motionen anförts att berörda markägare skall tillerkännas skälig ersättning
för det intrång som bildandet av tillfälliga naturreservat medför,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 64 12
motionen anförts att ersättningsmark bör garanteras berörda markägare vid
bildandet av naturreservat eller vid motsvararande former av intrång på
enskilt ägd mark.
1987/88:Jo724 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen 133 143
begär förslag till åtgärder syftande att ge underlag för beslut om riktlinjer
avseende omhändertagande av miljöfarligt avfall.
1987/88:Jo725 av Sture Thun m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin 87 61
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av
skärpt lagstiftning för att skydda miljöer.
1987/88:Jo726 av Bertil Måbrink m. fl. (vpk) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att minskningen av ] 17f 121
CFC-användningen skall uppgå till 75 % under en femårsperiod eller fram
till 1994,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att redan nu ersätta CFC 121 127
i värmepumpar, kyl- och frysskåp med vätgas,
3. att riksdagen beslutar om ett omedelbart förbud mot användning av 118 122
CFC inom förpackningsindustrin,
4. att riksdagen hos regeringen begär att SJ och vägverket får i uppdrag 121 127
att avveckla sin användning av CFC-blåst estruderad polystyren tidigare än
år 1992.
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att nu existerande 118 122
verksamheter där CFC-användning förekommer skall vara tillståndsplikti
ga.
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett omedelbart förbud 118 122
mot nyetablering av CFC-användande verksamheter.
1987/88:Jo727 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos 110 109
regeringen begär att ett program om reduktion av kväveutsläpp från jordbruk.
skogsbruk, reningsverk, industrier m.m. till vattendrag görs upp före
1990.
1987/88:Jo728 av Torsten Karlsson och Sture Thun (s) vari yrkas att riks- 86
dagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om åtgärder mot förorening av Vättern.
58
15
JoU 1987/88:23
Behandlas i utskottets
yttrande s. hemställan p.
1987/88:Jo729 av Owe Andréasson och Helge Hagberg (s) vari yrkas att 128 137
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om ytterligare restriktioner vad gäller användningen av krom- och
arsenikhaltiga medel för impregneringsändamål.
1987/88:Jo731 av Bo Finnkvist och Sylvia Lindgren (s) vari yrkas att riks- 98 85
dagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om anordning för att ta till vara bensinångor.
1987/88:Jo733 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen 98 85
begär förslag till sådan ändring i lagstiftningen att bensinbolag vid nyanläggning
eller besiktning av befintlig station åläggs att installera återföringssystem
för bensinångor.
1987/88:Jo734 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att 77 44
de strandskyddsregler som gällde fram till år 1974 återinförs.
Motiveringen återfinns i motion 1987/88:Bo211.
1987/88:Jo735 av Alf Svensson (c) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen låter utarbeta ett handlingsprogram 81 50
mot försurningen i enlighet med motionen så att svavelutsläppen reduceras
med 80-90 % fram till år 1990 samt att utsläppen av kväveoxider reduceras
fram till år 1995 med hälften av 1985 års nivå,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att gränsvärdet 98 83
för svavelinnehållet i tjock eldningsolja, som nu är 1 % bör reduceras till
0,3 %,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 150 176
motionen anförts om påtryckningar mot Storbritannien för att ytterligare
minska svavelutsläppen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om avgasrening för 88 64
dieseldrivna lastbilar och bussar,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till restriktivare lag om 132 147
förbränning av spilloljor,
6. att riksdagen hos regeringen begär om ett åtgärdsprogram för källsor- 133f 148
tering av hushållsavfall, för återvinning av glas, metaller, plast och textilavfall,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förlängning av preskrip- 161 199
tionstiden för brott mot miljöskyddslagen från nuvarande fem år till tjugo år
samt förändring av bevisföringsreglerna vid miljömål i enlighet med vad
som anförts i motionen.
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skärpning av miljö- 161 198
skyddslagen och brottsbalkens 13 kap. 8 a § i enlighet med vad som anförts i
motionen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 129 138
motionen anförts om kemikalieinspektionens produktregisteruppgifter angående
miljö- och hälsofarliga varor.
16
JoU 1987/88:23
Behandlas i utskottets
yttrande s. hemställan
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om punktskatt på miljö- I72f 223
farlig verksamhet, i syfte att styra över verksamheten mot mindre miljöfarlig
teknik,
11. att riksdagen beslutar förklara Kalixälven med dess källvatten och 66 19
biflöden som nationalälv, med ett skydd motsvarande nationalparkers.
12. att riksdagen till åtgärder mot försurningen för budgetåret 1988/89 175 231
anslår 47 milj. kr. utöver vad regeringen har föreslagit.
1987/88:Jo736 av Per Stenmarck och Rune Rydén (m) vari yrkas att riks- 101 90
dagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om behovet av åtgärder mot miljöföroreningarna i Öresund.
1987/88:Jo737 av Lennart Holmsten m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som l()i 91
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om miljöpolitiska
insatser i Gävleborgs län.
1987/88:Jo739 av Nils Erik Wååg m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin 132 147
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att vid
tillståndsgivning för sopeldning uppställs villkoret, att soporna före förbränning
befrias från PVC.
1987/88:Jo740 av lngbritt Irhammar och Marianne Andersson (c) vari yrkas 134f 149
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om returförpackningar för cider och läskedrycker.
1987/88:Jo741 av Rune Johansson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin 137 154
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av
en höjning av bilskrotningspremierna.
1987/88:Jo742 av Sven Munke (m) vari yrkas att riksdagen begär en kom- 129 138
plettering av 8 § förordningen om kemiska produkter (SFS 1985:835) så att
den även omfattar miljöfarliga produkter.
1987/88:Jo744 av Karl Erik Olsson m. fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 133 146
motionen anförts om effektiv användning av resurser,
2. att riksdagen hos regeringen begär en lag om återvinning, 136 153
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i I33f 148
motionen anförts om källsortering,
4. att riksdagen beslutar att ett pantsystem för tungmetallhaltiga batterier 135 151
införs,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 133 145
motionen anförts om beredskapsplaner för och ökad forskning om föroreningar
från avfallsdeponier,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 120 125
motionen anförts om återinsamling av freon.
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 133f 148
17
2 Riksdagen ID87/RS. 16 sami. Nr 2J
JoU 1987/88:23
Behandlas i utskottets
yttrande s. hemställan
motionen anförts om krav på källsortering och effektiv rökgasrening för
tillstånd för sopförbränning,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 133 145
motionen anförts om behovet av forskning kring bioförgasning,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 109 106
motionen anförts om rening av miljöfarligt avlopp vid industrin.
1987/88:Jo745 av Pär Granstedt och Gunnar Björk (c) vari yrkas att riks- 103 99
dagen hos regeringen begär förslag till lag om obligatorisk skyddsutrustning
för oljetankrar som trafikerar svenska vatten samt initiativ till internationella
överenskommelser i motsvarande syfte.
1987/88:Jo746 av Pär Granstedt (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen |
129 |
138 |
1987/88:Jo747 av Maud Björnemalm m. fl. (s, m, fp, c, vpk) vari yrkas att |
68 |
26 |
1987/88:Jo749 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Elving Andersson (c) var |
137 |
154 |
1987/88:Jo750 av Bengt Kindbom m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin Motiveringen återfinns i motion 1987/88:K412. 1987/88:Jo751 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas |
157 |
191 |
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i |
148 |
171 |
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i |
172f |
223 |
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i |
161 |
200 |
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i |
164f |
205 |
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i |
65 |
14 |
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i |
66,74 |
21, 38 |
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i |
66 |
20 |
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i |
65 f |
17 18 |
JoU 1987/88:23
Behandlas i utskottets
yttrande s. hemställan
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om bevarandet av Stora Alvaret,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om naturreservat,
11. att riksdagen hos regeringen begär utvärdering om huruvida syftet
med nuvarande naturreservat är uppfyllt,
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar av naturskyddslagen
i syfte att skydda utrotningshotade arter,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ersättning till markägare för försvårande av pågående
markanvändning och för vård av värdefulla naturmarker,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om skyddet av genetiska resurser hos vilda växter och
djur,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om fauna- och floravårdskommittéerna vid SLU,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om bevarandet av den svenska urskogen eller urskogsliknande
skogar,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om bevarandet av kvarvarande sydsvenska våtmarker,
19. att riksdagen hos regeringen begär utredning om en modernisering av
naturvårdslagen,
20. att riksdagen hos regeringen begär förslag om bättre samordning
mellan lagarna inom miljöområdet,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att användandet av båtbottenfärger med tenn skall
begränsas,
22. att riksdagen begär att regeringen verkar för införandet av märkningssystem
vid oljetransporter till sjöss i enlighet med vad som i motionen
anförts,
23. att riksdagen beslutar att gränsvärdet för svavel vid oljeförbränning
sätts till 0,1 gram svavel/MJ,
24. att riksdagen beslutar att gränsvärdet vid kolförbränning sätts till 0,05
gram svavel/MJ,
25. att riksdagen beslutar att gränsvärdet för kväveoxid vid kolförbränning
sätts till 0,1 gram kväveoxid/MJ,
26. att riksdagen beslutar att vid avveckling av kärnkraften gränsvärdet
för kväveoxid vid kolförbränning sätts till 0,05 gram kväveoxid/MJ,
27. att riksdagen beslutar att gränsvärdet för kväveoxid vid förbränning
av torv och biobränslen sätts till 0.1 gram kväveoxid/MJ vid större förbränningsanläggningar,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om skärpning av normerna för utsläpp från dieselfordon.
68
65
65
78
64f
71 f
72
66f
67
78
78
103
98
97f
98
97f
98
88
27
14
14
40
12, 13
30
31
23
24
40
40
lil
98
83
79
83
78
83
64
19
JoU 1987/88:23
Behandlas i utskottets
yttrande s. hemställan p.
29. att riksdagen hos regeringen begär förslag till gränsvärde för freonut- 119 124
släpp vid plasttillverkning.
30. att riksdagen beslutar att gränsvärdet för dioxinutsläpp vid äldre 108f 105
anläggningar efter en övergångstid på tio år sätts till 0,1 nanogram/M3 luft.
1987/88:Jo752 av Ingbritt Irhammar och Marianne Andersson (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag rörande effektivare beiv- 161 198
randen av miljöbrott med särskilt beaktande av vad som anförts i motionen
om särskilda straffskalor för ”normalbrott” och ringa resp. grova brott,
2. att riksdagen av regeringen begär förslag om införande av en reglering 155 187
om miljöansvarig på företagen i enlighet med vad som anförs i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 154f 186
motionen anförts om införande av särskilda miljörevisorer för företagen,
4. att riksdagen av regeringen begär förslag om införande av gränsvärden 159 193
i stället för riktvärden när det gäller tillståndsgivning av miljöfarliga utsläpp,
5. att riksdagen av regeringen begär förslag om en förbättrad kontroll av 159 194
miljöutsläpp så som förordats i motionen.
1987/88:Jo755 av Göran Magnusson (s) vari yrkas att riksdagen som sin 128 137
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om högsta
gränsvärde för kadmium i handelsgödsel.
1987/88:Jo756 av Ulla Pettersson och Gunhild Bolander (s,c) vari yrkas att 79 47
riksdagen hos regeringen begär förslag till strandningslag i enlighet med vad
som i motionen anförs.
1987/88:Jo757 av Gunnar Thollander och Ingrid Andersson (s) vari yrkas 79 45
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om förtydligande av naturvårdslagen,
1987/88:Jo758 av Rune Backlund m. fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen uttalar sig för att Vätterns vatten skall vara riksobjekt 112f 116
med speciellt skydd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 112f 116
motionen anförts om mätningar och analyser av vattnet samt åtgärdspro
gram
som minimerar de förorenade utsläppen.
1987/88:Jo759 av Rosa Östh och Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen 134f 152
beslutar att reglerna för återvinningsverksamheten skall ändras så att det
blir ekonomiskt fördelaktigt för Svenska Returpack AB att uppnå högsta
möjliga återvinning och att uppdraga åt regeringen att utforma och verkställa
denna regeländring.
1987/88:Jo760 av Ewa Hedkvist Petersen och Sten-Ove Sundström (s) vari 68 25
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av restaurering av riksobjektet Persöfjärden.
20
JoU 1987/88:23
Behandlas i utskottets
yttrande s. hemställan
1987/88:Jo761 av Karl-Göran Biörsmark och Börje Stensson (fp) vari yrkas 68f 28
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om Östergötlands skärgård.
1987/88:Jo762 av Per Olof Håkansson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som 1987/88:Jo763 av Kerstin Ekman m. fl. (fp) vari yrkas |
139 |
158 |
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i |
152 |
180 |
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om stöd till skapande av ett 1987/88:Jo766 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas |
152 |
180 |
1. att riksdagen beslutar att inga nya sopförbränningsanläggningar skall få |
132 |
147 |
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag så att förpackningspro-ducenterna skall åläggas att lösa avfallsfrågan på ett miljövänligt acceptabelt |
134f |
149 |
3. att riksdagen hos regeringen begär att staten tar ansvaret för en |
133f |
148 |
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att statsbidrag skall utgå |
133f |
148 |
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att statsbidrag skall utgå |
133f |
148 |
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att nödvändiga forsk-ningsresurser satsas på att ta fram mer miljövänliga framtidsalternativ när 1987/88:Jo767 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas |
137 |
156 |
1. att riksdagen beslutar att en miljöombudsman skall tillsättas, |
167 |
212 |
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i |
143f |
165 |
3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av Sveriges internatio-nella miljöbevakning. |
143f |
165 |
4. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av vilka åtgärder som |
146 |
170 |
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i |
104 |
100 |
JoU 1987/88:23
Behandlas i utskottets
yttrande s. hemställan
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 137 156
motionen anförts om åtgärder för att avveckla försurningen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 117f 121
motionen anförts om åtgärder för att freonanvändningen skall upphöra,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 129 138
motionen anförts om åtgärder för att förbättra kemikaliekontrollen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 157 190
motionen anförts om prioriteringen i miljöskyddsarbetet,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 130 140
anförts om budget över kemikaliehanteringen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 107 102
motionen anförts om åtgärder för att avveckla klorutsläppen från massa
och
pappersindustrin,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i lil 110
motionen anförts om åtgärdsplaner för gruvindustrin,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 98 84
motionen anförts om övergång av miljövänliga alternativ till organiska
lösningsmedel,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 167 208
motionen anförts om förstärkning av miljömyndigheterna,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 78f 41
motionen anförts om naturresursräkenskaper.
20. att riksdagen hos regeringen begär ett system med miljökonsekvens- 164f 205
analyser,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 165 206
motionen anförts om offentliga förhör i miljöfrågor.
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 165 206
anförts om framtidsstudier,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 148 172
motionen anförts om MILJÖ-EUREKA,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 112f 116
motionen anförts om miljöövervakning, PMK.
1987/88:Jo768 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen uttalar vad som i motionen anförts om behovet av 172f 223
miljöavgifter som ett instrument i miljöpolitiken,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag att belasta svaveldioxiduts- 173 224
läpp med en avgift om 3 000 kr./ton,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljöavgifter på miljö- 173 225
farliga utsläpp i enlighet med motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av vilka åtgärder 85 56
som vidtagits för att förverkliga beslut om en internationell luftvårdsfond.
1987/88:Jo770 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att införa skärpta utsläppskrav på bensindrivna 90 70
22
personbilar i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att begränsa utsläppen från den befintliga bilparken
i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar att i enlighet med naturvårdsverkets Aktionsplan
mot luftföroreningar införa krav för lastbilar och bussar enligt US A-kraven.
4. att riksdagen beslutar att dessa krav enligt yrkande 3 skall träda i kraft
fr. o. m. 1990 års modeller,
5. att riksdagen beslutar tidigarelägga och skärpa kraven i naturvårdsverkets
Aktionsplan mot luftföroreningar för nya förbränningsanläggningar i
enlighet med vad som i motionen anförts.
1987/88:Jo771 av Ingela Mårtensson och Margitta Edgren (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om oblekt papper.
1987/88:Jo773 av Jörn Svensson och Viola Claesson (vpk) vari yrkas att
riksdagen till hjälp för igelkottarnas överlevnad för budgetåret 1988/89
anslår 200 000 kr. utöver regeringens förslag i proposition 100, bil. 16,
under rubriken B 9.
1987/88:Jo775 av Elving Andersson och Eva Rydén (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om svenskt initiativ för bildandet av en Nordsjökommission,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ett svenskt initiativ till ett gemensamt nordiskt program
för miljöförbättringar i Skagerrak-Kattegatt och att för detta ändamål
utnyttjar den speciella låneordningen i Nordiska Investeringsbanken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om naturvårdsverkets aktionsplan mot havsföroreningar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om prioriteringen av svensk havsmiljöforskning.
JoU 1987/88:23
Behandlas i utskottets
yttrande s. hemställan
90f
88
88
97f
107
180
103
102
104
112
1987/88:Jo777 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om totalförbud mot
betat utsäde.
128
1987/88:Jo779 av Karl-Erik Persson (vpk) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att SAKAB:s verksamhet utvärderas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att forskning
inom området miljöfarlig avfallsdestruering skall initieras.
132
137
1987/88:Jo780 av Jan Jennehag och John Andersson (vpk) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om stimulanser till avgasreningsåtgärder i befintlig bilpark.
9öf
71
64
64
78
103
247
97
94
100
114
137
141
156
71
23
JoU 1987/88:23
Behandlas i utskottets
yttrande s. hemställan p.
1987/88:Jo781 av Jan Jennehag och John Andersson (vpk) vari yrkas att 94f 76
riksdagen beslutar om ändring i bilavgaslagen så att en monopolsituation ej
uppstår på service- och reservdelsmarknaden.
1987/88:Jo782 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att industrier anslutna till de kom- 109 106
munala reningsverken i de 30 största kommunerna får ett år på sig att lägga
fram planer på hur de snarast kan eliminera de delar av utsläppen som
reningsverken ej kan oskadliggöra,
2. att riksdagen hos regeringen begär att det uppdras åt kemikalieinspek- 130 140
tionen att snabbutreda vilka kemikalieprodukter som används inom industri
och hushåll och därefter lägga fram ett förslag som visar hur i första hand de
100 mest miljöfarliga produkterna kan ersättas av mindre miljöfarliga,
3. att riksdagen hos regeringen begär att ett program utarbetas för att 130 140
radikalt minska framställningen och importen av giftiga ämnen.
1987/88:Jo783 av Erling Bager m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen begär att 109 106
regeringen tillsätter en utredning som har till uppgift att föreslå en strängare
lagstiftning för industrins utsläpp av giftiga och svårnedbrytbara ämnen till
de kommunala reningsverken.
1987/88:Jo784 av Sven Eric Lorentzon m. fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen till anslaget B 5 Åtgärder mot försurning för budgetåret 175 231
1988/89 anslår 135 000 000 kr.,
2. att riksdagen till anslaget B 7 Mark för naturvård för budgetåret 177 240
1988/89 anslår 15 000 (XX) kr..
3. att riksdagen till anslaget B 8 Vård av naturreservat m.m. för bud- 179 245
getåret 1988/89 anslår 50 0(X) (XX) kr.
1987/88:Jo785 av Leif Olsson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riks- 97f 81
dagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om skärpta bestämmelser för försäljning av högsvavliga produkter vid raffinaderier
särskilt vad avser bunkerolja.
1987/88:Jo786 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 55 8
motionen anförts om en nationell naturvårdsstrategi,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 66f 23
motionen anförts om skydd för återstående urskogar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 72 31
motionen anförts om fauna- och floraregister,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 67 24
motionen anförts om skogens våtmarker,
1987/88:Jo787 av Eva Rydén och Elving Andersson (c) vari yrkas att riks- 152 180
dagen hos regeringen begär förslag om lokalisering av det planerade miljö- 24
tekniska institutet till Göteborg.
JoU 1987/88:23
Behandlas i utskottets
yttrande s. hemställan
1987/88:Jo789 av Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) vari yrkas att 94f 76
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om behovet av ett ytterligare förtydligande av bilavgaslagen pä sätt
som har redovisats.
1987/88:Jo790 av Erling Bager och Lars Sundin (fp) vari yrkas att riksdagen 136 153
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående förslag till återvinningssystem för bilbatterier och fritidsbatterier.
1987/88:Jo791 av Kjell-Arne Welin och Siw Persson (fp) vari yrkas att 167 212
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts angående inrättandet av ett miljöombudsmannaämbete.
1987/88:Jo792 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen hos regering- 120 126
en begär förslag om dels en plan för fungerande återvinning av freon, dels i
samband med antagandet av en sådan återvinningsplan, att kommuner,
kylfirmor och entreprenörer skall åläggas obligatorisk sugning av freoner
vid kassering av kylanläggningar.
1987/88:Jo794 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att en övergång till indirekta kylsystem skall ske 121 127
fr. o. m. den 1 juli 1988,
2. att riksdagen begär att regeringen utformar ett registersystem för 118 122
köldmedieinköp.
1987/88:Jo795 av Sven Munke och Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att 159 194
riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket får i uppdrag att pröva
frågan om en skärpning och nya rutiner avseende kontrollen av koncessionsprövade
verksamheter.
1987/88:Jo798 av Rolf Kenneryd och Ivar Franzén (c) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen avsätter erforderliga medel för 176 237
försökskalkning av skogsmark,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att sådan 176 237
försökskalkning bör förläggas till Hallands län.
1987/88:Jo800 av Bengt Silfverstrand m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som 159, 169 194. 218
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet
av förstärkning av miljöskyddslagen.
1987/88:Jo802 av Maj-Lis Lööw m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om åtgärder på
miljöns område.
1987/88:Jo803 av Ivar Virgin och Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen 86f 60
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet att utarbeta en handlingsplan mot föroreningar i våra insjöar.
25
JoU 1987/88:23
Behandlas i utskottets
yttrande s. hemställan p.
1987/88:Jo804 av Rune Thorén (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening 152 180
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om lokalisering av det
planerade internationella miljötekniska institutet.
1987/88:Jo805 av Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att riksdagen som sin 152 182
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om inrättande
av ett internationellt institut för strategiska miljöstudier.
1987/88:Jo806 av Hugo Hegeland och Siri Häggmark (m) vari yrkas att 152 180
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om att det internationella miljöteknikinstitutet lokaliseras till Göteborg.
1987/88:Jo807 av Karl-Erik Svartberg m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som 152 180
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om lokaliseringen
av ett miljötekniskt institut till Stenungsund, alternativt Göteborg.
1987/88:Jo809 av Sven Munke (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen 167f 213
begär förslag om en haverikommission i miljömål.
1987/88:Jo810 av Sven Munke (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i miljö- 87 62
skyddslagen att särskilda regler införs för särskilt hårt förorenade områden,
2. att riksdagen hos regeringen begär att Malmöhus län förklaras som 85f 57
särskilt föroreningskänsligt område.
1987/88:Jo811 av Sven Munke (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen 168 214
begär förslag om inrättande av miljöpolis som förstärkning av den nuvarande
tillsynsorganisationen.
1987/88:Jo812 av Sven Munke (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen 159. 161 193, 198
begär förslag om ändring av ansvarsbestämmelserna i miljöskyddslagen 45 §
och ändring av bestämmelserna i 18 och 40 §§.
1987/88:Jo815 av Margareta Hemmingsson (s) vari yrkas att riksdagen som 158 192
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om rätten
att överklaga vissa beslut enligt miljöskyddslagen.
1987/88:Jo818 av Viola Claesson (vpk) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur samhället på ett 130 140
rationellt sätt skall få en total överblick över riskfaktorerna i kemisamhället,
2. att riksdagen hos regeringen begär att, i avvaktan på de åtgärder som 129 139
föranleds av yrkande 1, ett fullständigt produktregister byggs ut, vad avser
faktorer som avses i denna motion, samt att registret skall vara helt öppet
för insyn,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om former för demokratisk 127 135
styrning av produktionen, som skall syfta till sparsamhet, hushållning och
återanvändning i utnyttjandet av våra naturresurser och i inriktningen av 26
vår varuproduktion.
JoU 1987/88:23
Behandlas i utskottets
yttrande s. hemställan
4. att riksdagen begär att regeringen, i avvaktan på de åtgärder som 127 135
föranleds av yrkande 3, ger de statliga verken och myndigheterna direktiv
att vid tillståndsgivning till varuproduktion sätta hänsyn till människors
hälsa, miljön och samhällsekonomiska överväganden i första hand,
5. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk kommission 127 135
tillsätts med uppgift att analysera vad i motionen anförts om en annan
hushållning och ekologiskt inriktad produktion, övergång till miljövänligare
material, ett förändrat konsumtionsmönster samt förenlighet med en solidarisk
och rättvis fördelningspolitik, nationellt och internationellt.
1987/88:Jo819 av Eva Rydén m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos regering- 87 63
en begär förslag till sådan ändring i miljöskyddslagen att miljö- och hälsoskyddsnämnderna
får möjlighet att begränsa biltrafiken vid inversion.
1987/88:Jo820 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c) vari yrkas att riks- 129 138
dagen beslutar om ändring av första stycket 20 § i lagen om kemiska
produkter i enlighet med nedan angivna lagförslag. Nuvarande lydelse: 20 §
Den som 1. med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot 5 §. Föreslagen
lydelse: 20 § Den som 1. med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot
5-6 §S.
1987/88:Jo821 av Siw Persson m. fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 110 108
motionen anförts om att ett handlingsprogram för minskat kväveläckage
och kväveutsläpp upprättas för hela Skånekusten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 112f 116
motionen anförts om att fasta mätstationer för övervakning av föroreningsbelastningen
i särskilt känsliga områden byggs ut,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 85f 57
motionen anförts om att Kattegatt, Öresund och Hanöbukten förklaras som
särskilt föroreningskänsligt område,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om svenska åtgärder med anledning av luftföroreningar
från Helsingör,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 109 106
motionen anförts om att toxiska ämnen så långt möjligt särskiljs från kommunala
reningsverk,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 69 29
motionen anförts om att större resurser ställs till förfogande för genomförande
av naturvårdsplaner i Skåne,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 67 24
motionen anförts om bättre beslutsunderlag i den fysiska riksplaneringen
när det gäller våtmarker i Skåne.
27
JoU 1987/88:23
Behandlas i utskottets
yttrande s. hemställan p.
1987/88:Jo823 av Bertil Jonasson m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar 94f 76
att bilavgaslagen ändras så att det klart framgår att biltillverkarna förbjuds
att föreskriva användning av särskilda verkstäder eller reservdelar för avgasrelaterade
reparationer, även garantireparationer.
1987/88:Jo825 av Bengt Silfverstrand och Hans Pettersson i Helsingborg (s) 168 215
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av regionala miljö- och naturvårdsenheter.
1987/88:Jo826 av Elisabeth Fleetwood (m) vari yrkas att riksdagen hos 128 137
regeringen begär att naturvårdsverket, kemikalieinspektionen och arbetarskyddsstyrelsen
får i uppdrag att dels utreda riskerna av höga halter av
bensen i bensin, dels föreslå åtgärder för minskning av bensenhalten.
1987/88:Jo829 av Erling Bager m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen begär att 101 93
regeringen tillsätter en utredning med uppgift att som i motionen beskrivits
utreda hur kustkommunerna långsiktigt skall hjälpas att lösa problemen
med nedsmutsningen från Nordsjön och Kattegatt.
!987/88:Jo832 av Evert Svensson m. fl. (s, m, fp, c) vari yrkas att riksdagen 101 92
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av skyndsamma åtgärder för att rädda kustvattnet i norra Bohuslän.
1987/88:Jo833 av Bengt Silfverstrand m. fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 85f 57
motionen anförts om att förklara hela södra Kattegatt, Öresund och Skäl
derviken
som särskilt föroreningsbelastade områden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 104 100
motionen anförts om behovet av åtgärder för att stoppa föroreningarna till
havsmiljön.
1987/88:Jo834 av Gunnar Björk och Gunnel Jonäng (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 104 100
motionen anförts om att miljöundersökningar i Bottniska viken kan fortsätta,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 104 100
motionen anförts om att programmet med flödesbestämningar i länets älvar
kan fullföljas,
3. att riksdagen hos regeringen begär att projekten med kalkning kan
fortsätta i oförändrad skala,
5. att riksdagen hos regeringen begär att medel tillförs så att intensifiera- 99 87
de analyser kan ske av skogsskadorna i Gävleborg.
1987/88:Jo836 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige i 102 96
Nordiska Rådet skall arbeta för en överenskommelse så att vattenström- 28
JoU 1987/88:23
Behandlas i utskottets
yttrande s. hemställan f
marna via Öresund, Stora och Lilla Bält ej minskas,
2. att riksdagen hos regeringen begär direkta och konkreta åtgärder för
att rädda sälstammen kring de svenska kusterna,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att ta fram mottagningsmöjligheter
för senapsgas i två större svenska hamnar,
4. att riksdagen hos regeringen begär att riktlinjer för militära aktiviteter
och andra verksamheter som påverkar natur och miljö i Östersjön såsom
skjutövningar, byggnationer, avfallshantering, oljeupplag m.m. utarbetas.
1987/88:Jo837 av Bo Lundgren (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om kontinuerlig uppföljning av skogsskadesituationen i
Skåne och Sydsverige i övrigt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ett åtgärdsprogram mot skogsskador,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om internationella överenskommelser på luftvårdsområdet.
1987/88:Jo838 av Per Arne Aglert och Barbro Sandberg (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär åtgärdsförslag från SML om förbättring av
rökgasrening och eventuella andra utsläpp av kvicksilver från landets krematorier.
Motiveringen återfinns i motion 1987/88:So478.
1987/88:Jo839 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att Sverige på nordiskt och internationellt
plan tar initiativ till miljöförbättringar och samarbete för att uppnå globala
lösningar på miljöproblemen.
Motiveringen återfinns i motion 1987/88:Fi219.
1987/88:Jo841 av Jan Sandberg (m) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen framlägger förslag om ändringar i
terrängkörningslagstiftningen i enlighet med vad som i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om dubbla avgasreningskrav för importerade motorfordon,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att en generell dispens från nuvarande tillämpningsföreskrifter
för avgaslagen ges till motorgasdrivna fordon.
1987/88:Jo842 av Gunnar Hökmark (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att Sverige i lämpliga fora bör verka för att
Sovjet inte genomför planerna på utvidgad fosforitbrytning i Estland.
104
137
104
99
99
84
100
155
101
87
87
53
112
143f
165
79
88
88
150f
48
65
65
177
29
JoU 1987/88:23
Behandlas i utskottets
yttrande s. hemställan p.
1987/88:Jo843 av Ulla Tillander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening 86 57
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om vikten av att
Malmöhus län förklaras som särskilt föroreningskänsligt område.
1987/88:Jo844 av Margareta Persson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som 152 183
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om bildandet
av ett internationellt miljöforskningsorgan.
1987/88:Jo845 av Anders G Högmark (m) vari yrkas att riksdagen som sin 176 235
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att ur
anslaget B 5. Åtgärder mot försurningen avdela 5-10 milj. kr. för restaurering
av förorenade sjöar.
1987/88:Jo846 av Karl-Gösta Svenson och Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att 137 155
riksdagen hos regeringen begär förslag om att förbrukade lysrör och andra
typer av lampor, som innehåller kvicksilver, snarast möjligt hänförs till
miljöfarligt avfall.
1987/88:Jo847 av Rune Backlund och Anna Wohlin-Andersson (c) vari
yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen utfärdar direktiv till statliga myndig- 107 103
heter i enlighet med vad som i motionen anförts om användning av oblekt
papper m.m.,
2. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till en landsomfattande 107 103
kampanj för oblekt papper.
1987/88:Jo848 av Sven Munke (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en sådan ändring i 155 187
miljöskyddslagen att företag som driver miljöfarlig verksamhet och prövats
av koncessionsnämnden för miljöskydd åläggs att utse en miljöansvarig,
2. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket får i uppdrag 151 200
att pröva möjligheterna att redan i koncessionsvillkoren bestämma sank
tionsavgiftens
storlek vid ”överutsläpp”.
1987/88:Jo850 av Lennart Alsén (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 137 155
motionen anförts om att klassificera kasserade lysrör som miljöfarligt avfall,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 137 155
motionen anförts om hanteringen av kasserade lysrör.
1987/88:Jo851 av Gösta Andersson och Agne Hansson (c) vari yrkas att 81 f 50
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om behovet av åtgärdsprogram mot försurningen.
1987/88:Jo852 av Arne Kjörnsberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin 15g 192
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om utökning
av besvärsrätten avseende koncessionsnämndens beslut. ™
JoU 1987/88:23
Behandlas i utskottets
yttrande s. hemställan
1987/88:Jo853 av Monica Öhman m. fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 68f 28
motionen anförts om förslag till utveckling av skyddade naturområden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 79 49
motionen anförts om utlokalisering till Norrbotten av naturvårdsverkets
avdelning för naturvård.
1987/88:Jo854 av Claes Rensfeldt m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin 79 48
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av
information om och effektivare tillämpning av reglerna för snöskotertrafik i
svenska fjälltrakter.
1987/88:Jo855 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen 86 58
begär en särskild skyddslagstiftning för sjön Vättern.
1987/88:Jo857 av Alf Svensson (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förbud av användningen 118 122
av freon inom områden där det utan större svårighet kan ersättas av annat
material.
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om beskattning av freon 119 124
enligt vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder för ökad 121 127
forskning och ersättningsteknik för freonanvändningen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om bestämmelser som kan 121 127
förhindra freonutsläpp från värmepumpar i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1987/88:Jo858 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen 137 156
begär att ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete startas för ekologisk
avfallshantering av latrin och annat organiskt hushållsavfall.
1987/88:Jo859 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 134f 149
motionen anförts om kampanj för glasflaskan,
2. att riksdagen till ändamålet nytt returglas anslår medel ur fonden för 134f 149
miljöskyddsteknik.
1987/88:Jo864 av Ivar Franzén m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen begär att 9()f 71
regeringen skyndsamt vidtar åtgärder som stimulerar till avgasrenande åtgärder
på begagnade bilar enligt de riktlinjer som redovisats i motionen.
1987/88:Jo865 av Ivar Franzén och Pär Granstedt (c) vari yrkas att riks- 86 57
dagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om att förklara Stockholms kommun som ett särskilt föroreningskänsligt
område.
31
JoU 1987/88:23
Behandlas i utskottets
yttrande s. hemställan p.
1987/88:Jo867 av Gunnel Jonäng (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen 121 127
begär åtgärder mot freonutsläpp samt fortsatt forskning enligt motionens
intentioner.
1987/88:Jo869 av Bengt Kronblad m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin 113f 117
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att ett
framtida Östersjölaboratorium skall förläggas till Kalmar län och knytas till
den verksamhet inom Östersjöforskningen som bedrivs vid högskolan i
Kalmar.
1987/88:Jo870 av Anders G Högmark och Bertil Danielsson (m) vari yrkas 79 46
att riksdagen hos regeringen begär förslag om översyn av gällande ersättningsregler
vid inlösen av mark från enskild markinnehavare samt domänverkets
och lantbruksnämndens instruktion vad avser medverkan i markaffärer.
som rör inlösen av mark från enskild i enlighet med vad som i
motionen anförts.
1987/88:Jo871 av Ingela Mårtensson m. fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär utredning om förslag att minska 90f 71
miljöfarliga avgaser i äldre bilar i enlighet med motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjning av skrotnings- 137 154
premier och skrotningsavgifter enligt statskontorets förslag.
1987/88:Jo872 av Alf Wennerfors m. fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om färjetrafikens 68f 28
skador i form av bl. a. svall, sug och erodering,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 68f 28
motionen i övrigt anförts om Stockholms skärgård.
1987/88:Jo873 av Ylva Annerstedt m. fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 88 64
motionen anförts om krav på rening av avgaser från dieselfordon,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att skyddet av 86f 60
Mälaren skall förstärkas genom att restriktioner införs för kemikalieanvändning
på tillrinningsområden av särskild betydelse,
3. att riksdagen beslutar att transporter på Mälaren beläggs med särskilda 86f 60
restriktioner.
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vad i övrigt 81 50
anförts i motionen om åtgärder för att begränsa luftföroreningarna skall
beaktas i olika myndigheters arbete.
Motiveringen återfinns i motion 1987/88:A492.
1987/88:Jo874 av Stig Josefson m. fl. (c) vari yrkas
i. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 113f 117
motionen anförts om inrättande av ett särskilt Östersjölaboratorium,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 69 29
motionen anförts om miljö- och naturvård. y.
Joli 1987/88:23
Behandlas i utskottets
yttrande s. hemställan
Motiveringen återfinns i motion 1987/88:N335.
Motioner överlämnade från andra utskott
1987/88:Fi224 av Alf Svensson (c) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 172 223
anförts om användande av utsläppsavgifter och andra ekonomiska styrmedel
för att uppnå en bättre livsmiljö.
1987/88:L207 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen 126 133
begär förslag om en förändring i bolagslagen så att företagens årsbokslut
förses med en miljöredovisning.
Motiveringen återfinns i motion 1987/88:Jo735.
1987/88:L604 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som 125 128
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en obligatorisk
miljöskadeförsäkring.
Motiveringen återfinns i motion 1987/88:Jo719.
1987/88:L605 av Alf Svensson (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om obligatorisk miljö- 125 128
skyddsförsäkring för alla som bedriver miljöfarlig verksamhet,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om miljöfond som 125 129
lämnar ersättning till skadelidande som inte får försäkringersättning samt
för sanering efter miljöskador där ansvarig inte längre finns eller saknar
ekonomiska resurser.
1987/88:L612 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos 126 132
regeringen begär förslag om en obligatorisk ansvarsförsäkring för kemikalier.
Motiveringen återfinns i motion 1987/88:Jo768.
1987/88:Kr6 av Karl Boo m. fl. (c) vari yrkas
4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad 176 238
som i motionen anförs rörande ekonomiska resurser för insatser mot försurningsskador
på kulturföremål,
1987/88:T65 av Ingemar Eliasson m. fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ekonomiska stimulanser 90f 71
till bilägare som installerar utrustning för katalytisk avgasrening enligt vad
som i motionen anförts,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjd skrotningspremie 137 154
för att stimulera förnyelse av bilparken enligt vad som i motionen anförts.
1987/88:T66 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas
35. att riksdagen beslutar skärpa utsläppskraven för olika fordonstyper i 88 64
enlighet med vad i motionen anförts. ^3
3 Riksdagen 19S7/8S. 16 sand. Nr 23
JoU 1987/88:23
1987/88:T85 av Rolf Clarkson m. fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett stimulansbidrag på 3 000 kronor för avgasreducerande åtgärder
inom den befintliga bilparken.
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppmuntring av alternativa avgasreningsmetoder,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder som minimerar tendenser till ett reservdels- och verkstadsmonopol
inom avgasserviceområdet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om initiativ för att stimulera avgasutsläppsminskningar inom den
befintliga bilparken.
1987/88:T95 av Mats Odell (c) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skärpta avgaskrav på dieseldrivna bussar och lastbilar.
1987/88:N27 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas
7. att riksdagen beslutar att svavelhalten i tung eldningsolja sänks till
0.5 % och i villaolja till 0.15 %.
1987/88:N33 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av miljöavgifter,
7. att riksdagen som sin mennig ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att sänka den tillåtna gränsen för svavelutsläpp till 0,5 viktprocent.
Behandlas i utskottets
yttrande s. hemställan p.
90
88
94f
90
88
98
74
64
76
71
64
82
97f
79, 80
Motioner väckta med anledning av proposition 1987/88:85
1987/88:Jol4 av Jan Hyttring (c) vari yrkas att riksdagen begär att regering- 93 75
en, i enlighet med motionen, framlägger förslag om skattefrihet för eldrivna
personbilar.
1987/88:Jol5 av Sonja Rembo (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen 139f 159
begär en utredning av Göta älv som dricksvattentäkt i enlighet med motionens
syfte.
1987/88:Jol6 av Göran Ericsson m. fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 50f 1
anförts om att energiplaneringen skall ske med hänsyn till miljöeffekterna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 139 158
anförts om nödvändigheten av en snabb introduktion av naturgas i Stock
holmsregionen.
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 98 83
anförts om en halvering av svavelhalten i eldningsolja,
34
JoU 1987/88:23
Behandlas i utskottets
yttrande s. hemställan
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 139 158
anförts om att inga ytterligare kolkraftverk bör planeras i Stockholm.
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 82 50
anförts om att skärpta gränsvärden för utsläpp från energianläggningar skall
införas, för utsläpp av svavel vid olje- och kolanläggningar och för
kväveoxidutsläpp från kolförbränning,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 161 200
anförts om att miljöskyddsavgift skall utgå vid alla former av överträdelse av
koncessionsvillkoren,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 160 195
anförts om en skärpning av straffsanktioner vid uppsåtliga miljöbrott.
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 92f 73
anförts om stimulanser för utveckling och användning av miljövänliga
bränslen i fordon som nu drivs med diesel eller bensin och därvid införa
skatterabatter på miljövänliga bränslen och verka för ökad prisdifferentiering
mellan blyfri och blyad bensin,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 88f 66
anförts om kunskaper om avgasreningens betydelse, underlätta och stimulera
till återkommande kontroll av avgasreningssystem, införa gränsvärden
för avgasutsläpp för bensin- och dieseldrivna fordon,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 140 160
anförts om nödvändigheten av en utbyggnad av kringfartsleder till en ring
runt Stockholm,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 140 160
anförts om en begränsning av användningen av dubbdäck för att därmed
minska stoftbildning och slitage på gator och vägar,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 133f 148
anförts om önskvärdheten av en förbättrad information till hushållen om
miljöfarligt avfall och var man kan och skall avyttra sådant avfall,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 132f 142
anförts om att en förbättrad källsortering av avfall skall införas samt att
tekniken för återvinning av avfall ges erforderliga forskningsmedel,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 133 144
anförts om hantering och transporter av miljöfarligt avfall i större tätorter,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 164f 205
anförts om nödvändigheten av att utveckla analyser av effekter på miljön
och förslag till förändringar inom skilda samhällsområden, s. k. miljökonsekvensanalyser.
1987/88:Jol7 av Lars Ahlmark (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen 64f 13
begär en översyn av formerna för säkerställande av naturvårdsobjekt i
enlighet med vad som i motionen anförts.
1987/88:Jol8 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen som sin 90f 71
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyndsamma
stimulansåtgärder för avgasrening på begagnade bilar. ^
JoU 1987/88:23
Behandlas i utskottets
yttrande s. hemställan
1987/88:Jol9 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen som sin 113f 117
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Gotland som
bas för marin vetenskaplig forskning och undersökingsverksamhet i Östersjön.
1987/88:Jo20 av Per-Ola Eriksson (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad 151 178
som i motionen anförts om överläggningar med den finska regeringen i syfte
att minimera utsläppen från Torneåverken,
2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad 151 178
som i motionen anförts om ändring i lagen om gränsälvsöverenskommelsen
så att även utsläpp i luften kan prövas av gränsälvskommissionen,
3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad 84f 55
som i motionen anförts om konventionen om gränsöverskridande luftföroreningar.
1987/88:Jo21 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 81 50
motionen anförts om åtgärder mot försurningen i västra delarna av Kronobergs
län,
2. att riksdagen beslutar att anslaget B 5 jämväl skall inrymma bidrag till 176 233
kalkning av brunnar,
3. att riksdagen beslutar att länsstyrelserna i samråd med kommunerna 176 233
får avgöra hur kalkningsanslaget skall användas,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 152 180
motionen anförts om lokaliseringen av det planerade internationella miljöteknikinstitutet.
1987/88:Jo22 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen hos rege- 140 161
ringen begär förslag till skärpta riktlinjer för åtgärder att begränsa trafikbuller
i befintlig bebyggelse i enlighet med motionen
1987/88:Jo23 av Alf Svensson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 59 11
anförts om en naturvårdsgräns till skydd för de fjällnära skogarna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att målsätt- 81 50
ningen för kolväteutsläpp skall vara att uppnå 50 % reduktion av 1985 års
utsläppsnivå till år 1995,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 88 64
anförts om skärpta avgasreningskrav för lätta lastbilar och bussar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 88 64
anförts om skärpta avgasreningskrav för tunga lastbilar och bussar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 172f 223
anförts om ekonomiska styrmedel som ett instrument i miljöpolitiken,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 173 224
anförts om införande av utsläppsavgifter för svaveldioxider, ^
JoU 1987/88:23
Behandlas i utskottets
yttrande s. hemställan
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 119 124
anförts om införande av utsläppsavgifter för freoner,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 173 225
anförts om införande av utsläppsavgifter för klorföreningar,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 173 226
anförts om införande av utsläppsavgifter för kväveoxider,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 125 130
anförts om en obligatorisk miljöskyddsförsäkring,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 158 192
anförts om rätt för ideella och naturvetenskapliga organisationer att överklaga
beslut enligt miljöskyddslagen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 155 187
anförts om att företag som bedriver miljöfarlig verksamhet skall åläggas att
utse en miljöansvarig,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 130 140
anförts om systematisk genomgång och prövning av befintliga kemiska
ämnen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 135 150
anförts om införande av pantsystem för bilbatterier fr. o. m. den 1 januari
1989,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 135 151
anförts om ett pantsystem för miljöfarliga batterier fr. o. m. den 1 januari
1989,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen l()7 102
anförts om att åtgärder för reduktion av klor i massaindustrin skall ha
påbörjats senast år 1990,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 107 102
anförts om förbud för utsläpp av klor från massaindustrin fr. o. m. 1995.
1987/88:Jo24 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 84 53
anförts om ökad aktivitet för att åstadkomma internationella överenskommelser
om begränsningar av kväveoxidutsläppen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen ll7f 121
anförts om internationella åtgärder för att åstadkomma ett totalt stopp för
användingen av CFC och andra ämnen som skadar ozonskiktet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 149 173
anförts om konsultationer m. fl. åtgärder inom ramen för den nordiska
miljöskyddskonventionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 159 193
anförts om miljökvalitetsnormer,
5. att riksdagen beslutar avskaffa straffriheten vid miljöbrott i ringa fall, 160 196
6. att riksdagen avslår regeringens förslag om obligatorisk kommunal 156 188
tillsyn över de anmälningspliktiga anläggningarna, ^7
JoU 1987/88:23
Behandlas i utskottets
yttrande s. hemställan p.
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 154f 186
anförts om uppbyggnad av ett system med miljörevisorer,
8. att riksdagen beslutar belägga utsläpp av svaveldioxid från industripro- 173 224
cesser med en miljöavgift på 4 000 kr/ton svaveldioxid i enlighet med vad
som anförts i motionen,
9. att riksdagen beslutar belägga svavel i olja med en miljöavgift på 8 173 224
kr./kg svavel i enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 81 50
anförts om en minskning av mängden ozon och andra fotokemiska oxidian
ter
med 75 %,
11. att riksdagen beslutar om ett gränsvärde på 0,05 g svavel per MJ 97f 79. 80
bränsle som skall träda i kraft senast 1992,
12. att riksdagen beslutar att de skärpta avgaskraven för lätta fordon skall 88 64
träda i kraft fr. o. m. 1990 års modeller,
13. att riksdagen beslutar att de skärpta avgaskraven för tunga fordon 88 64
skall träda i kraft fr. o. m. 1992 års modeller,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 173 227
anförts om att en miljöavgift på importerade fordon som inte uppfyller
kraven bör övervägas,
15. att riksdagen avslår regeringens förslag om ekonomiskt stöd till frivil- 89 67
liga inköp av dieselfordon som uppfyller avgaskraven,
16. att riksdagen beslutar införa ett statligt stöd på 1 000 kr. per bil till 90f 71
bilägare som kompletterar äldre bilar med katalytisk avgasrening,
17. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket får i uppdrag 90 70
att lägga fram förslag till skärpta avgasnormer för bensinbilar fr. o. m. 1995
års modell,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 92f 73
anförts om intensifierad forskning för att ytterligare reducera utsläppen från
motorfordon,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 91 72
anförts om skärpta miljökrav pä flygtrafik och sjöfart,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 97f 81
anförts om sänkt svavelhalt i bunkerolja till 1 % fr. o. m. 1990 alternativt
skärpta krav på rökgasrening med motsvarande effekt,
21. att riksdagen beslutar om en höjning av bilskrotningspremien till 137 154
15 000 kr. och motsvarande höjning av bilskrotningsavgiften,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 99 88
anförts om kalkningsverksamheten och selentillförsel,
23. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket får i uppdrag 99 89
att snarast möjligt redovisa hur ytterligare och snabbare begränsningar av
kväveoxid- och kolväteutsläppen skall kunna ske,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 58 9
anförts om förslag till hur lövskogsandelen skall kunna ökas i särskilt
drabbade områden, 38
JoU 1987/88:23
Behandlas i utskottets
yttrande s. hemställan
25. att riksdagen beslutar bevilja kemikalieinspektionen fyra nya tjänster, 183 256
26. att riksdagen hos regeringen begär att avgifterna för kemikalieinspek- 183 256
tionens verksamhet höjs i den utsträckning som behövs för att finansiera
fyra nya tjänster,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 65 14
anförts om säkerställandeplaner för riksobjekt och en samlad inventering av
lämpliga framtida naturreservat,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 107 102
anförts om mål för reduktion av massaindustrins utsläpp,
30. att riksdagen för budgetåret 1988/89 anslår 5 milj. kr. för åtgärder i 182 255
hotade områden som Kattegatt,
31. att riksdagen för budgetåret 1988/89 anslår 7 milj. kr. utöver vad 182 255
regeringen föreslagit i budgetpropositionen för insatser rörande bekämpningsmedel,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 120 126
anförts om utvidgning av bilskrotningslagen,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 121 127
anförts om intensifierad forskning för att klargöra hoten mot ozonskiktet,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 135 151
anförts om pant på miljöfarliga batterier,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 133 143
anförts om säkerställandeprogram för miljöfarligt avfall,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 136 153
anförts om återvinning av miljöfarliga batterier,
37. att riksdagen beslutar att naturvårdsverket skall disponera 40 milj. kr. 182 253
ur bränslemiljöfonden för stöd till ny miljöskyddsteknik,
38. att riksdagen för utredningar och inventeringar inom miljövårdsomrä- 182 254
det för budgetåret 1988/89 anslår 10 milj. kr. mer än regeringen föreslagit,
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 140 161
anförts om behovet av ett samlat handlingsprogram mot buller.
1987/88:Jo25 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen till Vård av hotade arter m.m. för budgetåret 1988/89 180 247
anvisar ett reservationsanslag av 3 000 000 kr.,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 54f 6
motionen anförts om statligt ägande och statlig förvaltning av mark för
naturvård,
3. att riksdagen beslutar att anslaget Mark för natuvård får användas även 177 243
till den ideella naturvården för inköp av mark för naturvård i enlighet med
vad som i motionen anförts,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 65 14
motionen anförts om en renodling av begreppet naturskydd,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 65 14
motionen anförts om syftet med nationalparkerna, 39
JoU 1987/88:23
Behandlas i utskottets
yttrande s. hemställan p.
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att exploaterade 65 14
delar av våra nationalparker bör avstyckas och ges en annan skyddsform,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 55 7
motionen anförts om naturvårdsverkets bidrag till friluftsanläggningar,
8. att riksdagen som nationellt delmål fastställer vad som i motionen 83 52
anförts om att koldioxidutsläppen inte får öka från dagens nivå,
9. att riksdagen som mål fastställer att svavelutsläppen till år 2000 skall 82 50
minska med 80 % räknat från 1980 års nivå,
10. att riksdagen begär att regeringen i internationella fora skall verka för 84 53
en minskning av svavelutsläppen i enlighet med vad som i motionen anförts,
11. att riksdagen begär att regeringen skall fastställa en miljöavgift för 173 224
tjock eldningsolja på 10 000 kr. per ton svavel i enlighet med vad som i
motionen anförts,
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att minska kväveut- 82 50
släppen till en nivå naturen i Sverige tål,
13. att riksdagen beslutar om ett stimulansbidrag på 3 000 kr. för avgas- 90f 71
rening av äldre bilar i enlighet med vad som i motionen anförts,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 50f 1
motionen anförts om den tekniska utvecklingens betydelse för en god miljö,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 109 106
motionen anförts om hantering av slam från kommunala reningsverk,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en aktions- 86f 60
plan mot föroreningarna i våra sjöar och vattendrag bör utarbetas,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 148 171
motionen anförts om det internationella miljösamarbetets betydelse,
18. att riksdagen begär att regeringen skall verka för att granskningskon- 117f 121
ferensen om ozonskiktet tidigareläggs, att ett mer ambitiöst mål än Montrealprotokollet
anger skall fastställas av konferensen samt att ett slutmål för
avveckling av freonanvändningen fastställs,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 117f 121
motionen anförts om regeringens freonavvecklingsplan,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 172f 223
motionen anförts om ekonomiska styrmedel,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 167 208
motionen anförts om nya handläggartjänster för miljöskyddets prövning och
tillsyn,
24. att riksdagen beslutar sammanföra det föreslagna anslaget för rening 181 250
av Dalälven med anslaget Åtgärder för miljöskador.
1987/88:Jo26 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den ekono- 50 2
miska utvecklingen skall inriktas på människors liv och hälsa samt på
sociala, kulturella och ekologiska värden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vi för vår 50 2
40
JoU 1987/88:23
Behandlas
överlevnad behöver en kursändring från imperalistiskt förtryck och kapita- yttrande s.
listisk utsugning och till en ny ekonomisk världsordning med miljöskydd och
solidarisk fördelning av de ändliga naturresurserna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen I43f
anförts om vikten av att intensifiera det internationella samarbetet för att
rädda naturresurserna,
4. att riksdagen beslutar upprätta en avvecklingsplan för de verksamheter l()8f
som alstrar dioxiner och dioxinliknande föreningar,
5. att riksdagen beslutar förbjuda tillverkning av klorblekt hushålls- och 107
toalettpapper,
6. att riksdagen beslutar att tillverkarna av pappersprodukter åläggs att 164
varudeklarera — miljömärka — sina produkter,
7. att riksdagen beslutar att reducera de klororganiska utsläppen enligt 107
vad i motionen anförts,
8. att riksdagen beslutar att införa skatt på klorgas fr. o. m, 1988-07-01 173
om 3 kr/kg klorgas, samt att den tas från kloralkalifabrikerna och på
importerad klorgas,
9. att riksdagen beslutar förbjuda tillverkning av aluminiumburkar och 135
plastflaskor för läskedrycker enligt vad som i motionen anförs fr. o. m.
1988-07-01,
12. att riksdagen beslutar förbjuda transitering av radioaktivt material via 141
svenska hamnar och i svenskt luftrum,
13. att riksdagen beslutar att berörda myndigheter får de resurser som 133
behövs för att kunna skydda människor och miljö vid transporter som kan
vara farliga för omgivningen,
14. att riksdagen hos regeringen begär en uttömmande redogörelse för 141
sambandet kärnkraft-kärnvapen,
15. att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att genomföra en 141
epidemologisk undersökning om det radioaktiva nedfallets påverkan på
människorna i de områden som drabbades av nedfallet från Tjernobyl
genomförs,
16. att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att genomföra 141
epidemologiska undersökningar bland de kringboende vid våra kärnkraftverk
för att utröna den kontinuerliga lågdosstrålningens effekter,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att utgångs- 153
punkten för miljöskyddslagen måste vara vad människan, naturresurserna
och miljön tål,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vid till- 169
ståndsprövning av produktion skall samhällsnyttan vägas mot skadan vid
tillståndsgivningen,
19. att riksdagen beslutar att miljöskyddslagen skall omfatta även vägar I7()f
och trafikleder enligt vad som i motionen anförs,
20. att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att kommunerna 167
måste få betydligt större resurser för sitt tillsynsarbete.
i utskottets
hemställan
165
105
103
204
102
225
152
162
144
163
164
164
185
217
219
209
41
JoU 1987/88:23
Behandlas i utskottets
yttrande s. |
hemställan |
|
21. att riksdagen beslutar att rättshjälp omedelbart skall återinföras till |
162 |
202 |
22. att riksdagen beslutar att miljöorganisationer skall få rätt att över-klaga koncessionsnämndens beslut, |
158 |
192 |
23. att riksdagen beslutar att sponsring för skötsel och förvärv av natur-vårdslagar ej skall tillåtas, |
178 |
244 |
24. att riksdagen beslutar att anslaget till förvärv av naturområden ökar |
177 |
240 |
25. att riksdagen avslår förslaget vad gäller en utredning om miljöavgifter. |
173f |
229 |
26. att riksdagen beslutar ändra miljöskyddslagens paragraf 5 i enlighet |
169 |
217 |
27. att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att skärpa straffen |
160 |
195 |
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att konces-sionsnämnden bör förstärkas med fler miljösakkunniga personer, |
157 |
189 |
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen |
167 |
210 |
1987/88:Jo27 av Berit Löfstedt och Viola Furubjelke (s) vari yrkas att |
178 |
241 |
1987/88:Jo28 av Bengt Silfverstrand m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som |
154f, 157 |
186. 189 |
1987/88:Jo29 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s) vari yrkas 1987/88:Jo30 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas |
160 |
197 |
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en god miljö |
50 |
3 |
2. att riksdagen begär att regeringen skall utarbeta en strategi för inter- |
143f, 146 |
165, 170 |
nationellt miljöarbete i enlighet med motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 78 40
motionen anförts om inriktningen av översynen av naturvårdslagen,
5. att riksdagen beslutar anslå 60 milj. kr. till vård av naturreservat m.m. 179 245
till anslaget B 8 Miljö- och energidepartementet, dvs. en ökning med 10,8
milj. kr.,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 65 15
motionen anförts om fond för inköp och vård av naturreservat,
7. att riksdagen beslutar anslå 25 milj. kr. till anslaget B 9 Vård av hotade 182f 255
arter m.m.,
42
JoU 1987/88:23
Behandlas i utskottets
yttrande s. hemställan
8. att riksdagen beslutar anslå 3 milj. kr. till anslaget B 9 Vård av hotade 180 247
arter. dvs. en ökning med 1 milj. kr.,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 178 242
motionen anförts om överföring av särskilt skyddsvärd mark från domänverket
till Naturvårdsfonden,
10. att riksdagen beslutar anslå 5 milj. kr. till ett nytt anslag Bevarande av 183 257
genetiska resurser, i enlighet med motionen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 58f 10
motionen anförts om miljökonsekvensbeskrivningar för vissa skogsbruksmetoder.
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 143f 165
motionen anförts om internationell miljövård,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Antarktis 144f 169
bör skyddas som internationell naturpark,
14. att riksdagen begär att regeringen skall återkomma med ett aktions- 83 52
program för att begränsa koldioxidutsläppen,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 173 225
motionen anförts om införande av miljöavgift på koldioxid,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att målsätt- 82 50
ningen skall vara att svaveldioxidutsläppen begränsas med 90 % och att
utsläppen av kväveoxider och kolväten begränsas med 75 %,
17. att riksdagen begär att regeringen skall verka för en internationell 85 56
luftvårdsfond inom ECE i enlighet med motionen,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 144 166
motionen anförts om internationella miljöteknikmässor,
19. att riksdagen beslutar att exportkreditgarantier skall kunna ges vid 144 167
export av miljöteknik,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 144 168
motionen anförts om miljöattachéer,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 176 239
motionen anförts om resurser till internationella försurningssekretariatet,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 84 53
motionen anförts om det internationella konventionsarbetet med luftföroreningar,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 84 54
motionen anförts om överläggningar med den danska regeringen i syfte att
begränsa luftföroreningarna,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 81 51
motionen anförts om utbyggnad av avsvavlingskapaciteten enligt målsättningar
som anges i motionen,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 173 224
motionen anförts om åtgärder för att begränsa luftföroreningarna från
industri- och energianläggningar,
26. att riksdagen begär att regeringen skall återkomma med förslag till 173 226
miljöavgift på kväveoxider, 43
JoU 1987/88:23
Behandlas i utskottets
yttrande s. hemställan p.
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 92f 73
motionen anförts om stimulanser till utvecklande av miljövänliga motorer
och drivmedel,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 89 68
motionen anförts om miljöåtgärder i stadstrafiken,
29. att riksdagen beslutar införa skärpta avgasreningskrav för lätta lastbi- 88 64
lar och bussar fr. o. m. 1990 års modeller enligt vad som anförs i motionen,
30. att riksdagen beslutar införa skärpta avgasreningskrav för tunga for- 88 64
don fr. o. m. 1992 års modeller enligt vad som anförs i motionen,
31. att riksdagen beslutar att stimulanser ska utgå till byte av motorer och 89 68
till kompletterande reningsteknik för bussar och lastfordon i enlighet med
motionen,
32. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om stimulan- 90f 71
ser till köp av kompletterande reningsteknik för personbilar,
33. att riksdagen beslutar att temporärt sänka hastighetsgränserna i enlig- 89 69
het med motionen,
34. att riksdagen beslutar anslå 10 milj. kr. från försurningsanslaget till 99. 176 88, 232
försöksverksamhet med vitaliseringskalkning,
35. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om 176 238
miljöåtgärder i kulturminnesvården,
36. att riksdagen beslutar anslå totalt 202 milj. kr. till åtgärder mot 175 231
försurning och luftföroreningar, dvs. en ökning med 39 milj. kr.,
37. att riksdagen beslutar att införa en miljöavgift på freon med 50 kr/kg 119 123
CFC,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 120 125, 126
motionen anförts om återinsamling av freon och införande av pantsystem,
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 117f 121
motionen anförts om internationella åtgärder för att avveckla freonanvändning,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 173 225
motionen anförts om miljöavgift på klorutsläpp med 20 kr/kg organiskt
bundet klor,
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 107 102
motionen anförts om avvecklingen av klor i pappersmassaindustrin,
42. att riksdagen begär att regeringen skall verka för en Nordsjökommis- 103 97
sion,
43. att riksdagen begär att regeringen skall verka för förbud av miljöfarlig 102 95
dumpning och förbränning till havs,
45. att riksdagen hos regeringen begär ett åtgärdsprogram för att be- lil 110
gränsa utsläppen av metaller i havet i enlighet med motionen,
46. att riksdagen begär att regeringen skall återkomma med förslag till 133 146
riksdagen om en ny avfallspolitik, i enlighet med motionen,
47. att riksdagen beslutar förbjuda aluminiumburken som dryckesför- 135 152
packning i enlighet med motionen, 44
JoU 1987/88:23
Behandlas i
yttrande s.
48. att riksdagen beslutar att källsortering och effektiv reningsteknik skall 133f
krävas för tillstånd till sopförbränning,
49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 109
motionen anförts om avloppsrening,
50. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 99
motionen anförts om övergång till kalk som fällningskemikalie,
51. att riksdagen beslutar förbjuda användning av rötslam på jordbruksmark,
52. att riksdagen som sin mening hos regeringen begär förslag om en 126
obligatorisk ansvarsförsäkring för kemikalier,
53. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 172f
motionen anförts om system med ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken,
54. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 163f
motionen anförts om miljöutbildning,
55. att riksdagen beslutar förändra miljöskyddslagen i enlighet med mo- 164, 169
tionen.
56. att riksdagen beslutar ge miljöorganisationer rätt att överklaga en- 158
ligt § 8 a miljöskyddslagen och i enlighet med vad som anförs i motionen,
57. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 157
motionen anförts om koncessionsnämndens sammansättning,
58. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 167
motionen anförts om statsåklagare för miljöbrott,
59. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 155
motionen anförts om miljöansvarig vid företag som bedriver miljöfarlig
verksamhet,
60. att riksdagen beslutar förändra rättshjälpslagen i enlighet med mo- 162
tionen,
61. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 157
motionen anförts om inriktningen av tillsynsverksamheten,
62. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 157
motionen anförts om förändring av miljöskyddsförordningen.
1987/88:Jo31 av Gunnel Jonäng (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 148
anförts om behovet av nära samarbete med länderna i regionen för att skapa
ekologisk säkerhet och god livsmiljö,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 150
motionen anförts om att Sverige skall ta upp överläggningar med Polen om
miljöproblem,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 85
anförts om att Sverige aktivt skall arbeta för att en internationell luftvårdsfond
kommer till stånd.
utskottets
hemställan |
148
106
86
132
223
203
205, 217
192
189
211
187
202
190
190
171
174
56
45
JoU 1987/88:23
Behandlas i utskottets
yttrande s. hemställan
1987/88:Jo32 av Lena Öhrsvik och Arne Andersson i Gamleby (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om att statsbidrag fortsättningsvis ska kunna utgå för insatser mot
surt grundvatten inom ramen för de projektmedel som anvisats i miljöpropositionen.
1987/88:Jo33 av Yvonne Sandberg-Fries m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet
av att ett Östersjöinstitut med ett integrerat laboratorium för forskning och
undersökning av miljön och fisket förläggs till Karlskrona.
1987/88:Jo34 av Mats O Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av
formerna för säkerställande av naturvårdsobjekt enligt vad i motionen
anförts.
1987/88:Jo35 av Hans Pettersson i Helsingborg m. fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att förklara västra Skåne för miljöskyddsområde m.m.
1987/88:Jo36 av Rune Backlund och Kersti Johansson (c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ett åtgärdsprogram för säkrare transporter av miljöfarligt
gods.
1987/88:Jo37 av Kersti Johansson och Rune Backlund (c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om fortsatt stöd till åtgärder mot försurat vatten i enskild
brunn/vattentäkt.
1987/88:Jo38 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om Brundtland-rapportens epokgörande nya inriktning av
miljötänkandet.
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om miljömärkning av varor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ett brett forskningsprogram för olika lösningar på
avgasproblemet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ett försöksprojekt med vätgas vid högskolan i Falun/
Borlänge,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ett program för miljövänliga hushållskemikalier,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ett nytt system för avloppsrening,
176
113f
64f
86
133
176
146
164
92f
93
127
109
233
117
13
57
144
233
170
204
73
74
136
107
46
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om stöd till jordbrukare för upprätthållande av den genetiska
mångfalden i naturen.
1987/88:Jo39 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om lokalisering
av ett internationellt forskningscentrum till Gotland.
1987/88:Jo41 av Rune Thorén m. fl. (c, m, fp) vari yrkas att riksdagen
beslutar att den yrkesfiskare (med yrkesfiskare avses den som har yrkesfiskelicens),
som ej kan fortsätta sitt fiske därför att det vattenområde han
använder skadats av miljöfarligt utsläpp, skall ha rätt till ersättning från den
föreslagna miljöskadeförsäkringen.
Utredningar som redovisas i propositionen
I propositionen lämnas en samlad redovisning av inriktningen av miljöpolitiken
inför 1990-talet. Redogörelsen för de förslag som framläggs går
tillbaka på en omfattande utredningsverksamhet under de senaste åren. 1
propositionen omnämns särskilt följande utredningsbetänkanden.
Naturresurser och naturvård
Naturresurs- och miljökommitténs betänkande (SOU 1983:56) Naturresursers
nyttjande och hävd
- Våra naturvårdsobjekt. Förvaltning, skötsel, ekonomi (Ds Jo 1986:4)
Naturvård i fjällen (Statens naturvårdsverks utredning mars 1987)
Statens naturvårdsverks framställningar med förslag om utvidgning av
vissa nationalparker m.m.
Luftföroreningar och försurning
- Statens naturvårdsverks rapport 3283 Lastbilar, bussar och renare luft
- Statens naturvårdsverks och statens energiverks rapport 3312 resp.
1987:3 Mindre kväveoxider från förbränning
Statens naturvårdsverks rapport 3379 Aktionsplan 87 mot luftföroreningar
och försurning
- Statens naturvårdsverks och statens energiverks skrivelse den 24 november
1987 med förslag till nya svavelkrav vid förbränning
- Motoralkoholkommitténs betänkande (SOU 1986:51) Alkoholer som
motorbränsle m.m.
Åtgärder mot havsföroreningar
Statens naturvårdsverks rapport Aktionsplan mot havsföroreningar
Skydd för ozonskiktet
Statens naturvårdsverks rapport 3353 CFC/Freon — Förslag till åtgärder
till skydd av ozonskiktet
- Industrins program för begränsning av CFC-utsläpp
Promemoria 1987-12-22 Industriförbundets avvecklingsprogram för
CFC-användning och yttrande 1988-02-12 av Dow Chemical AB om
möjligheter och planer för avveckling och användning av ozonskiktsnedbrytande
CFC vid tillverkning av XPS
- Montreal Protocol on Substances that Deplete the Ozone Layer—Montrealprotokollet
om ämnen som bryter ned ozonskiktet
Miljöskador
Betänkandet (SOU 1987:15) Miljöskadefond
Betänkandet (SOU 1983:20) Bättre miljöskydd II
Miljöskyddets regelsystem och organisation
Betänkandet (SOU 1987:32) För en bättre miljö
Jordbruksdepartementets promemoria (Ds Jo 1985:3) Ändrad instansordning
i miljöskyddsärenden
Offentlig utfrågning m.m.
Under ärendets beredning har utskottet inhämtat kompletterande upplysningar
vid en offentlig utfrågning om utsläpp till luften av freoner, försurande
ämnen och koldioxid samt om utsläpp till vatten av närsalter och
stabila organiska ämnen. I utfrågningen deltog representanter för statens
naturvårdsverk. Kungl. Skogs- och lantbruksakademien, naturhistoriska
riksmuseet. Stockholms universitet. Electrolux, Sveriges industriförbund,
Korsnäs AB, Mo o Domsjö, Svenska Cellulosa- och pappersbruksföreningen.
Stockholm Energi samt Svenska Naturskyddsföreningen.
Utskottet har vid en särskild föredragning av chefen för Askölaboratoriet
vid Stockholms universitet inhämtat kompletterande upplysningar om utredningsläget
beträffande forskningslaboratorierna för miljötillståndet och
fiskresurserna i Östersjön.
Representanter för Bilindustriföreningen och den bilmärkesobundna sektorn
— Sveriges Bildelsgrossisters Förening, OK Marknadsservice AB, Allbilverkstäderna,
Auto-Products AB och Autometrik AB — har uppvaktat
utskottet med anledning av motioner om garantireglerna enligt 6 § bilavgaslagen
(1986:1386).
Utskottet
1. Inledning
I betänkandet behandlas regeringens proposition 1987/88:85 om miljöpolitiken
inför 1990-talet jämte ca 600 motionsyrkanden. Med hänsyn till den
omfattande textmassan i såväl propositionen som motionerna samt med
hänsyn till den ringa tid som stått till utskottets förfogande för ärendets
behandling kommer regeringens överväganden i propositionen — liksom JoU 1987/88:23
även motionärernas motivskrivningar - att i betänkandet återges i starkt
koncentrerad form. För ett mer ingående studium av propositionen och
motionerna hänvisas läsaren till dessa handlingar.
Den korta handläggningstid som utskottet haft att bereda miljöpropositionen
understryker ytterligare de synpunkter om försening som utskottet
tidigare har redovisat i sitt betänkande JoU 1987/88:11.
2. Miljöpolitikens inriktning
Propositionen
I propositionen redovisas följande ställningstaganden i sammandrag.
Alla samhällssektorer skall genomsyras av en ansvarsfull hushållning med
och omsorg om miljö- och naturresurserna.
En god miljö är en förutsättning för en fortsatt positiv välfärdsutveckling.
De kostnader som kan uppstå för näringsliv och samhälle måste ses i
förhållande till de olägenheter och kostnader som skulle uppkomma om
miljöförståringen får tillåtas fortgå. Kostnaderna för uppkomna skador bör
bäras av den som orsakar eller har orsakat skadorna.
Miljöarbetet har på många områden gett goda resultat, men naturens
avtagande motståndskraft och nya miljöhot gör att arbetet måste vidareutvecklas.
Miljöarbetet skall präglas av en helhetssyn och långsiktighet.
En effektivare miljöorganisation och miljölagstiftning samt fördjupade
kunskaper om sambanden mellan miljöföroreningar och ekosystemens tålighet
är viktiga förutsättningar för att väsentligt förbättra miljön. Verksamheter
med miljöeffekter måste anpassas till vad människor och naturen tål.
Sverige måste ta en fortsatt aktiv del i det internationella miljösamarbetet.
Sverige måste vara berett att på särskilt viktiga områden gå före och
vara pådrivande. Det internationella miljösamarbetet måste ske parallellt
med arbetet här hemma.
Det fortsatta miljöarbetet, utbildning och information m.m. ger en ökad
miljömedvetenhet. Den ökade medvetenheten kan genom val av bl. a.
livsföring och konsumtion få stor betydelse för en positiv utveckling på
miljöområdet.
I sina utgångspunkter erinrar miljö- och energiministern om att miljöförstöringen
på det globala planet skapat en överlevnadskris för mänskligheten.
I Sverige är hoten om skogsdöd och förgiftning av grundvattnet några
skäl till att miljön för många människor har blivit en av de viktigaste
framtidsfrågorna. Förslagen i propositionen skall ses mot bl. a. denna bakgrund.
Motioner
1 några motioner behandlas miljöpolitikens inriktning.
I moderata samlingspartiets partimotion Jo25 (m) framhålls den tekniska
utvecklingens betydelse för en god miljö (yrkande 14). Tekniska framsteg är
nödvändiga för att ge oss en bättre miljö. Det är vi människor som väljer
teknikens inriktning. Den enskilda människans ansvar får enligt denna
uppfattning en särskilt tyngd i miljöfrågorna. Det kollektiva beslutsfattan- 49
4 Riksdagen I6H71HH. 16 sami. Nr 23
det riskerar att successivt urholka detta ansvar medan det enskilda ägandet JoU 1987/88:23
är viktigt för vården av vår natur och en garanti för mångfald, anser
motionärerna. Enligt motion J0I6 (m) skall energiplaneringen ske med
hänsyn till miljöeffekterna (yrkande 1). I vänsterpartiet kommunisternas
partimotion Jo26 yrkas att den ekonomiska politiken inriktas på människors
liv och hälsa samt på sociala, kulturella och ekologiska värden (yrkande 1).
Vidare behöver vi för vår överlevnad, enligt motionen, en kursändring från
imperialistiskt förtryck och kapitalistisk utsugning till en ny ekonomisk
världsordning med miljöskydd och solidarisk fördelning av de ändliga naturresurserna
(yrkande 2). Enligt centerns partimotion Jo30 bör riksdagen
uttala att en god miljö är ett centralt ekonomiskt mål. Hushållning med
naturresurser och en god miljö skapar framtidsmöjligheter, medan en miljöskadlig
utveckling undergräver framtiden, anser motionärerna. Miljöpolitiken
måste ges stimulans, styrmedel och tydliga signaler för en utveckling
som skapar en uthållig produktionsförmåga. Eftersom miljön är helheten
måste den också ha sin givna plats i hela samhället (yrkande 1). - Folkpartiet
utgår i sin partimotion Jo719 från tre viktiga utgångspunkter, nämligen
att Sverige måste spela en mer offensiv roll på den internationella
arenan, att det måste skapas en effektivare organisation och effektivare
styrmedel samt att offensiva åtgärder måste genomföras på en rad områden
för att stoppa miljöförstöringen. I motionen föreslås i sistnämnda hänseende
bl. a. att ett miljö- och naturresursdepartement inrättas vars chef odelat
företräder miljöintressena (yrkande 13). - I motion Jo802 (s) slutligen
framförs förslag till åtgärder på fyra områden som är relaterade till miljön,
nämligen luften, vattnet, kemisamhället och avfallsfrågan. Faktum är, framhåller
motionärerna, att en ren marknadsekonomi aldrig förmår att skapa
ett miljövänligt samhälle. Vidare: Miljöfrågorna kan aldrig betraktas som
ett separat politikområde utan måste föras in på alla områden, industri- och
regionalpolitik, transporter och handel, jordbruk och skogsmark, biståndspolitik
och utbildningspolitik.
Utskottets överväganden
Utskottet kan ansluta sig till åtskilliga av de synpunkter som anläggs i
motionerna. En god miljö är, som regeringen framhåller i propositionen, en
förutsättning för en fortsatt positiv välfärdsutveckling. Enligt utskottets
uppfattning bör yrkandet i centermotionen vara tillgodosett härmed.
Utskottet kan i huvudsak även instämma i vpk:s yrkande om den ekonomiska
inriktningen. Motionärernas formuleringar om imperialistiskt förtryck
och kapitalistisk utsugning passar dock på intet sätt in som en beskrivning
av det svenska välfärdssamhället med dess biandekonomiska inriktning.
Motionsyrkandena avstyrks.
Utskottet finner även yrkandet om den tekniska utvecklingen i motion
Jo25 beaktansvärt. Utvecklingen vad gäller miljöteknik har gått fort under
1980-talet. Redan innan en anläggning som är under uppförande är klar kan
ofta nya beställas med väsentligt bättre prestanda. Detta bör dock, vilket
även understryks i propositionen, inte leda till att beslut om uppförande av
en anläggning, som utnyttjar den vid beslutstillfället bästa tillgängliga tekni- 5q
ken, skjuts upp i avvaktan på ytterligare teknikutveckling. Den snabba JoU 1987/88:23
utvecklingen bör tas till vara i det fortsatta arbetet, särskilt vid omställningen
av energisystemet vilket bl. a. understryks i den energipolitiska
propositionen 1987/88:90. Utskottet delar dock icke motionärernas syn på
att enskilda insatser — hur viktiga dessa må vara — kan sättas i stället för
samordnade åtgärder. Motion Jo25 yrkande 14 avstyrks därför. Motion
Jol6 yrkande 1 får anses tillgodosett med vad utskottet anfört.
Enligt utskottets mening får den allmänna inriktning av miljöpolitiken
som förordas i motion Jo719 anses tillgodosedd genom förslagen i propositionen.
Utskottet finner icke anledning förorda någon ändring av regeringens
organisation med anledning av yrkande 13 i motionen. Miljö- och
energidepartementets ansvarsområde bör ses mot bakgrund av de nära
inbördes sambanden mellan energiförsörjningen och miljöpolitiken. Som
framhålls i motion Jo802 och även i propositionen kan miljöfrågorna icke
förbehållas något enskilt departement exklusivt utan måste genomsyra alla
sektorer av det politiska livet. Utskottet avstyrker således motion Jo719
yrkande 13.
De synpunkter som framförs i motion Jo802 genomsyrar även regeringens
överväganden i propositionen. Något särskilt uttalande från riksdagens sida
med anledning av motionen påkallas icke.
3. Naturresurser och naturvård
Propositionen
Sammanfattningsvis anför miljö- och energiministern följande.
I sin strävan att förbättra sina livsförutsättningar har människan alltid
påverkat och förändrat naturen. I modern tid har förändringar, åstadkomna
av människan, skett i ökad takt och fått en omfattning som saknar motstycke.
Också i vårt land har stora förändringar ägt rum. Genom strukturomvandling
och specialisering i jordbruket har vissa äldre brukningsformer
och miljöer nästan helt försvunnit. Dagens odlingslandskap domineras av
stora åkrar som brukas med rationell odlingsteknik och kemiska bekämpningsåtgärder.
Överlevnaden av ett flertal växt- och djurarter hotas på
grund av de stora förändringarna i odlingslandskapet. Landskapet utarmas
också i sin betydelse som bärare av en viktig del av vårt kulturarv.
Det moderna skogsbruket innebär också ett hot mot arter genom sin
strävan att skapa likåldriga, ensartade och högproduktiva bestånd av framför
allt gran och tall, genom produktionshöjande åtgärder såsom utdikning
av våtmarker och nyttjande av främmande trädslag som contortatall m.m.
Naturtyper som urskogar, ädellövskogar och sumpskogar har minskat i
snabb takt och är i vissa områden redan försvunna.
Det ligger i alla länders och folks intressen att bevara artrikedomen och
mångfalden pä jorden. De vilda djuren och växterna är en genetisk resurs,
en ovärderlig källa från både ekonomisk, vetenskaplig och social synpunkt.
De genetiska resurser som finns i form av vilda växter och djur och som vi
framdeles kommer att behöva använda får vi inte låta försvinna genom ett
kortsiktigt och ensidigt utnyttjande av naturen. Ett uthålligt, långsiktigt
nyttjande av arter och ekosystem måste säkerställas. Det betyder att endast
ekosystemets avkastning och inte basen för systemets överlevnad utnyttjas.
Naturvård handlar därför i sin vidaste bemärkelse om att bevara grunden 51
för allt levande.
Naturvård är också nödvändig t. ex. för att förhindra erosion eller jord- JoU 1987/88:23
förstöring, bibehålla ekologisk stabilitet, skydda ekologiska referensområden,
spara områden för allmänhetens friluftsliv och bevara värdefulla landskapstyper
— från såväl biologisk som kulturell synpunkt. Naturvård och
ekonomisk utveckling måste gå hand i hand. Bara om man vårdar naturresurserna
på rätt sätt skapar man grund för utvecklingen. Det förutsätter
att man skyddar arter, bevarar naturområden och säkrar naturens produktionsförmåga.
Att säkerställa en mångfaldig naturmiljö är nödvändigt
om vi skall säkra en hög levnadsstandard i vidare bemärkelse.
För att kunna bevara mångfalden av arter och naturmiljöer i landskapet
räcker det inte att skydda vissa särskilt värdefulla naturområden. Det är än
mer väsentligt att i "vardagslandskapet" bevara viktiga miljöer för växter
och djur samt för människors friluftsliv. Ädel lövskogslagen (1984:119),
hänsynsreglerna i skogsvårdslagen (1979:429) och i lagen (1979:425) om
skötsel av jordbruksmark samt tillståndsplikten för grus- och torvtäkt och
markavvattning enligt naturvårdslagen ses som uttryck för detta synsätt.
Möjligheten att ge bidrag till jordbrukare för att bevara värdefulla ängs- och
hagmarker är ett annat exempel härpå. För att bättre kunna skydda hotade
arter och deras miljöer har dessutom ett särskilt anslag för vården av hotade
arter m.m. tillskapats fr. o. m. innevarande budgetår.
Miljö- och energiministern erinrar om den stora betydelse de ideella
föreningarna har haft för svenskt naturvårdsarbete. Dessa har sedan början
av 1900-talet varit pådrivande i naturvårdsfrågor och har genom sina aktiviteter
varit med om att lägga grunden till den nuvarande naturvårdslagstiftningen
och den offentliga naturvårdsorganisationen. De ideella organisationerna
utför även ett omfattande praktiskt naturvårdsarbete för att skydda
vissa arter och vårda värdefulla biotoper.
En framgångsrik miljövård kräver samarbete över gränserna. Detta gäller
också naturvårdsarbetet. Sverige har anslutit sig till flera internationella
konventioner på naturvårdsområdet, såsom konventionen om handel med
utrotningshotade växt- och djurarter (CITES). våtmarkskonventionen, konventionen
om skydd av europeiska vilda djur och växter och deras naturliga
miljöer (Bernkonventionen) samt UNESCO-konventionen om skydd för
världens natur- och kulturarv. Vidare nämns att det inom ramen för Europarådets
arbetsfält bedrivs ett omfattande naturvårdsarbete, främst rörande
skyddet av fauna, flora och hotade naturmiljöer. Sedan år 1984 har Sverige
stärkt sitt engagemang i Internationella Naturvårdsunionen (IUCN) genom
att ingå som regeringsmedlem i unionen.
Inriktningen av naturvårdspolitiken
Propositionen
Våra naturresurser utgör en av de grundläggande förutsättningarna för vårt
välstånd. Att främja en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt
långsiktigt god hushållning med marken, vattnet och den fysiska
miljön i övrigt är därför en angelägenhet för hela folket. En sådan hushållning
är möjlig med den lagstiftning som står till förfogande, framför allt
NRL, plan- och bygglagen (PBL). ML och naturvårdslagen.
Utnyttjandet av våra resurser måste föregås av en omsorgsfull och långsiktig
planering från samhällets sida, bl. a. för att kunna säkerställa natur
-
vårdsintressena. Till grund för planeringen krävs kunskap om naturvärde- JoU 1987/88:23
na. Forskningen som rör naturvård, framför allt faunans och florans beroende
av vissa miljöer, är av stor betydelse. Naturvårdsverket genomför
riksomfattande inventeringar om vissa naturtyper som urskogar, ädellövskogar,
fjäll, våtmarker, ängs- och hagmarker m.m. Inventeringar är nödvändiga
för arbetet med att säkerställa värdefulla naturområden såsom
nationalparker, naturreservat m.m. Miljö- och energiministern anser det
angeläget att inventeringsverksamheten kan försätta och att de mest betydelsfulla
naturtyperna därmed blir kartlagda.
Miljö- och energiministern betonar också betydelsen av att naturvärdsplaner
så fort det är möjligt upprättas i samtliga län. De s. k. översiktsplaner
som kommunerna enligt PBL skall upprätta kommer att utgöra ett
värdefullt komplement till bl. a. naturvårdsplanerna. Genom NRL har
arbetet med den fysiska riksplaneringen kommit till uttryck i en särskild
författning. Det framhålls som viktigt att naturvårdsverket som central
myndighet inte bara har uppsikt över hushållningen med naturresurser inom
sitt eget verksamhetsområde enligt NRL utan också har ett vidare ansvar
för att bevaka miljöeffekterna av olika slags utnyttjande av naturresurserna.
I beskrivningarna av målen för både jord- och skogsbrukspolitiken finns
angivet att hänsyn skall tas till naturvårdens och friluftslivets intressen. Det
ankommer enligt miljö- och energiministern på ansvariga myndigheter att se
till att meddelade föreskrifter på området efterlevs.
Ett bibehållande av variationen i odlingslandskapet med en därtill hörande
rik fauna och flora bör eftersträvas. Den verksamhet som i dag är möjlig
genom att ett riktat stöd kan ges till enskilda jordbruksföretag för naturvårdsåtgärder
i odlingslandskapet bör därför fortsätta.
Miljö- och energiministern vill i sammanhanget erinra om regeringens
strävan och det arbete som pågår att kraftigt minska användningen av
gödselmedel och bekämpningsmedel i jordbruket.
Forskningen har strategisk betydelse för en omställning av jordbruksproduktionen
till bl. a. en biologiskt anpassad odling. Betydelsen av den forskning
som bedrivs med medel från Skogs- och jordbrukets forskningsråd
rörande alternativa produktionsformer i jordbruket och trädgårdsnäringen
understryks. I anmälan till årets budgetproposition har vidare påpekats att
det behövs ökade kunskaper om miljöeffekterna vid omdaning av åkermark.
För att uppnå syftet med skyddet av särskilt värdefulla naturområden
krävs en effektiv och målmedveten organisation för såväl säkerställande
som för områdenas förvaltning och skötsel. Länsstyrelserna har en avgörande
roll i naturvårdsorganisationen. I det följande kommer att behandlas
en rad förslag och åtgärder bl. a. för att höja effektiviteten och göra
förvaltningen mer ändamålsenlig.
Som tidigare påpekats representerar odlingslandskapet en viktig del av
vårt kulturarv. Det är därför angeläget att vården och utnyttjandet av
odlingslandskapet kan ske på ett sådant sätt att det finns möjlighet att förstå
och uppfatta hur det moderna samhällets markutnyttjande vuxit fram och
hur tidigare generationer utnyttjat landskapet. När växt- och djurliv är
betingade av det traditionella odlingslandskapets brukningsformer är det 53
därför också från en mera renodlad naturvårdssynpunkt angeläget att od- JoU 1987/88:23
lingslandskapet kan bevaras. Enligt miljö- och energiministern bör man i
arbetet med bl. a. vården av naturvårdsobjekten beakta kulturminnesvårdens
intressen. Detta är särskilt angeläget i samband med vårdinsatser i
odlingslandskapet.
För vissa arters överlevnad krävs åtgärder utöver det biotopskydd som
sker med stöd av naturvårdslagen eller genom de medel som anvisas för
vård av värdefulla ängs- och hagmarker i odlingslandskapet. Miljö- och
energiministern anser det viktigt att ett samordnat handlingsprogram för
vården av hotade växt- och djurarter snarast utarbetas av naturvårdsverket.
Det särskilda anslag som har inrättats för ändamålet möjliggör detta arbete.
Krav har från olika håll framförts på en reformering av naturvårdslagstiftningen,
som nu har gällt i mer än 20 år. Trots genomförda förändringar finns
det nu behov av en mera systematisk genomgång av naturvårdslagen. Miljöoch
energiministern kommer därför att inom kort föreslå regeringen att en
samlad översyn görs av naturvårdslagen.
Motionerna
Moderata samlingspartiet framlägger i sin partimotion Jo25 principer för
statligt ägande och statlig förvaltning av mark för naturvård. Den ideella
naturvårdens ansvar för ägande och förvaltning betonas. I endast två fall
finns skäl för annat än privat ägande av sådan mark, nämligen när det är
fråga om nationalparker och när ägarstrukturen är splittrad eller osäker
(yrkande 2). Enligt yrkande 7 bör naturvårdsverkets bidrag till olika friluftsanläggningar
på sikt avvecklas och ansvaret helt överföras på kommunerna.
Härigenom frigörs resurser för verkets mer naturliga arbetsuppgifter. Mark
för friluftsändamål bör i största möjliga utsträckning bibehållas i enskild ägo
och tillgängligheten garanteras genom långsiktiga avtal. I sin partimotion
Jo786 efterlyser vpk en nationell naturvårdsstrategi av sådan innebörd att
ett representativt urval av svenska skogsmiljöer, tillräckligt stora för att
kunna fungera som referensområden för forskningen, skall säkras för framtiden.
Alla i Sverige spontant förekommande växt- och djurarter skall
bevaras i livskraftiga populationer över hela sina naturliga utbredningsområden
(yrkande 2).
Utskottets överväganden
I likhet med miljö- och energiministern anser utskottet att en långsiktigt god
hushållning med naturresurserna måste föregås av en omsorgsfull och långsiktig
planering från samhällets sida, bl. a. för att göra ett säkerställande av
naturvårdsintressena möjligt. Ett sådant säkerställande gagnas enligt utskottets
mening bäst av att samhället har ett övergripande ansvar för strävandena
att säkerställa en mångfaldig naturmiljö. Utskottet ansluter sig
således till de principer för naturvårdsförvaltningen som framlagts i propositionen.
Utskottet vill emellertid i sammanhanget framhålla de möjligheter
som i dag finns att träffa frivilliga skötselavtal med enskilda markägare.
Utskottet har tidigare och senast hösten 1987 framhållit sådana sköt
-
selavtal som komplement till skyddsåtgärder enligt naturvårdslagen (JoU JoU 1987/88:23
1987/88:5 s. 13). Utskottet vill också erinra om att kommunerna sedan den 1
juli 1987 efter delegation från länsstyrelserna själva beslutar om naturreservat
och naturvårdsområden. Vad särskilt gäller äganderätten till
skyddsobjekten bör påpekas att formella krav på statligt ägande endast
föreligger i fråga om nationalparker. Med det anförda avstyrker utskottet
motion Jo25 yrkande 2.
Utskottet ansluter sig också till vad som anförts i propositionen om
friluftslivets intressen och avstyrker på den grunden motion Jo25 yrkande 7.
Syftet med den strategi för den nationella naturvården som efterlyses i
motion Jo786 yrkande 2 anser utskottet i allt väsentligt tillgodosett med vad
miljö- och energiministern anfört på området. Motionen bör således inte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
De areella näringarna och deras påverkan på naturmiljön
Propositionen
Marken är en av våra viktigaste naturresurser, främst den mark där förutsättningar
finns för livsmedels-, energi- och skogsproduktion. Jord- och
skogsbruk kan oftast inte bedrivas utan att ursprungsmiljön på något sätt
förändras. Dessa ingrepp i naturen har varit och är nödvändiga för människornas
livsmedelsförsörjning och över huvud taget för utvecklandet av
ekonomi, kultur och sociala funktioner. Miljö- och energiministern framhåller
det ansvar som varje sektor i samhället har för en god natur- och
miljövård. Bl.a. skogsbruket och jordbruket måste således bedrivas på ett
sådant sätt att hänsyn tas till naturvårdens intressen.
Skogsbruk
År 1975 infördes i den dåvarande skogsvärdslagen en bestämmelse med
krav på hänsynstagande till naturvårdens intressen. I 1979 års skogsvårdslag
preciserades och utvidgades kraven ytterligare med hänsyn till andra allmänna
intressen. I lagen framhålls bl. a. att skogsbruket skall bedrivas med
hänsyn tagen till skogen som livsmiljö för växter och djur, till skogens
inverkan på vattenbalansen och till möjligheterna att utnyttja skogsmarken
för friluftsliv och rekreation.
Genom olika former av reservatsbildning har viss skogsmarksareal undantagits
från skogsbruk. Regeringen har under senare år satsat ökade
resurser bl. a. för skydd av urskogar. En överenskommelse mellan domänverket
och naturvårdsverket om vissa fjällnära urskogsområden och regeringens
beslut den 5 september 1985 i anslutning till överenskommelsen
innebär att ca 600 000 ha har undantagits från skogsavverkningar.
På grund av den osäkerhet som råder om bl. a. äterväxtmöjligheterna för
de fjällnära skogarna gäller en mycket stor återhållsamhet för detta skogsbruk.
All slutavverkning i dessa områden kräver tillstånd av skogsvårdsstyrelsen,
som därvid även har möjlighet att föreskriva de särskilda åtgärder
som behövs för att föryngringen av skogen skall säkras. Om föryngring inte
bedöms möjlig, tillåts inte avverkningen. Kunskaperna om skogsföryngring 55
i fjällområdena är inte fullständiga. Därför görs insatser såväl av lantbruks- JoU 1987/88:23
universitetet som av skogsvårdsorganisationen för att förbättra dessa kunskaper.
1 de fjällnära skogarna pågår en markanvändningsplanering i syfte
att förebygga konflikter mellan främst rennäring, naturvård, turism och
skogsbruk.
I fråga om statligt stöd till skogsbruket gäller numera att hänsyn skall tas
till naturvårdens och andra allmänna intressen. Statsbidrag får inte beviljas
till åtgärder som påtagligt skadar särskilda värden för natur- och kulturminnesvården.
Stöd får inte heller beviljas till återväxtåtgärder på områden
som före avverkning har haft karaktären av lövträdsdominerad hagmark.
Programmet för avveckling av lågproducerande skogsbestånd, s. k. 5:3-skogar, är numera kraftigt nedbantat jämfört med början av 1980-talet och
omgärdat av en rad föreskrifter som bör utgöra en garanti mot den negativa
utveckling för naturvården som har befarats.
Chefen för jordbruksdepartementet har nyligen i sin anmälan till årets
budgetproposition förordat bidrag till rådgivning och olika slags skogs-,
natur- och kulturvårdande åtgärder.
En ökad hänsyn i skogsbruket till naturvårdens intressen kräver kunskaper
som kan utnyttjas vid varje enskild åtgärd. Mot den bakgrunden har
skogsstyrelsen inlett en omfattande utbildning av all personal inom skogsvärdsorganisationen
som handlägger skogsvårdsfrågor. Efter hand som resurserna
medger är det angeläget att utbildning sker även av de skogsägare
som själva sköter sina skogsfastigheter. Miljö- och energiministern fäster
stor vikt vid denna utbildning.
Jordbruk
För jordbruket finns i gällande jordbrukspolitiska riktlinjer angivet ett s. k.
miljö- och resursmål. Enligt detta mål ingår i det övergripande målet för
livsmedelspolitiken att jordbruket och livsmedelsproduktionen måste ta
hänsyn till kravet på en god miljö och till behovet av en långsiktig och
planerad hushållning med våra naturresurser. I rimlig utsträckning skall
jordbruket bedrivas så att det bidrar till att bevara genetisk variation och
värdefulla delar av fauna och flora i odlingslandskapet. De statliga riktlinjerna
för jordbruket utgår från att en sådan hänsyn till naturmiljön tas
som normalt kan förenas med ett rationellt jordbruk.
Under de senaste åren har en rad statliga åtgärder genomförts för att
förhindra en negativ påverkan på landskapsbilden och naturmiljön eller
förändra kulturlandskapets karaktär. När det gäller det mera långsiktiga
arbetet är de pågående forskningsprogrammen om alternativa produktionsformer
i jordbruket och om skog och miljö av stor betydelse.
Sedan den 1 juli 1984 gäller enligt lagen om skötsel av jordbruksmark att
hänsyn till naturvårdens intressen skall ingå som ett normalt led i jordbruket.
I denna hänsyn ingår skyddet av odlings- och kulturlandskapet.
Hänsynsregeln är också tillämplig för att tillgodose kulturminnesvårdens
intressen. Tillsynen över efterlevnaden av skötsellagen utövas av lantbruksnämnderna
som nu har fått ett ökat ansvar för frågorna om naturvärdshänsynen
i jordbruket. 5,
Miljö- och energiministern noterar med tillfredsställelse att en utbildning Joli 1987/88:23
om naturvårdshänsyn i jordbruket nu har inletts.
Våtmarken är en av de naturtyper där behovet av ett ökat skydd särskilt
aktualiserats. För att stärka detta skydd finns sedan den 1 juli 1986 en
bestämmelse i naturvårdslagen om krav på tillstånd av länsstyrelsen för
markavvattningsföretag.
Miljö- och energiministern vill betona vikten av att vi på ett så effektivt
sätt som möjligt använder de olika instrument som lagstiftning och administrativa
och finansiella resurser medger. Här har samarbetet mellan myndigheterna
en stor betydelse. Likaså är det viktigt att såväl myndigheterna som
de areella näringarnas och naturvårdens organisationer gör vad som är
möjligt för att sprida information om och öka intresset för odlingslandskapet.
Naturvårdsverket har i olika sammanhang framhållit nödvändigheten av
särskilda vårdåtgärder i odlingslandskapet för att värdefulla naturliga betesmarker,
slåttermarker m.m. skall kunna bevaras. Verket har påbörjat ett
särskilt projekt för ändamålet — naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet
(NOLA). Betydande insatser för att vårda värdefulla miljöer i odlingslandskapet
har genomförts som beredskapsarbeten sedan slutet av 1960-talet.
I sammanhanget erinras om riksdagens beslut att tillföra lantbruksnämnderna
resurser för rådgivning bl. a. om alternativ odling i syfte att främja
utvecklingen av miljövänliga odlingsmetoder.
Genom den omställning som nu har startats inom jordbruket och som
innebär att det krävs avsevärt mindre arealer för sedvanlig jordbruksproduktion
aktualiseras alternativt utnyttjande av jordbruksmarken, bl. a.
skogsplantering. De särskilda naturvårdshänsyn som därvid gör sig gällande
motiverar en omarbetning av lantbruksstyrelsens föreskrifter och allmänna
råd till skötsellagen. En sådan översyn pågår och skall vara klar inom kort.
Miljö- och energiministern anser det angeläget att arbetet med jord- och
skogsbrukets miljöfrågor fullföljs och vidareutvecklas. Naturvårdsverket
har i ett nyligen färdigställt handlingsprogram tagit upp frågorna om jordbruket
och miljön. Också när det gäller skogsbrukets miljöfrågor finns
genom det samarbete som nu pågår mellan berörda myndigheter en grund
att arbeta vidare utifrån.
Annan verksamhet
Även andra företag än sådana som utgörs av jord- och skogsbruk kan
innebära påverkan på naturmiljön och omfattas av naturvårdslagen. En typ
av sådana företag är täktverksamhet, främst grus- och bergtäkter, liksom
även täkter av torv för jordförbättring. 1 18 § naturvårdslagen behandlas
dessa arbetsföretag som på grund av sina allmänt sett allvarliga inverkningar
på naturmiljön är underkastade tillståndstvång. I enlighet med riksdagens
beslut genomför naturvårdsverket sedan år 1983 ett regionalt femårigt inventeringsprogram
avseende förekomsten av bl. a. naturgrus.
Täkt av torv för energiändamål regleras i lagen (1985:620) om vissa
torvfyndigheter som trädde i kraft den 1 juli 1985. Vid prövning enligt
torvlagen skall stor hänsyn tas till bl. a. naturvårdens intressen. Under JoU 1987/88:23
senare år har ett allt större intresse hänfört sig till våra myrar. Förutom
anspråken på att utnyttja dem för skoglig virkesproduktion och jordförbättring
finns det också anspråk på energiproduktion. För att få fram ett
underlag för prövning av sådana ärenden görs regionala våtmarksinventeringar.
Dessa beräknas vara avslutade för hela landet omkring år 1990.
Frägan om tillstånd för vattenföretag prövas enligt vattenlagen. Vid denna
prövning skall hänsyn tas till bl. a. naturvårdens intressen. Utbyggnad av
vattenkraft skall i vissa fall tillåtlighetsprövas av regeringen. Regeringen kan
också särskilt förbehålla sig tillåtlighetsprövningen av andra vattenkraftsprojekt.
Skyddet för naturmiljön har ytterligare förstärkts genom NRL, som
bl. a. innehåller ett principiellt förbud mot vattenkraftsutbyggnad i särskilt
angivna älvar och älvsträckor. Skyddet omfattar i flertalet fall även käll- och
biflöden.
Motionerna
I sin partimotion Jo24 begär folkpartiet sådan ändring av skogsvårdslagen
att lövskogsandelen skall kunna ökas i särskilt försurningsdrabbade områden
(yrkande 24). Enligt två motioner från centerpartiet - partimotionen
Jo30 och kommittémotionen Jo720 - skall miljökonsekvensbeskrivningar
göras för vissa skogsbruksmetoder såsom hyggesplöjning, stubbrytning,
inplantering av främmande trädslag och skogsplantering på jordbruksmark
(yrkandena 11 resp. 7). Enligt folkpartiets partimotion Jo719 är det angeläget
att införandet av nya, starkt markomvandlande brukningsmetoder
föregås av grundliga miljökonsekvensanalyser (yrkande 59). Den fjällnära
skogen bör enligt motion Jo23 (c) skyddas genom att dess allra känsligaste
delar omges av en naturvårdsgräns. Innanför denna gräns skall större kalhyggen.
plöjning, dikning, skogsbilvägar och främmande trädslag förbjudas
(yrkande 1). I motion Jo719 begärs i yrkande 60 att en procent av den
produktiva skogsmarken nedanför de fjällnära barrskogarna undantas från
vanligt skogsbruk.
Utskottets överväganden
Utskottet ansluter sig till de synpunkter som framförs i motion Jo24 om
lövskogens positiva påverkan på särskilt försurningsdrabbade skogsområden.
Det är enligt utskottets mening nödvändigt att kraftfulla åtgärder
vidtas på olika områden för att minska försurningens effekter på våra
skogar. Enligt vad utskottet erfarit pågår arbete med att öka lövskogsandelen
i dessa områden. Utskottet vill betona vikten av att dessa åtgärder kan
fortsätta och att insatserna utökas. Vad utskottet sålunda anfört tillgodoser
enligt utskottets mening i allt väsentligt syftet med motion Jo24 yrkande 24.
Motionen bör således inte medföra någon åtgärd från riksdagens sida.
Miljö- och energiministern betonar i propositionen det ansvar som varje
sektor i vårt samhälle har för en god natur- och miljövård. Bl.a. skogsbruket
och jordbruket måste bedrivas på ett sådant sätt att hänsyn tas till naturvårdens
intressen. Utskottet vill i sammanhanget erinra om dels vad som
framhålls i 1979 års skogsvårdslag om att skogsbruket skall bedrivas med
hänsyn tagen till skogen som livsmiljö för växter och djur och till skogens JoU 1987/88:23
inverkan pä vattenbalansen, dels de villkor som gäller för statligt stöd till
jordbruket. Statsbidrag får således inte beviljas till åtgärder som påtagligt
skadar särskilda värden för natur- och kulturminnesvården. Utskottet vill
också erinra om den omfattande utbildning som i skogsstyrelsens regi pågår
på området. Med vad utskottet här anfört tillgodoses enligt utskottets
mening i väsentliga delar syftet med motionerna Jo3() yrkande 11, Jo719
yrkande 59 och Jo720 yrkande 7 som således inte bör medföra någon
riksdagens vidare åtgärd.
Med anledning av motionerna Jo23 yrkande 1 och Jo719 yrkande 60 vill
utskottet erinra om den mycket stora återhållsamhet som på grund av
osäkerhet om bl. a. återväxtmöjligheterna gäller för skogsbruket i de fjällnära
skogarna. 1 propositionen redogörs för den restriktiva inställningen vid
tillståndsgivning till slutavverkning i dessa områden. Utskottet vill i sammanhanget
erinra om den markanvändningsplanering som pågår i de fjällnära
skogsområdena för att förebygga konflikter mellan främst rennäring,
naturvård, turism och skogsbruk. Som framhålls i propositionen är kunskaperna
om skogsföryngring i fjällområdena emellertid inte fullständiga.
Såväl av lantbruksuniversitetet som av skogsvårdsorganisationen görs därför
insatser för att förbättra dessa kunskaper. Vad utskottet här anfört
tillgodoser i allt väsentligt syftet med motionerna. Motionerna Jo23 yrkande
1 och Jo719 yrkande 60 bör därför inte medföra någon vidare åtgärd från
riksdagens sida.
Naturvård
Skydd och vård av naturtyper
Propositionen
Naturtyper som urskogar, ädellövskogar, rikkärr, sumpskogar, hagmarker
m.m. har i vårt land blivit allt ovanligare. Många växt- och djurarter har
minskat kraftigt i antal, vissa hotas av utrotning och en del har t.o.m. redan
blivit utrotade. Vidare påverkar luft- och vattenföroreningar, i några fall
drastiskt, en del naturtyper och livsförutsättningarna för vissa arter.
Målet för det fortsatta arbetet med att bevara naturtyper bör enligt miljöoch
energiministern vara att säkerställa alla förekommande naturtyper,
såväl naturliga som kulturpräglade, i en sådan utsträckning och på ett
sådant sätt att de långsiktigt kan bibehållas i ekologisk stabilitet och med
bevarat artinnehåll. För att uppnå detta mål kan man dels skydda särskilt
värdefulla områden, dels främja en allmän varsamhet om naturtyperna
inom alla samhälleliga verksamheter.
Utgångspunkten för tillämpningen av NRL är att marken, vattnet och
den fysiska miljön i övrigt skall användas så att en från ekologisk, social och
samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning främjas. För vissa
typer av områden gäller särskilda skyddsbestämmelser. Bestämmelserna i
NRL skall tillämpas enligt vad som är föreskrivet i bl. a. PBL, vattenlagen,
ML och naturvårdslagen.
Tillkomsten av bestämmelsen i NRL om att områden av riksintresse för JoU
naturvården, friluftslivet eller kulturminnesvården skall skyddas mot åtgärder
som påtagligt kan skada natur- och kulturmiljön har föranlett en ny
inventering av riksintressanta områden av naturvårdsverket i samarbete
med länsstyrelserna. Jämfört med tidigare inventeringar avses denna inventering
innebära en precisering och bättre motivering av riksobjekten.
Naturvårdsverket har hittills redovisat förteckningar över områden av riksintresse
för naturvården resp. friluftslivet i Gotlands, Göteborgs och Bohus
samt Stockholms län, och verket avser att senare i år redovisa förteckningar
för övriga län. Av mer allmän betydelse för skyddet av naturtyper blir även
de kommunala s. k. översiktsplanerna som skall upprättas enligt PBL.
Varje näringsgren har enligt gällande lagstiftning ett ansvar för naturen
och miljön inom sitt verksamhetsområde. För säkerställande av naturtyper
spelar åtgärder inom skogs- och jordbruket en särskilt stor roll. Dessa
näringar har enligt skötsellagen och skogsvårdslagen ett visst ansvar för att
värdefulla naturtyper skyddas och vårdas. I de fall pågående markanvändning
avsevärt skulle försvåras till följd av skyddsintressenas styrka, bör
naturvårdslagen tillämpas. En annan viktig lagstiftning i sammanhanget är
ädellövskogslagen, vilken syftar till att bevara landets ädellövskogar för
framtiden. Eftersom ädellövskogarna innehåller de mest mångformiga och
artrika skogstyperna i landet och utgör nödvändiga livsmiljöer för en rad
mer eller mindre utrotningshotade eller sällsynta växt- och djurarter, har en
betydelsefull landvinning gjorts för naturvården i och med tillkomsten av
ädellövskogslagen. Miljö- och energiministern vill dock påpeka att ädellövskogslagen
inte alltid är tillräcklig för att bevara ädellövskogarnas mest
känsliga miljöer. I vissa fall behövs därför ett skydd enligt naturvårdslagen.
Av helt avgörande betydelse för arbetet med att säkerställa naturtyper är
det kunskapsunderlag som tas fram genom forskning och inventering. Inom
ramen för anslaget för miljövårdsforskning har bedrivits och bedrivs forskning
om bl. a. skydd och vård av hotade arter och naturtyper samt om
restbiotopers betydelse för flora och fauna. Inom universiteten och högskolorna
i övrigt samt inom naturhistoriska riksmuseet bedrivs omfattande
forskning som har beröringspunkter med skyddet och vården av naturtyper.
Miljö- och energiministern anser att fortsatta forskningsinsatser är av grundläggande
betydelse för ett långsiktigt framgångsrikt naturvårdsarbete.
Riksomfattande inventeringar av olika naturtyper är mycket viktiga underlag
för att skydda värdefull natur. Naturvårdsverkets hittillsvarande
utredningsverksamhet har bl. a. omfattat våtmarksinventering, grusinventering,
ängs- och hagmarksinventering, inventering av värdefulla marina
miljöer och urskogsinventering. En inventering av ädellövskogens och ädellövhagmarkens
areella omfattning har genomförts i anslutning till naturvårdsverkets
utredning om skydd för värdefull ädellövskog. Miljö- och
energiministern anser det angeläget att denna inventeringsverksamhet fortsätter
för att de mest betydelsfulla naturtyperna så snart som möjligt skall
kunna kartläggas. Som tidigare berörts pågår vid naturvårdsverket i samarbete
med länsstyrelserna en översyn och precisering av riksobjekten för
naturvärd och friluftsliv.
Den år 1969 av riksdagen begärda s. k. fjällutredningen har i enlighet
1987/88:23
60
med regeringens uppdrag slutredovisats av naturvårdsverket i mars 1987. I JoU 1987/88:23
utredningen redovisas en sammanställning av inventeringar av fjällens naturvärden.
Verket tar upp fyra tänkbara ambitionsnivåer för skydd av fjäll
och synpunkter på hur de skall skyddas och avser att aktualisera olika
skyddsfrågor beträffande fjällen allteftersom frågorna beretts. Förslag till
avsättande av nationalparker och naturreservat kommer därför att läggas
fram i särskild ordning. Naturvårdsverket arbetar för närvarande med en
utredning som syftar till förslag om vilka ytterligare nationalparker som bör
inrättas, inte bara i fjällen utan även i andra områden. Utredningen beräknas
vara klar under år 1988.
Under den fysiska riksplaneringens planeringsskede och därefter har
genomförts åtskilliga länsvisa naturinventeringar. Dessa inventeringar utgör
underlag för s. k. naturvårdsplaner, som är länsstyrelsens långsiktiga handlingsprogram
för skydd och vård av värdefulla områden. Naturvårdsplanen
är ett viktigt beslutsunderlag för arbetet med skydd av värdefull natur och
bör därför snarast utarbetas i de län där sådana planer ännu saknas.
Trots att arealen och antalet naturvårdsobjekt har ökat kraftigt sedan
1960-talet, återstår ytterligare områden som behöver säkerställas för naturvården.
Arbetet med att säkerställa särskilt betydelsfulla naturområden bör
därför enligt miljö- och energiministern fortsätta.
Följande principer bör vara vägledande för säkerställandearbetet. Staten
bör i första hand svara för skydd och vård av vetenskapligt värdefulla
naturområden av riksintresse. Områden av intresse för i huvudsak friluftslivet
bör i ökad utsträckning bli en angelägenhet för landsting och kommuner.
1 vissa fall bör dock kostnaderna kunna delas mellan kommun/landsting
och staten. Miljö- och energiministern erinrar om de stiftelser som har
bildats av kommuner och landsting på flera håll i landet. De har bedrivit ett
mycket betydelsefullt arbete genom förvärv och vård av naturområden för i
första hand det rörliga friluftslivets behov. Miljö- och energiministern anser
det värdefullt om denna typ av verksamhet kunde utvecklas och utvidgas
och erinrar om den möjlighet kommunerna har sedan den 1 juli 1987 att
efter delegering från länsstyrelserna själva besluta om naturreservat och
naturvårdsområden. Det är önskvärt att kommunerna använder sig av
denna möjlighet för att säkerställa områden för i första hand friluftslivet.
De naturtyper som bör ägnas mest uppmärksamhet i säkerställandearbetet
är enligt miljö- och energiministern olika slag av våtmarker, urskogar
och vissa naturtyper i odlingslandskapet. Därutöver bör även beaktas
behovet att säkerställa vissa områden som nationalpark.
Åtskilliga värdefulla våtmarker hotas bl. a. av exploatering för skogsproduktion,
jordbruk och energiproduktion. För det fortsatta säkerställandearbetet
utgör naturvårdsverkets våtmarksinventering ett viktigt underlag.
Miljö- och energiministern anser det viktigt att bevara så många våtmarker
som möjligt, eftersom de har en stor betydelse för vattenhushållningen och
för bibehållandet av ett levande landskap. Det anses särskilt angeläget att
översilningsvåtmarker, sumpskogar samt våtmarker i vissa delar av sydligaste
Sverige bevaras. Som angeläget anses också att i samband med
dikningsföretag begränsa eller motverka skada på naturmiljön.
De urskogar och de relativt orörda skogar som finns kvar framhålls som 61
skyddsvärda bl. a. för att många växter och djur är helt beroende av JoU 1987/88:23
urskogsmiljön, för att urskogen har ett egenvärde som en ursprunglig naturtyp,
för bevarande av den genetiska variationen hos skogsträd samt som
naturupplevelse för människan. Naturvårdsverket publicerade år 1986 den
sista rapporten i verkets rapportserie om Sveriges urskogar. Syftet med
denna inventering, som utförts tillsammans med skogsstyrelsen, har varit att
ta fram ett underlag för att kunna skydda särskilt värdefulla urskogsområden.
I sammanhanget vill miljö- och energiministern erinra om att naturvårdsverket
på regeringens uppdrag utreder formerna för skydd och förvaltning
av 55 fjällnära urskogsområden med en total areal av 600 000 ha.
1 takt med skogsbrukets mekanisering har hotet mot urskogarna under
1900-talet blivit allt större. Miljö- och energiministern anser det angeläget
att värdefulla urskogsområden skyddas. Målet för arbetet bör vara att
skydda urskogar i olika regioner och landskapstyper. För att bevara urskog
och urskogsartad skog som ostörda ekosystem behövs skydd mot i princip
all kulturpåverkan.
Odlingslandskapet har snabbt utvecklats mot enformigare och artfattigare
växt- och djursamhällen. Det mångformiga odlingslandskapet utgör grundförutsättningen
för en rik flora och fauna. Det representerar också ett
viktigt kulturarv med stora landskapsetiska och rekreativa värden. Strukturomvandlingen
och rationaliseringsåtgärderna inom jordbruket fortsätter,
vilket innebär att de resterande delarna av slåtter- och betesmarkerna hotas.
Med naturvårdsverkets handbok för inventering av ängs- och hagmarker
som underlag har under år 1987 inventeringar påbörjats i ett antal län.
Miljö- och energiministern delar naturvårdsverkets uppfattning om angelägenheten
av en riksomfattande inventering och vill betona att en sådan är
nödvändig för arbetet att bevara värdefulla naturtyper, fauna och flora i
odlingslandskapet, liksom dess kulturvärden.
Helt avgörande för att behålla ett mångformigt odlingslandskap anser
miljö- och energiministern utformningen av den vardagliga skötseln av
jordbruksmark vara. Synpunkter på jordbruket och naturvården har redovisats
i annat sammanhang.
Miljö- och energiministern vill också erinra om de möjligheter som finns
sedan den 1 juli 1987 att till enskilda jordbruksföretag lämna stöd till vård av
värdefulla naturtyper i odlingslandskapet, s. k. NOLA-stöd. Naturvårdsverket
har givit ut allmänna råd för verksamheten. Denna stödform har
mottagits mycket positivt av myndigheter, organisationer och brukare. Miljö-
och energiministern anser denna form av stöd vara enkel och effektiv för
skyddet och vården av aktuella markområden. Det framhålls därför som
mycket angeläget att verksamheten fortsätter.
Ett stort antal skyddsvärda markområden i odlingslandskapet kommer
inte att kunna skyddas på ett tillfredsställande sätt enbart genom nu beskrivna
åtgärder. Sådana områden bör enligt miljö- och energiministern i
stället säkerställas som naturreservat. Eftersom förändringen i odlingslandskapet
går mycket snabbt efter upphörd hävd, framhålls det som angeläget
att resurser avdelas för att säkerställa de mest värdefulla områdena,
i första hand naturliga betes- och slåttermarker.
För vård och förvaltning av naturvårdsobjekten, dvs. nationalparker, 62
naturreservat m.m., finns ett särskilt anslag. Betydande vårdinsatser inom JoU 1987/88:23
naturvårdsobjekten har kunnat göras genom bl. a. arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, främst beredskapsarbeten. Den omläggning som fr. o. m. budgetåret
1984/85 har skett av de arbetsmarknadspolitiska insatserna har
inneburit en kraftig minskning av beredskapsarbetena, vilket har drabbat
naturvården mycket hårt. Regeringen gav därför i januari 1986 ett uppdrag
till en särskild utredare att genomföra en översyn av naturvårdsförvaltningen.
Utredarens betänkande överlämnades till regeringen i augusti 1986.
Motionerna
En översyn av formerna för säkerställande av naturvårdsobjekt med inriktning
främst på en utvidgning av möjligheterna till periodisering av
ersättningen begärs i motionerna Jol7 (m) och Jo34 (s). Också enligt
folkpartiets partimotion Jo719 bör avbetalningssystem kunna utnyttjas för
reservat på privat mark, och skogsbruket bör genom skogsvårdsavgiften
bidra till vissa reservatsbildningar (yrkande 66). Även moderata samlingspartiet
förespråkar i sin partimotion Jo751 betalning till enskilda markägare
enligt en upprättad plan. Andra lösningar bör också prövas genom t. ex.
markbyten, varvid statlig mark skall kunna erbjudas den enskilde som
ersättning (yrkande 14). Enligt motion Jo723 (m) bör berörda markägare
tillerkännas skälig ersättning för det intrång som bildandet av tillfälliga
naturreservat medför (yrkande 2) och garanteras ersättningsmark (yrkande
3).
Enligt folkpartiets partimotion Jo24 yrkande 27 bör länsstyrelserna utarbeta
säkerställandeplaner med utgångspunkt i naturvårdsverkets inventering
av riksobjekt och en samlad inventering göras av lämpliga framtida
naturreservat. Naturreservat bör enligt moderata samlingspartiet vara reservat
för naturen. En samlad inventering av framtida naturreservat bör därför
göras, liksom en utvärdering av syftet med nuvarande naturreservat. Begreppet
naturskydd bör renodlas, och områden skall inte avsättas som
naturreservat av friluftslivs- eller rekreationsskäl — partimotionerna Jo25
(m) yrkande 4 och Jo751 (m) yrkandena 10 och 11. Nationalparker skall
enligt motionerna Jo25 yrkande 5 och Jo751 yrkande 5 omfatta områden där
naturen i huvudsak får utvecklas fritt, och marken skall ägas av staten. De
skall därför i princip inte ha några driftskostnader utom för viss övervakning.
De delar av våra nationalparker som har exploaterats urholkar
respekten för nationalparksbegreppet och bör därför enligt yrkande 6 i
motion Jo25 avstyckas och ges annan skyddsform, t. ex. naturvårdsområde.
Så bör delar av Abisko nationalpark överföras till naturreservat — motion
Jo751 (m) yrkande 6 (delvis). 1 motion Jo720 (c) begärs en översyn av alla
naturvårdsobjekt och av vårdanslaget samt annan finansiering — via anslaget
Mark för naturvård — för upprättande av skötselplaner och igångsättande
av naturvårdsobjekt (yrkande 9 delvis).
Flera fjällområden bör enligt moderata samlingspartiet och folkpartiet
skyddas som nationalparker. Enligt motion Jo719 (fp) bör Taavavuomaom- 63
rådet (yrkande 52), Rogenområdet (yrkande 53) och Kebnekaiseområdet JoU 1987/88:23
(yrkande 54) inrättas som nationalparker. Enligt samma motion yrkande 51
och motion Jo751 (m) yrkande 8 bör också Sjaunjaområdet skyddas på detta
sätt. De delar av den planerade nationalparken i Kirunafjällen som avses att
brukas för turiständamäl bör i stället skyddas som naturreservat eller naturvårdsområde
— Jo751 yrkande 7. I enlighet med moderata samlingspartiets
principer för nationalparker bör vissa delar av Abisko nationalpark överföras
till naturreservat (yrkande 6 delvis). Enligt motion Jo735 (c) yrkande 11
bör Kalixälven med källvatten och biflöden förklaras som nationalälv med
skydd motsvarande det för nationalparker.
Centerpartiet för i sin partimotion Jo3() yrkande 6 och kommittémotionen
Jo720 yrkande 9 (delvis) fram tanken om en fond för vård och inköp av
naturvårdsobjekt. Fonden skall byggas upp av statliga medel, men bidrag
skall kunna lämnas av allmänheten, företag och genom testamente.
Enligt folkpartiets partimotion Jo719 är det nödvändigt att ge det svenska
fjällområdet ett bättre och mer varaktigt skydd mot exploatering än vad som
är möjligt med nuvarande lagstiftning. Det framhålls som angeläget att
riksdagen snarast får ta ställning till en plan för skydd av fjällvärlden
(yrkande 50).
I syfte att skydda havsmiljön i dess helhet mot bl. a. direkta ingrepp och
skapa en fristad för känsliga arter begärs i partimotionen Jo719 (fp) inrättande
av ytterligare marina reservat (yrkande 45).
Utskottets överväganden
Frågor om ersättning till markägare vid olika typer av intrång i markanvändningen
har vid flera tidigare tillfällen och senast hösten 1987 varit
föremål för utskottets ställningstagande (JoU 1987/88:5 s. 12 f.). Utskottet
erinrade då bl. a. om att sådana frågor är rättsfrågor som ytterst avgörs av
domstolarna i enlighet med gällande lagstiftning och att ersättningens storlek
fastställs enligt expropriationsrättsliga regler som bl. a. utesluter möjligheten
till ersättning på annat sätt än i pengar. Fristående uttalanden i frågan
från riksdagens sida kan i princip inte påverka prövningen i det enskilda
fallet. Utskottet erinrade också om att ersättningsbestämmelserna i naturvårdslagen
även omfattar beslut om intrång i markanvändningen i samband
med s. k. interimistiska naturreservat. Sammanfattningsvis anförde utskottet
att aktuella ersättningsfrågor kommit i ett nytt och för markägarintressena
förmånligare läge sedan plan- och bygglagen jämte följdlagstiftning nu
har börjat tillämpas. Med hänvisning härtill och då utskottet saknar anledning
till annat ställningstagande avstyrker utskottet motionerna Jo723
yrkandena 2 och 3 och Jo751 yrkande 14 (delvis).
I motionerna Jol7, Jo34, Jo719 och Jo751 läggs fram olika förslag som
samtliga syftar till att periodisera ersättningen till markägaren vid säkerställande
av naturvårdsobjekt. Utskottet ser positivt på en sådan ersättningsform
som innebär flera fördelar för markägaren. Utskottet vill emellertid
erinra om att gällande naturvårdslagstiftning i viss utsträckning redan i dag
medger ett sådant förfarande, vilket utskottet också tidigare har framhållit
(JoU 1986/87:17 s. 16 f.) På grund av det nu anförda bör motionerna Jol7, ^
Jo34, Jo719 yrkande 66 och Jo751 yrkande 14 (delvis) inte föranleda någon JoU 1987/88:23
ytterligare riksdagens åtgärd.
I propositionen redogörs för den inventering av riksintressanta områden
som naturvårdsverket utför i samarbete med länsstyrelserna och som syftar
till en precisering och bättre motivering av riksobjekten än tidigare inventeringar.
Förteckningar över samtliga län avses föreligga före årets utgång.
Beträffande fjällen avser naturvårdsverket att på grundval av den
s. k. fjällutredningen aktualisera olika skyddsfrågor allteftersom frågorna
beretts. Inom verket pågår även arbete med en utredning som syftar till
förslag om vilka ytterligare nationalparker som bör inrättas. Utredningen
beräknas vara klar under år 1988. I sammanhanget vill utskottet erinra om
den möjlighet som kommunerna har sedan den 1 juli 1987 att efter delegation
från länsstyrelsen själva besluta om inrättande av naturreservat och
naturvårdsområden. Med anledning härav och i avvaktan på resultatet av
pågående arbete på området avstyrker utskottet motionerna Jo24 yrkande
27. Jo25 yrkandena 4. 5 och 6, Jo72() yrkande 9 (delvis) och Jo751 yrkandena
5, 10 och 11.
Utskottet ansluter sig till de principer för säkerställandearbetet som framförs
av miljö- och energiministern. Staten bör således i första hand svara för
skydd och vård av vetenskapligt värdefulla naturområden av riksintresse.
Områden av intresse för i huvudsak friluftslivet bör i ökad utsträckning bli
en angelägenhet för landsting och kommuner. Som framhålls i propositionen
bör dock kostnaderna kunna delas mellan kommun/landsting och staten.
Utskottet vill i samanhanget nämna de av kommuner och landsting på
vissa håll i landet bildade stiftelserna och vill framhålla det mycket betydelsefulla
arbete dessa stiftelser utför genom att förvärva och vårda naturområden
för i första hand det rörliga friluftslivets behov. Utskottet vill även
erinra om den tidigare nämnda möjligheten för kommunerna att själva
besluta om inrättande av naturreservat och naturvårdsområden. Med det
anförda avstyrker utskottet motionerna Jo30 yrkande 6 och Jo720 yrkande 9
(delvis).
Som redovisats i propositionen har naturvårdsverket framlagt en utredning
om de svenska fjällområdena, den s. k. fjällutredningen. Utredningen
upptar en sammanställning av inventeringar av fjällens naturvärden.
Vidare redovisar verket hur inventeringarna genomförts och vilka områden
som bedömts vara mest värdefulla. Verket tar också upp fyra tänkbara
ambitionsnivåer för skydd av fjällen och synpunkter på hur de skall skyddas.
Verket avser att aktualisera olika skyddsfrågor beträffande fjällen
allteftersom frågorna beretts. Förslag till avsättande av nationalparker och
naturreservat kommer därför att läggas fram i särskild ordning. Som ovan
nämnts arbetar verket för närvarande med en utredning som syftar till
förslag om vilka ytterligare nationalparker som bör inrättas. Utredningen
beräknas vara klar under år 1988. Vad utskottet här anfört om pågående
arbete på området tillgodoser enligt utskottets mening i allt väsentligt syftet
med motion Jo719 yrkande 50 om en plan för den svenska fjällvärlden.
Motionen bör således inte medföra någon ytterligare riksdagens åtgärd.
Mot bakgrund av vad utskottet ovan anfört om pågående arbete för skydd
av de svenska fjällen avstyrks motionerna Jo719 yrkande 51 och Jo751 65
5 Riksdagen /9
yrkande 8. JoU 1987/88:23
Utskottet avstyrker även motionerna Jo719 yrkandena 52, 53 och 54.
Utskottet finner inte anledning att tillstyrka förslaget i motion Jo751
yrkande 7 om skydd för den planerade Kirunaparken.
Med hänvisning till tidigare ställningstagande avstyrks även motion Jo735
yrkande 11.
Utskottet avstyrker även motion Jo751 yrkande 6 (delvis).
Utskottet har tidigare haft att ta ställning till yrkanden om inrättande av
ytterligare marina reservat. Utskottets inställning i frågan var senast hösten
1987 och är alltfort att det i första hand får ankomma på berörda länsstyrelser
att bedöma behovet av ytterligare marina reservat. Utskottet vill i
sammanhanget erinra om det marina reservatet om ca 700 km: i anslutning
till Salvorev som har tillkommit efter beslut av länsstyrelsen i Gotlands län.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo719 yrkande 45.
Särskilda skyddsområden
Motionerna
1 folkpartiets partimotion Jo719 begärs ett program för bevarande av återstående
urskogar och liknande områden. 1 avvaktan på programmet skall
avverkningsförbud råda (yrkande 61). I partimotionen Jo751 (m) framhålls
som angeläget att skydda återstående rester av den svenska urskogen eller
de urskogsliknande skogarna. Särskilt viktigt är att dessa områden i södra
hälften av Sverige undantas från avverkning (yrkande 17). Samtliga objekt
som redovisas i naturvårdsverkets urskogsinventering måste enligt vpk:s
partimotion Jo786 omgående skyddas från avverkning och andra ingrepp
och naturvårdsverket tilldelas extra resurser för att inrätta dessa områden
som naturreservat (yrkande 3).
De svenska våtmarkerna är föremål för ett flertal motioner. I tre partimotioner
- Jo719 (fp), Jo751 (m) och Jo786 (vpk) — föreslås skydd i olika
former av våtmarkerna. Enligt motion Jo719 måste våtmarkerna ägnas
avsevärt större intresse i den fysiska riksplaneringen, möjligheterna att med
stöd av naturvårdslagen begränsa skogsdikningen utnyttjas och bättre och
snara skyddsåtgärder — framför allt reservatsbildning — vidtas för många
särskilt skyddsvärda områden (yrkande 57). Enligt motion Jo751 bör i
princip alla kvarvarande sydsvenska våtmarker bevaras, särskilt i de kalkrika
områdena (yrkande 18). Vpk kräver i motion Jo786 begränsning av
nydikning av våtmarker i södra Sverige, upprättande av länsvisa mål, kartläggning
av ett våtmarksområdes naturvärden som villkor för tillstånd för
utdikning samt skärpning av reglerna för tillståndsgivningen (yrkande 10).
Beslutsunderlaget för den fysiska riksplaneringen beträffande våtmarkerna
i Skåne bör enligt motion Jo821 (fp) yrkande 7 förbättras genom bl. a.
forskning, inventeringar och ökat hänsynstagande till naturvårdsverkets
synpunkter.
Utsk o t tets ö verv ägan ilen
Beträffande det program för bevarande av återstående urskogar och lik -
66
nande områden samt det avverkningsförbud som begärs i motionerna JoU 1987/88:23
Jo719, Jo751 och Jo786 vill utskottet erinra om att regeringen under senare
år har satsat ökade resurser bl. a. för skydd av urskogarna. Genom en
överenskommelse mellan domänverket och naturvårdsverket och regeringens
beslut den 5 september 1985 har ca 600 000 ha av vissa fjällnära
urskogsomräden undantagits från skogsavverkning. Utskottet vill också
erinra om de riksomfattande inventeringar av vissa naturtyper, där bl. a.
urskogarna ingår, som genomförs av naturvårdsverket och om den utredning
av formerna för skydd och förvaltning av 55 fjällnära urskogsområden
med en total areal av 600 000 ha som pågår inom verket. I likhet med
miljö- och energiministern vill utskottet betona det angelägna i att inventeringsverksamheten
kan fortsätta och att de mest värdefulla naturtyperna,
dit urskogarna hör, blir kartlagda. Ett verkningsfullt bevarande av
urskog och urskogsartad skog bör enligt utskottets mening syfta till ett
skydd mot i princip all kulturpåverkan. Vad utskottet ovan anfört tillgodoser
i väsentliga delar syftet med motionerna Jo719 yrkande 61, Jo751
yrkande 17 och Jo786 yrkande 3, som således inte bör medföra någon
riksdagens vidare åtgärd.
Utskottet ansluter sig till miljö- och energiministerns bedömning av värdet
av de svenska våtmarkerna och av det hot som vissa exploateringsintressen
utgör mot dessa områden. På grund av våtmarkernas stora betydelse för
vattenhushållningen och bibehållandet av ett levande landskap är det enligt
utskottets mening nödvändigt att bevara så många våtmarker som möjligt.
Som också framhålls i propositionen är det särskilt angeläget att dessa
områden bevaras i sydligaste Sverige och att skador på naturmiljön i samband
med dikningsföretag begränsas eller motverkas. Utskottet vill i sammanhanget
erinra om de regionala våtmarksinventeringar som skall utgöra
underlag för prövning av ärenden om tillstånd till torvtäkt för energiändamål.
Vad utskottet anfört tillgodoser enligt utskottets mening i allt väsentligt
syftet med motionerna Jo719 yrkande 57, Jo751 yrkande 18, Jo786 yrkande
10 och Jo821 yrkande 7.
Regionala frågor
Motionerna
Tvä motioner — Jo709 (m) och Jo760 (s) — behandlar Persöfjärden i Luleå
kommun. Motionärerna hemställer att området skall skyddas enligt våtmarkskonventionen.
1 motion Jo712 (fp) begärs att delar av Skälderviken
och Lundåkrabukten skyddas genom att föras in i våtmarkskonventionens
förteckning över internationellt viktiga våtmarker.
Enligt motion Jo747 med motionärer från samtliga riksdagspartier bör
Kindlaområdet i Bergslagen inrättas som naturreservat. Stora Alvaret på
Öland bör enligt partimotionen Jo751 (nt) bevaras. Naturvårdsverket bör få
i uppdrag att finna lämpliga bevarandeformer, t. ex. skötselkontrakt (yrkande
9).
Östergötlands skärgård behandlas i motion Jo761 (fp). För att rädda flora
och fauna bör naturskyddsområden inrättas för vissa känsliga delar och ett 67
särskilt atgärdsprogram utarbetas för att rädda sälstammen. Stockholms
skärgård bör enligt motion Jo872 (m) bli föremål för dels en utredning om
färjetrafikens skadeverkningar (yrkande 3), dels en rad åtgärder såsom
omprövning av det fria fiskets omfattning och vissa miljövårdande åtgärder
(yrkande 4).
Ökade resurser för att göra det möjligt att i snabbare takt genomföra
naturvårdsplanerna för Skåne begärs i motion Jo821 (fp) yrkande 6. Åtgärder
för bevarande av Skånes pilevallar och andra lövträdsbestånd, våtmarker,
sandstränder m.m. samt mot försurningen krävs enligt motion
Jo874 (c). Ökade resurser bör därför avdelas för genomförande av naturvårdsplanerna
i Malmöhus län (yrkande 3).
Ett antal förslag om utveckling av skyddade naturområden i Norrbottens
län framläggs i motion Jo853 (s). Genom en utveckling av de skyddade
naturområdena kan nya arbetstillfällen skapas i vård och skötsel av områden
och besökare (yrkande 1).
Utskottets överväganden
Utskottet ansluter sig till vad som sägs i motionerna Jo709 och Jo760 om
Persöfjärdens stora betydelse för bl. a. fågellivet och om de beklagliga
förändringar området genomgår. Utskottet vill i sammanhanget erinra om
vad utskottet anfört ovan om de svenska våtmarkernas betydelse och om
den möjlighet som sedan den 1 juli 1987 står länsstyrelserna till buds att till
kommunerna delegera frågor om inrättande av naturreservat och naturvårdsområden.
Någon anledning att utöver detta uttalande särskilt framhålla
området saknas emellertid enligt utskottets mening. Härmed avstyrks
motionerna Jo709 och Jo760. Med det anförda avstyrker utskottet även
motion Jo712 om skydd för Skälderviken och Lundåkrabukten.
I likhet med motionärerna i motion Jo747 är utskottet medvetet om de
stora värden som, såväl ur natursynpunkt som av kulturhistoriska skäl är
utmärkande för Kindlaområdet i Bergslagen, liksom om det betydande
lokala naturvärde området representerar. Utskottets principiella inställning
är att sådana områden i möjligaste mån bör skyddas för framtiden. Emellertid
bör riksdagen i första hand behandla naturvårdsfrågor av mera övergripande
karaktär. Den detaljkännedom om lokala förhållanden som krävs
för ett ställningstagande i enlighet med motionen finns bl. a. hos vederbörande
länsstyrelse och kommuner. Utskottet vill även hänvisa till det
arbete som pågår inom naturvårdsverket beträffande avsättande av nationalparker
och naturreservat. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion
Jo747.
Utskottet är inte heller berett att föreslå något initiativ från riksdagens
sida med anledning av motion Jo751 yrkande 9 om skydd för Stora Alvaret.
Motionen avstyrks således.
Med hänvisning till vad som anförts ovan om pågående inventeringsarbete
med länsvisa förteckningar över riksintressanta områden för naturvård
och friluftsliv, länsstyrelsernas naturvårdsplaner, kommunernas s. k.
översiktsplaner och möjligheterna för de regionala myndigheterna att bevara
skyddsvärda områden avstyrker utskottet motionerna Jo761 (Östergöt
-
JoU 1987/88:23
68
lands skärgård), Jo853 yrkande 1 (skyddsobjekt i Norrbottens län) och JoU 1987/88:23
Jo872 yrkandena 3 och 4 (Stockholms skärgård).
Utskottet har i andra sammanhang uttalat sin oro över Skånes alltmer
allvarliga miljöproblem. I likhet med motionärerna i motionerna Jo821 och
Jo874 anser utskottet det nödvändigt att kraftfulla åtgärder vidtas på flera
områden. Utskottet hänvisar i det avseendet till vad som anförs på s. 85ff. i
detta betänkande om miljöskyddsområden. Med det anförda avstyrker
utskottet motionerna Jo821 yrkande 6 och Jo874 yrkande 3.
Skydd och vård av hotade arter
Propositionen
Förlusten av arter utgör ett hot mot jordens samlade genresurser, dvs. den
ärftliga variationen. Detta är på lång sikt troligen ett av de största och
allvarligaste miljöproblemen och samtidigt ett av de mest underskattade.
Kontroll av de hotade arternas status har inte bara betydelse genom att de
möjliggör bevarandeåtgärder för just dessa arter. Det hotade arterna fungerar
också som indikatorer pä tillståndet och förändringarna i miljön.
Genom insatser på detta område kan dels större, smygande ekologiska
störningar eller stressymptom noteras i ett tidigare skede, dels kan hela
ekosystem eller delar därav räddas eller bevaras.
Miljö- och energiministern framhåller som angeläget att trygga mångfalden.
Den genetiska resurs som en art representerar är oersättlig. Ett
centralt mål för vår miljöpolitik i vid mening är därför enligt miljö- och
energiministern att säkerställa en naturmiljö som ger våra växt- och djurarter
goda möjligheter att överleva.
Många av de biotoper och miljöer som ingick i det äldre kulturlandskapet,
t. ex. ljunghedar, betesskogar, betade strandängar, hagar och slåttermarker,
har under de senaste hundra åren minskat i areal eller försvunnit
helt. Härigenom har en lång rad arter fått sina livsbetingelser starkt förändrade.
Dagens rationella skogs- och jordbruk leder till flera för djur- och växtliv
negativa förändringar och försämrade livsbetingelser för många arter.
Utsläpp av föroreningar från olika industrier samt användningen av kemiska
bekämpningsmedel i jordbruket har medfört att en stor del av faunan
har utsatts för gifter som för åtskilliga arter kraftig försämrat reproduktionen.
I en del täll har gifterna orsakat sjukdom eller varit direkt dödliga. De
ökade kvävenedfallen från atmosfären innebär ett hot mot växtarter, framför
allt sådana som är beroende av vissa näringsfattiga miljöer.
Användningen av s. k. herbicider för kemisk ogräsbekämpning i jordbruket
har lett till att åkermarkens ogräsflora med tillhörande insektsfauna
successivt har utarmats.
Målen för det fortsatta arbetet inom fauna- och floravården bör enligt
miljö- och energiministern vara att bibehålla en rik och varierad fauna och
flora. Inom ramen för rimliga krav på hänsyn och resursinsatser bör de
naturligt förekommande växt- och djurarterna bevaras i livskraftiga och
reproducerande populationer. 69
Arter och naturtyper kan emellertid inte bevaras enbart genom att natur JoU 1987/88:23
skyddas som naturreservat eller motsvarande. Det är nödvändigt att en
allmän varsamhet och hänsyn visas vid användningen av våra naturresurser.
Ett av de viktigaste instrumenten för en effektiv fauna- och floravård är
enligt miljö- och energiministern hänsynstagande vid den fysiska riksplaneringen
och vid olika former av markanvändning, såsom jordbruk, skogsbruk,
vägdragning etc.
Problemen inom fauna- och floravårdsarbetet har mötts på flera olika
sätt. Formen fridlysning har tillämpats i mänga år men har betydelse endast
i de fall en art hotas på grund av störningar från människan. Djurskyddsområden
har bildats till skydd för främst fågelfauna och sälar. De båda skyddsformerna
naturreservat och nationalparker har också inneburit skydd för
många hotade arter. Dessa instrument är värdefulla och bör, enligt miljöoch
energiministern, utnyttjas även i fortsättningen.
Särskilda åtgärder - räddningsaktioner — har vidtagits för några av de
mest akuta fallen. Det mest uppmärksammade projektet för bevarande av
hotade växtarter är det s. k. Projekt Linné som startade för drygt tio år
sedan. Enligt miljö- och energiministern fordrar en framgångsrik fauna- och
floravård insatser såväl från forskare, myndigheter och markägare som från
den ideella naturvården. Många värdefulla insatser har enligt miljö- och
energiministern gjorts från den ideella naturvårdsrörelsens sida, insatser
som verksamt har kompletterat samhällets åtgärder på området. På flera
håll i landet pågår nu ett antal artbevarande projekt på ideell basis. För att
dessa skall bli effektiva krävs en viss samordning, för vilken naturvårdsverket
bör svara.
Eftersom kunskaperna om arternas miljökrav och levnadsvanor i en del
fall är bristfälliga behövs, enligt miljö- och energiministern, en stark, målinriktad
forskning avseende bevarandet av arterna och deras naturliga miljöer.
Sådan forskning har bedrivits och bedrivs bl. a. inom ramen för anslaget
Miljövårdsforskning, som administreras av naturvårdsverket.
Under senare år har insikten vuxit om behovet av målinriktade studier
och åtgärder rörande de hotade och sällsynta arterna, samtidigt som nya
tekniska förutsättningar har skapats för detta. Genom inrättandet av ett
särskilt anslag till vård av hotade arter har regeringen underlättat systematiska
och samordnade insatser.
Grundläggande för ett framgångsrikt artbevarande är enligt miljö- och
energiministern att ett särskilt handlingsprogram upprättas för vård av akut
hotade, sällsynta och sårbara arter. Naturvårdsverket bör svara för att ett
sådant tas fram. Ett viktigt led i detta arbete är de artdatabanker för flora
och fauna som med anslag från naturvårdsverket håller på att byggas upp av
Sveriges lantbruksuniversitet och som beräknas vara i full drift år 1989.
Tidigare har nämnts Sveriges deltagande i det internationella naturvårdssamarbetet.
Detta arbete är till stor del inriktat på skyddet av hotade växtoch
djurarter. Miljö- och energiministern vill betona vikten av att Sverige
aktivt bidrar till att de internationella insatserna för flora och fauna blir
framgångsrika.
70
Motionerna
JoU 1987/88:23
Ett omfattande åtgärdsprogram för skydd av växt- och djurlivet läggs fram i
folkpartiets partimotion Jo719 yrkande 65. Som den viktigaste åtgärden för
skydd av sällsynta eller hotade arter anges säkerställande av deras livsmiljöer.
Andra åtgärder är fridlysning av såväl växter som djur. naturskyddsområden,
ökade forskningsinsatser, en permanent artdatabank och ett handlingsprogram
för bevarande av genetiska resurser. Också i moderata samlingspartiets
partimotion Jo751 föreslås ett antal åtgärder för skydd av arter
och genetisk variation. Utökad forskning framhålls som angelägen liksom
bevarande så långt möjligt i arternas egen miljö och förstärkning av lagstiftningen
med ett skydd för både växter och djur som också måste verka
förebyggande (yrkande 15). I yrkande 16 begärs resurser till och ökad
information om fauna- och floravårdskommittéerna vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Vpk anser i sin partimotion Jo786 att fauna- och floraregister
måste byggas upp i varje län. Metoderna för förmedling av sådan information
mellan länsstyrelserna och skogsvårdsstyrelserna måste utvecklas
och skogsvårdsstyrelsernas personal tränas i att använda registren i sin
verksamhet (yrkande 6). Enligt motion Jo38 (c) yrkande 9 bör jordbrukare
beviljas statligt stöd för upprätthållande av den genetiska mångfalden i
naturen.
I motion Jo711 (fp) begärs skyndsamt förslag till ändring av 18 c 8
naturvårdslagen (1964:822) så att groddjuren ges ett varaktigt skydd. Enligt
motionärerna måste nu gällande fridlysning kompletteras med ett biotopskydd
utformat som en generell tillståndsplikt för utfyllnad av våtmarker
och vattenområden.
Motionärerna i motion Jo716 (fp) konstaterar att kartläggningen och
skyddet av de mest sällsynta fiskarterna är mycket ofullständiga. Ett program
för varaktigt skydd av dessa arter måste därför utarbetas.
Kraftfulla åtgärder för att rädda sälstammarna i Östersjön begärs i folkpartiets
partimotion Jo719 yrkande 46. Som exempel nämns minskade
giftutsläpp, flera skyddsområden samt uppfödning och utsättning av sälungar.
Utskottets överväganden
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen understrukit behovet av kraftfulla
åtgärder för skydd av utrotningshotade växt- och djurarter. Vid riksmötet
1986/87 fann utskottet det från många synpunkter värdefullt att ett nytt
anslag inrättats för kostnader i samband med särskilda insatser för dessa
arter (JoU 1986/87:17 s. 18, rskr. 221). 1 likhet med miljö- och energiministern
vill utskottet som ett av de viktigaste instrumenten för detta angelägna
arbete framhålla hänsynstagande vid den fysiska planeringen och vid olika
former av markanvändning. Ytterligare åtgärder är emellertid nödvändiga.
En stark och målinriktad forskning liksom ett särskilt handlingsprogram för
vård av akut hotade, sällsynta och sårbara arter är också grundläggande för
ett framgångsrikt artbevarande. Som framgår av vad utskottet anför under
budgetavsnittet i detta betänkande bör riksdagen öka det av regeringen
föreslagna anslaget för vård av hotade arter från 2 milj. kr. till 3 milj. kr. JoU 1987/88:23
Utskottet ansluter sig till propositionens förslag att naturvårdsverket bör
ansvara för att ett särskilt handlingsprogram utarbetas. Enligt vad utskottet
erfarit arbetar sedan den 1 maj 1988 en särskild tjänsteman vid naturvårdsverket
bl. a. med planering och samordning av verkets uppgifter med
avseende på åtgärder i samband med vården av hotade och sällsynta djurarter.
Sveriges deltagande i det internationella naturvårdssamarbetet är till
stor del inriktat på skyddet av hotade växt- och djurarter. Utskottet delar
miljö- och energiministerns bedömning av vikten av att Sverige aktivt bidrar
till att de internationella insatserna på området blir framgångsrika. Vad
utskottet sålunda anfört tillgodoser enligt utskottets mening i allt väsentligt
syftet med motionerna Jo719 yrkande 65 (delvis) och Jo751 yrkande 15.
Motionerna bör således inte medföra någon särskild riksdagens åtgärd.
Miljö- och energiministern hänvisar i propositionen till de artdatabanker
för flora- och faunavård som är under uppbyggnad vid Sveriges lantbruksuniversitet
och som beräknas vara i full drift år 1989. Utskottet har erfarit
att det är fråga om ett försöksprojekt som inleddes år 1984 och som bedrivs
på uppdrag av SNV och i samarbete med flora- och faunavårdskommittéerna.
Dess syfte är att insamla, utvärdera och tillhandahålla information om
hotade växt- och djurarter. Projektet tar också initiativ till fältstudier och
föreslår lämpliga forskningsområden och åtgärder för bevarande av hotade
arter. Informationen, som till viss del sprids i form av faktablad, omfattar
bl. a. en arts utbredning och lokaler i Sverige, beskrivning av arten samt
den aktuella hotbilden graderad i klasser. Projektet bedrivs i samarbete med
amatörbotanister och berörda myndigheter. I likhet med miljö- och energiministern
vill utskottet betona den vikt detta arbete har för bevarande av
våra hotade växt- och djurarter. Av stor betydelse i sammanhanget är också
det särskilda handlingsprogram som enligt propositionen kommer att utarbetas
av naturvårdsverket. Vad utskottet sålunda anfört tillgodoser enligt
utskottets mening i allt väsentligt syftet med motionerna Jo719 yrkande 65
(delvis), Jo751 yrkande 15 och Jo786 yrkande 6. Motionerna bör således
inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Med det anförda får även syftet med motion Jo751 yrkande 16 anses i allt
väsentligt tillgodosett.
Utskottet har tidigare och senast i mars 1988 framhållit värdet av ett
variationsrikt odlingslandskap och dess stora betydelse för bl. a. ett rikt
växt- och djurliv (JoU 1987/88:18 s. 13 f.). 1 likhet med miljö- och energiministern
anser utskottet det mycket angeläget att verksamheten fortsätter.
Detta uttalande, och vad utskottet ovan anfört om övriga åtgärder på
området, tillgodoser enligt utskottets mening i allt väsentligt syftet med
motion Jo38 yrkande 9. Motionen avstyrks således.
Frågan om komplettering av 18 c § naturvårdslagen — motion Jo711 —
behandlades av utskottet senast våren 1987. Utskottet erinrade då om att
sådana vattenföretag som motionärerna ville belägga med tillståndsplikt
enligt naturvårdslagen bedöms enligt vattenlagen (1983:291). Med de förutsättningar
som sedan lagens ikraftträdande den 1 januari 1984 gäller för
vattenföretag konstaterade utskottet att naturvårdsintressena har en starkare
ställning än vad som tidigare var fallet (JoU 1987/88:17 s. 19). Med det 72
anförda avstyrker utskottet motion Jo711. JoU 1987/88:23
Vad utskottet ovan har anfört om pågående och planerade generella
åtgärder till skydd för utrotningshotade arter är enligt utskottets mening
ägnade att i allt väsentligt tillgodose syftet med motion Jo716. Motionen bör
således inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet har tidigare och senast för ett år sedan uttalat sin oro för
tillståndet hos den svenska sälstammen (JoU 1986/87:17 s. 18 f.). Utskottet
som ser allvarligt på Östersjöns marina miljö, för vilken bl. a. sälarna är ett
offer, har i annat sammanhang i detta betänkande (s. Ullf.) uttalat sig för
kraftfulla åtgärder mot havsföroreningarna i bl. a. detta område. Dessa
uttalanden, tillsammans med vad utskottet anfört ovan. tillgodoser enligt
utskottets mening syftet med motion Jo719 yrkande 46, som således inte bör
medföra någon riksdagens vidare åtgärd.
Utvidgning av vissa nationalparker m.m.
1 detta avsnitt tar miljö- och energiministern upp en framställning frän
statens naturvårdsverk att dels utvidga nationalparkerna Ängsö, Blå Jungfrun
och Gotska Sandön till att omfatta omgivande vattenområden, dels
utvidga Sånfjällets nationalpark. I avsnittet behandlas även en framställning
från naturvårdsverket om medgivande till intrång i Stora Sjöfallets nationalpark
med anledning av en planerad turistanläggning vid Vietas.
Nationalparkerna Ängsö, Blå Jungfrun och Gotska Sandön
Nationalparkerna Ängsö, Blå Jungfrun och Gotska Sandön föreslås utvidgade
till att omfatta omgivande vattenområden.
Miljö- och energiministern anser att det finns praktiska fördelar med att
låta nationalparkerna Ängsö och Blå Jungfrun överensstämma med den
rådande fastighetsindelningen, så att även de till fastigheterna hörande
vattenområdena omfattas av nationalparksbestämmelserna. Det kan enligt
miljö- och energiministern också finnas behov av att reglera viss verksamhet,
bl. a. allmänhetens tillträde till vattenområdet närmast öarna.
När det gäller Gotska Sandön anser miljö- och energiministern att förhållandena
i vattenområdet runt Gotska Sandön kan behöva regleras. Öns
vattenområden hyser naturvetenskapliga värden. I likhet med naturvårdsverket
och det stora flertalet remissinstanser anser miljö- och energiministern
att det finns behov av att låta även det omgivande vattenområdet runt
Gotska Sandön ingå i nationalparken. Vad gäller avgränsningen i vattnet
anses det inte finnas skäl att låta nationalparken omfatta något annat
vattenområde än vad som hänförs till berörd fastighet enligt lagen
(1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde.
Utskottet delar miljö- och energiministerns bedömning av behovet av en
utvidgning av vissa nationalparker. Riksdagen bör således bemyndiga regeringen
att utvidga nationalparkerna Ängsö, Blå Jungfrun och Gotska Sandön
i enlighet med vad som redovisas i propositionen.
73
Sånfjällets nationalpark
JoU 1987/88:23
Sånfjällets nationalpark föreslås utvidgad med omgivande mark som är
upptagen på naturvårdsfonden.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om utvidgning av Sånfjällets nationalpark.
Stora Sjöfallets nationalpark
Miljö- och energiministern föreslår att riksdagen medger en turistanläggning
i anslutning till statens vattenfallsverks bebyggelse vid Vietas i Stora
Sjöfallets nationalpark.
Förslaget om intrång har i princip tillstyrkts av remissinstanserna. Med
hänsyn till den exploatering av området som redan har skett på grund av
vattenkraftsutbyggnaden och då den planerade verksamheten enligt miljöoch
energiministern låter sig förenas med naturvårdens intressen bör intrånget
få ske. Några remissinstanser har framfört synpunkter i detaljfrågor
beträffande den föreslagna dispositionsplanen. Detta är frågor som enligt
miljö- och energiministern bör behandlas i samband med plangenomförandet.
Det förutsätts i propositionen att berörda intressenter får framföra sina
synpunkter i detta sammanhang.
Folkpartiet begär i sin partimotion Jo719 yrkande 55 att vissa delar av
Stora Sjöfallets nationalpark som fortfarande har stort skyddsvärde införlivas
med intilliggande Sareks nationalpark. Andra områden i parken bör
slås ihop med en ny nationalpark i Sjaunjaområdet. Enligt partimotionen
Jo751 (m) urholkar de i bl. a. Stora Sjöfallets nationalpark exploaterade
områdena respekten för nationalparksbegreppet. Dessa delar bör överföras
till naturreservat (yrkande 6 delvis).
Utskottet får för sin del anföra följande.
Naturvårdsverket, som i sin hemställan till regeringen konstaterar att det
under lång tid bedrivits turistisk verksamhet i Vietas, anser att en permanent
turistanläggning i området väl låter sig förenas med naturvårdens
intressen. Denna uppfattning delas av miljö- och energiministern. Utskottet
finner inte anledning till annan uppfattning i frågan men förutsätter — i
likhet med miljö- och energiministern — att berörda intressenter får framföra
sina synpunkter i samband med plangenomförandet. Med det anförda
tillstyrker utskottet regeringens förslag om en turistanläggning vid Vietas i
enlighet med vad som anförs i propositionen. Utskottet finner inte heller
anledning till omstrukturering av nationalparken och avstyrker därmed
motionerna Jo719 yrkande 55 och Jo751 yrkande 6 (delvis).
Översyn av naturvårdsförvaltningen
Miljö- och energiministern anser att naturvårdsverket som central förvaltningsmyndighet
även i fortsättningen bör ha ansvaret för samordningen av
naturvårdsförvaltningen i hela landet. Länsstyrelsen är regional förvaltningsmyndighet
och bör även i fortsättningen ha ansvaret för naturvårdsförvaltningen
i länet. 74
Länsstyrelsen bör enligt miljö- och energiministern till förvaltare av na- JoU 1987/88:23
turvårdsobjekt utse den som med hänsyn till kompetens samt från naturvårdssynpunkt
och av ekonomiska eller andra skäl bedöms som mest lämplig
för ändamålet. Miljö- och energiministern kommer att föreslå regeringen
att nuvarande föreskrift i 3 S naturvärdsförordningen att vissa uppräknade
myndigheter och organ i första hand skall utses till förvaltare bör utgå.
Miljö- och energiministern anser att naturvårdsverket bör fä i uppdrag att
i samråd med riksrevisionsverket se över formerna för den ekonomiska
planeringen och redovisningen av medlen för vård och förvaltning av naturvårdsobjekt.
Länsstyrelsen — och inte som nu naturvårdsverket — bör vara prövande
myndighet beträffande statsbidrag ur vårdanslaget till kommuner, stiftelser
m. fl. samt för landskapsvård.
Länsstyrelserna bör enligt miljö- och energiministern kunna ta upp förhandlingar
med kommuner och landsting om ansvaret för naturvårdsförvaltningen
och kostnadsansvaret för förvaltningen av enskilda naturvårdsobjekt.
Skötselplanen för ett naturreservat och ett naturvårdsområde bör enligt
miljö- och energiministern göras till ett obligatoriskt dokument som skall
ingå i förordnandebeslutet.
Arbetet med skötselplaner för befintliga reservat bör intensifieras.
De statliga insatserna för vård och förvaltning av naturvårdsobjekt bör
enligt miljö- och energiministern i första hand koncentreras till områden av
riksintresse för vetenskaplig naturvård och friluftsliv. Insatser för att bevara
omistliga naturvärden bör prioriteras.
En översyn bör ske av alla naturvårdsobjekt med syfte att naturvårdsförordnanden
som inte längre är motiverade kan upphävas. Miljö- och energiministern
kommer senare att föreslå regeringen det uppdrag som erfordras
för att genomföra en omprövning av naturvårdsobjekten.
Naturvårdsverket, länsstyrelserna och naturvårdsförvaltarna bör enligt
miljö- och energiministern i sitt arbete med förvaltningen av naturvårdsobjekt
pröva andra finansieringskällor för täckande av vissa kostnader för
naturvårdsförvaltning utöver statsanslag. Sponsring av såväl förvärv som
skötsel av naturvårdsobjekt kan enligt miljö- och energiministern vara ett
sätt, uttag av avgifter för service inom eller i anslutning till olika objekt ett
annat.
Planering av naturvårdande beredskapsarbeten bör enligt miljö- och
energiministern bedrivas så att det alltid finns en viss objektreserv.
Ideella organisationers möjligheter att engagera sig i vården av naturvårdsobjekt
bör tas till vara.
Utskottets överväganden
Utskottet har ingen erinran mot vad miljö- och energiministern anfört om
en översyn av naturvårdsförvaltningen.
75
Lagstiftning och organisation
JoU 1987/88:23
Propositionen
Naturvårdslagen trådde i kraft den I januari 1965. 1 förhållande till miljöskyddslagen.
som trädde i kraft år 1969, är dock möjligheterna att med
naturvårdslagens hjälp skydda miljön mer begränsade. Naturvårdslagen har
emellertid skärpts genom att det under 1970- och 1980-talen genomfördes
en rad viktiga ändringar. Dessa har dock inte ändrat den principiella inriktningen.
Stora förändringar i samhället och i synen på naturvården har
skett under den tid lagen funnits. Lagen framstår nu som delvis otidsenlig
och föråldrad. Mot bakgrund av det anförda har miljö- och energiministern
för avsikt att senare föreslå regeringen att en samlad översyn görs av
naturvårdslagen.
Terrängkörningslagen trädde i kraft den 1 januari 1976. Syftet med lagen
är främst att skydda naturmiljön. Lagen sågs över senast år 1985, då regeringen
i skrivelse till riksdagen (skr. 1984/85:203) redovisade en översyn av
hela terrängkörningslagstiftningen. Naturvårdsverket har år 1986 i en framställning
till regeringen begärt vissa ändringar i lagstiftningen. Förslaget
avser bl. a. utvidgning av lagens tillämpningsområde så att den omfattar
samtliga motordrivna fordon, dvs. — förutom terrängfordon och motorfordon
— även traktorer och motorredskap. Frågan bereds nu i regeringskansliet.
Statens naturvårdsverk är central förvaltningsmyndighet för naturvård
och friluftsliv, medan huvudansvaret för naturvården på det regionala planet
ligger hos länsstyrelserna, vilka utför det huvudsakliga planerings- och
verkställighetsarbetet på området. Länsstyrelsernas naturvårdsenheter arbetar
i nära kontakt med naturvårdsverket.
För naturvården på det lokala planet svarar kommunerna. I naturvårdslagen
stadgas om samråd mellan länsstyrelsen och beörda kommuner i vissa
viktiga naturvärdsärenden. Kommunal planering och kommunala beslut har
stor betydelse för naturvården. Länsstyrelsen kan i vissa fall delegera sin
beslutanderätt till kommunen som också kan överta vissa tillsynsfrågor.
Miljö- och energiministern erinrar om att naturvårdslagen ändrades i
samband med tillkomsten av PBL på så sätt att kommunerna får rätt att
själva besluta om bildande av naturreservat och naturvårdsomräden. Denna
möjlighet är främst avsedd för säkerställande av områden runt tätorterna
som är av betydelse för friluftslivet.
Den tidigare aviserade översynen av naturvårdsverkets organisation bör
enligt miljö- och energiministern också omfatta verkets naturresursavdelning.
Med hänsyn till den nya genomgripande lagstiftningen rörande hushållningen
med mark och vatten är det viktigt att naturvårdsverket som
central myndighet inom natur- och miljövårdsområdet svarar för att kunskaperna
om natur och miljö görs tillgängliga som underlag för beslut och
ställningstaganden. Detta innebär enligt miljö- och energiministern att naturvårdsverket
inte bara skall ha uppsikt över hushållningen med naturresurser
inom sitt eget verksamhetsområde enligt NRL utan också i praktiken
ha ett vidare bevakningsansvar med avseende pä naturresursernas
utnyttjande.
För att naturvårdsverket på ett ändamålsenligt sätt skall kunna utöva sin JoU 1987/88:23
tillsyn och uppsikt av miljöfrågor vid tillämpningen av PBL och NRL samt
övrig markanvändningslagstiftning är det enligt miljö- och energiministern
viktigt att verkets verksamhet får en framåtsyftande inriktning och bedrivs i
ett långsiktigt perspektiv. Naturvårdsverket bör också aktivt bevaka olika
sektorers resursanvändning och miljöpåverkan samt samhällsplaneringen pä
olika nivåer. Inom ramen för en långsiktigt inriktad verksamhetsplan bör
verket ha en tillräcklig flexibilitet för att kunna hantera uppkomna frågor.
Mot bakgrund av bl. a. plan- och naturresurslagstiftningen och de förslag
till effektivitetshöjande åtgärder som lämnats av naturvårdsförvaltningskommittén
(DS Jo 1984:4) bör enligt miljö- och energiministern den aviserade
översynen behandla naturvårdsverkets framtida roll och fördelningen
av arbetsuppgifter mellan naturvårdsverket som central naturvårdsmyndighet
och länsstyrelserna som regionala myndigheter.
Motionerna
I sin partimotion Jo30 framhåller centerpartiet att en naturvårdslag måste
ha större tyngd i förhållande till annan lagstiftning än vad som nu är fallet.
En övergripande naturresurslagstiftning bör ange hur resurserna skall förvaltas,
inte hur de skall exploateras (yrkande 3). Samma tankegångar förs
fram i kommittémotionen Jo720 (c) yrkande 1. Enligt partimotionen Jo767
(c) kan naturresursräkenskaper bli ett sätt att undersöka och beskriva
sambanden mellan naturresurser/miljö och ekonomi och dessutom ett instrument
i bedömningen av en viss ekonomisk utveckling och av de naturresurser
som används (yrkande 19).
Enligt folkpartiets partimotion Jo719 bör en översyn av naturvårdslagen
göras och ett nytt lagförslag utarbetas (yrkande 48). Inför en sådan översyn
bör särskilt prövas om det inte finns skäl att göra en tydligare boskillnad
mellan naturområden, som skall sparas främst av hänsyn till flora och fauna,
och sådana som skall bevaras av hänsyn till friluftsliv och rekreation. En ny
terminologi bör införas, där nationalreservat resp. naturreservat är begrepp
för områden som skyddar flora och fauna inom ett område på riksnivå resp.
regional nivå. och nationalpark respektive naturpark är inrättade för rekreation
(yrkande 49). De ersättningsbestämmelser för intrång i pågående
markanvändning som gällde före den 1 juli 1987 bör återinföras (yrkande
62) och luckan tätas mellan naturvårdslagen och skogsvårdslagens hänsynsregler
(yrkande 64).
Moderata samlingspartiet konstaterar i sin partimotion Jo751 att en modern
naturvårdslagstiftning bättre än den nuvarande måste skydda utrotningshotade
arter och arter med en hotad genetisk variation (yrkande 12).
En utredning bör därför tillsättas med uppgift att lägga fram förslag till
modernisering av naturvårdslagen (yrkande 19) och söka finna en bättre
samordning mellan lagarna inom miljöområdet (yrkande 20). I motion
Jo734 begär partiet återinförande av de bestämmelser i naturvårdslagen
som fram till är 1974 gällde för strandskyddet, dvs. kommunerna skall ha
rätt att utfärda strandskydd längs de vatten den vill skydda, medan marken
längs övriga vatten skall kunna bebyggas enligt allmänna regler.
Enligt motion Jo757 (s) yrkande 1 bör naturvårdslagen förtydligas så att JoU 1987/88:23
det klart framgår att naturvårdslagen är det instrument som också tillgodoser
kulturminnesvårdens intressen av att säkerställa kulturmiljöer som
faller utanför byggnadslagstiftningens och fornminneslagens räckvidd.
I motion Jo732 begärs en översyn av bestämmelserna för dispensförfarande
och handläggning av besvärsärenden beträffande ersättningsmark
vid expropriation för naturreservat (yrkande 1). Enligt motion Jo870 (m)
bör gällande lagstiftning kompletteras med regler om rätt till ersättningsmark
för den som tvingas avhända sig mark. Domänverket bör dessutom i
sin instruktion få inskrivet skyldigheten att medverka till att ställa ersättningsmark
till förfogande och lantbruksnämnden i sin instruktion en skyldighet
att aktivt biträda båda parter vid bytes- och kompensationsaffärer.
Enligt motion Jo756 (s. c) bör förslag till strandningslag utarbetas med
möjlighet för myndigheter att ålägga ägare att flytta eller på ägares bekostnad
låta flytta fartygsvrak, trots att de inte är till direkt fara för sjöfarten.
I två motioner begärs ändring av terrängkörningslagen. Enligt motion
Jo841 (m) yrkande 1 bör lagen omarbetas så att förbudet mot terrängkörning
endast gäller inom de klart avgränsade områden där naturen är
särskilt känslig. Krav på tillstånd från svenska myndigheter för utländska
terrängfordon som i nöjessyfte används i gränsfjälltrakterna framförs i motion
Jo854 (s). I tillståndet skall föraren upplysas om de regler som gäller för
snöskotertrafik i Sverige.
Med tanke på att en betydande del av landets naturskyddade områden är
belägna i Norrbotten, ter sig, enligt motion Jo853, en lokalisering till
Norrbotten av naturvårdsverkets naturresursavdelning rimlig (yrkande 2).
Utskottets överväganden
1 likhet med miljö- och energiministern kan utskottet konstatera att stora
förändringar har ägt rum i samhället och i synen på naturresurser och
naturvård sedan tillkomsten av naturvårdslagen. I ett tillväxtsamhälle kommer
av nödvändighet alltid olika intressen att brytas mot varandra. Utvecklingen
och våra ökade kunskaper har emellertid lärt oss att förutsättningen
för en gynnsam ekonomisk utveckling är ett längre perspektiv i
vår syn på naturresurserna och naturmiljön än det som tidigare varit förhärskande.
Utskottet välkomnar därför den översyn av naturvårdslagen
som aviseras i propositionen. Till grund för denna översyn bör enligt utskottets
mening ligga de synpunkter på en långsiktigt god hushållning med
naturresurserna och pä samstämmigheten mellan naturvård och ekonomisk
utveckling som framförs av miljö- och energiministern. Detta innebär enligt
utskottets mening bl. a. att naturvårdslagen måste ges ökad tyngd i förhållande
till annan lagstiftning på området liksom att förutsättningar skapas
för en bättre samordning av de aktuella regelsystemen. Med det anförda får
enligt utskottets mening syftet med motionerna Jo30 yrkande 3, Jo719
yrkandena 48 och 49, Jo720 yrkande 1 och Jo751 yrkandena 12, 19 och 20
anses tillgodosett. Motionerna bör sålunda inte medföra någon vidare åtgärd
från riksdagens sida.
Vad utskottet ovan anfört är även ägnat att i allt väsentligt tillgodose JoU 1987/88:23
syftet med motion Jo767 yrkande 19 som således inte bör medföra någon
riksdagens vidare åtgärd.
Utskottet avstyrker motion Jo719 yrkandena 62.
Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motion 719 yrkande 64.
Utskottet avstyrker även motion Jo734.
Som framförts i propositionen bör i arbetet med bl. a. naturvärdsobjekten
kulturminnesvårdens intressen beaktas. I den nyligen framlagda propositionen
(1987:104) om kulturmiljövård ges begreppet kulturminnesvård
en vidgad innebörd. I propositionen föreslås även att riksantikvarieämbetet
ges ökade resurser för insatser inom kulturlandskapsvården, bl. a. i samverkan
med naturvården. Utskottet delar härvidlag miljö- och energiministerns
bedömning att landskapsvården härigenom stärks. Mot bakgrund av
vad utskottet här anfört och i avvaktan på riksdagens behandling av den
ovan nämnda propositionen bör motion Jo757 yrkande 1 inte föranleda
någon riksdagens vidare åtgärd. Motionen avstyrks således.
Utskottet har vid sin behandling av ett antal motioner med anledning av
propositionens avsnitt om skydd och vård av naturtyper redovisat sina
synpunkter på vissa frågor om ersättning till markägare vid olika typer av
inträng i markanvändningen (s. 64). Med hänvisning till tidigare uttalanden
i frågan anförde utskottet sammanfattningsvis att aktuella ersättningfrågor
kommit i ett nytt och för markägarintressena förmånligare läge sedan planoch
bygglagen jämte följdlagstiftning har börjat tillämpas och avstyrkte
motionerna på den grunden. Följaktligen är utskottet inte heller berett att
förorda någon ändring av aktuell lagstiftning i enlighet med vad som anförs i
motionerna Jo723 yrkande 1 och Jo870. vilka således avstyrks.
Med anledning av motion Jo756 vill utskottet erinra om att lagstiftningen
redan i dag erbjuder vissa möjligheter till sådana åtgärder som efterlyses i
motionen. Enligt 1 § lagen (1986:371) om flyttning av fartyg i allmän hamn,
ändrad genom lag 1987:775, får fartyg flyttas av hamninnehavare, om
fartyget utgör hinder för sjöfarten eller varaktigt ligger på ett sätt som
strider mot gällande föreskrifter. Genom 24 § naturvårdslagen ges kommunen
möjligheter att förelägga den som vållat eller är ansvarig för nedskräpning
eller osnyggande i naturen att iordningställa platsen. Med det
anförda avstyrker utskottet motion Jo756.
I avvaktan på resultatet av naturvårdsverkets framställning till regeringen
om vissa ändringar i terrängkörningslagstiftningen är utskottet inte berett
att tillmötesgå de krav på ändringar i lagstiftningen som framförs i motionerna
Jo841 yrkande 1 och Jo854. Motionerna avstyrks således.
Som anförts i propositionen kommer en översyn av naturvårdsverkets
organisation att genomföras. Denna översyn bör enligt miljö- och energiministern
också omfatta verkets naturresursavdelning. I avvaktan på resultatet
av denna översyn avstyrker utskottet motion Jo853 yrkande 2.
79
4. Luftföroreningar och försurning
JoU 1987/88:23
Strategi för renare luft
Propositionen
Regeringens överväganden går i stora delar tillbaka på statens naturvårdsverks
aktionsplan 87 mot luftföroreningar och försurning. Miljö- och energiministern
sammanfattar i propositionen sina förslag och ställningstaganden
pä följande sätt.
Luftföroreningarna utgör i dag ett allvarligt hot mot människors hälsa och
livsmiljö. Inom Mellaneuropas sammanhängande industrialiserade regioner
ger luftföroreningar upphov till hälsoeffekter och omfattande skador på träd
och skogsmark. I Sverige har luftföroreningarna lett till försurning av vatten
och mark samt skogsskador.
Strategin för handlingsprogrammet mot luftföroreningar och försurning
bör vara att genomföra utsläppsbegränsningar i Sverige och samtidigt arbeta
för internationella åtaganden om sådana begränsningar. Den innebär att
luftföroreningsuisläppen bör reduceras i den utsträckning som fordras för
att skydda människors hälsa och minska nedfallet till den nivå miljön tål.
Mot denna bakgrund bör fortsatta åtgärder mot luftföroreningar övervägas.
Hänsyn bör härvid tas till bl. a. resultatet av det pågående internationella
arbetet.
Högsta tillåtna svavelhalt i tjock eldningsolja bör minskas till 0,8 %. En
miljöavgift för att stimulera till ytterligare sänkning av svavelhalten bör även
övervägas. Svavelutsläppen bör därefter begränsas ytterligare genom skärpta
utsläppskrav med början år 1993 i de mest försurade områdena. De
skärpta kraven motsvarar ett utsläpp från olja med ca 0,4 % svavel för
mindre anläggningar och ca 0,2 % svavel för större. Lagen om svavelhaltigt
bränsle ändras så att den omfattar samtliga bränslen.
Kväveoxidutsläppen bör minskas genom skärpta riktlinjer för prövningen
av förbränningsanläggningar enligt miljöskyddslagen. Kväveoxidutsläppen
bör dessutom minskas genom skärpta avgaskrav fr. o. m. 1992 års modeller
för lätta lastbilar och bussar och fr. o. m. 1994 års modeller för tunga
fordon. Under två år före ikraftträdandet bör ett stimulansbidrag betalas ut
vid köp av fordon som uppfyller kraven. Bidragen beräknas kosta totalt 450
milj. kr. Samtidigt bör en ytterligare skärpning av utsläppskraven övervägas
bl. a. för tätortsfordon samt traktorer och arbetsmaskiner.
I vissa områden, där miljön är särskilt känslig eller i större tätorter, där
ett stort antal människor utsätts för luftföroreningar, kan det vara särskilt
viktigt att snabbt förbättra luftkvaliteten. ML bör därför ändras så att
regeringen får förklara ett visst område som miljöskyddsområde. För ett
sådant område skall regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, länsstyrelsen
få meddela särskilda föreskrifter beträffande bl. a. luftföroreningar.
Forskningsinsatserna kring hälsorisker, skogsskador, mark- och grundvattenförsurning,
kalkning av sjöar och vattendrag och effekter på fauna
och flora bör fördjupas. Det internationella samarbetet inom forskning och
övervakning av miljöeffekter bör ökas. Den tekniska forskningen och utvecklingen
beträffande bl. a. bättre miljöteknik för fordon, förbränningsanläggningar
m.m. bör förstärkas.
80
I kap.4.4 Strategi för renare luft anför miljöministern bl. a. följande (s. 103 JoU 1987/88:23
ff).
En överordnad målsättning för handlingsprogrammet mot luftföroreningar
och försurning är att minska halter och nedfall av luftföroreningar till
sådana nivåer som människors hälsa och miljön tål även på lång sikt. Jag
bedömer att målsättningen bäst kan uppnås genom att i en samlad strategi
både genomföra utsläppsbegränsningar i Sverige och arbeta för internationella
åtaganden om utsläppsminskningar. I det internationella arbetet bedömer
jag att Sveriges initiativ till Aktionsplan Europa kommer att spela en
betydelsefull roll.
De svenska svavelutsläppen bedöms minska med 65 % till år 1995 från
1980 års nivå i enlighet med det av riksdagen beslutade programmet mot
luftföroreningar och försurning. Ytterligare åtgärder behöver vidtas för att
nå målsättningen om 30 % minskning av kväveoxidutsläppen mellan åren
1980 och 1995.
Innan ställning tas till ytterligare skärpta nationella målsättningar bör
kostnader och andra effekter av nödvändiga åtgärder studeras. Vilka tekniska
åtgärder som skulle fordras för att minska svavelutsläppen med
70-80 % samt halvera kväveoxidutsläppen till sekelskiftet jämfört med
1980 års nivå bör studeras. En svensk åtgärdsstrategi för kolväteutsläppen
bör också tas fram. Ekonomiska och andra konsekvenser för industrin,
staten, kommunerna och samhället i övrigt bör analyseras.
Naturvårdsverket arbetar för närvarande med en översyn av riktlinjerna
för luftkvalitet. Förutom reviderade värden för svaveldioxid och partiklar
arbetar verket med förslag till riktlinjer för kväveoxid och ozon samt riktlinjer
för den högsta belastningen på miljön av föroreningsnedfall. Enligt
vad jag har erfarit kommer verket att lämna sitt förslag till regeringen
sommaren 1988.
Motionerna
I motionerna föreslås vissa ändringar av regeringens förslag i olika avseenden.
Enligt motion Jo25 (m) bör det långsiktiga målet vara att minska svavelutsläppen
med 80 % frän 1980 ars nivå till är 2000 (yrkande 9). Kväveutsläppen
bör minskas till en nivå naturen i Sverige tål (yrkande 12). Ett
motsvarande yrkande framställs i motion Jol6 (m) yrkande 6. I motion
Jo719 (fp) yrkas att målen för svaveldioxid- och kväveoxidutsläppen skärps
(yrkande 27). Ett handlingsprogram bör enligt motionen vidtas mot luftföroreningarna
i södra Sverige (yrkande 35). Ett likartat motionsyrkande framförs
i motion Jo715 (fp) yrkande 2 medan det i motion Jo873 (fp) yrkande 5
framhålls att åtgärder för att begränsa luftföroreningarna bör beaktas i olika
myndigheters arbete. Enligt partimotion Jo24 (fp) yrkande 10 bör åtgärder
vidtas för att nedbringa ozonbildningen med 75 % resp. kväveoxid- och
kolväteutsläppen. I centerns partimotion Jo30 yrkande 16 begärs att målet
för utsläppsminskningen skall sättas till 90 % för svaveldioxid samt till 75 %
för kväveoxider och kolväten. Motsvarande yrkanden återfinns i motionerna
Jo767 (c) yrkande 6, Jo851 (c), och Jo21 (c; särskilt beträffande Kronobergs
län), yrkande I. Skärpta mål för minskade utsläpp efterlyses även i
motionerna Jo735 (c) yrkande 1 och Jo23 (c), yrkande 2. Enligt motion Jo30
(c) yrkande 24 bör även avsvavlingskapaciteten byggas ut.
6 Riksdagen 7987/88. 16 sami. Nr 2.1
Utskottets överväganden
JoU 1987/88:23
Utskottet konstaterar att några åsiktsskillnader inte föreligger om nödvändigheten
av att minska luftföroreningarna och de försurande utsläppen.
Målet måste vara att utsläppen på sikt nedbringas till en nivå som naturen
tål och som medger en god livsmiljö. Vid sidan om de nationella ansträngningarna
är det angeläget att reduktion sker även av utsläppen i våra
grannländer och även länder vilkas utsläpp inte direkt berör Sverige.
När det gäller till vilken nivå utsläppen skall bringas ned anser utskottet
beträffande svavelutsläppen att det finns anledning att ytterligare skärpa den
målsättning som regeringen angivit. Utskottet biträder regeringens linje att
svavelutsläppen bör minska med 65 % till år 1995 från 1980 års nivå. Enligt
utskottets mening bör riksdagen dessutom redan nu fastlägga ett mål om
80 % minskning fram till sekelskiftet från 1980 års nivå. Riksdagen bör göra
ett uttalande till regeringen härom. Därigenom tillgodoses helt eller delvis
motionerna Jo 16 yrkande 6, Jo25 yrkande 9, Jo30 yrkande 16 i motsvarande
del och Jo719 yrkande 27 i motsvarande del.
Utskottet biträder å andra sidan regeringens linje fullt ut när det gäller
strategin för att minska kväveutsläppen. Det innebär att ytterligare åtgärder
måste vidtas för att nå målsättningen om 30 % minskning av dessa utsläpp
mellan åren 1980 och 1995. Vidfare bör studeras vilka tekniska åtgärder
som skulle fordras för att halvera kväveoxidutsläppen vid sekelskiftet jämfört
med 1980 års nivå. Utskottet avstyrker mot den bakgrunden motionerna
Jo25 yrkande 12, Jo30 yrkande 16 i motsvarande del och Jo719
yrkande 27 i återstående del.
En svensk strategi för kolväteutsläppen bör också tas fram. Dessa spelar
tillsammans med kväveoxiderna en roll vid bildandet av fotokemiska oxidanter,
främst det giftiga ozonet, genom komplicerade kemiska reaktioner.
Utsläpp frän bilar och förbränningsanläggningar är de huvudsakliga källorna.
Under sommaren kan, som framhålls i propositionen, luft med starkt
förhöjda halter av bl. a. ozon föras in över Skandinavien från kontinenten.
Genomförandet av den katalytiska avgasreningen bör enligt vad utskottet
inhämtat innebära en icke oväsentlig minskning av ozonbildningen från
svenska utsläppskällor.
Med det anförda avstyrker utskottet här behandlade motioner i övrigt i
den mån de icke tillgodosetts genom utskottets ställningstagande.
Koldioxidproblemet
Motionerna
1 flera motioner tas problemet med koldioxidutsläppen upp och den inverkan
pågående eldning med fossila bränslen enligt forskarna beräknas få
för klimatet på jorden genom den s. k. drivhuseffekten. Enligt motion Jo25
(m) bör koldioxidutsläppen i Sverige inte tillåtas att öka från dagens nivå
(yrkande 8). I motionerna Jo30 (c) yrkande 14 och Jo719 (fp) yrkande 7
efterlyses ett aktionsprogram för att begränsa koldioxidutsläppen.
82
Utskottets överväganden
JoU 1987/88:23
Utskottet delar motionärernas oro inför dessa frågor. Som framhålls i propositionen
utgör risken för långsiktig klimatförändring till följd av utsläpp
av bl. a. koldioxid ett av de särskilt allvarliga, rentav livsavgörande hoten
mot miljön. Vid den offentliga utfrågning som utskottet haft med bl. a.
forskare och industrirepresentanter framgick att koldioxidutsläppens och
freonutsläppens följder kan förväntas få sådana dimensioner att det blir en
tvingande nödvändighet att på sikt nedbringa förbränningen av fossila
bränslen. (Freonutsläppen - vilka enligt vad som framkom vid utfrågningen
anses ha inverkan även på den s. k. drivhuseffekten - behandlas närmare i
kapitel 5 av detta betänkande.) Oavsett inställningen i övrigt till kärnkraft
beräknas enligt vad som framhölls vid utfrågningen tillgängliga urantillgångar
vara så begränsade att fissionskraften knappast erbjuder något ekonomiskt
lockande långsiktigt alternativ till andra alternativa energislag. Det
framgick även att koldioxidutsläppen blir mindre per utvunnen energimängd
vid gaseldning än vid kol- eller oljeeldning samt att avgasrening med
kalkbäddar vid koleldning medför ökad koldioxidutveckling.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att koldioxidproblemet är av
global natur. Det kan icke lösas genom nationella åtgärder. En internationell
reglering är nödvändig. Det är emellertid först nödvändigt att
vinna internationellt erkännande av problemet. Som ett led i ansträngningarna
härför och mot bakgrund av vad som framkommit ansluter sig
utskottet till förslaget i motion Jo30 om att regeringen bör klarlägga energianvändningens
effekter på koldioxidhalten i atmosfären och utarbeta ett
program för att minska utsläppen till vad naturen tål. Som ett nationellt
delmål bör anges att koldioxidutsläppen icke bör ökas utöver den nivå de
har i dag. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna Jo30
yrkande 14, Jo25 yrkande 8 och Jo719 yrkande 7 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Internationellt arbete
Huvuddelen av det internationella samarbetet om luftföroreningar sker
inom ramen för FN:s konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar.
Konventionen undertecknades i november 1979 i Genve och har
nu ratificerats av 32 stater, senast av Jugoslavien. Konventionen är av
ramkaraktär, och särskilda åtaganden överenskoms genom protokoll till
konventionen. Hittills har två protokoll förhandlats fram - beträffande
finansiering av det internationella mätprogrammet och beträffande minskning
av svavelutsläppen med minst 30 % till år 1993, jämfört med 1980 års
nivå. Förhandlingar om ett kväveprotokoll pågår fortfarande.
Propositionen
Miljö- och energiministern anför bl. a. följande i propositionen (s. 111-112).
Det svenska förslaget till ett internationellt samarbete mot luftföroreningar
(Aktionsplan Europa) har mottagits positivt. Förslaget innebär att arbetet
inom konventionen skall inriktas på att utarbeta belastningsgränser för vad g3
miljön tål av bl. a. svavel- och kvävenedfall. Arbete med ytterligare under- JoU 1987/88:23
lag för detta pågår både i Sverige och utomlands. När dessa gränser har
överenskommits skall förhandlingar inledas om åtaganden för att minska
utsläppen till motsvarande nivå. Målet för konventionsarbetet är att sådana
förhandlingar skall inledas i början av 1990-talet. Det svenska forskningsarbetet
och samarbetet inom konventionen bör nu inriktas på att så snabbt
som möjligt ta fram underlag för dessa förhandlingar. En utgångspunkt för
detta arbete bör enligt min mening vara att utsläppen skall reduceras i
internationellt samarbete till sådana nivåer som är ofarliga för hälsan och
miljön även i ett långsiktigt perspektiv.
Riksdagen har som sin mening givit regeringen till känna, att möjligheterna
att genom avgiftsuttag bygga upp en internationell luftvårdsfond
förtjänar att övervägas (JoU 1984/85:28, rskr. 275). Frågan har diskuterats
inom ramen för konventionsförhandlingarna i Genve och har även sonderats
under hand från svensk sida. Resultatet är att det hittills inte har varit
möjligt att få stöd för förslaget. Som skäl emot har bl. a. anförts att den som
släpper ut föroreningar även skall svara för kostnaderna för rening —
Polluter Pays Principle — och att miljöproblemen i det egna landet bör vara
tillräckliga skäl för åtgärder, även om hänsynen till grannländerna bör vara
motiv för åtgärder. Svårigheterna att nå en överenskommelse om finansiering
av de blygsamma kostnaderna för sekretariatet till konventionen talar
också emot att det för närvarande skulle vara möjligt att komma överens om
finansieringen av en fond av helt annan storleksordning.
Motionerna
Yrkanden om ökad internationell aktivitet framställs i motionerna Jo24 (fp)
yrkande 1. Jo719 (fp) yrkande 1, Jo837 (m) yrkande 3, Jo25 (m) yrkande 10
och Jo3() (c) yrkande 22. - I motionerna Jo719 (fp) yrkande 2, Jo30 (c)
yrkande 17, Jo31 (c) yrkande 3 och Jo768 (c) yrkande 4 yrkas att regeringen
fortsatt verkar för upprättande av en internationell luftvårdsfond. — I
motionerna Jo719 (fp) yrkande 36, Jo821 (fp) yrkande 4 och Jo30 (c)
yrkande 23 hemställs att regeringen tar upp överläggningar med den danska
regeringen för att minska luftföroreningarna i södra Sverige. Enligt motion
Jo20 (c) yrkande 3, bör konventionen om gränsöverskridande luftföroreningar
utvidgas beträffande gränskommunernas skyldigheter gentemot sina
grannar på andra sidan gränsen.
Utskottets överväganden
Utskottet erinrar om att Sverige av tradition intagit en aktiv hållning i det
internationella miljövårdsarbetet. Detta gäller såväl för luftvården som
vattenvården. Det internationella arbetet betonas även starkt i regeringens
proposition. För ett land som Sverige med dess berggrunds- och klimatmässiga
känslighet för miljöstörningar är det naturligt att inta en tätposition
i det internationella arbetet för att minska de förorenande utsläppen i vår
omvärld. Enligt utskottets uppfattning tillgodoses motionerna Jo24 yrkande
1. Jo719 yrkande 1. 837 yrkande 3 Jo25 yrkande 10 och Jo30 yrkande 22 av
vad som anförs i propositionen. De avstyrks med hänsyn härtill.
Utskottet är icke heller berett tillstyrka de motionsyrkanden vari begärs
upptagande av förhandlingar med Danmark om begränsning av danska
luftutsläpp som faller ned över svenskt land och vatten. Utskottet hänvisar i JoU 1987/88:23
det sammanhanget till de överläggningar som ständigt pågår inom ramen
för det nordiska samarbetet på luftvårdens område. Nordiska rådet har tagit
initiativ till ett nordiskt samarbetsprogram för luftvårdsarbetet. Utskottet
utgår från att man från svensk sida tar alla tillfällen i akt för att påverka de
nordiska grannarna att öka sina miljövårdsinsatser.
Utskottet har även uppfattningen att de luftvårdsproblem som aktualiseras
i motion Jo2() och som rör gränsområdet till Finland bäst behandlas
inom ramen för det bilaterala och nordiska samarbetet. Motionen avstyrks
således såvitt nu är i fråga (yrkande 3).
Frågan om en internationell luftvårdsfond har som framgår av redovisningen
i propositionen varit föremål för överväganden med anledning av ett
riksdagsuttalande våren 1985. Enligt propositionen har det hittills inte varit
möjligt att få stöd för förslaget vid de diskussioner som förts i frågan i
internationella fora.
Utskottet har förståelse för de svårigheter som mött Sveriges representanter
i arbetet med att tillskapa en internationell fond. Enligt utskottets
mening bör frågan dock fortsatt hållas aktuell. Flärför talar, vilket även
framfördes vid utskottets offentliga utfrågning, det faktum att en betydande
- och relativt sett ökande - del av de luftföroreningar som sprids från
Europas industriområden kommer från länder vilka icke anser sig ha ekonomiska
eller tekniska möjligheter att att f.n. göra investeringar i miljöteknik.
Enligt utskottets mening bör med hänsyn härtill regeringen icke förtröttas
att verka för uppbyggnaden av en internationell fond för investeringar i
reningsteknik, övergång till miljövänligare energislag och energieffektivisering.
Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna Jo30
yrkande 17, Jo31 yrkande 3, Jo719 yrkande 2 och Jo768 yrkande 4 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Särskilda föreskrifter för miljöskyddsområde
I propositionen anges att det i dag finns möjlighet att utfärda generella
föreskrifter till skydd för särskilt föroreningskänsliga vattenområden. För
att göra det möjligt att utfärda generella föreskrifter även i andra områden,
t. ex. storstadsområden som är belastade av stora luftföroreningsutsläpp
från bl. a. industri och trafik, föreslår regeringen en ändring av av 8 a §
miljöskyddslagen (ML, 1969:387). Enligt förslaget får regeringen förklara
ett visst område som miljöskyddsområde. För ett sådant område skall
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, länsstyrelsen kunna meddela
särskilda föreskrifter om skyddsåtgärder m.m.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag i denna fråga. Till
förslaget om lagändring återkommer utskottet i samband med behandlingen
av miljöskyddslagen - kap. 10 i detta betänkande.
1 flera motioner framförs yrkanden om att regioner i södra och sydvästra
Sverige förklaras som särskilt föroreningskänsligt område (miljöskyddsområde).
Så är fallet med motion Jo719 (fp) yrkande 40 (Kattegatt). Jo821 (fp)
yrkande 3 (Kattegatt, Öresund och Flanöbukten). Jo833 (s) yrkande 1
(södra Kattegatt, Öresund och Skälderviken), Jo810 (m) yrkande 2 och
Jo843 (c) - Malmöhus län - Jo35 (s) - västra Skåne samt Jo865 (c) - JoU 1987/88:23
Stockholms kommun.
Utskottet får med anledning av dessa motioner erinra om att tanken
bakom 8a § ML är att de begränsade resurser som står till förfogande för
miljöskyddets administration skall kunna koncentreras, till fördel för särskilt
föroreningsbelastade områden. På så sätt skall vunna erfarenheter
kunna komma till nytta även i andra områden vilka drabbats av miljöföroreningar.
Hittills har Ringsjön i Skåne och Laholmsbukten, där vattenförhållandena
är sådana att särskilda miljöåtgärder är påkallade, förklarats
som särskilt föroreningskänsliga områden enligt gällande lydelse av 8a §
ML. Berörda länsstyrelser har utfärdat särskilda bestämmelser till skydd för
miljön i områdena. Motsvarande kommer att ske beträffande Hisingen och
Dalälven.
Utskottet vill betona att de förslag om förstärkt miljöskyddsorganisation
som föreslås i propositionen ger goda förutsättningar att bedriva ett effektivt
miljöskyddsarbete, även utan en klassificering enligt 8 a § ML. Nyligen
har uppmärksammats speciellt de svåra luft- och vattenföroreningsproblemen
i Skåne som till en del tas upp i de ovan angivna motionerna. Utskottet
har erfarit att länsstyrelsen i Malmöhus län nu kommer att förstärka sitt
miljöskyddsarbete. När ett heltäckande underlag finns om problemens omfattning
bör ställning tas till om delar av Skåne bör förklaras för miljöskyddsområde
enligt 8 a $ ML.
Med hänvisning till vad som anförts är utskottet är icke berett att för
närvarande tillstyrka de förslag som framförs om inrättande av ytterligare
miljöskyddsområden. Därmed avstyrks nu berörda motionsyrkanden.
Insjöarnas miljöproblem uppmärksammas särskilt i några motioner. Enligt
motionerna Jo728 (s) och Jo855 (c) bör en särskild skyddslagstiftning
antas för sjön Vättern som är av riksintresse för naturvård och betydelsefull
som råvattentäkt för en stor omnejd. I motion Jo873 (fp) yrkas att skyddet
av Mälaren skall förstärkas, med restriktioner för kemikalieanvändning på
tillrinningsområdena (yrkande 2) och att transporter på Mälaren beläggs
med särskilda restriktioner (yrkande 3). Hänsyn bör därvid tas till Mälaren
som dricksvattentäkt. I motionerna Jo803 (m) och Jo25 (m) yrkande 16
yrkas att en aktionsplan utarbetas mot föroreningarna i våra insjöar. Behovet
av en sådan handlingsplan understryks av att våra största sjöar, t. ex.
Vänern, Vättern och Mälaren förser stora delar av Sveriges befolkning med
dricksvatten, anför motionärerna. Våra stora insjöar bör i handlingsplanen
betraktas som delar i ett större område. För att studera alla miljörisker
måste alla avrinningsområden som mynnar i sjöarna tas med.
Utskottet konstaterar att sjön Vättern med öar och strandområde åtnjuter
exploateringsskydd enligt 3 kap. 2 § lagen (1987:12) om hushållning med
naturresurser m.m. Vättern är, med hänsyn till de natur- och kulturvärden
som finns i området, i sin helhet av riksintresse till förmån för turismens och
friluftslivets intressen. Enligt utskottets mening får syftet med motionerna
Jo728 och Jo855 anses vara tillgodosett med hänvisning till detta skydd.
Utskottet är icke heller berett att tillstyrka några särskilda åtgärder med
anledning av yrkandena i motionerna Jo803 och Jo25 yrkande 16 om en
aktionsplan för insjöar och Jo873 yrkandena 2 och 3 om Mälaren. Mälaren JoU 1987/88:23
åtnjuter i likhet med Vättern skydd enligt nyssnämnda bestämmelse. Som
utskottet redan framhållit måste vidare de knappa resurserna för miljöskyddets
administration koncentreras. Ett omfattande kartläggnings- och
åtgärdsarbete har redan utförts kring Ringsjöproblematiken. En särskild
delegation har tillsatts för att utarbeta ett åtgärdsprogram för att rena
Dalälven inom tio år. Länsstyrelserna kommer för övrigt, enligt vad som
anförs i propositionen (kap. 8) att få i uppdrag att ställa samman befintliga
uppgifter om de viktigaste miljöproblemen i resp. län samt ange deras
orsaker, dock utan att ett sådant uppdrag skall behöva skapa behov av
ytterligare resurser av olika slag. Vad utskottet anfört synes ägnat att delvis
tillgodose syftet med motionerna såvitt nu är i fråga. De bör alltså icke
föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.
I motion Jo725 (s) begärs skärpt lagstiftning för att skydda känsliga
miljöer (t. ex. sjön Sommen). Enligt motion Jo810 (m) yrkande 1 bör
miljöskyddslagen ändras så att särskilda regler införs för särskilt hårt förorenade
områden. Enligt motion Jo819 (c) bör lagen ändras så att miljö- och
hälsoskyddsnämnderna får möjlighet att begränsa biltrafiken vid inversion.
Utskottet får med anledning av motionerna Jo725 och Jo810 erinra om att
regeringen och länsstyrelserna enligt 8a § ML skall ge närmare föreskrifter
om skyddsåtgärder, begränsningar och försiktighetsmått i övrigt för verksamheter
inom ett miljöskyddsområde. Enligt utskottets mening bör någon
närmare precisering av vilka åtgärder som skall vidtas icke föreskrivas i
lagen. Det bör vara regeringens uppgift att beträffande varje miljöskyddsområde
ytterst ange gränserna för de restriktioner som vidtas. Mot den
bakgrunden avstyrker utskottet motionerna Jo725 och Jo810 yrkande 1.
När det gäller motion Jo819 hänvisar utskottet till att en utredning torde
komma att tillsättas inom kort med uppgift att ta fram ett samlat underlag
angående möjligheterna att begränsa trafikens hälso- och miljöeffekter i
storstadsregionerna (prop. 1987/88:50, JoU 3y s.9—10). Utskottet utgår från
att utredningen i direktiven får i uppdrag att närmare överväga möjligheten
för miljö- och hälsoskyddsnämnderna att vidta trafikbegränsande åtgärder
när så krävs med hänsyn till luftföroreningssituationen och vädret. Något
särskilt uttalande från riksdagens sida påkallas således icke.
Skärpta avgaskrav för fordon
Miljö- och energiministern redovisar följande ställningstagande i propositionen.
Skärpta avgaskrav bör införas obligatoriskt för lätta lastbilar och bussar
fr. o. m. 1992 års modeller och fr. o. m. 1994 års modeller för tunga lastbilar
och bussar. Kraven bör för båda kategorierna i stort motsvara de krav
som avses gälla federalt i USA för 1990 års modeller.
De obligatoriska kraven bör föregås av två år av frivillig tillämpning.
Därför bör köpare av nya bussar och lastbilar stimuleras att anskaffa fordon
som uppfyller de skärpta avgaskraven genom ett ekonomiskt stöd inom en
sammanlagd bidragsram av 450 milj. kr. Detta överensstämmer med vad
chefen för kommunikationsdepartementet tidigare hemställt om i prop.
1987/88:50 om trafikpolitiken inför 1990-talet. 87
Det fortsatta arbetet för att begränsa vägtrafikfordonens avgaser bör JoU 1987/88:23
inriktas på att:
- snarast möjligt komplettera de här föreslagna avgaskraven för lastbilar
och bussar med skärpta krav för utsläpp av partiklar. Samtidigt bör en
ytterligare skärpning av utsläppskraven för kväveoxider övervägas,
- ta fram förslag till kvalitetskrav för dieselbränsle till personbilar, lastbilar
och bussar,
- utreda möjligheterna att införa kompletterande avgasnormer för lastbilar
och bussar i tätortstrafik,
- klarlägga möjligheterna till ytterligare utsläppsminskningar från personbilar,
- klarlägga möjligheterna till utsläppsminskningar från traktorer och
arbetsmaskiner m.m.
Fortsatt forskning och utveckling krävs för att driva på en utveckling mot
miljövänligare transportmedel, drivsystem och drivmedel. Huvudansvaret
för denna utveckling bör åvila transport- och drivmedelsindustrin. Forsknings-
och utvecklingsarbetet för att introducera alternativa drivmedel bör
ledas av statens energiverk, styrelsen för teknisk utveckling och transportforskningsberedningen
.
I motioner från folkpartiet, centern och vänsterpartiet kommunisterna yrkas
att de skärpta avgaskraven för lätta lastbilar och bussar införs obligatoriskt
från 1990 års modeller och för tunga lastbilar och bussar från 1992 års
modeller. Yrkanden härom framförs i motionerna Jo23 (c) yrkandena 3 och
4, Jo24 (fp) yrkandena 12 och 13, Jo30 (c) yrkandena 29 och 30, Jo770 (vpk)
yrkandena 3 och 4 samt T66 (vpk) yrkande 35. Som skäl för att tidigarelägga
obligatoriet anförs att åtgärder för att minska kväveutsläppen och stoftutsläppen
brådskar.
Utskottet får framhålla att det är angeläget att minska utsläppen till luften
från lastbilar och bussar så långt som möjligt och så snart som möjligt, mot
bakgrund av de allvarliga miljöeffekterna och den oroväckande utsläppsutvecklingen
för vägtrafiken i allmänhet samt lastbilar och bussar i synnerhet.
Något motsatsförhållande föreligger icke i detta hänseende mellan regeringens
förslag och motionerna. Som miljöministern framhåller i propositionen
måste hänsyn tas till att det tar viss tid att utforma ändamålsenliga reglementen.
Strävan bör vara att nå en europeisk lösning som innebär att högsta
möjliga kravnivåer tillgodoses. De experter som finns tillgängliga får ett
väsentligt merarbete genom att grunderna för detaljföreskrifterna utformas
gemensamt med flera europeiska länder inom den s. k. Stockholmsgruppen.
Utskottet ansluter sig till regeringens uppläggning av tidsplanen som i
sin tur bygger på statens naturvårdsverks utredning i frågan. Riksdagen bör
således avslå motionerna om att införa de skärpta bestämmelserna tidigare.
Det anförda innebär att utskottet även avstyrker motionerna Jo719 (fp)
yrkande 34, Jo735 (c) yrkande 4, Jo751 (m) yrkande 28, Jo873 (fp) yrkande
1, T85 (m) yrkande 4 och T95 (c) yrkande 14 vilka i viss utsträckning får
anses tillgodosedda genom propositionen. Utskottet är heller icke berett
tillstyrka motion Jo841 (m) med förslag om lättnader från avgasreningskraven
för importerade motorfordon (yrkande 2) och dispens från avgaslagen
för motorgasdrivna fordon (yrkande 3).
Enligt motion Jolö (m) yrkande 11 bör riksdagen rikta ett tillkännagivan -
88
de till regeringen om vikten av kunskaper om avgasreningens betydelse, om JoU 1987/88:23
stimulans till avgaskontroll m.m. Utskottet har i sak ingen annan bedömning
än motionärerna i dessa frågor och utgår från att det i anslutning till
införandet av de nya reglerna genomförs informationsprogram till den
berörda allmänheten härom. Något särskilt uttalande i frågan ter sig icke
behövligt.
Enligt motion Jo24 (fp) yrkande 15 bör riksdagen avslå förslaget om stöd
till köp av dieselfordon som uppfyller kraven.
Utskottet har i det föregående avstyrkt folkpartiets m. fl. partiers yrkanden
om att tidigarelägga obligatoriska utsläppskrav på lastbilar och bussar.
Med hänvisning härtill och då det nu aktuella yrkandet bör ses som ett
följdyrkande till förslaget om tidigareläggande av obligatoriet avstyrker
utskottet motionsyrkandet.
I motion Jo30 (c) yrkas att miljöåtgärder vidtas i stadstrafiken genom
insatser för att begränsa trafikintensiteten, för kollektivtrafiken och genom
trafikregleringar (yrkande 28). I motionen yrkas även på stimulanser till
byte av motorer och till kompletterande reningsteknik för bussar och lastfordon
(yrkande 31).
Utskottet finner för sin del att motionen i nu berörd del kan anses
tillgodosedd genom dels hänvisning till den tidigare omnämnda utredning
om trafiken i storstadsområdet som kommer att tillsättas inom kort och dels
till att 450 milj. kr. kommer att anslås som stimulans för inköp av nya bussar
och lastbilar. Utskottet erinrar om att riksdagen i samband med den trafikpolitiska
propositionen har godkänt ett nytt anslag om totalt 85 milj. kr. för
stimulans till investeringar i lokal och regional kollektivtrafik som främjar
miljö, samordning och energieffektivitet. Bl.a. förutses en omfattande ombyggnad
av motorerna i större dieselbussar och tidigarelagd utskrotning av
mindre bussar i tätortstrafik (prop. 1987/88:50, s. 68, 260, 382, TU
1987/88:23).
1 motion Jo30 (c) yrkande 33 yrkas även på en temporär hastighetsbegränsning
på vägarna, under den tid som återstår fram till dess verkan av
den katalytiska avgasreningen slår igenom. Utskottet erinrar om att frågan
om skärpta hastighetsbegränsningar tagits upp i samband med utskottets
behandling av den trafikpolitiska propositionen (prop. 1987/88:50, JoU 3 y).
Utskottet är mot bakgrund härav icke berett att förorda någon åtgärd i linje
med motionärernas yrkande.
Skärpta personbilskrav
Miljö- och energiministern anför bl. a. följande i propositionen.
Delstaten Kalifornien har beslutat att under 1990-talets första hälft skärpa
avgaskraven för personbilar. Kraven har i Kalifornien tillämpats frivilligt
sedan 1983 års modeller. De krav som i Sverige kommer gälla obligatoriskt
fr. o. m. 1989 års modeller kommer att medföra att utsläppskraven för
kväveoxider skärps med drygt 65 %, jämfört med nu gällande krav. De
kaliforniska avgaskraven skulle medföra en skärpning med ytterligare ca
30 % i förhållande till nu gällande krav.
Naturvårdsverket har beräknat att motsvarande krav skulle medföra ca
20 000 ton mindre utsläpp av kväveoxider från vägtrafiken år 2010, om alla 89
bilar uppfyller kraven. Sådana skärpta avgaskrav medför emellertid att Joli 1987/88:23
utsläppen av kolmonoxid ökar jämfört med de nya svenska kraven. Man har
för de förhållandena som råder i Kalifornien bedömt att kväveoxidutsläppen
bör kunna minskas på bekostnad av ökade utsläpp av kolmonoxid. Det
är inte självklart att detsamma gäller för svenska förhållanden. Kunskaperna
om miljöeffekter, kostnader, bränsleförbrukning, tekniska handelshinder
m.m. är ännu ofullständiga. Naturvårdsverket bör därför utreda olika
konsekvenser av sådana krav.
Enligt motion Jo24 (fp) yrkande 17 bör naturvårdsverket få i uppdrag att
föreslå skärpta avgasnormer för bensinbilar fr. o. m. 1995 års modeller. I
motion Jo770 (vpk) yrkande 1 föreslås att Kalifornienkraven införs för
personbilar.
Utskottet finner för sin del att motionerna i dessa delar tillgodoses genom
vad som uttalats i propositionen. Någon ytterligare åtgärd påkallas icke.
Eftermontering av katalysatorer på äldre bilar
Miljö- och energiministern erinrar i propositionen om att riksdagen på
förslag av jordbruksutskottet uttalat att möjligheterna bör tas till vara att
genom installation av renande tillsatser minska avgaserna på personbilar
som inte uppfyller 1989 års avgaskrav (Jou 1985/86:13 och 1986/87:7). Efter
utredning finner regeringen dock att installation av dylik utrustning dels
skulle vara förhållandevis dyrbar i förhållande till den reningseffekt som
rimligen kan uppstå, dels även att systemet skulle kräva omfattande arbetsinsatser
från myndigheter och tillverkare för att tillfredställa de krav som
måste ställas på kontroll av såväl utrustningens funktion och hållbarhet som
motorns avgasrelaterade insatser. Samtidigt är antalet bilar, på vilka en
tilläggsutrustning kan ge önskad effekt, begränsat till ungeför 600 000, eller
knappt 20 % av hela personbilsparken, bl. a. på grund av att endast vissa
bilar kan köras på blyfri bensin. Med hänvisning härtill anser miljö- och
energiministern det inte motiverat att nu föreslå bidrag till sådana tillsatser.
Hon påpekar dock att det inte finns några formella hinder för sådana
installationer. Den enskilde kan därför själv köpa och installera en katalysator
på sin bil.
I motionerna Jol8 (c), Jo24 (fp) yrkande 16, Jo25 (m) yrkande 13, Jo30 (c)
yrkande 32, Jo719 (fp) yrkande 33, Jo770 (vpk) yrkande 2, Jo780 (vpk),
Jo864 (c). Jo871 (fp) yrkande 1. T65 (fp) yrkande 2 och T85 (m) yrkandena
1 och 8 yrkas på stimulanser till avgasrenande åtgärder på begagnade bilar.
Därvid erinras om riksdagens uttalanden i frågan enligt vad som ovan
anförts. Enligt motion Jo24 bör stödet utgå med 1 000 kr. per bil, medan
beloppet i motion T85 anges till 3 000 kr.
Utskottet erinrar om att enighet torde föreligga om det önskvärda i att
kväveoxidutsläppen minskar. Personbilarnas andel av dessa utsläpp kommer
att minska i och med att den skärpta avgasreningen kommer att gälla
för nya bilar i fortsättningen. Den bilpark som finns i dag kommer dock att
under många år fortsätta att släppa ut kväveoxider i betydande omfattning.
Även om blott en del av dessa bilar kan förses med katalytisk avgasrening
och även om denna rening icke kan bli lika effektiv som den som krävs 90
enligt bilavgaslagen för nya bilar, är det enligt utskottets mening angeläget JoU 1987/88:23
att de åtgärder vidtas som är möjliga för att nedbringa utsläppen. Med
hänsyn härtill finner utskottet att ett stöd med 1(X)() kr. per bil bör kunna
utgå till bilägare som låter installera reningsutrustning som medför en
40-procentig minskning av utsläppen. Regeringen bör låta utfärda regler
härför. Utskottet fäster vikt vid att stödmedel endast utgår för anläggningar
som visat sig uppfylla rimliga krav enligt ovan. De regler som utfärdas bör
dock icke förbindas med så stora administrativa och tekniska villkor att
bilägarna avskräcks från anskaffande av reningsutrustning. Det bör exempelvis
vara möjligt att administrera stimulanserna för eftermontering så,
att stödbeloppet utbetalas så snart bilen med tillsats genomgått besiktning,
ev. i samband med den årliga besiktningen hos Svensk Bilprovning AB. Vad
utskottet anfört med anledning av här berörda motioner bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Övriga fordonsslag
Miljö- och energiministern anmäler att naturvårdsverket bör få i uppdrag att
kartlägga utsläpp av luftförorenande ämnen från flygplan, fartyg, arbetsredskap
och traktorer m.m., vilka utgör en betydande del av transportsektorns
samlade utsläpp. 1 motion Jo 24 (fp) yrkande 19 efterlyses skärpta
miljökrav på flygtrafik och sjöfart.
Utskottet har nyligen, i yttrande (JoU 1987/88:3y) till trafikutskottet haft
anledning närmare diskutera utsläppen från flygplan och fartyg. Med hänvisning
härtill avstyrker utskottet motionsyrkandet. Utskottet biträder regeringens
mening att frågan bör hänvisas till naturvårdsverket för kartläggning
och utredning.
Forskning och utveckling
Miljöministern framhåller i propositionen att det på lång sikt är viktigt att
samhället ger besked så tidigt som möjligt om framtida kravnivåer för
emissioner och samtidigt beaktar den tekniska utvecklingen. Transportforskningsberedningen
arbetar för närvarande tillsammans med styrelsen
för teknisk utveckling, byggforskningsrådet och naturvårdsverket med att
formulera ett forskningsprogram inom området trafik och miljö. I den
trafikpolitiska propositionen föreslås att 100 milj. kr. avsätts för utvecklingsoch
demonstrationsarbete inom kollektivtrafiken. Anslaget kommer att
utgöra ett komplement till de ordinarie forsknings- och utvecklingsmedlen
som handhas av transportforskningsberedningen. Denna förstärkning av
forsknings- och utvecklingsmedlen kommer även främja införandet av miljövänlig
teknik inom kollektivtrafiken.
I bilaga 4.10 till propositionen redovisas en introduktionsplan för alternativa
drivmedel i transportsektorn. Regeringen begär riksdagens godkännande
av riktlinjer för det fortsatta arbetet, vilka i propositionen sammanfattas
på följande sätt (prop. s 350).
Redovisningen i det föregående kan sammanfattas i följande strategi för
översättning och miljöförbättringar inom transportsektorn.
1. En samlad bedömning bör göras vid överväganden om introduktion av Joli 1987/88:23
alternativa drivmedel, nya motorer m.m. Miljöfrågorna bör ha en central
roll vid sidan av energifrågorna samtidigt som industri-, beredskaps- och
livsmedelspolitiska bedömningar vägs in.
2. Huvudinriktningen bör även i fortsättningen vara att skapa tekniska
och ekonomiska förutsättningar att introducera motoralkoholer som alternativ
till oljebaserade drivmedel. En tyngdpunktsförskjutning föreslås ske
mot tyngre dieselfordon, men med viss fortsatt utveckling för personbilar.
3. Ett intensifierat samarbete på FoU-området bör bedrivas mellan statliga
organ (främst STU) och berörd industri för att utveckla nya motorer
och drivsystem.
4. Av miljö- och energiskäl är det angeläget att en successiv introduktion
av alternativa drivmedel kan ske i begränsade fordonsflottor, i första hand
bussar i tätorter. Med hänsyn till miljömålen bör en samtidig utveckling och
anpassning av motorer ske.
5. FoU-insatserna förutsätts finansieras genom energiforskningsprogrammet.
TFB har fått resurser av riksdagen bl. a. för försöksverksamhet med
miljövänlig teknik inom kollektivtrafiken. Industrin och andra intressenter
som kommuner och kollektivtrafikbolag förutsätts också medverka vid finansieringen.
6. Det internationella samarbetet bör intensifieras.
7. Huvudinriktningen av FoU-arbetet är produktion av etanol ur cellulosa
och förgasning av torv m.m. för metanolproduktion. Verksamheten förutsätts
bli finansierad inom ramen för energiforskningsprogrammet.
8. Statens energiverk bör ha huvudansvaret för industriplanen. Inom
ramen för denna plan ankommer det på STU att stödja FoU om motorer
m.m.. och på TFB att stödja fullskaleförsök samt energirelaterad transportsystemforskning.
Redovisning av arbetet till regeringen bör ske med
jämna mellanrum. Regeringens uppdrag till berörda myndigheter ligger
hävid fast.
När det gäller motorutveckling m.m för att klara de miljö- och energipolitiska
målen inom vägtransportsektorn bör bilindustrin ha huvudansvaret för
de insatser som krävs. I propositionen redovisas även att uppdrag lämnats
till transportforskningsberedningen att tillsammans med övriga berörda
myndigheter utarbeta program för energirelaterad forskning och utveckling
inom transportsektorn.
I motion Jol6 yrkande 10 yrkas på stimulanser för utveckling och användning
av miljövänliga bränslen m.m. Enligt motion Jo24 (fp) yrkande 18
krävs intensifierad forskning för att ytterligare reducera utsläppen från
motorfordon. 1 motion Jo30 (c) yrkande 27 yrkas på stimulanser till utvecklande
av miljövänliga motorer och drivmedel (bl. a. etanol och rapsolja).
I motion Jo38 (c) yrkande 5 begärs ett brett forskningsprogram för olika
lösningar på avgasproblemet. I yrkande 6 begär motionären stöd åt ett
försöksprojekt med vätgas vid högskolan i Falun/Borlänge. Slutligen framförs
i motion Jol4 (c) förslag om skattefrihet för eldrivna personbilar.
Utskottets överväganden
Utskottet erinrar om att föroreningssituationen från trafiken enligt prognoserna
kan förväntas återigen bli dramatisk något decennium in på det
nya seklet, sedan de positiva effekterna av den skärpta avgasreningen 92
beräknas ha upphävts av en ökande trafikmängd. Det är därför av stor vikt JoU 1987/88:23
icke minst från miljösynpunkt att forskning och utveckling av renare motorer
och drivmedel drivs aktivt.
Som framhålls i promemorian bör en samlad bedömning göras vid överväganden
om introduktion av alternativa drivmedel, om nya motorer m.m.
Miljöfrågorna bör härvid spela en central roll vid sidan av de energipolitiska
övervägandena. Utskottet tillstyrker att förslaget till riktlinjer godkänns i
väsentliga delar. Utskottet delar samtidigt den bedömning som görs i motionerna
om att ökade insatser bör göras för utvecklande av miljövänliga
motorer och drivmedel. Ett brett forskningsprogram för olika lösningar av
avgasproblemet bör sättas igång. Regeringen bör återkomma till riksdagen
med förslag. Vad utskottet anfört med anledning av regeringens förslag till
riktlinjer och med anledning av motionerna J0I6 yrkande 10, Jo24 yrkande
18, Jo30 yrkande 27 och Jo38 yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Utskottet är däremot icke berett att precisera innehållet i forskningsprojektet
i den utsträckning som föreslås i motion Jo38 yrkande 6 om vätgasprojektet
vid högskolan i Falun. Detta yrkande bör således icke föranleda
någon vidare åtgärd från riksdagens sida.
Motion Jol4 bör lämnas utan vidare åtgärd.
Tillämpningen av bilavgaslagen
Enligt motion Jo781 (vpk) bör riksdagen besluta om ändring av bilavgaslagen
så att en monopolsituation ej uppstår på service- och reservdelsmarknaden.
I sak likalydande yrkanden framställs i motionerna Jo789 (fp),
Jo823 (c) och T85 (m), yrkande 5.
Motionerna har följande bakgrund.
Riksdagen antog hösten 1986 en bilavgaslag (1986:1386) innefattande en
skärpning av kraven på avgasrening för personbilar (prop 1986/87:56, JoU
7). Enligt 6 § bilavgaslagen gäller som villkor för avgasgodkännande av en
bilmodell att biltillverkaren gentemot ägarna av fordonen åtar sig att kostnadsfritt
avhjälpa bristerna, om fordonen vid myndighets kontroll visar sig
inte uppfylla de krav som föreskrivits av vederbörande myndighet. I samband
med behandlingen utgick utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande
från att regeringen skulle meddela föreskrifter om rätt för bilägare
att vid fel på avgassystemet lämna in sina bilar för reparation hos den
märkesobundna sektorn. I enlighet därmed har regeringen intagit en föreskrift
i 12 § bilavgasförordningen (1987:586) av innebörd att biltillverkaren i
sitt åtagande enligt 6 § bilavgaslagen inte får föreskriva som ett villkor att
bilen måste repareras av en viss verkstad eller att reservdelar av ett visst
fabrikat måste användas.
Miljö- och energiminister Birgitta Dahl lämnade riksdagen information
om hur regeringen handlagt frågan under ett anförande i kammaren den 19
november 1987. Därvid framgick att det enligt regeringens tolkning av
bilavgaslagen inte finns någon skyldighet för tillverkaren att bekosta en
garantireparation som utförts av någon annan än tillverkaren. Vid överläggningar
som förts med företrädare för naturvårdsverket, konsumentver- 93
ket. Bilindustriföreningen och den bilmärkesobundna sektorn hade över- JoU 1987/88:23
enskommelse träffats beträffande de närmare villkoren för tillverkarnas
särskilda åtagande enligt 6 § bilavgaslagen. Det hade därvid inte varit
möjligt att på frivillig grund åstadkomma ett sådant åtagande med rätt för
bilägaren att vända sig till den märkesobundna sektorn som jordbruksutskottet
uttalat sig om. Eftersom lagen inte heller gav möjlighet för regeringen
att meddela föreskrifter som jämställer den bilmärkesobundna verkstaden
med tillverkarens verkstad, kunde regeringen enligt miljö- och energiministern
vid det tillfället inte vidta några ytterligare åtgärder.
Utskottets överväganden
Utskottet har med anledning av motionerna mottagit uppvaktning av företrädare
för Bilindustriföreningen och den bilmärkesobundna sektorn. Parterna
har därvid lämnats tillfälle att vid ett sammanträde med utskottet
framlägga sina synpunkter och bemöta varandras argument.
Enligt utskottets bedömning är det angeläget att största möjliga konkurrens
råder på reservdels- och servicemarknaden. Utskottet erinrar om att
regeringen i propositionen om bilavgaslagen gett uttryck för samma synsätt.
Detta underströks ytterligare vid riksdagsbehandlingen.
Utskottet är medvetet om att det anses normalt att garantireparationer
utförs av verkstad som auktoriserats av den som har tillverkaransvaret. Med
hänsyn till den långa tid som nu ifrågavarande garanti skall omfatta skulle
ett fasthållande vid en sådan regel dock enligt utskottets mening innebära
en allvarlig risk för inskränkning av konkurrensen inom bilreparationsmarknaden.
Biltillverkaren och hans verkstad får redan anses ha konkurrensfördelar
gentemot den obundna verkstaden genom sin fullständiga överblick
över bilens konstruktion och reservdelar. I ett övergripande perspektiv
synes det rimligt att dessa konkurrensfördelar balanseras. Konsumentintressena
skulle eljest uppenbarligen kunna eftersättas.
Utskottet vidhåller därför sin tidigare uttryckta uppfattning att en bilägare
skall kunna reparera sin bil och även få garantireparationer av avgasreningssystemet
utförda pä en bilmärkesobunden verkstad. Verkstaden bör
därvid äga rätt till ersättning av billeverantören för sådana garantireparationer.
I detta avseende bör således den bilmärkesobundna verkstaden jämställas
med den av billeverantören auktoriserade märkesverkstaden, under
förutsättning att den bilmärkesobundna verkstaden och dess leverantörer av
reservdelar — vilka bör vara likvärdiga med billeverantörens originaldelar —
övertar garantiansvaret, för återstoden av garantitiden 5 år resp. garantisträckan
80 000 km, i den del den aktuella reparationen omfattar.
Som framgår av den lämnade redogörelsen anses 6 § bilavgaslagen icke
medge att tvingande regler utformas i enlighet med utskottets intentioner.
Stadgandet bör därför förses med ett tillägg som möjliggör att sådana regler
utfärdas. Bestämmelserna torde utformas så att tillverkarens garantiåtagande
skall avse antingen skyldighet att kostnadsfritt avhjälpa eventuella brister
genom en av tillverkaren anvisad verkstad eller skyldighet att i rimlig
utsträckning ta det ekonomiska ansvaret för garantireparationer utförda av
en obunden verkstad som anlitats av bilägaren. Kunden skall åtnjuta full
säkerhet att hållas skadeslös enligt garantiklausulen, såvida det icke visas JoU 1987/88:23
att han brustit i sina åligganden enligt 13 § bilavgasförordningen. Tillverkarens
ansvar gentemot den obundna verkstaden bör dock som antytts
givetvis inte vara obegränsat. Det bör sålunda inte omfatta mera än skäliga
kostnader för reparationen, varvid skälighetsbedömningen i första hand bör
grundas på vad motsvarande reparation skulle ha kostat på en auktoriserad
verkstad. Vidare måste reparationen uppfylla även högt ställda krav på
fackmannamässigt utförande.
Utskottet är medvetet om att den föreslagna innebörden av garantiåtagandet
i något fall kan leda till tvist mellan tillverkaren och den obundna
verkstaden. Det är därför angeläget att de berörda branschorganisationerna
kan utforma ett frivilligt system för att lösa sådana tvister.
För att skydda bilägarnas — konsumenternas — intressen bör i de föreskrifter
som regeringen enligt 6 $ kan komma att utfärda även ingå krav på
en försäkringslösning för de bilmärkesobundna verkstädernas och bildelsleverantörernas
ansvar enligt bilavgaslagen vid reparationer och leveranser av
bildelar. En bilägare bör således hållas skadeslös om den enskilda verkstaden
eller någon av branschorganisationerna skulle råka i obestånd eller
upphöra att existera.
Utskottet vill även erinra om att ett system med reservdelsgaranti kallat
Reservdelsgaranti -76 sedan åtskilliga år fungerar inom bilbranschen. Systemet
utarbetades på sin tid under medverkan av konsumentombudsmannen
och innebär bl. a. att säljaren åtar sig att avhjälpa skada på bilen som
visats ha uppstått på grund av felaktig garantidel som inmonterats av säljaren.
Åtagandet gäller även om garantidelen har monterats av annan än
säljaren om inte säljaren gör sannolikt att skadan beror på att monteringen
ej skett fackmannamässigt. När det gäller garanti för arbetskostnader stipuleras
i garantiavtalet följande:
Om säljaren svarat för den ursprungliga monteringen av garantidelen står
säljaren när säljaren utför reparationen enligt p. 2 ovan (säljarens ansvar för
garantidelen, utskottets anm.) även för arbetskostnaderna vid utbytet.
Om annan än säljaren utfört den ursprungliga monteringen står säljaren
när säljaren avhjälper fel eller skada enligt punkt 2 ovan för arbetskostnaderna
utom i det fall att säljaren gör sannolikt att brisfälligheten beror på
icke fackmannamässig montering.
I andra fall står säljaren ej för arbetskostnader i samband med utbyte eller
reparation.
Enligt utskottets mening bör detta garantiavtal kunna tjäna som utgångspunkt
vid regleringen av förhållandet mellan biltillverkare och den obundna
branschen när det gäller garanti reparationer enligt 6 § bilavgaslagen.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna Jo781,
Jo789, Jo823 och T85 yrkande 5 hos regeringen hemställer om förslag till
ändring av bilavgaslagen i enlighet med vad utskottet anfört.
95
Kväveoxider från förbränningsanläggningar samt ytterligare åtgärder mot JoU 1987/88:23
svavelutsläppen
Propositionen
Miljö- och energiministern gör följande ställningstagande i propositionen
om kväveutsläppen.
De utsläppskrav som har föreslagits av naturvårdsverket och energiverket
bör i huvudsak tillämpas som riktlinjer för prövningen enligt ML av förbränningsanläggningar.
Flera anläggningar inom ett fjärrvärmenät eller en
industri bör på egen begäran kunna ses som en enhet vid prövningen enligt
lagen. De insatser som statens energiverk och naturvårdsverket föreslår
beträffande utbildning samt forskning, utveckling och teknikdemonstration
är väl avvägda och bör genomföras.
I propositionen påpekas även att nya tekniska möjligheter successivt bör tas
till vara vid den individuella prövningen av anläggningar.
I följande tabell redovisas de skärpta utsläppskraven.
Nyanläggningar i hein landet
- med ett årligt utsläpp av
kväveoxideröverstigande 300ton
- övriga med en tillförd effekt över
10 MW
Befintliga anläggningar med undantag
av
Y. Z. AC. lil) län
- med ett årligt utsläpp av
kväveoxider överstigande 600 ton
- övriga med ett ärligt utsläpp av
kväveoxideröverstigande 150 ton
men högst 600 ton
Fr. o. m. den I juli 1987
0.05-0.10 g NOx/MJ' tillfört bränsle
0.
10-0.20 g NOx/MJ tillfört bränsle
Fr. o. ni. den I januari 1995
0,05-0,10 g NOx/MJ tillfört bränsle
0.10-0.20 g NOx/MJ tillfört bränsle
1 g NOx/MJ = gram kväveoxider räknade som kvävedioxid per megajoule tillfört
bränsle.
Beträffande svavelutsläppen görs i propositionen följande ställningstagande.
De utsläppskrav som har föreslagits av naturvårdsverket och energiverket
bör införas genom regeländringar som kan beslutas av regeringen. Förslaget
innebär att de krav som för närvarande gäller koleldning införs för alla
bränslen. De motsvarar användning av olja med en svavelhalt av 0,4 % för
mindre anläggningar och ca 0,2 % för större. Kraven bör införas successivt
med början år 1993 i de mest försurade områdena. I avvaktan på detta sänks
den högsta tillåtna svavelhalten i tjock eldningsolja till 0,8 %. En miljöavgift
på svavel i olja bör även utredas.
Enligt miljö- och energiministern bör utredningsarbetet bedrivas med inriktning
på att ett system för miljöavgifter om möjligt skall kunna träda i
kraft år 1989 (s. 300).
I propositionen föreslås även en ändring av lagen (1976:1054) om svavelhaltigt
bränsle så att den tydligt omfattar samtliga svavelhaltiga bränslen. 96
Vidare aviseras en ändring av förordningen (1976:1055) om svavelhaltigt JoU 1987/88:23
bränsle så att följande utsläppsgränser införs vid förbränning av bränslen:
Anläggningar med ett årligt
utsläpp av svavel överstigande
400 ton
Övriga anläggningar
0,05 g S/MJ
(årsmedelvärde)
0,10 g S/MJ
(årsmedelvärde)
Dessa skärpta utsläppsgränser motsvarar användningen av olja i mindre
anläggningar med en svavelhalt av högst 0,4 %. För större anläggningar är
motsvarande gräns ca 0,2 %, men för dessa är andra åtgärder än lågsvavlig
olja mer aktuella för att minska utsläppen.
Kraven bör gälla samtliga bränslen och införas successivt med början i
storstadslänen och sydligaste Sverige från år 1993.
Motionerna
Enligt motion Jo751 (m) yrkande 26 bör gränsvärdet för kväveoxid vid
kolförbränning sättas till 0,05 gram kväveoxid/MJ. Ett likartat krav framställs
i motion Jo719 yrkande 28. I motion Jo770 (vpk) yrkande 5 föreslås
tidigareläggning och skärpning av naturvårdsverkets aktionsplan.
Enligt motion Jo24 (fp) yrkande 11 skall ett gränsvärde på 0,05 g svavel
per MJ bränsle träda i kraft senast 1992. Motsvarande yrkande återfinns i
motion N33 (fp) yrkande 7. Enligt motion Jo751 (m) yrkande 24 bör
gränsvärdet vid kolförbränning sättas till 0,05 g svavel/MJ.
Utskottets överväganden
Utskottet biträder motionerna Jo719 yrkande 28, Jo751 yrkande 26 och
Jo770 i motsvarande del så tillvida att gränsvärdet för kväveoxidutsläpp vid
kolförbränning sänks i enlighet med förslaget i motion Jo751. De skärpta
kraven bör gälla vid prövning av nyanläggningar i hela landet från och med
den 1 juli 1988. Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen som sin mening
ger till känna vad utskottet anfört med anledning av nämnda motionsyrkanden.
Utskottet har ingen erinran mot vad som anförs i propositionen
om befintliga anläggningar.
Utskotteet tillstyrker regeringens förslag om ändring av svavellagen. Det
bör således antas av riksdagen.
Utskottet biträder motionerna Jo24 yrkande 11, Jo751 yrkande 24 och
Jo770 i återstående del i den mån dessa avser utsläppskraven för svavel vid
koleldade förbränningsanläggningar. De skärpta kraven bör enligt utskottets
mening införas för nya anläggningar redan från den 1 juli 1988 i stället
för som anges i propositionen, successivt i olika län fr. o. m. 1993. Riksdagen
bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört med
anledning av berörda motioner.
Däremot avstyrker utskottet yrkandena i motionerna Jo24 och N33 vad
gäller oljeeldade anläggningar. Samma bedömning gäller motionerna Jo24
yrkande 20 och Jo785 om svavelhalten i bunkerolja. I dessa fall biträder
utskottet regeringens ställningstagande. Motsvarande gäller utsläppskraven
vid befintliga koleldade anläggningar.
97
7 Riksdagen 1987/88. 16 sami. Nr 23
Utskottet avstyrker även motion N27 yrkande 7 om svavelhalten i eld- JoU 1987/88:23
ningsolja.
Utskottet avstyrker även motionerna Jo 16 (m) yrkande 3, Jo719 (fp)
yrkandena 29, 30, 31 och 32, Jo731 (s), Jo733 (c). Jo735 (c) yrkande 2,
Jo751 (m) yrkandena 23, 25 och 27 vilka väsentligen tillgodosetts genom
propositionen.
Åtgärder mot kolväteutsläpp
I propositionen redovisar miljö- och energiministern sitt ställningstagande
enligt följande.
I naturvårdsverkets uppdrag bör ingå att redovisa kolväteutsläppen från
olika verksamheter, kolvätenas långväga transport och bildning av fotokemiska
oxidanter, halter i omgivningsluften samt bedöma åtgärdsmöjligheter
och ekonomiska konsekvenser av olika åtgärder. Uppdraget bör utmynna i
ett förslag till en svensk åtgärdsstrategi för kolväten.
I motion Jo767 (c) yrkande 14 erinras om att lösningsmedel från olika
verksamheter som bulkning m.m. liksom från kemiska industrier innehåller
kolväten av olika slag som medför hälso- och växtskador samt också har
förmåga att bilda oxidanter vid kemiska reaktioner med kväveoxider. De
bör därför ersättas med miljövänliga alternativ. I motionerna Jo731 (s) och
Jo735 (c) yrkas på införande av anordningar för att ta tillvara bensinångor
vid tankning och påfyllning av reservoarer.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att finna
ersättningsämnen till kolvätehaltiga lösningsmedel. Som framgår av propositionen
kommer naturvårdsverket att få ett uppdrag som gåt ut på att
kartlägga utsläppen, bedöma åtgärdsmöjligheterna och föreslå en svensk
åtgärdsstrategi. Utskottet utgår från att arbetet genomförs aktivt. Motion
Jo767 blir därmed tillgodosedd och påkallar ingen ytterligare riksdagens
åtgärd.
Utskottet finner även att syftet med motionerna Jo731 och Jo735 tillgodoses
av propositionen där frågan om kolväteförlusterna vid distribution
av bensin särskilt behandlas. Som därav framgår arbetar medlemmarna i
Svenska petroleuminstitutet med återvinningsanläggningar för bensinångor,
och naturvårdsverket utarbetar allmänna råd beträffande hantering och
distribution av bensin. Motionerna påkallar alltså ingen riksdagens vidare
åtgärd.
Kalkning av sjöar och vattendrag
I propositionen framhåller miljö- och energi ministern bl. a. följande (s.
134-135).
Kalkningen av sjöar och vattendrag är ett uppehållande försvar som måste
pågå under en lång tid, samtidigt som vi genomför utsläppsbegränsningar.
Forsknings- och uppföljningsinsatserna bör utökas i syfte att effektivisera
kalkningen och förlänga åtgärderns varaktighet. Introduktionen av kalkfällning
i reningsverk med försurande eller försurningshotade recipienter
bör uppmuntras och påskyndas.
Ökad användning av kalk som fällningskemikalie i kommunala reningsverk JoU 1987/88:23
är föremål för yrkanden i motionerna Jo719 (fp) yrkande 41 och Jo30 (c)
yrkande 50. Enligt utskottets mening får yrkandena anses tillgodosedda
genom vad som anförts i propositionen.
Forskning, utveckling och information
Miljö- och energiministern anför inledningsvis följande.
Forskningsinsatserna kring kring bl. a. skogsskador, mark- och grundvattenförsurning
och effekter på fauna och flora bör fördjupas. Pågående
försöksverksamhet avseende åtgärder mot försurning i skog och mark bör
följas upp. Kunskaperna om luftföroreningarnas effekter på byggnader,
skulpturer och andra kulturminnen samt arbetet med att skydda och bevara
dessa från korrosion och nedbrytning bör utökas. Det internationella samarbetet
beträffande forskning och övervakning av miljöeffekter bör ökas.
Den tekniska forskningen och utvecklingen beträffande bl. a. bättre miljöteknik
för fordon, förbränningsanläggningar m.m. bör effektiviseras. Informationsinsatserna
nationellt och internationellt bör ökas.
Enligt motion Jo24 (fp) yrkande 22 bör FoU-verksamheten på kalkning av
bl. a. skogsmark och på selentillförsel öka. Ett yrkande om vitaliseringskalkning
på försök i skogen framställs som delyrkande i motion Jo30 (c)
yrkande 34. I motionerna Jo715 (fp)yrkande 3 och Jo837 (m) yrkandena 1
och 2 samt i motion 1986/87:Jo750 yrkande 3 yrkas på uppföljning av
skogsskadorna i Skäne resp. på ett åtgärdsprogram mot skogsskador. Ett
motsvarande yrkande beträffande skogsskadorna i Gävleborgs län framställs
i motion Jo834 (c) yrkande 5. Enligt motion Jo24 (fp) yrkande 23 bör
naturvårdsverket snarast redovisa hur ytterligare begränsningar av kväveoxid-
och kolväteutsläppen skall kunna ske.
Utskottet är medvetet om att skogsskadorna i Skåne och vissa andra
regioner är omfattande. Med hänvisning till vad som sägs i propositionen
om att forskningen kring bl. a. skogsskador m.m. bör fördjupas finner
utskottet att motionerna om skogsskador i Skåne och Gävleborgs län får
anses besvarade.
När det gäller motionerna om vitaliseringskalkning av skogsmark hänvisar
utskottet till vad som anförs i propositionen att resultaten av de försök
med skogsmarkskalkning som nu kan redovisas antyder att kalkning kan
motverka markförsurning. Försöken har dock ännu inte slutförts och kunskaperna
om de olika åtgärdernas effekter är ännu otillräckliga. Miljö- och
energiministern anför bl. a. vidare att försöken bör följas upp så att en god
kunskapsbas kan skapas. Utskottet delar den uppfattning som miljö- och
energiministern ger uttryck för och utgår från att detta sker inom berörda
myndigheters ansvarsområde. Med det anförda avstyrker utskottet aktuella
motionsyrkanden.
Utskottet avstyrker även motion Jo24 yrkande 23 med hänvisning till vad
som anför i propositionen. Som framgår av denna bör naturvårdsverket ges
i uppdrag att samordna och följa upp arbetet med handlingsprogrammet
mot luftföroreningar och försurning.
Riksdagen bör, med de ändringar som följer av vad utskottet anfört i detta
99
kapitel, lämna utan erinran vad som anförts i propositionen om en upp- JoU 1987/88:23
följning m.m. av programmet mot luftföroreningar och försurning.
5. Havsföroreningar
Propositionen
I propositionen redovisar miljö- och energiministern sina ställningstaganden
i korthet enligt följande.
Föroreningssituationen i Östersjön, Kattegatt och Skagerrak är så allvarlig
att utsläppen snarast bör begränsas. Detta gäller i första hand stabila
organiska ämnen, som kan spridas över stora områden, och närsalter som
orsakar allvarliga övergödningsproblem. Arbetet med att åstadkomma förändringar
måste bedrivas såväl nationellt som internationellt.
Tillförseln av stabila organiska ämnen till miljön måste så snart som
möjligt upphöra. Utsläppen av organiskt bundet klor bör från sulfatfabriker
minskas till 1,5 kg per ton klorblekt massa. Åtgärder bör ha påbörjats vid
samtliga massafabriker före utgången av år 1992. Utsläppen från den kemiska
industrin bör kartläggas och begränsas inom de närmaste åren.
Utsläppen av kväve bör minskas till hälften före sekelskiftet i områden
som är särskilt påverkade. Utsläppen av fosfor bör också minskas väsentligt
i sådana områden. Strängare regler om djurhållning och hantering av stallgödsel
bör införas. Kvävereduktionen bör ökas vid de kommunala reningsverken.
1 ett första steg bör en 50-procentig kvävereduktion införas före år
1992 vid reningsverk vid särskilt påverkade kustområden.
Utsläppen av metaller, i första hand kvicksilver och kadmium, bör minska
till hälften under perioden 1985 till 1995.
Fortsatt forskning och utveckling samt utredningar krävs för att fastställa
väldefinierade mål för utsläpp till havsmiljön och sådana åtgärder behöver
därför stimuleras.
Den redovisade planen skall revideras inom tre år.
I propositionen framhålls vidare bl. a. följande.
Föroreningar tillförs haven runt Sverige från både Sverige och andra länder,
dels som punktutsläpp och diffus avrinning, dels genom långväga transporter
via atmosfären och med havsströmmarna.
En betydande lokal påverkan är vanlig i anslutning till större industrier,
industrikomplex eller kraftverk. Områdena utanför framför allt storstäderna
är påverkade av tidigare och pågående utsläpp av sanitärt avloppsvatten
via de kommunala reningsverken. Vissa kustområden är påverkade av
föroreningar från stora jordbruksområden.
Motionerna
I några motioner framställs yrkanden om miljöförbättrande åtgärder i vissa
delar av kusthavet. I motion Jo736 (m) begärs åtgärder mot miljöföroreningarna
i Öresund. Enligt motion Jo737 (s) krävs miljöpolitiska insatser
i Gävleborgs län. Motionärerna betonar särskilt att miljöundersökningarna i
Bottniska viken fortsätter. Enligt motion Jo832 (s.m.fp.c) bör skyndsamma
åtgärder vidtas för att rädda kustvattnet i norra Bohuslän. I motion Jo829
(fp) efterlyses en utredning om hur kustkommunerna långsiktigt skall hjälpas
att lösa problemen med nedsmutsningen från Nordsjön och Kattegatt.
Utskottets överväganden JoU
Riksdagen har vid ett par tillfällen under de senaste åren behandlat frågan
om havsföroreningarna och vikten av att miljöpolitiska åtgärder vidtas för
att minska dessa föroreningar. Våren 1986 uttalade riksdagen pä förslag av
utskottet att vården av havsmiljön bör ges hög prioritet. Behovet av forskning
och snabba åtgärder för att förbättra miljön i Östersjöområdet och
Västerhavet underströks särskilt liksom behovet av miljöfrämjande åtgärder
och forskning även från grannländernas sida. Uttalandet gjordes med anledning
av motioner och mot bakgrund av en utvärdering från Helsingforskommissionen
om Östersjöområdets miljösituation, där klara belägg
gavs för att tillståndet i havet undergått en snabb försämring under de
senaste åren. Utskottet framhöll att det vid sidan av eutrofieringsproblemen
är av särskild vikt att de förgiftningsskador uppmärksammas som härrör
från kemikalier och från metaller. Sälstammarnas öde utgör härvidlag en
allvarlig varningssignal, framhöll utskottet vidare. Orsakssammanhangen
måste klargöras och åtgärder vidtas för att i möjlig mån eliminera föroreningskällorna.
Hösten 1987 behandlade utskottet ett antal motioner i
ämnet och fick då anledning att närmare gå in på den utredning som gjorts
av naturvårdsverket på uppdrag av den av regeringen tillsatta aktionsgruppen
mot havsföroreningar som bildats efter riksdagens uttalande (JoU
1987/88:11, rskr. 46). Utskottet gav i det sammanhanget en ingående redovisning
av bl. a. problemet med eutrofieringen och övergödningen av våra
vatten, såväl inom landet som i de omgivande haven. De problem som tas
upp i de nu aktuella motionerna har belysts och dokumenterats bl. a. i de
nämnda betänkandena.
De förslag om insatser för forskning och åtgärder som redovisas i regeringens
proposition - såväl på regional och nationell nivå som i våra
grannländer — är enligt utskottets mening ägnade att besvara motionerna
Jo736, Jo737 och Jo832. I propositionen uttalas bl. a. att Öresundsområdet
liksom vissa andra kustområden bör omfattas av samma krav på utbyggd
kvävereduktion som gäller för Laholmsbukten. Dessa påkallar således
ingen ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Frågan om kustkommunernas utgifter för strandstädning, som tas upp i
motion Jo829, torde tillhöra de problem som skall uppmärksammas av
länsstyrelserna i de inventeringar dessa föreslås göra enligt propositionen (s.
231). Utskottet får anledning att i kap. 8 av detta betänkande återkomma
till dessa inventeringar. Motionen får anses besvarad med det anförda.
Internationellt arbete
Propositionen
I propositionen lämnas en utförlig redogörelse för Sveriges aktiva deltagande
i olika fora för internationellt samarbete för miljöskyddet av haven. Bl.a.
redovisas det arbete som bedrivs inom ramen för den regionala Helsingforskonventionen
till skydd av Östersjöområdet som inkluderar även Bottniska
viken. Öresund och Bälten samt Kattegatt och Västerhavet upp till en
linje från Skagen till Göteborg. Vidare redovisas Paris- och Oslokonventio
-
1987/88:23
101
nema till skydd för Nordsjön och nordöstra Atlanten (utsläpp från land- JoU
baserade källor resp. dumpning och förbränning till havs). Den internationella
konventionen MARPOL 73/78 om åtgärder mot vattenförorening från
fartyg beskrivs. I propositionen lämnas även redogörelse för de olika bilaterala
samarbetsorgan Sverige har med nordiska och andra grannländer -bl. a. Öresundskommissionen, gränskommittén för Östfold—Bohuslän och
samarbetsavtalet mellan svenska och finska myndigheter om föroreningsförhållandena
i Bottniska viken.
Motionerna
I motionerna framförs åtskilliga synpunkter på det internationella samarbetet
till skydd för haven. Allmänna yrkanden om det internationella
samarbetet för att rädda miljön i Östersjön och Nordsjön framförs i motionerna
Jo415 (fp) yrkande 1, Jo719 (fp) yrkandena 4 och 5 och Jo775 (c)
yrkande 2. 1 motion Jo30 (c) yrkande 43 krävs förbud mot miljöfarlig
dumpning och förbränning till havs. Enligt motion Jo836 (vpk) yrkande 1
bör Sverige i Nordiska Rådet arbeta för en överenskommelse så att vattenströmmarna
via Öresund och Stora och Lilla Bält ej minskas.
I motionerna Jo30 (c) yrkande 42, Jo719 (fp) yrkande 3 och Jo775 (c)
yrkande 1 föreslås bildandet av en Nordsjökommission efter förebild av den
Östersjökommission som verkar i enlighet med Helsingforskonventionen.
En Nordsjökommission skulle på motsvarande sätt handha frågor som
berörs inom Paris- och Oslokonventionerna till skydd för Nordsjön och
Nordostatlanten.
I motionerna Jo703 (fp) och Jo751 (m) yrkande 22 efterlyses ett märkningssystem
(isotopmärkning) för oljetransporter för att underlätta identifieringen
av fartyg som gör sig skyldiga till oljeutsläpp till sjöss. 1 motion
Jo745 (c) föreslås obligatorisk skyddsutrustning för oljetankrar som trafikerar
svenska vatten.
Utskottets överväganden
Utskottet hade under hösten 1987 tillfälle att vid en särskild hearing diskutera
det internationella miljösamarbetet med företrädare för regeringskansliet
och ta del av deras synpunkter. Utskottet delar den mening som
framförs i propositionen om det angelägna i att det internationella arbetet
förs vidare och intensifieras. Detta gäller icke minst havsföroreningarna.
Enligt utskottets mening tillgodoses yrkandena i motionerna Jo415 yrkande
1, Jo719 yrkandena 4 och 5 och Jo775 yrkande 2 i väsentliga avseenden av
uttalandena i propositionen. De kräver således ingen ytterligare åtgärd från
riksdagens sida.
Utskottet finner även att yrkande 43 i motion Jo30 bör anses tillgodosett
genom vad som sägs i propositionen. Därav framgår nämligen att en överenskommelse
träffats i olika frågor vid en särskild Nordsjökonferens på
ministernivå i London i november förra året. Bl.a. får fr. o. m. år 1989
avfall inte dumpas i Nordsjön utom i undantagsfall. Förbränning av avfall
till havs skall gradvis minska för att helt upphöra före utgången av år 1994.
Förbud kommer också att införas för utsläpp av fast avfall som uppkommit
1987/88:23
102
vid drift av fartyg och oljeplattformar. Från svensk sida förekommer i dag JoU 1987/88*23
varken dumpning eller förbränning till havs.
Yrkandet i motion Jo836 om vattenströmmarna får anses tillgodosett till
viss del genom hänvisning till arbetet i Öresundskommissionen och till bl. a.
de konsekvensanalyser som utförts i samband med diskussionerna om en
fast Öresundsförbindelse och som redovisas av den svenska Öresundsdelegationen
i betänkandet Miljökonsekvenser av fasta Öresundsförbindelser
(SOU 1987:42).
Utskottet erinrar om att en särskild ministerkonferens om Nordsjöns
miljö nyligen hållits i London. För att effektivisera det internationella
samarbetet finns det enligt utskottets mening anledning att föreslå bildandet
av en särskild Nordsjökommission. Utskottet förordar därför att man från
svensk sida tar upp bildandet av en sådan kommission till övervägande vid
förhandlingarna med övriga konventionsstater i Nordsjösamarbetet. Vad
utskottet anfört med anledning av motionerna Jo30 yrkande 42, Jo719
yrkande 3 och Jo775 yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
De frågor som tas upp i motionerna Jo703, Jo751 yrkande 22 och Jo745
behandlas inom ramen för MARPOL-konventionen och Flelsingforskommissionen.
Frågan om isotopmärkning var under ett par års tid, enligt vad
utskottet erfarit, föremål för ingående diskussioner inom Östersjösamarbetet.
Det praktiska genomförandet stötte emellertid på så många problem att
frågan måste falla. Numera har, som utskottet nämnde i sitt betänkande
JoU 1987/88:11 (s.22), avtal träffats mellan bl. a. Nordsjöstaternas sjöfartsmyndigheter
om information via ett datoriserat system för inspektion av
fartyg i hamn. Med hjälp av detta har man möjlighet att för inspektion
kvarhålla fartyg som misstänks ha gjort sig skyldiga till förbjudna utsläpp.
Redan risken för tidsförlust i samband med kvarhållandet anses vara anledning
för befälhavare att avstå från sådana utsläpp. Mot bakgrund av det
anförda avstyrks motionerna Jo703 och Jo751 i berörd del. Utskottet är
heller icke berett att i detta sammanhang tillstyrka motion Jo745.
Huvudpunkterna i en aktionsplan mot havsföroreningar
Propositionen
Miljö- och energiministern gör följande ställningstagande i propositionen.
Föroreningssituationen i haven är allvarlig och tillräckligt väl dokumenterad
för att motivera snabba och långtgående åtgärder för att minska utsläppen. I
vissa fall kan åtgärder initieras omgående, men i andra fall krävs en teknisk
utveckling för att de skall kunna genomföras. En aktionsplan bör gälla för
en treårsperiod. Arbetet bör under denna period inriktas på begränsningar
av utsläpp av de mest miljöfarliga ämnena, uppföljning av åtgärdernas
effekt, fortsatt forskning om marin miljö samt fortsatt aktivt arbete i internationella
organ för att minska föroreningar i våra angränsande hav.
Arbetet bör utvärderas efter två år. Resultatet bör ligga till grund för en
ny åtgärdsplan mot havsföroreningar.
103
Motionerna
JoU 1987/88:23
Förslag med stöd för aktionsplanen om åtgärder för att minska föroreningarna
till haven framställs i motionerna Jo767 (c) yrkande 5, Jo775 (c)
yrkande 3, Jo833 (s) yrkande 2, Jo834 (c) yrkandena 1 och 2 (Gävleborgs
län) och Jo836 (vpk) yrkande 2 (sälstammen).
1 motion Jo836 yrkande 4 yrkas att riktlinjer utarbetas för militära aktiviteter
m.m. som påverkar natur och miljö i Östersjön.
Utskottets överväganden
Utskottet har, som tidigare framhållits, i olika sammanhang verkat för en
aktionsplan till skydd för våra omgivande hav. När utskottet våren 1986
behandlade motioner om vattenvård framhöll utskottet att föroreningen av
Östersjön i hög grad drabbat sälbestånden i havet. Utvecklingen för dessa
djur som lever på hög nivå i näringskedjan kunde ses som en indikator på
vattenmiljöns sänkta kvalitet. Av en särskild föredragning som utskottet
tagit del av framgick att de tre sälstammar som finns i Östersjön, gråsäl,
knubbsäl och vikare, samtliga decimerats mycket starkt under de senaste
årtiondena. Detta tillsammans med konstaterade skador på fortplantningsorganen
gjorde att det enligt forskarna fanns stor risk för att dessa högtstående
däggdjur utrotas från Östersjön. Forskarna ansåg det mycket sannolikt
att PCB och andra organiska klorerade föreningar ligger bakom
skadorna (JoU 1985/86:17, rskr. 247).
Det förslag till aktionsplan som regeringen nu presenterar innebär enligt
utskottets bedömning att åtgärderna för att rädda havsmiljön ges hög prioritet.
Utskottet kommenterar i följande avsnitt de olika delarna av planen.
Den allmänna uppläggning av arbetet som skisseras i förevarande avsnitt av
propositionen bör biträdas av riksdagen. Enligt utskottets mening tillgodoses
även här berörda motionsyrkanden i det väsentliga av propositionen och
påkallar således icke någon riksdagens ytterligare åtgärd.
När det gäller förslaget om riktlinjer för militära aktiviteter får utskottet
erinra om att mark- och vattenområden som är av betydelse för totalförsvaret
åtnjuter skydd enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser,
NRL. Utskottet är icke berett att i förevarande sammanhang närmare gå in
pä denna fråga, som för övrigt blott till en del hör under utskottets beredningsområde.
Åtgärder för att minska utsläppen av stabila organiska ämnen
Propositionen
Inledningsvis framhåller miljö- och energiministern bl. a. följande.
Flertalet av de allvarliga miljögiftsproblem som vi hittills har upplevt har sin
grund i utsläpp av stabila organiska ämnen som tillverkats av människan.
Exempelvis innehåller torsklever från bl. a. vattnen utanför ostkusten så
höga halter av organiska miljögifter att livsmedelsverket har meddelat saluförbud.
104
När det gäller åtgärdsprogrammet gör miljö- och energiministern följande JoU
ställningstagande.
De utsläppskrav för cellulosaindustrin som föreslås av naturvårdsverket bör
tillämpas som riktlinjer vid prövningen enligt miljöskyddslagen (1969:387).
Villkoren i tillstånden till befintliga anläggningar bör ha omprövats före
utgången av år 1990 i de fall utsläpp av klorerat organiskt material inte har
reglerats. Åtgärder för att minska utsläppen av organiska klorföreningar till
en nivå av 1,5 kg TOCL per ton massa bör ha påbörjats vid samtliga fabriker
före utgången av år 1992. Målet bör vara att på sikt i stort sett eliminera
utsläppen av klorerat organiskt material.
Naturvårdsverket och länsstyrelserna bör kartlägga utsläppen av stabila
organiska ämnen från den kemiska industrin. De mest betydelsefulla utsläppen
bör inventeras inom en tvåårsperiod. Nödvändig omprövning av
villkor, eller andra åtgärder för att minska utsläppen, bör initieras löpande
så snart mera betydande källor identifieras.
Naturvårdsverket och kemikalieinspektionen bör fortsätta den branschvisa
genomgången av kemikalieanvändningen inom industrin i syfte att få
till stånd ett utbyte av miljöfarliga kemikalier mot mindre miljöfarliga
kemikalier. Målet bör vara att de viktigaste branscherna skall vara genomgångna
inom en femårsperiod.
Sverige bör fortsätta att inom ramen för de internationella konventionerna
och på annat sätt arbeta för att strandstaterna runt Östersjön och Nordsjön
och även övriga länder minskar sina utsläpp samt ökar informationsutbytet
om miljöeffekter och tillgänglig teknik för minskning av av klorerade
organiska ämnen.
I avsnittet om ekonomiska styrmedel anför miljö- och energiministern att en
parlamentarisk utredning med förtur bör utarbeta förslag till utformning av
miljöavgifter på utsläpp av klororganiska föreningar. Målsättningen är att
avgiften skall kunna införas redan år 1989.
Vidare anför miljö- och energiministern följande om dioxiner.
Förbränning av organiskt material i sopförbränningsanläggningar, bilmotorer,
vid industriella processer etc. kan ge upphov till utsläpp av ett stort
antal organiska ämnen, däribland dioxiner. Små mängder dioxiner har
också påvisats i avloppsvatten från skogsindustrin. Det totala utsläppet av
dioxiner från verksamheter i Sverige uppskattas till några hundra gram eller
möjligen något eller några kilo per år. Nya forskningsresultat kommer fram
i snabb takt. De visar att det finns flera ämnen och ämnesgrupper som har
dioxinliknande miljöeffekter redan vid ytterst låga koncentrationer.
Regeringen har i en skrivelse till riksdagen (skr. 1986/87:157) våren 1987
redovisat sin syn på miljöproblemen vid avfallsförbränning och åtgärder för
minskning av utsläppen av dioxiner från denna verksamhet. Särskilda medel
har tilldelats statens naturvårdsverk för analyser av miljögifter. Analysverksamheten
bör självklart läggas upp så att myndigheter m. fl. som berörs av
frågorna i så stor utsträckning som möjligt kan tillgodogöra sig resultaten
från verksamheten.
Motionerna
1 ett antal motioner diskuteras massaindustrins klorutsläpp. Enligt motion
Jo23 (c) yrkande 16 bör åtgärder för reduktion av klor i massaindustrin ha
påbörjats senast år 1990.1 yrkande 17 begär motionären förbud mot utsläpp
av klor från massaindustrin fr. o. m. 1995. Enligt motion Jo24 (fp) yrkande
1987/88:23
105
29 bör som mål anges att massaindustrins utsläpp måste vara i det närmaste JoU
helt eliminerade kring sekelskiftet. Motsvarande yrkande framställs i motion
Jo719 yrkande 43. Enligt samma motion bör PCB totalförbjudas (yrkande
38). Även i motion Jo26 (vpk) yrkande 7 yrkas på reduktion av de
klororganiska utsläppen. 1 yrkande 5 föreslår motionärerna att tillverkning
av klorblekt hushålls- och toalettpapper förbjuds. Yrkanden om användning
av oblekt papper framställs även i motionerna Jo771 (fp) och Jo847 (c)
där även en landsomfattande kampanj för oblekt papper efterlyses. I motion
Jo30 yrkande 41 yrkar centerpartiet att användningen av klorerade
föreningar i massaindustrin avvecklas inom 7 år. Ett motsvarande yrkande
framställs i motion Jo767 (c) yrkande 12.
Enligt motion Jo26 (vpk) yrkande 4 bör riksdagen anta en avvecklingsplan
för de verksamheter som alstrar dioxin och dioxinliknande föreningar.
Enligt motion Jo719 (fp) yrkande 39 bör utsläppen av dioxin i princip
upphöra. Enligt motion Jo751 (m) yrkande 30 bör gränsvärdet för dioxinutsläpp
vid äldre anläggningar efter en övergångstid på tio år sättas till 0,1
nanogram/m' luft.
I motion Jo25 (m) yrkande 15 yrkas på åtgärder för hantering av slam från
kommunala reningsverk. Enligt motionärerna är rening vid källan av kemikalieutsläppen
från industrin nödvändig. Motsvarande yrkanden framställs i
motionerna Jo30 (c) yrkande 49, där även utökad kväverening förordas,
samt Jo744 (c) yrkande 10. Ett nytt system för avloppsledningar bör införas
när man lägger nya ledningar, så att värdefulla ämnen tas till vara, enligt
motion Jo38 (c) yrkande 8. I motion Jo782 yrkande 1 föreslår vpk att
industrier anslutna till de kommunala reningsverken i de 30 största kommunerna
får ett år på sig för att lägga fram planer hur de snarast kan eliminera
de delar av utsläppen som reningsverken ej kan oskadliggöra. I motion
Jo821 (fp) yrkande 5 framhålls att toxiska ämnen så långt möjligt skall
särskiljas från kommunala reningsverk, och i motion Jo783 (fp) begärs
utredning av en strängare lagstiftning för industrins utsläpp av giftiga och
svårnedbrytbara ämnen till kommunala reningsverk.
Utskottets överväganden
Av den lämnade redogörelsen för propositionens innehåll och motionerna
framgår att stor enighet råder om nödvändigheten att åstadkomma en
drastisk nedskärning av bl. a. massaindustrins utsläpp av organiska klorföreningar.
Utskottet vill för egen del betona det angelägna i att utsläppen av
stabila organiska föreningar bringas ned till ett minimum. Utskottet stöder
därför regeringens förslag att åtgärder för att minska utsläppen av organiska
klorföreningar till en nivå av 1,5 kg TOC1 (totalt organiskt bundet klor) per
ton massa bör ha påbörjats vid samtliga fabriker före utgången av år 1992.
Därvid bör erinras om att regeringen för ett flertal anläggningar redan fattat
beslut om utsläppsgränser som överensstämmer med propositionens riktlinjer
och i några fall ställer än hårdare miljökrav. Målet bör vara att på sikt i
stort sett eliminera utsläppen av klorerat organiskt material. Som framhålls
i propositionen bör även den kemiska industrins utsläpp av stabila organiska
ämnen och kemikalieanvändningen i övrigt gås igenom med sikte på att få
ner utsläppen.
1987/88:23
106
De svenska utsläppen svarar blott för en begränsad del av giftutsläppen i
våra hav. Det internationella arbetet för att hos våra grannländer och andra
länder främja medvetenheten om miljöfarorna och få till stånd reningsåtgärder
bör fortgå parallellt med åtgärdsprogrammet inom landet.
Enligt utskottets bedömning är syftet med motionerna Jo23 yrkandena 16
och 17, Jo24 yrkande 29, Jo26 yrkande 7, Jo30 yrkande 41, Jo719 yrkande
43 och Jo767 yrkande 12 i det väsentliga tillgodosedda genom vad utskottet
anfört i anslutning till propositionen. Dessa yrkanden påkallar således ingen
ytterligare riksdagens åtgärd.
Utskottet har även sympati för de förslag som väcks i motionerna Jo26
yrkande 5, Jo771 och Jo847 om ökad användning av ”oblekt” papper.
Enligt utskottets mening bör det vara en uppgift för organ som ger miljöinformation
och marknadens företrädare att påverka konsumenterna. Utskottet
vill dock peka på möjligheterna att det av regeringen förutskickade
systemet med miljömärkning av produkter skall kunna fungera som ytterligare
ett styrmedel i riktning mot ”oblekt” papper. Utskottet vill vidare
ansluta sig till vad som anförs i propositionen om vikten av att miljöhänsyn
så långt möjligt vägs in i samband med upphandling av olika produkter.
Regeringen har med denna utgångspunkt gett statskontoret i uppdrag att
informera större upphandlande myndigheter om att miljövänligt papper
utgör ett likvärdigt eller fördelaktigare alternativ till klorblekt papper.
Någon lagstiftningsåtgärd är utskottet inte berett att förorda. Motionerna
avstyrks mot den bakgrunden.
PCB
Totalt förbud mot användande av PCB i nya anläggningar råder sedan 1978.
Förbudet gäller dock icke äldre elektriska kondensatorer och transformatorer
där PCB-oljor nyttjas som elektriskt ledningsmedium.
Statens naturvårdsverk har den 15 april 1988 riktat en skrivelse till regeringen
med hemställan om förbud mot fortsatt användning av PCB i transformatorer
och kondensatorer för högre reaktiv effekt än 2 kVAr efter den
31 december 1994. Inledningsvis framhåller naturvårdsverket bl. a. följande
om PCB-hanteringen.
År 1966 identifierades PCB, polyklorerade bifenyler, i biologiskt material
av Sören Jensen. Under de följande åren återfanns PCB som en global
förorening. PCB hade sedan det först kom i tillverkning i USA 1929 och
särskilt under och efter krigstiden kommit att få stor användning på grund
av sina fysikaliskt-kemiska egenskaper. Det är kemiskt och termiskt mycket
stabilt, vilket ger lång livslängd och brandhärdighet och har goda elektriska
egenskaper. Användningsområdena var bl. a. isoleroljor, hydrauloljor, hetoljor
och självkopierande papper samt som mjukgörare i vissa färger, limmer
och plaster.
En förgiftning av ca 1 200 personer som förtärt risolja som förorenats av
PCB som läckt ut från ett värmeväxlarsystem inträffade 1969 i Japan.
Offren drabbades av den så kallade yusho-sjukan med symptom som klorakne
— kvarstående mörka ”finnar” — tårflöde, svullna ögonlock, huvudvärk,
kräkningar, diarré, feber, synrubbningar, andningssvårigheter m.m.
Den samlade dokumentationen om PCB:s hälso- och miljöfarlighet och
framför allt de observerade ekologiska effekterna med bl. a. äggskalsför
-
1987/88:23
107
tunning hos havsörn som tillskrevs bl. a. PCB gjorde att det blev nödvändigt JoU
att starkt begränsa användningen för att undvika utsläpp till den yttre
miljön. Sedan dess har också halterna i miljön sjunkit, men de tenderar nu
att åter plana ut eller t.o.m. att stiga.
Den svenska PCB-lagen trädde i kraft 1971. Tillämpningen av denna lag
och dess efterträdare med tillämpningsföreskrifter innebar hårda restriktioner
på användningen av PCB. I stort sett gavs tillstånd endast till kondensatorer
för högre reaktiv effekt än två kilovoltampere. Utöver detta tilläts
fortsatt användning för PCB-transformatorer som tagits i drift före PCBlagens
tillkomst. Inom OECD togs 1973 ett beslut om "Skydd av miljön
genom kontroll av polyklorerade bifenyler”. Endast användning i slutna
system godtas enligt detta beslut. Brandriskerna skall väga tyngre än miljöriskerna
och riskerna för utsläpp skall kunna hållas under kontroll om
användning skall tillåtas.
Enligt skrivelsen visade enkätundersökningar år 1983 att det då fanns i drift
ca 100 000 kraftkondensatorer och 200 transformatorer innehållande PCB
- med en totalmängd om 1500—2000 ton. Sedan dess har avvecklingen av
PCB-utrustning påskyndats med anledning av bl. a. föreskrifter som arbetarskyddsstyrelsen
utfärdat om arbete med PCB. Ca 40 000 kondensatorer
och 80 transformatorer med PCB har fram till den 1 januari 1988 överlämnats
till SAKAB för omhändertagande.
Enligt skrivelsen har Sverige stort intresse av att driva PCB-frågan hårt
internationellt, eftersom detta förmodas ha god effekt på hur PCB-användningen
avvecklas i andra länder. Vi har inom internationella organ
gjort åtaganden om avveckling av befintlig användning. Långväga spridning
från andra länder både via vatten och luft är en trolig förklaring till höga
halter av PCB i miljön i Sverige och i Östersjön, framhåller naturvårdsverket.
I skrivelsen framhålls slutligen att undersökningar på senare tid av PCBhalten
i isoleroljor har visat att PCB förekommer som förorening i långt
större omfattning än vad som tidigare varit känt. Preliminära uppskattningar
tyder på att den totala mängden PCB som förorening i isoleroljor kan
uppgå till 20 ton. Särskilda insatser kommer därför att behövas för att
förhindra att PCB sprids från PCB-förorenad elektrisk utrustning, liksom en
utökad bevakning av PCB-halter i oljeavfall.
Utskottet finner naturvårdsverkets förslag beaktansvärt och utgår från att
regeringen kommer att förordna om förbud i enlighet därmed, från år 1995.
Därigenom kommer yrkande 38 i motion Jo719 att tillgodoses. Det kräver
således icke någon ytterligare riksdagens åtgärd.
Dioxin
Utskottet delar även motionärernas syn på att största möjliga noggrannhet
måste iakttas såväl inom processindustrin som vid förbränningsanläggningar
så att dioxinbildningen i möjligaste mån undviks och så att aktiva reningsåtgärder
vidtas. Som miljöministern framhåller finns det emellertid också
flera andra ämnen och ämnesgrupper som har dioxinliknande miljöeffekter
redan vid ytterst låga koncentrationer. Nya forskningsresultat kommer fram
i snabb takt. Det är enligt utskottets mening mot den bakgrunden angeläget
1987/88:23
108
att stor vaksamhet iakttas mot alla miljögifter av motsvarande extrema Joli 1987/88:23
giftverkan. Intresset bör icke ensidigt inriktas på dioxinutsläppen. Som
framhålls i propositionen har naturvårdsverket nyligen tilldelats medel för
analyser av miljögifter i vid bemärkelse. Analysverksamheten bör självklart
läggas upp så att myndigheter m. fl. som berörs av frågorna kan tillgodogöra
sig resultaten. Vad utskottet anfört med anledning av propositionen synes
ägnat att tillgodose syftet med motionerna Jo26 yrkande 4, Jo719 yrkande
39 och Jo751 yrkande 30. Någon ytterligare riksdagens åtgärd i frågan
påkallas således icke.
Industriavlopp till kommunala reningsverk
Även de frågor om industriutsläpp av stabila organiska ämnen och andra
gifter till kommunala reningsverk som tas upp i ett antal motioner kan enligt
utskottets mening besvaras med hänvisning till propositionen. I denna aviseras
ett uppdrag till naturvårdsverket och länsstyrelserna att inventera
utsläppen av stabila organiska ämnen från den kemiska industrin och initiera
nödvändiga åtgärder för att minska utsläppen. När det gäller avloppsslammets
innehåll bör naturvårdsverket enligt propositionen få i uppdrag
att utreda miljöriskerna och före den 1 juli 1989 föreslå komplettering av
råden, framför allt vad avser slammets innehåll av organiska miljögifter. I
sammanhanget påminner miljö- och energiministern om att prövningsmyndigheterna
i samband med tillståndsprövning enligt ML av industriell verksamhet
bör göra en bedömning av om avloppsvattnet är av sådan beskaffenhet
att det är lämpligt att behandla vattet i ett kommunalt reningsverk
eller om vattnet bör behandlas på annat sätt. Hon pekar också på
kommunens möjligheter, i egenskap av huvudman, att ställa krav på anslutna
industrier och därigenom begränsa tillförseln av sådant avloppsvatten
som påverkar reningsverkets drift och slammets sammansättning i negativ
riktning.
I propositionen erinras även om att miljö- och hälsoskyddsnämnderna vid
sin tillsyn enligt lagen (1985:426) om kemiska produkter har att kontrollera
att företagen inte förorenar avloppsvattnet med kemikalieavfall.
Utskottet betonar vikten av att de ansvariga myndigheterna i de konkreta
fallen utövar sin tillsynsuppgift så att de kommunala reningsverkens effektivitet
kan upprätthållas. De utredningsuppdrag som läggs på naturvårdsverket
och länsstyrelserna bör komma att få till resultat att flertalet större
utsläppskällor kan kartläggas. Utskottet utgår från att berörda statliga och
kommunala myndigheter följer den vidare utvecklingen med uppmärksamhet
och vidtar de åtgärder som krävs för en förbättring av miljösituationen.
I viktiga delar får motionerna Jo25 yrkande 15, Jo30 yrkande 49, Jo744
yrkande 10, Jo782 yrkande 1, Jo783 och Jo821 yrkande 5 anses tillgodosedda
genom regeringens ställningstaganden i propositionen. De påkallar således
ingen ytterligare riksdagens åtgärd.
Utskottet finner icke anledning tillstyrka motion Jo38 yrkande 8. Likaså
avstyrks motion Jo705 om gränsvärden för bekämpningsmedel i sjöar, vattendrag
och grundvattentäkter.
109
Åtgärder för att minska utsläppen av närsalter från kommunala renings- JoU 1987/88:23
verk och industrier
Propositionen
I propositionen gör miljö- och energiministern följande ställningstagande.
De utsläppskrav för kommunala reningsverk som föreslås av naturvårdsverket
bör tillämpas som riktlinjer vid prövningen enligt miljöskyddslagen. Vid
kustområden som är särskilt påverkade bör en 50-procentig kvävereduktion
ske före utgången av år 1992. Villkoren för befintliga anläggningar bör
omprövas, framför allt i områden som bedöms som särskilt påverkade.
Naturvårdsverket bör klargöra effekten av en ytterligare kvävereduktion
samt teknik och kostnader för detta. Ambitionsnivån bör vara att uppnå en
50-procentig kvävereduktion för övriga kustavsnitt före år 1995. Teknisk
forskning för att uppnå en effektivare kvävereduktion bör stimuleras.
Naturvårdsverket bör initiera omprövning av villkor för sådana industrianläggningar
som har stora utsläpp av närsalter. I detta arbete bör
industrierna i de områden som bedöms vara mest påverkade ges högsta
prioritet.
Naturvårdsverket bör utfärda allmänna råd om lokalisering av havsbruksverksamhet
i syfte att minska miljöpåverkan från denna verksamhet.
Sverige bör fortsätta att inom ramen för de internationella konventionerna
och de bilaterala överenskommelserna arbeta för ett öppet informationsutbyte
om miljöeffekter och tillgänglig teknik för att minska utsläppen av
närsalter. Sverige bör också fortsätta att arbeta för att även övriga länder
minskar sina utsläpp.
Motionerna
I motionerna Jo719 (fp) yrkande 42 och Jo821 (fp) yrkande 1 yrkas på
program för minskat kväveläckage för hela västkusten (resp. för Skånekusten).
Enligt motion Jo727 (vpk) bör ett program om reduktion av kväveutsläpp
frän jordbruk, skogsbruk, reningsverk, industrier m.m. till vattendrag
göras upp före 1990.
Utskottets överväganden
Utskottet har behandlat närsaltläckaget från jordbruk i sitt betänkande JoU
1987/88:24 om miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket, avgivet med
anledning av proposition 1987/88:128. Jordbrukets miljöpåverkan tas därför
icke upp i förevarande sammanhang.
Som framgår av det sammandrag av förslagen i propositionen som redovisats
i inledningen till detta avsnitt motsvaras de förslag som framförs i
motionerna i huvudsak av de åtgärder som aviseras i propositionen och
vilka innebär ett fullföljande av förslagen i aktionsplanen mot havsföroreningar.
Utskottet biträder regeringens ställningstagande. Någon ytterligare
riksdagens åtgärd med anledning av motionerna ter sig icke påkallad.
110
Metaller
Propositionen
Miljö- och energiministern redovisar i propositionen följande ställningstagande.
Målsättningen vid prövning enligt miljöskyddslagen bör vara att halvera
utsläppen av kvicksilver och kadmium från år 1985 till år 1995 och att
kraftigt begränsa utsläppen av övriga metaller.
Kemikalieinspektionen bör slutföra undersökningar för att förbereda ett
förbud mot användningen av tennorganiska föreningar i bottenfärger för
fritidsbåtar och vissa användningsområden i marin miljö.
Sverige bör fortsätta att inom ramen för de internationella konventionerna
arbeta för ett öppet informationsutbyte samt arbeta för att även övriga
länder minskar sina utsläpp.
Motionerna
Enligt motion Jo3() (c) yrkande 45 bör ett åtgärdsprogram antas för att
begränsa utsläppen av metaller i havet. Metallbelastningen måste reduceras
till samma storleksordning som den naturliga påverkan. I motion Jo767 (c)
yrkande 13 efterlyses åtgärdsplaner för gruvindustrin. Läckagen från gamla
avfallsupplag bör helt upphöra, framhåller motionärerna. - I motion Jo751
(m) yrkande 21 yrkas att båtbottenfärger med tenn skall begränsas. Ett
likartat yrkande framställs i motion Jo722 (s). Motionärerna yrkar på miljöskyddsbestämmelser
avseende fritidsbåtar. - I motion Jo838 (fp), slutligen,
framförs förslag om rökgasrening vid krematorier för att minska kvicksilverutsläppen.
Utskottets överväganden
Utskottet finner förslagen i propositionen väl avvägda. Utskottet tillstyrker
således den målsättning som anges om halvering av kvicksilver- och kadmiumutsläppen
under tioårsperioden 1985-1995. Som anges i propositionen
bör det långsiktiga målet vara att belastningen på sedimenten av toxiska
metaller från utsläpp reduceras till samma storleksordning som den naturliga
påverkan. Enligt utskottets mening tillgodoses därigenom syftet med
motion Jo30 i nu berört avseende. Enligt propositionen bör vidare läckaget
av metaller från gruvavfallsområdena i framför allt Falun och Garpenberg
minska med ca 90 %. Även motion Jo767 tillgodoses således i allt väsentligt.
Likaså finner utskottet att motionerna Jo751 i berörd del och Jo722
tillgodoses genom förslaget i propositionen om förberedelser för förbud mot
användningen av tennorganiska föreningar i bottenfärger för fritidsbåtar
m.m.
Utskottet finner heller icke att motion Jo838 bör föranleda något uttalande
från riksdagens sida. Enligt den angivna målsättningen skall kvicksilverutsläppen
minska med 50 % under tioårsperioden. Det torde ankomma
på vederbörande myndigheter att bedöma i vilken mån rökgasrening
skall installeras på större krematorier.
Forskning och utveckling
JoU 1987/88:23
Propositionen
Miljö- och energiministern framhåller i propositionen att en fortsatt satsning
på forskning om marin miljö bör ske. Förutom de ökade satsningar som
redan beslutats för budgetåret 1987/88 bör den marina grund- och sektorsforskningen
förstärkas. — Uppföljningen av miljötillstånd och föroreningspäverkan
i kust- och havsområden bör enligt propositionen intensifieras.
Motionerna
I motion Jo517 (vpk) yrkande 1 framhålls vikten av resurser för forskning
och utvecklingsarbete inom VA-området. I motion Jo775 (c) yrkande 4
krävs prioritering av svensk havsmiljöforskning. — I motion Jo719 (fp)
yrkande 37 begärs att berörda myndigheter får i uppdrag att påbörja arbetet
med en marin atlas.
I motion Jo767 (c) yrkande 24 yrkas på utbyggnad av programmet för
övervakning av miljökvalitet - PMK. Motsvarande yrkanden framställs i
motionerna Jo758 (c) och Jo821 (fp) yrkande 2.
Utskottets överväganden
Utskottet delar regeringens uppfattning om vikten av en fortsatt satsning på
forskning om marin miljö. I propositionen lämnas en redogörelse för de
resurser som hittills satsats på denna forskning. Som därvid framhållits
krävs det ytterligare en långsiktig uppbyggnad av kunskaperna med hjälp av
forskningsresultat för att man i Sverige skall kunna lägga upp en ändamålsenlig
politik för havsmiljön. I flera fall krävs nya tekniska lösningar som
behöver forskningsstöd. Vidare krävs effektforskning, framtagning av bättre
övervakningsmetoder, forskning om spridning av utsläppen till haven och
utveckling av modeller m.m. Utskottet tillstyrker även (under kap. 12.
Budgetfrågor) regeringens förslag att ett nytt anslag inrättas benämnt B 18
Åtgärder mot kustföroreningar och att 15 milj. kr. anvisas för en förstärkning
av ätgärdsinriktad teknisk forskning, för uppföljning av förändringar
i miljön och för uppföljning av effekterna av genomförda åtgärder.
Vad utskottet anfört är ägnat att i någon män tillgodose syftet med
motionerna Jo517 yrkande i och Jo775 i berörd del. De avstyrks därmed.
I motion Jo719 (yrkande 37) har inte närmare utvecklats vilka fördelar
som skulle vara förenade med att sammanställa vissa uppgifter om kustvattnen
i en marin atlas. Utskottet utgår från att den information som avses i
motionen är tillgänglig för de myndigheter och forskningsorgan som övervakar
miljötillståndet i kusthaven m.m. Utskottet avstyrker motionen i
denna del.
Syftet med PMK är att övervaka långsiktiga och storskaliga förändringar i
miljön, att utgöra en referens för den lokala recipientkontrollen samt att
belysa föroreningstransport i luft, mark och vatten. Enligt propositionen är
en uppföljning av tillståndet i kust- och havsområden en viktig del i det
åtgärdsprogram som nu initieras. Mätinsatserna bör intensifieras i både
recipientkontrollen och PMK-verksamheten. Beträffande havsövervakning- JoU
en bör enligt departementschefen särskilt framhållas behovet av ett vidgat
miljögiftsprogram, som bl. a. omfattar en förstärkt biologisk effektövervakning.
satsning på sedimentövervakning och fler kustnära stationer, som kan
producera referensdata till recipientkontrollen.
Utskottet ansluter sig till propositionen. Därigenom får även motionerna
Jo758. Jo767 och Jo821 i väsentlig del anses tillgodosedda.
Östersjölaboratorium
Riksdagen beslutade i november 1987 att ge regeringen till känna att frågan
om inrättande av ett Östersjölaboratorium bör utredas med inriktning i
första hand på forskning och undersökning av kustvattenmiljön och det
kustnära fisket (JoU 1987/88:4, rskr. 13). Efter samråd med cheferna för
utbildnings- och jordbruksdepartementen betonar miljö- och energiministern
behovet av en effektiv marin FoU i vid bemärkelse. Organisatoriskt
finns, med de åtgärder som redovisats, möjligheter för detta. Eventuellt
ytterligare ekonomiska resurser bör utnyttjas för verksamheten vid redan
befintliga anläggningar. Mot bakgrund härav finns det för närvarande inte
något behov av ytterligare laboratorier på området, anför miljö- och energiministern.
I motion Jo412 (c.m.fp) yrkas att ett Östersjölaboratorium för det kustnära
fisket lokaliseras till Karlskrona. Enligt motionerna Jo33 (s) och Jo431 (s)
bör ett institut för Östersjöfrägor bildas med lokalisering till Karlskrona.
Enligt motionerna Jo413 (s), Jo418 (m) och Jo874 (c) yrkande 1 bör ett
Östersjöns havsfiskelaboratorium lokaliseras till Simrishamn, medan laboratoriet
enligt motionerna Jo430 (m.fp.c) och Jo869 (s) bör förläggas till
Kalmar. I motion Jol9 (c) fiamhålls Gotland som bas för marin vetenskaplig
forskning och undersökningsverksamhet i Östersjön.
Utskottets överväganden
Utskottet har med anledning av regeringens uttalanden i propositionen och
motionerna inhämtat ytterligare upplysningar om den forskningsverksamhet
som bedrivs vid de marina forskningslaboratorierna inkl. havsfiskelaboratoriet
samt laboratoriernas administration vid en särskild föredragning av
chefen för Askölaboratoriet vid Stockholms universitet. Denne framhöll
därvid bl. a. att ett stort antal utredningar om den marina forskningen gjorts
under åren 1972—1987 men att mera substantiella resultat i form av ökade
resurser till forskningen framkommit först under de senaste åren, bl. a. i
samband med riksdagens beslut om forskning för ett år sedan (prop.
1986/87:80, UbU 26), då beslut fattades om inrättande av marina baslaboratorier
i anslutning till universiteten i Stockholm, Göteborg och Umeå.
Askölaboratoriet har, framhöll föredraganden, även ett nära och fruktbart
samarbete med högskolan i Kalmar. Enligt föredragningen saknas dock för
närvarande resurser för att bedriva den forskning om miljösituationen och
om fiskreproduktionens problem i södra Östersjön som med hänsyn till
föroreningssituationen vore befogad. Med bättre finansieringsmöjligheter
1987/88:23
113
8 Riksdagen IV87/88. K) samt. Nr 23
vore förvisso inrättandet av ett särskilt laboratorium vid södra ostkusten JoU 1987/88:23
befogat. Med hänsyn till att resurserna får förmodas vara begränsade även
framdeles skulle de medel som kunde friställas dock kunna användas effektivare
inom ramen för redan befintliga laboratorier. Särskilt borde beaktas
att ett laboratorium under alla omständigheter bör ha nära kontakt med ett
— eller flera - universitet och högskolor för informationsutbyte m.m.
Utskottet vill för egen del erinra om att riksdagen i november 1987
hemställde att regeringen skulle låta utreda frågan om inrättande av ett
Östersjölaboratorium med inriktning i första hand på forskning och undersökning
av kustvattenmiljön och det kustnära fisket. Någon sådan utredning
har inte gjorts, enligt vad miljö- och energiministern meddelat i riksdagens
kammare den 29 april 1988.
Utskottet anser att miljösituationen i södra Östersjön är så allvarlig att
ytterligare ansträngningar bör göras för att stärka forskningsresurserna.
Enligt utskottets mening bör även undersökas i vilken mån dels gränsdragningen
mellan baslaboratoriernas geografiska bevakningsområden,
dels ämnesuppdelningen mellan baslaboratorier sinsemellan och mellan
baslaboratorierna och havsfiskelaboratoriet, dels även laboratoriernas lokalisering
uppfyller de krav på ändamålsenlighet och effektivitet som möjliggör
en optimal verksamhet. Regeringen bör enligt utskottets mening låta
verkställa en undersökning i angivet syfte. Vad utskottet sålunda anfört om
den marina forskningens resurser och organisation bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
De motionsyrkanden som framställts om lokaliseringen av ett Östersjölaboratorium
och om ett Östersjöinstitut avstyrks av utskottet.
Utskottet föreslår slutligen, med hänvisning till vad som anförts i detta
kapitel, att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen
om en aktionsplan mot havsföroreningar i den mån verksamheten ej berörts
av vad utskottet anfört.
6. Skydd för ozonskiktet
Inledningsvis bör framhållas att termen freoner är handelsnamnet på en viss
produkt och att en mera exakt terminologi är fullständigt halogenerade
klorfluorkarboner. Ibland används termen CFC-föreningar.
Det gällande användningsförbudet mot CFC i sprayförpackningar infördes
1979 och återfinns numera i förordningen (1985:840) om vissa hälso- och
miljöfarliga produkter m.m. Beträffande hanteringen av CFC inom andra
områden finns i Sverige inga särskilda bestämmelser utöver de generella
bestämmelserna i lagstiftningen om kemiska produkter. Däremot finns möjlighet
att med stöd av miljöskyddslagstiftningen ange villkor och begränsningar
för sådan verksamhet (anmälnings- och tillståndsplikt bl. a. för plastindustriverksamhet
och installation av värmepumpar med en effekt över 1
MW). Någon särskild reglering beträffande användningen av haloner i
Sverige finns inte.
114
För skydd av ozonskiktet bör enligt propositionen följande förutsättningar JoU 1987/88:23
för det fortsatta arbetet gälla.
- Kraftfulla åtgärder för att snabbt minska användningen och utsläppen av
fullständigt halogenerade klorfluorkarboner (CFC) och haloner.
- En nationell avvecklingsplan läggs fast för varje användningsområde för
CFC. Den svenska användningen av CFC beräknas därmed minskas med
minst 50% till utgången av år 1990 och i huvudsak avvecklas helt till
utgången av år 1994.
- Planen genomförs främst med stöd av kemikalie- och miljöskyddslagstiftningen.
- Efter två år skall en översyn av planen genomföras.
- Någon generell avgift som styrmedel införs inte.
Miljö- och energiministern framhåller att styrmedel bör väljas med utgångspunkt
i frivilliga åtaganden kompletterade med tvingande föreskrifter. För
att säkerställa ett snabbt och konsekvent avvecklingsprogram kommer regeringen
att föreslås att det inom ramen för kemikalielagstiftningen meddelas
föreskrifter om användningen av CFC och haloner i en särskild förordning.
Undantag från nämnda föreskrifter skall få meddelas endast i mycket begränsad
omfattning. Det förutsätts att myndigheterna vid sina beslut i
tillsyns- och tillståndsärenden beaktar avvecklingsplanen. En utgångspunkt
i avvecklingsplanen är att ingen användning av CFC får tillkomma utanför
de användningsområden som anges i planen. Import skall i princip regleras
parallellt med den svenska produktionen. Kemikalieinspektionen och statens
naturvårdsverk skall, enligt kommande förslag, i samråd med kommerskollegium
klarlägga frågan om importregleringar i detta sammanhang.
Miljö- och energiministern understryker vidare att effekterna av generella
importavgifter är svårbedömd och anför bl. a. att den relativa kostnaden för
CFC varierar i förhållande till produkternas försäljningspris och att analyser
av eventuella avgifters inverkan på olika marknader inte har gjorts. Den
reella möjligheten att påverka CFC-användningen genom att höja kostnaden
för CFC varierar sannolikt inom olika användningsområden. Av stor
betydelse är den omedelbara tillgången på alternativa produkter och produktionsprocesser.
Inom flera användningsområden föreligger det en uppenbar
risk att användarna fortsätter att förbruka CFC och vältrar över
kostnaderna på nästa led. Inom andra områden åter, där CFC- innehållet i
de färdiga produkterna är stort, kommer en avgift att snabbt få effekt. I
dessa fall kommer emellertid avgiften att få negativa konsekvenser från
industripolitiska och samhällsekonomiska utgångspunkter. Mot denna bakgrund
förordas inte införandet av en generell avgift pä CFC.
För att uppnå en bättre samhällskontroll över CFC-användningen skall
bilaga A till miljöskyddsförordningen (1981:574) kompletteras med att tillstånds-
respektive anmälningsplikt införs eller utvidgas för vissa verksamheter
där CFC används. Dessutom kan pågående verksamheter där CFC
används i många fall bli föremål för omprövning enligt miljöskyddslagen.
Förutom att minska CFC-användningen i nyproduktion understryks vikten
av att ta till vara och utveckla metoder och system för att ta hand om CFC
vid exempelvis skrotning av kylskåp. Minskning skall åstadkommas dels
genom en övergång till andra arbetsmedier och dels genom en övergång till
indirekta kylsystem m.m. Naturvårdsverket ges i uppdrag att genomföra
fortsatta förbränningsförsök för att bedöma eventuella korrosionsrisker,
yttre och inre miljörisker samt att i samarbete med Sveriges industriförbund,
Svenska kommunförbundet och berörda branschorgan och företag
utreda kostnader och lämpliga administrativa former för insamling och
fragmentering. I detta sammanhang kan och skall även klarläggas förutsättningarna
för omhändertagande av CFC-haltiga arbetsmedier vid skrotning
av kyl- och frysskåp.
I propositionen föreslås att Sverige ratificerar Montrealprotokollet innebärande
bl. a. en tjugoprocentig minskning av förbrukningen av CFC till
den 1 juli 1994.
Miljö- och energiministern anför i anslutning härtill bl. a. att regeringens
miljöpolitik nationellt och internationellt har som mål att trygga alla människors
rätt till en god livsmiljö samtidigt som grundläggande ekologiska
processer och balanser skyddas mot oåterkalleliga störningar. Om nedbrytningen
tillåts fortsätta uppkommer i ett längre perspektiv allvarliga
konsekvenser för de grundläggande livsbetingelserna på jorden. Montrealprotokollet
innebär ett första steg mot en begränsning av utsläppen av de
ämnen som är mest aggressiva mot ozonskiktet. Det är därför, enligt miljöoch
energiminstern, mycket angeläget att Sverige så snart som möjligt
ratificerar protokollet för att bidra till att detta kan träda i kraft den 1
januari 1989.
Motioner har väckts av företrädare för samtliga partier med krav på åtgärder
för att få till stånd en avveckling av CFC-användningen. Motionerna
innehåller bl. a. krav och önskemål om avvecklingstakten både nationellt
och internationellt, omedelbart användningsförbud, tillståndsplikt, styrmedel,
återvinning och forskning.
Avveckling av CFC-användningen
Beträffande användandet av CFC i allmänhet yrkas i motionerna Jo719
yrkande 10 (fp) och Jo726 yrkande 1 (vpk) att detta inom en femårsperiod
skall minskas med 85 % respektive 75 %. Vidare yrkas i folkpartimotionen
ett totalstopp om tio år. Motionärerna framhåller bl. a. att oroande forskningsrapporter
visar att det livsviktiga ozonskiktet håller på att brytas ned
och att om detta inte förhindras kommer effekterna att bli förödande.
Sverige måste, för att spela en aktiv roll i den internationella miljöpolitiken,
vara en förebild och detta framstår som särskilt viktigt i arbetet för att
minska freonanvändningen. I motion Jo767 yrkande 7 (c) framhålls att för
att uppnå målsättningen att inte påverka de stratosfäriska ozonet eller
jordens klimat krävs en reduktion av dagens utsläpp av CFC med mellan
80-85 %. Användningen av CFC bör därför i stort vara avvecklad inom
fem år. I motion Jo25 yrkande 19 (m) understryks att regeringen vid
genomförandet av avvecklingsplanen, som tillstyrks, bör återkomma till
riksdagen om svårigheter med dess genomförande uppstår. Bland annat
1987/88:23
116
noteras att eventuella importregleringar inte får leda till att svensk till- JoU 1987/88:23
verkning med freonanvändning flyttar utomlands i stället för att produktionsmetoderna
förbättras. Därvid skulle, enligt motionärerna, det totala
freonutsläppen kunna öka i stället för minska.
Den internationella miljöpolitiken och CFC-användningen är föremål för
flera yrkanden. I motion Jo24 yrkande 2 (fp) yrkas på ökade aktiviteter för
åstadkommande av internationella åtgärder för ett totalstopp av användningen
av CFC och andra för ozonskiktet skadliga ämnen. I motion Jo25
yrkande 18 framhålls att den till år 1990 planerade granskningskonferensen
om ozonskiktet bör tidigareläggas och att regeringen skall verka för ett
ambitiösare mål än Montrealprotokollet. Vidare yrkas att ett slutmål för
avvecklingen äv freonanvändningen fastställs. I motionen framhålls bl. a.
att nya uppgifter om ozonskiktets tillstånd visar att hittills använda beräkningsmodeller
varit för optimistiska. Ökade internationella åtgärder för
avvecklandet av freonanvändningen yrkas även i motion Jo30 yrkande 39
(c). Det framhålls bl. a. att ozonförtunningen även med mycket långtgående
restriktioner kommer att fortsätta och att den eventuella teknikutvecklingen
som föranleds av Sveriges förbud mot freoner bl. a. kan utgöra
grund för skärpta internationella krav.
Utskottets överväganden
Utskottet ser med stor oro på CFC-användningen och dess hälso- och
miljöeffekter. Allvaret i de här aktuella frågorna understryks inte minst av
de under senare tid publicerade forskningsrapporter som gör det alltmer
uppenbart att snabba och kraftfulla åtgärder är erforderliga. Det är därför
med stor tillfredsställelse som utskottet tar del av den i propositionen
föreslagna nationella avvecklingsplanen för freonanvändningen. Utskottet
vill i detta sammanhang understryka vikten av att den nu redovisade avvecklingsplanen
genomförs på ett sådant sätt att målet, en total reduktion
av utsläppen av CFC, kan uppnås. Härvid måste, enligt utskottets mening,
särskilt beaktas den i propositionen redovisade frågan om importregleringar
som ett medel att förhindra att svenska produkter, framställda med hjälp av
CFC, inte ersätts med motsvarande importerade produkter. Det i propositionen
aviserade uppdraget till kemikalieinspektionen och statens naturvårdsverk
— klarlägga behovet av och möjligheterna till en importreglering
inom ramen för Montrealprotokollets bestämmelser - synes härvidlag
kunna medföra en lösning på dessa problem.
Utskottet har i olika sammanhang konstaterat att de stora miljöproblemen
till sin karaktär är gränsöverskridande och i många fall utgör ett globalt
hot mot miljön (se t. ex. JoU 1987/88:8 och 11 — 12). I november 1987
anordnade utskottet en hearing med representanter för utrikesdepartementet
och miljö- och energidepartementet om det internationella miljövårdssamarbetet,
innefattande bl. a. en genomgång av det aktuella läget på
flertalet sakområden. Mot bakgrund av denna redovisning och uppgifterna i
propositionen kan utskottet med tillfredsställelse konstatera att man från
Sveriges sida intensifierat det internationella arbetet.
Det är synnerligen värdefullt att detta arbete kan förstärkas och på- 117
skyndas ytterligare i enlighet med vad som sägs i propositionen och mo- JoU 1987/88:23
tionerna. Särskilt angeläget måste i detta sammanhang vara att alla möjligheter
till att påskynda den i Montrealprotokollet föreskrivna minskningstakten
med kraft tillvaratas samtidigt som man från svensk sida slår vakt om
de resultat som uppnåtts och kommer att uppnås i det nationella miljövårdsarbetet.
Utskottet tillstyrker således att riksdagen godkänner Montrealprotokollet.
Riksdagen bör vidare lämna utan erinran vad som anförs i propositionen
om en avvecklingsplan för användningen av klorfluorkarboner (CFC),
och haloner som bryter ned ozonskiktet. Det anförda innebär, enligt utskottets
mening, att motionerna Jo719 yrkande 10, Jo726 yrkande 1, Jo767
yrkande 7, Jo24 yrkande 2, Jo25 yrkandena 18 och 19 samt Jo30 yrkande 39
kan anses tillgodosedda.
Pågående CFC-användning
Ett omedelbart förbud mot användandet av CFC i vissa fall är enligt flera
motioner önskvärt. I två motioner, Jo719 yrkande 11 (fp) och Jo726 yrkande
6 (vpk) yrkas att användning av CFC inom nya verksamhetsområden
omedelbart förbjuds. Ett sådant förbud är, enligt motionärerna, en självklar
åtgärd för att uppnå en total minskning av CFC-användandet. 1 motion
Jo726 yrkande 3 yrkas på ett omedelbart förbud mot användning av CFC
inom förpackningsindustrin. Inom områden där CFC utan svårighet kan
ersättas av annat material bör enligt motion Jo857 yrkande 1 (c) förbud
införas. Krav på tillståndsplikt för nu existerande verksamheter med CFC
och registrering av köldmedieinköp framförs i motionerna Jo726 yrkande 5
respektive Jo794 yrkande 2 (fp). Det framhålls bl. a. att registrering av
inköp av köldmedier är ett verkningsfullt sätt att dels få en överblick över
förbrukningen och dels att spåra läckor i kylsystem.
Utskottets överväganden
Utskottet erinrar om att en utgångspunkt för den föreslagna avvecklingsplanen
är att ingen användning av CFC får tillkomma utöver de nio användningsområden
som anges i planen. Vidare vill utskottet framhålla att
det inte synes realistiskt att räkna med nyetablering av sådan verksamhet
mot bakgrund av de tidsramar som skall tillämpas vid avvecklingen. Den
korta avvecklingsperioden i förening med en strikt tillämpning av de inom
ramen för kemikalielagstiftningen aviserade föreskrifterna och vidgade möjligheter
till omprövning enligt miljöskyddslagen av pågående CFC-användning
innebär enligt utskottets mening att mer drastiska åtgärder mot pågående
CFC-användning ter sig obehövliga.
Vad utskottet anfört får anses tillgodose syftet med motionerna Jo719
yrkande 11 och Jo726 yrkandena 3, 5 och 6. Med hänvisning till det nu
anförda avstyrker utskottet vidare motionerna Jo794 yrkande 2 och Jo857
yrkande 1.
118
Styrmedel
JoU 1987/88:23
I motion Jo719 yrkande 12 (fp) och Jo30 yrkande 37 (c) framförs yrkanden
om miljöavgifter pä freonanvändningen. I sistnämnda motion anges 50
kr./kg CFC som lämplig avgift. Samma typ av instrument för stimulerande
av övergången till annan teknik redovisas i motion Jo857 yrkande 2 (c).
Motionären yrkar att förslag om beskattning av freoner skall utarbetas.
Utsläppsavgifter för freoner yrkas i motion Jo23 yrkande 7 (c). I motion
Jo751 yrkande 29 (m) yrkas att förslag till gränsvärden för freonutsläpp vid
plasttillverkning utarbetas. Bl.a. framhålls att införandet av ett sådant
gränsvärde skall ses som ett komplement till den 25 % minskning av freonanvändningen
fram till 1991 som det nordiska ministerrådet kommit överens
om och som beräknas kunna uppnås genom frivilliga överenskommelser
mellan berörda industrier.
Utskottets överväganden
Vad som tidigare anförts om den i avvecklingsplanen fastställda tidsramen
får enligt utskottets mening anses innebära att användandet av ekonomiska
styrmedel för ett påskyndande av avvecklingen av CFC-användningen inte
nu framstår som nödvändigt. Med hänsyn härtill avstyrks motionerna Jo719
yrkande 12, Jo857 yrkande 2, Jo23 yrkande 7 och Jo30 yrkande 37.
Med åberopande av vad som tidigare anförts om bl. a. den vidgade
möjligheten till omprövning enligt miljöskyddslagen och då sättande av
gränsvärden får anses ingå som ett naturligt led i tillståndsprövningen av
miljöfarlig verksamhet avstyrks även motion Jo751 yrkande 29.
Återvinning och inventering
Återvinning av freoner är föremål för yrkanden i motionerna Jo744 yrkande
6 (c), Jo792 (fp), Jo24 yrkande 32 (fp)och Jo30 yrkande 38 (c). 1 motion
Jo744 yrkas att regeringen åläggs ett genomförande av en systematisk
genomgång av områdena för freonanvändning och att kartlägga hur uppsamlingen
skall kunna gå till. Kylaggregat hör till de apparater som släpper
ut mest freon och detta bör enligt motion Jo792 åtgärdas. Motionären yrkar
att riksdagen hos regeringen begär förslag om dels en plan för en fungerande
återvinning och dels att berörda parter i samband med antagandet
av en sådan plan åläggs obligatoriskt omhändertagande av freoner vid
kassering av kylanläggningar. Nödvändigheten av att särskilt prioritera
återvinningen av freoner i kylskåp betonas i motion Jo24. Motionärerna
anser det angeläget att bilskrotningslagen utvidgas till att även omfatta
kylskåp och andra kylmaskiner. Ansvaret för återvinningen av de freonhaltiga
delarna av materialet är, enligt motionärerna, kommunalt. 1 motion
Jo3() understryks att resurser bör användas för utvecklandet av ett system
för återinsamling av freon samt att ett pantsystem borde övervägas.
119
Utskottets överväganden
Joli 1987/88:23
Den komplettering av miljöskyddsförordningen som föreslås i propositionen
utgör endast en grundläggande förutsättning för arbetet med omhändertagande
och återvinning av CFC i samband med exempelvis skrotning.
Det är enligt utskottets mening nödvändigt att sådan återvinning
prioriteras. Utskottet har tidigare framhållit vikten av att regeringen inte
okritiskt accepterar en teknisk-ekonomisk bedömning som skäl för att ej
vidta kraftfulla åtgärder i denna fråga (JoU 1987/88:12). I dag finns i stort
sett inga klara regler för hur CFC skall hanteras i avfallsledet, varför
konkreta förslag snarast måste utarbetas. Flera kommuner har påbörjat
projekt med återvinning av CFC, och denna utveckling bör enligt utskottets
uppfattning främjas på alla sätt. Hanteringen och insamlingen av CFC är,
som framgår av propositionen, i första hand ett tekniskt problem snarare än
en fråga om tillgängliga ekonomiska incitament. Resurser bör därför i första
hand satsas på att utveckla system för uppsamling och återvinning av CFC.
Sådana insatser kan eventuellt kompletteras med stimulanser till den som
bedriver verksamhet med CFC för återvinning och lagring.
Förslag till en återvinningsplan i enlighet med vad utskottet här anfört bör
snarast utarbetas och resurser satsas på omhändertagande av CFC. Vad
utskottet anfört med anledning av motionerna Jo792 och Jo30 yrkande 38 i
ifrågavarande del bör ges regeringen till känna. Med hänsyn till att motion
Jo744 yrkande 6 kan anses tillgodosedd avstyrker utskottet motionen. Utskottet
är emellertid inte berett att förorda ett pantsystem i enlighet med
vad som begärs i motion Jo30 varför utskottet avstyrker motionens yrkande
38 i här aktuell del. Med hänsyn till vad utskottet anfört om återvinning av
CFC och då utskottet inte är berett att förorda om en ändring av bilskrotningslagen
(1975:343) enligt motionärernas önskemål avstyrks motion Jo24
yrkande 32.
Forskning och ersättningsteknik m.m.
Forskning och ersättningsteknik skall enligt ett antal motioner påskyndas
och främjas. I motion Jo726 yrkandena 2 och 4 (vpk) yrkas att förslag till
ersättning av CFC med vätgas i värmepumpar och kyl- och frysskåp utarbetas
samt att SJ och vägverket ges i uppdrag att avveckla sin användning
av CFC tidigare än år 1992. 1 motion Jo794 yrkande 1 (fp) yrkas att
övergången till indirekta kylsystem skall ske fr. o. m. den 1 juli 1988.
Motionären framhåller att man med ett sådant system minimerar både
freonanvändning och läckagerisker till dess ersättningsteknik finns utvecklad.
Åtgärder för ökad forskning samt förslag om ersättningsteknik och
bestämmelser som förhindrar freonutsläpp från värmepumpar är föremål
för yrkanden i motion Jo857 yrkandena 3 och 4 (c). I motion Jo867 (c) yrkas
åtgärder mot freonutsläpp samt fortsatt forskning. Motionären understryker
betydelsen av det nordiska forskningssamarbetet och att forskningen fortsätter
för undvikande av freon i miljön. Inom fem år bör enligt motionären
användningen av freon i stort kunna vara avvecklad. Nödvändigheten av
intensifierad forskning för klarläggandet av hotet mot ozonskiktet betonas
också i motion Jo24 yrkande 33 (fp).
Utskottets överväganden
JoU 1987/88:23
Utskottet konstaterar att det i propositionen lämnade förslaget till avvecklingsplan
utarbetats med beaktande av bl. a. möjligheterna till alternativ
produktion och alternativa produkter inom respektive användningsområde.
Vidare kan noteras att naturvårdsverket för närvarande utarbetar
förslag, föreskrifter och råd för åstadkommande av nu aktuella användnings-
och utsläppsbegränsningar. Beslut om avveckling av användningen
av CFC-produkter har dessutom tagits av både SJ och vägverket. Det är
enligt utskottets mening tillfredsställande att omställningsarbetet skall kunna
underlättas med ett frisläppande av investeringsfonder för miljöåtgärder.
Enligt utskottets mening bör vidare olika former för statligt stöd, främst
administrerade av styrelsen för teknisk utveckling och naturvårdsverket
utnyttjas för den tekniska utvecklingen och forskningen inom detta område.
Mot bakgrund av det anförda finner utskottet att motionerna Jo726 yrkandena
2 och 4, Jo857 yrkandena 3 och 4, Jo867 och Jo24 yrkande 33 får anses
tillgodosedda. Utskottet är inte berett att utöver ovan relaterade åtgärder
förorda ett införande av ett absolut krav på indirekta kylsystem fr. o. m.
den 1 juli 1988. Utskottet avstyrker således motion Jo794 yrkande 1.
7. Miljöskador m. m.
Gällande regler om ersättning för skador till följd av miljöfarlig verksamhet
finns i miljöskadelagen (1986:225) som trädde i kraft den 1 juli 1986.
Miljöskadelagen är tillämplig när verksamhet på fastighet orsakar skador i
omgivningen genom olika former av vatten-, mark- och luftföroreningar,
buller, skakningar eller andra liknande störningar. Lagen innebär att den
som bedriver miljöfarlig verksamhet på en fastighet har fått ett ökat ansvar
för skador som verksamheten medför i omgivningen. Skadeståndsansvaret
gäller även om skadan inte har orsakats avsiktligt eller genom vårdslöshet.
Ansvaret omfattar också helt tillfälliga störningar, t. ex. enstaka gasutsläpp
i luften. Undantag görs dock för vissa störningar som är av så vanligt slag att
de rimligen måste tålas.
Rätten till ersättning enligt miljöskadelagen omfattar person-och sakskador
samt rena förmögenhetsskador som inte är bagatellartade. Skadeståndsansvaret
skall i första hand bäras av fastighetsägaren. Även nyttjanderättshavare
eller andra som bedriver eller har bedrivit miljöfarlig verksamhet på
fastigheten kan bli ansvariga. Till kretsen skadeståndsansvariga hör också
de som i egen näringsverksamhet utför ett miljöfarligt arbete på en fastighet,
s. k. entreprenörer.
Miljöskadefondsutredningen avlämnade år 1987 betänkandet (SOU
1987:15) Miljöskadefond med förslag till inrättandet av en särskild fond ur
vilken ersättning skulle kunna utgå för person- eller sakskador enligt miljöskadelagen.
Rätten för skadelidande att få ersättning ur fonden var begränsad
till fall då den för skadan ansvarige inte kan betala ersättningen
eller dä rätten att utkräva skadestånd preskriberats eller då det inte kan
utredas vem som är ansvarig för skadan. Ur fonden skulle vidare kunna
betalas kostnaderna för återställnings- och saneringsåtgärder som är an
-
gelägna från miljöskyddssynpunkt. Fondsystemet skulle finansieras genom JoU
avgifter.
I propositionen avvisar regeringen tanken på en miljöskadefond och
föreslår i stället att en kollektiv försäkring, miljöskadeförsäkringen, skapas.
Från försäkringen skall lämnas ersättning åt en skadelidande i de av miljöskadefondsutredningen
angivna fallen. Försäkringen avses bli meddelad av
ett konsortium av försäkringsbolag. De närmare villkoren för försäkringen
skall godkännas av regeringen. De som bedriver anmälnings- eller tillståndspliktig
miljöfarlig verksamhet föreslås bli skyldiga att betala bidrag till
försäkringen med belopp som också skall godkännas av regeringen. Reglerna
om den obligatoriska miljöskadeförsäkringen föreslås bli införda i miljöskyddslagen
(1969:387) och träda i kraft den 1 juli 1989.
Beträffande återställnings-och saneringsåtgärder föreslås miljöskyddslagen
bli kompletterad med bestämmelser som klarlägger att skyldigheten för
den som bedriver miljöfarlig verksamhet att avhjälpa olägenheter kvarstår
även efter det att verksamheten upphört. I fråga om återställningsåtgärder
som inte kan genomföras med tillämpning av miljöskyddslagen förordas i
propositionen att allmänna medel skall kunna tas i anspråk i vissa fall.
Lagutskottet har på jordbruksutskottets begäran avgett yttrande över
propositionen såvitt avser frågan om miljöskadeförsäkring jämte de nedan
redovisade motionerna. Yttrandet bifogas till detta betänkande.
I yttrandet anför lagutskottet bl. a. följande.
Krav på införandet av en obligatorisk miljöskadeförsäkring förs fram i
motion L604 (fp). Motionärerna framhåller vidare att kostnaderna för återställningsåtgärder
bör finansieras med skattemedel.
I motion L605 (c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till dels
en obligatorisk miljöskadeförsäkring (yrkande 1), dels lagstiftning om miljöskadefond
(yrkande 2). Motionären framhåller bl. a. att det skadeståndsansvar
som följer av miljöskadelagen bör vara täckt av en obligatorisk försäkring.
Därigenom skulle den skadelidandes situation kunna förbättras
genom att möjligheten till ersättning frikopplades från skadegörarens ekonomiska
situation. Ett försäkringsobligatorium skulle också i förekommande
fall kunna påverka företagen att gå över till mindre miljöfarlig verksamhet
på grund av försäkringspremiernas storlek. En miljöskadefond bör
enligt motionären inrättas för de fall då någon inte kan åläggas ersättningsskyldighet.
Fonden skulle också kunna finansiera återställningsåtgärder.
Yrkande om en obligatorisk miljöskyddsförsäkring framförs i motion Jo23
yrkande 10 (c). Genom premiesättningen skulle företagen förmås att vidta
förebyggande åtgärder.
Utskottet vill erinra om att miljöskadelagen bygger på skadeståndsrättsliga
principer. Rätt till ersättning föreligger sålunda endast om det kan
påvisas ett samband mellan en miljöstörning och en inträffad skada. Kan
det inte utredas varifrån en miljöstörning härrör kan en skadeståndstalan
inte riktas mot någon. Svårigheter uppkommer också när störningar som
härrör från flera miljöfarliga verksamheter tillsammans har bidragit till
skadan utan att någon av dem egentligen kan sägas vara den huvudsakliga
orsaken. Det skadeståndsrättsliga regelsystemet har också andra begränsningar
när det gäller att bereda en skadelidande ersättning. Även om
orsaken till en skada klarlagts kan det hända att den ansvarige inte kan nås
med ett skadeståndskrav därför att skadeståndsfordringen har preskriberats.
Av betydelse är också att miljöskador ofta är omfattande och att man
1987/88:23
122
därför får räkna med att skadevällaren mänga gänger saknar ekonomiska JoU
möjligheter att ersätta skadan. Då frågor om en obligatorisk miljöskadeförsäkring
tidigare med anledning av motioner prövats i riksdagen (se LU
1985/86:25 och LU 1986/87:24) har utskottet därför ansett att det med hänsyn
till den skadelidandes intresse är motiverat att man överväger en ordning
enligt vilken ersättning kan utgå för skador som faller under miljöskadelagens
tillämpningsområde men för vilka ersättning inte kan erhållas
av någon ansvarig.
Utskottet konstaterar att förslagen i propositionen ligger helt i linje med
synpunkterna i motion L604 och även i väsentlig mån tillgodoser önskemålen
i motion L605. Sett ur den skadelidandes synvinkel innebär systemet
med en kollektiv miljöskadeförsäkring en fullt tillfredsställande lösning av
de problem som nuvarande regler kan föra med sig i form av begränsade
eller obefintliga ersättningsmöjligheter vid miljöskador. För den skadelidande
skulle inrättandet av en miljöskadefond inte medföra några fördelar
utöver dem som försäkringen ger. Med hänsyn härtill och till att försäkringen
enligt vad som uttalas i propositionen är enklare att administrera
och finansiera anser utskottet att förslaget i propositionen bör genomföras.
1 enlighet härmed bör motion L604 och L605 yrkande 2 inte föranleda
någon riksdagens vidare åtgärd.
Vad härefter gäller yrkandena i motionerna L605 och Jo23 om en ansvarsförsäkring
kan utskottet lika litet nu som då spörsmålet tidigare behandlats
(se LU 1985/86:25 och LU 1986/87:24) ställa sig bakom önskemålet. Som
motionären själv påpekar är ett väsentligt skäl för en sådan försäkring att
den skadelidande skall kunna få ersättning i de fall då skadevällaren inte
kan fullgöra sin skadeståndsskyldighet. Med det i propositionen framlagda
förslaget bortfaller detta skäl för en ansvarsförsäkring. Härtill kommer att
införandet av en skyldighet att ha ansvarsförsäkring skulle medföra försäkringstekniska
svårigheter. I vissa fall torde det nämligen med säkerhet
kunna förutses att en verksamhet skall leda till miljöskador fastän denna
effekt inte varit direkt åsyftad. Som utskottet tidigare framhållit strider det
mot försäkringstekniska principer att en ansvarsförsäkring skall täcka väntade
skador. Sådana skador måste därför lämnas utanför en försäkring,
vilket medför att den skadelidande kommer att sakna försäkringsskydd i
viktiga fall och att det incitament till förebyggande åtgärder som försäkringskravet
skulle kunna innebära i betydande utsträckning går förlorat. På
anförda skäl avstyrker utskottet bifall till motionerna L605 yrkande 1 och
Jo23 yrkande 10.
Motionärerna i motion Jo41 (m, fp, c) framhåller att yrkesfisket kräver
kontinuerliga investeringar och att dessa investeringar förutsätter att fisket
kan bedrivas under ett antal år framöver. Enligt motionärerna påverkas
havet och våra insjöar negativt av industriutsläpp, vilket kan medföra att
fisket i vissa områden måste upphöra eller inskränkas och att yrkesfiskarna
drabbas av stora ekonomiska problem. På sikt kan utsläppen leda till att
yrkesfisket helt upphör. Motionärerna hävdar att yrkesfiskarna för närvarande
inte kan få ersättning för sina förluster enligt miljöskadelagen och att
den i propositionen föreslagna försäkringen inte kommer att förbättra fiskarnas
situation. Enligt motionärerna är det oacceptabelt att en näringsgren
skall få lov att förstöra utkomstmöjligheterna för en annan näringsgren, och
de anser att den miljöstörande industrin bör bära hela kostnaden för de
skador som uppkommer och därmed tvingas att av ekonomiska skäl minska
utsläppen. Ett sätt att åstadkomma ett ökat ansvarstagande från industrins
sida anser motionärerna vara att låta miljöskadeförsäkringen gälla också de
ekonomiska skador som utsläppen förorsakar yrkesfisket. Motionärerna
yrkar att ersättning ur miljöskadeförsäkringen skall kunna utgå till yrkes
-
1987/88:23
123
fiskare som tvingas upphöra med fisket på grund av miljöfarliga utsläpp. JoU
I likhet med motionärerna anser utskottet att det är angeläget att yrkesfiskarna
kan erhålla en fullgod ersättning för de skador som kan drabba
dem pä grund av annans miljöfarliga verksahet. Då frågor om ekonomisk
ersättning vid en annan typ av miljöskador, nämligen oljeskador på fiskeredskap
m. m., behandlats av riksdagen har utskottet därför också understrukit
vikten av att ersättningsfrågorna får en tillfredsställande lösning. När
det gäller sådana skador som har sin orsak i miljöstörande utsläpp från en
fastighet eller som eljest har anknytning till användningen av en fastighet
har enligt utskottets mening de skadelidandes ersättningsmöjligheter påtagligt
förbättrats genom miljöskadelagens införande. Otvivelaktigt är det
emellertid så att vid den typ av skador som avses med motionen den
skadelidandes möjligheter att få kompensation med stöd av miljöskadelagen
är begränsade. Bl. a. kan det ofta vara svårt för den skadelidande att
styrka vem som orsakat skadan. Utskottet kan därför ha förståelse för
motionärernas önskemål att miljöskadeförsäkringen skall utsträckas till att
omfatta också skador för yrkesfiskarna. En sådan utvidgning skulle emellertid
innebära väsentliga ändringar av de villkor som avses gälla för försäkringen.
Bl. a. skulle försäkringen för att kunna erbjuda ersättning för
fiskarnas inkomstförluster behöva omfatta inte bara person-och sakskador
utan också förmögenhetsskador. Förutsättningarna för miljöskadeförsäkringen
skulle därmed radikalt förändras och det åtagande att meddela
försäkringen som vissa försäkringsbolag gjort skulle då inte längre gälla.
Utskottet gör den bedömningen att det knappast är troligt att man kan få till
stånd en ny försäkringslösning med avsevärt utvidgat tillämpningsområde,
och hela försäkringsfrågan skulle då kunna falla, något som skulle gagna
varken yrkesfiskarna eller andra som drabbas av miljöskador. Med det
anförda förordar utskottet att motion Jo41 inte föranleder någon riksdagens
vidare åtgärd.
En obligatorisk ansvarsförsäkring för kemikalier yrkas i motionerna L612
(c) och Jo30 yrkande 52 (c). Motionärerna framhåller att tillverkare och
importörer av kemikalier bör vara skyldiga att ha ansvarsförsäkring. Genom
premiesättningen för en sådan försäkring skulle enligt motionärerna
företagen påverkas att förbättra kontrollen av produkterna.
Som ovan berörts täcker en ansvarsförsäkring endast det skadeståndsansvar
som enligt gällande rätt kan utkrävas av skadevållaren/försäkringstagaren.
Genom en obligatorisk ansvarsförsäkring kan man således inte
komma till rätta med bristfälligheter i det skadeståndsrättsliga regelsystemet.
För att man skall kunna åstadkomma ett förbättrat skydd för de
skadelidande och öka företagens benägenhet att vidta förebyggande åtgärder
krävs alltså i första hand en skärpning av ansvarsreglerna. I sammanhanget
vill utskottet påpeka att från ansvarsförsäkringen måste skiljas sådan
försäkring som visserligen i likhet med ansvarsförsäkringen bekostas av den
skadegörande verksamheten men som direkt skyddar den skadelidande
utan att något ansvar läggs pä skadevällaren. Som exempel på en sådan
försäkring kan nämnas patientförsäkringen och läkemedelsförsäkringen
samt det ovan redovisade förslaget till en kollektiv miljöskadeförsäkring.
När det gäller skador i miljön som har sin orsak i användningen av
kemikalier på en fastighet har genom miljöskadelagen införts skärpta ansvarsregler.
Genom den i den nu aktuella propositionen föreslagna kollektiva
försäkringen för vissa miljöskador har skyddet för de skadelidande
ytterligare förbättrats och därmed också skapats ett ökat incitament för
företagen att vidta förebyggande åtgärder. Kemikalier kan emellertid orsaka
mänga andra skador än sådana som omfattas av miljöskadelagen. Enligt
utskottets mening är det därför angeläget att det skadeståndsrättsliga regel
-
1987/88:23
124
systemet byggs ut också i andra avseenden så att de skadelidandes ersätt- JoU 1987/88:23
ningsmöjligheter förbättras. 1 fråga om skador som kan uppkomma vid
landsvägstransporter av kemikalier vill utskottet hänvisa till att regeringen
nyligen i proposition 1987/88:139 föreslagit en ändring i trafikskadelagen
som innebär att maximibeloppet för vad som kan utgå ur ett fordons
trafikförsäkring höjs från 50 milj. kr. till 100 milj. kr. Höjningen syftar till att
förbättra ersättningsmöjligheterna för sådana mer omfattande trafikskador
som kan uppkomma t. ex. i samband med transporter av farligt gods.
Av särskild betydelse när det gäller att tillgodose de skadelidandes intressen
och förebygga uppkomsten av kemikalieskador är det ansvar för
produktskador som tillverkare och importörer av olika produkter kan åläggas.
Förslag till en lagstiftning om produktansvar framlades år 1979 av
produktansvarskommittén. och enligt vad utskottet inhämtat avser regeringen
att under våren 1989 framlägga en proposition i ämnet på grundval
av förslaget. Enligt utskottets mening bör regeringens ställningstagande till
frågan om produktansvarets utformning inte föregripas. Genomförs en lagstiftning
på området kan emellertid det av motionärerna aktualiserade
spörsmålet komma i ett annat läge. För närvarande saknas emellertid skäl
att uppställa krav på en sådan ansvarsförsäkring som förordats av motionärerna.
Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna L612 och Jo30
yrkande 52.
Motionären i motion L207 (c) yrkar att företagen genom en lagändring
skall åläggas att i sina årsbokslut avge särskild miljöredovisning. Härigenom
ökar enligt motionären kemikalieinspektionens och länsstyrelsernas möjligheter
att kontrollera vart använda kemikalier tar vägen.
1 den nu aktuella propositionen förordas att företagens egenkontroll på
miljöskyddsområdet skall skärpas samt att myndigheternas tillsyn och kontroll
skall effektiviseras. Som ett led i dessa åtgärder föreslås att företag som
fått tillstånd att bedriva miljöfarlig verksamhet årligen skall avge en miljörapport
till tillsynsmyndigheten. Enligt utskottets mening får motionärens
önskemål anses ha blivit i väsentlig mån tillgodosett genom förslaget. Motion
L207 bör därför inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Utöver det anförda föranleder propositionen och motionerna inte några
uttalanden från lagutskottets sida.
Jordbruksutskottets överväganden
Jordbruksutskottet delar lagutskottets bedömning angående miljöskadeförsäkringen
och tillstyrker regeringens förslag i motsvarande del. Utskottet
har inget att erinra mot vad i propositionen anförs om behovet av återställning
av skadad miljö i vissa fall.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna L604 och
L605 yrkande 2 om en obligatorisk miljöskadeförsäkring resp. lagstiftning
om miljöskadefond.
Vidare avstyrs motionerna L605 yrkande 1 och Jo23 yrkande 10 om en
ansvarsförsäkring.
Utskottet delar även lagutskottets bedömning att en utvidgning av miljöskadeförsäkringen
till att även omfatta ersättning för yrkesfiskarnas inkomstförluster
med anledning av miljöstörande utsläpp radikalt skulle ändra
förutsättningarna för miljöskadeförsäkringen och avstyrker därför motion
Jo41.
125
Utskottet avstyrker även motionerna L612 och Jo30 yrkande 52 om en JoU 1987/88:23
obligatorisk ansvarsförsäkring för kemikalier.
Slutligen finner utskottet inte skäl till annan bedömning än lagutskottet
beträffande särskild miljöredovisning hos företagen och avstyrker därför
även motion L207.
8. Vissa övriga miljöfrågor
Kemikalier
Enligt miljö- och energiministern är målet för kemikaliekontrollen att skadliga
ämnen och produkter så långt som möjligt ersätts med mindre skadliga
och helst ofarliga. Genom att satsa på ny teknik och nya produkter kan de
kemiska riskerna minimeras. Där användningen av ämnen som kan innebära
risker för hälsa och miljö inte kan undvikas måste sådana åtgärder
vidtas som gör hanteringen säker. Beträffande riskerna med spridning av
biologiskt svårnedbrytbara och höggradigt giftiga organiska ämnen har
regeringen beviljat naturvårdsverket ca 8 milj. kr. till analyser m.m. för att
förbättra kunskapen om dessa miljögifter.
En utvärdering av de nya arbetsformerna för kemikaliekontrollens organisation
pågår i enlighet med riksdagens beslut.
Kemikalieinspektionen avser att under år 1988 komma in till regeringen
med ett förslag till ett system för förhandsgranskning av nya kemiska ämnen
i Sverige. Inspektionen avser vidare att utifrån uppgifter i produktregistret
årligen redovisa en översikt av kemikalieanvändningen i Sverige. Vidare har
naturvårdsverket och kemikalieinspektionen inlett ett samarbete om miljöfarliga
kemikalier där materialbalanser för problemkemikalier kommer att
tas fram.
De kemiska bekämpningsmedlen i jordbruket skall i ett första steg halveras
fram till år 1990. På regeringens uppdrag arbetar kemikalieinspektionen
tillsammans med lantbruksstyrelsen och naturvårdsverket med frågan om
en minskning av användningen. Kemikalieinspektionen skall dessutom fram
till år 1990 gå igenom samtliga registrerade bekämpningsmedel och ompröva
tidigare godkännanden.
Miljö- och energiministern framhåller slutligen att Sverige deltar aktivt i
det internationella arbetet med kemikaliefrågorna. Inom OECD pågår
arbete för att öka kunskaperna om existerande kemikalier. En annan viktig
del i OECD-samarbetet är ömsesidiga överenskommelser om god laboratoriesed
samt systemet med exportnotifikationer (exportland informerar mottagarland
om förbud, restriktioner m.m. i avsändarlandet). Inom FN deltar
Sverige i två program, nämligen det internationella registret för potentiellt
giftiga ämnen och det internationella programmet för kemikaliesäkerhet.
Kontrollfrågor, användning, inventering, registrering m.m. i kemikaliehanteringen
är föremål för ett stort antal motioner.
126
Kemikalieanvändning i allmänhet
1 motton J08I8 (vpk) är användningen av kemikalier i allmänhet föremål för
ett antal yrkanden. I yrkande 3 begärs förslag om former för demokratisk
styrning av produktionen syftande till sparsamhet, hushållning och återanvändning.
I yrkande 4 hemställs att. i avvaktan på nämnda förslag, människors
hälsa, miljö och samhällsekonomiska överväganden skall sättas främst
vid tillståndsgivningen till varuproduktion. 1 yrkande 5 framförs krav på
tillsättandet av en parlamentarisk kommission som skall ha till uppgift att
analysera frågor angående en annan hushållning och ekologiskt inriktad
produktion, övergång till miljövänligt material, förändrade konsumtionsmönster.
m.m.
Ett forskningsprogram för miljövänliga hushållskemikalier yrkas i motion
Jo38 yrkande 7 (c). Motionären framhåller bl. a. att giftiga hushållskemikalier
försvårar avloppsreningen och att programmet kan utgöra stöd för
utvecklandet av miljövänliga hjälpmedel i hushållet.
Utskottets överväganden
Målen för kemikaliekontrollen är, vilket också påpekas i regeringens proposition,
att skadliga ämnen och produkter så långt som möjligt ersätts med
mindre skadliga och helst ofarliga sådana. Eftersom det moderna samhället
ändå i hög grad är beroende av kemiska produkter är det, enligt utskottets
mening, angeläget att riskerna med användningen minimeras. Synpunkterna
i motion J08I8 kan enligt utskottets mening förtjäna beaktande som en
allmänt formulerad och långsiktig målsättning för produktion och konsumtion
i det moderna industrisamhället. I grunden synes emellertid motionen
syfta till att införa sådana former för styrning av industriell produktion och
privatkonsumtion som går långt utöver vad gällande lagstiftning medger och
som dessutom till stor del faller utanför utskottets beredningsområde. Detta
gäller särskilt yrkandena 3 och 5. Beträffande kraven på viss intresseavvägning
vid ”tillståndsgivning till varuproduktion” bör framhållas att det i det
svenska rättssystemet, som bl. a. grundas på principen om näringsfrihet,
inte existerar någon allmän tillståndsplikt för sådan produktion. Med det
anförda avstyrker utskottet motion J08I8 yrkandena 3, 4 och 5.
Utskottet är inte berett att särskilt prioritera forskning beträffande miljövänliga
hushållskemikalier, utan dessa frågor får beaktas inom ramen för
den allmänna forskningen på kemikalieområdet. Därmed avstyrks motion
Jo38 yrkande 7.
Kemikalieanvändning i vissa fall
Restriktioner beträffande användningen av krom- och arsenikhaltiga medel
för impregneringsändamål yrkas i motion Jo729 (s). Motionärerna framhåller
bl. a. att krom- och arsenikhaltiga medel endast bör tillåtas i sådana
sammanhang där de är absolut nödvändiga. I motion Jo755 (s) yrkas att ett
lågt gränsvärde för halten av kadmium i handelsgödsel skall fastställas.
Därmed skulle, enligt motionären, betydelsen av naturvårdsverkets program
för minskning av kadmiumtillförseln till vår miljö öka. Totalförbud
JoU 1987/88:23
127
mot betat utsäde bör enligt motion Jo777 (fp) införas. I motionen under- JoU
stryks att runt en fjärdedel av de totala kvicksilverutsläppen i Sverige härrör
från betat utsäde. 1 motion Jo826 (m) yrkas att naturvårdsverket, kemikalieinspektionen
och arbetarskyddsstyrelsen ges i uppdrag att utreda riskerna
med höga bensenhalter i bensin samt lämna förslag till minskning av dessa
halter.
Utskottets överväganden
Enligt vad utskottet erfarit tillåts impregnering med krom- och arsenikhaltiga
impregneringsmedel endast för sådant virke som utsätts för fukt.
Med hänsyn härtill och då utskottet utgår i från att berörda myndigheter
noga följer utvecklingen av alternativa impregneringsmetoder avstyrks motion
Jo729.
Utskottet har tidigare (bl. a. JoU 1986/87:9 och 1987/88:6) betonat vikten
av arbetet med att begränsa användning och spridning av kadmium. Det av
motionären åberopade programmet för minskad spridning av kadmium som
utarbetats av naturvårdsverket utgör en viktig del av detta arbete. Vidare
kan konstateras att stora forskningsinsatser görs för att minska kadmiumhalten
i handelsgödsel och att detta arbete nått goda resultat. Svenska
producenter har vidare åtagit sig att välja råvaror med låg kadmiumhalt.
Mot bakgrund av de insatser som görs i olika sammanhang och med understrykande
av behovet av en fortsatt effektiv kontroll av kadmiumhanteringen
avstyrker utskottet motion Jo755.
Fr. o. m. den 1 juli 1988 införs enligt vad utskottet erfarit ett totalt förbud
mot kvicksilverbetning av utsäde. Därmed är motion Jo777 att anse som
tillgodosedd varför utskottet avstyrker motionen.
Utskottet delar de farhågor som förs fram i motion Jo826 angående
benseninblandning i bensin. Frågan är dock föremål för fortlöpande åtgärder
från berörda myndigheters sida. Sålunda har ett maximivärde för
benseninblandningen fastställts (5 volymprocent). Inom området pågår
dessutom arbete med ytterligare föreskrifter beträffande bensinhanteringen
och en översyn av distributionsnätet. Utskottet förutsätter att detta arbete
även framgent kommer att bedrivas med samma målmedvetenhet som
hittills av berörda myndigheter varför motionens syfte kan anses tillgodosett.
Motionen avstyrks på denna grund.
Kemikaliekontroll m.m.
1 motion Jo735 yrkande 9 (c) yrkas viss översyn av kemikalieinspektionens
produktregisteruppgifter. Enligt motionären härstammar den toxikologiska
dokumentationen vanligtvis från kommmersiella testlaboratorier vilket
medför bristande insyn från allmänhetens sida. Självständiga register bör
därför återinföras. Dessutom bör ytterligare medel anslås för att avföra
bekämpningsmedel som saknar erforderlig dokumentation samt klarhet
skapas i vart använda kemikalier tar vägen.
Kemikalieinspektionens resurser att kontrollera denna dokumentation
och göra egna tester är enligt motion Jo746 (c) utomordentligt begränsade.
1987/88:23
128
Motionären yrkar därför att kemikaliekontrollen skall effektiviseras genom JoU
införandet av ett avgiftssystem för bekostandet av en utvidgad kontroll av
kemiska preparat.
Tillsynen över kemiska produkter måste förbättras och decentraliseras
enligt motion Jo767 yrkande 8 (c). Tillräckliga miljödata för avancerad
riskanalys finns endast för ett begränsat antal ämnen som hanteras i Sverige,
och denna brist i dokumentationen medför otillräckliga kunskaper, särskilt
vad gäller s. k. kombinationseffekter. För förbättring av kemikaliekontrollen
krävs resursförstärkning men även ett bättre utnyttjande av de befintliga
resurserna. Givna tillstånd bör löpande omprövas.
I motion J08I8 yrkande 2 (vpk) yrkas att ett fullständigt produktregister
byggs ut som är helt öppet för insyn. Registret kan fungera som ett instrument
för förändring av nuvarande makt- och industristruktur. I anslutning
till registret skall en behovsprövning av alla kemiska varor införas.
I motion Jo742 (m) yrkas att förordningen (1985:835) om kemiska produkter
kompletteras varigenom en gradering av miljöfarliga produkters
farlighet införs såsom obligatorisk produktinformation. Enligt motionären
saknas märkning av förekommande miljöfarliga varor i vad avser enbart
deras miljöfarlighet.
Den som underlåtit att testa en produkt eller att förvissa sig om att den är
testad på föreskrivet sätt kan enligt nu gällande lag (1985:426) om kemiska
produkter (kemikalielagen) inte straffas. Detta är enligt motion Jo820 (c) en
uppenbar och omotiverad försvagning, och motionären yrkar därför att
sanktionsbestämmelserna i nämnda lags 20 8 görs tillämpliga även på brister
i detta avseende.
Utskottets överväganden
Med hänsyn till de ovan åberopade nya arbetsformerna på kemikalieområdet,
som enligt tidigare riksdagsbeslut är föremål för en utvärdering, saknas
det för närvarande enligt utskottets mening anledning att föranstalta om
några särskilda initiativ beträffande kemikaliekontrollen i de hänseenden
som anges i motionerna. Utskottet avstyrker således motionerna Jo735
yrkande 9, Jo746 och Jo767 yrkande 8.
Med samma motivering avstyrks motion J08I8 yrkande 2.
Lagen om kemiska produkter omfattar även för miljön farliga produkter.
Beträffande produktinformationen ankommer det på regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer att meddela de ytterligare föreskrifter
som kan anses erforderliga i detta sammanhang. Med hänsyn härtill
och då utskottet utgår ifrån att även produkternas miljöfarlighet är föremål
för myndigheternas uppmärksamhet avstyrks motion Jo742.
Den i 6 § kemikalielagen stadgade undersökningsplikten är enligt lagens
20 8 inte direkt straffsanktionerad. Däremot drabbas den som bryter mot
meddelade föreskrifter angående utredningen enligt 6 8 av sanktion om
uppsåt eller grov oaktsamhet föreligger. Med det nu redovisade och då även
oriktiga uppgifter i detta sammanhang kan beivras enligt lagens 21 8 är
enligt utskottets mening motion Jo820 i allt väsentligt tillgodosedd. Motionen
avstyrks således.
1987/88:23
129
9 Riksdagen I9H7IHS. 16 sand. Nr 23
Inventering m.m. av kemiska ämnen och produkter JoU 1987/88:23
Alla högfrekventa ämnen och produkter skall enligt motion Jo719 yrkande
77 (fp) vara tillfredsställande undersökta inom tio år. Sverige måste, enligt
motionärerna, ta ansvar för utforskningen av några ämnens och produkters
egenskaper och i internationella sammanhang ställa krav på att andra
länder tar sitt ansvar. Analys av den pågående kemikaliehanteringen är
föremål för yrkande i fem motioner. I Jo719 yrkande 80 yrkas att naturvårdsverket
och kemikalieinspektionen skall erhålla regeringens uppdrag
att upprätta materialbalanser för de farligaste och mest använda ämnena,
detta för att kunna följa kemikalieflödet i samhället och möjliggöra en
identifikation av eventuella problem. I motion Jo767 yrkande 11 (c) framförs
önskemål om att varje företag skall upprätta en ”budget” över hur
miljöfarliga ämnen hanteras i den egna verksamheten och var de slutligen
hamnar. En sådan budget kan, enligt motionärerna, vara till hjälp för såväl
företaget som berörd myndighet.
I motion Jo782 yrkande 2 (vpk) yrkas att kemikalieinspektionen skall ges
i uppdrag att snabbutreda vilka kemikalieprodukter som används inom
industri och hushåll och därefter lägga fram förslag som visar hur de mest
farliga produkterna kan ersättas av mindre miljöfarliga. Vidare yrkas i
samma motion, yrkande 3, att ett program för en radikal minskning av
framställning och import av giftiga ämnen utarbetas.
I motion J08I8 yrkande 1 (vpk) yrkas att regeringen skall upprätta förslag
om hur samhället på ett rationellt sätt skall kunna få en total överblick över
riskfaktorerna i kemisamhället.
I motion Jo23 yrkande 13 (c) yrkas att befintliga kemiska ämnen blir
föremål för en genomgång och prövning. Detta skall sedan ligga till grund
för ett förbud mot sådana för naturen främmande ämnen som inte bryts ner.
Utskottets överväganden
Kontroll över den framtida utvecklingen i fråga om användningen av kemikalier
förutsätter enligt utskottets mening att nya kemiska ämnen granskas.
Utskottet noterar att förslag till förhandsgranskning av nya kemiska ämnen
skall presenteras under innevarande år och att kemikalieinspektionen avser
att utifrån produktregistret årligen redovisa en översikt av kemikalieanvändningen.
Utskottet anser att det underlag som härigenom tillhandahålls
är väsentligt för de framtida åtgärder som kommer att krävas för att påverka
kemikalieanvändningen. Då materialbalanser för problemkemikalier dessutom
ingår som en viktig del i det mellan kemikalieinspektionen och naturvårdsverket
inledda samarbetet om miljöfarliga kemikalier synes motionerna
Jo719 yrkandena 77 och 80 samt Jo767 yrkande 11 vara väl tillgodosedda
och därför kunna lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottet är för närvarande inte berett att utöver den särskilda satsning
som enligt propositionen skall göras beträffande registrerade bekämpningsmedel
förorda andra åtgärder avseende hanteringen av kemikalieproblematiken.
På grund härav avstyrker utskottet motionerna Jo782 yrkandena 2
och 3, J08I8 yrkande 1 och Jo23 yrkande 13.
Avfall
JoU 1987/88:23
Av propositionen framgår bl. a. att regeringen, för att vidga underlaget för
vidare åtgärder, har givit naturvårdsverket i uppdrag att utvärdera erfarenheterna
inom avfalls- och återvinningsområdet. Utgångspunkten för
detta uppdrag är att mängden avfall skall minskas så långt som det är
tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt. Uppdraget skall redovisas senast
den 1 juni 1988.
1 propositionen framhålls vidare att åtgärder vidtagits för att öka samhällets
insyn och kontroll över hanteringen av miljöfarligt avfall. I nyss
nämnda uppdrag ingår även att se över hitillsvarande insatser och redovisa
vad som i övrigt kan göras. Det avgörande ansvaret för avfallsproblemens
lösande åvilar industrin.
Beträffande miljöfarliga batterier understryks att målet på sikt är att
utsläppen av kvicksilver, kadmium och liknande ämnen skall försvinna. 1
förutnämnda uppdrag ingår även frågan om pantsystem för miljöfarliga
batterier. Genom inflationen har bilskrotningspremien urholkats vilket enligt
propositionen medför att ett ökande antal bilar avställs istället för att
skrotas. För att motverka dennå utveckling har en registerhållningsavgift
(42 kr.) införts. Vidare har bilskrotningspremien höjts till 500 kr. per bil och
avgiften till 300 kr. per ny bil.
Ett antal fristående motioner och följdmotioner har väckts beträffande
avfallshantering i allmänhet, källsortering, retursystem och förpackning,
återvinning, skrotningspremier, miljöfarligt avfall i vissa fall, forskning och
utvecklingsarbete.
Avfallshantering i allmänhet
Hanteringen av avfall och de problem som är förenade härmed utgör
föremål för flera motioner med varierande yrkanden och innehåll. I motion
Jo719 yrkande 69 (fp) framförs önskemål om en s. k. avfallsbörs innebärande
utbyte mellan industrier där den enes avfall utgör den andres
råvara. Detta skulle innebära ett bidrag till den slutna industriprocessen. I
samma motion yrkande 70 föreslås att medborgarnas miljöengagemang tas
tillvara genom miljömärkning av miljövänliga produkter. Utvärdering av
SAKAB:s verksamhet yrkas i motion Jo779 yrkande 1 (vpk).
I motionerna Jo719 yrkande 76 och Jol6 yrkande 16 (m) har motionärerna
framfört krav på skärpta villkor för hanteringen av miljöfarligt avfall.
Kraven berör utsläppsbegränsningar hos SAKAB och utvidgning av verksamheten
till att även omfatta återvinning, tillsyn över spilloljehanteringen,
export av miljöfarligt avfall för destruktion under vissa villkor samt att
gällande bestämmelser beträffande hantering och transport av miljöfarligt
avfall efterlevs. Ökade resurser för myndigheternas hantering av skyddet
vid miljöfarliga transporter efterlyses i motion Jo26 yrkande 13 (vpk). I
motion Jo36 (c) efterlyses ett åtgärdsprogram för säkrare transporter av
miljöfarligt gods. Ett säkerställandeprogram för hanteringen av det miljöfarliga
avfallet bl. a. vid SAKABrs deponier efterfrågas i motionerna Jo719
yrkande 79 och Jo24 yrkande 35 (fp). Vidare har i motion Jol6 yrkande 15
framhållits behovet av förbättrad information till hushållen angående hanteringen
av miljöfarligt avfall. I motion Jo724 (s) yrkas att underlag och
riktlinjer för omhändertagandet av miljöfarligt avfall utarbetas. Förhållandena
vid avfallsdeponierna är föremål för yrkanden i motionerna Jo719
yrkande 78 och Jo744 yrkandena 5 och 8 (c). Konkreta skyddsåtgärder
beträffande äldre deponier, utformandet av beredskapsplaner för och ökad
forskning om föroreningar från avfallsdeponier och utökad forskning om
bioförgasning utgör angelägna åtgärder i detta sammanhang. I motion
Jo744 yrkande 1 framhålls nödvändigheten av en effektiv resursanvändning.
Enligt motionärerna utgör avfallet förutom ett miljöproblem även en potentiell
resurs i vad avser både material och energi. Tyngdpunkten inom avfallsområdet
bör förskjutas från rening och återvinning mot resurssnål produktionsteknik
frambringande mindre avfall. Nämnda inriktning bör även
enligt motion Jo30 yrkande 46 (c) ligga till grund för ett uppdrag till
regeringen att utforma en ny avfallspolitik. Effektivare rening, höga miljökrav
och satsning på forskning bör utgöra vilkor för fortsatt sopförbränning
enligt motion Jo719 yrkande 74. Restriktivare lagstiftning om förbränning
av spillolja är enligt motion Jo735 yrkande 5 (c) önskvärd och enligt motion
Jo739 (s) bör sopor före förbränning befrias från PVC. I motion Jo766
yrkande 1 (vpk) föreslås att inga nya sopförbränningsanläggningar får tas i
bruk och att befintliga anläggningar avvecklas.
Utskottets överväganden
Utskottet kan i stor utsträckning instämma med de synpunkter som framförs
i de aktuella motionerna beträffande avfallshanteringen. Bättre metoder
för avfallshantering bör utvecklas, och de problem som uppstår i anslutning
till avfallsproduktionen måste lösas. Mängden avfall och avfallets farlighet
bör minskas genom åtgärder i såväl produktions- som konsumtionsled.
Det uppdrag som naturvårdsverket har att slutredovisa den 1 juni 1988
borde härvidlag enligt utskottets mening kunna utgöra ett värdefullt underlag
för den fortsatta hanteringen av berörda avfallsfrågor. Med hänsyn till
det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo719 yrkandena 69 och 70 samt
Jo779 yrkande 1.
Utskottet vill i detta sammanhang bl. a. understryka att sopförbränningsanläggningarna
i sig är föremål för skärpta utsläppskrav som enligt regeringen
skall vara uppfyllda senast vid utgången av år 1991. Med hänsyn härtill
avstyrks motionerna Jo719 yrkande 74, Jo739 och Jo766 yrkande 1.
När det gäller spillolja kan utskottet konstatera att sådan olja endast får
omhändertas vid den anläggning där den uppkommit eller av SAK AB resp.
av den som erhållit särskilt tillstånd. Då hanteringen av spillolja således är
föremål för långtgående restriktioner utgör förbränningsproblematiken här
i första hand en tillsynsfråga. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motion
Jo735 yrkande 5.
Det kan enligt utskottets mening inte nog betonas att all hantering av
miljöfarligt avfall fordrar tillstånd och att sådana tillstånd endast givits till
ett trettiotal verksamheter utöver SAKAB:s. Tidigare åberopade uppdrag
torde enligt utskottet också ha stor betydelse för sistnämnda verksamhet.
JoU 1987/88:23
132
Mot bakgrund av det anförda och då skäl enligt utskottets mening finns att JoU 1987/88:23
avvakta tidigare nämnda uppdrag avstyrks motionerna Jo719 yrkande 76
och J0I6 yrkande 15.
Statens räddningsverk är central förvaltningsmyndighet för frågor om
befolkningsskydd i samband med bl. a. landtransporter av farligt gods.
Verket har bl. a. att i samråd med flera andra myndigheter utarbeta riktlinjer
för vägvalsstyrningen. Ett flertal andra myndigheter, centralt och
regionalt, har viktiga uppgifter, bl. a. beträffande tillsynen. Av stor betydelse
är även de omfattande internationella krav som finns på avsändare
och transportörer. Riksdagen har nyligen (FöU 1987/88:7) tillkännagivit
behovet av effektiviserad samordning mellan berörda myndigheter när det
gäller lösandet av tillsynsfrågorna kring de miljöfarliga transporterna. Med
hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionerna Jol6 yrkande 16,
Jo26 yrkande 13 och Jo36.
Då redovisningen av tidigare åberopade uppdrag enligt utskottets mening
kan förväntas ge en god grund för den fortsatta hanteringen av det miljöfarliga
avfallet finner utskottet inte nu anledning till något särskilt initiativ
med anledning av motionerna Jo719 yrkande 79, Jo724 och Jo24 yrkande
35.
Med hänsyn till vad som tidigare anförts avstyrker utskottet även motionerna
Jo719 yrkande 78 och Jo744 yrkandena 5 och 8.
Utskottet anser vidare att motionerna Jo744 yrkande 1 och Jo30 yrkande
46 för närvarande inte påkallar någon särskild åtgärd från riksdagens sida.
I anslutning till motion Jo719 yrkande 70 kan nämnas att regeringen
nyligen beslutat tillsätta en utredning om miljömärkning av produkter.
Källsortering
I motion Jo735 yrkande 6 (c) begärs förslag till åtgärdsprogram för källsortering
av sopor. Ekonomiska och administrativa styrmedel för en förbättrad
källsortering förespråkas i motionerna Jo744 yrkande 3 (c) och Jo766 yrkandena
3, 4 och 5 (vpk). I sistnämnda motion framförs önskemål om statsbidrag
till information om kommunala källsorteringsprojekt och till sopbilar
specialanpassade för källsortering. Detta skall ses mot bakgrund av att
returförpackningar och källsortering med återvinning på sikt är det enda
alternativet i sophanteringen. Ökad återvinning skall uppnås genom ökat
statligt ansvar för organisation av återvinning och avsättning för material
från kommunal källsortering. För tillstånd till sopförbränning bör enligt
motionerna Jo744 yrkande 7 och Jo30 yrkande 48 (c) krav ställas på källsortering
och effektiv rökgasrening. I motion Jol6 yrkande 14 (m) framhålls att
förbättrad källsortering av avfall är en förutsättning för framgångsrik återvinning
och att erforderliga medel måste anslås till forskning om återvinningsteknik.
Utskottets överväganden
Utöver vad som tidigare anförts beträffande pågående arbete med problemen
kring avfallshanteringen måste enligt utskottets mening arbetet med att 133
utveckla källsorteringen intensifieras och påskyndas. Källsortering utgör en JoU
av de grundläggande förutsättningarna för den framtida avfallshanteringen
och är en absolut nödvändighet för en fungerande återvinning. Dessutom
kräver alla former av sopförbränning som tillämpas i avvaktan på ny teknik
en fungerande källsortering, och då särskilt vad beträffar det miljöfarliga
avfallet. Vidare medför en utbyggnad av källsorteringen både i produktions-
och konsumtionsled ett bättre utnyttjande av resurser både i vad avser
råvaror och avfall vilket också möjliggör ökad återvinning. För det fortsatta
arbetet med utvecklandet av källsortering torde enligt utskottets mening
innehållet i motionerna Jo735 yrkande 6, Jo744 yrkandena 3 och 7, Jo766
yrkandena 3,4 och 5, Jol6 yrkande 14 och Jo30 yrkande 48 kunna tjäna som
ledning. Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.
Retursystem och förpackning
Förbättrat och utvidgat retursystem för flaskor är föremål för flera motioner.
I motion Jo718 yrkande 2 (s) yrkas att ett retursystem för plastflaskor
införs. Åtgärder för förbättrade retursystem efterlyses i motion
Jo719 yrkande 72 (fp). Enligt motionärerna utgör bl. a. standardiserade
förpackningar och ekonomiska styrmedel lämpliga åtgärder. Även i motion
Jo740 (c) yrkas på införandet av ett retursystem för plastflaskor samt att
pant införs för engångsflaskor i glas. En kampanj för glasflaskan borde
enligt motion Jo859 yrkande 1 (fp) genomföras med hänsyn till denna
förpacknings hälso- och miljömässiga fördelar. Motionären yrkar vidare,
yrkande 2, att medel till utvecklandet av ett nytt returglas skall anslås ur
fonden för miljöskyddsteknik. Enligt motion Jo766 yrkande 2 (vpk) skall
förpackningsproducenterna lösa avfallsfrågan på ett miljövänligt sätt innan
en förpackning introduceras på marknaden. Beträffande retursystem och
förpackning i allmänhet yrkas i motion Jo759 (c) att reglerna för återvinningsverksamheten
hos Returpack AB ändras så att största möjliga återvinningsgrad
ger största möjliga ekonomiska fördel. I motion Jo26 yrkande
9 (vpk) yrkas att tillverkningen av aluminiumburken och plastflaskan för
läskedryck förbjuds. Yrkandet om förbud mot aluminiumburken återkommer
även i motion Jo30 yrkande 47 (c) och skall enligt motionen införas
såvida inte återvinningsgraden senast år 1990 uppgår till 90 %. Pantsystem
för bilbatterier yrkas i motionerna Jo719 yrkande 75 och Jo23 yrkande 14
(c). Motionärerna framhåller bl. a. att gamla bilbatterier utgör ett växande
problem och att en pant skulle vara ett verksamt medel att återföra batterierna
till återvinning. I motionerna Jo744 yrkande 4, Jo23 yrkande 15 och
Jo24 yrkande 34 (fp) framförs krav på införandet av ett pantsystem även på
övriga miljöfarliga batterier.
Utskottets överväganden
Den framtida avfallshanteringen skall såsom utskottet tidigare anfört vara
inriktad på minskade avfallsmängder kombinerat med omhändertagande
under strikta miljöskyddskrav. Häri ligger bl. a. ett utvecklande av ett
fungerande retursystem för förpackningar och ett lösande av de med för
-
1987/88:23
134
packningarna hörande avfallsproblemen. Nämnas kan att introduktionen av JoU 1987/88:23
ett nytt returglas, enligt vad utskottet erfarit, är nära förestående. Med
hänsyn härtill och i avvaktan på resultatet av det tidigare omnämnda uppdraget
till naturvårdsverket anser utskottet att åtgärder i anledning av
motionerna Jo718 yrkande 2, Jo719 yrkande 72, Jo740, Jo766 yrkande 2 och
Jo859 yrkandena 1 och 2 inte bör vidtas. Motionerna avstyrks således.
I enlighet med nämnda utredningsuppdrag har naturvårdsverket nyligen
till regeringen bl. a. redovisat ett förslag till pantsystem för bilbatterier.
Enligt vad utskottet erfarit föreslås bl. a. att en miljöavgift införs på nya
batterier att användas till att stimulera återvinningen av gamla batterier.
Systemet skall administreras av ett nytt företag. Returrabatt AB, och målsättningen
är satt till en insamlingsnivå på 90 % inom två år. Med hänsyn till
att ett regeringsförslag kan väntas först senare i år anser utskottet att
motionerna Jo719 yrkande 75 och Jo23 yrkande 14 inte nu skall föranleda
någon riksdagens åtgärd. Motionerna avstyrks, i den mån de inte kan anses
tillgodosedda.
Utskottet, som tidigare haft anledning att behandla frågan om miljöfarliga
batterier (bl. a. JoU 1986/87:8, JoU 1987/88:2), finner det angeläget
att ånyo framhålla att spridningen av tungmetaller genom batterier utgör ett
allvarligt miljöproblem och att en övergång till mindre miljöfarliga batterier
är en nödvändighet. I avvaktan på denna utveckling framstår dock arbetet
med att stimulera återinsamlingen av batterier som särskilt viktigt. Ekonomiska
incitament saknas i dag för sådan insamling, vilket medför att alltför
många miljöfarliga batterier blir föremål för en felaktig avfallshantering.
För att komma till rätta med detta miljöproblem är det därför utomordentligt
viktigt att människor snarast ges incitament att återlämna miljöfarliga
batterier, och utskottet efterlyser därför snara och konkreta åtgärder.
Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna Jo744
yrkande 4, Jo23 yrkande 15 och Jo24 yrkande 34 bör ges regeringen till
känna.
För öl- och läskedrycksburkar av aluminium fungerar ett särskilt återtagningssystem
i enlighet med lagen (1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar
av aluminium. Med stöd av lagen har regeringen givit Returpack
AB tillstånd att inrätta och driva ett pantsystem för aluminiumburkar.
Fr. o. m. mars 1987 uppgår panten till 50 öre per burk, och återvinningsgraden
har successivt ökat. Utskottet finner med hänvisning till det nu
anförda och med beaktande av naturvårdsverkets utredningsuppdrag att det
för närvarande inte finns skäl för riksdagen att vidta några åtgärder med
anledning av motionerna Jo26 yrkande 9 och Jo30 yrkande 47. Utskottet
avstyrker därför motionerna.
Beträffande Returpack AB:s verksamhet i övrigt har utskottet erfarit att
bolaget enligt det avtal som slutits mellan delägarna i bolaget skall bedriva
sin verksamhet enligt affärsmässiga principer och att bolaget skall prioritera
hög återvinning framför vinst men samtidigt tillse att lönsamheten inte
urholkas. För att kunna höja återvinningsgraden tas fr. o. m. den 1 november
1987 en administrationsavgift ut på fem öre per burk. Därigenom kan
intäkterna balanseras mot kostnaderna vid en återvinningsgrad av ca 90 %.
Med hänsyn till det nu redovisade som enligt utskottets mening synes vara JoU
tillfredsställande, och då det kan förutsättas att berörda myndigheter följer
verksamhetens fortsatta utveckling avstyrks motion Jo759.
Återvinning
Som incitament till förbättrad avfallshantering föreslås i motionerna Jo719
yrkande 68 (fp) och Jo744 yrkande 2 (c) lagstiftning om återvinning. Utvecklingen
bör påskyndas och ökad samverkan inom tillverkningsindustrin
uppnås. Arbetet med att påskynda utvecklingen av återvinningsteknik för
miljöfarligt avfall är föremål för yrkande i motion Jo719 yrkande 71. Motionärerna
framhåller att ekonomiska styrmedel och ökad tillsyn erfordras
för att öka återvinningen. Ökad konkurrens inom miljötekniken samt utvidgat
verksamhetsområde för SAKAB utgör ytterligare moment i arbetet för
förbättrad återvinningsgrad. I samma motion yrkande 73 framhålls vikten
av fungerande glasåtervinning då glas är ett av de besvärligaste ämnena vid
sopförbränning. Systemet med s. k. igloos för glasinsamling bör införas i
alla kommuner och ett fungerande återglassystem genomföras. Härutöver
bör returglassystemet förbättras och pant införas på systembolagets hela
sortiment. Statsbidrag till verksamhet med plaståtervinning yrkas i motion
Jo718 yrkande 1 (s). Motionärerna framhåller bl. a. att samhället måste ta
initiativ till och uppmuntra återvinningsverksamhet. Enligt motion Jo790
(fp) bör ett återvinningssystem för bilbatterier och fritidsbatterier, finansierat
genom en försäljningsavgift, införas. I motion Jo24 yrkande 36 (fp)
yrkas att arbetet med att ta fram återvinningsteknik för miljöfarliga batterier
prioriteras.
Utskottets överväganden
Som utskottet tidigare anföri kommer resultatet av naturvårdsverkets utredningsuppdrag
att utgöra en grund för det fortsatta arbetet med problemen
kring avfallshanteringen. Med hänsyn härtill, och då en organiserad
källsortering utgör en grundförutsättning för en fungerande återvinning,
anser utskottet att motionerna Jo718 yrkande 1, Jo719 yrkandena 68, 71 och
73, Jo744 yrkande 2, Jo790 och Jo24 yrkande 36 för närvarande inte bör
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet avstyrker således
motionerna.
Skrotningspremie, miljöfarligt avfall i vissa fall m.m.
För att uppnå miljömässiga fördelar och stimulera till förnyelse av bilparken
yrkas i motionerna Jo708 (fp), Jo741 (s), Jo749 (c), Jo871 yrkande 2 (fp),
Jo24 yrkande 21 och T65 yrkande 3 en höjning av skrotningspremien för
bilar. I de folkpartistiska motionerna yrkas även en höjning av skrotningsavgiften
och att premien fastställs till 1 500 kr. I samband med åtgärder för
vårdandet av Östersjön begärs i motion Jo836 yrkande 3 (vpk) förslag i syfte
att ta fram mottagningsanläggningar för senapsgas i två större svenska
hamnar. I motion Jo846 (m) yrkas att lysrör och andra lampor innehållande
kvicksilver skall hänföras till miljöfarligt avfall. Samma yrkande framförs i
1987/88:23
136
motion Jo850 yrkande 1 (fp). Motionärerna yrkar vidare, yrkande 2, att JoU
garantier skapas för att kommunerna hanterar kasserade lysrör på ett
tillfredsställande sätt.
Forskning beträffande miljövänliga alternativ till dagens avfallshantering,
särskilt med tanke på den miljöfarliga avfallsdestrueringen, efterlyses i
motionerna Jo766 yrkande 6 (vpk) och Jo779 yrkande 2 (vpk). I motion
Jo858 (c) begärs ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete för ekologisk
avfallshantering av latrin och annat organiskt hushållsavfall.
Utskottets överväganden
Med den i propositionen redovisade höjningen av bilskrotningspremien
anser utskottet att motionerna Jo741 och Jo749 får anses tillgodosedda.
Eftersom utskottet beträffande storleken på bilskrotningspremie respektive
avgift inte finner skäl till annan bedömning än den av miljö- och energiministern
redovisade, och då den samlade insats som redovisas i propositionen
borde leda till att ett ökat antal bilar skrotas avstyrks motionerna Jo708.
Jo871 yrkande 2, Jo24 yrkande 21 och T65 yrkande 3.
Enligt vad utskottet erfarit har kustbevakningen, fiskeristyrelsen och
naturvårdsverket utarbetat riktlinjer för hanteringen av senapsgas som påträffas
i havet. Frågan om en destruktionsanläggning för sådan gas är
alltjämt olöst men diskussioner pågår inom ramen för den s. k. Östersjökommissionens
arbete. Utskottet utgår ifrån att den fortsatta hanteringen
av denna fråga kommer att följas av berörda myndigheter och avstyrker
därför motion Jo836 yrkande 3.
Såsom utskottet tidigare redovisat uppgår den totala mängden kvicksilver
i kasserade lysrör till mindre än 500 kg/år (JoU 1987/88:2). Även om dessa
mängder i och för sig inte kan anses utgöra ett större miljöproblem bör den
allmänna målsättningen att minska utsläppen av alla miljöovänliga ämnen
inkl. kvicksilver även här tillämpas fullt ut. Med hänsyn till att frågan om
kvicksilverutsläpp ryms inom ramen för naturvårdsverkets tidigare nämnda
uppdrag bör redovisningen härav avvaktas. Motionerna Jo846 och Jo850
yrkandena 1 och 2 avstyrks därför.
Utgångspunkten för behandlingen av frågorna kring forsknings- och utvecklingsarbetet
inom avfallshanteringen bör enligt utskottets mening vara
det underlag som naturvårdsverket har att redovisa senast den 1 juni 1988.
Utskottet förutsätter att regeringen uppmärksammar även dessa frågor när
detta ytterligare underlag finns tillgängligt. Med hänsyn till det anförda
avstyrks motionerna Jo766 yrkande 6, Jo779 yrkande 2 och Jo858.
Radon i bostäder
Miljö- och energiministern framhåller i propositionen att radon i bostäder är
en mycket viktig hälso- och miljöfråga och att spårningen av byggnader med
för hög radonhalt måste intensifieras. Härvid betonas att kommunerna
måste ta sin del av ansvaret. Miljö- och energiministern åberopar vidare en
enligt tidigare regeringsuppdrag initierad epidemiologisk studie som inletts
under sommaren 1987. Studien, som bedrivs under ledning av en projektgrupp
inom statens miljömedicinska laboratorium, beräknas pågå i fem
1987/88:23
137
år. Vid samma tillfälle uppdrogs åt statens planverk att genomföra en
särskild informationsinsats, riktad till kommunerna, som beräknas vara
slutförd under våren 1988. Planverket skall också utarbeta förslag till föreskrifter
som ger kommunerna vissa åtgärdsmöjligheter i samband med
bygglovsprövningen. Ett delförslag bereds för närvarande i bostadsdepartementet.
Frågan om auktorisationssystem för radonmätningar i bostäder
bereds för närvarande i regeringskansliet. Statens strålskyddsinstitut har
slutligen i samråd med vissa andra myndigheter utarbetat en lägesrapport
om arbetet med att minska riskerna med radon i bostäder. Rapporten
överlämnades till regeringen den 1 juli 1987, och däri lämnas ett antal
förslag till åtgärder för att minska radonproblemet. Bl.a. har regeringen i
budgetpropositionen (prop. 1987/88:100 bil. 13) föreslagit att nuvarande
ränte- och amorteringsfria tilläggslån för egnahem ersätts av bidrag som
motsvarar 50 % av kostnaden för de åtgärder som kommunen funnit nödvändiga
för att inte gällande gränsvärden skall överskridas. Bidraget skall
utgå med lägst 1 000 kr och högst 15 000 kr.
Utskottets överväganden
Utskottet har inget att erinra mot vad i propositionen anförts om åtgärder
mot radon i bostäder. Det kan tilläggas att två yrkanden i motion Jo25 (m)
om statens ekonomiska ansvar m.m. på förevarande område överlämnats
till bostadsutskottet för beredning. Utskottet tillstyrker vidare förslaget om
ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080).
Regionala miljöfrågor
I propositionen framhålls att utveckling och överlevnad ofta förutsätter
ianspråktagande av olika naturresurser samtidigt som bevarandesynpunkter
gör det skäligt att samma resurser skyddas från exploatering. För att uppnå
välgrundade och långsiktiga beslut understryks därför vikten av analyser av
det regionala miljötillståndet. Miljö- och energiministern har för avsikt att
senare återkomma med förslag om att ge länsstyrelserna i uppdrag att ställa
samman befintliga uppgifter om de viktigaste miljöproblemen i resp. län.
Uppgifterna kan sedermera vara till värde för den av regeringen tillsatta
regionalpolitiska kommittén, vars uppgift bl. a. innefattar regionalpolitiska
miljöfrågor. Resultatet av länsstyrelsernas inventering skall redovisas till
naturvårdsverket som därefter i samråd med det nya plan- och bostadsverket
sammanställer en slutredovisning till regeringen under år 1989.
Beträffande tätorterna understryks att trafik och miljö måste förbättras.
Ett viktigt medel härför utgör enligt miljö- och energiministern den fysiska
planeringen enligt PBL:s intentioner. Luftföroreningarna löses inte enbart
med avgasrening, utan åtgärder som minskar biltrafiken krävs. I regeringens
proposition om trafikpolitiken inför 1990-talet (prop. 1987/88:50) framhålls
också att ett av de viktigaste målen är att begränsa trafikens miljöpåverkan.
Förslag har i sistnämnda proposition (s. 82 f, 178 f) lämnats,
innebärande väsentligt förbättrade förutsättningar att tillgodose storstadsområdenas
investeringsbehov (anslag för investering i länstrafikanläggning).
Med hänsyn till de växande trafik- och miljöproblemen i storstadsregionerna
har regeringen tillsatt en utredning rörande storstadstrafikens trafik- och
1987/88:23
138
miljöfrågor. Bullerfrågan skall enligt den nya vägpolitiken beaktas i ett JoU
tidigt skede av vägplaneringen, och naturvårdsverket har utarbetat förslag
till allmänna råd för begränsning av vägtrafikbuller. Det ekonomiska läget
gör det dock enligt miljö- och energiministern för närvarande inte möjligt
att ange riktlinjer till ledning för arbetet med minskade bullerstörningar i
befintlig miljö. Beträffande vägtrafikbuller vid nyplanering avser miljö- och
energiministern att inom kort återkomma med förslag till riktlinjer.
Behovet av en samlad bedömning, en syneförrättning, av den skånska
miljösituationen understryks i motion Jo762 (s). Motionärerna framhåller
bl. a. att arbetet med miljöfrågor kräver ingående studium av komplicerade
och svårgenomträngbara förhållanden. I en syneförrättning kan den skånska
miljösituationen, tungt miljöbelastad, och därav föranledda relevanta
åtgärder kartläggas under samordnad statlig ledning.
I motion Jol5 (m) yrkas att en utredning tillsätts om Göta älv som
dricksvattentäkt. För att inför hotet om miljöföroreningar uppnå en samlad
syn pä Göta älvs vattenområde ur mikrobiologisk och kemisk-teknisk synpunkt
anser motionären att det krävs en myndighet med totalansvar och att
Göta älv med tillrinningsområde betraktas som en riksangelägenhet.
I motion Jolb (m) framförs flera yrkanden beträffande miljöfrågor i
Stockholmsregionen. I yrkande 2 understryks nödvändigheten av en snabb
introduktion av naturgas. Sådan energiproduktion är, enligt motionärerna,
relativt skonsam mot miljön, och regeringen bör därför verka för att med
rimlig ekonomi och hög säkerhet introducera naturgas som energikälla i
Stockholm. Ytterligare kolkraftverk bör enligt motionens yrkande 5 inte
planeras i Stockholm. Det skall vara en fortsatt strävan att minska olje- och
kolanvändningen, vilket leder till behov av fortsatt teknikutveckling av
såväl förbrännings- som reningsfunktionen. Beträffande trafikmiljön i
Stockholm framhålls i yrkande 12 nödvändigheten av en utbyggnad av
kringfartslederna för förbättrad innerstadsmiljö. Med utgångspunkt från
Stockholmsluften framförs i yrkande 13 krav på begränsning av dubbdäcksanvändningen.
Anledning finns, enligt motionärerna, för regeringen
att överväga dubbdäckens tillåtlighet i södra delen av Sverige. Förutom
stoftbildning åberopas de stora ekonomiska värden som går förlorade genom
vägbanornas förslitning.
I motion Jo22 (c) yrkas att förslag till skärpta riktlinjer för begränsning av
trafikbuller i befintlig bebyggelse utarbetas. Riktlinjerna bör omfatta såväl
emissioner som immissioner. Ett samlat handlingsprogram för miljömålen
inom bullerområdet yrkas i motion Jo24 yrkande 39 (fp).
Utskottets överväganden
Underlag för att bedöma eventuella problem, behovet av utredningar och
åtgärder avseende de regionala miljöproblemen bör enligt utskottets mening
kunna erhållas genom länsstyrelsernas aviserade analyser av miljösituationen
inom resp. län. Med hänsyn härtill avstyrks motionerna Jo762 och
Jol6 yrkandena 2 och 5.
När det gäller Göta älv kan nämnas att vattenkvalitets-, användare- och
miljöaspekter för hela det aktuella vattendraget beaktas vid hithörande
1987/88:23
139
miljöskyddsprövningar samt att möjligheten finns att bilda gemensamt an- JoU 1987/88:23
svariga organ (vattenförbund, vattenvårdsförbund) för att tillvarata dessa
intressen. Av det redovisade framgår att ansvariga myndigheter har uppmärksamheten
riktad mot de regionala miljöfrågorna, och något uttalande
från riksdagens sida synes inte påkallat. Utskottet avstyrker därför motion
Jol5.
Utskottet konstaterar att de förslag som lämnats i regeringens trafikpolitiska
proposition möjliggör ökade insatser inom storstadsområdenas
trafiksektorer, och detta bör enligt utskottets mening kunna medföra avsevärda
fördelar ur miljösynpunkt.
Beträffande dubbdäck bör understrykas att användningen av dessa ökat
under senare år, och därmed har nackdelarna accentuerats. Användningen
av dubbdäck är enligt utskottets mening i första hand en säkerhetsfråga
även om andra aspekter härvidlag kan förtjäna uppmärksamhet. En avvägning
mellan problemen med slitage och stoftbildning och ökad säkerhet
vid vinterväglag måste göras. Riktlinjer för det fortsatta arbetet i denna
fråga har aviserats i den trafikpolitiska propositionen (1987/88:50 s 187 f).
Med hänsyn till det nu redovisade och då regeringen har tillsatt en utredning
angående storstadstrafikens trafik- och miljöfrågor bör motionen Jol6 yrkandena
12 och 13 inte för närvarande föranleda någon åtgärd. Utskottet
avstyrker således motionen.
Utskottet anser att trafikbuller utgör ett allvarligt miljöproblem som det
är mycket angeläget att komma till rätta med. Det huvudsakliga problemet
när det gäller hanteringen av trafikbuller är alltjämt, såsom också framhålls
i propositionen, de mycket höga kostnader som är förenade med åtgärder i
befintlig miljö. För att minska bullret kan bl. a. fordonskraven skärpas, nya
vägbeläggningar utvecklas och trafikapparaten rustas upp. Nämnda faktorer
kan, enligt utskottets mening, anses innefattas i tidigare redovisade utredningsuppdrag
beträffande storstadstrafiken. Med hänsyn härtill och med
beaktande av att naturvårdsverket utarbetat ett förslag till allmänna råd för
begränsning av vägtrafikbuller samt att regeringen avser att återkomma
beträffande bullerproblemen vid nyplanering avstyrks motionerna Jo22 och
Jo24 yrkande 39.
Utskottet har i detta sammanhang valt att även behandla ett antal motionsyrkanden
rörande vissa speciella miljöfrågor.
Att kärnkraften är ett hot mot allt levande är enligt motionärerna i
motion Jo26 (vpk) något som alla i folkrörelsesverige vet. En härdsmälta
skulle få oanade miljökonsekvenser. Varje dag transporteras en mängd
miljöfarligt gods på våra vägar, järnvägar, vattenvägar och i vårt luftrum,
och Sverige dras även alltmer in i handeln och utbytet av klyvbara produkter.
Med hänvisning härtill yrkar motionärerna att transitering av radioaktivt
material inom svenskt territorium förbjuds (yrkande 12), att regeringen
lämnar en uttömmande redogörelse för sambandet kärnkraft—kärnvapen
(yrkande 14) och att epidemiologiska undersökningar genomförs
beträffande det radioaktiva nedfallets påverkan på människorna i anledning
av Tjernobyl och lågdosstrålningens inverkan på de kringboende vid kärnkraftverken
(yrkandena 15 och 16).
140
Utskottets överväganden
JoU 1987/88:23
Transport av radioaktivt material ingår som en del i det allmänna begreppet
transport av farligt gods och regleras i Sverige av lagen (1982:821) om
transport av farligt gods. För internationella transporter av gods har Sverige
biträtt ett antal konventioner beträffande järnväg, landsväg, sjöfart och
luftfart. Ett svenskt förbud mot transitering av radioaktiva material via
svenska hamnar och svenskt luftrum skulle såvitt utskottet kan bedöma
innebära ett brott mot åtaganden gjorda i anslutning till nämnda konventioner.
Slutligen kan nämnas att transitering av kärnämne via Sverige
förutsätter särskilt godkännande av berörda myndigheter. Med det anförda
avstyrker utskottet motion Jo26 yrkande 12.
Utskottet anser vidare att motion Jo26 yrkande 14 i huvudsak inte kan
anses falla inom ramen för den beredning utskottet har att göra i förevarande
ärende varför motionsyrkandet avstyrks.
Enligt vad utskottet erfarit bedöms epidemiologiska undersökningar av
det radioaktiva nedfallets påverkan på människan i områden som drabbats
av nedfallet från Tjernobyl som mindre meningsfulla. Möjligheten finns att
det på lång sikt kan uppstå ett ringa antal cancerfall till följd av det
radioaktiva nedfallet, men eftersom den nu begärda studien inte kan förväntas
visa på några som helst effekter, och då tillgängliga medel kan
användas mer ändamålsenligt avstyrks motion Jo26 yrkande 15.
En motsvarande studie bland kringboende vid kärnkraftverken för att
utröna den kontinuerliga lågdosstrålningens effekter uppges inte heller
kunna redovisa några användbara resultat, och sådana undersökningar prioriteras
därför inte för närvarande. Utskottet avstyrker med det anförda även
motion Jo26 yrkande 16.
9. Internationellt miljösamarbete
Sammanfattningsvis anför miljö- och energiministern följande.
Sverige bör verka för att rekommendationerna från Brundtlandkommissionen
om en hållbar och bärkraftig utveckling genomsyrar arbetet i alla
internationella organisationer för miljö- och utvecklingsfrågor.
Sverige bör verka för att de FN-organ och andra internationella organisationer
som ägnar sig åt internationellt samarbete inom områden såsom
t. ex. transport, industri, energi och jordbruk tar ett direkt ansvar för
miljöhänsynen i sina beslut.
Sverige bör som ett led i en aktiv svensk miljöpolitik verka för att
samarbetet mellan EFTA och EG på miljöområdet stärks.
Sverige bör verka för att miljösamarbetet i OECD och ECE intensifieras.
De bilaterala förbindelserna på miljöområdet utvecklas snabbt. Intresset
för svenskt kunnande ökar, vilket utgör en god grund för ökad svensk
export av varor och tjänster på miljöområdet.
Ett internationellt miljöteknikinstitut inrättas med syfte att främja forskning,
utveckling och spridning av miljöteknik.
Kontakter på det icke-mellanstatliga planet bör uppmuntras för att stödja
det internationella förhandlingsarbetet.
141
Det internationella miljösamarbetets omfattning och utveckling JoU
Miljö- och energiministern framhåller som nödvändigt att alla länder gemensamt
söker bemästra de regionala och globala miljöproblemen såsom
ökenspridningen, avvecklingen av de tropiska och subtropiska skogarna,
kemikaliehanteringen och nedbrytningen av ozonskiktet. Det anses vara av
yttersta vikt att det internationella miljösamarbetet på dessa områden bedrivs
effektivt och målinriktat. Sveriges deltagande i samarbetet kring dessa
frågor är grundat på vårt ansvar för den globala miljön som vi som ett av
världens mest gynnade länder solidariskt måste utöva. I andra frågor, t. ex.
vad gäller luft- och havsföroreningarna, grundas Sveriges agerande även på
nödvändigheten av att kunna uppnå nationella miljömål.
Sammanfattningsvis sägs att det löpande internationella miljösamarbetet
är av betydande omfattning. Sverige deltar aktivt i flertalet sammanhang
och många gånger som en av de ledande och initiativtagande nationerna.
Vid sidan av det mellanstatliga miljösamarbetet bedrivs ett omfattande
internationellt miljösamarbete av bl. a. ideella organisationer, folkrörelser,
näringslivsorganisationer och vetenskapliga institutioner.
Det internationella mellanstatliga'miljösamarbetet har en relativt kort
historia. Först omkring år 1970 tillskapades permanenta, internationella
fora. Så inrättades t. ex. år 1970 en miljökommitté inom OECD och året
därpå tillskapades en miljökommitté inom FN:s ekonomiska kommission
för Europa (ECE). Den första mellanstatliga institutionen med global räckvidd
blev FN:s miljöprogram (UNEP) som inrättades genom beslut av FN:s
generalförsamling år 1972. Samma år institutionaliserades även det nordiska
miljösamarbetet under Nordiska ministerrådet. Flertalet viktiga konventioner
om skydd för den marina miljön, för åtgärder mot luftföroreningar
och om skydd av flora och fauna är också i huvudsak tillkomna under
1970-talet.
Flera av de på 1970-talet tillkomna internationella fördragen fick karaktären
av ramkonventioner. Det är först under 1980-talet som principåtagandena
i dessa konventioner har fått en mer konkret form genom bindande
åtaganden om kvantitativt preciserade åtgärder i syfte att minska belastningen
på ekosystemet. Denna utveckling av det internationella miljösamarbetet
innebär samtidigt att deltagandet har blivit alltmer krävande.
Det påkallar en långtgående samordning mellan miljöministerier och berörda
inressenter i viktiga ekonomiska sektorer som har ansvar för att
genomföra de internationellt bindande åtagandena. Den omorganisation
som genomfördes i och med att miljö- och energidepartementet inrättades
den 1 januari 1987 och fick en samordnande och pådrivande roll har gett
Sverige en god bas för det internationella agerandet.
De internationella organisationer som skapats för miljösamarbetet har
vissa strukturella svagheter vilka medför tröghet i arbetet. Visserligen har
UNEP till uppgift att inom FN-systemet ta initiativ till miljöfrämjande
åtgärder men det har i praktiken inte visat sig möjligt att annat än i
begränsad utsträckning öva inflytande på utformningen av programmet. I
organisationer som OECD, ECE och även inom Nordiska ministerrådet har
miljökommittéerna starkt begränsade möjligheter att verka för ett önskvärt
miljöhänsynstagande i de sidoordnade sektorkommittéerna. I de internatio
-
1987/88:23
142
nella liksom i de nationella organisationerna arbetar miljökommittéerna JoU
som sektororgan vilket begränsar deras möjligheter att påverka organisationernas
program. Sverige har därför en viktig uppgift att aktivt verka för att
de kommittéer i skilda internationella organisationer som har ansvar för
tunga ekonomiska sektorer samverkar med miljökommittéerna och tar hänsyn
till miljön vid utformningen av sina rekommendationer och beslut. I den
andan och i linje med de tankegångar som präglar rapporten från Världskommissionen
för miljö och utveckling, den s. k. Brundtlandkommissionen,
har Sverige t. ex. tagit initiativ till en konferens mellan de europeiska
transportministrarna (CEMT) och OECD:s miljökommitté på ministernivå.
Sverige har även tagit initiativ till ett möte mellan de nordiska miljöministrarna
och transportministrarna att hållas före OECD-mötet. I IEA
verkar Sverige sedan flera år tillbaka för att miljöaspekterna blir viktiga
inslag i medlemsländernas energipolitik. Miljö- och energiministern konstaterar
att detta synsätt nu har vunnit ökat gensvar.
Motionerna
Krav på ett intensifierat deltagande från svensk sida i det internationella
miljövårdsarbetet framförs i motion Jo719 (fp) yrkande 1. Centerpartiet
anser i motion Jo30 yrkande 12 att Sverige genom bl. a. Världsnaturunionen
mäste delta aktivt i den internationella naturvården. Enligt kommittémotionen
Jo767 (c) bör en starkare markering av såväl behovet av konkreta
åtgärder som beaktande av miljöaspekterna på den allmänna samhällsutvecklingen
prägla inriktningen av det internationella miljöarbetet (yrkande
2). I yrkande 3 begärs en översyn av Sveriges internationella miljöbevakning.
I två partimotioner från vpk betonas vikten av internationellt
samarbete för att rädda naturresurserna (Jo26 yrkande 3) och av Sveriges
roll som initiativtagare på nordiskt och internationellt plan till miljöförbättringar
och samarbete för att uppnå globala lösningar på miljöproblemen
(Jo839).
Som nya initiativ i det internationella miljöarbetet föreslår centerpartiet i
motion Jo30 anordnande av internationella miljöteknikmässor för spridande
av kunskap om den mest effektiva miljötekniken (yrkande 18), beviljande
av exportkreditgarantier även för export av miljöteknik (yrkande
19) samt utnämnande av miljöattachéer vid strategiskt viktiga ambassader
(yrkande 20).
Enligt tre motioner — Jo30 (c) yrkande 13, Jo719 (fp) yrkande 9 och
Jo720 (c) yrkande 5 — bör Antarktis skyddas genom att förklaras som
internationell naturpark (nationalpark).
Utskottets överväganden
I takt med ökade kunskaper om såväl de globala som de regionala miljöproblemen
framstår det internationella miljösamarbetet som alltmer centralt.
Svenska ansträngningar är här inte bara nödvändiga för att vi skall kunna
uppnå de nationella miljömålen; som ett av världens mest gynnade länder
måste vi solidariskt ta vår del av ansvaret för den globala miljön. 1 likhet
med miljö- och energiministern kan utskottet konstatera att Sverige här
1987/88:23
143
framstår som en av de ledande nationerna på många områden. Denna JoU
position måste emellertid inte bara upprätthållas utan även förstärkas. Av
miljö- och energiministerns redogörelse för och syn på Sveriges deltagande i
det internationella miljösamarbetet framgår att från svensk sida stora ansträngningar
görs och kommer att göras för att uppfylla dessa ambitioner.
Utskottet är inte främmande för de särskilda svårigheter som inom vissa
organ möter i arbetet på ett inte bara önskvärt utan också nödvändigt
hänsynstagande till miljön. Den grundsyn som beskrivs i propositionen och
de initiativ som redovisas där torde emellertid på sikt kunna bidra till att
miljöaspekterna starkare genomsyrar även dessa organ. Sammanfattningsvis
kan utskottet konstatera att de initiativ och den inriktning av Sveriges
roll inom det internationella miljösamarbetet som föreläggs i propositionen
borgar för att i internationella sammanhang Sverige i ökad utsträckning kan
bidra till en framsynt hushållning med naturresurserna och till en djupare
insikt och bättre omsorg om miljön. Med det anförda finner utskottet syftet
med motionerna Jo26 yrkande 3, Jo30 yrkandena 2 och 12, Jo715 yrkande
1, Jo767 yrkandena 2 och 3 och Jo839 i allt väsentligt tillgodosett. Motionerna
bör sålunda lämnas utan åtgärd.
Yrkanden motsvarande yrkande 18 i motion Jo30 om svenska initiativ till
internationella miljöteknikmässor har flera gånger tidigare och senast under
förra riksmötet avslagits av riksdagen. Utskottet har vid sin behandling
framhållit att det i första hand bör ankomma på näringslivet att ta initiativ
till sådana mässor (JoU 1986/87:6 s. 6). Utskottet finner inte anledning att i
dag inta en annan ståndpunkt i frågan och avstyrker på den grunden
motionen i denna del.
Frågan om exportkreditgarantier vid export av miljöteknik — Jo30 yrkande
19 — har nyligen i annat sammanhang varit föremål för riksdagens
behandling. Näringsutskottet avstyrkte ett liknande yrkande och konstaterade
sammanfattningsvis dels att nuvarande regler för statligt stöd i form av
exportkreditgarantier givetvis omfattar även miljöteknik, dels att ett avsteg
från gällande riktlinjer genom en mer generös tillämpning med ökat risktagande
inte skulle kunna godtas med hänsyn till bl. a. Sveriges internationella
åtaganden. Näringsutskottet ansåg slutligen att det alltjämt finns starka
skäl för en restriktiv inställning i frågan, i all synnerhet som det torde finnas
goda förutsättningar för en ökad svensk export av miljöteknik inom ramen
för de nuvarande systemen för exportfinansiering. Näringsutskottet avstyrkte
motionen på den grunden (NU 1987/88:24 s.10). Jordbruksutskottet
finner ingen anledning till annan bedömning än näringsutskottet och avstyrker
därför motion Jo30 yrkande 19.
Krav på utnämnande av miljöattachéer vid strategiskt viktiga ambassader
framförs i motion Jo30 yrkande 20. Enligt vad utskottet erfarit har inom
regeringskansliet nyligen företagits en utredning av utlandsbevakningen på
miljöområdet och en ny instruktion utfärdats som syftar till en förstärkt
miljöbevakning. Utskottet — som förutsätter att bevakningen vid svenska
utlandsmyndigheter även i fortsättningen sker med uppmärksamhet och
skicklighet — anser härigenom syftet med motion Jo30 yrkande 20 i väsentlig
del tillgodosett och avstyrker på den grunden motionen.
Sveriges agerande för att få Antarktis förklarat som internationell naturpark
eller nationalpark har vid flera tidigare tillfällen och senast hösten 1987
1987/88:23
144
varit föremål för riksdagens behandling. Utskottets inställning till yrkanden JoU
motsvarande motionerna Jo30 yrkande 13, Jo719 yrkande 9 och Jo720
yrkande 5 har varit i stort sett positiv. Utskottet har emellertid avstyrkt
motionerna med konstaterandet att nuvarande fördragssystem fungerar väl
och att möjligheterna till utvidgat samarbete på grund av detta system är
goda (JoU 1987/88:5 s. 16). Utskottet saknar anledning att frångå sin
tidigare bedömning och avstyrker således motionerna Jo30 yrkande 13,
Jo719 yrkande 9 och Jo720 yrkande 5.
Uppföljning av Brundtlandkommissionens rapport
Enligt propositionen bör Sverige nu verka för att Brundtlandkommissionens
rapport och FN-resolutionens innehåll blir vägledande för det internationella
miljösamarbetet och genomsyrar arbetet i alla internationella
organisationer. I sammanhanget kan nämnas att en rådgivande referensgrupp
för globala miljöfrågor har tillsatts med uppgift att medverka vid
utformningen av svenska ståndpunkter och initiativ i det internationella
miljösamarbetet. I detta arbete bör Sverige nära samverka med övriga
nordiska länder. På norskt initiativ har en nordisk ledningsgrupp på statssekreterarnivå
tillsatts för att leda och samordna nordiska insatser i berörda
internationella organisationer. En princip i det nordiska samarbetet är att
man i första hand bör ta fasta på följande huvudpunkter i den nämnda
FN-resolutionen och från nordiskt håll arbeta för att de förvekligas:
uppmana de beslutsfattande församlingarna inom FN-systemets organisationer
att revidera inriktningen av program, budgetar och aktiviteter i
syfte att främja en hållbar och bärkraftig utveckling och därvid ta
hänsyn till Brundtlandkommissionens analys och rekommendationer,
- uppmana de multinationella biståndsorganen och finansorganen att
engagera sig för en varaktigt hållbar utveckling i enlighet med mottagarländernas
egna prioriteringar.
Den förstnämnda huvudpunkten innebär i praktiken för Sveriges och
andra länders del att det internationella miljösamarbetet inte längre bör och
kan begränsas till de internationella organisationer som i första hand har
tillskapats för samarbete om miljöfrågor. Vissa av FN:s fackorgan såsom
UN1DO, FAO, UNESCO och WFIO blir minst lika viktiga som UNEP när
det gäller att inom FN-systemet främja miljöhänsynen och en hållbar och
bärkraftig utveckling. De länder — till vilka Sverige hör — som ser det som
angeläget att verka för Brundtlandkommissionens rekommendationer att
angripa miljöproblemen vid källan och i preventivt syfte måste göra stora
ansträngningar att samordna sitt uppträdande i å ena sidan FN:s miljöstyrelse,
å andra sidan berörda fackorgan.
Den andra huvudpunkten har redan i viss mån beaktats av Sverige i och
med statsmakternas beslut att ange en framsynt hushållning med naturresurserna
och omsorgen om miljön som ett femte mål för det svenska
utvecklingssamarbetet.
I FN-resolutionen inbjuds regeringarna att stödja och engagera sig i
uppföljningsåtgärder för att förverkliga Brundtlandkommissionens olika
rekommendationer genom att arrangera nationella, regionala och globala
konferenser.
1987/88:23
145
1(1 Riksdagen 1987/88. 16 sami. Nr 28
Vid 1987 års generalförsamling föreslog Sverige FN att överväga frågan JoU
om en andra global FN-konferens om den mänskliga miljön år 1992 och
förklarade sig berett att stå som värd för en sådan konferens.
Den norska regeringen har inbjudit ECE-länderna till en regional uppföljningskonferens
år 1990 och hemställt om ett nära nordiskt samarbete i
förberedelserna för denna konferens. Denna hemställan har från svensk
sida besvarats positivt.
De nordiska länderna har också erbjudit sig att stödja regionala konferenser
i u-länder, där dessa får tillfälle att diskutera Brundtlandkommissionens
rapport och dess konsekvenser.
Slutligen planerar Vetenskapsakademien ett internationellt seminarium
om miljö och säkerhet hösten 1988. Bl.a. kommer att belysas de säkerhetspolitiska
aspekterna på de stora miljöproblemen, en fråga som också berörs
av Brundtlandkommissionen.
Motionerna
Tre motioner — samtliga (c) - behandlar Brundtlandkommissionens rapport.
Enligt partimotionerna Jo30 yrkande 2 och Jo767 yrkande 4 bör
kommissionens förslag läggas till grund för skapandet av en uthållig utveckling
och för den strategi för vårt internationella agerande som måste
utarbetas. Den svenska regeringen bör enligt motion Jo38 yrkande 1 bättre
än vad som sker ta konsekvenserna av den epokgörande nya inriktning av
miljötänkandet som rapporten innebär.
Utskottets överväganden
I linje med vad utskottet anfört ovan (s. 143f.) om den svenska synen på det
internationella miljösamarbetet och den aktiva roll som i detta sammanhang
bör vara Sveriges ansluter sig utskottet till de synpunkter från miljö- och
energiministern som framförts på Brundtlandkommissionens rapport. Utskottet
ansluter sig även till de ställningstaganden och till de vidtagna och
aviserade åtgärder som redovisats i propositionen. Utskottet vill i sammanhanget
erinra om miljö- och energiministerns redogörelse för det nya nordiska
samarbetsprogram på miljöområdet som är under utarbetande och
som baseras på bl. a. de principer som presenteras i Brundtlandkommissionens
rapport (se ovan). Vad utskottet här anfört tillgodoser enligt utskottets
mening motionerna Jo30 yrkande 2, Jo38 yrkande 1 och Jo767 yrkande 4
vilka således bör lämnas utan åtgärd.
Europeiskt miljösamarbete
Miljö- och energiministern konstaterar inledningsvis att miljösamarbetet i
Europa utvecklas snabbt. Inom EG har samarbetet på miljöområdet successivt
förstärkts sedan det inleddes i början av 1970-talet. Den höjda ambitionsnivån
har bl. a. kommit till uttryck i den s. k. europeiska enhetsakten,
som trädde i kraft år 1987 och genom vilken bl. a. målsättningen att förbättra
miljön uttryckligen läggs till i Romfördraget.
Något formellt miljösamarbete mellan EFTA-länderna har hittills inte
förekommit. Luxemburgdeklarationen från år 1984 om ett närmare samarbete
mellan EG och EFTA nämner dock uttryckligen miljöfrågor som ett
lämpligt samarbetsområde.
1987/88:23
146
Vid det möte med samtliga EFTA:s och EG:s miljöministrar och den JoU
kommissionsledamot som ansvarar för miljöfrågor inom EG som ägde rum i
oktober 1987 i Noordwijk i Nederländerna antogs en deklaration om närmare
samarbete. Beslut fattades om ett förbättrat informationsutbyte mellan
medlemsländerna och om regelbundna möten. Mötet medför förutsättningar
att förstärka samarbetet genom de konsultationsförfaranden som
har utvecklats, och Sverige har fått ökade möjligheter att på ett tidigt
stadium framföra synpunker på planerade åtgärder och därigenom få ökat
gehör. Bl.a. kommer frågor om luftburna föroreningar, klimatförändringar
och marina föroreningar att ges hög prioritet. Beslut fattades om ett förbättrat
informationsutbyte mellan länderna.
EG-kommissionen har t. ex. fått tämligen vittgående möjligheter att ta
initiativ till ett vidgat samarbete med EFTA-länderna. I den s. k. vitboken
från 1985, som inom EG syftar till att fram till år 1992 avskaffa ett stort antal
hinder för fri rörlighet för varor, tjänster och människor återfinns även flera
åtgärder inom miljöområdet.
För att förbereda vårt land för ett utvidgat miljösamarbete i Västeuropa
har en speciell EG-beredningsgrupp för miljöfrågor upprättats. Dess syfte
är att dels förbereda uppföljningen av Noordwijkmötet, dels bevaka vitboksarbetet.
Miljö- och energiministern räknar med att Europafrågorna
kommer att bli alltmer betydelsefulla framöver och anser som särskilt
viktigt att man inom departement och myndigheter aktivt följer arbetet i
EG.
Ett omfattande arbete med de västeuropeiska länderna äger dessutom
rum inom ramen för organisationer såsom OECD och ECE. Detta samarbete
framhålls som värdefullt och bör intensifieras.
Miljösamarbetet inom ECE anses som särskilt betydelsefullt eftersom
ECE är ett alleuropeiskt samarbetsorgan där även de östeuropeiska staterna
deltar. Inom ramen för uppföljningsmötet med konferensen om säkerhet
och samarbete i Europa (ESK) har de nordiska länderna lagt fram förslag i
syfte att intensifiera det europeiska miljösamarbetet.
Motionerna
I moderata samlingspartiets partimotioner Jo25 och Jo751 betonas Sveriges
starka beroende av EG pä miljöområdet och nödvändigheten av ett intensifierat
samarbete med Gemenskapen. Ett vidgat västeuropeiskt samarbete
framhålls som en trolig förutsättning för ett fördjupat samarbete med
Östeuropa på detta område. Genom samordnade västeuropeiska insatser i
form av tekniköverföring, kreditöverenskommelser m.m. kan lösningen på
öststaternas miljöproblem underlättas. Sverige bör i aktuella fora verka för
att sådana överenskommelser kommer till stånd (yrkandena 17 resp. 1).
Behovet av nära samarbete mellan Sverige och dess grannländer för att
skapa ekologisk säkerhet och god livsmiljö framhålls i motion Jo31 (c)
yrkande 1. Enligt centerpartiets partimotion Jo767 skulle genom bildandet
av ett Miljö-EUREKA det europeiska samarbetet på miljöområdet främjas
och åtgärder för att minska luftföroreningarna utvecklas och stimuleras
(yrkande 23).
1987/88:23
147
Utskottets överväganden
JoU 1987/88:23
Utskottet delar i allt väsentligt de synpunkter på det europeiska miljösamarbetet
som framförs i motionerna Jo25 yrkande 17, Jo31 yrkande 1 och
Jo751 yrkande 1. Mot bakgrund av den utförliga redogörelse för pågående
arbete inom olika internationella organisationer liksom för regeringens
initiativ på området som presenterats i propositionen kan utskottet med
tillfredsställelse konstatera att man från Sveriges sida har intensifierat sina
ansträngningar i olika internationella sammanhang. Detta gäller inte minst
det europeiska miljösamarbetet. Utskottet vill emellertid också hänvisa till
vad som anfördes i samband med utskottets yttrande över proposition
1987/88:66 om Sverige och den västeuropeiska integrationen. Utskottet
uttalade då att — inom ramen för ett ökande internationellt samarbete —
man dock från svensk sida bör slå vakt om de resultat som hittills uppnåtts i
det nationella miljövårdsarbetet. Utskottet utgick också från att en harmonisering
på det internationella området inte får utgöra hinder mot en fortsatt
hög ambitionsnivå i vårt eget miljövårdsarbete (JoU 1987/88:2y s. 5).
Vad utskottet sålunda anfört tillgodoser enligt utskottets mening i allt väsentligt
syftet med motionerna. Mot den bakgrunden avstyrks motionerna
Jo25 yrkande 17. Jo31 yrkande 1 och Jo751 yrkande 1.
Frågan om inrättande av ett Miljö-EUREKA har vid flera tidigare tillfällen
och senast våren 1987 varit föremål för utskottets ställningstagande.
Utskottet delade dä den oro som framfördes i motionen över koldioxidutsläppens
omfattning och instämde även i det stora behov av europeiskt
samarbete som föreligger på miljöområdet (JoU 1986/87:19 s. 27). Utskottets
inställning är härvidlag oförändrad, men nu liksom då vill utskottet
hänvisa såväl till de samarbetsprojekt på både nordisk och europeisk grund
som pågår på området som till de organisatoriska förutsättningar för ett
utvidgat samarbete som redan nu existerar. Motion Jo767 yrkande 23 bör
därför lämnas utan åtgärd.
Nordiskt miljösamarbete
De nordiska länderna har sedan början av 1970-talet samarbetat aktivt om
miljöfrågor dels bilateralt, dels genom ett formaliserat samarbete inom
ramen för Nordiska ministerrådet. De nordiska länderna har ingått bindande
avtal om miljösamarbete i form av det år 1974 ändrade Flelsingforsavtalet
och en bindande miljöskyddskonvention som trädde i kraft år 1976.
Konventionen föreskriver bl. a. att vid prövning av miljöfarlig verksamhet
skall en störning som sådan verksamhet medför eller kan medföra i en
annan fördragsslutande stat likställas med störning i det egna landet.
Prioriterade områden för samarbete har under senare år varit luft- och
havsföroreningar och kemikalieanvändningen. De nordiska länderna avsätter
var för sig betydande resurser för miljövård. Nordiskt samarbete
syftar bl. a. till att samordna dessa resurser genom arbetsfördelning och
utbyte av erfarenheter på en lång rad centrala miljöområden.
Ett nytt nordiskt samarbetsprogram på miljöområdet håller för närvarande
på att utarbetas. Det avses vara mer långsiktigt och principiellt än
tidigare program och baseras bl. a. på de principer som är presenterade i
rapporten från Brundtlandkommissionen. Efter förslag från Nordiska rådet
har ministerrådet vidare beslutat att ta fram en nordisk plan mot havsför- JoU
oreningar.
De nordiska länderna arbetar i ökad utsträckning tillsammans på det
internationella miljöområdet. Genom formella och informella samråd och
ofta genom ett samlat agerande kan de nordiska länderna spela en pådrivande
roll och samtidigt ta till vara gemensamma intressen. Miljö- och
energiministern fäster stor vikt vid detta arbetssätt och förutsätter att största
möjliga nordiska samarbete eftersträvas även i forsättningen.
Motionerna
1 folkpartiets partimotion Jo24 framförs i yrkande 3 krav på konsultationer
inom ramen för den nordiska miljöskyddskonventionen med den regering
som står i begrepp att ge tillstånd till sådan miljöstörande verksamhet som
bedöms ha en betydande inverkan på svenskt territorium. Även krav på
åtgärder mot redan tillåtna utsläpp bör övervägas. Sverige bör i motsvarande
mån vara lyhört för krav från grannländerna.
Utskottets överväganden
Miljöstörande verksamhet drabbar Norden såväl från omvärlden som från
övriga nordiska länder. De nordiska länderna har emellertid en tradition av
samarbete på flera olika samhällsområden. Som miljö- och energiministern
anför pågår även inom miljöområdet ett aktivt samarbete länderna emellan.
Det nordiska samarbetsprogram som är under utarbetande liksom beslutet
om en nordisk plan mot havsföroreningar bör enligt utskottet medföra att
detta samarbete i en nära framtid blir än mer utvecklat och konkret. 1
avvaktan på resultatet av detta arbete bör enligt utskottets mening motion
Jo24 yrkande 3 inte medföra någon riksdagens åtgärd.
Bilateralt miljösamarbete
Miljö- och energiministern konstaterar att det bilaterala samarbetet på
miljöområdet är omfattande. Inom ramen för de avtal om industriellt och
tekniskt-vetenskapligt samarbete som Sverige har ingått med Sovjetunionen,
Polen, Tyska Demokratiska Republiken, Tjeckoslovakien och Ungern
har Sverige etablerat bilateralt samarbete även på miljöområdet. Naturvårdsverket
har fått regeringens uppdrag att ansvara för genomförandet av
arbetet som till stor del sker inom ramen för bilaterala arbetsgrupper.
Förhandlingar i syfte att på regeringsnivå ingå ett separat avtal med Sovjetunionen
på miljöområdet kommer att inledas snarast.
Möten på ministernivå förekommer även och då främst med Östersjöstaterna.
Det bilaterala samarbetet med länderna i Västeuropa syftar ofta till att
samordna likasinnade länder till gemensamma ståndpunkter och strategier i
viktigare multilaterala förhandlingar.
Även med flera u-länder ökar kontakterna liksom med högteknologiska
länder som USA och Japan med vilka tekniskt samarbete äger rum på
många områden. Det svenska uppträdandet på det miljöpolitiska området
har väckt uppmärksamhet i många länder, och svensk expertis efterfrågas
utomlands i ökad utsträckning för deltagande i seminarier, symposier m.m.
Denna utveckling ger oss enligt miljö- och energiministern goda möjligheter
att dels inverka på miljöpolitiken i andra länder, vilket också kan
1987/88:23
149
medföra en bättre miljö i Sverige, dels öka svensk export av utrustning och JoU
kunnande inom miljöskyddsområdet.
Motionerna
Två motioner - Jo31 (c) yrkande 2 och folkpartiets partimotion Jo719
yrkande 8 - behandlar frågan om Sveriges möjligheter att inleda överläggningar
med Polen om tekniskt och ekonomiskt samarbete på miljöskyddsområdet.
I den nu aktuella partimotionen framför folkpartiet också
krav på Sverige att väcka talan vid Internationella domstolen i Haag mot
Storbritannien och Polen för dessa länders föroreningar av andra länders
territorier (yrkande 6), och enligt motion Jo735 (c) yrkande 3 bör Sverige
utöva påtryckningar mot Storbritannien för att få detta land att ytterligare
minska svavelutsläppen.
Enligt motion Jo842 (m) bör Sverige verka för att Sovjetunionen inte
genomför planerna på utvidgad fosforitbrytning i Estland.
Motionären i motion Jo20 (c) begär överläggningar med den finska regeringen
i syfte att minimera utsläppen från Torneåverken (yrkande 1) och
ändring i lagen om gränsäivsöverenskommelsen så att även utsläpp i luften
kan prövas av gränsälvskommissionen (yrkande 2).
Utskottets överväganden
Som utskottet ovan har konstaterat är en av förutsättningarna för ett framgångsrikt
nationellt miljövårdsarbete att åtgärder på miljöområdet vidtas
även i vår omvärld. Utskottet har i flera sammanhang uttalat sin oro över
det miljöhot som luft- och havsföroreningarna utgör mot vårt land. Det är i
dag känt att en betydande och relativt sett ökande del av de föroreningar
som i olika former drabbar oss har sitt ursprung i Europas industriområden,
dvs. bl. a. Polen och Storbritannien. Som ovan anförts (avsnitt 2) anser
utskottet det därför ytterst angeläget att Sverige i olika sammanhang kraftfullt
fortsätter sitt arbete för att förmå även dessa länder att vidta verkningsfulla
åtgärder i syfte att angripa sina miljöproblem. Som särskilt angeläget
vill utskottet framhålla samarbetet på detta område mellan länderna runt
Östersjön. Utskottet är emellertid väl införstått med det faktum att flera av
Europas länder anser sig sakna ekonomiska och tekniska möjligheter att
investera i miljöteknik. Som utskottet ovan har anfört (avsnitt 5) bör regeringen
därför verka för uppbyggnaden av en internationell luftvårdsfond för
investeringar i reningsteknik, övergång till mer miljövänliga energislag och
effektivisering av energin. Som ett led i det angelägna internationella samarbetet
om Nordsjöns miljö har utskottet förordat att vid förhandlingar med
övriga konventionsstater i Nordsjösamarbetet från svensk sida tas upp bildandet
av en Nordsjökommission. Vad utskottet sålunda anfört tillgodoser i
allt väsentligt motionerna Jo31 yrkande 2, Jo719 yrkande 8 och Jo735
yrkande 3 som härmed avstyrks.
Ett tillmötesgående av kravet från folkpartiet om väckande av talan mot
Storbritannien och Polen vid Internationella domstolen i Haag skulle enligt
utskottets mening dåligt främja det samarbete med dessa länder som förordats
av utskottet och motionärerna. Motion Jo719 yrkande 6 avstyrks
således.
De farhågor för en utvidgad fosforitbrytning i Estland som framförs i
1987/88:23
150
motion Jo842 finner utskottet åtminstone för tillfället ogrundade. I sitt svar JoU 1987/88:23
på fråga 1987/88:325 uttalade miljö- och energiministern i riksdagen att hon
från Sovjetunionen fått besked om att några planer i den riktningen för
närvarande inte föreligger. Motionen avstyrks således.
Med anledning av vad som anförs i motion Jo20 vill utskottet erinra om
att endast utsläpp i vatten kan prövas med stöd av lagen (1971:850) med
anledning av gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan
Sverige och Finland. Frågan om sådana luftutsläpp som avses i motionen
kan prövas inom ramen för konventionen om långväga gränsöverskridande
luftföroreningar samt den nordiska miljöskyddskonventionen. Enligt vad
utskottet erfarit pågår prövning av utsläppen från Outukumpu OY när det
gäller vatten av gränsälvskommissionen och beträffande luftutsläpp enligt
den finska luftvårdslagen. Naturvårdsverket deltar aktivt i båda ärendena. I
det planerade gemensamma nordiska miljövårdsprogrammet (se ovan s. 12)
kommer gränsområdesfrågorna att behandlas särskilt. Utskottet har erfarit
att detta arbete redan har inletts i samarbete mellan de nordiska miljödepartementen
och beräknas vara slutfört inom ett år. I avvaktan på resultatet
av pågående arbete bör enligt utskottets mening motionen inte föranleda
någon riksdagens åtgärd. Motion Jo20 yrkandena 1 och 2 avstyrks således.
Ett internationellt miljöteknikinstitut
I den internationella miljödiskussionen har under senare år frågan om
utveckling och spridning av mer miljövänlig och resurssnål teknik fått ökad
uppmärksamhet. Miljö- och energiministern delar Brundtlandkommissionens
åsikt att sådan teknisk utveckling skall främjas som lägger grunden för
en varaktigt hållbar utveckling. Under senare tid har ny intressant teknik
utvecklats - ofta som resultat av hårdare miljökrav från regeringar och
myndigheter. Industrin, tillsammans med forskare och tekniker, bör stimuleras
att främja utvecklingen av miljövänligare teknik.
En angelägen uppgift är också att sprida kännedom om ny miljövänlig
och resurssnål teknik liksom att kunna visa att sådan teknik i det längre
perspektivet är den mest ekonomiska.
Mot denna bakgrund föreslår miljö- och energiministern att ett internationellt
institut för att främja utveckling och spridning av miljövänlig
teknik inrättas. Institutets huvudsakliga arbetsuppgifter bör vara att främja
forskning och utveckling av teknik för en miljöanpassad och varaktigt
hållbar ekonomisk utveckling och att bidra till ett ökat utbyte av kunskaper
och erfarenheter mellan olika länder om sådan teknik. Institutet bör ha en
internationell verksamhetsbas och vara ett centrum för kunskap om miljövänlig
och resurssnål teknik. Det bör också utveckla former för en aktiv
internationell förmedling av information om sådan teknik till potentiella
nyttjare.
Styrelse och ledning för institutet bör ha en internationell profil med god
förankring i internationella organisationer, det tekniskt-vetenskapliga samfundet
och internationellt näringsliv.
Institutet bör kunna bidra till att framstående forskare från skilda delar av
världen kan engageras i ett utvecklingsarbete av stor strategisk betydelse.
En viktig uppgift för institutets forskare blir att analysera och bedöma ny JoU 1987/88:23
teknik utifrån kravet på en varaktigt hållbar ekonomisk utveckling.
Det beräknas att 25 milj. kr. per år under fem år bör avdelas för institutet.
Motionerna
1 ett flertal motioner framförs synpunkter på lokaliseringen av det internationella
miljöteknikinstitutet. Kronobergs län. Göteborg och Stenungsund
föreslås som lämpliga orter i motionerna Jo21 (c) yrkande 4, Jo717
(fp), Jo763 (fp) yrkande 1, Jo787 (c), Jo804 (c), J08O6 (m) och Jo807 (s). I
motion Jo763 begärs i yrkande 2 förslag om ekonomiskt stöd till ett miljötekniskt
centrum. Motionären i motion Jo39 (c) vill inrätta ett internationellt
forskningscentrum på Gotland och i motion Jo805 (c) föreslås inrättande
av ett internationellt institut för strategiska miljöstudier. I motion
Jo844 (s) föreslås att ett internationellt miljöforskningsorgan bildas.
Utskottets överväganden
Regeringen tillsatte enligt beslut den 21 december 1987 (Dir. 1987:58) en
särskild utredning med uppgift att föreslå inriktningen och omfattningen av
ett internationellt miljöteknikinstitut. Kommittén har nyligen presenterat
sitt förslag till riktlinjer för institutet. Enligt vad utskottet erfarit innebär
förslaget att styrelsen skall utses av den svenska regeringen men självständigt
leda institutets arbete. Vidare föreslås institutets huvuduppgift vara
inventering och utvärdering av tekniska system och processer utifrån miljöproblemen.
Som exempel nämner kommittén den s. k. drivhuseffekten på
klimatet, förekomsten av miljöfarligt avfall, miljöskadligt läckage från jordbruket
och miljöpåverkan genom genetisk ingenjörskonst. Som namn på
institutet föreslås SIIESTA — en förkortning av det fullständiga namnförslaget
Stockholm International Institute on Environmentally Sound Technologies’
Assessment. Det praktiska arbetet med inrättande av institutet
beräknas kunna påbörjas den 1 juli 1988.
Som framhålls i propositionen är utvecklingen av ny teknik en huvudfaktor
bakom den ekonomiska utvecklingen. Skall en gynnsam ekonomisk
tillväxt kunna fortgå måste emellertid sådan teknik främjas som lägger
grunden till en varaktigt hållbar utveckling. I ett längre perspektiv krävs
därför att samhällets synsätt såväl som dess teknologiska struktur och
produktionssystem anpassas till miljöns krav och därmed i en miljövänlig
och resurssnål riktning. Mot denna bakgrund finner utskottet regeringens
förslag att inrätta ett internationellt miljöteknikinstitut lovvärt och framsynt.
Vad beträffar förslaget att förlägga institutet till Stockholm saknar
utskottet anledning att frångå dessa överväganden. Med det anförda avstyrker
utskottet de motioner som förordat en annan lokalisering av institutet.
Övriga motioner får i viss mån anses tillgodosedda genom propositionen
och utskottets ställningstagande i denna fråga.
10. Miljöskyddets regelsystem och organisation
152
Propositionen
Miljö- och energiministern redovisar inledningsvis i korthet sina bedömningar
på följande sätt.
Miljöhänsynen skall ges en ökad tyngd vid tillämpningen av ML. JoU
Företagens egenkontroll bör skärpas. Nya miljökrav skall i ökad omfattning
beaktas vid omprövning av villkor enligt ML. Det är angeläget att
förstärka och decentralisera tillsynen. Företagens egenkontroll bör utvecklas.
Myndigheterna bör dessutom ges ökade resurser för miljöskydd. De
statliga myndigheterna behöver tillföras i storleksordningen 100 tjänster för
handläggare.
Föreskrifter om kontrollen skall kunna meddelas av regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer. En miljörapport skall årligen lämnas till
tillsynsmyndigheten för sådan verksamhet som har tillstånd.
Naturvårdsverkets roll som central tillsynsmyndighet förstärks. Länsstyrelserna
svarar för den löpande tillsynen för all tillståndspliktig verksamhet.
Miljö- och hälsoskyddsnämnderna skall vara tillsynsmyndighet för verksamheter
som inte kräver tillstånd. Möjligheten för en kommun att överta
tillsynen över tillståndspliktig verksamhet bibehålls.
Instansordningen ändras i överklagade miljöskyddsärenden. Bl.a. får
länsstyrelsernas beslut i tillståndsärenden överklagas hos koncessionsnämnden
i stället för hos regeringen.
Regler om straff för miljöbrott skärps. Ökad vikt ges åt miljöhänsynen.
Insatser för att integrera miljöfrågorna i utbildningssystemet är väsentliga.
Särskilda utbildningsinsatser behövs för myndigheter som har att tillämpa
ML, bl. a. miljö- och hälsoskyddsnämnderna samt polis och åklagare.
Förändringarna bör genomföras den 1 juli 1989.
Motion
I motion Jo26 (vpk) yrkande 17 framhålls att utgångspunkten för miljöskyddslagen
måste vara vad människan, naturresurserna och miljön tål.
Utskottets överväganden
Utskottet erinrar om att regeringens förslag till ändringar i miljöskyddslagen
(1969:387; ML) och i miljöskyddets organisation grundar sig på vad
utredningen om miljövårdens organisation föreslagit i betänkandet För en
bättre miljö (SOU 1987:32) m. fl. utredningar, vilka förtecknats i inledningen
till detta betänkande (s. 000). Viss kritik har i olika sammanhang
riktats mot miljöskyddet, bl. a. vad gäller myndigheternas möjligheter att
bedriva en effektiv tillsyn av att givna tillstånd efterlevs. Som framgår av
den fortsatta framställningen tillstyrker utskottet med vissa förslag till preciseringar
regeringens förslag i förevarande del av propositionen.
Utskottet delar i betydande utsträckning den uppfattning som framförs i
motion Jo26 om att en utgångspunkt vid tillämpningen av miljöskyddslagen
bör vara en bedömning av vad miljön tål. Av lagen framgår bl. a. att om en
miljöfarlig verksamhet kan befaras vålla olägenhet av väsentlig betydelse får
verksamheten utövas endast om särskilda skäl föreligger. Utskottet ansluter
sig därvid till den bedömning som görs i propositionen att miljöhänsynen
bör ges ökad tyngd vid tillämpningen av miljöskyddslagen, liksom även av
annan, angränsande lagstiftning. Utskottet är dock icke berett att acceptera,
som motionärerna tycks göra, att miljöhänsynen allena bör vara avgörande
vid tillämpningen av lagen. Mot den bakgrunden avstyrks motionsyrkandet
i den mån det ej tillgodosetts genom vad utskottet anfört.
1987/88:23
133
Företagens egenkontroll m.m.
JoU 1987/88:23
Propositionen
Miljö- och energiministern redovisar i korthet regeringens förslag på följande
sätt.
Företagens egenkontroll skärps. Den som utövar en verksamhet som kan
befaras vara miljöfarlig är skyldig att utöva kontroll av verksamheten.
Redan i ansökan skall de företag som söker tillstånd ange hur kontrollen är
avsedd att utformas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får besluta föreskrifter i fråga om kontrollen. En miljörapport skall
årligen ges in till tillsynsmyndigheten för sådan verksamhet som kräver
tillstånd. Rapporten skall innehålla en redogörelse för vidtagna miljöskyddsåtgärder
och resultaten av dessa åtgärder.
Egenkontrollen regleras av en ny paragraf, 38 a §, i miljöskyddslagen.
Organisationsutredningen har i anslutning till ordningen med miljörapport
föreslagit att ett system med miljörevisorer införs. Systemet har som
förebild vad som gäller för revisorer enligt bl. a. lagstiftningen om aktiebolag
och innebär i korthet att miljörevisorn granskar miljörapporten och att
hans redogörelse bifogas miljörapporten. Vidare skall miljörevisorn enligt
förslaget bistå företaget i dess miljöskyddsarbete. Regeringen har dock valt
att inte föreslå någon lagstiftning om miljörevisorer i förevarande proposition.
Miljö- och energiministern hänvisar dels till att majoriteten av
remissinstanserna ställt sig kritiska eller avvaktande till förslaget, dels till att
hon icke övertygats om att det mest lämpliga är att ta över ett system hämtat
från vad som under många år har utvecklats för och anpassats till olika krav
på företagens ekonomiska redovisning.
Motionerna
I motion Jo28 (s) föreslås som delyrkande att en tidsbegränsad försöksverksamhet
med miljörevisorer i företagen inleds den 1 juli 1989. Enligt motion
Jo752 (c) yrkande 3 bör systemet med miljörevisorer införas i enlighet med
utredningens förslag. I motionerna Jo24 (fp) yrkande 7 och Jo719 (fp)
yrkande 25 avvisas den uppläggning systemet fått i utredningen. I stället
förordar motionärerna ett system där miljörevisorn har aktieägarna som
uppdragsgivare.
Förslag om utseende av miljöansvarig på företag som bedriver tillståndspliktig
verksamhet framställs i motionerna Jo23 (c) yrkande (12), Jo30 (c)
yrkande 59, Jo752 (c) yrkande 2 och Jo848 (m) yrkande 1. Enligt motionerna
skulle en sådan regel underlätta tillsynen. Ansvarsfrågan vid företagen
skulle bli klarare.
Utskottets överväganden
Utskottet delar regeringens uppfattning att det är väsentligt att de uttalade
ambitionerna om ett fungerande miljöskydd blir verklighet. Ansvaret för att
så sker ligger i första hand på de företag som utövar miljöfarlig verksamhet.
Det är de som har överblicken över verksamheten. Företagen har skyldighet
att anpassa sin verksamhet till miljöskyddslagens krav och till de villkor som
ställs för verksamheten. Riksdagen bör alltså anta regeringens förslag om JoU 1987/88:23
företagens egenkontroll.
Liksom miljö- och energiministern anser utskottet att det borde vara
värdefullt för många företag att kunna förfoga över en oberoende person
med kunskaper om miljöskyddsarbete och med insikter i näringslivet. Samtidigt
är det ostridigt att systemet ännu icke prövats. Naturvårdsverket har
emellertid tagit initiativ till en viss försöksverksamhet med miljörevisorer
inför ett framtida ställningstagande i denna fråga. Utskottet delar regeringens
mening att det finns anledning avvakta erfarenheter härifrån innan
frågan om eventuell lagstiftning tas upp. Riksdagen bör alltså icke göra
något uttalande med anledning av motionerna Jo28 i motsvarande del och
Jo752 yrkande 3. Dessa kan anses tillgodosedda med hänvisning till naturvårdsverkets
försöksverksamhet.
Med motsvarande motivering finner utskottet att även motionerna Jo24
och Jo719 i berörda delar bör lämnas utan vidare åtgärd.
Med anledning av motionsyrkandena om obligatoriskt införande av en
miljöansvarig på företagen erinrar utskottet om att liknande förslag flera
gånger avslagits av riksdagen. Utskottet har därvid framhållit att det i sista
hand alltid är företagets ledning - styrelsen och verkställande direktören —
som ansvarar för ett företags drift och driftens förenlighet med miljöskyddslagen.
Genom den nya regel som nu föreslås införd för företagens
självkontroll kommer ansvarsfrågan enligt utskottets mening att ytterligare
klargöras. Utskottet avstyrker således motionsyrkandena i fråga.
Fördelningen av myndigheternas uppgifter
Propositionen
Miljö- och energiministern sammanfattar i propositionen sina förslag och
ställningstaganden enligt följande.
Miljö- och hälsoskyddsnämnderna skall vara tillsynsmyndigheter enligt ML
i fråga om verksamheter som är anmälningspliktiga och andra verksamheter
som inte kräver tillstånd. Nämnderna skall också ta emot anmälningar
enligt lagen. Möjligheten för en kommun att ta över tillsynen över tillståndspliktig
verksamhet behålls.
Koncessionsnämnden för miljöskydd bör svara för tillståndsprövningen
enligt ML av de verksamheter som medför de mest allvarliga miljöstörningarna.
Länsstyrelsen bör svara för tillståndsprövningen av övrig verksamhet
samt utöva tillsyn över samtliga verksamheter som är tillståndspliktiga.
Naturvårdsverket bör svara för samordningen på central nivå av tillsynsverksamheten
enligt ML och ha möjlighet att ingripa i alla enskilda
ärenden.
Länsstyrelserna bör samordna recipientkontrollen för vattenmiljön. Diskussioner
bör komma till stånd mellan staten och kommunerna om formerna
för en samordnad recipientkontroll för luftmiljön.
ADB-system bör i ökad utsträckning kunna införas och utvecklas som
hjälpmedel i miljöskyddsarbetet.
155
Motionerna
JoU 1987/88:23
Regeringens förslag om obligatorisk kommunal tillsyn över de anmälningspliktiga
anläggningarna bör enligt motion Jo24 (fp) yrkande 6 avslås. Uppgiften
kan bli övermäktig för en del små kommuner, anser motionärerna. 1
motion Jo719 (fp) yrkas att kommunerna får rätt att överta hela tillsynsansvaret
(yrkande 15) och att länsstyrelsen bör ges en vägledande roll gentemot
de kommuner som övertagit tillsynsansvaret (yrkande 16).
I motion Jo30 (c) yrkande 61 begärs ett tillkännagivande om inriktningen
av tillsynsverksamheten. Kontrollprogrammen bör ses över, anser motionärerna,
så att mätningar och analyser av ämnen och föreningar som ger de
allvarligaste effekterna på miljön prioriteras. I yrkande 62 begärs en ändring
av 7 § miljöskyddsförordningen (1981:574, MF) så att myndigheterna får
möjlighet att prioritera ärenden utifrån miljöeffekter. Enligt motion Jo767
(c) yrkande 10 måste tillsynsarbetet prioriteras.
Yrkanden om ändring av koncessionsnämndens sammansättning så att
den får stärkt miljökompetens framställs i motionerna Jo26 (vpk) yrkande
28, Jo28 (s) i motsvarande del samt i Jo30 (c) yrkande 57.
1 motionerna Jo710 (fp) och Jo750 (c) framhålls vikten av att datorer
kommer till ökad användning i miljöarbetet.
Utskottets överväganden
Utskottet delar regeringens mening att tillståndsprövningen bör ske hos
koncessionsnämnden eller hos länsstyrelsen efter vad regeringen bestämmer.
Tillsynen skall ligga kvar hos länsstyrelserna och miljö- och hälsoskyddsnämnderna.
Utgångspunkten för vilket ansvarsområde resp. myndigheter
skall ha bör vara bl. a. de miljöeffekter som är förbundna med
verksamheten.
I propositionen erinras om att flertalet remissinstanser tillstyrkt ett förslag
från utredningen att miljö- och hälsoskyddsnämnderna skall överta
tillsynsansvaret för alla verksamheter som inte är tillståndspliktiga. Miljöoch
energiministern framhåller att ett kommunalt tillsynsansvar ligger väl i
linje med strävan att i den utsträckning det är möjligt decentralisera verksamheten
i den offentliga förvaltningen. Kommunerna får genom förslaget
en förstärkt roll och ett eget ansvarsområde i miljöskyddsarbetet. Det ger
också ökade förutsättningar för en kommunal miljövårdsplanering, för en
ökad samordning av plan- och miljöfrågorna och för ett bredare och aktivt
kommunalt miljövårdsarbete nära medborgarna. Utskottet ansluter sig till
denna bedömning.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motion Jo24 yrkande
6, vari yrkas avslag på regeringens förslag om obligatorisk kommunal tillsyn
över de anmälningspliktiga anläggningarna. Utskottet avstyrker även motion
Jo719 yrkandena 15 och 16 om att kommunerna bör ges rätt att överta
hela tillsynsansvaret för tillståndspliktiga verksamheter enligt 44 a § ML
samt om länsstyrelsernas roll i sammanhanget. Som miljö- och energiministern
framhåller måste en delegering av exempelvis verksamheter av särskilt
miljöfarlig art övervägas mycket noga. Hänsyn måste därvid tas till de
allvarliga och geografiskt omfattande miljöstörningar som kan vara för
-
bundna med sådan verksamhet. Utskottet biträder även förslaget i pro- JoU 1987/88:23
positionen att en fråga om delegation, om kommunen så begär, skall avgöras
av regeringen därest länsstyrelsen inte anser sig kunna bifalla en
framställning från en kommun om övertagande av tillsynen.
Koncessionsnämndens sammansättning är reglerad i 11 § ML. Därav
framgår att en av nämndens fyra ledamöter skall ha erfarenhet av frågor
som faller inom verksamhetsområdet för statens naturvårdsverk. Utskottet
är icke berett att föreslå någon ändring av detta lagrum och avstyrker
motionerna Jo26 yrkande 28, Jo28 i motsvarande del samt Jo30 yrkande 57.
När det gäller de förslag som framförs i motion Jo30 yrkandena 61 och 62
samt i motion Jo767 yrkande 10 får utskottet hänvisa till att naturvårdsverket
enligt propositionen bör utarbeta allmänna råd för länsstyrelsernas
planering, genomförande och uppföljning av tillsynen. Därvid bör även ingå
underlag för bedömning av miljöeffekter. Utskottet utgår från att dessa råd
även kommer att innehålla regler för prioriteringen av tillsynsfrågorna.
Tillsammans med den aviserade förstärkningen av resurserna bör en sådan
genomgång kunna resultera i en väsentlig effektivisering av hela miljöskyddsarbetet.
Enligt utskottets bedömning utgör 13 § MF enligt gällande
lydelse icke hinder för prioritering av ärendena efter miljöeffekter. Någon
anledning för riksdagen att göra ett uttalande med anledning av motionerna
såvitt nu är i fråga synes icke föreligga.
Miljö- och energiministern framhåller i propositionen att de förändringar
av tillsynsarbetet enligt ML som föreslås kommer att medföra stora krav på
hanteringen av data från kontrollen av utsläpp och recipienter, liksom på
uppföljningen av försurningens utveckling m.m. Behovet av ADB-stöd för
denna verksamhet växer. Naturvårdsverket kommer därför att slutföra ett
s. k. KRUT-projekt (kalkning, recipient- och utsläppskontroll) för att ta
fram ett nytt ADB-system för miljöskyddsarbetet i bred bemärkelse. Enligt
propositionen bör en slutlig bedömning av möjligheter och problem med ett
centralt sammanhållet system för hantering av miljödata göras när projektet
utvärderats senare i år.
Utskottet delar regeringens bedömning av vikten av att de data som tas
fram systematiseras genom ADB. Motionerna Jo710 och Jo750 får anses
tillgodosedda genom propositionen och påkallar ingen ytterligare riksdagens
åtgärd.
Instansordningen i miljöskyddsärenden
Miljö- och energiministern sammanfattar inledningsvis regeringens förslag
enligt följande.
Instansordningen ändras i miljöskyddsärenden. Länsstyrelsernas beslut i
tillsynsärenden får överklagas hos koncessionsnämnden i stället för hos
regeringen. Nämndens beslut i sådana ärenden får inte överklagas. Regler
införs om nämndens handläggning av överklagade ärenden.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag. Det tillstyrks alltså.
157
Rätten för miljöorganisationer m. fl. att överklaga beslut enligt ML
JoU 1987/88:23
Propositionen
Utöver den som berörs av ett beslut har naturvårdsverket, kommunerna
och de lokala arbetsorganisationerna klagorätt enligt ML. Organisationsutredningen
har föreslagit att den rätt att överklaga som tillerkänts kommun
och arbetstagarorganisation skall vidgas att omfatta också organisationer
som företräder ideella och vetenskapliga natur- eller miljöskyddsintressen.
Regeringen bör enligt utredningen närmare bestämma vilka organisationer
som bör ges klagorätt. I propositionen konstaterar miljö- och energiministern
att flertalet remissinstanser varit kritiska mot utredningens förslag i
detta hänseende. Regeringen har också valt att icke föreslå någon utvidgning
av klagorätten. I sammanhanget hänvisas bl. a. till att regeringen i
sin praxis intagit en generös hållning till vilka som skall anses ha klagorätt.
Det förutsätts att koncessionsnämnden fortsätter på den vägen.
Motionerna
I motioner från fyra partier yrkas om utvidgning av besvärsrätten enligt ML
i enlighet med utredningens förslag. Yrkanden härom framställs i motionerna
Jo23 (c) yrkande 11, Jo26 (vpk) yrkande 22, Jo30 (c) yrkande 56,
Jo719 (fp) yrkande 26 och Jo815 (s). Enligt motion Jo852 (s) bör besvärsrätten
utvidgas i enlighet med vad som gäller enligt plan- och bygglagen
(1987:10).
Utskottets överväganden
Som framgår av den lämnade redogörelsen för utredningens förslag och
propositionen kan goda skäl anföras för utvidgning av besvärsrätten i miljömål.
De ideella och vetenskapliga organisationerna uträttar ett viktigt arbete
för att rikta samhällsorganens och allmänhetens uppmärksamhet på
miljöproblemen. Utskottet delar dock regeringens tveksamhet mot en utvidgning
av besvärsrätten i linje med utredningens förslag. Som framhålls i
propositionen har enligt gällande regler alla enskilda, som berörs av ett
beslut, rätt att överklaga. Förvaltningslagen (1986:223) tillåter den enskilde
att som ombud anlita en juridisk person, t. ex. en förening. Utskottet
avstyrker med hänvisning till det anförda motionerna Jo23 yrkande 11, Jo26
yrkande 22, Jo30 yrkande 56, Jo719 yrkande 26 och Jo815.
Utskottet finner heller icke skäl att tillstyrka motion Jo852.
Villkoren i tillståndsbeslut m.m.
Propositionen
Miljö- och energiministern sammanfattar regeringens förslag enligt följande.
Villkoren i ett tillståndsbeslut avseende en miljöfarlig verksamhet skall
kunna ändras om införandet av en ny kontroll- och mätteknik kan ge bättre
tillsynsmöjligheter. Om ett villkor ändras efter tio år, får samtidigt ändring
-
ar göras i andra villkor, som tidigare prövats enligt 24 § eller 25 § ML, JoU
oavsett hur länge dessa villkor varit gällande. Förbud får meddelas mot
verksamhet som tidigare har tillåtits, om det genom verksamheten uppkommit
någon olägenhet av väsentlig betydelse som inte kunde förutses när
verksamheten tilläts. I sådana fall kan tillståndet också återkallas. Länsstyrelse
får självmant ta upp frågan om omprövning.
Möjligheterna utökas att med stöd av 40 § första stycket ML meddela
förelägganden som rör verksamhet som inte är tillståndspliktig.
Motionerna
I motion Jo752 (c) yrkas att gränsvärden används i stället för riktvärden vid
tillståndsgivningen (yrkande 4). Ett liknande yrkande framförs i motion
Jo812 (m) i motsvarande del, där det även föreslås att verksamheten skall
kunna stoppas, om den inte kan bedrivas utan att villkoren överträds. Enligt
motion Jo24 (fp) yrkande 4 bör man utgå från miljökvalitetsnormer. I
motion Jo752 yrkas även på en förbättrad kontroll av miljöutsläppen (yrkande
5). I motion Jo795 (m) framställs yrkande om skärpning och införande
av nya rutiner avseende kontrollen av koncessionsprövade verksamheter.
Enligt motion J08OO (s) i motsvarande del föreslås ökade möjligheter
att ompröva tillstånd.
Utskottets överväganden
Utskottet biträder regeringens förslag om ökade möjligheter till ändring av
givna villkor i tillståndsbeslut m.m. Det bör betonas att vad som anförts
såväl i miljöpropositionen som i detta betänkande om att miljöhänsyn skall
ges en ökad tyngd vid tillämpningen av miljöskyddslagen i hög grad avser
möjligheten att ompröva givna tillstånd.
1 naturvårdsverkets allmänna råd 87:8 om villkor i tillståndsbeslut enligt
ML (utgivna i december 1987) lämnas utförliga anvisningar om vilka villkor
- bl. a. gränsvärden och riktvärden för utsläpp - som bör ställas i tillståndsbeslut
beträffande skilda miljöfarliga verksamheter. Däri framhålls
att gränsvärden — som bäst svarar mot de principer som ligger till grund för
ML - bör användas om detta är möjligt med hänsyn till processtekniska,
mättekniska och/eller reningstekniska faktorer och om det inte finns speciella
skäl som talar för användning av riktvärden. I vissa fall kan det enligt
SNV vara motiverat att använda riktvärden eller andra begränsningsvärden.
Utskottet finner för sin del att riksdagen icke har anledning förorda ändring
av den ansvariga myndighetens ställningstagande i frågan. Utskottet avstyrker
således motionerna Jo752 yrkande 4 och Jo812 i berörd del.
Yrkandet i Jo752 om förbättrad kontroll av miljöutsläpp tillgodoses enligt
utskottets mening genom de ändringar av ML som föreslås i propositionen.
Samma gäller motion Jo795 och det här redovisade delyrkandet i motion
Jo8(X). Motionerna avstyrks alltså i berörda delar. Ej heller påkallar motion
Jo24 yrkande 4 någon åtgärd, då naturvårdsverket antagit vissa normer för
riktvärden för miljökvalitet.
Påföljden för miljöbrottslighet m.m.
Propositionen
1987/88:23
159
I propositionen föreslås vissa ändringar av ansvarsreglerna i 45 § ML och i
9 § brottsbalken. Miljö-och energiministern sammanfattar förslagen enligt JoU
följande.
Om ett brott mot ML innebär att en förpliktelse av väsentlig betydelse från
miljöskyddssynpunkt har åsidosatts, får inte dömas till böter. Den oaktsamhet
som fordras för straffbar gärning i fråga om brottsbalksbrotten vårdslöshet
med gift eller smittämne och vållande till miljöstörning behöver inte
längre vara grov.
Utredningen har föreslagit en översyn av den svenska miljöstraffrätten och i
avvaktan på en sådan utredning rekommenderat att straffbestämmelserna i
ML ges en annan redaktionell uformning m.m. Vidare har utredningen
föreslagit att regeln i ML om straffrihet vid ringa fall skall upphävas. Miljöoch
energiministern erinrar härvidlag om att fängelsestraffkommittén i sina
betänkanden (SOU 1986:13—15), vilka för närvarande bereds i justitiedepartementet,
föreslagit att miljöbrotten skall ges ett högre straffvärde. Enligt
miljö- och energiministern finns det skäl att avvakta tillämpningen av de
nuvarande reglernaa med den skärpta lagstiftning som föreslås i propositionen,
innan en särskild utredning görs. Hon kommer för egen del att följa
utvecklingen med största uppmärksamhet och att föreslå de ändringar som
behövs om brister i systemet skulle uppenbaras.
Motionerna
I några motioner föreslås skärpning, utöver vad som föreslås i propositionen,
av reglerna för beivrande av miljöbrott. Enligt motion J0I6 (m) yrkande
9 och Jo26 (vpk) yrkande 27 bör straffsanktionerna vid uppsåtliga miljöbrott
skärpas. Enligt sistnämnda motionsyrkande bör företaget dessutom
omedelbart få sitt tillstånd indraget. I Jo24 (fp) yrkande 5 begärs i anslutning
till utredningens förslag att straffriheten avskaffas i ringa fall. I motion
Jo29 (s) begärs en översyn av miljöstraffrätten i enlighet med utredningens
förslag. Yrkanden om effektivare beivranden av miljöbrott framställs även i
de tre fristående motionerna Jo735 (c) yrkande 8, Jo752 (c) yrkande 1 och
Jo812 (m; i återstående del).
Enligt motion Jo735 (c) yrkande 7 bör preskriptionstiden förlängas för
miljöbrott och bevisföringsreglerna i miljömål ändras.
Utskottets överväganden
Utskottet finner regeringens förslag om skärpning av påföljdsreglerna vid
fall av miljöbrottslighet väl avvägda. Utskottet ansluter sig även till miljöoch
energiministerns bedömning, att det finns skäl att avvakta — och noga
följa - den vidare utvecklingen innan beslut fattas om eventuellt ytterligare
utredning av påföljdsreglerna. Som framgår av redogörelsen bereds fortfarande
fängelsestraffkommitténs förslag om att ge miljöbrotten ett högre
straffvärde i regeringskansliet. Vad utskottet anfört innebär att utskottet
avstyrker de förslag till skärpning av påföljderna som framförs i motionerna
Jol6 yrkande 9, Jo24 yrkande 5 och Jo26 yrkande 27.
Utskottet avstyrker även det förslag om utredning som framställs i motion
Jo29.
1987/88:23
160
Syftet med motionerna Jo735 yrkande 8, Jo752 yrkande 1 och Jo812 i JoU 1987/88:23
återstående del får anses väsentligen tillgodosett genom regeringens förslag.
Förslaget i motion Jo735 om preskriptionstiden går tillbaka på ett riksdagsuttalande
år 1982, då det anfördes att en förlängning av preskriptionstiden
för brott mot ML skulle kunna ge myndigheterna större handlingsfrihet
vid beivrande av överträdelser av ML resp. miljöbrott enligt brottsbalken.
Regeringen borde närmare pröva denna fråga (JoU 1982/83:17,
rskr. 94). I förevarande proposition görs en noggrann genomgång av problematiken
(s. 275 f.). Sammanfattningsvis anser miljö- och energiministern att
någon särskild lagstiftning i frågan icke är påkallad. Utskottet delar regeringens
mening. Motionen avstyrks alltså såvitt nu är i fråga.
M ilj öskyddsa vgiften
Motionerna
I några motioner framställs yrkanden om ändring av reglerna för miljöskyddsavgift
enligt 52—63 SS ML. Enligt motion Jol6 (m) yrkande 8 bör
miljöskyddsavgift utgå vid alla former av överträdelser av koncessionsvillkoren.
Ett motsvarande yrkande framställs i motion Jo751 (m) yrkande
3. Enligt motion Jo719 (fp) yrkande 24 bör vinningsrekvisitet för uttagande
av miljöskyddsavgift avskaffas. Enligt motion Jo848 (m) yrkande 2 bör
naturvårdsverket få i uppdrag att pröva möjligheten att redan i koncessionsvillkoren
bestämma sanktionsavgiftens storlek vid "överutsläpp”.
Utskottets överväganden
Miljöskyddsavgiften är en sanktionsavgift och syftar till att eliminera ekonomisk
fördel av brott mot ML. Den avgift som döms ut skall bestämmas till
ett belopp som motsvarar de ekonomiska fördelarna av överträdelsen.
Reglerna om miljöskyddsavgift skärptes från den 1 juli 1987 på det sättet att
det numera inte krävs att överträdelsen har medfört eller inneburit risk för
störning av omgivningen.
De förslag om ändring av reglerna som framförs i motionerna överensstämmer
nära med förslag som väcktes för ett år sedan, då riksdagen
behandlade regeringens förslag till ändring av miljöskyddslagen (prop.
1986/87:135, JoU 25). Utskottet anser det angeläget att ytterligare ändring
icke vidtas av de nyligen reviderade reglerna för miljöskyddsavgiften förrän
erfarenhet vunnits av hur de verkar. Motionerna Jol6 yrkande 8, Jo719
yrkande 24, Jo751 yrkande 3 och Jo848 yrkande 2 avstyrks med hänvisning
härtill.
Allmän rättshjälp i miljömål
Motionerna
Enligt motion Jo26 (vpk) yrkande 21 bör rättshjälp omedelbart återinföras
till enskilda "miljöoffer”. I motion Jo30 (c) yrkande 60 yrkas att rättshjälpslagen
ändras i enlighet med organisationsutredningens förslag.
11 Riksdagen 1987/88. 16 sami. Nr 23
Utskottets överväganden
Organisationsutredningen behandlar i sitt betänkande ingående frågan om
rättshjälp i miljömål.
Enligt 8 § första stycket rättshjälpslagen (1972:429) får ägaren av en
fastighet eller byggnad inte beviljas allmän rättshjälp i angelägenhet som
avser fastigheten eller byggnaden, om ägaren har eller borde ha rättsskyddsförsäkring
eller liknande rättsskydd som omfattar angelägenheten. Dessa
försäkringar är vanligen maximerade till 75 000 kr. Utredningen konstaterar
att praxis varit starkt restriktiv i fråga om att bevilja rättshjälp när nämnda
regel varit tillämplig. Enligt utredningen är 75 000 kr. många gånger ett
otillräckligt belopp i miljömål, särskilt om det krävs teknisk eller medicinsk
utredning. Detta är otillfredsställande, anser utredningen, som också framhåller
att det i miljötvister typiskt sett finns ett starkt samband mellan den
enskildes och det allmännas intresse av att hindra eller minska skadliga
miljöstörande verksamheter. Utredningen har mot den bakgrunden föreslagit
att förutsättningarna för rättshjälp i dessa fall återställs till vad som
gällde tidigare.
Riksdagen har nyligen (JuU 1987/88:21 res. 5, rskr. 193) i ett uttalande till
regeringen framhållit att möjligheterna till allmän rättshjälp i vissa fall blivit
för begränsade. Detta kan uppenbarligen få till följd att en rättssökande
inte har möjlighet att driva sin sak vidare därför att rättsskyddsförsäkringens
maximibelopp har uppnåtts. Denna ordning är inte tillfredsställande,
och regeringen bör därför snarast föreslå en ändring som tillgodoser de
behov som redovisats.
Utskottet finner med hänvisning till det anförda riksdagsuttalandet att
motionerna såvitt nu är i fråga blivit tillgodosedda. De påkallar därför ingen
ytterligare riksdagens åtgärd.
Miljömedvetande och miljöhänsyn
Propositionen
Miljö- och energiministern anger sammanfattningsvis sitt ställningstagande
enligt följande.
Miljöfrågorna har viktiga anknytningspunkter till utbildningsväsendet. Speciella
insatser bör göras för att stödja undervisningen om miljöfrågor i
ungdomsskolan. Universitets- och högskoleämbetet bör vidga insatserna för
att stärka miljöfrågornas ställning i utbildningen inom olika yrkesutbildningssektorer.
Ett system med miljödeklarationer på produkter kan vara ett viktigt
medel för att öka miljömedvetandet. Förutsättningarna för ett sådant system
behöver dock klargöras närmare.
Miljökonsekvensbeskrivningar bör prövas för vissa verksamheter.
Motionerna
Enligt motion Jo30 (c) yrkande 54 bör riksdagen rikta ett tillkännagivande
om miljöutbildning till regeringen. Motionärerna framhåller att alla medborgare
måste ha goda insikter om miljön och dess krav. Detta är en
JoU 1987/88:23
162
nödvändig förutsättning för att samhället skall kunna utvecklas på en håll- JoU 1987/88:23
bar ekologisk grund och för att människor också på lång sikt skall kunna
garanteras en rimlig livskvalitet. Därför måste utbildningen i miljövård
avsevärt förbättras. Det är viktigt att miljöfrågorna blir en integrerad del av
såväl tekniska, naturvetenskapliga som administrativa utbildningslinjer. Lärarutbildningen
måste förstärkas med grundkurser i ekologi.
Förslag om miljömärkning av vissa produkter tas upp i ett par motioner.
Enligt motion Jo26 (vpk) yrkande 6 bör tillverkarna av pappersprodukter
åläggas att varudeklarera — miljömärka — sina produkter. I motion Jo38 (c)
yrkande 4 begärs att konsumentverket omedelbart får i uppdrag att utarbeta
system med frivillig märkning.
Miljökonsekvensbeskrivningar av olika investeringsprojekt diskuteras i
flera motioner. I motionerna Jolö (m) yrkande 17, Jo719 (fp) yrkande 22,
Jo751 (m) yrkande 17 och Jo767 (c) yrkande 20 yrkas att ett system med
miljökonsekvensanalyser införs. Syftet är enligt motion Jo767 att hjälpa
beslutsfattarna att välja mellan olika handlingsalternativ på ett sådant sätt
att miljöpåverkan blir så liten som möjligt. Samtidigt skall man kunna ta
ekonomiska hänsyn. I motion Jo30 (c) yrkas som del av yrkande 55 att den
sökande i sin koncessionsansökan — vilken enligt 13 § ML skall innefatta en
beskrivning av miljöeffekterna — även skall redovisa miljökonsekvenserna
av alternativa lösningar. I motion Jo767 yrkas även att ett system med
offentliga förhör i miljöfrågor införs (yrkande 21).
Utskottets överväganden
Miljöutbildning
Utskottet delar regeringens mening att en ökad satsning på miljöinriktad
utbildning är nödvändig för att öka miljömedvetandet. De förslag som
framförs i motion Jo30 ligger helt i linje med denna inriktning. Utskottet
påminner om att ökade resurser avsattes redan i statsbudgeten för budgetåret
1988/89 för att stimulera miljöprojekt inom barnomsorgen samt i
grundskolan. SNV gavs höjt informationsanslag, som i stor utsträckning
skall utnyttjas för miljöinformation i skolan.
I utbildningsdepartementets budgetbilaga säger vidare utbildningsministern
följande angående miljöfrågorna i den grundläggande högskoleutbildningen:
Miljöfrågorna
berör i stort sett samtliga högskoleutbildningar. Omfattningen
av miljöinslagen varierar naturligtvis inom vida gränser, eftersom högskolan
omfattar ett brett spektrum av utbildningar, från humanistiska och
konstnärliga utbildningar till specialistutbildningar.
I detta sammanhang kommer jag att behandla utbildningar där miljöfrågorna
är väsentliga för en god insats i arbetslivet. Jag tänker då främst på
tekniska och naturvetenskapliga utbildningar som leder till sådan yrkesverksamhet
där beslut fattas och åtgärder vidtas som påverkar vår yttre och
inre miljö. Vidare tänker jag på lärarutbildningarna. Dessa är av stor
betydelse i detta sammanhang, eftersom lärarna i grundskolan har ansvaret
för att ge barn och ungdomar kunskaper om och förståelse för miljöns
betydelse för våra livsbetingelser. Det finns emellertid nu skäl att vidga
insatserna till att också omfatta fler utbildningslinjer, också inom andra 163
yrkesutbildningssektorer. Jag avser därför att återkomma till regeringen JoU 1987/88:23
med ett förslag till uppdrag åt UHÄ att intensifiera sina insatser även vad
avser utbildningarna inom sektorn för utbildning för administrativa, ekonomiska
och sociala yrken.
Utskottet finner i likhet med motionärerna och vad som framförs i budgetpropositionen
1987/88:100 att det finns anledning att inskärpa vikten av att
den miljöinriktade utbildningen verkligen prioriteras. Vad utskottet sålunda
anfört med anledning av motion Jo30 yrkande 54 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Utskottet delar regeringens mening att förutsättningarna för ett system
med miljödeklarationer på produkter behöver klargöras närmare. Regeringen
har därför nyligen tillsatt en utredning i frågan. Med hänsyn härtill
avstyrks motionerna Jo26 yrkande 6 och Jo38 yrkande 4.
Miljökonsekvensbeskrivningar
Enligt 13 § ML skall ansökan om tillstånd att bedriva miljöfarlig verksamhet
(koncessionsansökan) bl. a. innehålla en beskrivning av miljöeffekterna
såsom arten, styrkan och räckvidden av de störningar som verksamheten
kan medföra. I motion Jo30 föreslås att regeln utvidgas så att konsekvenserna
även av alternativa lösningar skall beskrivas. Utskottet är icke
berett att generellt tillstyrka förslaget men erinrar samtidigt om att koncessionsnämnden
har möjlighet att i samband med sin prövning begära alternativa
förslag till organisering av verksamheten. Med det anförda avstyrks
motion Jo30 yrkande 55 i motsvarande del.
I övriga motionsyrkanden avses med konsekvensbeskrivningar mer övergripande
frågor. I propositionen framhålls vikten av att olika verksamheters
resursanvändning och miljöpåverkan analyseras för att miljöproblemen mera
långsiktigt skall kunna angripas på ett framgångsrikt sätt. I princip bör
kartläggningar genomföras för olika samhällssektorer. Härigenom förbättras
förutsättningarna för övergripande beskrivningar av konsekvenserna för
resursanvändning och miljö - miljökonsekvensbeskrivningar. Sådana bedömningar
bör göras innan större förändringar av verksamhet eller policy
inom en viss sektor beslutas. Följderna av en viss aktivitet liksom tänkbara
alternativa lösningar kan därmed lättare åskådliggöras och beaktas i ett
tidigt skede av planeringsprocessen, anför miljö- och energiministern.
Utskottet kan på det principiella planet ansluta sig till regeringens överväganden.
Utskottet erinrar om att en arbetsplan för byggande av väg enligt
15 § väglagen skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning med redovisning
av de väntade miljöeffekterna samt förslag till erforderliga skyddsåtgärder
eller andra försiktighetsmått som behövs för att förebygga störningar
eller andra olägenheter från trafiken.
Enligt utskottets mening finns det, som framhålls i motionerna, vidare
anledning att systematiskt införa obligatoriska miljökonsekvensanalyser i
den svenska planeringsprocessen. Syftet skall vara att minska de negativa
miljöeffekterna när ett projekt är på väg att genomföras eller ett beslut som
innebär miljöpåverkan är på väg att fattas. Omfattningen av miljökonsekvensbedömningen
bör stå i rimligt förhållande till det beslutet avser. Ett 164
minimikrav måste vara att miljökonsekvenserna av ett beslut redovisas på JoU 1987/88:23
samma sätt som sker för de ekonomiska konsekvenserna. Riksdagen bör
hemställa att regeringen återkommer med förslag om hur miljökonsekvensanalyser
bör infogas i planeringsprocessen. Vad utskottet anfört med anledning
av propositionen och motionerna J0I6 yrkande 17, Jo719 yrkande
22, Jo751 yrkande 4 och Jo767 yrkande 20 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
När det gäller förslaget i motion Jo767 om offentliga förhör i miljöfrågor
får utskottet erinra om att riksdagens utskott under innevarande år börjat
anställa offentliga utskottsutfrågningar. 1 samband med beredningen av
förevarande ärende har jordbruksutskottet hållit en offentlig utfrågning med
företrädare för naturvårdsverket, vissa industrier och forskarsamhället angående
luftvårds- och vattenvårdsfrågor. Enligt utskottets mening har därigenom
syftet med förslaget i viss del tillgodosetts. Någon ytterligare riksdagens
åtgärd med anledning av motion Jo767 yrkande 21 påkallas icke.
Kunskapsförsörjning
Propositionen
Miljö- och energiministern gör följande ställningstagande i propositionen.
Naturvårdsverket bör ha en central roll för kunskapsförsörjningen inom
miljöområdet. Till verkets viktigaste uppgifter hör att utforma strategier,
handlingsprogram, råd och riktlinjer m.m. inom miljövårdsområdet.
Den nuvarande ordningen för styrning och administration av den kollektiva
forskningen bör bibehållas tills vidade.
Erfarenheterna från verksamheten med ett miljöforskningscentrum i
Umeå bör utvärderas som underlag för framtida ställningstaganden.
Motion
Enligt motion Jo767 (c) yrkande 22 bör framtidsstudier bedrivas vid universiteten
för att på ett tidigt stadium olika tänkbara utvecklingar skall kunna
identifieras. Sådana studier kan också erbjuda en grund för överväganden
om styrmedel.
Utskottets överväganden
Utskottet har ingen erinran mot regeringens ställningstagande. Även det
förslag som läggs fram i motionen finner utskottet beaktansvärt. Utskottet
erinrar samtidigt om att framtidsstudier under ett par decennier bedrivits
aktivt i olika former i Sverige. Sedan ett år tillbaka sorterar verksamheten
under institutet för framtidsstudier, som enligt sina stadgar är oförhindrat
samarbeta med universiteten och andra organisationer. Universiteten är
också oförhindrade att självständigt bedriva framtidsstudier. Något särskilt
uttalande från riksdagens sida med anledning av motionsyrkandet synes
icke påkallat.
165
Särskilda frågor
JoU 1987/88:23
Naturvårdsverket bör enligt propositionen få ett uttalat miljöbevakningsansvar
i sin instruktion. Samarbetet mellan länsstyrelserna och yrkesinspektionen
bör utvecklas.
1 motion Jo719 (fp) yrkande 14 yrkas att naturvårdsverket tilläggs det
huvudsakliga tillsynsansvaret enligt NRL, i stället för det nyinrättade planoch
bostadsverket. Enligt yrkande 17 bör bättre samordning åstadkommas
mellan de myndigheter som ingår i den centrala miljöorganisationen.
Utskottets överväganden
Utredningen har föreslagit att 5 kap. 3 § NRL kompletteras med en bestämmelse
som säger att statens naturvårdsverk särskilt har att i samverkan
med övriga centrala förvaltningsmyndigheter utöva ett miljöbevakningsansvar.
Genom att formalisera detta ansvar ges naturvårdsverket enligt utredningen
en bättre plattform för samverkan med de olika myndigheter som
tillämpar NRL. Här berörda yrkanden i folkpartimotionen följer i betydande
utsträckning utredningens förslag.
Miljö- och energiministern framhåller den ökade betydelse miljöfrågorna
fått med tiden. Hon delar utredningens uppfattning att naturvårdsverkets
ansvar för miljöbevakningen bör få ett klarare uttryck än vad som gäller i
dag. Detta behöver dock inte föranleda någon ändring i lagen. Naturvårdsverkets
instruktion kommer i stället att ändras.
Utskottet delar regeringens uppfattning. Motion Jo719 avstyrks således i
berörda delar.
Resurser
Propositionen
Enligt propositionen bör de statliga myndigheterna på miljöskyddsområdet
tillföras ökade resurser för sitt arbete med prövning och tillsyn enligt ML.
Behovet av resursförstärkningar är enligt vad som anförs inte möjligt att
bedöma i dag. Miljö- och energiministern bedömer att i storleksordningen
100 handläggartjänster behöver tillföras de statliga myndigheterna för deras
arbete med miljöskydd. Resursförstärkningen budgetåret 1989/90 inom den
statliga delen av miljöskyddsorganisationen blir bl. a. avhängig av kommunernas
övertagande av tillsynen över tillståndspliktig verksamhet. Förslag
till anslagsförändringar kommer att redovisas i anmälan till budgetpropositionen
1989.
Motioner
Enligt motion Jo25 (m) yrkande 23 erfordras nya handläggartjänster för
miljöskyddets prövning och tillsyn. Ett motsvarande yrkande framställs i
motion Jo767 (c) yrkande 18. Enligt motion Jo26 (vpk) yrkande 20 måste
kommunerna få betydligt större resurser för sitt tillsynsarbete. I samma
motion yrkande 29 krävs att en massiv utbildning av miljöjurister kommer
till stånd. Enligt motion Jo30 (c) yrkande 58 bör en särskild statsåklagare JoU
förordnas för miljöbrott. Enligt motion Jo 704 bör pilotprojekt med miljörådgivare
startas i de mest utsatta regionerna i Sverige. I motion Jo767 (c)
yrkande 1 yrkas att en miljöombudsman skall tillsättas. Ett motsvarande
förslag väcks i motion Jo791 (fp). I motion Jo809 (m) begärs förslag om en
haverikommission i miljömål, och enligt motion Jo811 bör en miljöpolis
inrättas som förstärkning av nuvarande tillsynsorganisation. Enligt motion
Jo825 (s) föreligger behov av regionala miljö- och naturvårdsenheter.
motionen i nu berörd del.
Utskottets överväganden
Utskottet erinrar om att 10 milj. kr. anvisats för budgetåret 1988/89 för
förstärkning av resurserna vid länsstyrelsernas naturvårdsenheter (prop.
1987/88:100 bil. 15, JoU 5 y). Utskottet finner det värdefullt att en förstärkning
med 100 handläggartjänster vid de statliga myndigheterna aviseras
i förevarande proposition för miljöskyddsarbetet. Enligt utskottets mening
bör därigenom syftet med motionerna Jo25 yrkande 23 och Jo767 yrkande
18 vara tillgodosett.
När det gäller yrkandet i motion Jo26 om kommunernas resurser för
tillsynsarbetet erinrar utskottet om att, som närmare behandlas i följande
avsnitt, tillsynsarbetet enligt propositionen bör finansieras genom de avgifter
som tas ut. Mot den bakgrunden avstyrker utskottet yrkande 20 i
motionen.
Utskottet har sympati för förslaget i motion Jo26 yrkande 29 om en
massiv utbildning av miljöjurister. Bl.a. den nyrekrytering av handläggare
som kommer att bli en följd av den aviserade resursförstärkningen vid
länsstyrelserna kommer att öka behovet av kunniga miljöjurister. Utskottet
utgår från att universiteten har möjlighet att lägga upp lämpliga fortbildningskurser
för jurister som har behov därav. Utskottet är dock icke berett
förorda något särskilt uttalande från riksdagens sida med anledning av
motionen i nu berörd del.
Utskottet är icke berett tillstyrka motion Jo30 yrkande 58 om en särskild
statsåklagare.
Förslag om inrättande av en särskild miljöombudsman har tidigare avslagits
av riksdagen. Utskottet har därvid anfört att en miljöombudsman
skulle få uppgifter som i vissa avseenden sammanföll med naturvårdsverkets.
Utskottet avstyrker yrkandena härom i motionerna Jo767 och Jo791
liksom även yrkandet om miljörådgivare i motion Jo704.
När det gäller förslaget i motion Jo809 om tillsättande av en haverikommission
i miljömål har utskottet erfarit att kommittén för undersökning av
allvarliga olyckshändelser (Kn 1981:02) i praktiken kan sägas fungera som
en haverikommission vid större miljöolyckor. Kommittén har bl. a. gjort
utredning efter en större olyckshändelse med utsläpp av slam frän Boforsverken
i Karlskoga och undersöker för närvarande tillsammans med
länsstyrelsen i Älvsborgs län händelseförloppet vid utsläpp i Göta älv från
Volvos fabriker i Trollhättan. I propositionen föreslår regeringen (s. 167) att
kommittén får i uppdrag att utreda den verksamhet som ger upphov till
oljeutsläpp i framför allt Skagerrak — oljeplattformar, landbaserade källor
och fartyg. Kommittén skall därvid särskilt belysa möjligheterna att förbättra
förutsättningarna för att utreda skuldfrågan och att utkräva ansvar.
1987/88:23
167
Miljö- och energiministern framhåller vidare följande beträffande an- JoU 1987/88:23
svarsfördelningen vid större olyckor (s. 224).
Ansvarsfördelningen mellan svenska myndigheter vid större olyckor regleras
genom riksdagens beslut åren 1985 och 1986 (prop. 1984/85:161, FöU
12, rskr. 389 och prop. 1985/86:170, FöU 2, rskr. 58), varigenom bl. a.
statens räddningsverk bildades och räddningstjänstlagen (1986:1102) antogs.
Statens räddningsverk har ansvaret för bl. a. samordning av befolkningsskydd
och räddningstjänst i förebyggande och skadebegränsande syfte.
Andra viktiga instanser är den s. k. katastrofkommissionen och sjöfartskommissionen.
Kustbevakningen, polisen, kommunerna och länsstyrelserna
har viktiga operativa funktioner. Bland myndigheter som också har
viktiga uppgifter i detta sammanhang märks vidare de olika trafikverken,
arbetarskyddsstyrelsen, planverket, sprängämnesinspektionen, naturvårdsverket
och kemikalieinspektionen. Även landets kommuner och större enskilda
företag har viktiga roller.
Utskottet har vidare erfarit att det i regeringskansliet - inom försvars-,
kommunikations-, arbetsmarknads- och miljö- och energidepartementen —
pågår ett arbete med att samordna insatserna från de olika myndigheter som
har ett ansvar vid olyckshändelser. Med d^t anförda får motionen anses
besvarad.
Däremot är utskottet icke berett att tillstyrka förslaget om miljöpolis i
motion Jo811.
Utskottet avstyrker även motion Jo825 om regionala miljö- och naturvårdsenheter.
Avgifter för tillståndsprövning och tillsyn enligt ML
Miljö- och energiministern redovisar i propositionen sammanfattningsvis
följande förslag och ställningstagande.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om avgifter för en myndighets verksamhet med prövning och
tillsyn enligt ML. Regeringen får också överlåta åt kommunen att föreskriva
om sådana avgifter.
En övergång till saktaxa med fasta avgifter för de tillstånds- och tillsynsärenden
som prövas av koncessionsnämnden för miljöskydd och länsstyrelserna
bör ske. Detta bör också gälla när en kommun tar över tillsynsansvaret
för tillståndspliktig verksamhet.
För kommunernas handläggning av anmälningar och tillsynsärenden skall
timbaserade avgifter kunna tas ut.
Avgifterna bör bestämmas så att de täcker myndigheternas kostnader för
prövning och tillsyn.
Avgifterna för prövning och tillsyn är föremål för några motioner från
allmänna motionstiden 1988. Enligt motion Jo416 (c) yrkande 4 bör verksamheter
inom vattenbruket undantas från dessa avgifter. Enligt motion
Jo719 (fp) yrkande 23 bör en ny konstruktion av avgiften införas. Enligt
motion Jo721 (c) bör avgiften för tillsyn avskaffas (yrkande 1) och principerna
för avgiftsuttag vid prövning revideras (yrkande 2).
168
Utskottets överväganden
JoU 1987/88:23
Som framgår av redogörelsen för propositionen förordar regeringen att
avgiften för prövning och tillsyn av tillståndspliktig verksamhet i fortsättningen
tas ut efter en saktaxa med fasta avgifter. Utskottet biträder förslaget.
Därigenom torde syftet med motion Jo719 yrkande 23 till viss del
vara tillgodosett.
Det anförda innebär att utskottet avstyrker motionerna Jo416 yrkande 4
och Jo721.
Motioner om ändring av vissa stadganden i ML
I några motioner yrkas på ändring av kriterierna för den intresseavvägning
som enligt 5 § ML skall göras för att förebygga olägenhet som kan uppkomma
vid miljöfarlig verksamhet. Enligt motion Jo26 (vpk) yrkande 18
bör vid tillståndsprövning samhällsnyttan vägas mot skadan. I yrkande 26
yrkar motionärerna att 5 § ändras på så sätt att samhällsnyttan m.m. — icke
blott nyttan m.m. av verksamheten — skall vägas mot störningen m.m. I
motion Jo30 (c) yrkande 55 framställs som delyrkande förslag om ett tillägg
till 5 § med innebörden att särskild hänsyn tas till varaktigheten av de
skadeverkningar som miljöfarlig verksamhet kan orsaka.
Förslag om förstärkning av miljöskyddslagen i olika hänseenden framförs
i motion J08OO (s), i återstående del.
Utskottet får med anledning av ifrågavarande motionsyrkanden framhålla
att de ändringar av miljöskyddslagen som skett för ett år sedan och som nu
föreslås syftar till att effektivisera miljöskyddet. Utskottet finner icke att de
förslag som framlagts i motionerna bör läggas till grund för ytterligare
revision av lagen. Innan ställning tas till eventuella ändringar bör nu gällande
resp. föreslagna regler prövas i praktiken. Utskottet avstyrker således
motionerna Jo26 och Jo30 i nu berörda delar.
Utskottet avstyrker även motion J08OO.
Miljöskyddsprövning av vägar
Enligt motion Jo26 (vpk) yrkande 19 bör vägar och trafikleder prövas enligt
miljöskyddslagen.
Utskottet har nyligen behandlat likartade motionsyrkanden i yttrande till
trafikutskottet med anledning av den trafikpolitiska propositionen (prop.
1987/88:50, JoU 3 y). Utskottet framhöll därvid bl. a. följande.
Utskottet erinrar om att miljöskyddsutredningen på sin tid — i betänkandet
Bättre miljöskydd II (SOU 1983:20) - föreslagit att miljöskyddslagen
(1969:387, ML) kompletteras med en regel, varigenom regeringen bemyndigas
att föreskriva att vissa gatu- och vägbyggen m.m. inte får utföras utan
tillstånd av koncessionsnämnden. Vid den genomgång av ML som företogs
för ett år sedan beslöt riksdagen på förslag av regeringen att icke genomföra
utredningens förslag, vilket enligt vad utskottet anförde skulle medföra
vissa praktiska svårigheter. I sammanhanget underströks vikten av att varje
sektorsmyndighet bevakar och tillvaratar miljöintressena inom sin sektor.
Från miljösynpunkt betonades särskilt vikten av att miljökonsekvenserna av
ett planerat vägbyggnadsföretag blir belysta på ett så tidigt stadium som JoU
möjligt (prop. 1986/87:135, JoU 25).
Enligt utskottets mening finns det skäl att ompröva riksdagens beslut för
ett år sedan. Utskottet ansluter sig således till vad som anförs i motionerna
T202 och T321 om miljöskyddsprövning av väg- och gatubyggnadsföretag.
Enligt utskottets mening bör regeringen vidare utreda frågan och snarast
återkomma till riksdagen med ett lagförslag med utgångspunkt i miljöskyddsutredningens
förslag och de nu berörda motionerna. Vad utskottet
anfört med anledning av motionerna såvitt nu är i fråga bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Trafikutskottet har i sitt betänkande TU 1987/88:23 om miljö och energi
avstyrkt de båda motionsyrkandena. Med hänsyn till att riksdagen så sent
som för ett år sedan beslutat att det genom ändring (1987:745) i väglagen
skall göras obligatoriskt att miljökonsekvensbeskrivningar skall göras av en
arbetsplan för ett vägbygge har trafikutskottet ansett det vara mindre lämpligt
att nu börja utreda frågan om koncessionsprövning av vägbyggen.
Genom de överväganden som gjorts i samband med förra årets riksdagsbeslut
om vissa ändringar av ML men också genom tillkomsten av PBL och
NRL finns enligt trafikutskottets mening goda förutsättningar för att miljöfrågorna
blir allsidigt belysta i vägplaneringens olika faser, såväl vid upprättande
av arbetsplaner som vid fastställande av flerårsplaner. Trafikutskottet
fortsätter:
För trafikutskottet framstår det som en betydande risk att en omfattande
byråkrati kan uppstå genom att ett och samma vägbyggnadsärende kan
komma att överprövas av regeringen enligt tre olika lagbestämmelser, nämligen
om skyldighet till prövning hos koncessionsnämnden föreligger eller
inte, beträffande koncessionsnämndens beslut och också beträffande vägverkets
och länsstyrelsens beslut enligt väglagen om arbetsplanen som sådan.
Risk för onödiga förseningar av genomförandet av de ca 100 arbetsplaner
som fastställs varje år är således uppenbar. Med anledning av jordbruksutskottets
yttrande förutsätter trafikutskottet att regeringen noga
följer och vid lämplig tidpunkt utvärderar den år 1987 beslutade ordningen
för miljöfrågornas behandling i samband med de olika planeringsfaser som
föregår ett vägbygge. Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet de
båda motionsyrkandena.
Jordbruksutskottet finner för egen del att erfarenheten visar på det stora
behov som finns av att en noggrann miljöprövning föregår beslut om större
vägar och trafikleder samt om deras sträckning.
Enligt utskottets mening har de överväganden som gjordes av miljöskyddsutredningen
om önskvärdheten av koncessionsprövning av vägprojekt
mycken fog för sig. Det kan dock finnas anledning att något avvakta de
erfarenheter som vinns av de regler om obligatoriska miljökonsekvensbeskrivningar
enligt väglagen som infördes för ett år sedan. Som utskottet då
framhöll kvarstår möjligheten till frivillig prövning liksom naturvårdsverkets
rätt att begära prövning enligt 41 § ML. Regeringen och berörda myndigheter
bör således noga följa den fortsatta utvecklingen på vägbyggnadsområdet
från miljösynpunkt. Den för ett år sedan beslutade ordningen för
miljöfrågornas behandling i samband med de olika planeringsfaser som
föregår ett vägbygge bör utvärderas vid lämplig tidpunkt, och senast under
1987/88:23
170
år 1989. Därefter bör ställning tas till frågan om koncessionsprövning. I det JoU
sammanhanget bör även allmänhetens möjlighet till insyn i och påverkan på
miljökonsekvensbeskrivningar utvärderas.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo26 yrkande 19 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Lagförslagen m.m.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag under kapitel 10 Miljöskyddets
regelsystem och organisation. Riksdagen bör således anta regeringens förslag
till lag om ändring i miljöskyddslagen och lag om ändring i brottsbalken.
Med de ändringar som framgår av utskottets ställningstaganden i
det föregående bör riksdagen lämna utan erinran vad som anförts i propositionen
om miljöskyddets regelsystem, organisation och behovet av resurser
för att förstärka miljöskyddet.
11. Ekonomiska styrmedel
Propositionen
Miljö- och energiministern sammanfattar sitt ställningstagande på följande
sätt.
Tillståndsprövning och tillsyn enligt ML, förordningar m.m. enligt naturvårdslagen
samt regleringar av kemiska produkter enligt kemikalieförordningen
bör även i fortsättningen vara de grundläggande styrmedlen i miljöpolitiken.
Ekonomiska styrmedel bör i ökad omfattning komplettera de administrativa
styrmedlen. Avgifter på förorenande utsläpp bör successivt kunna
införas där så är praktiskt möjligt och sådana avgifter kan få en avsedd
effekt på miljön.
En parlamentarisk utredning bör tillsättas. Utredningen bör - mot bakgrund
av de mål som gäller för miljöpolitiken - analysera förutsättningarna
för och föreslå en lämplig utformning av framtida system för ekonomiska
styrmedel i miljöpolitiken.
Utredningen bör med förtur överväga och lämna förslag till ett system
med miljöavgifter, bl. a. på utsläpp av klorerad organisk substans. Vidare
bör en miljöavgift på svavel övervägas. Arbetet bör bedrivas med inriktning
på att avgiftssystemet om möjligt skall kunna träda i kraft under år 1989.
I propositionen erinras även om att regeringen i oktober 1987 genom
förordningen (1987:941) om frisläpp av investeringsfonder beslöt att företag
för bl. a. miljöförbättrande åtgärder får ta i anspråk sina allmänna investeringsfonder.
Investeringsfonderna är frisläppta för miljöförbättrande
investeringar i hela landet. Detta frisläpp gäller t.o.m. mars 1990.
Motionerna
I flera motioner diskuteras principen om införande av ekonomiska styrmedel
som ett instrument i miljöpolitiken.
Enligt motion Jo26 (vpk) utgör miljöavgifter en metod att låta företagen
köpa sig fria från ansvar för vår miljö. Förslaget om en utredning om
1987/88:23
171
miljöavgifter bör därför avslås av riksdagen (yrkande 25). JoU
Förslag om införande av ekonomiska styrmedel framförs i motionerna
Jo23 (c) yrkande 5, Jo25 (m) yrkande 22 Jo30 (c) yrkande 53, Jo735 (c)
yrkande 10, Jo751 (m) yrkande 2 och Jo768 (c) yrkandena 1 och 3 samt
Fi224 (c) yrkande 8 och N33 (fp) yrkande 6. 1 motionerna betonas vikten av
att avgifterna får en kraftig styreffekt och sätts så högt att de ger tydliga
signaler till vederbörande företag att nedbringa utsläppen till vad naturen
tål.
Införande av miljöavgift på svavel yrkas i motionerna Jo23 (c) yrkande 6,
Jo24 (fp) yrkande 8 (4 000 kr./ton svaveldioxid i industriprocesser) och
yrkande 9 (8 000 kr./ton svavel i förbränningsanläggningar), Jo25 (m) yrkande
11 (10 000 kr./ton svavel i tjock eldningsolja), Jo30 (c) yrkande 25
(3 000 kr. per ton svaveldioxid för kommande budgetår och därefter successivt
till en nivå motsvarande 13 000 kr. per ton), Jo719 (fp) yrkande 19 och
Jo768 (c) yrkande 2.
Förslag om miljöavgift på kväveoxidutsläpp framförs i motionerna Jo23
(c) yrkande 9, Jo30 (c) yrkande 26 och Jo719 (fp) yrkande 20.
I motionerna Jo23 (c) yrkande 8, Jo26 (vpk) yrkande 8, Jo30 (c) yrkandena
15 och 40 samt Jo719 yrkande 21 yrkas att miljöavgifter tas ut pä klorgas,
andra klorföreningar resp. organiskt bundet klor.
Enligt motion Jo24 (fp) yrkande 14 bör en miljöavgift övervägas på
importerade fordon som inte uppfyller kraven i avgashänseende.
1 motion Jo517 (vpk) yrkande 2 yrkas att en särskild kommunal utsläppsavgift
införs på företag som i sitt avlopp har kemikalier.
Utskottets överväganden
Ett effektivt miljöskydd förutsätter inte endast att arbetet inriktas mot de
viktigaste miljöproblemen utan också att målen nås till lägsta samhälleliga
kostnad. Detta måste vara utgångspunkten för valet av styrmedel.
Skillnaden mellan administrativa och ekonomiska styrmedel är som miljö-
och energiministern påpekar inte knivskarp. Inte sällan innebär administrativa
styrmedel förändrade ekonomiska förhällanden för den som utsätts
för styrningen. De administrativa styrmedlen förutsätts reglera direkt och
absolut beteendet hos dem som styrs. De ekonomiska styrmedlen syftar
däremot till att indirekt med ekonomiska incitament påverka beteendet hos
de berörda i en önskad riktning.
I propositionen lämnas en utförlig redovisning för några av de ekonomiska
styrmedel som redan används inom miljövårdsområdet (s.289—293).
Som framgår av redovisningen utgörs dessa av bl. a. statliga bidrag för
återställning av miljön (ex. kalkningsbidragen), frisläpp av investeringsfonder
för att styra processer och verksamheter, skatter (t. ex. differentierad
bensinskatt) och avgifter på miljöfarliga produkter.
Utskottet delar regeringens mening att ekonomiska styrmedel bör utnyttjas
i ökad utsträckning i det framtida miljöskyddsarbetet. Häremot
riktas i motion Jo26 invändningen att införande av miljöavgifter skulle
innebära att förorenaren kan köpa sig fri från skyldigheten att vidta nödvändiga
miljöskyddsåtgärder. Utskottet vill betona att med det system som
förordas i propositionen kommer förorenaren fortfarande att vara skyldig
1987/88:23
172
att vidta de miljöskyddsåtgärder och tåla de begränsningar som kan åläggas JoU
honom med stöd av det nuvarande regelsystemet. Avgifterna är avsedda att
vara ett incitament att driva fram ytterligare begränsningar av störningarna i
miljön.
Som framhållits inledningsvis avser regeringen tillkalla en särskild utredning
för att närmare analysera förutsättningarna för en ökad användning
av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Utredningen bör med hänsyn till
de svåra avvägningar som kan bli aktuella få en parlamentarisk sammansättning.
Utskottet delar regeringens mening att en utredning är önskvärd.
Som miljö- och energiministern framhåller bör styrande avgifter på utsläpp
och miljöfarliga produkter inte ses som en finansieringskälla i statsbudgeten.
Syftet med denna typ av avgifter är att minska utsläppen och minska
användningen av miljöfarliga produkter. Inkomsterna från avgifterna skall
således minska i takt med att föroreningarna minskar. Vad utskottet anfört i
anslutning till propositionen är ägnat att i det väsentliga tillgodose syftet
med motionerna Jo23 yrkande 5, Jo25 yrkande 22, Jo30 yrkande 53, Jo735
yrkande 10, Jo751 yrkande 2 och Jo768 yrkande 1 samt Fi224 yrkande 8 och
N33 yrkande 6. Dessa påkallar således icke någon riksdagens ytterligare
åtgärd.
Utskottet ansluter sig vidare till propositionens förslag att utredningen
med förtur skall överväga och lämna förslag till ett avgifts- och uppbördssystem
för utsläpp av föroreningar som ger upphov till stora miljöstörningar.
Förslaget bör omfatta bl. a. utsläpp av klorerad organisk substans från
skogsindustrin samt utsläpp av svavel vid oljeförbränning. I det senare fallet
bör möjligheten att avgiftsbelägga bränslet utredas. Utredningen bör dock
ha möjlighet att föreslå avgifter för även andra föroreningar. Utredningen
bör bl. a. pröva möjligheterna att basera avgiftsuttaget på de villkor avseende
högsta utsläpp som föreskrivs av tillståndsmyndigheten enligt ML.
Vidare bör utredningen precisera mätmetoder, ansvarsfördelningen mellan
tillsynsmyndigheterna och företagen samt ge förslag om avgifternas storlek.
Arbetet bör bedrivas med inriktning på att ett system för nämnda avgifter
om möjligt skall kunna träda i kraft år 1989.
Vad utskottet anfört med anledning av propositionen synes ägnat att i det
väsentliga tillgodose syftet med motionerna Jo23 yrkande 6, Jo24 yrkandena
8 och 9. Jo25 yrkande 11. Jo3() yrkande 25, Jo719 yrkande 19 och Jo768
yrkande 2 om svavelavgifter.
Enligt utskottets mening kan även motionerna Jo23 yrkande 8, Jo26
yrkande 8, Jo30 yrkandena 15 och 40, Jo719 yrkande 21 om kloravgifter och
Jo768 yrkande 3 om avgifter på miljöfarliga utsläpp anses besvarade med
vad som anförts i det föregående.
Som ovan anförts bör utredningen ha möjlighet att föreslå avgifter även
på andra slag av utsläpp. Med hänvisning härtill finner utskottet att syftet
med motionerna Jo23 yrkande 9. Jo30 yrkande 26 och Jo719 yrkande 20 om
avgifter på kväveoxidutsläpp kan tillgodoses.
Med samma motivering avstyrker utskottet motion Jo24 yrkande 14 om
avgifter på importerade fordon.
Även motion Jo517 yrkande 2 om särskild kommunal avgift på kemikaliehaltigt
avlopp från företag avstyrks med samma motivering.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet att riksdagen lämnar
utan erinran vad som anförts i propositionen om en ökad användning av
1987/88:23
173
ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Utskottet avstyrker därmed motion JoU 1987/88:23
Jo26 yrkande 25.
Riksdagen bör även i övrigt lämna utan erinran vad som anförts i propositionen
om miljöpolitikens inriktning och innehåll.
12. Anslagsfrågor för budgetåret 1988/89
FJORTONDE HUVUDTITELN
B Miljö
B 5. Åtgärder mot luftföroreningar och försurning
Propositionen
Regeringen har under punkt B 5 (s. 315—316) föreslagit riksdagen att till
Åtgärder mot luftföroreningar och försurning för budgetåret 1988/89 anvisa
ett reservationsanslag av 163 000 000 kr.
Huvuddelen av de anvisade medlen används för statsbidrag till kalkning
av sjöar och vattendrag. Förutom kalkningsverksamhet finansieras från
anslaget bl. a. viss forskning och övervakning, försöksverksamhet med
kalkning av mark och grundvatten samt uppföljning och information.
Mot bakgrund av bl. a. förslagen om vidgad användning av anslaget bör
det benämnas åtgärder mot luftföroreningar och försurning.
Anledningen till den relativt stora reservationen — ca 132 700 000 kr. —
är att medel anslås och bidrag beviljas för kalkningsprojekt som sträcker sig
över flera år. Medlen betalas sedan ut i den takt de förbrukas inom projekten.
Reserverade medel är således till allra största delen disponerade för
pågående projekt.
De särskilda medel för återställning och sanering av miljöskador som
beräknas under anslagen B 20 Åtgärder mot miljöskador och B 21 Åtgärder
för att rena Dalälven omfattar även av naturvårdsverket föreslagna åtgärder
för behandling av gruvavfall.
1 propositionen (1987/88:104) om kulturmiljövård föreslås att under nästa
budgetår 10 milj. kr. anslås till riksantikvarieämbetet för åtgärder mot
luftföroreningarnas skadeverkningar pä kulturminnen och kulturföremål.
Dessa medel ingår i naturvårdsverkets budgetförslag i Aktionsplan ’87.
Miljö- och energiministern föreslår att från anslaget Åtgärder mot luftföroreningar
och försurning anvisas 5 av dessa 10 milj. kr. för ändamålet.
Miljö- och energiministern är inte beredd att föreslå några statsbidrag till
en utvidgad skogsmarkskalkning.
Den reservation som vid utgången av budgetåret 1987/88 kan finnas
under anslaget Åtgärder mot försurningen bör enligt miljö- och energiministern
föras över till förevarande anslag.
Motionerna
1 centerpartiets partimotion Jo30 begärs dels en anslagsökning om 39 milj.
kr. bl. a. för åtgärder för kulturminnesvården (yrkande 36), dels att 10 milj.
174
kr. av anslagna medel används för försöksverksamhet med vitaliserings- JoU
kalkning (yrkande 34 delvis). Enligt motion Jo735 (c) yrkande 12 hör
anslaget höjas med 47 milj. kr., medan enligt motion Jo784 (m) yrkande 1
anslaget bör minskas med 28 milj. kr. på grund av bl. a. den kritik som har
framförts mot den nuvarande hanteringen av kalkning av sjöar och vattendrag.
Enligt motion Jo21 (c) bör anslaget även inrymma bidrag till kalkning av
brunnar (yrkande 2), och länsstyrelserna bör i samråd med kommunerna
kunna avgöra hur kalkningsanslaget skall användas (yrkande 3). Fortsatt
stöd till åtgärder mot försurat vatten i enskild brunn/vattentäkt begärs i
motion Jo37 (c), och enligt motion Jo32 (s) skall statsbidrag fortsättningsvis
kunna utgå inom ramen för anvisade projektmedel för insatser mot surt
grundvatten.
Projekten med kalkning bör enligt motion Jo834 (c) yrkande 3 fortsätta i
oförändrad skala. För kalkning av förorenade sjöar bör enligt motion
Jo845 (m) avdelas 5—10 milj. kr.
Enligt motion Jo244 (fp) yrkande 8 bör naturvårdsverket ges i uppdrag att
snarast fördela pengar till länsstyrelserna i Skåne för kalkning av skogsmarker.
Erforderliga medel bör enligt motion Jo798 (c) avsättas för försökskalkning
av skogsmark (yrkande 1), och sådan kalkning bör förläggas till
Hallands län (yrkande 2).
Insatser mot försurningsskador inom kulturminnesvården begärs i motionerna
Kr6 (c) yrkande 4 och i centerpartiets partimotion Jo30 yrkande
35.
Internationella försurningssekretariatet, miljöorganisationernas organ,
måste enligt centerpartiet ges ökade resurser — motion Jo30 yrkande 21.
Utskottets överväganden
Enligt utskottets mening saknas anledning frångå regeringens förslag till
anslag. Utskottet är således inte berett att förorda någon ytterligare medelstilldelning
i enlighet med vad som anförs i motionerna Jo30 yrkande 36 och
Jo735 yrkande 12. Motionerna avstyrks på den grunden.
Utskottet, som i flera sammanhang framhållit luftföroreningarna och
försurningen som två av våra allvarligaste miljöproblem, är inte berett att
tillmötesgå kravet i motion Jo784 yrkande 1 om en anslagsminskning.
Motionen avstyrks således.
Utskottet ansluter sig till vad miljö- och energiministern anför om inriktningen
av kalkningsverksamheten (avsnitt 4). Utskottet vill i sammanhanget
erinra om att den verksamhet som hittills bedrivits med kalkning av
brunnar har varit av försökskaraktär. Naturvårdsverket har därför ännu inte
kunnat ta ställning till frågan om åtgärder på området. Enligt propositionen
kommer naturvårdsverket att inför kommande budgetår utfärda föreskrifter
och ge ut allmänna råd för länsstyrelsernas bidragshantering och uppföljning
av kalkningsverksamheten. I likhet med miljö- och energiministern
gör utskottet den bedömningen att de förbättringar av bidragshantering,
uppföljning och redovisning samt den inriktning som har redovisats kommer
att leda till en effektivisering av den fortsatta kalkningsverksamheten.
1987/88:23
175
Mot bakgrund av vad utskottet ovan anfört avstyrker utskottet motioner- JoU 1987/88:23
na Jo21 yrkandena 2 och 3, Jo32 och Jo37 i den mån de inte kan anses
tillgodosedda.
Miljö- och energiministerns uppfattning om effekten av sjökalkning delas
av utskottet, liksom bedömningen att kalkningsverksamheten på kort sikt
bör bedrivas med samma inriktning som hittills. Mot bakgrund härav och i
avvaktan på naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd avstyrker utskottet
motion Jo845.
I propositionen redogörs för pågående försöksverksamhet med bl. a.
kalkning och vitaliseringsgödsling av skog och mark. Försöken har ännu
inte slutförts, och kunskaperna om de olika åtgärdernas effekter är fortfarande
otillräckliga. I likhet med miljö- och energiministern anser utskottet
det väsentligt att försöken följs upp och i vissa fall vidgas inom naturvårdsverkets
regi. Härigenom kan en god kunskapsbas byggas upp. I avvaktan
härpå är utskottet inte berett att tillmötesgå kravet i motion Jo30 yrkande 34
(delvis) om medel till försöksverksamhet med vitaliseringskalkning.
Motionen avstyrks.
Utskottet är väl medvetet om och har i andra sammanhang uttalat sin oro
över Skånes miljöproblem. 1 likhet med miljö- och energiministern och i
enlighet med vad som ovan anförts om pågående försöksverksamhet på
området är utskottet emellertid inte berett att förorda statsbidrag till en
utvidgad skogsmarkskalkning. Den medelsfördelning som föreslås i motion
Jo244 yrkande 8 är dessutom en fråga för i första hand naturvårdsverket.
Mot bakgrund härav avstyrker utskottet motionen.
Med hänvisning till vad utskottet anfört ovan om skogsmarkskalkning
avstyrker utskottet även motion Jo798 yrkandena 1 och 2.
Utskottet har i flera sammanhang betonat vikten av det arbete som inom
olika områden utförs av de ideella miljöorganisationerna och uttryckt sin
uppskattning av detta arbete. Utskottet är emellertid inte berett att i detta
sammanhang föreslå att resurser avsätts i enlighet med vad som förordas i
motion Jo30 yrkande 21. Motionen avstyrks således.
Som anförs av miljö- och energiministern föreslås i regeringens proposition
(1987/88:104) om kulturmiljövård att 10 milj. kr. tillförs riksantikvarieämbetet
för åtgärder mot luftföroreningarnas skadeverkningar på kulturminnen
och kulturminnesvård. Miljö- och energiministern föreslår att 5
milj. kr. av detta belopp anvisas från förevarande anslag. Utskottet ansluter
sig till miljö- och energiministerns förslag om bidrag till aktuellt ändamål.
Mot bakgrund härav och i avvaktan på riksdagens ställningstagande till
propositionen om kulturmiljövård bör motionerna Kr6 yrkande 4 och Jo30
yrkande 35 inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
B 7. Mark för naturvård
Propositionen
Regeringen har under punkt B 7 (s. 316—317) föreslagit riksdagen att till
Mark för naturvård för budgetåret 1988/89 anvisa ett reservationsanslag av
40 000 000 kr.
Från anslaget betalas statens förvärv av värdefulla naturvårdsområden. ^
Dessa, liksom vissa andra naturvårdsobjekt i statens ägo, redovisas på JoU 1987/88:23
naturvårdsfonden som förvaltas av naturvårdsverket. Från anslaget betalas
vidare vissa ersättningar enligt naturvårdslagen och byggnadslagen och kan
lämnas statsbidrag till kommuner eller kommunala stiftelser för skydd av
mark för naturvårdsändamål. Anslaget får dessutom disponeras för utrednings-,
förhandlings- och värderingskostnader i samband med säkerställande
av mark för naturvårdsändamål.
Enligt miljö- och energiministern krävs omedelbara insatser för skydd
och bevarande av markområden, bl. a. urskogsområden med högsta
skyddsvärde. Som angeläget framhålls skyddet av områden som är av
särskilt stor betydelse från naturvårdssynpunkt. Anslaget bör enligt miljöoch
energiministern föras upp med oförändrade 40 milj. kr., varvid medel
har beräknats för upprättande av skötselplaner i samband med bildande av
naturreservat och naturvårdsområden.
Motionerna
Vpk ansluter sig i sin partimotion Jo26 till naturvårdsverkets anslagsframställning
och begär en ökning av anslaget med 20 milj. kr. (yrkande 24).
Folkpartiet kräver i sin partimotion Jo719 en dubblering av anslaget, dvs. en
höjning med 40 milj. kr. (yrkande 85). I linje med partiets uppfattning att
skötselkontrakt i större utsträckning än för närvarande bör träffas med
enskilda markägare bör enligt kommittémotionen Jo784 (m) yrkande 2
anslaget minskas med 25 milj. kr.
I motion Jo27 (s) konstateras att anslaget under en följd av år har varit
oförändrat medan mark- och virkespriserna ökat. Behovet av mark för
naturvård är däremot konstant, varför anslaget i framtiden behöver höjas.
Enligt partimotionen Jo30 (c) bör särskilt skyddsvärd mark överföras från
domänverket till naturvårdsfonden (yrkande 9), och enligt folkpartiets partimotion
Jo719 bör 15 milj. kr. årligen överföras från domänfonden till
naturvårdsfonden (yrkande 67).
Moderata samlingspartiet föreslår i sin partimotion Jo25 att anslaget skall
få användas även för den ideella naturvårdens inköp av mark för naturvård
(yrkande 3).
Vpk anser enligt motion Jo26 yrkande 23 att sponsring för skötsel och
förvärv av naturvårdsobjekt inte skall tillåtas.
Utskottets överväganden
Utskottet har ovan (avsnitt 3) anslutit sig till de principer som enligt miljöoch
energiministern bör vara vägledande för arbetet med att säkerställa
särskilt beydelsefulla naturområden. I enlighet med detta ställningstagande
ansluter sig utskottet även till regeringens förslag om medelstilldelning
under förevarande anslag. Utskottet är således inte berett att tillmötesgå
kraven i motionerna Jo26 yrkande 24 och Jo719 yrkande 85 om en höjning
av anslaget med 20 milj. kr. resp. 40 milj. kr. Motionerna avstyrks.
Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet även motion Jo784
yrkande 2 om en minskning av anslaget med 25 milj. kr.
12 Riksdagen 1987/88. 16 sami. Nr 23
De synpunkter som framförs i motion Jo27 om det långsiktiga behovet av
mark för naturvård får enligt utskottets mening anses tillgodosedda med vad
miljö- och energiministern anfört i propositionen och som i annat sammanhang
(avsnitt 3) biträtts av utskottet. Motionen bör således inte medföra
någon riksdagens vidare åtgärd.
Utskottet har tidigare (avsnitt 3) biträtt vad miljö- och energiministern
anfört om ansvaret för och vården av naturområden. Med hänvisning härtill
och till vad utskottet anfört ovan om förslaget till medelstilldelning avstyrker
utskottet motion Jo25 yrkande 3.
Utskottet har även anslutit sig till miljö- och energiministerns uppfattning
om sponsring som ett av flera sätt att finansiera förvärv och skötsel av
naturvårdsobjekt. Sponsring bör således inte komma i fråga om den förbinds
med villkor som begränsar den ansvariga myndighetens handlingsfrihet
eller om den skulle medföra något beroendeförhållande av annat slag.
Inte heller bör i princip skyltning eller annan reklam förekomma i naturen.
Med dessa förbehåll delar utskottet miljö- och energiministerns inställning
till denna finansieringsform. Med det anförda avstyrker utskottet motion
Jo26 yrkande 23 att sponsring för skötsel och förvärv av naturvårdsobjekt
inte skall tillåtas.
Förslag liknande dem i motionerna Jo30 yrkande 9 och Jo719 yrkande 67
om överföring av mark från domänfonden till naturvårdsfonden har vid
flera tidigare tillfällen och senast i samband med förra årets budgetprövning
(JoU 1986/87:17 s. 16) avstyrkts av utskottet. Utskottet hänvisade då till ett
tidigare uttalande att ersättningsfrågor — då produktiv skogsmark tas i
anspråk för naturvårdsändamål — bör bedömas på samma sätt när det gäller
domänverksmark som i fråga om annan mark (JoU 1984/85:25 s. 58). Någon
anledning till ändrad inställning i frågan finns ej enligt utskottets mening.
Motionsyrkandena avstyrks således.
B 8. Vård av naturreservat m.m.
Propositionen
Regeringen har under punkt B 8 (s. 317—318) föreslagit riksdagen att till
Vård av naturreservat m.m. för budgetåret 1988/89 anvisa ett reservationsanslag
av 49 192 (KM) kr.
Anslaget används för att bekosta vård och förvaltning av naturvårdsobjekt
som har avsatts enligt naturvårdslagen och ännu inte avsatta objekt,
vilka redovisas på naturvårdsfonden. Vidare lämnas från anslaget bl. a.
bidrag till vård av hagmarker med ädellövskog samt till andra landskapsvårdande
åtgärder inom odlingslandskapet. Anslaget får även användas för
att bekosta upprättande av skötselplaner för ännu inte avsatta naturvårdsobjekt,
för särskild tillsynspersonal i Norrbottens fjällvärld och för bemanning
av vissa utsjöplatser.
Utgångspunkten för de förslag som redovisas i propositionens avsnitt 3
om naturresurser och naturvård för att effektivisera naturvårdsförvaltningen
är enligt miljö- och energiministern bl. a. behovet att stärka och förbättra
vården av skyddade naturvårdsobjekt genom att utnyttja befintliga
JoU 1987/88:23
178
resurser mer effektivt. Ett visst tillskott för att kompensera kostnadshöj- JoU 1987/88:23
ningar bör enligt miljö- och energiministern tillföras anslaget. I enlighet
med vad som anförts ovan under punkt B 7 bör kostnader för upprättande
av vissa skötselplaner beräknas under nämnda anslag.
Miljö- och energiministern anser det angeläget att ta till vara möjligheterna
till samarbete med länsarbetsnämnderna vad gäller beredskapsarbeten
på naturvårdsområdet. I de fall åtgärderna omfattar objekt som
också berör kulturminnesvårdens intressen bör dessa beaktas och samråd
ske med riksantikvarieämbetet.
Motionerna
I centerpartiets partimotion Jo30 begärs en anslagsökning med 10,8 milj. kr.
(yrkande 5), och folkpartiet vill enligt motion Jo719 yrkande 86 höja anslaget
med 12,7 milj. kr. I kommittémotion Jo784 (m) begärs en ökning med
2,7 milj. kr. jämfört med innevarande budgetår, vilket för budgetåret
1988/89 innebär 808 000 kr. utöver regeringens förslag (yrkande 3).
För underhåll av den halländska sandkusten bör enligt motion Jo286 (fp)
yrkande 3 medel tilldelas länsstyrelsen i Hallands län.
Utskottets överväganden
Utskottet delar regeringens syn på vården av våra naturreservat så som den
framförs i propositionen (avsnitt 3). I sammanhanget vill utskottet emellertid
framhålla att befintliga resurser i första hand bör användas för säkerställande
av större markområden av skyddsintresse. Denna synpunkt kan enligt
utskottets mening lämpligen beaktas i samband med den översyn av naturvårdsobjekten
som aviseras i propositionen.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om medelstilldelning och är således
inte berett att förorda någon höjning av anslaget i enlighet med motionerna
Jo30 yrkande 5, Jo719 yrkande 86 och Jo784 yrkande 3. Motionerna
avstyrks.
Med anledning av motion Jo286 yrkande 3 om medel till länsstyrelsen i
Hallands län för underhåll av den halländska sandkusten vill utskottet
erinra om att medel under förevarande anslag fördelas av naturvårdsverket
med ledning av bl. a. länsstyrelsernas redovisning till verket. Med det
anförda avstyrker utskottet motionen.
B 9. Vård av hotade arter m.m.
Propositionen
Regeringen har under punkt B 9 (s. 318-319) föreslagit riksdagen att till
Vård av hotade arter m.m. för budgetåret 198/89 anvisa ett reservationsanslag
av 2 000 000 kr.
Miljö- och energiministern delar naturvårdsverkets bedömning att vården
av de hotade växt- och djurarterna bör grundas på särskilda program.
Möjligheterna till samarbete och samordning med andra myndigheter och
med ideella organisationer bör tas till vara. ,
Naturvårdsverket utarbetar ett samordnat handlingsprogram i syfte att JoU 1987/88:23
bevara hotade och sårbara arter (prop. 1986/87:58, JoU 15 s. 34 f.). Miljöoch
energiministern anser det angeläget att särskilda resurser avsätts för
insatser till skydd för utrotningshotade växt- och djurarter. Anslaget bör
föras upp med oförändrade 2 milj. kr.
Motionerna
1 partimotionerna Jo25 (m) yrkande 1, Jo30 (c) yrkande 8 och Jo719 (fp)
yrkande 87 begärs en ökning av anslaget med 1 milj. kr. Till hjälp för
igelkottarnas överlevnad föreslås i motion Jo773 (vpk) en anslagsökning
med 200 000 kr.
Ökade insatser, bl. a. i form av genbanker, för att bevara de genetiska
resurserna och den genetiska variationen begärs i partimotion Jo719 (fp)
yrkande 47.
Utskottets överväganden
Utskottet har tidigare understrukit behovet av kraftfulla åtgärder för skydd
av utrotningshotade växt- och djurarter och framhållit ett antal åtgärder som
nödvändiga för ett framgångsrikt artbevarande (avsnitt 3). I allt väsentligt
delar utskottet miljö- och energiministerns inställning i frågan men anser — i
likhet med vad som anförs i motionerna Jo25 yrkande 1, Jo30 yrkande 8 och
Jo719 yrkande 87 — att anslaget bör höjas med 1 milj. kr. Utskottet
tillstyrker således motionerna.
Genom den av utskottet förordade uppräkningen kan det förutsättas att
även motion Jo773 kommer att tillgodoses.
Med vad utskottet sålunda anfört bör enligt utskottets mening även syftet
med motion Jo719 yrkande 47 vara tillgodosett. Motionen bör således inte
föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
B 18. Åtgärder mot havsföroreningar
Regeringen har under punkt B 18 (s. 319—320) föreslagit riksdagen att till
Åtgärder mot havsföroreningar för budgetåret 1988/89 anvisa ett reservationsanslag
av 15 000 000 kr.
Utskottet tillstyrker detta förslag.
B 19. Utredningsverksamhet om CFC-foreningar, m.m.
Regeringen har under punkt 19 (s. 320) föreslagit riksdagen att till Utredningsverksamhet
om CFC-föreningar, m.m. för budgetåret 1988/89 anvisa
ett reservationsanslag av 2 900 (KM) kr.
Utskottet tillstyrker detta förslag.
180
B 20. Åtgärder mot miljöskador JoU
Propositionen
Regeringen har under punkt B 20 (s. 321) föreslagit riksdagen att till
Åtgärder mot miljöskador för budgetåret 1988/89 anvisa ett reservationsanslag
av 50 000 000 kr.
Under propositionens avsnitt 7 Miljöskador, m.m. har behandlats åtgärder
i syfte att återställa och sanera skadade områden i miljön. Med
hänvisning härtill föreslår miljö- och energiministern ett nytt reservationsanslag
med ett beräknat medelsbehov av 50 milj. kr. för budgetåret 1988/89.
Motionen
Enligt partimotion Jo25 (m) bör anslaget B 21. Åtgärder för att rena
Dalälven sammanföras med förevarande anslag (yrkande 24).
Utskottets överväganden
Utskottet finner ingen anledning att avvika från den disposition av anslagen
som förordats av miljö- och energiministern och avstyrker således motion
Jo25 yrkande 24.
B 21. Åtgärder för att rena Dalälven
Regeringen har under punkt B 21 (s. 321) föreslagit riksdagen att till
Åtgärder för att rena Dalälven för budgetåret 1988/89 anvisa ett reservationsanslag
av 100 000 000 kr.
Utskottet tillstyrker detta förslag.
B 22. Internationellt institut för främjande av miljöteknik m.m.
Regeringen har under punkt B 22 (s. 321—322) föreslagit riksdagen att till
ett Internationellt institut för främjande av miljöteknik m.m. för budgetåret
1988/89 anvisa ett reservationsanslag av 25 000 000 kr.
Utskottet tillstyrker detta förslag.
Övriga anslagsfrågor
I sitt betänkande JoU 1987/88:18 behandlade utskottet regeringens förslag
till flertalet anslag under Miljö- och energidepartementets huvudtitel med
undantag av litt. C. I anslutning till den miljöpolitiska propositionen har
framställts ett antal motionsyrkanden under vissa av anslagen.
Motionerna
Medel för utveckling av ny miljöskyddsteknik tillhandahålls i dag ur bränslemiljöfonden.
För att förstärka dessa angelägna insatser bör enligt folkpartiets
partimotion Jo24 naturvårdsverket få disponera 40 milj. kr. ur
fonden för detta ändamål (yrkande 37).
I enlighet med regeringens förslag beslutade riksdagen under innevaran -
1987/88:23
181
de riksmöte att till anslaget B 3. Övervakning av miljöförändringar m.m. JoU
anslå 43,2 milj. kr. (JoU 1987/88:18 s.6 f.) I sin partimotion Jo24 begär
folkpartiet att anslaget nu skall ökas med 10 milj. kr. att användas för
utredningar och inventeringar inom miljövårdsområdet (yrkande 38).
Till anslaget B 6. Särskilda projekt på miljövårdens område begär folkpartiet
i motion Jo24 yrkande 30 ytterligare 5 milj. kr. att användas för
hotade områden såsom Kattegatt och i yrkande 31 en anslagsökning om 7
milj. kr. för insatser rörande bekämpningsmedel. I centerpartiets partimotion
Jo30 begärs i yrkande 7 att 25 milj. kr. av omställningsstödet för
jordbruket överförs till ett särskilt anslag för hagmarksersättning för att
bevara det öppna landskapet och artrikedomen i flora och fauna.
I motion Jo24 begär folkpartiet fyra nya tjänster till kemikalieinspektionen
med motiveringen att myndighetens resurser redan innan utvärderingen
av dess verksamhet skett framstår som helt otillräckliga. Kostnaderna för
dessa tjänster bör finansieras med en avgiftshöjning (yrkandena 25 resp.
26).
Centerpartiet begär i sin partimotion Jo30 (yrkande 10) 5 milj. kr. till ett
nytt anslag för bevarande av genetiska resurser.
Utskottets överväganden
Utskottet har nyligen tagit ställning till ett yrkande motsvarande det i
motion Jo24 yrkande 37 om överföring av 40 milj. kr. från bränslemiljöfonden
till naturvårdsverket (JoU 1987/88:18 s. 4). Enligt vad utskottet då
erfarit hade 20 milj. kr. för ändamålet överförts till naturvårdsverket för
budgetåret 1987/88, och ytterligare 10 milj. kr. fanns disponibla. Utskottet
har numera erfarit att naturvårdsverket hos regeringen har ansökt om
överföring av dessa medel. Med det sålunda anförda anser utskottet ändamålet
med motion Jo24 yrkande 37 i allt väsentligt tillgodosett. Motionsyrkandet
avstyrks således.
Vad beträffar förslaget från folkpartiet att öka anslaget B 3. Övervakning
av miljöförändringar m.m. saknas enligt utskottets mening anledning frångå
tidigare ställningstagande i enlighet med regeringens budgetförslag (JoU
1987/88:18). Motion Jo24 yrkande 38 avstyrks således.
Utskottet har tidigare under innevarande riksmöte avstyrkt yrkanden
motsvarande de i motion Jo24 framställda yrkandena 30 om en anslagsökning
till vissa hotade havsområden och 31 om en ökning av anslaget B 6.
Särskilda projekt på miljövårdens område. Vad avser yrkande 30 har utskottet
i andra sammanhang uttryckt sin oro över havsföroreningarnas
omfattning men är inte berett att i detta sammanhang förorda ytterligare
medel för ändamålet. I samband med årets budgetbehandling tillstyrkte
utskottet regeringens förslag om ytterligare 3 milj. kr. till kemikalieinspektionen
för insatser rörande bekämpningsmedel (JoU 1987/88:18). Anledning
till höjning av anslaget i enlighet med yrkande 31 saknas enligt utskottets
mening. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo24 yrkandena
30 och 31.
Inte heller vad beträffar kravet från centerpartiet i motion Jo30 yrkande 7
på överföring av 25 milj. kr. för hagmarksersättning är utskottet berett
1987/88:23
182
frångå sina tidigare ställningstaganden (JoU 1987/88:18 s. 13 och JoU JoU
1987/88:24 s. 36). Motionen avstyrks således.
Utskottet har nyligen avstyrkt ett yrkande motsvarande det i motion Jo24
om fler tjänster till kemikalieinspektionen. Utskottet anslöt sig då till regeringens
bedömning att frågan om inspektionens organisation och resurser
bör behandlas först efter det att resultatet av den nu pågående utvärderingen
av inspektionens verksamhet föreligger (JoU 1987/88:18 s. 17). Utskottet
vidhåller denna uppfattning och avstyrker således motion Jo24 yrkande 25.
Med det anförda avstyrker utskottet även yrkande 26 i motionen.
Utskottet har i andra sammanhang och vid flera tidigare tillfällen understrukit
behovet av kraftfulla åtgärder för skydd av utrotningshotade växtoch
djurarter. Som en konsekvens av denna uppfattning har utskottet förordat
en höjning av det aktuella anslaget med 1 milj. kr. Utskottet är
emellertid inte berett att - som föreslås av centerpartiet — tillstyrka att
5 milj. kr. anslås för inrättande av ett särskilt anslag för bevarande av
genetiska resurser. Motion Jo30 yrkande 10 avstyrks således.
Hemställan
Utskottet hemställer
M ilj öp o!it i kens inriktning
1. beträffande tekniska framsteg m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo 16 yrkande 1 och
1987/88:Jo25 yrkande 14
2. beträffande den ekonomiska inriktningen m.m.
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo26 yrkandena 1 och 2,
3. beträffande ett centralt ekonomiskt mål
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo30 yrkande 1,
4. beträffande miljö- och naturresursdepartement
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo719 yrkande 13,
5. beträffande åtgärder på miljöns område
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo802,
Naturresurser och naturvärd
6. beträffande ägande och förvaltning av mark för naturvård
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo25 yrkande 2,
7. beträffande bidrag till friluftsanläggningar
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo25 yrkande 7,
8. beträffande en nationell naturvårdsstrategi
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo786 yrkande 2,
De areella näringarna och deras påverkan på miljön
9. beträffande ändring av skogsvårdslagen
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo24 yrkande 24,
10. beträffande miljökonsekvensanalyser av vissa skogsbruksmetoder -
1987/88:23
183
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo30 yrkande 11, 1987/88: JoU
Jo719 yrkande 59 och 1987/88:Jo720 yrkande 7,
11. beträffande skogsbruk i fjällnära områden
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo23 yrkande 1 och 1987/88:
Jo719 yrkande 60,
12. beträffande ersättning till markägare m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo723 yrkandena 2 och 3 och
1987/88:Jo751 yrkande 14 i motsvarande del,
13. beträffande periodisering av ersättningen
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jol7, 1987/88:Jo34. 1987/88:
Jo719 yrkande 66 och 1987/88:Jo751 yrkande 14 i återstående del,
14. beträffande nationalparker och naturreservat m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo24 yrkande 27, 1987/88:
Jo25 yrkandena 4, 5 och 6, 1987/88:Jo720 yrkande 9 i motsvarande
del och 1987/88:Jo751 yrkandena 5, 10 och 11,
15. beträffande principer för skötseln av naturreservat
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo30 yrkande 6 och 1987/88:
Jo720 yrkande 9 i återstående del,
16. beträffande en plan för den svenska fjällvärlden
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo719 yrkande 50,
17. beträffande nationalpark i Sjaunja
att riksdagen avslår motionerna 1987/88 :Jo719 yrkande 51 och
1987/88:Jo751 yrkande 8,
18. beträffande nationalparker i Taavavuoma, Rögen och Kebnekaise
att
riksdagen avslår motion 1987/88:Jo719 yrkandena 52, 53 och 54,
19. beträffande Kalixälven som nationalälv
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo735 yrkande 11,
20. beträffande skydd av en planerad nationalpark i Kiruna
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo751 yrkande 7,
21. beträffande Abisko nationalpark
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo751 yrkande 6 i motsvarande
del,
22. beträffande marina naturreservat
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo719 yrkande 45,
23. beträffande urskogarna
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo719 yrkande 61, 1987/88:
Jo751 yrkande 17 och 1987/88:Jo786 yrkande 3,
24. beträffande våtmarkerna
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo712, 1987/88:Jo719 yrkande
57, 1987/88:Jo751 yrkande 18, 1987/88:Jo786 yrkande 10 och
1987/88:Jo821 yrkande 7,
25. beträffande vissa våtmarker
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo709 och 1987/88:Jo760,
26. beträffande Kindlaområdet
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo747,
27. beträffande Stora Alvaret
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo751 yrkande 9,
1987/88:23
184
28. beträffande vissa regionala frågor
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo761, 1987/88:Jo853 yrkande
1 och 1987/88:Jo872 yrkandena 3 och 4,
29. beträffande Skånes miljöproblem
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo821 yrkande 6 och
1987/88:Jo874 yrkande 3,
30. beträffande fauna- och floravårcl
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo719 yrkande 65 i motsvarande
del och 1987/88:Jo751 yrkande 15,
31. beträffande artdatabank m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo719 yrkande 65 i återstående
del, 1987/88:Jo751 yrkande 16 och 1987/88:Jo786 yrkande 6,
32. beträffande stöd till jordbrukare
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo38 yrkande 9,
33. beträffande ändring av 18 c § naturvårdslagen (1964:822)
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo711,
34. beträffande program för skydd av hotade fiskarter
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo716,
35. beträffande åtgärder för sälstammarna i Östersjön
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo719 yrkande 46,
36. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att nationalparkerna
Ängsö, Blå Jungfrun och Gotska Sandön utvidgas till att
omfatta även de till resp. nationalparksfastigheter hörande, omgivande
vattenområdena,
37. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att Sånfjällets
nationalpark utvidgas med omgivande mark som är upptagen på
naturvårdsfonden,
38. att riksdagen
a) bemyndigar regeringen att medge det intrång i Stora Sjöfallets
nationalpark som föranleds av en turistanläggning i Vietas.
b) avslår motionerna 1987/88:Jo719 yrkande 55 och 1987/88:Jo751
yrkande 6 i återstående del.
39. att riksdagen lämnar utan erinran vad i propositionen anförts
om en översyn av naturvårdsförvaltningen,
40. beträffande översyn av naturvårdslagen
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo30 yrkande 3, 1987/88:
Jo719 yrkandena 48 och 49, 1987/88:Jo720 yrkande 1 och
1987/88:Jo751 yrkandena 12, 19 och 20,
41. beträffande naturresursräkenskaper
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo767 yrkande 19,
42. beträffande återinförande av vissa ersättningsregler
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo719 yrkande 62,
43. beträffande bristande överensstämmelse mellan vissa regler i
skogsvårdslagen och naturvårdslagen
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo719 yrkande 64,
44. beträffande återinförande av vissa strandskyddsregler
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo734,
JoU 1987/88:23
185
45. beträffande säkerställande av naturmiljöer
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo757 yrkande 1,
46. beträffande ändring av vissa bestämmelser om ersättning för
intrång i markanvändningen m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo723 yrkande 1 och
1987/88 :Jo870,
47. beträffande förslag till strandningslag
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo756,
48. beträffande ändring i terrängkörningslagstiftningen
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo841 yrkande 1 och
1987/88:Jo 854,
49. beträffande översyn av naturvårdsverkets organisation
att riksdagen avslår motionl987/88:Jo853 yrkande 2,
Luftföroreningar och försurning
50. beträffande det långsiktiga målet
a) att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med anledning
av motionerna 1987/88:Jol6 yrkande 6, 1987/88:Jo25 yrkande
9, 1987/88:Jo30 yrkande 16 i motsvarande del och 1987/88:Jo719
yrkande 27 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om svavelutsläppen,
b) avslår motionerna 1987/88:Jo24 yrkande 10, 1987/88:Jo25 yrkande
12, 1987/88:Jo30 yrkande 16 i återstående del och 1987/88:Jo719
yrkande 27 i återstående del,
c) avslår motionerna 1987/88:Jo21 yrkande 1, 1987/88:Jo23 yrkande
2, 1987/88:Jo715 yrkande 2, 1987/88:Jo719 yrkande 35,
1987/88:Jo735 yrkande 1, 1987/88:Jo767 yrkande 6, 1987/88:Jo851
och 1987/88:Jo873 yrkande 5,
51. beträffande avsvavlingskapaciteten
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo30 yrkande 24,
52. beträffande aktionsprogram mot koldioxidutsläppen
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Jo30 yrkande 14 och med
anledning av motionerna 1987/88:Jo25 yrkande 8 och 1987/88:Jo719
yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
53. beträffande ökad internationell aktivitet
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo24 yrkande 1, 1987/88:
Jo25 yrkande 10, 1987/88:Jo30 yrkande 22, 1987/88:Jo719 yrkande 1
och Jo837 yrkande 3,
54. beträffande förhandlingar med Danmark
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo30 yrkande 23, 1987/88:
Jo719 yrkande 36, och 1987/88:Jo821 yrkande 4,
55. beträffande gränskommunernas skyldigheter
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo20 yrkande 3,
56. beträffande en internationell luftvårdsfond
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo30 yrkande 17,
1987/88:Jo31 yrkande 3, 1987/88:Jo719 yrkande 2 och 1987/88:Jo768 '
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
57. beträffande miljöskyddsområde JoU 1987/88:23
att riksdagen avslår motionerna 1987/88: Jo35, 1987/88: Jo810 yrkande
2, 1987/88:Jo821 yrkande 3. 1987/88:Jo833 yrkande 1, 1987/88:
Jo843 och 1987/88 :Jo865,
58. beträffande skydd av Vänern
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo728 och 1987/88: Jo855,
59. beträffande Kattegatt
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo719 yrkande 40,
60. beträffande aktionsplan för insjöarna
att riksdagen avslår motionerna 1987/88: Jo25 yrkande 16.
1987/88:Jo803 och 1987/88:Jo873 yrkandena 2 och 3,
61. beträffande Sommen
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo725,
62. beträffande särskilda regler
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo810 yrkande 1,
63. beträffande inversion
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo819,
64. beträffande skärpta avgaskrav för lastbilar och bussar
a) att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo23 yrkandena 3 och 4,
1987/88:Jo24 yrkandena 12 och 13, 1987/88:Jo30 yrkandena 29 och
30, 1987/88:Jo751 yrkande 28, 1987/88:Jo770 yrkandena 3 och 4 samt
1987/88:T66 yrkande 35,
b) att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo719 yrkande 34, 1987/
88:Jo735 yrkande 4, 1987/88:Jo873 yrkande 1, 1987/88:T85 yrkande 4
och 1987/88:T95 yrkande 14,
65. beträffande avgasreningskraven för importerade fordon, m.m.
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo841 yrkandena 2 och 3,
66. beträffande vikten av kunskaper
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jol6 yrkande 11,
67. beträffande avslag på förslaget om stöd
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo24 yrkande 15,
68. beträffande miljöåtgärder i stadstrafiken, m.m.
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo30 yrkandena 28 och 31,
69. beträffande temporär hastighetsbegränsning
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo30 yrkande 33,
70. beträffande Kalifornienkraven
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo24 yrkande 17 och
1987/88:Jo770 yrkande 1,
71. beträffande stimulanser till avgasrening på begagnade bilar
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1987/88:Jo 18, 1987/88:Jo24 yrkande
16, 1987/88:Jo25 yrkande 13, 1987/88:Jo30 yrkande 32,
1987/88:Jo719 yrkande 33, 1987/88:Jo770 yrkande 2, 1987/88:Jo780,
1987/88:Jo864, 1987/88:Jo871 yrkande 1, 1987/88:T65 yrkande 2 och
1987/88:T85 yrkandena 1 och 8,
72. beträffande utsläpp från flygplan och fartyg
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo24 yrkande 19,
187
73. beträffande riktlinjer för det fortsatta arbetet med att introducera
alternativa drivmedel m.m.
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med anledning
av motionerna 1987/88:Jo 16 yrkande 10, 1987/88:Jo24 yrkande
18, 1987/88:Jo30 yrkande 27 och 1987/88:38 yrkande 5, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
74. beträffande stöd ät vätgasprojekt
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo38 yrkande 6,
75. beträffande skattefrihet för eldrivna personbilar
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jol4,
76. beträffande monopolsituation på service- och reservdelsmarknaden
och ändring av bilavgaslagen
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1987/88:Jo781. 1987/88:Jo789,
1987/88:Jo823 och 1987/88:T85 yrkande 5,
77. beträffande svavellagen
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1976:1054) om svavelhaltigt bränsle,
78. beträffande gränsvärdet för kväveoxider vid kolförbränning
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo719 yrkande
28, 1987/88:Jo751 yrkande 26 och 1987/88:Jo770 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
79. beträffande utsläppskraven för svavel i koleldade anläggningar
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo24 yrkande 11
i berörd del. 1987/88:Jo751 yrkande 24 och 1987/88:N33 yrkande 7 i
berörd del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
80. beträffande svavelkraven för oljeeldade anläggningar
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo24 yrkande 11 och 1987/
88:N33 yrkande 7 i återstående delar,
81. beträffande svavelhalten i bunkerolja
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo24 yrkande 20 och
1987/88:Jo785,
82. beträffande svavelhalten i eldningsolja
att riksdagen avslår motion 1987/88:N27 yrkande 7,
83. beträffande halvering av industrins svavelutsläpp m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jol6 yrkande 3,
1987/88:Jo719 yrkandena 29, 30, 31 och 32, 1987/88:Jo735 yrkande 2
samt 1987/88:Jo751 yrkandena 23, 25 och 27,
84. beträffande ersättning av lösningsmedel
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo767 yrkande 14,
85. beträffande tillvaratagande av bensinångor
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo731 och 1987/88:Jo733,
86. beträffande kalk som fällningskemikalie
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo30 yrkande 50 och
1987/88:Jo719 yrkande 41,
87. beträffande skogsskadorna i Skåne m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Jo 750 yrkande 3,
1987/88:Jo715 yrkande 3, 1987/88:Jo837 yrkandena 1 och 2 och
JoU 1987/88:23
188
88. beträffande vitaliseringskalkning av skog
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo24 yrkande 22 och
1987/88Jo30 yrkande 34 i berörd del,
89. beträffande uppdrag till naturvårdsverket
a) att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen
om en uppföljning m.m. av programmet mot luftföroreningar och
försurning
b) att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo24 yrkande 23,
Havsföroreningar
90. beträffande åtgärder mot miljöföroreningarna i Öresund
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo736
91. beträffande miljöundersökningar i Bottniska viken m.m.
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo737
92. beträffande kustvattnet i norra Bohuslän
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo832,
93. beträffande kustkommunernas problem
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo829,
94. beträffande internationellt samarbete
a) att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo415 yrkande 1 och
1987/88:Jo719 yrkandena 4 och 5,
b) att riksdagen avslår motion !987/88:Jo775 yrkande 2,
95. beträffande förbud mot dumpning
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo30 yrkande 43,
96. beträffande vattenströmmarna
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo836 yrkande 1,
97. beträffande en Nordsjökommission
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1987/88Jo30 yrkande 42,
1987/88:Jo719 yrkande 3 och 1987/88:Jo775 yrkande 1.
98. beträffande märkningssystem för oljetransporter
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo703 och 1987/88:Jo751
yrkande 22,
99. beträffande skyddsutrustning
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo745,
1(X). beträffande huvudpunkterna i en aktionsplan mot havsföroreningar
att
riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo767 yrkande 5, 1987/88:
Jo775 yrkande 3, 1987/88:Jo833 yrkande 2, 1987/88:Jo834 yrkandena
1 och 2, och 1987/88:Jo836 yrkande 2,
101. beträffande riktlinjer för militära aktiviteter
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo836 yrkande 4,
102. beträffande massaindustrins utsläpp av organiska klorföreningar
m.m..
a) att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo24 yrkande 29 och
1987/88:Jo719 yrkande 43,
b) att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo23 yrkandena 16 och
17, 1987/88:Jo30 yrkande 41 och 1987/88:Jo767 yrkande 12,
c) att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo26 yrkande 7,
JoU 1987/88:23
189
103. beträffande ”oblekt" papper
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo26 yrkande 5, 1987/88:
Jo771 och 1987/88:Jo847,
104. beträffande PCB
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo719 yrkande 38,
105. beträffande dioxin
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo26 yrkande 4, 1987/88:
Jo719 yrkande 39 och 1987/88:Jo751 yrkande 30,
106. beträffande avlopp frän industri
a) att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo25 yrkande 15,1987/88:
Jo30 yrkande 49, 1987/88:Jo744 yrkande 10, 1987/88:Jo783 och
1987/88:Jo821 yrkande 5,
b) att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo782 yrkande 1,
107. beträffande ett nytt system för avloppsledningar, m.m.
a) att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo38 yrkande 8,
b) att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo705,
108. beträffande kväveläckage frän västkusten
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo719 yrkande 42 och
1987/88:Jo821 yrkande 1,
109. beträffande program om kväveutsläpp
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo727,
110. beträffande åtgärdsprogram för metaller
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo30 yrkande 45 och
1987/88:Jo767 yrkande 13,
111. beträffande båtbottenfärger med tenn m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo722 och 1987/88:Jo751
yrkande 21,
112. beträffande rökgasrening vid krematorier
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo838,
113. beträffande FoU inom VA-omrädet
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo517 yrkande 1,
114. beträffande prioritering av svensk havsmiljöforskning
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo775 yrkande 4,
115. beträffande en marin atlas
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo719 yrkande 37,
116. beträffande utbyggnad av PM K
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo758, 1987/88:Jo767 yrkande
24 och 1987/88:Jo821 yrkande 2,
117. beträffande lokaliseringen av ett Ostersjölaboratorium m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jol9, 1987/88:Jo33, 1987/88:
Jo412, 1987/88:Jo413, 1987/88:Jo418, 1987/88:Jo430, 1987/88:Jo431,
1987/88:Jo869 och 1987/88:Jo874 yrkande 1,
118. beträffande undersökning av den marina forskningens resurser
och organisation
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
JoU 1987/88:23
190
119. beträffande en aktionsplan mot havsföroreningar
att riksdagen i övrigt lämnar utan erinran vad regeringen anfört om
en aktionsplan för havsföroreningar — med begränsning av utsläpp
av stabila organiska ämnen, närsalter, metaller och olja till den
marina miljön, samt om forskning, mätverksamhet och uppföljning i
anslutning härtill.
Skydd för ozonskiktet
120. beträffande Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned
ozonskiktet
att riksdagen godkänner Montrealprotokollet,
121. beträffande avveckling av CFC-användningen
a) att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen
om en avvecklingsplan för användningen av klorfluorkarboner
(CFC) och haloner som bryter ned ozonskiktet,
b) att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo719 yrkande 10,
1987/88:Jo726 yrkande 1, 1987/88:Jo767 yrkande 7, 1987/88:Jo24 yrkande
2, 1987/88:Jo25 yrkandena 18 och 19 och 1987/88:Jo30 yrkande
39,
122. beträffande pågående CFC- användning
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo719 yrkande 11, 1987/88:
Jo726 yrkandena 3, 5 och 6, 1987/88:Jo857 yrkande 1 och 1987/88:
Jo794 yrkande 2,
123. beträffande miljöavgift
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo719 yrkande 12 och 1987/
88:Jo30 yrkande 37,
124. beträffande övriga styrmedel
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo751 yrkande 29, 1987/88:
Jo857 yrkande 2 och 1987/88:Jo23 yrkande 7.,
125. beträffande inventering och pantsystem
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo744 yrkande 6 och 1987/
88:Jo30 yrkande 38 i motsvarande del,
126. beträffande återvinning
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo792 och 1987/
88:Jo30 yrkande 38 i återstående del och med avslag på motion
1987/88:
Jo24 yrkande 32 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
127. beträffande ersättningsteknik och forskning
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo726 yrkandena 2 och 4,
1987/88:Jo794 yrkande 1, 1987/88:Jo857 yrkandena 3 och 4,
1987/88:Jo867 och 1987/88:Jo24 yrkande 33,
Miljöskador m.m.
128. beträffande obligatorisk miljöskadeförsäkring
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:L604 och 1987/88:L605 yrkande
1,
JoU 1987/88:23
191
129. beträffande en miljöskadefond JoU
att riksdagen avslår motion 1987/88:L605 yrkande 2,
130. beträffande obligatorisk miljöskyddsförsäkring
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo23 yrkande 10,
131. beträffande yrkesfiskarnas ersättningsmöjligheter för miljöskador
att
riksdagen avslår motion 1987/88:Jo41,
132. beträffande obligatorisk ansvarsförsäkring för kemikalier
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:L612 och 1987/88:Jo30 yrkande
52,
133. beträffande företagens miljöredovisning
att riksdagen avslår motion 1987/88:L207,
134. beträffande återställning av skadad miljö i vissa fall
att riksdagen lämnar utan erinran vad som i propositionen anförts om
behovet av återställning av skadad miljö i vissa fall,
Vissa övriga miljöfrågor
135. beträffande kemikalieanvändningen i allmänhet
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo818 yrkandena 3, 4 och 5,
136. beträffande hushållskemikalier
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo38 yrkande 7,
137. beträffande kemikalieanvändningen i vissa fall
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo729, 1987/88:Jo755,
1987/88:Jo777 och 1987/88:Jo826,
138. beträffande kemikaliekontroll m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo735 yrkande 9, 1987/88:
Jo742, 1987/88:Jo746, 1987/88:Jo767 yrkande 8, och 1987/88:Jo820,
139. beträffande ett fullständigt produktregister
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo818 yrkande 2,
140. beträffande inventering m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1987/88: Jo719 yrkandena 77 och 80,
1987/88:Jo767 yrkande 11, 1987/88:Jo782 yrkandena 2 och 3,
1987/88:Jo818 yrkande 1 och 1987/88:Jo23 yrkande 13,
141. beträffande avfallshantering i allmänhet
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo719 yrkandena 69 och 70
samt 1987/88:Jo779 yrkande 1,
142. beträffande miljöfarligt avfall
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo719 yrkande 76 och
1987/88:Jol6 yrkande 15,
143. beträffande program för miljöfarligt avfall
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo719 yrkande 79,
1987/88:Jo724 och 1987/88:Jo24 yrkande 35,
144. beträffande miljöfarliga transporter
att riksdagen avslår motionerna 1987/88: Jol6 yrkande 16,
1987/88:Jo26 yrkande 13 och 1987/88:Jo36,
145. beträffande avfallsdeponier
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo719 yrkande 78 och
1987/88:Jo744 yrkandena 5 och 8,
1987/88:23
192
146. beträffande avfallspolitik och resursanvändning
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo744 yrkande 1 och
1987/88:Jo30 yrkande 46,
147. beträffande sopförbränning
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo719 yrkande 74, 1987/88:
Jo735 yrkande 5, 1987/88:Jo739 och 1987/88:Jo766 yrkande 1,
148. beträffande källsortering
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo735 yrkande 6,
1987/88:Jo744 yrkandena 3 och 7, 1987/88:Jo766 yrkandena 3, 4 och
5, 1987/88:Jol6 yrkande 14 och 1987/88:Jo30 yrkande 48 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
149. beträffande retursystem och förpackning
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo718 yrkande 2,
1987/88:Jo719 yrkande 72, 1987/88:Jo740, 1987/88:Jo766 yrkande 2
och 1987/88:Jo859 yrkandena 1 och 2,
150. beträffande pant på bilbatterier
att riksdagen avslår motionerna 1987/88: Jo719 yrkande 75 och
1987/88:Jo23 yrkande 14,
151. beträffande pant på miljöfarliga batterier
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo744 yrkande 4,
1987/88:Jo23 yrkande 15 och 1987/88:Jo24 yrkande 34 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
152. beträffande återvinning av aluminiumburkar
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo759, 1987/88:Jo26 yrkande
9 och 1987/88:Jo30 yrkande 47,
153. beträffande återvinning
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo718 yrkande 1, 1987/88:
Jo719 yrkandena 68, 71 och 73, 1987/88:Jo744 yrkande 2,
1987/88:Jo790 och 1987/88:Jo24 yrkande 36,
154. beträffande bilskrotningspremier
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo708. 1987/88:Jo741, 1987/
88:Jo749, 1987/88:Jo871 yrkande 2, 1987/88:Jo24 yrkande 21 och
1987/88:T65 yrkande 3,
155. beträffande miljöfarligt avfall i vissa fall
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo836 yrkande 3, 1987/88:
Jo846 och 1987/88:Jo850 yrkandena 1 och 2,
156. beträffande forskning och utveckling
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo766 yrkande 6, 1987/88:
Jo779 yrkande 2 och 1987/88:Jo858,
157. beträffande radon i bostäder, m.m.
a) att riksdagen lämnar utan erinran vad som i propositionen anförts
om åtgärder mot radon i bostäder,
b) att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i hälsoskyddslagen
(1982:1080),
158. beträffande vissa regionala miljöfrågor
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo762 och 1987/88:Jol6 yrkandena
2 och 5,
159. beträffande Göta älv
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jol5,
13 Riksdagen 1987/88. 16 sami. Nr 23
JoU 1987/88:23
193
160. beträffande trafik och miljö
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jol6 yrkandena 12 och 13,
161. beträffande trafikbuller
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo22 och 1987/88:Jo24 yrkande
39,
162. beträffande transitering av radioaktivt material
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo26 yrkande 12,
163. beträffande kärnkraft-kärnvapen
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo26 yrkande 14,
164. beträffande epidemiologiska undersökningar
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo26 yrkandena 15 och 16,
Internationellt miljösamarbete
165. beträffande det internationella miljösamarbetets omfattning
och utveckling
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo26 yrkande 3,
1987/88:Jo30 yrkandena 2 i motsvarande del och 12, 1987/88:Jo715
yrkande 1, 1987/88:Jo767 yrkandena 2 och 3 och 1987/88:Jo839,
166. beträffande internationella miljöteknikmässor
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo30 yrkande 18,
167. beträffande exportkreditgarantier vid export av miljöteknik
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo30 yrkande 19,
168. beträffande miljöattachéer
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo30 yrkande 20,
169. beträffande Antarktis
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo30 yrkande 13, 1987/88:
Jo719 yrkande 9 och 1987/88:Jo720 yrkande 5,
170. beträffande Brundtlandkommissionens rapport
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo30 yrkande 2 i återstående
del, 1987/88:Jo38 yrkande 1 och 1987/88:Jo767 yrkande 4,
171. beträffande europeiskt miljösamarbete
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo25 yrkande 17, 1987/88:
Jo31 yrkande 1 och 1987/88: Jo751 yrkande 1,
172. beträffande Miljö-EUREKA
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo767 yrkande 23,
173. beträffande nordiskt miljösamarbete
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo24 yrkande 3,
174. beträffande samarbete med Polen
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo31 yrkande 2 och
1987/88:Jo719 yrkande 8,
175. beträffande talan vid Internationella domstolen i Haag
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo719 yrkande 6,
176. beträffande påtryckningar mot Storbritannien
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo735 yrkande 3,
177. beträffande fosforitbrytning i Estland
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo842,
178. beträffande gränsälvsöverenskommelsen m.m.
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo20 yrkandena 1 och 2,
JoU 1987/88:23
194
179. beträffande ett internationellt miljöteknikinstitut
att riksdagen godkänner att ett internationellt institut för att främja
forskning och utveckling av teknik för en miljöanpassad och varaktigt
hållbar utveckling inrättas,
180. beträffande lokaliseringen av det internationella miljöteknikinstitutet
att
riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo21 yrkande 4, 1987/88:
Jo717, 1987/88: Jo763, 1987/88:Jo787, 1987/88:Jo804, 1987/88:Jo806
och 1987/88:Jo807,
181. beträffande ett internationellt forskningscentrum
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo39,
182. beträffande ett internationellt institut för strategiska miljöstudier
att
riksdagen avslår motion 1987/88:Jo805,
183. beträffande ett internationellt miljöforskningsorgan
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo844,
184. att riksdagen lämnar utan erinran vad i propositionen i övrigt
anförts om betydelsen av det internationella miljösamarbetet.
Miljöskyddets regelsystem och organisation
185. beträffande utgångspunkten för miljöskyddslagen (ML)
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo26 yrkande 17,
186. beträffande miljörevisorer
a) att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo28 i motsvarande del
och 1987/88:Jo752 yrkande 3,
b) att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo24 yrkande 7 och
1987/88:Jo719 yrkande 25,
187. beträffande miljöansvarig
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo23 yrkande 12, 1987/88:
Jo30 yrkande 59, 1987/88:Jo752 yrkande 2 och 1987/88:Jo848 yrkande
1,
188. beträffande 38 § ML
att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:Jo24 yrkande 6 och
1987/88:Jo719 yrkandena 15 och 16 antar regeringens förslag till
ändring av 38 § ML,
189. beträffande koncessionsnämndens sammansättning
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo26 yrkande 28, 1987/88:
Jo28 i återstående del och 1987/88:Jo30 yrkande 57,
190. beträffande inriktningen av tillsynsverksamheten m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo3<) yrkandena 61 och 62
samt 1987/88:Jo767 yrkande 10,
191. beträffande ADB
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo710 och 1987/88:Jo750,
192. beträffande rätten att överklaga
a) att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo23 yrkande 11, 1987/88:
Jo26 yrkande 22, 1987/88:Jo30 yrkande 56, 1987/88:Jo719 yrkande 26
och 1987/88:Jo815,
b) att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo852,
JoU 1987/88:23
195
193. beträffande gränsvärden, m.m.
a) att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo752 yrkande 4 och
1987/88:J0812 i motsvarande del,
b) att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo24 yrkande 4,
194. beträffande förbättrad kontroll
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo752 yrkande 5, 1987/88:
Jo795 och 1987/88:Jo800 i motsvarande del,
195. beträffande straff vid uppsåtliga miljöbrott
a) att riksdagen avslår motion 1987/88:Jol6 yrkande 9
b) att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo26 yrkande 27,
196. beträffande avskaffande av straffrihet
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo24 yrkande 5,
197. beträffande översyn av miljöstraffrätten
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo29,
198. beträffande effektivare beivrande
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo735 yrkande 8, 1987/88:
Jo752 yrkande 1 och 1987/88:Jo812 i återstående del,
199. beträffande preskriptionstiden
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo735 yrkande 7,
200. beträffande miljöskyddsavgiften
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jol6 yrkande 8,
1987/88:Jo751 yrkande 3 och 1987/88:Jo848 yrkande 2,
201. beträffande vinningsrekvisitet
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo719 yrkande 24,
202. beträffande allmän rättshjälp
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo26 yrkande 21 och
1987/88:Jo30 yrkande 60,
203. beträffande miljöinriktad utbildning
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1987/88:Jo30 yrkande 54,
204. beträffande miljödeklarationer
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo26 yrkande 6 och
1987/88:Jo38 yrkande 4,
205. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar
a) att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo30 yrkande 55 i motsvarande
del,
b) att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med anledning
av motionerna 1987/88:Jol6 yrkande 17, 1987/88:Jo719 yrkande
22, 1987/88:Jo751 yrkande 4 och 1987/88:Jo767 yrkande 20
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
206. beträffande offentliga förhör och framtidsstudier
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo767 yrkandena 21 och 22,
207. beträffande tillsynsansvaret enligt NRL, m.m.
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo719 yrkandena 14 och 17,
208. beträffande handläggartjänster för miljöskyddet
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo25 yrkande 23 och
1987/88:Jo767 yrkande 18,
209. beträffande kommunernas resurser
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo26 yrkande 20,
JoU 1987/88:23
196
210. beträffande utbildning av miljöjurister
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo26 yrkande 29,
211. beträffande statsåklagare
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo30 yrkande 58,
212. beträffande miljöombudsman, m.m.
a) att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo767 yrkande 1 och
1987/88: Jo791,
b) att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo704,
213. beträffande haverikommission
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo809.
214. beträffande miljöpolis
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo811
215. beträffande regionala miljö- och naturvårdsenheter
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo825,
216. beträffande avgifter för prövning och tillsyn
a) att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo719 yrkande 23,
b) att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo416 yrkande 4 och
1987/88:Jo721,
217. beträffande 5 § ML
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo26 yrkandena 18 och 26 samt
1987/88:Jo30 yrkande 55 i återstående del,
218. beträffande förstärkning av miljöskyddslagen
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo800 i återstående del,
219. beträffande miljöskyddsprövning av vägar
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1987/88:Jo26 yrkande 19,
220. beträffande miljöskyddslagen i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen
(1969:387) i de delar som ej omfattas av utskottets
hemställan under mom. 188,
221. beträffande brottsbalken
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken,
222. beträffande miljöskyddets regelsystem m.m.
att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen om
miljöskyddets regelsystem, organisation och behovet av resurser för
att förstärka miljöskyddet.
Ekonomiska styrmedel
223. beträffande förslag om införande av ekonomiska styrmedel
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo23 yrkande 5, 1987/88:Jo
25 yrkande 22, 1987/88:Jo30 yrkande 53, 1987/88:Jo735 yrkande 10,
1987/88:Jo751 yrkande 2 och 1987/88:Jo768 yrkande 1 samt
1987/88:Fi224 yrkande 8 och 1987/88:N33 yrkande 6,
224. beträffande svavelavgifter
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo23 yrkande 6,
1987/88:Jo24 yrkandena 8 och 9, 1987/88:Jo25 yrkande 11,
1987/88:Jo30 yrkande 25, 1987/88:Jo719 yrkande 19 och
1987/88:Jo768 yrkande 2,
JoU 1987/88:23
197
225. beträffande kloravgifter m.m. JoU
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo23 yrkande 8, 1987/88:
Jo26 yrkande 8, 1987/88:Jo30 yrkandena 15 och 40, 1987/88:Jo719
yrkande 21 och 1987/88:Jo768 yrkande 3,
226. beträffande avgifter på kväveoxidutsläpp
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo23 yrkande 9, 1987/88:
Jo30 yrkande 26 och 1987/88:Jo719 yrkande 20,
227. beträffande avgifter på importerade fordon
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo24 yrkande 14,
228. beträffande kommunal avgift pä kemikaliehaltigt avlopp
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo517 yrkande 2,
229. beträffande ökad användning av ekonomiska styrmedel
att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Jo26 yrkande 25 lämnar
utan erinran vad som anförts i propositionen om ökad användning av
ekonomiska styrmedel,
230. beträffande miljöpolitikens inriktning och innehåll i övrigt
att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen om
miljöpolitikens inriktning och innehåll i övrigt.
Anslagsfrågor för budgetåret 1988/89
231. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionerna 1987/88:Jo30 yrkande 36, 1987/88:Jo735 yrkande 12
och 1987/88:Jo784 yrkande 1 till Åtgärder mot luftföroreningar och
försurning för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av
163 000 000 kr.,
232. beträffande vitaliseringskalkning
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo30 yrkande 34 i återstående
del,
233. beträffande kalkning av brunnar m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo21 yrkandena 2 och 3,
1987/88:Jo32 och 1987/88:Jo37,
234. beträffande inriktningen av kalkningsverksamheten
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo834 yrkande 3,
235. beträffande kalkning av sjöar
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo845,
236. beträffande kalkningsverksamhet i Skåne
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo244 yrkande 8,
237. beträffande försökskalkning av skogsmark m.m.
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo798,
238. beträffande försurningsskador på kulturminnen
att riksdagen avslår motionerna 1987/88 :Kr6 yrkande 4 och
1987/88:Jo30 yrkande 35,
239. beträffande Internationella försurningssekretariatet
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo30 yrkande 21,
240. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionerna 1987/88:Jo26 yrkande 24, 1987/88:Jo719 yrkande 85
och 1987/88:Jo784 yrkande 2 till Mark för naturvärd för budgetåret
1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 40 000 000 kr..
1987/88:23
198
241. beträffande del långsiktiga behovet av mark för naturvård JoU
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo27,
242. beträffande överföring av mark från domänfonden till naturvårdsfonden
att
riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo30 yrkande 9 och
1987/88:Jo719 yrkande 67.
243. beträffande bidrag till den ideella naturvärdens inköp av mark
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo25 yrkande 3.
244. beträffande sponsring för skötsel och förvärv av naturvårdsobjekt
att
riksdagen avslår motion 1987/88:Jo26 yrkande 23,
245. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionerna 1987/88:Jo30 yrkande 5, 1987/88:Jo719 yrkande 86.
1987/88:Jo784 yrkande 3 till Vård av naturreservat m.m. för budgetåret
1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 49 192 000 kr.,
246. beträffande underhåll av den halländska sandkusten
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo286 yrkande 3,
247. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1987/88:Jo773 och med bifall till motionerna 1987/88:Jo25 yrkande
1, 1987/88:Jo30 yrkande 8 och 1987/88:Jo719 yrkande 87 till Värd
av hotade arter m.m. för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag
av 3 000 000 kr.,
248. beträffande genbanker
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo719 yrkande 47,
249. att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Åtgärder
mot havsföroreningar för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag
av 15 000 000 kr.,
250. att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Utredningsverksamhet
om CFC-föreningar, m.m. förbudgetåret 1988/89 anvisar
ett reservationsanslag av 2 900 000 kr.,
251. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1987/88:Jo25 yrkande 24 i motsvarande del till Åtgärder
mot miljöskador för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag
av 50 000 000 kr.,
252. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1987/88:Jo24 i återstående del till Åtgärder för att rena
Dalälven för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av
100 000 000 kr.,
253. att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Internationellt
institut för främjande av miljöteknik m.m. för budgetåret
1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 25 000 000 kr.,
254. beträffande bränslemiljöfonden
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo24 yrkande 37,
255. beträffande Övervakning av miljöförändringar m.m.
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo24 yrkande 38,
256. beträffande Särskilda projekt på miljövårdens område
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo24 yrkandena 30 och 31
och 1987/88:Jo30 yrkande 7,
257. beträffande ett särskilt anslag för hagmarksersättning
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo30 yrkande 7,
1987/88:23
199
258. beträffande Kemikalieinspektionen
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo24 yrkandena 25 och 26,
259. beträffande anslag för bevarande av genetiska resurser
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo30 yrkande 10.
Stockholm den 24 maj 1988
På jordbruksutskottets vägnar
Karl Erik Olsson
Närvarande: Karl Erik Olsson (c). Håkan Strömberg (s). Grethe Lundblad
(s). Sven Eric Lorentzon (m). Ove Karlsson (s). Lars Ernestam (fp), Martin
Segerstedt (s). Jan Fransson (s). Margareta Winberg (s), Ingvar Eriksson
(m), Åke Selberg (s). Lennart Brunander (c). Jan Jennehag (vpk), Ivar
Virgin (m) och Anders Castberger (fp).
Reservationer
1. Tekniska framsteg (mom. 1)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med ”Utskottet
finner” och på s. 51 slutar med ”utskottet anfört” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas syn på vikten av teknisk utveckling inom
miljövårdens område. Erfarenheten visar att teknisk utveckling genererar
energisnålare och mer miljövänliga lösningar. Det gäller inte minst inom
transportområdet. För att uppmuntra och påskynda den tekniska utvecklingen
skall politiker fastställa gränsvärden i stället för att i detalj binda upp
besluten i olika tekniska lösningar. Via rabatter, skattenedsättningar och
avgifter kan processen påskyndas. Vad utskottet anfört med anledning av
motion Jo25 yrkande 14 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Därigenom tillgodoses även motion Jo 16 yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande tekniska framsteg m.m.
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1987/88:Jol6 yrkande 1 och
1987/88:Jo25 yrkande 14,
2. Den ekonomiska inriktningen (mom. 2)
Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar med ”Utskottet
kan i” och slutar med "Motionsyrkandet avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att miljöpolitiken är en fråga
om makt. Den handlar ytterst om fördelningen av jordens resurser. Först
när den ekonomiska utvecklingen inriktas på människornas hälsa och på
JoU 1987/88:23
2(X)
sociala, kulturella och ekologiska värden kan den nuvarande destruktiva JoU 1987/88:23
utvecklingen brytas.
Människornas uppror mot rovdrift och förtryck är nu, liksom tidigare,
den viktigaste förutsättningen för en sådan förändring. Fortfarande har ett
litet fåtal den ekonomiska makten i Sverige. Maktgrupper som dessa har
aldrig självmant ändrat attityd. Striden mot det etablerade har varit och är
fortfarande en livsnödvändighet. I dag är den dessutom en kapplöpning
med tiden eftersom den punkt rycker allt närmare där de ekologiska systemen
kollapsar. Mot den angivna bakgrunden delar utskottet motionärernas
krav på den ekonomiska politikens inriktning liksom på en kursändring
från imperialistiskt förtryck och kapitalistisk utsugning till en ny ekonomisk
världsordning. Vad utskottet anfört med anledning av motionen i nu berört
avseende bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande den ekonomiska inriktningen m.m.
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1987/88:Jo26 yrkandena 1 och 2,
3. Ett centralt ekonomiskt mål (mom. 3)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med ”Utskottet
kan ansluta” och slutar med ”tillgodosett härmed” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att hushållning med naturresurser
och en god miljö skapar framtidsmöjligheter, medan en miljöskadlig
utveckling undergräver framtiden. Miljöpolitiken måste ges stimulans,
styrmedel och tydliga signaler för en utveckling som skapar en uthållig
produktionsförmåga. Eftersom miljön är helheten måste den också ha sin
givna plats i hela samhället.
Utskottet anser liksom centern att god miljö är ett centralt ekonomiskt
mål. Som framhålls i motionen har de direkta skadorna på miljön i Sverige
uppskattats till ca 60 miljarder kronor per år. För att ge en varaktig tillväxt i
samhället behövs både ekonomisk och ekologisk balans. Vad utskottet
anfört med anledning av motionen i berörd del bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande ett centralt ekonomiskt mål
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1987/88:Jo30 yrkande 1,
4. Ägande och förvaltning av mark för naturvård (mom. 6)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med ”1 likhet” och
på s. 55 slutar med ”yrkande 2" bort ha följande lydelse: ->
Vad gäller säkerställande av mark för naturvård är utskottets principiella
inställning att det endast i två fall finns skäl för annat än privat ägande av
mark för naturvård. Det ena är nationalparkerna, som staten bör äga och
förvalta, det andra är värdefull mark av annan karaktär, där ägarbilden är
för splittrad eller osäker för att skötselkontrakt skall kunna användas. Här
skulle enligt utskottets mening de ideella föreningarna på miljövårdens
område kunna ta ett ansvar för ägandet och förvaltningen. Det engagemang
som dessa organisationer lägger i dagen vid skötsel av värdefulla naturområden
visar var den mesta kunskapen, den högsta motivationen och den
största ansvarskänslan finns för den framtida förvaltningen av den svenska
naturen. Utskottet delar således den uppfattning som kommer till uttryck i
motion Jo25. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionens
yrkande 2 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande ägande och förvaltning av mark för naturvård
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo25 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om den
ideella naturvården,
5. Bidrag till friluftsanläggningar (mom. 7)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 55 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”yrkande 7” bort ha följande lydelse:
Till skillnad från miljö- och energiministern anser utskottet att naturvårdsverkets
bidrag till olika friluftsanläggningar på sikt bör avvecklas och
ansvaret helt överföras på kommunerna. Utskottet ansluter sig även till den
uppfattning som framförs i motion Jo25 att mark för friluftsändamål i
största möjliga utsträckning bör bibehållas i enskild ägo och tillgängligheten
garanteras genom långsiktiga avtal. Vad utskottet sålunda anför med anledning
av motion Jo25 yrkande 7 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande bidrag till friluftsanläggningar
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo25 yrkande 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Ändring av skogsvårdslagen (mom. 9)
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 58 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:
Situationen är nu sådan att skyndsamma åtgärder är nödvändiga. Utskottet
delar därför den uppfattning som framförs i motion Jo 24 att skogsstyrelsen
bör få i uppdrag att i samråd med naturvårdsverket utarbeta
förslag till hur lövskogsandelen skall kunna ökas i särskilt känsliga om
-
JoU 1987/88:23
202
råden. Utskottet noterar att motionärerna i andra sammanhang lagt fram JoU 1987/88:23
förslag om omfattande bidrag för lövskogsplantering i slättbygd och om
ändringar i skogsvårdslagen som skulle utöka möjligheterna för skogsägare
som så önskar att i högre utsträckning både bevara och plantera lövskog.
Utskottet utgår från att dessa och andra förslag kommer att övervägas i
anslutning till det uppdrag de bägge verken nu föreslås få. Vad utskottet
sålunda anfört med anledning av motion Jo24 yrkande 24 bör ges regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande ändring av skogsvårdslagen
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo24 yrkande 24 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Miljökonsekvensanalyser av vissa skogsbruksmetoder
(mom. 10)
Karl Erik Olsson (c). Lars Ernestam (fp). Lennart Brunander (c) och
Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med "Miljö- och
energiministern betonar” och på s. 59 slutar med ”vidare åtgärd” bort ha
följande lydelse:
Miljö- och energiministern betonar — — — (=utskottet) — — — på
området. Dessa åtgärder bör enligt utskottets mening kompletteras med
miljökonsekvensanalyser i enlighet med vad som föreslås i motionerna
Jo30, Jo719 och Jo720. Sådana beskrivningar och analyser skall således
göras för olika skogsbruksmetoder såsom hyggesplöjning, stubbrytning,
inplantering av främmande trädslag samt skogsplantering på jordbruksmark.
Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna Jo30
yrkande 11, Jo719 yrkande 59 och Jo720 yrkande 7 bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande miljökonsekvensanalyser av vissa skogsbruksmetoder
att
riksdagen med anledning av motionerna 1987/88: Jo30 yrkande 11,
1987/88:Jo719 yrkande 59 och 1987/88:Jo720 yrkande 7 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Skogsbruk i fjällnära områden (mom. 11)
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 59 som börjar med ”Med
anledning" och slutar med "från riksdagens sida” bort ha följande lydelse:
Med anledning av motion Jo23 yrkande 1 vill utskottet anföra följande.
Det är nu hög tid att åstadkomma en långsiktig lösning på konflikterna om
de fjällnära skogarna. En utredning bör tillsättas om en naturvårdsgräns för 203
dessa skogar. Därvid bör särskilt beaktas att ett småskaligt skogsbruk, så
som det traditionellt bedrivs av ortsbefolkningen, har större möjlighet att Joli 1987/88:23
bruka skogen på ett miljövänligt sätt. Utskottet vill betona att gränsdragningen
skall ske i nära kontakt med företrädare för lokala intressen, inte
minst skogsbrukarna, och att eventuella inskränkningar skall ersättas i
första hand med annan mark. I anslutning till en lösning av detta slag kan
den gamla skogsodlingsgränsen utmönstras.
Utskottet delar vidare den syn på behovet av skydd för värdefulla skogar
nedanför de fjällnära områdena som redovisas i motion Jo719. Enligt utskottets
mening bör riksdagen ställa sig bakom målet att en procent av den
produktiva skogsmarken nedanför de fjällnära barrskogarna bör undantas
från vanligt skogsbruk. Syftet skall vara att bevara såväl ovanliga skogstyper
- såsom urskogar och urskogsliknande områden - som representativa
naturtyper, dvs. olika kulturpåverkade skogar. Utskottet bedömer att naturskyddsbeslut
av en sådan omfattning vore väl avvägda för att tillgodose
de skilda skyddsbehov som är kända. Vad utskottet anfört med anledning av
motionerna Jo23 yrkande 1 och Jo719 yrkande 60 bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande skogsbruk i fjällnära områden
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1987/88:Jo23 yrkande 1 och
1987/88:Jo719 yrkande 60,
9. Ersättning till markägare m.m. (mom. 12)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med ”Frågor om”
och slutar med ”yrkande 14 (delvis)” bort ha följande lydelse:
Visserligen kan utskottet konstatera att frågan om ersättning till markägare
vid olika typer av intrång har kommit i ett nytt och för markägarintressena
i viss mån förmånligare läge sedan plan- och bygglagen jämte
följdlagstiftning har börjat tillämpas. Enligt utskottets mening är situationen
emellertid alltjämt otillfredsställande. Privata markägare skall inte behöva
drabbas av att de på sin mark har en hotad art. Det måste ankomma på
staten att tillerkänna berörda markägare skälig ersättning för försvårande
av pågående markanvändning. Genom en entydig lagstiftning skulle två
fördelar nås. Dels skulle markägaren — som ofta mot sin vilja får avstå från
marken i fråga — erhålla en rättvis kompensation för intrånget, dels skulle
ersättningen fungera som incitament för en bättre prövning och prioritering
av objekten. Ersättningen skall dessutom vara sådan att markägaren upplever
det positivt att ta sitt ansvar. Härmed ansluter sig utskottet till den syn
på ersättningsfrågorna som kommer till uttryck i motionerna Jo723 yrkandena
2 och 3 och Jo751 yrkande 14 (delvis). Vad utskottet sålunda anfört
bör ges regeringen till känna.
204
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: JoU 1987/88:23
12. beträffande ersättning till markägare m.rn.
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo723 yrkandena
2 och 3 och 1987/88:Jo751 yrkande 14 i motsvarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Nationalparker och naturreservat m.m. (mom. 14)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 65 börjar med ”1 propositionen”
och på s. 24 slutar med ”och 11” bort ha följande lydelse:
I propositionen (=utskottet) och naturvårdsområden. När
det gäller skyddsformerna nationalparker och naturreservat delar emellertid
utskottet den uppfattning som kommit till uttryck i moderata samlingspartiets
partimotioner Jo25 och Jo751 att nationalparker skall omfatta områden
där naturen i huvudsak får utvecklas fritt. Marken bör ägas av staten,
och naturen skall normalt inte behöva någon skötsel. Nationalparker skall
därför i princip inte ha några driftskostnader utom för viss övervakning. Ett
par sydsvenska nationalparker utgörs emellertid av kulturparker av skilda
slag och kräver särskild vård. Naturreservatet bör i första hand syfta till ett
skydd för särskilda naturtyper, t. ex. biotoper för hotade arter och geologiska
formationer. Däremot bör denna skyddsform inte komma i fråga vad
gäller friluftsliv och rekreation. Här finns andra, mindre ingripande skyddsformer
att tillgå. Där det är möjligt bör en ägare av den berörda marken
eller intilliggande mark få ett tillsynsansvar för naturreservatet. Härigenom
uppnås en personlig anvarskänsla, och kostnaderna för tillsynen minskar.
Denna modell kan användas även för andra naturvårdsobjekt. Många av
dagens naturreservat har inte sådan status att de bör kvarstå som naturreservat.
Regeringen bör därför utvärdera denna skyddsform. Vad utskottet
anfört med anledning av motionerna Jo25 yrkandena 4, 5 och 6 och Jo751
yrkandena 5, 10 och 11 bör ges regeringen till känna. Med det anförda
avstyrker utskottet motionerna Jo24 yrkande 27 och Jo720 yrkande 9 (delvis)
i den mån de inte blivit tillgodosedda med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande nationalparker och naturreservat m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo25 yrkandena
4-6 och 1987/88:Jo751 yrkandena 5, 10 och 11 och med avslag på
motionerna 1987/88:Jo24 yrkande 27 och 1987/88:Jo720 yrkande 9 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
205
11. Nationalparker och naturreservat m.m. (mom. 14) JoU 1987/88:23
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 65 som börjar med "I propositionen"
och slutar med "och 11" bort ha följande lydelse:
I propositionen (=utskottet) årets utgång. Det värdefulla
inventeringsarbete som här åsyftas är emellertid inte tillräckligt utan bör
följas av konkreta åtgärder för att säkra dessa riksobjekt för framtiden
genom reservatsbildning. Det är oacceptabelt att riksintressanta naturvårdsobjekt
exempelvis på grund av resursbrist skall gå förlorade. Utskottet delar
därför den uppfattning som framförs i motion Jo24 att länsstyrelserna bör
utarbeta säkerställandeplaner med utgångspunkt från gjorda inventeringar.
Det är också angeläget att naturvårdsmyndigheterna skaffar sig en samlad
bild av lämpliga framtida naturreservat. Vad utskottet sålunda anfört med
anledning av motion Jo24 yrkande 27 bör ges regeringen till känna. Med det
anförda avstyrker utskottet motionerna Jo25 yrkandena 4, 5 och 6, Jo720
yrkande 9 (delvis) och Jo751 yrkandena 5, 10 och 11 i den mån de inte kan
anses tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande nationalparker och naturreservat m m
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo24 yrkande 27 och
med avslag på motionerna 1987/88:Jo25 yrkandena 4, 5 och 6,
1987/88:Jo720 yrkande 9 i motsvarande del och 1987/88: Jo751 yrkandena
5,10 och 11 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
12. Principer för skötseln av naturreservat (mom. 15)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 65 som börjar med "Utskottet
ansluter" och slutar med "yrkande 9 (delvis)” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter (=utskottet) och naturvårdsområden.
Förutom de här nämnda finansieringsformerna anser utskottet — i likhet
med vad som framförs i centerpartiets motioner Jo30 och Jo720 — att en
fond bör tillskapas för vård och inköp av naturvårdsobjekt. Fonden skall
byggas upp av statliga medel men med möjlighet för allmänheten och
företag att lämna bidrag. Bidrag till fonden skall också kunna lämnas genom
testamentariska förordnanden. Vad utskottet sålunda anfört med anledning
av motionerna Jo30 yrkande 6 och Jo720 yrkande 9 (delvis) bör ges regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande principer för skötseln av naturreservat
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo30 yrkande 6
och 1987/88:Jo720 yrkande 9 i återstående del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
206
13. En plan för den svenska fjällvärlden (mom. 16)
JoU 1987/88:23
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 65 börjar med ”Sorn
redovisats” och slutar med ”riksdagens åtgärd" bort ha följande lydelse:
På olika sätt har statsmakterna sökt skydda fjällvärlden mot exploatering.
Redan i seklets början avsattes nationalparker. Ytterligare parker har tillkommit
senare. Sarek-Padjelanta—Stora Sjöfallet är ett av världens största
sammanhängande skyddade områden. Genom den fysiska riksplaneringen
har även andra delar av fjällen givits ett visst om än osäkert skydd, bl. a.
genom att obrutna fjällområden avgränsats.
I praktiken är det dock inte lika väl beställt. Den nya naturresurslagen
medger att mineralutvinning sker även i områden som åtnjuter särskilt
skydd mot exploateringsföretag. Bestämmelsen bör utgå ur lagen.
Inte ens nationalparksskyddet — dvs. utfästelsen att till kommande generationer
spara särskilt värdefulla naturtyper - har visat sig hållbart. I Stora
Sjöfallets nationalpark har flagranta ingrepp och gränsändringar skett vid en
rad tillfällen för att möjliggöra vattenkraftsutbyggnad. Omfattande vägbyggen
har också utförts. Abisko nationalpark genombryts av den s. k.
Norgevägen. Riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen har visat sig mycket
tänjbara så snart de ställts mot mer konkreta krav från skogsbruket eller på
utbyggnad av fritidshus och vägar. Det finns en rad hot av detta slag även
mot de mest skyddsvärda fjällområdena. Skyddet har inte hindrat planer på
vattenkraftsutbyggnad, ytterligare vägdragningar och prospektering efter
malm och mineraler. Sådan exploatering drabbar också rennäringen,
finner” och slutar med ”planerade Kirunaparken” bort ha följande lydelse:
Enligt vad utskottet erfarit äi; avsikten att inom den planerade nationalparken
i Kirunafjällen också utveckla turismen. De delar av parken som
skall brukas för detta ändamål bör enligt utskottets mening skyddas på
annat sätt, nämligen såsom naturreservat eller naturvårdsområde. Utskottet
ansluter sig härmed till vad som framförs i motion Jo751 yrkande 7 om
Kirunaparken. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande en plan för den svenska fjällvärlden
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo719 yrkande 50
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Nationalpark i Sjaunja (mom. 17)
Sven Eric Lorentzon (m). Lars Ernestam (fp). Ingvar Eriksson (m). Ivar
Virgin (m) och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 65 börjar med "Mot
bakgrund” och på s. 66 slutar med ”yrkande 8" bort ha följande lydelse:
På grund av riksdagens enhälliga uttalande att snara åtgärder borde
vidtas för att bevara Sjaunjaområdet har området nyligen avsatts som naturreservat.
Trots detta är området fortfarande hotat. Enligt vad utskottet
erfarit har tillstånd givits för mineralprospektering, en åtgärd som i sig JoU 1987/88:23
skadar området. Skulle man dessutom finna brytningsvärda tillgångar kommer
givetvis kravet på exploatering att bli oerhört starkt. Det är utskottets
mening - vilket även framförs i motionerna Jo719 och Jo751 — att endast
det mera omfattande skydd som nationalparksinstitutet innebär kan förhindra
exploatering och annan påverkan som skadar den känsliga miljön i
Sjaunjaområdet. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna
Jo719 yrkande 51 och Jo751 yrkande 8 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande nationalpark i Sjaunja
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo719 yrkande
51 och 1987/88:Jo751 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
15. Nationalparker i Taavavuoma, Rögen och Kebnekaise
(mom. 18)
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med ”Utskottet
avstyrker" och slutar med ”och 54” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som framhålls i motion Jo719, att såväl
Taavavuoma som Rogenområdet och Kebnekaise har unika naturvärden
och att de bör avsättas som nationalparker. Vad utskottet anfört med
anledning av motion Jo719 yrkandena 52, 53 och 54 bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande nationalparker i Taavavuoma, Rogenområdet och
Kebnekaise
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo719 yrkandena 52,
53 och 54 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
16. Skydd av en planerad nationalpark i Kiruna (mom. 20)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”planerade Kirunaparken” bort ha följande lydelse:
Enligt vad utskottet erfarit är avsikten att inom den planerade nationalparken
i Kirunafjällen också utveckla turismen. De delar av parken som
skall brukas för detta ändamål bör enligt utskottets mening skyddas på
annat sätt, nämligen såsom naturreservat eller naturvårdsområde. Utskottet
ansluter sig härmed till vad som framförs i motion Jo751 yrkande 7 om
Kirunaparken. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. 208
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse: JoU 1987/88:23
20. beträffande skydd av en planerad nationalpark i Kiruna
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo751 yrkande 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Abisko nationalpark (mom. 21)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med "Utskottet
avstyrker” och slutar med ”yrkande 6 (delvis)” bort ha följande lydelse:
1 likhet med motionärerna i motion Jo751 kan utskottet konstatera att vid
flera tillfällen olika ingrepp såsom vägbyggen och vattenfallsutbyggnader
har gjorts i de nordliga nationalparkerna Stora Sjöfallet och Abisko. De
exploaterade områdena urholkar enligt utskottets mening respekten för
nationalparksbegreppet. Utskottet ansluter sig till vad som sägs i motion
Jo751 yrkande 6 (delvis) att de exploaterade delarna av Abisko nationalpark
bör överföras till naturreservat. Utskottet återkommer nedan (reservation
30) till frågan om skyddet av Stora Sjöfallet. Vad utskottet anfört bör
ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande Abisko nationalpark
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo751 yrkande 6 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
18. Marina naturreservat (mom. 22)
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”yrkande 45” bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion Jo719 anser utskottet att ambitionsnivån
måste höjas när det gäller marina skyddsområden. Inom vissa områden,
främst Öresund och runt Gotska Sandön, är t. ex. sandsugning ett
hot mot den marina miljön. Flera områden i Stockholms skärgård och på
västkusten, inkl. grunda vikar av stort biologiskt värde, behöver skyddas.
Syftet måste vara att skydda havsmiljön i dess helhet, dvs. även fauna och
flora, mot bl. a. direkta ingrepp och att skapa en fristad för känsliga arter.
Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande marina naturreservat
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo719 yrkande 45
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
209
14 Riksdagen 1987/88. 16 sami. Nr 23
19. Urskogarna (mom. 23)
JoU 1987/88:23
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 66 börjar med ”Beträffande
det” och på s. 67 slutar med ”vidare åtgärd” bort ha följande lydelse:
Beträffande det (=utskottet) all kulturpåverkan. Anspråken
på dessa marker är stora från det moderna skogsbrukets sida. Särskilt
viktigt är att undanta dessa områden och ge dem ett varaktigt skydd från
avverkning i den södra landshalvan, där även lövskogar finns. Vad utskottet
sålunda anfört med anledning av motion Jo751 yrkande 17 bör ges regeringen
till känna. Med det anförda får syftet med motionerna Jo719 yrkande 61
och Jo786 yrkande 3 anses i allt väsentligt tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande urskogarna
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo751 yrkande 17 och
med avslag på motionerna 1987/88:Jo719 yrkande 61 och
1987/88:Jo786 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
20. Urskogarna (mom. 23)
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 66 börjar med ”Beträffande
det” och på s. 67 slutar med ”vidare åtgärd" bort ha följande lydelse:
Beträffande det — — — (=utskottet) — — — all kulturpåverkan. Dessa
åtgärder är emellertid inte tillräckliga. Trycket på våra urskogar är hårt,
samtidigt som resurserna för att bilda naturreservat är helt otillräckliga.
Med nuvarande takt i bevarandebesluten kommer ett stort antal av våra få
kvarvarande urskogar att gå förlorade. Därför behövs snabba åtgärder och
avsevärt ökade resurser för nya naturreservat. Vad utskottet sålunda anfört
med anledning av motion Jo719 yrkande 61 bör ges regeringen till känna.
Med det anförda får syftet med motionerna Jo751 yrkande 17 och Jo786
yrkande 3 anses i allt väsentligt tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande urskogarna
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo719 yrkande 61 och
med avslag på motionerna 1987/88:Jo751 yrkande 17 och
1987/88:Jo786 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
21. Våtmarkerna (mom. 24)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”yrkande 7” bort ha följande lydelse:
210
Våra våtmarker har ofta en särpräglad fauna såväl som flora, vilka är
angelägna att bevara. Våtmarkerna är viktiga för viltet och som rastplatser
för flyttande fåglar. I områden med kalhyggen och stor vattenavrinning
utgör de en typ av ”utjämningsmagasin” som motverkar översvämningar
nedströms. Även globalt är våra våtmarker av betydelse. Utskottet vill
erinra om att Convention of Wetlands — den s. k. våtmarkskonventionen —
i sin förteckning upptar ca 20 internationellt skyddsvärda områden i Sverige.
Brytning av torv kan innebära oåterkalleliga skador på myrarna och på de
växter och djur som är beroende av myrarna som sin livsmiljö. Genom att ge
undersökningstillstånd för Gullhögsfloarna i Härjedalen har regeringen enligt
utskottets mening visat sin bristande respekt för stora och riksangelägna
naturvärden. Den aktuella myren har av såväl vetenskap som naturvård
klassats som riksobjekt och saknar direkt motsvarighet i landet.
En utdikad torvmyr eller ett utdikat rikkärr kan aldrig återställas. En stor
del av Sveriges våtmarker — i Sydsverige 90 % — är i dag mer eller mindre
torrlagda. Enligt utskottets mening bör i princip kvarvarande sydsvenska
våtmarker bevaras, särskilt i de kalkrika områdena. Naturvården måste få
komma in i ett tidigt planeringsstadium. Utdikningsföretag måste följa
gällande lagar och överträdelser måste påtalas och beivras. Vad utskottet
sålunda anfört med anledning av motion Jo751 yrkande 18 bör ges regeringen
till känna. Med det anförda är enligt utskottets mening i allt väsentligt
syftet med motionerna Jo719 yrkande 57, Jo786 yrkande 10 och Jo821
yrkande 7 tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande våtmarkerna
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo751 yrkande 18 och
med avslag på motionerna 1987/88:Jo719 yrkande 57, 1987/88:Jo786
yrkande 10 och 1987/88:Jo821 yrkande 7 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
22. Våtmarkerna (mom. 24)
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”yrkande 7” bort ha följande lydelse:
I landet finns 6-7 miljoner ha våtmarker av skilda slag, som inte ger
någon produktiv avkastning för jord- och skogsbruket. Dessa områden är
ekologiskt sett av utomordentligt stor betydelse. De spelar stor roll för
vattenbalansen. Deras naturvårdsbetydelse ökar i takt med den ökande
intensiteten i skogs- och jordbruket. De utgör refugier, dvs. ostörda områden
för djur och växter, särskilt sådana arter som trängs tillbaka i det
moderna produktionslandskapet. Våtmarkerna bidrar också i hög grad till
omväxlingen i landskapet.
Våtmarkerna kan genom nya tekniska landvinningar numera utnyttjas i
betydligt större utsträckning än man kunde tänka sig för 10-20 år sedan.
JoU 1987/88:23
211
De är därför intressanta för ett expanderande skogsbruk. Våtmarkerna är JoU 1987/88:23
emellertid också av intresse för energiförsörjningen. Många av dem innehåller
stora mängder torv som kan brytas och utnyttjas som bränsle. De är
också intressanta för s. k. energiskogsodling.
De samlade intressen och anspråk som redovisats eller kan räknas fram är
väsentligt större än den totala areal av våtmarker som finns att tillgå. Därför
måste en planering av deras utnyttjande och skydd komma till stånd.
I den fysiska planeringen måste dessa områden på alla nivåer ägnas ett
avsevärt större intresse än hittills. Beslutsunderlaget måste förbättras genom
en planmässig satsning på forskning och på rikstäckande inventeringar.
Naturvårdens synpunkter måste komma in redan i planeringsarbetets begynnelseskeden.
Inventeringar av olika våtmarkers värde för naturvården har utförts och
pågår också för närvarande i bl. a. naturvårdsverkets regi. Det har framgått
att nästan alla våtmarker skadats, och det är mycket angeläget med snara
skyddsåtgärder för många särskilt skyddsvärda områden, framför allt reservatsbildning.
Takten i bevarandearbetet måste öka väsentligt och erforderliga
resurser ställas till förfogande för dessa nödvändiga skyddsåtgärder.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo719 yrkande 57 bör ges
regeringen till känna. Härigenom tillgodoses även motion 821 yrkande 7
och i allt väsenligt syftet med motionerna Jo751 yrkande 18 och Jo786
yrkande 10.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande våtmarkerna
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo719 yrkande
57 och 1987/88:Jo821 yrkande 7 och med avslag på motionerna
1987/88:Jo751 yrkande 18 och 1987/88:Jo786 yrkande 10 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Våtmarkerna (mom. 24)
Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”yrkande 7” bort ha följande lydelse:
Inslag av myrar, sumpskog och andra våtmarker i skogslandskapet är en
förutsättning för art- och variationsrika skogar. Våtmarkerna fungerar exempelvis
som födoproducenter för många av skogens fåglar och är också
viktiga för älg och annat skogsvik. Myrarna utgör skogens mest ursprungliga
och opåverkade miljöer och hyser ofta en värdefull lägre fauna. Detta
gäller även kantzoner, små myrholmar och liknande skogspartier i anslutning
till våtmarkerna. En stor del av de hotade skogsväxterna hör hemma i
skogliga våtmarker.
Dikningen av myrmark för skogsproduktion har mer än tredubblats i
omfattning sedan 1970 och stimuleras med statliga bidrag. Skogsstyrelsens
målsättning är att omkring 700 000 ha sumpskog skall dikas inom 20 år och
800 000 ha myr inom 40 år. Dikning av denna omfattning skulle enligt
uskottets mening innebära en kraftig biologisk utarmning av skogsland- JoU
skåpet, i all synnerhet som de från ekologisk synpunkt intressanta dikningsobjekten
inte är jämnt fördelade över landet. Det är framför allt näringsrika
våtmarker i södra Sverige som kommer i fråga. Enligt vad utskottet erfarit
är i vissa av skogslänen i södra Sverige, exempelvis Kronobergs län, skogsdikningen
för närvarande ett mycket allvarligt naturvårdsproblem.
Dikningsföretag kräver numera länsstyrelsens tillstånd, vilket har förbättrat
situationen från naturvårdssynpunkt. Det dåliga kunskapsläget rörande
våtmarkernas naturvärden och länsstyrelsernas bristande resurser för
tillståndsprövningen innebär dock enligt utskottets mening att situationen
inte kan anses vara under kontroll.
I likhet med vad som framförs i motion Jo786 anser utskottet att skogsstyrelsens
mål för dikningen måste justeras ned avsevärt. Nydikning av våtmarker
i södra Sverige bör tillåtas endast i mycket begränsad omfattning. På
samma sätt som för lövskogarna bör - med utgångspunkt i de övergripande
målen om bevarad art- och variationsrikedom i skogslandskapet — länsvisa
mål för sumpskogs- och myrmarksarealerna sättas upp. Kartläggning av ett
våtmarksområdes naturvärden skall bekostas av den som ansöker om att få
dika området, och tillstånd skall inte fä ges innan en sådan kartläggning har
gjorts. Reglerna för tillståndsgivning bör skärpas, så att även större skyddsdikningar
blir tillståndspliktiga. Vad utskottet anfört med anledning av
motion Jo786 yrkande 10 bör ges regeringen till känna. Med det anförda får
syftet med motionerna Jo719 yrkande 57, Jo751 yrkande 18 och Jo821
yrkande 7 i allt väsentligt anses tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande våtmarkerna
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo786 yrkande 10 och
med avslag på motionerna 1987/88:Jo719 yrkande 57, 1987/88:Jo751
yrkande 18 och 1987/88:Jo821 yrkande 7 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
24. Vissa våtmarker (mom. 25)
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 68 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med "och Lundåkrabukten” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter (=utskottet) och Jo760.
Utskottet delar emellertid den bedömning av naturvårdsvärdet hos Skäldervikens
inre del samt hos stora delar av Lundåkrabukten i Skåne som görs
i motion Jo712. Som framhålls i motionen utgör den välhävdade strandängen
en av vårt lands sällsynta naturtyper. Utskottet fäster stort avseende vid
det faktum att åtskilliga hotade växt- och djurarter, bl. a. flera fågelarter,
har sitt hemvist i dessa områden. Utskottet delar därför motionärens uppfattning
att dessa bägge områden bör uppföras på den svenska listan över
våtmarker av internationell betydelse. Regeringen bör ta erforderliga initiativ
i detta syfte. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion
Jo712 bör ges regeringen till känna.
1987/88:23
213
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse: JoU
25. beträffande vissa våtmarker
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo712 och med avslag
på motionerna 1987/88:Jo709 och 1987/88:Jo760 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om Skälderviken och Lundåkrabukten,
25. Stora Alvaret (mom. 27)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 68 som börjar med ” Utskottet
är” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:
1 likhet med motionärerna i motion Jo751 kan utskottet konstatera att
Stora Alvaret på Öland är unikt i Norden med ett djur- och växtliv av
enastående värde. Området bör bevaras och uppdrag ges åt naturvårdsverket
att finna lämpliga bevarandeformer, t. ex. genom skötselkontrakt. Vad
utskottet sålunda anfört med anledning av motion Jo751 yrkande 9 bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande Stora Alvaret
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo751 yrkande 9 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Fauna- och floravård (mom. 30)
Sven Eric Lorentzon (m). Lars Ernestam (fp). Ingvar Eriksson (m), Ivar
Virgin (m) och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 71 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 72 slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:
Antalet hotade svenska djur- och växtarter ökar och flera hundra arter
hotas av utrotning. I de flesta fall är huvudorsaken miljöförändringar, men
vanligast är förändrad markanvändning inom jord- och skogsbruket.
Våra inhemska växt- och djurarter representerar stora värden både i sig
och som delar av ekosystemet. När arter försvinner eller reduceras i antal
sker en genetisk utarmning. Variationen blir mindre både genom att antalet
individer minskar och genom att avstånden mellan individerna ökar. Det är
därför ett angeläget och grundläggande naturvårdskrav att bevarandet så
långt möjligt sker i arternas egen miljö.
Flora- och faunavården utgör enligt utskottets mening en starkt försummad
del av naturvården. Den måste ges en ökad tyngd och bedrivas
längs flera linjer. Lämpliga instrument finns delvis, men de måste användas
i större utsträckning och på ett mer målmedvetet sätt. En utökad forskning
inom området är angelägen. Av grundläggande betydelse är att bibehålla
eller återskapa lämpliga miljöer för de aktuella arterna. Särskilt värdefulla
miljöer måste avsättas som naturreservat. Skyddet för djur- och växtarter
måste förstärkas inom ramen för en mer effektiv naturskyddslagstiftning,
1987/88:23
214
och artskyddsbestämmelserna bör gälla både växter och djur. De måste JoU 1987/88:23
också verka förebyggande. Vidare bör lagstiftningen ändras så att för hotade
arter kritiska områden ges ett automatiskt skydd liknande det i USA.
Detta är emellertid inte tillräckligt. Därutöver krävs en allmänt ökad hänsyn
till växt- och djurlivet från skogs- och jordbrukets sida. I enlighet med
vad utskottet anfört ovan om arternas miljöer är den viktigaste åtgärden att
säkerställa deras livsmiljöer, deras biotoper. Många gånger innebär detta ett
avsevärt försvårande av pågående markanvändning, vilket medför att markägaren
blir ersättningsberättigad. Enda möjligheten är då att tillgripa något
av naturvårdslagens skyddsinstitut, främst naturreservat.
Som framgår av vad utskottet anför under budgetavsnittet i detta betänkande
bör riksdagen öka det av regeringen föreslagna anslaget för vård
av hotade arter från 2 milj. kr. till 3 milj. kr. Vad utskottet dessutom anfört
ovan med anledning av motionerna Jo719 yrkande 65 (delvis) och Jo751
yrkande 15 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:
30. beträffande fauna- och floravård
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo719 yrkande
65 i motsvarande del och 1987/88:Jo751 yrkande 15 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Artdatabank m.m. (mom. 31)
Sven Eric Lorentzon (m). Lars Ernestam (fp). Ingvar Eriksson (m). Ivar
Virgin (m) och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med "Med det”
och slutar med ”väsentligt tillgodosett" bort ha följande lydelse:
Förutom ovan angivna åtgärder bör enligt utskottets mening fauna-och
floravårdskommittéerna vid SLU ges ökade resurser så att deras insamling
av data om hotade djur och växter når en god spridning. Informationen om
denna verksamhet behöver utökas. Kommittéerna är viktiga remissinstanser
och bör utnyttjas t. ex. vid en revidering av hänsynsreglerna inom jordoch
skogsbrukslagstiftningen. Vidare bör en permanent databank för utrotningshotade
växt- och djurarter inrättas och ett handlingsprogram för
bevarande av genetiska resurser utarbetas. Vad utskottet sålunda anfört
med anledning av motionerna Jo719 yrkande 65 (delvis) och Jo751 yrkande
16 bör ges regeringen till känna. Med det anförda får syftet med motion
Jo786 yrkande 6 anses i allt väsentligt tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande artdatabank m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo719 yrkande
65 i återstående del och 1987/88:Jo751 yrkande 16 och med avslag på
motion 1987/88:Jo786 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
215
28. 18 c § naturvårdslagen (1964:822) (mom. 33) JoU
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 72 börjar med ” Frågan om”
och på s. 73 slutar med ”motion Jo711” bort ha följande lydelse:
För skydd av vissa groddjur begärs i motion Jo711 komplettering av nu
gällande bestämmelser om fridlysning genom ändring av 18 § naturvårdslagen.
Som utskottet erinrat om har sedan nya vattenlagens ikraftträdande den 1
januari 1984 naturvårdsintressena en starkare ställning än tidigare. För ett
bevarande av groddjuren är det också nödvändigt att deras livsmiljö skyddas.
Något effektivt och varaktigt skydd för dessa arter garanterar emellertid
inte lagstiftningen. I likhet med vad som föreslås i motion Jo711 kan ett
sådant biotopskydd enklast tillskapas genom att i naturvårdslagen införs en
generell tillståndsplikt för utfyllnad av våtmarker och vattenområden. Ett
skyndsamt förslag härom bör enligt utskottets mening utarbetas. Vad utskottet
sålunda anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande ändring av 18 c § naturvårdslagen (1964:822)
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo711 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. Åtgärder för sälstammarna i Östersjön (mom. 35)
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med ”Utskottet
har tidigare och senast för” och slutar med ”vidare åtgärd” bort ha följande
lydelse:
Utskottet har (=utskottet) detta område. Dessa åtgärder
är emellertid inte tillräckliga. För att återskapa en livskraftig sälstam är det
dessutom av allt att döma nödvändigt att underlätta den naturliga föryngringen
genom uppfödning och utsättning av jämförelsevis giftfria sälungar.
Utskottet ansluter sig således till kraven i motion Jo719 yrkande 46. Vad
utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:
35. beträffande åtgärder för sälstammarna i Östersjön
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo719 yrkande 46
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. Stora Sjöfallets nationalpark (mom. 38 b)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 74 som börjar med "Naturvårdsverket,
sorn” och slutar med ”yrkande 6 (delvis)” bort ha följande
lydelse:
1987/88:23
216
Naturvårdsverket, som - — — ( = utskottet) — - — i propositionen. Joli 1987/88:23
Härutöver är utskottets uppfattning - som också har framförts i andra
sammanhang — att exploatering av nationalparker urholkar respekten för
nationalparksbegreppet. Delar av Stora Sjöfallets nationalpark har redan
vid flera tillfällen blivit utsatta för olika ingrepp. En turistanläggning i
Vietas skulle enligt utskottets mening än mer fjärma området från dess
ursprungliga karaktär av nationalpark. De delar av parken som på olika sätt
har exploaterats bör därför överföras till naturreservat. Vad utskottet anfört
med anledning av motion Jo751 yrkande 6 (delvis) bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 38 b bort ha följande lydelse:
38. beträffande Stora Sjöfallets nationalpark
b) att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo751 yrkande 6 i
återstående del och med avslag på motion 1987/88:Jo719 yrkande 55
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. Stora Sjöfallets nationalpark (mom. 38 b)
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 74 som börjar med ”Naturvårdsverket,
som” och slutar med "yrkande 6 (delvis)” bort ha följande
lydelse:
Naturvårdsverket, som — — — (=utskottet) — — — i propositionen.
Riksdagen har vid flera tillfällen slagit fast att ett beslut om inrättande av
nationalpark innebär att ingen exploatering får ske inom området. Detta
måste enligt utskottets mening med skärpa understrykas. I konsekvens med
denna uppfattning och i likhet med vad som anförs i motion Jo719 bör de
delar av Stora Sjöfallets nationalpark som fortfarande har ett stort skyddsvärde
införlivas med intilliggande Sareks nationalpark. Detta gäller främst
området söder om sjön Akkajaure. Andra områden i de nordöstra delarna
av den nuvarande parken bör slås samman med den av utskottet i annat
sammanhang (reservation 14) förordade nya nationalparken i Sjaunjaområdet.
Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion Jo719 yrkande
55 bör ges regeringen till känna. Med det anförda avstyrker utskottet
motion Jo751 yrkande 6 (delvis).
dels att utskottets hemställan under 38 b) bort ha följande lydelse:
38. beträffande Stora Sjöfallets nationalpark
b) att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo719 yrkande 55
och med avslag på motion 1987/88:Jo751 yrkande 6 i återstående del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. Översyn av naturvårdslagen (mom. 40)
Karl Erik Olsson (c), Sven Eric Lorentzon (m), Lars Ernestam (fp), Ingvar
Eriksson (m). Lennart Brunander (c), Ivar Virgin (m) och Anders Castberger
(fp) anser
217
dels att den del av utskottets yttrande på s. 78 som börjar med ”1 likhet" och JoU 1987/88:23
slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:
I likhet (=utskottet) i propositionen. Grunden för denna
översyn bör enligt utskottets mening vara att resurserna skall förvaltas, inte
exploateras. Naturvårdslagen måste ges ökad tyngd i förhållande till annan
lagstiftning på området. Relationerna till övriga lagar inom miljöområdet
såsom miljöskyddslagen, naturresurslagen och plan- och bygglagen måste
ses över för att en nödvändig samordning av regelsystemet skall kunna
komma till stånd. Även naturresurslagen behöver revideras för att åstadkomma
ett bättre samband mellan naturresurslagen och naturvårdslagen
vad gäller värnet om naturmiljön. En utredning bör dessutom särskilt pröva
om det inte finns skäl att göra en tydligare boskillnad mellan naturområden
som skall sparas främst av hänsyn till flora och fauna och sådana som skall
bevaras av hänsyn till friluftsliv och rekreation. Frågan om införande av
bestämmelser som ger ett direkt skydd för hotade arter och för arter med en
hotad genetisk variation bör övervägas, liksom frågan om miljökonsekvensanalyser.
Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna Jo30
yrkande 3, Jo719 yrkandena 48 och 49, Jo720 yrkande 1 och Jo751 yrkandena
12, 19 och 20 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande översyn av naturvårdslagen
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo30 yrkande 3,
1987/88:Jo719 yrkandena 48 och 49, 1987/88:Jo720 yrkande 1 och
1987/88:Jo751 yrkandena 12, 19 och 20 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
33. Naturresursräkenskaper (mom. 41)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 79 som börjar med ”Vad
utskottet” och slutar med "vidare åtgärd" bort ha följande lydelse:
Till vad som anförts ovan vill utskottet lägga att naturresursräkenskaper
— i likhet med vad som anförs i motion Jo767 — kan bli ett sätt att
undersöka och beskriva sambanden mellan naturresurser/miljö och ekonomi
och dessutom ett instrument i bedömningen av en viss ekonomisk
utveckling och av de naturresurser som används. Vad utskottet anfört med
anledning av motion Jo767 yrkande 19 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande naturresursräkenskaper
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo767 yrkande 19
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
218
34. Återinförande av vissa ersättningsregler (mom. 42)
JoU 1987/88:23
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 79 som börjar med ”Utskottet
avstyrker” och slutar med ”anfort ovan" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Jo719 att de nya
ersättningsregler som år 1987 infördes i naturvårdslagen bör ändras. Naturvårdsverkets
uppfattning att de nya reglerna inneburit en ”drastisk försämring”
för naturvårdens del måste tas på allvar. Som framhålls i motion
Jo719 krymper de nya reglerna möjligheterna att ställa krav på naturvårdshänsyn
i skogsbruket enligt 21 § skogsvårdslagen. De hänsyn det är fråga
om är av marginell ekonomisk betydelse och har som främsta syfte att
bibehålla den biologiska mångfald som hotas av de moderna brukningsmetoderna
och är en förutsättning för att på sikt bibehålla den biologiska
produktionsförmågan. Mot bakgrund av detta bör regeringen återkomma
med förslag om ändrade ersättningsregler i syfte att undanröja de nackdelar
som förra årets beslut medfört. Vad utskottet sålunda anfört med anledning
av motion Jo719 yrkande 62 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande återinförande av vissa ersättningsregler
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo719 yrkande 62
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
35. Bristande överensstämmelse mellan vissa regler i
skogsvårdslagen och naturvårdslagen (mom. 43)
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 79 som börjar med ”Mot
bakgrund” och slutar med ”anses tillgodosett” bort ha följande lydelse:
Den viktigaste åtgärden för skydd av sällsynta eller hotade arter är som
framhålls i motion Jo719 att säkerställa deras livsmiljöer. Utskottet kan
konstatera att det därför är mycket allvarligt att det föreligger ett gap
mellan skyddsinstituten i naturvårdslagen — främst naturreservat - och
skogsvårdslagens hänsynsregler. För att skydda alla våra mest hotade djuroch
växtarter skulle vi behöva något tusental skyddade småområden. För
detta syfte är varken naturvårdslagens eller skogsvårdslagens regler i dag
helt ändamålsenliga. I likhet med motionärerna i motion Jo719 vill utskottet
peka på två sätt att lösa detta problem. Möjligheterna att bilda mindre
reservat bör utökas. Denna fråga kan lämpligen tas upp i den översyn av
naturvårdslagen som nu skall genomföras. Vidare bör ett särskilt bidrag till
markägare som tar mer långtgående naturvårdshänsyn än lagen kräver -enligt mönster från det s. k. NOLA-bidraget - kunna övervägas. Utskottet
ansluter sig till vad som framförs i motionen om förslag till ändring av
berörd lagstiftning. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion
Jo719 yrkande 64 bör ges regeringen till känna.
219
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse: JoU 1987/88:23
43. beträffande bristande överensstämmelse mellan vissa regler i
skogsvårdslagen och naturvårdslagen
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo719 yrkande 64
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
36. Återinförande av vissa strandskyddsregler (mom. 44)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 79 som börjar med ”Utskottet
avstyrker” och slutar med ”motion Jo734” bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion Jo734 har vårt land en utomordentligt god tillgång på
strandområden som skulle kunna utnyttjas för t. ex. bebyggelse utan att
naturvårdens intressen behövde trädas för när. Naturvårdslagens bestämmelser
om strandskydd bör därför ändras så att endast de strandområden
som kommunerna undantar från bebyggelse skyddas. Undantag måste givetvis
göras även i områden av nationellt intresse. Utskottet förordar således
i likhet med motionärerna att det generella strandskyddet avskaffas och
att strandskyddsreglerna utformas på sätt som föreslagits i motionen. Det
bör ankomma på regeringen att lämna förslag till lagändring i enlighet med
det anförda. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:
44. beträffande återinförande av vissa strandskyddsregler
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo734 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
37. Det långsiktiga målet (mom. 50 b)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 82 börjar med ”Utskottet
biträder” och slutar med ”återstående del” bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker yrkande 12 i motion Jo25, att kväveutsläppen bör
minskas till en nivå naturen i Sverige tål. Vilken nivå detta innebär bör
närmare studeras. Regeringen bör återkomma med förslag om detta. Vad
utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Det anförda innebär vidare
att motionerna Jo30 yrkande 16 i återstående del och Jo719 yrkande 27 i
återstående del avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 50 b bort ha följande lydelse:
50. beträffande det långsiktiga målet
b) att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Jo25 yrkande 12 samt
med avslag på motionerna 1987/88:Jo24 yrkande 10, 1987/88:Jo30
yrkande 16 i återstående del och 1987/88:Jo719 yrkande 27 i återstående
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om kväveoxidminskningen.
220
38. Det långsiktiga målet (mom. 50 b) JoU 1987/88:23
Karl Erik Olsson (c), Lars Ernestam (fp). Lennart Brunander (c) och
Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 82 börjar med ”Utskottet
biträder” och slutar med ”svenska utsläppskällor” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförts i folkpartiets och centerns
motioner om målet för minskning av såväl kväveoxidutsläppen som kolväteutsläppen
vilka dessutom aktivt bidrar till bildningen av ozon och andra
fotokemiska oxidanter. Enligt utskottets mening bör utsläppen av kväveoxider
och kolväten kunna minskas med 75 % från 1980 till sekelskiftet.
Utskottet biträder även förslaget om att åtgärder bör vidtas för nedbringa
ozonbildningen med 75 %. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna
Jo24 yrkande 10, Jo30 yrkande 16 i återstående del och Jo719
yrkande 27 i återstående del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Det anförda innebär även att utskottet avstyrker motion Jo25 yrkande
12.
dels att utskottets hemställan under 50 b bort ha följande lydelse:
50. beträffande det långsiktiga målet
b) att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Jo25 yrkande 12 och
med anledning av motionerna 1987/88:Jo24 yrkande 10 och
1987/88:Jo30 yrkande 16 i återstående delar samt 1987/88:Jo719 yrkande
27 i återstående del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om minskning av kväveoxidutsläpp, kolväteutsläpp
och ozonbildning,
39. Avsvavlingskapaciteten (mom. 51)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 82 börjar med ”Med det
anförda” och slutar med ”utskottets ställningstagande” bort ha följande
lydelse:
Utskottet biträder yrkandet i motion Jo30 om utökad avsvavlingskapacitet
vid oljeraffinaderierna. Riksdagen bör göra ett särskilt uttalande härom.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande avsvavlingskapaciteten
ratt riksdagen med bifall till motion 1987/88:Jo30 yrkande 24 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
40. Aktionsprogram mot koldioxidutsläppen (mom. 52)
Håkan Strömberg. Grethe Lundblad, Ove Karlsson, Martin Segerstedt, Jan
Fransson, Margareta Winberg och Åke Selberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 83 börjar med ”Utskottet
vill ” och slutar med ”till känna ” bort ha följande lydelse:
221
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att koldioxidproblemet är av JoU
global natur. Det kan icke lösas genom nationella åtgärder. En internationell
reglering är nödvändig. Det är emellertid först nödvändigt att
vinna internationellt erkännande av problemet.
Utskottet instämmer i att, så som framhålls i energipropositionen, omställningen
av energisystemet måste genomföras på ett sådant sätt att negativa
effekter för miljö och hälsa undviks. Elproduktionsanläggningar som
vid behov skall ersätta kärnkraften måste uppfylla mycket högt ställda
miljö- och säkerhetskrav. Hushållningen med energi och el understryks i
propositionen som ett viktigt led i en hållbar utveckling av energisystemet.
Som ett led i ansträngningarna härför och mot bakgrund av vad som
framkommit ansluter sig utskottet till förslaget i motion Jo30 om att regeringen
bör klarlägga energianvändningens effekter på koldioxidhalten i
atmosfären och utarbeta ett program för att minska utsläppen så att koldioxidbalans
långsiktigt kan uppnås. Den positiva utvecklingen under 1980-talet skall därvid tas till vara. Utskottet understryker också betydelsen av att
kärnkraftsavvecklingen inleds under mitten av 1990- talet. En tidigare start
kan möjligggöra en långsiktigt hållbar utveckling av energisystemet. Utskottet
erinrar därför om biobränslenas, hushållningens och på medellång
sikt naturgasens roll i en sådan omställning. Vidare bör verkningsgradens
betydelse vid energiproduktion beaktas. På kort sikt kan avvikelser från den
långsiktiga inriktningen förekomma.
Utformningen av strategin bör kunna rymmas i det samlade utredningsuppdrag
som regeringen ger naturvårdsverket med anledning av att aktionsplan
87 mot luftföroreningar och försurning skall revideras. En långsiktigt
hållbar strategi ur koldioxidsynpunkt bör även kunna uppmärksammas av
utredningen om ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken.
Vad utskottet anfört synes ägnat att i allt väsentligt tillgodose syftet även
med motionerna Jo25 yrkande 8 och Jo719 yrkande 7. Något särskilt uttalande
i frågan från riksdagens sida påkallas således icke.
dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:
52. beträffande aktionsprogram mot koldioxidutsläppen
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo30 yrkande 14,
1987/88:Jo25 yrkande 8 och 1987/88:Jo719 yrkande 7,
41. Ökad internationell aktivitet (mom. 53)
Karl Erik Olsson (c), Sven Erik Lorentzon (m), Lars Ernestam (fp), Ingvar
Eriksson (m), Lennart Brunander (c), Ivar Virgin (m) och Anders Castberger
(fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84 börjar med ”Utskottet
erinrar ” och på s. 85 slutar med ”hänsyn härtill ” bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motionerna från tre partier kan luftföroreningsproblemen
bara lösas genom internationella överenskommelser. Enligt utskottets mening
har de svenska ansträngningarna att nå sådana närmast havererat med
tanke på att hittills bara 21 av Europas stater lyckats ena sig om en 30-
1987/88:23
222
procentig minskning av svavelutsläppen och någon överenskommelse om JoU
reduktion av kväveutsläppen över huvud icke kunnat nås. Regeringen bör
mot den angivna bakgrunden ta nya initiativ i det internationella miljöarbetet.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo24 yrkande 1,
Jo25 yrkande 10, Jo30 yrkande 22, Jo719 yrkande 1 och Jo837 yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:
53. beträffande ökad internationell aktivitet
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1987/88:Jo24 yrkande 1,
1987/88:Jo25 yrkande 10, 1987/88:Jo30 yrkande 22, 1987/88:Jo719
yrkande 1 och 1987/88:Jo837 yrkande 3,
42. Förhandlingar med Danmark (mom. 54)
Karl Erik Olsson (c), Lars Ernestam (fp), Lennart Brunander (c) och
Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84 börjar med ”Utskottet
är" och slutar på s. 85 med ”sina miljövårdsinsatser” bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motioner från folkpartiet
och centern att en minskning av de luftföroreningar som sprids från Danmark
in över Sydvästsverige är nödvändig som ett led i att rädda den
skånska miljön. Regeringen bör därför ta upp överläggningar med den
danska regeringen om begränsningar av luftföroreningarna från Danmark.
Riksdagen bör med bifall till berörda motionsyrkanden göra ett särskilt
uttalande härom.
dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:
54. beträffande förhandlingar med Danmark
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Jo30 yrkande 23,
1987/88:Jo719 yrkande 36 och 1987/88:Jo821 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
43. En internationell luftvårdsfond (mom. 56)
Håkan Strömberg, Grethe Lundblad, Ove Karlsson, Martin Segerstedt, Jan
Fransson, Margareta Winberg och Åke Selberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 85 börjar med ”Frågan om ”
och slutar med "till känna " bort ha följande lydelse:
Åtgärder mot försurningen och luftföroreningarna kräver inhemska åtgärder
och internationella åtaganden. Den svenska regeringen har under
senare år tagit viktiga initiativ som givit goda resultat. Tillskapandet av ett
bindande svavelprotokoll inom ramen för luftvårdskonventionen är ett exempel.
Genom de åtaganden som gjorts kan nedfallet av försurande ämnen
i Sverige förväntas minska med 35 % under perioden 1980 till 1995. För
närvarande förs internationella förhandlingar för att tillskapa ett motsva
-
1987/88:23
223
rande protokoll för kväveoxider. Dessa förhandlingar förs med en delvis JoU
annorlunda ländersammansättning som bas.
I förhandlingarna framförs ekonomiska och tekniska skäl som ett hinder
för mer långtgående eller snabba åtaganden som annars skulle varit önskvärt.
För att delvis undanröja frågan om spridning av bästa miljöteknik har
den svenska regeringen tagit initiativ till att bilda ett internationellt miljöteknikinstitut.
Varje land bör i största möjliga utsträckning ta ansvar för de föroreningar
som produceras inom landets gränser. Detta har varit en vägledande princip
i såväl nationella som internationella sammanhang.
Miljöinvesteringar är lönsamma både på kort och lång sikt. Hälsoläget
kan förbättras och produktiviteten i jordbruket förbättras om miljöbelastningen
minskas. Det bör därför ligga i varje lands intresse att vidta de
åtgärder som är påkallade för det egna hälso- och miljöskyddet.
Detta är principer som envetet måste hävdas i det internationella umgänget.
Havet och lufthavet är inte oändligt. Föreställningen om dessa
medier som en oändlig utspädningskälla har för länge sedan passerats.
Genom aktiv opinionsbildning får denna inställning en allt mer undanskymd
roll.
Samordnade regionala initiativ för att driva på utvecklingen kommer att
vara en betydelsefull del av den framtida miljöstrategin. Utarbetandet av en
Aktionsplan för Europa är en sådan del. Multilaterala överenskommelser
om åtaganden, teknologiöverföring m.m. kommer att spela en stor roll.
Frågan om en internationell luftvårdsfond har i Sverige och i viss mån även i
andra länder diskuterats som en del i denna strategi. Intresset från potentiella
givarländer har än så länge varit svagt. Frågan har under hand förts
fram av svenska representanter vid överläggningar inom luftvårdskonventionen.
För att inte förlora tid har den svenska regeringen koncentrerat huvudintresset
på spridningen av bästa tillgängliga miljöteknik. Inrättandet av ett
internationellt miljöteknikinstitut kan bli en verksam del i att regionalt och
globalt också skapa en bättre luftmiljö. Med hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet berörda motioner.
dels att utskottets hemställan under 56 bort ha följande lydelse:
56. beträffande en internationell luftvårdsfond
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo30 yrkande 17,
1987/88:Jo31 yrkande 3, 1987/88:Jo719 yrkande 2 och 1987/88:Jo768
yrkande 4,
44. Kattegatt (mom. 59)
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 86 börjar med ”Med
hänvisning” och slutar med ”berörda motionsyrkanden” bort ha följande
lydelse:
Utskottet får — — — (= utskottet) - — — förbättrade förutsättningar.
Utskottet anser dock i likhet med folkpartiet att föroreningssituationen i
1987/88:23
224
hela Kattegatt nu är så allvarlig att det vore oförsvarligt att beträffande
detta område avvakta innan nödvändiga åtgärder vidtas för att rädda havsmiljön.
Regeringen bör således förklara hela Kattegatt som miljöskyddsområde.
Riksdagen bör göra ett särskilt uttalande härom. Däremot avstyrker
utskottet övriga motioner om miljöskyddsområde i den mån de icke kan
anses tillgodosedda genom utskottets ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 59 bort ha följande lydelse:
59. beträffande Kattegatt
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Jo719 yrkande 40 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
45. Aktionsplan för insjöarna (mom. 60)
Sven Eric Lorentzon (m). Lars Ernestam (fp), Ingvar Eriksson (m), Ivar
Virgin (m) och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 86 börjar med ”Utskottet
är" och slutar med "riksdagens åtgärd ” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den mening som framförs i motionerna Jo25 och Jo803
om en aktionsplan för insjöar och vattendrag och i motion Jo873 om skydd
av Mälaren. Som motionärerna framhåller är många av våra insjöar dricksvattenreservoarer
för betydande områden. Rapporter om dioxinförekomst i
Vättern, som förser ett stort område med dricksvatten, är oroande. Starka
restriktioner bör läggas på miljöfarliga transporter i och på kemikalieutsläppen
till Mälaren. Miljötillstånden i våra sjöar och vattendrag kan vi i Sverige
själva till största delen påverka. Regeringen bör därför uppdra åt naturvårdsverket
att utarbeta en aktionsplan mot föroreningarna i sjöar och
vattendrag. Riksdagen bör göra ett särskilt uttalande härom.
dels att utskottets hemställan under 60 bort ha följande lydelse:
60. beträffande en aktionsplan för insjöarna
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo25 yrkande 16,
1987/88:Jo803 och 1987/88:Jo873 yrkandena 2 och 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
46. Skärpta avgaskrav för lastbilar och bussar (mom. 64 a)
Karl Erik Olsson (c). Lars Ernestam (fp). Lennart Brunander (c). Jan
Jennehag (vpk) och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 88 som börjar med "Utskottet
får” och slutar med "bestämmelserna tidigare” bort ha följande lydelse:
Utskottet får (= utskottet) i synnerhet. Utskottet ansluter
sig mot den bakgrunden till de motioner som kräver obligatoriska regler om
skärpta avgaskrav för lätta lastbilar och bussar från 1990 års modeller och
för tunga lastbilar och bussar från 1992 års modeller. Vad utskottet anfört
bör riksdagen med bifall till motionerna i fråga som sin mening ge regeringen
till känna. Det anförda innebär att utskottet avstyrker motion Jo751
yrkande 28.
JoU 1987/88:23
225
15 Riksdagen 1987/88. 16 sami. Nr 23
dels att utskottets hemställan under 64 a bort ha följande lydelse:
64. beträffande skärpta avgaskrav för lastbilar och bussar
a) att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Jo23 yrkandena 3
och 4, 1987/88:Jo24 yrkandena 12 och 13,1987/88:Jo30 yrkandena 29
och 30, 1987/88:Jo770 yrkandena 3 och 4 samt 1987/88:T66 yrkande
35 samt med avslag på motion 1987/88:Jo751 yrkande 28 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
47. Skärpta avgaskrav för lastbilar och bussar (mom. 64 a)
Sven Eric Lorentzon. Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 88 börjar med "Utskottet
får ” och slutar med "genom propositionen” bort ha följande lydelse:
Utskottet får - — — (=utskottet) — — — till kraven. Riksdagen bör
således avslå motionerna om att införa de skärpta bestämmelserna tidigare.
Utskottet delar moderata samlingspartiets mening att en frivillig övergång
stimulerad med skatterabatter bör ske redan från år 1991. 1 övrigt
stöder utskottet regeringens förslag. Riksdagen bör med bifall till motion
Jo751 yrkande 28 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet
anfört.
dels att utskottets hemställan under 64 a bort ha följande lydelse:
64. beträffande skärpta avgaskrav för lastbilar och bussar
a) att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Jo751 yrkande 28 samt
med avslag på motionerna 1987/88:Jo23 yrkandena 3 och 4,
1987/88:Jo24 yrkandena 12 och 13, 1987/88:Jo30 yrkandena 29 och
30, 1987/88:Jo770 yrkandena 3 och 4 och 1987/88:T66 yrkande 35
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
48. Avslag på förslaget om stöd (mom. 67)
Lars Ernestam och Anders Castberger (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 89 som börjar med "Utskottet
har” och slutar med "utskottet motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående (res. 46) förordat att obligatoriet med
skärpta avgasregler för lastbilar och bussar tidigareläggs med två år. Mot
den bakgrunden krävs ingen särskild stimulans till bilköparna. De bidrag
om sammanlagt 450 milj. kr. som regeringen aviserat för stimulansåtgärder
kan således inhiberas. Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till
motionsyrkandet som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 67 bort ha följande lydelse:
67. beträffande avslag på förslaget örn stöd
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Jo24 yrkande 15 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
JoU 1987/88:23
226
49. Miljöåtgärder i stadstrafiken, m.m. (mom. 68) JoU
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 89 börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med "Tu 1987/88:23)” bort ha följande lydelse:
Utskottet biträder motionärernas yrkande. De åtgärder för miljöåtgärder
i stadstrafiken som anges i motionen bör kunna genomföras utan en lång
och tidskrävande utredning vilken snarare innebär ytterligare förhalning av
nödvändiga åtgärder.Riksdagen bör alltså göra ett särskilt uttalande med
anledning av motionen såvitt nu är i fråga.
dels att utskottets hemställan under 68 bort ha följande lydelse:
68. beträffande miljöåtgärder i stadstrafiken
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo30 yrkandena 28
och 31 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
50. Temporär hastighetsbegränsning (mom. 69)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 89 som börjar med "I motion”
och slutar med ”motionärernas yrkande” bort ha följande lydelse:
I motion - - — (= utskottet) - - — slår igenom. Utskottet biträder
yrkandet. Riksdagen bör således bifalla motionen och begära att regeringen
inför temporär hastighetsbegränsning till 100 resp. 80 km/tim. för att minska
de skadliga utsläppen tills merparten av bilparken har tillfredsställande
avgasrening. Undantag bör göras för de minst försurade Norrlandslänen.
dels att utskottets hemställan under 69 bort ha följande lydelse:
69. beträffande temporär hastighetsbegränsning
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Jo30 yrkande 33 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
51. Stimulanser till avgasrening på begagnade bilar (mom.
71)
Håkan Strömberg, Grethe Lundblad, Ove Karlsson, Martin Segerstedt, Jan
Fransson, Margareta Winberg och Åke Selberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 90 som börjar med ”Utskottet
erinrar” och på s. 91 slutar med ”till känna" bort ha följande lydelse:
Införandet av skärpta avgaskrav för personbilar och nu också lastbilar
och bussar är ett led i arbetet att generellt minska luftföroreningsproblem i
Sverige. Utskottet erinrar om att motiven för sådana åtgärder är dubbla.
Åtgärderna kommer att leda till minskade utsläpp i Sverige. Genom att
Sverige inför hårdare avgaskrav banar vi väg för och underlättar efterföljd
även i andra länder.
Nedfallet av kväveoxider härrör från utsläppskällor med stor geografisk
spridning. Märkbara nedfallsreduktioner erhålls genom samlade internatio
-
1987/88:23
227
nella åtaganden, motsvarande dem som genomförts för svavelutsläppen.
Här kan positiva nedfallsreduktioner uppnås inom den närmaste tiden.
Åtgärder mot kväveoxider kräver samlade internationella aktioner. Enskilda
beslut, i Sverige som t. ex. ett tidigare införande av avgasrening på
nya person- eller lastbilar är föga meningsfulla. Dessa beslut är strategiska
och bör samordnas med andra länder.
Lokalt betydelsefulla utsläpp, särskilt i tätorterna, kan i betydligt högre
grad påverkas genom nationellt baserade åtgärder. Åtgärder som endast
genomförs på nationell bas bör därför syfta till att uppnå optimal effekt på
lokal nivaå, framför allt i tätorterna. Sådana åtgärder kan även syfta till att
driva på den tekniska utvecklingen och marknadsintorduktionen av ny
teknik. På så vis kan åtgärderna bilda en del av den grund som krävs för nya
generella krav. Ett exempel på en sådan utveckling är partikelfällan för
rening av avgaser från tunga dieseldrivan fordon. Partikelfällor för stadstrafik
kommer, vad utskottet erfar, inom en nära framtid att marknadsföras.
Regeringens förslag i den trafikpolitiska propositionen, som riksdagen
nyligen behandlat, om ett särskilt anslag till miljövänligare drift i kollektivtrafiken
fyller detta syfte.
Eftermontering av avgaskatalysatorer på gamla bilar ger en osäker och
kortsiktig miljöeffekt, med risker för oönskade miljöeffekter, t. ex. utsläpp
av bensen i tätortsmiljö. Nödvändiga mål för den lokala tätortsmiljön kommer
inte närmare sin lösning. Kvävenedfallet kommer inte på den regionala
nivån att påverkas nämnvärt.
Kostnaden för reduktion av kväveoxider genom eftermontering av avgasrenande
tillsatser överskrider, som tidigare anförts, väsentligt andra typer
av åtgärder som utskottet bifallit.
Ett bidragssystem som föreslagits i motionerna J0I8, Jo24 yrkande 16,
Jo25 yrkande 13, Jo30 yrkande 32, Jo719 yrkande 33, Jo770 yrkande 2,
Jo780, Jo864, Jo871 yrkande 1, T65 yrkande 2 och T85 yrkandena 1 och 8
ställer krav på kontroll av såväl utrustningens funktion och hållbarhet som
motorns avgasrenande egenskaper. Negativa effekter kan befaras bli följden
av avgasrenande anordningar om de inte monteras på ett tillfredsställande
sätt. Utskottet befarar att kostnaden då kan anses bli väsentligt högre,
varför anslutningsgraden skulle bli låg. Utskottet menar att om ett system
med avgasrening i efterhand skall införas så bör införandet förenas med
sådana villkor och garantier att såväl miljöskyddet som konsumentskyddet
tryggås.
Vidare anser utskottet att den kompetens som står till förfogande för att
driva fram, såväl nationellt som internationellt, stränga krav för nya fordon i
första hand bör användas för detta ändamål. Utskottet har erfarit att denna
kompetens till väsentlig del skulle behöva tas i anspråk om avgasrening
införs i efterhand. Riksdagen bör avslå motionerna i fråga.
dels att utskottets hemställan under 71 bort ha följande lydelse:
71. beträffande stimulanser till avgasrening på begagnade bilar
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jol8, 1987/88:Jo24 yrkande
16, 1987/88:Jo25 yrkande 13, 1987/88:Jo30 yrkande 32, 1987/88:
Jo719 yrkande 33, 1987/88:Jo770 yrkande 2, 1987/88:Jo780, 1987/88:
Jo864, 1987/88:Jo871 yrkande 1, 1987/88:T65 yrkande 2 och 1987/88:
T85 yrkandena 1 och 8,
JoU 1987/88:23
228
52. Riktlinjer för det fortsatta arbetet med att introducera JoU
alternativa drivmedel m.m. (mom. 73)
Håkan Strömberg, Grethe Lundblad, Ove Karlsson, Martin Segerstedt, Jan
Fransson, Margareta Winberg och Åke Selberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 93 börjar med ”Sorn
framhålls ”och slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:
På kort och medellång sikt kommer införande av skärpta avgaskrav för
personbilar, lastbilar och bussar att vara av stor betydelse. På längre sikt
kommer nya drivmedel och drivsystem att vara av allra största betydelse.
En långsiktig hållbar utveckling av transportsystemet kräver långt bättre
miljöprestanda än vad som är möjligt idag. Inte minst ur global synvinkel är
en sådan utveckling helt nödvändig.
Utskottet instämmer i vad som framhålls i miljöpropositionen att det är
viktigt att samhället tidigt ger besked om vilka krav som skall vara gällande i
framtiden. Omställningstid och utvecklingstid är nyckelfaktorer för att högre
miljökrav skall kunna realiseras.
Såväl motor- som drivmedelsmarknaderna är utpräglat internationella.
Bilar exporteras och färdas över gränser. Utskottet betonar därför att
åtgärder för att långsiktigt komma till rätta med trafiksystemets miljöproblem
bör ske i internationell överensstämmelse. I detta arbete bör Sverige
inta en pådrivande roll.
I detta sammanhang är det av vikt att statsmakterna står för målstyrning
med nödvändiga regelverk och åtaganden i form av samordning av myndigheter
och internationella samarbetsöverenskommelser. Utskottet vill betona
att det är av vikt att ett bra och långsiktigt trovärdigt utvecklingsklimat
kan skapas. Forskning- och utvecklingsverksamhet bör i första hand bedrivas
inom biindustrin.
Utskottet understryker dock vikten av att viss forskningsverksamhet initieras
och samordnas av statsmakterna. Utskottet vill i detta sammanhang
erinra om betydelsen av det gemensamma uppdrag som givits energiverket,
transportforskningsberedningen och styrelsen för teknisk utveckling att i
samarbete med naturvårdsverket utarbeta ett program för energirelaterad
forskning och utveckling inom transportsektorn. Utskottet erinrar också om
att riksdagen fattar beslut om en introduktionsplan för alternativa drivmedel.
Nyligen fattade riksdagen med anledning av den trafikpolitiska propositionen
beslut om särskilda medel för utvecklings- och demonstrationsprojekt
inom kollektivtrafiken.
Någon särskild åtgärd med anledning av motionerna Jo 16 yrkande 10,
Jo24 yrkande 18, Jo30 yrkande 27 och Jo38 yrkande 5 är således inte
påkallad.
dels att utskottets hemställan under 73 bort ha följande lydelse:
73. beträffande riktlinjer för det fortsatta arbetet med att introducera
alternativa drivmedel m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:Jol6 yrkande 10,
1987/88:Jo24 yrkande 18, 1987/88:Jo30 yrkande 27 och 1987/88:Jo38
yrkande 5 godkänner regeringens förslag.
1987/88:23
229
53. Utsläppskraven i koleldade anläggningar (mom. 78 och JoU 1987/88:23
79)
Håkan Strömberg, Grethe Lundblad, Ove Karlsson, Martin Segerstedt, Jan
Fransson, Margareta Winberg och Åke Selberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 97 börjar med ”Utskottet
biträder” och slutar med "berörda motioner” bort ha följande lydelse:
Arbetet mot luftföroreningar och försurning bör enligt utskottets uppfattning
drivas vidare. Den svenska strategin bör som framhålls i miljöpropositionen
vara att gå före andra länder och skapa marknad för nya tekniker
med goda miljöprestanda.
Den tekniska utvecklingen på miljöområdet är mycket snabb. Regeringens
förslag till riksmötet 1983/84 (den s. k. kolmiljöpropositionen), inriktningen
av energiforskningsprogrammet mot miljövänlig förbränningsteknik
samt inrättandet av bränslemiljöfonder har bidragit till att miljövänlig
förbränningsteknik tagits fram i snabb takt.
Utskottet understryker så som framhålls i miljöpropositionen att den
tekniska utvecklingen skall tas till vara vid varje tillfälle. Redan innan en
anläggning är färdigbyggd kan en ny anläggning offereras med bättre miljöprestanda.
Särskilt för större anläggningar bör längre gående krav kunna
fastläggas vid prövningen av den enskilda anläggningen. Det bör enligt
utskottet vara möjligt att vid denna enskilda prövning kunna gå längre än
vad som anförts i motionerna. Vissa svårigheter kan uppstå för mindre
anläggningar, varför provningen bör ske utifrån ett intervall. I annat fall
skulle mindre kraftvärmeverk missgynnas i förhållande till storskaliga kondenskraftverk.
Någon avgörande miljöeffekt av de i motionerna föreslagna
kravnivåerna kan mot bakgrund av ovanstående ej heller påvisas.
Utskottet framhåller vikten av att riktlinjerna är generella för alla typer
av bränslen. Höga krav måste också ställas på svavelutsläppen från olja. En
effekt av förslagen i motionerna kan befaras bli att andra bränslen med
sämre möjlighet till rening väljs på kort sikt. Därmed kommer den annars
förväntade miljöeffekten att utebli. Utskottet erinrar också om målet om att
ersätta olja.
Utskottet finner för sin del att vad som anförs i motionerna tillgodoses
genom vad som uttalats i propositionen. Någon ytterligare åtgärd påkallas
icke.
dels att utskottets hemställan under 78 och 79 bort ha följande lydelse:
78. beträffande gränsvärdei för kväveoxider vid kolförbränning
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:J0719 yrkande 28,
1987/88:Jo751 yrkande 26 och 1987/88:Jo770 yrkande 5,
79. beträffande utsläppskraven för svavel i koleldade anläggningar
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo24 yrkande 11 i motsvarande
del, 1987/88:751 yrkande 24 och 1987/88:N33 yrkande 7 i
motsvarande del.
230
54. Svavelkraven för oljeeldade anläggningar m.m. (mom. Joli
80 och 81)
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 97 börjar med ”Däremot
avstyrker" och slutar med ”koleldade anläggningen" bort ha följande lydelse:
Utskottet
ansluter sig även till folkpartiets yrkanden i motionerna Jo24
och N33 vad gäller oljeeldade anläggningar. Samma gäller motionerna Jo24
yrkande 20 och Jo785 om svavelhalten i bunkerolja. Vad utskottet sålunda
anfört med anledning av nämnda motionsyrkanden bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 80 och 81 bort ha följande lydelse:
80. beträffande svavelkraven för oljeeldade anläggningar
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Jo24 yrkande 11 och
1987/88:N33 yrkande 7 i återstående delar som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
81. beträffande svavelhalter i bunkerolja
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Jo24 yrkande 20 och
1987/88:Jo785 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
55. Svavelhalten i eldningsolja (mom. 82)
Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 97 börjar med ”Utskottet
avstyrker" och slutar med "i eldningsolja" bort ha följande lydelse:
Däremot tillstyrker utskottet motion N27 (vpk) yrkande 7 om svavelhalten
i eldningsolja. Riksdagen bör göra ett särskilt uttalande till regeringen
härom.
dels att utskottets hemställan under 82 bort ha följande lydelse:
a82. beträffande svavelhalten i eldningsolja
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N27 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
56. Ersättning av lösningsmedel (mom. 84)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 98 börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:
Utskottet biträder motionärernas krav. Lösningsmedel som innehåller
kolväten kan orsaka skador på växter och på människors hälsa. De har
också förmågan att bilda oxidanter vid kemiska reaktioner med kväveoxider.
De bör därför ersättas med miljövänliga alternativ. Riksdagen bör i ett
särskilt uttalande till regeringen påtala frågans vikt.
1987/88:23
231
dels att utskottets hemställan under 84 bort ha följande lydelse: JoU
84. beträffande ersättning av lösningsmedel
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Jo767 yrkande 14 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
57. Skogsskadorna i Skåne m.m. (mom. 87)
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 99 börjar med ”Utskottet
är” och slutar med ”anses besvarade” bort ha följande lydelse:
Som anförs i motionerna är det egentligen inte förvånande att situationen
för skogen i Skåne är allvarlig, eftersom de största föroreningsmängderna
belastar just denna del av landet. Skåne är också den del av landet som
uppvisar de mest försurade skogsjordarna. Mot den bakgrunden bör utvecklingen
av skogsskadorna följas upp årligen och inventeringen av skogsskadeutvecklingen
i Skåne intensifieras. Vad utskottet anfört med anledning
av här behandlade motioner bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 87 bort ha följande lydelse:
87. beträffande skogsskador
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1986/87:Jo750 yrkande 3,
1987/88:Jo715 yrkande 3, 1987/88:Jo837 yrkandena 1 och 2 och
1987/88:Jo834 yrkande 5,
58. Vitaliseringskalkning av skog (mom. 88)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 99 börjar med ”När det ”
och slutar med ”berörda motionsyrkanden ” bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion Jo30 ökar skogsskadorna som en följd av luftföroreningarna.
Allvarligast är situationen i södra och västra Sverige. Det sura
nedfallet leder till att många växtnäringsämnen lakas ut ur marken. Därmed
hotas markens långsiktiga produktionsförmåga. Naturvårdsverket har föreslagit
att en försöksverksamhet genomförs med en kombination av kalknings-
och vitaliseringsinsatser och skogsbruksåtgärder. Regeringen har
icke tagit upp förslaget i propositionen. Utskottet biträder motionärernas
förslag att de föreslagna vitaliseringsförsöken skall genomföras. Riksdagen
bör göra ett särskilt uttalande till regeringen härom. Därigenom tillgodoses
även yrkande 22 i motion Jo24.
dels att utskottets hemställan under 88 bort ha följande lydelse:
88. beträffande vitaliseringskalkning av skog
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna Jol987/88:Jo24 yrkande 22 och
1987/88:Jo30 yrkande 34 i berörd del.
1987/88:23
232
59. Kustkommunernas problem (mom. 93)
JoU 1987/88:23
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 101 som börjar med ”Frågan
om” och slutar med ”det anförda” bort ha följande lydelse:
Nordsjön är ett av de livligast trafikerade havsområdena i världen. Den
intensiva användningen av Nordsjön medför tyvärr också en omfattande
nedsmutsning. Avsevärda mängder avfall av de mest skilda slag hamnar
dagligen i havet från industrier, fartyg och genom oljeindustrin i Nordsjön.
Havsströmmar och vindar samverkar så, att det blir den svenska västkusten
som till stor del blir mottagare av avfallet. Av den svenska kusten är
Hallandskusten och Bohuskusten i särklass mest nedskräpade. Värst är
situationen i norra Bohuslän. Skräpet förs med havsströmmarna i Kattegatt,
Nordsjön och Skagerrak.
Praktiskt taget allt skräp på havsstränderna kommer från andra länder,
från yrkessjöfarten eller oljeutvinning i Nordsjön. Det fasta avfall som
kommer från kommunernas egna invånare eller från fritidsfolket är i sammanhanget
av marginell betydelse. Enligt renhållningsstadgan är det emellertid
kommunernas egen angelägenhet att hålla rent - även utmed stränderna.
Att skräpet kommer från annat håll har formellt ingen betydelse.
Något direkt statligt stöd för att hjälpa kommunerna finns inte. Nedskräpning
från havet är därför en extra börda för västkustkommunerna i Bohuslän
och Halland.
Västkuststiftelsen har under år 1987 genomfört en städkampanj utefter
västkusten. Trots en massiv arbetsinsats från kustbefolkningen har uppskattningsvis
endast ca 30 % av kusten kunnnat städas.
Utskottet anser, i likhet med vad som framhållits i motion Jo829, att det
är nödvändigt att förutsättningslöst utreda hur kustkommunernas stora
nedsmutsningsproblem i ett längre tidsperspektiv skall kunna lösas. Som
motionärerna framhåller lägger den nya plan- och bygglagen och naturresurslagen
dessutom yterligare krav på kommunerna när det gäller planeringen
av vattenområden vid kusterna. En statlig utredning bör enligt
utskottets mening inväga synpunkter från naturvårdsverket och kommunförbundet
och även styra över en del befintliga forsknings- och utvecklingsprojekt
(FoU) till att studera dessa problem. J redan pågående FoU-projekt
uppmärksammas nedsmutsningsproblem som är gemensamma för norska
och svenska kommuner. En sådan utredning bör även utarbeta förslag hur
det internationella informationsarbetet bör kunna utformas.
Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion Jo829 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under moment 93 bort hemställa
93. beträffande kustkommunernas problem
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo829 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
233
60. Internationellt samarbete (mom. 94 a) JoU 1987/88:23
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 102 som börjar med ”Utskottet
hade” och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen som framförs i motionerna Jo415 och Jo719
att det internationella samarbetet kring våra kustvatten måste förstärkas.
Det gäller såväl undersökningar och miljöövervakning som konkreta åtgärder
för att minska föroreningstillförseln m.m. Samarbetet pågår bl. a.
inom ramen för Helsingforskonventionen, men enligt utskottets mening
fordras ett intensivare samarbete både med de andra Östersjöstaterna och
med länderna kring Nordsjön. Vad utskottet anfört med anledning av
motionerna Jo415 yrkande 1 och Jo719 yrkandena 4 och 5 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo775 yrkande 2 synes icke
påkalla något särskilt uttalande från riksdagens sida.
dels att utskottet under moment 94 a bort hemställa
94. beträffande internationellt samarbete
a) att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo415 yrkande
1 och 1987/88:Jo719 yrkandena 4 och 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
61. Internationellt samarbete (mom. 94 b)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c)anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 102 som börjar med ”Utskottet
hade” och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen som framförs i motion Jo775 att det internationella
samarbetet kring våra kustvatten måste förstärkas. Med utgångspunkt
däri ansluter utskottet sig till motionärernas förslag att Sverige bör ta
initiativ till ett gemensamt nordiskt program för förbättring av SkagerrakKattegatts
vattenkvalitet. Utskottet anser det viktigt att ett sådant program
får tillräckliga resurser så att underlag för beslut kan tas fram på kort tid
samt att det därefter finns finansieringsmöjligheter för erforderliga investeringar.
Utskottet förordar därför att den speciella låneordningen i Nordiska
Investeringsbanken utnyttjas för detta ändamål.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo775 yrkande 2 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Jo415
yrkande 1 och Jo719 yrkandena 4 och 5 påkallar inget särskilt uttalande från
riksdagens sida.
dels att utskottet under moment 94 b bort hemställa
94. beträffande internationellt samarbete
b) att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo775 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
234
62. Förbud mot dumpning (mom. 95)
JoU 1987/88:23
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 102 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”till havs” bort ha följande lydelse:
Som redovisas i propositionen omfattar Oslokonventionen förbud mot
havsförorening genom dumpning av vissa särskilt angivna miljöfarliga ämnen.
t. ex. klorerade organiska ämnen, cancerframkallande ämnen, kadmium
och kvicksilver. För dumpning av andra ämnen samt förbränning av
miljöfarligt avfall till havs krävs tillstånd av nationell myndighet i varje
särskilt fall. Av propositionen framgår vidare att de länder som gränsar till
Nordsjön deltog i en särskild Nordsjökonferens på ministernivå i London i
november förra året. Då träffades en överenskommelse som bl. a. innebär
att även efter år 1988 kommer dumpning av avfall i Nordsjön att tillåtas, låt
vara i undantagsfall. I likhet med motionärerna i motion Jo3() förordar
utskottet emellertid ett undantagslöst förbud av all miljöfarlig dumpning av
avfall. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo30 yrkande 43 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under moment 95 bort hemställa
95. beträffande förbud mot dumpning
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo30 yrkande 43 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
63. Vattenströmmarna (mom. 96)
Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 102 som börjar med ”Yrkandet
i” och slutar med ”(SOU 1987:42)” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är utmärkt att Nordiska ministerrådet rekommenderats
att ta fram handlingsprogram mot vatten- och havsföroreningar, men
det räcker inte. Som framhålls i motion Jo836 behövs det snabba, konkreta
beslut om vattnen kring Skandinavien skall kunna räddas. I likhet med
motionärerna förordar utskottet sålunda att Sverige i Nordiska rådet arbetar
för en överenskommelse innebärande att vattenströmmarna vid Öresund,
Stora Bält och Lilla Bält inte minskas. Vad utskottet anfört med
anledning av motion Jo836 yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottet under moment 96 bort hemställa
96. beträffande vattenströmmarna
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo836 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
64. En Nordsjökommission (mom. 97)
Håkan Strömberg, Grethe Lundblad, Ove Karlsson, Martin Segerstedt, Jan
Fransson, Margareta Winberg och Åke Selberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 103 som börj ar med "Utskottet JoU
erinrar” och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill erinra om att Paris- och Oslokonventionerna bevakar miljöfrågor
som berör Nordsjön och Nordostatlanten. I detta område är Nordsjön
särskilt utsatt för föroreningar, vilket också i hög grad präglar arbetet
inom kommissionerna.
För att särskilt driva Nordsjöns miljöproblem har man vid två tillfällen
haft ministerkonferenser om Nordsjöns miljö, senast i London hösten 1987
då betydande framgångar nåddes. Ytterligare två ministermöten är planerade
för den närmaste femårsperioden. Vid dessa konferenser utnyttjar man
den kunskap och de utredningar som gjorts inom Paris- och Oslokommissionerna.
Kommissionerna har för övrigt ett mycket nära samarbete bl. a.
genom ett gemensamt sekretariat. En särskild arbetsgrupp har också tillsatts
under Nordsjökonferensen med uppgift att utarbeta bl. a. gemensamma
mätmetoder.
Det är självfallet utskottets mening att regeringen bör pröva olika alternativ
för ett fortsatt intensivt arbete med Nordsjöfrågorna. Utskottet kan dock
i dagsläget inte se några uppenbara fördelar med att tillskapa ytterligare
kommission som resulterar i ökade kostnader för sekretariat, ännu fler
arbetsgrupper, samordningsbehov osv.
Riksdagen bör därför avslå motionerna Jo30 yrkande 42, Jo719 yrkande 3
och Jo775 yrkande 1.
dels att utskottets under moment 97 bort hemställa
97. beträffande en Nordsjökommission
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo30 yrkande 42,
1987/88:Jo719 yrkande 3 och 1987/88:Jo775 yrkande 1,
65. Skyddsutrustning (mom. 99)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c)anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 103 som börjar med "De frågor”
och slutar med "motion Jo745” bort ha följande lydelse:
De frågor ( = utskottet) berörd del.
Oljeutsläpp är ett av de allvarligaste hoten mot havsmiljön. Om oljan når
stränderna uppstår stora skador på stränderna, strandvegetationen och
fågellivet. Också olja som sjunker till havsbottnen skapar stora skador på
bottenfaunan. En av många åtgärder som behöver vidtas för att begränsa
oljeskadorna är att påskynda ingripandena i samband med oljeutsläpp.
Därför är det viktigt att ett fartyg som släppt ut olja självt kan vidta åtgärder
i avvaktan på hjälp utifrån. Många oljetankers saknar i dag utrustning för att
begränsa oljeskador. Detta är enligt utskottets mening helt otillfredsställande.
Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att Sverige bör lagstifta
om att alla fartyg som transporterar olja på svenska vatten skall vara
utrustade med länsar och annan lämplig utrustning för att kunna begränsa
skadorna i samband med oljeutsläpp och ha personal som har utbildning för
ändamålet. Eftersom oljeskador är en internationell företeelse anser utskottet
att Sverige bör verka för att också internationella överenskommelser
nås om oljetankers skyddsutrustning. I första hand är det viktigt att åstad
-
1987/88:23
236
komma en samstämmig politik på detta område bland Östersjöstaterna. JoU
Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo745 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under moment 99 bort hemställa
99. beträffande skyddsutrustning
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo745 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
66. Huvudpunkterna i en aktionsplan mot havsföroreningar
(mom. 100)
Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 104 som börjar med ”Det
förslag” och slutar med ”ytterligare åtgärd” bort ha följande lydelse:
Det förslag — - - ( = utskottet) — — — ytterligare åtgärd. När det
särskilt gäller det i motion Jo836 upptagna spörsmålet om hoten mot sälstammen
i Bottniska Viken och Östersjön vill utskottet erinra om att hotet
mot sälarnas överlevnad i hög grad får anses hänga samman med förekomsten
av PCB och andra stabila organiska gifter i vattnet. Som motionärerna
påpekar måste åtgärder omedelbart vidtas. Annars kommer det
inom något decennium inte att finnas några sälar kvar i dessa vatten. Vad
utskottet anfört med anledning av motionen bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottet under moment 100 bort hemställa
100. beträffande huvudpunkterna i en aktionsplan mot havsföroreningar
att
riksdagen med avslag på motionerna 1987/88 :Jo767 yrkande 5,
1987/88:Jo775 yrkande 3,1987/88:Jo833 yrkande 2 och 1987/88:Jo834
yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1987/88:Jo836 yrkande 2,
67. Riktlinjer för militära aktiviteter (mom. 101)
Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 104 som börjar med "När det”
och slutar med "utskottets beredningsområde" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill med anledning av yrkande 4 i motion Jo836 understryka
vikten av att särskilda riktlinjer för militära aktiviteter och andra verksamheter
som påverkar natur och miljö i Östersjön utarbetas. Det bör ankomma
på regeringen att till riksdagen återkomma med förslag i enlighet
med vad utskottet anfört.
dels att utskottet under moment 101 bort hemställa
61. beträffande riktlinjer för militära aktiviteter
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo836 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
1987/88:23
237
68. Massaindustrins utsläpp av organiska klorföreningar
m.m. (mom. 102 a)
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 107 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion Jo719 att omedelbara och kraftfulla
åtgärder är nödvändiga för att väsentligt minska och efter hand helt
eliminera utsläppen av svårnedbrytbara substanser från massaindustrierna
— främst blekeriprocesserna — längs Östersjöns, Bottenhavets och Bottenvikens
kuster. Ytterligare forskning angående omsättning och effekter av
klorerade ligninrester är visserligen angelägen men kraftfulla insatser måste
göras omgående. Som motionärerna framhåller måste utvecklingen av s. k.
slutna massablekerier påskyndas och användningen av oblekt papper bör på
olika sätt stimuleras. Utskottet anser att regeringen i samråd med industrin
bör ta erforderliga initiativ på detta område. Vad utskottet anfört med
anledning av här berörda motioner bör riksdagen ge regeringen till känna.
Något särskilt uttalande med anledning av motionerna Jo23 yrkandena 16
och 17, Jo26 yrkande 7, Jo30 yrkande 41 och Jo767 yrkande 12 påkallas
icke.
dels att utskottets hemställan under moment 102 a bort ha följande lydelse:
102. beträffande massaindustrins utsläpp av organiska klorföreningar
m.m.
a) att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo24 yrkande
29 och 1987/88:Jo719 yrkande 43 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
69. Massaindustrins utsläpp av organiska klorföreningar
m.m. (mom. 102 b)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 107 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att klorutsläppen från den svenska massaindustrin måste
upphöra. Det är inte bara angeläget utan även möjligt. Enligt utskottets
uppfattning bör utsläppen av klorerade föreningar i huvudsak kunna vara
avvecklade inom sju år. Gällande tillstånd för massaindustrin måste omprövas
och starkare krav ställas så att en övergång till miljövänlig teknik
forceras.
Vidare anser utskottet att en miljöavgift på organiska klorföreningar bör
tas ut med 20 kr. per kg. organiskt bundet klor för att stimulera en miljövänlig
utveckling. Det finns en blekningsmetod för pappersmassa som kan
ersätta den miljöfarliga klorén och dessutom spara energi. Den kallas Prenoxmetoden
och utnyttjar kvävedioxid i kombination med en alkalisk behandling
och en syrgasbehandling.
JoU 1987/88:23
238
Det finns också andra tekniker att få fram papper som tillgodoser rimliga J°U 1987/88:23
vithetskrav. Blekning med väteperoxid åstadkommer mindre föroreningar
än klorblekning. Papperet kan också bestrykas med ett tunt skikt av vit lera
eller krita.
I många fall är blekningen onödig. Hushållspapper fungerar lika väl vare
sig de är blekta eller ej. Konsumenterna har genom sina val möjlighet att
påverka så att efterfrågan på blekt papper blir begränsad.
Enligt utskottets mening bör kommuner och myndigheter övergå till att
använda miljövänligt papper. Vad utskottet anfört med anledning av här
aktuella motionsyrkanden bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Något särskilt uttalande med anledning av motionerna Jo24 yrkande
29, Jo26 yrkande 7 och Jo7f9 yrkande 43 påkallas icke.
dels att utskottet under moment 102 b bort hemställa
102. massaindustrins utsläpp av organiska klorföreninga r
b) att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo23 yrkandena
16 och 17, 1987/88:Jo30 yrkande 41 och 1987/88:Jo767 yrkande
12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
70. Massaindustrins utsläpp av organiska klorföreningar
m.m. (mom. 102 c)
Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 107 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:
Med anledning av motion Jo26 yrkande 7 förordar utskottet den i motionen
angivna tidtabellen för en successiv minskning av de klororganiska
utsläppen från blekerierna. Som anges i tabellen bör mängden utsläpp år
2000 ha kommit ned till 0,1 AOX-kg/ton pappersmassa (AOX: Absorbed
Organic Halogen). Vad utskottet anfört med anledning av motionsyrkandet
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed torde även
övriga berörda motioner vara tillgodosedda. De avstyrks således.
dels att utskottet under moment 102 c bort hemställa
102. beträffande massaindustrins utsläpp av organiska klorföreningar
m.m.
c) att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo26 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
71. ”Oblekt” papper (mom. 103)
Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 107 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”den bakgrunden” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som särskilt uttrycks i vpk-motionen där
det förordas förbud mot tillverkning av klorblekt hushålls- och toalettpapper.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo26 yrkande 5, 239
Jo771 och Jo847 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under moment 103 bort hemställa JoU
103. beträffande "oblekt” papper
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo26 yrkande 5,
1987/88:Jo771 och 1987/88:Jo847 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
72. PCB (mom. 104)
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 108 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är naturvårdsverkets ovan redovisade förslag om
ett förbud med verkan från år 1995 mot fortsatt användning av PCB i vissa
transformatorer och kondensatorer inte tillräckligt omfattande. I likhet med
motionärerna i motion Jo719 anser utskottet att halterna av PCB måste
minska i snabbare takt än för närvarande. Av den anledningen förordar
utskottet omgående lagstiftning med totalförbud mot användningen av PCB
samt intensifierade insatser från regeringens sida för att motsvarande restriktioner
införs i övriga stater runt Östersjön. Vad utskottet sålunda anfört
med anledning av motion Jo719 yrkande 38 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottet under moment 104 bort hemställa:
104. beträffande PCB
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo719 yrkande 38
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
73. Dioxin (mom. 105)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 109 börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”således icke” bort ha följande lydelse:
Dioxiner är organiska klorföreningar som kan uppkomma vid förbränning
av kolhaltigt organiskt material. De är extremt giftiga. Regeringen har
fastställt gränsvärden för dioxinutsläpp vid förbränning i nya anläggningar
till 0,1 nanogram/m3 luft och till max 2,0 nanogram/m3 luft i äldre anläggningar.
Med hänsyn till dioxinets extrema giftighet delar utskottet motionärernas
förslag i motion Jo751 att det gränsvärde, som gäller nya anläggningar
efter en övergångstid på tio år även bör gälla äldre anläggningar.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion Jo751 yrkande 30
som sin mening ge regeringen till känna. Av det anförda framgår att
motionerna Jo26 yrkande 4 och Jo719 yrkande 39 avstyrks.
dels att utskottet under moment 105 bort hemställa
105. beträffande dioxin
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Jo751 yrkande 30 och
med avslag på motionerna 1987/88:Jo26 yrkande 4 och 1987/88:Jo719
1987/88:23
240
yrkande 39 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet Joli
anfört,
74. Dioxin (mom. 105)
Karl Erik Olsson (c), Lars Ernestam (fp), Lennart Brunander (c), Anders
Castberger (fp) och Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 109 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”således icke” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar även motionärernas syn på att största möjliga noggrannhet
måste iakttas såväl inom processindustrin som vid förbränningsanläggningar
så att dioxinbildningen i möjligaste mån undviks och så att aktiva
reningsåtgärder vidtas. Målet måste - som motionärerna i motionerna från
fp och vpk också framhåller — vara att utsläpp av dioxin i princip upphör
helt. Vad utskottet anfört med anledning av berörda motioner bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna. Därmed torde även motion
Jo751 yrkande 30 tillgodoses. Den bör alltså icke föranleda någon ytterligare
riksdagens åtgärd.
dels att utskottet under moment 105 bort hemställa
105. beträffande dioxin
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo26 yrkande 4
och 1987/88:Jo719 yrkande 39 samt med avslag på motion
1987/88:Jo751 yrkande 30 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
75. Avlopp från industri (mom. 106 a)
Karl Erik Olsson (c), Sven Erik Lorentzon (m). Lars Ernestam (fp). Ingvar
Eriksson (m). Lennart Brunander (c). Ivar Virgin (m) och Anders Castberger
(fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 109 som börjar med ”Utskottet
betonar” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:
Utskottet betonar (= utskottet) av miljösituationen. Detta
får emellertid inte leda till en minskad uppmärksamhet på industrins roll när
det gäller utsläpp av giftiga och svårnedbrytbara ämnen till de kommunala
reningsverken. Tvärtom anser utskottet, i likhet med motionärerna, att det
bör ske en skärpning av kravet på de avfallsproducerande anläggningarna så
att en rening av avloppsvattnet sker innan det når reningsverket. Vad
utskottet anfört med anledning av i sammanhanget berörda motioner
(m,fp,c) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Något
uttalande med anledning av motion Jo782 synes däremot icke påkallat.
dels att utskottet under moment 106 a bort hemställa
106. beträffande avlopp frän industri
a) att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo25 yrkande
15, 1987/88:Jo30 yrkande 49, 1987/88:Jo744 yrkande 10, 1987/88:
1987/88:23
241
16 Riksdagen 1987/88. 16 sami. Nr 23
Jo783 och 1987/88:Jo821 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till JoU
känna vad utskottet anfört,
76. Avlopp från industri (mom. 106 b)
Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 109 som börjar med ”Utskottet
betonar” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:
Utskottet betonar (= utskottet) av miljösituationen. Detta
får emellertid inte leda till en minskad uppmärksamhet på industrins ansvar
för sitt avloppsvatten. Tvärtom måste det, som framhålls i motion Jo782,
vara självklart att industrier och andra avfallsproducerande anläggningar
själva renar sitt avloppsvatten från de ämnen som inte kan tas om hand på
ett miljövänligt sätt i våra kommunala reningsverk.
Utskottet ansluter sig till motionärernas förslag (yrkande 1) att industrier
anslutna till de kommunala reningsverken i de 30 största kommunerna får
ett år på sig att lägga fram planer hur de snarast skall kunna eliminera de
delar av utsläppen som reningsverken ej kan oskadliggöra. Vad utskottet
anfört med anledning av motionen såvitt nu är i fråga bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Övriga här berörda motionsyrkanden blir
därigenom tillgodosedda.
dels att utskottet under moment 106 b bort hemställa
106. beträffande avlopp frän industri
b) att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo782 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
77. Åtgärdsprogram för metaller (mom. 110)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. lil som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”i allt väsentligt” bort ha följande lydelse:
Regeringen föreslår i propositionen att de svenska punktutsläppen av
metaller halveras. Som framhålls i motion Jo30 kommer detta enbart att
påverka miljön lokalt. Men det kommer knappast alls att minska metalltillförseln
till Östersjön i stort. Utskottet delar motionärernas uppfattning att
metallbelastningen måste reduceras till samma storleksordning som den
naturliga påverkan. Kadmiumhalterna i sedimenten är förhöjda med mer än
10 gånger. Om man skall reducera kadmiumhalten till naturlig nivå skall
den totala tillförseln minskas från 140 ton/år till 14 ton/år. Att halvera
enbart de svenska utsläppen från 7,5 till 3,5 ton/år hjälper då inte mycket.
Utskottet anser att metallutsläppen är ett mycket allvarligt miljöproblem
som kräver omfattande insatser. Utskottet förordar därför, i likhet med
motionärerna, att naturvårdsverket får i uppdrag att utarbeta ett handlingsprogram
för att begränsa metallhalterna till en nivå som motsvarar de
naturliga variationerna. Vad utskottet anfört med anledning av berörda
motioner bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
1987/88:23
242
dels att utskottet under moment 110 bort hemställa
110. beträffande åtgärdsprogram för metaller
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo30 yrkande 45
och 1987/88:Jo767 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
78. FoU inom VA-området (mom. 113)
Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 112 som börjar med ”Vad
utskottet” och slutar med ”avstyrks därmed” bort ha följande lydelse:
Med anledning av motion Jo517 vill utskottet i sammanhanget särskilt
framhålla vikten av snabbt utökade resurser för forskning och utveckling
inom VA-området. Som motionärerna framhåller bör Svenska vatten- och
avloppsföreningen och Kommunförbundet kunna hjälpa till att kanalisera
ökade anslag på ett effektivt sätt. En del av dessa anslag skulle kunna tas in
genom en ”gift-avgift” eller utsläppsavgift (jfr. nedan under kap. 11 Ekonomiska
styrmedel, reservation (>). Med rätt eller ännu hellre skyldighet för
kommunerna att ta ut en sådan avgift från alla företag och institutioner, som
i sitt avlopp har kemikalier, skulle företagen bli mer intresserade av att
övergå till slutna system och/eller ofarliga alternativa råvaror/produkter.
Införandet av en utsläppsavgift kan behöva en viss utredning för att man
skall få fram ett enkelt och administrativt hanterligt taxesystem.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo517 yrkande 1 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under moment 113 bort hemställa
113. beträffande FoU inom VA-området
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo517 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
79. Utbyggnad av PMK (mom. 116)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 113 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”anses tillgodosedda” bort ha följande lydelse:
Regeringens aviserade åtgärder i sammanhanget är enligt utskottets mening
inte tillräckligt omfattande. Som framhålls i motion Jo767 har det
nuvarande åtgärdsprogrammet för övervakning av miljökvalitet, PMK, fått
internationellt erkännande. Det är viktigt att slå vakt om den fortsatta
verksamheten. Enligt utskottets mening är det också angeläget att man
inom ramen för det gällande uppdraget vidgar arbetsfältet till att omfatta
också Västerhavet och Nordsjön. Det pågående programarbetet är en omistlig
del i arbetet för att förbättra havsmiljön. Verksamheten kan förbättras
genom en samordning av forskningen tvärvetenskapligt.
Vad utskottet anfört med anledning av här berörda motioner bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under moment 116 bort hemställa
116. beträffande utbyggnad av PM K
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo758,
1987/88:Jo767 yrkande 24 och 1987/88:Jo821 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
80. Avveckling av CFC-användningen (mom. 121b)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 117 med ”Det är”
och slutar på s. 118 med ”anses tillgodosedda” bort ha följande lydelse:
I detta sammanhang är det särskilt angeläget att alla möjligheter till att
påskynda minskningstakten med kraft tillvaratas. I den gemensamma marknaden
och i USA kommer avvecklingsplaner för CFC-användningen, såvitt
nu kan bedömas, att strikt följa Montrealprotokollets krav och tidsplan. En
viktig del av protokollet är enligt utskottets mening att bestämmelsen att
föreskriva minskningen av CFC och haloner skall kunna revideras om
sammanställningar av vetenskapliga och andra data talar i den riktningen.
På senare tid publicerade forskningsrapporter visar emellertid att hittills
använda beräkningsmodeller varit för optimistiska vilket understryker problemets
allvar. Det finns därför utomordentligt starka skäl som talar för att
Sverige bör verka för att den granskningskonferens som är planerad att äga
rum år 1990 tidigareläggs. Inom ramen för denna konferens bör Sverige
aktivt verka för en mer ambitiös målsättning till år 1999. Ett årtal för total
avveckling av CFC-användningen bör också fastställas.
Utskottet tillstyrker således att riksdagen godkänner Montrealprotokollet.
Riksdagen bör vidare lämna utan erinran vad som anförs i propositionen
om en avvecklingsplan för användningen av klorfluorkarboner (CFC)
och haloner som bryter ned ozonskiktet. Vad utskottet anfört med anledning
av motion Jo25 yrkande 18 om tidigareläggning av granskningskonferensen
bör ges regeringen till känna. Det anförda innebär, enligt utskottets
mening, att motionerna Jo719 yrkande 10, Jo726 yrkande 1, Jo767
yrkande 7, Jo24 yrkande 2, Jo25 yrkande 19 samt Jo30 yrkande 39 kan anses
tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 121b. bort ha följande lydelse:
121. beträffande avveckling av CFC-användningen
b) att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo25 yrkande 18
och med avslag på motionerna 1987/88: Jo719 yrkande 10,
1987/88:Jo726 yrkande 1, 1987/88:Jo767 yrkande 7, 1987/88:Jo24 yrkande
2, 1987/88:Jo25 yrkande 19 och 1987/88:Jo30 yrkande 39 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om det
internationella arbetet,
81. Miljöavgift (mom. 123) JoU
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 119 börjar med ”Vad som”
och slutar med ”yrkande 37” bort ha följande lydelse:
Den i avvecklingsplanen redovisade tidsramen utgör enligt utskottets
mening inte skäl att avstå från en miljöavgift som kan tänkas påskynda
avvecklingen av CFC-användningen. Vidare kan ett sådant styrmedel under
avvecklingstiden styra över CFC-användningen mot mindre skadliga ofullständigt
halogenerade föreningar (HCFC). En miljöavgift på 50 kr/kg CFC,
enligt naturvårdsverket motsvarande kostnaden för den årliga minskningen
av CFC-användningen, borde således införas. Vad utskottet anfört med
anledning av motion Jo30 yrkande 37 bör regeringen ges till känna. Med det
anförda anser utskottet att motion Jo719 yrkande 12 i allt väsentligt får
anses tillgodosedd. Utöver en miljöavgift är utskottet inte nu berett att
förorda ytterligare ekonomiska styrmedel i detta sammanhang varför motionerna
Jo857 yrkande 2 och Jo23 yrkande 7 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 123 bort ha följande lydelse:
123. beträffande miljöavgift
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo30 yrkande 7
och 1987/88:Jo719 yrkande 12 i motsvarande del och med avslag på
motion 1987/88:Jo 719 yrkande 12 i återstående del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
82. Övriga styrmedel (mom. 124)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 119 börjar med ”Med
åberopande” och slutar med ”yrkande 29.” bort ha följande lydelse:
Sveriges CFC-användning ingår som en viktig del i våra energisparande
åtgärder. Tillverkningen av högisolerande material för hus och kyl- och
frysskåp är ett exempel. CFC-användningen i värmepumpar är ett annat.
Dessa områden svarar för två tredjedelar av CFC-användningen. Det nordiska
ministerrådet har kommit överens om att minska CFC-användningen
med 25% till år 1991. Enligt beräkningar gjorda av Sveriges Industriförbund
bör detta mål kunna uppnås genom frivilliga överenskommelser med berörda
industrier. Som ett komplement bör emellertid enligt utskottets mening
regeringen föreslå rikssdagen gränsvärden för freonutsläpp vid plasttillverkning.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo751 yrkande
29 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 124 bort ha följande lydelse:
124. beträffande övriga styrmedel
att riksdagen med med anledning av motion 1987/88:Jo751 yrkande
29 och med avslag på motionerna 1987/88:Jo857 yrkande 2 och
1987/88:Jo23 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om gränsvärden för CFC vid plasttillverkning,
1987/88:23
245
83. Återvinning (mom. 126)
JoU 1987/88:23
Håkan Strömberg, Grethe Lundblad, Ove Karlsson, Martin Segerstedt, Jan
Fransson, Margareta Winberg och Åke Selberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 120 börjar med ”Den
komplettering” och slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i propositionen framförda uppfattningen att återvinning
av CFC bör ägnas stor uppmärksamhet. I propositionen framgår att
naturvårdsverket, i samverkan med övriga intressenter, kommer att ges i
uppdrag att ta fram förslag till hur insamlingen och fragmenteringen av
CFC-haltigt material skall ske. Det är viktigt att detta arbete genomförs
skyndsamt. Utskottet vill dock betona att ansvaret för omhändertagandet
av CFC-haltigt material, liksom övrig avfallshantering, ligger på kommunerna
och producent/an vändare. Flera kommuner har också påbörjat projekt
med återvinning av CFC vilket utskottet hälsar med tillfredsställelse.
De erfarenheter som därigenom vunnits bör kunna utgöra ett gott bidrag till
naturvårdsverkets utredningsarbete. Med hänvisning till det nu anförda
avstyrker utskottet motionerna Jo792 och Jo30 yrkande 38 i ifrågavarande
del.
dels att utskottets hemställan under 126 bort ha följande lydelse:
126. beträffande återvinning
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo792, 1987/88:Jo24 yrkande
32 och 1987/88:Jo30 yrkande 38 i återstående del,
84. Obligatorisk ansvarsförsäkring för kemikalier
(mom. 132)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 126 börjar med ”Utskottet
avstyrker ”och slutar med ”för kemikalier” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör regeringens ställningstagande till frågan om
produktansvarets utformning inte föregripas. Utskottet vill dock understryka
vikten av att beredningsarbetet inriktas på att åstadkomma en lösning
som tillgodoser de skadelidandes intressen. Inte minst angeläget härvidlag
är att ansvaret för kemikalieskador får en tillfredsställande utformning.
I likhet med motionärerna anser utskottet att starka skäl talar för att
en obligatorisk ansvarsförsäkring mot sådana skador bör införas.En sådan
försäkring är av betydelse inte bara för dem som skadas av kemikalier utan
leder också som närmare redovisas i motionerna till en förbättrad produktkontroll
från företagens sida och till ökade satsningar på forskning och
analyser inom miljöområdet. Enligt utskottets mening bör regeringen i
samband med förslag till lagstiftning om produktansvar framlägga förslag
till införande av skyldighet för tillverkare och importörer av kemikalier att
ha ansvarsförsäkring. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna
L612 och Jo30 yrkande 52 bör ges regeringen till känna.
246
dels att utskottets hemställan under 132 bort ha följande lydelse: JoU
132. beträffande obligatorisk ansvarsförsäkring för kemikalier
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:L612 och
1987/88:Jo30 yrkande 52 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
85. Kemikalieanvändningen i allmänhet (mom. 135)
Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 127 börjar med "Målen för”
och slutar med ”4 och 5” bort ha följande lydelse:
Målen för (=utskottet) ofarliga sådana. Som ett led i detta
arbete måste en behovsprövning av i första hand kemiska ämnen och
produkter införas. Härför fordras stora förändringar av den nuvarande
makt- och industristrukturen. Men redan nu går det att använda produktregister
som ett instrument om det byggs ut fullständigt och om det
öppnas för demokratisk insyn. I anslutning härtill skall enligt utskottets
mening en behovsprövning av alla gamla och nya kemiska ämnen och
produkter införas. En sådan prövning skulle kunna medföra positiva effekter
på miljö- och hälsoproblemen inom olika områden. Förslag till former
för en demokratisk styrning av produktionen, som skall syfta till sparsamhet,
hushållning och återanvändning bör enligt utskottet snarast utarbetas.
Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att regeringen bör ge de
statliga verken och myndigheterna direktiv att i sin verksamhet sätta människors
hälsa, miljön och samhällsekonomiska överväganden i första rummet.
Utskottet anser vidare att en parlamentarisk kommission med uppgift att
analysera frågor angående annan hushållning, ekologiskt inriktad produktion,
övergång till miljövänligare material, förändrade konsumtionsmönster
samt förenlighet med en solidarisk och rättvis fördelningspolitik bör tillsättas.
Vad utskottet anfört med anledning av motion J08I8 yrkandena 3, 4
och 5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 135 bort ha följande lydelse:
135. beträffande kemikalieanvändningen i allmänhet
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo818 yrkandena 3, 4
och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
86. Kemikaliekontroll m.m. (mom. 138)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 129 börjar med "Med
hänsyn” och slutar med ”yrkande 8” bort ha följande lydelse:
Med hänsyn till de ovan åberopade nya arbetsformerna på kemikalieområdet,
som enligt tidigare riksdagsbeslut är föremål för en utvärdering,
saknas det för närvarande enligt utskottets mening anledning att föranstalta
om några särskilda initiativ beträffande kemikaliekontrollen i de hänseenden
som anges i motionerna Jo735 yrkande 9 och Jo746. Motionerna av
-
1987/88:23
247
styrks således. Utskottet finner dock skäl att i detta sammanhang under- JoU
stryka behovet av en väl fungerande tillsyn över kemiska produkter och att
en förbättring av kemikaliekontrollen kräver ökade resurser. Förutom resursförstärkningar,
framförallt i vad avser dokumentationsbehovet, anser
utskottet att ett bättre utnyttjande av befintliga resurser i kombination med
en löpande omprövning av givna tillstånd utgör ytterligare medel i arbetet
med en förbättrad kemikaliekontroll. Vad utskottet sålunda anfört med
anledning av motion Jo767 yrkande 8 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 138 bort ha följande lydelse:
138. beträffande kemikaliekontroll m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo767 yrkande 8 samt
med avslag på motionerna 1987/88:Jo735 yrkande 9, 1987/88:Jo742,
1987/88:Jo746 och 1987/88:Jo820, som sin mening ger regeringen tili
känna vad utskottet anfört beträffande förbättrad kemikaliekontroll,
87. Ett fullständigt produktregister (mom. 139)
Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 129 börjar med ”Med
samma” och slutar med ”yrkande 2.” bort ha följande lydelse:
Utskottet finner dock anledning att i detta sammanhang framhålla möjligheten
av att använda produktregistret som ett instrument för att skapa en
total överblick över kemisamhället. Härför fordras enligt utskottets mening
att registret byggs ut fullständigt och öppnas för demokratisk insyn. Registret
skall innehålla alla uppgifter om de ämnen och produkter som förekommer,
var de förekommer, var de tillverkats och hur tillverkningen sker.
Utskottet anser således att ett fullständigt produktregister i enlighet med
vad som anförs i motionen byggs ut. Vad utskottet anfört med anledning av
motion J08I8 yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 139 bort ha följande lydelse:
139. beträffande ett fullständigt produktregister
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo818 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
88. Inventering m.m. (mom. 140)
Karl Erik Olsson (c), Jan Jennehag (vpk) och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 130 börjar med ”Kontroll
över” och slutar med ”yrkande 13” bort ha följande lydelse:
Kontroll över — — — (=utskottet) - — - av kemikalieanvändningen.
Utskottet anser att det underlag som härigenom tillhandahålls är väsentligt
för den fortsatta hanteringen av kemikaliefrågan. Utskottet vill dock betona
1987/88:23
248
att kemisamhällets risker redan nu utgör ett hot mot människan och miljön JoU 1987/88:23
och att omedelbara åtgärder är nödvändiga för att upprätthålla kontrollen
över utvecklingen. Förslag till hur samhället på ett rationellt sätt skall kunna
få en överblick över riskfaktorerna i samhället bör därför utarbetas. Industrin
har här enligt utskottet ett stort ansvar och dess insatser för skyddsåtgärder
i förebyggande syfte måste ökas. Varje företag bör därför enligt
utskottets uppfattning upprätta en ”budget” över hur miljöfarliga ämnen
hanteras i den egna verksamheten och var de slutligen hamnar. Denna
”budget” skall vara till hjälp för såväl företag som berörd miljömyndighet.
Vidare bör användingen av kemikalieprodukter snabbutredas och resultera
i omedelbara förslag till åtgärder. I arbetet bör även ingå en radikal
minskning av framställning och import av giftiga ämnen. Vad utskottet ovan
anfört innebär en anslutning till vad som anförts i motionerna Jo767 yrkande
11 , Jo782 yrkandena 2 och 3 samt J08I8 yrkande 1 och bör ges
regeringen till känna. Motionerna Jo719 yrkandena 77 och 80 och Jo23
yrkande 13 avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad
utskottet ovan anfört.
dels att utskottets hemställan under 140 bort ha följande lydelse:
140. beträffande inventering m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo767 yrkande
11, 1987/88:Jo782 yrkandena 2 och 3 och 1987/88:J08I8 yrkande 1
samt med avslag på motionerna 1987/88:Jo719 yrkandena 77 och 80
och 1987/88:Jo23 yrkande 13, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
89. Avfallshantering i allmänhet (mom. 141)
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 132 börjar med ”Utskottet
kan” och slutar med ”yrkande 1.” bort ha följande lydelse:
Utskottet kan (=utskottet) berörda avfallsfrågor. Som ett
led i att förbättra avfallshanteringen inom industrin anser utskottet att
staten bör stimulera till försök med en s. k. avfallsbörs, som förmedlar
kontakter och utbyte mellan industrier. Därigenom skulle den enes avfall
kunna utgöra den andres råvara. Utskottet anser vidare att möjligheten att
ta till vara konsumenternas miljöansvar bör utnyttjas i större utsträckning.
Förbättrad konsumentupplysning om en varas hantering som avfall bör
därför genomföras och detta kan ske genom miljömärkning av särskilt
miljövänliga produkter. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av
motion Jo719 yrkandena 69 och 70 bör ges regeringen till känna. Motion
Jo779 yrkande 1 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 141 bort ha följande lydelse:
141. beträffande avfallshantering i allmänhet
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo719 yrkandena 69
och 70 samt med avslag på motion 1987/88:Jo779 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 249
90. Avfallshantering i allmänhet (mom. 141)
JoU 1987/88:23
Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 132 börjar med ”Utskottet
kan” och slutar med ”yrkande 1 ” bort ha följande lydelse:
Utskottet kan (=utskottet) avfallsfrågor. Utskottet anser
dock att hela systemet med en central anläggning för avfallsdestruering bör
utvärderas. Staten har gett SAKAB i uppdrag att samla in det miljöfarliga
avfallet inom Sverige till sin anläggning. Med hänsyn till att inte mer än ca
10% av detta avfall i praktiken kommer in är en analys av verksamheten
enligt utskottets mening synnerligen befogad. Vad utskottet anfört med
anledning av motion Jo779 yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Med hänsyn till vad utskottet i övrigt anfört i detta
sammanhang avstyrks motion Jo719 yrkandena 69 och 70.
dels att utskottets hemställan under 141 bort ha följande lydelse:
141. beträffande avfallshantering i allmänhet
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo779 yrkande 1 och
med avslag på motion 1987/88:Jo719 yrkandena 69 och 70 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
91. Miljöfarligt avfall (mom. 142)
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 132 med ”Det kan”
och slutar på s. 133 med ”yrkande 15” bort ha följande lydelse:
Det kan (=utskottet) utöver SAKAB:s. Hanteringen av
miljöfarligt avfall kan dock förbättras. Sådant avfall måste tas om hand efter
speciella aktsamhetsregler och oskadliggöras. Här fyller SAKAB enligt
utskottets mening en viktig funktion och det är därför också angeläget att
avfallet hanteras på ett för samhället godtagbart sätt. Bl.a. följande förbättringar
borde enligt utskottets mening kunna genomföras. Skärpta krav
på utsläppsbegränsningar vid SAKAB:S centrala anläggning i Kumla, utvidgning
av SAKAB:s verksamhet från ren destruktion till att omfatta även
återvinning, ökad återvinning av spillolja med hjälp av ökad tillsyn och
ekonomiska styrmedel och export av miljöfarligt avfall för återvinning och
destruering till anläggningar som uppfyller svenska miljökrav. Vad utskottet
anfört med anledning av motion Jo719 yrkande 76 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Med hänsyn till tidigare åberopade uppdrag
anser utskottet att motion Jol6 yrkande 15 inte nu bör föranleda någon
åtgärd från riksdagens sida. Motionen avstyrks således.
dels att utskottets hemställan under 142 bort ha följande lydelse:
142. beträffande miljöfarligt avfall
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo719 yrkande 76 och
med avslag på motion 1987/88:Jol6 yrkande 15 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
250
92. Program för miljöfarligt avfall (mom. 143)
JoU 1987/88:23
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 133 börjar med "Då
redovisningen” och slutar med ”yrkande 35” bort ha följande lydelse:
Utöver vad utskottet tidigare anfört om hanteringen av det miljöfarliga
avfallet bör problemen med den omfattande deponeringen av miljöfarligt
avfall vid SARAB i Närke särskilt uppmärksammas. Ett säkerställandeprogram
för deponering och hantering av miljöfarligt avfall bör tas fram.
Härvid bör enligt utskottets mening undersökas om det är rimligt att endast
en anläggning skall ha huvudansvaret för hantering och deponering av
miljöfarligt avfall. Programmet bör således vara övergripande och inte bara
avse verksamheten vid SARAB. I detta sammanhang bör också enligt
utskottets mening frågan om statens möjligheter att stimulera utvecklingen
mot ökad återvinning och återanvändning beaktas. Vad utskottet anfört
med anledning av motionerna Jo719 yrkande 79 och Jo24 yrkande 35 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo724 avstyrks i
den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 143 bort ha följande lydelse:
143. beträffande program för miljöfarligt avfall
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo719 yrkande
79 och 1987/88:Jo24 yrkande 35 och med avslag på motion
1987/88:Jo724 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
93. Miljöfarliga transporter (mom. 144)
Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 133 börjar med ”Statens
räddningsverk” och slutar med ”och Jo36” bort ha följande lydelse:
Statens räddningsverk (=utskottet) tillsynen. Riksdagen
har (=utskottet) transporterna. Vad utskottet nu anfört skall
ses mot bakgrund av att det varje dag transporteras en okänd mängd
miljöfarligt gods på våra vägar och järnvägar och att de myndigheter som är
satta att övervaka denna verksamhet inte har den information som krävs för
att kunna fullgöra erforderliga övervakningsuppgifter. Detta är enligt utskottets
mening otillfredsställande. Personal kan inte utbildas, utrustning
inte anskaffas och erforderlig beredskap kan under sådana omständigheter
inte upprätthållas. Utskottet anser därför att riksdagen bör tilldela de
berörda myndigheterna de resurser som erfordras för att skydda människor
och miljö vid transporter som kan vara farliga för omgivningen. Vad utskottet
anfört med anledning av motion Jo26 yrkande 13 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Jo 16 yrkande 16 och Jo36
avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.
251
dels att utskottets hemställan under 144 bort ha följande lydelse: JoU 1987/88:23
144. beträffande miljöfarliga transporter
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo26 yrkande 13 och
med avslag på motionerna 1987/88:Jol6 yrkande 16 och 1987/88:Jo36
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
94. Avfallsdeponier (mom. 145)
Karl Erik Olsson (c), Lars Ernestam (fp), Lennart Brunander (c) och
Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 133 börjar med ”Med
hänsyn” och slutar med ”och 8” bort ha följande lydelse:
Problemen vid deponering av avfall är främst knutna till förorening av
mark och grund- och ytvatten. Luftförorening kan i viss mån ske vid
gasavgång och vid bränder. Sedan miljöskyddslagens tillkomst har situationen
vid deponierna förbättrats och i dag är de flesta nyanlagda deponier
försedda med uppsamlingssystem för lakvatten och överledningssystem av
lakvatten till reningsverk. Trots nämnda förbättringar anser utskottet dock
att situationen inte är tillfredsställande. Ytterligare åtgärder måste vidtas
för att förbättra deponeringstekniken. Miljökraven bör skärpas och tillsynen
förbättras. I detta sammanhang måste enligt utskottets mening situationen
vid de äldre deponierna uppmärksammas. Den inventering som
genomförs av naturvårdsverket bör snarast följas upp med konkreta skyddsåtgärder.
Ansvaret för sådana åtgärder bör ligga på den tidigare huvudmannen.
En ytterligare förutsättning för möjligheterna till förbättringar i
detta sammanhang är enligt utskottets mening att kunskapen om föroreningarna
vid avfallsdeponierna i ett längre tidsperspektiv förbättras. Beredskapsplaner
för och ökad forskning om föroreningarna från avfallsdeponierna
utgör självklara moment i detta arbete. I detta sammanhang
anser utskottet att alternativ till deponeringstekniken också måste bli föremål
för ökade insatser. Ett sådant alternativ är bioförgasning som har den
fördelen att energi produceras i samband med att hushållsavfallet rötas.
Över huvud taget bör enligt utskottets mening möjligheterna till miljövänlig
energiproduktion vid avfallshanteringen tas till vara. Vad utskottet anfört
med anledning av motionerna Jo719 yrkande 78 och Jo744 yrkandena 5 och
8 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 145 bort ha följande lydelse:
145. beträffande avfallsdeponier
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo719 yrkande
78 och 1987/88:Jo744 yrkandena 5 och 8 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
252
95. Avfallspolitik och resursanvändning (mom. 146)
JoU 1987/88:23
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 133 börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:
Samtidigt som avfall är ett miljöproblem kan det konstateras att det också
utgör en potentiell resurs med tanke på innehåll i form av såväl material som
energi. Man kan här urskilja några handlingslinjer i hanteringen av hushållsavfallet.
Hit hör exempelvis källsortering, förbränning, deponering, eftersortering
och kompostering. En ytterligare handlingslinje bör enligt utskottets
mening vara att undvika avfall genom ökad styrning av produktionsprocesser
och konsumtionsmönster. Härför krävs enligt utskottets
uppfattning en helt ny avfallspolitik där tyngdpunkten för fortsatt utveckling
och forskning måste förskjutas från traditionell filter- och återvinningsteknik
mot förebyggande lösningar i produktionsledet. Detta innebär en
inriktning mot teknik som i produktionsledet använder färre resurser samt
frambringar avfall och föroreningar i mindre omfattning eller av mindre
miljöfarlig karaktär än för närvarande. Utskottet finner det därför nödvändigt
att riksdagen ger regeringen i uppdrag att återkomma med förslag om
en ny avfallspolitik enligt de grunder som nu redovisats av utskottet. Vad
utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna Jo744 yrkande 1 och
Jo30 yrkande 46 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 146 bort ha följande lydelse:
146. beträffande avfallspolitik och resursanvändning
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo744 yrkande 1
och 1987/88:Jo30 yrkande 46 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
96. Sopförbränning (mom. 147)
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 132 börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:
Den utan tvekan mest kontroversiella behandlingsmetoden för avfall är
förbränning. Mot bakgrund av den stora spridningen av föroreningar i detta
sammanhang intar reningen av utsläppen en central roll. Enligt utskottets
mening måste kraven skärpas. Minst måste de s. k. ENA-kraven uppfyllas.
Forskningen måste intensifieras inom de områden där teknik och kunskap
saknas för att ge ett bättre underlag för den fortsatta hanteringen av de med
förbränningen sammanhängande problemen. I avvaktan på att möjligheterna
att klara högt ställda miljökrav prövas bl. a. vad gäller dioxinutsläpp bör
inga nya sopförbränningsanläggningar tillåtas under det kommande året.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo719 yrkande 74 bör ges
regeringen till känna. Utöver vad som nu anförts om sopförbränning är
utskottet inte berett att förorda några ytterligare villkor för sopförbränning.
Utskottet avstyrker således motion Jo739. Även motion Jo766 yrkande 1
yrkande 1 avstyrks på samma grund i den mån den inte kan anses till- JoU 1987/88:23
godosedd med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 147 bort ha följande lydelse:
147. beträffande sopförbränning
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo719 yrkande 74 och
med avslag på motionerna 1987/88:Jo735 yrkande 5, 1987/88:Jo739
och 1987/88:Jo766 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
97. Sopförbränning (mom. 147)
Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 132 börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:
Sverige har i dag 27 sopförbränningsanläggningar. Det är anläggningar
med olika reningsgrad men inga av dessa är enligt utskottets mening miljömässigt
acceptabla. Röken från en sopförbränningsanläggning innehåller
några av de värsta miljögifterna som vi känner till och sopor är dessutom ett
av de mest försurande bränslen man kan använda, räknat per energienhet.
Karaktäristiskt för många av de aktuella ämnena är att de bryts ned ytterst
långsamt i naturen och att de har en tendens att ansamlas i levande organismer.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet det nödvändigt att nya
sopförbränningsanläggningar förbjuds och att befintliga anläggningar avvecklas
inom en femårsperiod. Härvid bör de äldsta anläggningarna avvecklas
först. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till
lagstiftning i enlighet med vad utskottet anfört i anledning av motion Jo766
yrkande 1. Utöver vad utskottet nu anfört angående sopförbränningen
saknas skäl till ytterligare initiativ från riksdagens sida varför motionerna
Jo719 yrkande 74 och Jo739 avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 147 bort ha följande lydelse:
147. beträffande sopförbränning
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo766 yrkande 1 och
med avslag på motionerna 1987/88:Jo719 yrkande 74, 1987/88:Jo735
yrkande 5 och 1987/88:Jo739 hos regeringen hemställer om förslag till
lagstiftning i enlighet med vad utskottet anfört,
98. Källsortering (mom. 148)
Håkan Strömberg, Grethe Lundblad, Ove Karlsson, Martin Segerstedt, Jan
Fransson, Margareta Winberg och Åke Selberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 133 med ”Utöver
vad” och slutar på s. 134 med ”till känna” bort ha följande lydelse:
Utskottet finner flera av de detaljförslag som förs fram i motionerna
beaktansvärda. Källsortering kommer enligt utskottets mening att vara en
grundpelare i framtidens avfallshantering. Utskottet fäster därför stora för- JoU 1987/88:23
hoppningar på att den redovisning regeringen beställt av naturvårdsverket
kommer att ge underlag för konkreta ställningstaganden på detta område.
För att lösa framtidens avfallsproblem är det nödvändigt att se problemen i
ett helhetsperspektiv innefattande hela avfallskedjan från produktion till
restprodukt. De förslag som presenteras i berörda motioner har trots vällovliga
ambitioner formen av detaljkrav som inte ger möjlighet att på ett
genomgripande och framåtsyftande sätt behandla avfallsproblematiken.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo735 yrkande 6, Jo744
yrkandena 3 och 7, Jo766 yrkandena 3, 4 och 5, Jol6 yrkande 14 och Jo30
yrkande 48.
dels att utskottets hemställan under 148 bort ha följande lydelse:
148. beträffande källsortering
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo735 yrkande 6, 1987/88:
Jo744 yrkandena 3 och 7, 1987/88;Jo766 yrkandena 3, 4 och 5, 1987/
88:Jo 16 yrkande 14 och 1987/88:Jo30 yrkande 48,
99. Retursystem och förpackning (mom. 149)
Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 134 med ”Den
framtida” och slutar på s. 135 med ”avstyrks således” bort ha följande
lydelse:
Den framtida - - - (= utskottet) — — - nära förestående. För att
samhället skall kunna handskas med avfallet på ett vettigt sätt när sopförbränningen
avskaffats krävs enligt utskottets mening ytterligare åtgärder för
att minska avfallsmängderna. Ett sätt att minska avfallet är att inte producera
så mycket förpackningar. Nödvändiga förpackningar bör dessutom
tillverkas av så miljövänligt material som möjligt. Utskottet anser därför att
förpackningsproducenterna skall åläggas att lösa avfallsfrågan på ett miljömässigt
acceptabelt sätt innan förpackningarna introduceras på marknaden.
Utgångspunkten för detta krav bör återigen vara att returförpackningar
utgör det normala alternativet och att övriga förpackningar återvinns i
största möjliga utsträckning. Regeringen bör således återkomma till riksdagen
med förslag till åtgärder så att förpackningsproducenterna åläggs att
lösa avfallsfrågan på ett miljövänligt och acceptabelt sätt i enlighet med vad
utskottet anfört. Utskottet tillstyrker således motion Jo766 yrkande 2. Med
hänvisning till vad utskottet anfört saknas skäl till ytterligare initiativ i detta
sammanhang varför motionerna Jo718 yrkande 2, Jo719 yrkande 72, Jo740
och Jo859 yrkandena 1 och 2 avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda.
255
dels att utskottets hemställan under 149 bort ha följande lydelse:
149. beträffande retursystem och förpackning
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo766 yrkande 2 och
med avslag på motionerna 1987/88:Jo718 yrkande 2, 1987/88:Jo719
yrkande 72, 1987/88:Jo740 och 1987/88:Jo859 yrkandena 1 och 2 hos
regeringen hemställer om förslag rörande förpackningsproducenternas
ansvar för avfallsfrågan,
100. Pant på miljöfarliga batterier (mom. 151)
Håkan Strömberg, Grethe Lundblad, Ove Karlsson, Martin Segerstedt, Jan
Fransson, Margareta Winberg och Åke Selberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 135 börjar med ”Utskottet,
som” och slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:
Spridningen av tungmetaller genom batterier utgör enligt utskottets mening
ett mycket allvarligt miljöproblem. Utskottet vill erinra om att regeringen
tidigare tagit initiativ till att intensifiera insamling och omhändertagande
av bl. a. kvicksilverhaltiga batterier. Betydande mängder batterier
har också samlats in som ett resultat av dessa ansträngningar. Utskottet vill
vidare erinra om de ansträngningar som gjorts för att på nordisk och
internationell nivå åstadkomma ett märkningssystem av miljöfarliga batterier.
Detta initiativ tillsammans med de överläggningar som genomförts med
storkonsumenter av miljöfarliga batterier i syfte att förmå dessa att övergå
till mindre miljöfarliga alternativ är enligt utskottets förmenande viktiga
delar i det fortsatta arbetet med att minska miljöproblemen till följd av
miljöfarliga batterier. I det av utskottet tidigare omnämnda utredningsuppdraget
till naturvårdsverket ingår som en del att se över möjligheterna att
införa ett pantsystem för miljöfarliga batterier. Eftersom naturvårdsverket,
enligt vad utskottet erfarit, har för avsikt att redovisa utredningsuppdraget
under juni månad 1988 och med hänsyn till det ovan anförda avstyrks
motionerna Jo744 yrkande 4, Jo23 yrkande 15 och Jo24 yrkande 34.
dels att utskottets hemställan under 151 bort ha följande lydelse:
151. beträffande pant på miljöfarliga batterier
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo744 yrkande 4,
1987/88:Jo23 yrkande 15 och 1987/88:Jo24 yrkande 34,
101. Återvinning av aluminiumburkar (mom. 152)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 135 börjar med ”För öl” och
slutar med ”därför motionerna” bort ha följande lydelse:
För öl (=utskottet) — successivt ökat. Som ett led i den av
utskottet tidigare förordade nya avfallspolitiken bör målsättningen för pantsystemet
sättas mycket högt. Ett återvinningskrav på minst 90% är enligt
utskottets mening en rimlig nivå och om detta krav inte uppnås före den 1
januari 1990 bör aluminiumburken förbjudas. Vad utskottet anfört med
JoU 1987/88:23
256
anledning av motion Jo30 yrkande 47 bör ges regeringen till känna. Motion
Jo26 yrkande 9 avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 152 bort ha följande lydelse:
152. beträffande återvinning av aluminiumburkar
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo30 yrkande 47 och
med avslag på motionerna 1987/88:Jo759 och 1987/88:Jo26 yrkande 9
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
102. Återvinning (mom. 153)
Karl Erik Olsson (c), Lars Ernestam (fp), Lennart Brunander (c) och
Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 136 börjar med ”Sorn
utskottet” och slutar med ”således motionerna” bort ha följande lydelse:
Som utskottet - - - (=utskottet) - — - kring avfallshanteringen.
Härutöver anser utskottet att möjligheterna till återvinning intar en särställning
när det gäller frågan om en förbättrad avfallshantering. Sverige
saknar i dag lagstiftning med generella krav på återvinning. Sådan lagstiftning
skulle enligt utskottets mening kunna påskynda dels forskning och
utvecklingen mot slutna tillverkningssystem och samverkan mellan olika
industrier, dels sådan sammansättning av produkter att återvinning underlättas.
Det har desutom visat sig att företag som har utvecklat icke förorenande
återvinningsbara produkter, förändrade produktionsprocesser
och återvinning av avfallsprodukter ofta har kunnat göra detta på ett för
företaget gynnsamt ekonomiskt vis. Av särskilt intresse i detta sammanhang
är återvinningstekniken för miljöfarligt avfall. Sådan teknik saknas i dag i
stor utsträckning varför arbetet härmed måste intensifieras. Utöver vad
utskottet tidigare anfört beträffande pant på miljöfarliga batterier bör framhållas
att sådana batterier ger betydande störningar i miljön. Arbetet med
att möjliggöra återvinning av dessa batterier måste därför enligt utskottets
mening påskyndas. Härutöver kan nämnas att glas med den nuvarande
avfallshanteringen utgör ett stort problem vid sidan av det övriga avfallet.
Svårigheterna att uppnå tillräckligt hög temperatur vid förbränningen medför
att den svårplacerade slagg som lämnar förbränningsanläggningarna
innehåller stora mängder glas. Glasåtervinningen bör därför stimuleras
genom ökade aktiviteter beträffande s. k. ”igloos” och förbättrad returglashantering.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo719
yrkande 68, 71 och 73, Jo744 yrkande 2 och Jo24 yrkande 36 bör ges
regeringen till känna.
Motion Jo718 yrkande 1 avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd
med vad utskottet anfört.
Med hänsyn till vad utskottet tidigare anfört beträffande pant på bilbatterier
avstyrks motion Jo790.
JoU 1987/88:23
257
17 Riksdagen 1987/88. 16 sami. Nr 23
dels att utskottets hemställan under 153 bort ha följande lydelse: JoU
153. beträffande återvinning
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo719 yrkandena
68. 71 och 73, 1987/88:Jo744 yrkande 2 och 1987/88:Jo24 yrkande 36
och med avslag på motionerna 1987/88:Jo718 yrkande 1 och
1987/88:Jo790 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
103. Bilskrotningspremier (mom. 154)
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 137 börjar med ”Eftersom
utskottet” och slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser härutöver att höjningen av skrotningspremien är för låg
samt att den även bör omfatta skrotningsavgiften. Ur miljösynpunkt är det
enligt utskottets uppfattning mycket angeläget att påskynda skrotningen av
äldre bilar som förorenar mest. Premien borde därför höjas till 1500 kr och
motsvarande höjning bör givetvis genomföras beträffande bilskrotningsavgiften.
Höjningen kan dessutom kombineras med en informationskampanj
om vikten av att påskynda bilparkens förnyelse.
dels att utskottets hemställan under 154 bort ha följande lydelse:
154. beträffande bilskrotningspremier
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo708,
1987/88:Jo871 yrkande 2, 1987/88:Jo24 yrkande 21 och 1987/88:T65
yrkande 3 och med avslag på motionerna 1987/88:Jo741 och
1987/88:Jo749 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
104. Göta älv (mom. 159)
Sven Eric Lorentzon (m), Lars Ernestam (fp), Ingvar Eriksson (m), Ivar
Virgin (m) och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 139 med ”När det”
och slutar på s. 140 med ”motion Jol5” bort ha följande lydelse:
Göta älv är dricksvattentäkt för över 500 000 västsvenskar. Älven transporterar
stora mängder kemiska och biologiska föroreningar. Vattenomsättningen
är mycket hög. Genom att älven sträcker sig från Värmland via
Vänern till kusten berörs ett flertal län och därigenom är tillsynsansvaret
oklart. För att uppnå en samlad syn på Göta älvs vattenområde ur mikrobiologisk
och kemisk-teknisk synpunkt krävs att området ses som en helhet.
För detta synsätt krävs enligt utskottets mening att en myndighet har
totalansvar och att Göta älv med tillrinningsområde betraktas som en riksangelägenhet.
Mot bakgrund av det nu anförda anser utskottet att en
utredning snarast bör tillsättas med uppdrag att lägga fram förslag till
erforderliga lagstiftnings- och administrativa åtgärder. Ett sådant utredningsuppdrag
faller enligt utskottets mening väl in i utarbetandet av en
1987/88:23
258
aktionsplan mot föroreningar i våra sjöar och vattendrag. Vad utskottet Joli 1987/88:23
sålunda anfört med anledning av motion Jol5 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 159 bort ha följande lydelse:
159. beträffande Göta älv
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jol5 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
105. Trafikbuller (mom. 161)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 140 börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”yrkande 39” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser - — — (=utskottet) — — — rustas upp. Åtgärder mot
trafikbullret har övervägts under mycket lång tid. Trafikbullerutredningen
(TBU) redovisade i sitt betänkande bl. a. förslag till emissionsnormer med
angivande av preciserade krav på buller från fordon och förslag till immissionsnormer
för högsta lämpliga bullernivå inom bostäder och andra områden
där människor uppehåller sig. En arbetsgrupp tillsattes för det vidare
arbetet och råd och anvisningar om bullerbekämpning utgavs sedermera av
statens planverk. Den dåvarande borgerliga regeringen fastställde normer
för nya personbilar, bussar och lastbilar. För att så långt som möjligt bringa
ned bullernivåerna angavs att kommunerna borde sätta upp planeringsmål
för bullerbekämpning och ta initiativ till trafikbullerutredningar. Mot bakgrund
av det anförda anser utskottet att det är oacceptabelt att endast ange
riktlinjer för det fortsatta arbetet i vad avser vägtrafikbuller vid nyplanering.
Regeringen bör därför återkomma med förslag om skärpta riktlinjer
för fortsatta insatser med att begränsa trafikbuller också i den befintliga
miljön. Sådana riktlinjer bör omfatta såväl begränsning av emissioner som
immissioner. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo22 bör ges
regeringen till känna. Motion Jo24 yrkande 39 avstyrks i den mån den inte
kan anses tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 161 bort ha följande lydelse:
161. beträffande trafikbuller
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo22 och med avslag
på motion 1987/88:Jo24 yrkande 39 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
106. Det internationella miljösamarbetets omfattning och
utveckling (mom. 165)
Karl Erik Olsson (c). Lennart Brunander (c) och Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 143 börjar med ”1 takt” och
på s. 144 slutar med ”utan åtgärd" bort ha följande lydelse:
259
I takt — — -(^utskottet)— - —globala miljön.Utskottet finner det
angeläget att en strategi skapas för internationellt miljöarbete. På en rad
områden måste utsläppen minskas drastiskt för att inte en ökad ansamling
av föroreningar skall nå nivåer där atmosfärens, vattnens, jordens och
organismernas motståndskraft är förbrukad. Enligt utskottets mening måste
en god miljö och hushållning med naturresurserna vara centrala mål för
såväl i-länder som u-länder. Länderna måste ta vara på möjligheterna att
bruka bättre och förbruka mindre. En uthållig utveckling kan skapas om
dagens behov tillfredsställs utan att kommande generationers möjligheter
begränsas.
Sammanfattningsvis kan utskottet konstatera att regeringens åtgärder
inom det internationella miljösamarbetet är otillräckliga. Med dessa uttalanden
ansluter sig utskottet till vad som framförs i motionerna Jo26
yrkande 3, Jo30 yrkandena 2 (delvis) och 12, Jo767 yrkandena 2 och 3 och
Jo839. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 165 bort ha följande lydelse:
165. beträffande det internationella miljösamarbetets omfattning
och utveckling
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo26 yrkande 3,
1987/88:Jo30 yrkandena 2 i motsvarande del och 12, 1987/88:Jo767
yrkandena 2 och 3 och 1987/88:Jo839 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
107. Internationella miljöteknikmässor (mom. 166)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 144 som börjar med ”Yrkanden
motsvarande” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion Jo30
om betydelsen av internationella miljöteknikmässor för spridande av kunskap
om effektiv miljöteknik. Initiativ från regeringens sida till sådana
mässor skulle enligt utskottets mening även stärka det svenska näringslivets
satsningar på miljöförbättrande teknik och bidra till att presentera sådan
teknik på världsmarknaden. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av
motion Jo30 yrkande 18 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 166 bort ha följande lydelse:
166. beträffande internationella miljöteknikmässor
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo30 yrkande 18 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
108. Exportkreditgarantier vid export av miljöteknik (mom.
167)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
JoU 1987/88:23
dels att den del av utskottets yttrande på s. 144 som börjar med ”Frågan
om” och slutar med ”yrkande 19” bort ha följande lydelse:
260
I likhet med centerpartiet anser utskottet att en utvidgning av det nuvarande
exportkreditgarantisystemet genom att låta de s. k. s/u-garantierna
även omfatta export av miljöteknik är av särskilt intresse ur samhällssynpunkt.
En ökad export av svensk reningsteknik till vissa länder i Östersjöområdet
skulle kunna leda till en förbättrad miljösituation även i Sverige.
Det ligger uppenbart i Sveriges intresse att bidra till en sådan utveckling.
Om nuvarande villkor för utfärdande av s. k. s/u-garantier kompletterades
med ett miljöpolitiskt motiv skulle möjligheterna förbättras för svensk export
till berörda länder av varor och tjänster på miljöteknikens område.
Enligt utskottets mening skulle ett relativt stort risktagande från statens sida
vid sådana exportaffärer vara motiverat även ur samhällsekonomisk synpunkt.
Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion Jo30 yrkande
19 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 167 bort ha följande lydelse:
167. beträffande exportkreditgarantier vid export av miljöteknik
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo30 yrkande 19 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
109. Miljöattachéer (mom. 168)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 144 som börjar med ”Krav på”
och slutar med ”grunden motionen” bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion Jo30 är det angeläget att miljöpolitiken i vissa för
Sverige betydelsefulla länder och regioner blir föremål för skärpt bevakning
från utlandsmyndigheternas sida. Utskottet delar uppfattningen att särskild
personal med kompetens på miljöområdet bör avdelas för sådana uppgifter.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo30 yrkande 20 bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 168 bort ha följande lydelse:
168. beträffande miljöattachéer
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo30 yrkande 20 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
110. Antarktis (mom. 169)
Karl Erik Olsson (c). Lars Ernestam (fp), Lennart Brunander (c) och
Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 144 börjar med ”Sveriges
agerande” och på s. 145 slutar med ”yrkande 5” bort ha följande lydelse:
Antarktis är det enda större område som ännu inte utsatts för mänskliga
ingrepp i någon större omfattning. I Brundtlandkommissionens rapport
uppmanas länderna till internationellt samarbete för att skydda området. I
likhet med vad som framförs i motionerna Jo30, Jo719 och Jo720 anser
utskottet att regeringen genom FN:s miljöorgan UNEP bör söka få Ant
-
JoU 1987/88:23
261
arktis förklarat som internationell naturpark. Vad utskottet sålunda anfört JoU
med anledning av motionerna Jo30 yrkande 13, Jo719 yrkande 9 och Jo720
yrkande 5 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 169 bort ha följande lydelse:
169. beträffande Antarktis
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo30 yrkande 13,
1987/88:Jo719 yrkande 9 och 1987/88:Jo720 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
111. Brundtlandkommissionens rapport (mom. 170)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 146 som börjar med ”1 linje” och
slutar med ”utan åtgärd” bort ha följande lydelse:
I kommissionens rapport släs fast att miljöfrågorna och de ekonomiska
frågorna helt måste integreras i beslutsfattande på alla nivåer. Detta innebär
en bred förändringsprocess som omfattar alla verksamhetsfält. Tillväxten
behövs men dess innehåll måste förändras från att främja kortsiktig effektivitet
till att låta det uthålliga perspektivet råda. I likhet med motionärerna i
motionerna Jo30, Jo38 och Jo767 anser utskottet att denna syn på ett bättre
sätt än vad som kommer till uttryck i propositionen måste gälla för det
svenska samhället. Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 170 bort ha följande lydelse:
170. beträffande Brundtlandkommissionens rapport
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo30 yrkande 2 i
återstående del, 1987/88:Jo38 yrkande 1 och 1987/88:Jo767 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
112. Europeiskt miljösamarbete (mom. 171)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 148 börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:
För att Sveriges stämma skall höras i det internationella miljösamarbetet
är det viktigt att tillhöra en grupp med tillräcklig tyngd. Som framhålls i
motionerna Jo25 och Jo751 erbjuder ett fördjupat samarbete med EG, den
gemensamma marknaden, en sådan möjlighet. Miljöfrågorna har inom EG
fått en successivt ökad tyngd, och Sverige borde i ett nära samarbete kunna
tillföra Gemenskapen en hel del på miljöområdet i form av såväl teknik och
kunskaper som forskningsresurser.
Ett vidgat västeuropeiskt samarbete är troligen också en förutsättning för
ett fördjupat samarbete med öststaterna, som har svåra miljöproblem. För
västeuropeiska länder med en ambitiös miljöpolitik kan i mitten av 1990-talet investeringar i luftvård i det egna landet ge sämre utbyte än mot
-
1987/88:23
262
svarande investeringar i angränsande öststater. Lösningen på dessa problem JoU
skulle enligt utskottets mening underlättas av samordnade västeuropeiska
insatser i form av tekniköverföring, kreditöverenskommelser m.m. Vad
utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna Jo25 yrkande 17 och
Jo751 yrkande 1 bör ges regeringen till känna. Med det anförda får även
syftet med motion Jo31 yrkande 1 anses i allt väsentligt tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 171 bort ha följande lydelse:
171. beträffande europeiskt miljösamarbete
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo25 yrkande 17
och 1987/88:Jo751 yrkande 1 och med avslag på motion 1987/88:Jo31
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
113. Miljö-EUREKA (mom. 172)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 148 som börjar med ”Frågan
om” och slutar med ”utan åtgärd” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion Jo767 om det stora behovet av ett
ökat europeiskt samarbete i miljöfrågor, vilket utskottet har framfört även i
andra sammanhang. Inom det s. k. EUREKA-projektet pågår diskussioner
om vissa forskningsprojekt på miljöområdet. Organisatoriska förutsättningar
för en intensifiering av samarbetet föreligger i dag. Genom bildandet av
ett Miljö-EUREKA i enlighet med vad som föreslås i motionens yrkande 23
skulle enligt utskottets mening detta samarbete ytterligare kunna främjas
och nödvändiga insatser stimuleras och utvecklas. Vad utskottet sålunda
anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 172 bort ha följande lydelse:
172. beträffande Miljö-EUREKA
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo767 yrkande 23
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
114. Samarbete med Polen (mom. 174)
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 150 som börjar med "Som
utskottet” och slutar med ”härmed avstyrks” bort ha följande lydelse:
Som utskottet — — — (= utskottet) — — — Nordsjökommission. Mot
bakgrund av att Polens omfattande luftföroreningar i hög grad påverkar den
svenska miljön, kan det härutöver enligt utskottets mening — vilket också
framförs i motionerna Jo31 och Jo791 - finnas skäl att inleda ett närmare
miljötekniskt samarbete med detta land. Även lämpliga former för ett
eventuellt ekonomiskt samarbete bör övervägas. Vad utskottet sålunda
anfört med anledning av motionerna Jo31 yrkande 2 och Jo719 yrkande 8
bör ges regeringen till känna. Med det anförda anser utskottet syftet med
1987/88:23
263
motion Jo735 yrkande 3 i allt väsentligt tillgodosett. Motionerna avstyrks på Joli
den grunden.
dels att utskottets hemställan under 174 bort ha följande lydelse:
174. beträffande samarbete med Polen
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo31 yrkande 2
och 1987/88:Jo719 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
115. Utgångspunkten för miljöskyddslagen (mom. 185)
Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 153 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”utskottet anfört” bort ha följande lydelse:
1. Utskottet anser att utgångspunkten för miljöskyddslagen är de begränsningar
som människan, miljön och naturresurserna utgör. Det är där
som gränsvärdena ska sättas för att garantera att vår och våra efterkommandes
gemensamma framtid ej utsätts för exploatering och rovdrift.
dels att utskottets hemställan under 185 bort ha följande lydelse:
185. beträffande utgångspunkten för miljöskyddslagen
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1987/88:Jo26 yrkande 17,
116. Miljörevisorer (mom. 186 b)
Lars Ernestam och Anders Castberger (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 155 som inleds med ”Liksom
miljö- och energiministern” och slutar med ”vidare åtgärd” bort ha följande
lydelse:
Det finns enligt utskottets mening starka skäl att avvisa den modell för
miljörevisorer som föreslogs av utredningen om miljövårdens organisation,
bl. a. eftersom den skulle ge revisorn en dubbelroll med lojaliteter både mot
företaget och mot det allmänna. I stället bör ett nytt system utgå från att
miljörevisorerna har aktieägarna som uppdragsgivare och sålunda utses av
bolagsstämman. Det skulle byggas upp i analogi med de ekonomiska revisorerna.
Fördelen vore att det skulle kunna ge företagens egenkontroll ökad
trovärdighet och kunna förstärka främst de mindre företagens miljöskyddsarbete.
Med tanke på behovet av kvalificerad personal bör ett system med
miljörevisorer byggas upp successivt. Regeringen bör återkomma till riksdagen
med förslag i denna riktning. Vad utskottet anfört bör ges regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 186 b bort ha följande lydelse:
186. beträffande miljörevisorer
b) att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Jo24 yrkande 7
och 1987/88:Jo719 yrkande 25 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
1987/88:23
264
117. Miljöansvarig (mom. 187)
JoU 1987/88:23
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 155 börjar med ”Med
anledning” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar de synpunkter som framförts i motionerna om obligatoriskt
införande av miljöansvarig vid företagen. Utskottet tillstyrker således
motionsyrkandena i fråga.
dels att utskottets hemställan under 187 bort ha följande lydelse:
187. beträffande miljöansvarig
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Jo23 yrkande 12,
1987/88:Jo30 yrkande 59 och 1987/88:Jo752 yrkande 2 och
1987/88:Jo848 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
118. 38 § ML (mom. 188)
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 156 börjar med "Utskottet
avstyrker ” och på s. 157 slutar med "av tillsynen” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar dock folkpartiets mening att risk föreligger för att bördan
blir övermäktig för många små kommuner om de, som regeringen föreslår,
obligatoriskt skall överta tillsynsverksamheten för anmälningspliktiga anläggningar.
Detta tillsynsansvar skall enligt utskottets uppfattning vara fakultativt
för kommunerna. Kommunerna bör även få full rätt att ta över
hela eller delar av tillsynen av prövningspliktiga anläggningar från länsstyrelserna.
Länsstyrelsen bör ges en vägledande roll gentemot de kommuner
som övertagit tillsynsansvaret. Riksdagen bör således med avslag på regeringens
förslag om ändring av 38 § ML begära att regeringen återkommer
med förslag till ny lydelse av 38 § i enlighet med vad utskottet anfört med
anledning av motionerna Jo24 yrkande 6 och Jo719 yrkandena 15 och 16.
dels att utskottets hemställan under 188 bort ha följande lydelse:
188. beträffande avslag på förslaget om kommunal tillsyn m.m.
att riksdagen med avslag på regeringens förslag om ändring av 38 §
ML hemställer att regeringen återkommer med förslag till ny lydelse
av 38 $ ML i enlighet med vad utskottet anfört med anledning av
motionerna 1987/88:Jo24 yrkande 6 och 1987/88:Jo719 yrkandena 15
och 16.
119. Koncessionsnämndens sammansättning (mom. 189)
Karl Erik Olsson (c) Lennart Brunander (c) och Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 157 som börjar med ”Konces
sionsnämndens
sammansättning” och slutar med ”yrkande 57” bort ha
följande lydelse:
265
Utskottet anser att koncessionsnämndens sammansättning bör ändras så JoU
att fler ledamöter har miljösakkunskap. För att komma till rätta med
miljöskyddet måste alla de instanser som är tillsatta för att granska, kontrollera
och ge anvisningar vad gäller miljöskyddet förstärkas. Det är otillräckligt
att endast en av fyra skall ha erfarenhet av frågor som faller inom
verksamhetsområdet för statens naturvårdsverk. Vad utskottet sålunda anfört
med anledning av motionerna Jo26 yrkande 28, Jo28 i återstående del
och Jo30 yrkande 57 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 189 bort ha följande lydelse:
189. beträffande koncessionsnämndens sammansättning
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1987/88:Jo26 yrkande 28,
1987/88:Jo28 i återstående del och 1987/88:Jo30 yrkande 57,
120. Inriktningen av tillsynsverksamheten m.m. (mom. 190)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 157 börjar med ”När det”
och slutar med ”icke föreligga” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är angeläget att tillsynsmyndigeterna tar till vara
möjligheterna att ompröva givna tillstånd så att bästa möjliga teknik utnyttjas.
Som motionärerna framhåller bör kontrollprogrammen ses över. 7 §
miljöskyddsförordningen bör ändras så att möjlighet ges för myndigheterna
att prioritera ärendena utifrån miljöeffekt. Vad utskottet anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 190 bort ha följande lydelse:
190. beträffande inriktningen av tillsynsverksamheten m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Jo30 yrkandena 61
och 62 samt 1987/88:Jo767 yrkande 10 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
121. Rätten att överklaga (mom. 192 a)
Karl Erik Olsson (c), Lars Ernestam (fp), Lennart Brunander (c), Anders
Castberger (fp), och Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 158 börjar med ”Sorn
framgår” och slutar med ”och Jo815” bort ha följande lydelse.
Som framgår (= utskottet) på
Utskottet delar därför den uppfattning som framförs i flera motioner att
miljöorganisationer som uppfyller vissa kriterier skall ha rätt att överklaga
beslut enligt miljöskyddslagen. Det kan noteras att redan den ändring i
miljöskyddslagen som genomfördes 1981 innebar att vissa organisationer —
lokala arbetstagarorganisationer — fick överklaganderätt. Utskottet anser i
likhet med utredningen om miljövårdens organisation att kretsen av organisationer
nu bör vidgas så att det blir möjligt att ta till vara det kunnande och
1987/88:23
266
engagemang som finns i miljöorganisationerna och samtidigt utöka möjlig- JoU
heterna för miljöintressena och medborgarna att påverka viktiga beslut i
miljöfrågor. Regeringen bör lägga fram förslag i denna riktning.
dels att utskottets hemställan under 192 a bort ha följande lydelse:
192. a) beträffande rätten att överklaga
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Jo23 yrkande 11,
1987/88:Jo26 yrkande 22, 1987/88:Jo30 yrkande 56, 1987/88:Jo719
yrkande 26 och 1987/88:Jo815 som sin mening ger regeringen till
känna vad utksottet anfört,
122. Avskaffande av straffrihet (mom. 196)
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 160 börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”yrkande 27” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till regeringens förslag om skärpning av påföljdsreglerna
vid fall av miljöbrottslighet men vill på en punkt gå längre. Enligt
utskottets mening vore - som anförs i motion Jo24 - ett avskaffande av
straffriheten vid miljöbrott i ringa fall en viktig markering av hur allvarligt
samhället ser på dessa brott. Vad utskottet anfört innebär att motion Jo24
yrkande 5 tillstyrks och att motionerna Jol6 yrkande 9 och Jo26 yrkande 27
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 196 bort ha följande lydelse:
196. beträffande avskaffande av straffrihet
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Jo24 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
123. Miljöskyddsavgiften (mom. 200 och 201)
Sven Eric Lorentzon (m). Lars Ernestam (fp). Ingvar Eriksson (m). Ivar
Virgin (m) och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 161 börjar med ”De förslag”
och slutar med ”hänvisning till” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar i princip de synpunkter som framförs i motionerna från
moderata samlingspartiet och folkpartiet att miljöskyddsavgift skall utgå
automatiskt så fort en utsläppsgräns har överskridits. Vinningsrekvisitet bör
därför avskaffas samtidigt som ett nytt system för miljöskyddsavgifterna
införs. Det nya systemet bör konstrueras så att miljöskyddsavgiften relateras
till utsläppens storlek. Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen
hemställa om förslag i den riktning som anges i motionerna.
dels att utskottets hemställan under 200 och 201 bort ha följande lydelse:
200. beträffande miljöskyddsavgiften
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jol6 yrkande 8,
1987/88:Jo751 yrkande 3 och 1987/88:Jo848 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
1987/88:23
267
201. beträffande vinningsrekvisitet JoU 1987/88:23
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo719 yrkande 24
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
124. Miljödeklarationer (mom. 204)
Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 164 börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”yrkande 4” bort ha följande lydelse:
Fler och fler konsumenter efterfrågar varudeklarationer i vidare bemärkelse.
Det finns ett genuint intresse hos svenska folket att få en så bra
konsumentinformation som möjligt. Först när konsumenten får den valmöjlighet
som en miljömärkning — varudeklaration — innebär kan konsumentens
rättmätiga krav på varudeklaration och fritt val uppfyllas. Utskottet
anser därför att tillverkarna av pappersprodukter skall åläggas att varudeklarera
sina produkter. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna
med anledning av vad motionerna Jo26 yrkande 6 och Jo38 yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 204 bort ha följande lydelse:
204. beträffande miljödeklarationer
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo26 yrkande 6
och 1987/88:Jo38 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
125. Miljökonsekvensbeskrivningar (mom. 205 a)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 164 börjar med ”Enligt 13”
och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:
Enligt 13 — — — (= utskottet) - - - skall beskrivas. Utskottet delar
motionärernas uppfattning att en miljökonsekvensbeskrivning bör i skälig
omfattning redovisa de direkta och indirekta miljöeffekter som projektet
kan medföra, redovisa alternativa handlingssätt och miljöeffekter av sådana,
samt alternativet om inte åtgärden vidtas. Vad utskottet anfört bör
riksdagen ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 205 a bort ha följande lydelse:
205. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar
a) att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Jo30 yrkande 55 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
126. Tillsynsansvaret enligt NRL, m.m. (mom. 207)
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 166 börjar med ”Ut
redningen
har” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:
268
Enligt utskottets mening bör ansvaret för NRL i likhet med vad som JoU 1987/88:23
anförs i motion Jo719 ligga hos naturvårdsverket som ju har att bevaka hur
naturresurserna utnyttjas. Det påtagliga samband som finns mellan miljöfrågorna
och frågor om hushållning med naturresurser är ett starkt motiv för
den uppfattning som förs fram i folkpartimotionen. Det är lämpligt att detta
ansvar övertas av verket snarast då ju planverkets befattning med frågor om
NRL upphör när dess uppgifter tas över av det nya plan- och bostadsverket.
Ett tillkännagivande i enlighet med vad i den nu behandlade motionen
föreslås bör göras av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 207 bort ha följande lydelse:
207. beträffande tillsynsansvaret enligt NRL, m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Jo719 yrkandena 14 och
17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
127. Handläggartjänster för miljöskyddet (mom. 208)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 167 börjar med ”Utskottet
erinrar” och slutar med ”vara tillgodosett” bort ha följande lydelse:
Med hänsyn till förslaget om att företagens egenkontroll skall skärpas och
att en miljörapport årligen skall ges in till tillsynsmyndigheten är det, som
framhålls i motion Jo25, av yttersta vikt från effektivitetssynpunkt att den
offentliga kontrollen är uppbyggd på ett ändamålsenligt sätt. Enligt utskottets
mening bör myndigheterna i ökad utsträckning kunna köpa tillsynsoch
kontrolltjänster av fristående specialiserade konsultföretag, som kan
uppnå hög kompetens och god effektivitet i sitt arbete och därmed göra
verksamheten kostnadseffektiv. En viss kapacitet bör dock självfallet även
finnas hos myndigheterna av kompetens- och kontrollskäl.
Med det skisserade systemet torde det antal handläggare som regeringen
föreslagit kunna avsevärt reduceras och friställda resurser till lämplig del
anslås för inköp av tjänster från utomstående företag. Vad utskottet anfört
bör riksdagen ge regeringen till känna. Det anförda innebär att motion
Jo767 yrkande 18 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 208 bort ha följande lydelse:
208. beträffande handläggartjänster för miljöskyddet
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Jo25 yrkande 23 och med
avslag på motion 1987/88:Jo767 yrkande 18 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
128. Handläggartjänster för miljöskyddet (mom. 208)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 167 börjar med ”Utskottet
erinrar” och slutar med ”vara tillgodosett” bort ha följande lydelse:
269
Utskottet anser att det är nödvändigt att en förstärkning sker med 100 JoU 1987/88:23
handläggartjänster vid de statliga myndigheterna. Utskottet delar den uppfattning
som framförs i motion Jo767 yrkande 18 att 20 milj. kr. skall anslås
för budgetåret 1988/89 och att ytterligare 20 milj. kr. anslås för budgetåret
1989/90. Riksdagen bör med bifall till motion Jo767 yrkande 18 ge regeringen
till känna vad utskottet anfört. Det anförda innebär att motion Jo25
yrkande 23 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 208 bort ha följande lydelse:
208. beträffande handläggartjänster för miljöskyddet
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Jo767 yrkande 18 och
med avslag på motion 1987/88:Jo25 yrkande 23 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
129. Kommunernas resurser (mom. 209)
Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 167 börjar med ”När det”
och slutar med ”i motionen” bort ha följande lydelse:
För att kommunerna skall kunna utföra ett tillsynsarbete inom miljöområdet
måste resurser tillföras kommunerna. De nuvarande och de nu av
regeringen föreslagna resurserna måste utökas. Ett tillsynsarbete kan inte
baseras på eventuella inflytande avgifter. Riksdagen bör hemställa att regeringen
återkommer med förslag i denna fråga.
dels att utskottets hemställan under 209 bort ha följande lydelse:
209. beträffande kommunernas resurser
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Jo26 yrkande 20 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
130. Utbildning av miljöjurister (mom. 210)
Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 167 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:
För att de alltmer komplicerade miljöfrågorna skall kunna hanteras måste
även utbildningen förändras i grunden. Miljökunskap och tillämpningen av
lagstiftningen i dessa frågor kräver särskild kunskap som i dag inte tillgodoses.
Riksdagen bör hemställa att regeringen återkommer med förslag i
syfte att omedelbart få i gång utbildning av miljöjurister. Detta bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 210 bort ha följande lydelse:
210. beträffande utbildning av miljöjurister
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Jo26 yrkande 29 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
270
131. Statsåklagare (mom. 211)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 167 börjar med ”Utskottet
är" och slutar med ”särskild statsåklagare” bort ha följande lydelse:
Antalet miljömål är litet. Samtidigt är miljömålen ofta komplicerade och
kräver djupa kunskaper i tekniska och andra frågor av icke-juridisk natur.
Ofta berörs också flera åklagarregioner av brottsligheten och handläggningen
kan vara tidskrävande. Utskottet anser att en organisatorisk lösning
motsvarande den som redan gäller beträffande den ekonomiska brottsligheten,
med speciell statsåklagare, skulle innebära en förstärkning av miljöskyddet.
En särskild statsåklagare bör därför utses för miljöbrott. Vad
utskottet anfört bör riksdagen ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 211 bort ha följande lydelse:
211. beträffande statsåklagare
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Jo30 yrkande 58 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
132. Miljöombudsman (mom. 212 a)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 167 börjar med ”Förslaget
om” och slutar med ”och 791” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att en miljöombudsman bör
tillsättas, för att hjälpa allmänheten i miljömål. Miljöombudsmannen skall
ha befogenhet att föra talan i domstolar och ge rekommendationer i miljöfrågor
till myndigheter.
dels att utskottets hemställan under 212 a bort ha följande lydelse:
212. beträffande miljöombudsman m.m.
a) att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Jo767 yrkande 1
och 1987/88:Jo791 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
133. 5 § ML (mom. 217)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 169 börjar med ”Utskottet
får” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med centern att allvarliga och långvariga skador
måste prioriteras i miljöskyddsarbetet. Utskottet anser därför att 5 § miljöskyddslagen
bör omarbetas så att särskild hänsyn tas till varaktigheten av de
skadeverkningar som miljöfarlig verksamhet kan orsaka. Detta bör riksdagen
med bifall till motion Jo30 yrkande 4 ge regeringen till känna. Motion
Jo26 yrkandena 18 och 26 synes icke påkalla något särskilt uttalande från
riksdagens sida.
JoU 1987/88:23
271
dels att utskottets hemställan under 217 bort ha följande lydelse:
217. beträffande 5 § ML
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Jo30 yrkande 55 i återstående
del och med avslag på motion 1987/88:Jo26 yrkandena 18 och
26 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
134. 5 § ML (mom. 217)
Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 169 börjar med ”Utskottet
får” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:
För att kunna tillämpa lagar om tillstånd måste villkoren vara mer precist
utformade än vad som nu gäller. Vid prövning av produktion bör samhällsnyttan
vägas mot den miljöskada som produktionen ger upphov till. Miljöskyddslagens
paragraf 5 måste därför ändras. Tredje stycket i paragraf 5 bör
ändras till: ”Vid avvägningen mellan å andra sidan samhällsnyttan av
verksamheten....”. Riksdagen bör med bifall till motion 26 yrkandena 18
och 26 hemställa att regeringen återkommer med förslag härom. Motion
Jo30 i berörd del synes icke påkalla något särskilt uttalande från riksdagens
sida.
dels att utskottets hemställan under 217 bort ha följande lydelse:
217. beträffande 5 § ML
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Jo26 yrkandena 18 och 26
samt med avslag på motion 1987/88:Jo30 yrkande 55 i återstående del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
135. Förslag om införande av ekonomiska styrmedel (mom.
223)
Karl Erik Olsson (c). Sven Erik Lorentzon (m). Lars Ernestam (fp). Ingvar
Eriksson (m). Lennart Brunander (c). Ivar Virgin (m) och Anders Castberger
(fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 172 börjar med "Utskottet
delar” och på s. 174 slutar med ”ytterligare åtgärd” bort ha följande lydelse:
Utskottet erinrar om att moderata samlingspartiet, folkpartiet och centern
under en följd av år framhållit vikten av att ekonomiska styrmedel
införs som ett komplement till de administrativa regleringar, vilka hittills
dominerat den svenska miljöpolitiken. Regeringen har emellertid under en
sexårsperiod underlåtit att ta ett enda initiativ vad gäller sådana styrmedel
och t.o.m. konsekvent motarbetat de konstruktiva förslag som lagts fram av
andra partier i riksdagen. Utskottet konstaterar nu att regeringen i sin
proposition givit upp det principiella motståndet mot att använda marknadsekonomiska
inslag i miljöpolitiken. De ansatser som görs är i och för
sig positiva men enligt utskottets mening alltför ringa.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att ekonomiska styrmedel av
olika slag bör användas i ökad utsträckning. Användandet av sådana styr
-
JoU 1987/88:23
272
medel främjar i hög grad utvecklandet av ny teknik. Förorenare mäste JoU
förmås att minimera skadliga effekter på miljön, och de ekonomiska styrmedlen
bör vara så konstruerade att de stimulerar företagen att vidta
åtgärder för att minska föroreningarna under den tillåtna nivån. Vad utskottet
anfört med anledning av motionerna Jo23 yrkande 5, Jo25 yrkande
22, Jo3() yrkande 53, Jo735 yrkande 10, Jo751 yrkande 2 och Jo768 yrkande
1 samt Fi224 yrkande 8 och N33 yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 223 bort ha följande lydelse:
223. beträffande förslag om införande av ekonomiska styrmedel
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1987/88:Jo23 yrkande 5,
1987/88:Jo25 yrkande 22, 1987/88:Jo30 yrkande 53, 1987/88:Jo735
yrkande 10, 1987/88:Jo751 yrkande 2, 1987/88:Jo768 yrkande 1,
1987/88:Fi224 yrkande 8 och 1987/88:N33 yrkande 6,
136. Svavelavgifter (mom. a 224)
Karl Erik Olsson (c), Sven Erik Lorentzon (m). Lars Ernestam (fp), Ingvar
Eriksson (m). Lennart Brunander (c), Ivar Virgin (m) och Anders Castberger
(fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 173 börjar med ”Vad
utskottet” och slutar med ”om svavelavgifter” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör regeringen utan att avvakta utredning framlägga
förslag om svavelavgift till riksdagen. Avgiften bör utgå med 8 000 kr.
per ton svavel i tjock eldningsolja. Regeringen bör framlägga förslag i
enlighet härmed. Därmed tillgodoses motionerna Jo23 yrkande 6, Jo24
yrkandena 8 och 9, Jo25 yrkande 11, Jo30 yrkande25 Jo719 yrkande 19 och
Jo768 yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 224 bort ha följande lydelse:
224. beträffande svavelavgifter
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1987/88:Jo23 yrkande 6,
1987/88:Jo24 yrkandena 8 och 9, 1987/88:Jo25 yrkande 11,
1987/88:Jo30 yrkande 25, 1987/88:Jo719 yrkande 19 och
1987/88:Jo768 yrkande 2,
137. Kloravgifter (mom. 225)
Karl Erik Olsson (c). Lars Ernestam (fp), Lennart Brunander (c), Jan
Jennehag (vpk) och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 173 börjar med ”Enligt
utskottets ” och slutar med "det föregående” bort ha följande lydelse:
Utskottet biträder motionärernas yrkanden att kloravgifter bör införas
utan att tidsödande utredningar företas. Riksdagen bör således med an
18
Riksdagen 1987/88. 16 sami. Nr 23
1987/88:23
273
ledning av motionerna Jo23 yrkande 8, Jo26 yrkande 8, Jo30 yrkandena 15
och 40, Jo719 yrkande 21 och Jo768 yrkande 8 begära att regeringen snarast
lägger fram förslag om ett avgiftssystem.
dels att utskottets hemställan under 225 bort ha följande lydelse:
225. beträffande kloravgifter
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1987/88:Jo23 yrkande 8,
1987/88:Jo26 yrkande 8, 1987/88:Jo3() yrkandena 15 och 40,
1987/88:Jo719 yrkande 21 och 1987/88:Jo768 yrkande 3,
138. Avgifter på kväveoxidutsläpp (mom. 226)
Karl Erik Olsson (c), Lars Ernestam (fp), Lennart Brunander (c) och
Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 173 börjar med ”Sorn ovan”
och slutar med ”kan tillgodoses” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas mening om behovet av miljöavgifter på
kväveoxider och utsläpp i vatten av kväveföreningar. Regeringen bör lägga
fram förslag till sådana avgifter. Riksdagen bör i ett särskilt uttalande ge
detta regeringen till känna med anledning av motionerna Jo23 yrkande 6,
Jo30 yrkande 26 och Jo719 yrkande 20.
dels att utskottets hemställan under 226 bort ha följande lydelse:
226. beträffande avgifter pä kväveoxidutsläpp
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1987/88:Jo23 yrkande 9,
1987/88:Jo30 yrkande 26 och 1987/88:Jo719 yrkande 20,
139. Kommunal avgift på kemikaliehaltigt industriavlopp
(mom. al36)
Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 173 som börjar med ”Även
motion ” och slutar på s. 174 med ”samma motivering ” bort ha följande
lydelse:
Som framhålls i motion Jo517 (vpk) har vattenproblemen nu en sådan
omfattning och berör direkt och indirekt så viktiga områden, att åtgärder
måste vidtas utan dröjsmål. Utskottet tillstyrker mot den bakgrunden motionärernas
förslag i yrkande 2 av motionen. Kommunerna bör alltså ges
rätt eller t.om. skyldighet att ta ut en utsläppsavgift från alla företag och
institutioner som i sitt avlopp har kemikalier. Därigenom skulle företagen
bli mer intresserade av att övergå till slutna system och/eller ofarliga alternativa
råvaror och produkter. Riksdagen bör i ett särskilt uttalande ge detta
regeringen till känna.
JoU 1987/88:23
274
dels att utskottets hemställan under 228 bort ha följande lydelse: JoU
228. beträffande kommunal avgift på kemikaliehaltigt avlopp
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1987/88:Jo517 yrkande 2,
140. Ökad användning av ekonomiska styrmedel (mom.
229)
Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 173 börjar med ”Med
hänvisning ” och på s. 174 slutar med "yrkande 25 ” bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att riksdagen bör avslå förslaget
om införande av miljöavgifter. Miljöavgifter är en metod att låta
företagen köpa sig fria från ansvar för vår miljö. Pengar till miljövårdande
och förebyggande åtgärder skall tas ut genom beskattning av råvaror och
kapital. Mot den bakgrunden bör riksdagen med bifall till motion Jo26
yrkande 25 avslå regeringens förslag om en ökad användning av ekonomiska
styrmedel i miljöpolitiken.
dels att utskottets hemställan under 229 bort ha följande lydelse:
229. beträffande ökad användning av ekonomiska styrmedel
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Jo26 yrkande 25 avslär
regeringens förslag,
141. Åtgärder mot luftföroreningar och försurning (mom.
231)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 175 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:
Utskottet har i flera sammanhang framhållit luftföroreningarna och försurningen
som två av våra allvarligaste miljöproblem. Utskottet har emellertid
erfarit att stark kritik har riktats mot den nuvarande hanteringen av
kalkningsprogrammet för försurade sjöar och vattendrag. Mot denna bakgrund
och med beaktande av reservationen om ca 132 700 000 kr. är utskottet
inte berett att tillstyrka regeringens förslag. Enligt utskottets mening
- och i enlighet med motion Jo784 — bör anslaget i stället minskas med 28
milj. kr. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Jo784 yrkande 1 och
avstyrker motionerna Jo30 yrkande 36 och Jo735 yrkande 12.
dels att utskottets hemställan under 231 bort ha följande lydelse:
231. att riksdagen med anledning av regeringens förslag, med bifall
till motion 1987/88:Jo784 yrkande 1 och med avslag på motionerna
1987/88:Jo30 yrkande 36 och 1987/88:Jo735 yrkande 12 till Åtgärder
mot luftföroreningar och försurning för budgetåret 1988/89 anvisar ett
reservationsanslag av 135 000 000 kr.,
1987/88:23
275
142. Åtgärder mot luftföroreningar och försurning (mom.
231)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 175 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:
Utskottet har i flera sammanhang framhållit luftföroreningarna och försurningen
som två av våra allvarligaste miljöproblem. Vad miljö- och energiministern
har anfört om insatser på detta område är inte tillräckligt.
Utskottet ansluter sig till den av naturvårdsverket och centerpartiet i motion
Jo30 yrkande 36 föreslagna uppräkningen av anslaget med 39 milj. kr.
jämfört med regeringens förslag. Med det anförda får syftet med motion
Jo735 yrkande 12 anses i allt väsenligt tillgodosett. Därmed avstyrker utskottet
motion Jo784 yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 231 bort ha följande lydelse:
231. att riksdagen med anledning av regeringens förslag, med bifall
till motion 1987/88:Jo30 yrkande 36 och med avslag på motionerna
1987/88:Jo735 yrkande 12 och 1987/88:Jo784 yrkande 1 till Åtgärder
mot luftföroreningar och försurning för budgetåret 1988/89 anvisar ett
reservationsanslag av 202 000 000 kr.,
143. Vitaliseringskalkning (mom. 232)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 176 som börjar med ”1 propositionen”
och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:
Som en följd av luftföroreningarna ökar skogsskadorna. Allvarligast är
situationen i södra och västra Sverige. Det sura nedfallet har medfört att
många växtnäringsämnen har lakats ut ur marken, vilket hotar markens
långsiktiga produktionsförmåga. Naturvårdsverket har föreslagit en försöksverksamhet
med kalknings- och vitaliseringsinsatser kombinerade med
skogsbruksåtgärder. 1 propositionen (= utskottet) byggas upp.
Miljö- och energiministern har förklarat att hon inte är beredd att föreslå
några statsbidrag till en utvidgad skogsmarkskalkning. I likhet med vad som
framförs i motion Jo30 yrkande 34 (delvis) anser utskottet det emellertid
angeläget att dessa åtgärder kommer till stånd och att erforderliga medel
anslås för ändamålet. Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 232 bort ha följande lydelse:
232. beträffande vitaliseringskalkning
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo30 yrkande 34 i
återstående del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
JoU 1987/88:23
276
144. Kalkning av brunnar m.m. (mom. 233)
JoU 1987/88:23
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 175 börjar med ”Utskottet
ansluter” och på s. 176 slutar med ”anses tillgodosedda” bort ha följande
lydelse:
Eftersom den verksamhet med kalkning av brunnar som hittills bedrivits
har varit av försökskaraktär har naturvårdsverket enligt vad utskottet erfarit
ännu inte kunnat ta ställning till frågan om åtgärder på området. Enligt
propositionen kommer naturvårdsverket att inför kommande budgetår utfärda
föreskrifter och ge ut allmänna råd för länsstyrelsernas bidragshantering
och uppföljning av kalkningsverksamheten. Effektiva insatser mot försurningen
måste enligt utskottets mening även inbegripa omfattande åtgärder
mot försurade brunnar. Den bästa kunskapen om aktuella behov
finns på regional nivå hos länsstyrelser och kommuner. I dag utgår statligt
stöd till kalkning av sjöar och vattendrag och till kalkning av brunnar. Det
är emellertid fråga om två olika anslag som fördelas och redovisas separat,
varför en reservation på det ena anslaget inte kan användas för att täcka ett
underskott på det andra. Enligt vad utskottet erfarit har det förekommit att
en länsstyrelse saknat medel för att bevilja bidrag till brunnskalkning,
medan anslaget för sjökalkning har visat ett överskott. Detta förhållande
anser utskottet otillfredsställande. I likhet med vad som framförs i motion
Jo21 bör därför medel till kalkning tilldelas länsstyrelserna, som sedan har
att fördela dem till de kalkningsprojekt som länsstyrelse och kommuner
bedömer som mest angelägna för regionen. Vad utskottet sålunda anfört
med anledning av motion Jo21 yrkandena 2 och 3 bör ges regeringen till
känna. Med det anförda får syftet med motionerna Jo32 och Jo37 anses
tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 233 bort ha följande lydelse:
233. beträffande kalkning av brunnar m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo21 yrkandena
2 och 3, 1987/88:Jo32 och 1987/88:Jo37 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
145. Försurningsskador på kulturminnen (mom. 238)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 176 som börjar med ”Sorn
anförs” och slutar med ”vidare åtgärd” bort ha följande lydelse:
Som anförs (= utskottet) förevarande anslag. Med hänsyn
till de förödande effekter luftföroreningarna har på byggnader, monument
och kulturföremål och det stora behov som således föreligger för att försöka
begränsa försurningens effekter på vårt kulturarv anser utskottet regeringens
förslag otillräckligt. Under förutsättning av bifall till reservationerna 12
och 141 kommer ytterligare medel att ställas till förfogande för åtgärder mot
luftföroreningar och försurning. Som anförs i motion Jo30 yrkande 35 bör
av dessa medel erforderliga resurser avsättas för miljöåtgärder i kultur- JoU
minnesvården. Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.
Med det anförda får motion Kr6 yrkande 4 anses tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 238 bort ha följande lydelse:
238. beträffande försurningsskador på kulturminnen
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Kr6 yrkande 4
och 1987/88:Jo30 yrkande 35 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
146. Internationella försurningssekretariatet (mom. 239)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 176 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:
Utskottet har (= utskottet) detta arbete. I enlighet med vad
som framförs i motion Jo30 yrkande 21 bör därför Internationella försurningssekretariatet,
som är miljöorganisationernas organ, tilldelas ökade
resurer inom anslaget för information om försurning. Vad utskottet anfört
bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 239 bort ha följande lydelse:
239. beträffande Internationella försurningssekretariatet
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo30 yrkande 21 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
147. Mark för naturvård (mom. 240)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 177 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”25 milj. kr.” bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan (avsnitt 3) redogjort för de principer som enligt
utskottets mening bör vara vägledande för arbetet med att säkerställa
betydelsefulla naturområden (reservation 4). Dels bör i ökad utsträckning
avtal om naturvård träffas med berörda markägare, dels uppfyller enligt
utskottets mening många av dagens naturreservat inte syftet med denna
skyddsform. De bör således få en annan status och ägarform, där naturvården
säkerställs genom skötselkontrakt med enskilda. I konsekvens med
dessa ställningstaganden ansluter sig utskottet till yrkande 2 i motion Jo784
att anslaget bör minskas med 25 milj. kr. Utskottet avstyrker således regeringens
förslag till anslag och motionerna Jo26 yrkande 24 och Jo719 yrkande
85 om en höjning av anslaget.
dels att utskottets hemställan under 240 bort ha följande lydelse:
240. att riksdagen med anledning av regeringens förslag, med bifall
till motion 1987/88:Jo784 yrkande 2 och med avslag på motionerna
1987/88:Jo26 yrkande 24 och 1987/88:Jo719 yrkande 85 till Mark för
naturvärd för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av
15 000 000 kr..
1987/88:23
278
148. Mark för naturvård (mom. 240)
JoU 1987/88:23
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 177 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”25 milj. kr.” bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan (avsnitt 3) redogjort för de principer som enligt
utskottets mening bör vara vägledande för arbetet med att säkerställa
betydelsefulla naturområden (reservation 11). I enlighet med detta ställningstagande
finner utskottet regeringens förslag till anslag otillräckligt och
ansluter sig därmed till yrkande 85 i folkpartiets partimotion Jo719 att
anslaget bör fördubblas från nuvarande 40 milj. kr. till 80 milj.kr. Med detta
ställningstagande får motion Jo26 yrkande 24 anses tillgodosedd.
Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motion Jo784 yrkande 2
om en minskning av anslaget med 25 milj. kr.
dels att utskottets hemställan under 240 bort ha följande lydelse:
240. att riksdagen med anledning av regeringens förslag, med bifall
till motion 1987/88:Jo719 yrkande 85 och med avslag på motionerna
1987/88:Jo26 yrkande 24 och 1987/88:Jo784 yrkande 2 till Mark för
naturvård för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av
80 000 000 kr.,
149. Överföring av mark från domänfonden till
naturvårdsfonden (mom. 242)
Karl Erik Olsson (c), Lars Ernestam (fp). Lennart Brunander (c) och
Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 178 som börjar med "Förslag
liknande” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motionerna Jo30 och Jo719 att statlig
mark av värde för naturvården skall kunna tas i anspråk genom överföringar
mellan berörda organ. Som föreslås i motionerna bör således mark av
stort naturvårdsvärde och i statens ägo utan vederlag kunna överföras till
naturvårdsfonden. I enlighet med yrkande 67 i motion Jo719 bör årligen
mark till ett värde av 15 milj. kr. överföras från domänfonden till naturvårdsfonden
— genom nedskrivning resp. uppskrivning av fonderna — för
ersättning till enskilda för mark som avsätts till naturreservat. Utskottet
föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
sålunda anfört med anledning av motionerna Jo30 yrkande 9 och Jo719
yrkande 67.
dels att utskottets hemställan under 242 bort ha följande lydelse:
242. beträffande överföring av mark från domänfonden till naturvårdsfonden
att
riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo30 yrkande 9
och 1987/88:Jo719 yrkande 67 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
279
150. Bidrag till den ideella naturvårdens inköp av mark
(mom. 243)
JoU 1987/88:23
Sven Eric Lorentzon (m), Lars Ernestam (fp), Ingvar Eriksson (m), Ivar
Virgin (m) och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 178 som börjar med ”Utskottet
har tidigare” och slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:
Mark för naturvård ägs redan i dag i icke obetydlig utsträckning av den
ideella naturvården. Utskottet har tidigare (reservation 4) framhållit det
engagemang, det ansvar och den kunskap som visas av ideella organisationer
vid skötsel av värdefulla naturområden. I enlighet med denna inställning
anser utskottet att anslaget Mark för naturvård skall kunna användas
även till den ideella naturvården för inköp av mark för naturvård.
Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion Jo25 yrkande 3 bör
ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 243 bort ha följande lydelse:
243. beträffande bidrag lill den ideella naturvårdens inköp av mark
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo25 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
151. Sponsring för skötsel och förvärv av naturvårdsobjekt
(mom. 244)
Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 178 som börjar med ”Utskottet
har även” och slutar med ”skall tillåtas” bort ha följande lydelse:
Enligt miljö- och energiministern bör sponsring inte komma i fråga om
den förbinds med villkor som begränsar den ansvariga myndighetens handlingsfrihet
eller om den skulle medföra något beroendeförhållande av annat
slag. Denna försäkran är enligt utskottets mening en synnerligen dålig
garanti för att säkra ett långsiktigt samhällsinflytande över vården av naturen.
Privata vinstintressen har alltid varit orsak till misshushållning med
naturresurserna. Mot denna bakgrund och i enlighet med vad som framförs
i motion Jo26 bör sponsring för skötsel och förvärv av naturvårdsobjekt inte
tillåtas. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion Jo26 yrkande
23 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 244 bort ha följande lydelse:
244. beträffande sponsring för skötsel och värd av naturvårdsobjekt
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo26 yrkande 23 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
280
152. Vård av naturreservat m.m. (mom. 245) JoU 1987/88:23
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 179 sorn börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”Motionerna avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet har under ett antal år och i flera sammanhang framhållit vikten
av att våra naturreservat vårdas, liksom att avtal med enskilda om naturvårdande
insatser i större utsträckning än för närvarande bör komma till
stånd. I enlighet härmed finner utskottet det motiverat att uppräkna anslaget
till 50 milj. kr. Utskottet ansluter sig därmed till yrkande 3 i motion
Jo784 och förordar en höjning med 808 000 kr. jämfört med regeringens
förslag. Med det anförda får motionerna Jo30 yrkande 5 och Jo719 yrkande
86 anses i viss mån tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 245 bort ha följande lydelse:
245. att riksdagen med anledning av regeringens förslag, med bifall
till motion 1987/88:Jo784 yrkande 3 och med avslag på motionerna
1987/88:Jo30 yrkande 5 och 1987/88:Jo719 yrkande 86 till Vård av
naturreservat m. m. för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag
av 50 000 000 kr.,
153. Vård av naturreservat m.m. (mom. 245)
Karl Erik Olsson (c), Lars Ernestam (fp), Lennart Brunander (c) och
Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 179 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”Motionerna avstyrks” bort ha följande lydelse:
Genom att hålla anslaget Mark för naturvård på en hög nivå kan skydd
ges åt områden av särskilt stor betydelse från naturvårdssynpunkt, bl. a.
urskogar. När det gäller vården av våra naturvårdsobjekt kan utskottet
dessvärre konstatera att vårdanslaget inte har ökat i takt med behoven.
Klyftan mellan vårdbehov och anslag har blivit allt större. Till en del har
detta utrymme kunnat fyllas av beredskapsarbeten för naturvård, men
utskottet nödgas konstatera att anslagen har minskat även på detta område.
Enligt utskottets mening är det av regeringen föreslagna anslaget otillräckligt.
I likhet med vad som anförs i motionerna Jo30 och Jo719 bör
anslaget höjas med ytterligare 12 milj. kr.
Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna Jo30 yrkande 5 och
Jo719 yrkande 86. Därmed avstyrker utskottet motion Jo784 yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under 245 bort ha följande lydelse:
245. att riksdagen med anledning av regeringens förslag, med bifall
till motionerna 1987/88:Jo30 yrkande 5 och 1987/88:Jo719 yrkande 86
och med avslag på motion 1987/88:Jo784 yrkande 3 till Vård av
naturreservat m.m. för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag
av 61 192 000 kr.,
281
154. Bränslemiljöfonden (mom. 254)
JoU 1987/88:23
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 182 som börjar med "Utskottet
har nyligen” och slutar med "avstyrks således” bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att naturvårdsverket i sin anslagsframställning
för budgetåret 1988/89 har begärt att anslaget för ny miljöskyddsteknik skall
återinföras. Medel för sådan teknik tillhandahålls i dag ur bränslemiljöfonden.
För att förstärka dessa angelägna insatser anser utskottet — i likhet
med folkpartiet — att naturvårdsverket bör få disponera 40 milj. kr. för
ändamålet. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Jo719 yrkande 37.
dels att utskottets hemställan under 254 bort ha följande lydelse:
254. beträffande bränslemiljöfonden
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Jo24 yrkande 37 till
Statens naturvårdsverk för budgetåret 1988/89 utöver tidigare anvisat
belopp anvisar ytterligare 40 000 000 kr.,
155. Övervakning av miljöförändringar m.m. (mom. 255)
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 182 som börjar med ”Vad
beträffar” och slutar med "avstyrks således” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening har behovet av resurser främst för utredningar
och inventeringar på naturvårdsområdet inte blivit tillräckligt väl tillgodosett
genom av riksdagen tidigare i år anvisat belopp. Utskottet ansluter sig
således till yrkande 38 i motion Jo24 och tillstyrker att anslaget höjs med
ytterligare 10 milj. kr. att användas för ovan angivet ändamål.
dels att utskottets hemställan under 255 bort ha följande lydelse:
255. beträffande Övervakning av miljöförändringar m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Jo24 yrkande 38 till
Övervakning av miljöförändringar m.m. för budgetåret 1988/89 utöver
tidigare anvisat belopp anvisar ytterligare 10 000 000 kr.,
156. Särskilda projekt på miljövårdens område (mom. 256)
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 182 som börjar med ”Utskottet
har tidigare” och slutar med "och 31” bort ha följande lydelse:
Utskottet har i flera sammanhang framfört sin uppfattning om havsföroreningar
och understrukit vikten av att kraftfulla åtgärder vidtas på området.
Enligt utskottets mening avspeglas denna uppfattning inte i regeringens
tidigare i år framlagda förslag till anslag för ändamålet. Ytterligare
medel bör enligt utskottets mening även tillföras naturvårdsverkets projekt
om naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet. För att kemikalieinspektionen
skall kunna fullfölja målsättningen att halvera bekämpningsmedelsanvänd
-
ningen i jordbruket bör även inspektionens resurser förstärkas utöver rege- JoU
ringens förslag. På grund av det sålunda anförda tillstyrker utskottet motion
Jo24 yrkandena 30 och 31.
dels att utskottets hemställan under 256 bort ha följande lydelse:
256. beträffande Särskilda projekt på miljövårdens område
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Jo24 yrkandena 30 och 31
till Särskilda projekt pä miljövårdens område för budgetåret 1988/89
utöver tidigare anvisat belopp anvisar ytterligare 12 000 000 kr.,
157. Ett särskilt anslag för hagmarksersättning (mom. 257)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 182 börjar med ”Inte heller”
och på s. 183 slutar med ”yrkande 10 avstyrks således” bort ha följande
lydelse:
Utskottet har tidigare i flera sammanhang betonat vikten av att det öppna
landskapet bevaras. Till detta bör emellertid läggas att, vilket också framförs
i motion Jo30, den bästa garantin för att behålla ett vackert och
omväxlande landskap är att åkerarealen brukas och hagarna betas. För att
bevara det öppna landskapet och artrikedomen i flora och fauna bör —
förutom ovan redovisade åtgärder — en särskild hagmarksersättning införas.
En sådan ersättning förutsätter enligt utskottets mening att handelsgödsel
inte används. 25 milj. kr. av det s. k. omställningsbidraget bör
utnyttjas och överföras till ett särskilt anslag för hagmarksersättning. På
grund av det sålunda anförda tillstyrker utskottet motion Jo30 yrkande 7.
dels att utskottets hemställan under 257 bort ha följande lydelse:
257. beträffande ett särskilt anslag för hagmarksersättning
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Jo30 yrkande 7 till Hagmarksersättning
för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av
25 000 000 kr.,
158. Kemikalieinspektionen (mom. 258)
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 183 som börjar med "Utskottet
har nyligen” och slutar med ”i motionen" bort ha följande lydelse:
Redan innan resultatet av beslutad utvärdering av verksamheten föreligger
kan utskottet — i likhet med vad som framförs i motion Jo24 -konstatera att kemikalieinspektionens resurser är helt otillräckliga för att
inspektionen skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Resurserna måste
förstärkas. Situationen på kemikalieområdet är enligt utskottets mening så
alarmerande och resurserna så otillräckliga att en personalförstärkning i
enlighet med inspektionens anslagsframställning för budgetåret 1988/89
måste komma till stånd. Fyra nya tjänster bör således beviljas och avgifterna
för kemikalieinspektionens verksamhet höjas i den utsträckning som erfordras
för att finansiera dessa tjänster.
1987/88:23
283
Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion Jo24 yrkandena 25 JoU 1987/88:23
och 26 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 258 bort ha följande lydelse:
258. beträffande Kemikalieinspektionen
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo24 yrkandena 25
och 26 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
159. Anslag för bevarande av genetiska resurser (mom. 259)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 183 som börjar med ”Utskottet
har i” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare i flera sammanhang uttalat sig om behovet av
insatser för vård och bevarande av utrotningshotade arter. Förutom dessa
åtgärder bör enligt utskottets mening — vilket också framförs i motion Jo30
- en strategi utformas för bevarande och hantering av genetiska resurser.
Denna strategi bör beskriva dels allmänna övergripande mål, dels mål som
rör utsatta arter, dels ock mål för vissa områden såsom jordbruk och fiske.
Åtföljande program bör vara inriktat på att klarlägga och bevara existerande
genetiska variationer, inkl. mikroorganismer, och inte endast hotade
arter, raser och sorter. Programmet bör också omfatta genbanksverksamhet
och forskningsbehov. Utskottet ansluter sig således till förslaget i yrkande
10 i motionen om inrättande av ett särskilt anslag för ändamålet och
föreslår riksdagen att med bifall till motionen till Bevarande av genetiska
resurser anvisa ett anslag av 5 milj. kr.
dels att utskottets hemställan under 259 bort ha följande lydelse:
259. beträffande anslag för bevarande av genetiska resurser
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Jo30 yrkande 10 till
Bevarande av genetiska resurser för budgetåret 1988/89 anvisar ett
förslagsanslag av 5 000 (XX) kr.
Särskilda yttranden
1. Ett miljö- och naturresursdepartement (mom. 4)
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anför:
Utskottet föreslår att folkpartiets förslag om ett särskilt miljö- och naturresursdepartement
skall avslås av riksdagen. Med hänvisning till att regeringen
har att själv ta ställning till sin organisation har vi avstått från att
reservera oss till förmån för motionsyrkandet.
Vi vill i detta sammanhang hänvisa till att folkpartiets partimotion om
miljö redovisar en helhetssyn som, förutom frågan om ett särskilt departement,
också tar upp frågor om bättre samordning mellan lagstiftning och de
myndigheter som ingår i den centrala miljöorganisationen. 284
2. Kindlaområdet och Skånes miljöproblem (mom. 26 och JoU
29)
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anför:
Vi delar den uppfattning som framförs i motion Jo747 att Kindlaområdet i
Bergslagen vore ett lämpligt naturreservat. Frågan bör behandlas i positiv
anda av berörd länsstyrelse. En fördubbling av anslaget Mark för naturvård
som vi ovan reserverat oss för (reservation 240) skulle avsevärt underlätta
reservatsbildningar av detta slag. En sådan anslagshöjning skulle också göra
det möjligt att i snabbare takt genomföra de naturvårdsplaner i Skåne som
behandlas i motion Jo821.
3. Program för skydd av hotade fiskarter (mom. 34)
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anför:
I motion Jo716 föreslås ett program för skydd av hotade fiskarter, bl. a. mot
bakgrund av de initiativ som nyligen tagits inom ramen för Bernkonventionen.
Vi vill understryka vikten av att detta program kommer till
stånd. Utskottet har ovan tillstyrkt folkpartiets förslag att ytterligare 1 milj.
kr. skall ställas till förfogande för flora- och faunavård. Utskottet har också
betonat behovet av kraftfulla åtgärder för hotade växt- och djurarter. Mot
denna bakgrund har vi nu avstått från att reservera oss till förmån för
motionen.
4. Talan vid Internationella domstolen i Haag (mom. 175)
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anför:
Enligt vår mening kan det starkt ifrågasättas om Storbritanniens och Polens
förorening av andra länders territorier är förenlig med folkrätten. Med
hänsyn till att utskottet i föreliggande betänkande begär nya initiativ på det
internationella området från regeringens sida har vi avstått från att nu
reservera oss på denna punkt. Vi anser dock att det kan finnas skäl att
återkomma i frågan om talan mot Storbritannien och Polen vid Internationella
domstolen i Haag.
5. Vitaliseringskalkning (mom. 232)
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anför:
Motion Jo30 behandlar frågor om medel för vitaliseringskalkning av skogsmark
och motion Jo21 kalkning av brunnar. Enligt motion Jo244 bör medel
avsättas för kalkning av skogsmarker i Skåne.
Folkpartiet har i motion Jo24 yrkande 22 betonat vikten av att kalkningsverksamheten
fortsätter. Särskilt bör detta gälla försök med skogsmarkskalkning.
I sammanhanget är det också angeläget att undersöka möjligheterna
att genom selentillförsel begränsa skadeverkningarna av kvicksilver
i miljön.
1987/88:23
285
Folkpartiet har inte anvisat ökade anslag för kalkningsverksamhet men
anser det angeläget att befintliga anslag och reserverade medel kan användas
så flexibelt som möjligt. De ovan redovisade motionerna torde
därvid delvis kunna tillgodoses inom ramen för tillgängliga anslag.
JoU 1987/88:23
286
1 Förslag till
Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387)
Härigenom föreskrivs i fråga om miljöskyddslagen (1969: 387)'
dels att rubriken närmast före 8 § skall utgå,
dels att 5, 8a, 12, 13, 15, 20. 23-26, 28, 29a, 38, 40, 43, 44a, 45, 48, 52
och 58 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas nio nya paragrafer, 38a, 38 b, 48 a, 48 b
och 65-69 §§ samt nya rubriker före de nya 65 och 69 §§ av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Den som utövar eller ämnar utöva
miljöfarlig verksamhet skall
vidtaga de skyddsåtgärder, tåla begränsning
av verksamheten och
iakttaga de försiktighetsmått i övrigt
som skäligen kan fordras för att
förebygga eller avhjälpa olägenhet.
Omfattningen av åliggande enligt
första stycket bedömes med utgångspunkt
i vad som är tekniskt
möjligt vid verksamhet av det slag
som är i fråga och med beaktande
av såväl allmänna som enskilda intressen.
Den som utövar eller ämnar utöva
miljöfarlig verksamhet skall
vidtaga de skyddsåtgärder, tåla den
begränsning av verksamheten och
iakttaga de försiktighetsmått i övrigt
som skäligen kan fordras för att
förebygga eller avhjälpa olägenhet.
Skyldigheten att avhjälpa olägenheter
kvarstår även efter det att
verksamheten har upphört.
Omfattningen av åligganden enligt
första stycket bedöms med utgångspunkt
i vad som är tekniskt
möjligt vid verksamhet av det slag
som är i fråga och med beaktande
av såväl allmänna som enskilda intressen.
Vid avvägningen mellan olika intressen skall särskild hänsyn tagas till å
ena sidan beskaffenheten av område som kan bli utsatt för störning och
betydelsen av störningens verkningar, å andra sidan nyttan av verksamheten
samt kostnaden för skyddsåtgärd och den ekonomiska verkan i övrigt
av försiktighetsmått som kommer i fråga.
8 a §2
Om det från allmän synpunkt är
särskilt angeläget att skydda ett
vattendrag, en sjö eller ett annat
vattenområde mot förorening, får
regeringen förklara vattenområdet
och angränsande marker som ett
särskilt föroreningskänsligt område.
För ett sådant område skall regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
länsstyrelsen ge närmare föreskrifter om skyddsåtgärder, begränsningar
och försiktighetsmått i övrigt för verksamheter inom området. Sådana
föreskrifter innebär inte ändring i tidigare meddelade tillståndsbeslut.
Om det från allmän synpunkt är
särskilt angeläget att skydda ett
mark- eller vattenområde som är
utsatt för miljöfarlig verksamhet,
får regeringen förklara området och
dess närmaste omgivningar som
miljöskyddsområde.
JoU 1987/88:23
Bilaga 1
1 Lagen omtryckt 1981:420.
2 Senaste lydelse 1984:912.
287
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Länsstyrelsen får i särskilda fall medge undantag från föreskrifter som
har meddelats med stöd av andra stycket.
12
Bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken
om jäv mot domare
äger motsvarande tillämpning på
ledamot i koncessionsnämnden.
Ledamot är dock icke jävig på den
grund att han
1. i vattendomstol tagit befattning
med ärende om samma miljöfarliga
verksamhet som är under
prövning hos koncessionsnämnden,
2. hos annan myndighet än vattendomstol
tagit befattning med sådant
ärende utan att fatta beslut
varigenom ärendet avgjorts.
Ansökan om tillstånd skall vara
skriftlig. Den skall innehålla
1. de uppgifter, ritningar och tekniska
beskrivningar som behövs för
att bedöma den miljöfarliga verksamhetens
beskaffenhet och omfattning,
2. en beskrivning av miljöeffekterna
såsom arten, styrkan och
räckvidden av de störningar som
verksamheten kan medföra,
3. förslag till de skyddsåtgärder
eller andra försiktighetsmått som
behövs för att förebygga eller avhjälpa
olägenheter från verksamheten,
4. en redogörelse för det samråd
som har ägt rum enligt 12 a § och
vad som därvid har kommit fram.
§
Bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken
om jäv mot domare
gäller också ledamöterna i koncessionsnämnden.
En ledamot är dock
inte jävig på den grunden att han i
vattenmål har tagit befattning med
ärende om samma miljöfarliga
verksamhet som är under prövning
hos koncessionsnämnden.
13 §
Ansökan om tillstånd skall vara
skriftlig. Den skall innehålla
1. de uppgifter, ritningar och tekniska
beskrivningar som behövs för
att bedöma den miljöfarliga verksamhetens
beskaffenhet och omfattning,
2. en beskrivning av miljöeffekterna
såsom arten, styrkan och
räckvidden av de störningar som
verksamheten kan medföra,
3. förslag till de skyddsåtgärder
eller andra försiktighetsmått som
behövs för att förebygga eller avhjälpa
olägenheter från verksamheten
och förslag till hur kontroll av
verksamheten bör ske,
4. en redogörelse för det samråd
som har ägt rum enligt 12 a § och
vad som därvid har kommit fram.
Ansökningen skall inges i det antal exemplar som koncessionsnämnden
anser behövligt.
Uppfyller ansökningen inte vad som föreskrivs i första stycket eller har
den inte givits in i tillräckligt antal exemplar, skall koncessionsnämnden
förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom viss tid. I föreläggandet får
vite sättas ut. Efterkommer sökanden inte ett föreläggande, får nämnden
besluta att bristen skall avhjälpas på sökandens bekostnad eller, om bristen
är så väsentlig att ansökningen inte kan ligga till grund för prövning av
ärendet, avvisa ansökningen.
Har erforderligt samråd enligt 12a § inte ägt rum, får koncessionsnämnden
vid vite förelägga sökanden att vidta de åtgärder som behövs.
JoU 1987/88:23
Bilaga 1
288
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 §3
Om det framkommer skiljaktiga Om det framkommer skiljaktiga
meningar vid en överläggning til- meningar vid en överläggning tillämpas
föreskrifterna i 16 kap. lämpas föreskrifterna i 16 kap.
rättegångsbalken om omröstning i rättegångsbalken om omröstning i
tvistemål. Särskild omröstning tvistemål. Särskild omröstning
skall ske beträffande frågor om till- skall ske beträffande frågor om tilllämpligheten
av denna lag, förbere- lämpligheten av denna lag, förberedande
åtgärder och underställning dande åtgärder och underställning
enligt 16 §. enligt 16 § eller 48 b § tredje stycket.
20 §
Om regeringen lämnar tillstånd, kan regeringen uppdraga åt koncessionsnämnden
eller länsstyrelsen att fastställa närmare villkor för tillståndet.
Om koncessionsnämnden lämnar
tillstånd, får nämnden överlåta åt
en myndighet, som utövar tillsyn
enligt denna lag, att fastställa villkor
av mindre betydelse.
23 §
Åsidosätter någon villkor som Koncessionsnämnden får förbju
har
angivits i ett tillståndsbeslut da fortsatt miljöfarlig verksamhet
och är avvikelsen betydande, får som omfattas av tillstånd enligt
koncessionsnämnden föreskriva denna lag
nya eller strängare villkor för verk- I. om den som har sökt tillstån
samheten
eller förklara tillståndet det har vilselett tillståndsmyndig
förverkat
och förbjuda fortsatt heten genom att lämna oriktiga
verksamhet. uppgifter av betydelse för tillstån
det,
2. när villkor som gäller för verksamheten
åsidosatts i betydande
mån eller
3. om det genom verksamheten
uppkommit någon olägenhet av väsentlig
betydelse som inte förutsågs
när verksamheten tilläts.
När förbud meddelas enligt första
stycket, får tillståndet återkallas
helt eller delvis.
24 §
Koncessionsnämnden får, efter
vad som är skäligt, ändra eller upphäva
gällande villkor för en miljöfarlig
verksamhet eller meddela
nya villkor för den
I. när tio år förflutit från det att
tillståndsbeslutet vann laga kraft,
3 Senaste lydelse 1986: 1157.
Har tio år förflutit från det att ett
tillståndsbeslut har vunnit laga
kraft, får koncessionsnämnden föreskriva
nya eller strängare villkor
för verksamheten efter vad som är
skäligt.
Redan dessförinnan får sådana
JoU 1987/88:23
Bilaga 1
289
19 Riksdagen 1987/88. 16 sami Nr 23
Nuvarande lydelse
villkor föreskrivas av nämnden efter
vad som är skäligt, om förhållandena
i omgivningen har ändrats
väsentligt eller om användningen
av ny process- eller reningsteknik i
verksamheten skulle medföra en
väsentlig förbättring från miljöskyddssynpunkt.
Om särskilda skäl föreligger, får
nämnden efter utgången av den tid
som anges i första stycket även ompröva
tillstånd att släppa ut avloppsvatten
i ett visst vattenområde.
25
Uppkommer genom miljöfarlig
verksamhet betydande olägenhet
som icke förutsågs när tillstånd
lämnades, kan koncessionsnämnden
meddela föreskrift som är ägnad
att förebygga eller minska olägenheten
för framtiden.
26
Fråga som avses i 23—25 § prövas
efter framställning av statens
naturvårdsverk.
28
Har regeringen fastställt villkor
för ett tillstånd, får koncessionsnämnden
vid tillämpningen av 24,
Föreslagen lydelse
2. om den som har sökt tillståndet
har vilselett tillståndsmyndigheten
genom att lämna oriktiga
uppgifter av betydelse för tillståndet
och ett förbud framstår som en
alltför ingripande åtgärd,
3. när villkor som gäller för verksamheten
åsidosatts på ett sätt som
varit av mer än ringa betydelse,
4. om det genom verksamheten
uppkommit någon olägenhet som
inte förutsågs när verksamheten
tilläts och ett förbud framstår som
en alltför ingripande åtgärd,
5. om förhållandena i omgivningen
har ändrats väsentligt,
6. om en från miljösynpunkt väsentlig
förbättring kan uppnås med
användning av någon ny processeder
reningsteknik,
7. om användandet av någon ny
teknik för mätning elter uppskattning
av förorening eller annan störning
skulle medföra väsentligt bättre
förutsättningar för att kontrollera
verksamheten.
I fall som avses i första stycket 4
får koncessionsnämnden också besluta
om andra åtgärder som behövs
för att förebygga eller minska
olägenheten för framtiden.
§
Ett tillstånd att släppa ut avloppsvatten
i ett visst vattenområde
får, om det finns särskilda skäl,
omprövas av koncessionsnämnden
när tio år förflutit från det att tillståndsbeslutet
vann laga kraft.
§
Frågor som avses i 23 —25 § prövas
efter framställning av statens
naturvårdsverk. Skall frågan prövas
av länsstyrelsen, får den tas
upp av länsstyrelsen utan någon
särskild framställning.
§
Har regeringen fastställt villkor
för ett tillstånd, får koncessionsnämnden
vid tillämpningen av 24 §
JoU 1987/88:23
Bilaga 1
290
JoU 1987/88:23
Bilaga 1
29 a §
Koncessionsnämndens beslut om Koncessionsnämndens beslut om
villkor eller föreskrifter enligt 23- villkor eller åtgärder enligt 24 §,
25, 27 § eller 29 § andra stycket 25 § eller 27 § eller 29 § andra styc
andra
meningen har samma verkan ket andra meningen har samma versom
ett tiliståndsbeslut. kan som ett tillståndsbeslut.
När koncessionsnämnden prövar När koncessionsnämnden prövar
frågor som avses i 24 § första eller frågor som avses i 24 § första styc
tredje
stycket får nämnden efter ket I eller 25 § får nämnden i den
vad som är skäligt ompröva beslut mån det föranleds av prövningen
varigenom villkor har upphävts el- ompröva beslut varigenom villkor
ler mildrats enligt 27 §, även om tio har ändrats, upphävts eller tillkomer
inte har förflutit från det att be- mit enligt 24 § första stycket 2-7
slutet vann laga kraft. eller 27 §, även om tio år inte har
förflutit från det att beslutet vann
laga kraft.
38 §
Statens naturvårdsverk och läns- Statens naturvårdsverk, länssty
styrelserna
utövar tillsynen över relserna samt miljö- och hälso
miljöfarlig
verksamhet. skyddsnämnderna utövar tillsynen
över miljöfarlig verksamhet.
Naturvårdsverket har den cen- Naturvårdsverket har den centrala
tillsynen, samordnar länssty- trala tillsynen, samordnar tillsyns
relsernas
tillsynsverksamhet och verksamheten och lämnar vid belämnar
vid behov bistånd i denna hov bistånd i denna verksamhet,
verksamhet. Länsstyrelsen utövar Länsstyrelsen utövar tillsyn över
fortlöpande tillsyn inom länet. sådan miljöfarlig verksamhet som
kräver tillstånd enligt 10 § eller som
utövas av försvarsmakten. Miljöoch
hälsoskyddsnämnden utövar
den lokala tillsynen över övrig
miljöfarlig verksamhet.
Tillsynsmyndigheterna skall samarbeta med varandra samt med sådana
statliga och kommunala organ som har att utöva tillsyn i särskilda hänseenden
eller som på annat sätt fullgör uppgifter av betydelse för tillsynsverksamheten.
Det åligger tillsynsmyndigheterna att verka för att överträdelser
av denna lag beivras.
Nuvarande lydelse
25, 27 eller 29 § andra stycket inte
avvika väsentligt från villkoret utan
att regeringen har medgivit det.
Föreslagen lydelse
första stycket I eller4 — 7, 25 §, 27 §
eller 29 § andra stycket inte avvika
väsentligt från villkoret utan att regeringen
har medgivit det.
38 a §
Den som utövar verksamhet som
kan befaras vara miljöfarlig är skyldig
att utöva kontroll av verksamheten.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer
får meddela närmare föreskrifter
om kontrollen.
20 Riksdagen 1987/88. 16 sami. Nr 23
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
38 b §
Den som utövar miljöfarlig verksamhet
som omfattas av tillstånd
enligt denna lag skall varje är avge
en särskild miljörapport till länsstyrelsen
eller till miljö- och hälsoskyddsnämnden,
om nämnden är
tillsynsmyndighet.
I miljörapporten skall de åtgärder
redovisas som vidtagits för att
uppfylla villkoren i tillståndsbeslutet
och resultaten av dessa åtgärder.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela ytterligare föreskrifter om
denna redovisning.
Tillsynsmyndigheten får förelägga
en tillståndshavare som underlåtit
att avge en miljörapport att
fullgöra sin skyldighet. 1 beslut om
föreläggande får tillsynsmyndigheten
sätta ut vite.
40 §4
Om tillstånd inte har givits enligt Om tillstånd inte har givits enligt
denna lag, får en tillsynsmyndighet denna lag, får en tillsynsmyndighet
meddela ett föreläggande om så- meddela ett föreläggande om såda
dant
försiktighetsmått eller förbud na försiktighetsmått eller förbud
som behövs för att lagens bestäm- som behövs för att lagen eller före
melser
skall efterlevas. / brådskan- skrifter som har meddelats med
de fall eller när det i övrigt finns stöd av den skall efterlevas.
särskilda skäl får föreläggandet ges
omedelbart och i andra fall först
sedan det visat sig att rättelse inte
kan vinnas genom råd.
Tillståndsbeslut enligt denna lag hindrar inte en tillsynsmyndighet från
att meddela sådana brådskande föreskrifter som är nödvändiga till följd av
särskilda omständigheter.
Om en tillståndshavare åsidosätter villkor som angivits i tillståndsbeslutet,
får en tillsynsmyndighet förelägga honom att vidta rättelse.
I beslut om föreläggande enligt denna paragraf får en tillsynsmyndighet
sätta ut vite.
43 §5
Om verksamheten vid en anläggning kan befaras vara miljöfarlig, är
innehavaren skyldig att på begäran lämna en tillsynsmyndighet behövliga
upplysningar om anläggningen. En tillsynsmyndighet får förelägga innehavaren
att lämna sådana upplysningar.
Tillsynsmyndighet får förelägga Tillsynsmyndighet får förelägga
den som utövar verksamhet som den som utövar verksamhet som
JoU 1987/88:23
Bilaga 1
4 Senaste lydelse 1987:397.
5 Senaste lydelse 1987: 397.
292
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
kan befaras vara miljöfarlig att utföra
för tillsynens fullgörande behövliga
undersökningar av verksamheten
och dess verkningar. Tillsynsmyndighet
kan i stället, om det finnes
lämpligare, föreskriva att sådan
undersökning skall utföras av annan
än den som utövar verksamheten
och utse någon att göra undersökningen.
kan befaras vara miljöfarlig eller
den sorn annars är skyldig att avhjälpa
olägenhet från sådan verksamhet
att utföra för tillsynens fullgörande
behövliga undersökningar
av verksamheten och dess verkningar.
Tillsynsmyndighet kan i
stället, om det finnes lämpligare,
föreskriva att sådan undersökning
skall utföras av annan än den som
utövar verksamheten och utse någon
att göra undersökningen.
Det åligger den som utövar verksamheten att ersätta kostnad för undersökning
som avses i andra stycket andra meningen med belopp som tillsynsmyndigheten
fastställer.
I beslut om föreläggande enligt första och andra styckena får en tillsynsmyndighet
sätta ut vite.
44 a §6
Efter åtagande av en kommun får
länsstyrelsen överlåta åt miljö- och
hälsoskyddsnämnden att utöva
fortlöpande tillsyn enligt denna
lag. Sker sådan överlåtelse, skall
vad som sägs i lagen om tillsynsmyndighet
gälla även miljö- och
hälsoskyddsnämnden.
Tillsyn av sådan miljöfarlig verksamhet
som utövas av försvarsmakten
får inte utövas av miljö- och
hälsoskyddsnämnden.
Efter åtagande av en kommun får
länsstyrelsen överlåta åt miljö- och
hälsoskyddsnämnden att utöva sådan
tillsyn som annars ankommer
på länsstyrelsen. Tillsyn av sådan
miljöfarlig verksamhet som utövas
av försvarsmakten får dock inte
överlåtas åt miljö- och hälsoskyddsnämnden.
Har en kommun gjort framställning
om överlåtelse av tillsynen enligt
första stycket och finnér länsstyrelsen
att överlåtelse inte hör
ske i enlighet med framställningen,
skall länsstyrelsen, om kommunen
begär det, med eget yttrande överlämna
ärendet till regeringens avgörande.
45 §7
Till böter eller fängelse i högst
två år döms den som med uppsåt
eller av oaktsamhet
1. bryter mot förbud som har
meddelats med stöd av 8, 23 eller
41 § eller åsidosätter sådana bestämmelser
som har meddelats med
stöd av 2 § tredje stycket,
2. underlåter att iakttaga föreskrift
som regeringen har meddelat
med stöd av 10 §,
Den som med uppsåt eller av
oaktsamhet
1. bryter mot förbud som har
meddelats med stöd av 8, 23 eller
41 § eller åsidosätter sådana bestämmelser
som har meddelats med
stöd av 2 § tredje stycket,
2. underlåter att iakttaga föreskrift
som regeringen har meddelat
med stöd av 10 §,
JoU 1987/88:23
Bilaga 1
6 Senaste lydelse 1987: 397.
7 Senaste lydelse 1987: 397.
293
Nuvarande lydelse
3. åsidosätter villkor eller föreskrifter
som meddelats med stöd av
8 a § andra stycket. 18 § första
stycket, 19-21 §, 21 a § andra
stycket, 23 — 25 §, 27 §, 29 § andra
stycket eller 41 §,
4. underlåter att iaktta föreläggande
som har meddelats med stöd
av 43 § första stycket eller andra
stycket första meningen,
5. i ansökan eller annan handling
som avges enligt denna lag eller enligt
föreskrift som har meddelats
med stöd av lagen lämnar vederbörande
myndighet oriktiga uppgifter
rörande ett förhållande av betydelse
för prövning av en fråga om tillstånd
eller för tillsynen.
I ringa fall döms inte till ansvar.
Föreslagen lydelse
3. åsidosätter beslut, villkor eller
föreskrifter som meddelats med
stöd av 8 a § andra stycket, 18 §
första stycket, 19-21 §,21 a § andra
stycket. 24 §, 25 §. 27 §, 29 §
andra stycket, 38 a §, 38 b § andra
stycket eller 41 §,
4. underlåter att iaktta föreläggande
som har meddelats med stöd
av 43 § första stycket eller andra
stycket första meningen,
5. i ansökan eller annan handling
som avges enligt denna lag eller enligt
föreskrift som har meddelats
med stöd av lagen lämnar vederbörande
myndighet oriktiga uppgifter
rörande ett förhållande av betydelse
för prövning av en fråga om tillstånd
eller för tillsynen,
döms, om gärningen inte är ringa,
till böter eller fängelse i högst två
år. Har brottet begåtts med uppsåt
och avsett förpliktelse av väsentlig
betydelse från miljöskyddssynpunkt,
döms till fängelse i högst två
år.
Om ett vitesföreläggande har överträtts, döms inte till ansvar enligt
första stycket för gärning som omfattas av föreläggandet.
Till ansvar enligt första stycket döms inte, om ansvar för gärningen kan
ådömas enligt brottsbalken.
Beslut enligt denna lag får överklagas
genom besvär hos länsstyrelsen,
om beslutet har meddelats
av miljö- och hälsoskyddsnämnden,
och hos regeringen, om beslutet
har meddelats av länsstyrelsen,
koncessionsnämnden eller statens
naturvårdsverk. Dock överklagas
beslut om ersättning för kostnader
enligt 14 § femte stycket andra meningen
eller 43 § tredje stycket eller
beslut om förbud vid vite enligt 51 §
hos kammarrätten genom besvär.
Om klagan över beslut i frågor om
miljöskyddsavgift finns särskilda
bestämmelser i 59—62 §§.
Om inte något annat framgår av
andra - femte styckena, får beslut
enligt denna lag överklagas
1. hos länsstyrelsen, om beslutet
har meddelats av miljö- och hälsoskyddsnämnden,
2. hos koncessionsnämnden, om
beslutet har meddelats av statens
naturvårdsverk eller länsstyrelsen,
3. hos regeringen, om beslutet
har meddelats av koncessionsnämnden.
Koncessionsnämndens beslut i
ett dit överklagat ärende får inte
överklagas.
JoU 1987/88:23
Bilaga 1
8 Senaste lydelse 1984:912.
294
Nuvarande lydelse
Naturvårdsverket får överklaga
beslut som har meddelats i frågor
om tillstånd och i frågor som avses
i 8 a § andra eller tredje styckena,
40, 41 §§ eller 43 § andra stycket.
Rätt att överklaga beslut som har
meddelats i frågor om tillstånd och
i frågor som avses i 8 a § andra
eller tredje styckena har också
kommuner och sådana lokala arbetstagarorganisationer
som organiserar
arbetstagare i den verksamhet
som avses med beslutet.
48
48
Föreslagen lydelse
Länsstyrelsens beslut i frågor
som avses i 8 a § andra och tredje
styckena får överklagas hos regeringen.
Beslut i fråga om ersättning för
kostnader enligt 14 § femte stycket
andra meningen eller 43 § tredje
stycket eller beslut i fråga om förbud
vid vite enligt 51 § får överklagas
hos kammarrätten.
Särskilda bestämmelser om överklagande
av beslut i frågor om
miljöskyddsavgift finns i 59-62 §§.
J §
Statens naturvårdsverk får överklaga
beslut som har meddelats i
frågor om tillstånd och i frågor som
avses i 8 a § andra eller tredje stycket,
40 §, 41 § eller 43 § andra stycket.
Rätt att överklaga beslut som har
meddelats i frågor om tillstånd och
i frågor som avses i 8 a § andra
eller tredje styckena har också
kommuner och sådana lokala arbetstagarorganisationer
som organiserar
arbetstagare i den verksamhet
som avses med beslutet.
§
Koncessionsnämnden skall i ett
överklagat ärende
1. hålla sammanträde eller besiktning,
om det behövs för utredningen
i ärendet,
2. ge de statliga och kommunala
myndigheter som har ett väsentligt
intresse att bevaka i frågan tillfälle
att yttra sig.
På nämndens handläggning i övrigt
av överklagade ärenden tillämpas
också II och 12 §§, 14 § tredje—femte
styckena och 15 §. Till
sammanträde eller besiktning skall
nämnden kalla klaganden och andra
parter samt de statliga och kommunala
myndigheter som har ett
väsentligt intresse att bevaka i frågan.
Koncessionsnämnden skall med
eget yttrande överlämna ett överklagat
ärende till regeringens pröv
-
JoU 1987/88:23
Bilaga 1
295
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
ning, om omständigheterna är sådana
som anges i 6 § andra stycket,
om ärendet på annat sätt rör en
fråga av särskild vikt eller om statens
naturvårdsverk begär det.
52 !
En särskild avgift (miljöskyddsavgift)
skall utgå, om en föreskrift
som avses i 45 § första stycket 1-3
har överträtts och överträdelsen
har medfört ekonomiska fördelar
för den som utövar den miljöfarliga
verksamheten. I ringa fall skall ingen
avgift utgå.
Miljöskyddsavgiften tillfaller staten.
En särskild avgift (miljöskyddsavgift)
skall betalas, om en överträdelse
som avses i 45 § första stycket
I -3 har skett och överträdelsen
har medfört ekonomiska fördelar
för den som utövar den miljöfarliga
verksamheten. I ringa fall skall ingen
avgift betalas.
58 §
Om förfarandet vid koncessionsnämndens
prövning av frågor om
miljöskyddsavgift gäller utöver föreskrifterna
i 56 och 57 §§ denna lag
vad som föreskrivs i 3—6 §§, 8—
26 §§, 29 §, 30 §, 31 § första stycket,
32 § och 38-53 §§ förvaltningsprocesslagen
(1971:291). Därvid
skall vad som sägs om rätten
och länsrätt gälla koncessionsnämnden.
/ stället för de i 40 §
nämnda lag angivna högsta vitesbeloppen
får koncessionsnämnden
bestämma beloppen till högst femtiotusen
respektive etthundratusen
kronor.
Koncessionsnämndens beslut om miljöskyddsavgift eller om kvarstad
till säkerställande av anspråk på sådan avgift verkställs som domstols dom
eller beslut.
Om förfarandet vid koncessionsnämndens
prövning av frågor om
miljöskyddsavgift gäller utöver föreskrifterna
i 56 och 57 §§ denna lag
vad som föreskrivs i 3-6 §§, 8—
26 §§, 29 §, 30 §, 31 § första stycket.
32 §, 38 §, 39 § och 41-Si §§
förvaltningsprocesslagen
(1971:291). Därvid skall vad som
sägs om rätten och länsrätt gälla
koncessionsnämnden.
Miljöskadeförsäkring
65 §
För ersättning i vissa fall till den
som har lidit skada enligt miljöskadelagen
(1986:225) skall det finnas
en försäkring (miljöskadeförsäkring)
med villkor som har godkänts
av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer. Den
som utövar verksamhet som enligt
denna lag eller enligt föreskrifter
JoU 1987/88:23
Bilaga 1
9 Senaste lydelse 1987: 397.
296
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
som har meddelats med stöd av
lagen kräver tillstånd eller anmälan
skall bidra till försäkringen med belopp
som framgår av tabeller som
har godkänts av regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer.
Beloppen skall betalas i
förskott för kalenderår.
Från miljöskadeförsäkringen betalas.
enligt vad som närmare anges
i försäkringsvillkoren, ersättning
till skadelidande för sådan
person- eller sakskada som avses i
miljöskadelagen (1986:225)
1. om den skadelidande har rätt
till skadestånd enligt miljöskadelagen
men inte kan få skadeståndet
betalt eller rätten att kräva ut skadeståndet
är förlorad,
2. om det inte kan utredas vem
som är ansvarig för skadan.
67 §
Om bidrag till miljöskadeförsäkringen
inte har betalats inom trettio
dagar efter anmaning, skall försäkringsgivaren
göra anmälan till tillsynsmyndigheten
om betalningsförsummelsen.
Tillsynsmyndigheten
får förelägga den betalningsskyldige
vid vite att fullgöra sin
skyldighet. Ett sådant föreläggande
får inte överklagas.
68 §
Regeringen får meddela föreskrifter
om undantag från bestämmelserna
i 65 §.
Avgifter för myndighets verksamhet
69 §
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får föreskriva
om avgifter för myndighets
verksamhet enligt denna lag. Regeringen
får överlåta åt kommunen
att meddela föreskrifter om sådana
avgifter.
JoU 1987/88:23
Bilaga 1
297
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 8 a § den 1 januari 1989 och i övrigt
den 1 juli 1989.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om överklagande av beslut
som har meddelats före ikraftträdandet.
3. Bidrag enligt 65 § skall för det andra halvåret 1989 betalas före den 1
september 1989.
JoU 1987/88:23
Bilaga 1
298
2 Förslag till
Lag om ändring i brottsbalken
JoU 1987/88:23
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs att 13 kap. 9 8 brottsbalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Begår någon av grov oaktsamhet
en gärning som anges i 7 eller 8 8,
skall han dömas för vårdslöshet
med gift eller smittämne till böter
eller fängelse i högst två år.
Den som av grov oaktsamhet begår
en gärning som avses i 8 a 8
döms för vållande till miljöstörning
till straff som anges i första stycket.
Denna lag träder i
Föreslagen lydelse
Begår någon av oaktsamhet en
gärning som anges i 7 eller 8 8, skall
han dömas för vårdslöshet med gift
eller smittämne till böter eller fängelse
i högst två år.
Den som av oaktsamhet begår en
gärning som avses i 8 a 8 döms för
vållande till miljöstörning till straff
som anges i första stycket.
kraft den 1 juli 1989.
299
3 Förslag till
Lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982: 1080)
Härigenom föreskrivs i fråga om hälsoskyddslagen (1982: 1080)
dels att 23 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 7 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 a §
Värmepumpsanläggningar skall
inrättas och användas så att sanitär
olägenhet inte uppkommer.
Värmepumpsanläggning för utvinning
av värme ur mark, ytvatten
eller grundvatten får inrättas endast
efter anmälan till miljö- och
hälsoskyddsnämnden. Om det behövs
för att hindra uppkomsten av
sanitär olägenhet, får kommunen
föreskriva att det skall fordras tillstånd
av nämnden för inrättande av
en sådan anläggning inom kommunen
eller inom vissa delar av denna.
Anmälan eller tillstånd enligt
andra stycket fordras inte om värme
pumpsanläggningen kräver anmälan
eller tillstånd enligt miljöskyddslagen
(1969:387) eller vattenlagen
(1983: 291).
Ett tillstånd av miljö- och hälsoskyddsnämnden
gäller i fem år men
förfaller om arbetet med anläggningen
inte har påbörjats inom två
år.
23
Till böter döms den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter
mot 7 § andra stycket eller 12 § eller
mot en föreskrift som meddelats
med stöd av denna lag samt den
som inte uppfyller villkor som meddelats
med stöd av 14 §.
Till böter döms den som med
uppsåt eller av oaktsamhet bryter
mot 7 § andra stycket, 7 a § andra
stycket eller 12 § eller mot en föreskrift
som meddelats med stöd av
denna lag samt den som inte uppfyller
villkor som meddelats med stöd
av 14 §.
Ansvar enligt första stycket inträder ej om ansvar för gärningen kan
ådömas enligt brottsbalken.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.
2. Anmälningsplikt enligt 7 a § andra stycket gäller även värmepumpsanläggningar
som inrättats elier påbörjats före ikraftträdandet. Anmälan
skall göras snarast, dock senast inom tre månader från ikraftträdandet.
JoU 1987/88:23
Bilaga 1
300
3. Föreskrifterna i 2 gäller inte anläggningar som miljö- och hälsoskyddsnämnden
har fått kännedom om genom en anmälan eller en ansökan enligt
hälsoskyddslagen (1982: 1080) eller miljöskyddslagen (1969:387) eller enligt
bestämmelser som meddelats med stöd av dessa lagar.
21 Riksdagen 1987/88. 16 sami. Nr 23
JoU 1987/88:23
Bilaga 1
301
4 Förslag till JoU 1987/88:23
Lag om ändring i lagen (1976: 1054) om svavelhaltigt bränsle Bilaga 1
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1976: 1054) om svavelhaltigt bränsle
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
För att motverka utsläpp i luften
av svavelföreningar får regeringen i
fråga om fossilt bränsle som innehåller
svavel meddela föreskrifter
som gäller förbränning, handel,
överlåtelse eller import och som är
påkallade från miljöskyddssynpunkt
eller annan allmän synpunkt.
Föreslagen lydelse
För att motverka utsläpp i luften
av svavelföreningar får regeringen i
fråga om bränsle som innehåller
svavel meddela föreskrifter som
gäller förbränning, handel, överlåtelse
eller import och som är påkallade
från miljöskyddssynpunkt eller
annan allmän synpunkt.
Regeringen får överlåta åt förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela
föreskrifter som avses i första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.
302
Lagutskottets yttrande
1987/88:8 y
JoU 1987/88:23
Bilaga 2
om miljöskadeförsäkring m.m. (prop. 1987/88:85
delvis)
Till jordbruksutskottet
Jordbruksutskottet har beslutat inhämta lagutskottets yttrande över proposition
1987/88:85 om miljöpolitiken inför 1990-talet i den del som avser förslag
om en miljöskadeförsäkring jämte motioner i detta ämne. Med anledning av
propositionen har väckts bl.a. motionerna 1987/88:Jo23 av Alf Svensson (c),
1987/88:Jo30 av Olof Johansson m.fl. (c) och 1987/88:Jo41 av Rune Thorén
m.fl. (c, m, fp), vari tas upp frågor med anknytning till miljöskadeförsäkringen.
Lagutskottet har beslutat att med yttrandet till jordbruksutskottet
överlämna de under allmänna motionstiden år 1988 väckta motionerna
1987/88:L207 av Alf Svensson (c), 1987/88:L604 av Bengt Westerberg m.fl.
(fp), 1987/88:L605 av Alf Svensson (c) och 1987/88:L612 av Olof Johansson
m.fl. (c).
Lagutskottet får anföra följande.
Gällande regler om ersättning för skador till följd av miljöfarlig verksamhet
finns i miljöskadelagen (1986:225) som trädde i kraft den 1 juli 1986.
Miljöskadelagen är tillämplig när verksamhet på en fastighet orsakar
skador i omgivningen genom olika former av vatten-, mark- och luftföroreningar,
buller, skakningar eller andra liknande störningar. Lagen innebär att
den som bedriver miljöfarlig verksamhet på en fastighet har fått ett ökat
ansvar för skador som verksamheten medför i omgivningen. Skadeståndsansvaret
gäller även om skadan inte har orsakats avsiktligt eller genom
vårdslöshet (s.k. strikt ansvar). Det strikta ansvaret omfattar också helt
tillfälliga störningar, t.ex. enstaka gasutsläpp i luften. Dock görs i lagen vissa
undantag för störningar som är av så vanligt slag att de rimligen måste tålas.
Miljöskadelagen innehåller också särskilda regler om ersättning för vissa
typer av skador som kan uppstå vid grävnings- och sprängningsarbeten.
Rätten till ersättning enligt miljöskadelagen omfattar person- och sakskador
samt rena förmögenhetsskador som inte är bagatellartade.
Skadeståndsansvaret enligt miljöskadelagen skall i första hand bäras av
fastighetsägaren. Även nyttjanderättshavare eller andra som bedriver eller
har bedrivit miljöfarlig verksamhet på fastigheten kan bli ansvariga. Bostadshyresgäster
har dock inte något strikt ansvar. Till kretsen av skadeståndsansvariga
hör också de som i egen näringsverksamhet utför ett miljöfarligt
arbete på en fastighet, s.k. entreprenörer.
Miljöskadefondutredningen avlämnade år 1987 betänkandet (SOU
1987:15) Miljöskadefond med förslag till inrättandet av en särskild fond ur
303
vilken ersättning skulle kunna utgå för person- eller sakskador enligt
miljöskadelagen. Rätten för en skadelidande att få ersättning ur fonden var
begränsad till fall då den för skadan ansvarige inte kan betala ersättningen
eller då rätten att utkräva skadestånd preskriberats eller då det inte kan
utredas vem som är ansvarig för skadan. Ur fonden skulle vidare kunna
betalas kostnaderna för återställnings- och saneringsåtgärder som är angelägna
från miljöskyddssynpunkt. Fondsystemet skulle finansieras genom avgifter.
I propositionen avvisar regeringen tanken på en miljöskadefond och
föreslår i stället att en kollektiv försäkring, miljöskadeförsäkringen, skapas.
Från försäkringen skall lämnas ersättning åt en skadelidande i de av
miljöskadefondutredningen angivna fallen. Försäkringen avses bli meddelad
av ett konsortium av försäkringsbolag. De närmare villkoren för försäkringen
skall godkännas av regeringen. De som bedriver anmälnings- eller
tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet föreslås bli skyldiga att betala bidrag
till försäkringen med belopp som också skall godkännas av regeringen.
Reglerna om den obligatoriska miljöskadeförsäkringen föreslås bli införda
i miljöskyddslagen (1969:387) och träda i kraft den 1 juli 1989. Beträffande
återställnings- och saneringsåtgärder föreslås miljöskyddslagen bli kompletterad
med bestämmelser som klarlägger att skyldigheten för den som
bedriver miljöfarlig verksamhet att avhjälpa olägenheter kvarstår även efter
det att verksamheten upphört. I fråga om återställningsåtgärder som inte kan
genomföras med tillämpning av miljöskyddslagen förordas i propositionen
att allmänna medel skall kunna tas i anspråk i vissa fall.
I motion L604 (fp) framhålls att det saknas behov av en särskild
miljöskadefond i enlighet med miljöskadefondutredningens förslag. Enligt
motionärerna bör skadeståndsfrågorna lösas genom införandet av en obligatorisk
miljöskadeförsäkring och bör kostnaderna för återställningsåtgärder
finansieras med skattemedel. Motionärerna yrkar att det anförda ges
regeringen till känna.
Motionären i motion L605 (c) anser att det skadeståndsansvar som följer
av miljöskadelagen bör vara täckt av en obligatorisk miljöskadeförsäkring.
En sådan försäkring skulle enligt motionären förbättra de skadelidandes
situation genom att möjligheten till ersättning då frikopplades från skadegörarens
ekonomiska situation. Eftersom premierna för en försäkring skulle
anpassas till riskerna med en viss miljöfarlig verksamhet skulle ett försäkringsobligatorium
även påverka företagen att gå över till en mindre
miljöfarlig verksamhet. Motionären anser vidare att för de fall då någon inte
kan åläggas ersättningsskyldighet det bör inrättas en miljöskadefond, som
också skall kunna användas för finansiering av återställningsåtgärder.
Motionären yrkar att riksdagen hos regeringen begär förslag till dels en
obligatorisk miljöskadeförsäkring (yrkande 1), dels lagstiftning om miljöskadefond
(yrkande 2).
Samme motionär som väckt motion L605 yrkar i motion Jo23 att en
obligatorisk miljöskyddsförsäkring skall införas (yrkande 10). Som skäl för
yrkandet anförs att premiesättningen skulle påverka företagens benägenhet
att vidta förebyggande åtgärder.
Utskottet vill erinra om att miljöskadelagen bygger på skadeståndsrättsli -
JoU 1987/88:23
Bilaga 2
304
ga principer. Rätt till ersättning föreligger sålunda endast om det kan påvisas
ett samband mellan en miljöstörning och en inträffad skada. Kan det inte
utredas varifrån en miljöstörning härrör kan en skadeståndstalan inte riktas
mot någon. Svårigheter uppkommer också när störningar som härrör från
flera miljöfarliga verksamheter tillsammans har bidragit till en skada utan att
någon av dem egentligen kan sägas vara den huvudsakliga orsaken. Det
skadeståndsrättsliga regelsystemet har också andra begränsningar när det
gäller att bereda en skadelidande ersättning. Även om orsaken till en skada
klarlagts kan det hända att den ansvarige inte kan nås med ett skadeståndskrav
därför att skadeståndsfordringen har preskriberats. Av betydelse är
också att miljöskador ofta är omfattande och att man därför får räkna med att
skadevållaren många gånger saknar ekonomiska möjligheter att ersätta
skadan. Då frågor om en obligatorisk miljöskadeförsäkring tidigare med
anledning av motioner prövats i riksdagen (se LU 1985/86:25 och LU
1986/87:24) har utskottet därför ansett att det med hänsyn till den skadelidandes
intresse är motiverat att man överväger en ordning enligt vilken
ersättning kan utgå för skador som faller under miljöskadelagens tillämpningsområde
men för vilka ersättning inte kan erhållas av någon ansvarig.
Utskottet konstaterar att förslagen i propositionen ligger helt i linje med
synpunkterna i motion L604 och även i väsentlig mån tillgodoser önskemålen
i motion L605. Sett ur den skadelidandes synvinkel innebär systemet med en
kollektiv miljöskadeförsäkring en fullt tillfredsställande lösning av de
problem som nuvarande regler kan föra med sig i form av begränsade eller
obefintliga ersättningsmöjligheter vid miljöskador. För den skadelidande
skulle inrättandet av en miljöskadefond inte medföra några fördelar utöver
dem som försäkringen ger. Med hänsyn härtill och till att försäkringen enligt
vad som uttalas i propositionen är enklare att administrera och finansiera
anser utskottet att förslaget i propositionen bör genomföras. I enlighet
härmed bör motion L604 och motion L605 yrkande 2 inte föranleda någon
riksdagens vidare åtgärd.
Vad härefter gäller yrkandena i motionerna L605 och Jo23 om en
ansvarsförsäkring kan utskottet lika litet nu som då spörsmålet tidigare
behandlats (se LU 1985/86:25 och LU 1986/87:24) ställa sig bakom önskemålet.
Som motionären själv påpekar är ett väsentligt skäl för en sådan
försäkring att den skadelidande skall kunna få ersättning i de fall då
skadevållaren inte kan fullgöra sin skadeståndsskyldighet. Med det i
propositionen framlagda förslaget bortfaller detta skäl för en ansvarsförsäkring.
Härtill kommer att införandet av en skyldighet att ha ansvarsförsäkring
skulle medföra försäkringstekniska svårigheter. I vissa fall torde det nämligen
med säkerhet kunna förutses att en verksamhet skall leda till miljöskador
fastän denna effekt inte varit direkt åsyftad. Som utskottet tidigare framhållit
strider det mot försäkringstekniska principer att en ansvarsförsäkring skall
täcka väntade skador. Sådana skador måste därför lämnas utanför en
försäkring, vilket medför att den skadelidande kommer att sakna försäkringsskydd
i viktiga fall och att det incitament till förebyggande åtgärder som
försäkringskravet skulle kunna innebära i betydande utsträckning går
förlorat. På anförda skäl avstyrker utskottet bifall till motion L605 yrkande 1
och motion Jo23 yrkande 10.
JoU 1987/88:23
Bilaga 2
305
Motionärerna i motion Jo41 (c, m, fp) framhåller att yrkesfisket kräver
kontinuerliga investeringar och att dessa investeringar förutsätter att fisket
kan bedrivas under ett antal år framöver. Enligt motionärerna påverkas
havet och våra insjöar negativt av industriutsläpp, vilket kan medföra att
fisket i vissa områden måste upphöra eller inskränkas och att yrkesfiskarna
drabbas av stora ekonomiska problem. På sikt kan utsläppen leda till att
yrkesfisket helt upphör. Motionärerna hävdar att yrkesfiskarna för närvarande
inte kan få ersättning för sina förluster enligt miljöskadelagen och att den i
propositionen föreslagna försäkringen inte kommer att förbättra fiskarnas
situation. Enligt motionärerna är det oacceptabelt att en näringsgren skall få
lov att förstöra utkomstmöjligheterna för en annan näringsgren, och de anser
att den miljöstörande industrin bör bära hela kostnaden för de skador som
uppkommer och därmed tvingas att av ekonomiska skäl minska utsläppen.
Ett sätt att åstadkomma ett ökat ansvarstagande från industrins sida anser
motionärerna vara att låta miljöskadeförsäkringen gälla också de ekonomiska
skador som utsläppen förorsakar yrkesfisket. Motionärerna yrkar att
ersättning ur miljöskadeförsäkringen skall kunna utgå till yrkesfiskare som
tvingats upphöra med fisket på grund av miljöfarliga utsläpp.
I likhet med motionärerna anser utskottet att det är angeläget att
yrkesfiskare kan erhålla en fullgod ersättning för de skador som kan drabba
dem på grund av annans miljöfarliga verksamhet. Då frågor om ekonomisk
ersättning vid en annan typ av miljöskador, nämligen oljeskador på
fiskeredskap m.m., behandlats i riksdagen har utskottet därför också
understrukit vikten av att ersättningsfrågorna får en tillfredsställande
lösning. När det gäller sådana skador som har sin orsak i miljöstörande
utsläpp från en fastighet eller som eljest har anknytning till användningen av
en fastighet har enligt utskottets mening de skadelidandes ersättningsmöjligheter
påtagligt förbättrats genom miljöskadelagens införande. Otvivelaktigt
är det emellertid så att vid den typ av skador som avses med motionen den
skadelidandes möjligheter att få kompensation med stöd av miljöskadelagen
är begränsade. Bl.a. kan det ofta vara svårt för den skadelidande att styrka
vem som orsakat skadan. Utskottet kan därför ha förståelse för motionärernas
önskemål att miljöskadeförsäkringen skall utsträckas till att omfatta
också skador för yrkesfiskarna. En sådan utvidgning skulle emellertid
innebära väsentliga ändringar av de villkor som avses gälla för försäkringen.
Bl.a. skulle försäkringen för att kunna erbjuda ersättning för fiskarnas
inkomstförluster behöva omfatta inte bara person- och sakskador utan också
förmögenhetsskador. Förutsättningarna för miljöskadeförsäkringen skulle
därmed radikalt förändras och det åtagande att meddela försäkringen som
vissa försäkringsbolag gjort skulle då inte längre gälla. Utskottet gör den
bedömningen att det knappast är troligt att man kan få till stånd en ny
försäkringslösning med ett avsevärt utvidgat tillämpningsområde, och hela
försäkringsfrågan skulle då kunna falla, något som skulle gagna varken
yrkesfiskarna eller andra som drabbas av miljöskador.
Enligt utskottets mening kan det över huvud taget ifrågasättas huruvida
man genom försäkringsanordningar eller skadeståndsrättsliga regler kan lösa
de problem som vattenföroreningarna orsakar en hel näringsgren. Det
ankommer visserligen inte på lagutskottet att uttala sig i miljöfrågor men
JoU 1987/88:23
Bilaga 2
306
utskottet vill ändå framhålla att det naturliga botemedlet är att man i största
möjliga utsträckning försöker förebygga miljöfarliga utsläpp i våra vattenområden.
Av många tänkbara åtgärder i syfte att förbättra miljön är
ekonomiska styrmedel i form av exempelvis miljöavgifter ett alternativ.
Enligt vad som uttalas i propositionen kommer också en utredning att
tillsättas med uppgift att lägga fram förslag till ett system med miljöavgifter.
Utskottet vill även peka på att det - vid sidan av vad som kan åstadkommas
inom vårt land - behövs åtgärder på det internationella planet i syfte att
förhindra gränsöverskridande föroreningar.
Med det anförda förordar utskottet att motion Jo41 inte föranleder någon
riksdagens vidare åtgärd.
I motion L612 (c) och Jo30 (c) framhålls att tillverkare och importörer av
kemikalier bör vara skyldiga att ha ansvarsförsäkring. Genom premiesättningen
för en sådan försäkring skulle enligt motionärerna företagen påverkas
att förbättra kontrollen av produkterna. Vidare skulle både företagen och
försäkringsbolagen komma att ge ökade resurser till forskning och analyser
på miljöområdet. Motionärerna yrkar att riksdagen hos regeringen begär
förslag till en obligatorisk ansvarsförsäkring för kemikalier (yrkande 52 i
motion Jo30).
Som ovan berörts täcker en ansvarsförsäkring endast det skadeståndsansvar
som enligt gällande rätt kan utkrävas av skadevållaren/försäkringstagaren.
Genom en obligatorisk ansvarsförsäkring kan man således inte komma
till rätta med bristfälligheter i det skadeståndsrättsliga regelsystemet. För att
man skall kunna åstadkomma ett förbättrat skydd för de skadelidande och
öka företagens benägenhet att vidta förebyggande åtgärder krävs alltså i
första hand en skärpning av ansvarsreglerna. I sammanhanget vill utskottet
påpeka att från ansvarsförsäkringen måste skiljas sådan försäkring som
visserligen i likhet med ansvarsförsäkringen bekostas av den skadegörande
verksamheten men som direkt skyddar den skadelidande utan att något
ansvar läggs på skadevållaren. Som exempel på en sådan försäkring kan
nämnas patientförsäkringen och läkemedelsförsäkringen samt det ovan
redovisade förslaget till en kollektiv miljöskadeförsäkring.
När det gäller skador i miljön som har sin orsak i användningen av
kemikalier på en fastighet har genom miljöskadelagen införts skärpta
ansvarsregler. Genom den i den nu aktuella propositionen föreslagna
kollektiva försäkringen för vissa miljöskador har skyddet för de skadelidande
ytterligare förbättrats och därmed också skapats ett ökat incitament för
företagen att vidta förebyggande åtgärder. Kemikalier kan emellertid orsaka
många andra skador än sådana som omfattas av miljöskadelagen. Enligt
utskottets mening är det därför angeläget att det skadeståndsrättsliga
regelsystemet byggs ut också i andra avseenden så att de skadelidandes
ersättningsmöjligheter förbättras. I fråga om skador som kan uppkomma vid
landsvägstransporter av kemikalier vill utskottet hänvisa till att regeringen
nyligen i proposition 1987/88:139 föreslagit en ändring i trafikskadelagen som
innebär att maximibeloppet för vad som kan utgå ur ett fordons trafikförsäkring
höjs från 50 milj. kr. till 100 milj. kr. Höjningen syftar till att förbättra
ersättningsmöjligheterna för sådana mer omfattande trafikskador som kan
uppkomma t.ex. i samband med transporter av farligt gods. Av särskild
JoU 1987/88:23
Bilaga 2
307
betydelse när det gäller att tillgodose de skadelidandes intressen och
förebygga uppkomsten av kemikalieskador är det ansvar för produktskador
som tillverkare och importörer av olika produkter kan åläggas. Förslag till en
lagstiftning om produktansvar framlades år 1979 av produktansvarskommittén,
och enligt vad utskottet inhämtat avser regeringen att under våren 1989
framlägga en proposition i ämnet på grundval av förslaget.
Enligt utskottets mening bör regeringens ställningstagande till frågan om
produktansvarets utformning inte föregripas. Genomförs en lagstiftning på
området kan emellertid det av motionärerna aktualiserade spörsmålet
komma i ett annat läge. För närvarande saknas emellertid skäl att uppställa
krav på en sådan ansvarsförsäkring som förordas av motionärerna. Utskottet
avstyrker därför bifall till motion L612 och motion Jo30 yrkande 52.
Motionären i motion L207 (c) yrkar att företagen genom en lagändring
skall åläggas att i sina årsbokslut avge en särskild miljöredovisning. Syftet
med förslaget är enligt motionären att öka kemikalieinspektionens och
länsstyrelsernas möjligheter att kontrollera vart använda kemikalier tar
vägen.
I den nu aktuella propositionen förordas att företagens egenkontroll på
miljöskyddsområdet skall skärpas samt att myndigheternas tillsyn och
kontroll skall effektiviseras. Som ett led i dessa åtgärder föreslås att företag
som fått tillstånd att bedriva miljöfarlig verksamhet skall årligen avge en
miljörapport till tillsynsmyndigheten. Enligt utskottets mening får motionärens
önskemål anses ha blivit i väsentlig mån tillgodosett genom förslaget.
Motion L207 bör därför inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Utöver det anförda föranleder propositionen och motionerna inte några
uttalanden från lagutskottets sida.
Stockholm den 21 april 1988
På lagutskottets vägnar
Per-Olof Strindberg
Närvarande: Per-Olof Strindberg (m). Lennart Andersson (s), Owe Andréasson
(s). Ulla Orring (fp). Martin Olsson (c), Inga-Britt Johansson (s),
Allan Ekström (m). Bengt Kronblad (s). Inger Hestvik (s). Bengt Harding
Olson (fp), Nic Grönvall (m). Gunnar Thollander (s). Marianne Karlsson
(c). Berit Löfstedt (s) och UIla-Britt Åbark (s).
JoU 1987/88:23
Bilaga 2
308
Avvikande meningar
1. Ersättning till yrkesfiskare
Per-Olof Strindberg (m). Ulla Orring (fp). Martin Olsson (c). Allan Ekström
(m), Bengt Harding Olson (fp), Nic Grönvall (m) och Marianne Karlsson (c)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”1 likhet" och
slutar med "av miljöskador” bort ha följande lydelse:
I likhet med motionärerna anser utskottet att det är angeläget att
yrkesfiskare kan erhålla en fullgod ersättning för de skador som kan drabba
dem på grund av annans miljöfarliga verksamhet. Då frågor om ekonomisk
ersättning vid en annan typ av miljöskador, nämligen oljeskador på
fiskeredskap m.m., har behandlats i riksdagen har utskottet därför också
understrukit vikten av att ersättningsfrågorna får en tillfredsställande
lösning. När det gäller sådana skador som har sin orsak i miljöstörande
utsläpp från en fastighet eller som eljest har anknytning till användningen av
en fastighet har enligt utskottets mening de skadelidandes ersättningsmöjligheter
påtagligt förbättrats genom miljöskadelagens införande. Otvivelaktigt
är det emellertid så att vid den typ av skador som avses med motionen den
skadelidandes möjligheter att få kompensation med stöd av miljöskadelagen
är begränsade. Bl.a. kan det ofta vara svårt för den skadelidande att styrka
vem som orsakat skadan. Utskottet kan därför ha förståelse för motionärernas
önskemål att miljöskadeförsäkringen skall utsträckas till att omfatta
också skador för yrkesfiskarna. En sådan utvidgning skulle emellertid
innebära väsentliga ändringar av de villkor som avses gälla för försäkringen.
Bl.a. skulle försäkringen för att kunna erbjuda ersättning för fiskarnas
inkomstförluster behöva omfatta inte bara person- och sakskador utan också
förmögenhetsskador. Förutsättningarna för miljöskadeförsäkringen skulle
därmed radikalt förändras och det åtagande att meddela försäkringen som
vissa försäkringsbolag gjort skulle då inte längre gälla. Utskottet gör den
bedömningen att det knappast är troligt att man för närvarande kan få till
stånd en ny försäkringslösning med ett avsevärt utvidgat tillämpningsområde
och hela försäkringsfrågan skulle då kunna falla, något som skulle gagna
varken yrkesfiskarna eller andra som drabbas av miljöskador. Som utskottet
ovan anfört är det emellertid viktigt att frågan om ersättning till yrkesfiskare
vid miljöskador får en tillfredsställande lösning. Andra möjligheter att
tillgodose behovet av ersättning bör därför övervägas. Det får ankomma på
regeringen att snarast ta upp spörsmålet till prövning.
dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Med det” och
slutar med ”vidare åtgärd” bort ha följande lydelse:
Vad utskottet ovan anfört om översyn av frågan om ersättning till
yrkesfiskare bör riksdagen med anledning av motion Jo41 som sin mening ge
regeringen till känna.
JoU 1987/88:23
Bilaga 2
309
2. Kemikalieförsäkring
Martin Olsson och Marianne Karlsson (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 6 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”yrkande
52” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör regeringens ställningstagande till frågan om
produktansvarets utformning inte föregripas. Utskottet vill dock understryka
vikten av att beredningsarbetet inriktas på att åstadkomma en lösning som
tillgodoser de skadelidandes intressen. Inte minst angeläget härvidlag är att
ansvaret för kemikalieskador får en tillfredsställande utformning. 1 likhet
med motionärerna anser utskottet att starka skäl talar för att en obligatorisk
ansvarsförsäkring mot sådana skador bör införas. En sådan försäkring är av
betydelse inte bara för dem som skadas av kemikalier utan leder också som
närmare redovisas i motionerna till en förbättrad produktkontroll från
företagens sida och till ökade satsningar på forskning och analyser inom
miljöområdet. Enligt utskottets mening bör regeringen i samband med
förslag till lagstiftning om produktansvar framlägga förslag till införande av
skyldighet för tillverkare och importörer av kemikalier att ha ansvarsförsäkring.
Vad sålunda anförts bör riksdagen med bifall till motion L612 och
motion Jo30 som sin mening ge regeringen till känna.
JoU 1987/88:23
Bilaga 2
310
Innehållsförteckning
JoU 1987/88:23
Ärendets beredning 1
Sammanfattning 1
Propositionen 3
Propositionens huvudsakliga innehåll 3
Regeringens förslag 6
Anslagsfrågor för budgetåret 1988/89 7
Lagförslagen 7
Motionerna 7
Motion från allmänna motionstiden 1987 7
Motioner från allmänna motionstiden 1988 7
Motioner överlämnade från andra utskott 33
Motioner väckta med anledning av propositionen 34
Utredningar som redovisas i propositionen 47
Offentlig utfrågning m.m 48
Utskottet 48
1. Inledning 48
2. Miljöpolitikens inriktning 49
3. Naturresurser och naturvård 51
Inriktningen av naturvårdspolitiken 52
De areella näringarna och deras påverkan på naturmiljön .... 55
Skogsbruk 55
Jordbruk 56
Annan verksamhet 57
Naturvård 59
Skydd och vård av naturtyper 59
Särskilda skyddsområden 66
Regionala frågor 67
Skydd och vård av hotade arter 69
Utvidgning av vissa nationalparker m.m 73
Översyn av naturvårdsförvaltningen 74
Lagstiftning och organisation 76
4. Luftföroreningar och försurning 80
Strategi för renare luft 80
Koldioxidproblemet 82
Internationellt arbete 83
Särskilda föreskrifter för miljöskyddsområde 85
Skärpta avgaskrav för fordon 87
Skärpta personbilskrav 89
Eftermontering av katalysatorer på äldre bilar 90
Övriga fordonsslag 91
Forskning och utveckling 91
Tillämpningen av bilavgaslagen 93
Kväveoxider från förbränningsanläggningar samt ytterligare åtgärder
mot svavelutsläppen 96
Åtgärder mot kolväteutsläpp 98
Kalkning av sjöar och vattendrag 98 311
Forskning, utveckling och information 99
5. Havsföroreningar 100 JoU
Internationellt arbete 101
Huvudpunkterna i en aktionsplan mot havsföroreningar 103
Åtgärder för att minska utsläppen av stabila organiska ämnen 104
Massaindustrins utsläpp 106
PCB 107
Dioxin 108
Industriavlopp till kommunala reningsverk 109
Åtgärder för att minska utsläppen av närsalter från kommunala
reningsverk och industrier 110
Metaller lil
Forskning och utveckling 112
Östersjölaboratorium 113
6. Skydd för ozonskiktet 114
Avveckling av CFC-användningen 116
Pågående CFC-användning 118
Styrmedel 119
Återvinning och inventering 119
Forskning och ersättningsteknik m.m 120
7. Miljöskador m.m 121
8. Vissa övriga miljöfrågor 126
Kemikalier 126
Kemikalieanvändning i allmänhet 127
Kemikalieanvändning i vissa fall 127
Kemikaliekontroll m.m 128
Inventering m.m. av kemiska ämnen och produkter 130
Avfall 131
Avfallshantering i allmänhet 131
Källsortering 133
Retursystem och förpackning 134
Återvinning 136
Skrotningspremie, miljöfarligt avfall i vissa fall m.m 136
Radon i bostäder 137
Regionala miljöfrågor 138
9. Internationellt miljösamarbete 141
Det internationella miljösamarbetets omfattning och utveckling
142
Uppföljning av Brundtlandkommissionens rapport 145
Europeiskt miljösamarbete 146
Nordiskt miljösamarbete 148
Bilateralt miljösamarbete 149
Ett internationellt miljöteknikinstitut 151
10. Miljöskyddets regelsystem och organisation 152
Företagens egenkontroll m.m 154
Fördelningen av myndigheternas uppgifter 155
Instansordningen i miljöskyddsärenden 157
Rätten för miljöorganisationer m. fl. att överklaga beslut enligt
ML 158
1987/88:23
312
Villkoren i tillståndsbeslut m.m 158 JoU 1987/88:23
Påföljden för miljöbrottslighet m.m 159
Miljöskyddsavgiften 161
Allmän rättshjälp i miljömål 161
Miljömedvetande och miljöhänsyn 162
Kunskapsförsörjning 165
Särskilda frågor 166
Resurser 166
Avgifter för tillståndsprövning och tillsyn enligt ML 168
Motioner om ändring av vissa stadganden i ML 169
Miljöskyddsprövning av vägar 169
Lagförslagen m.m 171
11. Ekonomiska styrmedel 171
12. Anslagsfrågor för budgetåret 1988/89 174
B 5. Åtgärder mot luftföroreningar och försurning 174
B 7. Mark för naturvård 176
B 8. Vård av naturreservat m.m 178
B 9. Vård av hotade arter m.m 179
B 18. Åtgärder mot havsföroreningar 180
B 19. Utredningsverksamhet om CFC-föreningar, m.m 180
B 20. Åtgärder mot miljöskador 181
B 21. Åtgärder för att rena Dalälven 181
B 22. Internationellt institut för främjande av miljöteknik m.m. 181
Övriga anslagsfrågor 181
Utskottets hemställan 183
Reservationer 200
Miljöpolitikens inriktning (res. 1—3) 200
Naturresurser och naturvård (res. 4-36) 201
Luftföroreningar och försurning (res. 37-58) 220
Havsföroreningar (res. 59-79) 233
Skydd för ozonskiktet (res. 80- 83) 244
Miljöskador m.m. (res. 84) 246
Vissa övriga miljöfrågor (res. 85—105) 247
Internationellt miljösamarbete (res. 106—114) 259
Miljöskyddets regelsystem och organisation (res. 115—134) .. 264
Ekonomiska styrmedel (res. 135-140) 272
Anslagsfrågor för budgetåret 1988/89 (res. 141-159) 275
Särskilda yttranden 284
Bilaga 1 (Lagförslagen) 287
Bilaga 2 (Lagutskottets yttrande) 303
313