Försvarsutskottets betänkande
1987/88:8

om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst

1987/88:8

Sammanfattning

I betänkandet behandlas de förslag rörande ändring i lagen (1966:413) om
vapenfri tjänst, m.m. som regeringen - efter föredragning av statsrådet Sven
Hulterström - har förelagt riksdagen i proposition 1987/88:81 jämte de med
anledning av propositionen väckta motionerna 1987/88:Föl, 1987/88:Fö2,

1987/88:Fö3, 1987/88:Fö4 och 1987/88:Fö5.

I betänkandet behandlas också ett antal motioner som väckts under
föregående och innevarande års allmänna motionstid och som tar upp olika
frågor i anslutning till bestämmelserna rörande vapenfri tjänst.

Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag i propositionen och
avstyrker motionerna med anledning av denna. Även de motioner som
väckts under den allmänna motionstiden vid detta och föregående riksmöte
avstyrks.

I utskottets betänkande föreslås i enlighet med vad som anförs i propositionen
att tiden för grundutbildning av vapenfria tjänstepliktiga preciseras i
lagen om vapenfri tjänst till minst 270 och högst 360 dagar samt att det i lagen
också anges att tiden för repetitionsutbildning delas upp i högst fem övningar
som vardera får omfatta högst 30 dagar eller i särskilda befattningar högst 40
dagar. Förslaget ligger inom ramen för den nu gällande totala utbildningstiden
för vapenfria tjänstepliktiga och innebär att tjänstgöringsskyldigheten
för de vapenfria tjänstepliktiga lagfästs på i princip samma sätt som gäller för
värnpliktiga.

Vidare föreslås riksdagen godkänna vissa allmänna riktlinjer för vapenfriverksamheten
i fråga om tjänstgöringsområden, krigsplacering, utformning
och genomförande av utbildningen, samt om förmåner till vapenfria
tjänstepliktiga.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1988. Reformerna i övrigt
föreslås börja tillämpas den 1 juli 1989.

Till betänkandet har fogats en reservation (m).

Propositionen

I proposition 1987/88:81 föreslår regeringen riksdagen att

dels anta vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen
(1966:413) om vapenfri tjänst,

1 Riksdagen 1987188.10 sami. Nr 8

dels godkänna de allmänna riktlinjer för tjänstgöringsområden, krigsplacering,
utformning och genomförande av vapenfriutbildningen samt förmåner
till vapenfria tjänstepliktiga som föredragande statsrådet har angett i
propositionen.

Vidare har regeringen berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande
statsrådet i övrigt i propositionen har anfört om vapenfriverksamheten.

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse:

FöU 1987/88:8

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1966:413) om vapenfri tjänst skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §'

Vapenfria tjänstepliktiga är skyldiga
att fullgöra grundutbildning
och repetitionsutbildning. Grundutbildningen
skall vara minst 270 och
högst 360 dagar. Repetitionsutbildningen
skall omfatta högst fem övningar
om vardera högst 30 dagar
eller, i fråga om särskilda befattningar
enligt regeringens bestämmande,
högst 40 dagar. Den sammanlagda
utbildningstiden skall
vara minst 395 och högst 420 dagar.

Inkallas värnpliktiga med stöd av 27 § 2 mom. eller 28 § 1 mom. värnpliktslagen
(1941:967), får även vapenfri tjänstepliktig kallas till tjänstgöring.
Tjänstgöringstiden får icke överstiga etthundraåttio dagar, om tjänstgöringen
föranledes av inkallelse av värnpliktiga med stöd av 27 § 2 mom.
värnpliktslagen.

Om tillgodoräkning av fullgjord värnpliktstjänstgöring vid beräkning av
tiden för tjänstgöring enligt denna lag och av fullgjord vapenfri tjänst vid
beräkning av tiden för värnpliktstjänstgöring meddelar regeringen bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Vapenfri tjänstepliktig är skyldig
att för sin utbildning tjänstgöra
minst trehundranittiofem och högst
fyrahundratjugo dagar. Tjänstgöringen
utgöres av grundutbildning
och repetitionsutbildning.

FöU 1987/88:8

1 Senaste lydelse 1978:524.

Motionerna

FöU 1987/88:8

Motioner från allmänna motionstiden 1987

1986/87:Fö501 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär utredning om vapenfrilagen i syfte att avskaffa prövningsförfarandet.

1986/87:Fö503 av Börje Stensson och Olle Grahn (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till sådan ändring i vapenfrilagen att avslag i
vapenfrinämnden får överklagas i domstol enligt vad som föreslås i motionen.

1986/87:Fö504 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anges om meningsfull
utbildning för vapenfria tjänstepliktiga, avskaffande av prövningsförfarandet
samt om avskaffande av fängelsestraff för den som totalvägrar.

1986/87:Fö505 av Börje Stensson och Olle Grahn (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen sägs om lokalisering
av utbildningen av vapenfria tjänstepliktiga.

1986/87:Fö507 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av vapenfrilagen.

1986/87:Fö508 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
förläggning av en vapenfriskola till Uddevalla.

1986/87:Fö509 av Alf Svensson (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär översyn av vapenfrilagen i enlighet
med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag på lagstiftning som får till
följd att fängelsestraffet för värnpliktsvägran kan avskaffas och ersättas med
samhällstjänst,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ansvaret för
vapenfriutbildningen skall ligga hos arbetsmarknadsdepartementet.

1986/87:Fö511 av Kjell Johansson och Kerstin Ekman (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om lokalisering av utbildningen av vapenfria tjänstepliktiga.

1986/87:Fö518 av Evert Svensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av
en översyn av vapenfrilagen.

Motioner från allmänna motionstiden 1988

1987/88:Fö706 av Nils Erik Wååg (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär åtgärder för en betryggande utbildning i förandet av brandbil åt
vapenfria tjänstepliktiga uttagna för räddningstjänst vid flygplatser.

1987/88:Fö719 av Evert Svensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en
översyn av vapenfrilagen.

1987/88:Fö722 av Alf Svensson (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i vapenfrilagstiftningen
att prövningsförfarandet avskaffas,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning som får till
följd att fängelsestraffet för värnpliktsvägran kan avskaffas och ersättas med
samhällstjänst,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ansvaret för
vapenfriutbildningen bör överföras till arbetsmarknadsdepartementet.

Motioner med anledning av proposition 1987/88:81

1987/88:Föl av Arne Andersson i Ljung m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tjänstgöringsområden för de vapenfria tjänstepliktiga,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vapenfriutbildningens utformning och genomförande,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildningstidens längd för de vapenfria,

4. att riksdagen antar följande lag om ändring i lagen (1966:413) om
vapenfri tjänst:

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1966:413) om vapenfri tjänst skall ha
följande lydelse:

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vapenfri tjänstepliktig är skyldig Vapenfri tjänstepliktig är skyldig

att för sin utbildning tjänstgöra att fullgöra grundutbildning och re minst

trehundranittiofem och högst petitionsutbildning. Grundutbild fyrahundratjugo

dagar. Tjänstgö- ningen skall vara minst 290 och högst

ringen utgöres av grundutbildning 415 dagar. Repetitionsutbildningen

och repetitionsutbildning. skall omfatta högst fem övningar om

vardera högst 30 dagar. Den sammanlagda
utbildningstiden skall vara
minst 430 och högst 520 daear.

1987/88:Fö2 av Håkan Stjernlöf (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av en
vapenfriskola till Ljusdal.

1987/88:Fö3 av Mats Odell (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vapenfria som en viktig resurs under såväl freds- som krigstid,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om biståndsutbildning som ett alternativ för vapenfri tjänst,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildningen av handledare för de vapenfria.

FöU 1987/88:8

1987/88:Fö4 av Kerstin Ekman m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att använda benämningen placering för civil beredskapstjänst i
stället för benämningen krigsplacering för de vapenfria tjänstepliktiga,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om prövningsförfarandet vid uttagning till vapenfri tjänst,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utbildningen av vapenfria tjänstepliktiga skall granskas av
nämnden för vapenfriutbildning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett uppdrag åt överstyrelsen för civil beredskap ÖCB att
samordna tillämpningen av en differentierad utbildning för de vapenfria
tjänstepliktiga.

1987/88:Fö5 av Marita Bengtsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av central
utbildning för de vapenfria tjänstepliktiga.

Utskottet

Bakgrund

Den allmänna värnplikten innebär en skyldighet för svenska män att delta i
landets väpnade försvar i krig eller vid krigsfara och att genomgå utbildning
med syftet att ge den värnpliktige förmåga att lösa uppgifter i det militära
försvaret.

Skyldigheten att fullgöra värnpliktstjänstgöring är emellertid inte undantagslös.
Enligt lagen (1966:413) om vapenfri tjänst kan en värnpliktig få
tillstånd till vapenfri tjänst i stället för värnpliktstjänstgöringen, om det kan
antas att bruk av vapen mot annan är så oförenligt med den värnpliktiges
allvarliga personliga övertygelse att han inte kommer att fullgöra värnplikten.
Den som ges tillstånd till vapenfri tjänst får inte övas i bruk av vapen eller
åläggas att bära vapen eller ammunition. Den vapenfria tjänsten fullgörs
inom totalförsvarets civila del. Den som samtycker därtill kan dock åläggas
att tjänstgöra inom det militära försvaret.

År 1978 beslutade riksdagen om betydande ändringar i 1966 års vapenfrilag
(prop. 1977/78:159, Föll 28, rskr. 317). Härvid berördes bl.a. förutsättningarna
för vapenfri tjänst, tjänstgöringsalternativ, tjänstgöringstidens
längd, prövningsförfarandet och sanktionsformer vid vägran. Ändringarna
syftade till att ge de värnpliktiga större möjligheter att få tillstånd till vapenfri
tjänst. Prövningsförfarandet ändrades och tjänstgöringsalternativen vidgades.

Frågan om tillstånd till vapenfri tjänst prövas av vapenfrinämnden och
ytterst av regeringen, dit nämndens beslut kan överklagas. Ansvaret för
vapenfriutbildningen åvilar nämnden för vapenfriutbildning, som den 1
januari 1987 överfördes från arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde
till försvarsdepartementets.

Regeringen bemyndigade år 1983 chefen för försvarsdepartementet att
tillkalla en kommitté med uppdrag att utreda värnpliktsutbildningen.

FöU 1987/88:8

Utredningen har arbetat under benämningen 1983 års värnpliktsutbildningskommitté
(VK 83).

Genom regeringens bemyndigande den 29 mars 1984 utvidgades VK 83:s
uppdrag till att även avse utbildning av vapenfria tjänstepliktiga och frågan
om frikallelse av värnpliktiga.

Regeringsförslaget i föreliggande proposition grundas bl.a. på de förslag
som VK 83 i enlighet med sitt utvidgade uppdrag lagt fram i sitt betänkande
(SOU 1986:30) Vapenfriutbildningen i framtiden och yttrandena över detta.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att tiden för grundutbildning av vapenfria tjänstepliktiga
preciseras i lagen om vapenfri tjänst till minst 270 och högst 360 dagar
samt att det i lagen också anges att tiden för repetitionsutbildning skall delas
upp i högst fem övningar, som vardera får omfatta högst 30 dagar eller i
särskilda befattningar högst 40 dagar. Förslaget ligger inom ramen för den nu
gällande totala utbildningstiden för vapenfria tjänstepliktiga.

Förslaget innebär att tjänstgöringsskyldigheten för de vapenfria tjänstepliktiga
lagfästs på i princip samma sätt som gäller för värnpliktiga.

I propositionen redovisas också allmänna riktlinjer för vapenfriverksamheten
i fråga om tjänstgöringsområden, krigsplacering, utformning och
genomförande av utbildningen samt om förmåner till vapenfria tjänstepliktiga.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1988. Reformerna i övrigt
föreslås börja tillämpas från den 1 juli 1989.

Utskottet kommer i det följande att behandla regeringsförslaget med
tyngdpunkt på de delfrågor som främst uppmärksammats i de olika
motionerna. I några fall berör de under allmänna motionstiden 1987 resp.
1988 väckta motionerna delfrågor inom vapenfriområdet som inte tas upp i
regeringens proposition. Utskottet behandlar dessa avslutningsvis.

Tjänstgöringsområden och krigsplacering

Bestämmelserna om tjänstgöringsområden fick sin nuvarande lydelse genom
riksdagsbeslut år 1978 (prop. 1977/78:159, FöU 28, rskr. 371) resp. år 1981
(prop. 1980/81:117, UU 23, rskr. 271) då det också beslutades att den
särskilda bistånds- och katastrofutbildningen skulle upphöra. Genom 1978
års vapenfrireform utvidgades antalet tjänstgöringsområden för de vapenfria
tjänstepliktiga.

VK 83 redovisade vissa brister med nuvarande utbildningssystem och
föreslog åtgärder för att komma till rätta med dem. Kommittén förordade
sålunda att de vapenfria företrädesvis skall utbildas till befattningar som
kräver lång utbildning och till vilka behoven inte kan tillgodoses på annat
sätt. Med detta som utgångspunkt föreslog VK 83 att vapenfriutbildningen
genomförs inom områdena civilförsvars verksamhet, hälso- och sjukvård,
omhändertagande av nödställda, transportverksamhet, elkraftförsörjning,
telesamband, kommunal omsorgsverksamhet samt viss kommunalteknisk
verksamhet. Vissa tjänstgöringsalternativ borde enligt kommittén däremot
slopas, bl.a. biståndsutbildningen.

FöU 1987/88:8

Föredragande statsrådet framhåller i propositionen att det inte bör
förekomma sådana tjänstgöringsalternativ som inte leder till en adekvat
krigsplacering eller som inte möjliggör ett effektivt utnyttjande av tillgänglig
utbildningstid. Utbildning som har huvudsaklig inriktning mot fredstjänst
föreslås i princip inte förekomma. Regeringen bör enligt propositionen inte
längre detaljstyra till vilka områden de vapenfria fördelas. Områdena får i
stället bestämmas av de myndigheter som under regeringen har ansvaret för
denna del av personalförsörjningen inom totalförsvaret. Detta ansvar åvilar
nämnden för vapenfriutbildning och arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). Enligt
propositionen bör det därför ankomma på nämnden för vapenfriutbildning
att efter samråd med AMS bedöma vilka utbildningsmyndigheter som
fortsättningsvis bör komma i fråga som anordnare av vapenfriutbildningen.
Liksom hittills bör dock, framhålls det, regeringen bestämma om vapenfriutbildningen
får ske hos enskilda föreningar och stiftelser.

Motion 1987/88:Föl (m) biträder VK 83:s förslag till tjänstgöringsområden.
Motionärerna anser det vara nödvändigt att vapenfriutbildningen ges en
helt annan inriktning och stadga än vad som är fallet i dag. Beträffande
biståndsutbildningen sägs att det inte nu längre - sedan den tidigare
bistånds- och katastrofutbildningen upphört - finns skäl att låta sådan
utbildning utgöra alternativ till vapenfri tjänst, särskilt som den inte syftar till
krigsplacering inom totalförsvaret.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att det redan genom 1978 års
vapenfrireform slogs fast att all utbildning av och tjänstgöring för de
vapenfria värnpliktiga bör läggas upp så att det klart framgår att den syftar till
att skapa en personalresurs för beredskaps- och krigssituationer och inte till
att ge en myndighet eller en organisation ett personaltillskott. Föredragande
statsrådets förslag innebär samma inriktning av utbildningen.

Aven utskottet vill understryka vikten av att utbildningen av de vapenfria
resulterar i att de får en bestämd inplacering i det krigsorganiserade
samhället. Först därigenom skapas, som föredragande statsrådet framhåller,
förutsättningar för att den vapenfrie skall kunna göra fullvärdiga och
effektiva insatser under beredskap och i krig.

De av VK 83 utpekade områdena för tjänstgöringen anser utskottet med
hänsyn till det angivna syftet med utbildningen vara väl valda och finner det
naturligt att utbildningen i huvudsak genomförs inom dessa områden. Det
bör således ankomma på nämnden för vapenfriutbildning att, efter samråd
med AMS, bestämma dels hur de vapenfria tjänstepliktiga skall fördelas
mellan dessa huvudområden, dels vid vilka utbildningsmyndigheter den
vapenfria tjänsten skall fullgöras. Liksom hittills bör regeringen också
bestämma i vad mån vapenfriutbildningen får ske hos enskilda föreningar
och stiftelser. För närvarande finns sådana bestämmelser beträffande
Svenska röda korset och Sveriges kristna ungdomsråd. Utskottet konstaterar
i detta sammanhang härutöver att Sveriges civilförsvarsförbund har möjlighet
att i sin verksamhet utgöra tjänstgöringsplats för vapenfria tjänstepliktiga.
Denna möjlighet bör enligt utskottets mening fortsättningsvis prövas av
regeringen.

Under hänvisning till det anförda anser sig utskottet kunna godta
regeringens förslag i denna del och finner sålunda inget skäl att förorda ett

FöU 1987/88:8

uttalande från riksdagens sida av aen innebörd som anges i motion Föl i
denna del.

Under hänvisning till vad som ovan anförts bl.a. om syftet med vapenfriutbildningen
- att skapa personella resurser för beredskap och krig - avstyrks
också yrkande 1 i motion Fö3 (c) angående ett uttalande om de vapenfria som
en viktig resurs under såväl freds- som krigstid, yrkande 1 i motion Fö4 (fp)
att de vapenfria tjänstepliktigas placering skall benämnas placering för civil
beredskapstjänst i stället för krigsplacering, yrkandena i motionerna 1986/
87:Fö518 och 1987/88:Fö719 (båda s) om behovet av en översyn av
vapenfrilagstiftningen i syfte att göra vapenfritjänsten samhällsnyttig i vid
mening samt yrkande 2 i motion Fö3 om biståndsutbildning som ett alternativ
till vapenfri tjänst.

Vapenfriutbildningens utformning och genomförande

VK 83 föreslog att utbildningen av vapenfria tjänstepliktiga skall organiseras
med grundutbildning och repetitionsutbildning. Grundutbildningen skulle
omfatta introduktion (ca 1 vecka) och allmän grundutbildning (3-4 veckor),
grundläggande befattningsutbildning (4-10 veckor) och praktisk befattningsutbildning
under resten av tjänstgöringen. Introduktion och allmän grundutbildning
bör enligt VK 83:s förslag genomföras vid tre skolor som likaledes
föreslås inrättas. Till dessa tänks också befattningsutbildning för hälso- och
sjukvårdspersonal, med undantag för vårdbiträden, samt utbildning av
kommunernas vapenfria och av de vapenfrias handledare kunna förläggas.

Föredragande statsrådet biträder i propositionen uppfattningen att utbildningen
av vapenfria tjänstepliktiga bör utgöras av grundutbildning och
repetitionsutbildning. Däremot föreslår föredragande statsrådet att särskilda
vapenfriskolor inte skall inrättas. Antalet vapenfria för hel grundutbildning
är enligt propositionen för närvarande avsevärt mindre än vad VK 83 hade
anledning att räkna med. Den senaste tidens minskning och osäkerheten i
framtiden om antalet nytillkommande vapenfria belyser enligt föredragande
statsrådet de svårigheter som ligger i kommitténs förslag om särskilda skolor
för vapenfriutbildningen. Ett sådant system för utbildningen skulle, heter
det, i allmänhet innebära problem att tillräckligt effektivt anpassa verksamheten
med hänsyn till snabbt ändrade förutsättningar. Föredragande statsrådet
har därför kommit till den slutsatsen att nödvändiga kvalitetsförbättringar
av vapenfriutbildningen måste genomföras med andra organisatoriska
lösningar och åtgärder som medger ett mer flexibelt resursutnyttjande.
Förbättringar av vapenfriutbildningen bör enligt propositionen kunna uppnås
genom ett mer rationellt utnyttjande av den befintliga utbildningsorganisationen.

Utskottet konstaterar att nedgången i antalet vapenfria för grundutbildning
skapat en delvis ny situation som innebär att underlaget för inrättande
av särskilda vapenfriskolor sviktar. Detta i förening med att många
utbildningsanordnare har en organisation för utbildningsverksamhet gör att
även utskottet finner att vapenfriskolor inte nu bör inrättas. I den mån brister
finns i utbildningen får dessa avhjälpas genom förbättringar inom den

befintliga organisationen för utbildningen. Utskottet tillstyrker således
regeringens förslag i denna del.

Av utskottets ställningstagande följer att utskottet avstyrker motionerna
1986/87:Fö505 (fp), 1986/87:Fö508 (fp), 1986/87:Fö511 (fp), 1987/88:Föl
(m), 1987/88:Fö2 (m) och 1987/88:Fö5 (s), i de delar dessa innefattar förslag
om inrättande av särskilda skolor för utbildningen av de vapenfria eller
lokalisering av sådana skolor.

I propositionen föreslås att den vapenfrie utöver basutbildningen skall få
en allmän information om bl.a. totalförsvaret samt om säkerhets- och
försvarspolitiken. Yrkandet i motion 1986/87:Fö504 (vpk) om studier och
diskussioner om försvaret under utbildningen synes därför komma att
tillgodoses. Något uttalande från riksdagens sida torde alltså inte vara
påkallat, varför motionsyrkandet bör avslås.

I motion 1987/88:Fö706 (s) yrkas att riksdagen hos regeringen begär
åtgärder för en betryggande utbildning i förandet av brandbil åt vapenfria
tjänstepliktiga uttagna för räddningstjänst vid flygplatser.

Utbildningen av vapenfria tjänstepliktiga för brand- och räddningstjänst
sker i luftfartsverkets regi och påbörjas med ett sex veckors grundläggande
skede vid brand- och räddningsskolan på Arlanda.

Som förutsättning för utbildningen till förare av räddningsbil gäller att den
vapenfrie har körkort med behörighet att framföra lastbil. För den som
endast har behörighet för personbil krävs dispens. Utskottet finner med
hänvisning till det anförda att motion 1987/88:Fö706 inte bör föranleda
någon åtgärd från riksdagens sida.

I motionerna 1986/87:Fö509 och 1987/88:Fö722 (båda c) yrkas att ansvaret
för vapenfriutbildningen skall ligga hos arbetsmarknadsdepartementet och
inte hos försvarsdepartementet.

Med anledning härav vill utskottet erinra om att beredningen inom
regeringskansliet av frågor om vapenfri tjänst sedan mitten av 1960-talet har
varit uppdelad på i huvudsak två departement, försvarsdepartementet och
arbetsmarknadsdepartementet. Försvarsdepartementet har svarat för lagstiftningen
inom området. Frågor rörande förutsättningarna för att få
vapenfri tjänst liksom frågor om uttagning och redovisning av de vapenfria
har alltså författningsmässigt reglerats av statsmakterna efter beredning i
första hand i försvarsdepartementet. Ansökningar om vapenfri tjänst prövas
av vapenfrinämnden, som alltsedan sin tillkomst lyder under försvarsdepartementet.
I försvarsdepartementet handläggs också överklaganden till
regeringen av dem som inte medgetts vapenfri tjänst. Till arbetsmarknadsdepartementet
hörde däremot nämnden för vapenfriutbildning (NVU) sedan
denna från arbetsmarknadsstyrelsen (vapenfrisektionen) övertagit ansvaret
för vapenfriverksamheten. NVU har dock fr.o.m. den 1 januari 1987
överförts till försvarsdepartementet.

Den ordning enligt ovan som valts har enligt utskottets mening goda skäl
för sig. Det är naturligt att försvarsdepartementet, som har ansvaret för
totalförsvaret, inkl. dess civila delar, ansvarar för utbildningen av vapenfria
tjänstepliktiga. Under hänvisning härtill avstyrks ifrågavarande motionsyrkanden.

På de olika tjänstgöringsplatserna för vapenfria tjänstgör dels s.k.

FöU 1987/88:8

vapenfriadministratörer, dels handledare. Enligt propositionen bör mälet
vara att ge såväl handledarna som vapenfriadministratörerna kompetens att
informera de vapenfria bl.a. om de frågor som rör totalförsvaret, säkerhetsoch
försvarspolitiken, folkrätten i krig samt uppgifterna för vapenfria under
beredskap och i krig. Denna utbildning bedöms ta en arbetsvecka.

I motion 1987/88:Fö3 (c) yrkas att utbildningen av praktiska skäl i första
hand ges administratörerna som sedan får utbilda handledarna för den lokala
verksamheten.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att handledarna fungerar
som instruktörer på tjänstgöringsplatserna och att de till skillnad från
vapenfriadministratörerna har daglig kontakt med de värnpliktiga. Utbildningen
av handledarna framstår därför som mycket viktig. Utskottet biträder
därför regeringens förslag och avstyrker motionen i denna del.

Med anledning av yrkandet i motion 1987/88:Fö4 (fp) att utbildningen av
vapenfria tjänstepliktiga skall granskas av nämnden för vapenfriutbildning
vill utskottet erinra om att tillsynen över utbildningen redan utövas av
nämnden med stöd av lagen (1966:413) om vapenfri tjänst och nämndens
instruktion. Yrkandet bör därmed vara tillgodosett varför någon åtgärd från
riksdagens sida inte synes vara påkallad. I samma motion föreslås att
överstyrelsen för civil beredskap åläggs samordningsansvaret för att differentiera
de vapenfria tjänstepliktigas tjänstgöringstid efter de skilda behoven i
totalförsvarets civila delar. Utskottet finner emellertid att ifrågavarande
samordningsfunktion lämpligen som hittills fullgörs av AMS. ÖCB:s samordningsuppgifter
ligger på en mer övergripande nivå inom det civila
totalförsvaret, med ansvar bl.a. för att ange vilka samhällsfunktioner som
särskilt behöver förstärkt utbildning. Motionsyrkandet bör med hänsyn
härtill avslås.

Lagförslaget

Den totala utbildningstiden för en vapenfri tjänstepliktig är i nuläget 420
dagar. Nämnden för vapenfriutbildning bestämmer om fördelningen av
tjänstgöringsskyldigheten mellan grundutbildning och repetitionsutbildning.
För olika utbildningsområden och tjänstgöringsalternativ tillämpar nämnden
för närvarande grundutbildningstider mellan 276 och 345 dagar. Återstående
tjänstgöringsskyldighet kan utnyttjas för repetitionsutbildning.

VK 83 föreslår en förlängning av utbildningstiden till högst 520 dagar och
en differentiering därav på i princip samma sätt som nu gäller för de
värnpliktiga.

Det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1966:413) om vapenfri tjänst innebär en klar avgränsning mellan grundutbildning
och repetitionsutbildning. Tiden för grundutbildningen bör enligt
föredragande statsrådet i huvudsak ligga inom samma intervall som nämnden
för vapenfriutbildning nu tillämpar. Repetitionsutbildningen föreslås omfatta
högst fem övningar om vardera högst 30 dagar eller, i fråga om särskilda
befattningar enligt regeringens bestämmande, högst 40 dagar.

I avvaktan på att överbefälhavaren senast den 30 september 1988 skall
lämna förslag om bl.a. arméns framtida utbildningssystem är statsrådet inte

FöU 1987/88:8

berett att förorda en differentiering eller en förlängning av tjänstgöringstiden
i enlighet med kommitténs förslag.

I motion 1987/88:Föl (m) hemställs i linje med VK 83:s förslag att
utbildningstiden för de vapenfria värnpliktiga bestäms till sammanlagt minst
430 dagar och högst 520 dagar och att grundutbildningen differentieras på i
princip samma sätt som nu gäller för de värnpliktiga i övrigt. Utöver
grundutbildningen föreslås en repetitionsutbildning med högst fem övningar
om högst 30 dagar.

Utskottet anser i likhet med föredragande statsrådet att utbildningstiden
primärt skall vara så tilltagen att den vapenfrie blir användbar i sin
krigsbefattning. Tjänstgöringsskyldigheten bör normalt inte heller omfatta
kortare tid än vad värnpliktsutbildningen skulle ha inneburit. Den av
överbefälhavaren aviserade utredningen om arméns framtida utbildningssystem
bör därför också enligt utskottets mening avvaktas innan slutlig ställning
tas till frågorna om utbildningens längd och differentiering för de vapenfria
värnpliktiga. Under hänvisning härtill tillstyrks propositionen och avstyrks
motionen i denna del.

Utskottet tillstyrker sålunda det förslag till ändring av vapenfrilagen som
propositionen innehåller.

Med hänvisning till de ställningstaganden som redovisats i det föregående
anser utskottet att riksdagen vidare bör godkänna de allmänna riktlinjer för
tjänstgöringsområden och krigsplacering och för utformning och genomförande
av vapenfriutbildningen som föredragande statsrådet har angett.

Utskottet har inte heller någon erinran mot de allmänna riktlinjer för
förmåner till vapenfria tjänstepliktiga som redovisas i propositionen. Inte
heller vad föredragande statsrådet i propositionen i övrigt har anfört om
vapenfriverksamheten har gett utskottet anledning till någon erinran eller
särskilt uttalande.

Prövningsförfarandet

Grundvalarna för prövningen av ärenden om vapenfri tjänst lades senast fast
år 1978 i samband med den då genomförda vapenfrireformen. På senare tid
har kritik riktats mot de tillämpade principerna för prövningsförfarandet.
Frågan har behandlats av utskottet (FöU 1984/85:9 och FöU 1986/87:1) med
anledning av motioner som syftat till en översyn av vapenfrilagen. Utskottet
framhöll därvid bl.a. att de förändringar beträffande den vapenfria tjänsten
som kunde bli följden av VK 83:s förslag också torde påverka andra
avvägningar i vapenfrifrågan. Utskottet ansåg att riksdagen i det läget inte
borde påfordra en översyn av vapenfrilagen.

VK 83 har dock inte haft till uppgift att överväga prövningsförfarandet som
sådant. Föredragande statsrådet tar därför inte upp frågan närmare i den
förevarande propositionen. Han anser emellertid tiden mogen att nu göra en
utvärdering av prövningsförfarandets effekter sedda mot bakgrund av de
uttalanden som motiverade reformen.

I motionerna 1986/87:Fö501 (c), 1986/87:Fö504 (vpk), 1986/87:Fö507 (fp),
1986/87:Fö509 (c), 1986/87:Fö518 (s), 1987/88:Fö719 (s) och 1987/88:Fö722
(c) begärs en översyn eller ändring av vapenfrilagen bl.a. i syfte att avskaffa
prövningsförfarandet.

FöU 1987/88:8

I motion 1987/88:Fö4 (fp) hemställs att en utvärdering av prövningsförfarandet
omgående inleds.

Utskottet biträder uppfattningen att det är angeläget att en utvärdering av
prövningsförfarandet kommer till stånd snarast möjligt. Med hänsyn till att
regeringen i propositionen meddelar sin avsikt att genomföra en sådan
utvärdering ser utskottet ingen anledning att förorda att riksdagen uttalar sig
i denna fråga på det sätt som föreslås i här behandlade motionsyrkanden.

Påföljdssystemet m.m.

I motionerna 1986/87:Fö509 och 1987/88:Fö722 (båda c) samt 1986/87:Fö518
och 1987/88:Fö719 (båda s) yrkas att fängelsestraff för värnpliktsvägran
ersätts med samhällstjänst.

I betänkandet (SOU 1977:7) av 1973 års vapenfriutredning föreslogs en av
domstol utdömd särskild samhällstjänst som sanktionsform vid totalvägran.
Föredragande statsrådet ansåg (prop. 1977/78:159) att det föreslagna systemet
var alltför komplicerat och förenat med praktiska svårigheter. Möjligen
skulle ett sådant alternativ kunna övervägas vid en samlad översyn av
brottsbalkens hela påföljdssystem. Försvarsutskottet gav uttryck för liknande
uppfattning (FöU 1977/78:28). Utskottet finner ej skäl frångå sin tidigare
uppfattning i frågan. Med hänsyn härtill och då någon samlad översyn av
påföljdssystemet ej kommit till stånd avstyrks de ifrågavarande motionsyrkandena.

Den allmänna värnplikten utgör ett bärande element för vårt totalförsvar.
Genom vapenfrilagen finns en undantagslagstiftning för den som hyser
betänkligheter mot värnpliktens yttersta konsekvens - bruk av vapen mot
annan människa. Mot denna bakgrund finner utskottet ej anledning att
bifalla yrkandet i motion 1986/87:Fö504 (vpk) om avskaffande av fängelsestraff
för den som totalvägrar.

Med anledning av yrkandet i motion 1986/87:Fö503 (fp) om instansordningen
vid överklagande av vapenfrinämndens beslut vill utskottet erinra om
att regeringen givit försvarets rationaliseringsinstitut (FRI) i uppdrag att se
över bl.a. vapenfrinämndens kansliorganisation, varvid även instansordningen
vid överklagande kommer att prövas. I avvaktan på resultatet av
utredningen bör motionsyrkandet ej föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande tjänstgöringsområden och krigsplacering

att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87:Fö518 i denna del,
1987/88:Fö719 i denna del, 1987/88:Föl, yrkande 1, 1987/88:Fö3,
yrkandena 1 och 2, och 1987/88:Fö4, yrkande 1, godkänner de
allmänna riktlinjer som föredragande statsrådet har angett,

2. beträffande inrättande/lokalisering av vapenfriskolor

att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87:Fö505, 1986/
87:Fö508, 1986/87:Fö511, 1987/88:Föl, yrkande 2, 1987/88:Fö2 och

FöU 1987/88:8

1987/88:Fö5 godkänner de allmänna riktlinjer som föredragande
statsrådet har angett,

3. beträffande utformning och genomförande av vapenfriutbildningen
i övrigt

att riksdagen med avslag på motionerna 1986/87:Fö504 i denna del,
1986/87:Fö509, yrkande 3,1987/88:Fö706,1987/88:Fö722, yrkande 3,
1987/88:Fö3, yrkande 3, samt 1987/88:Fö4, yrkandena 3 och 4,
godkänner de allmänna riktlinjer som föredragande statsrådet har
angett,

4. beträffande allmänna riktlinjer för förmäner till vapenfria tjänstepliktiga att

riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet har anfört,

5. beträffande vapenfriverksamheten i övrigt

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört,

6. beträffande lagförslaget

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1987/88:Föl, yrkandena 3 och 4, antar förslaget till lag om
ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,

7. beträffande prövningsförfarandet

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Fö501, 1986/87:Fö504 i
denna del, 1986/87:Fö507, 1986/87:Fö509, yrkande 1,1986/87:Fö518 i
denna del, 1987/88:Fö719 i denna del, 1987/88:Fö722, yrkande 1, och
1987/88:Fö4, yrkande 2,

8. beträffande påföljdssystemet

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Fö504 i denna del, 1986/
87:Fö509, yrkande 2, 1986/87:Fö518 i denna del, 1987/88:Fö719 i
denna del och 1987/88:Fö722, yrkande 2,

9. beträffande överklagande

att riksdagen avslår motion 1986/87:Fö503.

Stockholm den 5 april 1988
På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

Närvarande: Arne Andersson i Ljung (m), Olle Göransson (s), Roland
Brännström (s), Åke Gustavsson (s), Gunhild Bolander (c). Evert Hedberg
(s), Göthe Knutson (m), Ingemar Konradsson (s), Ingvar Björk (s), Hans
Lindblad (fp), Olle Aulin (m), Iréne Vestlund (s), Ingvar Karlsson i
Bengtsfors (c), Christer Skoog (s) och Carl-Johan Wilson (fp).

FöU 1987/88:8

Reservation

FöU 1987/88:8

Inrättande/lokalisering av vapenfriskolor och lagförslaget
(mom. 2 och 6)

Arne Andersson i Ljung, Göthe Knutson och Olle Aulin (alla m) anser

dels - beträffande inrättande/lokalisering av vapenfriskolor - att den del av
utskottets anförande som på s. 9 börjar med ”Utskottet konstaterar” och på
s.10 slutar med ”sådana skolor” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser emellertid att den uppstramning och effektivisering av
vapenfriutbildningen som är nödvändig bäst kan ske genom att introduktionsutbildning
och allmän grundutbildning organiseras på det sätt som VK
83 föreslagit. Utskottet anser vidare att de av VK 83 föreslagna tre
vapenfriskolorna bör knytas till redan befintlig utbildningsverksamhet,
organiserad av räddningsverket.

Utskottet anser sålunda att riksdagen, med bifall till motion 1987/88:Föl,
yrkande 2, och med anledning av motionerna 1986/87:Fö505,1986/87:Fö508,
1986/87:Fö511, 1987/88:Fö2 samt 1987/88:Fö5 som sin mening bör ge
regeringen till känna vad utskottet har anfört om inrättande av vapenfriskolor.

dels - beträffande lagförslaget - att den del av utskottets anförande som på s.
12 börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”propositionen innehåller”
bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med föredragande statsrådet att utbildningstiden
skall vara så tilltagen att den vapenfrie blir användbar i sin krigsbefattning.
Utskottet anser emellertid i likhet med vad som anförs i motion 1987/88:Föl,
yrkandena 3 och 4, att de av VK 83 föreslagna utbildningstiderna är väl
avvägda och står i rätt relation till motsvarande utbildningstider för
värnpliktiga i vapentjänst. För repetitionsutbildning bör enligt utskottets
uppfattning tillkomma högst fem repetitionsövningar om högst 30 dagar.
Den sammanlagda utbildningstiden bör sättas till minst 430 dagar och högst
520 dagar. Utskottet följer sålunda förslagen i motion 1987/88:Föl i denna
fråga.

dels att utskottets hemställan i momenten 2. och 6. bort ha följande lydelse:

2. beträffande inrättande/lokalisering av vapenfriskolor
att riksdagen med avslag på propositionen, med anledning av motionerna
1986/87:Fö505, 1986/87:Fö508, 1986/87:Fö511, 1987/88:Fö2,
1987/88:Fö5 samt med bifall till motion 1987/88:Föl, yrkande 2, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,

6. beträffande lagförslaget
att riksdagen med avslag på propositionen och med bifall till motion
1987/88:Föl, yrkandena 3 och 4, antar följande såsom reservanternas
förslag betecknade förslag till lag om ändring av lagen (1966:413) om
vapenfri tjänst.

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1966:413) om vapenfri tjänst skall ha
följande lydelse.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

5§!

Vapenfria tjänstepliktiga är skyldi- Vapenfri tjänstepliktig är skyldig

ga att fullgöra grundutbildning och att fullgöra grundutbildning och re repetitionsutbildning.

Grundutbild- petitionsutbildning. Grundutbildningen
skall vara minst 270 och högst ningen skall vara minst 290 och högst

360 dagar. Repetitionsutbildningen 415 dagar. Repetitionsutbildningen

skall omfatta högst fem övningar om skall omfatta högst fem övningar om

vardera högst 30 dagar eller, i fråga vardera högst 30 dagar. Den sam om

särskilda befattningar enligt rege- manlagda utbildningstiden skall vara

ringens bestämmande, högst 40 da- minst 430 och högst 520 dagar,

gar. Den sammanlagda utbildningstiden
skall vara minst 395 och högst
420 dagar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.
1 Senaste lydelse 1978:524.

FöU 1987/88:8

gotab Stockholm 1988 14993