Finansutskottets betänkande
1987/88:3

om förlängd tillämpning av allmänna
prisregleringslagen (1956:236) (prop. 1987/88:28)

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1987/88:28 om förlängd tillämpning av
allmänna prisregleringslagen jämte de med anledning av propositionen
väckta motionerna 1987/88:Fi 1-3.

För närvarande gäller prisstopp på vissa områden av mindre omfattning.
Utskottet delar föredragandens uppfattning att det finns behov av att
tillämpa prisreglerande åtgärder även under år 1988. Det är i dagsläget inte
möjligt att överblicka hur länge sådana regleringsåtgärder kan behöva
tillämpas. Utskottet biträder förslaget i propositionen att förlänga tillämpningen
av prisregleringslagen t.o.m. den 20 december 1988.

I en gemensam reservation från företrädarna för moderata samlingspartiet,
folkpartiet och centerpartiet framhålls att prisregleringen som medel i
den ekonomiska politiken påverkar samhällsekonomin i negativ riktning.
Den av regeringen begärda fullmakten, att utan hörande av riksdagen även
fortsättningsvis kunna genomföra vilken slags prisreglering som helst, bör
avvisas av riksdagen. Reservanterna tillstyrker även yrkandet att rådande
prisstopp bör upphävas.

Propositionen

I proposition 1987/88:28 föreslår regeringen (finansdepartementet) - efter
föredragning av statsrådet Bengt K Å Johansson - att riksdagen godkänner
att regeringen förordnar om fortsatt tillämpning av 2-4, 6, 8 och 9 §§
allmänna prisregleringslagen (1956:236) under tiden den 21 december 1987 -den 20 december 1988.

Den 12 januari 1987 beslutade regeringen att införa en högstprisreglering
på motorbensin. Förordningen (1987:2) om högstpris på vissa oljeprodukter
trädde i kraft den 15 januari 1987. Den 3 februari 1987 beslutade regeringen
att införa ett allmänt prisstopp. Förordningen (1987:23) om allmänt prisstopp,
m.m. trädde i kraft den 4 februari 1987. Som stoppris gällde det pris
som tillämpades den 28 januari 1987.

Bakgrunden till dessa prisregleringsåtgärder var en oro för att förväntningar
om stora årliga prisökningar skulle leva kvar också under år 1987. Efter en
period av strängt tillämpat prisstopp uppdrog regeringen den 11 juni 1987 åt
statens pris- och kartellnämnd (SPK) att genom kontakter med företrädare
för företagen få till stånd utfästelser rörande företagens prissättning. Som

FiU

1987/88:3

1 Riksdagen 1987/88.5 sami. Nr3

riktlinje för utfästelserna skulle gälla att priserna inte höjdes mer än vad som
motiverades av inträffade kostnadsökningar och prishöjningar i tidigare led.
Lönekostnadsökningar fick dock endast kompenseras med vad som motsvarade
en löneökningsram för år 1987 om 4 % med avdrag för en
produktivitetsutveckling om 2 %. Enligt uppdraget borde utfästelserna avse
minst tiden till utgången av januari år 1988. Med utgångspunkt i utfästelserna
skulle regeringen pröva om undantag från det allmänna prisstoppet kunde
göras. Prisstoppet har därefter successivt avvecklats på skilda varu- och
tjänsteområden.

För närvarande gäller prisstopp på vissa områden av mindre omfattning.
På områden som inte omfattas av prisstoppet föreligger en skyldighet för
företagen att anmäla planerade prishöjningar till SPK. Anmälningsskyldigheten
är ett stöd i SPK:s prisövervakande verksamhet att följa efterlevnaden
av de utfästelser som gjorts gentemot SPK. Eftersom utfästelserna avser
minst tiden till utgången av januari 1988 finns det ett behov av att tillämpa
prisreglerande åtgärder även under år 1988.1 propositionen framhålls att det
i dag inte kan överblickas hur länge sådana regleringsåtgärder kan behöva
tillämpas. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att den allmänna
prisregleringslagen fr.o.m. den 21 december 1987 förlängs ytterligare ett år.

Motionerna

1987/88:Fil av Stig Josefson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1987/88:28,

2. att riksdagen begär att regeringen upphäver det rådande prisstoppet.

1987/88:Fi2 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår
proposition 1987/88:28.

1987/88:Fi3 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen avslår
proposition 1987/88:28.

Utskottet

Av statistiska centralbyråns senaste mätning framgår att inflationen - mätt
som konsumentprisernas förändring över tolv månader - i oktober 1987 var
5,1 %. Inflationstakten härpå kort tid ökat relativt kraftigt, från 3,3 % i juni
till 4,3 % i juli och till 5,0 % i augusti. Även i andra industriländer har
inflationstakten visat en mer markerad uppgång de senaste månaderna. I
dessa länder ligger den dock klart lägre än i Sverige. I genomsnitt för våra åtta
viktigaste handelspartners var inflationstakten 3,8 % i både augusti och
september.

Utskottet vill för sin del understryka att skillnaden i inflationstakt
gentemot våra viktigaste handelspartners alltjämt är för stor och att detta
utgör ett allvarligt problem för den svenska ekonomin. Det är därför av
yttersta vikt att den ekonomiska politiken inriktas mot att nedbringa
inflationstakten.

I motionerna Fil (c), Fi2 (m) och Fi3 (fp) anförs att förslaget i
propositionen att ha prisregleringslagen i fortsatt tillämpning inte främjar

FiU 1987/88:3

inflationsbekämpningen. Tvärtom riskerar en ofta återkommande prisreglering
- sedan oktober 1982 har prisstopp gällt under sammanlagt 23 månaderatt
direkt motverka sitt syfte genom att de störningar som skapas i
marknadsprisbildningen och den därmed följande osäkerheten verkar uppdrivande
på inflationstakten.

I motionerna riktas även kritik mot såväl regeringen som SPK för det sätt
på vilket avvecklingen av det nuvarande prisstoppet skett. I motion Fi2 (m)
understryks att den valda metoden innebär att företagen försätts i en
utpressningssituation. Valet står mellan fortsatt prisstopp och utfästelser om
begränsning av kommande prishöjningar. Detta har i praktiken givit SPK
omfattande maktbefogenheter mot enskilda företag, vilket motionärerna
anser vara förkastligt. Samtidigt har avvecklingsförfarandet medverkat till
ett från konkurrenssynpunkt icke godtagbart samordnat prisbeteende mellan
företagen.

Utskottet konstaterar att regeringen med den förda politiken lyckats hålla
tillbaka inflationen samtidigt som arbetslösheten har minskat från en i ett
internationellt perspektiv redan låg nivå. Denna inriktning av den ekonomiska
politiken måste vidmakthållas. Mot bakgrund av den instabilitet som i dag
präglar världsekonomin förstärks också kraven på att vår konkurrenskraft
inte får försämras på grund av en i jämförelse med omvärlden alltför hög
inflation.

Oron för att förväntningar om att stora årliga prisökningar skulle leva kvar
också under år 1987 utgjorde motivet för de prisregleringsåtgärder som
vidtogs i januari och i början av februari innevarande år. Eftersom gällande
löneavtal innebar lägre kostnadsökningar än tidigare och prisökningarna var
de lägsta på länge fanns det enligt regeringen starka skäl för att låta denna
dämpning i kostnadsutvecklingen slå igenom också på priserna i konsumentledet.
Utskottet delade regeringens bedömning.

Utskottet kan inte instämma i den kritik som riktas i motionen mot
prisreglering som stabiliseringspolitiskt medel och som också framfördes vid
utskottets behandling av motsvarande proposition hösten 1986. Utskottet
framhöll då att om prisregleringslagen är i tillämpning kan det i vissa fall
underlätta för regeringen att skapa stabila förutsättningar och öka tilltron till
den ekonomiska politiken. Vidare anfördes att en viktig förutsättning för
SPK:s fortlöpande prisövervakning är att nämnden kan aktualisera frågan
om direkta ingripanden. Uttalanden från SPK med denna innebörd får större
tyngd om prisregleringslagen är i tillämpning. Utskottet har alltjämt samma
uppfattning.

I motion Fi2 (m) anförs att det förfarande som regeringen och SPK valt för
att avveckla nuvarande prisstopp kan medföra en ökad benägenhet hos
företagen att samordna sitt prisbeteende. En kritik med i stort samma
innebörd har även framförts av näringsfrihetsombudsmannen (NO) i ett den
4 november 1987 dagtecknat remissyttrande (Remissyttrande dnr 238/87) till
regeringen över prislagsutredningens betänkande (Ds Fi 1987:5).

Som utskottet ser det är det svårt att undvika negativa effekter av detta slag
om den ekonomiska politiska situationen kräver åtgärder som skall ha
omedelbara tillbakahållande effekter på förväntade prisökningar. Det ligger
i sakehs natur att prisregleringar innebär störningar i marknadsprisbildning -

FiU 1987/88:3

en. Ambitionen måste vara att vid bl.a. avvecklingen av ett prisstopp
minimera de negativa effekterna.

Som föredraganden framhåller finns det behov av att tillämpa prisreglerande
åtgärder även under år 1988. Det är i dagsläget inte möjligt att
överblicka hur länge sådana regleringsåtgärder kan behöva tillämpas.

Utskottet tillstyrker sålunda propositionen och avstyrker motionerna Fil
yrkande 1, Fi2 och Fi3.

Med det anförda avstyrker utskottet även yrkande 2 i motion Fil om ett
omedelbart upphävande av rådande prisstopp.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förlängd tillämpning av allmänna prisregleringslagen
att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:28 och med avslag på
motionerna 1987/88:Fil yrkande 1, 1987/88:Fi2 och 1987/88:Fi3
godkänner att regeringen förordnar om fortsatt tillämpning av 2-4, 6,
8 och 9 §§ allmänna prisregleringslagen (1956:236) under tiden den 21
december 1987 - den 20 december 1988,

2. beträffande upphävande av rådande prisstopp
att riksdagen avslår motion 1987/88:Fil yrkande 2.

Stockholm den 19 november 1987
På finansutskottets vägnar
Anne Wibble

Närvarande: Anne Wibble (fp), Roland Sundgren (s), Rune Rydén (m),
Lisbet Calner (s), Filip Fridolfsson (m), Arne Andersson i Gamleby (s),
Gunnar Björk (c), Hans Petersson i Hallstahammar (vpk), Hans-Eric
Andersson (s), Arne Kjörnsberg (s), Hugo Hegeland (m), Marianne
Carlström (s), RolfKenneryd (c), Leif Marklund (s) och Lennart Alsén (fp).

Reservation

1. Fortsatt prisreglering (mom. 1 och 2)

Anne Wibble (fp), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Gunnar Björk
(c), Hugo Hegeland (m), Rolf Kenneryd (c) och Lennart Alsén (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”Utskottet
konstaterar” och på s. 4 slutar med ”rådande prisstopp” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill med anledning av propositionen och motionerna anföra
följande.

Allmänt prisstopp infördes i februari 1987 för fjärde gången sedan
regeringsskiftet. Därmed har prisstopp gällt under sammanlagt 23 månader

FiU 1987/88:3

sedan oktober 1982. Under ytterligare flera månader har förhandsanmälningsskyldighet
enligt prisregleringslagen förelegat.

Det råder i dag en bred enighet om att ett långvarigt prisstopp får
betydande negativa verkningar på möjligheterna att utnyttja våra produktionsresurser
effektivt (jfr t.ex. Prisreglering mot inflation? SOU 1981:40).
Samtidigt hämmas kapitalbildningen, dvs. den nödvändiga utbyggnaden av
vår produktionskapacitet, om prisregleringar utnyttjas som ett ständigt
återkommande inslag i den ekonomiska politiken. Redan denna insikt om
prisregleringars skadeverkningar borde leda till att prisstopp eller andra
former av prisregleringar endast bör utnyttjas när riket befinner sig i ett akut
krisläge. Detta är också orsaken till att den allmänna prisregleringslagen
utformats som en beredskapslag.

Följande exempel ger en god illustration till hur godtyckligt ett prisstopp
slår mot företagens verksamhet.

Många stora företag påverkas bara i blygsam omfattning eftersom de säljer
en stor del av sin produktion utomlands. Däremot påverkas deras svenska
underleverantörer. Många av dessa omförhandlar sina priser i början av
resp. kalenderår. När prisstoppet senast infördes den 3 februari 1987 hade
vissa företag hunnit slutföra sina omförhandlingar medan andra inte hade
gjort detta. De senare har således tvingats ligga kvar med 1986 års priser
under en lång period med kostnadsökningar.

De senaste fem åren har regeringen främst motiverat vidtagna prisregleringar
med påståendet att de varit nödvändiga av stabiliseringspolitiska skäl.
Det är uppenbart att dessa åtgärder inte fått avsedd effekt utan närmast
verkat uppdrivande på inflationstakten. Den negativa stabiliseringspolitiska
effekten har utmynnat i en ”köpfest” under första halvåret i år. Många
konsumenter torde ha tagit fasta på finansministerns uttalande att ”prisstopp
vid det här laget lurar väldigt få” och insett att prisstegringarna kommer så
fort prisstoppet släpps. Därigenom har prisregleringarna blivit en bidragande
orsak till den snabba ökningen av den privata konsumtionen och därav
följande import.

Som även understryks i konjunkturinstitutets yttrande över prislagsutredningens
betänkande Ny prisregleringslag (Ds Fi 1987:5) bidrar också
prisregleringar till inflation genom att aktörerna på marknaden försöker
gardera sig med att höja priserna så mycket som möjligt under perioder då
prisreglering inte tillämpas.

Det bör i detta sammanhang även framhållas att regeringens motiv för att
införa prisstopp i februari i år var illa underbyggt. Bakgrunden var en allmän
föreställning att företagen slentrianmässigt höjer priserna. I propositionen
sägs att: ”Bakgrunden till dessa prisregleringsåtgärder var en oro för att
förväntningar om stora årliga prisökningar skulle leva kvar också under år
1987 trots att gällande löneavtal innebar lägre kostnadsökningar under år
1987 än tidigare och prisökningarna under år 1986 var de lägsta på länge”
(prop. 1987/88:28 s. 3 och 4). Några faktiska belägg för detta påstående
redovisades inte.

FiU 1987/88:3

innebörd har även framförts av näringsfrihetsombudsmannen (NO) i ett den
4 november 1987 dagtecknat remissyttrande (Remissyttrande dnr 238/87) till
regeringen över prislagsutredningens betänkande.

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Fi2 och i NO:s
yttrande. I remissyttrandet framhåller NO bl.a.:

Direkt prispåverkan från myndigheternas sida skall inte längre förekomma
då prisreglering ej är i kraft. Den form för avveckling av prisstopp som
tillämpas för närvarande genom prisutfästelser är en prispåverkande konstruktion
som inte ligger inom ramen för PL trots att den har en uppenbar
karaktär av reglering. Förfarandet kan medföra flera nackdelar, såsom
oklarheter om åtagandenas rättsliga status och verkningar, ökning av
företagens benägenhet att samverka inför överläggningar med myndigheter
och befästande av existerande samarbeten. Systemet, som f.n. tillämpas i
kombination med förhandsanmälningsplikt enligt PL, innebär också att
regleringsperioden blir tämligen lång, vilket ökar de risker för negativa
effekter från bl.a. konkurrenssynpunkt som är förbundna med prisreglering.

Utskottet motsätter sig bestämt att, som skett under senare år, prisregleringslagen
kontinuerligt utnyttjas som ett stabiliseringspolitiskt medel. Med
bl.a. hänvisning till hur konjunkturinstitutet och NO bedömer riskerna för
negativa effekter vid användning av prisregleringar borde det vara en
självklarhet att den allmänna prisregleringslagen endast skall utnyttjas vid
extraordinära tillfällen.

Med det anförda tillstyrker utskottet yrkande 2 i motion Fil att regeringen
upphäver rådande prisstopp. Vidare tillstyrker utskottet yrkandena i motionerna
Fil, Fi2 och Fi3 att riksdagen avslår proposition 28.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande förlängd tillämpning av den allmänna prisregleringslagen att

riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Fil yrkande 1,
1987/88:Fi2 och 1987/88:Fi3 avslår regeringens förslag i proposition
1987/88:28 om fortsatt tillämpning av 2-4, 6, 8 och 9 §§ allmänna
prisregleringslagen (1956:236) under tiden den 21 december 1987 -den 20 december 1988,

2. beträffande upphävande av rådande prisstopp

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fil yrkande 2 begär att
regeringen upphäver rådande prisstopp.

FiU 1987/88:3

■