Finansutskottets betänkande
1987/88:31

om statliga garantier
(prop. 1987/88:150 bil. 1)

FiU

1987/88:31

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet den del av kompletteringspropositionen
som rör statliga garantier och fyra motionsyrkanden som är väckta med
anledning härav.

Utskottet tillstyrker de allmänna riktlinjer för stöd till näringslivet som
presenteras i propositionen. Riktlinjerna ger uttryck för en mera affärsmässig
syn på det statliga stödet och för en strävan att minska statens risktagande i
samband med stödverksamheten. De behandlade motionsyrkandena avstyrks
av utskottet.

Företrädarna för moderata samlingspartiet och folkpartiet har avgivit en
gemensam reservation beträffande de allmänna riktlinjerna för stöd till
näringslivet. Företrädaren för vänsterpartiet kommunisterna har också
reserverat sig på denna punkt. Företrädarna för moderata samlingspartiet
och folkpartiet uttalar i en gemensam reservation att generösare övergångsregler
borde tillämpas beträffande garantier inom jordbruksdepartementets
område. Företrädarna för centern begär i en reservation att äldre lån ej skall
beläggas med garantiavgifter.

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1987/88:150 bilaga 1 Reviderad finansplan, i vad avser
mom. 9-11 och 14,

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1987/88:Fi22
yrkandena 13 och 14, 1987/88:Fi24 yrkande 16 och 1987/88:Fi30 yrkande 19
i här berörd del.

Utskottet har berett näringsutskottet och jordbruksutskottet tillfälle att
avg t yttrande. Näringsutskottets yttrande (NU 1987/88:8 y) återfinns som
bilaga 2 till betänkandet. Jordbruksutskottet har yttrat sig i ett protokollsutdrag
(1987/88:32.3) till finansutskottet.

I Riksdagen 1987188. 5 sami. Nr 31

Propositionens förslag

FiU 1987/88:31

I proposition 150 bilaga 1 har regeringen (finansdepartementet) - efter
föredragning av statsrådet Kjell-Olof Feldt —

dels föreslagit riksdagen att

9. godkänna de allmänna riktlinjer för stöd till näringslivet som har
förordats i propositionen,

10. anta det i propositionen framlagda och av lagrådet granskade förslaget
till lag om avgifter för vissa statliga garantier,

11. anta förslaget till lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges
allmänna hypoteksbank och om hypoteksföreningar,

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen
om

14. statliga kreditgarantier.

Propositionens lagförslag framgår av bilaga I till betänkandet.

Motionsyrkandena

1987/88:Fi22 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas

13. att riksdagen med bifall till regeringens förslag till lag om statliga
garantier och till lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna
hypoteksbank och om hypoteksinrättningar begär förslag till generösare
övergångsregler inom jordbruksdepartementets område i enlighet med vad
som anförts i motionen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om riktlinjer för industristöd.

1987/88:Fi24 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas
16. att riksdagen beslutar att de nya reglerna för statlig garantigivning ej
skall gälla gamla lån.

1987/88:Fi30 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförs i motionen om ett samhällsekonomiskt synsätt inom såväl offentlig
sektor som för stöd till näringslivet.

Propositionen

Allmänna riktlinjer för stöd till näringslivet

Statens samlade garantiåtaganden kommer den 1 juli 1988 att uppgå till ca
158,5 miljarder kronor. I propositionen framläggs, mot bakgrund av kreditgarantiutredningens
betänkande (SOU 1987:29) Stöd till näringslivet och 2

remissyttrandena till betänkandet, förslag till ändringar beträffande det
statliga stödet till näringslivet.

Beträffande det grundläggande syftet med statligt stöd till näringslivet
anger finansministern att stöd i princip endast bör lämnas om ett finansieringsbehov
inte kan tillgodoses av sökanden själv eller av någon bank eller
annat kreditinstitut. Samtidigt framhålls i propositionen att denna princip
går att förena med en flexibel tillämpning, vilket innebär att i vissa fall kan
stöd komma att lämnas som inte primärt syftar till att täcka ett finansieringsbehov
som inte kan tillgodoses på den allmänna kreditmarknaden.

I propositionen framhålls också att det är viktigt med en genomgripande
översyn avseende reglerna för stöd till näringslivet kombinerat med att
man undersöker om det statliga stödet kan begränsas eller slopas. Dessa
frågor bör enligt finansministern utredas under det fortsatta arbetet med att
rationalisera det statliga stödet till näringslivet.

Beträffande krav på lönsamhet, när det gäller statligt stöd, föreslås i
propositionen att statligt stöd i allmänhet skall lämnas endast om verksamheten
bedöms vara eller kunna bli lönsam från företagsekonomisk synpunkt.
Reglerna avses dock utformas så att regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer har möjlighet att undantagsvis vidta speciella åtgärder,
om det har avgörande betydelse med hänsyn till bl. a. sysselsättningspolitiska
och regionalpolitiska aspekter.

I propositionen föreslås också ett s. k. samriskengagemang, dvs. att
kreditinstitutet självt skall svara för en del av eventuell förlust på ett
garantilån. Enligt propositionens förslag skall den statliga lånegarantin få
omfatta högst 75 % av krediten jämte ränta t. o. m. kreditens förfallodag.
Om det är av avgörande betydelse ur bl. a. sysselsättningspolitiska eller
regionalpolitiska aspekter bör dock enligt propositionen garantin kunna
omfatta hela det utestående lånebeloppet. På grund av förslaget om riskdelning
vid garantilån bör enligt propositionen 41 § lagen (1970:65) om
Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar ändras.

För att finansiera kostnaderna för statens garantiverksamhet föreslås i
propositionen en avgiftsbeläggning. Omfattningen av den föreslagna avgiftsbeläggningen
framgår av en förteckning över författningar som ingår
som en bilaga till det framlagda lagförslaget. Sammanlagt 17 författningar
omfattas av förslaget. Avgiftens storlek bör enligt propositionen bestämmas
enligt en självkostnadsprincip, dvs. avgifterna skall motsvara statens
kostnader för administration och för förluster inom garantigivningen. Garantigivningen
skall därvid ses som ett verksamhetsområde inom vilket
kostnadstäckning skall gälla, dvs. varje näringsgren för sig behöver inte
vara kostnadstäckande. Föreskrifter avses lämnas i förordningsform.

Avgiftsskyldigheten skall enligt propositionens förslag avse långivaren.
En sådan konstruktion ansluter enligt propositionen till den rutin som
oftast tillämpas. Den är praktisk ur administrativ synvinkel och har inte
heller mött någon erinran från företrädare för kreditinstituten. Avgiftsunderlaget
föreslås vara den utestående garanterade kapitalskulden per den 1
juli vaije år.

I propositionen föreslås beträffande befogenhet att efterge statens rätt
att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, i fråga om

FiU 1987/88:31

3

tl Riksdagen 1987188. 5 sami. Nr31

beviljat stöd till näringslivet, skall få möjlighet att efterge statens rätt.
Regeringen skall lämna föreskrifter om detta, varvid särskilda beloppsgränser
för myndigheternas beslutanderätt kan föreskrivas.

Lagförslag

Beträffande den författningstekniska lösningen och ikraftträdande föreslås
att de nya reglerna tas in i en särskild lag, lag om avgifter för vissa statliga
garantier. Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1988 men vara förenad med
vissa övergångsbestämmelser. Sålunda bör beträffande garantier, vilka
meddelats enligt de förtecknade författningarna och som avser andra områden
än jordbruksdepartementets område, avgift betalas första gången för
det första halvåret 1989 och beräknas på ett underlag av skulden vid
ingången av samma år. Med en sådan övergångsreglering kommer enligt
propositionen föreskrifterna inte i konflikt med reglerna i 2 kap. 10 §
regeringsformen om förbud mot retroaktiv skatte- eller avgiftslag. För
garantier som meddelats enligt de förtecknade författningarna och som
avser jordbruksdepartementets område föreslås mer långtgående övergångsbestämmelser.
För dessa föreslås att avgift betalas första gången för
budgetåret 1990/91 och beräknas på den utestående garanterade skulden
per den 1 juli 1990.

Motionerna

Allmänna riktlinjer för stöd till näringslivet

Frågan om de allmänna riktlinjerna för statligt stöd till näringslivet tas upp
i två motionsyrkanden, motion Fi22 av Carl Bildt m. fl. (m) yrkande 14 och
motion Fi30 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkande 19 i berörd del.

I motion Fi22 (m) yrkande 14 framhålls att näringspolitikens viktigaste
uppgift är att återställa och vidmakthålla näringslivets långsiktiga konkurrenskraft
och därmed förutsättningarna för välståndsutvecklingen. Detta
skall enligt motionärerna åstadkommas med generella medel — avveckling
av bidrags- och subventionspolitiken, sänkta skatter, avbyråkratisering av
samhället och undanröjd fondsocialism. Det som sägs i propositionen
angående behovet av en översyn av det statliga stödet till näringslivet är
enligt motionärerna uttryck för en alltför passiv regeringspolitik.

1 motion Fi30 (vpk) yrkande 19 framhålls att ett övergripande samhällsekonomiskt
synsätt måste vara vägledande för all samhällelig verksamhet,
inkl. samhällets stöd till näringslivet. I begreppet ett samhällsekonomiskt
synsätt inbegriper motionärerna den sociala nyttan i vid mening, dvs.
livskvalitet, minskade kostnader för omställningar och flyttningar, värdet
av ett tryggt liv med minimerade sociala risker, energi- och resursfrågor i
långtidsperspektiv, basinvesteringars värde för annan verksamhet, sociala
och kulturella värden samt regionala och ekologiska hänsyn.

FiU 1987/88:31

4

Lagförslag

I två motioner tas frågan upp om hur redan beviljade garantier skall
behandlas, när det gäller avgiftsbeläggningen. I motion Fi22 av Carl Bildt
m.fl. (m) framhålls att moderata samlingspartiet anser att den statliga
garantiverksamheten bör vara självfinansierande. Dock anser motionärerna
att den tvååriga övergångsperiod på jordbruksdepartementets område
som föreslås i propositionen kan vara alltför knapp och att regeringen
därför bör återkomma till riksdagen med ett nytt förslag till generösare
övergångsregler.

I motion Fi24 av Olof Johansson m. fl. (c) anförs att de nya reglerna för
statliga garantier för lån enbart bör gälla nya garantier. Skulle reglerna
också omfatta redan givna garantier skulle de enligt motionärerna i praktiken
få en räntehöjande effekt för den enskilde.

Utskottet

Allmänna riktlinjer för stöd till näringslivet

Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande till finansutskottet att näringsutskottet
inte har någon erinran mot de i propositionen föreslagna riktlinjerna
för stöd till näringslivet. Riktlinjerna ger uttryck för en mera affärsmässig
syn på det statliga stödet och för en strävan att minska statens risktagande
i samband med stödverksamheten.

Beträffande den kritik som framförs i motion Fi22 (m) framhåller näringsutskottet
att denna inte bör tolkas som en kritik mot enskildheterna i
propositionens förslag. I stället skall den ses som ett önskemål om att
regeringen borde ha gått längre. Näringsutskottet erinrar om att frågor om
bl. a. inriktningen av näringspolitiken nyligen har behandlats av riksdagen
på grundval av betänkande NU 1987/88:25. Därvid avstyrktes motioner
som gav uttryck för en liknande syn på näringspolitiken som motion Fi22.

Näringsutskottet anser det därför inte rimligt att frågor om näringspolitikens
inriktning i stort nu åter tas upp till behandling. Näringsutskottet
avstyrker således motion Fi22 (m) i berörd del.

Till näringsutskottets yttrande i denna del har fogats en avvikande
mening från företrädarna för moderata samlingspartiet och folkpartiet.
Man anser att de i propositionen föreslagna riktlinjerna utgör en i och för
sig önskvärd, om än senkommen, anpassning till en mera affärsmässig syn
på det statliga stödet till näringslivet. Samtidigt anser man dock att regeringen
inte borde ha nöjt sig med en huvudsakligen teknisk översyn av
regelsystemen, utan borde ha undersökt möjligheterna till en långtgående
avveckling av det återstående stödet.

Den bedömning näringsutskottet gör överensstämmer med den syn som
finansutskottet har på hur det statliga stödet till näringslivet bör utformas.
Finansutskottet vill också framhålla att det pågår ett översynsarbete avseende
reglerna för stöd till näringslivet. Detta sker främst inom ramen för

FiU 1987/88:31

5

två utredningar. Den ena är utredningen (I 1987:02) om regionalpolitikens
inriktning m.m., som tillsattes i slutet av 1987, och i vars direktiv (dir.
1987:48) ingår att göra en allmän omprövning av de olika systemen för stöd
till näringslivet. Den andra utredningen är den nyligen tillsatta utredningen
(I 1988:01) om inriktning och behov av statligt finansiellt företagsstöd.
Utredningens huvudsyfte är att lämna förslag som syftar till att förenkla,
effektivisera och behovsanpassa det statliga finansiella företagsstödet.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker finansutskottet motion Fi22
yrkande 14.

Vad gäller yrkandet i motion Fi30 (vpk) om att ett samhällsekonomiskt
synsätt bör tillämpas beträffande stöd till näringslivet vill utskottet anföra
följande. Som utskottet ovan framhållit anser utskottet i likhet med propositionen
och näringsutskottet att en mera affärsmässig syn på det statliga
stödet till näringslivet bör tillämpas. Detta utesluter dock inte att det i vissa
lägen kan krävas att andra aspekter beaktas. Utskottet noterar därför med
tillfredsställelse att det i propositionen föreslås undantagsmöjligheter, när
det gäller krav på lönsamhet och det s. k. samriskengagemanget. När det
gäller krav på lönsamhet sägs i propositionen att undantag skall kunna
medges, om det har avgörande betydelse med hänsyn till bl. a. sysselsättningspolitiska
och regionalpolitiska aspekter. Motsvarande gäller det s. k.
samriskengagemanget, där det sägs att om det är av avgörande betydelse
ur bl. a. sysselsättningspolitiska eller regionalpolitiska aspekter kan staten
lämna garanti för lån som omfattar hela det utestående lånebeloppet.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motion Fi30 yrkande 19
i berörd del är tillgodosett och att något tillkännagivande till regeringen
från riksdagens sida inte är påkallat. Utskottet avstyrker således bifall.

Lagförslag

Förslaget till lag om avgifter för vissa statliga garantier tas upp både i
näringsutskottets och jordbruksutskottets yttrande.

Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande att det resonemang som förs i
motion Fi24 (c) är oförenligt med den självkostnadsprincip för den statliga
garantiverksamheten som riksdagen tidigare enhälligt har ställt sig bakom
(FiU 1986/87:10, rskr. 122). Enligt näringsutskottet förefaller det osannolikt
att kostnaderna för verksamheten skulle kunna täckas med avgifter
enbart på nya garantier. Samtidigt noterar näringsutskottet att det i propositionen
saknas en analys eller bedömning av möjligheterna att uppnå
kostnadstäckning för den statliga garantiverksamheten inom överskådlig
tid. Näringsutskottet avstyrker motion Fi24 (c) i angiven del och tillstyrker
propositionens lagförslag.

Till näringsutskottets yttrande har fogats två avvikande meningar. Företrädarna
för moderata samlingspartiet och folkpartiet har i en avvikande
mening framhållit att även om målet i första hand bör vara att minska de
statliga garantiåtagandena bör förslaget till lag om avgifter för vissa statliga
garantier antas av riksdagen. Man hyser dock förståelse för den uppfattning
som förs fram i motion Fi24 (c) att staten inte bör ändra de ekonomis -

FiU 1987/88:31

6

ka förutsättningarna för verksamhet som bedrivs av enskilda låntagare
med statsgaranterade lån.

Företrädarna för centern i näringsutskottet framhåller i en avvikande
mening att allvarliga invändningar kan riktas mot regeringens förslag att
även tidigare lämnade statsgarantier skall belastas med avgift. En sådan
regel skulle kunna få en räntehöjande effekt för den enskilde. Särskilt
allvarliga skulle konsekvenserna bli inom jordbruksnäringen. Man anser
vidare att det generellt sett är principiellt tvivelaktigt att staten genom att
införa en ny avgift ändrar de ekonomiska förutsättningarna för verksamhet
som bedrivs av enskilda låntagare med statsgaranterade lån. Regeringens
förslag till lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank
och om hypoteksföreningar föranleder inga erinringar från näringsutskottets
sida.

I ett protokollsutdrag från jordbruksutskottets sammanträde den 17 maj
1988 tillstyrker jordbruksutskottet förslaget till lag om avgifter för vissa
statliga garantier, utifrån de synpunkter jordbruksutskottet har att företräda.
Två avvikande meningar har fogats till detta yttrande. Företrädarna för
moderata samlingspartiet yrkar längre övergångstid för avgifter inom
jordbruksdepartementets verksamhetsområde. Företrädarna för centern
yrkar att avgift ej bör uttas på redan beviljade garantier.

Finansutskottet har, som anförs i näringsutskottets yttrande, tidigare med
riksdagens gillande framhållit att den statliga garantiverksamheten bör
bära sina egna kostnader, sett över en längre tidsperiod. En förutsättning
för att kunna uppnå större kostnadstäckning är att garantiavgifter tas ut i
ökad utsträckning, varvid även äldre garantier bör avgiftsbeläggas.

Beträffande den farhåga som framförs i motion Fi24 (c), att avgiftsbeläggningen
kan få en räntehöjande effekt för den enskilde, vill finansutskottet
framhålla följande. Genom avregleringen av kreditmarknaden har
banker och andra kreditinstitut fatt möjlighet till en mer flexibel räntesättning.
Räntor för olika kunder hos banker och andra kreditinstitut sätts i
ökande utsträckning utifrån en samlad bedömning av bankens/kreditinstitutets
kostnader och utifrån en allmän marknadsmässig bedömning.

Finansutskottet delar således näringsutskottets och jordbruksutskottets
uppfattning att de i propositionen framlagda förslagen till lag om avgifter
för vissa statliga garantier och lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges
allmänna hypoteksbank och om hypoteksföreningar bör tillstyrkas.
Motion Fi22 (m) yrkande 13 i berörd del och motion Fi24 (c) yrkande 16
avstyrks således av utskottet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande allmänna riktlinjer för stöd till näringslivet

att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:Fi22 yrkande 14
och 1987/88:Fi30 yrkande 19 i berörd del godkänner vad som anförs i
proposition 1987/88:150 bilaga 1 mom. 9,

2. beträffande lag om avgifter för vissa statliga garantier

FiU 1987/88:31

7

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motionerna 1987/88:Fi22 yrkande 13 i berörd del och 1987/88:Fi24
yrkande 16 antar det i proposition 1987/88:150 bilaga 1 mom. 10
framlagda förslaget till lag om avgifter för vissa statliga garantier,

3. beträffande lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges
allmänna hypoteksbank och om hypoteksföreningar

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med anledning av
motion 1987/88:Fi22 yrkande 13 i berörd del antar det i proposition
1987/88:150 bilaga 1 mom. 11 framlagda förslaget till lag om ändring
i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om hypoteksföreningar,

4. beträffande statliga kreditgarantier

att riksdagen lägger till handlingarna vad som anförs i proposition
1987/88:150 bilaga 1 mom. 14.

Stockholm den 26 maj 1988
På finansutskottets vägnar

Arne Gadd

Närvarande: Arne Gadd (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren (s), Lars
Tobisson (m), Bo Södersten (s), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s),
Lisbet Calner (s), Lars De Geer (fp), Arne Andersson i Gamleby (s),
Gunnar Björk (c), Hans Petersson i Hallstahammar (vpk), Arne Kjörnsberg
(s), Hugo Hegeland (m) och Rolf Kenneryd (c).

Reservationer

1. Allmänna riktlinjer för stöd till näringslivet (mom. 1)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp)
och Hugo Hegeland (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Den
bedömning” och på s. 6 slutar med ”yrkande 14” bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i näringsutskottets bedömning att de i propositionen
föreslagna riktlinjerna för stöd till näringslivet ger uttryck för en
mera affärsmässig syn på det statliga stödet. Finansutskottet anser dock,
med instämmande i vad som anförs i motion Fi22 (m), att regeringen inte
borde ha nöjt sig med en huvudsakligen teknisk översyn av regelsystemen
för statligt stöd. I stället borde möjligheterna till en långtgående avveckling
av det återstående stödet ha undersökts. Enligt finansutskottets mening
skulle en sådan avveckling få övervägande gynnsamma effekter, bl. a.
därför att stödet nästan alltid leder till snedvridning av konkurrensen.
Finansutskottet biträder alltså kravet i motion Fi22 (m) att regeringen

FiU 1987/88:31

8

bör lämna ett nytt förslag till riksdagen, vilket tar sikte på en långtgående
avveckling av stödet till näringslivet. Finansutskottet tillstyrker således
motion Fi22 yrkande 14.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande allmänna riktlinjer för stöd till näringslivet
att riksdagen med bifall till motion 1987/88 :Fi22 yrkande 14 samt
med avslag på proposition 1987/88:150 bilaga 1 mom. 9 och motion
1987/88:Fi30 yrkande 19 i berörd del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

2. Allmänna riktlinjer för stöd till näringslivet (mom. 1)

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Vad gäller”
och slutar med ”således bifall” bort ha följande lydelse:

Vad gäller yrkandet i motion Fi30 (vpk) om att ett samhällsekonomiskt
synsätt bör tillämpas beträffande stöd till näringslivet vill finansutskottet
anföra följande. Visserligen anser finansutskottet att en mer affärsmässig
syn i allmänhet bör tillämpas när det gäller stöd till näringslivet. Utskottet
anser dock samtidigt att på ett övergripande plan bör ett samhällsekonomiskt
synsätt vara vägledande för ali samhällelig verksamhet, inkl. stödet
till näringslivet. I ett samhällsekonomiskt begrepp lägger utskottet in den
sociala nyttan i vid mening, dvs. livskvalitetsbegrepp för berörda personer,
kulturella värden, eventuellt minskade kostnader för människors omställningar
och flyttningar, värdet av ett tryggt liv med minimerade sociala
risker, energi- och resursfrågor i långtidsperspektiv samt basinvesteringars
värde för annan verksamhet. De undantagsmöjligheter när det gäller det
föreslagna kravet på lönsamhet och det s. k. samriskengagemanget som
anmäls i propositionen är enligt utskottets mening alltför begränsade och
tillgodoser inte utskottets önskemål om att ett samhällsekonomiskt synsätt
skall tillämpas när det gäller stöd till näringslivet.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker således utskottet motion Fi30
yrkande 19 i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande allmänna riktlinjer för stöd till näringslivet
att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:150 bilaga 1
mom. 9 samt med bifall till motion 1987/88:Fi30 yrkande 19 i berörd
del och med avslag på motion 1987/88:Fi22 yrkande 14 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Lag om avgifter för vissa statliga garantier (mom. 2)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp)
och Hugo Hegeland (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Finansut -

FiU 1987/88:31

9

skottet har” och slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har i det föregående uttalat sig för en långtgående avveckling
av det statliga stödet till näringslivet. Även om målet alltså i första
hand bör vara att minska de statliga garantiåtagandena anser finansutskottet
att det föreliggande förslaget till lag om avgifter för vissa statliga
garantier bör antas av riksdagen i enlighet med dess tidigare principbeslut.
Utskottet anser dock beträffande garantier på jordbruksdepartementets
område att den tvååriga övergångsperiod som föreslås i propositionen är
alltför knapp. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med nytt
förslag om övergångsregler.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker således utskottet motion Fi22
(m) yrkande 13 i berörd del och avstyrker motion Fi24 (c) yrkande 16.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande lag om avgifter för vissa statliga garantier
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fi22 yrkande 13 i berörd
del och med avslag på motion 1987/88 :Fi24 yrkande 16 avslår det i
proposition 1987/88:150 bilaga 1 mom. 10 framlagda förslaget till lag
om avgifter för vissa statliga garantier samt hos regeringen begär ett
nytt förslag med generösare övergångsregler inom jordbruksdepartementets
område i enlighet med vad utskottet anfört,

4. Lag om avgifter för vissa statliga garantier (mom. 2)

Gunnar Björk och Rolf Lenneryd (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Finansutskottet
har” och slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Enligt finansutskottets mening kan allvarliga invändningar riktas mot
regeringens förslag om att även tidigare lämnade statsgarantier skall belastas
med avgift. Såsom påpekas i motion Fi24 (c) skulle en sådan regel få en
räntehöjande effekt för den enskilde. Särskilt allvarliga skulle konsekvenserna
bli inom jordbruksnäringen. Utskottet anser emellertid att det även
principiellt är tvivelaktigt att staten genom att införa en ny avgift ändrar de
ekonomiska förutsättningarna för verksamhet som bedrivs av enskilda
låntagare med statsgaranterade lån. Riksdagen bör således avslå förslaget
att införa garantiavgifter på äldre lån.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker således utskottet motion Fi24 (c)
yrkande 16 och avstyrker motion Fi:22 (m) yrkande 13 i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande lag om avgifter för vissa statliga garantier
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fi24 yrkande 16 och med
avslag på motion 1987/88:Fi22 yrkande 13 i berörd del avslår det i
proposition 1987/88:150 bilaga 1 mom. 10 framlagda förslaget till lag
om avgifter för vissa statliga garantier samt som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

FiU 1987/88:31

10

Propositionens lagförslag
Förslag till

Lag om avgifter för vissa statliga garantier
Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller statliga garantier som

- har lämnats före den 1 juli 1988 för lån och krediter med stöd av de
författningar som anges i bilaga till denna lag, och

- inte tidigare förenats med garantiavgift.

2 § Till täckning av statens kostnader för administration och förluster på
grund av garantier som avses i 1 § skall långivaren årligen betala en avgift
till staten.

Avgiften beräknas till en viss andel av den utestående garanterade
kapitalskulden per den 1 juli varje år enligt vad regeringen närmare föreskriver.

3 § Föreskrifter om tid och sätt för betalningen av avgiften meddelas av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Avgift för garantier enligt författningarna 3,5,6,8,9,15 och 17 i bilagan
betalas första gången för det första halvåret 1989 och beräknas på den
utestående garanterade kapitalskulden vid ingången av samma år. Avgift
för garantier enligt övriga författningar i bilagan betalas första gången för
budgetåret 1990/91 och beräknas på den utestående garanterade kapitalskulden
per den 1 juli 1990.

Bilaga

1 Kungörelsen (1948: 367) med vissa bestämmelser rörande statlig garanti
för lån till yttre och inre rationalisering på jordbrukets område m. m.

2 Kungörelsen (1954: 311) om statlig garanti för uppförande av lagerhus
m. m. för jordbruksändamål

3 Kungörelsen (1959: 369) om statligt stöd åt landsbygdens elförsöijning

4 Rennäringsförordningen (1971:438)

5 Förordningen (1977: 387) om investeringsgaranti

6 Förordningen (1977:1123) om statligt stöd till strukturåtgärder inom
specialstålindustrin m. m.

7 Förordningen (1978:250) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering

8 Förordningen (1978:490) om statligt litteraturstöd

9 Förordningen (1978:507) om industrigarantilån

10 Förordningen (1978:516) om statligt stöd till fiskets rationalisering,
m. m.

11 Förordningen (1979:427) om statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering 12

Förordningen (1979: 792) om statligt stöd till skogsbruket

13 Förordningen (1980:402) om stöd till offentliga karantäner för djur

14 Förordningen (1981: 537) om statligt stöd till fritidsfisket

15 Förordningen (1981: 661) om strukturgarantier, m. m.

16 Förordningen (1985:439) om statligt stöd till yrkesfisket m. m.

17 Förordningen (1986:191) om statligt stöd för utveckling och introduk tion

av ny energiteknik, m. m.

FiU 1987/88: 31

Bilaga 1

11

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970: 65) om Sveriges allmänna
hypoteksbank och om hypoteksföreningar

Härigenom föreskrivs att 41 § lagen (1970:65) om Sveriges allmänna
hypoteksbank och om hypoteksföreningar1 skall ha följande lydele.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
41 §2

Andra lån än sådana vilkas fulla
betalning staten ansvarar för (garantilån)
får lämnas endast mot säkerhet
i form av panträtt i fast egendom
(inteckningssäkerhet) eller
mot annan betryggande säkerhet.

Andra lån än sådana vilkas betalning
staten har ett ansvar för (garantilån)
får lämnas endast mot säkerhet
i form av panträtt i fast egendom
(inteckningssäkerhet) eller
mot annan betryggande säkerhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988

FiU 1987/88: 31

Bilaga 1

1 Lagen omtryckt 1983:588.

2 Senaste lydelse 1987:612.

12

Näringsutskottets yttrande
1987/88:8 y

om stöd till näringslivet (prop. 1987/88:150)

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att avge yttrande över
proposition 1987/88:150 (kompletteringspropositionen) såvitt gäller stöd till
näringslivet (bilaga 1 avsnitt 4.2) jämte motioner.

I anslutning till angivna del av propositionen föreslår regeringen att
riksdagen

9. godkänner de allmänna riktlinjer för stöd till näringslivet som har
förordats i propositionen,

10. antar förslag till lag om avgifter för vissa statliga garantier,

11. antar förslag till lagom ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna
hypoteksbank och om hypoteksföreningar.

Av de motioner som har väckts med anledning av propositionen kommenterar
näringsutskottet två. Dessa är motion 1987/88:Fi22av Carl Bildt m.fl. (m)
såvitt gäller yrkandet (14) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om riktlinjer för industristöd och motion
1987/88:Fi24 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (16) att
riksdagen beslutar att de nya reglerna för statlig garantigivning ej skall gälla
gamla lån.

Bakgrund

Till grund för regeringens förslag ligger främst kreditgarantiutredningens
betänkande (SOU 1987:29) Stöd till näringslivet. Uppdraget för denna
utredning avsåg utarbetandet av förslag till enhetliga regler för verksamheten
med såväl statliga kreditgarantier - utom exportkreditgarantier - som statliga
lån och bidrag. Anledningen till att utredningen tillsattes var att nuvarande
regelsystem, som finns i ett antal olika författningar, ansågs svåröverskådligt.

Utredningens förslag till enhetligt regelsystem har formen av en förordning
om statligt stöd till näringslivet. Av de olika stödförfattningar som enligt
förslaget skall omfattas av förordningen och som fortfarande gäller hänför sig
följande till näringsutskottets område, nämligen kungörelsen (1959:369) om
statligt stöd åt landsbygdens elförsörjning, förordningen (1981:659) om lån
till investeringar inom den manuella glasindustrin, förordningen (1981:660)
om lån till rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindustrin och
förordningen (1986:191) om statligt stöd till utveckling och introduktion av

FiU 1987/88: 31

Bilaga 2

13

ny energiteknik, m.m. Därtill kommer flera stödsystem som är under
avveckling men som alltjämt tillämpas övergångsvis.

Däremot avses inte den nya stödförordningen omfatta förordningen
(1981:717) om statlig garanti för utvinning m.m. av olja, naturgas eller kol,
förordningen (1986:553) om statligt stöd till fartygsfinansiering eller förordningen
(1987:894) om statlig finansiering genom regional utvecklingsfond.

De synpunkter som anförs i det följande gäller i första hand de olika
stödsystemen inom näringsutskottets område.

Näringsutskottet

I propositionen begärs riksdagens godkännande av vissa allmänna riktlinjer
för det statliga stödet till näringslivet.

Som en första princip anges att stödet skall vara komplementärt, dvs. att
stöd skall lämnas endast i den mån ett finansieringsbehov inte kan tillgodoses
av sökanden själv eller av något kreditinstitut. En sådan princip finns redan
inskriven i vissa stödförfattningar. Den bör enligt regeringens uppfattning
gälla överlag.

Vidare uttalas att statligt stöd i allmänhet skall lämnas endast om
verksamheten bedöms vara eller kunna bli lönsam från företagsekonomisk
synpunkt. Som en tredje princip anges i propositionen att statlig garanti för
lån skall omfatta högst 75 % av krediten jämte ränta. Det förutsätts att
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer undantagsvis skall
kunna fatta stödbeslut som innebär avsteg från de här angivna principerna av
t.ex. sysselsättningspolitiska eller regionalpolitiska skäl.

I anslutning till redogörelsen för dessa riktlinjer betonas i propositionen
vikten av att möjligheterna att begränsa eller slopa det statliga stödet på en
del områden utreds under det fortsatta arbetet med att rationalisera det
statliga stödet till näringslivet. Vad som i första hand torde åsyftas är arbetet
inom den nyligen tillsatta utredningen (11988:01) om inriktning och behov av
statligt finansiellt företagsstöd.

Det angivna uttalandet betecknas i moderata samlingspartiets motion
1987/88:Fi22 som uttryck för en anmärkningsvärt passiv regeringspolitik.
Näringslivets konkurrenskraft bör vidmakthållas med generella medel,
anförs det. ”Bidrags- och subventionspolitiken skall så långt möjligt avvecklas,
skatterna sänkas, samhället avbyråkratiseras och fondsocialismen undanröjas.
” Motionärerna avvisar från dessa utgångspunkter de i propositionen
föreslagna riktlinjerna för stöd till näringslivet och begär ett nytt förslag i
enlighet med vad som sålunda anförs i motionen.

Näringsutskottet har ingen erinran mot de i propositionen föreslagna
riktlinjerna för stöd till näringslivet. Riktlinjerna ger uttryck för en mera
affärsmässig syn på det statliga stödet och för en strävan att minska statens
risktagande i samband med stödverksamheten.

Den kritik som i programförklaringens form riktas mot regeringens förslag
i motion 1987/88:Fi22 (m) torde inte böra tolkas så att motionärerna
motsätter sig enskildheterna i förslaget. Däremot anser de uppenbarligen att
regeringen borde ha gått längre. Deras uppfattning grundas på den allmänna
syn på näringspolitiken som redovisas i motionen.

FiU 1987/88: 31

Bilaga 2

14

Näringsutskottet erinrar om att frågor om bl.a. inriktningen av näringspolitiken
nyligen har behandlats av riksdagen på grundval av betänkandet NU
1987/88:25. I detta betänkande avstyrktes - med reservation från moderata
samlingspartiets och folkpartiets företrädare - motioner som gav uttryck för
en liknande syn på näringspolitiken som den nu aktuella motionen.
Näringsutskottet anser det inte rimligt att frågor om inriktningen av
näringspolitiken i stort nu tas upp till förnyad behandling i anslutning till ett
förslag från regeringen av mera begränsad räckvidd. Följaktligen avstyrker
utskottet motion 1987/88:Fi22 (m) i berörd del.

Vidare läggs i propositionen fram förslag till lag om avgifter för vissa statliga
garantier. I samband därmed erinras om att frågan om avgiftsbeläggning av
den statliga garantigivningen tidigare vid flera tillfällen har anmälts för
riksdagen. Vid införande av nya garantiformer under senare år har oftast
föreskrivits att avgift skall betalas till täckning av statens kostnader för
administration och förluster på grund av infriade garantier. I allmänhet
uppgår avgifterna till 1 % av den utestående garanterade kapitalskulden, att
betalas i förskott till den myndighet som utfärdar garantin.

I propositionen hänvisas till ett uttalande i budgetpropositionen 1987
(prop. 1986/87:100 bil. 1 s. 47) om att också äldre garantier i normalfallet
borde avgiftsbeläggas från den 1 juli 1987. Som bakgrund till detta uttalande
angavs att det krävdes en betydande ökning i uttaget av garantiavgifter för att
inkomsterna av garantiverksamheten skulle täcka utgifterna. Införandet av
avgifter för nya garantier hade ännu inte fått något större genomslag
eftersom garantistocken dominerades av äldre, inte avgiftsbelagda garantier.
För budgetåret 1985/86 uppgick statens nettoutgift för garantiverksamheten
till ca 1,3 miljarder kronor. Riksdagen ställde sig bakom principen om
avgiftsbeläggning av äldre garantier (FiU 1986/87:10), även om det förutsattes
att undantag skulle kunna göras för garantier inom jordbruksdepartementets
område (JoU 1986/87:16).

Den lag om avgifter för vissa statliga garantier som föreslås i den nu
aktuella propositionen avses träda i kraft den 1 juli 1988 och gälla ej
avgiftsbelagda garantier som har lämnats enligt vissa författningar före
nämnda tidpunkt. Beträffande garantier inom jordbruksdepartementets
område skall avgift betalas första gången för budgetåret 1990/91. Avgiftens
storlek skall fastställas av regeringen enligt en självkostnadsprincip, dvs.
avgifterna skall totalt sett motsvara statens kostnader utan att därmed
kostnadstäckning inom varje näringsgren behöver nås. Långivaren skall vara
avgiftsskyldig. Avgiftsunderlaget skall vara den utestående garanterade
kapitalskulden per den 1 juli varje år.

Näringsutskottet noterar att det i propositionen saknas en analys eller
bedömning av möjligheterna att uppnå kostnadstäckning för den statliga
garantiverksamheten inom överskådlig tid. En ökning av kostnaderna för
statsgaranterade lån torde i viss utsträckning komma att leda till att
låntagarna söker tillgodose sina finansieringsbehov på annat sätt. Härigenom
torde statens inkomster av garantiavgifterna komma att minska, samtidigt
som den återstående garantigivningen kommer att koncentreras till lån med
hög risk. Angivna förhållanden talar för att självkostnadstäckning inte kan

FiU 1987/88: 31

Bilaga 2

15

uppnås annat än på lång sikt. Å andra sidan bör påpekas att det ekonomiska
resultatet av garantiverksamheten enligt redovisningen i årets budgetproposition
(prop. 1987/88:100 bil. 1 s. 50) har förbättrats starkt, främst till följd
av återbetalning av tidigare infriade varvsgarantier. Statens nettoutgift för
budgetåret 1986/87 uppgår således till knappt 5 milj. kr.

Centern ställer sig i sin partimotion 1987/88:Fi24 avvisande till att de av
regeringen föreslagna nya reglerna för statliga kreditgarantier skall gälla
tidigare lämnade garantier. Vad som avses torde i första hand vara
avgiftsbeläggningen av äldre garantier. I motionen anförs att effekten härav
skulle bli ökade räntekostnader för den enskilde.

Näringsutskottet vill påpeka att motionärernas resonemang är oförenligt
med den självkostnadsprincip för den statliga garantiverksamheten som
riksdagen tidigare enhälligt har ställt sig bakom. Det förefaller osannolikt att
kostnaderna för verksamheten skulle kunna täckas med avgifter enbart på
nya garantier. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion 1987/
88:Fi24 (c) i angiven del. Regeringens förslag till lag om avgifter för vissa
statliga garantier tillstyrks.

I sammanhanget bör påpekas att lagförslaget innebär att avgifter på äldre
garantier inom jordbruksområdet kommer att tas ut först om två år. I
moderata samlingspartiets motion 1987/88:Fi22 begärs generösare övergångsregler
för jordbruksnäringen. Denna fråga torde komma att behandlas
i yttrande av jordbruksutskottet.

Regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges
allmänna hypoteksbank och om hypoteksföreningar föranleder inga erinringar
från näringsutskottets sida.

Stockholm den 20 maj 1988
På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Erik Hovhammar (m), Rune Jonsson (s),
Ivar Franzén (c), Wivi-Anne Radesjö (s), Sten Svensson (m), Birgitta
Johansson (s), Gudrun Norberg (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson
(c), Sven-Åke Nygårds (s), Sture Thun (s), Lars De Geer (fp), John
Andersson (vpk) och Göran Dahlstrand (s).

Avvikande meningar

1. Allmänna riktlinjer

Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m). Gudrun Norberg (fp), Per
Westerberg (m) och Lars De Geer (fp) anser att den del av yttrandet som
börjar med "Näringsutskottet har” och slutar med ”berörd del” bort ha
följande lydelse:

FiU 1987/88: 31

Bilaga 2

16

Näringsutskottet finner att de i propositionen föreslagna riktlinjerna för
statens stöd till näringslivet vittnar om en i och för sig önskvärd, om än
senkommen, anpassning till en mera affärsmässig syn på det statliga stödet
till näringslivet. Utskottet noterar dock att regeringen uppenbarligen avser
att göra undantag från de angivna principerna när detta kan motiveras med
bl.a. sysselsättningspolitiska eller regionalpolitiska skäl.

Med instämmande i vad som anförs i motion 1987/88:Fi22 (m) anser
näringsutskottet att regeringen inte borde ha nöjt sig med en huvudsakligen
teknisk översyn av regelsystemen för statligt stöd. Man borde i stället ha
undersökt möjligheterna till en långtgående avveckling av det återstående
stödet. Enligt näringsutskottets mening skulle en sådan avveckling få
övervägande gynnsamma effekter, bl.a. därför att stödet nästan alltid leder
till snedvridning av konkurrensen. Stödet till tekoindustrin utgör ett exempel
härpå. Denna principiella syn på statligt stöd har utvecklats närmare i en
reservation av moderata samlingspartiets och folkpartiets företrädare till
näringsutskottets nyligen avgivna betänkande om näringspolitik (NU 1987/
88:25 res. 1). Näringsutskottet biträder alltså kravet i motion 1987/88:Fi22
(m) på ett nytt förslag från regeringen som tar sikte på en långtgående
avveckling av stödet till näringslivet.

2. Avgifter för vissa statliga garantier

Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Gudrun Norberg (fp), Per
Westerberg (m) och Lars De Geer (fp) anser att den del av yttrandet som
börjar med ”Näringsutskottet vill” och slutar med ”garantier tillstyrks” bort
ha följande lydelse:

Näringsutskottet har i det föregående uttalat sig för en långtgående
avveckling av det statliga stödet till näringslivet. En sådan avveckling bör
innefatta också de olika statliga garantisystemen utanför jordbruksområdet.
Även om målet alltså i första hand bör vara att minska de statliga
garantiåtagandena anser näringsutskottet - såvitt gäller garantisystemen
inom utskottets område - att det föreliggande förslaget till lag om avgifter för
vissa statliga garantier bör antas av riksdagen i enlighet med dess tidigare
principbeslut. Motion 1987/88:Fi24 (c) avstyrks däremot, även om näringsutskottet
hyser förståelse för motionärernas uppfattning att staten inte bör
ändra de ekonomiska förutsättningarna för verksamhet som bedrivs av
enskilda låntagare med statsgaranterade lån.

3. Avgifter för vissa statliga garantier

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser att den del av yttrandet som
börjar med ”Näringsutskottet vill” och slutar med ”garantier tillstyrks” bort
ha följande lydelse:

Enligt näringsutskottets mening kan allvarliga invändningar riktas mot
regeringens förslag om att även tidigare lämnade statsgarantier skall belastas
med avgift. Såsom påpekas i motion 1987/88:Fi24 (c) skulle en sådan regel få
en räntehöjande effekt för den enskilde. Konsekvenserna härav skulle
komma att bli särskilt allvarliga inom jordbruksnäringen. Emellertid anser

FiU 1987/88: 31

Bilaga 2

17

näringsutskottet att det även principiellt är tvivelaktigt att staten genom att
införa en ny avgift ändrar de ekonomiska förutsättningarna för verksamhet
som bedrivs av enskilda låntagare med statsgaranterade lån. Motion
1987/88:Fi24 (c) tillstyrks alltså i berörd del. Ett hänsynstagande till
motionärernas synpunkter torde föranleda en omarbetning av regeringens
förslag till lag om avgifter för vissa statliga garantier. Det ankommer på
finansutskottet att närmare pröva denna fråga.

FiU 1987/88: 31

Bilaga 2

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988