Finansutskottets betänkande
1987/88:25

om datapolitik för statsförvaltningen
(prop. 1987/88:95 delvis, 1987/88:100 bil. 2)

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet propositionen om datapolitik för
statsförvaltningen och fyra motioner som är väckta med anledning härav.
Utskottet behandlar också fyra motioner från den allmänna motionstiden.
Tre av dessa har överlämnats från försvarsutskottet tillsammans med ett eget
yttrande. De behandlade motionsyrkandena avstyrks av finansutskottet.

Delar av budgetpropositionens bilagor 2 och 15, som rör datafrågor och
statskontoret, behandlas också i betänkandet.

Utskottet tillstyrker de anslagsförslag som framläggs och har i övrigt inget
att invända mot det som anförs i propositionstexterna.

Företrädarna för centern, folkpartiet, moderata samlingspartiet och
vänsterpartiet kommunisterna har reserverat sig vad gäller följande områden.

- Fortsatt inriktning av datapolitiken för statsförvaltningen (fp, c) samt
(vpk)

- Den statliga personalens kompetens inom ADB-området (m), (fp), (c)
och (vpk)

- Arbetsmiljö (m, fp, c)

- Säkerhet och sekretess (m, fp, c)

- ADB-investeringar (m, fp, c) samt (vpk)

- Standardisering och normering (m)

- Samverkan mellan stat, kommun och landsting (c)

- DAFA och ESKA Statskonsult AB (m)

Dessutom har företrädarna för centern och folkpartiet avgivit särskilda
yttranden som behandlar förvaltning och omprövning av ADB-system resp.
forskning och utveckling och datorcentralen QZ.

Inledning

I betänkandet behandlar utskottet

dels proposition 1987/88:95 om datapolitik för statsförvaltningen, med
undantag av bilaga 2 som överlämnats till utbildningsutskottet,

dels proposition 1987/88:100 bilaga 2 Gemensamma frågor i vad avser
punkterna 11 Statsrådsgruppen för datafrågor och 12 Statsförvaltningens
ADB-användning,

FiU

1987/88:25

1 Riksdagen 1987188. 5 sami. Nr25

dels de med anledning av proposition 1987/88:95 väckta motionerna

1987/88:Fil3 av Bengt Kindbom och Gunnar Björk (c), i vad avser
yrkandena 1-6,

1987/88:Fil4 av Lars Werner m.fl. (vpk),

1987/88:Fil5 av Lars Tobisson m.fl. (m),

1987/88:Fi 16 av Anne Wibble m.fl. (fp),

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna

1987/88:Fi411 av Birgitta Hambraeus (c),

1987/88:Fö501 av Bengt Westerberg m.fl. (fp),

1987/88:Fö511 av Bengt Kindbom m.fl. (c),

1987/88:Fö526 av Anders Björck m.fl. (m).

Utskottet har berett försvarsutskottet, socialutskottet och arbetsmarknadsutskottet
tillfälle att avge yttrande över proposition 1987/88:95 jämte
motioner. Socialutskottet har avstått från att yttra sig. Inkomna yttranden
(FöU 1987/88:2 y och AU 1987/88:2 y) återfinns som bilagor till betänkandet.

Försvarsutskottet har med sitt yttrande överlämnat motionerna 1987/
88:Fö501, 1987/88:Fö511 och 1987/88:Fö526.

Utskottet har också vid en särskild hearing inhämtat synpunkter från
generaldirektör Claes Örtendahl, statskontoret.

Propositionerna

I proposition 100 bilaga 2 (civildepartementet) har regeringen - efter
föredragning av statsrådet Bo Holmberg - berett riksdagen tillfälle att

dels ta del av vad som anförts i propositionen om statsrådsgruppen för
datafrågor m.m. (punkt 11),

dels ta del av den till propositionen fogade sammanfattningen av statskontorets
rapport (1988:2) Användningen av ADB i statsförvaltningen 1988
(punkt 12).

I proposition 100 bilaga 15 (civildepartementet) har regeringen - efter
föredragning av statsrådet Bo Holmberg - under punkterna B 1 och B 2
föreslagit riksdagen

dels att - i avvaktan på en särskild proposition i ämnet - till Statskontoret för
budgetåret 1988/89 beräkna ett ramanslag av 70 282 000 kr.,

dels att - i avvaktan på en särskild proposition i ämnet - till Anskaffning av
ADB-utrustning för budgetåret 1988/89 beräkna ett reservationsanslag av
372 500 000 kr.

I proposition 95 har regeringen - efter föredragning av statsrådet Bo
Holmberg och Lennart Bodström -

FiU 1987/88:25

2

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som inledningsvis anförts i
propositionen,

dels i bilaga 1 föreslagit riksdagen

1. att till statskontoret för budgetåret 1988/89 anvisa ett ramanslag av
74 401 000 kr. (avsnitt 9),

2. att till Anskaffning av ADB-utrustning för budgetåret 1988/89 anvisa ett
reservationsanslag av 444 600 000 kr. (avsnitt 10),

3. att medge att datorutrustning beställs - utöver tidigare medgivet belopp
- till ett värde av högst 490 000 000 kr. (avsnitt 10),

dels berett riksdagen tillfälle att i övrigt ta del av vad som anförts i bilaga 1.

Motionsyrkandena

Fortsatt inriktning av datapolitiken för statsförvaltningen

1987/88:Fi 13 av Bengt Kindbom och Gunnar Björk (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om datapolitikens inriktning.

1987/88:Fil4 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om en demokratisk arbetsorganisation som mål för
datoriseringen.

1987/88:Fil6 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om integritet och offentlighet.

Den statliga personalens kompetens inom ADB-området

1987/88:Fi 13 av Bengt Kindbom och Gunnar Björk (c) vari yrkas
3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts beträffande den regionalpolitiska betydelsen av
myndigheternas datorutveckling.

1987/88:Fi 14 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om frigörande av mänsklig kapacitet via datoriseringen.

1987/88:Fil5 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående kompetensutvecklingen inom dataområdet.

1987/88:Fil6 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om samarbete med privata utbildningsarrangörer och universitetens
resurser,

3. att riksdagen hos regeringen begär att SIPU ges ett bestämt datum när
arbetet med jämställdhetsarbetet skall vara slutfört.

FiU 1987/88:25

3

Arbetsmiljö

1987/88:Fil3 av Bengt Kindbom och Gunnar Björk (c) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts beträffande arbetsmiljöfrågor i anslutning till
ADB-utveckling och terminalarbete.

1987/88:Fil5 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående eventuella hälsorisker vid bildskärmsarbete.

1987/88:Fil6 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående att frågan om bildskärmars egenskaper överlämnas till
arbetarskyddsstyrelsen för ställningstagande,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om handikappades arbetsmöjligheter och datorstödda arbetsplatser.

Säkerhet och sekretess

1987/88:Fil5 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående sårbarhetsarbetets organisation,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående statskontorets uppgifter i förhållande till affärsverken.

1987/88:Fil6 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om ansvaret för säkerhetsarbetet.

1987/88:Fö501 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari - med hänvisning till
motiveringen i motion 1987/88:K403 - yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om säkerhet och sårbarhet.

1987/88:Fö511 av Bengt Kindbom m.fl. (c) vari - med hänvisning till
motiveringen i motion 1987/88:K412 - yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk sårbarhetsberedning
tillsätts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om parlamentarisk medverkan i datautvecklingsarbetet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om decentralisering av dataregistren.

1987/88:Fö526 av Anders Björck m.fl. (m) vari - med hänvisning till
motiveringen i motion 1987/88:K431 - yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hanteringen av sårbarhetsfrågorna inom regeringskansliet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av sårbarhetsanalys i samband med utredningsförslag om
inrättande av nya register.

FiU 1987/88:25

4

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till krav på kryptering av
sekretessbelagd information vid datakommunikation,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sammanställning och försäljning av information som kan vara till
skada för rikets säkerhet.

Förvaltning och omprövning av ADB-system

1987/88:Fil3 av Bengt Kindbom och Gunnar Björk (c) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar hos regeringen begära att förnyelsearbetet av de
stora myndigheternas datorsystem sker under parlamentarisk medverkan
och med inriktning mot decentralisering enligt det anförda.

ADB-investeringar

1987/88:Fil3 av Bengt Kindbom och Gunnar Björk (c) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts beträffande myndigheternas ansvar för upphandlingen
och om statskontorets konsultroll.

1987/88:Fil4 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om en självständig och sammanhållen beställarstrategi för
staten.

1987/88:Fil5 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående behovet av att snarast ändra anslags- och
beslutssystemen vid anskaffning av statlig datorutrustning.

1987/88:Fil6 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om att statsförvaltningens ADB-investeringar skall behandlas som
andra investeringar utan anmälning till statskontoret.

1987/88:Fi411 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökat
beslutsunderlag beträffande myndigheternas datorisering.

Standardisering och normering

1987/88:Fil5 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående standardisering.

Samverkan mellan stat, kommun och landsting

1987/88:Fil3 av Bengt Kindbom och Gunnar Björk (c) vari yrkas

6. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
kommunerna självständigt bör utveckla sina datasystem utan centrala
direktiv.

FiU 1987/88:25

5

DAFA och ESKA Statskonsult AB

FiU 1987/88:25

1987/88:Fi 15 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående privatisering av DAFA,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående ESK A-koncernen.

Utskottet

Fortsatt inriktning av datapolitiken för statsförvaltningen

Den statliga förvaltningen är föremål för ett intensivt förnyelsearbete. Målet
för detta förnyelsearbete är att skapa en effektiv offentlig sektor som
erbjuder hög kvalitet och god service på medborgarnas villkor. Viktiga
instrument i förnyelseprocessen är utveckling av organisation och arbetsformer
samt av kompetens och informationsteknologi.

Grunden för reformarbetet på datapolitikens område i statsförvaltningen
är enligt propositionen de riktlinjer för den framtida datapolitiken som
regering och riksdag angav 1985 (prop. 1984/85:220, FiU 1985/86:5, rskr. 88).
Dessa riktlinjer innebär bl.a. att användningen av datatekniken skall främja
utvecklingen av den offentliga verksamheten samt de anställdas kompetens
och ansvarstagande, att den personliga integriteten skall värnas om och att
sårbarheten hos datasystemen skall minskas. Riktlinjerna utgör tillsammans
med det inledningsvis nämnda effektivitetsmålet samt strävandena mot ökat
ansvar för myndigheter och småskalig ADB-användning utgångspunkt för
reformarbetet på datapolitikens område i statsförvaltningen.

Utvecklingen på dataområdet har varit mycket snabb såväl inom statsförvaltningen
som inom andra områden i samhället. Enligt statskontorets
uppskattningar har antalet datorstödda arbetsplatser i statsförvaltningen,
inkl. universitets- och högskolesektorn samt affärsverken, mer än tredubblats
på fyra år. År 1983 fanns det 22 000 datorstödda arbetsplatser i
statsförvaltningen och 1987 var motsvarande antal 73 000. Datoriseringen
inom statsförvaltningen har haft en rad positiva effekter, t.ex. bättre service,
minskade kostnader, bättre information från myndigheterna, effektivare
uppföljning och utvärdering av myndigheternas verksamhet samt effektivare
ärendehandläggning.

Den framtida utvecklingen av ADB i statsförvaltningen bör, som anges i
propositionen, ske utifrån de olika verksamheternas behov och med krav på
besparingar. Utformningen av ADB-användningen måste också ta fasta på
att den statliga personalens kompetens skall tillvaratas och utvecklas och på
behovet av hög arbetstillfredsställelse och god arbetsplatsergonomi. Informationsteknologin
ger också tekniska möjligheter att eliminera verkningarna
av olika funktionsnedsättningar hos människor - dels kan handikappade
erbjudas arbete, dels kan kontakter mellan förvaltningar och medborgare
underlättas.

Enligt motion Fil3 av Bengt Kindbom och Gunnar Björk (c) är de centrala
utgångspunkterna för datapolitiken hur den enskildes integritet skall kunna

stärkas, hur samhällets sårbarhet skall minimeras och hur datasystemets
uppbyggnad påverkar samhällsutbyggnaden i stort. I motionen framhålls
angelägenheten av att bryta ned de centrala systemen till små lokala system.

I partimotionen FH4 (vpk) framhålls att målet för datoriseringen inom
statsförvaltningen bör vara en demokratisk arbetsorganisation. Genom
datoriseringen kan en mer demokratisk struktur och organisation byggas upp
och en mindre ojämlik löne- och tjänstefördelning framgå. Enligt motionen
kan datoriseringen i stället i sämsta fall ta sig uttryck som befäster och
fördjupar tendenser till fragmentisering av det mänskliga arbetet. Ett annat
mål för datoriseringen är att frigöra mänsklig kapacitet för mer kvalificerade
insatser.

I motion FH5 (m) framhålls, utan att något särskilt yrkande framställs, att
statens datapolitik bör avse användandet av datorer inom statsförvaltningen.
På andra områden varken kan eller bör staten styra användningen eller
utvecklingen av datateknologin annat än i den utsträckning som krävs för att
garantera medborgarnas rättigheter och integritet samt samhällets sårbarhetsskydd.

Enligt kommittémotionen FH6 (fp) är propositionen mest ord och de
förslag som framförs ofta oprecisa. En proposition om datapolitik för
statsförvaltningen bör, enligt motionen, utgå från att nästan varje myndighet
har sin egen ADB-historia. En diskussion utifrån ett sådant synsätt ger
betydligt mindre utrymme för standardlösningar än vad propositionen utgår
ifrån. Propositionen borde också lägga större vikt vid integritetsaspekter och
offentlighetsprincipen.

Utskottet anser, i likhet med föredragande statsrådet, att säkerhetsaspekter
liksom offentlighet, sekretess och integritet för individerna måste ges
ökad vikt. Detta är grundläggande inslag i ett demokratiskt samhälle. De
senaste årens datautveckling har gett delvis nya säkerhetsproblem. Det är en
självklarhet att utnyttjandet av ADB-teknik inte får försämra insynen i
myndigheternas verksamhet. Det framhålls i propositionen att det är
myndigheternas ADB-system som måste anpassas efter offentlighetsprincipen
och inte tvärtom.

Ett led i förnyelsearbetet av den offentliga sektorn är att de olika
myndigheterna skall få ett större ansvar för den verksamhet de bedriver. I
konsekvens med detta bör även ansvaret för ADB-användningen åvila den
myndighet i vars verksamhet den används. Myndigheternas ansvar innebär
att de med utgångspunkt i verksamheten skall avgöra vad ADB skall
användas till och i vilken takt ADB bör införas.

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i propositionen att utgångspunkten
för reformarbetet på datapolitikens område i statsförvaltningen bör
vara bl.a. att värna om den personliga integriteten och att minska sårbarheten
hos datasystemen. Andra utgångspunkter är den allmänna strävan mot
ökat ansvar för myndigheter och småskalig ADB-användning som statsmakterna
ställt sig bakom. Utskottet anser mot denna bakgrund att yrkande 1 i
motion Fi 13 av Bengt Kindbom och Gunnar Björk (c) och yrkande 1 i motion
Filö (fp) inte bör föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

FiU 1987/88:25

7

Med anledning av vad som tas upp i motion Fi 14 yrkande 1 vill utskottet
anföra följande.

Som framhålls i propositionen är de anställdas arbetsinsatser och arbetsförhållanden
av grundläggande betydelse för effektiviteten i statsförvaltningen.
Effektiviteten är i hög grad beroende av hur snabbt och precist samt med
vilken kvalitet de anställda kan inhämta, bearbeta och lämna information.
Utformningen av ADB-användningen bör ta fasta på detta liksom på
behovet av hög arbetstillfredsställelse och god arbetsplatsergonomi. De
anställdas engagemang i verksamhet och förändringsarbete är nödvändig för
att få bra resultat. De bör därför ges en framträdande roll i allt utvecklingsarbete,
inkl. datautvecklingsarbete. Utvecklingsarbetet bör bedrivas i former
som medger ett betydande inflytande för de anställda.

Utskottet anser, mot bakgrund av det anförda, att de synpunkter
beträffande målen för datoriseringen som framförs i motion Fil4 inte står i
motsats till det som anges i propositionen. Utskottet anser således att
yrkande 1 i motion Fi 14 (vpk) inte behöver föranleda någon åtgärd från
riksdagen.

Den statliga personalens kompetens inom ADB-området

I propositionen framhålls bl.a. att en ökad kompetens i utvecklings- och
ADB-frågor är av avgörande betydelse för förnyelsearbetet. Den allmänna
kompetenshöjning som krävs i ett långsiktigt perspektiv är i första hand en
uppgift för det allmänna utbildningsväsendet. Staten har dock som arbetsgivare
ett ansvar för att stödja en utveckling av kompetens och arbetsinnehåll
för de grupper som berörs av den ökade datoriseringen i statsförvaltningen.

Kompetensutvecklingen på ADB-området bör, enligt propositionen,
särskilt stimuleras för tre personalgrupper, nämligen verkschefer och
ledningsgrupper, anställda som kommer att leda eller medverka i utvecklingsarbete
och använda ADB-system samt personal vars arbetssituation
radikalt förändras som en följd av datorisering, t.ex. biträdes- och assistentpersonal.

Arbetsmarknadsutskottet har beträffande kompetensutvecklingen avgivit
ett yttrande (AU 1987/88:2 y), vilket återfinns som bilaga 2 till detta
betänkande.

Behovet av utbildning för olika personalkategorier tas upp i fyra motioner.

I motion Fil3 (c) framhålls att det är den som arbetar med ADB-tekniken
som bäst vet hur kompetens och arbetsinnehåll kan utvecklas med datorstödet.
Den grundläggande förutsättningen för att detta skall fungera är att alla
på en arbetsplats får utbildning i datafrågor.

Enligt motion Fil4 (vpk) kan, som redovisades i föregående avsnitt,
datoriseringen i sämsta fall ta sig uttryck som befäster och fördjupar
tendenser till fragmentisering av det mänskliga arbetet. Datoriseringen bär
emellertid också på helt andra möjligheter. I kombination med en bredare
utbildning av i första hand anställda med lägre tjänstegrader kan motsatta
mönster främjas. En mer demokratisk struktur och organisation kan, enligt

FiU 1987/88:25

8

motionärerna, byggas upp, och en mindre ojämlik löne- och tjänstefördelning
kan bli följden.

I motion Fil5 (m) framhålls att det utöver de personalgrupper som anges i
propositionen är viktigt att myndigheterna beaktar utvecklingsmöjligheterna
för handläggande personal.

Enligt motion FH6 (fp) är den ordning som anges i propositionen för de
grupper som bör prioriteras i utbildningshänseende typisk för regeringens
synsätt. Klyftan mellan högre tjänstemän (oftast män) och kortutbildade
(oftast kvinnor) kommer härigenom att öka. Enligt motionärerna vore det i
stället naturligt att använda den motsatta ordningen och låta resonemangen
utgå från åtgärder för flertalet av de anställda.

Arbetsmarknadsutskottet instämmer i sitt yttrande i vad som anförs i
propositionen om behovet av en målmedveten satsning på den statliga
personalens kompetensutveckling i samband med ADB-teknikens införande.
Som också framhålls i motion Fil3 (c) bör samtliga anställda på en
arbetsplats där ADB-tekniken introduceras erhålla utbildning om den nya
teknikens huvudsakliga användning m.m. Detta innebär att arbetsmarknadsutskottet
inte har någon invändning mot vad som anförs i motion Fi 15 (m) om
behovet av utbildning även för handläggarna. Arbetsmarknadsutskottet
instämmer samtidigt i bedömningen att det kan finnas särskild anledning att
ge de grupper som utsätts för de största omställningsbehoven en adekvat
utbildning - detta dock utan någon inbördes rangordning av de olika
personalgrupperna.

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker sammanfattningsvis vad som anförs i
propositionen beträffande inriktningen på utbildningsverksamheten för den
statliga personalen i samband med ADB-teknikens införande. De i sammanhanget
behandlade motionerna bör, enligt arbetsmarknadsutskottet, inte
föranleda något initiativ från riksdagens sida i här aktuella delar.

Finansutskottet ser ingen anledning att göra någon annan bedömning än
arbetsmarknadsutskottet beträffande det som har behandlats ovan.

Att de grupper vars arbetsuppgifter och arbetssituation helt förändras till
följd av datoriseringen blir föremål för utbildning är självklart. Att även
andra indirekt berörda personalgrupper på en arbetsplats där ADB-tekniken
introduceras eller kraftigt förändras bör erhålla utbildning om teknikens
huvudsakliga användning samt konsekvenser är också naturligt. För att
förändringsarbetet skall kunna drivas med kraft och god insikt om ADBteknikens
möjligheter och begränsningar måste också verkschefer och
anställda som skall leda eller på annat sätt deltaga i detta arbete bli delaktiga i
kompetensutvecklingen.

Beträffande frågan om jämställdhet och ADB-användning konstaterar
arbetsmarknadsutskottet att den fortsatta datoriseringen kommer att medföra
att arbetsuppgifterna för biträdes- och assistentpersonalen kommer att
genomgå väsentliga förändringar. De som arbetar i biträdes- och assistentbefattningar
är främst kvinnor. Enligt propositionen skall SIPU ges i uppdrag
att utforma en vägledning för myndigheternas arbete med att inom ADBområdet
skapa utvecklingsmöjligheter samt nya yrkesroller och karriärvägar
för dem som nu arbetar i biträdes- och assistentbefattningar.

I motion Fi 16 (fp) yrkas att SIPU ges ett bestämt datum, då uppdraget att

FiU 1987/88:25

9

utforma en vägledning för jämställdhetsarbetet skall vara slutfört. Enligt
motionen bör syftet med vägledningen vidgas till att också handla om att ta
till vara kvinnors goda praktiska erfarenheter av att arbeta med ADB.

Arbetsmarknadsutskottet delar propositionens uppfattning att en särskild
vägledning bör utarbetas för myndigheternas jämställdhetsarbete i samband
med införande av ADB-teknik. Utskottet anser att man har anledning att
utgå från att arbetet kommer att bedrivas skyndsamt och att därför något
bestämt slutdatum inte behövs. Beträffande vägledningens innehåll bör det
ankomma på SIPU att närmare ta ställning till detta, utöver vad som framgår
av propositionen. Motion Filö (fp) bör således, enligt arbetsmarknadsutskottet,
lämnas utan åtgärd i aktuell del.

Finansutskottet delar den bedömning som arbetsmarknadsutskottet gör i
den aktuella frågan. Finansutskottet vill, beträffande det i motion Filö
framförda önskmålet om ett vidgat syfte med vägledningen, särskilt peka på
vad som sägs i propositionen, nämligen att det är angeläget att en sådan
vägledning är praktiskt inriktad. Vidare sägs att vägledningen bör utformas
med utgångspunkt i konkreta erfarenheter från myndigheter, där kvinnor
aktivt medverkar i arbetet med systemutveckling och driftsorganisation.
Enligt utskottets mening tillgodoses således motionens önskemål beträffande
syftet med vägledningen väl av det som anförs i propositionen.

När det gäller frågan om utbildningsanordnare anges i propositionen att
uppdrag bör ges till SIPU att efter samråd med statskontoret utforma
utbildning för olika personalgrupper. Enligt arbetsmarknadsutskottets mening
utesluter detta dock inte att även andra utbildningsanordnare kan
utnyttjas. Utskottet utgår från att utbildningsverksamheten bedrivs på ett
kvalificerat och kompetent sätt. Arbetsmarknadsutskottet anser mot bakgrund
av detta att motionerna Fi 15 (m) och Filö (fp) inte bör föranleda någon
åtgärd från riksdagen i här aktuella delar.

Finansutskottet gör samma bedömning som arbetsmarknadsutskottet. Att
SIPU har huvudansvar för utbildningen utesluter självfallet inte att såväl
privata utbildningsarrangörer som universitet kan anlitas i de fall då det
bedöms som det mest effektiva.

Arbetsmarknadsutskottet behandlar också i sitt yttrande det som tas upp i
Fil3 (c) angående den regionalpolitiska betydelsen av myndigheternas
datorutveckling. Enligt arbetsmarknadsutskottet kan ett tillvaratagande av
den nya teknikens möjligheter till en decentralisering av uppgifter inom de
statliga myndigheterna skapa nya arbetstillfällen i de sysselsättningsmässigt
svaga regionerna. Samtidigt kan en angelägen kompetenshöjning i dessa
regioner uppnås. Detta har även behandlats i arbetsmarknadsutskottets
betänkande AU 1987/88:13.

Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning i denna fråga.
Datateknikens möjligheter att skapa arbetstillfällen i regioner med en svag
arbetsmarknad har tidigare betonats av finansutskottet i t.ex. betänkande
FiU 1985/80:5.

Sammanfattningsvis anser finansutskottet att de här behandlade motionsyrkandena
- FiU (c) yrkande 3, Fi 14 (vpk) yrkande 3, Fil5 (m) yrkande 1
samt Filé (fp) yrkandena 2 och 3 inte bör föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida. Motionsyrkandena avstyrks således.

FiU 1987/88:25

10

Under rubriken användarorienterad systemutveckling aviseras i propositionen
att ett uppdrag kommer att lämnas till statskontoret att utforma en
vägledning för myndigheternas systemutvecklingsarbete med anvisning av
metoder och tekniker. Utgångspunkterna skall därvid vara verksamhetsanpassning
och effektivitet i systemutvecklingsarbetet samt aktivt användarinflytande
och användarmedverkan. Särskild vikt skall läggas vid olika
intressenters medverkan i beslut. Standardisering och andra krav som
statsförvaltningen ställer för att kunna utnyttja information som en gemensam
resurs bör beaktas tidigt i en systemutvecklingsprocess.

Finansutskottet anser att det planerade uppdraget är välmotiverat.
Utskottet vill peka på att det är angeläget att krav på standardisering beaktas
även i detta sammanhang. Standardiseringsfrågan behandlar utskottet vidare
i ett senare avsnitt.

Arbetsmiljö

Beträffande arbetsmiljön i anslutning till ADB-utrustning framhålls i
propositionen att stor vikt bör läggas vid att den ADB-utrustning som
används i statsförvaltningen bör ha god ergonomi och bidra till en god
arbetsmiljö. Enligt föredragande statsrådet är det ett berättigat krav att
hälsorisker på arbetsplatser skall elimineras så långt möjligt.

Under de senaste åren har hälsorisker till följd av de elektrostatiska fälten
och de lågfrekventa magnetfälten runt bildskärmar diskuterats. Hos många
som arbetar vid bildskärm finns det enligt civilministern en stark oro för dessa
hälsorisker. Civilministern anser att denna oro måste tas på allvar och
åtgärder vidtas för att minska oron. Eftersom det i dagsläget finns tekniska
möjligheter att i huvudsak eliminera det elektrostatiska fältet och väsentligt
reducera de lågfrekventa magnetfälten, föreslås i propositionen att det sätts
upp ett mål för de myndigheter som i sin verksamhet använder ADB-system.
Målet är att senast år 1991 skall anställda, som ofta arbetar vid bildskärm,
erbjudas dataarbetsplatser, där det elektrostatiska fältet i huvudsak är
eliminerat och de lågfrekventa magnetiska fälten har låga värden med
bibehållen synergonomi. Enligt propositionen skall statskontoret särskilt
beakta att dessa krav tillgodoses vid nya upphandlingar eller ombyggnad av
utrustning.

I propositionen berörs även andra arbetsmiljöproblem som är förknippade
med bildskärmsarbete. Enligt föredragande statsrådet bör, i det fortsatta
arbetet, ökad uppmärksamhet ägnas sådana arbetsmiljöproblem som belastningsbesvär
av olika slag, t.ex. muskel-, led- och ögonbesvär.

Frågan om arbetsmiljön i anslutning till bildskärmsarbete tas upp i tre
motioner, Fil3 (c), Fi 15 (m) och Fi 16 (fp). Enligt motion FH3 (c) måste det
vara den enskildes upplevelse och oro som vägleder i beslut om arbetsmiljön
i anslutning till terminalarbete. I motionen framhålls att dataanvändandet
kan leda till såväl förbättringar som försämringar av arbetsmiljön. Monotona
och farliga arbetsuppgifter kan elimineras, men samtidigt kan det skapas nya
typer av monotona arbetsuppgifter. Motionärerna konstaterar också att
arbetsmiljön i anslutning till bildskärmsarbete ännu inte är helt klarlagd.

I motion FH5 framhålls också att den oro som uppkommit för de

FiU 1987/88:25

11

medicinska effekterna hos den som arbetar vid bildskärmar måste tas på
allvar. Enligt motionärerna borde detta leda till slutsatsen att det bör ske en
kraftig satsning på forskning för att utröna orsaker och samband mellan
informationsteknologins användning och arbetsskador. Denna forskning bör
inte inskränkas till de elektrostatiska och elektroniska magnetfälten utan
även omfatta psykologiska och sociala faktorer. Motionärerna finner det
anmärkningsvärt att det i propositionen inte finns några förslag till forskning
och andra insatser. Motionärerna föreslår, i stället för den absoluta
tidpunkten 1991 för en eliminering/minskning av de elektriska fälten, att
insatserna inriktas mot en intensifierad forskning för att vid den tidpunkten
ha klarlagt de verkliga orsakerna till de medicinska problem som kan ha
samband med bildskärmsarbete.

I motion Fil6 (fp) framhålls att speciella gränsvärden för statliga bildskärmar
eller speciella regler för statligt anställdas arbete vid datorer inte kan
accepteras. Enligt motionärerna bör hela frågan om ADB-utrustningens
egenskaper överlämnas till arbetarskyddsstyrelsen.

Finansutskottet anser, i likhet med föredragande statsrådet och motionärerna,
att det är en självklarhet att den oro för arbetsmiljön som kan
förekomma hos anställda måste tas på allvar. För att kunna bedriva en
effektiv verksamhet inom statsförvaltningen är de anställdas arbetsinsatser
och arbetsförhållanden av grundläggande betydelse.

Enligt vad utskottet inhämtat finns det i dag tekniska möjligheter att
kraftigt bringa ned emissionerna från bildskärmar. Utskottet anser att det är
en lämplig väg, som föreslås i propositionen, att styra utvecklingen genom att
statskontoret ser till att dessa krav tillgodoses vid nya upphandlingar.

Utskottet vill emellertid samtidigt understryka att andra arbetsmiljöproblem
i anslutning till bildskärmsarbete inte får komma i skymundan.
Utskottet vill därför instämma i det som anförs i motion Fi 15 angående
angelägenheten av en kraftig satsning på forskning. Även i propositionen
framhålls att forsknings- och utvecklingsinsatser bör satsas på att utveckla ny
teknik för att komma till rätta med arbetsmiljöproblem i samband med
särskilt intensivt bildskärmsarbete.

Socialutskottet uttalade också i mars 1988 att frågor kring arbetsmiljöriskerna
vid bildskärmsarbete är ett angeläget forskningsområde. Enligt den
forskningsproposition (prop. 1986/87:80) som framlades 1987 kommer bl.a.
teknisk-fysikalisk forskning med inriktning på elektromagnetiska riskfaktorer
att utgöra ett prioriterat område vid institutet för arbetsmiljöforskning
under den närmaste treårsperioden. Forskningen är till sin natur ofta
tvärvetenskaplig och åtgärdsinriktad och omfattar många olika riskfaktorer.

Utskottet anser, mot denna bakgrund, att de aktuella yrkandena i Fil3 (c),
Fi 15 (m) och Fi 16 (fp) inte bör föranleda någon särskild åtgärd från
riksdagens sida. Utskottet avstyrker således motion Fil3 (c) yrkande 5,
motion Fi 15 (m) yrkande 2 och motion Fi 16 (fp) yrkande 4.

Beträffande frågan om handikappanpassade datorstödda arbetsplatser aviseras
i propositionen att statskontoret skall ges i uppdrag att ange vilka krav
som bör ställas på handikappanpassade arbetsplatser vid statliga upphandlingar.
Det är, enligt föredragande statsrådet, angeläget att stora beställares

FiU 1987/88:25

12

krav på utrustning sammanfaller, om man skall kunna få fram handikappanpassad
utrustning av god kvalitet till rimlig kostnad.

I motion Fi 16 (fp) framhålls att det vöre naturligt att anlita STU
beträffande utveckling av datorstödda arbetsplatser för handikappade. STU
har både resurser och kompetens för forskning och utveckling. Det vore,
enligt motionärerna, önskvärt att STU i samverkan med industrin i ökande
grad medverkar till att initiera demonstrations- och utvecklingsprojekt kring
datorstödda arbetsplatser för handikappade. Det är viktigt att kunna visa
fram för handikappade de nya praktiska möjligheter som datatekniken
möjliggör.

Utskottet vill i detta sammanhang anföra följande. Datatekniken kan för
människor med funktionsnedsättningar innebära att de i ökande utsträckning
kan delta i arbetslivet som alla andra. Detta framhölls av finansutskottet
i betänkande FiU 1985/86:5 i anslutning till den proposition om datapolitik
som framlades 1985. Alla myndigheter, organisationer och företag med
kunskap på området bör, enligt utskottets mening, bidra till detta. Enligt vad
utskottet inhämtat sker ett sådant samarbete inom ramen för en referensgrupp,
knuten till statskontoret. I referensgruppen är bl.a. statskontoret,
STU, AMS, Handikappinstitutet och leverantörer företrädda.

Utskottet utgår från att berörda myndigheter fortsätter sitt arbete att på
olika sätt främja handikappades möjligheter till arbete. Någon särskild
åtgärd från riksdagens sida med anledning av yrkandet i motion Fil6 (fp)
finns det därför inte behov av. Utskottet avstyrker således bifall till motion
Fil6 (fp) yrkande 5.

Säkerhet och sekretess

I propositionen konstateras att det inte finns en samlad bild över säkerheten i
ADB-verksamheten eller över konsekvenser av eventuella störningar. Det
föreslås därför att alla myndigheter, som har ansvar för ADB-system, senast
budgetåret 1989/90 skall ha genomfört säkerhetsanalyser för dessa system
samt vid behov ha utarbetat en plan för erforderliga säkerhetshöjande
åtgärder. Statskontoret föreslås få i uppdrag att sammanställa resultaten av
dessa säkerhetsanalyser och till regeringen i samråd med överstyrelsen för
civil beredskap (ÖCB) redovisa en bedöming av analyserna samt planerade
eller vidtagna åtgärder vid myndigheterna. Riksrevisionsverket (RRV) bör i
sin revisionsverksamhet fortlöpande följa upp hur säkerheten i datasystemen
utvecklas.

Statskontoret föreslås vidare få i uppdrag att efter samråd med bl.a.
överbefälhavaren (ÖB), rikspolisstyrelsen (RPS) och RRV utarbeta krav på
system för kontroll av användares behörighet att utnyttja systemen. Dessa
krav bör kunna bli normgivande och få bred användning. Möjligheterna till
kryptering bör prövas i detta sammanhang.

I propositionen föreslås också att statskontoret ges i uppdrag att, efter
samråd med bl.a. ÖCB, utforma en vägledning, som visar hur myndigheterna
med bibehållna krav på offentlighet även har att tillgodose krav på
säkerhet och sekretess i sina ADB-system. Om det därvid skulle visa sig att
det utöver allmänna råd finns behov av föreskrifter för myndigheternas

FiU 1987/88:25

13

arbete med säkerhet skall statskontoret föreslå regeringen de åtgärder som
bör vidtas.

Civilministern konstaterar vidare att kunskapen om säkerhet, offentlighet
och sekretess hos verksamhets- och systemansvariga i statsförvaltningen bör
öka. Statskontoret bör därför ges i uppdrag att i samråd med SIPU planera
och genomföra utbildning med denna inriktning.

Beträffande organisationen av säkerhetsarbetet görs i propositionen
följande precisering av ansvarsfördelningen. Statskontoret föreslås ha kvar
sina nuvarande uppgifter inom säkerhetsområdet. Detta innebär att statskontoret
skall ha ett samordningsansvar för ADB-säkerheten i fred inom den
civila statsförvaltningen inkl. affärsverken, att statskontoret skall ge de
enskilda myndigheterna stöd och råd för att underlätta arbetet med
säkerhetshöjande åtgärder samt att statskontoret skall utgå från de krav på
ADB-säkerhet i kris och krig som kommer fram i ÖCB:s arbete.

Mot bakgrund av riksdagens uttalande hösten 1987 (FöU 1987/88:1, rskr.
24) om vidgade uppgifter på ADB-säkerhetsområdet för ÖCB anges nu i
propositionen att ÖCB bör få i uppdrag att utreda behovet av styrmedel för
att förverkliga en samhällsövergripande beredskapsplan för landets ADBberoende
vid krigsfara eller krig. Samtidigt bör ÖCB belysa förutsättningarna
för att också utfärda riktlinjer för förberedelser i fred som ger tillräcklig
ADB-säkerhet vid krigsfara eller krig.

Beträffande den särskilda samrådsgruppen för samhällets säkerhet inom
dataområdet inom regeringskansliet (SAMS) framhåller föredragande statsrådet
att han ser det som en huvuduppgift för SAMS att fortsätta att
identifiera och konkretisera sådana säkerhetsproblem på samhällsnivå, som
annars riskerar att inte bli tillräckligt uppmärksammade.

Frågan om säkerhet och sekretess tas upp i motionerna Fi 13 (c), Fi 15 (m)
och Filö (fp). Dessutom tas de upp i tre motioner från den allmänna
motionstiden, motionerna FÖ501 (fp), FÖ511 (c) och Fö526 (m), vilka har
överlämnats till finansutskottet från försvarsutskottet i anslutning till försvarsutskottets
yttrande 1987/88:2 y (bilaga 1 till detta betänkande).

Centern hänvisar i sin motion Fil3 till de förslag som tidigare framförts i
motion FÖ511 beträffande åtgärder för att minska samhällets sårbarhet. I
motion Fö511 anförs att ett sätt att öka säkerheten och minska sårbarheten i
ADB-beroende funktioner vore att begränsa användningen av stora centrala
dataregister. ADB-användningen inom myndigheter och andra offentliga
organisationer skall i stället baseras på små decentraliserade datasystem.
Regeringen bör, enligt motionärerna, ges i uppdrag att utarbeta planer för
decentralisering av stora centrala dataregister. Motionärerna framhåller
också att sårbarhetsfrågornas och datafrågornas handläggning måste ges en
förstärkt parlamentarisk förankring. Man föreslår därför att en parlamentarisk
sårbarhetsberedning tillsätts.

I motion Fil5 (m) liksom i motion F6526 (m) tas frågan om organisationen
av säkerhetsarbetet upp. I motion Fil5 konstateras att det primära ansvaret
för säkerhet, sekretess och driftsäkerhet måste ligga på den enskilda
myndigheten. I motion Fö526 pekas på att det i dag inte finns något organ
med ett samlat och övergripande ansvar för den nationella säkerheten, trots
det ansvar som riksdagen lagt på ÖCB. Det är därför nödvändigt att

FiU 1987/88:25

14

regeringen snarast redovisar vilka åtgärder man avser att vidta samt en
organisation för sårbarhetsfrågornas hantering med klara ansvarsförhållanden
inom regeringskansliet. I motion Fil5 framhålls att en organisation med
en gemensam handläggning av sårbarhetsfrågorna hade varit att föredra.
Med den organisation som föreslås i propositionen åvilar det regeringen ett
stort ansvar att tillse att sårbarhetsfrågorna beaktas såväl inom den statliga
sektorn som inom övriga samhällssektorer. Beträffande statskontorets
samordningsansvar för sårbarhetsfrågor bör detta inskränkas till den civila
statsförvaltningen, exkl. affärsverken.

I motion FÖ526 (m) framhålls också att alla myndigheter med ADBregister
bör göra en sårbarhetsanalys och att en sårbarhetsanalys bör läggas
till grund för beslutsfattande om varje nytt register. Därför bör ett tillägg
göras till kommittékungörelsen. Vidare anser motionärerna att skyddet mot
avlyssning snabbt måste vidareutvecklas genom förbättrade krypteringsmöjligheter.
Regeringen bör därför lämna förslag till riksdagen angående krav på
kryptering vid datakommunikation av sekretessbelagd information. Slutligen
anförs i motion Fö526 att dagens moderna ADB-teknik och dess oanade
möjligheter till selektering och sammanställningar gör att hanteringen av en
mängd i och för sig oskyldiga uppgifter kan skada rikets säkerhet. Med
exempel från postens transportplaneringssystem understryks det angelägna i
att pröva om vissa informationssammanställningar är godtagbara med
avseende på rikets säkerhet.

I motion FH6 (fp) framhålls att den kanske mest väsentliga generella
åtgärden för att uppnå förbättrad säkerhet är att decentralisera register och
registerföring. Detta poängteras också i motion FÖ501 (fp), där det anförs att
det huvudsakliga ansvaret för en enskild myndighets säkerhetsarbete och
sårbarhetskontroll bör ligga på myndigheten själv. Beträffande den ansvarsfördelning
avseende säkerhetsarbetet som redovisas i propositionen anser
motionärerna i motion Fi 16 att den är oklar och överlappande och därtill inte
i överensstämmelse med riksdagens tillkännagivande hösten 1987. ÖCB har
tilldelats ansvaret för säkerhetsarbetet och bör ha det även i fortsättningen. I
motion FÖ501 anges ett antal konkreta uppgifter som bör åläggas ÖCB,
däribland ansvaret för principer om undanförsel och förstöring av ADBregister
och uppgifter i händelse av krig.

I sitt yttrande till finansutskottet konstaterar förvarsutskottet att regeringen
i propositionen sökt ta fasta på och närmare konkretisera bl.a. vad som
gavs till känna från riksdagens sida hösten 1987 (Föll 1987/88:1, rskr. 24).
Vad utskottet där anförde utgör den självklara utgångspunkten för utskottets
ställningstagande i föreliggande yttrande.

Försvarsutskottet instämmer således i uppfattningen i propositionen och
vissa av motionerna att det saknas en samlad bild över sårbarheten/
säkerheten i ADB-verksamheten och att det därför finns behov av att skapa
en organisatorisk grund för samordning, kraftansamling och överblick över
beredskapsplaneringen och säkerheten i ADB-systemen. Utskottet anser
också att det är en lämplig metod att gå stegvis fram när det gäller ÖCB:s
utökade samordningsansvar.

Försvarsutskottet erinrar i sitt yttrande om att det var mot bakgrund av ett
antal motionsyrkanden om effektiviserad samordning av och parlamenta -

FiU 1987/88:25

15

riskt deltagande i ADB-säkerhetsarbetet m.m., som utskottet hösten 1987
enigt uttalade att ÖCB borde kunna ges vidgade uppgifter på ADBsäkerhetsområdet.
Utskottet kvarstår därmed vid sin bedömning att det inte
finns några vägande skäl för inrättande av ett särskilt sårbarhetsorgan eller
tillsättande av en parlamentarisk sårbarhetsutredning. Yrkandena 1 och 2 i
motion 1987/88:Fö511 (c) bör således enligt försvarsutskottet avslås av
riksdagen.

Finansutskottet anser, i likhet med försvarsutskottet, att regeringen i
propositionen sökt ta fasta på vad riksdagen uttalat beträffande organisationen
av säkerhetsarbetet. Den stegvisa modell för att skapa former för ÖCB :s
utökade samordningsansvar som föreslås i propositionen anser finansutskottet
också vara ett lämpligt tillvägagångssätt. För statskontoret innebär
propositionens förslag att statskontoret bibehåller samordningsansvaret för
ADB-säkerheten i fred inom den civila statsförvaltningen inkl. affärsverken.
Utskottet anser att det som föreslås i propositionen innebär en lämplig
ansvarsfördelning mellan ÖCB och statskontoret.

Beträffande farhågorna för splittring mellan de berörda myndigheterna
som framförs i motionerna vill finansutskottet peka på det samråd som håller
på att etableras mellan statskontoret och ÖCB. Enligt vad utskottet inhämtat
kommer statskontorets speciella råd för säkerhetsfrågor att ombildas till ett
gemensamt råd för ÖCB och statskontoret. I detta råd skall också ingå
representanter för näringsliv och organisationer. Rådet kan användas som
ett forum för den gemensamma planering som kommer att krävas.

Vad gäller yrkandet i motion Fil5 (m) att statskontorets samordningsansvar
inte skall inkludera de statliga affärsverken kan finansutskottet inte
instämma i detta. Enligt utskottets mening bör affärsverken i detta avseende
betraktas på samma sätt som den övriga civila statsförvaltningen. Detta mot
bakgrund av de speciella krav - krav på samhällsansvar och regionalpolitiska
och servicemässiga krav - som ställs på affärsverkens verksamhet.

Beträffande kravet på en klarare ansvarsfördelning inom regeringskansliet
vad avser sårbarhetsfrågornas hantering anser finansutskottet att det självklart
åvilar regeringen att ha det övergripande ansvaret för att sårbarhetsfrågorna
beaktas på alla områden. De särskilda grupperna - statsrådsgruppen
för datafrågor, den därtill knutna referensgruppen för datafrågor och
samrådsgruppen för samhällets säkerhet inom dataområdet (SAMS) - bör
kunna användas av regeringen för att fullgöra detta övergripande ansvar. I
detta sammanhang vill finansutskottet också framhålla att referensgruppen
med dess parlamentariska inslag delvis bör kunna tillgodose det önskemål
om parlamentarisk insyn som krävs i motion Fö511 (c).

Vad finansutskottet ovan anfört om behovet av samordning av säkerhetsarbetet
utesluter inte att det primära ansvaret bör ligga på den enskilda
myndigheten. Propositionens förslag om att varje myndighet skall göra en
säkerhetsanalys är i överensstämmelse med detta synsätt.

Beträffande yrkandena i motion FÖ526 (m) om krav på kryptering vid
datakommunikation av sekretessbelagd information och åtgärder för att
förhindra sammanställning och försäljning av information, som kan vara till
skada för rikets säkerhet, utgår försvarsutskottet ifrån att detta bör beaktas
inom ramen för det säkerhetsfrämjande och säkerhetssamordnande arbete

FiU 1987/88:25

16

som bedrivs. Dessa frågor bör också, enligt försvarsutskottet, kunna
uppmärksammas i de förnyade direktiv till SAMS som aviseras i propositionen.

Utöver vad försvarsutskottet anfört i dessa frågor vill finansutskottet
framhålla följande beträffande krav på kryptering. I propositionen anges
särskilt, i anslutning till att statskontoret föreslås få i uppdrag att utforma
krav på behörighetskontroll, att möjligheterna till kryptering bör prövas.

Sammanfattningsvis anser finansutskottet att motionsyrkandena beträffande
området säkerhet och sekretess inte bör föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida. Utskottet avstyrker således bifall till motion Fil5 (m)
yrkandena 3 och 4, motion Fi 16 (fp) yrkande 6, motion FÖ501 (fp), motion
FÖ511 (c) samt motion FÖ526 (m).

Förvaltning och omprövning av ADB-system

Mångå av de befintliga stora statliga ADB-systemen utvecklades och
infördes under 1970-talet. De närmar sig nu successivt en gräns, där de
snarare kan utgöra ett hinder än ett stöd för förnyelse och vidareutveckling av
verksamheten. Förnyelsen av de äldre ADB-systemen tillsammans med den
fortsatta utbyggnaden av ADB-stödet kommer att ställa stora krav på
omprioriteringar och besparingar.

Mot denna bakgrund aviseras i propositionen att en särskild beredningsgrupp
skall tillsättas inom regeringskansliet med uppgift att ta fram underlag
till stöd för regeringens ställningstagande till större ADB-investeringar. Den
bör, enligt propositionen, göra samlade bedömningar av investerings- och
finansieringsbehoven utifrån en analys av verksamhetsutveckling och vid
behov föreslå prioriteringar mellan olika investeringar. I propositionen
aviseras också att statskontoret skall ges i uppdrag att i samråd med RRV
utforma en vägledning för förvaltning av ADB-system och för avtalsfrågor
vid drift av ADB-system på servicebyråer.

I motion FH3 (c) framhålls att det omfattande förnyelsearbete av vissa
större datasystem som nu förestår bör ske med en parlamentarisk medverkan.
Förnyelsen bör vara inriktad mot decentralisering. Enligt motionärerna
bör detta lämpligen ske inom en parlamentarisk utredning eller genom att
återupprätta datadelegationen med dess parlamentariska sammansättning.

Utskottet vill med anledning av ovanstående anföra följande. Utvecklingen
inom ADB-området är mycket snabb. Det blir därför naturligt att
kontinuerligt ompröva och förnya befintliga ADB-system inom statsförvaltningen.
Enligt utskottets mening bör omprövning och förnyelse av datasystem
således ses som en självklar del i en effektiv statsförvaltning och inte som
en uppgift för en parlamentarisk utredning. Det behov av parlamentarisk
insyn i förnyelsearbetet som eventuellt kan behövas, utöver riksdagens
sedvanliga granskning av regeringens verksamhet, bör kunna tillgodoses
inom ramen för referensgruppen för datafrågor.

Mot bakgrund av det ovan anförda avstyrker utskottet motion Fil3 (c)
yrkande 2.

FiU 1987/88:25

17

2 Riksdagen 1987188. 5 sami. Nr 25

ADB-investeringar

Riksdag och regering har i olika sammanhang uttalat att myndigheterna skall
få ett större ansvar för den verksamhet de bedriver, samtidigt som
detaljstyrningen från riksdag och regering skall minska. Mot denna bakgrund
anser föredragande statsrådet att det är önskvärt att myndigheterna ges en
vidgad beslutsrätt även när det gäller beslut om ADB-investeringar.

I dag gäller, enligt förordningen (1981:266) om investeringar i statliga
ADB-system, en särskild ordning vid bedrivande av större systemutvecklingsprojekt
och införande av det färdiga ADB-systemet. Civila myndigheter
utom affärsverken skall genomföra ADB-investeringar etappvis samt besluta
om närmare inriktning och genomförande successivt. Större eller på andra
sätt viktiga ADB-investeringar skall särskilt prövas av regering och riksdag.
Särskild prövning skall alltid ske när de totala kostnaderna för utveckling och
genomförande överstiger 5 milj. kr. Civilministern framhåller i propositionen
att förordningen om investeringar i ADB-system inte längre kan
motiveras som styrinstrument och att den därför bör upphävas från den 1 juli
1988.

Beträffande det centrala reservationsanslaget B 2 Anskaffning av ADButrustning
under trettonde huvudtiteln anser civilministern att det bör
avvecklas så snart en nyordning kan tas i bruk. I propositionen anges att RRV
bör få i uppdrag att utreda alternativa lösningar för finansiering av
ADB-utrustning och särskilt skyndsamt se över behovet av lösningar för
myndigheter, som bedriver verksamhet i affärsverksliknande former.

När det gäller upphandling av ADB-utrustning föreslås i propositionen att
myndigheterna från den 1 juli 1988 skall få upphandla ADB-utrustning med
ett köpvärde understigande den nivå som omfattas av GATT-överenskommelsen
om statlig upphandling (GATT-ÖS), i dagsläget 1,3 milj. kr.
Myndigheterna bör också själva, oberoende av beloppsgräns, få upphandla
all ADB-utrustning för vilken det finns för statsförvaltningen gemensamma
avropsavtal. I båda fallen gäller att besluten om ADB-utrustning skall vara
anmälda till statskontoret, prövade i budgetprocessen och beräknade på det
centrala reservationsanslaget.

I propositionen aviseras också, som ett led i de fortsatta delegeringssträvandena,
att beloppsgränsen för de upphandlingsärenden som skall underställas
regeringens prövning skall höjas från 5 till 20 milj. kr.

Beträffande ADB-utrustning inom högskolesektorn föreslås att den skall
finansieras och upphandlas på samma sätt som annan utrustning för
forsknings- och utbildningsändamål.

De förslag beträffande ADB-investeringar som aviseras i propositionen
leder fram till en förändring av statskontorets roll. Huvudinriktningen för
statskontorets arbete på ADB-området kommer, enligt propositionen, att i
framtiden bli stödjande, inte styrande.

Samtliga fyra motioner som är väckta med anledning av proposition 95 tar
upp frågan om ADB-investeringar. Dessutom finns det en motion från
allmänna motionstiden, Fi411 av Birgitta Hambraeus (c), som också tar upp
denna fråga. I motion Fil3 (c) framhålls att med decentraliserade datasystem
och ökat regionalt ansvar, vilket förordas i motionen, är det naturligt att

FiU 1987/88:25

18

myndigheterna också får ta ansvar för sina investeringar. Enligt motionärernas
mening bör regeringen pröva förutsättningarna att helt slopa den
beloppsgräns om drygt 1 milj. kr. för upphandling av ADB-utrustning som
föreslås i propositionen. Därmed skulle statskontoret i framtiden mer uttalat
få en konsultroll.

I motion Fi411 av Birgitta Hambraeus (c) framhålls att den offentliga
sektorn genomgår en brådstörtad datorisering med många dyrbara bakslag. I
en tid då anslag skärs ned för viktiga samhällsområden och yttersta
sparsamhet krävs av myndigheter och förvaltningar är det, enligt motionären,
oklokt att så oreflekterat som sker acceptera att stora summor anslås för
datorisering. Därför bör ett betydligt fylligare underlag och begripliga
motiveringar för datasatsningarnas överlägsenhet jämfört med andra viktiga
investeringsbehov presenteras innan anslag föreslås.

I motion FH4 (vpk) framhålls att det, mot bakgrund av den snabba
utvecklingen på datorområdet, behövs en medveten statlig strategi, helst en
strategi gemensam för hela den offentliga sektorn. En sådan strategi bör
framför allt ta sikte på två saker - dels att skapa större självständighet då det
gäller programvara och utrustning, dels att staten bör utnyttja sin position
som beställare.

I motion Fil5 (m) konstateras att, trots att propositionens förslag syftar till
att resp. myndighet själv skall ta ansvar för inköp och drift av sina
datasystem, förslagen för närvarande inte innebär någon genomgripande
förändring. Enligt motionärerna bör den i propositionen aviserade omläggningen
av anslags- och beslutssystem ske snarast möjligt.

Folkpartiet anser i motion FH6 (fp) att det är oklart vad som egentligen
föreslås i propositionen beträffande ADB-investeringar. Folkpartiet anser
att resp. myndighet bör ha det fulla ansvaret för verksamhetens måluppfyllelse.
I det ansvaret ingår att anskaffa de hjälpmedel som behövs, inkl.
ADB-utrustning. Folkpartiet anser därvid att det räcker om statliga myndigheter
för fram sina investeringsplaner i petita utan anmälning till
statskontoret.

Enligt finansutskottets mening bör myndigheterna ta ett utökat ansvar för
sin verksamhet. Det är då naturligt att myndigheterna även får ta ansvar för
ADB-investeringar. De förslag som framläggs i propositionen går i denna
riktning.

Enligt finansutskottets mening är det nödvändigt att, som föreslås i
propositionen, låta utreda alternativa lösningar för finansieringen av ADButrustning.
Principerna för en fördelning av det centrala reservationsanslaget
B 2 måste därvid klargöras. Det stegvisa tillvägagångssätt med en prioritering
av myndigheter, som bedriver verksamhet i affärsverksliknande former,
som föreslås i propositionen är enligt utskottets mening en lämplig metod.
Vidare är det naturligt att detta arbete samordnas med det budgettekniska
utvecklingsarbete som i övrigt bedrivs. Det i propositionen föreslagna kravet
på att särskild anmälan av behov av ADB-utrustning skall lämnas till
statskontoret kommer, enligt vad utskottet erfarit, att kunna slopas i takt
med att det centrala reservationsanslaget slopas.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts anser utskottet att de yrkanden
som ställs i motionerna Fil3 (c), Fi 15 (m) och Fi 16 (fp) beträffande

FiU 1987/88:25

19

ADB-investeringar kommer att tillgodoses genom det som föreslås i
propositionen. Någon åtgärd från riksdagens sida är således inte motiverad.

Beträffande yrkandet i motion Fi411 (c) anser utskottet att det som
föreslås i propositionen angående avskaffande av det centrala reservationsanslaget
B 2 kommer att leda till att beslutsunderlaget för enskilda
myndigheters ADB-investeringar kommer att bli klarare och mer utförligt.
Genom att myndigheterna själva skall ta ansvar för sina ADB-investeringar
kommer det också att bli naturligt att dessa ställs mot andra typer av
investeringar och att inbördes avvägningar görs. Finansutskottet anser
därmed att motion Fi411 bör avstyrkas.

Finansutskottet anser slutligen beträffande kravet i motion Fi 14 (vpk) om
en självständig och sammanhållen beställarstrategi för staten att behovet av
samordning och sammanhållning kommer att tillgodoses via de uppgifter
som åläggs statskontoret. Någon åtgärd från riksdagens sida krävs därför
inte.

Sammanfattningsvis föreslår finansutskottet att följande motionsyrkanden
lämnas utan bifall av riksdagen: motion Fil3 (c) yrkande 4, motion Fil4 (vpk)
yrkande 2, motion Fil5 (m) yrkande 5, motion Filö (fp) yrkande 7 och
motion Fi411 (c).

Standardisering och normering

Enligt propositionen bör teknisk normering inom ADB-området i statsförvaltningen
ges ökad vikt. Med teknisk normering avses att ADB-verksamheten
anpassas till standarder, där sådana föreligger. Arbetet bör utgå från det
internationella och europeiska standardiseringsarbetet. Ansvaret för normeringsarbetet
bör, enligt propositionen, ligga på statskontoret. Statskontoret
bör verka för att normer i form av officiella standarder i så stor utsträckning
som möjligt används vid upphandling, underhåll, vidareutveckling och drift.
Det aviseras att statskontoret skall få i uppdrag att, i samråd med RRV och
kommerskollegium, utreda behovet av normer på ADB-området för statsförvaltningen.

Statskontoret bör också, enligt propositionen, ha ett fortsatt ansvar för den
kompletterande teknikupphandling av programvaror som kan behövas.
Grundprincipen bör dock vara att programutvecklingen, så långt möjligt,
skall ske på den privata marknaden.

I 1987 års budgetproposition (prop. 1986/87:100, bilaga 15, FiU 15, rskr.
214) framhölls att en samordnad syn på utbyggnaden av kommunikation
inom och mellan myndigheter är av strategisk betydelse och att den offentliga
förvaltningen bör stödja det standardiseringsarbete som strävar mot s.k.
öppna system (OSI). Civilministern aviserar nu att statskontoret skall ges i
uppdrag att göra en fördjupad studie av statsförvaltningens nuvarande och
förväntade behov av datakommunikationstjänster samt en bedömning av
vilka kommunikationslösningar som bäst tillgodoser behoven.

I motion FH5 (m) framhålls att standardisering är väsentlig inom ADBområdet.
Standardiseringen bör i första hand utgå från det internationella
och europeiska standardiseringsarbetet, men även det arbete som bedrivs av
svenska standardiseringsorganisationer, såsom SIS, bör beaktas. Enligt

FiU 1987/88:25

20

motionärerna bör statskontoret kunna utfärda rekommendationer i sådana
fall då enhetliga lösningar, som dock inte är standarder, är att förorda.
Beträffande statskontorets utredning om en gemensam datakommunikationslösning
för statsförvaltningen anser motionärerna att denna i första
hand bör omfatta de större datakommunikationsanvändarna bland de civila
myndigheterna.

Finansutskottet anser i likhet med propositionen och motion Fil5 (m) att
standardisering är mycket väsentlig. Behovet av standardisering är en viktig
orsak till att det bör finnas en statlig datapolitik. Fördelarna med standardisering
är bl.a. att datasystem kan bli enklare, att olika datasystem kan kopplas
samman och att val av programvara kan göras oberoende av val av hårdvara.
Ett viktigt skäl till att man bör sträva mot standardisering är, enligt utskottets
mening, att man därmed kan göra sig mer leverantörsoberoende.

I detta sammanhang vill utskottet samtidigt understryka att standardiseringen
inte får drivas så långt att ärendehanteringen blir underordnad
programvarorna. Utskottet har tidigare redovisat den stora vikt utskottet
lägger vid att personalen erhåller tillräcklig utbildning. Standardisering skall
ses som ett hjälpmedel för att de anställda skall få större möjligheter till att
direkt ägna sig åt den aktuella arbetsuppgiften och att vidareutveckla den.
Utskottet vill alltså understryka att standardisering inte får ses som en
ersättning för att erbjuda personalen utbildning.

Som framhålls både i propositionen och i motion Fil5 (m) anser utskottet
att det är självklart att standardiseringen bör utgå från det internationella och
europeiska standardiseringsarbetet. Beträffande förslaget i motion Fil5 (m)
att statskontoret bör kunna utfärda rekommendationer om standardisering
noterar utskottet att det i statskontorets uppdrag enligt propositionen skall
ingå att lämna förslag till regeringen om form för och innehåll i normeringsverksamheten.

Motionärena anser beträffande statskontorets utredning om en gemensam
datakommunikationslösning att denna i första hand skall avse de större
datakommunikationsanvändarna.

Utskottet vill därvid anföra följande. Enligt den förstudie som statskontoret
gjort är en av effekterna av en gemensam datakommunikationslösning att
mindre myndigheter inte kommer att behöva egen specialistkompetens i
datakommunikationsfrågor. Utskottet anser, mot denna bakgrund, att det
skulle vara klart olämpligt att begränsa den fördjupade studie som statskontoret
skall genomföra till att avse främst de större datakommunikationsanvändarna.

Utskottet avstyrker mot bakgrund av det anförda motion Fi 15 (m) yrkande

6.
Samverkan mellan stat, kommun och landsting

Samarbete på ADB-området mellan staten, primärkommuner och landsting
förekommer i dag på olika sätt, genom bl.a. statskontorets metodråd och
säkerhetsråd samt samrådsgruppen för samhällets säkerhet inom dataområdet.
Enligt civilministerns uppfattning finns förutsättningar för en ökad
samverkan. I propositionen aviseras därför att ett uppdrag skall lämnas till

FiU 1987/88:25

21

statskontoret att i samverkan med Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet
utreda förutsättningarna för en sådan utökad samverkan.

I motion FH3 (c) anförs beträffande kommunerna att det finns risk att
centrala direktiv och riktlinjer kan komma att förhindra en utveckling
anpassad efter kommunernas egna behov och förutsättningar. I motionen
framhålls dock samtidigt att statskontoret naturligtvis kan ha en konsultroll.

Enligt utskottets mening innebär den modell för samverkan mellan staten
och primärkommuner och landsting som föreslås i propositionen ingen risk
för att primärkommunerna och landstingen inte självständigt skall kunna
utforma sin datapolitik. I propositionen anges uttryckligt att en utgångspunkt
för arbetet självfallet bör vara att de nämnda formerna för samverkan måste
grundas på en överenskommelse mellan de berörda parterna. Mot denna
bakgrund anser utskottet att motion Fil3 (c) yrkande 6 bör avslås av
riksdagen.

Forskning och utveckling

I propositionen framhålls att målinriktad forskning och utveckling för att
främja en god användning av informationsteknologi i offentlig verksamhet är
mycket angelägen och bör stimuleras. 1 propositionen aviseras också att
statskontorets metodråd skall omvandlas till ett icke-permanent utvecklingsråd
med uppdrag att självständigt bereda forsknings- och utvecklingsfrågor.
Medel för sekretariatsfunktioner bör tas i anspråk från anslaget C 8 Bidrag
till vissa utvecklingsåtgärder, under trettonde huvudtiteln.

I motion Fi 16 (fp) berörs frågan om inrättandet av ett tillfälligt utvecklingsråd
utan att något direkt yrkande ställs. Motionärerna anser att förslaget om
ett utvecklingsråd är för passivt och att man i stället med hjälp av medel från
t.ex. Informationsteknologiprogrammet (via STU eller Televerket) borde
starta offentliga demonstrationssystem.

Enligt utskottets mening innebär det förslag som framläggs i propositionen
beträffande utvecklingsråd inte någon direkt motsättning till det som tas upp
i motion Filö. I dagsläget sker det ett samarbete mellan statskontoret och
STU på detta område och det bör inte finnas några hinder för att starta
offentliga demonstrationssystem via Informationsteknologiprogrammet. Utskottet
har inte heller något att erinra mot att medel från anslaget C 8 Bidrag
till vissa utvecklingsåtgärder, under trettonde huvudtiteln, tas i anspråk för
sekretariatsfunktioner för det föreslagna utvecklingsrådet.

DAFA och ESKA Statskonsult AB

1 proposition 95, bilaga 2, föreslås bl.a. att datacentralen vid Stockholms
universitet, QZ skall säljas till DAFA. Finansutskottet har överlämnat bilaga

2 i sin helhet till utbildningsutskottet för beredning. I motion FH5 (m)
framhåller motionärerna att de inte i sig har någon invändning mot att QZ
överförs till ett dataservicebolag. Man hänvisar emellertid till att man i
tidigare motioner har föreslagit att DAFA helt eller delvis skall privatiseras.
Regeringen bör, enligt motionärerna, låta utreda om det finns några vägande
skäl för att någon del av DAFA:s nuvarande verksamhet bör ligga kvar i
statlig ägo.

FiU 1987/88:25

22

Enligt motionärerna bör regeringen dessutom låta göra en förutsättningslös
utredning av uppgifter, omfattning och ägarförhållanden för ESKA
Statskonsult AB.

Finansutskottet behandlade 1985 (FiU 1985/86:5, rskr. 88) i anslutning till
förslag i proposition 1984/85:225 angående ombildning av DAFA till
aktiebolag ett par motionsyrkanden av Lars Tobisson m.fl. (m) med liknande
innehåll. Utskottet konstaterade då att ett statligt ägande inom dataserviceområdet
gör det möjligt att inom den statliga sektorn tillgodose de statliga
verkens grundläggande behov av dataservice. Utskottet ansåg vidare att
bildandet av ESKA Statskonsult AB ledde till en breddning av det aktuella
verksamhetsfältet och till att staten skapar en slagkraftig heltäckande
serviceverksamhet på dataområdet. Genom en sådan koncernbildning ansåg
utskottet att staten - i likhet med flera stora företagskoncerner - kunde få
tillgång till en egen sevicebyrå inom ADB-området. Utskottet avstyrkte med
denna motivering de då aktuella motionsyrkandena.

Finansutskottet anser att de ställningstaganden som utskottet gjorde 1985
fortfarande äger samma giltighet. Utskottet avstyrker därmed motion Fil5
(m) yrkandena 7 och 8.

Anslag och övriga frågor

Finansutskottet tillstyrker de anslagsförslag som framläggs och har i övrigt
inget att invända mot det som anförs i propositionstexterna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande fortsatt inriktning av datapolitiken för statsförvaltningen att

riksdagen avslår motionerna 1987/88:Fil3 yrkande 1,1987/88:Fil4
yrkande 1 samt 1987/88:Fi 16 yrkande 1,

2. beträffande den statliga personalens kompetens inom ADBområdet att

riksdagen avslår motionerna 1987/88:Fil3 yrkande 3, 1987/88:Fil4
yrkande 3, 1987/88:Fil5 yrkande 1 samt 1987/88:Fil6 yrkandena 2 och
3,

3. beträffande arbetsmiljö

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Fil3 yrkande 5, 1987/88:Fil5
yrkande 2 samt 1987/88:Fil6 yrkandena 4 och 5,

4. beträffande säkerhet och sekretess

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Fil5 yrkandena 3 och 4,
1987/88:Fil6 yrkande 6, 1987/88:Fö501, 1987/88:Fö511 samt 1987/
88:Fö526,

5. beträffande förvaltning och omprövning av ADB-system
att riksdagen avslår motion 1987/88:Fil3 yrkande 2,

6. beträffande ADB-investeringar

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Fil3 yrkande 4, 1987/88:Fil4
yrkande 2, 1987/88:Fil5 yrkande 5, 1987/88:Fil6 yrkande 7 och
1987/88:Fi411,

FiU 1987/88:25

23

7. beträffande standardisering och normering

att riksdagen avslår motion 1987/88:Fi 15 yrkande 6,

8. beträffande samverkan mellan stat, kommun och landsting
att riksdagen avslår motion 1987/88:Fil3 yrkande 6,

9. beträffande DAFA och ESKA Statskonsult AB

att riksdagen avslår motion 1987/88:Fil5 yrkandena 7 och 8,

10. beträffande anslaget till Statskontoret

att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:95 bilaga 1 moment 1
till Statskontoret för budgetåret 1988/89 under trettonde huvudtiteln
anvisar ett ramanslag av 74 401 000 kr.,

11. beträffande anslaget till Anskaffning av ADB-utrustning

att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:95 bilaga 1 moment 2
till Anskaffning av ADB-utrustning för budgetåret 1988/89 under
trettonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 444 600 000
kr.,

12. beträffande beställningsbemyndigande

att riksdagen medger att datorutrustning beställs - utöver tidigare
medgivet belopp - till ett värde av högst 490 000 000 kr.,

13. beträffande datapolitik för statsförvaltningen i övrigt

att riksdagen lägger till handlingarna vad som i övrigt anförs i
proposition 1987/88:95,

14. beträffande statsrådsgruppen för datafrågor m.m.

att riksdagen lägger vad som anförs i proposition 1987/88:100 bilaga 2
punkt 11 till handlingarna,

15. beträffande användningen av ADB i statsförvaltningen

att riksdagen lägger till handlingarna den till proposition 1987/88:100
bilaga 2 punkt 12 fogade sammanfattningen av statskontorets rapport
(1988:2) Användningen av ADB i statsförvaltningen 1988.

Stockholm den 5 maj 1988
På finansutskottets vägnar

Arne Gadd

Närvarande: Arne Gadd (s). Roland Sundgren (s). Christer Nilsson (s),
Rune Rydén (m). Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Filip Fridolfsson
(m), Gunnar Björk (c), Hans Petersson i Hallstahammar (vpk), Hans-Eric
Andersson (s). Arne Kjörnsberg (s), Margitta Edgren (fp). Rolf Kenneryd
(c), Margit Gennser (m) och Lennart Alsén (fp).

FiU 1987/88:25

24

Reservationer

FiU 1987/88:25

1. Fortsatt inriktning av datapolitiken för statsförvaltningen
(morn. 1)

Gunnar Björk (c), Margitta Edgren (fp), Rolf Kenneryd (c) och Lennart
Alsén (fp) anser

dels att den de! av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Utskottet
anser, i likhet med föredragande statsrådet” och slutar med ”riksdagens
sida” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att propositionen inte lagt tillräckligt stor vikt vid sådant
som integritetsaspekter, offentlighetsprincipen, hur samhällets sårbarhet
skall kunna minimeras och hur datasystemens uppbyggnad påverkar samhällsutbyggnaden
i stort.

Enligt utskottets mening innebär en centraliserad och allmänt utnyttjad
information en risk för intrång i medborgarnas personliga integritet.

Utskottet vill särskilt betona att det är nödvändigt att tidigt i problemanalysen,
systemarbetet och programutvecklingen lägga vikt vid integritetsaspekter.
Utskottet anser allmänt att stor restriktivitet bör gälla, när det gäller att
använda datateknik för att kontrollera mänsklig verksamhet och enskilda
individer.

Utskottet anser också att det är viktigt att man redan i inledningsskedet av
ett ADB-införande utgår från en aktiv allmänhetsinsyn i myndigheternas
informationssystem. Detta innebär att system och program skall konstrueras
så att de blir tillgängliga för medborgarna i enlighet med offentlighetsprincipen.
Tillgängligheten ökar inte av sig själv vid en datorisering, vilket
propositionen underförstått utgår ifrån, utan det beror på hur systemen
planeras och programmen konstrueras. Utskottet anser att medborgarnas
insyn i allmänna handlingar är dålig och att det oftast är mycket omständligt
och besvärligt att få del av innehållet. Utskottet anser att offentlighetsprincipen
utifrån medborgarnas perspektiv inte poängteras tillräckligt i propositionen.

Utskottet vill slutligen i detta sammanhang framhålla den kanske mest
väsentliga generella åtgärden för att uppnå förbättrad säkerhet, nämligen att
decentralisera register och registerföring. Att dela upp stora centrala
datorsystem i mindre regionala är den bästa åtgärden för att stärka
sekretessen och minska säkerhetsriskerna.

Utskottet anser således, med anledning av yrkande 1 i motion Fi 13 och
yrkande 1 i motion Fi 16, att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till
känna vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande fortsatt inriktning av datapolitiken för statsförvaltningen att

riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Fil3 yrkande 1 och
1987/88:Fil6 yrkande 1 och med avslag på motion 1987/88:Fi 14
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört, 25

2. Fortsatt inriktning av datapolitiken för statsförvaltningen
(mom. 1)

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Sorn
framhålls” och slutar med ”från riksdagen” bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna anser utskottet att förhållandet till arbetsdelningen
bör betonas särskilt när man diskuterar den framtida bilden av
datorisering i såväl statlig som annan offentlig förvaltning. Ett genomgående
kännetecken i nyare tiders produktionsorganisation och teknik har varit
fragmentisering av det mänskliga arbetet. Fragmentiseringen är i sin tur en
tungt vägande praktisk faktor i uppkomst och befästande av klasskillnader
och social diskriminering, könsrelaterade mönster, ensidiga arbetmiljöer och
orättvis lönespridning. Datoriseringen kan i sämsta fall ta sig uttryck som
befäster och fördjupar sådana mönster.

Utskottet vill emellertid framhålla att datoriseringen samtidigt bär på helt
andra möjligheter. I kombination med en bredare utbildning av i första hand
anställda med lägre tjänstegrader kan i stället motsatta mönster främjas. När
det finns möjlighet att utöva en mångsidigare kapacitet kan kompetens som
annars förblir outnyttjad tas till vara. Vidare kan olika grupper av anställda
lättare rycka in för varandra och få en bättre insikt i varandras arbetsuppgifter.
Arbetsledningen förenklas i och med att de anställda själva i långt högre
grad kan leda och organisera sin verksamhet. Enligt utskottets mening kan
därmed en mer demokratisk struktur och organisation byggas upp och en
mindre ojämlik löne- och tjänstefördelning framgå.

Finansutskottet anser att riksdagen bör ge regeringen till känna att de ovan
angivna principerna skall vara vägledande i den fortsatta datoriseringen inom
statsförvaltningen.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande fortsatt inriktning av datapolitiken för statsförvaltningen att

riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fil4 yrkande 1 samt med
avslag på motionerna 1987/88:Fil3 yrkande 1 och 1987/88:Fil6
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

3. Den statliga personalens kompetens inom ADB-området
(mom. 2)

Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Margit Gennser (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Finansutskottet
ser” och slutar med ”behandlats ovan” bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i huvudsak i den bedömning som arbetsmarknadsutskottet
gjort. Finansutskottet vill emellertid särskilt peka på att
förutom för de tre personalgrupper, vars kompetensutveckling särskilt bör
stimuleras enligt propositionen, bör även utvecklingsmöjligheterna för

FiU 1987/88:25

26

handläggande personal beaktas. Erfarenheter från privata företag och en del
myndigheter visar att adekvat datorstöd i form av ordbehandlingsprogram,
databaser, kalkylprogram och beslutsfattarstöd genom s.k. artificiella intelligensprogram
avsevärt kan höja handläggares effektivitet samtidigt som
kvaliteten kan förbättras. Myndigheterna bör således, enligt utskottet, även
beakta denna personalkategori.

Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Finansutskottet
gör” och slutar med ”mest effektiva” bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill, utöver vad arbetsmarknadsutskottet anfört i denna
fråga, framhålla följande. Statskontoret och SIPU, som är de organ som i
propositionen har tilldelats viktiga uppgifter i samband med kunskapsutvecklingen,
innehar kunskap om hur datatekniken kan utnyttjas. Utvecklingen
inom dataområdet går emellertid för närvarande mycket snabbt, inte
minst på programvarusidan. Det innebär att statskontorets och SIPU:s
kompetens enligt utskottets mening måste kompletteras. I många fall kan
utomstående konsulter och universitets- och högskoleinstitutioner hjälpa
myndigheterna i deras kunskapsutveckling. Statskontorets och SIPU:s
verksamhet bör därför enligt utskottet bara vara en del av utbudet av kurser
och seminarier. Myndigheterna bör även kunna lägga ut utbildningsuppdrag
på enskilda konsulter eller, genom s.k. uppdragsutbildning på universitetsoch
högskoleinstitutioner.

Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Sammanfattningsvis
anser” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:
Sammanfattningsvis anser finansutskottet att yrkande 1 i motion Fil5 (m)
bör bifallas av riksdagen samt att yrkande 3 i motion Fil3 (c), yrkande 3 i
motion Fi 14 (vpk) samt yrkandena 2 och 3 i motion Filö (fp) bör avslås av
riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande den statliga personalens kompetens inom ADBområdet att

riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fil5 yrkande 1 samt med
avslag på motionerna 1987/88:Fil3 yrkande 3, 1987/88:Fil4 yrkande 3
samt 1987/88:Fil6 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

4. Den statliga personalens kompetens inom ADB-området
(mom. 2)

Margitta Edgren och Lennart Alsén (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Finansutskottet
ser” och slutar med ”i kompetensutvecklingen” bort ha följande lydelse:

FiU 1987/88:25

27

Finansutskottet vill beträffande det ovan anförda framhålla följande. I
propositionen prioriteras i första hand utbildning av chefer och ledare.
Därefter kommer man fram till vad som kan göras för de anställda vars
arbetssituation radikalt förändras. Denna turordning är, enligt utskottet,
typisk för regeringens synsätt och det gör att klyftan mellan högre tjänstemän
(oftast män) och kortutbildade (oftast kvinnor) kommer att öka. För
utskottet är det i stället naturligt att använda den motsatta ordningen, och
låta resonemangen utgå från åtgärder för flertalet av de anställda. Först
därefter vill vi ta upp chefers kompetensutveckling, eftersom vi inte önskar
eller tror på ett samhälle där allt utgår från toppen.

Arbetsmiljöfondens projekt, Utvecklingsprogram för Ny Teknik, Arbetsorganisation
och Arbetsmiljö, visade enligt utskottet på hur nödvändigt det
är att ha ett lärande på bredden och en bred kompetenshöjning vid
förändringar. Utan kompetenshöjning på bredden går förändringar mycket
trögt eller är omöjliga att genomföra på ett effektivt sätt. Självklart måste
den enskilda myndighetens behov styra de utbildningar som skall utnyttjas.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Finansutskottet
delar den bedömning” och slutar med ”i propositionen” bort ha följande
lydelse:

Finansutskottet instämmer i propositionens tankar om att främja jämställdhet
på arbetsplatserna genom att särskilt uppmärksamma kvinnors
möjligheter till avancemang från assistent- och biträdestjänster. Finansutskottet
delar också arbetsmarknadsutskottets och propositionens uppfattning
att en vägledning bör utarbetas för myndigheternas jämställdhetsarbete
i samband med införande av ADB-teknik. Finansutskottet anser emellertid
att SIPU skall ges ett bestämt datum då uppdraget skall vara genomfört.

Finansutskottet anser vidare att syftet med vägledningen bör vidgas till att
också handla om att ta till vara kvinnors goda praktiska erfarenheter av att
arbeta med ADB. Sådana erfarenheter är tillgångar även vid organisationsutveckling,
probleminventering, systemutveckling, programmering och databaskonstruktion.
Vägledningen bör också ta upp kvinnors möjligheter att
avancera inom förvaltningarnas ADB-arbete och hur kvinnors praktiska
erfarenheter och s.k. ”tysta kunskap” kan tas till vara.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Sammanfattningsvis
anser” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Sammanfattningsvis anser finansutskottet att yrkande 3 i motion Filö (fp)
bör bifallas av riksdagen samt att yrkande 3 i motion Fil3 (c), yrkande 3 i
motion Fi 14 (vpk), yrkande 1 i motion Fil5 (m) och yrkande 2 i motion Filö
(fp) bör avslås av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande den statliga personalens kompetens inom ADBområdet att

riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fil6 yrkande 3 samt med
avslag på motionerna 1987/88:Fi 13 yrkande 3,1987/88:Fil4 yrkande 3,
1987/88:Fil5 yrkande 1 och 1987/88:Fil6 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

FiU 1987/88:25

28

5. Den statliga personalens kompetens inom ADB-området
(mom. 2)

Gunnar Björk och Rolf Kenneryd (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 sorn börjar med ”Finansutskottet
delar arbetsmarknadsutskottets” och slutar med ”avstyrks således” bort
ha följande lydelse:

Utöver vad arbetsmarknadsutskottet anfört i denna fråga vill finansutskottet
framhålla följande. En viktig uppgift i regionalpolitiken är att medverka
till kompetensuppbyggnad i alla delar av landet vad gäller framtidsteknologi.
Sett ur detta perspektiv skulle, enligt utskottets mening, en radikal decentralisering
av myndigheternas dataverksamhet och datasystem vara angelägen.

Sammanfattningsvis anser finansutskottet att yrkande 3 i motion Fil3 (c)
bör bifallas av riksdagen samt yrkande 3 i motion Fil4 (vpk), yrkande 1 i
motion Fi 15 (m) samt yrkandena 2 och 3 i motion Fil6 (fp) bör avslås av
riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande den statliga personalens kompetens inom ADBområdet att

riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fil3 yrkande 3 samt med
avslag på motionerna 1987/88:Fi 14 yrkande 3, 1987/88:Fi 15 yrkande 1
samt 1987/88:Fil6 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

6. Den statliga personalens kompetens inom ADB-området
(mom. 2)

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Finansutskottet
ser” och slutar med ”i kompetensutvecklingen” bort ha följande lydelse:
Utöver vad arbetsmarknadsutskottet anfört vill finansutskottet särskilt
framhålla följande.

Det är viktigt att datoriseringen inte fastnar i ensidiga rationaliseringsprinciper.
Förvaltningen skall vara ändamålsenlig från extern synpunkt, dvs. med
hänsyn till sin betydelse för samhället - infrastrukturen och medborgarna.
Kvalitativa aspekter av arbetet och tänkande människors insatser kan, enligt
utskottet, inte ersättas av datatekniken med dess fyrkantiga, icke-skapande
behandlingssätt. Att slå ut arbetskraft är därför enligt utskottets mening inte
något mål för offentlig förvaltning. Ett mål är däremot att frigöra mänsklig
kapacitet för mer kvalificerade insatser inom den skapande och humana
delen av förvaltningens uppgifter, liksom för bristområden. Vad utskottet
här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Sammanfattningvis
anser” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:
Sammanfattningsvis anser finansutskottet att yrkande 3 i motion Fil4
(vpk) bör bifallas av riksdagen samt att yrkande 3 i motion Fil3 (c), yrkande 1

FiU 1987/88:25

29

i motion Fil5 (m) samt yrkandena 2 och 3 i motion Fi 16 (fp) bör avslås av
riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande den statliga personalens kompetens inom ADBområdet att

riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fil4 yrkande 3 samt med
avslag på motionerna 1987/88:Fil3 yrkande 3, 1987/88:Fil5 yrkande 1
samt 1987/88:Fil6 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

7. Arbetsmiljö (mom. 3)

Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Gunnar Björk (c), Margitta Edgren
(fp), Rolf Kenneryd (c), Margit Gennser (m) och Lennart Alsén (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Enligt vad”
och slutar med ”yrkande 4” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör insatserna vad gäller arbetsmiljön i anslutning
till bildskärmsarbete nu enbart inriktas mot en kraftig satsning på
forskning för att utröna orsaker och samband mellan informationsteknologins
användning och arbetsskador. Det som föreslås i propositionen kan
medföra långtgående och kostsamma insatser för att begränsa elektrostatiska
och elektromagnetiska fält, vars medicinska effekter inte är klarlagda. Den
forskning som utskottet anser bör äga rum, bör inte inskränkas enbart till de
elektrostatiska och elektroniska magnetfälten utan även omfatta psykologiska
och sociala faktorer relaterade till bildskärmsarbete i ett vidare perspektiv.
Den hittillsvarande diskussionen om bildskärmar, ergonomi och hälsa
har i alltför hög grad inneburit att man tittat på bildskärmen som en isolerad
företeelse. I verkligheten är den endast en komponent i system där t.ex.
datorprogrammens betydelse för t.ex. svarstider och deras orsak till stresseffekter
o.d. är i minst lika hög grad viktiga att utröna.

För övrigt anser utskottet att de gränsvärden som sätts upp för bildskärmar
och för anställdas arbete vid datorer bör vara generellt utformade. Hela
frågan om ADB-utrustningens egenskaper bör, enligt utskottet, överlämnas
till arbetarskyddsstyrelsen.

Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att i stället för den absoluta
tidpunkten 1991 för en eliminering/minskning av de elektriska fälten, bör
insatserna inriktas mot en intensifierad forskning för att vid den tidpunkten
ha klarlagt de verkliga orsakerna till de medicinska problem som kan ha
samband med bildskärmsarbete. Utskottet anser att detta är en klart bättre
metod för att minska den oro som finns.

Utskottet anser mot denna bakgrund att de aktuella yrkandena i Fil3 (c),
Fil5 (m) och Filö (fp) bör bifallas av riksdagen.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”yrkande 5” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det naturligt att det uppdrag avseende handikappanpassade
datorstödda arbetsplatser, som enligt propositionen avses lämnas till

FiU 1987/88:25

30

statskontoret, i stället bör lämnas till STU. STU har både resurser och
kompetens för forskning och utveckling.

Det har i flera år talats om hur handikappade genom ADB-tekniken kan få
tillträde till arbetsmarknaden och med datoriserade hjälpmedel inte behöver
uppleva sig som handikappade. På flera orter i landet genomförs utbildningar
med mycket goda resultat. De handikappade med ADB-utbildning och
datorstödda hjälpmedel är eftertraktade och får arbete på den reguljära
arbetsmarknaden.

Det är då, enligt utskottet, önskvärt att STU i samverkan med industrin i
ökad grad medverkar till att initiera demonstrations- och utvecklingsprojekt
kring datorstödda arbetsplatser för handikappade. Det är enligt utskottets
mening viktigt att kunna visa fram de nya praktiska möjligheter för
handikappade som datatekniken möjliggör.

Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande arbetsmiljö
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Fil3 yrkande 5,
1987/88:Fil5 yrkande 2 samt 1987/88:Fil6 yrkandena 4 och 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Säkerhet och sekretess (mom. 4)

Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Gunnar Björk (c), Margitta Edgren
(fp), Rolf Kenneryd (c). Margit Gennser (m) och Lennart Alsén (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ”Finansutskottet
anser” och på s. 17 slutar med ”motion Fö526 (m)” bort ha följande
lydelse:

Riksdagens beslut hösten 1987 innebar att ÖCB tilldelades samordningsansvaret
för säkerheten i datasystem. Den uppdelning av ansvaret på
statskontoret och ÖCB som föreslås i propositionen är inte i överensstämmelse
med riksdagens beslut. Enligt utskottets mening bör ÖCB ha ansvaret
för säkerhetsarbetet även i fortsättningen.

Utskottet anser vidare att i propositionen betonas inte den kanske mest
väsentliga generella åtgärden för att uppnå förbättrad säkerhet, nämligen att
decentralisera register och registerföring. Att dela upp stora centrala
datorsystem i mindre regionala är enligt utskottets mening den bästa
åtgärden för att stärka sekretessen och minska säkerhetsriskerna.

Nu finns det enligt utskottet risk att sårbarhetsfrågorna splittras mellan
ÖCB, statskontoret och SAMS. En organisation med en gemensam handläggning
av sårbarhetsfrågorna både i fredstid och för kris- och krigslägen
hade varit att föredra. Med den i propositionen föreslagna organisationen
åvilar det, enligt utskottets mening, regeringen ett stort ansvar att tillse att
sårbarhetsfrågorna beaktas såväl inom den statliga sektorn som inom övriga
samhällssektorer. Utskottet noterar att ansvarsfrågorna är oklara inom

FiU 1987/88:25

31

regeringskansliet, där statskontoret sorterar under civildepartementet och
ÖCB under försvarsdepartementet.

Beträffande statskontorets samordningsansvar anser utskottet att detta
bör inskränkas till den civila statsförvaltningen, exkl. affärsverken. Affärsverkens
ställning förändras för närvarande. De får en självständigare
ställning i förhållande till regeringen och skiljer sig allt mera från den övriga
statsförvaltningen. Flera av de nuvarande affärsverken bör också, enligt
utskottet, omvandlas till aktiebolag. De flesta affärsverken, bl.a. televerket,
posten och SJ, vidmakthåller mycket stora datorsystem. Säkerhetsbedömningen
av dessa datorsystem bör, enligt utskottet, huvudsakligen kunna ske
efter samma bedömningar som gäller liknande datasystem i företag. Denna
säkerhetsbedömning måste i första hand utgå från deras betydelse ur
totalförsvarssynvinkel. Organisatoriskt behöver därför knappast statskontoret
finnas som en förmedlande länk mellan de stora affärsverken och ÖCB.

Vad utskottet ovan anfört angående säkerhetsarbetets organisation bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Beträffande kravet på parlamentarisk insyn som framförs i motion Fö511
(c) vill utskottet framhålla att referensgruppen med dess parlamentariska
inslag tills vidare delvis bör kunna tillgodose detta krav.

Finansutskottet vill vidare framhålla att det primära ansvaret för att
datorsystem uppfyller relevanta krav på säkerhet, sekretess och driftsäkerhet
skall ligga på den enskilda myndigheten. Utskottet anser därför, i likhet med
motion FÖ526 att alla myndigheter med ADB-register bör göra en sårbarhetsanalys
och att en sådan analys bör läggas till grund för beslutsfattande om
varje nytt register. Detta krav bör ställas på statliga utredningar genom
tillägg i kommittékungörelsen. Sårbarhetsanalys bör, enligt utskottet, ingå i
det beslutsunderlag som skall föreligga enligt förordningen om investeringar
i statliga ADB-register (SFS 1981:266).

Beträffande yrkandet i motion FÖ526 att riksdagen hos regeringen skall
begära förslag till krav på kryptering av sekretessbelagd information vid
datakommunikation anser utskottet att detta bör bifallas. Nätverk för
datakommunikation används rutinmässigt för såväl produktions- och företagsstyrning
som för andra vitala tillämpningar. Detta medför att betydligt
större krav på säkerhet måste ställas mot såväl avbrott och störningar som
mot avlyssning och obehörigt intrång i telenätet. Skyddet mot avlyssning
måste, enligt utskottets mening, snabbt vidareutvecklas t.ex. genom förbättrade
krypteringsmöjligheter. Regeringen bör därför, enligt utskottets mening,
lämna riksdagen förslag som innebär krav på kryptering vid datakommunikation
av sekretessbelagd information.

Beträffande slutligen vad som anförs i motion FÖ526 angående sammanställning
och saluföring av information som kan vara till skada för rikets
säkerhet vill utskottet framhålla följande. Det är uppenbart att offentlighetsprincipen
och gällande handlingsbegrepp som likställer datalagrad information
hos myndigheter med traditionella allmänna handlingar skapar problem
från sårbarhetssynpunkt. Dagens moderna ADB-teknik och dess oanade
möjligheter till selektering och sammanställningar gör att hanteringen av en
mängd i och för sig oskyldiga uppgifter kan leda till en information som kan
vara äventyrlig för landets säkerhet.

FiU 1987/88:25

32

Sammanfattningsvis anser finansutskottet beträffande området säkerhet
och sekretess att motionerna Fil5 (m) yrkandena 3 och 4, Fil6 (fp) yrkande
6, Fö501 (fp), Fö511 (c) och Fö526 (m) bör bifallas av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande säkerhet och sekretess
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Fi 15 yrkandena 3 och
4, 1987/88:Fil6 yrkande 6, 1987/88:Fö501, 1987/88:Fö511 och 1987/
88:Fö526 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

9. ADB-investeringar (mom. 6)

Rune Rydén (m). Filip Fridolfsson (m), Gunnar Björk (c), Margitta Edgren
(fp), Rolf Kenneryd (c). Margit Gennser (m) och Lennart Alsén (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ”Enligt
finansutskottets mening är” och på s. 20 slutar med "motion Fi411 (c)” bort
ha följande lydelse:

Enligt finansutskottets mening är dock den arbetsordning som föreslås i
propositionen alltför långsam och omständlig. Varje myndighet bör ha det
fulla ansvaret för verksamhetens måluppfyllelse. I detta ansvar ingår att
anskaffa de hjälpmedel, inkl. databehandlingsutrustning, som verksamheten
kräver. Den i propositionen aviserade omläggningen av anslags- och
beslutssystem bör därför ske snarast möjligt.

I linje med utskottets syn på myndigheternas självständighet i samband
med ADB-investeringar bör regeringen pröva förutsättningarna för att helt
slopa den beloppsgräns om drygt 1 milj. kr. för upphandling av ADButrustning
som anges i propositionen. Utskottet anser också att det krav på
anmälan till statskontoret som enligt propositionen föreslås gälla för
upphandling helt bör slopas.

Genom den förändring av beslutsordningen för ADB-investeringar, som
utskottet förordar, kommer statskontorets roll att förändras. Statskontoret
kommer att få en konsultroll. Andra myndigheter kommer att anlita
statskontoret på grund av den kompetens i form av överblick av marknader
och av statliga datasystem som statskontoret besitter.

Utskottet vill i detta sammanhang också framhålla att myndigheterna
löpande skall utvärdera sin verksamhet, inkl. de egna ADB-rutinerna,
gentemot uppställda mål.

Beträffande yrkandet i motion Fi411 (c) anser utskottet att det faktum att
myndigheterna själva skall ta det fulla ansvaret för sina ADB-investeringar
bör leda till att beslutsunderlaget för enskilda myndigheters ADB-investeringar
kommer att bli klarare och mer utförligt. Genom att myndigheterna
själva skall ta ansvar för sina ADB-investeringar kommer det också att bli
naturligt att dessa ställs mot andra typer av investeringar och att inbördes
avvägningar görs. Finansutskottet anser därmed att motion Fi411 bör
avstyrkas.

Finansutskottet anser slutligen beträffande kravet i motion Fi 14 (vpk) om

FiU 1987/88:25

33

3 Riksdagen 1987/88. 5 sami. Nr25

en självständig och sammanhållen beställarstrategi för staten att den
allmänna inriktningen, i likhet med vad som ovan anförts, skall vara att varje
myndighet skall ta det fulla ansvaret för sina ADB-investeringar. Det behov
av samordning som därutöver eventuellt kan behövas kan tillgodoses genom
den konsultroll som statskontoret bör tilldelas. Motionsyrkandet avstyrks
därför.

Sammanfattningsvis anser finansutskottet att motionerna Fil3 yrkande 4,
Fil5 yrkande 5 och Filö yrkande 7 bör bifallas av riksdagen samt att
motionerna Fi 14 yrkande 2 och Fi411 bör avslås av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande ADB-investeringar
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Fil3 yrkande 4,
1987/88:Fi 15 yrkande 5 och 1987/88:Fil6 yrkande 7 samt med avslag
på motionerna 1987/88:Fi 14 yrkande 2 och 1987/88:Fi411 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. ADB-investeringar (mom. 6)

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Finansutskottet
anser” och slutar med ”motion Fi411 (c)” bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser slutligen beträffande kravet i motion Fil4 (vpk) om
en självständig och sammanhållen beställarstrategi för staten att det krävs en
medveten statlig strategi - helst en strategi gemensam för hela den offentliga
sektorn. En sådan strategi bör, enligt utskottet, främst ta sikte på två saker.
Det ena är att skapa större självständighet, då det gäller programvara och
utrustning för att därigenom inte falla in i ytterligare beroende av de stora
datajättarnas färdigformulerade lösningar. Det andra är att staten, enligt
utskottets mening, bör utnyttja sin position som beställare. Med medvetna
krav och en genomtänkt hållning kan staten, enligt utskottets mening, göra
sig självständigare och därmed också påverka dataföretagen och datautvecklingen.

Sammanfattningsvis anser finansutskottet att motion Fil4 (vpk) yrkande 2
bör bifallas av riksdagen och att motionerna Fil3 (c) yrkande 4, Fil5 (m)
yrkande 5, Fi 16 (fp) yrkande 7 och Fi411 bör avslås av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande ADB-investeringar
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fil4 yrkande 2 och med
avslag på motionerna 1987/88:Fil3 yrkande 4,1987/88:Fil5 yrkande 5,
1987/88:Fil6 yrkande 7 och 1987/88:Fi411 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

FiU 1987/88:25

34

11. Standardisering och normering(mom. 7)

Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Margit Gennser (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Finansutskottet
anser” och slutar med ”yrkande 6” bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fil5 (m) att
standardisering är väsentlig inom ADB-omådet. Den standardisering som
bör ske inom statsförvaltningen bör i första hand utgå från det internationella
och europeiska standardiseringsarbetet. Även det standardiseringsarbete
som utförs inom svenska standardiseringsorganisationer, såsom SIS, bör
givetvis beaktas. För att underlätta kommunikation mellan olika delar av
statsförvaltningen kan det finnas anledning att förorda vissa enhetliga
lösningar som inte är standarder. Statskontoret bör enligt utskottets mening
kunna utfärda rekommendationer i dessa avseenden.

Beträffande den utredning om en gemensam datakommunikationslösning
som statskontoret skall genomföra, enligt propositionen, anser utskottet att
denna i första hand skall omfatta de större datakommunikationsanvändarna
bland de civila förvaltningsmyndigheterna, såsom riksförsäkringsverket,
riksskatteverket, löne- och pensionsverket och arbetsmarknadsverket. Allmänt
gäller, enligt utskottets mening, att varje myndighet måste få göra en
egen bedömning av fördelar och nackdelar innan man tar ställning till om
man skall ansluta sig.

Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att motion Fil5 (m) yrkande
6 bör bifallas av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande standardisering och normering
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fil5 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Samverkan mellan stat, kommun och landsting (mom. 8)
Gunnar Björk och Rolf Kenneryd (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Enligt
utskottets mening innebär den modell” och slutar med ”av riksdagen” bort
ha följande lydelse:

Utskottets åsikt att myndigheter och organisationer själva måste utveckla
sina datasystem gäller självfallet också kommunerna. Statskontoret bör, som
motionärerna framhåller, kunna ha en konsultroll. Centrala direktiv och
riktlinjer får, enligt utskottets mening, dock inte förhindra en utveckling
anpassad efter kommunens egna behov och förutsättningar.

Utskottet anser således att motion Fil3 (c) yrkande 6 bör bifallas av
riksdagen och att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna att
kommunerna självständigt bör utveckla sina datasystem utan centrala
direktiv.

FiU 1987/88:25

35

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande samverkan mellan stat, kommun och landsting

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fil3 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. DAFA och ESKA Statskonsult AB (mom. 9)

Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Margit Gennser (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Finansutskottet
behandlade” och slutar med ”yrkandena 7 och 8” bort ha följande
lydelse:

Frågan om försäljning av QZ ingår i den del av propositionen som har
överlämnats till utbildningsutskottet för beredning. Finansutskottet vill
emellertid beträffande DAFA framhålla att regeringen bör låta utreda om
det finns några vägande skäl för att någon del av DAFA:s nuvarande
verksamhet bör ligga kvar i statlig ägo. Regeringen bör dessutom låta göra en
förutsättningslös utredning av uppgifter, omfattning och ägarförhållanden
för ESKA Statskonsult AB.

Vad utskottet ovan anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande DAFA och ESKA Statskonsult AB

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fi 15 yrkandena 7 och 8
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Förvaltning och omprövning av ADB-system (mom. 5)
Gunnar Björk och Rolf Kenneryd (båda c) anför:

Beträffande förvaltning och omprövning av ADB-system vill vi framhålla
följande. Utvecklingen inom ADB-området är mycket snabb. Enligt vår
mening bör det omfattande förnyelsebehov som nu förestår innebära en
förnyelse inriktad mot decentralisering, som bör genomföras under parlamentarisk
medverkan. Detta kan lämpligen ske i en parlamentarisk utredning
eller genom att återupprätta datadelegationen med dess parlamentariska
sammansättning.

2. Forskning och utveckling och datorcentralen QZ (mom. 13)

Margitta Edgren och Lennart Alsén (båda fp) anför:

Beträffande forskning och utveckling för informationsteknologi i offentlig
verksamhet nöjer sig propositionen med att föreslå inrättande av ett tillfälligt
”utvecklingsråd” inom statskontoret. Vi anser att detta är en för passiv

FiU 1987/88:25

36

inställning. Det finns goda möjligheter att med hjälp av t.ex. medel från
Informationsteknologiprogrammet (via STU eller televerket) starta offentliga
demonstrationssystem av allmänt intresse. Som exempel vill vi nämna
användning av s.k. intelligenta kort för sjukjournaler, prov med ökad
tillgång till samhällsinformation via hemterminaler, regionala lokala kommunikationssystem
m.m.

I propositionen föreslås att datorcentralen QZ skall omvandlas till bolag och
drivas på affärsmässiga grunder. Propositionen föreslår en samordning med
det statliga bolaget DAFA AB. Finansutskottet har överlämnat bilaga 2, i
vilken denna fråga ingår, till utbildningsutskottet för beredning. Vi vill dock i
detta sammanhang framhålla att vi anser att QZ bör bolagiseras och
försäljas. Vi anser att privata ägare bör kunna driva QZ i öppen regi.

FiU 1987/88:25

4 Riksdagen 1987188. 5 sami. Nr25

Försvarsutskottets yttrande
1987/88:2 y

över proposition 1987/88:95 om datapolitik för
statsförvaltningen

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett försvarsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1987/88:95 om datapolitik för statsförvaltningen och motioner i
anslutning härtill. Försvarsutskottets yttrande berör främst avsnittet 3.6 om
organisation av säkerhetsarbetet och omfattar också ett antal till utskottet
hänvisade motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1988, nämligen
FÖ501, Fö511 samt Fö526. Dessa överlämnas till finansutskottet - under
förutsättning av dess medgivande - med detta yttrande.

Motionerna

Väckta under allmänna motionstiden 1988

1987/88:Fö501 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om säkerhet och
sårbarhet.

1987/88:Fö511 av Bengt Kindbom m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk sårbarhetsberedning
tillsätts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om parlamentarisk medverkan i datautvecklingsarbetet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om decentralisering av dataregistren.

1987/88:Fö526 av Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hanteringen av sårbarhetsfrågorna inom regeringskansliet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sårbarhetsanalys i samband med utredningsförslag om inrättande
av nya register,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till krav på kryptering av
sekretessbelagd information vid datakommunikation,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sammanställning och försäljning av information som kan vara till
skada för rikets säkerhet.

FiU 1987/88:25

Bilaga 1

38

Väckta med anledning av proposition 1987/88:95

1987/88:Fil5 av Lars Tobisson m.fl. (m) såvitt gäller yrkande 3 att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs angående
sårbarhetsarbetets organisation.

1987/88:Fil6 av Anne Wibble m.fl. (fp) såvitt gäller yrkande 6 att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om ansvaret
för säkerhetsarbetet.

Inledning

Riksdagen behandlade - med anledning av vissa under den allmänna
motionstiden 1987 väckta motioner - frågor rörande ADB-sårbarhet och
ADB-säkerhet hösten 1987 (FöU 1987/88:1, rskr. 24). Det finns i detta
sammanhang anledning att återge huvuddragen i vad försvarsutskottet i sitt
betänkande därvid anförde som sin - sedermera riksdagens - mening
beträffande datasäkerhetsarbetets organisation och vidgade uppgifter för
överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB).

Sålunda konstaterade utskottet bl.a. att beredskapsplaneringen inom
ADB-området förefaller vara i stort behov av aktivering, att ADBsårbarheten
inom ADB-användande myndigheter och organ ofta är oacceptabelt
hög, att rollfördelningen mellan de olika centrala myndigheter som har
ett partiellt ansvar för samordningen av åtgärder för att minska ADBsårbarheten
inte är helt utklarad samt att det därför är av stor vikt att ett
samlat grepp tas på ADB-säkerhetsfrågorna, syftande till ett förtydligande
av samordningsansvaret och ett undvikande av ineffektivt dubbelarbete.

I betänkandet anförde utskottet vidare:

Den självklara och nödvändiga utgångspunkten är dock att ADB-säkerhetsarbetet
i allt väsentligt utgör systemanvändarens ansvar. ADB-säkerhetsfrågorna
är så mångfacetterade, komplexa och specifika för olika system och
användare att det torde vara omöjligt för ett överordnat organ att skaffa sig
kunskap om de svagheter som vidlåder det enskilda systemet. De totala
sammanlagda kostnaderna för de olika åtgärder som erfordras för att
väsentligt nedbringa ADB-sårbarheten i samhället skulle därtill bli mycket
höga. De som avser att utnyttja ADB för sin verksamhet under kriser och i
krig torde i allmänhet vara de användare som även i fredstid bör eftersträva
särskilt hög systemsäkerhet. Det huvudsakliga ADB-säkerhetsarbetet måste
således bedrivas av den ansvarige systeminnehavaren i fråga om organisation,
säkerhetsrutiner, personal, tekniska anordningar, fysiskt skydd, personalutbildning,
m.m.

Vad som erfordras på central nivå är således en kraftsamling när det gäller
samordning och praktiskt främjande av ADB-säkerhetsarbetet i varje fall
under en övergångsperiod till dess ADB-tiilvänjningen i samhället hunnit
därhän att huvudregeln om varje ADB-användares primära säkerhetsansvar
fått fast form.

Frågan om vilken av de aktuella myndigheterna som i detta kraftsamlande
syfte i första hand skulle kunna ges vidgade uppgifter bör enligt utskottets
mening bl.a. ses i sammanhang med frågan om huruvida det är ändamålsenligt
att. som hittills, i fråga om ADB-säkerhet och ADB-sårbarhet särskilja
problemen i fred från de som gäller för kriser och krig. Utskottet finner för

FiU 1987/88:25

Bilaga 1

39

sin del övervägande skäl tala för att ett organisatoriskt särskiljande är sakligt
omotiverat och olämpligt. Problemen är tillräckligt likartade för att de
lämpligen bör behandlas i ett sammanhang. I konsekvens härmed och mot
bakgrund av existerande kompetens och inriktning inom resp. myndighet
anser utskottet att det påtalade behovet av samordning, kraftsamling och
överblick inom ADB-säkerhetsområdet i första hand bör tillgodoses genom
att ÖCB ges vidgade uppgifter på detta område. De resursfrågor som därvid
aktualiseras torde hanteras inom ramen för den löpande budgetprocessen.

Utskottet anser att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna
vad som i det föregående har anförts om vidgade uppgifter på ADBsäkerhetsområdet
för ÖCB.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposition 1987/88:95 konstaterar föredragande statsråden Holmberg och
Bodström inledningsvis i vad avser frågor rörande säkerhet och sekretess
inom dataområdet (kap. 3) att man utan inbördes skarpa gränser kan urskilja
följande huvudområden:

- den grundläggande säkerhet i fred som omfattar systemkvalitet, reservfunktioner,
intrångsskydd, fysiska hot som sabotage och terrorism, etc.,

- den ytterligare säkerhet som avser särskild utformning av vissa system för

att kunna stödja funktioner som skall verka under kris och i krig.

I propositionen konstateras vidare att ett antal myndigheter har ansvar för
olika delar av säkerhetsarbetet och att det finns ett behov av att precisera
deras uppgifter och att skapa en organisatorisk grund för samordning,
kraftsamling och överblick över beredskapsplaneringen och säkerheten i
ADB-systemen.

Härutöver anförs att alla myndigheter som har ansvar för ADB-system,
vilka den egna eller andras verksamhet är beroende av, bör ha en klar
uppfattning om säkerheten i ADB-verksamheten. Dessa myndigheter skall
därför, enligt vad som föreskrivs i propositionen, senast budgetåret 1989/90
ha genomfört säkerhetsanalyser för dessa system samt vid behov ha utarbetat
en plan för erforderliga säkerhetshöjande åtgärder. I propositionen anförs
att statskontoret bör ges i uppdrag att sammanställa resultaten av dessa
säkerhetsanalyser och till regeringen i samråd med ÖCB redovisa en
bedömning av analyserna samt planerade eller vidtagna åtgärder vid
myndigheterna med anledning av analyserna.

Beträffande organisationen av ADB-säkerhetsarbetet i övrigt anförs i
propositionen (bil. 3.6, s. 33-36) att överstyrelsen för civil beredskap, ÖCB,
och statskontoret har ansvaret för främst samordning och sårbarhets- och
säkerhetsfrågor i fred, under kris och i krig. Med hänvisning till riksdagens
ställningstaganden hösten 1987 i dessa frågor behandlas frågan rörande
ansvarsfördelningen mellan dessa båda myndigheter och även rollen för den
särskilda samrådsgrupp för samhällets säkerhet inom dataområdet (SAMS)
som tillsatts inom regeringskansliet.

Härvid anförs beträffande ÖCB bl.a. att överstyrelsen bör få i uppdrag att
utreda behovet av styrmedel för att förverkliga en samhällsövergripande
beredskapsplan för landets ADB-beroende vid krigsfara eller krig. Vidare
bör ÖCB enligt propositionen belysa förutsättningarna för att också utfärda

FiU 1987/88:25

Bilaga 1

40

riktlinjer för förberedelser i fred som ger tillräcklig ADB-säkerhet vid
krigsfara eller i krig. Det sägs i propositionen kunna vara möjligt att i samma
riskanalys och i samma planeringsprocess behandla säkerhetsåtgärder för
såväl fred som kris och krig samt formulera de funktionskrav som samhällsviktiga
ADB-system skall kunna leva upp till.

ÖCB:s övergripande ansvar för beredskapsplaneringen av bl.a. säkerhet
som följd av ADB-användningen är enligt propositionen emellertid så nytt
att det ännu saknas erfarenheter av hela planeringsprocessen, exempelvis
beträffande finansieringen av åtgärder som inte är motiverade för enbart
fredssamhället. ÖCB bör därför enligt propositionen få i uppdrag att
närmare utveckla frågor rörande beredskapsplaneringens styrmedel, som ett
första steg i riktning mot att utöka ÖCB:s ansvar till att också omfatta
riktlinjer för förberedelser i fred för att uppnå tillräcklig ADB-säkerhet i kris
och krig.

Beträffande statskontoret sägs i propositionen att kontoret bör ha kvar
sina nuvarande uppgifter inom säkerhetsområdet. Däri ingår enligt propositionen
att ha ett samordningsansvar för ADB-säkerheten i fred inom den
civila statsförvaltningen inkl. affärsverken. I sitt säkerhetsarbete skall
statskontoret bl.a. utgå från de krav på ADB-säkerhet i kris och krig som
kommer fram i ÖCB:s arbete.

Försvarsutskottet
Organisation av ADB-säkerhetsarbetet

Utskottet konstaterar att regeringen i föreliggande proposition sökt ta fasta
på och närmare konkretisera bl.a. vad som från riksdagens sida hösten 1987
tillkännagavs i inledningsvis återgivna utskottsbetänkande om ADB-sårbarhet
och ADB-säkerhet. Vad utskottet i det sammanhanget anförde utgör den
självklara utgångspunkten för utskottets här föreliggande ställningstagande
till den inriktning som redovisas i propositionen och till de motioner som
omfattas av detta yttrande.

Utskottet biträder således den uppfattning som uttrycks i propositionen
och som även i väsentliga avseenden kommer till uttryck i motionerna i
berörda delar, nämligen att det saknas en samlad bild över sårbarheten/
säkerheten i ADB-verksamheten och konsekvenserna av störningar och att
det därför finns ett behov av att skapa en organisatorisk grund för
samordning, kraftsamling och överblick över beredskapsplaneringen och
säkerheten i ADB-systemen. Utskottet biträder också vad som anförs i
propositionen om det lämpliga i att stegvis skapa konkreta former för
tillämpningen av de av riksdagen angivna riktlinjerna beträffande ÖCB:s
utökade samordningsansvar och ansvar för att bl.a. tillhandahålla det för
ADB-säkerhetsarbetet nödvändiga riskanalysunderlaget.

I tre motioner från den allmänna motionstiden 1988 berörs frågor rörande
ADB-säkerhetsarbetets bedrivande.

I motion 1987/88:Fö501 (fp) framhålls att det huvudsakliga ansvaret för en
enskild myndighets säkerhetsarbete och sårbarhetskontroll ligger på myndigheten
själv. Vidare anförs att sårbarhetsberedningen i sitt arbete visade att

FiU 1987/88:25

Bilaga 1

41

det också är nödvändigt att statsmakterna har ett samlat grepp över dessa
frågor. Det finns, heter det, gemensamma metodproblem för situationer i
såväl fred som krig, något som hösten 1987 bekräftades av försvarsutskottet
som föreslog ÖCB som samordningsmyndighet. I motionen anges därefter
ett antal konkreta uppgifter som i enlighet härmed borde åläggas ÖCB,
däribland ansvaret för principer om undanförsel och förstöring av ADBregister
och uppgifter i händelse av krig.

I motion 1987/88:Fö511 (c) anförs bl.a. att ett sätt att öka säkerheten och
minska sårbarheten i de funktioner som är beroende av ADB-teknik vore att
begränsa användningen av stora centrala dataregister. Motionärerna anser
att ADB-användning inom myndigheter och andra offentliga organisationer
skall baseras på små decentraliserade datasystem. Regeringen bör enligt
motionärerna ges i uppdrag att utarbeta planer för decentralisering av de
centrala dataregistren inom olika centrala förvaltningar. Slutligen framhåller
motionärerna att sårbarhetsfrågorna och datafrågornas handläggning måste
ges en förstärkt parlamentarisk förankring. I ett yrkande hemställs att
riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk sårbarhetsberedning
tillsätts.

I motion 1987/88:Fö526 (m) anförs att de brister inom ADB-säkerhetsområdet
som sårbarhetsberedningen pekade på ännu kvarstår och att det i dag
inte finns något organ med ett samlat och övergripande ansvar för den
nationella säkerheten, trots det ansvar som nu lagts på ÖCB. Det är enligt
motionärerna nödvändigt att regeringen snarast till riksdagen redovisar vilka
åtgärder man avser att vidta för att minska sårbarheten. Samtidigt bör
regeringen, framhålls det, till riksdagen redovisa en organisation för
sårbarhetsfrågornas hantering med klara ansvarsförhållanden inom regeringskansliet.

Frågorna om ADB-säkerhetsarbetets organisation berörs även i ett par
motioner som väckts med anledning av proposition 1987/88:95.

I motion 1987/88:Fi 15 (m) noteras att regeringen valt att låta statskontoret
ta ett samordningsansvar för ADB-säkerheten i fred inom den civila
statsförvaltningen inkl. affärsverken. Enligt motionärerna finns det nu risk
att sårbarhetsfrågorna splittras mellan ÖCB, statskontoret och SAMS. De
framhåller att en organisation med en gemensam handläggning av sårbarhetsfrågorna
både i fredstid och för kris- och krigslägen hade varit att
föredra. Med den nuvarande organisationen åvilar det regeringen ett stort
ansvar att tillse att sårbarhetsfrågorna beaktas såväl inom den statliga
sektorn som inom övriga samhällssektorer. Motionärerna anser även att
statskontorets samordningsansvar på detta område bör inskränkas till den
civila statsförvaltningen, exkl. affärsverken.

I motion 1987/88:Fi 16 (fp), slutligen, avvisar motionärerna den ansvarsuppdelning
som redovisas i propositionen mellan ÖCB och statskontoret.
Motionärerna anser att uppdelningen enligt propositionen är oklar och
överlappande och därtill ej i överensstämmelse med riksdagens tillkännagivande
hösten 1987. ÖCB har enligt motionärernas mening tilldelats ansvaret
för säkerhetsarbetet och skall ha det i fortsättningen.

Utskottet får med anledning av dessa motioner anföra följande. Utskottet
erinrar om att det var mot bakgrund av ett antal motionsyrkanden om

FiU 1987/88:25

Bilaga 1

42

effektiviserad samordning av och parlamentariskt deltagande i ADBsäkerhetsarbetet,
m.m. som utskottet hösten 1987 enigt uttalade att ÖCB
borde kunna ges vidgade uppgifter i syfte att tillgodose det påtalade behovet
av samordning, kraftsamling och överblick inom ADB-säkerhetsområdet.
Utskottet kvarstår vid sin bedömning att det därmed inte finns några vägande
skäl för inrättande av ett särskilt sårbarhetsorgan eller tillsättande av en
parlamentarisk sårbarhetsutredning. Yrkandena 1 och 2 i motion 1987/
88:Fö511 (c) bör således avslås av riksdagen.

Utskottet har inhämtat att ett samråd upprättats mellan främst ÖCB och
statskontoret för att diskutera fram en lämplig och preciserad roll- och
ansvarsfördelning. Den inriktning som nu redovisas i propositionen beträffande
ansvarsfördelningen utgår i hög grad från resultatet av hittillsvarande
samråd, ett samråd som för övrigt även kommer att fortsätta med sikte på en
ytterligare precisering av ansvarsförhållandena.

Utskottet konstaterar vidare ånyo att ADB-säkerhetsfrågorna och frågorna
om samordning m.m. av ADB-säkerhetsåtgärderna är mångskiftande och
komplexa. Det handlar här om ett område där den inom totalförsvaret
gängse principen om att ett ansvar i fred även utgör ett ansvar i kris och krig
knappast kan äga full tillämplighet. Det gäller således att på sikt finna en
lämplig balans mellan dels principen om systemanvändarens eget ansvar,
dels nödvändigheten av central samordning och överblick över helheten och
dels de olika specifika krav som ställs av olika specialintressenter inom
ADB-området.

Det perspektiv som försvarsutskottet har att anlägga på här behandlade
frågor avser hela samhället och hela spännvidden fred - kris - krig. Utifrån
detta bredare perspektiv har det varit naturligt att - såsom metod att främja
en effektiviserad och aktiverad samordning av ADB-säkerhetsåtgärder - i
första hand förorda att ÖCB ges vidgade uppgifter. Detta gör inte det arbete
som kan bedrivas av bl.a. statskontoret inom dess verksamhetsområde
mindre angeläget.

Utskottet har mot ovanstående bakgrund inga invändningar mot de första
steg i riktning mot förnyade organisationsformer för ADB-säkerhetsarbetets
samordning och bedrivande som redovisas i propositionen. I avvaktan på den
vidare utvecklingen av samarbetet och ansvarsfördelningen mellan berörda
myndigheter i den angivna färdriktningen - och i avvaktan på att ÖCB i
enlighet med regeringens programplaneanvisningar 1988-02-25 skall ange
vilka resursbehov som följer av de nya uppgifterna - anser utskottet att
riksdagen inte bör uttala sig i enlighet med här behandlade motionsyrkanden.
Utskottet avstyrker således bifall till motionerna 1987/88:Fö501 (fp),
1987/88:Fö526 (m), yrkande 1, 1987/88:Fi 15 (m), yrkande 3 samt 1987/
88:Fil6 (fp), yrkande 6.

Andra ADB-säkerhetsfrågor

I motion 1987/88 :Fö511 (c) betonas som framgått ovan att en decentralisering
av dataregistren vore en sårbarhetsminskande åtgärd. Enligt motionärerna
borde riksdagen ge regeringen till känna vad som i motionen i detta
ämne anförs. Utskottet anser emellertid inte att riksdagen bör tillkännage
någon mening i denna fråga. Det är visserligen uppenbart att stora centrala

FiU 1987/88:25

Bilaga 1

43

datasystem är sårbara för störningar, men den tekniska utvecklingen i sig
tenderar att verka i decentraliserande riktning. Dessutom har utskottet
inhämtat att uppmärksamheten inom ADB-användande myndigheter och
organ i ökande grad kommit att riktas mot säkerhetsfrågor även i centrala
system. Utskottet avstyrker med hänvisning härtill bifall till detta motionsyrkande
(yrk. 3).

I motion 1987/88:Fö526 (m), slutligen, tar motionärerna upp vissa frågor
rörande sårbarhetsanalys, kryptering av sekretessbelagd information samt
sammanställning och försäljning av information som kan vara till skada för
rikets säkerhet.

Motionärerna anser att alla myndigheter med ADB-register bör göra en
sårbarhetsanalys och bedöma eventuella störningar och att en sårbarhetsanalys
bör läggas till grund för beslutsfattande om varje nytt register, ett krav
som bör ställas på statliga myndigheter genom tillägg i kommittékungörelsen.
Beträffande datakommunikationernas sårbarhet anför motionärerna
bl.a. att skyddet mot avlyssning snabbt måste vidareutvecklas genom
förbättrade krypteringsmöjligheter. Motionärerna anser att regeringen bör
lämna riksdagen förslag som innebär krav på kryptering vid datakommunikation
av sekretessbelagd information. Härutöver anförs att dagens moderna
ADB-teknik och dess oanade möjligheter till selektering och sammanställningar
gör att hanteringen av en mängd i och för sig oskyldiga uppgifter kan
skada rikets säkerhet. Med exempel från postens transportplaneringssystem
understryks det angelägna i att pröva om vissa informationssammanställningar
är godtagbara med avseende på rikets säkerhet.

Med hänsyn till vad som i propositionen föreskrivs beträffande genomförande
av säkerhetsanalyser senast budgetåret 1989/90 finner utskottet att
motionsyrkandet om sårbarhetsanalys i så hög grad får anses tillgodosett att
något ytterligare uttalande från riksdagens sida inte är befogat. Beträffande
övriga yrkanden utgår utskottet ifrån att de aspekter som där behandlas noga
beaktas inom ramen för det säkerhetsfrämjande och säkerhetssamordnande
arbete som bedrivs. Härutöver torde dessa frågor kunna uppmärksammas i
de förnyade direktiv till samrådsgruppen för samhällets säkerhet inom
dataområdet, SAMS, som aviseras i propositionen. Utskottet anser dock inte
att riksdagen har anledning uttala någon mening om dessa frågor. Av det
anförda framgår att utskottet avstyrker bifall till här behandlade yrkanden i
motion 1987/88:Fö526 (yrk. 2-4).

Stockholm den 14 april 1988
På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

Närvarande: Arne Andersson i Ljung (m), Roland Brännström (s). Gunhild
Bolander (c), Evert Hedberg (s), Göthe Knutson (m). Ingemar Konradsson
(s). Ingvar Björk (s). Hans Lindblad (fp). Olle Aulin (m). Iréne Vestlund (s),
Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c). Christer Skoog (s). Barbro Evermo
Palmerlund (s), Lennart Holmsten (s) och Carl-Johan Wilson (fp).

FiU 1987/88:25

Bilaga 1

44

Avvikande mening
Organisation av ADB-säkerhetsarbetet

Arne Andersson i Ljung, Göthe Knutson och Olle Aulin (alla m) anser att i
den del av yttrandet - under rubriken Organisation av ADB-säkerhetsarbetet
- som på s. 43 börjar med ”Det perspektiv” och slutar med ”mindre
angeläget” sista meningen borde ha utgått.

FiU 1987/88:25

Bilaga 1

45

Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1987/88:2 y

om datapolitik i statsförvaltningen

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1987/88:95 om datapolitik för statsförvaltningen jämte motioner
i de delar som rör arbetsmarknadsutskottets beredningsområden.

Arbetsmarknadsutskottet behandlar i sitt yttrande de frågor som hänger
samman med de anställda och ADB-tekniken, dvs. främst kompetensutvecklingen
(kap. 2).

I propositionen framhålls ADB-teknikens viktiga roll i förnyelsen av den
statliga sektorn. Den innebär bl.a. att handläggningstiderna hos myndigheterna
kan förkortas och att resurserna kan utnyttjas mer effektivt.

Utvecklingen när det gäller utnyttjande av ADB i statsförvaltningen har
gått mycket snabbt. Antalet datoriserade arbetsplatser har ökat från ca
22 000 år 1983 till 73 000 år 1987.

Det är självklart att en sådan utveckling ställer krav på personalen. Som
framhålls i propositionen är de anställdas engagemang i verksamheten och
förändringsarbetet en förutsättning för ett positivt resultat. De bör därför ges
en framträdande roll och ett betydande inflytande i utvecklingsarbetet.

1 propositionen ägnas ett särskilt avsnitt åt de anställdas behov av
kompetensutveckling. Det framhålls bl.a. att en ökad kompetens i utvecklings-
och ADB-frågor är av avgörande betydelse för förnyelsearbetet.

Den allmänna kompetenshöjning som krävs i ett långsiktigt perspektiv är
enligt propositionen i första hand en uppgift för det allmänna utbildningsväsendet.
Även den statliga personalutbildningen måste emellertid beakta
långsiktiga och strukturella förändringar i kompetensbehoven. Staten har
som arbetsgivare ett ansvar för att stödja en utveckling av kompetens och
arbetsinnehåll för de grupper som berörs av den ökade datoriseringen i
statsförvaltningen.

I propositionen anförs att det härvid är särskilt viktigt att beakta de
grupper som utsätts för de största omstäilningsbehoven. Dit hör självklart de
korttidsutbildade. Successivt kommer emellertid också arbetsinnehållet för
andra grupper att behöva förändras för att man fullt ut skall kunna utnyttja
datorstödet. Detta gör att utbildningsbehoven inte är generella och enkla. I
flertalet fall krävs en noggrann analys av utbildningsbehoven hos varje
enskild myndighet.

Departementschefen framhåller att kompetensutvecklingen på ADBområdet
särskilt bör stimuleras för tre personalkategorier, nämligen verks -

FiU 1987/88:25

Bilaga 2

46

chefer och ledningsgrupper, anställda som kommer att leda eller medverka i
utvecklingsarbete och använda ADB-system samt personal vars arbetssituation
radikalt förändras som en följd av datorisering, t.ex. biträdes- och
assistentpersonal.

Behovet av utbildning för de olika personalkategorierna tas upp i fyra
motioner. I motion 1987/88:Fil5 av Lars Tobisson m.fl. (m) framhålls att det
utöver de personalgrupper som anges i propositionen är viktigt att myndigheterna
beaktar utvecklingsmöjligheterna för handläggande personal. Erfarenheter
från privata företag och en del myndigheter visar att adekvat
datorstöd i form av ordbehandling, databaser, kalkylprogram och beslutsfattarstöd
genom s.k. artificiella intelligensprogram avsevärt kan höja handläggares
effektivitet samtidigt som kvaliteten kan förbättras.

Anne Wibble m.fl. (fp) anför i motion 1987/88:Fil6 att den ordning som
anges i propositionen för de grupper som bör prioriteras i utbildningshänseende
är typisk för regeringens synsätt. Klyftan mellan högre tjänstemän
(oftast män) och kortutbildade (oftast kvinnor) kommer att öka. Enligt
motionärerna är det i stället naturligt att använda den motsatta ordningen
och låta resonemangen utgå från åtgärder för flertalet av de anställda. Först
därefter bör man ta itu med chefernas kompetensutveckling.

I motion 1987/88:Fil3 av Bengt Kindbom och Gunnar Björk (båda c)
framhålls att det är den som arbetar med ADB-tekniken som bäst vet hur
kompetens och arbetsinnehåll kan utvecklas med datorstödet. Den grundläggande
förutsättningen för att detta skall fungera är att alla på en arbetsplats
får utbildning i datafrågor.

Vpk pekar i partimotionen 1987/88:Fi 14 på fragmentiseringen av det
mänskliga arbetet, vilken sägs vara en tungt vägande praktisk faktor i
uppkomst och befästande av klasskillnader och social diskriminering, liksom
könsrelaterade mönster, ensidiga arbetsmiljöer och orättvis lönespridning.
Datorisering kan i sämsta fall ta sig uttryck som befäster och fördjupar
sådana mönster.

Datoriseringen innebär emellertid - fortsätter motionärerna - också helt
andra möjligheter. I kombination med en bredare utbildning av i första hand
anställda med lägre tjänstegrader, kan motsatta mönster främjas. När
möjlighet finns för alla att utöva en mer mångsidig kapacitet har detta en rad
gynnsamma följder. Kompetens, som eljest förblir outnyttjad, tas till vara.
Olika grupper av anställda kan lättare rycka in för varandra och får en bättre
insikt i varandras arbetsuppgifter. Arbetsledningen förenklas i och med att
de anställda själva i långt högre grad kan leda och organisera sin verksamhet.
En mer demokratisk struktur och organisation kan byggas upp, och en
mindre ojämlik löne- och tjänstefördelning kan bli följden.

Utskottet vill inledningsvis instämma i vad som anförs i propositionen om
behovet av en målmedveten satsning på den statliga personalens kompetensutveckling
i samband med ADB-teknikens införande. Som också framhålls i
motion Fl 13 (c) bör samtliga anställda på en arbetsplats där ADB-tekniken
introduceras erhålla utbildning om den nya teknikens huvudsakliga användning
m.m. Utskottet delar emellertid uppfattningen i propositionen att det
kan finnas särskild anledning att ge de grupper som utsätts för de största
omställningsbehoven en adekvat utbildning. Utskottet har inte uppfattat att

FiU 1987/88:25

Bilaga 2

47

de grupper som enligt propositionen bör prioriteras är angivna med en
inbördes rangordning. Det saknas sålunda anledning att ställa den ena
gruppen mot den andra i här aktuellt avseende.

Utskottet delar uppfattningen i motion Fi 16 (fp) beträffande utbildningsbehovet
för den personal vars arbetssituation radikalt förändras vid införandet
av den nya tekniken, dvs. främst biträdes- och assistentpersonalen. För
denna personalkategori medför utvecklingen att de ”traditionella” arbetsuppgifterna
försvinner i och med att handläggarna i allt större utsträckning
får tillgång till egna dataterminaler. Genom utbildning kan biträden och
assistenter ges möjligheter till nya karriärvägar. Denna fråga är också - som
framhålls i propositionen - väsentlig ur jämställdhetssynpunkt. Till den
senare frågan återkommer utskottet senare i framställningen. Som också
anförs i motion Fi 14 (vpk) kan en sådan utveckling också innebära att en
kompetens som eljest förblir outnyttjad kan tas till vara.

Utskottet har i det föregående framhållit behovet av utbildning av samtliga
anställda i samband med införandet av ADB-tekniken vid myndigheterna.
Det sagda innebär att utskottet inte har någon invändning mot vad som
anförs i motion Fi 15 (m) om behovet av utbildning även för handläggarna.

Utskottet tillstyrker sammanfattningsvis vad som anförs i propositionen
beträffande inriktningen på utbildningsverksamheten för den statliga personalen
i samband med ADB-teknikens införande. De i sammanhanget
behandlade motionerna bör med hänvisning till det anförda inte föranleda
något initiativ från riksdagens sida i här aktuella delar.

Utskottet tar härefter upp frågan om jämställdhet och ADB-användning.
Som utskottet ovan anfört kommer arbetsuppgifterna för biträdes- och
assistentpersonalen att genomgå väsentliga förändringar vid införandet av
den nya tekniken. Särskilda utbildningsinsatser bör därför riktas mot denna
personalkategori. Som anförs i propositionen är de som arbetar i biträdesoch
assistentbefattningar främst kvinnor. Datorisering och ny teknik påverkar
således i hög grad de yrkesområden som domineras av kvinnor. Andelen
kvinnor är för övrigt stor bland de korttidsutbildade. Samtidigt kan
konstateras att kvinnor i mindre utsträckning än män får del av den statliga
personalutbildningen.

I propositionen föreslås mot den angivna bakgrunden att en vägledning
bör utarbetas för myndigheternas arbete med att inom ADB-området skapa
utvecklingsmöjligheter, nya yrkesroller och karriärvägar för dem som nu
arbetar i biträdes- och assistentbefattningar, dvs. främst kvinnor. Vägledningen
skall särskilt inriktas på att beskriva hur man kan skapa mer
kvalificerade befattningar på ADB-området för dessa personalkategorier.
Detta uppdrag bör ges till statens institut för personalutveckling (SIPU).

I motion Fi 16 (fp) framhålls i denna del att uppdraget till SIPU skall gesett
bestämt datum då det skall vara genomfört. Syftet med vägledningen bör
vidare vidgas och också handla om att ta till vara kvinnors goda praktiska
erfarenheter av att arbeta med ADB och hur dessa kan tas till vara.

Utskottet delar uppfattningen i propositionen att en särskild vägledning
bör utarbetas i syfte att främja jämställdheten på de statliga arbetsplatserna i
samband med införandet av ADB-tekniken. Utskottet har anledning utgå
fran att arbetet med att ta fram denna vägledning bedrivs skyndsamt. Något

FiU 1987/88:25

Bilaga 2

48

bestämt datum för när arbetet skall vara slutfört kan emellertid inte anses
erforderligt. Det bör ankomma på SIPU att ta ställning till den föreslagna
vägledningens närmare innehåll utöver vad som framgår i propositionen.
Motion Fi 16 (fp) bör med hänvisning härtill lämnas utan åtgärd i aktuell del.

När det gäller frågan om utbildningsanordnare utgår propositionen från att
SIPU och statskontoret skall ta ett betydande ansvar för de erforderliga
utbildningsinsatserna. Detta utesluter inte enligt utskottets mening att även
andra utbildningsanordnare kan komma i fråga. Utskottet utgår från att
utbildningsverksamheten bedrivs på ett kvalificerat och kompetent sätt. Med
det anförda bör motionerna Fi 15 (m) och Fil6 (fp) i här berörda delar inte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet vill slutligen beträffande utbildningen av de statligt anställda i
här aktuellt avseende i likhet med propositionen framhålla att lärandet av
den nya tekniken så långt möjligt skall ingå som en naturlig del i arbetet och
att kompetensutvecklande insatser bedrivs i direkt anslutning till myndigheternas
verksamhet. Genomförandet bör - som framhålls i propositionen -bekostas av berörda myndigheter inom befintliga ekonomiska ramar.

Utskottet tillstyrker att medel från trettonde huvudtitelns anslag C 8.
Bidrag till vissa utvecklingsåtgärder får tas i anspråk för utveckling av
hjälpmedel för myndighetsorienterad kompetensutveckling riktad mot de
prioriterade personalgrupperna.

Utöver vad utskottet ovan uttalat avseende kompetensutvecklingen i
statsförvaltningen vill utskottet med anledning av vad som anförs i motion
1987/88: Fi 13 (c) framhålla datateknikens betydelse för den regionala utvecklingen.
Ett tillvaratagande av den nya teknikens möjligheter till en decentralisering
av uppgifter inom de statliga myndigheterna kan ge nya arbetstillfällen
i de sysselsättningsmässigt svaga regionerna. Vidare kan uppnås en
angelägen kompetenshöjning i dessa regioner. Hithörande frågor behandlas
av arbetsmarknadsutskottet i betänkandet AU 1987/88:13.

Stockholm den 12 april 1988
På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Alf Wennerfors (m).
Lahja Exner (s). Börje Hörnlund (c). Gustav Persson (s), Sten Östlund (s),
Bo Nilsson (s). Charlotte Branting (fp). Inge Carlsson (s). Kersti Johansson
(c). Sven Lundberg (s). Ingrid Hemmingsson (m), Erik Holmkvist (m) och
Karl-Erik Persson (vpk).

FiU 1987/88:25

Bilaga 2

49

Avvikande mening

Utbildning för de olika personalkategorierna

FiU 1987/88:25

Bilaga 2

Karl-Erik Persson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 47
börjar med ”Utskottet vill” och på s. 48 slutar med ”aktuella delar” bort ha
följande lydelse:

Det är en självklarhet att staten tar sitt ansvar när det gäller utbildning av den
egna personalen i samband med införandet av ADB-tekniken. Utbildningen
bör - som framhålls i motion Fil4 (vpk) - läggas upp på ett sådant sätt att den
i första hand riktas mot de anställda med lägre tjänstegrader. Ges denna
grupp en bredare utbildning motverkas tendenserna till ökade klasskillnader
och social diskriminering, könsrelaterade mönster, ensidiga arbetsmiljöer
och orättvis lönespridning.

Det gäller att stimulera de anställda att utnyttja sin kapacitet fullt ut.
Därmed kan olika grupper av anställda lättare rycka in för varandra och få en
bättre insikt i varandras arbetsuppgifter. Arbetsledningen förenklas i och
med att de anställda själva i långt högre grad kan leda och organisera sin
verksamhet. Vidare ges förutsättningar att undvika ensidigt arbete.

Utskottet ställer sig sammanfattningsvis bakom kravet i motion Fil4 (vpk)
på att en mer demokratiskt strukturerad organisation byggs upp. I detta
ligger att löne- och tjänstefördelningen bör göras mer jämlik än i dag. Detta
synsätt bör ligga till grund för utbildningen i samband med ADB-teknikens
införande i den statliga verksamheten.

Vad utskottet anfört med tillstyrkan av motion Fi 14 i aktuell del bör ges
regeringen till känna. Övriga motioner avstyrks i motsvarande delar.

50

Innehåll

FiU 1987/88:25

Sammanfattning 1

Inledning 1

Propositionerna 2

Motionsyrkandena 3

Utskottet 6

Fortsatt inriktning av datapolitiken för statsförvaltningen 6

Den statliga personalens kompetens inom ADB-området 8

Arbetsmiljö 11

Säkerhet och sekretess 13

Förvaltning och omprövning av ADB-system 17

ADB-investeringar 18

Standardisering och normering 20

Samverkan mellan stat, kommun och landsting 21

Forskning och utveckling 22

DAFA och ESKA Statskonsult AB 22

Anslag och övriga frågor 23

Hemställan 23

Reservationer

1. Fortsatt inriktning av datapolitiken för statsförvaltningen (mom. 1)

(fp, c) 25

2. Fortsatt inriktning av datapolitiken för statsförvaltningen (mom. 1)

(vpk) 26

3. Den statliga personalens kompetens inom ADB-området (mom. 2)

(m) 26

4. Den statliga personalens kompetens inom ADB-området (mom. 2)

(fp) 27

5. Den statliga personalens kompetens inom ADB-området (mom. 2)

(c) 29

6. Den statliga personalens kompetens inom ADB-området (mom. 2)

(vpk) 29

7. Arbetsmiljö (mom. 3) (m, fp, c) 30

8. Säkerhet och sekretess (mom. 4) (m, fp, c) 31

9. ADB-investeringar (mom. 6) (m, fp, c) 33

10. ADB-investeringar (mom. 6) (vpk) 34

11. Standardisering och normering (mom. 7)(m) 35

12. Samverkan mellan stat, kommun och landsting (mom. 8) (c) 35

13. DAFA och ESKA Statskonsult AB (mom. 9) (m) 36

Särskilda yttranden

1. Förvaltning och omprövning av ADB-system (mom. 5) (c) 36

2. Forskning och utveckling och datorcentralen QZ (mom. 13) (fp) ... 36

Bilagor

1. Försvarsutskottets yttrande (FöU 1987/88:2 y)

2. Arbetsmarknadsutskottets yttrande (AU 1987/88:2 y)

38

46

51