Finansutskottets betänkande
1987/88:9 (*|f*

om sparstimulerande åtgärder

(prop. 1987/88:60, bil. 2 punkt 1) 1987/88 9

Sammanfattning

I detta betänkande biträder finansutskottet några i proposition 1987/88:60
framlagda förslag till sparstimulerande åtgärder. Förslagen innebär:

- att alla som börjar spara i allemanssparande! under de tre sista kvartalen
1988 skall erhålla en särskild startbonus,

- att s.k. ideellt sparande i allemansfonder stimuleras, bl.a. genom att dessa
fonder ges rätt att dela ut en viss avkastning till ideella ändamål,

- att gränsen för största antalet deltagare i en allemansfond höjs från 75 000
till 100 000.

Vidare avstyrker utskottet två motionsyrkanden med förslag om särskild
stimulans av bosparandet och införande av privata investeringskonton.

Centerns företrädare har reserverat sig på två punkter, nämligen dels till
förmån för förslaget om privata investeringskonton, dels mot utökningen av
antalet deltagare i en allemansfond.

Folkpartiets företrädare har reserverat sig mot utskottets ställningstagande
i frågan om ideellt sparande. De förordar att denna sparform byggs ut
ytterligare.

Tillsammans med företrädare för moderata samlingspartiet har folkpartiets
företrädare också reserverat sig till förmån för ett framlagt förslag till
bosparstimulanser.

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet

proposition 1987/88:60 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m., i vad
avser bilaga 2 Finansdepartementet, punkt 1 Sparstimulerande åtgärder,

de med anledning av propositionen väckta motionerna

1987/88:FilO av Olof Johansson m.fl. (c), i vad avser yrkandena 2 och 12,

1987/88:Fill av Bengt Westerberg m.fl. (fp), i vad avser yrkande 2,

1987/88:Fil2 av Carl Bildt m.fl. (m), i vad avser yrkande 4.

Propositionen

I proposition 60, bilaga 2 har regeringen under punkt 1 - efter föredragning
av statsrådet Bengt K Å Johansson - föreslagit riksdagen att anta de i

propositionen framlagda förslagen till 1

1 Riksdagen 1987188. 5 sami. Nr 9

1. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,

2. lag om ändring i lagen (1983:891) om skattelättnader för allemanssparande,

3. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.
Lagförslagen har intagits i bilaga till betänkandet.

Förslagen har följande innebörd.

Alla som börjar spara i allemanssparande! under tiden den 1 april-den 30
december 1988 föreslås få en bonus motsvarande 5 % årlig ränta på det årets
insättningar.

Dessutom föreslås att s.k. ideellt sparande i allemansfond skall stimuleras.
Det skall ske genom att man främjar bildandet av allemansfonder, vars
förmögenhet förvaltas i överensstämmelse med ideella värderingar. Sådana
fonder skall enligt förslaget dels kunna få tillstånd att placera mer än 25 % av
sin förmögenhet i statspapper, dels ha rätt att årligen dela ut upp till 2 % av
fondens värde till någon eller några på förhand bestämda ideella sammanslutningar.

Slutligen föreslås att den övre gränsen för antalet andelsägare i en
allemansfond höjs från 75 000 till 100 000.

Motionerna

1987/88:FilO av Olof Johansson m.fl. (c), i vilken hemställs
2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om införande av
personliga investeringskonton i enlighet med vad som i motionen anförts,
12. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om ökat antal tillåtna
sparare i allemansfond.

1987/88:Fill av Bengt Westerberg m.fl. (fp), i vilken hemställs
2. att riksdagen beslutar om de ytterligare förbättringar av s.k. ideellt
sparande som föreslagits i motionen.

1987/88:Fil2 av Carl Bildt m.fl. (m), i vilken hemställs

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om stimulans av bosparande i
enlighet med vad som i motionen anförts.

Utskottet

I början av 1980-talet minskade hushållssparande kraftigt från en redan låg
nivå. Hushållens sparkvot - beräknad som hushållens reala och finansiella
sparande i förhållande till deras disponibla inkomst - låg dessförinnan på en
nivå som pendlade mellan 3 och 5 %. Nedgången som tog sin början år 1980
sammanhänger i första hand med ett fall i hushållens reala sparande, vilket
kom till uttryck i minskade nettoinvesteringar i framför allt småhus.
Hushållens reala sparkvot har därefter fortsatt att minska om än i mer
begränsad takt.

Fallet i hushållens reala sparande uppvägdes under 1980-talets två första år
av att hushållen samtidigt ökade sitt finansiella nettosparande, dvs. nettot av å
ena sidan hushållens bankinlåning, placeringar i värdepapper, privata
pensionssparande m.m. och å andra sidan hushållens upplåning. Till följd

FiU 1987/88:9

härav kom hushållens sparkvot att stabilisera sig på en mycket låg, men FiU 1987/88:9
alltjämt positiv nivå.

Som framgår av nedanstående diagram förutses för 1987 ett nytt kraftigt
fall i sparkvoten, denna gång föranlett av en nedgång i det finansiella
sparandet. I sin senaste höstrapport har konjunkturinstitutet (Kl) räknat
med att nettosparkvoten kommer att minska med 2 procentenheter under
1987 till minus 13/4%. För 1988 har Kl förutsett en ytterligare nedgång med
en knapp procentenhet.

Diagram Hushållens sparkvoter

Nettosparande i procent av hushållens disponibla inkomster

REAL NETTOSPARKVOT

TOTAL NETTOSPARKVOT

■2

finansiell sparkvot

-4

Anm. Efter avdrag för den del av den tillfälliga förmögenhetsskatten på livförsäkringsbolag
m. fl. som har uppskattats motsvara individuell livförsäkring (5.8 miljarder
kr.). Denna skatt betraktas i nationalräkenskaperna som en kapitaltransferering
från hushållen till slaten även om den faktiska utbetalningen görs av försäkringsbolagen.

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Nettosparandet väntas alltså bli negativt under såväl 1987 som 1988, dvs.
hushållens konsumtion kommer under dessa båda år att vara större än deras
disponibla inkomster. En bidragande orsak härtill torde vara den mycket
kraftiga förmögenhetsökning som hushållssektorn har kunnat tillgodoräkna
sig under 1980-talet. Räknat fram till utgången av 1986 hade hushållens
redovisade finansiella förmögenhet på sju år ökat från knappt 80 till 270
miljarder kronor till följd av kursuppgången på börsnoterade aktier och
höjda taxeringsvärden på fastigheter.

Uppgifterna om det sjunkande nettosparandet inger oro. I sammanhanget
måste dock beaktas att den statistik som redovisningen grundas på generellt
är mycket osäker. För 1987 och 1988 har denna osäkerhet nu blivit än större
till följd av det inträffade kursfallet på aktier.

Även med detta förbehåll står det klart att hushållssparande! är för lågt.
Hushållens kraftigt ökade utgifter har bidragit til! att bytesbalansen försämrats
och till att den totala efterfrågan har blivit så hög att ekonomin nu visar
tecken på överhettning. Om utrymme skall kunna skapas för en nödvändig

1* Riksdagen 1987188. 5 sami. Nr 9

ökning av industriinvesteringarna måste en större andel av hushållens
disponibla inkomster sättas av för sparande.

I slutet av 1987 och början av 1988 kommer mycket stora belopp att
utbetalas till hushållssektorn i form av överskjutande skatt och räntekrediteringar
på bankinlåning. Dessutom frigörs sparmedel från skattesparandet
och från ett sparobligationslån som förfaller till betalning. Till följd härav
uppkommer en kraftig ökning av hushållssektorns kortfristiga tillgångar. För
att motverka att dessa tillgångar används för konsumtion har riksdagen redan
under föregående riksmöte beslutat att extrainsättningar skall få göras med
högst 5 000 kr. i vinstsparandet under fjärde kvartalet i år och med ett lika
stort belopp i allemanssparande! under första kvartalet 1988. Dessutom
kommer, enligt samma beslut, taket för en sparares samlade nettoinsättningar
i allemanssparande! att höjas från 50 000 till 60 000 kr. den 1 januari 1988.

Av intresse i sammanhanget är vidare att riksgäldskontoret planerar att ge
ut ett nytt premieobligationslån i början av 1988.

Regeringen har dessutom i juni 1987 givit spardelegationen i uppdrag att
utreda vissa frågor om hushållssparande! och att finna vägar som kan leda till
ett ökat hushållssparande i Sverige.

Med hänvisning bl.a. till den fortsatta nedgången i hushållssparande! föreslår
regeringen i proposition 60 vissa ytterligare sparstimulanser. Vuxna som
fr.o.m. andra kvartalet 1988 börjar spara i allemanssparande! föreslås få en
startbonus motsvarande 5 % årlig ränta på det årets insättningar. Det är
samma bonus som nytillkomna ungdomar har kunnat tillgodoräkna sig på
första årets insättningar alltsedan allemanssparandets tillkomst. Vidare
föreslås lagändringar i syfte att främja ett s.k. ideellt sparande i allemansfond.
Dels skall fonder, vars investeringsområde begränsats av ideella
hänsyn, kunna få dispens så att mer än 25 % av fondtillgångarna får placeras i
statspapper, dels skall det bli möjligt att varje år dela ut ett visst belopp av
fonden. I propositionen föreslås också att gränsen för största antalet
deltagare i en allemansfond höjs från 75 000 till 100 000. Vidare anmäls att
dessa åtgärder senare kommer att kompletteras med ett förslag om ungdomssparande
med särskild inriktning på bostadsanskaffning. Ett sådant förslag
förbereds inom regeringskansliet, framgår det av propositionen.

Förslagen berörs i samtliga partimotioner som väckts med anledning av
propositionen.

I motion Fi9 av vänsterpartiet kommunisterna ifrågasätter motionärerna
visserligen den ytterligare premiering av sparandet som föreslås. De frågar
sig också om de föreslagna åtgärderna är tillräckligt verkningsfulla för att
kunna åstadkomma en begränsning av hushållskrediterna. Några säryrkanden
framförs emellertid inte utan motionärerna godkänner propositionens
förslag i dessa delar. Utskottet går därför inte vidare in på motion Fi9 (vpk) i
detta sammanhang. De övriga frågor som motionärerna tar upp behandlas i
betänkande FiU 1987/88:10.

Moderata samlingspartiet riktar i motion Fil2 kritik mot allemanssparande
och pekar på andra upplåningsformer som är billigare för staten.
Motionärerna anser också att hushållens sparande bör stimuleras med
åtgärder av mer generell natur. I avvaktan på att sådana åtgärder genomförs

FiU 1987/88:9

godtar de emellertid de av regeringen framlagda besparingsförslagen.

Folkpartiet anser i motion Fill att det är bra att regeringen vill stimulera
hushållens sparande. Motionärerna har inga erinringar mot den föreslagna
startbonusen och förslaget om ett utökat antal delägare i varje allemansfond.
Enligt motionärernas mening bör dock förslaget om ett ideellt sparande
kompletteras i två avseenden (yrkande 2). För det första bör den som är
berättigad att delta i allemanssparande! ges möjlighet att samtidigt spara
högsta tillåtna sparbelopp, dvs. 800 kr. per månad, på såväl ett vanligt
allemanskonto som ett ideellt allemanskonto. För det andra anser motionärerna
att utdelningen från de ideella allemansfonderna inte skall begränsas
till 2 % av fondens värde utan kunna uppgå till ett procenttal motsvarande
halva diskontot, dvs. för närvarande 3,75 %.

Centern anser i motion FilO att förslagen om en startbonus och ett ideellt
sparande endast i marginell utsträckning kommer att få någon dämpande
effekt på efterfrågetillväxten. Motionärerna vill dock inte motsätta sig
förslagen. Däremot avvisar de den tilltänkta utökningen av antalet delägare i
varje allemansfond, eftersom den leder till en ytterligare koncentration till
varje fond (yrkande 12).

Även om vissa erinringar framförs råder således bred enighet om de av
regeringen föreslagna sparstimulanserna.

När allemanssparandet infördes år 1984 premierades alla som började
spara med en bonusränta på det årets insättningar. Bonusen har därefter
varit förbehållen nytillkomna ungdomar. Det kan förmodas att startpremien
bidragit till allemanssparandets stora popularitet. I likhet med föredragande
statsrådet gör utskottet därför den bedömningen att en temporärt införd
startpremie, som är lika för alla åldersgrupper, skulle kunna locka till sig nya
sparare. Utskottet biträder med hänsyn härtill förslaget att alla som börjar
spara i allemanssparandet under de tre sista kvartalen nästa år skall få
tillgodoräkna sig en bonusränta motsvarande 5 % årlig ränta på insättningarna
under det året.

Utskottet vill med anledning av förslaget om ett ideellt sparande erinra om att
allemanssparandet är ett sammanhållet sparsystem som omfattar både
bankinlåning (allemanssparkonto) och sparande i aktiefond (allemansfond).
Systemet är uppbyggt kring vissa grundläggande principer. En sådan princip
är att den som sparar skall från en månad till en annan fritt kunna välja hur
han vill fördela sparmedel på ett allemanssparkonto eller i högst två
allemansfonder. Enda restriktionen är att det sammanlagda sparandet inte
får överstiga 800 kr. per månad. En annan grundläggande princip är att en
sparare har rätt att föra över, helt eller delvis, behållningen i en allemansfond
till en annan sådan fond.

Regeringens förslag innebär att det ideella sparandet integreras med
allemanssparandet. Den som sparar i en ideell allemansfond kan sålunda föra
över hela eller delar av sin innestående behållning till en ”vanlig” allemansfond
eller vice versa.

Det i motion Fil 1 (fp) framförda förslaget om att det skall ges möjlighet att
samtidigt spara upp till 800 kr. per månad i såväl en ”vanlig” som en ideell
allemansfond är inte förenligt med dessa grundprinciper. Eftersom allemans -

FiU 1987/88:9

sparandet är skattebefriat innebär motionärernas förslag i praktiken att de
som utnyttjar båda fondmodellerna maximalt skulle komma i åtnjutande av
en dubbel subvention.

Om man, som regeringen föreslår, knyter det ideella sparandet till
allemanssparande! bibehåller man ett skattebefriat sparsystem som är
enhetligt uppbyggt och lätt överblickbart. Enligt utskottets mening ligger det
ett stort värde i en sådan konstruktion. Motionärernas förslag skulle, om det
genomförs, innebära att detta sammanhållna system bryts upp. Utskottet
kan med hänsyn härtill inte ställa sig bakom det av motionärerna framlagda
förslaget.

Motionärernas förslag om vidgad utdelningsrätt för de ideella allemansfonderna
går, som utskottet ser det, i och för sig att förena med allemansfondssystemets
grundprinciper. Till saken hör emellertid att det ideella
sparandet är en för svenska förhållanden ny och i det närmaste helt oprövad
sparform. Den riktar sig bl.a. till sådana personer vars kapitalplaceringar
styrs av andra bevekelsegrunder än rent ekonomiska. Många som väljer
denna sparform torde därför inte påverkas nämnvärt om fonderna ges rätt att
dela ut mer än de 2 % av fondens värde som regeringen föreslår. Men ju
högre utdelningen är, desto lägre blir värdet av spararnas andelar i fonden.
Det går därför inte att bortse från att en vidgad utdelningsrätt skulle kunna
inverka menligt på anslutningen till denna sparform. För att inte redan i
inledningsskedet begränsa intresset för denna nya typ av sparande kan det
enligt utskottets mening därför finnas skäl att iaktta viss återhållsamhet i
detta avseende. Utskottet finner med hänsyn härtill det av regeringen
föreslagna utdelningstaket väl avvägt. Vunna erfarenheter får senare visa om
och i vilken utsträckning det kan vara lämpligt att ompröva detta tak. Med
det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Fill (fp) yrkande 2.

Som tidigare nämnts föreslås i propositionen också att gränsen för största
tillåtna antal andelsägare i en allemansfond skall höjas från 75 000 till 100 000.
Bakgrunden till förslaget är att sparandet i allemansfonder nu har nått en
sådan omfattning att man i vissa fonder börjar närma sig taket för antalet
delägare. För att nya sparare skall kunna få tillträde till allemansfonderna
måste därför ytterligare fondbolag bildas och nya fonder sättas i gång, vilket
drar med sig extra kostnader för administration och förvaltning. Såsom
framhålls i propositionen skulle dessa kostnader kunna undvikas om gränsen
för största antalet sparare höjs. I motion FilO (c) yrkas avslag på detta
förslag.

Utskottet får med anledning härav anföra följande. Den nuvarande
gränsen vid högst 75 000 andelsägare per fond har bl.a. motiverats med att
andelsägarna skall ha möjligheter att kunna utöva ett inflytande på fondernas
förvaltning. I likhet med föredraganden anser utskottet att en viss höjning av
taket är möjlig utan att inflytandeintresset sätts åsido. Utskottet avstyrker
således motion FilO (c) yrkande 12 och biträder propositionens förslag i
denna del.

Moderata samlingspartiet har i sin motion Fil2 tagit fasta på att regeringen i
propositionen anmäler att ett förslag om ungdomssparande med särskild
inriktning på bostadsanskaffning skall utarbetas i regeringskansliet. Den

FiU 1987/88:9

anknytning av bosparandet till allemanssparande! som regeringen tidigare
infört är enligt motionärernas uppfattning olämplig. De anser att en
stimulans till bosparande bör bygga på redan existerande ”spara/låna till
bostad-system” i stället för att på ett krångligt sätt kopplas till allemanssparandet.
Motionärerna förordar att riksdagen hos regeringen skall begära
förslag om stimulans av bosparandet i enlighet med ett sådant system. Utan
att något yrkande framläggs redovisas i motion Fill (fp) en snarlik
uppfattning.

Enligt utskottets mening finns det inte anledning att på nuvarande stadium
binda sig för en viss lösning. Regeringen bör ges möjlighet att pröva olika
vägar för att stimulera ett ungdomssparande med särskild inriktning på
bostadsanskaffning. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet bifall till
motion Fil2 (m) yrkande 4.

Centern för i sin motion FilO ånyo fram förslag om ett sparande uppbyggt
kring privata investeringskonton. Det är ett sparsystem för hushållen som
centern förespråkat under en följd av år och som innebär att insättningar på
ett sådant konto skall vara avdragsgilla och avkastningen skattefri. Det nu
framlagda förslaget skiljer sig från tidigare förslag genom att det är mer
detaljerat till sin utformning och att det har modifierats i vissa avseenden.
Sålunda föreslås att de årliga insättningarna skall begränsas till högst ett halvt
basbelopp (dvs. 12 250 kr. år 1987) och att uttag i princip inte skall få göras
före 55 års ålder utom för investeringar i egen permanentbostad eller som
eget kapital vid start av företag.

I likhet med tidigare anser utskottet att förslaget är intressant i sin
avvägning mellan konsumtion och långsiktigt sparande. De gjorda modifieringarna
innebär att långsiktigheten i sparandet nu skjutits i förgrunden.
Dessutom har ett tak satts för de avdragsgilla insättningarnas storlek. Trots
detta är enligt utskottets mening förslaget alltjämt behäftat med vissa
svagheter. Så t.ex. skulle ett system med privata investeringskonton öppna
möjlighet för s.k. skattearbitrage genom att en sparare kan låna medel med
avdragsgilla räntor för att placera dem på skattemässigt gynnade investeringskonton.
Införandet av privata investeringskonton skulle dessutom leda
till betydande inkomstbortfall för stat och kommuner, särskilt i övergångsskedet,
och man skulle vid sidan av allemanssparande! få ett nytt omfattande
sparsystem som bärs upp av gynnsamma skatteregler.

Det är som utskottet ser det angeläget att hushållens sparande ökar. Detta
bör emellertid inte åstadkommas genom en långtgående utbyggnad av
möjligheterna till skattearbitrage. I stället bör man inrikta sig på att stimulera
till ett ökat sparande och en minskad skuldsättning genom en enhetlig och
mer rättvis kapitalbeskattning. Kapital- resp. arbetsinkomster bör också
beskattas så likvärdigt som möjligt. Frågor av detta slag kommer att
övervägas av utredningen om reformerad inkomstbeskattning (dir. 1987:29).
Enligt direktiven bör de förslag utredningen lägger fram bl.a. innebära
gynnsammare regler för sparande och mindre gynnsamma villkor för
skuldsättning. Med det anförda avstyrker utskottet motion FilO (c) yrkande

FiU 1987/88:9

Hemställan

FiU 1987/88:9

Utskottet hemställer

1. beträffande utdelning till ideella organisationer

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Fill yrkande 2 antar det i
proposition 1987/88:60 bilaga 2 punkt 1 framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande såvitt avser 18 §,

2. beträffande högsta antalet sparare i allemansfond

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:FilO yrkande 12 antar det i
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1983:890) om allemanssparande såvitt avser 11 §,

3 beträffande lagen om allemanssparande i övrigt
att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande i den mån förslaget
inte omfattas av vad utskottet hemställt under mom. 1 och 2,

4. beträffande lagen om skattelättnader för allemanssparande

att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i
lagen (1983:891) om skattelättnader för allemanssparande,

5. beträffande lagen om arvsskatt och gåvoskatt

att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i
lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

6. beträffande stimulans av bosparandet

att riksdagen avslår motion 1987/88:Fil2 yrkande 4,

7. beträffande privata investeringskonton

att riksdagen avslår motion 1987/88:FilO yrkande 2.

Stockholm den 3 december 1987
På finansutskottets vägnar

Arne Gadd

Närvarande: Arne Gadd (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren (s), Lars
Tobisson (m), Christer Nilsson (s), Rune Rydén (m), Lisbet Calner (s), Filip
Fridolfsson (m), Arne Andersson i Gamleby (s), Gunnar Björk (c), Hans
Petersson i Hallstahammar (vpk), Arne Kjörnsberg (s), Marianne Carlström
(s), Rolf Kenneryd (c) och Lennart Alsén (fp).

Reservationer

1. Utdelning till ideella organisationer (mom. 1)

Anne Wibble och Lennart Alsén (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Utskottet vill”
och på s. 6 slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Det i propositionen framförda förslaget om ett ideellt sparande öppnar
möjlighet för ideella organisationer att låta sina medlemmar och sympatisö -

rer spara i en fond sorn placerar sparmedlen i verksamheter i linje med
organisationernas värderingar. Genom att denna typ av sparande inordnas i
allemanssparande! blir avkastningen skattebefriad. Utskottet ser detta som
ett accepterande av principen om avdragsrätt för ideella gåvor.

Kopplingen av det ideella sparandet till allemanssparande! innebär att
sparbeloppet får uppgå till högst 800 kr. per månad i denna och andra
allemanssparformer. Folkpartiet föreslår i motion Fill att det skall öppnas
möjlighet att spara med högsta sparbelopp, 800 kr. per månad, såväl i en
ideell allemansfond som i det vanliga allemanssparandet. Utskottet biträder
detta förslag eftersom det verksamt kan främja anslutningen till det ideella
sparandet och öka det totala sparandet. Då det är frågan om ett skattebefriat
sparande bör det inte finnas möjlighet att föra över behållningen från en
ideell allemansfond till en vanlig allemansfond eller vice versa.

Enligt utskottets mening är det i propositionen föreslagna taket för
fondernas utdelning till de ideella organisationerna alltför snävt tilltaget. Det
bör därför i överensstämmelse med förslaget i motion Fill (fp) höjas från
föreslagna 2 % av fondens värde till ett procenttal motsvarande halva
diskontot, dvs. för närvarande 3,75 %. Med dessa jämkningar godtar
utskottet regeringens förslag till ideellt sparande. Det innebär att utskottet
också biträder förslaget i motion Fill (fp) yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande utdelning till ideella organisationer
att riksdagen med anledning av det i proposition 1987/88:60 bilaga 2
punkt 1 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1983:890) om
allemanssparande såvitt avsér 18 § och med bifall till motion 1987/
88:Fill yrkande 2 antar följande som Reservanternas förslag betecknade
lydelse:

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

3 § Sparmedel skall sättas in i en 3 § Sparmedel skall sättas in i en
svensk bank som enligt överenskom- svensk bank som enligt överenskommelse
med riksgäldskontoret för- melse med riksgäldskontoret förmedlar
allemanssparande. En spara- medlar allemanssparande. En sparare
får inte spara på mer än ett re får inte spara på mer än ett

allemanssparkonto och i fler än två allemanssparkonto och i fler än två

allemansfonder. allemansfonder. Sparande får ske i

ytterligare en allemansfond, om från
fonden skall ske utdelning enligt 18 §
sista stycket.

Vad som föreskrivs om sparkassa.

För visst sparande enligt 24 och 25 §§.

4 § Varje sparare får sätta in högst 4 § Varje sparare får sätta in högst

800 kronor i månaden i allemansspa- 1 600 kronor i månaden i allemans randet.

sparandet. Av månadsinsättningarna

får högst 800 kronor sättas in i sådana
allemansfonder som avses i 18 § sista
stycket och högst 800 kronor i allemanssparandet
i övrigt.

Spararens insättningar, i förekom- Spararens insättningar, i förekommande
fall minskade med uttag, får mande fall minskade med uttag, får

FiU 1987/88:9

Nuvarande lydelse

sammanlagt

kronor.

inte överstiga 60 000

18 § Fondbestämmelserna för -Fondbestämmelserna skall om

Reservanternas förslag

inte överstiga

1. sammanlagt 60 000 kronor i sådana
allemansfonder som avses i 18 §
sista stycket och

2. sammanlagt 60 000 kronor i allemanssparandet
i övrigt.

7 § En sparare får överföra hela
behållningen på sitt allemanssparkonto
till ett sådant konto i annan
bank. Med iakttagande av 3 § första
stycket får han även överföra, helt
eller delvis, behållningen i en allemansfond
till annan sådan fond.
Överföring får dock inte ske till eller
frän en sådan allemansfond som avses
i 18 § sista stycket.
i aktiefondslagen (1974:931).
fondandelsägarstämma.

Fondbestämmelserna får ange att
belopp, som motsvarar högst hälften
av det av riksbanken fastställda diskontot
multiplicerat med fondens
värde vid utgången av det närmast
föregående kalenderåret skall utdelas
årligen till viss stiftelse eller visst
trossamfund eller annan sammanslutning,
dock endast om mottagaren
är en svensk juridisk person och inte
har till syfte att i sin verksamhet
tillgodose medlemmarnas eller andra
enskildas ekonomiska intresse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Utdelning till ideella organisationer (mom. 1, motiveringen)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser att Jen del
av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Om man” och slutar med
”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Fill (fp) yrkande 2.

3. Högsta antalet sparare i allemansfond (mom. 2)

Gunnar Björk och Rolf Kenneryd (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet får”
och slutar med ”i denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet får med anledning härav anföra följande. Den nuvarande
gränsen vid högst 75 000 andelsägare per fond är satt med tanke på
riskkapitalmarknadens funktionssätt och på andelsägarnas möjligheter att
utöva inflytande på fondernas förvaltning. Om man i enlighet med proposi -

FiU 1987/88:9

tionens förslag höjer gränsen för största tillåtna antalet andelsägare i en
allemansfond till 100 000 försvagas delägarnas möjligheter till inflytande
samtidigt som de enskilda fondernas ställning på kapitalmarknaden stärks. I
likhet med den uppfattning som kommer till uttryck i motion FilO (c)
motsätter sig utskottet en sådan koncentration. Utskottet avstyrker följaktligen
propositionens förslag i denna del och biträder motion FilO (c) yrkande
12.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande högsta antalet sparare i allemansfond
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:FilO yrkande 12 avslår det
i proposition 1987/88:60 bilaga 2 punkt 1 framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande såvitt avser 11 §,

4. Stimulans av bosparandet (mom. 6)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Lennart Alsén (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”yrkande 4” bort ha följande lydelse:

Den omständigheten att regeringen bara några år efter införandet av ett
nytt system för ungdomsbosparandet överväger andra alternativ ser utskottet
som en bekräftelse på att denna bosparform inte fått önskat gensvar. Det är i
och för sig inte oväntat eftersom bostadssparandet för ungdomar fått en
krånglig koppling till allemanssparande!. Skall nya lösningar utformas bör
stimulansen inriktas på redan existerande ”spara-låna-till-bostad-system”
hos banker och andra kreditinstitut. Det är en klar fördel både för sparare
och banker om de medel som sparas får behållas av bankerna och kan
användas för utlåning till bostadsändamål. Därmed skapas normala kundrelationer.

Premieringen av bosparandet bör ske antingen genom att avkastningen
upp till ett visst sparbelopp görs skattefri eller genom att det utgår en särskild
sparpremie för medel som stått inne en viss tid. Till sparandet bör knytas en
viss lånerätt vid bostadsköp. Det finns, som utskottet ser det, inte anledning
att låta endast ungdomar få dessa sparmöjligheter. Begränsningen bör i
stället ligga i själva sparpremieringen. Enligt utskottets mening bör riksdagen
hos regeringen begära ett förslag till nytt system för bosparande utformat
i enlighet med de riktlinjer utskottet här angivit.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande stimulans av bosparandet
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Fil2 yrkande 4 hos
regeringen begär förslag om nytt system för bosparande i enlighet med
vad utskottet anfört,

FiU 1987/88:9

5. Privata investeringskonton (mom. 7)

Gunnar Björk och Rolf Kenneryd (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Centern för”
och slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Centern för i sin motion FilO ånyo fram förslag om ett sparande uppbyggt
kring privata investeringskonton. Det är ett sparsystem som ger individen
möjlighet att spara med uppskjuten beskattning. Systemet är så utformat att
konsumtion beskattas medan sparande är befriat från skatt. Det innebär att
investeringar i hushållssektorn behandlas lika förmånligt som i företagssektorn.

Det förslag som centern presenterar i motion FilO är mer preciserat än
tidigare. De årliga avdragsgilla insättningarna på kontot har nu begränsats till
högst ett halvt basbelopp (dvs. 12 250 kr. år 1987) och uttag får i princip inte
göras före 55 års ålder utom för investeringar i egen permanentbostad eller
för eget kapital vid start av företag.

De privata investeringskontona kan bidra till en kraftig ökning av
sparandet. Detta är angeläget eftersom hushållssparande! inte utvecklats på
det sätt man väntat sig. Regeringens förslag till sparstimulanser kan endast
marginellt påverka hushållens sparvilja. De bör därför kompletteras med
mer kraftfulla åtgärder.

De sparstimulanser som föreslås i motion FilO (c) är enkla att förverkliga
och har förutsättningar att få en mycket bred anslutning som snabbt kan ge
effekt på hushållssparande!. Utskottet anser således att ett system med
privata investeringskonton nu bör införas. I enlighet med vad som förordas i
motionen bör i en första etapp reformen ges i huvudsak följande inriktning.

- Alla som är kyrkobokförda i Sverige skall från det år de fyller 16 år ha rätt
att öppna ett privat investeringskon to.

- Insättningarna på kontot får inte överstiga ett halvt basbelopp per person
och år.

- På det privata investeringskontot får sparande ske på räntebärande
sparkonto, i aktiefond, aktier, obligationer, konvertibler eller motsvarande.

- Belåning av kontot skall inte vara tillåten.

- Förvaltare av sparsystemet skall vara banker, fondkommissionärer,
försäkringsbolag och andra organisationer som uppfyller vissa väl definierade
krav på säkerhet, kontroll, information och service.

- Uttag skall före 55 års ålder få göras i princip bara för investeringar i egen
permanentbostad och för eget kapital vid start av företag.

- Efter 55 års ålder skall uttag även få göras med 20 % av kontots värde per
år. Efter femårsperioden skall uttagen vara helt fria. Medel som tas ut på
detta sätt skall föras upp till beskattning.

Vad utskottet här anfört bör ges till känna för regeringen.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande privata investeringskonton
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:FilO yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

FiU 1987/88:9

6. Privata investeringskonton (mom. 7, motiveringen) FiU 1987/88:9

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Lennart Alsén (fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 7
som börjar med ”1 likhet med” och slutar med ”yrkande 2” bort ha följande
lydelse:

I likhet med tidigare anser utskottet att förslaget är intressant i sin
avvägning mellan konsumtion och långsiktigt sparande. De gjorda modifieringarna
innebär att långsiktigheten i sparandet nu skjutits i förgrunden.
Dessutom har ett tak satts för de avdragsgilla insättningarnas storlek. Trots
detta är emellertid förslaget alltjämt behäftat med svagheter. Den mest
framträdande är att ett system med privata investeringskonton skulle öppna
möjlighet för s.k. skattearbitrage genom att en sparare kan låna medel med
avdragsgilla räntor för att placera dem på skattemässigt gynnade investeringskonton.
Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motion FilO (c) yrkande

Särskilt yttrande

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anför:

Undan för undan skapas förmåner för dem som har möjlighet att spara
regelbundet. Den som har det gott ställt behöver inte gå ut på lånemarknaden
för att finansiera sin konsumtion utan kan utnyttj a sparade medel. På sikt
förbättras därigenom spararnas ekonomi ytterligare, samtidigt som sämre
bemedlade tvingas ut i fördyrad lånekonsumtion.

Om hushållssparande! skall kunna öka fordras därför åtgärder som gör att
fler hushåll får möjlighet att spara en del av inkomsten. Den förda
ekonomiska politiken har dock inriktats på att hålla tillbaka lönerna för
vanliga inkomsttagare. Detta motverkar i längden det breda, allmänna
hushållssparande! som är önskvärt, inte minst för att skapa trygghet i den
enskildes ekonomi.

Jag delar inte utskottsmajoritetens uppfattning att det är hushållen som
genom en återhållen konsumtion och ökat sparande skall klara näringslivets
kapitalförsörjning. Företagen har medel för investeringar. En begränsning
av utlandsinvesteringarna och åtgärder mot spekulativa inslag i ekonomin
skulle främja näringslivets investeringar inom landet.

Propositionens lagförslag
1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande

Härigenom föreskrivs att 5, 11, 15 och 18 §§ lagen (1983:890) om allemanssparande'
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Den som börjar spara och som det första kalenderåret han sparar fyller
högst 25 år får för detta år ett särskilt tillägg (bonusränta) motsvarande fem
procent årlig ränta, dock högst 300 kronor.

Även den som är äldre än 25 år
och som börjar spara under tiden
den I april - den 30 december 1988
får för detta år en sådan bonusränta
som sägs i första stycket.

Bonusräntan bekostas av staten och tillförs sparmedlen vid utgången av
det år då sparandet inleddes.

U §

Antalet andelsägare i en alle- Antalet andelsägare i en allemansfond
får inte överstiga 75 000. mansfond får inte överstiga 100000.

15 §

Fondbolag får till en allemansfond förvärva endast följande slag av
värdepapper, nämligen

1. sådana svenska aktier och av svenskt aktiebolag utfärdade konvertibla
skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning
som är inregistrerade vid Stockholms fondbörs,

2. svenska aktier i bolag som träffat avtal med fondkommissionär om att
denne på begäran skall ange kurser på aktier i bolaget och till dessa kurser
köpa och sälja aktier i bolaget (OTC-bolag),

3. sådana svenska aktier och av svenskt aktiebolag utfärdade konvertibla
skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning
som utbjuds till försäljning under sådana förhållanden att sannolika skäl
finns för antagande att de inom ett år från förvärvet kommer att inregistreras
vid Stockholms fondbörs,

4. andra svenska aktier samt andra av svenskt aktiebolag utfärdade
konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning,

5. förlagsandelsbevis i svensk ekonomisk förening,

6. bevis om rätt att teckna eller erhålla aktier eller andra värdepapper
som avses i 1 -5,

7. obligationer och andra skuldförbindelser, utfärdade av staten.

Har värdepapper som förvärvats enligt första stycket 3 ej inregistrerats
inom ett år från förvärvet, skall de avyttras så snart det lämpligen kan ske,
om de inte vid något tillfälle under ettårsperioden kunnat inrymmas inom

FiU 1987/88:9

Bilaga

1 Lagen omtryckt 1986:522.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

trettioprocentsgränsen enligt fjärde stycket eller tioprocentsgränsen enligt
femte stycket.

Ett fondbolag får inte till en allemansfond förvärva aktier i bolaget.

Ett fondbolag får inte till fonden mot vederlag förvärva aktier som avses
i första stycket 2 eller bevis om rätt att teckna eller erhålla sådana aktier i
en sådan omfattning att värdet av aktierna och bevisen, tillsammans med
de värdepapper som omfattas av tioprocentsgränsen enligt sista stycket,
genom förvärvet kommer att överstiga trettio procent av fondens värde.

Ett fondbolag får inte till fonden Ett fondbolag får inte till fonden
mot vederlag förvärva värdepapper mot vederlag förvärva värdepapper
som avses i första stycket 4 och 5 som avses i första stycket 4 och 5

eller bevis om rätt att teckna eller eller bevis om rätt att teckna eller

erhålla sådana värdepapper i sådan erhålla sådana värdepapper i sådan

omfattning att värdet av värdepap- omfattning att värdet av värdepapperen
och bevisen genom förvärvet peren och bevisen genom förvärvet

kommer att överstiga tio procent av kommer att överstiga tio procent av

fondens värde. Bankinspektionen fondens värde. Ej heller får ett

kan, om det finns särskilda skäl, fondbolag till fonden mot vederlag

medge att procenttalet överskrids. förvärva värdepapper enligt första

Ej heller får ett fondbolag till fon- stycket 7 i sådan omfattning att värden
mot vederlag förvärva värde- det av de värdepapper som där avpapper
enligt första stycket 7 i så- ses genom förvärvet kommer att

dan omfattning att värdet av de vär- överstiga tjugofem procent av fon depapper

som där avses genom dens värde. Den sistnämnda be förvärvet

kommer att överstiga tju- gränsningen gäller dock inte förrän

gofem procent av fondens värde. ett år efter det att fondbolaget er Den

sistnämnda begränsningen gäl- hållit bankinspektionens tillstånd

ler dock inte förrän ett år efter det att bedriva fondverksamhet. Bank att

fondbolaget erhålit bankinspek- inspektionen kan, om det finns sär tionens

tillstånd att bedriva skilda skäl, medge att de procent fondverksamhet.

tal, som anges i detta stycke, över skrids.

18 §

Fondbestämmelserna för en allemansfond skall ange att

1. fonden är en allemansfond för vilken denna lag gäller,

2. fondbolaget skall föra register över innehav av fondandelar och inte
skall utfärda fondandelsbevis,

3. utdelning till fondandelsägama inte skall ske,

4. inlösen av fondandel skall ske i de fall och på de villkor som anges i
denna lag och i aktiefondslagen (1974:931).

Fondbestämmelserna skall också innehålla närmare regler om fondandelsägarstämma.

Fondbestämmelserna får ange
att belopp motsvarande sammanlagt
högst två procent av fondens
värde vid utgången av det närmast
föregående kalenderåret skall utdelas
ärligen till viss stiftelse eller
visst trossamfund eller annan sammanslutning,
dock endast om mottagaren
är en svensk juridisk person
och inte har till syfte att i sin

FiU 1987/88:9

Bilaga

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

verksamhet tillgodose medlemmarnas
eller andra enskildas ekonomiska
intresse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

FiU 1987/88:9

Bilaga

2 Förslag till

FiU 1987/88:9

Bilaga

Lag om ändring i lagen (1983:891) om skattelättnader för
allemanssparande

Härigenom föreskrivs att lagen (1983:891) om skattelättnader för allemanssparande'
skall ha följande lydelse.

Skattelättnader enligt denna lag medges för sparande enligt lagen
(1983:890) om allemanssparande.

Räntan på sparmedlen samt bonusräntan enligt 5 § lagen om allemanssparande
utgör inte skattepliktig inkomst vid taxering enligt kommunalskattelagen
(1928:370) eller lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Realisationsvinst på andel i allemansfond utgör inte skattepliktig inkomst.
Avdrag får ej göras för realisationsförlust på sådan andel.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

För utdelning enligt 18 § sista
stycket lagen om allemanssparande
utgår gåvoskatt i den mån skattskyldighet
föreligger enligt lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

1 Senaste lydelse 1986:497.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt1
skall införas ett nytt moment, 37 § 3 morn., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

37 §

3 mom.

Gåvoskatt utgår för utdelning
från en allemansfond enligt 18 § sista
stycket lagen (1983:890) om allemanssparande.
En sådan utdelning
skall vid tillämpning av denna lag
anses utgöra en gåva från fonden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

FiU 1987/88:9

Bilaga

’ Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.

Innehåll FiU 1987/88:9

Sammanfattning 1

Inledning 1

Propositionen 1

Motionerna 2

Utskottet 2

Hemställan 8

Reservationer

1. Utdelning till ideella organisationer (mom. l)(fp) 8

2. Utdelning till ideella organisationer (mom. 1, motiveringen) (m) .. 10

3. Högsta antalet sparare i allemansfond (mom. 2) (c) 10

4. Stimulans av bosparandet (mom. 6) (m, fp) 11

5.Privatainvesteringskonton(mom.7)(c

6. Privata investeringskonton (mom. 7, motiveringen) (m, fp) 13

Särskilt yttrande (vpk) 13

Bilaga

Propositionens lagförslag 14

1 Förslag till Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande
14

2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1983:891) om skattelättnader
för allemanssparande 17

3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt 18