Jordbruksutskottets betänkande
1987/88:22

om djurskyddslag, m.m. (prop. 1987/88:93)

Sammanfattning

I betänkandet behandlas bl.a. förslag om en ny djurskyddslag som skall
ersätta lagen (1944:219) om djurskydd. Lagen skall innehålla de grundläggande
bestämmelserna om djurskyddet.

Den nya lagen omfattar samma djurslag som 1944 års lag, dvs. husdjur och
andra djur som hålls i fångenskap. Skyddet för djuren förstärks. Djuren skall
i framtiden skyddas inte bara mot lidande utan också mot sjukdom.
Djurhållningen måste således i fortsättningen inriktas mot att djuren skall
hållas friska. Även i övrigt föreslås en förstärkning av djurskyddet i flera
avseenden. För djur inom husdjursskötseln uppställs särskilda krav på att
djuren skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det
främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Frågor
rörande slakten uppmärksammas och en särskild regel införs som innebär att
djuren skall skonas från obehag och lidande i samband med denna. Krav på
tillståndsplikt införs för ridskoleverksamhet och pälsdjursuppfödning som
sker yrkesmässigt eller i större omfattning. Det gamla tillståndskravet för
kennelverksamhet och liknande behålls. S.k. dopning förbjuds. Flera av de
nya bestämmelserna i lagen innebär också ett utvidgat skydd bl.a. för djur
som används i tävlingar. Beträffande djur som används för vetenskapliga
ändamål föreslås skärpta krav på tillstånd till verksamheten och på att det
skall finnas en ansvarig föreståndare. Vidare föreslås en utökad etisk
prövning och krav på utbildning för dem som arbetar med försöken. Slutligen
föreslås skärpta straff för brott mot lagen.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1988.

Vidare redovisas i propositionen en ny organisation av de djurförsöksetiska
nämnderna samt vissa anslagsfrågor.

Vissa ekonomiska styrmedel föreslås för att förbättra djurhälsan och
djurskyddet inom husdjursskötseln.

Slutligen föreslås att lagen (1985:295) om foder ändras så att det blir
förbjudet annat än i undantagsfall att använda foder som innehåller köttmjöl
från självdöda djur. Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1988.

Utskottet tillstyrker de framlagda lagförslagen och gör i samband därmed
uttalanden om djurhållningen, särskilt såvitt avser burhönssystemet. I
anslutning till motioner om försöksdjursanvändningen föreslår utskottet att
riksdagen uttalar sig för förbud mot den s.k. LD50-metoden och mot
kosmetikatester på djur. En märkningsskyldighet föreslås införd för kosme -

JoU

1987/88:22

1 Riksdagen 1987188.16sami. Nr 22

tiska produkter med avseende på förekomsten av djurförsök vid tillverkningen
av produkterna.

Till betänkandet fogas 7 reservationer och 3 särskilda yttranden.

Propositionen

I proposition 1987/88:93 föreslår regeringen (jordbruksdepartementet)

dels att riksdagen antar inom jordbruksdepartementet upprättade förslag till

1. djurskyddslag,

2. lag om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter,

3. lag om ändring i lagen (1986:99) om försöksverksamhet med ökade

kommunala befogenheter vid tillsyn enligt lagen (1944:219) om djurskydd,

4. lag om ändring i lagen (1985:295) om foder,

5. lag om ändring i lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m.m.,

dels att riksdagen

6. bemyndigar regeringen ikläda staten de ekonomiska förpliktelser som
följer av en förlängning av avtalet angående stöd till forskning rörande
alternativa metoder till djurförsök i enlighet med vad som förordats i
propositionen,

7. till Bidrag till djurskyddsfrämjande åtgärder för budgetåret 1988/89
anvisar ett reservationsanslag av 3 673 000 kr.

Vidare bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts
om organisationen av den etiska prövningen av djurförsök och om prisavdrag
för anmärkningar vid veterinärbesiktning vid slakt.

Lagförslagen under 1-3 ovan har granskats av lagrådet.

JoU 1987/88:22

Lagförslagen är av följande lydelse:
1 Förslag till
Djurskyddslag

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag avser vård och behandling av husdjur. Den avser också
andra djur om de hålls i fångenskap.

Grundläggande bestämmelser om hur djur skall hållas och skötas

2 § Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom.

3 § Djur skall ges tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn.
Stall och andra förvaringsutrymmen för djur skall ge djuren tillräckligt

utrymme och skydd samt hållas rena.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen
får meddela ytterligare föreskrifter om

1. stall och andra förvaringsutrymmen för djur,

2. skyldighet att låta förpröva sådana utrymmen, och

3. skyldighet att låta förpröva ny teknik inom djurhållningen.

4 § Djur som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn
eller pälsar skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt
att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen
får meddela ytterligare föreskrifter om hur sådana djur skall hållas och
skötas.

5 § Djur får inte överansträngas.

Inte heller får de agas eller drivas på med redskap som lätt kan såra eller
på annat sätt skada djuret.

6 § Djur får inte hållas bundna på ett för djuren plågsamt sätt eller så att
de inte kan få behövlig rörelsefrihet eller vila eller tillräckligt skydd mot
väder och vind.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen
får meddela ytterligare föreskrifter om hur djur får hållas bundna.

7 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen
får meddela föreskrifter om förbud mot eller villkor för att hålla djur i
fångenskap.

8 § Vid transport av djur skall transportmedlet vara lämpligt för ändamålet
och ge djuret skydd mot värme och köld samt mot stötar, skavning och
liknande. I den utsträckning det behövs skall djuren hållas skilda från
varandra.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen
får meddela ytterligare föreskrifter om transport av djur.

9 § Ett sjukt eller skadat djur skall snarast ges nödvändig vård, om inte
sjukdomen eller skadan är så svår att djuret måste avlivas omedelbart.

JoU 1987/88:22

Operativa ingrepp m. m.

10 § Det är förbjudet att göra operativa ingrepp på djur i andra fall än när
det är befogat av veterinärmedicinska skäl, om inte föreskrifter om undantag
har meddelats med stöd av tredje stycket.

Första stycket gäller inte djur som används för sådana ändamål som
avses i 19 § första stycket.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen
får meddela ytterligare föreskrifter om operativa ingrepp på djur samt
föreskrifter om undantag från första stycket i fråga om djur som avses i 4 §
eller om det finns särskilda skäl.

11 § För operativa ingrepp på djur skall en veterinär anlitas. Detsamma
gäller vid annan behandling i syfte att förebygga, påvisa, lindra eller bota
sjukdom eller skada hos ett djur, om behandlingen orsakar lidande som
inte är obetydligt.

Första stycket gäller inte om behandlingen är så brådskande att en
veterinär inte hinner anlitas.

I fråga om djur som används för ändamål som avses i 19 § första stycket
får ingreppet eller behandlingen också utföras av den som har föreskriven
utbildning.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen
får meddela föreskrifter om undantag från första stycket.

12 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen
får meddela föreskrifter om förbud mot eller villkor för

1. användning av genteknik på djur,

2. tillförsel av hormoner eller andra ämnen till djur för att påverka
djurets egenskaper i annat syfte än att förebygga, påvisa, lindra eller bota
sjukdom eller sjukdomssymtom, eller

3. avel med sådan inriktning som kan medföra lidande för djuren eller
påverka djurens naturliga beteenden.

Första stycket 2 gäller inte ämnen som omfattas av lagen (1985:295) om
foder.

Slakt m. m.

13 § När djur förs till slakt och när de slaktas, skall de skonas från
onödigt obehag och lidande.

14 § Husdjur skall vid slakten vara bedövat när blodet tappas av. Andra
åtgärder vid slakten får inte vidtas innan djuret är dött.

Första stycket första meningen gäller inte om ett djur till följd av sjukdom
eller olycksfall måste slaktas genast.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen
får meddela föreskrifter om undantag från första stycket första meningen
för fjäderfä och kaniner.

15 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen
får meddela ytterligare föreskrifter om slakt och om avlivning av djur i
andra fall.

Tillståndsplikt för viss djurhållning

16 § Tillstånd till verksamheten skall den ha som yrkesmässigt eller i
större omfattning

JoU 1987/88:22

1. föder upp eller säljer hundar eller tar emot hundar för förvaring och
utfodring,

2. upplåter hästar eller använder hästar i ridskoleverksamhet, eller

3. föder upp pälsdjur.

Frågor om tillstånd prövas av miljö- och hälsoskyddsnämnden, som
också får återkalla ett beviljat tillstånd.

Vid tillståndsprövningen skall särskild hänsyn tas till att den sökande
kan anses lämplig att bedriva verksamheten och att de anläggningar i vilka
verksamheten skall bedrivas är lämpliga från djurskyddssynpunkt.

Tävling med djur och förevisning av djur

17 § Djur får inte tränas för eller användas vid tävling på sådant sätt att
de utsätts för lidande. Detsamma gäller vid film-, videogram- eller televisionsinspelning
och föreställning eller annan förevisning som anordnas för
allmänheten.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen
får meddela ytterligare föreskrifter om sådan användning av djur.

18 § Ett djur som tränas för eller deltar i tävling på tävlingsbana får inte
utsättas för dopning eller andra otillbörliga åtgärder som påverkar djurets
prestationsförmåga eller temperament.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen
får meddela föreskrifter om vilka åtgärder som är otillåtna.

Användning av djur för vetenskapligt ändamål m. m.

19 § Djur får inte utan regeringens eller, om regeringen bestämmer det,
lantbruksstyrelsens tillstånd användas för vetenskaplig forskning eller undervisning,
sjukdomsdiagnos, framställning av läkemedel eller kemiska
produkter eller för andra jämförliga ändamål, om djuren utsätts för operativt
ingrepp, insprutning eller blodavtappning eller annat lidande. Vid
verksamheten får endast djur som fötts upp för ändamålet användas.
Sådan uppfödning får inte ske utan tillstånd av lantbruksstyrelsen.

Vid tillståndsprövning enligt första stycket skall särskild hänsyn tas till
att den sökande kan anses lämplig att bedriva verksamheten och att de
anläggningar i vilka verksamheten skall bedrivas är lämpliga från djurskyddssynpunkt.
Vid tillstånd till uppfödning av försöksdjur skall hänsyn
också tas till behovet av sådana djur.

Ett tillstånd enligt första stycket får återkallas.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen
får meddela föreskrifter om undantag från bestämmelserna i första stycket
andra meningen.

20 § Om ett tillstånd enligt 19 § första stycket första meningen beviljas,
skall det finnas en av lantbruksstyrelsen godkänd föreståndare som ansvarar
för verksamheten.

Den som använder djur i verksamhet som avses i 19 § första stycket,
deltar i sådan användning av djur eller vårdar djuren skall ha den utbildning
som fordras.

Närmare föreskrifter om utbildningen meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.

JoU 1987/88:22

21 § Användning av djur för ändamål som avses i 19 § första stycket JoU 1987/88:22
skall prövas från etisk synpunkt innan användningen påbötjas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
ytterligare föreskrifter om prövningen samt föreskrifter om undantag från
denna.

22 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får beträffande
djur som används för sådana ändamål som avses i 19 § första
stycket meddela föreskrifter om undantag från lagens bestämmelser.

23 § Den som använder djur för sådana ändamål som avses i 19 § första
stycket skall lämna de uppgifter om användningen som föreskrivs av
regeringen eiler den myndighet som regeringen bestämmer.

Tillsyn m. m.

24 § Lantbruksstyrelsen utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden
av denna lag och, om inte annat är angivet, av de föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen. Lantbruksstyrelsen samordnar övriga tillsynsmyndigheters
verksamhet och lämnar vid behov råd och hjälp i denna
verksamhet.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden utövar tillsynen inom kommunen om
regeringen inte har föreskrivit att tillsynen skall utövas på något annat sätt.

Tillsynen i övrigt skall utövas av den eller de myndigheter som regeringen
bestämmer.

Polismyndigheten skall på begäran lämna den hjälp som behövs vid
tillsynen.

25 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen
får föreskriva att det får tas ut avgift för tillsynen och i ärenden enligt
denna lag.

26 § En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som
behövs för att denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen skall efterlevas.

I beslut om föreläggande eller förbud får tillsynsmyndigheten sätta ut
vite, dock inte i fall som avses i 29 §.

Om någon inte rättar sig efter lagen eller föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen eller inte följer en tillsynsmyndighets föreläggande, får
myndigheten besluta om rättelse på hans bekostnad. I brådskande fall får
ett sådant beslut meddelas utan föregående föreläggande.

27 § För tillsyn enligt denna lag har tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde
till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där
djur hålls och att där besikta djuren, göra undersökningar och ta prover.

Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och
handlingar som behövs för tillsynen.

28 § Bestämmelserna i 24, 26 och 27 §§ gäller inte djur som används
inom försvarsmakten.

Förbud att ha hand om djur

29 § Länsstyrelsen får meddela förbud att ha hand om djur eller ett visst
slag av djur för den som

1. inte följer ett beslut som en tillsynsmyndighet har meddelat enligt 26 §
och som är av väsentlig betydelse från djurskyddssynpunkt,

2. allvarligt har försummat tillsynen eller vården av ett djur, eller

3. har misshandlat ett djur.

Om den mot vilken förbudet riktas är ägare av djuret, får länsstyrelsen
dessutom ålägga honom att göra sig av med det och förbjuda honom att
skaffa djur över huvud taget eller ett visst slag av djur.

Förbudet kan avse viss tid eller gälla tills vidare.

Omhändertagande av djur m. m.

30 § Påträffas ett djur så svårt sjukt eller skadat att det bör avlivas
omedelbart, får en veterinär eller en polisman och i brådskande fall någon
annan genast avliva djuret.

Den som har avlivat djuret skall underrätta ägaren eller innehavaren av
djuret om detta. Om detta inte kan ske, skall polismyndigheten underrättas.

31 § Länsstyrelsen får besluta att ett djur skall tas om hand genom
polismyndighetens försorg om

1. djuret otillbörligt utsätts för lidande och detta inte rättas till efter
tillsägelse av tillsynsmyndigheten,

2. ett beslut som meddelats enligt 26 § inte följs och beslutet är av
väsentlig betydelse från djurskyddssynpunkt, eller

3. ett beslut som meddelats enligt 29 § inte följs.

32 § Utan hinder av vad i 31 § 1 föreskrivs om tillsägelse och rättelse får
länsstyrelsen, en tillsynsmyndighet eller polismyndigheten besluta att ett
djur som är utsatt för lidande omedelbart skall omhändertas om

1. det bedöms utsiktslöst att felet blir avhjälpt,

2. ägaren till djuret är okänd eller inte kan anträffas, eller

3. det i övrigt bedöms oundgängligen nödvändigt från djurskyddssynpunkt.

Om beslutet har meddelats av någon annan än länsstyrelsen, skall beslutet
underställas länsstyrelsen, som snarast skall avgöra om det skall fortsätta
att gälla.

33 § Sedan ett djur har omhändertagits får ägaren inte förfoga över det
utan tillstånd av länsstyrelsen.

34 § När länsstyrelsen beslutar om omhändertagande av djur, skall det i
beslutet fastställas om djuret skall säljas eller avlivas.

Om länsstyrelsen har beslutat att djuret skall säljas och om det visar sig
att beslutet inte kan verkställas, får länsstyrelsen i stället besluta att djuret
skall avlivas.

Djuret skall avlivas eller säljas genom polismyndighetens försorg.

35 § Kostnader som uppkommer på grund av åtgärder enligt 31 eller 32 §
får förskotteras av allmänna medel.

Om ett djur omhändertas enligt 31 eller 32 §, skall kostnaden slutligt
betalas av den mot vilken åtgärden har riktats, om det inte finns särskilda
skäl till annat.

Om ett omhändertaget djur har sålts genom polismyndighetens försorg,
får kostnad som slutligt skall betalas av ägaren tas ut ur köpesumman.

JoU 1987/88:22

Ansvar och överklagande m. m.

36 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt eller
av oaktsamhet

1. bryter mot 3, 5, 6, 8- 11, 14, 16-19 eller 21 §,

2. bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag,
eller

3. underlåter att följa ett sådant föreläggande eller bryter mot ett sådant
förbud som avses i 29 §.

I ringa fall skall den skyldige inte dömas till ansvar. Detsamma gäller om
den skyldige kan dömas till ansvar för gärningen enligt brottsbalken.

37 § Om ett vitesföreläggande eller vitesförbud har överträtts, döms inte
till ansvar enligt 36 § för gärning som omfattas av föreläggandet eller
förbudet.

38 § Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut enligt denna lag eller enligt
bestämmelse som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos länsstyrelsen.

Beslut, som annan statlig myndighet än regeringen i särskilt fall meddelat
enligt lagen eller med stöd av regeringens förordnande enligt lagen, får
överklagas hos kammarrätten.

Annat beslut som lantbruksstyrelsen eller annan statlig myndighet meddelat
enligt lagen eller med stöd av regeringens förordnande enligt lagen får
överklagas hos regeringen.

39 § Beslut som avses i 29, 31 och 32 §§ gäller omedelbart, om inte
myndigheten bestämmer något annat.

En myndighet får i annat fall bestämma att ett beslut skall gälla även om
det överklagas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988 då lagen (1944:219) om
djurskydd samt lagen (1937:313) angående slakt av husdjur skall upphöra
att gälla.

2. Beslut om förelägganden, förbud eller tillstånd som har meddelats
före ikraftträdandet skall anses vara meddelade enligt den nya lagen, om
inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer beslutar
något annat.

3. Om det i lag eller annan författning hänvisas till en bestämmelse som
har ersatts genom en bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya
bestämmelsen.

4. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen
får meddela de föreskrifter om undantag som övergångsvis kan behövas.

JoU 1987/88:22

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1943: 459) om tillsyn över hundar och
katter

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1943: 459) om tillsyn över hundar
och katter1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Eftersätts tillsynen över hund, får polismyndigheten meddela det beslut
som omständigheterna kräver, såsom att hunden skall vara försedd med
munkorg eller hållas bunden eller instängd. Beslutet skall delges hundens
ägare eller den som mottagit hunden till underhåll eller nyttjande.

Är det fråga om en hund som avses
i 2 §, får polismyndigheten besluta
att hunden skall omhändertas
genom myndighetens försorg. Sedan
hunden omhändertagits får
ägaren inte förfoga över hunden
utan tillstånd av polismyndigheten.
Polismyndigheten skall efter värdering
låta sälja eller avliva hunden
eller ta hand om hunden tills vidare.
För omhändertagandet gäller i
övrigt 35 § djurskyddslagen
(1988:00). Innan en hund avlivas
skall dock polismyndigheten inhämta
yttrande från veterinär, om
det ej är uppenbart obehövligt eller
fara i dröjsmål.

Anträffas en hund som avses i 2 § lös på område där hemdjur finns, får
hunden, om den ej låter sig tas om hand, dödas av den som äger eller
vårdar hemdjuren. Den som sålunda dödat en hund är skyldig att snarast
möjligt anmäla förhållandet till polismyndigheten.

Beslut enligt första eller andra stycket gäller omedelbart, om inte något
annat förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Är det fråga om en hund som avses
i 2 §, får polismyndigheten besluta
att hunden skall omhändertas
genom myndighetens försorg. För
sådant omhändertagande gäller 18
och 19 §§ lagen (1944:219) om djurskydd.
Innan en hund avlivas skall
dock polismyndigheten inhämta
yttrande från veterinär, om det ej är
uppenbart obehövligt eller fara i
dröjsmål.

JoU 1987/88:22

1 Lagen omtryckt 1987:260. Senaste lydelse av lagens rubrik 1987:260.

3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1986:99) om försöksverksamhet med
ökade kommunala befogenheter vid tillsyn enligt lagen
(1944:219) om djurskydd

Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1986:99) om försöksverksamhet
med ökade kommunala befogenheter vid tillsyn enligt lagen

(1944:219) om djurskydd samt 1 och

Nuvarande lydelse

Lag om försöksverksamhet med
ökade kommunala befogenheter vid
tillsyn enligt lagen (1944:219) om
djurskydd.

Med avvikelse från vad som föreskrivs
i 14 och 17 §§ lagen
(1944:219) om djurskydd får försöksverksamhet
enligt denna lag
bedrivas i Haninge, Tyresö, Gnosjö,
Helsingborgs, Varbergs, Ale,
Örebro, Sandvikens och Bräcke
kommuner.

2 §§ lagen skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse

Lag om försöksverksamhet med
ökade kommunala befogenheter vid
tillsyn enligt djurskyddslagen
(1988:00).

Med avvikelse från vad som föreskrivs
i 29, 31 och 32 §§ djurskyddslagen
(1988:00) får försöksverksamhet
enligt denna lag bedrivas
i Haninge, Tyresö, Gnosjö,
Helsingborgs, Varbergs, Ale, Örebro,
Sandvikens och Bräcke kommuner.

2 §

Miljö- och hälsoskyddsnämnden Miljö- och hälsoskyddsnämnden
har samma befogenheter som enligt har samma befogenheter som enligt

14 § 4 mom. andra stycket och 17 § 29, 31 och 32 §§ djurskyddslagen

lagen (1944:219) om djurskydd till- (1988:00) tillkommer länsstyrelsen,

kommer länsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

JoU 1987/88:22

4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1985: 295) om foder

Härigenom föreskrivs att det i lagen om foder (1985: 295) skall införas en
ny paragraf, 3a§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3a§

Som foder till andra djur än pälsdjurfår
inte användas fodermjöl eller
annan vara som framställts av
kött från självdöda djur eller från
sjukligt förändrade delar av slaktade
djur.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1985: 342) om kontroll av husdjur
m. m.

Härigenom föreskrivs att 5§ lagen (1985:342) om kontroll av husdjur

m. m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse

Om det finns hälsokontroll anordnad
för slaktsvin, får regeringen
föreskriva att en avgift får tas ut vid
slakt av svin från sådana besättningar
som inte omfattas av kontrollen
och i vilka sjukdomar i särskilt
hög grad förekommer.

Regeringen får överlämna åt innehavare
av slakteri att uppbära avgift
av den som lämnar svinen till
slakt.

Föreslagen lydelse

Om det finns hälsokontroll anordnad
för slaktsvin eller nötkreatur,
får regeringen föreskriva att en
avgift får tas ut vid slakt av svin
eller nötkreatur från sådana besättningar
som inte omfattas av kontrollen
och i vilka sjukdomar i särskilt
hög grad förekommer.

Regeringen får överlämna åt innehavare
av slakteri att uppbära avgift
av den som lämnar svinen eller
nötkreaturen till slakt.

JoU 1987/88:22

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Motioner

JoU 1987/88:22

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1987

1986/87:Jo501 av Håkan Stjernlöf (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående
cirkuselefanter.

1986/87:Jo502 av Erkki Tammenoksa (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att
som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande
giltighetstiden för friskintyg gällande husdjur inom Norden.

1986/87:Jo503 av Gunnar Ström och Maud Björnemalm (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om om förhindrande av djurplågeri.

1986/87:Jo507 av Lars Ernestam m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär ändring av de djurskyddsetiska
nämndernas sammansättning i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om att kosmetikatester
på djur förbjuds i Sverige,

3. att riksdagen hos regeringen begär att LD-testerna skall förbjudas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att forskning om alternativa metoder skall prioriteras
från staten, forskningsråd och läkemedelsindustrin.

1986/87:Jo509 av Kerstin Gellerman m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behov av översyn av djurskyddslagen beträffande ny
teknik i djurhållningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behov av översyn av djurskyddslagen beträffande
ansvarig vid vanvård av djur.

1986/87:Jo510 av Marita Bengtsson och Margareta Hemmingsson (s) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till sådan ändring i
djurskyddslagstiftningen att polismyndighetens skyldigheter att omhänderta
och vårda djur åläggs annan myndighet.

1986/87:Jo512 av Mats O Karlsson m.fl. (s) vari yrkas vad som i motionen
anförts om befogenheter för och sammansättning av de djurförsöksetiska
nämnderna.

1986/87:Jo513 av Mats O Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna behovet av en avvecklingsplan för
djurförsöken och en utveckling av alternativa metoder på sätt som anges i
motionen.

1986/87:Jo517 av Ingvar Eriksson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär utredning angående djurförsökens
vetenskapliga värde och alternativa metoders möjligheter,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förbud mot sådana
djurförsök som medför svårt lidande för djuren.

1986/87:Jo518 av Ingvar Eriksson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i

motionen anförts om bättre förvaring av försöksdjur,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i

motionen anförts om uppfödning och transport av importerade försöksdjur.

1986/87:Jo519 av Kerstin Geberman (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om bättre
förhållanden för försöksdjur.

1986/87:Jo521 av Kjell-Arne Welin och Siw Persson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om hönsfabriker.

1986/87:Jo522 av Ingvar Eriksson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om alternativ till
djurförsök.

1986/87:Jo526 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförs om
lekmannarepresentation i de djurförsöksetiska nämnderna samt om nämndernas
funktion och uppgifter.

1986/87:Jo527 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar av regeringen begära förslag till åtgärder för att
förbättra miljön i intensiv animalieproduktion i enlighet med motionens
förslag,

2. att riksdagen beslutar av regeringen begära förslag till åtgärder för att
ytterligare minska användningen av mediciner i animalieproduktionen.

1986/87:Jo529 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om sammansättningen av de djurförsöksetiska nämnderna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om förbud för vissa djurförsök,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om resurser till forskning kring alternativa metoder,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om nya bestämmelser för bättre förhållanden för försöksdjuren,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om import av försöksdjur.

1986/87: Jo532 av Jörn Svensson (vpk) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en förutsättningslös genomgång av föreliggande alternativa metoder
för bekämpning av mul- och klövsjuka.

1986/87:Jo533 av Alf Svensson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att skolans
undervisning i högre grad än hittills skall betona läroplanens krav på att
eleverna skall göras medvetna om människans ansvar för sin och kommande
generationers livsmiljö och väcka deras respekt för allt levande.

JoU 1987/88:22

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att lantbruksstyrelsen
uppmanar veterinärer, husdjurskonsulenter och lantbrukslärare att
som rådgivare verka för att animalieproduktionen inriktas på djurvänliga
metoder,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att lantbruksstyrelsen
får utarbeta direktiv för djuruppfödningen så att djurens beteendemässiga
krav bättre uppfylls så att tillgång på ljus, frisk luft, rent vatten och
rejält utrymme garanteras,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny djurskyddslagstiftning i
enlighet med vad som anförts i motionen.

1986/87:Jo534 av Lars Leijonborg och Kerstin Ekman (fp) vari yrkas att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till sådant tillägg till
lagen (1937:313) angående slakt av husdjur att det genom dispens från lagen
skall vara tillåtet med koscherslakt.

1986/87:Jo535 av Martin Olsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en utredning för att pröva djurförsökens vetenskapliga
relevans,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om vikten av att förbättra förhållandena för försöksdjuren,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om erforderliga anslag för alternativ forskning, som kan
ersätta djurförsök,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om förbud för djurförsök då alternativa försöksmetoder
finns, som kan ersätta djurförsöken,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om förbud för experiment som uppenbarligen medför gravt
lidande för försöksdjuret.

1986/87:Jo536 av Margareta Fogelberg (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om alternativa metoder till djurförsök,

2. att riksdagen beslutar att Europarådskonventionens artikel 6 bör ingå i
svensk lag med lydelsen att då alternativa metoder finns, som kan ersätta
djurförsök, får inte försöksdjur användas.

1986/87:Jo537 av Viola Claesson (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna förslag om ändrad sammansättning av de
djurförsöksetiska nämnderna i enlighet med vad som anförs i motionen.

Motioner från allmänna motionstiden 1988

1987/88:Jo271 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen av
regeringen begär förslag till program för djurhållningen.

1987/88:Jo506 av Viola Furubjelke m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om förbud mot
svanskupering på hundar av kosmetiska skäl.

JoU 1987/88:22

1987/88:Jo509 av Margareta Andrén (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad sorn i motionen anförts om förbud mot
svanskupering och s.k. dockning på hundvalpar.

1987/88:Jo510 av Bengt Silfverstrand och Hans Pettersson i Helsingborg (s)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om komplettering av 10
§ i djurskyddslagen innebärande att förbud mot kupering av hundsvansar
införs.

1987/88:Jo511 av Kjell Nordström (s) och Bengt Kindbom (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om myndigheters beslut som har konsekvenser för djurhälsa och
djurskydd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bedriva förprövning och utvärdering av ny teknik vid SLU:s
institution för husdjurshygien i Skara.

1987/88:Jo519 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av lagstiftning och straffpåföljd avseende
djurplågeri.

1987/88:Jo520 av Martin Olsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att reglerna för burmått, miljöförhållanden m.m. för försöksdjur ses
över och anpassas efter djurens behov och ej understiger motsvarande regler
för djur i djurparker och för sällskapsdjur.

1987/88:Jo522 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om strängare regler för handel med ormar och kräldjur,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om åtgärder mot smuggling av ormar och kräldjur,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utredning beträffande eventuell auktorisation av
djurhandlare.

1987/88:Jo524 av Viola Claesson (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts att förhållandena
på försöksdj ursinstitutionerna bör förbättras för att åstadkomma en
minskad sjukdomsfrekvens bland försöksdjuren.

1987/88:Jo527 av Alf Svensson (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att lantbruksstyrelsen
uppmanar veterinärer, husdjurskonsulenter och lantbrukslärare, att
som rådgivare verka för att animalieproduktionen inriktas på djurvänligare
metoder,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att lantbruksstyrelsen
får utarbeta direktiv för djuruppfödningen så att djurens beteende -

JoU 1987/88:22

mässiga krav bättre uppfylls så att tillgång på ljus, frisk luft, rent vatten och
rejält utrymme garanteras,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny djurskyddslagstiftning i
enlighet med vad som anförts i motionen.

1987/88:Jo529 av Viola Claesson (vpk) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om ändrad sammansättning av de djurförsöksetiska
nämnderna i enlighet med vad som anförs i motionen.

1987/88:Jo530 av Leif Olsson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
veterinärernas arbetsförhållanden m.m. och begär att regeringen hos
lantbruksstyrelsen påtalar vikten av att veterinärernas arbets- och lönesituation
regleras på ett tillfredsställande sätt.

1987/88:Jo531 av Mats O Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av
vetenskaplig utvärdering av djurförsöken och de alternativa metoderna till
djurförsök.

1987/88:Jo533 av Ingela Mårtensson och Charlotte Branting (fp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om handel med elefantprodukter.

1987/88:Jo534 av Kjell-Arne Welin m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att djurkarantän öppnas på Skånes västkust.
Motiveringen återfinns i motion 1987/88:Sk573.

1987/88:Jo535 av Pär Granstedt m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utformningen av djurskyddslagen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en skärpning av
regleringen av de djurförsöksetiska nämnderna avseende nämndernas
funktion och sammansättning.

1987/88:Jo720 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär en strategi för utnyttjande av
biotekniken i enlighet med motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär lagstiftning om miljö och genteknik i
enlighet med motionen.

1987/88:Jo873 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om länsveterinärens ställning.

Motioner väckta med anledning av propositionen

1987/88:Jo42 av Lars Ernestam m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av preciseringar i lagtexten,

2. att riksdagen beslutar ge 2 § följande lydelse: ”Djur skall behandlas väl
och skyddas mot skada, sjukdom och otillbörligt lidande samt ges möjlighet
att bete sig naturligt”,

JoU 1987/88:22

3. att riksdagen beslutar ge 3 §, 1 stycket följande lydelse: "Djur skall ges
tillräckligt med foder och vatten och daglig tillsyn”,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en redovisning till riksdagen om fem år av hur arbetet med
alternativ till burhönssystemet utvecklas,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att lantbruksstyrelsen skall följa upp rätten till naturligt beteende
hos alla djurarter,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om undantagsregler från 10 §,

7. att riksdagen beslutar att straffsanktionerna i 36 § också skall omfatta 13

§,

8. att riksdagen beslutar komplettera 15 § i enlighet med vad i motionen
anförts,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av kompletterande detaljbestämmelser till 16 §,

10. att riksdagen beslutar ge 19 § 1 stycket följande lydelse: ”Djur får inte

utan eller blodavtappning eller annat fysiskt såväl som psykiskt lidande

lantbruksstyrelsen,

11. att riksdagen beslutar förbjuda LD50-metoden,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att lekmännen i de etiska nämnderna skall vara fristående,

13. att riksdagen beslutar ge 29 § sista stycket följande lydelse: ”Om den

mot djur över huvud taget eller ett visst slag av djur eller en viss djurart

utöver ett visst antal. Förbudet kan avse viss tid eller gälla tills vidare. Ny
ägare på vilken djur överlåtes skall godkännas av länsstyrelsen.”

1987/88:Jo43 av Viola Claesson och Jan Jennehag (vpk) vari yrkas att
riksdagen beslutar att förbjuda att kosmetika testas på djur,

1987/88:Jo44 av Martin Olsson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att som
sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om åtgärder
för att genomföra riksdagens uttalande (LU 1984/85:39) om innehållsmärkning
på kosmetiska och hygieniska preparat om preparat eller dess olika
beståndsdelar testas på djur.

1987/88:Jo45 av Elving Andersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att 4 § Djurskyddslagen ges följande lydelse: Djur
som uppföds eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn, pälsar, eller
att användas för vetenskapliga ändamål skall hållas och skötas på ett sätt som

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående märkning av djurtestad kosmetika och hygienartiklar.

1987/88:Jo46 av Elving Andersson och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) vari
yrkas att riksdagen beslutar att införa ett nytt stycke i 10 § Djurskyddslagen
med följande lydelse: Det är förbjudet att genomföra svanskupering på
hundar.

JoU 1987/88:22

2 Riksdagen 1987/88. lösaml. Nr22

1987/88:Jo47 av Lisbet Calner och Karl-Erik Svartberg (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
beträffande märkning av kosmetikaprodukter.

1987/88:Jo48 av Mats O Karlsson och Kjell Nordström (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tillgången på expertis inom lantbruksstyrelsen tillgodoses i
samband med utarbetande av följdlagstiftningar till nya djurskyddslagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av stöd till forskning vid institutionen för husdjurshygien
i Skara,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kravet på betesgång skall avse all nötkreatur.

1987/88:Jo49 av Mats O Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till sådan ändring i förslaget till djurskyddslag att § 4
även kommer att omfatta försöksdjur.

1987/88:Jo50 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förprövningskrav i djurstallskötseln för ny teknik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om genteknik och kontroll av denna teknik,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om djurhälsa och djurhållning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om matkvalitet och betalning av produkter efter kvalitet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om distriktsveterinärernas roll för djurskyddstillsynen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om djurtäthet i stallar och lösdrift,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om burhållning av höns,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om livsmedelsimport,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om etiska nämnder,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om LD50-testerna,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ansvaret för den slutliga tillämpningen av djurskyddslagen och
dess föreskrifter.

1987/88:Jo51 av Rosa Östh och Anna Wohlin-Andersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå propositionen samt att hos regeringen
begära ett nytt förslag i enlighet med vad som i motionen anförts,

Därest yrkande 1 faller hemställs

2. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om forskning om alternativ animalieproduktion.

JoU 1987/88:22

3. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om importförbud av ägg,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om importförbud av foder innehållande köttmjöl,

5. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om särskilda
medel för ekonomiskt stöd till djurägare, vilka som en följd av lagen åsamkas
merkostnader.

1987/88:Jo52 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om samråd vid utformningen av tillämpningsföreskrifter
till den nya djurskyddslagstiftningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om burhöns,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om krav på betesgång för kor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om pälsdjur,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om svanskupering,

6. att riksdagen beslutar ändra 29 § i förslagen djurskyddslag på sätt som
angivits i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i

motionen anförts om att testning på djur av renodlat kosmetiska preparat ej

är acceptabelt och bör förbjudas,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att LD50-metoden bör avskaffas,

9. att riksdagen beslutar ändra 4 § i föreslagen djurskyddslag på sätt som
angivits i motionen.

1987/88:Jo53 av Birgitta Hambraeus m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i

motionen anförts om lantbruksstyrelsens sammansättning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om slaktdjursavgift för sjuka djur,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om god miljö för alla djur, och bete för alla nötkreatur,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om förbud mot djurförsök när alternativ finns,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om märkning av kosmetika.

1987/88:Jo54 av Kersti Johansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande pälsdjursuppfödning.

JoU 1987/88:22

Motion överlämnad från lagutskottet

JoU 1987/88:22

1987/88:L723 av Martin Olsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att åtgärder vidtas för genomförande av riksdagens uttalande (LU
1984/85:39) om märkning av kosmetiska produkter huruvida de testats på
djur.

Yttrande

Lagutskottet har avgett yttrande över propositionen i den del som avser
innehållsmärkning av kosmetiska produkter m.m. jämte motioner i detta
ämne (se bilaga).

Uppvaktningar, hearing m.m.

Representanter för Svenska ägghandelsförbundet, Sveriges pälsdjursuppfödares
riksförbund. Svenska svinavelsföreningen, Svenska kennelklubben,
Svenska ridsportens Centralförbund, Slakteriförbundet och Nordiska samfundet
mot plågsamma djurförsök har anfört synpunkter på propositionen.
Vidare har utskottet anordnat hearing med forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet
och företrädare för lantbruksstyrelsen.

Representanter för jordbruksdepartementet har lämnat upplysningar om
ärendets beredning inom regeringskansliet.

Utskottet

Inledning

I en framställning till regeringen den 10 maj 1982 har lantbruksstyrelsen
lämnat förslag till en ny djurskyddslag. Förslaget har remissbehandlats.

Lantbruksstyrelsen har vidare i skrivelse den 24 mars 1983, som komplettering
till framställningen om ny djurskyddslag, till regeringen överlämnat
förslag till ny tillsynsorganisation vid vissa tävlingsbanor och vid träningscamper
m.m. Förslaget har remissbehandlats.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 7 november 1985 tillkallade
dåvarande chefen för jordbruksdepartementet en särskild utredare (f.d.
generaldirektören Arne Engström) med uppdrag att utreda vissa frågor
rörande den etiska prövningen av djurförsök. Utredaren avlämnade i juni
1986 betänkande (Ds Jo 1986:3) Etisk prövning av djurförsök. Betänkandet
har remissbehandlats.

Under rubriken Allmänna utgångspunkter erinrar jordbruksministern om
att den nu gällande lagen (1944:219) om djurskydd trädde i kraft den 1
januari 1945 (prop. 1944:43, L1U:28, rskr. 249). Dessförinnan fanns inte
andra bestämmelser till djurens skydd än straffbestämmelser för djurplågeri i
strafflagen samt föreskrifter i lagen om rätt i vissa fall för polismyndighet att
omhänderta djur och lagen angående slakt av husdjur. Den nya lagstiftningen
utgick från att en allmän straffbestämmelse för djurplågeri avseende alla
djur skulle behållas i strafflagen. Vid sidan härav infördes mera utförliga
bestämmelser om djurens vård och behandling i en särskild lag om

djurskydd. Denna lag begränsades till husdjur och andra djur som hålls i
fångenskap.

Genom 1944 års djurskyddslag infördes vissa grundläggande bestämmelser
om djurens vård och behandling i allmänhet samt bestämmelser om
förevisning av djur, om kastrering, kupering och vissa andra ingrepp och om
användning av djur för vetenskapligt ändamål. Lagen innehåller också regler
om rätt att omhänderta och döda djur i vissa fall samt om straff för vissa
förseelser.

Djurskyddslagen har ändrats och kompletterats flera gånger.

Regeringen och lantbruksstyrelsen har vid olika tillfällen utfärdat föreskrifter
i anslutning till lagen.

Djurskyddet gäller förhållandet mellan människan och de djur som hon
har i sin vård. Sedan urminnes tider är människan beroende av att hålla
husdjur av skilda slag för olika ändamål och medvetenheten om att dessa djur
behöver skyddas och vårdas är lika gammal som husdjursskötseln. Djurskyddsfrågor
intressserar också människor i hög grad och ett stort engagemang
kommer ofta till uttryck såväl vad gäller djurskyddet i allmänhet som i
fråga om enskilda djurskyddsfall. Dagens lantbrukare ägnar, liksom gångna
tiders, stort intresse åt sina djur och har mycket stor kunskap om djuren och
deras skötsel. Sedan lång tid tillbaka har också människor slutit sig samman i
djurskyddsföreningar och därigenom markerat att de vill ta ett särskilt ansvar
för djurens välbefinnande.

Djurskyddet är sålunda en viktig etisk fråga. I vårt land har djurskyddet en
bred förankring i människors medvetande. Som en viktig del i vårt kulturarv
ingår att djur skall garanteras skydd. Vår djurskyddslag från år 1944 bygger
på denna grundprincip. Före lagens tillkomst utgjorde straffbestämmelserna
för djurplågeri den enda regleringen av mera principiell räckvidd. Att endast
kunna ingripa med straff för redan inträffat djurplågeri kan emellertid inte
anses tillfredsställande. Det är viktigare att så långt möjligt försöka att
förhindra att djurplågeri uppstår. Djurskyddslagens huvudsyfte är också
primärt av preventiv karaktär. Genom bestämmelser i lagen och tillämpningsföreskrifter
till denna har man sökt förebygga att djur utsätts för
onödigt lidande. Den ständigt pågående förändringen i vår djurhållning
kräver härvidlag ökad uppmärksamhet. Jordbruksministern vill särskilt
erinra om de stora förändringar som har skett inom animalieproduktionen
men också genom ökningen av antalet sällskapsdjur och användningen av
djur för sport och tävlingsverksamhet.

Formerna för hållande av husdjur har utvecklats på skilda sätt. För sådana
djurgrupper som lantbrukets djur och djur avsedda för tävlingsverksamhet
har förhållandena förändrats påtagligt.

Ökade kunskaper om djurens behov och om olika sjukdomar har tagits till
vara för att förbättra förhållandena för djuren. I dagens djurhållning är
trånga, mörka och ohygieniska stallar i stort sett borta och ersatta av ljusa,
lättskötta och dragfria utrymmen. Alla förändringar har dock inte varit
positiva för djuren. För sällskapsdjur har förändringarna däremot under
senare tid varit små.

Lantbrukets djurhållning och djuruppfödning har utvecklats parallellt
med samhället i övrigt. Små jordbruk med mångsidig djurhållning har blivit

JoU 1987/88:22

allt färre och har i stor utsträckning ersatts av en specialiserad och storskalig
produktion. Den svenska djurhållningen har dock i allmänhet präglats av
goda förhållanden för djuren och en god djurskötsel. Detta allmänna
konstaterande utesluter emellertid inte att det även inom vårt land förekommer
missförhållanden, t.ex. att djur vanvårdas därför att deras ägare av olika
skäl inte kan sköta om djuren på ett tillfredsställande sätt. Det finns också all
anledning att vara observant på utvecklingen inom den moderna djurhållningen
som i vissa fall förändrat djurens miljö i negativ riktning.

Ansvaret för att djuren behandlas väl och skyddas mot lidande åvilar
primärt varje enskild människa som har djur i sin vård. Det allmänna har
ansvaret för normgivning och för en ändamålsenlig tillsyn. Samhällets tillsyn
bör då fattas i en mycket vid bemärkelse. Tillsynen skall inte enbart ses som
en kontrollerande funktion utan skall i första hand ta sikte på information,
upplysning och rådgivning om djurskyddsaspekter på såväl djurhållning i
allmänhet som på enskilda personers djurinnehav. För att få underlag för en
ändamålsenlig upplysningsverksamhet krävs studier om djurs beteenden och
studier kring sambandet mellan djurmiljö, djurskötsel och djurhälsa. Svensk
forskning intar här en framskjuten position.

Gällande djurskyddslagstiftning har haft stor betydelse för att förhindra att
djur utsätts för otillbörligt lidande. Jordbruksministern delar emellertid
lantbruksstyrelsens och flertalet remissinstansers uppfattning att en redaktionell
och teknisk översyn av gällande bestämmelser är väl motiverad. Såväl
djurskyddslagen som övriga föreskrifter har ändrats och kompletterats ett
flertal gånger. I författningstexterna har det därvid tagits in långt gående
detaljföreskrifter. Bestämmelserna har därigenom blivit mycket svåröverskådliga.
Jordbruksministern biträder därför lantbruksstyrelsens ståndpunkt
att det behövs en ny djurskyddslag.

Förutom en teknisk översyn behövs emellertid också vissa ändringar i
materiellt hänseende för att förstärka djurskyddet.

För djur inom husdjursskötseln uppställs särskilda krav på att djuren skall
hållas och skötas i god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras
hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Operativa ingrepp skall
enligt huvudregeln inte få göras på djur om det inte är veterinärmedicinskt
befogat. Frågor rörande slakten uppmärksammas och en särskild regel införs
som innebär att djuren skall skonas från obehag och lidande i samband med
slakten. Krav på tillståndsplikt införs för ridskoleverksamhet och pälsdjursuppfödning
som sker yrkesmässigt eller i större omfattning. Skyddet för djur
som används i tävlingar förstärks, bl.a. förbjuds s.k. dopning. Beträffande
djur som används för vetenskapliga ändamål föreslås skärpta krav på
tillstånd till verksamheten och på att det skall finnas en ansvarig föreståndare
för denna. Vidare föreslås en utökad etisk prövning och krav på utbildning
för dem som arbetar med försöken.

Utskottets överväganden

Utskottet instämmer i vad jordbruksministern anfört om de allmänna
utgångspunkterna för en reformerad djurskyddslagstiftning och om behovet
av en ny djurskyddslag som innefattar både tekniska och materiella

JoU 1987/88:22

ändringar. De viktigare ändringarna behandlas närmare av utskottet i det
följande. Inledningsvis tar utskottet upp några motionsyrkanden som
innefattar dels avslag på propositionen, dels synpunkter på den lagstiftningsteknik
som valts i propositionen.

Avslagsyrkandet, som framförs i motion Jo51 (c), motiveras bl.a. med att
förslaget i stora delar är dåligt genomtänkt, saknar konsekvens och inte
markerar samhällets ansvar för att en bättre och annorlunda djurhållning blir
genomförbar. Propositionen är nästan uteslutande inriktad på animalieproduktionen,
medan t.ex. sällskapsdjurens situation så gott som helt utelämnas.
Ett nytt och bättre genomarbetat förslag grundat på sakkunskap bör
framläggas.

Utskottet anser att propositionen - som i stora delar bygger på ett
mångårigt arbete inom bl.a. lantbruksstyrelsen, regeringskansliet och utredningsväsendet
- är väl ägnat att läggas till grund för ett riksdagsbeslut om en
ny djurskyddslag. Det finns givetvis enskildheter i förslaget som förtjänar att
diskuteras närmare inom ramen för utskottsberedningen. Härvidlag hänvisar
utskottet till sina synpunkter i det följande. Avslagsyrkandet i motion Jo51
yrkande 1 avstyrks.

De borgerliga partiernas kommittémotioner innehåller yrkanden som i
stor utsträckning grundas på den lagstiftningsteknik som förslaget innefattar
och som kommenteras i lagrådets yttrande (prop. s. 74 f.). Dessa synpunkter
innebär sammanfattningsvis att möjligheterna att i allo överblicka konsekvenserna
av en sådan utpräglad ramlag som den nu ifrågavarande är
begränsade. Den nödvändiga konkretiseringen måste till stor del göras i de
tillämpningsföreskrifter som kommer att utfärdas främst av lantbruksstyrelsen.
Med utgångspunkt häri yrkas i motion Jo42 (fp) yrkande 1 att regeringen
återkommer till riksdagen med förslag om preciseringar i lagtexten. Enligt
motion Jo50 (c) yrkande 11 innebär lagrådets kritik att regeringen har ett
tungt ansvar för den framtida djurhållningen och djurhälsan. I motion Jo52
(m) yrkande 1 framhålls att lantbruksstyrelsen bör samråda med berörda
organisationer m.fl. när detaljföreskrifterna utformas.

Utskottet anser det för sin del naturligt och i många fall ofrånkomligt att
lagbestämmelser om djurskydd utformas som en ramlagstiftning med vissa
grundläggande stadganden om djurens vård och behandling m.m. Föreskrifter
om djurskydd tillhör för övrigt det ämnesområde som med stöd av
regeringsformen genom bemyndigande kan överlåtas på regeringen resp. av
regeringen utsedd myndighet. En nackdel med denna teknik är, som lagrådet
och motionärerna anfört, att de praktiska konsekvenserna av vissa bestämmelser
inte i alla delar kan överblickas förrän detaljföreskrifter utfärdats.
Utskottet vill emellertid också framhålla en väsentlig fördel med detta
system, nämligen att föreskrifter om t.ex. djurens vård och förvaring
successivt kan anpassas och förändras i djurskyddets intresse utan den
tidsomgång som lagstiftningsförfarandet med nödvändighet innebär. Det bör
också påpekas att såväl den allmänna motiveringen som specialmotiveringen
i propositionen ofta ger en god bild av hur reglerna avses bli tillämpade.
Utskottet instämmer dock i de nu aktuella motionerna så till vida att
tillämpningsföreskrifterna givetvis bör utformas i samarbete och samråd med
forskningen och de berörda parterna inom näringen m.fl. Det anförda bör

JoU 1987/88:22

kunna tillgodose syftet med motionerna Jo50 yrkande 11 och Jo52 yrkande
1.

Yrkande 1 i motion Jo42 avstyrks däremot i den mån inte motionärernas
synpunkter tillgodosetts med vad utskottet anfört.

I betänkandet behandlas även vissa fristående motioner från riksmötena
1986/87 respektive 1987/88.

I motion 1987/88:Jo271 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) yrkas att regeringen
lägger fram förslag till program för djurhållningen som uppfyller kraven på
hög livsmedelskvalitet, minskad miljöpåverkan och företagsekonomisk
lönsamhet i jordbruksföretaget. Kraven på djurhälsa och djurskydd bör
förstärkas. All djurhållning bör maximeras efter arealunderlaget.

Utskottet konstaterar att motionen tar ett samlat grepp på djurhållningen
och att flertalet av de synpunkter som anförs i motionen väl överensstämmer
med riksdagens och regeringens intentioner på förevarande område. I den
del motionen tar upp frågor om arealanpassad djurhållning, miljökrav och
bidrag till gödselvårdsanläggningar m.m. får utskottet hänvisa till sin
behandling av proposition 1987/88:128 om miljöförbättrande åtgärder i
jordbruket (JoU 1987/88:24). Återstående synpunker i motionen-som bl.a.
omfattar målet för djurhållningen och framtidens animalieproduktion - får
anses i hög grad tillgodosedda i nu förevarande proposition. Sammanfattningsvis
anser utskottet att motionen inte bör påkalla någon särskild åtgärd
från riksdagens sida.

Motsvarande bedömning bör gälla motion 1987/88:Jo519 (fp) om översyn
av lagstiftningen och skärpt straff för djurplågeri, motion 1986/87:Jo503 (s)
om åtgärder mot vanskötsel och djurplågeri, motion 1986/87:Jo509 (fp)
yrkandena 2 och 3 om översyn av djurskyddslagen samt motion Jo
1986/87:527 yrkandena 1 och 2 om förbättrad miljö i animalieproduktionen
m.m. Dessa motioner tillgodoses i sina huvuddrag genom propositionen och
utskottets ställningstaganden till denna.

Motsvarande synpunkter kan läggas på motionerna 1986/87:Jo533 yrkandena
1, 3, 4 och 5 samt den likalydande motionen 1987/88:Jo527 (c).

Krav på djurhållningen i den nya djurskyddslagen
Vissa grundläggande bestämmelser

1 anslutning till förslagen rörande djur inom husdjursskötseln lämnas i
propositionen en bakgrundsredovisning av utvecklingen inom animalieproduktionen
och strävandena att i olika sammanhang uppnå produktionsformer
som i större utsträckning beaktar djurens naturliga beteenden (s.
16-19).

I folkpartiets kommittémotion Jo 42 framläggs förslag till ändrad lydelse av

2 och 3 §§ som bl.a. innebär att kravet på hänsynstagande till djurens
naturliga beteende lyfts fram i 2 §. "Onödigt” lidande bör bytas ut mot
”otillbörligt". Begreppet tillräcklig tillsyn i 3 § bör ändras till daglig tillsyn
(yrkandena 2 och 3). Rätten till naturligt beteende bör följas upp av
lantbruksstyrelsen när tillämpningsföreskrifter utformas. Det innebär bl.a.
att särskilda krav måste ställas på rastgårdar för försökshundar och att

JoU 1987/88:22

rovdjur med stort rörelsebehov tillförsäkras både tillräckligt utrymme och
skydd för insyn.

Utskottet får, vad beträffar innebörden av kravet i 3 § på tillräcklig tillsyn,
hänvisa till specialmotiveringen (s. 52). Där framgår med all önskvärd
tydlighet att tillsynskravet i allmänhet måste innebära att tillsynen sker
dagligen och i fråga om vissa djurslag eller vissa åldrar ännu oftare. Som
anförs i propositionen bör tillsynen givetvis anpassas till djurhållningen.
Förslaget i folkpartimotionen utgör således knappast någon förbättring från
djurskyddssynpunkt. Motionen avstyrks såvitt avser 3 § (yrkande 3).

I motionen föreslås vidare att begreppet onödigt lidande i 2 § byts ut mot
otillbörligt lidande.

Som framgår av propositionen har motsvarande bestämmelse i den nu
gällande djurskyddslagen skärpts bl.a. genom att den föreslagna paragrafen
omfattar även skydd mot sjukdom och genom att den nuvarande begränsningen
att djur ”såvitt möjligt” skall skyddas mot lidande utmönstras ur
lagtexten. Eftersom det i vissa fall är oundvikligt att djur åsamkas ett visst
lidande har jordbruksministern valt att uttrycka ett av de grundläggande
kraven i 2 § så att djur skall skyddas mot onödigt lidande (prop. s. 51).
Utskottet ansluter sig till dessa överväganden och anser för sin del att
begreppet otillbörligt lidande knappast kan göra anspråk på större klarhet i
fråga om paragrafens tillämpning än begreppet onödigt lidande. Motion Jo
42 yrkande 2 avstyrks i denna del. Återstoden av yrkandet har samband med
förslagen om ändring av 4 § och behandlas i det följande.

Yrkande 5 i motion Jo 42 om lantbruksstyrelsens föreskrifter med
avseende på djurens naturliga beteende kan i viss mån besvaras med vad
utskottet ovan anfört om vikten av samråd m.m. vid utarbetande av
tillämpningsföreskrifter. Det är närmast en självklarhet att detaljföreskrifterna
utformas med beaktande av de grundläggande bestämmelserna i lagen
om djurens biologiska behov. De exempel som anges i motionen är av den
beskaffenheten att de i huvudsak bör beaktas i detta sammanhang. Något
särskilt uttalande härom torde inte erfordras, och utskottet avstyrker därför
motion Jo 42 yrkande 5.

Några motionärer vänder sig mot förslaget att djur inom husdjursskötseln
särbehandlas genom bestämmelserna i 4 §. Enligt motion Jo 52 (m) yrkande
9 bör paragrafen omfatta alla husdjur. Folkpartimotionen Jo 42 innehåller i
viss mån samma grundtankar, vilket kommit till uttryck i det ovan redovisade
yrkandet i motionen (yrkande 2, delvis). Även motionerna Jo 45 (c) och
Jo 49 (s) instämmer i dessa synpunkter så till vida att 4 § bör omfatta även
försöksdjuren.

Utskottet erinrar om att 4 §, liksom flera andra paragrafer i lagen, i princip
utgör en precisering av den allmänna skyldigheten enligt 2 § att djur skall
behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Att paragrafen
har begränsats till att gälla djur inom husdjursskötseln innebär - som framgår
av specialmotiveringen - således inte i och för sig att inte motsvarande krav
gäller också för övriga djur beträffande vilka lagen är tillämplig. Djur inom
husdjursskötseln utgör emellertid en särskilt utsatt grupp i det aktuella
hänseendet på grund av de ekonomiska intressen som ligger i djurhållningen.
Genom att begränsa stadgandet till dessa djur betonas vikten av att

JoU 1987/88:22

produktionsformerna inte ges en sådan inriktning att inte tillräcklig hänsyn
tas till djuren.

Paragrafen omfattar i huvudsak samma slags djur som europarådskonventionen
om skydd för animalieproduktionens djur.

Utskottet delar jordbruksministerns bedömning att det finns anledning att
särskilt framhäva djurskyddsintresset i fråga om djur som föds upp eller hålls
för produktion av livsmedel, ull, skinn eller pälsar. Att som motionärerna
föreslagit föra in samtliga husdjur i paragrafen låter sig inte utan vidare
förenas med den systematik som lagen i sin helhet är uppbyggd efter. Som
exempel vill utskottet peka på att lagen innefattar krav på tillståndsplikt för
viss uppfödning av djur som inte omfattas av 4 § (16 § 1 och 2). Vidare gäller
särskilda regler för uppfödning och användning av försöksdjur. Utskottet
kan å andra sidan inte bortse från att det ofta ligger betydande ekonomiska
intressen även i de typer av djurhållning som faller utanför tillämpningsområdet
för 4 §. Med anledning härav vill utskottet ta fasta på uttalandena i
specialmotiveringen (s. 52) och ytterligare understryka det angelägna i att
grundtankarna bakom 4 § i största möjliga utsträckning beaktas i djurhållningen
över huvud taget.

Utskottet avstyrker emellertid de nu aktuella motionerna i den del som
avser ändrad lydelse av 4 §.

Krav på djurhållningen i övrigt i den nya djurskyddslagen, m.m.

Jordbruksministern anför att kritiken mot djurhållningen inom animalieproduktionen
framför allt har gällt att djurmiljön har blivit karg och att den
begränsar djurens möjligheter till naturliga beteenden. Många gånger kan
djuren inte alls tillgodose sina beteendebehov i de moderna djurstallarna.
Vidare har kritik riktats mot att djurhållningen tidvis fordrar en omfattande
medicinering för att hålla djuren friska.

Inom husdjursskötseln måste givetvis en avvägning ske mellan olika
intressen. Å ena sidan finns djurskyddsintresset och å andra sidan ekonomiska
och produktionstekniska faktorer. Enligt jordbruksministern har de
sistnämnda faktorerna fått väga över i alltför stor utsträckning. En ändrad
syn på djurhållningen har dock nu börjat göra sig gällande. Ökad hänsyn
måste tas till att levande djur ingår i produktionen. Djurskyddshänsynen
måste tillmätas betydelse i en helt annan omfattning än hittills även om detta
skulle innebära minskad produktion. I den nya lagen föreslås detta komma
til! uttryck i en särskild bestämmelse som innebär att djur inom animalieproduktionen
skall hållas och skötas så att det främjar en god djurhälsa och en
god djurmiljö och så att djuren kan bete sig på ett naturligt sätt. En sådan
bestämmelse bör också kompletteras med ett bemyndigande för regeringen
eller, om regeringen bestämmer det, lantbruksstyrelsen att meddela föreskrifter
om hur djuren skall hållas och skötas.

I vissa fall torde de krav som uppställs i den föreslagna bestämmelsen
innebära att djurtätheten i stallarna måste minskas. För närvarande saknas
bindande föreskrifter om olika utrymmens storlek. Vad lantbruksstyrelsen
anger i fråga om krav på utrymmen i olika slag av djurstallar är i huvudsak
endast av rådgivande karaktär. Däremot skall enligt djurstallkungörelsen i

JoU 1987/88:22

beslut om godkännande av djurstall anges det högsta antal djur som får hållas
i stallet. Detta medger enligt propositionen inte en tillfredsställande reglering
av utrymmesfrågan.

Djurstallar bör även i fortsättningen förprövas från djurskyddssynpunkt.
Den nya djurskyddslagen bör innehålla ett bemyndigande för regeringen att
föreskriva sådan förprövningsplikt. Utrymmesstandarden bör dock inte
anges i tillståndsbesluten. Kraven på utrymmen i stallarna bör i stället i
fortsättningen anges i generella föreskrifter av bindande karaktär. Det blir då
möjligt att anpassa utrymmeskraven till vunna forsknings- och försöksresultat.

Förprövningen av djurstallar bör liksom hittills vara ett uttryck för en
strävan att med en god stallmiljö och lämpliga skötselmetoder öka förutsättningarna
för ett gott hälsotillstånd hos djuren. Prövningen bör omfatta alla
faktorer i miljö och skötsel som har betydelse för djurhälsa och djurbeteende
och därmed för djurskyddet.

En uppföljning av tillstånden bör också ske, inte bara för att kontrollera att
tillståndet och de villkor som kan ha förenats med detta har följts, utan också
för att studera hur anläggningen fungerar i praktiken.

Även ny teknik bör enligt jordbruksministerns mening kunna förprövas.
Regeringen, eller om regeringen bestämmer det lantbruksstyrelsen, bör få
möjlighet att föreskriva en sådan skyldighet. Att möjligheten införs har från
flera håll framförts som ett angeläget krav för att förbättra djurskyddet.
Genom förprövningen kan den nya tekniken utvärderas från djurhälso- och
djurskyddssynpunkt innan den tillåts komma till allmän användning.

1 propositionen redovisas vilka krav som med stöd av den nya lagen bör
kunna ställas på husdjursskötseln (s. 21-24). De djurslag som närmast
berörs är nötkreatur, svin, höns och slaktkycklingar. Vidare anges i vilket
tidsperspektiv de aktuella förändringarna bör genomföras. Förslagen rör i
och för sig sådana frågor som inte kräver riksdagens ställningstagande, om
regeringen i enlighet med lagförslaget bemyndigas att meddela närmare
föreskrifter för djurhållningen. Med hänsyn till det intresse som dessa frågor
har tilldragit sig har jordbruksministern ändå för riksdagens information
velat ta upp vissa av dem.

Det vanligaste djurhållningssystemet för mjölkkor är att hålla korna
bundna i bås. De nya ladugårdar som har byggts de senaste åren har dock
främst varit lösdriftsladugårdar. Även om det finns skäl för en övergång till
lösdrift bör inte aktualiseras något förbud mot att hålla korna bundna. Ett
viktigt krav är dock naturligtvis att djuren har tillräckligt med utrymme.
Vissa skärpningar av utrymmeskraven kan vara nödvändiga.

För både bundna kor och kor i lösdrift bör dock krav uppställas på
betesgång.

En möjlighet till utevistelse i rastningsfållor och liknande kan utgöra ett
alternativ när det inte finns möjlighet att hålla djuren på bete. Utevistelse i
rastningsfållor kan också utgöra ett värdefullt komplement till betesgång
eftersom den kan förekomma under hela eller större delen av året.

Viktigt för korna är också att det finns en godtagbar ströbädd.

Inom nötköttsproduktionen är enligt jordbruksministern kalvförmedlingen
ett av de allvarligaste problemen. Denna förmedling innebär stora

JoU 1987/88:22

påfrestningar för djuren med stundtals omfattande sjukdomsutbrott som
följd. En övergång till integrerad uppfödning med egen kalvproduktion
skulle därför vara önskvärd från djurhälsosynpunkt. Även i en specialiserad
uppfödning med inköpta kalvar kan emellertid mycket göras för att förbättra
förhållandena. En möjlighet som bör övervägas är att endast avvanda kalvar
får förmedlas. Förmedlingsåldern kan då behöva höjas till upp emot två
månader.

Även på svinsidan har den specialiserade uppfödningen inneburit stora
problem. Av djurhälsoskäl finns det därför i vissa besättningar anledning att
inrikta den framtida svinhållningen mot en integrerad produktion. Djuren
bör också i allmänhet beredas tillfälle till utevistelse för att få motion.
Framför allt bör detta gälla avelsdjuren.

Även systemet att fixera suggor bör upphöra. System som innebär att djur
under långa perioder hålls fixerade kan inte anses förenliga med kravet på att
djurhållningen skall tillgodose djurens naturliga beteendebehov. Det är
också viktigt att djuren får tillgång till liggplats, foderplats och gödselplats.

För slaktsvinen är den totalt tillgängliga ytan viktigare än ytan per djur.
För att uppnå en låg nivå av aggressivitet är det viktigt med en stor totalyta.
Utrymmeskraven bör anpassas till detta. Miljön i boxarna bör också
förbättras. Krav bör bl.a. uppställas på tillgång till halm. Detta är viktigt för
att grisarna skall trivas.

Höns för äggproduktion hålls i burar. För närvarande hålls fyra hönor
inhysta tillsammans i en bur där varje höna har tillgång till ett utrymme av
ungefär en A4-sidas storlek. Även om en utveckling av bursystemet har skett
under den tid som systemet har tillämpats måste konstateras att burarna inte
tillgodoser ens några av de mest grundläggande behoven hos hönorna, som
t.ex. att kunna röra sig, sprätta, flaxa, sandbada och putsa fjädrarna och att
kunna lägga sina ägg i reden. Till detta kommer att tillsynen kan vara mycket
svår att utöva i vissa stallar på grund av trånga gångar mellan burarna.

Ett sådant system för djurhållning kan enligt jordbruksministern rimligtvis
inte accepteras. Burhållningen har visserligen medgett att man kunnat hålla
många djur per ytenhet vilket möjliggjort att ägg kunnat produceras till en
låg kostnad. I framtiden bör inte någon form av djurhållning som i så liten
utsträckning tar hänsyn till djuren tillåtas. För närvarande finns emellertid
inte några alternativa system utvecklade. Forskning och utvecklingsarbete
pågår dock, inte minst därför att Schweiz efter en folkomröstning år 1978
beslutat att införa förbud mot burhönshållning fr.o.m. år 1991. Några nya
anläggningar med nuvarande bursystem bör inte få byggas. Undantag kan
möjligen göras om det är fråga om att ersätta mycket gamla och olämpliga
burar eller vidta en återuppbyggnad efter brand. Inte heller bör det få byggas
några nya anläggningar med andra bursystem som inte tillgodoser djurens
alla naturliga beteendebehov.

Vid Sveriges lantbruksuniversitet pågår och planeras projekt med utveckling
av alternativ till dagens bursystem för höns. Finansiering sker med
statliga medel, men även näringen har aviserat sitt intresse att medverka. Det
är angeläget att lantbruksuniversitetet driver detta utvecklingsarbete vidare.

Även i befintliga anläggningar bör nuvarande bursystem på sikt avvecklas.

JoU 1987/88:22

För tiden fram till dess att en sådan avveckling kan vara genomförd bör alla
möjligheter till förbättringar av miljön i burarna tillvaratas. Detta bör kunna
ske bl.a. genom att antalet djur i burarna minskas från fyra till tre. Burarna
kan också kompletteras med sådana enkla anordningar som sittpinnar och
klonötare. Närmare föreskrifter om sådana åtgärder får meddelas genom
tillämpningsföreskrifter.

Inom slaktkycklingsuppfödningen är det framför allt den dåliga luftkvaliteten
veckan före slakt som är det stora problemet.

Ett sätt att lösa problemet skulle kunna vara en differentierad beläggning
beroende på djurhållarens kvalifikationer. Enligt vad som upplysts pågår
redan inom näringen arbete med att utarbeta ett sådant system. Eftersom så
gott som all uppfödning sker på kontrakt bör utsikterna för att man skall
lyckas med detta vara goda. Enligt jordbruksministern bör man avvakta
resultatet av det pågående arbetet innan man överväger att införa ett sådant
system på obligatorisk väg.

När det gäller frågan i vilket tidsperspektiv förändringarna kan genomföras
innebär propositionen att de flesta kraven bör gälla omgående med
avseende på nyproduktion. För äldre djurstallar måste så långt möjligt en
successiv anpassning ske. En rimlig övergångstid bör i allmänhet inte
överstiga tio år (se i övrigt prop. s. 23-24).

Utskottets överväganden

I några motioner framförs synpunkter på djurhållningen i de delar som
omfattas av propositionens allmänna överväganden.

Enligt centerpartiets kommittémotion Jo50 bör djurtätheten regleras på
ett sätt som innebär att producenten under en övergångstid klarar de
framtida kraven. De största djurfabrikerna har inget existensberättigande.
För nötkreatur bör tillgång till utevistelse finnas. Där särskilda problem
möter bör möjlighet finnas att utfärda dispenser. Vidare varnar motionärerna
för att den integrerade djurproduktionen lätt kan leda till att anläggningarna
blir större (yrkande 6). Kravet på förprövning av ny teknik i
djuruppfödningen bör återinföras (yrkande 1).

Utskottet ansluter sig i allt väsentligt till propositionens allmänna överväganden
om kraven på husdjursskötseln. I enlighet med vad jordbruksministern
anfört bör hänsynen till djurens grundläggande biologiska behov
tillmätas en större betydelse än hittills i djurhållningen. Det är också
angeläget att ny teknik i djurhållningen förprövas från djurhälso- och
djurskyddssynpunkt innan den tillåts komma till allmän användning. Utskottet
ställer sig således positivt till yrkande 1 i motion Jo50. Med hänsyn till vad
jordbruksministern anfört i denna fråga (prop. s. 20) utgår dock utskottet
från att bestämmelser om förprövning införs utan något särskilt initiativ från
riksdagens sida.

De specificerade krav på utrymme och skötselformer m.m. som översiktligt
anges i propositionen kan utskottet i huvudsak ansluta sig till, med den
reservationen att kravens definitiva innebörd kommer att framgå först när
detaljföreskrifter utfärdats. Vidare utgår utskottet från att propositionens
överväganden i detta avsnitt i många fall utgör rekommendationer som
givetvis bör återspeglas i tillämpningsföreskrifterna men som inte utesluter

JoU 1987/88:22

att dispenser kan medges där det är motiverat av regionala eller lokala
betingelser m.m.

När det gäller kraven på betesgång eller utevistelse (prop. s 21) delar
utskottet bedömningen i motion Jo50 att kravet bör kunna anpassas efter
variationer i klimat och tillgång till betesmark m.m. och att det bör vara
dispensabelt. Som anförs i propositionen kan en möjlighet till utevistelse i
rastningsfållor och liknande utgöra ett alternativ när det inte finns möjlighet
att hålla djuren på bete. Utevistelse i rastningsfållor kan också utgöra ett
värdefullt komplement till betesgång eftersom den kan förekomma under
hela eller större delen av året. Det anförda innebär att även yrkande 3 i
motion Jo52 angående kravet på betesgång kan anses tillgodosett. Något
särskilt riksdagsuttalande i denna fråga synes dock inte påkallat.

I motion Jo48 (s) yrkande 3 anförs att kravet på betesgång bör avse alla
nötkreatur, dvs. även kalvar och tjurar. Vad utskottet nyss anfört innebär att
utskottet inte är berett att ytterligare specificera eller utvidga kravet på
betesgång. Motionen avstyrks i denna del.

Utskottet delar vidare synpunkterna i motion Jo50 så till vida att en
övergång till integrerad produktion inte får leda till en utveckling mot allt
större enheter. Eftersom den i propositionen förordade inriktningen av
djurhållningen är avsedd att motverka stordrift som inte är godtagbar från
djurskyddssynpunkt - och därmed främja familjejordbruken - torde motionen
i denna del kunna beaktas utan något särskilt uttalande härom.

Motion Jo53 (c) yrkande 3 innehåller ett tämligen allmänt formulerat
yrkande om en god miljö för alla djur och rätt till bete för alla nötkreatur.
Motionsyrkandet avstyrks i den mån det inte beaktats genom det ovan
anförda.

Frågan om ekonomisk kompensation till jordbrukare berörs i ett uttalande
i propositionen (s. 24) varav framgår att merkostnader till följd av ändrad
djurhållning får beaktas i första hand inom ramen för jordbruksprisöverläggningarna.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion Jo51 (c)
yrkande 5 om ekonomiskt stöd till djurägare som drabbas av merkostnader.

I motion Jo48 (s) yrkande 2 anförs att resursbehovet vid institutionen för
husdjurshygien i Skara bör särskilt beaktas vid fördelning av forskningsanslag
inom Sveriges lantbruksuniversitet och Skogs- och jordbrukets forskningsråd.
Liknande synpunkter framförs i motion Jo511 (s, c), vari understryks
bl.a. kravet på en helhetssyn på alla miljöfaktorer som påverkar
djurhälsan. Enligt yrkande 3 i motionen är institutionen i Skara särskilt
lämpad att bedriva förprövning och utvidgning av ny teknik i djurhållningen.

Utskottet har ovan uttalat sig positivt om ett återinförande av regler om
förprövning av ny teknik i djurhållningen. Givetvis kommer veterinärinrättningen
i Skara, där en särskild försöksavdelning för ändamålet inrättades
genom riksdagsbeslut år 1975, att ha viktiga uppgifter i detta sammanhang
och - fortsättningsvis - även i andra frågor som gäller sambandet mellan
miljö och djurhälsa m.m. Utskottet har i samband med budgetbehandlingen
gjort uttalanden om värdet av den verksamhet som bedrivs vid inrättningen i
fråga och vill i anslutning till de nu aktuella motionerna hänvisa till dessa
uttalanden (JoU 1987/88:17 p. 33).

JoU 1987/88:22

Motion Jo511 innehåller vidare ett yrkande att myndigheter, vars beslut
har konsekvenser för djurhälsa och djurskydd, tar hänsyn och gör prioriteringar
så att inga bestämmelser utfärdas som får negativa konsekvenser för
angivna intressen (yrkande 1).

Utskottet ställer sig tvivlande till både värdet och lämpligheten av ett
riksdagsuttalande med den generella innebörd som motionärerna åsyftar.
Bland den mångfald myndigheter som i sin verksamhet behandlar frågor som
direkt eller indirekt kan få konsekvenser i djurskyddshänseende finns det
givetvis myndigheter som har att mera renodlat bevaka djurens intressen.
Andra organ måste ofta göra en avvägning mellan dessa intressen och andra,
motstående intressen. Utskottet avstyrker motionen i denna del.

Utskottet övergår härefter till att behandla de motioner som berör burhönsuppfödningen
och äggproduktionen. Det bursystem som tillämpas för
närvarande beskrivs i propositionen på s. 22-23 och blir samtidigt föremål
för allvarlig kritik från jordbruksministerns sida. Utskottet kan i huvudsak
instämma i denna kritik. Representanter för äggproducenterna och forskningen
har dock inför utskottet framhållit att detta system inte i fullt så stor
utsträckning som anges i propositionen hindrar djuren från att tillgodose de
mest grundläggande behoven.

De borgerliga partiernas kommittémotioner innefattar bl.a. nyanseringar
av det krav på avveckling av det nuvarande bursystemet som förs fram i
propositionen. Enligt motion Jo42 (fp) bör regeringen efter en femårsperiod
redovisa hur utvecklingen av alternativa system fortskridit (yrkande 4).
Enligt centermotionen Jo50, yrkande 7, bör bursystemet avvecklas först
omkring sekelskiftet eftersom inga fullgoda alternativ finns för närvarande.
Regeringens ansvar för utvecklingen framhålls särskilt. I motion Jo51 (c)
anförs att SLU bör gå i spetsen för forskningen om alternativa uppfödningssystem.
Importförbud för ägg som härrör från länder där bursystem
förekommer bör i konsekvensens namn införas (yrkandena 2 och 3). I motion
Jo52 (m) anförs att alternativen till dagens system inte får försämra
djurmiljön eller arbetsmiljön eller leda till sämre äggkvalitet. Det vore enligt
motionen olyckligt att sätta en tidsgräns för nuvarande system (yrkande 2).

Också i motion 1986/87:Jo521 (fp) anförs synpunkter på stordriften inom
äggproduktionen. Enligt motionen bör bursystemet ersättas med ”anläggningar
i enlighet med etologisk kunskap”.

Utskottet delar jordbruksministerns åsikt att burhönssystemet bör avvecklas,
främst på den grunden att det inte i tillräcklig utsträckning tillgodoser
djurens grundläggande behov. För närvarande finns dock inga alternativa
system färdigutvecklade. I samband med en hearing i ämnet har utskottet
erfarit att den utvecklingsverksamhet på området som propositionen hänvisar
till i nuläget främst omfattar inhysningsförsök och studier av olika
tekniska närmiljöer för värphöns och deras effekter på djurens hälsa,
produktion och äggens kvalitet. Försöken inriktas för närvarande i huvudsak
på en utveckling av de nuvarande bursystemen så att djurens beteendebehov
på olika sätt kan tillgodoses i större utsträckning. Vissa undersökningar har
emellertid också genomförts i fråga om stallar för golvhöns. Utskottet anser
det angeläget att utvecklingsarbetet i första hand inriktas på andra inhys -

JoU 1987/88:22

ningssystem än burhållningssystemet. Oberoende av vilken innebörd som
kan läggas i begreppet burhållning bör det understrykas att sådana alternativa
system som nu avses inte får leda till försämringar från djurhälso- eller
arbetsmiljösynpunkt. Det bör t.ex. inte accepteras att medicineringen ökar
eller s.k. näbbtrimning kommer till användning. De upplysningar som varit
tillgängliga för utskottet om hittillsvarande erfarenheter inom forskningen
m.m. ger inte något entydigt belägg för att t.ex. nuvarande golvuppfödningssystem
i alla avseenden skulle vara överlägsna andra alternativ. Tills vidare
bör således forskning och försök beträffande olika system bedrivas parallellt.
Utskottet föreslår vidare att en utvärdering av detta arbete görs i form av en
s.k. kontrollstation efter en femårsperiod, dvs. år 1993. I samband därmed
bör regeringen i lämpligt sammanhang för riksdagen redovisa resultatet av
detta arbete. Målet skall, som sägs i propositionen, vara att nuvarande
system för burhållning av höns avskaffas och bör vara avvecklat år 1998.
Detta innebär bl.a. att ökade krav ställs på intensiteten i utvecklingsarbetet.

Vad utskottet anfört innebär att motion Jo42 yrkande 4 tillgodoses och att
motionerna Jo51 yrkande 2, Jo50 yrkande 7 och Jo52 yrkande 2 avstyrks.

Samma bedömning gäller motion 1986/87:Jo521.

Frågan om import av ägg, som tas upp i motion Jo51 yrkande 3, bör inte i
dagsläget föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Jordbruksministern
anför (s. 24) att frågan om import av varor som har framställts med
produktionsmetoder som är förbjudna här i landet inte kan lösas i det här
sammanhanget. Denna fråga får i stället tas upp vid internationella överläggningar.
Utskottet instämmer i detta uttalande.

Genteknik m.m.

En annan viktig fråga som framför allt rör djur inom husdjursskötseln och
som måste uppmärksammas är genteknikens tillämpning på djur. Internationellt
används gentekniken på djur huvudsakligen inom veterinärmedicinen
och inom husdjursförädlingen. Inom veterinärmedicinen används tekniken
främst för att framställa vacciner och inom sjukdomsdiagnostiken. Tekniken
gör det här möjligt att producera substanser i bakterier eller cellodlingar i
stället för i försöksdjur, vilket har en positiv effekt eftersom det leder till en
minskad användning av sådana djur.

Enligt propositionen bedrivs inom husdjursaveln i Sverige för närvarande
ingen forskning inom genteknikens område som syftar till att förändra våra
husdjur. All djurförädling leder emellertid till en viss förändring av den
genetiska variationen. En förädling med hjälp av genteknik kan emellertid
leda till en mycket snabb reducering av den genetiska mångfalden. Den
bedömning som görs av forskare i dag är dock att husdjursförädlingen inom
den närmaste framtiden liksom hittills kommer att bedrivas i huvudsak på
traditionellt sätt genom avelsverksamhet.

Ett annat område där gentekniken har kommit till användning är
framställningen av tillväxthormoner. Ett användningsområde för tillväxthormon
är inom mjölkproduktionen. Användningen av tillväxthormon till
mjölkkor i produktionshöjande syfte har åter blivit av kommersiellt intresse.
Tillväxthormon används ännu inte någonstans i praktisk mjölkproduktion.

JoU 1987/88:22

men en användning kommer troligen att vara möjlig inom en snar framtid i
USA och eventuellt även i Europa. Tillväxthormon har utomlands också
kommit till användning för att öka den mjölkproducerande juvervävnaden
hos kvigor och för att producera stora köttdjur.

Den enda metod för tillförsel av tillväxthormon som hittills varit aktuell är
dagliga injektioner. Man arbetar emellertid också på att hitta andra metoder
för tillförsel. Inplantat av kapslar är en sådan metod som undersöks. När det
gäller användningen av tillväxthormon är det framför allt de långsiktiga
effekterna på djurets hälsa och effekterna i den praktiska tillämpningen ute
på gårdarna som är okända. Mot bakgrund av kända fakta har Svensk
husdjursskötsel ekonomisk förening, som är en sammanslutning av bl.a.
olika husdjursföreningar, i sitt etiska handlingsprogram tagit avstånd från en
rutinmässig användning av tillväxthormon i mjölkproduktionen.

Det finns i Sverige i dag inga bestämmelser som reglerar genteknik med
avseende på djurskyddsaspekten utöver bestämmelserna om etisk prövning
av djurförsök. Delegationen för hybrid-DNA-frågor skall dock enligt sin
instruktion anmäla till regeringen om något användningsområde eller någon
planerad användning av hybrid-DNA-tekniken kan ifrågasättas från etiska
eller humanitära synpunkter. Sådan anmälan skall också göras om området
för samhällets tillsyn behöver utvidgas till att omfatta andra frågor än dem
som nu är föremål för tillståndstvång eller offentlig kontroll.

Av det anförda framgår att användning av genteknik inom animalieproduktionen
inte för närvarande förekommer i landet. Användning av
genteknik för att direkt eller indirekt påverka djur måste enligt jordbruksministerns
mening i vissa fall ifrågasättas från etisk synpunkt. Det är viktigt att
användningen kan styras i önskvärd riktning. En viss handlingsberedskap är
då nödvändig. Regeringen bör bemyndigas att förbjuda eller uppställa
villkor för sådan användning av genteknik på djur som kan ifrågasättas eller
tillförsel av hormoner eller andra ämnen som kan påverka djur, om det sker
av andra skäl än veterinärmedicinska. Regeringen bör få möjlighet att
delegera befogenheten till lantbruksstyrelsen.

Ett sådant bemyndigande bör också omfatta traditionell avel. Bakgrunden
är främst att vissa avelsprogram som tillämpas utomlands kan ifrågasättas
därför att de kan medföra lidande för djuren. Jordbruksministern anser att
avel som får sådana konsekvenser för djuren att det innebär lidande för dem
inte bör tillåtas. Inte heller bör sådan avel som avser att förändra djurs
naturliga beteende få förekomma.

Utskottets överväganden

I motion Jo50 (c) yrkande 2 understryks det angelägna i att regeringen
verkligen har kontroll över utvecklingen på områdena genteknik och
hormontillförsel m.m. Liknande synpunkter framförs i centermotionen
Jo720 yrkandena 3 och 4. Yrkandena innebär att regeringen bör utforma en
strategi för utnyttjande av biotekniken samt att förslag bör framläggas om
lagstiftning rörande miljö och genteknik. En sådan lagstiftning finns t.ex. i
Danmark.

Utskottet ansluter sig till regeringens ovan redovisade överväganden.

JoU 1987/88:22

3 Riksdagen 1987188.16 sami. Nr 22

Dessa innebär att motionerna i stor utsträckning kan anses tillgodosedda.

I enlighet med motionerna vill utskottet särskilt understryka det angelägna
i att regeringen noga följer utvecklingen på detta område och i god tid vidtar
nödvändiga åtgärder för att motverka produktionsformer som påverkar
djurens egenskaper på ett oacceptabelt sätt. Som framgår av propositionen
innebär lagförslaget ett bemyndigande för regeringen eller lantbruksstyrelsen
att meddela föreskrifter om förbud mot eller villkor för användning av
genteknik eller hormontillförsel m.m. i angivna hänseenden. Utskottet
tillstyrker förslaget i denna del men avvisar därmed inte tanken i motion
Jo720 att en särskild lagstiftning på detta område kan visa sig motiverad i
framtiden.

Med det anförda föreslår utskottet att motionerna Jo50 och Jo720 lämnas
utan vidare åtgärd i berörda delar.

Operativa ingrepp på djur

Som huvudregel föreslås i fortsättningen gälla att det skall vara förbjudet att
företa operativa ingrepp på djur i andra fall än när det är befogat av
veterinärmedicinska skäl. Regeringen eller efter regeringens bemyndigande
lantbruksstyrelsen skall dock kunna meddela föreskrifter om undantag från
förbudet beträffande djur inom husdjursskötseln eller när det finns särskilda
skäl.

Ett vanligt ingrepp som företas utan att det finns veterinärmedicinska skäl
är kupering av svansen på hund. Olika uppfattningar råder i frågan om sådan
kupering i fortsättningen skall vara tillåten. Inom Europarådet har utarbetats
en konvention om skydd för sällskapsdjur. Konventionen, som ännu inte har
öppnats för undertecknande, innehåller bestämmelser som innebär förbud
mot svanskupering av andra skäl än veterinärmedicinska. Ett land som
undertecknar konventionen kan dock reservera sig mot bl.a. den bestämmelsen.
Sverige har ännu inte beslutat att underteckna konventionen. Ärendet
bereds för närvarande inom jordbruksdepartementet.

Av våra nordiska grannländer har endast Norge infört förbud mot
svanskupering av hund. Enligt vad som upplysts medges generellt undantag
från förbudet och förbudet tillämpas därför inte i praktiken. Mellan Sverige,
Norge och Finland är det tillåtet att föra hundar utan att hålla dem i karantän.
Detta medför bl.a. att om Sverige som enda land skulle införa och tillämpa
ett förbud skulle de begränsade kontrollmöjligheterna kunna göra det svårt
att upprätthålla förbudet. Jordbruksministern anser därför att frågan om
tillåtligheten av svanskupering bör lösas efter överläggningar med Norge och
Finland. Detta bör lämpligen kunna ske i samband med att Sverige tar
ställning till frågan om undertecknande av konventionen. Inriktningen på
arbetet bör vara att svanskupering inte bör tillåtas av kosmetiska skäl.

De motioner som berör förevarande avsnitt innehåller yrkanden om dels
totalförbud mot kupering av svansen på hund, dels om samråd mellan
lantbruksstyrelsen och berörda parter innan tillämpningsföreskrifter utfärdas
med stöd av 10 § lagförslaget.

Till den förra gruppen (principiellt förbud) hör motionerna Jo506 (s),
Jo509 (fp), Jo510 (s) och Jo42 yrkande 6.

JoU 1987/88:22

Enligt motion Jo52 yrkande 5 bör inriktningen på arbetet vara att
svanskupering av kosmetiska skäl inte bör tillåtas. Tveksamheten om
innebörden av begreppet kosmetiska skäl är dock stor. Lantbruksstyrelsen
bör därför samråda med berörda parter innan föreskrifter fastställs.

Utskottet har i denna fråga informerats av representanter för Svenska
kennelklubben och för lantbruksstyrelsen. Ett stort antal skriftliga och
muntliga opinionsyttringar har framförts i frågan.

Efter att noggrant ha övervägt skälen för och emot det nuvarande systemet
med rutinmässig svanskupering på vissa hundraser har utskottet kommit till
den slutsatsen att svanskupering inte bör tillåtas av andra skäl än strikt
veterinärmedicinska. Utskottet ansluter sig därmed till jordbruksministerns
överväganden i denna fråga (propositionen s. 27). I fråga om överläggningar
med vissa nordiska länder kan dock det tillägget göras att förbud mot
svanskupering i Norge redan har införts. Vidare har den dagsaktuella
rabiessituationen i Finland sannolikt gjort frågan om överläggningar med
detta land inaktuell.

I den mån vissa uppfödare åsamkas svårigheter genom ett förbud mot
svanskupering torde det finnas möjlighet att med stöd av punkt 4 i
övergångsbestämmelserna bestämma en viss övergångstid innan ett sådant
förbud träder i kraft. Utskottet utgår från att sådant samråd som anges i
motion Jo52 därvid äger rum. De nu behandlade motionerna föranleder i
övrigt inget uttalande från utskottets sida. I den mån motionerna syftar till ett
i lagtexten inskrivet förbud mot svanskupering avstyrks motionerna i denna
del.

Slakt

I lagen införs en uttrycklig regel med krav på att djur när de förs till slakt och
när de slaktas skall skonas från obehag och lidande (13 §). Nuvarande
bestämmelser om slakt av husdjur, nämligen att djuret skall vara bedövat när
blodet tappas av, förs in i den nya lagen. Regeringen får föreskriva undantag
för fjäderfä och kaniner. Rätten att meddela sådana föreskrifter får
regeringen överlåta på lantbruksstyrelsen.

I motion Jo42 (fp) yrkas att straffstadgandet i 36 § också skall omfatta
överträdelser av 13 §. Vidare anförs att lagtexten i 15 § bör innefatta ett
uttryckligt förbud mot dränkning och kvävning som avlivningsmetod (yrkandena
7 och 8).

Utskottet anser det av bl.a. rättssäkerhetsskäl inte lämpligt att straffstadgandet
i 36 § omfattar en bestämmelse som inte närmare preciserar vilka
skyldigheter som föreligger i samband med slakt. I de fall som åsyftas i
motionen torde det vara möjligt att i viss utsträckning beivra en olämplig
behandling av djur med stöd av stadgandet om djurplågeri i brottsbalken 16
kap. 13 §.

De bestämmelser i övrigt som reglerar förfarandet vid slakt (14 §) omfattas
f.ö. av straffstadgandet i 36 §.

I specialmotiveringen till 15 § erinrar jordbruksministern om att det inom
Europarådet utarbetats en konvention om skydd för sällskapsdjur. Konventionen
innehåller bestämmelser om bl.a. avlivning av djur. I huvudsak

JoU 1987/88:22

innebär bestämmelserna krav på att avlivningen skall göras av veterinär eller
annan kompetent person och förbud mot vissa metoder för avlivning.

Sverige har ännu inte beslutat att underteckna konventionen. Jordbruksministern
anser emellertid att det ändå kan finnas skäl att i den nya
djurskyddslagen ta in ett bemyndigande som medger att föreskrifter utfärdas
i de angivna hänseendena.

Även utskottet anser att hithörande frågor bör regleras i tillämpningsföreskrifter,
givetvis med beaktande av de allmänna bestämmelserna i lagen och
uttalandena i propositionen. Enligt vad utskottet erfarit innehåller den
ovannämnda konventionen ett principiellt förbud mot dränkning och
kvävning (drowning and other methods of suffocation), om metoderna inte
uppfyller vissa strängt formulerade krav på föregående bedövning m.m.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo42 yrkandena 7 och 8.

Med hänvisning till utskottets tidigare ställningstaganden och till jordbruksministerns
bedömning angående förbud mot s.k. ritualslakt avstyrker
utskottet motion 1986/87: Jo534 (fp) om dispensmöjligheter för koscherslakt.
Det kan tilläggas att restitution medges av införselavgift för judiskt rituellt
slaktat kött (jordbruksnämndens kungörelse JNFS 1987:136).

Tillståndsplikt för viss djurhållning

Nuvarande bestämmelser om tillståndsplikt för hunduppfödning m.m. bör
enligt propositionen finnas även i fortsättningen. Vidare föreslås tillståndsplikt
för ridskoleverksamhet och uthyrning i övrigt av hästar samt för
pälsdjursuppfödning. Som förutsättning för tillståndsplikt gäller i samtliga
fall att verksamheten bedrivs yrkesmässigt eller i större omfattning (16 §).

I motion Jo42 (fp) yrkande 9 anförs att paragrafen av bl.a. rättssäkerhetsskäl
bör kompletteras med detaljbestämmelser om vad som menas med
”större omfattning”.

Utskottet erinrar om att specialmotiveringen innehåller vissa anvisningar
rörande tolkningen av begreppen yrkesmässig eller i större omfattning
(s. 60). Härigenom ges viss vägledning rörande omfattningen av den
föreslagna tillståndsplikten. Om så erfordras torde en precisering kunna
göras genom verkställighetsföreskrifter eller inom ramen för tillsynsmyndighetens
verksamhet. Motionsyrkandet avstyrks med hänvisning härtill.

I motionerna Jo52 (c) yrkande 4 och Jo54 (c) anförs synpunkter rörande
pälsdjursnäringen. I den förstnämnda motionen påpekas bl.a., delvis i
polemik med propositionen, att djur som i flera generationer fötts upp i bur
inte längre är att betrakta som utpräglade rovdjur. Näringens verksamhet är
direkt beroende av djurens välbefinnande. En översyn av utrymmeskraven
bör ske i nära kontakt med pälsdjursnäringen. I motiveringen till motionen
anförs vidare att den föreslagna tillståndsplikten är en onödig byråkrati. I
anslutning härtill har ett muntligt yrkande (m) framställts om avslag på
förslaget i den del som gäller utvidgad tillståndsplikt för viss uppfödning
m.m.

Pälsdjursnäringens värde för glesbygden och som kombinationssysselsättning
till jord- och skogsbruk m.m. framhålls i motion Jo54. Det är viktigt att
tillämpningsföreskrifterna utformas så att pälsdjursuppfödning blir möjlig
även i framtiden.

JoU 1987/88:22

Utskottet har inte funnit anledning att frångå regeringens förslag om
utvidgad tillståndsplikt för viss djurhållning.

Som utskottet inledningsvis anfört får det förutsättas att detaljföreskrifter i
olika frågor utformas i samråd med berörda organisationer m.fl. Motion Jo52
yrkande 4 påkallar ingen särskild åtgärd från riksdagens sida.

Beträffande pälsdjursnäringens värde i de hänseenden som anges i motion
Jo54 torde det knappast råda delade meningar. Utskottet anser inte det finns
anledning att befara att vare sig tillståndsprövningen eller den aviserade
översynen rörande djurhållningen kommer att påtagligt försämra förutsättningarna
för denna näring. Något särskilt riksdagens uttalande med anledning
av motion Jo54 synes inte nödvändigt.

Tävling med djur och förevisning av djur

Lagförslaget innehåller två paragrafer, 17 och 18 §§, som reglerar tävling
med djur och förevisning av djur samt s.k. dopning av djur som tränas för
eller deltar i tävling på tävlingsbana.

17 § innebär ett absolut förbud mot att utsätta djur för lidande i de
sammanhang som anges i paragrafen. Med lidande avses liksom i 2 § såväl
psykiskt som fysiskt lidande.

I specialmotiveringen (s. 61) anför jordbruksministern att cirkus är en
mycket gammal kulturform som det är viktigt att bevara. Mot den bakgrunden
anser han att det inte bör införas något förbud mot användning av
elefanter och sjölejon som cirkusdjur. I stället bör förhållandena vid
transporten och förvaringen förbättras.

Genom det anförda tillgodoses motion 1986/87: Jo501 (m) som förordar att
elefanter bör få användas som cirkusdjur även i fortsättningen.

1 18 § förbjuds dopning och andra otillbörliga åtgärder som kan påverka
prestationsförmågan eller temperamentet hos djur som tränas för eller deltar
i tävling på tävlingsbana. Skälen härför har redovisats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.2.5).

Svenska ridsportens centralförbund (SRC) har vid en uppvaktning inför
utskottet anfört att den föreslagna bestämmelsen kan försvåra genomförandet
av 1990 års ryttar-VM i Stockholm. Sedan Sverige utsågs till värdland har
förberedelser för denna, mycket omfattande, tävling pågått i några års tid.

Utskottet delar jordbruksministerns uppfattning att det i djurskyddslagen
bör föras in en bestämmelse som skyddar djuren mot sådana otillbörliga
åtgärder som kan betecknas som dopning. Av lagförslaget framgår att
regeringen eller lantbruksstyrelsen får meddela närmare föreskrifter om
vilka åtgärder som är otillåtna. Med den definition av begreppet dopning som
görs i propositionen finns det anledning att antaga att de svenska bestämmelserna
blir mera restriktiva än de internationella dopningsreglerna. Enligt vad
utskottet erfarit finns det dock tecken som tyder på att de internationella
reglerna successivt kommer att skärpas. Om lagförslaget försvårar genomförandet
av större tävlingar med internationellt deltagande bör problemen
kunna lösas genom en rimlig övergångstid inom ramen för de bemyndiganden
som lagförslaget innefattar i fråga om övergångsbestämmelser. Något
initiativ från riksdagen krävs ej i denna fråga.

JoU 1987/88:22

Tillsynsorganisationen

I propositionen föreslås att lantbruksstyrelsen skall utöva den centrala
tillsynen och miljö- och hälsoskyddsnämnden den lokala tillsynen om inte
regeringen meddelar föreskrifter om undantag härifrån. Tillsynen skall i
övrigt utövas av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer.

Avgift skall kunna tas ut för tillsynen.

I motion Jo48 (s) yrkande 1 anförs att lantbruksstyrelsen bör ha tillgång till
erforderlig sakkunskap och expertis i samband med att detaljföreskrifter
rörande djurens vård och behandling utfärdas. Liknande synpunkter framförs
i motion Jo53 (c), vari yrkas att representanter för institutionen för
husdjurshygien i Skara ingår i lantbruksstyrelsens styrelse (yrkande 1).

Utskottet har i det föregående sagt sig utgå från att lantbruksstyrelsen i
angivna sammanhang samarbetar med representanter för forskningen och
berörda organisationer m.fl. Inom styrelsen finns en djurskyddsgrupp där
bl.a. den etologiska forskningen är representerad. Motionerna avstyrks i den
mån de inte tillgodoses med vad utskottet anfört.

I motion Jo50 (c) understryks distriktsveterinärernas viktiga roll i tillsynsarbetet.
Även utskottet anser det angeläget att man tillvaratar den
kompetens och sakkunskap som distriktsveterinärerna representerar. Med
hänsyn till vad som i propositionen anförts härom (bl.a. s. 24) utgår utskottet
från att motionärernas synpunkter beaktas utan något särskilt uttalande
härom från riksdagens sida.

I motion Jo873 (fp) yrkande 4 anförs att länsveterinären bör befrias från
sina ”dubbla lojaliteter” mot lantbruksnämnd och länsstyrelse och arbeta
främst för konsumenternas bästa.

Utskottet har tidigare uttalat sig för en översyn av länsveterinärens
ställning och arbetsuppgifter. Frågan har därefter utretts av livsmedelskontrollutredningen
(SOU 1986:25 s. 123 f.) och bereds för närvarande i
regeringskansliet. Motionsyrkandet avstyrks med hänvisning härtill.

Veterinärernas arbetsförhållanden tas upp i motion Jo530 (fp). Enligt
motionen råder vissa missförhållanden i fråga om arbetstid, lönefrågor m.m.
Detta kan också påverka rekryteringen på ett menligt sätt.

I en översynsrapport inom jordbruksdepartementet behandlas frågor
rörande bl.a. distriktsveterinärernas löne- och anställningsförhållanden (Ds
Jo 1987:4). Rapporten bereds för närvarande inom departementet, och
utskottet utgår från att de i motionen angivna förhållandena kommer att
beaktas i detta arbete. Någon särskild åtgärd med anledning av motionen
påkallas inte.

Förbud att ha hand om djur och omhändertagande av djur m.m.

Bestämmelser om vissa tvångsåtgärder i djurhållningen m.m. har intagits i
29-35 §§ lagförslaget. 29 § motsvarar, med redaktionella jämkningar. 14 § 4
mom. andra stycket i 1944 års lag.

Liksom i 1944 års lag har befogenheten att besluta i förbudsfrågan
förbehållits länsstyrelsen. Även i de fall då någon annan tillsynsmyndighet
har meddelat det föreläggande som inte åtlyds ankommer det således på
länsstyrelsen att pröva frågan om förbud att i fortsättningen handha djur.

JoU 1987/88:22

Härigenom får man en enhetlig ordning för hanteringen av förbudsfrågorna
oavsett hur tillsynsfrågan i övrigt är ordnad.

När förbudsbestämmelsen infördes i djurskyddslagen underströks (se
prop. 1968:170 s. 21) att förbud fick tillgripas endast i särskilt kvalificerade
fall med hänsyn till de avsevärda ingrepp i den drabbades försörjningsmöjligheter
som ett förbud kunde innebära och de verkningar i övrigt som detta
kunde få för den enskilde. Detta bör gälla även i fortsättningen.

Paragrafen möjliggör att förbud meddelas utan att något föreläggande om
rättelse först har meddelats. Det skall då vara fråga om allvarliga missförhållanden
eller misshandel. Att ingripande då kan ske direkt är betingat av
djurskyddsskäl. Djurens lidande bör inte onödigtvis förlängas om det inte
finns några utsikter att få till stånd förbättring genom mindre ingripande
åtgärder.

Enligt ordalydelsen i 1944 års lag skulle ett missförhållande föreligga för att
ett förbud att handha djur skulle kunna utfärdas. Vid fall där ett missförhållande
förelegat, men inte längre var för handen uppkom med den lydelsen i
flera fall tveksamhet om ett förbud att handha djur kunde utfärdas. Enligt
propositionen är det väsentligt att eventuella oklarheter i det avseendet
undanröjs. Lagtexten har därför omarbetats så att det klart framgår att
förbud mot att handha djur kan utfärdas även med anledning av missförhållanden
som inte längre föreligger vid den tidpunkt då länsstyrelsen skall fatta
beslut.

Samtidigt med att beslut om förbud meddelas bör också beslut kunna
meddelas om att omhänderta de djur som omfattas av vanvården. Bestämmelser
härom finns i 31 och 32 §§.

I motion Jo42 (fp) yrkande 13 föreslås att 29 § utformas så att det blir möjligt
att besluta om förbud att inneha en viss djurart utöver ett bestämt antal. För
att förhindra försäljning av djur till en bulvan (skenöverlåtelse) bör också av
lagtexten framgå att den nye ägaren skall godkännas av länsstyrelsen. I fråga
om åtgärder för att förhindra skenöverlåtelse framförs liknande synpunkter i
motion Jo52 (m) yrkande 6.

I enlighet med vad som anförs i motion Jo 42 anser utskottet att det kan
uppstå situationer där det är motiverat att utforma ett förbud enligt 29 § så att
ett visst högsta antal djur specificeras. I samband med t.ex. åtgärder rörande
större djurbesättningar kan det finnas skäl att tillåta en viss djurhållning för
husbehov. I förarbetena till paragrafen i dess nuvarande lydelse anges
emellertid att ett beslut kan ges sådan innebörd att det utgör hinder endast
mot att hålla djur utöver ett visst angivet antal (prop. 1968:170 s. 22). Detta
bör gälla även vid tillämpningen av den nu föreslagna bestämmelsen. Motion
Jo42 yrkande 13 påkallar således ingen åtgärd i denna del.

Vad beträffar frågan om åtgärder för att förhindra skenöverlåtelse m.m.
får utskottet hänvisa till uttalandena härom på s. 79 i propositionen. Där
anförs att det inte är tillräckligt att överlåta djuren till någon annan om inte
djuren också avlägsnas så att den faktiska kontakten med dem upphör. För
att någon skall anses ha gjort sig av med ett djur måste krävas att han inte
längre har djuret i sin omedelbara närhet, t.ex. i sin bostad eller på en
fastighet som han äger och brukar. Dessa uttalanden bör enligt utskottets

JoU 1987/88:22

mening till stor del kunna motverka problemen med s.k. skenöverlåtelser.
Ett formellt krav på godkännande av en ny ägare i enlighet med motionerna
kräver ytterligare överväganden rörande bl.a. de civilrättsliga verkningarna
av en överlåtelse som ej godkänns i efterhand. Med det anförda avstyrker
utskottet motion Jo42 yrkande 13 i återstående del och motion Jo52 yrkande
6.

Bestämmelserna om omhändertagande av djur innebär bl.a. att länsstyrelsen
får förordna att ett djur som utsätts för onödigt lidande skall omhändertas
om inte rättelse sker efter tillsägelse av tillsynsmyndigheten. Detsamma
gäller om vissa förelägganden och förbud inte följs. Djuret skall omhändertas
genom polisens försorg. I ett beslut om omhändertagande skall det anges hur
man skall förfara med djuret.

I vissa fall får länsstyrelsen, en tillsynsmyndighet eller polismyndigheten
förordna att ett djur omedelbart skall omhändertas.

I propositionen redovisas bl.a. vissa överväganden om problemen med
större djurbesättningar (s. 47).

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del och avstyrker därmed
förslaget i motion 1986/87:Jo510 (s) att skyldigheten att omhänderta djur
överförs på annan myndighet än polismyndigheten. Som i propositionen
anförts är polismyndigheten bäst skickad att genomföra den omedelbara
verkställigheten. Vissa funktioner i övrigt som nu åvilar polismyndigheten
föreslås dock i propositionen överförda på annan myndighet, vilket är ägnat
att i viss mån tillgodose motionen i övrigt. Utskottet avstyrker således motion
Jo510.

Användning av djur för vetenskapliga ändamål

Regeringens förslag innebär sammanfattningsvis att nuvarande ordning för
tillståndsprövning och etisk prövning av användning av djur för vetenskapliga
ändamål i huvudsak bibehålls oförändrad. Den etiska prövningen
utsträcks dock till att omfatta alla djurförsök och inte bara mera ingripande
sådana. Prövningen får även i fortsättningen en rådgivande karaktär. Vid
inrättningar där försöksdjur används skall det finnas en föreståndare för
verksamheten.

Krav införs på att de som arbetar med djurförsök skall ha den utbildning
som behövs. Vidare skall föreskrifter kunna meddelas om skyldighet för den
som använder försöksdjur att lämna uppgifter om användningen. Skälen för
dessa förslag redovisas på s. 33-41 i propositionen.

När det gäller organisationen av den etiska prövningen av djurförsök
innebär propositionen att centrala försöksdjursnämnden förstärks och
omorganiseras samt övertar vissa uppgifter som tidigare åvilat lantbruksstyrelsen.

Lekmannarepresentationen i de djurförsöksetiska nämnderna förstärks
(prop. s. 79-82).

Utskottet koncentrerar sin behandling i det följande främst till sådana
frågor rörande försöksdjursanvändningen som uppmärksammats i hithörande
motioner.

JoU 1987/88:22

Alternativa metoder, förbud mot vissa testmetoder m.m.

Kommittémotionen Jo42 (fp) innehåller ett yrkande om komplettering av 19
§ så att det av lagtexten framgår att paragrafen omfattar såväl psykiskt som
fysiskt lidande. Då det av motiveringen klart framgår att begreppet lidande
avser både fysiskt och psykiskt lidande (se prop. s. 63) avstyrker utskottet
motionen i denna del (yrkande 10).

Yrkande 11 i samma motion går ut på att riksdagen bör förbjuda
LD50-metoden. Liknande yrkanden framställs i motionerna Jo50 (c) yrkande
10, Jo52 (m) yrkande 8, Jo535 (c) yrkande 1 och 1986/87:Jo507 (fp)
yrkande 3.

Som framgår av propositionen har den s.k. LD50-metoden behandlats i
riksdagen hösten 1986. För läkemedel, bekämpningsmedel och vissa andra
ämnen med hög toxicitet finns i Sverige liksom i många andra länder
föreskrifter med krav på att toxiciteten testas innan ämnena tillåts komma ut
på marknaden. Alltjämt används i Sverige liksom utomlands LD50- metoden
i detta syfte. Testet som vanligen utförs på råttor innebär att man tar reda på
vid vilken dos 50 % av försöksdjuren dör. Metoden, som är enkel men som
kräver ett stort antal djur, har ifrågasatts från vetenskaplig synpunkt. Som
utskottet konstaterade i sitt betänkande (JoU 1986/87:11) går utvecklingen
mot en allt mindre användning av LD50-metoden. Uppfattningen att
metoden bör begränsas har vunnit allmän anslutning även internationellt.
Riksdagens beslut (rskr. 110) med anledning av utskottets betänkande
innebar att frågan om ett förbud mot metodens användning i Sverige borde
övervägas i samband med arbetet med djurförsöksfrågorna inom regeringskansliet.

Frågan om möjligheterna att införa ett sådant förbud och eventuella
konsekvenser härav har dock enligt jordbruksministern inte närmare belysts
av djurförsöksutredningen. Det har därför inte varit möjligt att nu ta
ställning till frågan om ett förbud. Regeringen har i stället givit centrala
försöksdjursnämnden i uppdrag att utreda frågan.

Utskottet anser det angeläget att det fortsatta arbetet i denna fråga inriktas
mot en avveckling av LD50-metoden i Sverige. Utskottet är däremot inte
berett att nu föreslå någon tidsgräns för införande av ett eventuellt förbud
mot denna metod. Inom ramen för den utredning som anges i propositionen
bör närmare belysas vilka fullvärdiga alternativ som kan finnas och vilka
förutsättningar i övrigt som bör föreligga för en avveckling av LD50-metoden. Bedömningarna angående tidsperspektivet måste bl.a. göras mot
bakgrund av de överväganden som nyss beskrivits. Sverige bör dessutom i
internationella fora arbeta för att denna testmetod avskaffas. Vad utskottet
anfört med anledning av motionerna Jo42 yrkande 11, Jo50 yrkande 10, Jo52
yrkande 8, Jo535 yrkande 1 och 1986/87:Jo507 yrkande 3 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

I motionerna 1986:Jo517 (m) yrkande 2 och 1986/87:Jo535 (c) yrkande 5
yrkas förbud mot försöksmetoder som innebär svårt lidande för försöksdjuren.
Utskottets bedömning ovan rörande LD50-metoden ligger delvis i linje
med motionärernas synpunkter. Givetvis finns det även andra metoder än
denna som kan innebära ett större mått av lidande för djuren. Enligt Sveriges

JoU 1987/88:22

åtaganden inom ramen för Europarådskonventionen rörande användning av
försöksdjur (se propositionen s. 40) skall sådana försök särskilt anmälas och
motiveras hos ansvarig myndighet. Utskottet utgår från att den etiska
prövningen utformas i enlighet härmed och att detta bl.a. innebär en
restriktiv prövning av särskilt smärtsamma försök. Något särskilt uttalande i
övrigt påkallas ej från riksdagens sida i anslutning till motionerna 1986/
87:Jo517 och 1986/87:Jo535 i nu berörda delar.

Frågan om alternativa metoder till djurförsök tas upp i ett flertal motioner.
Enligt motion Jo53 (c) yrkande 4 och 1986/87 :Jo535 (c) yrkande 4 bör
djurförsök förbjudas när alternativa metoder finns tillgängliga. Yrkanden i
övrigt om utveckling och stimulans av alternativa metoder m.m. framförs i
motion Jo531 (s) och i följande motioner från riksmötet 1986/87:Jo507 (fp)
yrkande 4, Jo513 (s), Jo517 (m) yrkande 1, Jo522 (m), Jo529 (c) yrkande 3,
Jo535 (c) yrkande 3 och Jo536 (fp).

Några av dessa motioner knyter frågan om alternativa metoder till
yrkanden om en vetenskaplig utvärdering av djurförsökens relevans.

Utskottet vill i anslutning till det sist sagda understryka att problemställningarna
kring djurförsökens relevans för humanbiologiska förhållanden
givetvis är välkända för forskningen. Någon särskild utredning eller utvärdering
av dessa grundläggande förhållanden är knappast motiverad.

Det faktum att forskningsresultaten inte är direkt överförbara på människan
leder inte utan vidare till slutsatsen att djurförsöken är onödiga eller ger
missvisande resultat. Viktig information erhålls i djurförsöken om bl.a.
centrala biologiska verknings- och funktionsprinciper hos levande varelser.
Denna information är väsentlig i t.ex. den kritiska fasen av toxicitetstester
rörande läkemedel m.m., i utvecklingen av nya operationsmetoder och över
huvud taget i sökandet efter nya kunskaper inom den biomedicinska
forskningen. Emellertid delar utskottet motionärernas synpunkter så till vida
att det är angeläget att alternativa och kompletterande metoder utvecklas
och kommer till användning när sådana metoder kan ge likvärdiga kunskaper.
Det bör därvid framhållas att sökandet efter alternativa metoder bör
omfatta metoder som dels är baserade på icke-djurförsök, dels går ut på att
minska försöksdjursanvändningen genom bl.a. förfinad teknik och förhöjning
av djurens egenskaper i olika avseenden.

Jordbruksministern har i detta sammanhang anfört att djurförsök inte bör
få förekomma om likvärdig kunskap kan vinnas genom alternativa metoder
(propositionen s. 35). Sådana metoder finns delvis idag, och enligt propositionen
kan en snabb utveckling av nya metoder förväntas. Liksom jordbruksministern
utgår utskottet från att de myndigheter som föreskriver djurförsök
följer denna utveckling och fortlöpande ser över sina krav. Den centrala
försöksdjursnämnden (CFN) skall verka för att användningen av försöksdjur
begränsas genom att främja utvecklingen av alternativa metoder.

Det bör också ankomma på de djurförsöksetiska nämnderna att i sin
provningsverksamhet verka i samma riktning. Enligt utskottets mening får
ingen möda lämnas osparad när det gäller utnyttjandet av alternativa och
kompletterande metoder.

Det bör tilläggas att propositionen också innehåller förslag om fortsatta

JoU 1987/88:22

resurser till CFN för att främja utvecklingen av alternativa och kompletterande
metoder till djurförsök.

Med det anförda föreslår utskottet att hithörande motioner lämnas utan
vidare åtgärd på den grunden att de i huvudsak tillgodoses genom utskottets
uttalanden och regeringens överväganden i motsvarande delar.

Vad utskottet anfört ovan om djurförsökens vetenskapliga relevans
innebär dock att utskottet avstyrker motionsyrkandena om en särskild
utredning eller utvärdering i denna fråga (Jo531, 1986/87:Jo 517 yrkande 1
och 1986/87:Jo535 yrkande 1). Utskottet utgår från att forskningen och
gjorda erfarenheter successivt leder till ökade kunskaper i de avseenden
motionärerna anger. Utskottet ställer sig emellertid tvivlande till möjligheten
att genomföra en sammanhållen och någorlunda fullständig utredning på
detta synnerligen omfattande område av utpräglad grundforskningskaraktär.

Djurförsök vid tillverkning av kosmetiska produkter m.m.

I propositionen tas i ett sammanhang (s. 35-38) upp dels frågan om förbud för
djurförsök som avser kosmetiska och vissa andra produkter, dels frågan om
skyldighet att pä sådana produkter ange om produkterna har testats på djur.

Jordbruksministern uttalar för sin del att det av lagutskottet (LU
1984/85:39) år 1985 anförda motivet för en märkningsskyldighet, nämligen
att den verksamt skulle kunna bidra till en övergång till andra testmetoder,
har bärkraft endast under förutsättning att andra testmetoder finns tillgängliga,
en förutsättning som dock i allmänhet inte är för handen. I avsaknad av
alternativa testmetoder finns det i stället anledning att befara att märkningsskyldigheten
skulle få negativa effekter. Sålunda skulle enligt jordbruksministern
ett genomförande av en begränsad märkningsskyldighet på grundval
av socialstyrelsens förslag kunna leda till att konsumenterna missleddes,
detta särskilt med hänsyn till att sannolikt samtliga de ämnen som ingår i
kosmetiska produkter har djurtestats i något sammanhang. Vidare skulle
uppkomma risk för marknadsföring av produkter som var otillräckligt
undersökta av tillverkarna och därför skadliga för konsumenterna. Jordbruksministern
förklarar sig helt dela uppfattningen att skälen mot djurförsök
är särskilt starka när det är fråga om att undersöka andra produkter än
sådana som har medicinsk betydelse eller på annan grund kan sägas vara
livsnödvändiga. Samtidigt är det enligt hans mening inte försvarbart att
undanta kosmetika från de undersökningskrav som gäller i fråga om kemiska
produkter i övrigt. I det sammanhanget erinras om att tillverkare och
importörer enligt lagen om kemiska produkter är skyldiga att utreda i vad
mån deras produkter kan vara skadliga för människor och miljö.

Sammanfattningsvis anser jordbruksministern att bristen på alternativa
testmetoder gör att det inte nu går att införa ett förbud mot djurförsök på
ifrågavarande område och att han inte heller kan förorda att det införs en
skyldighet att genom en särskild märkning ange om kosmetiska produkter
har djurtestats. Samtidigt understryks dock det angelägna i att alternativa
testmetoder snarast utvecklas. Om sådana inte utvecklas inom rimlig tid -eller befintliga metoder av detta slag inte används - bör enligt jordbruksministern
ett totalförbud mot djurtest övervägas.

JoU 1987/88:22

Jordbruksutskottet behandlar i detta sammanhang motioner om dels förbud
mot kosmetikatester m.m. på djur, dels åtgärder för att genomföra riksdagens
tidigare fattade beslut om innehållsmärkning av kosmetika.

Krav på förbud mot kosmetikatester på djur framförs i motionerna Jo43
(vpk), Jo52 (m) yrkande 7 och 1986/87:Jo507 (fp) yrkande 2.

Yrkanden om fullföljande av riksdagens beslut rörande märkning av
kosmetiska produkter framförs i motionerna Jo44 (c), Jo45 (c) yrkande 2,
Jo47 (s), Jo53 (c) yrkande 5 och L723 (c).

Lagutskottet har på jordbruksutskottets begäran avgett yttrande över
propositionen såvitt avser frågan om märkning av kosmetiska produkter
jämte de i föregående stycke angivna motionerna. Yttrandet bifogas till detta
betänkande.

I yttrandet anför lagutskottet bl.a. följande.

Om avsaknaden av alternativa testmetoder medför att djurförsök tills vidare
inte kan undvaras av produktsäkerhetsskäl har onekligen det av lagutskottet
tidigare åberopade skälet för märkningsskyldighet förlorat något i bärkraft.
Kvar står emellertid att införandet av en sådan skyldighet kan öka
tillverkarnas och importörernas intresse av att alternativa testmetoder tas
fram, något som kan leda till ökade satsningar på forsknings- och utvecklingsarbete
inom området. Vad som särskilt talar för märkningsskyldigheten är
den allmänna opinionen mot plågsamma djurförsök, en opinion som - att
döma av antalet motioner som väckts i ämnet - vuxit sedan riksdagen senast
prövade frågan. Att många människor upplever djurförsöken som oetiska
medför att det finns ett starkt konsumentintresse av att produkterna i fråga
märks med uppgift huruvida djurtest förekommit.

Enligt utskottets mening finns det således fortfarande starka skäl för
införandet av en märkningsskyldighet. Som utskottet framhöll år 1985 är det
emellertid förenat med vissa svårigheter att utforma regler om innehållsdeklaration
av kosmetika. En del av dessa svårigheter torde bortfalla om
märkningskravet i enlighet med socialstyrelsens förslag begränsas till försök
som utförts av tillverkaren av den slutliga produkten eller av en råvaruleverantör.
Även en så begränsad märkningsskyldighet är dock inte invändningsfri.
Som påpekas i propositionen finns det risk för att konsumenterna
vilseleds och för att otillräckligt undersökta produkter kommer att marknadsföras.
I sistnämna hänseende vill utskottet understryka att införandet av
ett märkningsobligatorium självfallet inte får leda till att skadliga produkter
förs ut på marknaden. I den mån en tillverkare eller importör bedömer att
hans produkt inte kan bli tillförlitligt testad på annat sätt än genom
djurförsök har han alltså att välja mellan att förse varan med uppgift om att
djurtest förekommit och att helt avstå från marknadsföring av varan. Av
betydelse när det gäller att bedöma riskerna för undermåliga produkter är
inte bara den undersökningsplikt som enligt redan gällande bestämmelser
åvilar tillverkare och importörer av kemiska produkter utan också - kanske i
särskilt hög grad - det skadeståndsansvar som kan inträda vid produktskador.
Frågan om en lagstiftning rörande produktansvar bereds för närvarande
inom justitiedepartementet med sikte på att en proposition i ämnet skall
föreläggas riksdagen våren 1989. Genomförs en sådan lagstiftning torde den
kunna utgöra ett verksamt medel mot att skadliga produkter marknadsförs.
När det härefter gäller risken för att konsumenterna vilseleds vill utskottet
hänvisa till att denna risk beaktades av riksdagen år 1985 men då inte ansågs
böra medföra att man avstod från att försöka få till stånd en information på
kosmetikaförpackningar. Någon anledning att nu ändra ståndpunkt kan

JoU 1987/88:22

utskottet inte finna, särskilt som risken i stor utsträckning torde kunna
elimineras genom att konsumenterna får information om att avsaknaden av
uppgift om djurtest inte innebär att någon beståndsdel i preparatet inte
prövats vid djurförsök.

Av anförda skäl vidhåller utskottet sin tidigare uppfattning att det är
angeläget att en varudeklaration på kosmetiska förpackningar om utförda
djurtest kommer till stånd. Regeringen bör därför till förnyat övervägande ta
upp spörsmålet om hur regler om sådan produktinformation skall utformas.
Det av socialstyrelsen framlagda förslaget om en begränsad märkningsskyldighet
bör kunna läggas till grund för övervägandena. Utskottet vill betona
att införandet av en varudeklaration om djurtester som sluttillverkare och
råvaruleverantörer utfört får ses som ett första steg i avvaktan på att efter
hand som alternativa testmetoder framkommer, en mer vidsträckt informationsplikt
kan genomföras.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna L723, Jo44,
Jo45, Jo47 och Jo53 yrkande 5 bör ges regeringen till känna.

Jordbruksutskottet får för sin del anföra följande.

Det etiska dilemma som inställer sig i samband med djurförsök framträder
med särskild styrka när syftet med försöket är att utveckla eller undersöka
produkter som objektivt sett kan betecknas som överflödiga eller lyxbetonade.
Utskottet inser givetvis att det är vanskligt att närmare definiera vilka
produkter som kan hänföras till denna kategori. Beträffande vissa produkter
med ”perifert användningsområde” har utskottet tidigare anfört att det är
klart stötande från etisk synpunkt om djurförsök skall behöva förekomma i
tillverkningsprocessen (JoU 1981/82:3). Som exempel anfördes i detta
sammanhang ett preparat som användes för att påverka växtsättet hos vissa
krukväxter. Enligt utskottets mening måste även kosmetika hänföras till den
varukategori beträffande vilken det av etiska skäl inte bör accepteras att
djurförsök kommer till användning. Även lagutskottet har ansett att det vore
önskvärt om djurtestningen av kosmetiska och hygieniska preparat kunde
förbjudas men har samtidigt anfört att produkter som saluförs till allmänheten
bör ha genomgått erforderliga undersökningar i syfte att förhindra
skadliga verkningar hos konsumenterna.

Jordbruksministern anför i detta sammanhang att det kan bli aktuellt att
införa ett totalförbud mot djurtester i angivet syfte om alternativa testmetoder
inte utvecklas inom rimlig tid.

I enlighet med vad utskottet ovan anfört är utskottet för sin del berett att
nu gå ett steg längre än regeringen i detta hänseende. Utskottet anser därför
att riksdagen redan nu som sin principiella uppfattning bör uttala att
djurförsök inte får förekomma vid framställning och testning av kosmetika.
Med kosmetika avser utskottet, delvis i överensstämmelse med motion Jo52,
skönhetsmedel och liknande produkter av - objektivt sett - lägre nyttighetsgrad.
Hygienprodukter av typ tandkräm samt tvål och andra rengöringsmedel
bör dock av flera skäl inte hänföras till den varugrupp som utskottet nyss
angeri.

Det anförda bör inte innebära att kosmetika undantas från de produktsäkerhetskrav
som i konsumenternas intresse gäller för kemiska produkter i
allmänhet. Härigenom får tillverkare och importörer ett ökat intresse av att

JoU 1987/88:22

alternativa testmetoder tas fram. Finns sådana metoder inte omedelbart
tillgängliga får tillverkaren eller importören tills vidare avstå från att
marknadsföra produkten eller tillse att produkten innehåller endast sådana
ingredienser som redan tidigare testats med tillfredsställande resultat.

Det bör vidare framhållas att den djurförsöksetiska prövningen inte har
rättsligt bindande verkan och att därför ytterligare överväganden behövs om
vilken form ett förbud mot kosmetikatester av angivet slag bör erhålla för att
kunna genomföras effektivt.

Det bör närmast ankomma på regeringen att ytterligare undersöka de
praktiska och principiella förutsättningarna för ett förbud i enlighet med
utskottets överväganden. De ytterligare preciseringar av kosmetikabegreppet
som kan bli nödvändiga bör också ankomma på regeringen.

Vad utskottet anfört om förbud mot kosmetikatester på djur bör riksdagen
med anledning av motionerna Jo43, Jo52 yrkande 7 och 1986/87:Jo507
yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.

Frågan om innehållsmärkning av kosmetika kan i viss utsträckning bli
inaktuell sedan det av utskottet ovan förordade förbudet genomförts, i vart
fall när det gäller svensktillverkade produkter. I avbidan på en sådan
prövning ansluter sig jordbruksutskottet till lagutskottets synpunkter, som i
huvudsak återgivits ovan. Jordbruksutskottet föreslår således att riksdagen
med anledning av motionerna Jo44, Jo45 yrkande 2, Jo47, Jo53 yrkande 5
och L723 gör ett tillkännagivande med den innebörd som anges i lagutskottets
yttrande.

Försöksdjurens vård och förvaring m.m.

Flera motioner tar särskilt upp frågan om djurmiljö m.m. för försöksdjur och
föreslår åtgärder för att förbättra djurens hälsa och förhållanden i övrigt.
Även importen av försöksdjur berörs. Dessa är Jo520 (c), Jo524 (vpk) samt
från riksmötet 1986/87 motionerna Jo518 (m), Jo519 (fp), Jo529 (c)
yrkandena 4 och 5 och Jo535 (c) yrkande 2.

Utskottet har i det föregående behandlat två motioner med förslag om att 4
§ lagförslaget skall omfatta även försöksdjuren. Vad utskottet anfört i detta
sammanhang kan i viss mån tillgodose kraven på en bättre miljö för
försöksdjuren (s. 25). I övrigt bör framhållas att de grundläggande reglerna i
lagen om hur djur i allmänhet skall hållas och skötas gäller samtliga djur och
således även försöksdjuren. Den etiska prövningen föreslås vidare omfatta
även frågor om försöksdjurens vård och förvaring under försöket samt
omedelbart före och efter försöket (prop. s. 40). Sveriges åtaganden enligt
Europarådskonventionen om försöksdjursanvändning (se prop. s. 40) är
också av betydelse i sammanhanget. Konventionen innehåller tämligen
utförliga och detaljerade anvisningar rörande vård och förvaring m.m. av
försöksdjuren. Givetvis får det förutsättas att befintliga regler om utrymmeskrav
m.m. för försöksdjuren också efterföljs. Utskottet vill i sammanhanget
också hänvisa till följande uttalanden av jordbruksministern (prop. s. 81).

Ett gott hälsotillstånd hos försöksdjuren leder till en minskad förbrukning av
sådana djur. De hälsoinventeringar i försöksdjursbesättningar som påbörjats
i landet är värdefulla. Jag anser att friska försöksdjur är ett från djurskydds -

JoU 1987/88:22

synpunkt självklart etiskt krav. Att djuren är friska främjar också forskningens
intressen. Enligt vad jag erfarit pågår både hos berörda statliga organ och
inom läkemedelsindustrin arbete med att utöka och bredda hälsoinventeringsprogrammen.
Det är angeläget att centrala försöksdjursnämnden noga
följer utvecklingen och i samråd med andra myndigheter och andra berörda
intressenter verkar för att hälsoförhåilandena för försöksdjuren får en från
djurskyddssynpunkt tillfredsställande lösning.

Utskottet vill vidare erinra om att importen av försöksdjur är förhållandevis
begränsad. Den övervägande delen härrör från den inhemska destinationsuppfödningen.
Utskottet utgår från att de myndigheter och institutioner som
importerar försöksdjur noga bevakar djurskyddsaspekterna. Gällande regler
om import av försöksdjur innebär bl.a. att införseltillstånd får sökas hos
lantbruksstyrelsen. Som förutsättning för sådant tillstånd gäller att uppfödaren
godkänts av styrelsen.

Frågan om hinder mot export av icke destinationsuppfödda djur för
försöksändamål har tidigare behandlats av utskottet och föranlett ett
uttalande från riksdagens sida (JoU 1986/87:11, rskr. 110). Jordbruksministern
anför (s. 41) att han delar den uppfattning som kommit till uttryck i
nämnda betänkande, nämligen att det inte kan anses lämpligt att djur som
inte har fötts upp som försöksdjur exporteras till andra länder för försöksändamål.
Regeringen kommer att föreslås ta initiativ till överläggningar med
regeringarna i de övriga nordiska länderna för att förhindra sådan export.

Utskottet föreslår med hänvisning till det anförda att de nu aktuella
motionerna lämnas utan vidare åtgärd.

Organisation av den etiska prövningen av djurförsök

Sorn utskottet tidigare redovisat innebär regeringens förslag att centrala
försöksdjursnämnden (CFN) förstärks och omorganiseras.

Genom att CFN erhåller ett samlat ansvar för de frågor som direkt hör
samman med de etiska nämndernas verksamhet skapas förutsättningar för en
diskussion som kan koncentreras till problemen kring den etiska prövningens
inriktning och organisation.

Det utvidgade ansvarsområdet för centrala försöksdjursnämnden bör
omfatta den normgivning som behövs för de etiska nämndernas verksamhet.
Den centrala försöksdjursnämnden bör dessutom i samarbete med lantbruksstyrelsen
sammanställa statistik rörande försöksdjursförbrukningen.
Lantbruksstyrelsen bör även i fortsättningen handlägga frågor om tillstånd
till djurförsök, om godkännande av lokaler för försöksdjur och om tillstånd
till uppfödning av försöksdjur. Ledamöterna liksom ordföranden och vice
ordföranden i de etiska nämnderna bör utses av den centrala försöksdjursnämnden
efter förslag av berörda organ. Centrala försöksdjursnämnden bör
även verka för en enhetlig behandling av de ärenden som prövas av de etiska
nämnderna. Den centrala nämnden bör också ha ansvaret för att ledamöterna
i de djurförsöksetiska nämnderna får erforderlig utbildning och information.

Det bör ankomma på nämnden själv att inom ramen för de medel som
anvisas på lämpligt sätt genomföra de organisatoriska förändringar som
behövs.

JoU 1987/88:22

Utskottet ansluter sig till dessa överväganden.

De djurförsöksetiska nämnderna kommer i fortsättningen att pröva i
huvudsak alla ansökningar om djurförsök. Arbetsbelastningen för de
enskilda nämnderna kommer därför att öka. För att inte arbetsbördan skall
bli för tung på en enskild nämnd bör det i vissa högskoleregioner kunna
inrättas flera nämnder. Det bör ankomma på den centrala försöksdjursnämnden
att se till att antalet etiska nämnder blir tillräckligt så att det finns
kapacitet för prövningen i de olika regionerna. Det är också angeläget att
arbetet organiseras så att handläggningen av ärendena kan ske snabbt.
Nämnderna bör också enligt jordbruksministern sammanträda oftare än
tidigare för att förkorta handläggningstiden. Nämnderna bör sammanträda
minst en gång i kvartalet för att kunna utföra en snabb handläggning av
ärendena. Det bör ankomma på ordföranden i nämnden att vid behov hålla
extra sammanträden.

För egen del anser jordbruksministern vidare att lekmannainflytandet i
nämnderna bör förstärkas. Därigenom kan man få en mera allsidig belysning
av nödvändigheten av och den etiska problematiken kring ett djurförsök. I
varje nämnd bör liksom tidigare ingå representanter för lekmän, forskare
och försöksdjurspersonal. Proportionerna mellan de representerade kategorierna
bör vara sådana att av nämndens ledamöter är hälften lekmän. Med
lekmän avses såväl representanter för djurskyddsorganisationer som för
allmänintresset. Majoriteten av lekmännen bör utgöras av representanter för
allmänintresset. Den andra hälften bör vara forskare och representanter för
personal som handhar försöksdjur. Bland forskarrepresentanterna bör om
möjligt ingå forskare med kunskap om alternativa metoder. Ordföranden
och vice ordföranden bör vara opartiska och företrädesvis ha erfarenhet av
dömande verksamhet.

Antalet ledamöter i en nämnd bedöms, om nämnden skall fungera
tillfredsställande, inte böra överstiga fjorton personer med ordföranden
inräknad. När nämnden fattar beslut bör den bestå av en ordförande och ett
lika stort antal representanter för forskare och försöksdjurspersonal som
antalet lekmän. Det bör ankomma på centrala försöksdjursnämnden att
närmare utforma reglerna för nämndernas sammansättning.

De motioner som väckts rörande den etiska prövningens organisation gäller i
huvudsak de etiska nämndernas sammansättning.

I motion Jo42 (fp) yrkande 12 anförs att de lekmän som skall företräda
allmänintresset bör vara fristående i förhållande till sådan verksamhet som är
beroende av försöksdjursanvändning. Utskottet utgår från att regeringens
förslag syftar till en sammansättning av nämnderna som ligger i linje med
motionärernas önskemål och föreslår att motionen i denna del lämnas utan
vidare åtgärd.

I motion Jo50 (c) yrkande 9 föreslås att de s.k. tremannagrupperna
avskaffas och att nämnderna sammanträder minst 10 gånger om året.

Utskottet anser inte att riksdagen har anledning att detaljreglera de etiska
nämndernas funktion och arbetsformer. Av propositionen framgår att
tremannagrupperna avses bli ersatta med en särskild beredningsgrupp om
nämnden anser det påkallat. Vidare anförs att nämnderna bör sammanträda

JoU 1987/88:22

oftare än nu för att förkorta handläggningstiden. Vid behov kan extra
sammanträde hållas.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo50 yrkande 9.

Övriga motioner om den etiska prövningens organisation går i huvudsak ut
på att de etiska nämnderna bör få en ändrad sammansättning. Motionerna är
helt eller delvis tillgodosedda genom propositionens överväganden. Utskottet
föreslår med hänvisning härtill att riksdagen lämnar utan vidare åtgärd
motion Jo529 samt följande under riksmötet 1986/87 väckta motioner: Jo507
yrkande 1, Jo512, Jo526, Jo529 yrkande 1 och Jo537.

Användning av köttmjöl i foder

I propositionen föreslås en ändring i lagen (1985:295) om foder som innebär
att foder till andra djur än pälsdjur inte får innehålla köttmjöl från självdöda
djur eller från sjukligt förändrade delar från slaktade djur.

Skälen redovisas på s. 83-86 i propositionen. Bl.a. anförs att förbudet
kommer att gälla också importerat foder. Det bör enligt propositionen
ankomma på lantbruksstyrelsen att bestämma hur importkontrollen går till.

I motion Jo51 (c) yrkande 4 yrkas att ett generellt importförbud för foder
av angivet slag införs. Förslaget motiveras med att det finns anledning att
hysa tvivel beträffande kontrollmöjligheterna och statliga organs ”bristande
resurser, aktivitet och förmåga" i detta hänseende.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del. När det gäller
foderimporten synes motionen i huvudsak tillgodosedd genom konstaterandet
att förbudet kommer att gälla också importerat foder. Som motionärerna
anfört kan dock praktiska svårigheter uppstå när det gäller importkontrollen.
Enligt uppgift finns det inga analysmetoder varigenom man kan påvisa
förekomsten av köttmjöl från självdöda djur m.m. i fodret. Utskottet är dock
inte berett att gå närmare in på kontrollfrågan eller att föreslå ytterligare
åtgärder beträffande importen utöver dem som propositionen innefattar.
Som framgår av jordbruksministerns anförande krävs eventuellt en särskild
procedur för notifiering enligt överenskommelsen om tekniska handelshinder
m.m. med GATT och EFTA. Med det anförda avstyrker utskottet
motion Jo51 yrkande 4.

Prisavdrag för anmärkningar vid veterinärbesiktning i
samband med slakt m.m.

Propositionen innehåller i denna del förslag till ändring i lagen (1985:342) om
kontroll av husdjur m.m. som gör det möjligt att - på samma sätt som i fråga
om slaktsvin - kombinera en kommande hälsokontroll av nötkreatur med en
särskild avgift vid slakt av djur som inte omfattas av kontrollen.

I övrigt innebär propositionen att prisavdrag för anmärkningar vid
veterinärbesiktning vid slakt kommer att ske i enlighet med en överenskommelse
som jordbruksnämnden har träffat med branschorganisationerna
Sveriges slakteriförbund och Köttbranschens riksförbund. I första hand bör
erfarenheterna av detta frivilliga avdragssystem avvaktas innan ställning tas
till om ett lagreglerat avdrags- eller avgiftssystem bör införas.

JoU 1987/88:22

4 Riksdagen 1987188. 16 sami. Nr 22

I centerns kommittémotion Jo50 föreslås tillkännagivanden av viss innebörd
om djurhälsa och djurhållning, matkvalitet och betalning av produkter
efter kvalitet samt om livsmedelsimporten (yrkandena 3, 4 och 8). Synpunkterna
i motionen är i dessa delar tämligen allmänt formulerade och står
knappast i motsättning till regeringens överväganden. Beträffande djurhållningen
anförs att djuren måste födas upp i en god miljö och att man ser till
djurhälsan. Utskottet kan tämligen reservationslöst instämma i dessa
synpunkter som i hög grad överensstämmer med propositionens huvudsakliga
syfte i fråga om förbättrade förhållanden för djur i animalieproduktionen.
Vidare anförs i motionen att sjukliga förändringar på djurkroppar som
upptäcks vid slakt bör leda till prisavdrag. Pristillägg bör utgå till besättning
som levererar friska djur. I övrigt anförs beträffande livsmedelsimporten
bl.a. att centerpartiet tidigare ställt vissa krav på livsmedelsimporten och
livsmedlens kvalitet.

Utöver vad utskottet nyss anfört vill utskottet i anslutning till motionen
understryka värdet av ett system som i grunden är inriktat på en god
djurmiljö med friskare djur och därmed en högre köttkvalitet. De styrinstrument
som finns och kommer att finnas tillgängliga bör utformas med
utgångspunkt häri. Vad särskilt beträffar möjligheterna till kvalitetsbetalning
för jordbruksprodukter instämmer utskottet i jordbruksministerns
yttrande (prop. s. 19) att en kvalitetsbetalning bör genomföras för att
påskynda ansträngningarna att åstadkomma en bra djurmiljö. Till frågan om
import av livsmedel återkommer utskottet i annat sammanhang.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo50 yrkandena 3, 4 och 8 i
den mån motionen inte tillgodosetts genom propositionen och utskottets
uttalanden ovan.

1 motion Jo53 yrkande 2 anförs att jordbruksnämndens förslag om
sanktionsavgift för sjuka djur genomförs.

Utskottet ansluter sig till regeringens överväganden i denna del och
avstyrker yrkande 2 i motion Jo53.

Anslagsfrågor

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i fråga om anslaget F15 Bidrag till
djurskyddsfrämjande åtgärder. Medelsanvisningen innefattar bl.a. en förstärkning
av centrala försöksdjursnämndens kansli och resurser för utbildning
och kursverksamhet för ledamöterna i de djurförsöksetiska nämnderna.
Vidare föreslås en förlängning av avtalet mellan staten och läkemedelsindustriföreningen
om stöd till forskning rörande alternativa metoder. För tiden
fram till den 30 juni 1990 ämnar avtalsparterna tillskjuta vardera 600 000 kr.
årligen för detta ändamål.

Övriga frågor

Några fristående motioner behandlar vissa djurskyddsfrågor och veterinära
kontrollfrågor m.m.

I motion Jo534 (fp) föreslås åtgärder för inrättande av en djurkarantän på
Skånes västkust sedan karantänen i Flelsingborg lagts ned.

JoU 1987/88:22

Utskottet har av lantbruksstyrelsen - som är huvudmyndighet för karantänsverksamheten
- erfarit att det inte finns någon brist på kapacitet i fråga
om karantänsplatser. Motionen avstyrks med hänvisning härtill.

I motion Jo533 (fp) yrkas förbud mot import av elefantprodukter,
inklusive - men ej begränsat till - elfenben.

Utskottet erinrar om att frågor av det slag som berörs i motionen regleras i
Washingtonkonventionen och anknytande svenska författningar. I fråga om
indisk elefant, som tillhör dens. k. A-listan i konventionen, gäller totalförbud
mot artiklar som härrör från denna art. För afrikansk elefant - som tillhör
B-listan - krävs särskild exportlicens. Regeringen har nyligen beslutat införa
importrestriktioner för levande djur upptagna i bilagorna II och III i
Washingtonkonventionen. En resolution om handel med elfenben antogs i
juli 1987 inom ramen för konventionen. Frågorna tillhör för övrigt regeringens
och lantbruksstyrelsens kompetensområde. Med det anförda avstyrker
utskottet motion Jo533.

Motion Jo522 (m) om strängare regler för handel med ormar och kräldjur
avstyrks med hänvisning till det anförda och med det tillägget att det för
närvarande gäller importförbud för reptiler.

I motion 1986/87:Jo502 (s) anförs att giltighetstiden för friskintyg beträffande
husdjur som flyttas inom Norden förlängs.

Utskottet vill understryka att frågor om in- och utförsel av djur måste
bedömas av ansvarig myndighet mot bakgrund bl.a. av det aktuella
smittoläget i Sverige och andra länder. Ett belysande exempel utgör de
nyligen publicerade uppgifterna om rabiesutbrott i Finland. Utskottet
avstyrker motion Jo502.

Även i motion 1986/87:Jo532 tas upp frågor som bl.a. förutsätter en
veterinärmedicinsk bedömning från fall till fall. Motionen gäller alternativa
metoder för bekämpning av mul- och klövsjuka, dvs. viss behandling i stället
för nedslaktning. Utskottet hänvisar härvidlag till epizootilagen (1980:369),
som bemyndigar regeringen eller lantbruksstyrelsen att meddela föreskrifter
om avlivning av djur eller andra åtgärder för att bekämpa eller förebygga
epizootisk sjukdom. Enligt vad utskottet erfarit förekommer det t.ex. att
värdefulla avelsbesättningar undantas från kravet på avlivning. Motionen
avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen och begäran om nytt förslag
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo51 yrkande 1,

2. beträffande preciseringar av lagtexten m.m.

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo42 yrkande 1,

3. beträffande samråd vid utarbetande av tillämpningsföreskrifter
m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo50 yrkande 11 och 1987/
88:Jo52 yrkande 1,

4. beträffande program för djurhållningen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo271 och 1986/87:Jo527
yrkandena 1 och 2,

JoU 1987/88:22

5. beträffande krav på översyn av djurskyddslagen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo519, 1987/88:Jo527, 1986/
87:Jo509 yrkandena 2 och 3 och 1986/87:Jo533 yrkandena 1, 3, 4 och
5,

6. beträffande åtgärder mot vanskötsel och djurplågeri
att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo503,

7. beträffande vissa grundläggande bestämmelser

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Jo42 yrkande 2 antar
förslaget till djurskyddslag såvitt avser 2 §,

8. beträffande tillsynskravet

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Jo42 yrkande 3 antar
förslaget till djurskyddslag såvitt avser 3 §,

9. beträffande omfattningen av 4 §

att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:Jo45 yrkande 1,
1987/88:Jo49 och 1987/88:Jo52 yrkande 9 antar förslaget till djurskyddslag
såvitt avser 4 §,

10. beträffande tillämpningsföreskrifter om naturligt beteende
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo42 yrkande 5,

11. beträffande förprövning av ny teknik

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo50 yrkande 1.

12. beträffande allmänna krav pä husdjurshållningen

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo50 yrkande 6 och 1987/
88:Jo53 yrkande 3,

13. beträffande forskningen vid veterinärinrättningen i Skara m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo48 yrkande 2 och 1987/
88:Jo511 yrkande 3,

14. beträffande uttalande om vissa myndighetsbeslut
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo511 yrkande 1,

15. beträffande krav på betesgång

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo48 yrkande 3 och 1987/
88:Jo52 yrkande 3,

16. beträffande ekonomiskt stöd till djurägare

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo51 yrkande 5,

17. beträffande avveckling av burhönssystemet m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo42 yrkande 4. 1987/88:Jo50
yrkande 7, 1987/88:Jo51 yrkande 2. 1987/88:Jo52 yrkande 2 och
1986/87: Jo521,

18. beträffande importförbud för ägg

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo51 yrkande 3,

19. beträffande genteknik m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo50 yrkande 2 och 1987/
88:Jo720 yrkandena 3 och 4,

20. beträffande operativa ingrepp

att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88: Jo46, 1987/88:Jo506,
1987/88:Jo509 och 1987/88:Jo510 antar förslaget till djurskyddslag
såvitt avser 10 § samt lämnar motionerna 1987/88:Jo42 yrkande 6 och
1987/88:Jo52 yrkande 5 utan vidare åtgärd.

JoU 1987/88:22

21. beträffande slakt och avlivning

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Jo42 yrkandena 7 och 8
antar förslaget till djurskyddslag såvitt avser 13, 15 och 36 §§,

22. beträffande koscherslakt

att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo534,

23. beträffande tillståndsplikt för viss djurhållning

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Jo42 yrkande 9 antar
förslaget till djurskyddslag såvitt avser 16 §,

24. beträffande uttalande om pälsdjursnäringen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo52 yrkande 4 och 1987/
88:Jo54,

25. beträffande tillsynsorganisationen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo48 yrkande 1,1987/88:Jo50
yrkande 5 och 1987/88:Jo53 yrkande 1,

26. beträffande länsveterinärens ställning

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo873 yrkande 4,

27. beträffande veterinärernas arbetsförhållanden
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo530,

28. beträffande cirkuselefanter

att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo501,

29. beträffande omhändertagande av djur m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:Jo42 yrkande 13 och
1987/88:Jo52 yrkande 6 antar förslaget till djurskyddslag såvitt avser
29 §,

30. beträffande polismyndighetens befogenheter
att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo510,

31. beträffande tillståndsprövningen av djurförsök

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Jo42 yrkande 10 antar
förslaget till djurskyddslag såvitt avser 19 §,

32. beträffande LD 50-metoden

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo42 yrkande 11,
1987/88:Jo50 yrkande 10, 1987/88:Jo52 yrkande 8, 1987/88:Jo535
yrkande 1 och 1986/87:Jo507 yrkande 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

33. beträffande alternativa och kompletterande metoder m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo53 yrkande 4, 1986/
87:Jo507 yrkande 4, 1986/87:Jo513, 1986/87:Jo522, 1986/87:Jo529
yrkandena 2 och 3, 1986/87:Jo535 yrkandena 3 och 4 och 1986/
87:Jo536,

34. beträffande vetenskaplig utvärdering av djurförsök

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo531, 1986/87:Jo517 yrkande
1 och 1986/87:Jo535 yrkande 1,

35. beträffande förbud mot särskilt smärtsamma försök

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Jo517 yrkande 2 och 1986/
87:Jo535 yrkande 5,

36. beträffande kosmetikatester och märkning av kosmetika

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo43, 1987/
88:Jo44,1987/88:Jo45 yrkande 2,1987/88:Jo47,1987/88:Jo52 yrkande

JoU 1987/88:22

5 Riksdagen 1987/88. 16sami. Nr 22

7,1987/88:Jo53 yrkande 5,1987/88:L723 och 1986/87:Jo507 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om dels
förbud mot kosmetikatester på djur, dels viss märkning av kosmetika,

37. beträffande vård och förvaring av försöksdjur m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo520, 1987/88:Jo524, 1986/
87:Jo518, 1986/87:Jo519, 1986/87:Jo529 yrkandena 4 och 5 och
1986/87:Jo535 yrkande 2,

38. beträffande de djurförsöksetiska nämndernas sammansättning
m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo42 yrkande 12, 1987/
88:Jo50 yrkande 9, 1987/88:Jo529, 1987/88:Jo535 yrkande 2, 1986/
87:Jo507 yrkande 1, 1986/87:Jo512, 1986/87:Jo526, 1986/87:Jo529
yrkande 1 och 1986/87:Jo537,

39. beträffande prisavdrag för besiktningsanmärkningar vid slakt
m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo50 yrkandena 3,4 och 8 och
1987/88:Jo53 yrkande 2,

40. beträffande importförbud för visst foder

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo51 yrkande 4,

41. beträffande import av elefantprodukter
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo533,

42. beträffande import av kräldjur m.m.
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo522,

43. beträffande giltighetstiden för friskintyg i Norden
att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo502,

44. beträffande bekämpning av mul- och klövsjuka
att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo532,

45. beträffande djurkarantän

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo534,

46. att riksdagen antar förslaget till djurskyddslag i de delar som ej
omfattas av utskottets hemställan ovan,

47. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1943:459) om tillsyn över hundar och katter,

48. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1986:99)
om försöksverksamhet med ökade kommunala befogenheter vid
tillsyn enligt lagen (1944:219) om djurskydd,

49. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1982:295) om foder,

50. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1985:342) om kontroll av husdjur m.m.,

51. att riksdagen lämnar utan erinran vad i propositionen anförts om
organisationen av den etiska prövningen av djurförsök och om
prisavdrag för anmärkningar vid veterinärbesiktning vid slakt, allt i de
delar som ej omfattas av utskottets hemställan ovan,

52. att riksdagen bemyndigar regeringen att ikläda staten de
ekonomiska förpliktelser som följer av en förlängning av avtalet
angående stöd till forskning rörande alternativa metoder till djurförsök
i enlighet med vad som förordats i propositionen,

JoU 1987/88:22

53. att riksdagen till Bidrag till djurskyddsfrämjande åtgärder för JoU 1987/88:22
budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 3 673 000 kr.

Stockholm den 28 april 1988
På jordbruksutskottets vägnar
Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Håkan Strömberg (s), Grethe Lundblad
(s), Sven Eric Lorentzon (m), Ove Karlsson (s), Lars Ernestam (fp), Martin
Segerstedt (s), Jan Fransson (s), Bengt Rosén (fp), Ingvar Eriksson (m), Åke
Selberg (s), Lennart Brunander (c), Björn Ericson (s), Ingrid Hemmingsson
(m) och Oswald Söderqvist (vpk).

Reservationer

1. Samråd vid utarbetande av tillämpningsföreskrifter m.m.
(mom. 3)

Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ingrid Hemmingsson (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ”Utskottet
anser” och på s. 24 slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det (= utskottet) detaljföreskrifter utfärdats.

Detta innebär bl.a., som anförs i motion Jo52, att tillämpningsföreskrifterna
måste utformas i nära samarbete med berörda organisationer m.fl. Bestämda
krav bör ställas på att t.ex. lantbruksstyrelsen samråder med dessa organisationer
innan föreskrifterna fastställs. Vad utskottet anfört med anledning av
motion Jo52 yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Härigenom tillgodoses även motion Jo50 yrkande 11 till stor del.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande samråd vid utarbetande av tillämpningsföreskrifter
m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo52 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt lämnar
motion 1987/88:Jo50 yrkande 11 utan vidare åtgärd,

2. Krav på betesgång (morn. 15)

Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ingrid Hemmingsson (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”När det” och
slutar med ”inte påkallat” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det felaktigt att införa ett obligatoriskt krav på

utevistelse. Det innebär inte alltid att djuren får det bättre. Förhållandena
växlar mellan skilda delar av landet och mellan olika besättningar. Den
enskilde djuruppfödaren har den bästa möjligheten och ansvaret för att
avgöra vilket som är bäst för djuren.

Ingen lagstiftning eller reglering kan ersätta det personliga ansvar som
djurskötaren har för djurens välbefinnande. Det är den kompetens, det
intresse och det engagemang som finns hos den som sköter djuren som avgör
hur djuren mår. Det i sin tur är av största vikt för produktionen och en
förutsättning för näringens överlevnad. Detta är lantbrukarna medvetna om,
och de strävar därför efter att åstadkomma en god miljö och friska djur, som
åstadkommer en hög och jämn produktion.

Utevistelse kan under vissa förhållanden t.o.m. vara till nackdel för djuren
om inte utevistelsen blir regelbunden och om de klimatologiska förhållandena
är dåliga. I propositionen medges också att undantag i det enskilda fallet
kan behöva göras. Det utgör ännu ett argument för att utevistelse för kor inte
bör bli ett obligatorium utan måste avgöras av den enskilde djurägaren.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo52 yrkande 3 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande krav pä betesgång
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo52 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår
motion 1987/88:Jo48 yrkande 3,

3. Avveckling av burhönssystemet m.m. (mom. 17)

Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ingrid Hemmingsson (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 32 slutar med ”2 avstyrks” bort ha följande lydelse:

Även utskottet anser att det nuvarande burhönssystemet kan ge anledning
till viss kritik på den grunden att det inte i tillräcklig utsträckning tillgodoser
djurens grundläggande behov. För närvarande finns dock inga alternativa
system färdigutvecklade. I samband med en hearing i ämnet har utskottet
erfarit att den utvecklingsverksamhet på området som propositionen hänvisar
till i nuläget främst omfattar inhysningsförsök och studier av olika
tekniska närmiljöer för värphöns och deras effekter på djurens hälsa,
produktion och äggens kvalitet. Försöken inriktas för närvarande i huvudsak
på en utveckling av de nuvarande bursystemen så att djurens beteendebehov
på olika sätt kan tillgodoses i större utsträckning. Vissa undersökningar har
emellertid också genomförts i fråga om stallar för golvhöns. Oberoende av
vilken innebörd som kan läggas i begreppet burhållning bör det understrykas
att alternativen till dagens system inte får leda till försämringar från
djurhälso- eller arbetsmiljösynpunkt eller i fråga om äggens kvalitet. Det bör
t. ex. inte accepteras att medicineringen ökar eller s.k. näbbtrimning kommer
till användning. Om man inte vill allvarligt försämra de ekonomiska
förutsättningarna för en fortsatt äggproduktion i Sverige måste även

JoU 1987/88:22

kostnadsaspekterna hos olika inhysningssystem beaktas. Dessa synpunkter
kan sannolikt tillgodoses inom ramen för en fortsatt utveckling av dagens
bursystem. De upplysningar som varit tillgängliga för utskottet om hittillsvarande
erfarenheter inom forskningen m.m. ger heller inte något entydigt
belägg för att t.ex. olika golvuppfödningssystem skulle vara överlägsna andra
alternativ. Tills vidare bör dock forskning och försök beträffande olika
system bedrivas parallellt. Utskottet föreslår vidare att en utvärdering av
detta arbete görs i form av en s.k. kontrollstation efter en femårsperiod, dvs.
år 1993. I samband därmed bör regeringen i lämpligt sammanhang för
riksdagen redovisa resultatet av detta arbete. Detta innebär bl.a. att ökade
krav ställs på intensiteten i utvecklingsarbetet. Däremot finns enligt utskottets
mening inga förutsättningar för att redan nu slå fast någon tidsgräns för
en avveckling av burhönssystemet. Som anförs i motion Jo52 kan beslut om
en avveckling inte godtas förrän acceptabla alternativ finns tillgängliga. Ett
sådant beslut skulle innebära att forskningen rörande förbättrade bursystem
avstannar och att de nuvarande burarna används betydligt längre än vad som
är motiverat från djurskyddssynpunkt. Ett förbud mot burhöns kan också
leda till importberoende av ägg. Sådana ägg kan ha producerats under
betydligt sämre förhållanden än i vårt land och i länder där stora mängder
antibiotika har använts. Denna typ av import snedvrider också konkurrensen.
Ett märkningssystem som talar om hur äggen är producerade ger
konsumenten möjlighet att genom sina inköp påverka producenten. Till viss
del finns ett sådant system redan i dag. Detta ger ett konsumentinflytande
över produktionsmetoderna i äggproduktionen. Dagens märkningssystem av
ägg borde därför kunna utvecklas.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo52 yrkande 2 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Härigenom tillgodoses i
viss mån motionerna Jo42 yrkande 4, Jo50 yrkande 7 och Jo51 yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande avveckling av burhönssystemet m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo52 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt lämnar
utan vidare åtgärd motionerna 1987/88:Jo42 yrkande 4, 1987/88:Jo50
yrkande 7, 1987/88:Jo51 yrkande 2 och 1986/87:Jo521,

4. Avveckling av burhönssystemet m.m. (mom. 17)

Lars Ernestam och Bengt Rosén (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 32 slutar med ”2 avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen att nuvarande bursystem är otillfredsställande
från djurskyddssynpunkt. Det är uppenbart att de hämmar djurens
naturliga beteende. Det bör samtidigt noteras att svenska uppfödare gick
ifrån systemet med golvuppfödning som en följd av alla problem som detta
förde med sig - däribland bristande hygien, sjukdomar och kannibalism. Nu
har nya metoder utvecklats och förbättringar för golvhönsen genomförts,
men fortfarande kvarstår betydande svårigheter - något som erfarenheterna

JoU 1987/88:22

från Schweiz också bekräftar. Det är angeläget att det förbud mot burhönssystemet
som föreslås i propositionen inte leder till introduktion av andra och
från djurskyddssynpunkt eller konsumentsynpunkt sämre system. Enligt
utskottets mening talar starka skäl för att man avvaktar med det definitiva
beslutet under en femårsperiod. Därmed kan värdefull erfarenhet erhållas
om utvecklingen av både golvsystem och alternativa bursystem.

Utskottet föreslår således att regeringen återkommer till riksdagen senast
om fem år med en redovisning av hur arbetet med de alternativa systemen
utvecklats.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo42 yrkande 4 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Jo50 yrkande
7, Jo51 yrkande 2 och Jo52 yrkande 2 avstyrks i den mån de inte tillgodoses
genom utskottets ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande avveckling av burhönssystemet m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo42 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt lämnar
utan vidare åtgärd motionerna 1987/88:Jo50 yrkande 7, 1987/88:Jo51
yrkande 2, 1987/88:Jo52 yrkande 2 och 1986/87:Jo521,

5. Importförbud för ägg (mom. 18)

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med ”Frågan om”
och slutar med ”detta uttalande” bort ha följande lydelse:

Ett riksdagsbeslut om avveckling av burhönssystemet i Sverige får effekter
på både kort och lång sikt för den inhemska äggproduktionen. Inhemsk
konsumtion och produktion är för närvarande i stort sett i balans. Ett beslut
av nyss angiven innebörd kan leda till en minskning av nyinvesteringarna i
näringen och därmed av äggproduktionen. Följden blir ett ökat importberoende.
Därvid måste det ställas samma krav på produktionsmetoderna i
exportlandet som på den svenska produktionen. Importförbud bör därvid
införas för ägg som produceras på ett i Sverige förbjudet sätt. Utskottet
ansluter sig således till synpunkterna i motion Jo51 i motsvarande del. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande importförbud för ägg

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo51 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Genteknik m.m. (mom. 19)

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med ”1 enlighet”
och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

I enlighet (= utskottet) oacceptabelt sätt. Detta förutsätter bl.a.

att regeringen utformar en strategi för utnyttjande av biotekniken i enlighet
med synpunkterna i motion Jo720. Då användandet av biotekniken har

JoU 1987/88:22

betydande återverkningar på ett flertal områden - i motionen nämns bl.a.
medicinsk och farmakologisk industri, skogsbruk, jordbruk och livsmedelsteknologi
- bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag till
lagstiftning och åtgärder i övrigt i enlighet med vad som anförs i motionerna
Jo50 och Jo720. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande genteknik m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo50 yrkande 2
och 1987/88:Jo720 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

7. Tillståndsplikt för viss djurhållning (mom. 23) och Uttalande
om pålsdjursnäringen (mom. 24)

Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ingrid Hemmingsson (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”inte nödvändigt” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det inte tillräckliga skäl att införa tillståndsplikt
för ridskoleverksamhet och pälsdjursuppfödning. I likhet med motionärerna
i motion Jo52 utgår utskottet från att flertalet djuruppfödare är
kunniga och intresserade och känner ett stort ansvar för sin verksamhet. En
god skötsel och en god djurmiljö är en förutsättning för ett gott ekonomiskt
utbyte. I de fåtaliga fall som misskötsel förekommer får lämpliga åtgärder
vidtas inom ramen för tillsynsverksamheten. Utskottet avstyrker således
förslaget till 16 § såvitt avser ridskoleverksamhet och pälsdjursuppfödning.

På de få rader i propositionen som skrivs om pälsdjur bibringas läsaren den
uppfattningen att pälsdjur är utpräglade rovdjur med speciellt stort rörelsebehov.
För att tillgodose djurens naturliga behov krävs här en översyn av
förvaringsutrymmenas storlek. Det bör påpekas att djur som uppfötts i bur
under 80-100 generationer inte längre är ”utpräglade” rovdjur. Inom
pälsdjursuppfödningen i Norden pågår ett ständigt arbete med forskning och
försök. Det krävs goda kunskaper hos pälsdjursuppfödare för att nå ett gott
resultat. Det finns därför knappast någon näring där skötseln av djuren är så
noggrant utprovad och där näringen fortgående anpassar sig till nödvändiga
förändringar. Pälsens kvalitet och därmed näringens lönsamhet är direkt
beroende av djurens välbefinnande. En översyn av förvaringsutrymmenas
storlek bör därför ske i nära kontakt med pälsdjursnäringen.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo52 yrkande 4 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Härmed tillgodoses i hög
grad även motion Jo54.

dels att utskottets hemställan under 23 och 24 bort ha följande lydelse:

23. beträffande tillståndsplikt för viss djurhållning
att riksdagen avslår motion Jo42 yrkande 9 och förslaget till djurskyddslag
såvitt avser 16 § 2 och 3,

JoU 1987/88:22

24. beträffande uttalande om pälsdjursnäringen m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo52 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt lämnar
motion 1987/88:Jo54 utan vidare åtgärd,

Särskilda yttranden

1. Preciseringar av lagtexten m.m. (mom. 2)

Lars Ernestam och Bengt Rosén (fp) anför:

Vi känner tveksamhet inför den föreslagna lagstiftningstekniken. Med
hänsyn till behovet av förbättringar i djurskyddet vill vi dock inte nu motsätta
oss att lagen i huvudsak antas.

Problemen med en ramlagstiftning av denna art framgår av lagrådets
yttrande ur vilket vi citerar:

Vad som nu anförts illustrerar att lagrådets granskning av endast den
grundläggande djurskyddslagen inte kan göra anspråk på att få någon
strukturerande inverkan på den framtida djurskyddsregleringen som helhet.
Vad lagrådet kan åstadkomma i ett ärende av förevarande ramlagsnatur är
vissa lagtekniska påpekanden vars värde för djurskyddets gestaltning i
framtiden torde få förutses bli högst begränsat i sak.

Möjligheten att föra in preciseringar i lagtexten torde enligt vår uppfattning
få prövas i framtiden.

2. Avveckling av burhönssystemet (mom. 17)

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anför:

Den svenska äggproduktionen sker huvudsakligen i stora anläggningar med
bursystem. Utvecklingen har till stor del styrts av den jordbruks- och
livsmedelspolitik som drevs av de socialdemokratiska regeringarna under
1960- och 1970-talen. De rationaliseringskrav som då ställdes gav inte
utrymme för någon annan form för äggproduktionen. Samhället har enligt
vår mening ett mycket stort ansvar för denna utveckling. Det nuvarande
burhållningssystemet är inte bra ur djurmiljösynpunkt. Det är därför
naturligt att samhället tar sitt ansvar för den nödvändiga omställningen. Det
kan inte accepteras att de som följt råd och anvisningar själva skall få ta den
belastning som omställningen innebär. Någon egentlig forskning och utveckling
på alternativ till nuvarande bursystem har inte skett inom landet. Det är
dock enligt vår mening inte uteslutet att nya former av bursystem kan vara
aktuella även i framtiden. När nya system utvecklas är det viktigt att man tar
hänsyn till såväl djurmiljö och arbetsmiljö som livsmedelskvaliteten. Den
avstämning som skall ske om fem år får utvisa om den målsättning som nu
ställs upp kan genomföras.

JoU 1987/88:22

3. Slakt och avlivning (mom. 21)

JoU 1987/88:22

Lars Ernestam och Bengt Rosén (fp) anför:

Som framgår av utskottets skrivning innehåller konventionen om skydd för
sällskapsdjur ett principiellt förbud mot de avlivningsmetoder som nämns i
motion Jo42. Vi kan acceptera den föreslagna utformningen av 15 §
lagförslaget men vill samtidigt understryka det angelägna i att Sverige
undertecknar konventionen och inför motsvarande bestämmelser i de
svenska tillämpningsföreskrifterna.

Lagutskottets yttrande
1987/88:10 y

om djurskyddslag, m.m.

Till jordbruksutskottet

Jordbruksutskottet har berett lagutskottet tillfälle att yttra sig över proposition
1987/88:93 om djurskyddslag, m.m. avsnitt 2.2.6 i den del propositionen
behandlar djurförsök vid tillverkning av kosmetiska produkter m.m. jämte
motioner.

Lagutskottet har beslutat att avge yttrande över propositionen såvitt avser
frågan om märkning av kosmetiska produkter och motionerna 1987/88:Jo44
av Martin Olsson (c), 1987/88: Jo45 av Elving Andersson (c), 1987/88:Jo47 av
Lisbet Calner och Karl-Erik Svartberg (båda s) och 1987/88:Jo53 yrkande 5
av Birgitta Hambraeus m.fl. (c) samt att med yttrandet till jordbruksutskottet
överlämna motion 1987/88:L723 av Martin Olsson (c).

Frågans tidigare behandling

Frågan om en förbättrad konsumentinformation beträffande kosmetiska och
hygieniska medel, såvitt avser uppgifter om att produkterna eller i dessa
ingående ingredienser testats på djur, behandlades av lagutskottet våren
1985 med anledning av ett flertal motioner i ämnet. I sitt av riksdagen
godkända betänkande (LU 1984/85:39) framhöll utskottet att det var en
viktig och angelägen fråga som hade tagits upp i motionerna. Frågans
betydelse belystes också av att den tidigare vid flera tillfällen varit föremål för
motionsyrkanden. I betänkandet underströk utskottet att det självfallet var
viktigt att kosmetiska preparat inte gav allergireaktioner eller andra skador.
Enligt utskottet behövde preparaten därför givetvis testas innan de började
saluföras. Utskottet konstaterade att de vanligaste testmetoderna syntes vara
olika former av djurtest och att det uppenbart inte gick att undvika att sådana
tester var plågsamma.

Mot bakgrund av det anförda och med beaktande av att det inte var fråga
om produkter som hade ett viktigt medicinskt intresse ansåg utskottet att det
var angeläget att man sökte få till stånd en begränsning av djurtesterna och en
övergång till andra testmetoder. Ett verksamt medel härvidlag skulle enligt
utskottets mening kunna vara införandet av obligatoriska uppgifter på
varuförpackningarna om använda djurtester. Produkter som försetts med
uppgifter om verkställda djurtester skulle kunna drabbas av köpmotstånd,
vilket i sin tur skulle kunna påverka producenterna att använda alternativa
testmetoder. Enligt utskottet fanns också sådana metoder redan tillgängliga
på marknaden.

JoU 1987/88:22

Bilaga

Frågan om utformande av en innehållsdeklaration av önskat slag på
kosmetika var emellertid, framhöll utskottet, komplicerad. Utskottet hänvisade
härvid till att företrädare för konsumentverket framhållit att en sådan
information lätt kan bli missvisande och ge konsumenterna ett intryck av att
ett användande av varan är helt riskfritt från allergisynpunkt, även om så inte
skulle vara fallet. Enligt utskottets mening kunde man inte heller bortse från
att det ofta kunde vara mycket svårt att konstatera huruvida en i produkten
ingående ingrediens i något sammanhang testats på djur. Det var därför en
uppenbar risk för att en på varuförpackningarna angiven uppgift om att
djurtest inte förekommit i själva verket inte var riktig. De angivna
svårigheterna borde emellertid inte få leda till att man avstod från att söka få
till stånd en information på kosmetikaförpackningar. Utskottet ansåg det
därför angeläget att riksdagen gjorde ett klart uttalande om vikten av att en
sådan varudeklaration kom till stånd.

På hemställan av utskottet, som i denna fråga var enigt, gav riksdagen med
anledning av motionerna regeringen till känna (rskr. 1984/85:296) vad
utskottet anfört om kraftfulla insatser för att få till stånd en deklaration på
kosmetiska och hygieniska preparat med angivande av om preparatet eller
någon av dess beståndsdelar testats på djur.

Frågan om en skyldighet att på kosmetiska produkter ange om produkterna
testats på djur behandlades på nytt av riksdagen hösten 1985. I
betänkande (JoU 1985/86:6) med anledning av väckta motioner i ämnet
anförde jordbruksutskottet att riksdagens ovannämnda tillkännagivande i
viss utsträckning borde kunna tillgodose syftet med motionerna i motsvarande
delar och att motionerna således inte påkallade något ytterligare initiativ
från riksdagens sida. På hemställan av jordbruksutskottet lämnade riksdagen
motionerna utan vidare åtgärd.

Med anledning av riksdagens begäran gav regeringen socialstyrelsen i
uppdrag att utreda frågan. Socialstyrelsen lämnade år 1986 till regeringen ett
förslag till föreskrifter som bl.a. innebär att djurtestade kosmetika vid
försäljning skall vara märkta ”testade i djurförsök”. Med djurtestade
kosmetika skall avses varor som tillverkaren har testat på djur och varor som
innehåller ämnen som råvarutillverkaren har testat på djur. Enligt socialstyrelsen
bör antingen märkningsskyldigheten åläggas med stöd av marknadsföringslagen
eller märkningsbestämmelserna meddelas i särskild lag. Socialstyrelsens
förslag har remissbehandlats.

Propositionen

I propositionen tas i ett sammmanhang (s. 35 - 38) upp dels frågan om förbud
för djurförsök som avser kosmetiska och vissa andra produkter, dels frågan
om skyldighet att på sådana produkter ange om produkterna har testats på
djur.

Departementschefen uttalar för sin del att det av lagutskottet år 1985
anförda motivet för en märkningsskyldighet, nämligen att den verksamt
skulle kunna bidra till en övergång till andra testmetoder, har bärkraft endast
under förutsättning att andra testmetoder finns tillgängliga, en förutsättning
som dock i allmänhet inte är för handen. I avsaknad av alternativa

JoU 1987/88:22

Bilaga

testmetoder finns det i stället anledning att befara att märkningsskyldigheten
skulle få negativa effekter. Sålunda skulle enligt departementschefen ett
genomförande av en begränsad märkningsskyldighet på grundval av socialstyrelsens
förslag kunna leda till att konsumenterna missleddes, detta särskilt
med hänsyn till att sannolikt samtliga de ämnen som ingår i kosmetiska
produkter har djurtestats i något sammanhang. Vidare skulle uppkomma
risk för marknadsföring av produkter som var otillräckligt undersökta av
tillverkarna och därför skadliga för konsumenterna. Departementschefen
förklarar sig helt dela uppfattningen att skälen mot djurförsök är särskilt
starka när det är fråga om att undersöka andra produkter än sådana som har
medicinsk betydelse eller på annan grund kan sägas vara livsnödvändiga.
Samtidigt är det enligt hans mening inte försvarbart att undanta kosmetika
från de undersökningskrav som gäller i fråga om kemiska produkter i övrigt.
Departementschefen erinrar i det sammanhanget om att enligt lagen om
kemiska produkter tillverkare och importörer är skyldiga att utreda i vad
mån deras produkter kan vara skadliga för människor och miljö.

Sammanfattningsvis anser departementschefen att bristen på alternativa
testmetoder gör att det inte nu går att införa ett förbud mot djurförsök på
ifrågavarande område och att han inte heller kan förorda att det införs en
skyldighet att genom en särskild märkning ange om kosmetiska produkter
har djurtestats.

Motionerna

I motion L723 (c) anförs att opinionen mot plågsamma djurförsök ökat
betydligt, bl.a. som en följd av att upplysningen om djurens situation
förbättrats. Speciellt stark har reaktionen blivit mot de plågsamma djurförsök
i form av främst giftighetstest, ögonirritationstest och hudirritationstest
som utförs av kosmetikaindustrin för att testa kosmetiska preparat.

Enligt motionären måste olika åtgärder vidtas för att stimulera ett
utvecklande av och en övergång till alternativa testmetoder. Inom området
hud- och ögonirritation finns enligt motionären redan sådana metoder i bruk
eller under utveckling, och beträffande s.k. allergitester har från experthåll
framförts att det inte är omöjligt att få fram alternativa metoder. Ett sätt att
driva på utvecklingen skulle vara att införa en skyldighet för företagen att
förse kosmetiska och hygieniska medel med uppgift huruvida preparaten
djurtestats. Det måste nämligen vara ett konsumentintresse att få veta om ett
preparat är djurtestat så att den konsument som så önskar kan undvika att
köpa sådana preparat. En skyldighet att innehållsdeklarera preparaten i
enlighet med vad lagutskottet tidigare uttalat sig för skulle härigenom kunna
bli ett verksamt medel för att påverka företag, som fortfarande använder
djurtester, att övergå till alternativa metoder.

Vad avser den föreslagna uppgiftsskyldighetens omfattning menar motionären
att denna, för att undvika gränsdragningssvårigheter, bör gälla för
sådana företag som i dag begagnar sig av djurtester, antingen för att testa
ingredienser eller slutprodukter, men inte för de företag som använder redan
befintliga ingredienser. Orsaken till att företagen fortsätter att testa kosmetika
på djur ligger i deras intresse av att ta fram nya produkter, som skall

JoU 1987/88:22

Bilaga

konkurrera med andra företags produkter. De företag som väljer att avstå
från sådan produktutveckling bör enligt motionären gynnas på bekostnad av
dem som väljer att utföra djurtester.

Motionären yrkar att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen
till känna vad som i motionen anförts om åtgärder för att genomföra
riksdagens uttalande (LU 1984/85:39) om innehållsmärkning på kosmetiska
och hygieniska preparat med uppgift om preparatet eller dess olika beståndsdelar
testats på djur.

Ett likalydande yrkande framställs i motion Jo44 (c) som väckts av samme
motionär.

I motion Jo45 (c) anförs att riksdagens beslut år 1985 om märkning av
kosmetiska och hygieniska medel måste stå fast och genomföras. Enligt
motionären är det ej endast moraliskt tvivelaktigt att utsätta djur för lidande
för produktion av varor av lyxkaraktär utan det är också ett starkt
konsumentintresse att kunna välja bort de varor som har testats på djur. Om
en märkningsskyldighet infördes beträffande nya kosmetiska produkter
skulle företagen bli tvungna att söka andra vägar för att testa sina produkter
eller använda den stora mängd av väldokumenterade produkter som redan
finns på marknaden. Motionären framhåller att många företag använder sig
av alternativa testmetoder och låter bli att ta fram nya produkter, som
innehåller ingredienser vilkas verkan är okänd. Enligt motionären går det
även att framställa nya produkter genom att använda data från redan utförda
försök. Med hänvisning till det anförda anser motionären att företagen bör
ha skyldighet att för varje ny produkt deklarera huruvida den testats på djur
eller ej samt att företag som testar ingredienser eller slutprodukter på djur
skall åläggas att informera om detta på etiketten. Motionären anser vidare att
regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning
angående märkning av djurtestad kosmetika och hygienartiklar samt yrkar,
såvitt nu är i fråga, att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts angående märkning av sådana produkter.

Motionärerna i motion Jo47 (s) framhåller att kosmetikatester på djur är
den typ av djurförsök som flest människor tar avstånd ifrån. Enligt
motionärerna är det en rimlig begäran att man skall kunna välja i enlighet
med sitt samvete när man köper läppstift eller schampo. Frågan om en
märkningsskyldighet beträffande kosmetikatester på djur är således både en
djurskydds- och en konsumentfråga. Motionärerna anser att riksdagens
uttalande år 1985 om att få till stånd en ordning som innebär att på
kosmetiska preparat skall anges om preparatet eller dess olika beståndsdelar
testats på djur skall genomföras. I motionen yrkas att det anförda ges
regeringen till känna.

I motion Jo53 (c) tas upp bl.a. frågan om märkning av djurtestade
kosmetiska produkter. Motionärerna erinrar om att riksdagen har fattat
beslut om märkning av kosmetika med uppgift huruvida djurförsök ingått i
produktkontrollen och om att socialstyrelsen har utarbetat ett förslag till
lagreglering av en sådan märkning. Enligt motionärerna bör socialstyrelsens
förslag om märkning genomföras. Motionärerna yrkar (yrkande 5) att vad
sålunda anförts ges regeringen till känna.

JoU 1987/88:22

Bilaga

Utskottet

I linje med vad utskottet tidigare uttalat vill utskottet stryka under att frågan
om djurförsök vid framställning av kosmetiska och hygieniska preparat och
det därmed sammanhängande spörsmålet om märkning av preparaten är
betydelsefulla. Skälen mot användningen av djurtester är som framhålls både
i propositionen och i motionerna särskilt starka när det gäller denna typ av
produkter som varken är medicinskt betydelsefulla eller kan sägas vara av
annan anledning livsnödvändiga. Enligt utskottets mening skulle det därför
vara önskvärt om djurtestningen av kosmetiska och hygieniska preparat
kunde förbjudas. Samtidigt är det angeläget att produkter som saluförs till
allmänheten har genomgått erforderliga undersökningar i syfte att förhindra
att skadliga verkningar uppkommer hos konsumenterna. Lagen om kemiska
produkter ålägger också tillverkare och importörer en skyldighet att utreda i
vad mån deras produkter kan vara skadliga för människor och miljö. I likhet
med departementschefen anser utskottet att det inte är försvarbart att
undanta kosmetika från vad som gäller för kemiska produkter i allmänhet.

Främst på grund av bristen på säkra alternativa testmetoder är det, som
framhålls i propositionen, för närvarande inte möjligt att införa ett förbud
mot djurförsök på det aktuella området. Utskottet noterar emellertid med
tillfredsställelse att departementschefen i propositionen uttalar att arbetet
med framtagande av alternativa metoder måste påskyndas och att det kan bli
aktuellt att införa ett totalförbud mot djurtester i angivet syfte om alternativa
testmetoder inte utvecklas inom rimlig tid.

Om avsaknaden av alternativa testmetoder medför att djurförsök tills
vidare inte kan undvaras av produktsäkerhetsskäl har onekligen det av
lagutskottet tidigare åberopade skälet för märkningsskyldighet förlorat
något i bärkraft. Kvar står emellertid att införandet av en sådan skyldighet
kan öka tillverkarnas och importörernas intresse av att alternativa testmetoder
tas fram, något som kan leda till ökade satsningar på forsknings- och
utvecklingsarbete inom området. Vad som särskilt talar för märkningsskyldigheten
är den allmänna opinionen mot plågsamma djurförsök, en opinion
som - att döma av antalet motioner som väckts i ämnet - vuxit sedan
riksdagen senast prövade frågan. Att många människor upplever djurförsöken
som oetiska medför att det finns ett starkt konsumentintresse av att
produkterna i fråga märks med uppgift huruvida djurtest förekommit.

JoU 1987/88:22

Bilaga

bedömer att hans produkt inte kan bli tillförlitligt testad på annat sätt än
genom djurförsök har han alltså att välja mellan att förse varan med uppgift
om att djurtest förekommit och att helt avstå från marknadsföring av varan.
Av betydelse när det gäller att bedöma riskerna för undermåliga produkter är
inte bara den undersökningsplikt som enligt redan gällande bestämmelser
åvilar tillverkare och importörer av kemiska produkter utan också - kanske i
särskilt hög grad - det skadeståndsansvar som kan inträda vid produktskador.
Frågan om en lagstiftning rörande produktansvar bereds för närvarande
inom justitiedepartementet med sikte på att en proposition i ämnet skall
föreläggas riksdagen våren 1989. Genomförs en sådan lagstiftning torde den
kunna utgöra ett verksamt medel mot att skadliga produkter marknadsförs.
När det härefter gäller risken för att konsumenterna vilseleds vill utskottet
hänvisa till att denna risk beaktades av riksdagen år 1985 men då inte ansågs
böra medföra att man avstod från att försöka få till stånd en information på
kosmetikaförpackningar. Någon anledning att nu ändra ståndpunkt kan
utskottet inte finna, särskilt som risken i stor utsträckning torde kunna
elimineras genom att konsumenterna får information om att avsaknaden av
uppgift om djurtest inte innebär att någon beståndsdel i preparatet inte
prövats vid djurförsök.

Av anförda skäl vidhåller utskottet sin tidigare uppfattning att det är
angeläget att en varudeklaration på kosmetiska förpackningar om utförda
djurtest kommer till stånd. Regeringen bör därför till förnyat övervägande ta
upp spörsmålet om hur regler om sådan produktinformation skall utformas.
Det av socialstyrelsen framlagda förslaget om en begränsad märkningsskyldighet
bör kunna läggas till grund för övervägandena. Utskottet vill betona
att införandet av en varudeklaration om djurtester som sluttillverkare och
råvaruleverantörer utfört får ses som ett första steg i avvaktan på att, efter
hand som alternativa testmetoder framkommer, en mer vidsträckt informationsplikt
kan genomföras.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna L723, Jo44,
Jo45, Jo47 och Jo53 yrkande 5 bör ges regeringen till känna.

Utöver det anförda föranleder propositionen och motionerna inte några
uttalanden från lagutskottets sida.

Stockholm den 21 april 1988
På lagutskottets vägnar
Per-Olof Strindberg

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson
(s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inga-Britt Johansson (s),
Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Inger Hestvik (s), Bengt Harding
Olson (fp), Nic Grönvall (m), Gunnar Thollander (s), Marianne Karlsson
(c), Berit Löfstedt (s) och Ulla-Britt Åbark (s).

JoU 1987/88:22

Bilaga

gotab Stockholm 1988 15195