Finansutskottets betänkande
1987/88:24

om statliga betalningar och placering av statligt FiU

förvaltade medel (prop. 1987/88:150 bil. 1) 1987/88:24

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet förslagen i kompletteringspropositionen
som rör placering av statligt förvaltade medel. I detta sammanhang
behandlar utskottet också två motioner från den allmänna motionstiden som
rör betalningar till och från staten resp. postgirots monopol på statliga
betalningar.

Utskottet tillstyrker vad som i propositionen anförs om räntebärande
placeringar av statliga medel och det anslagsförslag avseende ränteersättningar
m.m. som framläggs. De behandlade motionsyrkandena avstyrks av
finansutskottet.

Företrädarna för moderata samlingspartiet, folkpartiet och centern har
avlämnat en gemensam reservation beträffande statliga betalningar.

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1987/88:150 (kompletteringspropositionen) bilaga 1 Reviderad
finansplan i vad avser punkt 7 Placering av statligt förvaltade medel
(mom. 12 och 13 i hemställan),

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna 1987/88:Fi711 och
1987/88:Fi714.

Propositionens hemställan

I proposition 150 bilaga 1 har regeringen (finansdepartementet) - efter
föredragning av statsrådet Kjell-Olof Feldt - under punkt 7 (s. 76-79)
föreslagit riksdagen att

12. godkänna vad som anförts om räntebärande placeringar av statliga
medel,

13. för budgetåret 1988/89 till anslaget Ränteersättningar m.m. under
sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 10 000 000 kr.

1 Riksdagen 1987188. 5 sami. Nr 24

Motionsyrkandena

1987/88:Fi711 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att postgirots
gynnade ställning vid statliga betalningar bör upphävas,

2. att riksdagen beträffande riktlinjerna för postverkets förvaltning av sina
likvida medel och de organisatoriska formerna härför som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts,

3. att riksdagen begär att regeringen ändrar bestämmelserna om inbetalning
och återbetalning av mervärdeskatt och punktskatter så att sådan
betalning kan ske via bank,

4. att riksdagen begär att regeringen framlägger förslag om utbetalning av
överskjutande skatt i enlighet med vad i motionen anförts,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbetalning av statliga bidrag och förmåner,

6. att riksdagen begär att regeringen uppdrar åt statens löne- och
pensionsverk att föranstalta om upphandling avseende förmedling av statliga
löner, pensioner och utfallande belopp på grupplivförsäkringar till kontohavare
i andra banker än PKbanken samt

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om snabbare överföring till och från riksbanken av statens betalningar.

1987/88:Fi714 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avskaffande av
postgirots monopolställning.

Placering av statligt förvaltade medel
Propositionen

Statliga myndigheter förvaltar utöver anslagsmedel och avgifter som kan
inflyta i myndighetens verksamhet ofta andra medel. Dessa medel kan avse
donationsmedel eller av statliga avgifter uppbyggda fondbildningar. Medelsförvaltningen
har vanligtvis byggts upp under en lång tidsperiod. Reglerna
för medelsplaceringen uppvisar bl.a. därför en stor variationsrikedom.

Det finns två författningar som övergripande reglerar den statliga medelshanteringen.
Kungörelsen (1968:453) om placering av donations- och
fondmedel som förvaltas av statlig myndighet är tillämplig på donations- och
fondmedel som förvaltas av annan statlig myndighet än domkapitel, universitet
eller högskola och för vilka regeringen inte har meddelat särskilda
bestämmelser. Om uttryckliga bestämmelser om tillgångarnas placering är
meddelade i en donationsurkund skall dessa gälla utan hinder av kungörelsen.
Enligt förordningen (1974:591) om skyldighet för statlig myndighet att
anlita riksbanken eller postgirot gäller enligt 2 § beträffande kontanta medel
följande. Kontanta medel som inte behövs för omedelbart förestående
betalning skall, om inte annat har föreskrivits, vara insatta på checkräkning i
riksbanken, på postgirot eller, efter beslut av regeringen i varje särskilt fall,
på räkning i annan bank än riksbanken. Enligt en kartläggning som

FiU 1987/88:24

riksrevisionsverket (RRV) gjort var närmare 3 miljarder kronor av de medel
myndigheterna förvaltade år 1985 placerade i bank.

I propositionen föreslås nu, som ett led i arbetet med att effektivisera
statens betalningssystem, att en räntebärande placeringsmöjlighet bör
öppnas inom ramen för statens betalningssystem för att möjliggöra en
rationellare hantering av betalningsmedel hos myndigheterna. Inledningsvis
skall endast vissa av länsstyrelsernas och kronofogdemyndigheternas
förvaltade medel placeras i den nya placeringsformen. När den pågående
beredningen inom regeringskansliet av den statliga fondöversynsutredningens
slutbetänkande är klar kan också ställning tas till om även andra
medelstyper kan placeras i den nya placeringsformen. Beträffande ränteberäkningen
föreslås i propositionen att i princip marknadsmässig ränteersättning
skall utgå.

I propositionen föreslås att ett nytt anslag inom finansdepartementets
huvudtitel inrättas, benämnt Ränteersättningar, m.m. Genom att ett nytt
anslag inrättas kan ränteersättningarna för den föreslagna placeringsformen
bruttoredovisas. Mot anslaget bör också enligt propositionen kostnader som
kan uppstå hos postverket för administration m.m. kunna redovisas.
Behovet av medel för budgetåret 1988/89 är beroende av vid vilken tidpunkt
den nya placeringsformen tas i drift. I propositionen föreslås därför att
anslaget skall vara ett förslagsanslag och för budgetåret 1988/89 tas upp med
10 milj. kr. Samtidigt kommer utgifterna under anslaget Räntor på statsskulden
m.m. att i princip minska med motsvarande belopp.

Utskottet

Utskottet anser att det är angeläget att ytterligare förbättra statens kassahållning
och effektivisera statens betalningssystem. De förslag som framläggs i
propositionen och som redovisats ovan går enligt utskottets mening i denna
riktning. Utskottet har därför inget att erinra mot vad som anförs i
propositionen om räntebärande placeringar av statliga medel eller inrättande
av ett nytt anslag, Ränteersättningar m.m.

Statliga betalningar
Motionerna

I två motioner från den allmänna motionstiden tas upp frågor som rör
betalningar till och från staten resp. postgirots monopol på statliga betalningar.

I motion F1711 om betalningar till och från staten av Lars Tobisson m.fl.
(m) anförs följande.

Snabba och smidiga betalningsformer är viktiga för allmänheten och
näringslivet. Både posten och bankväsendet har under senare år genomfört
förenklingar i betalningssystemen och förbättringar i sin service. Bankerna
erbjuder allmänheten att samla sina tillgodohavanden till ett enda räntebärande
konto, till vilket kan knytas olika tjänster för betalningsförmedling
såsom privatgiro eller sparbanksgiro för privatpersoner samt kort för
automatiska uttag.

FiU 1987/88:24

Denna strävan efter rationella betalningsformer hämmas emellertid, enligt
motionärerna, av att statens betalningsrutiner på många områden fortfarande
är otidsenliga. En del förbättringar har visserligen skett de senaste åren.
Sålunda kan numera inbetalning av inkomst- och förmögenhetsskatt samt
arbetsgivaravgift ske via bank eller post på likvärdiga villkor. Riksförsäkringsverkets
utbetalningar av barnbidrag, pensioner m.m. behöver inte
längre gå omvägen via posten. På andra områden tillämpas emellertid
fortfarande krångliga och föråldrade betalningsformer, vilket kan härledas
till den statliga bestämmelsen från år 1925 att prioritera postgirot vid
betalningsförmedlingen.

Grundsynen att bankverksamhet inte får utvecklas inom postverket
kräver, enligt motionärerna, att postgirot inte på egen räkning får ge
inlåningsränta till kunderna och att någon övertrasseringsrätt inte får tillåtas.
Det beslut som riksdagen tog våren 1987 och som gav postverket viss sådan
rätt bör därför ändras. Vidare bör placeringsbeslut inom ramen för postverkets
finansförvaltning anförtros en särskild placeringsdelegation inom postverket
i stället för att det sker inom ramen för ett särskilt aktiebolag.

Bestämmelserna för inbetalning av mervärdeskatt och punktskatter bör,
enligt motionärerna, snarast ändras så att de även kan utföras via bank på
samma sätt som gäller för inkomstskatt, förmögenhetsskatt och arbetsgivaravgift.
Detta skulle för många företag och privatpersoner medföra en
väsentlig förenkling.

Enligt motionärerna bör vidare utbetalningsrutinerna för skatteåterbäringen
ändras så att den skattskyldige i samband med självdeklarationen kan
ange postgiro/bankkontonummer, till vilket eventuellt förekommande
överskjutande skatt kan utbetalas. Denna metod - som tillämpats i Finland
med gott resultat - sparar tid, är betydligt säkrare och torde dessutom få en
viss sparstimulerande effekt.

Betydande räntevinster skulle enligt motionärerna kunna uppnås, om
postverket och bankerna ålades att inleverera inkommande likvider direkt
till statsverkets/myndighetens checkräkning i riksbanken. Utbetalningar
skulle på motsvarande sätt kunna ske genom att erforderligt belopp dras
direkt på myndighetens konto i riksbanken utbetalningsdagen. Med ett
sådant system skulle staten spara avsevärda belopp, samtidigt som myndigheter,
företag och enskilda ges möjlighet att fritt välja post- eller bankgiro
för sina betalningar.

Enligt motionärernas mening bör betalningssystemet fungera så praktiskt
som möjligt. Förutsättningen härför är fri konkurrens mellan olika institut
och betalningsformer. Staten får då inte ge postgirot en gynnad ställning, när
likvärdiga eller bättre betalningsrutiner finns att tillgå på annat håll.

Motion Fi714 av Anne Wibble m.fl. (fp) tar upp likartade frågeställningar
som Fi711 och kräver att postgirots monopol på statliga betalningar
avskaffas. I motionen pekas på att det inom det ekonomiska livet pågår en
frigörelseprocess, som lett till ökad konkurrens och en vitalisering av det
ekonomiska systemet. Det finns dock ett undantag - postgirots monopolställning
inom betalningsförmedlingen.

Enligt motionärerna skall staten medverka till att skapa rationella, billiga
och bekväma betalningsrutiner i samhället. Snarast möjligt bör därför såväl

FiU 1987/88:24

formella som praktiska hinder för en fri konkurrens mellan olika institutioner
och betalningsformer undanröjas. Förutom den statliga betalningsförordningen
från 1925 finns det ett dussintal särskilda föreskrifter som reglerar hur
olika typer av skatter, avgifter och sociala förmåner och löner skall betalas.
Dessa bestämmelser borde enligt motionen kunna ersättas med en enda som
säger att betalningarna till och från statliga myndigheter kan ske via bank
eller posten. Bestämmelsen bör också innehålla regler för utbetalning från
resp. inbetalning till statskassan.

Utskottet

Utskottet har tidigare behandlat motioner med i stort sett samma innehåll
som de nu aktuella. Våren 1987 avstyrkte utskottet en motion med
motsvarande lydelse som Fi711 med hänvisning till den försöksverksamhet
som riksrevisionsverket (RRV) i samarbete med postgirot bedriver vid några
myndigheter. Utskottet ansåg också att vissa frågor kring betalningssystemets
säkerhet och servicenivå måste klaras ut samt att sambandet mellan
nuvarande betalningssystem och finansiella effekter för postgirot borde
analyseras. Riksdagen delade utskottets uppfattning och avslog motionen.

I propositionen redovisas att det inom ramen för regeringens utvecklingsprogram
för den statliga ekonomiadministrationen pågår ett arbete inom
RRV med att förbättra kassahållningen i staten. En viktig del i detta arbete är
att utveckla ett nytt betalningssystem för staten. Enligt propositionen
kommer RRV att under våren 1988 redovisa pågående utvecklingsarbete
inom detta område till regeringen, och därefter avser finansministern att
återkomma till regeringen.

Mot bakgrund av att frågan är under beredning i regeringskansliet anser
utskottet inte att någon åtgärd från riksdagen är motiverad. Motionerna
Fi711 och Fi714 avstyrks därför av utskottet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande räntebärande placeringar av statliga medel

att riksdagen godkänner vad som anförs i proposition 1987/88:150
bilaga 1 moment 12,

2. beträffande anslaget Ränteersättningar m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:150 bilaga 1 moment
13 till Ränteersättningar m.m. för budgetåret 1988/89 under sjunde
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 10 000 000 kr.,

3. beträffande statliga betalningar

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Fi711 och 1987/88:Fi714.

Stockholm den 19 maj 1988
På finansutskottets vägnar

FiU 1987/88:24

Arne Gadd

Närvarande: Arne Gadd (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren (s), Lars
Tobisson (m), Christer Nilsson (s), Rune Rydén (m), Lisbet Calner (s), Lars
De Geer (fp), Filip Fridolfsson (m), Arne Andersson i Gamleby (s), Gunnar
Björk (c), Hans Petersson i Hallstahammar (vpk), Arne Kjörnsberg (s),
Marianne Carlström (s) och Rolf Kenneryd (c).

Reservation

Statliga betalningar (mom. 3)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp),
Filip Fridolfsson (m), Gunnar Björk (c) och Rolf Kenneryd (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att staten måste medverka till att skapa rationella, billiga
och bekväma betalningsrutiner i samhället. En väsentlig förutsättning för
detta är att fri konkurrens skapas mellan olika institutioner och betalningsformer.
Såväl formella som praktiska hinder för en sådan konkurrens bör
därför undanröjas snarast möjligt. Genom att staten för sina betalningar
endast anlitar postgirot saknas en av förutsättningarna för att låta olika
betalningsrutiner konkurrera på lika villkor med varandra. Enligt utskottets
mening borde denna typ av banktjänster upphandlas på samma villkor som
övriga tjänster och varor i statsförvaltningen, dvs. i enlighet med upphandlingsförordningens
krav på affärsmässighet. Genom ett sådant förfarande
skulle olika betalningsförmedlare kunna jämställas i konkurrenshänseende.

Utskottet vill också framhålla att utskottet har som grundsyn att bankverksamhet
inte får utvecklas inom postverket. Det beslut riksdagen tog 1987 som
gav postverket rätt att bl.a. betala ränta till vissa postgirokonton och medge
viss övertrasseringsrätt bör därför som föreslås i motion Fi711 ändras.
Utskottet anser också i likhet med motionärerna att placeringsbesluten bör
anförtros en särskild placeringsdelegation inom postverket. Därigenom
kommer finansförvaltningen att omfattas av regler om offentlighet och
revision som är tillämpliga på statsmyndigheter.

Behovet av en klar gränsdragning mellan postgirot och bankverksamhet
har skärpts efter PKbankens förvärv av ett stort fondkommissionsbolag,
vilket gör det än mer nödvändigt med lika konkurrensvillkor för större
banker.

I begreppet rationell betalningsförmedling inbegrips, enligt utskottets
mening, att utforma betalningsrutiner på ett för enskilda personer och
företag smidigt sätt. Praktiskt taget hela den vuxna befolkningen i vårt land
innehar bankkonton. Det framstår därför som närmast självklart att
betalningsmottagare eller inbetalare fritt bör kunna välja betalningsform.
Ränteförluster till följd av fördröjande omvägar i postgirosystemet skulle
därmed kunna undvikas.

Förslagen om att göra det möjligt för staten att utbetala överskjutande
skatt samt statliga bidrag och förmåner direkt till konto i bank eller postgiro

FiU 1987/88:24

ligger väl i linje med vad utskottet ovan anfört. Detsamma gäller förslagen
om att inbetalning och återbetalning av mervärdeskatt och punktskatter
också skall kunna utföras via bank.

Beträffande utbetalning av löner och pensioner finns det enligt utskottets
mening möjligheter till besparingar för staten genom att låta olika betalningsförmedlare
konkurrera om betalningsuppdraget. Regeringen bör därför
uppdra åt statens löne- och pensionsverk att föranstalta om upphandling
avseende förmedling av statliga löner, pensioner och utfallande belopp på
grupplivförsäkringar till kontohavare i andra banker än PKbanken.

Enligt utskottets mening är det vidare angeläget att alla möjligheter att
minska statens lånebehov och därmed minska statens räntekostnader prövas.
Eftersom det tycks finnas tekniska möjligheter att minska postgirots
handhavandetid för inbetalningar bör denna möjlighet prövas. Därmed
skulle statens räntekostnader kunna minskas.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi711 och Fi714 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande statliga betalningar
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Fi711 och 1987/
88:Fi714 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

FiU 1987/88:24