Finansutskottets betänkande
1987/88:27

om fortsatt valutareglering, m.m.
(prop. 1987/88:134)

FiU

1987/88:27

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i detta betänkande att valutaregleringen förlängs att
gälla ytterligare ett år t.o.m. juni 1989. I en gemensam reservation från
företrädarna i utskottet för moderata samlingspartiet, folkpartiet och
centern föreslås att valutaregleringen avskaffas.

I propositionen anmäls också en ändring i valutaförordningen som
motiveras av att riksbanken inte längre ställer krav på att utländska
dotterbolags investeringar i Sverige i skälig utsträckning måste finansieras
genom upplåning utomlands. Utskottet har inte någon erinran mot ändringen,
men vänsterpartiet kommunisterna gör i en reservation ett uttalande mot
förändringen och förordar en restriktivare valutapolitik.

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1987/88:134 om fortsatt valutareglering, m.m.,

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna
1987/88:Fil7 av Stig Josefson m.fl. (c),

1987/88:Fil8 av Anne Wibble m.fl. (fp),

1987/88:Fil9 av Lars Tobisson m.fl. (m),

1987/88:Fi20 av Lars Werner m.fl. (vpk).

Propositionen

I proposition 134 har regeringen (finansdepartementet) efter föredragning av
statsrådet Kjell-Olof Feldt

dels föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagt förslag till

1. lag om tillämpning av valutalagen (1939:350),

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av i propositionen framlagt förslag till

2. förordning om dels fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959:264),
dels ändring i samma förordning.

Propositionens lagförslag och förslag till förordning har följande lydelse:

1 Riksdagen 1987188. 5 sami. Nr27

1 Förslag till
Lag om tillämpning av valutalagen (1939:350)

Härigenom föreskrivs att 2 § första stycket I, 2 och 4-8 samt 5 § I och 3
valutalagen (1939:350) skall tillämpas under tiden den 1 juli 1988—den 30
juni 1989.

FiU 1987/88:27

2 Förslag till FiU 1987/88:27

Förordning om dels fortsatt giltighet av valutaförordningen
(1959:264), dels ändring i samma förordning

Härigenom föreskrivs i fråga om valutaförordningen (1959:264)
dels att förordningen, som gäller till utgången av juni 19881, skall fortsätta
att gälla till utgången av juni 1989,
dels att 6 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Andra betalningsmedel än växlar får inte utan riksbankens tillstånd
införas till riket. Resande från utlandet får dock införa resevaluta till
belopp som riksbanken medger.

I den mån annat inte följer av 10 a § fordras riksbankens tillstånd, om
den som är bosatt här i riket skall

1) direkt eller genom annans förmedling,
i annat fall än som avses i
första stycket, ta emot betalning
från någon som är bosatt i utlandet,

2) sätta sig i skuld till någon som
är bosatt i utlandet, där det inte är
fråga om att ingå köpeavtal på sådana
köpevillkor som tillämpas allmänt
inom branschen eller om att
vidta andra jämförbara åtgärder, eller 3)

lämna kredit mot säkerhet av
borgen av någon som är bosatt i
utlandet.

1) direkt eller genom annans förmedling,
i annat fall än som avses i
första stycket, ta emot betalning
från någon som är bosatt i utlandet,
eller

Denna förordning träder i kraft den I juli 1988.

1 Förordningens giltighetstid senast förlängd 1987:3)90.

2 Senaste lydelse 1987:390.

1 * Riksdagen 1987188. 5sami. Nr27

Motionerna

1987/88:Fil7 av Stig Josefson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar avslå
regeringens förslag om fortsatt valutareglering i proposition 1987/88:134.

1987/88:Fil8 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen avslår
proposition 1987/88:134.

1987/88:Fil9 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
avslå förslaget i proposition 1987/88:134 att förlänga valutaregleringen efter
den 30 juni 1988.

1987/88:Fi20 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen avslår
förslaget om upphävande av 6 § andra stycket 3 valutaförordningen.

Utskottet

Fortsatt valutareglering

I propositionen anförs att med stöd av valutaregleringen kan man hindra eller
begränsa störande kapitalflöden av främst kortfristig natur. Regleringen
omfattar i huvudsak sådana transaktioner som inte har direkt samband med
utrikeshandeln, dvs. främst rent finansiella placeringar.

Inom ramen för valutalagen och valutaförordningen ankommer det på
riksbanken att utforma de närmare bestämmelserna rörande kapitaltransaktionerna.

I propositionen anförs att den ekonomiska politik som har förts under de
senaste åren i hög grad har bidragit till att de ekonomiska obalanserna
minskat och att den svenska ekonomin nu är avsevärt starkare än vid
1980-talets början. Orosmoln saknas emellertid inte. Ett försämrat internationellt
ekonomiskt klimat och ett högt tryck på inhemska priser och
kostnader utgör hot mot en fortsatt god tillväxt, hög sysselsättning och
ekonomisk stabilitet. Dessa hot kan endast mötas med en konsekvent
ekonomisk politik som tar sikte på att hålla nere inflationen för att värna den
fulla sysselsättningen och den yttre balansen.

De minskade obalanserna i den svenska ekonomin under de senaste åren
har, framhålls det i propositionen, skapat förutsättningar för en målmedveten,
successiv liberalisering av valutaregleringen. Detta arbete har fortsatt
under år 1987 i enlighet med den inriktning som angavs i den reviderade
finansplanen 1986 (prop. 1985/86:150 s. 19) och som riksdagen våren 1986
ställde sig bakom (FiU 1985/86:40 s. 33-36, rskr. 370).

Riksbanken har under det gångna året beslutat bl.a. att i vidgad
utsträckning medge fastighetsförvärv i utlandet. Vidare har en avveckling
påbörjats av de hinder som finns för valutainlänningar att förvärva utländska
aktier. I detta sammanhang kan också nämnas att prövning av ansökningar
om direkta investeringar i utlandet i betydande omfattning skall överföras till
valutabankerna.

I propositionen anförs vidare att den liberalisering som pågår tar sikte på
att avveckla de delar av valutaregleringen som inte är av central betydelse för
penning- och valutapolitiken. Till denna hårda kärna som bör undantas från

FiU 1987/88:27

avvecklingen hör placeringar i räntebärande papper och bankdepositioner.
Dessa utgör enligt propositionen kanaler för korta kapitalrörelser som styrs
av räntenivåer och valutakursförväntningar.

Med hänvisning härtill föreslås att valutaregleringen i dess nuvarande
utformning förlängs att gälla under tiden den 1 juli 1988-den 30 juni 1989.

I motionerna Fil7 av Stig Josefson m.fl. (c), Fil8 av Anne Wibble m.fl.
(fp) och Fil9 av Lars Tobisson m.fl. (m) begärs att valutaregleringen skall
avskaffas. Valutaregleringen kan inte begränsa kapitalflödena, anförs det.
Valutaregleringen kan endast temporärt fördröja en nödvändig anpassning
av den svenska ekonomin vid utifrån kommande störningar. En sådan
fördröjning är enligt motionärerna skadlig för svensk ekonomi. Genom
regleringen förhindras svenska kapitalplacerare att sprida sina tillgångar
mellan länder. Detta medför att deras risktagande ökar, vilket i sin tur leder
till högre avkastningskrav.

På kort sikt medför regleringen också att den svenska räntenivån blir hög
internationellt sett. I motion Fil9 (m) sägs att om möjligheter öppnades för
utländska placerare att köpa svenska statsobligationer skulle detta sannolikt
verka nedpressande på den svenska räntenivån. Detta skulle vara gynnsamt
för investeringsverksamheten i Sverige. Motionärerna anför vidare att
avregleringen bör ske skyndsamt och leda till en fullständig avreglering på
valutaområdet. En stegvis avreglering är förknippad med svårigheter
eftersom den leder till anpassningsrörelser när en uppdämd efterfrågan kan
tillgodoses. Man bör därför enligt motionärerna samtidigt öppna för
valutaströmmar både till och från Sverige.

I motionerna Fi 17 (c) och Fi 19 (m) framhålls också att ett avskaffande av
valutaregleringen skulle leda till en mer disciplinerad ekonomisk politik. En
alltför expansiv politik skulle få omedelbara effekter på bytesbalansen. 1
motion Fil8 (fp) sägs också att en anpassning till EG kräver en fortlöpande
avreglering.

Utskottet har redan vid två tillfällen under år 1988 behandlat och avstyrkt
motionsyrkanden om valutaregleringens avskaffande (FiU 1987/88:20 och
FiU 1987/88:4 y). Senast den 2 mars 1988 avslog riksdagen sådana motionsyrkanden
med hänvisning till att den av 1985/86 års riksdag utstakade vägen för
liberalisering av valutaregleringen bör fullföljas. Det innebär att vissa
transaktioner undantas från avvecklingen, nämligen sådana som styrs av
ränteskillnader och förväntningar om ränte- och valutakursutvecklingen.

Utskottet har också vid tidigare behandling av dessa frågor avvisat
förslaget att svenska statsobligationer skulle få köpas även av utländska
placerare. Utskottet hävdade att det inte alls är givet att en möjlighet för
utlänningar att köpa kronobligationer skulle innebära lägre räntor sett över
en längre period. Utskottet anser alltjämt att utlänningar inte bör få tillstånd
att köpa svenska kronobligationer.

Utskottet har även i övrigt samma uppfattning som tidigare och anser i
likhet med vad som anförts i propositionen att avregleringen på valutaområdet
bör fortsätta. Det fortsatta liberaliseringsarbetet bör bedrivas med sikte
på att så långt möjligt delta i det västeuropeiska samarbetet för liberalisering
av kapitalrörelser. Det innebär att om ökade obalanser på nytt skulle uppstå
får inte en uppbromsning ske i liberaliseringsprocessen. I stället bör andra
åtgärder sättas in.

FiU 1987/88:27

Utskottet tillstyrker med det anförda att valutaregleringen förlängs
ytterligare ett år. Motionerna Fil7, Fil8 och Fil9 avstyrks således av
utskottet.

Ändring i valutaförordningen

Enligt valutaförordningen fordras riksbankens tillstånd om den som är bosatt
här i riket skall lämna kredit mot säkerhet av borgen från någon som är bosatt
i utlandet. Bestämmelsen har gällt under olika perioder, senast sedan år 1975
(prop. 1975:82, FiU 20, rskr. 132). Bestämmelsen har utnyttjats bl.a. för att
övervaka att utlandsägda dotterbolags investeringar i Sverige finansierades
genom att medel i skälig utsträckning tillfördes från utlandet och inte
uteslutande genom upplåning i Sverige mot borgen från det utländska
moderbolaget.

Valutastyrelsen har i december 1987 beslutat att i tillämpningsföreskrifterna
införa en generell dispens från tillståndskravet. Med hänvisning härtill och
till det pågående liberaliseringsarbetet föreslås att föreskriften i valutaförordningen
upphävs.

I motion Fi20 av Lars Werner m.fl. (vpk) motsätter man sig den föreslagna
ändringen i valutaförordningen. Motionärerna anför att Sverige även
fortsättningsvis måste ha en aktuell bild av den kreditgivning som sker mot
utländsk borgen. Det måste också finnas möjlighet att ingripa när det handlar
om stora borgensåtaganden givna under osäkra betingelser.

Som framgår av propositionen har valutastyrelsen sedan slutet av förra
året givit generell dispens från tillståndskravet. Det har därefter inte
framkommit något som ger anledning att ompröva beslutet. Utskottet har
mot denna bakgrund inte något att erinra mot att motsvarande föreskrift i
valutaförordningen upphävs. Motion Fi20 bör därför avslås av riksdagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande fortsalt tillämpning av valutalagen

att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:Fil7, 1987/88:Fil8
och 1987/88:Fil9

a) antar i proposition 1987/88:134 framlagt förslag till lag om
tillämpning av valutalagen (1939:350),

b) lämnar utan erinran i proposition 1987/88:134 intaget förslag till
förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959:264),

2. beträffande ändring i valutaförordningen

att riksdagen med avslag på motion 1987/88: Fi20 lämnar utan erinran i
proposition 1987/88:134 intaget förslag till förordning om ändring i
valutaförordningen (1959:264).

Stockholm den 21 april 1988
På finansutskottets vägnar

FiU 1987/88:27

Arne Gadd

Närvarande: Arne Gadd (s), Roland Sundgren (s), Rune Rydén (m), Iris
Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Lars De Geer (fp), Filip Fridolfsson (m),
Gunnar Björk (c), Hans Petersson i Hallstahammar (vpk), Hans-Eric
Andersson (s), Arne Kjörnsberg (s), Hugo Hegeland (m). Marianne
Carlström (s), Margitta Edgren (fp) och Rolf Kenneryd (c).

Reservationer

1. Fortsatt tillämpning av valutalagen (morn. 1)

Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp), Filip Fridolfsson (m), Gunnar Björk
(c). Hugo Hegeland (m), Margitta Edgren (fp) och Rolf Kenneryd (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Utskottet har
redan” och på s. 6 slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar inte propositionens uppfattning att valutaregleringen
behövs för att hindra eller begränsa spekulativa kapitalflöden av kortfristig
natur. I likhet med vad som anförs i motionerna anser utskottet att
valutaregleringen endast temporärt kan fördröja en nödvändig anpassning av
den svenska ekonomin vid utifrån kommande störningar. Valutaregleringens
stabiliseringspolitiska värde är således snarast negativt. Utan valutareglering
skulle kraven skärpas på en mer disciplinerad ekonomisk politik.

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i flera av motionerna, att
valutaregleringen medför en rad olägenheter för de svenska företagen och
den svenska ekonomin. Svenska kapitalplacerare förhindras genom regleringen
att sprida sina portföljer och därmed utjämna risker. Det leder till
större avkastningskrav och högre kapitalkostnader för de svenska företagen.
Det leder också till obalanser i de svenska företagens finansiella ställning,
eftersom de tvingas placera tillgångarna i Sverige samtidigt som de förhindras
att betala sina skulder i utlandet.

Valutaregleringen bidrar också till att öka ägarkoncentrationen i det
svenska näringslivet. Den i internationella och vid en historisk jämförelse
unika utbredningen av ömsesidigt ägande kan delvis förklaras av inlåsningen
av likviditet i Sverige.

Det är, som också anförs i motionerna, särskilt angeläget att möjligheter
öppnas för valutautlänningar att köpa svenska statsobligationer. Det skulle
sannolikt verka nedpressande på den svenska räntenivån, vilket skulle få
positiva effekter för den svenska kostnads- och investeringsutvecklingen.

Inom EG pågår ett omfattande arbete för att frigöra kapitalrörelserna.
Målet är att till år 1992 ha ett helt öppet och fritt flöde av kapital mellan EG:s
medlemsländer. Det finns en uppenbar risk att Sverige kommer att hamna
utanför EG-samarbetet på detta område. Sverige blir alltmer ensamt bland
de välutvecklade industriländerna om att behålla ett regelverk som försvårar
kapitalrörelser.

Utskottet anser att den snabba utvecklingen mot en europeisk marknad
utan gränser för kapital ställer krav på ändringar för Sveriges del. En fri
rörlighet mellan EG och Sverige måste upprättas även vad gäller finansiella
transaktioner. För detta krävs att valutaregleringen avskaffas.

FiU 1987/88:27

Utskottet anser sammanfattningsvis att valutaregleringen snarast bör
avvecklas. Avvecklingen bör vara fullständig och definitiv. Den av regeringen
förordade metoden med endast en successiv och partiell liberalisering av
valutapolitiken medför en rad svårigheter. Varje förändring ger upphov till
ett valutaflöde. Det är därför viktigt att man samtidigt öppnar för kapitalströmmar
såväl till som från Sverige.

Utskottet avstyrker med det anförda propositionens förslag till förlängd
valutareglering.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande fortsatt tillämpning av valutalagen

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Fil7,1987/88:Fil8 och
1987/88: Fil 9

a) avslår förslaget i proposition 1987/88:134 till lag om tillämpning
av valutalagen (1939:350),

b) som sin mening ger regeringen till känna att valutaförordningen
(1959:264) bör upphöra att gälla efter utgången av juni 1988,

2. Fortsatt tillämpning av valutalagen (mom. 1, motiveringen)

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att den del av utskottets
yttrande som på s. 5 börjar med "Utskottet har redan" och slutar med ”sättas
in" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att valutaförordningen bör bibehållas i nuvarande utformning.
Det är enligt utskottets mening angeläget att vi så långt möjligt behåller
möjligheten att påverka valutarörelserna. Det finns alltför många exempel
på hur det internationella finanskapitalet genom sin lättrörlighet förmått
skada ett land och satt dess valuta i gungning. I en nationellt självständig
politik försvarar därför valutaregleringen sin plats.

3. Ändring i valutaförordningen (mom. 2)

Under förutsättning av bifall till reservation 1

Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp). Filip Fridolfsson (m). Gunnar Björk
(c). Hugo Hegeland (m), Margitta Edgren (fp) och Rolf Kenneryd (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Sorn framgår”
och slutar med "av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att valutaregleringen bör avskaffas. Valutaförordningen
bör därför upphöra att gälla i sin helhet. Det innebär att yrkandet i motion
Fi20 om att bibehålla vissa delar av förordningen enligt utskottets mening bör
avslås av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande ändring i valutaförordningen
att riksdagen avslår motion 1987/88:Fi20.

FiU 1987/88:27

4. Ändring i valutaförordningen (mom. 2)

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Sorn framgår”
och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att valutaförordningen bör
bibehållas i nuvarande utformning. Det finns som utskottet ser det inte några
godtagbara skäl för att upphäva tillståndskravet på att utländska dotterbolags
investeringar i Sverige i skälig utsträckning måste finansieras utomlands.
Genom att upprätthålla kravet på tillstånd bibehålls också, som framhålls i
motionen, möjligheten att få en aktuell bild av den kreditgivning som sker
mot utländsk borgen.

Utskottet tillstyrker således motion Fi20 och anser att den föreslagna
ändringen i valutaförordningen inte bör genomföras, vilket riksdagen som
sin mening bör ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande ändring i valutaförordningen
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fi20 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om i proposition 1987/
88:134 intaget förslag till förordning om ändring i valutaförordningen
(1959:264).

FiU 1987/88:27

gotab Stockholm 1988 15145