Finansutskottets betänkande

1987/88:21

om ungdomsbosparande och sparstimulerande
åtgärder (prop. 1987/88:150 bil. 3)

FiU

1987/88:21

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet förslag till sparstimulerande åtgärder,
däribland två förslag i kompletteringspropositionen om extrainsättningar i
allemanssparande! och ett nytt system för ungdomsbosparande.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att extra insättningar om 5000
kr. får göras i allemanssparandet under perioden december 1988-februari
1989 samt att taket för den totala nettoinsättningen i allemanssparandet
höjs från 60000 kr. till 75000 kr. Mot detta beslut reserverar sig (m) och
(fp) som anser att förändringarna bara skall gälla det allemanssparande
som sker i aktiefonder.

Vidare biträder utskottet regeringens förslag till nytt ungdomsbosparsystem
knutet till banker och sparkassor. Detta förslag avvisas i särskilda
reservationer av (m), (fp) och (vpk). 1 ytterligare en reservation godtar (c)
förslaget under förbehåll av viss ändring.

Utskottet behandlar dessutom ett tjugotal motioner om hushållssparandet
väckta under allmänna motionstiden. Motionerna innehåller yrkanden
om bl. a. sparmål, bosättningslån samt förslag om olika sparformer som
personliga investeringskonton, startsparande, ungdomssparande, pensionssparande,
ideellt sparande och försäkringssparande. Samtliga motionsyrkanden
avstyrks av utskottet. Till betänkandet har i dessa delar
fogats 10 reservationer, däribland 5 som är gemensamma för (m), (fp) och
(c).

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1987/88:150 (kompletteringspropositionen) bilaga 3 Finansdepartementet,
i vad avser punkt 1 Sparfrågor,

dels de med anledning av proposition 1987/88:150 bilaga 3 väckta motionerna: 1987/88:

Fi22 av Carl Bildt m. fl. (m) i vad avser yrkandena 7 och 8,

1987/88: Fi24 av Olof Johansson m. fl. (c) i vad avser yrkandena 7—9,

1987/88: Fi27 av Alf Svensson (c) i vad avser yrkande 5, 1

1 Riksdagen 1987/88. 5 sami Nr 21

1987/88:Fi28 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) i vad avser yrkandena 7—
10,

1987/88: Fi29 av Erling Bager (fp),

1987/88:Fi30 av Lars Werner m.fl. (vpk) i vad avser yrkandena 21 och
22.

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna:

1987/88: Fi224 av Alf Svensson (c) i vad avser yrkande 7,

1987/88: Fi230 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) i vad avser
yrkande 2,

1987/88: Fi601 av Nils T Svensson och Maj-Lis Lööw (s),

1987/88:Fi602 av Ulla-Britt Åbark och Anita Johansson (s),

1987/88: Fi603 av Stig Josefson m. fl. (c),

1987/88:Fi605 av Bengt Westerberg m. fl. (fp),

1987/88:Fi606 av Jan Sandberg m. fl. (m),

1987/88: Fi607 av Anne Wibble m. fl. (fp) i vad avser yrkandena 1-4 och
7-10,

1987/88: Fi608 av Britta Bjelle (fp),

1987/88: Fi609 av Bertil Danielsson och Ewy Möller (m),

1987/88:Fi610av Marianne Karlsson m.fl. (c, m, fp),

1987/88:Fiöll av Bertil Jonasson (c),

1987/88:Fi612 av Rune Thorén och Rolf Kenneryd (c),

1987/88:Fi613 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser yrkandena 1-2 och
4-7,

1987/88:Fi614 av Karin Söder m.fl. (c),

1987/88: Fi615 av Alf Svensson (c),

1987/88: Fi616 av Alf Svensson (c),

1987/88:Fi617 av Jan Sandberg m. fl. (m),

1987/88 :Fi618 av Gunnel Jonäng och Gunnar Björk (c) i vad avser
yrkande 1,

1987/88: Fi707 av Carl Bildt m. fl. (m).

Bostadsutskottet har beretts tillfälle att yttra sig över propositionen och
motionerna i de delar de avser bostadsutskottets beredningsområde. Yttrandet
(BoU 1987/88:6 y) har som bilaga 2 fogats till betänkandet.

Propositionen

I proposition 150 bilaga 3 (finansdepartementet) har regeringen — efter
föredragning av statsrådet Bengt K Å Johansson - under punkt 1 (s. 1 —23)
föreslagit riksdagen att

dels anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,

2. lag om ungdomsbosparande,

3. lag om skattelättnader för allemanssparande och ungdomsbosparande,

4. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

FiU 1987/88:21

dels bemyndiga riksgäldskontoret att med banker och sparkassor träffa
avtal om utbetalning av bonusränta i ungdomsbosparandet i huvudsaklig
överensstämmelse med vad som anges i propositionen,

dels till Sparfrämjande åtgärder under sjunde huvudtiteln för budgetåret
1988/89 utöver i proposition 1987/88:100 bilaga 9 föreslaget reservationsanslag
anvisa ytterligare 1 000000 kr.

Regeringens fyra lagförslag framgår av bilaga 1 till detta betänkande.

Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen olika sparstimulanser i
syfte att öka hushållens sparande, särskilt ungdomars långsiktiga sparande
för bl. a. bostadsändamål.

Sålunda föreslås att en extra insättning på 5 000 kr. får göras i allemanssparande!
under perioden december 1988-februari 1989. Vidare föreslås
att taket för en sparares totala nettoinsättningar i allemanssparande! höjs
från 60 000 till 75000 kr.

Förslag läggs också fram om en ny form av bosparande för ungdomar i
åldern 16—25 år. Den som sparat på ett särskilt bosparkonto i minst tre år
har när insättningarna på kontot uppgår till lägst 5000 kr. rätt till en
skattefri bonusränta på 3 % per år. De är då också berättigade att låna ett
belopp som är tre gånger så stort som de gjorda nettoinsättningarna. Högst
800 kr. får sparas varje månad.

Motionerna

Allemanssparande!:

1987/88:Fi22 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om ändring i lagen
(1983:890) om allemanssparande beslutar att en extra insättning om 5000
kr. får göras fr. o. m. december 1988 t. o. m. februari 1989 samt att taket för
den totala nettoinsättningen höjs till 75000 kr. inom allemansfondsparandet.

1987/88:Fi28 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

7. att riksdagen godkänner vad som anförs i motionen om engångsinsättningar
på allemansfondsparande.

Ungdomars bosparande m. m.

1987/88:Fi22 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

8. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om ungdomsbosparande
begär nytt förslag med den inriktning som angetts i motion
1987/88: Fi613.

1987/88: Fi24 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

9. att riksdagen beslutar att ungdomsbosparande också skall kunna ske i
aktiefond i enlighet med vad som anförs i motionen.

FiU 1987/88:21

1987/88:Fi28 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

8. att riksdagen avslår förslaget om ungdomsbosparande.

1987/88: Fi29 av Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförs i motionen om diskriminering av
SBC i bosparandet.

1987/88:Fi30 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

21. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ungdomsbosparande,
lag om skattelättnader för allemanssparande och ungdomsbosparande
samt lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).

1987/88:Fi605 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari - med hänvisning till
vad som anförts i motion 1987/88:Bo424 - yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skattefrihet
m. m. för ungdomars bosparande.

1987/88:Fi606 av Jan Sandberg m.fl. (m) vari — med hänvisning till vad
som anförts i motion 1987/88:Bo249 — yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bosparande för ungdomar.

1987/88:Fi607 av Anne Wibble m. fl. (fp) vari yrkas

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till utformning av ett system
för bosparandet i enlighet med de riktlinjer som beskrivs i motionen.

1987/88: Fi613 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om stimulans till bosparande
i enlighet med vad som i motionen anförts.

1987/88: Fi614 av Karin Söder m. fl. (c) vari — med hänvisning till vad som
anförts i motion 1987/88:Bo260 — yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om bosparande för ungdomar.

1987/88: Fi615 av Alf Svensson (c) vari — med hänvisning till vad som
anförts i motion 1987/88:Bo262 — yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om ett bostadssparande för
ungdom.

1987/88:Fi617 av Jan Sandberg m.fl. (m) vari - med hänvisning till vad
som anförts i motion 1987/88 :A268 — yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att lösa
ungdomens bostadsproblem.

1987/88: Fi707 av Carl Bildt m. fl. (m) vari - med hänvisning till vad som
anförts i motion 1987/88:Bo211 — yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att ett system för bosparande bör införas i enlighet
med vad i motionen förordats.

FiU 1987/88:21

Ökad ägandespridning m. m.

1987/88:Fi607 av Anne Wibble m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av en förmögenhetsuppbyggande politik för hushållen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hushållssparandets betydelse för samhällsekonomin,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av ett reformerat skattesystem som stimulerar hushållssparande!,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av stabila spelregler i syfte att stimulera sparande och
investeringar,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av att stimulera enskilt aktiesparande.

1987/88: Fi608 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär sparstimulerande åtgärder i enlighet med vad som anförts i motionen.

1987/88:Fi613 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att stimulera hushållssparande och öka ägandespridningen.

Mål för hushållssparande!

1987/88: Fi603 av Stig Josefson m. fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar uttala sig för ett samlat program för sparande
och decentraliserat ägande i enlighet med motionen.

1987/88: Fi613 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar uttala att målet för sparpolitiken skall vara att
hushållen skall kunna ha ett sparkapital som motsvarar den genomsnittliga
årslönen för en industriarbetare.

Personliga investeringskonton m. m.

1987/88: Fi24 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

7. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om införande
av personliga investeringskonton i enlighet med vad som anges i motionen.

1987/88: Fi224 av Alf Svensson (c) vari yrkas

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till stimulerande av sparandet
i enlighet med vad som anförts i motionen.

1987/88: Fi230 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari - med
hänvisning till vad som anförts i motion 1987/88:Sk475 - yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär utredning rörande möjligheten att
införa nyetableringskonto på sätt som i motionen anförts.

FiU 1987/88:21

1987/88:Fi603 av Stig Josefson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär utredning om införande av personliga
investeringskonton.

1987/88:Fi607 av Anne Wibble m. fl. (fp) vari yrkas
10. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift
att se över möjligheterna till långsiktigt sparande i bank enligt de riktlinjer
som anges i motionen.

1987/88: Fi609 av Bertil Danielsson och Ewy Möller (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om inrättande av etableringskonto vid start av småföretag.

1987/88:Fi610 av Marianne Karlsson m. fl. (c, m, fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en utredning med syfte att utreda frågan om
införandet av s. k. nyetableringskonton i enlighet med vad i motionen
anförts.

1987/88:Fi613 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om pensionssparande i
enlighet med vad som anförts i motionen.

1987/88 :Fi618 av Gunnel Jonäng och Gunnar Björk (c) vari - med hänvisning
till vad som anförts i motion 1987/88:A468 - yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att möjlighet ges till den som vill
starta företag i de fem skogslänen att göra det av obeskattade medel.

Startsparande

1987/88:Fi28 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ungdomssparande enligt
vad som anförs i motionen,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utvidgat långsiktigt
bundet sparande enligt vad som anförs i motionen.

1987/88:Fi613 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om startsparande i enlighet
med vad som anförts i motionen.

Ideellt sparande

1987/88:Fi607 av Anne Wibble m. fl. (fp) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett utökat ideellt sparande.

Sparavdrag

1987/88: Fi24 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

8. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts om stimulanser för ökat sparande i övrigt.

FiU 1987/88:21

1987/88: Fi611 av Bertil Jonasson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar höja
sparavdraget till 3 000 kr.

1987/88: Fi612 av Rune Thorén och Rolf Kenneryd (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om förändring av sparavdraget.

1987/88: Fi616 av Alf Svensson (c) vari - med hänvisning till vad som
anförts i motion 1987/88: Sk485 - yrkas att riksdagen hos regeringen begär
förslag om en höjning av sparavdraget så att avkastningen på sparande upp
till 75000 kr. blir skattefritt samt i övrigt ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sparandet.

Försäkringssparande

1987/88: Fi613 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändringar i reglerna för försäkringssparande.

Förtidsinlösen av statliga bostadslån

1987/88:Fi27 av Alf Svensson (c) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till stimulerande
av sparandet i enlighet med vad som anförts i motionen.

Bosättningslån

1987/88:Fi30 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

22. att riksdagen hos regeringen begär förslag om återinförande av bosättningslån.

1987/88: Fi601 av Nils T Svensson och Maj-Lis Lööw (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om bosättningslån.

1987/88: Fi602 av UIla-Britt Åbark och Anita Johansson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om återinförande av statligt bosättningslån.

Utskottet

Inledning

Trots de gynnsamma betingelserna för hushållssparande! fortsätter detta
att minska. Hushållens sparkvot - mätt som förhållandet mellan hushållens
sparande och deras disponibla inkomster — minskade kraftigt i början
av 1980-talet från en redan i utgångsläget låg nivå. År 1982 hade sparkvoten
sjunkit till endast 0,5 %. Detta fall berodde på att det reala sparandet
minskade, dvs. att hushållens investeringar i små- och fritidshus avtog.

FiU 1987/88:21

Fallet dämpades dock något av att det finansiella sparandet samtidigt
förbättrades. Förändringarna torde sammanhänga med att avkastningen på
finansiellt sparande ökat medan avkastningen på småhusinvesteringar
minskat när realräntan stigit och värdet av underskottsavdragen begränsats.
Av betydelse för nedgången i sparandet är också att hushållens reala
disponibla inkomster minskade med ca 5 % under åren 1981 — 1983.

Diagram. Hushållens sparkvot 1965—1988

- NETTOSPARKVOT

- REAL SPARKVOT

■ FINANSIELL SPARKVOT

-1-

-2-

-3-

-4

1990

1985

1975

1980

1970

1965

Anm: Prognos 1988.

Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Efter en viss stabilisering, om än på låg nivå, föll sparkvoten ånyo under
åren 1986-1987. Därmed kom den för första gången att bli negativ. Även
under 1988 väntas den negativa utvecklingen fortsätta och för detta år har
sparkvoten angivits till -3,7 %. Den fortsatta nedgången är en följd av ett
minskat finansiellt sparande, som i sin tur beror på att utlåningen till
hushållen ökat kraftigt sedan riksbanken i november 1985 avskaffat utlåningsregleringen.
Mellan 1986 och 1988 beräknas hushållens finansiella
sparande minska med 20 miljarder kronor.

Denna nedgång i hushållssparande uppvägs visserligen av att det offentliga
sparandet förstärkts under samma tid. Å andra sidan har emellertid
företagens finansiella sparande samtidigt minskat kraftigt till följd av en
fortsatt investeringsuppgång. Bytesbalansen har därför försämrats och
väntas enligt kompletteringspropositionen uppvisa ett underskott på —10,8
miljarder kronor för 1988. Fortsätter den starka konsumtionstillväxten och
den höga inhemska inflationen finns det risk för en ytterligare försvagning
av bytesbalansen nästa år.

Såsom framhålls i kompletteringspropositionen förutsätter en fortsatt

FiU 1987/88:21

gynnsam utveckling för svensk ekonomi att exportens och investeringarnas
andel av den totala resursanvändningen i ekonomin ökar. Det är därför
positivt att företagens investeringar ökar. Förbättringen av den offentliga
sektorns sparande är också positiv. Det har nämligen under senare år varit
ett mål för den förda ekonomiska politiken att återupprätta det kollektiva
sparandet. Skall man kunna åstadkomma det sparande som erfordras för
att nå en tillfredsställande investeringsutveckling i den privata sektorn och
samtidigt nå ett stabilt överskott i bytesbalansen krävs enligt utskottets
mening ett positivt finansiellt sparande i den offentliga sektorn. Med den
utveckling som varit av realinkomsterna kan inte hushållen förväntas svara
för mer än en del av det totala sparbehovet i samhället. Avsikten är
givetvis att denna andel skall kunna öka, men för detta krävs en god
realinkomstutveckling. Såsom utskottet närmare utvecklar i sitt betänkande
med anledning av kompletteringspropositionen (FiU 1987/88:30) är det
därför angeläget att slå vakt om ett överskott i det offentliga sparandet.

De senaste årens förbättring av det offentliga sparandet är emellertid i
inte obetydlig utsträckning en följd av att skattetrycket, mätt som skatters
och avgifters andel av BNP, har ökat under senare år. Bred enighet råder
om att skattetrycket inte bör stiga ytterligare. Regeringen uttalar för sin del
i kompletteringspropositionen att skattetrycket gradvis bör sänkas, när det
statsfinansiella läget och stabiliseringspolitiken så tillåter. Det finns mot
denna bakgrund begränsade möjligheter att kompensera ett försämrat hushållssparande
med ett ökat offentligt sparande som bärs upp av höjt skatteuttag.

Enligt utskottets mening framstår det därför som angeläget att vidta
ytterligare åtgärder för att stärka hushållens sparande. Av särskilt intresse
är därvid att få till stånd en dämpning av hushållens konsumtion, i synnerhet
den konsumtion som finansieras av krediter och som leder till ökad
skuldsättning.

Stigande realräntor har medfört att räntekostnaden för lån numera kommit
att bli en real belastning för vanliga inkomsttagare. Att hushållen i så
betydande utsträckning börjat lånefinansiera sin konsumtion framstår därför
som betänkligt inte bara från samhällsekonomiska utgångspunkter utan
också av sociala skäl. I propositionen påpekas att åtskilliga hushåll i dag
råkar illa ut genom att ta på sig för stora lån. Föredraganden ser det som en
viktig uppgift att verka för att kreditprövning, rådgivning, marknadsföring,
upplysning och skatteregler tillsammans verkar så att en alltför stor skuldsättning
kan undvikas. Regeringen ämnar därför tillsätta en särskild utredning
som i samråd med bl. a. inkomstskatteutredningen och spardelegationen
skall föreslå åtgärder i syfte att begränsa hushållens skuldsättning.
Utredningen skall vara slutförd före utgången av oktober 1988. Regeringen
har också uppdragit åt spardelegationen att kartlägga sparandet i Sverige
och föreslå åtgärder som kan leda till ökat hushållssparande. Detta uppdrag
skall redovisas före årets slut.

För att ytterligare stimulera hushållssparande! lägger regeringen i kompletteringspropositionen
fram förslag om vidgade insättningsmöjligheter i allemanssparande!
samt ett nytt bosparsystem för ungdomar. Av betydelse i
detta sammanhang är att regeringen även skärpt kraven på lägsta kontant -

FiU 1987/88:21

insats vid kreditinköp. Regeringen har också aviserat en sänkning av
inkomstskatten för 1989, vilket ytterligare kommer att begränsa värdet av
underskottsavdragen. Dessutom vill regeringen genom en föreslagen indragning
av större företags likviditet indirekt få till stånd en dämpning av
bankernas utlåning till hushållssektorn.

Regeringens åtgärder och förslag kompletteras av riksbanken som den
28 april 1988 beslutat strama åt penningpolitiken genom att driva upp
marknadsräntorna. I avvaktan på att diskontot kan avvecklas skall detta
anpassas till det nya ränteläget. Diskontot har därför höjts från 7,5% till
8,5% med verkan från den 29 april 1988. Diskontoförändringen medför
bl. a. att avkastningen på allemanssparandet förbättras ytterligare. Riksbanken
har dessutom begärt att regeringen skall förordna om kassakrav
även för finansbolag. Om regeringen meddelar sådant förordnande har
riksbanken för avsikt att införa ett kassakrav på 4 % för finansbolag och att
höja kassakraven för banker från nuvarande 3 % till 4 % med verkan från
den 1 juli 1988.

Allemanssparandet

Riksdagen har tidigare vid några tillfällen beslutat medge extra insättningar
i allemanssparandet. Vid varje sådant tillfälle har under en tremånadersperiod
sammanlagt högst 5 000 kr. fått sättas in utöver högsta tillåtna månadsinsättning.
Senast har extrainsättningar av detta slag fått göras under första
kvartalet 1988.

I kompletteringspropositionen påpekas att hushållen kommer att få betydande
medelstillskott vid årsskiftet 1988-1989. Bl. a. frigörs då för sista
gången medel från skattesparandet. Dessutom förstärks hushållens likviditet
ytterligare genom kreditering av räntor, återbäring av skatt och återbetalning
av sparobligationslån. Det är, framhåller föredraganden, angeläget
att dessa medelstillskott i stor utsträckning tas till vara för sparande. Han
föreslår därför att extrainsättningar med sammanlagt 5 000 kr. per sparare
får göras även under tiden december 1988—februari 1989.

De sparare som vaije månad satt in högsta tillåtna belopp alltsedan
allemanssparandets start i april 1984 kommer under 1989 att nå taket på
60000 kr. för högsta tillåtna nettoinsättningar. Eftersom föredraganden
inte finner skäl att nu stänga allemanssparandet för någon sparares nyinsättningar
föreslår han att detta tak höjs och att den totala nettoinsättningen
för varje sparare begränsas till 75 000 kr.

Moderata samlingspartiet anför i motion Fi22 att allemanssparandet, sett
utifrån riksgäldskontorets synvinkel, är en dyr upplåningsform över vilken
man har dålig kontroll. Inflödet är ungefär 1 miljard kronor i månaden,
oavsett om medlen behövs eller inte. Allemanssparandet får enligt motionärerna
egendomliga och störande konsekvenser när, som i dagsläget, det
offentliga sparandet visar ett stort överskott och de icke-finansiella företagen
till följd av ökade investeringar har ett negativt sparande. Det skattegynnade
sparandet bör under dessa omständigheter i stället styras till
näringslivet, anser motionärerna. De föreslår därför att förslaget om extra -

FiU 1987/88:21

insättningar och höjningen av taket för de totala nettoinsättningama begränsas
till att gälla det aktiefondsanknutna allemanssparande!.

Folkpartiet kritiserar i motion Fi28 regeringens förslag till extrainsättningar.
Motionärerna påpekar att det enklaste sättet att förhindra skattesparmedel
från att tas ut och konsumeras är att de får stå kvar med samma
villkor som nu gäller. Allemanssparandet böijar bli en dyr upplåningsform
för riksgäldskontoret, hävdar motionärerna. De föreslagna extrainsättningarna
bör därför förbehållas sparande i allemansfonder. Höjningen av
det totala taket för insättningar i allemanssparandet godtas av motionärerna.

Utskottet får med anledning härav anföra följande. Allemanssparandet är
en etablerad sparform som vunnit stor anslutning. Fram till i slutet av mars
1988 hade 3,4 miljoner konton öppnats, av vilka 1,2 miljoner var knutna till
fondsparandet och 2,1 miljoner till allemansspar. Insättningarna på kontona
uppgick till 15,4 resp. 41,4 miljarder kronor, dvs. sammanlagt 56,8
miljarder kronor.

Antalet personer som deltar i allemanssparandet är 2,6 miljoner, vilket
motsvarar 38% av befolkningen i de aktuella åldrarna. Många personer
lever i dag i knappa omständigheter och har begränsade möjligheter att
spara. Att allemanssparandet trots detta vunnit så bred anslutning torde,
enligt utskottets mening, sammanhänga med att detta är en sparform som
inte utestänger småspararen från att delta i ett skattebefriat sparande. I
motsats till tidigare statligt premierade sparformer krävs nämligen i allemanssparandet
varken regelbundna insättningar eller visst minimibelopp
per insättning. Spararen tvingas inte heller att binda medlen för en längre
tid vilket gör det lättare att delta för inkomsttagare som har små marginaler.

Tidigare möjligheter till extrainsättningar i allemanssparandet har utnyttjats
väl. Nu senast gjordes under första kvartalet 1988 extrainsättningar
på 0,4 miljoner konton på tillsammans ca 1,7 miljarder kronor, varav 1,1
miljarder kronor i allemansspar och ca 0,6 miljarder kronor i allemansfond.
Det är enligt utskottets mening angeläget att också de betydande medelstillskott
som hushållen kommer att få omkring årsskiftet 1988-1989 överförs
till former som underlättar ett fortsatt sparande. För att nå så bred
uppslutning som möjligt bör därvid spararna själva fritt få välja den sparform
som passar dem utan statliga pekpinnar. Motionärernas förslag till
begränsning diskriminerar dem som föredrar sparande med stabil avkastning
framför risksparande med varierande avkastning. Det kan inte heller
med bestämdhet hävdas att den ena eller den andra formen av allemanssparande
- i sparkonto eller i fonder - är billigare för staten. Statens
kostnader är beroende av räntenivå, aktiekursutveckling, spararens marginalskatt
och möjlighet att utnyttja sparavdrag etc. Utskottet, som biträder
föredragandens förslag om extrainsättningar på 5 000 kr. i allemanssparandet
under perioden december 1988—februari 1989, avstyrker med hänsyn
härtill förslaget att insättningsmöjligheten skall begränsas till fondsparandet.

Utskottet delar också föredragandens bedömning att det inte nu finns
skäl att stänga allemanssparandet för någon sparares nyinsättningar. Taket

FiU 1987/88:21

för de sammanlagda nettoinsättningarna bör därför, såsom föreslås i propositionen,
höjas till 75 000 kr.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi22 (m) yrkande 7 och
Fi28 (fp) yrkande 7.

Ungdomars bosparande m.m.

Regeringen lägger i kompletteringspropositionen fram förslag om en ny
form av bosparande för ungdomar i åldern 16—25 år. Den nya sparformen,
som kompletterar det befintliga ungdomsbosparandet inom allemanssparandet,
är inriktad på räntebärande sparkonton i bank eller sparkassa.
Även bosparkonton i bl. a. HSB, RiksBoSpar (Riksbyggen) och bank kan
anslutas. Däremot kan sparande i aktiefonder inte knytas till det föreslagna
bosparandet eftersom dess syften inte är förenliga med sådant risksparande.

Ungdomar som sparat på ett särskilt konto i minst tre år har, när
insättningarna på kontot uppgår till minst 5000 kr., rätt till en skattefri
bonusränta på 3 % per år. De är därigenom också berättigade att låna ett
belopp som är tre gånger så stort som de gjorda nettoinsättningarna.

Det högsta tillåtna månatliga belopp en sparare får sätta in på konton
anslutna till ungdomsbosparandet är 800 kr. Beloppet får fördelas på högst
två anslutna konton. Så länge ett konto är anslutet till ungdomsbosparandet
skall banken betala en inlåningsränta som skall motsvara minst den
ränta som betalas för annat bundet sparande i bank.

Ungdomsbosparandet föreslås bli administrerat och kontrollerat av riksgäldskontoret.
För kostnaderna för arbetet med drift och utveckling av
dataregister och administrativa rutiner föreslås att 1 milj. kr. anvisas
utöver tidigare föreslaget belopp under anslaget Sparfrämjande åtgärder.

Moderata samlingspartiet avvisar förslaget i sin helhet. Visserligen innebär
det att det skattegynnade bosparandet frikopplas från allemanssparande!
för att i stället knytas till bankernas spara-låna-systern, vilket motionärerna
finner vällovligt. Enligt vad som sägs i partimotion Fi22 (m) är emellertid
regeringens förslag krångligt till sin konstruktion. Dessutom skulle det,
om det genomfördes, leda till ökade kostnader för såväl banker som
ansvarig myndighet, utan att ge särskilt stora effekter på nysparandet.
Motionärerna förordar i stället ett bosparsystem enligt den modell som
finns redovisad i partimotionerna Fi613 (m) och FU07 (m) samt i motionerna
Fi606 och Fi6l7 av Jan Sandberg m. fl. (m). Det är ett bosparsystem
som premieras av staten men som administreras och hanteras av banker
och andra kreditinstitut. Ett sådant bosparsystem skall inte ha någon nedre
eller övre åldersgräns. Den statliga sparpremien skall vara skattefri och
uppgå till 10% av de medel som stått inne under minst tre år. Premien skall
dock kunna utgå med högst 10000 kr. Enligt förslaget skall den bli tillgänglig
när spararen uppvisar ett ingånget köpeavtal. Staten bör dessutom
ställa en statlig borgen för lån, vilket enligt motionärernas bedömning kan
innebära en sänkning av låneräntan med ungefär 0,5—1 procentenhet.

Folkpartiet föreslår i partimotion Fi605 (fp) och motion Fi607 av Anne

FiU 1987/88:21

Wibble m.fl. (fp), som väckts under allmänna motionstiden, att samma
regler som i dag gäller för allemanssparande! i fråga om skattefrihet för
ränta, utdelning och realisationsvinst också skall tillämpas på ungdomars
bosparande i bank. Någon nedre åldersgräns bör inte finnas. Till sparandet
bör viss lånerätt knytas vid bostadsköpet.

I den med anledning av kompletteringspropositionen väckta partimotionen
Fi28 (fp) avvisas regeringens förslag till nytt ungdomsbosparande.
Från liberal utgångspunkt är det inte angeläget - eller ens acceptabelt -att statsmakterna söker styra själva målet för människors sparande. Enligt
motionärerna tycks det nya med förslaget främst bestå i en uppsjö av
komplicerade regler och i kravet på att ett nytt centralt personnummerbaserat
dataregister inrättas för att kontrollera att systemet inte missbrukas.
Det är enligt motionärerna också anmärkningsvärt att regeringen utformar
ett förslag så att det diskriminerar Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation
(SBC) jämfört med HSB och Riksbyggen. Även i motion
Fi29 av Erling Bager (fp) uttrycks kritik över den diskriminerande behandlingen
av SBC i bosparandet.

Centern godtar i motion Fi24 regeringens förslag till ungdomsbosparande
men kräver att denna sparform skall stå öppen också för dem som
sparar i aktiefond. I annat fall utesluts en nu existerande sparmöjlighet
organiserad för de privata bostadsrättsföreningarna. Något skäl till en
sådan begränsning föreligger inte, anser motionärerna.

I samma motion samt i motion Fi614 av Karin Söder m.fl. (c) förordas
att ungdomars bosparande också kanaliseras via de av centern förespråkade
privata investeringskontona. Många yrkesarbetande ungdomar betalar
40000-50000 kr. i skatt årligen och har därmed stora möjligheter att
utnyttja ett avdragsgillt skatte sparande för t. ex. boende, hävdar motionärerna.
De privata investeringskontona bör kombineras med en lånerätt för
ungdomar under 28 år. Ett liknande förslag förs fram i bl. a. motion Fi615
av Alf Svensson (c).

Vänsterpartiet kommunisterna avvisar i motion Fi30 regeringens förslag.
Motionärerna - som anser att ungdomars bostadsförvärv bör underlättas
på annat sätt - finner det inte särskilt meningsfullt att införa en ny
sparform begränsad till ungdomar i åldern 16—25 år. Ungdomar i den
åldern har mycket begränsade ekonomiska möjligheter och saknar ofta
egna inkomster. Dessutom finns redan ett bosparande knutet till allemanssparande!.

Bostadsutskottet har beretts tillfälle att yttra sig över förslagen. Den i
kompletteringspropositionen föreslagna lösningen biträds av en majoritet
av utskottets ledamöter.

Enligt bostadsutskottet fyller ett bosparande riktat till ungdomar flera
syften. Dels skapar det goda sparvanor, dels ger det en grundplåt vid
bosättning eller köp av bostad. Genom anslutning till ett system med
turordning för bostadsförvärv kan ett bosparande vara väsentligt för möjligheten
att få en egen bostad. Speciellt i storstadsregionerna och i andra
områden med en betydande bostadsefterfrågan kan ett målinriktat sparande
av detta slag vara av avgörande betydelse.

FiU 1987/88:21

Finansutskottet instämmer i bostadsutskottets bedömning. För egen del
vill finansutskottet dessutom anföra följande. För ungdomar är det en
mycket kännbar kostnad att sätta bo och skaffa bostad. Efter avregleringen
av kreditmarknaden har det visserligen blivit mycket enklare att erhålla
lån, och det kan därför hävdas att det inte längre är lika påkallat att vidta
åtgärder för att underlätta ungdomars bosättning och bostadsanskaffning.
Det ligger dock i samhällets intresse att på olika sätt försöka stimulera
ungdomar till att spara. Ungdomar har i allmänhet ett mer konsumtionsinriktat
beteende än äldre generationer, och det är därför önskvärt att de
redan i unga år grundlägger goda sparvanor.

För att öka ungdomars intresse för sparande knöts för några år sedan en
lånerätt till allemanssparandet (prop. 1984/85:51, FiU 7, rskr. 59). Ungdomar
som sparar på allemanssparkonto eller i allemansfond fick därmed rätt
till lån för bostadsanskaffning och bosättning. Lånen som lämnas eller
förmedlas av kontoförande bank uppgår till tre gånger sparat belopp. Även
ungdomars bosparande i HSB och Riksbyggen har knutits till allemanssparandet.

Denna koppling av bostadssparandet till allemanssparandet har kommit
att kritiseras från olika utgångspunkter, inte minst därför att den förutsatta
långivningen inte bygger på bankernas vanliga kundrelationer. Så t. ex.
avvisas den nuvarande formen för bosparandet i motion Fi607 (fp). Motionärerna
vill att stimulanser till bostadssparandet i stället skall bygga på
redan existerande system hos banker och andra kreditinstitut, dvs. på den
relation mellan spara och låna till bostad som byggs upp mellan kund och
bank. Det är, framhåller motionärerna, en stor fördel för både sparare och
banker om de medel som sparas får behållas av bankerna och kan användas
för utlåning för bostadsändamål. Därmed skapas normala kundrelationer,
vilket enligt motionärerna är viktigt att bygga upp inte minst när det
gäller ungdomars långsiktiga sparande. Liknande synpunkter förs också
fram i motion Fi613 (m).

Regeringens förslag till nytt bosparande bygger på den i dessa och
ytterligare några motioner förespråkade bank-kund-relationen. Förslaget
har också anpassats till det sparande som förekommer inom bl. a. HSB och
Riksbyggen.

Enligt utskottets mening bör staten stödja inte bara de ungdomar som
väljer att bospara på allemanssparkonto och i allemansfond. Staten bör
premiera också dem som föredrar ett mer traditionellt banksparande för
sitt bosparande. Härtill kommer att det för ungdomar med lägre inkomster
och marginalskatter blir förmånligare att spara i det föreslagna ungdomsbosparandet
än i allemanssparandet.

Moderata samlingspartiet föreslår för sin del att premieringen av bosparande
i bank skall ske på annat sätt. Förslaget är i och för sig intressant
men är behäftat med vissa svagheter. Bonusen skall beräknas på det
belopp som varit innestående under minst tre år. Dessutom skall något tak
för insättningarna inte finnas. I motsats till regeringens förslag skulle en
sådan premiering därmed knappast leda till något nysparande utan i första
hand vara en stimulans för dem som har möjlighet till stora överföringar
från annat sparande för att komma i åtnjutande av bonusen.

FiU 1987/88:21

Med anledning av den kritik som riktas mot regeringsförslaget för att det
inte ger möjlighet till bosparande i aktiefond vill utskottet erinra om att
staten redan premierar sådant sparande via allemanssparande!. Syftet med
den nya sparformen bör, som utskottet nyss anfört, vara att främja ett
stabilt riskfritt sparande i bank eller sparkassa.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi22 (m) yrkande 8,
Fi24 (c) yrkande 9, Fi28 (fp) yrkande 8, Fi29 (fp), Fi30 (vpk) yrkande 22,
Fi605 (fp), Fi606 (m), Fi607 (fp) yrkande 8, Fi613 (m) yrkande 7, Fi614 (c),
Fi615 (c), Fi617 (m) och Fi707 (m).

Utskottet biträder således det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ungdomsbosparande och de båda övriga lagförslag som är föranledda
av detta. Utskottet vill dock för egen del föreslå att lagtexten förtydligas på
en punkt. Av de specialmotiveringar som lämnas i propositionen i anslutning
till lagförslagets 11 § andra stycke framgår att den statliga bonusräntan
beräknas på den insatta nettobehållning som stått inne på kontot den
sista varje månad. Denna ordning har förordats av riksgäldskontoret för att
kontoredovisningarna skall kunna begränsas till att avse månadssaldon. I
praktiken innebär metoden att kontohavaren tillgodoräknas bonusränta på
sparmedel först för månaden efter det att de satts in. För undvikande av
missförstånd bör, enligt utskottets mening, denna av administrativa skäl
tillkomna ordning också framgå av lagtexten.

Utskottet biträder också propositionens förslag om att riksgäldskontoret
skall bemyndigas att träffa avtal med banker och sparkassor om utbetalning
av bonusränta i ungdomsbosparandet samt förslaget att ytterligare 1
milj. kr. skall anvisas för ändamålet över anslaget Sparfrämjande åtgärder.

Ökad ägandespridning m. m.

I motionerna Fi607 av Anne Wibble m.fl. (fp), Fi608 av Britta Bjelle (fp)
och Fi613 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs bl. a. att riksdagen skall ge
regeringen till känna vad som anförs i motionerna om vikten av att stimulera
hushållssparandet och öka ägandespridningen, om hushållssparandets
betydelse för samhällsekonomin samt om vikten av en förmögenhetsuppbyggande
politik för hushållen.

Utskottet har inledningsvis beskrivit sparandets utveckling i Sverige och
därvid också redovisat sin syn på sparandets betydelse. Där framgår att
utskottet anser ett ökat sparande vara nödvändigt såväl för enskilda hushåll
som för samhällsekonomins tillväxt. Samma uppfattning har regeringen
givit uttryck för i kompletteringspropositionen. I dessa frågor föreligger
det således inga delade meningar. Enligt utskottet framstår det därför som
obehövligt med särskilda tillkännagivanden av det slag motionärerna begär.

I motionerna redovisas också förslag till åtgärder av allmän-ekonomisk
karaktär som ett led i en sparstimulerande politik. Man föreslår bl. a. ett
reformerat skattesystem som stimulerar hushållssparande!, ändrad aktiebeskattning,
lindrad beskattning av vinstandelar m. m.

Dessa förslag kan enligt utskottets mening inte ses isolerade från den

FiU 1987/88:21

ekonomiska politiken i övrigt. Sänkta skatter kan under vissa betingelser
stimulera till ökat hushållssparande men orsakar samtidigt, om inte andra
åtgärder vidtas, en ökning av det offentliga sparandeunderskottet. Det är
därför nödvändigt att beakta de samlade effekterna på tillväxten och det
totala sparandet i ekonomin. Utskottet anser således att åtgärder av denna
allmänekonomiska karaktär bör prövas i ett bredare ekonomiskt-politiskt
sammanhang. Utskottet behandlar i sitt betänkande FiU 1987/88:30 frågan
om den allmänna inriktningen av den ekonomiska politiken. Av vad som
anförs i detta sammanhang framgår att utskottet inte kan ställa sig bakom
de förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som förordas i motionerna.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna Fi607 (fp)
yrkandena 1, 2, 3, 4 och 7, Fi608 (fp) och Fi613 (m) yrkande 1.

Mål för hushållssparande!

Moderata samlingspartiet begär i motion Fi6I3 att riksdagen anger som
mål för hushållssparande! att varje hushåll skall kunna ha ett sparkapital
som motsvarar den genomsnittliga årslönen för en industriarbetare. På
liknande sätt föreslås i motion Fi603 av Stig Josefson m. fl. (c) ett sparmål,
enligt vilket hushållssparande! skall motsvara 10% av de disponibla inkomsterna
och det totala finansiella sparandet i samhället i genomsnitt
skall uppgå till 1 % av BNP.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att ambitionen bör vara att
varje hushåll skall kunna förfoga över ett tillräckligt sparkapital. Genom
sparavdraget och det maximala skattebefriade beloppet i allemanssparande!
kan en familj på två vuxna personer ha ett sparat belopp som överstiger
årslönen för en industriarbetare utan att avkastningen behöver beskattas.
Det måste dock konstateras att många hushåll lever med mycket små
marginaler, och för dem är detta sparmål dess värre mycket avlägset.
Utskottet ser inte något skäl för riksdagen att göra uttalanden om sparmål
och avstyrker därmed motionerna Fi603 yrkande 2 och Fi613 yrkande 2.

Personliga investeringskonton m. m.

I flera motioner förs förslag fram om personliga investeringskonton eller
sparformer utformade enligt samma principer. I partimotion Fi24 (c) och
motion Fi603 av Stig Josefson m. fl. (c) föreslås att hushållens långsiktigt
inriktade sparande stimuleras genom tillkomsten av personliga investeringskonton.
Denna sparform som centern förespråkat under en följd av år
innebär att insättningar på ett sådant konto skall vara avdragsgilla och
avkastningen skattefri. De årliga insättningarna skall enligt det nu aktuella
förslaget begränsas till högst ett halvt basbelopp (dvs. 12900 kr. år 1988).
Vidare skall uttag i princip inte få göras före 55 års ålder utom för investeringar
i egen permanentbostad eller som eget kapital vid start av företag.
Därefter medges uttag med 20 % av kontots värde per år. Även i motion
Fi224 av Alf Svensson (c) förespråkas någon form av privata investeringskonton
med skattebefriade, årliga insättningar på högst ett basbelopp (dvs.
25800 kr. år 1988).

FiU 1987/88:21

Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi6I3 en liknande form för
pensionssparande i bank, vilket skall vara förenat med avdragsgilla insättningar
på högst ett basbelopp per år, skattefri avkastning och långsiktigt
bundet sparbelopp. I motion Fi607 av Anne Wibble m.fl. (fp) begärs att
möjligheterna att införa ett sådant långsiktigt pensionssparande i bank
skall utredas.

I motionerna Fi230 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m), Fi609
av Bertil Danielsson och Ewy Möller (m) samt Fi610 av Marianne Karlsson
m. fl. (c, m, fp) föreslås ett system med nyetableringskonton uppbyggda
enligt samma principer som personliga investeringskonton och avsedda
att underlätta nyföretagande. I motion Fi6I8 av Gunnel Jonäng och Gunnar
Björk (c) begärs möjlighet att i de fem skogslänen starta företag med
obeskattade medel.

Utskottet har vid upprepade tillfallen under senare år behandlat förslag om
personliga investeringskonton och andra snarlika sparformer, senast hösten
1987 (FiU 1987/88:9, rskr. 105). Riksdagen har på utskottets förslag
avslagit dessa motioner.

Det är enligt utskottets mening angeläget att finna former som kan bidra
till att stimulera ett långsiktigt målsparande i bank för t. ex. pensionsändamål.
De förslag som redovisas i motionerna är intressanta genom sin
avvägning mellan konsumtion och långsiktigt sparande. Otvivelaktigt skulle
ett system av detta slag kunna bidra till att främja ett långsiktigt sparande.
Samtidigt går det inte att bortse från systemets svagheter. Den mest
framträdande är att personliga investeringskonton och liknande förslag
öppnar möjlighet för s. k. skattearbitrage. En sparare kan således låna
medel med avdragsgilla räntor för att placera dem på skattemässigt gynnade
investeringskonton. Härtill kommer att införandet av investeringskonton
skulle leda till ett betydande inkomstbortfall för stat och kommun,
särskilt i övergångsskedet. Dessutom skulle man vid sidan av allemanssparande
få ett nytt omfattande sparsystem som bärs upp av gynnsamma
skatteregler.

Frågan om en genomgripande reform av inkomstskattesystemet utreds
för närvarande i en parlamentariskt sammansatt kommitté. Enligt direktiven
skall kommitténs förslag bl. a. inriktas på att stimulera till ökat sparande
och motverka skuldsättning och skatteplanering. Regeringen har också
uppdragit åt spardelegationen att kartlägga sparandet i Sverige och föreslå
åtgärder som kan leda till ökat hushållssparande. Dessutom har regeringen,
utan eget ställningstagande, överlämnat en skrivelse till regionalpolitiska
kommittén i vilken frågan om nyetableringskonton förs på tal. Det torde
därför kunna förutsättas att motionärernas synpunkter kommer att övervägas
i dessa sammanhang utan att riksdagen tar särskilt initiativ i frågan.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi24 (c) yrkande 7,
Fi224 (c) yrkande 7, Fi230 (m) yrkande 2, Fi603 (c) yrkande 1, Fi607 (fp)
yrkande 10, Fi609 (m), Fi610 (c, m, fp), Fi613 (m) yrkande 5 samt Fi618 (c)
yrkande 1.

FiU 1987/88:21

2 Riksdagen 1987188. 5 sami. Nr 21

Startsparande

Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi613 att en ny sparform, kallad
startsparande, införs för barn och ungdom. På bankkonton, som är spärrade
för uttag intill 18 års ålder, skall föräldrar och släktingar kunna sätta in
upp till 5 000 kr. årligen vardera. Gåvoskatt skall inte utgå på insättningarna,
men någon form av tak bör dock övervägas. All avkastning på kontot
bör vara skattefri under den tid medlen inte får disponeras.

Ett liknande förslag förs också fram av folkpartiet i motion Fi28.1 denna
motion hänvisas till att folkpartiet tidigare föreslagit att den nuvarande
gränsen för skattefria gåvor bör höjas från 2000 kr. till 10000 kr. Inom
detta belopp bör därför innehavaren av ett startkonto inte drabbas av
gåvoskatt. Motionärerna förordar dessutom att startsparandet skall kombineras
med ett premierat ungdomssparande för de ungdomar som fortsätter
att spara efter 18-årsåldern. Sparpremien skall utgå till dem som binder
sina sparmedel i minst tre år. Den skall ha form av en skattereduktion
liknande den som tillämpades inom det tidigare skattesparandet.

Även centern diskuterar i motion Fi24 någon form av startsparande.
Utan att förslaget tas upp i ett särskilt yrkande, förordar motionärerna att
man bör förstärka möjligheterna för föräldrar att spara åt sina barn utan
negativa skattekonsekvenser. En sådan förstärkning kan t. ex. åstadkommas
genom den av centern i särskild motion förespråkade höjningen av
gåvobeskattningen.

Utskottet får för egen del anföra följande. Det av motionärerna föreslagna
startsparandet är tänkt att premieras på två sätt. Dels skall de anhörigas
insättningar på kontot vara befriade från gåvoskatt, dels skall avkastningen
på kontot inte beskattas. I gengäld skall de sparade medlen inte kunna tas
ut före myndighetsdagen.

Gåvor av annat slag än lösöre avsett för personligt bruk är enligt nuvarande
ordning skattefria i den mån värdet av vad som mottagits av samme
givare under ett kalenderår inte överstiger 2000 kr. Två föräldrar kan
således årligen ge vart och ett av sina barn 4000 kr. i gåva utan att
skatteplikt föreligger. Det av motionärerna föreslagna sparsystemet förutsätter
att denna gräns höjs.

Arvs- och gåvoskattekommittén har haft i uppdrag att utreda frågan om
en höjning av de gåvoskattefria beloppen. Kommittén har i sitt slutbetänkande
Ny arvs- och gåvoskattelag (SOU 1987:62) föreslagit att den skattefria
gränsen för annan gåva höjs från 2000 kr. till 5000 kr. fr. o. m. den 1
januari 1989. Förslaget bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Enligt utskottets mening bör riksdagens slutliga ställningstagande till
arvs- och gåvoskattekommitténs förslag avvaktas innan den av motionärerna
förordade sparformen tas upp till prövning. Med det anförda avstyrker
utskottet motionerna Fi28 (fp) yrkandena 9 och 10 samt Fi613 (m)
yrkande 4.

Ideellt sparande

I motion Fi607 av Anne Wibble m. fl. (fp) föreslås en utbyggnad av den nya
sparform för ideellt sparande som ger ideella organisationer möjlighet att

FiU 1987/88:21

låta sina medlemmar och sympatisörer spara i en fond som placerar sparmedlen
i verksamheter i linje med organisationernas värderingar. Enligt
motionärerna bör det gå att spara högst 800 kr. per månad i såväl det
vanliga allemanssparande! som i en ideell allemansfond. Vidare bör enligt
deras mening taket för fondernas utdelning till de ideella organisationerna
höjas från nuvarande 2 % till ett procenttal motsvarande halva diskontot,
dvs. för närvarande 4,25 %.

Fr.o.m. i år är det möjligt att spara ideellt i allemansfond. När riksdagen
tidigare under innevarande riksmöte fattade beslut i frågan, prövades
också samma av motionärerna då framförda förslag. Finansutskottet erinrade
då om att allemanssparandet är uppbyggt kring vissa grundläggande
principer. En sådan princip är att den som sparar skall från en månad till en
annan fritt kunna välja hur han vill fördela sparmedel på ett allemanskonto
eller i högst två allemansfonder. Enda restriktionen är att det sammanlagda
sparandet inte får överstiga 800 kr. per månad. En annan grundläggande
princip är att en sparare har rätt att föra över, helt eller delvis, behållningen
i en allemansfond till en annan sådan fond. Riksdagen biträdde då
finansutskottets uppfattning (FiU 1987/88:9) att motionärernas förslag borde
avslås eftersom det bl. a. inte var förenligt med dessa grundprinciper.
Finansutskottet anser fortfarande att förslaget inte på ett enkelt sätt kan
inordnas i allemanssparandet och avstyrker därför motion Fi607 yrkande

Sparavdrag

I tre motioner väckta under allmänna motionstiden föreslås att sparavdraget
vid inkomstbeskattningen höjs. Det uppgår för närvarande till 1 600 kr.
I motion Fiöll förordar sålunda Bertil Jonasson (c) att sparavdraget höjs
till 3 000 kr. Rune Thorén och Rolf Kenneryd (c) föreslår i motion Fi612 att
avdraget höjs till ett belopp som för varje år motsvarar basbeloppet under
året då deklarationen skall avlämnas multiplicerat med det diskonto som
gällde under oktober månad året dessförinnan. Omsatt till 1988 års taxering
skulle detta innebära att sparavdraget uppgick till drygt 1900 kr.
Motionärerna föreslår också att en make återigen skall få rätt att utnyttja
det sparavdrag som den andre maken inte kunnat tillgodogöra sig för egen
del. I motion Fi616 av Alf Svensson (c) förordas att sparavdraget höjs så
att avkastningen på sparande upp till 75 000 kr. blir skattefri. Samtidigt bör
enligt hans mening allemanssparandet avskaffas.

I centerns med anledning av kompletteringspropositionen väckta motion
Fi24 förordas att sparandet stimuleras inte bara med de av utskottet
tidigare berörda personliga investeringskontona utan också genom att
sparavdraget höjs. En sådan höjning bör göras i samband med att ett
system med personliga investeringskonton införs. De som väljer denna nya
sparform skall däremot inte samtidigt få tillgodoräkna sig något sparavdrag.

I likhet med motionärerna anser utskottet att det är angeläget att på olika
sätt stimulera till ett ökat sparande. Det blir möjligt att med allemanssparandet
och sparavdraget på 1 600 kr. ha ett sparkapital på uppemot 100000

FiU 1987/88:21

kr. utan att avkastningen beskattas. Detta belopp överstiger den nivå som
förordas i motion Fi616 (c). Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motion
Fi616 (c).

Vid övergången till förenklad självdeklaration fördubblades sparavdraget
samtidigt som det individualiserades. En make kan därmed inte längre
tillgodoräkna sig den andre makens outnyttjade avdrag. Denna förändring
vidtogs därför att det förenklade deklarationsförfarandet förutsätter att
beskattningen individualiseras i så stor utsträckning som möjligt. Olika
former av sambeskattning innebär nämligen en avsevärd administrativ
merbelastning för systemet. Enligt utskottets mening bör strävan vara att i
möjligaste mån förenkla skattesystemet både för den enskilde skattebetalaren
och för skatteadministrationen. Förslagen i motion Fi612 (c) tillgodoser
inte denna ambition. Utskottet kan därför varken biträda den av
motionärerna föreslagna beräkningsmetoden för att fastställa sparavdragets
storlek eller deras förslag att makar ånyo skall kunna utnyttja varandras
sparavdrag. Motion Fi612 (c) bör sålunda avslås av riksdagen.

Eftersom sparavdraget nyligen fördubblats är utskottet inte berett att nu
föreslå någon ytterligare höjning av det. En höjning av sparavdraget till
3000 kr. - vilket föreslås i motion Fi611 (c) — skulle dessutom inte få
någon omedelbar effekt på nysparandet utan i första hand bidra till att
avkastningen efter skatt på redan befintligt sparande ökar. Med det anförda
avstyrker utskottet motionerna Fi24 (c) yrkande 8 och Fi611 (c).

Försäkringssparande

Moderata samlingspartiet hävdar i motion Fi613 att villkoren för sparande i
kapitalförsäkring successivt försämrats samt att marknaden för livförsäkringar
är stel i Sverige. Enligt motionärerna skulle konkurrensen öka om
livbolag inte behövde vara ömsesidiga utan fick drivas i aktiebolagsform.
Vidare är livbolagens placeringsmöjligheter av premiereserven i dag alltför
hårt reglerad. Bland spararna finns det, hävdar motionärerna, säkert intresse
för försäkringskonstruktioner, som ger dem rätt att själva välja (och
byta) placeringsinriktning via andelar i olika värdepappersfonder. Motionärerna
föreslår därför att regeringen skall se till att hinder av här angivet
slag undanröjs i samband med ställningstagandet till försäkringsverksamhetskommitténs
slutbetänkande.

Försäkringsverksamhetskommittén, som haft i uppdrag att se över lagstiftningen
om försäkringsbolagens och försäkringsinspektionens verksamhet,
avgav hösten 1987 sitt slutbetänkande, Försäkringsväsendet i framtiden
(SOU 1987:58). Betänkandet har varit ute på remiss och bereds för
närvarande i regeringskansliet tillsammans med några av kommittén tidigare
avgivna delbetänkanden.

De frågor som motionärerna tar upp har till viss del berörts av kommittén,
dock utan att några förslag lagts av den innebörd motionärerna
åsyftar. Utskottet anser emellertid att riksdagen bör avvakta regeringens
ställningstagande till kommitténs förslag innan nya frågor av det slag
motionärerna aktualiserar tas upp till prövning. Med hänvisning härtill
avstyrker utskottet motion Fi613 (m) yrkande 6.

FiU 1987/88:21

Förtidsinlösen av statliga bostadslån

I motion Fi27 av Alf Svensson (c) föreslås olika sparstimulanser. I detta
sammanhang förordas också en stimulans för att dra in likviditet. Sålunda
bör enligt motionären en rabatt på 15% utgå till de privatpersoner och
bostadsföretag som från den 1 juli till den 31 december 1988 gör förtida
amorteringar på statliga bostadslån. Den som under perioden önskar lösa
in ett lån på 100000 kr. skulle således behöva erlägga endast 85 000 kr.

Bostadsutskottet erinrar i sitt yttrande om hur utskottet tidigare ställt sig
till liknande förslag om förtida inlösen av bostadslån. Bostadsutskottet har
därvid uttalat att åtgärder bör vidtas för att stimulera till ökad inlösenverksamhet.
En förutsättning härför har dock angivits vara att den statliga
bostadslåneräntan är högre än marknadsräntan. Om så skulle bli fallet har
bostadsutskottet förutsatt att regeringen vidtar åtgärder för att öka inlösenverksamheten.
Den nu aktuella motionen kommer under dessa förutsättningar
att i allt väsentligt bli tillgodosedd. Bostadsutskottet föreslår
därför att motion Fi27 (c) yrkande 5 avslås av riksdagen.

Finansutskottet delar bostadsutskottets bedömning att motionen bör
avstyrkas. Statens insatser för att underlätta förtidsinlösen av bostadslån
får, såsom bostadsutskottet framhållit, anpassas till den statliga bostadslåneräntans
utveckling i förhållande till marknadsräntan. Den bonus som
motionären föreslår är så stor, att den för låntagare som saknar räntebidrag
skulle bli ett incitament till omplacering av lån. Stimulansen skulle därmed
visserligen leda till ökade statsinkomster, men inte ge upphov till den
likviditetsindragning som motionären eftersträvar.

Bosättningslån

I motionerna Fi30 av Lars Werner m.fl. (vpk), Fi601 av Nils T Svensson
och Maj-Lis Lööw (s) och Fi602 av Ulla-Britt Åbark och Anita Johansson
(s) begärs att de tidigare bosättningslånen återinförs i ny och förenklad
form. De nya lånen bör ha gynnsamma amorteringstider och låg ränta. Det
är enligt motionärerna angeläget att samhället underlättar och ger stöd vid
familjebildning. Många ungdomar saknar fast inkomst och har därmed
begränsade möjligheter att vara med i bosparandet eller på annat sätt spara
till sin bosättning.

Utskottet vill med anledning härav framhålla följande. Riksbanken beviljade
fram till 1982 bosättningslån till unga familjer. Som påpekas i några
av motionerna var statens förluster för dessa lån små, och förhållandevis få
lån behövde skrivas av. En av anledningarna till detta var att riksbanken
dels hade en omsorgsfull prövning av låntagarnas återbetalningsförmåga,
dels bedrev en noggrann bevakning av lån som förfallit till betalning. Den
som saknade eller som inte bedömdes kunna få betalningsförmåga beviljades
inte lån. Det innebar att stor vikt lades vid om den sökande hade fast
inkomst. Högsta lånebelopp var 10000 kr. som normalt skulle amorteras
på sju år.

Ungdomar som sparar i allemanssparande eller i den nu föreslagna
bosparformen kan erhålla lån för bosättningsändamål eller för anskaffning

FiU 1987/88:21

av bostad. Lånerätten uppgår enligt föreskrifterna för båda sparformerna
till tre gånger sparat belopp, men detta är att betrakta som en minimiregel
som kan överskridas av bankerna. För att kvalificera sig för lån krävs i
båda fallen ett minimisparande på 5 000 kr. Lånerätten inträder i den nya
bosparformen efter tre års sparande samt för den som allemanssparar
under det år då han fyller 18 år. Den upphör i båda fallen i och med
utgången av det år då spararen fyller 28 år.

Utskottet vill också framhålla att möjligheterna att erhålla lån på den
reguljära kreditmarknaden har förändrats påtagligt sedan 1982. Avregleringen
av kreditmarknaden har inneburit att restriktioner för kreditinstituten,
såsom utlåningstak och placeringsplikt, har avskaffats.

Möjligheterna för ungdomar att i dag erhålla lån för bosättning är således
goda. Liksom fallet var med de av riksbanken administrerade bosättningslånen
krävs emellertid att låntagaren först kan visa betalningsförmåga. Här
har riksbankens noggranna kreditprövning av varje enskilt låneärende i
princip ersatts av att låntagarna numera först får styrka sin betalningsförmåga
genom ett visst minimisparande, vilket dock varken behöver vara
regelbundet eller uppgå till ett visst lägsta belopp per insättning.

Enligt utskottets mening är det angeläget att goda sparvanor grundläggs
tidigt hos ungdomar. Ett målinriktat bostadssparande har goda förutsättningar
att bidra till detta. Det statliga stödet till ungdomars bosättning bör
därför i första hand inriktas på att premiera ett målsparande - inte på att
tillskapa nya bidrags- och låneformer.

Utskottet har vid upprepade tillfällen, och senast våren 1987 (FiU
1986/87:24), behandlat motionsyrkanden av det slag som nu förs fram.
Utskottet har därvid noterat att ungdomar som är i särskilt behov av stöd
kan hamna vid sidan av det nya bosparandet. Främst gäller detta ungdomar
som befinner sig i en sådan situation att de inte heller uppfyller de krav
som riksbanken tidigare ställde på sina bosättningslåntagare. Utskottet har
därför ansett att regeringen noggrant borde följa utvecklingen och ta de
initiativ som kan visa sig erforderliga. Detta har riksdagen som sin mening
givit regeringen till känna.

Enligt utskottets mening erfordras inte nu någon ytterligare åtgärd från
riksdagens sida. Bostadsutskottet har i sitt yttrande till finansutskottet
givit uttryck för samma uppfattning. Motionerna Fi30 (vpk) yrkande 23,
Fi601 (s) och Fi602 (s) avstyrks därför av utskottet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande allemanssparandet

att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88: Fi22 yrkande 7 och
1987/88:Fi28 yrkande 7 antar det i proposition 1987/88:150 bilaga 3
punkt 1 (mom. 1) framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1983:890) om allemanssparande,

2. beträffande ungdomars bosparande m. m.

a) att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88: Fi22 yrkande
8, 1987/88:Fi24 yrkande 9, 1987/88:Fi28 yrkande 8, 1987/88:Fi29,

FiU 1987/88:21

1987/88:Fi30 yrkande 21, 1987/88:Fi605, 1987/88:Fi606, 1987/88:
Fi607 yrkande 8, 1987/88: Fi613 yrkande 7, 1987/88: Fi614, 1987/
88:Fi615, 1987/88:Fi617 och 1987/88:Fi707 antar de i proposition
1987/88:150 bilaga 3 punkt 1 (mom. 1) framlagda förslagen till
dels lag om ungdomsbosparande med den ändringen att 11 § erhåller
följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

11 §

Om ett konto är anslutet till ungdomsbosparandet sedan minst tre år och
de behållna insättningarna enligt 6 § på kontot uppgår till minst 5000
kronor har spararen rätt att få en särskild bonusränta.

Bonusräntan motsvarar tre pro- Bonusräntan motsvarar tre procent
årlig ränta på behållningen den cent årlig ränta på behållningen den

sista i varje månad av de insättning- sista i vaije månad av de insättningar
som gjorts på kontot enligt 6 §. ar som gjorts på kontot enligt 6 §.

Spararen tillgodoräknas bonusränta
på sparmedel från och med månaden
efter det att medlen satts in
på kontot.

Vid tillämpning av första stycket skall konton mellan vilka överföring
skett enligt 8 § anses som ett enda konto.

dels lag om skattelättnader för allemanssparande och ungdomsbosparande,

dels lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

b) att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:150 bilaga 3
punkt 1 (mom. 2) bemyndigar riksgäldskontoret att med banker och
sparkassor träffa avtal om utbetalning av bonusränta i ungdomsbosparandet
i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anges i
propositionen,

c) att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:150 bilaga 3
punkt 1 (mom. 3) till Sparfrämjande åtgärder för budgetåret 1988/89
under sjunde huvudtiteln — utöver vad riksdagen tidigare anvisat
(FiU 1987/88:16, rskr. 250) — anvisar ett reservationsanslag av
1000000 kr.,

3. beträffande ökad ägande spridning m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Fi607 yrkandena 1, 2, 3, 4
och 7, 1987/88:Fi608 samt 1987/88: Fi613 yrkande 1,

4. beträffande mål för hushållssparandet

att riksdagen avslår motionerna 1987/88: Fi603 yrkande 2 och
1987/88:Fi613 yrkande 2,

5. beträffande personliga investeringskonton m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88: Fi24 yrkande 7,
1987/88:Fi224 yrkande 7, 1987/88:Fi230 yrkande 2, 1987/88:Fi603
yrkande 1, 1987/88: Fi607 yrkande 10, 1987/88: Fi609,

1987/88:Fi610, 1987/88: Fi613 yrkande 5 samt 1987/88: Fi618 yrkande
1,

FiU 1987/88:21

6. beträffande startsparande

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Fi28 yrkandena 9 och 10
samt 1987/88: Fi613 yrkande 4,

7. beträffande ideellt sparande

att riksdagen avslår motion 1987/88: Fi607 yrkande 9,

8. beträffande sparavdrag

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Fi24 yrkande 8,
1987/88: Fi611, 1987/88: Fi612 och 1987/88: Fi616,

9. beträffande försäkringssparande

att riksdagen avslår motion 1987/88: Fi613 yrkande 6,

10. beträffande förtidsinlösen av statliga bostadslån
att riksdagen avslår motion 1987/88: Fi27 yrkande 5,

11. beträffande bosättningslån

att riksdagen avslår motionerna 1987/88: Fi30 yrkande 22,
1987/88: Fi601 och 1987/88: Fi602.

Stockholm den 24 maj 1988
På finansutskottets vägnar

Arne Gadd

Närvarande: Arne Gadd (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren (s), Lars
Tobisson (m), Bo Södersten (s), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s),
Arne Andersson i Gamleby (s), Gunnar Björk (c), Hans Petersson i Hallstahammar
(vpk), Arne Kjörnsberg (s). Hugo Hegeland (m), Marianne
Carlström (s), Margitta Edgren (fp) och Anna Wohlin-Andersson (c).

Reservationer

1. Inledningen (s. 7-10)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Gunnar Björk (c),
Hugo Hegeland (m), Margitta Edgren (fp) och Anna Wohlin-Andersson (c)
anser att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Inledning”
och på s. 10 slutar med ”1 juli 1988” bort ha följande lydelse:

Riktlinjer för sparandepolitiken

Sverige går nu åter mot växande underskott i bytesbalansen. Underskottet
är ett uttryck för bristen på sparande i landet. Den verkliga sparandebristen
kan sägas vara större än den synliga, eftersom investeringsnivån fortfarande
är för låg med hänsyn till bl. a. näringslivets utbyggnadsbehov.

Utskottet ser det dåliga hushållssparande! som en viktig orsak till den
totala sparandebristen i svensk ekonomi. Under hela 1900-talet — ända
fram till 1960 — var hushållens sparande i Sverige tämligen normalt för ett
utvecklat industriland, låt vara att det inte nådde upp till så höga nivåer

FiU 1987/88:21

som i t. ex. Japan och Italien. Sedan 1960-talet har det emellertid skett en
trendmässig nedgång. Ett ökat personligt sparande - och ägande — är en
grundläggande förutsättning för utvecklingen av en decentraliserad marknadsekonomi.

Vidare konstaterar utskottet att det under den borgerliga regeringsperioden
vidtogs viktiga sparfrämjande åtgärder. Det framgångsrika skatte- och
skattefondsparandet samt lättnader i beskattningen av aktieutdelningar är
några exempel. Nedgången i hushållssparande kunde därmed bromsas.

Efter socialdemokraternas återkomst i regeringsställning har emellertid
de svenska hushållens totala sparande — såväl det reala i egnahem och
fastigheter som det finansiella i bank, aktier och obligationer — sjunkit på
ett oroväckande sätt. Utfallet för 1987 är det lägsta som noterats i modern
tid! Regeringen beräknar hushållens sparkvot — summan av hushållens
reala och finansiella sparande i förhållande till den disponibla inkomsten -till minus 3,1 % 1988. Det innebär att hushållen fortsätter att låna och ta
av sina sparmedel för att konsumera.

Enligt utskottet härrör en rad orsaker till det sjunkande sparandet från
den politik som den socialdemokratiska regeringen för. Kanske viktigast
bland dem är den tilltagande osäkerhet om sparandets framtida avkastning
som politiken framkallat. Som exempel kan nämnas de många försämringar
av aktiebeskattningen som genomförts. På samma sätt riskerar genomdrivandet
av engångsskatten på pensionssparande och beslutet att kraftigt
höja beskattningen av företagsanknutna vinstandelssystem att ytterligare
försämra sparandet.

För det andra har många människor reagerat på den kraftiga höjningen
av skattetrycket genom att öka upplåningen och dra ned sitt sparande för
att hålla uppe konsumtionen.

Den försämring som inträffat under de allra senaste åren kan dessutom
förklaras av att avregleringen på kreditmarknaden ökat tillgången på krediter
för hushållen. Utskottet är för avregleringen men konstaterar också att
den ökade tillgången på krediter i kombination med höga marginalskatter
gjort lånefinansierad konsumtion mindre kostsam än den annars skulle ha
varit.

Avvägningen privat — offentligt sparande

När investeringarna inom näringslivet ökar, kan företagen inte själva finansiera
dessa fullt ut utan är beroende av kapitaltillförsel utifrån. Historiskt
sett har detta kapitalbehov i huvudsak täckts genom ett sparandeöverskott
hos hushållen. Nu föreligger inte något sådant, och då återstår
antingen att bygga upp ett sparandeöverskott i den offentliga sektorn, att
stimulera till ett ökat enskilt sparande eller kapitalimport från utlandet.

Utskottet konstaterar att den socialdemokratiska politikens uttalade
syfte är att skapa bestående överskott i den offentliga sektorn. Denna väg
leder mot ett successivt överförande av ägande från den privata till den
offentliga sektorn, vilket skulle innebära en fortgående socialisering av
ekonomin.

Införandet av löntagarfonderna, uttaget av skatten på pensionssparande

FiU 1987/88:21

och inrättandet av den femte AP-fondstyrelsen är konkreta exempel på
denna utveckling. En fortsättning på den inslagna vägen förutsätter ytterligare
skärpt skattetryck med åtföljande negativa verkningar på viljan att
arbeta och spara. Därigenom undergrävs den enskilda sektorns produktionsförmåga,
och skattetrycket måste höjas ytterligare. Denna politik
leder ekonomin in i en ond cirkel och minskar förutsättningarna för Sverige
att återta sin ställning som ledande välfärdsland.

Utskottet förespråkar en annan väg och instämmer i den syn som presenteras
i motionerna Fi613 (m), Fi607 (fp) och Fi603 (c), nämligen att det
sparande som krävs för näringslivets utbyggnad i första hand skall ske —
förutom i företagen - i hushållen.

Mål för enskilt sparande och ägandespridning

Utskottet anser att staten bör bedriva en aktiv politik för att stimulera
enskilda människors sparande och ägande. Målet bör vara att hushållen
skall kunna ha ett sparkapital motsvarande den genomsnittliga årslönen för
en industriarbetare.

Det ligger ett stort värde i att den enskilde får en större ekonomisk
trygghet och ett ökat oberoende av företag och myndigheter. Möjligheterna
att kunna möta risker och ta chanser blir större. Den ”topphuggande”
förmögenhetspolitik som socialdemokraterna hittills bedrivit anser utskottet
bör ersättas av en ”uppbyggande” politik.

Tendensen under senare år har gått mot en allt större koncentration och
institutionalisering av ägandet i näringslivet. Utskottet anser det angeläget
att bryta denna trend. Förmögenhets- och sparandepolitiken bör aktivt
användas för att uppnå en större ägandespridning.

Politik för ett ökat hushållssparande

I såväl ovan nämnda motioner som i motionerna Fi22 (m), Fi28 (fp) och
Fi24 (c) beskrivs en långsiktig ekonomisk politik för att gynna sparandet.

Av största vikt för att stimulera till ökat hushållssparande är en ekonomisk
politik, som gynnar en stabil och god tillväxt. En avgörande förutsättning
för ett högre hushållssparande är också att skattetrycket på hushållen
sänks genom att de skatter som indirekt eller direkt belastar sparande och
arbete minskar. Dessutom måste medborgarna kunna lita på att de får
behålla vad de sparat.

Den kraftiga beskattningen av hushållens inkomster drabbar särskilt hårt
avkastningen av sparande. Vid en inflationstakt på 5 % måste en inkomsttagare
med 50 % marginalskatt ha en avkastning på banksparande som
uppgår till 10 % om det sparade beloppet inte skall urholkas. Skulle marginalskatten
uppgå till 75 % blir avkastningskravet hela 20 %. Det är uppenbart
att ett skattesystem med sådana verkningar motverkar ett ökat hushållssparande.
Därför måste beskattningen av sparandets avkastning sänkas.
I första hand skall den lägre beskattningen genomföras genom generellt
sänkta skattesatser. Någon form av ytterligare sänkning av skatteuttaget
på sparandets avkastning kan också övervägas. Den bör i så fall i

FiU 1987/88:21

görligaste mån utformas symmetriskt. Ett oavvisligt krav måste emellertid
i detta sammanhang vara att de många människor som investerat och
sparar i egna hem skyddas.

När löntagarfonderna avvecklas och deras tillgångar utnyttjas som
sparstimulans, på sätt som tidigare föreslagits av de borgerliga partierna i
motion 1987/88:Fi213, räknar utskottet med en ökning av enskilda människors
riskvilliga sparande och därigenom en kraftig ägandespridning. Dessutom
kommer fondernas samlade tillgångar med största sannolikhet att
överstiga det belopp som maximalt avsatts för sparpremier. De medel som
härigenom inte tas i anspråk bör användas till forskning och andra sparstimulerande
och tillväxtbefrämjande åtgärder.

Utvecklingen har visat att det inte nämnvärt går att öka hushållens
sparande med hjälp av skattemässiga styråtgärder som t. ex. i allemanssparande!.
Utan långsiktig bindning leder sådana arrangemang mest till att
människor flyttar sparmedel från ett konto till ett annat. Inte heller utgör
den typ av påkostade annonskampanjer som spardelegationen genomför
någon effektiv sparpolitik. Enligt utskottets mening bör sparandet på allemanskonto
främst uppmuntras då det sker i allemansfond, dvs i aktier.
Utskottet anser också att spardelegationen bör avskaffas.

En generell ekonomisk politik som främjar varaktig tillväxt genom skattelättnader
för hushållen, återinförande av fasta spelregler och avveckling
av löntagarfonderna är således de viktigaste förutsättningarna för hushållssparandets
återhämtning. Utskottet anser dock, i likhet med motionärerna,
att vissa selektiva sparstimulanser också bör genomföras för att dels premiera
långsiktigt bundet sparande, dels sprida ägandet av bostäder och
aktier.

Särskilda sparstimulanser

Inom tre specifika områden bör särskilda åtgärder genomföras: långsiktigt
bundet sparande samt sparande i bostäder och sparande i aktier.

Långsiktigt bundet sparande

Ett sätt att premiera långsiktigt bundet sparande är att införa ett startsparande
för barn och ungdom, genom vilket föräldrar och andra närstående
kan göra insättningar, upp till ett visst belopp, t ex i den storleksordningen
som det totala barnbidraget under ett år, utan att gåvoskatt tas ut. Kontot
spärras för uttag till exempelvis 18 års ålder. I gengäld bör räntan vara
skattefri. Barnen skulle därigenom ges en trygg start i vuxenlivet.

Ett annat sätt att premiera det långsiktiga sparandet kan vara att utvidga
möjligheterna till pensionssparande. Utöver vanligt försäkringssparande
borde det bli möjligt att spara bundet i bank genom införande av personliga
investeringskonton. Insättningen, för vilken får föreskrivas ett maximibelopp
per år, bör vara avdragsgill och avkastningen skattefri mot att skattskyldighet
inträder då pengarna kan tas ut efter 55 års ålder. Om det
tekniskt går att lösa bör de innestående medlen också kunna användas för
aktiesparande, vilket skulle öka det enskilda aktieägandets betydelse på

FiU 1987/88:21

börsen och vända den hittillsvarande trenden mot ökad institutionalisering.
Möjligheter till förtida uttag med uppskjuten skatteskyldighet kan
även prövas för köp av t. ex. permanentbostad och start av eget företag.

Bostadssparande

Att bredda bostads- och aktieägandet är bästa sättet att åstadkomma en
jämnare fördelning av förmögenhetstillgångarna i samhället och därmed
förstärka marknadsekonomin. En egen bostad är ett angeläget sparmål för
många. Ökat bostadsägande medför ekonomisk trygghet för den enskilde.
Dessutom förbättras vården av bostaden, vilket medverkar till att begränsa
driftskostnaderna. Detta är till fördel från både privatekonomisk och samhällsekonomisk
synpunkt.

För att öka bostadsägandet är det viktigt att ge de boende möjlighet att
ombilda hyreslägenheter till bostadsrättslägenheter. Många människor
uppskattar den förening av enskilt ägande och gemensamt ansvarstagande
i demokratiska former för fastigheten som bostadsrättsboende erbjuder.

I samma riktning verkar en vidgad rätt för hyresgäster hos kommunala
bostadsföretag att friköpa sina lägenheter.

Målsparande till egen bostad utgör alltså den viktigaste formen av långsiktigt
sparande, såväl samhällsekonomiskt som privatekonomiskt.

Aktiesparande

Den borgerliga planen för avveckling av löntagarfonderna innebär att en
grund läggs för en omfattande spridning av ägande och aktiesparande till
helt nya grupper. Därigenom kan en majoritet av den vuxna befolkningen
bli aktiesparare.

Den av socialdemokraterna införda straffskatten för avsättningar till
anställdas andel-i-vinst bör tas bort. Likaså bör den skattemässiga diskrimineringen
av anställdas aktiesparande i det egna företaget avskaffas.

Den skattemässiga diskrimineringen av privatpersoners direkta aktiesparande
måste också upphöra. Detta kan enklast ske genom att man
tillåter skattefria omplaceringar inom en aktieportfölj.

Andra angelägna åtgärder inom aktieområdet är ett successivt slopande
av dubbelbeskattningen på aktieutdelningar och borttagande av omsättningsskatten
på aktier så fort det ekonomiska läget tillåter. Det går i
längden inte att bibehålla omsättningsskatten om Sverige skall kunna närma
sig den Europeiska gemenskapen.

Sist men inte minst är en försäljning av statliga tillgångar, dvs aktier i
statsägda företag och mark för jord- och skogsbruk, angelägna åtgärder för
att bredda ägandet och öka sparandet i den svenska ekonomin.

Samhällsekonomiska effekter av den föreslagna politiken

Utskottet vill påpeka att förändringar i hushållens konsumtions- och sparandemönster
är av stor betydelse för utvecklingen av det totala sparandet,
eftersom den privata konsumtionen svarar för cirka hälften av BNP. För -

FiU 1987/88:21

skjutningar i konsumtions- resp. sparandeandelen av hushållens disponibla
inkomster får alltså kraftigt genomslag på den samlade efterfrågan i ekonomin.
En vändning av den hittillsvarande trendmässiga nedgången av sparkvotens
utveckling är därför enligt utskottet av stor betydelse vid uppläggningen
av såväl den kortsiktiga som den mer långsiktiga ekonomiska
politiken.

En ökning av hushållssparande skulle ha en återhållande effekt på den
inhemska efterfrågan i ekonomin. Därmed kan den nödvändiga utbyggnaden
av näringslivet finansieras utan att underskott i bytesbalansen uppstår.
En dämpad inhemsk efterfrågan verkar också återhållande på pris- och
lönebildningen samtidigt som den reala överflyttningen av produktionsfaktorer
till den konkurrensutsatta delen av näringslivet underlättas. En sparvänlig
politik bidrar således till en balanserad, varaktig och högre ekonomisk
tillväxt i den svenska ekonomin.

De förslag till sparstimulanser som redovisats leder till ett temporärt
bortfall av skatteintäkter, som dock inte exakt kan uppskattas. Av detta
följer emellertid inte att den av utskottet förordade sparpolitiken skulle ha
en expansiv effekt på ekonomin. Tvärtom har en uppgång i hushållssparande
en dämpande effekt på den inhemska efterfrågan.

Förslagen kan väntas leda till en överflyttning av en del av det offentliga
överskottssparandet till den privata sektorn samtidigt som ett ännu större
privat sparande genereras. Möjligheten till s.k. skattearbitrage har minimerats
genom att huvuddelen av sparstimulanserna, i motsats till t. ex.
allemanssparande! där ju medlen kan lyftas när som helst mot en blygsam
avgift, förutsätter ett långsiktigt bundet sparande. När det gäller t. ex.
pensionssparande är det fråga om en uppskjuten beskattning snarare än
ett faktiskt skattebortfall, eftersom utfallande belopp är skattepliktiga.

2. Allemanssparande! (mom. 1)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Hugo Hegeland (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Utskottet
får” och på s. 12 slutar med ”yrkande 7” bort ha följande lydelse:

Som påpekas i motion Fi22 (m) visar erfarenheten att extra insättningar i
allemanssparande! inte medför något nämnvärt ny sparande. Över huvud
taget utgörs insättningarna på allemanssparkonto mest av överföringar
från andra konton.

Dessutom får ett skattegynnat sparande i statsskulden egendomliga och
störande konsekvenser när som i dagsläget det offentliga sparandet visar
ett stort överskott och de icke-finansiella företagen har ett negativt sparande
till följd av ökade investeringar. Sett ur riksgäldskontorets synvinkel är
allemanssparande! dessutom en dyr upplåningsform som kontoret har
dålig kontroll över på grund av dess mycket kortfristiga karaktär. Riksgäldskontoret
kan genom att ge ut statsskuldväxlar och riksobligationer på
marknadsmässiga villkor klara statens lånebehov till en betydligt lägre
kostnad. Dessutom skulle riksbankens möjligheter att bedriva en effektiv
kreditpolitik underlättas om dessa instrument kom till större användning

FiU 1987/88:21

vid statsupplåningen. Det finns därför, som utskottet ser det, inte anledning
att ytterligare stimulera det sparande som förekommer på allemanssparkonton.

Det skattemässigt gynnade sparandet bör i stället styras till näringslivet
för att underlätta dess försörjning med riskvilligt kapital och främja ett
spritt aktieägande. Utskottet tillstyrker således förslagen i motion Fi22 (m)
yrkande 7 om att den extra insättningsmöjligheten liksom höjningen av
taket för de sammanlagda nettoinsättningarna skall begränsas till allemansfonderna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande allemanssparandet
att riksdagen med bifall till motion 1987/88: Fi22 yrkande 7 samt med
anledning av proposition 1987/88:150 bilaga 3 punkt 1 (mom. 1) och
motion 1987/88:Fi28 yrkande 7 antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande
med den ändringen att 4 § erhåller följande som Reservanternas
förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Reservanternas förslag

4 §

Vaije sparare får sätta in högst 800 kronor i månaden i allemanssparande!.

Under tiden den 1 december Under tiden den 1 december

1988-den 28 februari 1989 får en 1988-den 28 februari 1989 får en

sparare, utöver insättningar enligt sparare, utöver insättningar enligt

första stycket, sätta in sammanlagt första stycket, sätta in sammanlagt

högst 5 000 kronor i altemansspa- högst 5 000 kronor i allemansfond,

randel.

Spararens insättningar, i före- Spararens insättningar, i förekommande
fall minskade med ut- kommande fall minskade med uttag,
får sammanlagt inte överstiga tag, får sammanlagt inte överstiga

75 000 kronor. 75 000 kronor. Av detta belopp får

insättning på allemanskonto uppgå
till högst 60000 kronor.

3. Allemanssparande! (mom. 1)

Anne Wibble och Margitta Edgren (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Utskottet
får” och på s. 12 slutar med ”yrkande 7” bort ha följande lydelse:

Som framgår av motion Fi28 (fp) får allemanssparande! egendomliga och
störande konsekvenser när som i dagsläget det offentliga sparandet visar
ett stort överskott och de icke-finansiella företagen har ett negativt sparande
till följd av ökade investeringar. Sett ur riksgäldskontorets synvinkel är
allemanssparande! dessutom en dyr upplåningsform som kontoret har
dålig kontroll över på grund av dess mycket kortfristiga karaktär. Riksgäldskontoret
kan genom att ge ut statsskuldväxlar och riksobligationer på
marknadsmässiga villkor klara statens lånebehov till en betydligt lägre

FiU 1987/88:21

kostnad. Dessutom skulle riksbankens möjligheter att bedriva en effektiv
kreditpolitik underlättas om dessa instrument kom till större användning
vid statsupplåningen. Det finns därför, som utskottet ser det, inte anledning
att ytterligare stimulera det sparande som förekommer på allemanssparkonton.

Det skattemässigt gynnade sparandet bör i stället styras över till näringslivet
för att främja ett spritt aktieägande och underlätta näringslivets försörjning
med riskvilligt kapital. Utskottet tillstyrker således förslaget i
motion Fi28 (fp) yrkande 7 om att de extra insättningsmöjligheterna skall
begränsas till allemansfonderna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande allemanssparandet
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fi28 yrkande 7 samt med
anledning av proposition 1987/88:150 bilaga 3 punkt 1 (mom. 1) och
motion 1987/88:Fi22 yrkande 7 antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande
med den ändringen att 4 § erhåller följande som Reservanternas
förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

4 §

Varje sparare får sätta in högst 800 kronor i månaden i allemanssparandet.

Under tiden den 1 december
1988-den 28 februari 1989 får en
sparare, utöver insättningar enligt
första stycket, sätta in sammanlagt
högst 5000 kronor i allemanssparandet.

Under tiden den 1 december
1988—den 28 februari 1989 får en
sparare, utöver insättningar enligt
första stycket, sätta in sammanlagt
högst 5 000 kronor i allemansfond.

Spararens insättningar, i förekommande fall minskade med uttag, får
sammanlagt inte överstiga 75 000 kronor.

4. Ungdomars bosparande m. m. (mom. 2 a-c)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Hugo Hegeland
(m) och Margitta Edgren (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Finansutskottet
instämmer” och på s. 15 slutar med ”Sparfrämjande åtgärder” bort
ha följande lydelse:

Finansutskottet får för egen del anföra följande. Regeringen har på ett
vällovligt sätt utformat ett förslag till ett statligt premierat bosparande som
bygger på bankernas spara-låna-system. Såsom påpekas i flera motioner är
emellertid förslaget krångligt till sin konstruktion. Det torde inte heller
bidra till något nysparande av betydelse. Däremot skulle det föranleda
ökade kostnader för såväl riksgäldskontoret som de medverkande bankerna.

FiU 1987/88:21

För att kontrollera att systemet inte missbrukas skall ett nytt centralt
personnummerbaserat dataregister inrättas. Utskottet motsätter sig att
myndigheternas kontrollapparat över medborgarna på detta sätt förstärks
genom ännu ett dataregister. Såsom påpekas i motion Fi28 (fp) kommer
man genom det nya registret att kunnna kontrollera individens sparbeteende
in i minsta detalj, vilket ter sig mycket stötande från integritetssynpunkt.
I avvaktan på DOK:s slutbetänkande bör nya personnummerbaserade
dataregister inte tillåtas.

Såsom utskottet ser det är den föreslagna sparformen alltför svår att
överblicka, vilket sammanhänger med de begränsningar som byggts in i
systemet. Dessa ter sig i flera avseenden som svårmotiverade.

För det första bör enligt utskottets mening ett bosparande av detta slag
inte vara förbundet med någon åldersbegränsning, vare sig uppåt eller
nedåt. För det andra bör inte de månatliga sparbeloppen begränsas. I
stället kan ett tak fastställas för den statliga premien. För det tredje ter det
sig orimligt att personer som redan sparar på andra bankkonton inte får
knyta detta sparande till den nya sparformen. För det fjärde måste det vara
fel att diskriminera det riskvilliga sparandet eftersom ett omfattande bosparande
i denna form redan förekommer, bl. a. på tillskyndan av Sveriges
Bostadsrättsföreningars Centralorganisation. För det femte måste enligt
utskottets mening utbetalningen av sparpremien vara förbunden med ett
förvärv av en bostad.

Utskottet kan inte finna annat än att regeringens diskriminering av det
långsiktiga bosparandet i aktier som Sveriges Bostadsrättsföreningars
Centralorganisation (SBC) erbjuder ter sig svårmotiverad men är trots det
inget nytt. Dels kan SBC:s sparande inte anslutas till regeringens senaste
förslag om speciella bankkonton där bonusränta skall kunna erhållas. Dels
är en liknande diskriminering inbyggd i det bosparande som är knutet till
allemanssparande!. Utskottet tvingas konstatera att denna särbehandling
inte är någon tillfällighet utan en del av ett numera väletablerat mönster. 1
en rad lagar t. ex. avseende krav på förvärvstillstånd ges HSB och Riksbyggen
förmåner som inte tillkommer SBC. Vad utskottet här anfört bör
ges regeringen till känna.

Utskottet kan inte finna annat än att regeringens förslag är behäftat med
sådana brister att det måste avvisas i sin helhet. I motioner från moderata
samlingspartiet och folkpartiet har redovisats en sparmodell, som tillgodoser
de krav som utskottet ställt upp. Regeringen bör därför återkomma
med ett nytt förslag med den inriktning som förslagen i dessa motioner har.
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet biträder förslagen i motionerna
Fi22 yrkande 8, Fi28 yrkande 8, Fi605, Fi606, Fi607, Fi613 yrkande 7,
Fi617 och Fi707.

dels att utskottets hemställan under 2 a-c bort ha följande lydelse:

2. beträffande ungdomars bosparande m.m.

a) att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Fi24 yrkande 9,
1987/88:Fi30 yrkande 21, 1987/88:Fi614, 1987/88:Fi615 samt de i
proposition 1987/88:150 bilaga 3 punkt 1 (mom. 1) framlagda förslagen
till

dels lag om ungdomsbosparande,

FiU 1987/88:21

dels lag om skattelättnader för allemanssparande och ungdomsbosparande,

dels lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),
samt med anledning av motionerna 1987/88:Fi22 yrkande 8,

1987/88:Fi28 yrkande 8, 1987/88:Fi29, 1987/88:Fi605, 1987/88:Fi606,
1987/88:Fi607 yrkande 8, 1987/88:Fi613 yrkande 7, 1987/88:Fi617
och 1987/88 :Fi707 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om diskrimineringen av SBC och hos regeringen
begär nytt förslag till ungdomsbosparande i enlighet med vad utskottet
anfört,

b) att riksdagen avslår i proposition 1987/88:150 bilaga 3 punkt 1
(mom. 2) framlagt förslag om bemyndigande till riksgäldskontoret
att med banker och sparkassor träffa avtal om utbetalning av bonusränta
i ungdomsbosparandet,

c) att riksdagen avslår förslaget i proposition 1987/88:150 bilaga 3
punkt 1 (mom. 3) att anvisa ytterligare medel till Sparfrämjande
åtgärder,

5. Ungdomars bosparande m. m. (mom. 2 a—c)

Gunnar Björk och Anna Wohlin-Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”Bostadsutskottet
har” och på s. 15 slutar med ”framgå av lagtexten” bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det viktigt att stimulera ett långsiktigt och
målinriktat sparande. En egen bostad är för många ett angeläget sparmål.
Centern har under en följd av år förespråkat ett sparande uppbyggt kring
privata investeringskonton. Det är en sparform som innebär att insättningarna
på ett sådant konto är avdragsgilla och avkastningen skattefri.
Uttag utan beskattning får ske före 55 års ålder för investeringar i egen
privatbostad eller som eget kapital vid start av företag.

Privata investeringskonton har en sådan uppbyggnad att de enligt utskottets
mening kan bidra till en kraftig ökning av hushållssparande!. De är
också direkt anpassade för ett sparande till egen permanentbostad. Utskottet
förordar därför att ett bosparsystem utformas enligt dessa principer.

Såsom framhålls i motionerna Fi24 (c) och Fi614 (c) kan ungdomars
bosparande också kanaliseras via privata investeringskonton. Det kan
därvid vara lämpligt att kombinera ett bosparande i denna form med en
lånerätt för ungdomar under 28 år.

Vad utskottet anfört om ett bosparsystem baserat på privata investeringskonton
bör riksdagen ge till känna för regeringen.

Det förslag till ungdomsbosparande som regeringen lagt fram i kompletteringspropositionen
kan enligt utskottets mening ses som ett första steg
mot ett sådant system med personliga investeringskonton. I avvaktan på
att ett färdigt förslag presenterats kan utskottet godta huvuddragen i regeringsförslaget.
Utskottet kan dock inte dela föredragandens uppfattning att
den nya bosparformen skall vara öppen endast för sparande i bank eller

FiU 1987/88:21

3 Riksdagen 1987188. 5 sami. Nr 21

sparkassa. Något skäl att i detta sammanhang utestänga sparande i aktiefond
föreligger inte, speciellt inte som detta skulle förhindra anslutning av
en existerande bosparform organiserad av Sveriges Bostadsrättsföreningars
Centralorganisation. Enligt utskottets mening bör man således till det
föreslagna ungdomsbosparandet kunna ansluta också sparande i aktiefonder.

Med denna ändring biträder utskottet det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ungdomsbosparande och därmed sammanhängande
lagförslag. Utskottet anser emellertid att lagtexten bör förtydligas på en
punkt. Av de specialmotiveringar som lämnas i propositionen i anslutning
till 11 § andra stycket framgår att den statliga bonusräntan beräknas på
den insatta nettobehållning som stått inne på kontot den sista varje månad.
För att undvika missförstånd bör denna av administrativa skäl tillkomna
ordning också framgå av lagtexten.

dels att utskottets hemställan under 2 a-c bort ha följande lydelse:

2. beträffande ungdomars bosparande m.m.

a) att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88: Fi22 yrkande
8, 1987/88:Fi28 yrkande 8, 1987/88:Fi30 yrkande 21, 1987/88:Fi605,
1987/88:Fi606, 1987/88:Fi607 yrkande 8, 1987/88:Fi613 yrkande 7,
1987/88:Fi617 och 1987/88:Fi707 samt med bifall till motionerna
1987/88:Fi24 yrkande 9 och 1987/88:Fi614 och med anledning av
motionerna 1987/88:Fi29 och 1987/88:Fi615 samt proposition
1987/88:150 bilaga 3 punkt 1 (mom. 1) som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om bosparande byggt på privata
investeringskonton och antar de i propositionen framlagda förslagen
till

dels lag om ungdomsbosparande med den ändringen att 1, 3, 10,
11 och 15 §§ erhåller följande som Reservanternas förslag betecknade
lydelse:

Regeringens förslag Reservanternas förslag

1 §

Denna lag innehåller bestämmelser om ungdomsbosparande.

I lagen avses med

1. ungdomsbosparande den särskilda sparform som är förenad med

skattelättnader enligt 3 § lagen (1988:000) om skattelättnader för alle manssparande

och ungdomsbosparande,

2. bank en svensk bank eller sparkassa, och

3. bosparkonto ett sparkonto i 3. bosparkonto ett konto i bank

bank eller sparkassa, avsett för eller svensk aktiefond, avsett för

sparande som är knutet till en tur- sparande som är knutet till en turordning
för bostadsförvärv. ordning för bostadsförvärv.

3 §

Sparmedlen skall sättas in i bank, Sparmedlen skall sättas in i bank

på räntebärande konto anslutet till på konto anslutet till ungdomsbo ungdomsbosparandet.

Till sparan- sparandet. Till sparandet får anslu det

får anslutas bosparkonton och tas dels räntebärande sparkonton

FiU 1987/88:21

Regeringens förslag

andra sparkonton av sådant slag
som banken erbjuder kunder i allmänhet,
dock ej allemanssparkonton
och vinstsparkonton. En sparare
får inte samtidigt spara på mer än
två konton.

Reservanternas förslag

av sådant slag som banken erbjuder
kunder i allmänhet, dels konton för
sparande i svensk aktiefond. Allemanssparkonton
och vinstsparkonton
får inte anslutas till ungdomsbosparandet.
En sparare får inte
samtidigt spara på mer än två konton
i ungdomsbosparandet.

Inga andra konton än bosparkonton får vid anslutning till ungdomsbosparandet
visa något tillgodohavande för spararen.

Konton av viss typ får anslutas till ungdomsbosparandet efter anmälan
från banken till riksgäldskontoret.

På de medel som står inne på ett
konto anslutet till ungdomsbosparandet
skall banken betala årlig ränta
efter en viss lägsta procentsats.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om vilken lägsta
räntesats som vid varje tidpunkt
skall gälla.

På de medel som står inne på ett
sparkonto i bank, anslutet till ungdomsbosparandet,
skall banken betala
årlig ränta efter en viss lägsta
procentsats. Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer
meddelar föreskrifter om vilken
lägsta räntesats som vid varje
tidpunkt skall gälla.

Om ett konto är anslutet till ungdomsbosparandet
sedan minst tre
år och de behållna insättningarna
enligt 6 % på kontot uppgår till
minst 5 000 kronor har spararen rätt
att få en särskild bonusränta.

Bonusräntan motsvarar tre procent
årlig ränta på behållningen den
sista i varje månad av de insättningar
som gjorts på kontot enligt 6 §.

Om ett konto är anslutet till ungdomsbosparandet
sedan minst tre
år och summan av de insättningar
som gjorts på kontot enligt 6 §, /
förekommande fall minskade med
uttag, uppgår till minst 5000 kronor,
har spararen rätt att få en särskild
bonusränta.

Bonusräntan motsvarar tre procent
årlig ränta på saldot den sista i
vaije månad av de insättningar som
gjorts på kontot enligt 6 §. Spararen
tillgodoräknas bonusränta på
sparmedel från och med månaden
efter det att medlen satts in på kontot.

Vid tillämpning av första stycket skall konton mellan vilka överföring
skett enligt 8 § anses som ett enda konto.

En sparare som har rätt till bonusränta
enligt 11 § har också rätt
att få lån för förvärv av bostad och
för bosättning i övrigt. Lånet lämnas
eller förmedlas av den kontoförande
banken efter sedvanlig kre -

En sparare som har rätt till bonusränta
enligt 11 § har också rätt
att få lån för förvärv av bostad och
för bosättning i övrigt. Lånet lämnas
eller förmedlas, efter sedvanlig
kreditprövning, av den bank som

FiU 1987/88:21

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

FiU 1987/88:21

ditprövning. Lånerätten avser ett
belopp motsvarande tre gånger behållningen
av de insättningar som
gjorts på kontot enligt 6 §.

för sparkontot eller som är förvaringsbank
för aktiefonden. Lånerätten
avser ett belopp motsvarande
tre gånger summan av de insättningar
som gjorts på kontot enligt
6 §, i förekommande fall minskade
med uttag.

Sker sparandet på ett bosparkonto och har banken åtagit sig att lämna
spararen lån endast för förvärv av en nyproducerad bostadsrättslägenhet,
är banken inte skyldig att svara för lån som sägs i första stycket annat än
för bostadsrättsförvärv enligt åtagandet.

dels lag om skattelättnader för allemanssparande och ungdomsbosparande,

dels lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

c) att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:150 bilaga 3
punkt 1 (mom. 3) till Sparfrämjande åtgärder för budgetåret 1988/89
under sjunde huvudtiteln — utöver vad riksdagen tidigare anvisat
(FiU 1987/88: 16, rskr. 250) - anvisar ett reservationsanslag av
1000000 kr.,

6. Ungdomars bosparande m. m. (mom. 2 a-c)

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Finansutskottet
instämmer” och slutar med ”goda sparvanor” bort utgå,

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Denna
koppling” och på s. 15 slutar med ”Sparfrämjande åtgärder” bort ha
följande lydelse:

I likhet med vänsterpartiet kommunisterna finner utskottet det inte
särskilt meningsfullt att införa en ny bosparform för ungdomar i åldern 16-25 år utöver det bosparande som redan har knutits till allemanssparandet.

Många ungdomar i den åldern har vanligtvis mycket begränsade ekonomiska
möjligheter på grund av att de saknar egna inkomster.

Enligt utskottets mening bör man i stället främst satsa på andra typer av
åtgärder för att underlätta ungdomars bosättning. Det är därvid viktigt att
ta fasta på sådana lösningar som ungdomarna själva förordat i olika sammanhang.
I enlighet härmed bör bl. a. fler billiga hyresbostäder byggas och
fler smålägenheter frigöras. Vidare bör staten på generösa villkor lämna
lån för bosättning.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet biträder motion Fi30 (vpk)
yrkande 21. 36

Utskottet avvisar därmed också propositionens förslag om bemyndigande
til! riksgäldskontoret och om anvisning av ytterligare medel på anslaget
Sparfrämjande åtgärder.

dels att utskottets hemställan under 2 a-c bort ha följande lydelse:

2. beträffande ungdomars bosparande m.m.

a) att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Fi30 yrkande
21 och 1987/88:Fi28 yrkande 8 avslår motionerna 1987/88:Fi22
yrkande 8, 1987/88:Fi24 yrkande 9, 1987/88:Fi29, 1987/88:Fi605,
1987/88:Fi606, 1987/88:Fi607 yrkande 8, 1987/88:Fi613 yrkande 7,
1987/88:Fi614, 1987/88:Fi615, 1987/88:Fi617 och 1987/88:Fi707 liksom
de i proposition 1987/88:150 bilaga 3 punkt 1 (mom. 1) framlagda
förslagen till

dels lag om ungdomsbosparande,

dels lag om skattelättnader för allemanssparande och ungdomsbosparande,

dels lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)
samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

c) att riksdagen avslår förslaget i proposition 1987/88:150 bilaga 3
punkt 1 (mom. 3) att anvisa ytterligare medel till Sparfrämjande
åtgärder,

7. Ökad ägandespridning m. m. (mom. 3)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Gunnar Björk (c),
Hugo Hegeland (m), Margitta Edgren (fp) och Anna Wohlin-Andersson (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 16 slutar med ”Fi613 (m) yrkande 1” bort ha följande
lydelse:

Utskottet har inledningsvis beskrivit sina riktlinjer för sparandepolitiken
och därvid förordat åtgärder för att kraftigt förbättra sparandet och sprida
ägandet i vårt land.

Den inriktning av politiken som utskottet förordar innebär väsentligt
förbättrade villkor för sparandet. Vad utskottet anfört med anledning av
motionerna Fi607 (fp) yrkandena 1-4 och 7, Fi608 (fp) och Fi613 (m)
yrkande 1 om åtgärder för att stimulera hushållssparande! och ökad ägandespridning
bör ges regeringen till känna.

FiU 1987/88:21

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande ökad ägandespridning m. m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88: Fi607 yrkandena
1, 2, 3, 4 och 7, 1987/88:Fi608 och 1987/88:Fi613 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om åtgärder
för att stimulera hushållssparandet och ökad ägandespridning,

8. Mål för hushållssparandet (mom. 4)

Anne Wibble (fp). Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Gunnar Björk (c),
Hugo Hegeland (m). Margitta Edgren (fp) och Anna Wohlin-Andersson (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som böljar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Utskottet har inledningsvis beskrivit sina riktlinjer för sparandepolitiken
och de mål som bör sättas upp för sparandepolitiken.

Utskottet anser att riksdagen bör uttala att man bör ställa upp ett
sparmål i enlighet med vad som anförs i motionerna Fi603 (c) yrkande 2
och Fi613 (m) yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande mål för hushållssparandet

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Fi603 yrkande 2
och 1987/88:Fi613 yrkande 2 godkänner vad utskottet anfört om
målet för sparpolitiken,

9. Personliga investeringskonton m. m. (mom. 5)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Gunnar Björk (c),
Hugo Hegeland (m), Margitta Edgren (fp) och Anna Wohlin-Andersson (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”Fi618 (c) yrkande 1” bort ha följande lydelse:
Utskottet har inledningsvis beskrivit sina riktlinjer för sparandepolitiken.
I avsnittet Särskilda sparstimulanser redovisas utskottets förslag för
att förbättra det långsiktigt bundna sparandet.

Enligt utskottets mening bör regeringen snarast utreda de närmare detaljerna
av ett sparsystem uppbyggt kring dessa principer och återkomma
till riksdagen redan under hösten 1988 med ett förslag.

Riksdagen bör ge regeringen till känna vad utskottet här har anfört om
pensionssparande på personliga investeringskonton.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande personliga investeringskonton m. m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Fi24 yrkande 7,
1987/88:Fi224 yrkande 7, 1987/88:Fi230 yrkande 2, 1987/88:Fi603
yrkande 1, 1987/88:Fi607 yrkande 10, 1987/88:Fi609, 1987/88:Fi610,

FiU 1987/88:21

1987/88:Fi613 yrkande 5 samt 1987/88:Fi618 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om pensionssparande
i personliga investeringskonton,

10. Startsparande (mom. 6)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Gunnar Björk (c),
Hugo Hegeland (m), Margitta Edgren (fp) och Anna Wohlin-Andersson (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Moderata
samlingspartiet” och slutar med ”Fi613 (m) yrkande 4” bort ha följande
lydelse:

Utskottet har inledningsvis beskrivit sina riktlinjer för sparandepolitiken.
I avsnittet Särskilda sparstimulanser redovisas utskottets förslag för
att förbättra det långsiktigt bundna sparandet, bl. a. genom möjligheter för
föräldrar att spara långsiktigt för sina barn.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande startsparande
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Fi28 yrkandena
9 och 10 samt 1987/88:Fi613 yrkande 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

11. Ideellt sparande (mom. 7)

Anne Wibble och Margitta Edgren (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Fr. o. m”
och slutar med ”yrkande 9” bort ha följande lydelse:

Fr. o. m. i år är det möjligt att spara ideellt i allemansfond. Avkastningen
är skattebefriad, vilket kan ses som en bekräftelse på att principen om
avdragsrätt för ideella gåvor nu har accepterats.

Kopplingen av det ideella sparandet till allemanssparande! innebär att
det sammanlagda sparbeloppet i denna och andra allemanssparformer får
uppgå till högst 800 kr. per månad. I motion Fi607 av Anne Wibble m.fl.
(fp) föreslås att systemet byggs ut ytterligare. Enligt motionärerna bör det
vara möjligt att spara högst 800 kr. per månad i såväl det vanliga allemanssparande!
som i en ideell allemansfond. Utskottet biträder detta förslag
eftersom det verksamt kan bidra till att dels främja anslutningen till det
ideella sparandet, dels öka det totala sparandet. I och med att det är fråga
om ett skattebefriat sparande bör det dock inte finnas möjlighet att föra
över behållningen från en ideell allemansfond till en vanlig allemansfond
eller vice versa.

Den rätt som fonderna för närvarande har till utdelning till de ideella
organisationerna ter sig enligt utskottet alltför snävt tilltagen. Därför bör, i
enlighet med motionärernas förslag, fondernas utdelningsrätt till de ideella
organisationerna höjas från nuvarande 2-procentsnivå till ett procenttal
motsvarande halva diskontot, dvs. för närvarande 4,25%.

FiU 1987/88:21

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet biträder motion Fi607 (fp)
yrkande 9.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande ideellt sparande
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fi607 yrkande 9 antar
följande

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande

Härigenom föreskrivs att 3, 4, 7 och 18 §§ lagen (1983:890) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Reservanternas förslag

3 § Sparmedel skall sättas in i en
svensk bank som enligt överenskommelse
med riksgäldskontoret förmedlar
allemanssparande. En sparare
får inte spara på mer än ett
allemanssparkonto och i fler än två
allemansfonder. Sparande får ske i
ytterligare en allemansfond, om från
fonden skall ske utdelning enligt 18 §
sista stycket.

Vad som föreskrivs om sparkassa.

För visst sparande enligt 24 och 25 §§.

4 § Varje sparare får sätta in högst
800 kronor i månaden i allemanssparande.

Spararens insättningar, i förekommande
fall minskade med uttag, får
sammanlagt inte överstiga 60 000
kronor.

7 § En sparare får överföra hela
behållningen på sitt allemanssparkonto
till ett sådant konto i annan
bank. Med iakttagande av 3 § första
stycket får han även överföra, helt
eller delvis, behållningen i en allemansfond
till annan sådan fond.

4 § Varje sparare får sätta in högst
1 600 kronor i månaden i allemanssparande!.
Av månadsinsättningarna
får högst 800 kronor sättas in i sådana
allemansfonder som avses i 18 § sista
stycket och högst 800 kronor i allemanssparandet
i övrigt.

Spararens insättningar, i förekommande
fall minskade med uttag, får
inte överstiga

1. sammanlagt 60 000 kronor i sådana
allemansfonder som avses i 18 §
sista stycket och

2. sammanlagt 60 000 kronor i allemanssparandet
i övrigt.

FiU 1987/88:21

Nuvarande lydelse

Reservanternas förslag

FiU 1987/88:21

18 § Fondbestämmelserna för i aktiefondslagen (1974:931).

Fondbestämmelserna skall om fondandelsägarstämma.

Fondbestämmelserna får ange att
belopp, som motsvarar högst hälften
av det av riksbanken fastställda diskontot
multiplicerat med fondens
värde vid utgången av det närmast
föregående kalenderåret, skall utdelas
årligen till viss stiftelse eller visst
trossamfund eller annan sammanslutning,
dock endast om mottagaren
är en svensk juridisk person och inte
har till syfte att i sin verksamhet
tillgodose medlemmarnas eller andra
enskildas ekonomiska intresse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

12. Sparavdrag (mom. 8)

Gunnar Björk och Anna Wohlin-Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "I likhet
med” och på s. 20 slutar med ”och Fi611 (c)” bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna anser utskottet att det är angeläget att på olika
sätt stimulera till ett ökat sparande. Som framhålls i motion Fi24 (c) kan
det vara lämpligt att samtidigt som man inför ett system med privata
investeringskonton också höja sparavdraget. De som väljer att utnyttja
privata investeringskonton bör dock inte samtidigt få tillgodoräkna sig
sparavdraget.

Hur mycket sparavdraget skall höjas kan i och för sig diskuteras, liksom
formerna för uppräkningen. Den i motion Fi616 föreslagna lösningen med
ett avdragsbelopp kopplat till sparkapitalets storlek synes dock mindre
lämplig. I en första etapp kan det emellertid vara lämpligt att höja sparavdraget
så mycket att avdragets reella värde återställs.

Vad utskottet här anfört med anledning av motion Fi24 bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande sparavdrag
att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Fi616 samt med anledning
av motionerna 1987/88:Fi611 och 1987/88:Fi612 och med bifall
till motion 1987/88:Fi24 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om en höjning av sparavdraget,

13. Försäkringssparande (mom. 9)

FiU 1987/88:21

Lars Tobisson, Rune Rydén och Hugo Hegeland (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 sorn börjar med ”De frågor”
och slutar med ”yrkande 6” bort ha följande lydelse:

Såsom moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi613 är det angeläget
att de skatteförmåner som är förknippade med sparande i pensionsförsäkring
inte begränsas. Utskottet delar också uppfattningen att om inte de
försämringar som nyligen genomförts för sparande i kapitalförsäkring återtas,
kommer denna genom sin långsiktighet samhällsnyttiga sparform att så
småningom tyna bort. Den stela marknaden för livförsäkringar i Sverige
sammanhänger med att livbolagens verksamhet är hårt reglerad. Intresset
för denna sparform skulle kunna öka om de hinder som motionärerna
pekar på undanröjs. Trots ett omfattande utredningsarbete har försäkringsverksamhetskommittén
inte prövat förslag med denna inriktning. Enligt
utskottets mening bör regeringen därför, i samband med ställningstagandet
till kommitténs övriga förslag, se till att undanröja hinder av det slag
motionärerna pekat ut.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande försäkringssparande
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fi613 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att undanröja
hinder för försäkringssparande,

14. Bosättningslån (morn. 11)

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 22 slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:
Ungdomar som har möjlighet att spara i allemanssparande! kan erhålla
lån för bosättning eller för anskaffning av bostad (bosparlån). Det är enligt
utskottet en bra form som kan underlätta för ungdomar att klara sin
bosättning. Trots detta finns det grupper som, på grund av olika omständigheter,
inte har möjlighet att spara. Därför bör enligt utskottet frågan om
att återinföra bosättningslånen prövas på nytt. Bosättningskostnaden är i
dag ofta så hög att det är nödvändigt att kunna fördela den över flera år.
Såsom anges i motion Fi30 (vpk) bör de nya bosättningslånen ha gynnsamma
amorteringstider och låg ränta.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande bosättningslån
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Fi30 yrkande 22,
1987/88:Fi601 och 1987/88:Fi602 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

15. Bosättningslån (mom. 11, motiveringen)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Hugo Hegeland
(m) och Margitta Edgren (fp) anser att den del av utskottets yttrande som
på s. 21 börjar med ”Utskottet vill” och på s. 22 slutar med ”av utskottet”
bort ha följande lydelse:

På förslag av den dåvarande regeringen beslöt riksdagen år 1981 att den
statliga bosättningslångivningen skulle upphöra vid årsskiftet 1981-1982
(SoU 1981/82:19, rskr. 72). Förslaget ingick i ett större samlat paket av
ekonomisk-politiska åtgärder och utgjorde ett led i strävandena att begränsa
budgetunderskottet. Socialutskottet tillstyrkte förslaget med hänvisning
till att den sociala sektorn inte kan undantas då man skall överväga besparingsåtgärder
på statsbudgeten. Riksdagen följde utskottet.

I en avvikande mening som företrädare för moderata samlingspartiet och
folkpartiet fogat till bostadsutskottets yttrande avstyrks bifall till motionerna
med hänvisning till de goda lånemöjligheterna på den öppna kreditmarknaden
för t. ex. bosättningsändamål och den nya form för bosparande som
eftersträvas.

Inte heller enligt finansutskottets mening har det framkommit något som
motiverar ett återinförande av bosättningslånen. Även avregleringen på
kreditmarknaden och avskaffandet av utlåningsregleringen har medfört att
det numera är lätt att erhålla lån för bostads- och bosättningsändamål.
Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna Fi30 (vpk), Fi601 (s) och
Fi602 (s).

Särskilda yttranden

1. Allemanssparande! (mom. 1)

Gunnar Björk och Anna Wohlin-Andersson (båda c) anför:

Vi motsätter oss inte förslaget om en extra insättningar på 5000 kr. i
allemanssparande! vid kommande årsskifte, inte heller att taket för en
sparares totala nettoinsättningar i allemanssparande! höjs till 75000 kr.
Men man måste vara medveten om att allemanssparande! har sina begränsningar.
Så t. ex. främjar extrainsättningar av detta slag knappast något
nysparande utan medför i första hand att sparmedel flyttas från ett konto
till ett annat. Allemanssparandet är också en avista sparform, som ger
insättaren rätt att omedelbart ta ut sina insatta medel mot en mindre
uttagsavgift.

Med hänsyn härtill är det angeläget att man i fortsättningen inriktar
sparstimulanserna mot ett mer långsiktigt och målinriktat sparande. Det är
främst genom sådana åtgärder som ett reellt nettosparande kan komma till
stånd. Det bästa sättet att främja ett långsiktigt sparande är enligt vår
mening att införa privata investeringskonton enligt den modell centern
länge förespråkat.

FiU 1987/88:21

2. Allemanssparande! (mom. 1)

FiU 1987/88:21

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anför:

Undan för undan skapas förmåner för dem som har möjlighet att spara
regelbundet. Detta innebär att spararnas ekonomi på sikt ytterligare förbättras,
samtidigt som sämre bemedlade tvingas ut i fördyrande lånekonsumtion.

Det är bra att regeringen nu börjar uppmärksamma de sociala avigsidor
som kan uppkomma för enskilda när hushållen i allt större utsträckning
tvingas lånefinansiera sin konsumtion.

För att kunna öka hushållssparande! fordras därför — som ett led i en
omfördelningspolitik — åtgärder som gör att fler hushåll får möjlighet att
spara en del av inkomsten. Den förda ekonomiska politiken har dock
inriktats mot att hålla tillbaka lönerna för de vanliga inkomsttagarna, vilket
försämrar deras sparmöjligheter. Detta motverkar i längden det breda,
allmänna hushållssparande! som är önskvärt, inte minst för att skapa viss
trygghet i den enskildes ekonomi.

Spardelegationen håller för närvarande på att utreda hushållssparande!.
Jag förutsätter att utredningens förslag inte inriktas mot åtgärder som
innebär ytterligare premiering av dem som har sparförmåga eller som
befäster och ökar de skillnader i levnadsförhållanden som redan i dag
föreligger. Utredningen bör i stället inrikta sig på att finna åtgärder som
kan leda till att sparande premieras även för låginkomsttagare med små
ekonomiska resurser.

Vad gäller sparandets roll i näringslivets kapitalförsörjning är det min
uppfattning att företagen, trots föreslagna indragningar av överlikviditet,
har medel för investeringar. En begränsning av utlandsinvesteringarna och
åtgärder mot spekulativa inslag i ekonomin skulle främja näringslivets
investeringar inom landet. Vänsterpartiet kommunisterna har föreslagit att
10 miljarder kronor av företagens likviditet skall dras in till statskassan i
form av en engångsskatt. Därutöver anser vi att en extra vinstskatt skall tas
ut från vinsterna i näringslivet.

Propositionens lagförslag

FiU 1987/88: 21

Bilaga 1

1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1983: 890) om allemanssparande

Härigenom föreskrivs att 1 och 4§§ lagen (1983:890) om allemanssparande1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

1 denna lag behandlas den särskilda
sparform (allemanssparande)
som är förenad med skattelättnader
enligt lagen (1983:891) om skattelättnader
för allemanssparande.

1 §

Föreslagen lydelse

I denna lag behandlas den särskilda
sparform (allemanssparande)
som är förenad med skattelättnader
enligt 2§ lagen (1988:000) om skattelättnader
för allemanssparande
och ungdomsbosparande.

4 §2

Varje sparare får sätta in högst 800 kronor i månaden i allemanssparande!.

Underförstå kvartalet år 1988 får
en sparare, utöver insättningar enligt
första stycket, sätta in sammanlagt
högst 5000 kronor i allemanssparandet.

Spararens insättningar, i förekommande
fall minskade med uttag,
får sammanlagt inte överstiga
60000 kronor.

Under tiden den 1 december 1988
— den 28 februari 1989 får en sparare,
utöver insättningar enligt första
stycket, sätta in sammanlagt högst
5 000 kronor i allemanssparande!.

Spararens insättningar, i förekommande
fall minskade med uttag,
får sammanlagt inte överstiga
75 000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1988.

1 Lagen omtryckt 1986:522.

2 Senaste lydelse 1987:855.

Propositionens

förslag

2 Förslag till
Lag om ungdomsbosparande

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om ungdomsbosparande.

I lagen avses med

1. ungdomsbosparande den särskilda sparform som är förenad med
skattelättnader enligt 3§ lagen (1988:000) om skattelättnader för allemanssparande
och ungdomsbosparande,

2. bank en svensk bank eller sparkassa, och

3. bosparkonto ett sparkonto i bank eller sparkassa, avsett för sparande
som är knutet till en turordning för bostadsförvärv.

2 § Var och en som är kyrkobokförd här i landet får bölja spara i ungdomsbosparandet
från och med det kalenderår då han fyller 16 år. Ingen
får boija spara på ett konto i ungdomsbosparandet efter utgången av det
kalenderår då han fyllt 25 år.

3 § Sparmedlen skall sättas in i bank, på räntebärande konto anslutet till
ungdomsbosparandet. Till sparandet får anslutas bosparkonton och andra
sparkonton av sådant slag som banken erbjuder kunder i allmänhet, dock
ej allemanssparkonton och vinstsparkonton. En sparare får inte samtidigt
spara på mer än två konton.

Inga andra konton än bosparkonton får vid anslutning till ungdomsbosparandet
visa något tillgodohavande för spararen.

Konton av viss typ får anslutas till ungdombosparandet efter anmälan
från banken till riksgäldskontoret.

4 § Ett konto upphör att vara anslutet till ungdomsbosparandet vid utgången
av det kalenderår då spararen fyller 28 år.

5 § Om rätten till sparmedlen på ett konto genom överlåtelse eller på
annat sätt övergår till någon annan eller om spararen pantsätter sin fordran
upphör kontots anslutning till ungdomsbosparandet.

6 § Varje sparare får sätta in sammanlagt högst 800 kronor i månaden på
konton anslutna till ungdomsbosparandet.

7 § Vid uttag skall spararen till banken betala en uttagsavgift motsvarande
en procent av det uttagna beloppet, dock minst 20 kronor.

Någon avgift enligt första stycket skall inte betalas för uttag som sker i
samband med att bonusräntan enligt 11 § tas i anspråk.

8 § En sparare får överföra hela behållningen av vad han satt in på ett
konto enligt 6 § till ett annat konto som är anslutet till ungdomsbosparandet.
Det konto från vilket överföring sker upphör genom överföringen att
vara anslutet till ungdomsbosparandet.

Banken är berättigad till ersättning med högst 100 kronor av spararen för
sina kostnader för en överföring.

9 § Om en sparare överskrider de begränsningar som gäller enligt 3 eller
6§ skall de oriktigt insatta sparmedlen betalas ut till honom.

FiU 1987/88:21

Bilaga 1

Propositionens

förslag

10 § På de medel som står inne på ett konto anslutet till ungdomsbosparandet
skall banken betala årlig ränta efter en viss lägsta procentsats.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter
om vilken lägsta räntesats som vid varje tidpunkt skall gälla.

11 § Om ett konto är anslutet till ungdomsbosparandet sedan minst tre år
och de behållna insättningarna enligt 6 § på kontot uppgår till minst 5 000
kronor har spararen rätt att få en särskild bonusränta.

Bonusräntan motsvarar tre procent årlig ränta på behållningen den sista i
vaije månad av de insättningar som gjorts på kontot enligt 6 §.

Vid tillämpning av första stycket skall konton mellan vilka överföring
skett enligt 8 § anses som ett enda konto.

12 § Bonusräntan enligt 11 § bekostas av staten och betalas ut av riksgäldskontoret.
Utbetalning skall ske när spararen begär det eller när han
erhåller lån enligt 15 §. När bonusräntan på ett konto betalas ut upphör
kontots anslutning till ungdomsbosparandet.

Har bonusräntan på ett konto inte tagits i anspråk vid utgången av det
kalenderår då spararen fyllt 28 år skall bonusräntan då påföras kontot.

13 § Om spararen dör och det vid dödsfallet föreligger rätt till bonusränta
enligt 11 § skall bonusräntan betalas ut till dödsboet.

14 § Rätten till bonusränta enligt 11 § förfaller, utom i fall som sägs i 13 §,
när kontots anslutning till ungdomsbosparandet upphör.

15 § En sparare som har rätt till bonusränta enligt 11 § har också rätt att
få lån för förvärv av bostad och för bosättning i övrigt. Lånet lämnas eller
förmedlas av den kontoförande banken efter sedvanlig kreditprövning.
Lånerätten avser ett belopp motsvarande tre gånger behållningen av de
insättningar som gjorts på kontot enligt 6 §.

16 § Den bank som svarar för lån enligt 15 § bestämmer de närmare
villkoren och beslutar om lån.

Vid bankens prövning av ansökan om lån gäller de föreskrifter som
riksbanken har meddelat med stöd av lagen (1974:922) om kreditpolitiska
medel och de föreskrifter i övrigt som gäller för banken.

17 § Riksgäldskontoret svarar för administration och kontroll av ungdomsbosparandet.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1988.

FiU 1987/88:21

Bilaga 1

Propositionens

förslag

3 Förslag till

Lag om skattelättnader för allemanssparande och
ungdomsbosparande

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 § Skattelättnader enligt denna lag medges för sparande enligt lagen
(1983: 890) om allemanssparande och lagen (1988:000) om ungdomsbosparande.

Allemanssparande

2 § Räntan på sparmedel som satts in i allemanssparande! samt bonusräntan
enligt 5 § lagen (1983: 890) om allemanssparande utgör inte skattepliktig
inkomst vid taxering enligt kommunalskattelagen (1928: 370) eller
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Realisationsvinst på andel i allemansfond utgör inte skattepliktig inkomst.
Avdrag får ej göras för realisationsförlust på sådan andel.

För utdelning enligt 18 § sista stycket lagen om allemanssparande skall
gåvoskatt betalas i den mån skattskyldighet föreligger enligt lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Ungdomsbosparande

3§ Bonusräntan enligt 11 § lagen (1988:000) om ungdomsbosparande
utgör inte skattepliktig inkomst vid taxering enligt kommunalskattelagen
(1928: 370) eller lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1988.

Genom lagen upphävs lagen (1983:891) om skattelättnader för allemanssparande.

FiU 1987/88:21

Bilaga 1

Propositionens

förslag

4 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

Härigenom föreskrivs att 37 § 8 mom. taxeringslagen (1956:623)’ skall
ha följande lydelse.

37 §

Nuvarande lydelse

8 morn.2 Till ledning vid inkomsttaxering och förmögenhetstaxering skall
vaije år utan anmaning avlämnas kontrolluppgifter för det föregående
kalenderåret enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig

Värdepapperscentralen
VPC Aktiebolag,

den som yrkesmässigt
bedrivit inlåning
eller på annat sätt yrkesmässigt
ombesörjt
att pengar blivit räntebärande,

den som gett ut
skuldförbindelse för
den allmänna marknaden
och
förening som från
medlemmar mottagit
pengar för förräntning.

Vem uppgiften skall
avse

Den som gottskrivits
ränta eller till vilken
ränta utbetalats
(borgenär). Utbetalning
av ränta på statens
sparobligationer
skall anses ha skett av
riksgäldskontoret.

Undantag:

Bank, hypoteksinstitut,
försäkringsanstalt
och aktiebolag
samt förening och stiftelse
som tilldelats organisationsnummer.

Vad uppgiften skall
avse

Ränta som den uppgiftsskyldige
sammanlagt
gottskrivit eller
utbetalat till borgenären
samt dennes sammanlagda
fordran på
den uppgiftsskyldige
vid årets utgång.

Undantag:

a) Ränta som i fråga
om värdepapperscentralen
inte avser bolagets
verksamhet beträffande
skuldförbindelser
för den allmänna
marknaden och
som i fråga om övriga
uppgiftsskyldiga inte
hänför sig till sådan
verksamhet som avses
under rubriken Uppgiftsskyldig.

b) Ränta som inte
utgör skattepliktig inkomst
enligt 3 § lagen
(1978:423) om skattelättnader
för vissa
sparformer eller lagen
(1983:891) om skattelättnader
för allemanssparande.

c) Ränta och fordran
på konto, för vilket
inte finns person -

1 Lagen omtryckt 1971:399.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.

2 Senaste lydelse 1987: 1159.

FiU 1987/88:21

Bilaga 1

Propositionens

förslag

t4 Riksdagen 1987/88. 5 sami. Nr 21

Uppgiftsskyldig

Vem uppgiften skall Vad uppgiften skall FiU 1987/88:21

avse avse Bilaga 1

eller organisationsnummer
och som öppnats
före den 1 januari
1985, om räntan för
kontohavaren uppgår
till mindre än 100 kronor.
Innehas ett konto
av mer än en person,
skall uppgift lämnas
för samtliga kontoha
vare, om räntan för
någon av dem uppgår
till minst 100 kronor.

d) Om borgenärens
sammanlagda ränta på
ett eller flera konton
uppgår till mindre än
100 kronor, skall uppgift
inte lämnas om
dennes ränta och fordran
på kontona. Ränta
som enligt andra bestämmelser
i detta
stycke är undantagen
från uppgiftsskyldighet
skall inte medräknas.

e) Ränta och fordran
på särskilt konto i
bank enligt skogskontolagen
(1954: 142),
lagen (1979:611) om
upphovsmannakonto
eller lagen (1982:2)
om uppfinnarkonto.

I kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt person- eller
organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som borgenären. Innehas
ett konto av fler än fem personer får, i stället för uppgifter rörande
samtliga innehavare, uppgifter lämnas om en person som förfogar över
kontot samt i förekommande fall om den beteckning på innehavarkretsen
som används för kontot. För dödsbo får i stället för organisationsnummer
den avlidnes personnummer anges. Kan person- eller organisationsnummer
inte anges för en borgenär, skall såvitt möjligt dennes födelsetid
redovisas eller, om borgenären är en juridisk person, namn och postadress
samt personnummer för den som får förfoga över ränta eller fordran.

Innehas ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas
lika mellan innehavarna, om inte annat förhållande är känt för den uppgiftsskyldige.
I fråga om konto för vilket samtliga innehavare inte redovisas
enligt bestämmelserna i andra stycket skall dock den totala räntan och
fordran redovisas utan fördelning.

Avser en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskyldige
inte ange hur stor del därav som utgör ränta, skall i stället för ränta det
sammanlagt utbetalda beloppet redovisas.

Propositionens

förslag

Bestämmelserna i 2 mom. elfte och tolfte styckena, 4 mom. första och
andra styckena samt 5 mom. skall tillämpas på kontrolluppgift enligt detta
moment. Redovisning av konto som avses i andra stycket andra meningen
skall dock lämnas i särskild uppgiftshandling för varje konto.

Föreslagen lydelse

8 mom. Till ledning vid inkomsttaxering och förmögenhetstaxering skall
vaije år utan anmaning avlämnas kontrolluppgifter för det föregående

kalenderåret enligt följe
Uppgiftsskyldig

V ärdepapperscentralen
VPC Aktiebolag,

den som yrkesmässigt
bedrivit inlåning
eller på annat sätt yrkesmässigt
ombesörjt
att pengar blivit räntebärande,

den som gett ut
skuldförbindelse för
den allmänna marknaden
och
förening som från
medlemmar mottagit
pengar för förräntning.

le uppställning.

Vem uppgiften skall
avse

Den som gottskrivits
ränta eller till vilken
ränta utbetalats
(borgenär). Utbetalning
av ränta på statens
sparobligationer
skall anses ha skett av
riksgäldskontoret.

Undantag:

Bank, hypoteksinstitut,
försäkringsanstalt
och aktiebolag
samt förening och stiftelse
som tilldelats organisationsnummer.

Vad uppgiften skall
avse

Ränta som den uppgiftsskyldige
sammanlagt
gottskrivit eller
utbetalat till borgenären
samt dennes sammanlagda
fordran på
den uppgiftsskyldige
vid årets utgång.

Undantag:

b) Ränta som inte
utgör skattepliktig inkomst
enligt 3 § lagen
(1978:423) om skattelättnader
för vissa
sparformer eller lagen
(1988:000) om skattelättnader
för allemanssparande
och
ungdomsbosparande.

c) Ränta och fordran
på konto, för vilket
inte finns personeller
organisationsnummer
och som öppnats
förde den 1 januari
1985, om räntan för
kontohavaren uppgår
till mindre än 100 kronor.
Innehas ett konto

FiU 1987/88:21

Bilaga 1

Propositionens

förslag

Uppgiftsskyldig

Vem uppgiften skall Vad uppgiften skall FiU 1987/88:21

avse avse Bilaga 1

av mer än en person,
skall uppgift lämnas
för samtliga kontohavare,
om räntan för
någon av dem uppgår
till minst 100 kronor.

e) Ränta och fordran
på särskilt konto i
bank enligt skogskontolagen
(1954: 142),
lagen (1979:611) om
upphovsmannakonto
eller lagen (1982:2)
om uppfinnarkonto.

Avser en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskyldige
inte ange hur stor del därav som utgör ränta, skall i stället för ränta det
sammanlagt utbetalda beloppet redovisas.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1988 och tillämpas första gången
vid 1989 års taxering.

Propositionens

förslag

Bostadsutskottets yttrande
1987/88:6 y

om bosparande m. m. (prop. 1987/88:150
bilaga 3)

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett bostadsutskottet tillfälle att yttra sig dels över
under allmänna motionstiden 1988 väckta motioner om bosparande m. m.
såvitt de avser bostadsutskottets beredningsområde, dels över proposition
1987/88:150 bilaga 3 punkt 1 om sparfrågor jämte med anledning av propositionen
väckta motioner.

Bostadsutskottet behandlar i sitt yttrande förslagen i vad avser bosparande
och bosättningslån.

Propositionen

Vid sidan av intresset av att förbättra det totala hushållssparande finns det
enligt proposition 1987/88:150 bilaga 3 särskilda motiv för sparstimulanser
riktade mot de yngre. Särskilt framhävs betydelsen av ett sparande för
bostadsändamål. Med hänvisning härtill förordas att en ny fristående sparform
- ungdomsbosparande - införs för ungdomar i åldern 16-28 år.
Sparformen, som under vissa förutsättningar skall vara förenad med en
skattefri bonusränta och med en rätt till sparlån, föreslås reglerad i en
särskild lag som enligt förslaget skall träda i kraft den 1 december 1988.

Motionerna

I yttrandet behandlar utskottet följande motioner avseende
dels ungdomens bosparande-, 1987/88:Fi22 (m) yrkande 8, 1987/88:Fi24 (c)
yrkande 9, 1987/88:Fi28 (fp) yrkande 8, 1987/88:Fi29 (fp) samt 1987/88:Fi30
(vpk) yrkande 21,

dels bosparande i övrigt: 1987/88:Fi24 (c) yrkande 8, 1987/88:Fi27 (c)
yrkande 5, 1987/88:Fi28 (fp) yrkandena 9 och 10, 1987/88:Fi603 (c) yrkande
1, 1987/88:Fi605 (fp), 1987/88:Fi606 (m), 1987/88:Fi607 (fp) yrkande 8,
1987/88:Fi608 (fp), 1987/88:Fi613 (m) yrkande 7, 1987/88:Fi614 (c),
1987/88:Fi615 (c), 1987/88:Fi617 (m) samt 1987/88:Fi707 (m),
dels bosättningslån: 1987/88:Fi30 (vpk) yrkande 22, 1987/88:Fi601 (s) samt
1987/88:Fi602 (s).

FiU 1987/88: 21

Bilaga 2

t5 Riksdagen 1987188. 5 sami. Nr 21

Utskottet
U ngdomsbosparande

Under de senaste åren har flera sparstimulanser introducerats för att
främja ungdomars sparande för bostadsanskaffning och bosättning i övrigt.
Gemensamt för detta sparande har varit att det i princip har knutits till
allemanssparandet. År 1985 öppnades dessutom en möjlighet att knyta
ungdomars bosparande i HSB till allemanssparandet. I januari 1986 infördes
en rätt för allemanssparande ungdomar att erhålla bosparlån av kontoförande
bank. I juli 1986 öppnades dessutom allemanssparandet för ungdomars
bosparande i Riksbyggen.

Vid sidan av intresset av att förbättra det totala hushållssparande! finns
det enligt kompletteringspropositionen särskilda motiv för sparstimulanser
riktade mot de yngre. Betydelsen av ett sparande för bostadsändamål
betonas. Med hänvisning härtill förordas att en ny fristående sparform —
ungdomsbosparande - införs för ungdomar i åldern 16-28 år. Till skillnad
från de ovan redovisade sparformerna föreslås ungdomsbosparandet
var skilt från allemanssparandet. Det skall enligt förslaget vara möjligt att
spara i såväl allemanssparandet som ungdomsbosparandet samtidigt. Däremot
skall inga överföringar av medel mellan de båda sparsystemen få ske.
Det av regeringen förordade ungdomsbosparandet har följande huvudsakliga
utformning.

Ungdomsbosparandet skall omfatta i landet kyrkobokförda ungdomar i
åldern 16—25 år. Sparandet skall få påböijas fr. o. m. det kalenderår ungdomarna
fyller 16 år och t. o. m. utgången av det kalenderår de fyller 25 år.
De särskilda sparstimulanser samt den rätt till sparlån som är knutna till
sparandet skall kunna utnyttjas t.o.m. utgången av det kalenderår som
spararen fyller 28 år.

Sparandet skall ske genom insättningar i bank eller sparkassa. Sparandet
är maximerat till högst 800 kr. per månad. På insatta medel betalar kontoförande
bank ränta efter en fastställd viss minsta procentsats.

När ett konto varit anslutet till ungdomsbosparandet i minst tre år och
behållningen av nettoinsättningarna uppgår till minst 5 000 kr. har spararen
rätt till en skattefri bonusränta motsvarande 3 % rörlig ränta på saldot den
sista i vaije månad av gjorda nettoinsättningar. Bonusräntan betalas ut när
spararen begär det eller när den särskilda lånerätt som knutits till kontot
tas i anspråk. Samtidigt avförs kontot ur ungdomsbosparandet. Kontot
avförs dock alltid ur ungdomsbosparandet vid utgången av det år spararen
fyller 28 år. Samtidigt påförs bonusräntan kontot.

Till ungdomsbosparandet knyts vidare en lånerätt som motsvarar tre
gånger behållningen av de nettoinsättningar som gjorts på kontot. Lånerätten
uppkommer när villkoren för bonusränta är uppfyllda. Lån lämnas eller
förmedlas — efter sedvanlig kreditprövning — av kontoförande bank.

Lagen om ungdomsbosparandet föreslås träda i kraft den 1 december
1988.

Förslaget om ett särskilt ungdomsbosparande avvisas i sin helhet i tre
motioner.

FiU 1987/88: 21

Bilaga 2

Enligt moderata samlingspartiets partimotion Fi22 lider regeringens förslag
till ungdomsbosparande av sådana brister att det måste avvisas i sin
helhet. Motionärernas invändningar gäller bl. a. att systemet är krångligt,
att det är åldersbegränsat, att sparbeloppet är begränsat, att sparpremien
inte är knuten till köp av bostad och att bara banksparande får anslutas.
Med hänvisning härtill förordas - yrkande 8 såvitt nu är i fråga - att
regeringens förslag skall avslås.

Folkpartiet avvisar i sin partimotion Fi28 yrkande 8 regeringens förslag
till ungdomsbosparande. Enligt motionärernas mening är sparformen komplicerad
och den ger dessutom upphov till en förstärkt kontrollapparat.
Invändningar reses också mot att sparandet riktas mot ett enda sparmål
och att det innehåller en undre åldersgräns.

Enligt vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi30 är det inte särskilt
meningsfullt att införa en ny sparform begränsad till ungdomar i
åldern 16—25 år, eftersom dessa ungdomar ofta har mycket begränsade
ekonomiska möjligheter och ofta saknar egna inkomster. Enligt motionärerna
finns det dessutom redan olika former av bosparande. I stället bör
ungdomarnas bostadsbehov lösas bl. a. genom byggandet av fler och billigare
hyresbostäder och genom frigörandet av smålägenheter. I motionens
yrkande 21 hemställs därför att regeringens förslag om ungdomsbosparande
skall avslås.

Frågan om vilka sparformer som skall omfattas av ungdomsbosparandet
tas upp i två motioner.

I centerpartiets partimotion Fi24 yrkande 9 föreslås att det av regeringen
förordade ungdomsbosparandet också skall kunna ske i aktiefond.

Enligt motion Fi29 (fp) innebär regeringens förslag om ungdomsbosparande
en diskriminering av bosparande genom Sveriges bostadsrättsföreningars
centralorganisation (SBC). Enligt motionären finns det inte någon
anledning att diskriminera sparande i aktier i bosparandet.

Motivledes anförs dessutom i moderata samlingspartiets partimotion
Fi22 att det är fel att diskriminera ett riskvilligt sparande genom att bara
tillåta att banksparande ansluts.

I fråga om införandet av ett ungdomsbosparande gör bostadsutskottet
följande bedömning.

Utvecklingen av hushållens sparande under 1980-talet har varit sådan att
åtgärder nu måste vidtas för att få till stånd ett ökat sparande inom denna
sektor. Redan detta faktum i sig motiverar enligt bostadsutskottets mening
att sparstimulerande åtgärder införs. Vid sidan av intresset av att förbättra
det totala hushållssparande! finns det dessutom särskilda motiv för sparstimulanser
riktade mot de yngre. De yngre utgör traditionellt sett en grupp
som har ett lågt sparande, bl. a. beroende på att de har i förhållande till
andra grupper begränsade inkomster. Förvärvsarbetande ungdomar som
bor kvar i föräldrahemmet har dock vanligtvis en god ekonomi. Samtidigt
är det så att ungdomar kan bedömas ha ett relativt stort kommande behov
av sparade medel. Inte minst gäller detta i samband att de skaffar sig en
egen bostad och bildar eget hushåll.

Ett bosparande riktat mot ungdomar fyller enligt bostadsutskottets mening
flera syften. Dels skapar det goda sparvanor, dels ger det ofta den

FiU 1987/88:21

Bilaga 2

nödvändiga ekonomiska basen för en etablering på bostadsmarknaden.
Förutom att ett regelbundet sparande ger en grundplåt vid t. ex. bosättning
eller köp av bostad kan det också genom anslutning till ett bosparande med
turordning för bostad sförvärv vara väsentligt för möjligheten att få en egen
bostad. Speciellt i storstadsregionerna och i andra områden med en betydande
bostadsefterfrågan kan ett på detta sätt målinriktat sparande vara av
avgörande betydelse. Även för den som flyttar in i en hyresrätt är kostnaderna
i samband med inflyttningen ofta av en sådan storlek att de inte kan
klaras av utan ett föregående sparande. Genom ett regelbundet sparande
skapas dessutom en ekonomisk buffert mot andra större utgifter.

Med hänvisning till det nu anförda bör enligt bostadsutskottets mening
ett särskilt ungdomsbosparande införas i enlighet med regeringens förslag.
Utskottets ställningstagande i denna del innebär att partimotionerna Fi22
(m) yrkande 8 såvitt nu är i fråga, Fi24 (c) yrkande 9, Fi28 (fp) yrkande 8
och Fi30 (vpk) yrkande 21 samt motion Fi29 (fp) bör avvisas av riksdagen.

Bosparande i övrigt

Bostadsutskottet behandlar i detta sammanhang de förslag till bosparande
m. m. som lagts fram dels i motioner väckta under allmänna motionstiden,
dels i motioner väckta med anledning av kompletteringspropositionen.

I de av moderata samlingspartiet väckta partimotionerna Fi613 yrkande
7 och Fi707 förordas ett för alla öppet bosparande som skall administreras
av banker och andra kreditinstitut. Bosparande skall ske regelbundet under
minst tre år. Eftersom sparbeloppet på detta sätt binds bör enligt
motionärerna högre ränta än för annat sparande kunna påräknas. Till
sparandet skall vara kopplat en skattefri statlig premie om 10%, dock
högst 10000 kr. för det sparbelopp som stått inne i minst tio år. Dessutom
skall sparandet förenas med en rätt till lån med statlig borgen. Samma
förslag förs även fram i partimotionen Fi22 yrkande 8 såvitt nu är i fråga.

Även i motionerna Fi606 (m) och Fi617 (m) förs fram ett liknande
sparsystem, som dock huvudsakligen är inriktat på ungdomars bosparande.

Också i folkpartiets partimotion Fi605 samt i motion Fi607 (fp) yrkande 8
föreslås ett av banker och andra kreditinstitut administrerat bosparande.
Enligt motionärerna är det angeläget att stimulera ungdomars sparande för
bostadsändamål genom att införa samma regler avseende skattefrihet för
ränta, utdelning eller realisationsvinst på ungdomars bosparkonton i bank
som redan finns i allemanssparande!. Enligt den sistnämnda motionen
skall sparandet vid bostadsköp dessutom grunda viss lånerätt. Sparandet
skall enligt förslagen inte innefatta någon nedre åldersgräns.

Även i den med anledning av kompletteringspropositionen väckta partimotionen
Fi28 (fp) yrkande 9 förs fram motsvarande förslag till sparande
för barn och ungdomar. Det förordade sparandet skall enligt förslaget —
yrkande 10 — dessutom kunna kombineras med ett premierat sparande
för de ungdomar som fortsätter att spara efter 18 års ålder. Sparpremien
skall utgå i form av en skattereduktion till dem som binder sina sparmedel i
minst tre år.

FiU 1987/88:21

Bilaga 2

Som en åtgärd för att stimulera hushållens sparande förordas i motion
Fi608 (fp) att sparande till bostad alltid bör vara skattemässigt gynnat.
Enligt motionären bör även den som föredrar hyresrätt kunna spara i
skattemässigt gynnade former. En gynnsam skattebehandling skall sålunda
inte förutsätta att sparandet knyts till inköp av bostad.

I de båda motionerna Fi603 (c) yrkande 1 och Fi614 (c) föreslås att ett
sparande baserat på ett system med personliga investeringskonton skall
utredas. Den förordade sparformen innebär att insättningar på kontot skall
vara avdragsgilla och att avkastningen skall vara skattefri. De årliga insättningarna
skall dock begränsas till ett halvt basbelopp. I princip skall uttag
inte få göras före 55 års ålder. Därefter medges uttag med 20% av kontots
värde per år. Förtida uttag skall dock kunna göras för investering i egen
permanentbostad eller som eget kapital vid start av företag. Även i centerpartiets
partimotion Fi24 yrkande 7 förordas införandet av ett system med
personliga investeringskonton.

I motion Fi615 (c) förordas att staten skall införa ett skattesubventionerat
bostadssparande för ungdom. Enligt förslaget skall sparandet kunna
uppgå till ett halvt basbelopp per år. Det sparade beloppet skall sedan,
utan att behöva återföras till beskattning, kunna användas vid köp eller
upprustning av bostad. Detta förslag återkommer också i motion Fi27 (c)
yrkande 5. Dessutom föreslås i denna motion en ytterligare bostadspolitisk
sparstimulans i form av en rabatt om 15% av det inbetalade beloppet vid
förtida amortering av statliga bostadslån under sista halvåret 1988.

Med anledning av vad som i de nu behandlade motionerna förordats
beträffande bosparande i övrigt vill bostadsutskottet anföra följande.

Bostadsutskottet är för sin del inte berett förorda införandet av ytterligare
sparstimulanser eller sparformer med den utformning som föreslås i de
nu behandlade motionerna. När det gäller det i motion Fi27 (c) framförda
förslaget om en rabatt vid förtida amortering av statliga bostadslån vill
utskottet erinra om sitt tidigare ställningstagande (BoU 1987/88:10 s. 34)
till ett motionsförslag om förtida inlösen av statliga lån. Utskottet uttalade i
detta sammanhang uppfattningen att åtgärder borde vidtas för att stimulera
till en ökad inlösenverksamhet. En förutsättning härför angavs dock vara
att den statliga bostadslåneräntan var högre än marknadsräntan. Om så
blev fallet förutsatte utskottet att regeringen skulle vidta åtgärder för att
öka inlösenverksamheten. Under de av utskottet angivna förutsättningarna
kommer sålunda den nu aktuella motionen att i allt väsentligt bli
tillgodosedd.

Med hänvisning till det nu anförda bör enligt bostadsutskottets mening
partimotionema Fi22 (m) yrkande 8 såvitt nu är i fråga, Fi24 (c) yrkande 8,
Fi28 (fp) yrkandena 9 och 10, Fi605 (fp), Fi613 (m) yrkande 7 och Fi707 (m)
samt motionerna Fi27 (c) yrkande 5, Fi603 (c) yrkande 1, Fi606 (m), Fi607
(fp) yrkande 8, Fi608 (fp), Fi614 (c), Fi615 (c) och Fi617 (m) avslås av
riksdagen.

FiU 1987/88:21

Bilaga 2

Bosättningslån

Fram t. o. m. år 1981 kunde statliga bosättningslån utgå bl. a. till makar och
sammanboende samt personer som avsåg att gifta sig. Lånen hade en
amorteringstid på sju år och ränta utgick med en räntesats som med 2,5
procentenheter översteg diskontot. Låneverksamheten sköttes av riksbanken
med viss medverkan från kommunernas sociala organ.

I två under allmänna motionstiden väckta motioner förs fram förslag om
ett återinförande av de statliga bosättningslånen.

Det är enligt motion FiöOl (s) viktigt att samhället underlättar och ger
stöd vid familjebildning. Ett sätt härför är enligt motionärerna att möjliggöra
för resurssvaga grupper att få långsiktiga krediter för att klara sin
bosättning. Med hänvisning härtill förordas att en ny och förenklad form
av bosättningslån bör återinföras.

Även i motion Fi602 (s) föreslås att de statliga bosättningslånen skall
återinföras. Enligt motionärerna är de lån som i dag erbjuds på kreditmarknaden
mycket kostsamma för människor med ansträngd ekonomi. De
anser därför att statliga bosättningslån behövs för dessa grupper.

Även i den av vänsterpartiet kommunisterna med anledning av kompletteringspropositionen
väckta partimotionen Fi30 yrkande 23 föreslås att
bosättningslånen skall återinföras.

Med anledning av förslagen om ett återinförande av bosättningslånen
vill bostadsutskottet för sin del anföra följande.

Möjligheterna att i dag erhålla lån för bosättning är goda. De ungdomar
som sparar i det till allemanssparande! knutna bosparandet eller i det ovan
förordade ungdomsbosparandet har sålunda tillförsäkrats en lånerätt som
motsvarar tre gånger det insatta beloppet. De förutsättningar som grundar
lånerätten — att sparandet sträckt sig över minst tre år och att sparbeloppet
uppgår till minst 5 000 kr. — torde inte heller vara sådana att de
normalt sett utgör något hinder för att få lån. Ett system med denna
utformning bör enligt bostadsutskottets mening dessutom kunna medverka
till att goda sparvanor grundläggs i enlighet med vad utskottet ovan förordat.

Det kan dock inte uteslutas att ungdomar som är i särskilt behov av stöd
kommer att falla utanför de ovan redovisade sparformerna. Detta förhållande
har också uppmärksammats av finansutskottet (senast i FiU
1986/87:24), som ansett att regeringen noggrant bör följa utvecklingen och
ta de initiativ som kan visa sig erforderliga. Med hänvisning till det anförda
är det enligt bostadsutskottets mening inte nu erforderligt med någon
ytterligare åtgärd från riksdagens sida. Partimotionen Fi30 (vpk) yrkande
23 samt motionerna Fi601 (s) och Fi602 (s) bör således avslås av riksdagen.

Stockholm den 19 maj 1988
På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

FiU 1987/88:21

Bilaga 2

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Erling Bager (fp), Per
Olof Håkansson (s), Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Karl-Göran
Biörsmark (fp), Rune Evensson (s), Tore Claeson (vpk), Nils Nordh (s),
Berit Bölander (s), Margareta Gard (m), Britta Sundin (s), Jan Sandberg
(m) och Eva Rydén (c).

Avvikande meningar

1. Ungdomsbosparande

Erling Bager (fp), Knut Billing (m), Karl Göran Biörsmark (fp), Margareta
Gard (m) och Jan Sandberg (m) anser att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Ungdomsbosparande böljar med ”Utvecklingen av”
och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Den under senare år förda politiken har inneburit att det enskilda sparandet
nu nått en oacceptabelt låg nivå. Detta får även allvarliga konsekvenser
inom bostadssektorn. Ett breddat bostadsägande är ett av de bästa sätten
att åstadkomma en jämnare fördelning av förmögenhetsutvecklingen. Möjligheten
att bredda bostadsägandet är emellertid beroende av att ett ökat
långsiktigt enskilt sparande kommer till stånd. Ett sådant sparande med
syfte att sprida ägandet av bostäder bör därför premieras.

Det är naturligtvis särskilt angeläget att uppmuntra regelbundet sparande
hos ungdomar. Härigenom grundläggs goda sparvanor samtidigt som
beredskapen att möta stora utgifter ökar. Det av regeringen föreslagna
ungdomsbosparandet har emellertid i flera avseenden givits en utformning
som är olämplig om man vill uppnå detta mål. Det föreslagna sparandet är
kringgärdat av en rad komplicerade regler som för den enskilde måste te
sig svårbegripliga och dessutom i vissa avseenden orättvisa. Invändningar
kan således riktas bl. a. mot reglerna om åldersgränser, begränsningen av
sparbeloppet och uteslutandet av vissa sparformer. Regeringsförslaget
förutsätter vidare att ett nytt centralt personnummerbaserat dataregister
inrättas. Sammantaget innebär detta att bostadsutskottet anser att förslaget
om ett ungdomsbosparande med den inriktning som regeringen förordat
bör avstyrkas i sin helhet. Utskottet återkommer nedan till frågan om
hur ett utökat bosparande i stället bör åstadkommas. Utskottets ställningstagande
i denna del innebär en anslutning till partimotionerna Fi22 (m)
yrkande 8 såvitt nu är i fråga och Fi28 (fp) yrkande 8.

Regeringsförslagets utformning vad avser vilka sparformer som föreslås
kunna knytas till ungdomsbosparandet och två motionsyrkanden i frågan
föranleder utskottet att göra vissa överväganden angående olika former av
bosparande. Som uppmärksammas i motionerna Fi29 (fp) och Fi24 (c)
yrkande 9 förslås sparande i aktiefonder uteslutas från ungdomsbosparandet.
I enlighet med yrkandet i fp-motionen anser bostadsutskottet att detta
bör föranleda riksdagen att till regeringen göra ett tillkännagivande angående
diskrimineringen av denna sparform i syfte att den inte skall uteslutas
i kommande regeringsförslag i frågan.

Bostadsutskottet anser sålunda att ett långsiktigt bosparande mycket väl

FiU 1987/88:21

Bilaga 2

kan ske i aktiefonder. En sådan sparform har nyligen startats av Sveriges
bostadsrättsföreningars centralorganisation (SBC) och snabbt blivit mycket
populär. Aktiefonden som är kopplad till detta sparande har givits en
inriktning med bred riskspridning. Denna sparform bör naturligtvis inte
missgynnas i förhållande till sparande på vanliga bankkonton eller i HSB:s
och Riksbyggens sparkassor. Inte heller i andra avseenden bör SCB diskrimineras
i förhållande till övriga bostadsrättsorganisationer. Riksdagen bör
ge regeringen detta till känna.

2. Ungdomsbosparande

Agne Hansson och Eva Rydén (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande som under rubriken Ungdomsbosparande börjar med ”Utvecklingen
av” och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Utvecklingen av det enskilda sparandet under de senaste åren är mycket
oroande. Åtgärder måste vidtas för att minska hushållens låneberoende
och underlätta ett allmänt sparande. Särskilt det långsiktiga och målinriktade
sparandet bör stimuleras. Det är också väsentligt att ett sparbeteende
tidigt grundläggs hos ungdomar. Ett av de självklara målen för ett långsiktigt
sparande är naturligtvis att skaffa en egen bostad. Bostadsutskottet
anser också att ett ökat bosparande är nödvändigt för att på sikt åstadkomma
en ökad ägandespridning i boendet.

Målsättningen för en reform på detta område måste vara att var och en
som önskar det skall kunna äga sin bostad. Ett långsiktigt och målinriktat
sparande bör därför inte begränsas till ungdomsgruppen utan snarast utvidgas
så att även övriga grupper stimuleras till ett sådant sparande. I motioner
från centerpartiet förslås ett system med personliga investeringskonton
som skulle kunna ge en sådan effekt. Utskottet behandlar nedan närmare
hur ett sådant system för ett utvidgat bosparande lämpligen bör utformas.
Det nu aktuella förslaget från regeringen om ett ungdomsbosparande bör
emellertid kunna ses som ett första steg mot ett fullt utbyggt system med
personliga investeringskonton. Det är angeläget att snarast öka det målinriktade
bosparandet framför allt bland ungdomar, inte minst med hänsyn
till det utsatta läge som denna grupp har på dagens bostadsmarknad. Mot
denna bakgrund anser utskottet att huvuddragen i regeringsförslaget kan
accepteras i avvaktan på att ett helt utbyggt sparsystem kan presenteras.

I ett avseende anser emellertid bostadsutskottet att riksdagen bör ändra i
den av regeringen föreslagna lagen om ungdomsbosparande. Förslaget
innebär att endast sparande på bankkonton eller speciella bosparkonton
kan anslutas till ungdomsbosparandet. Sparande i aktiefonder utestängs
med motiveringen att detta inte är förenligt med ungdomsbosparandets
syften. Bostadsutskottet kan inte instämma i detta påstående. Som framhålls
i centerpartiets partimotion Fi24 är det viktigt att inte detta sparande
blir institutionellt begränsat. Vid ett långsiktigt sparande kan placering i
aktiefonder, med det riskspridande detta innebär, för många vara en attraktiv
sparform. Denna sparform används bl. a. i det bosparande som
Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation (SBC) nyligen startat
och som snabbt fatt stor anslutning. Denna sparform bör således inte
utestängas från det föreslagna ungdomsbosparandet.

FiU 1987/88:21

Bilaga 2

Bostadsutskottets ställningstagande i frågan om ett ungdomsbosparande
innebär sammanfattningsvis en anslutning till regeringens förslag med den
utvidgning som föreslås i centerpartiets partimotion Fi24 yrkande 9. Detta
innebär att även förslaget i motion Fi29 (fp) om att sparande genom SBC
inte skall diskrimineras blir tillgodosett. Utskottets ställningstagande innebär
även att motionerna Fi22 (m) yrkande 8 såvitt nu är i fråga och Fi28 (fp)
yrkande 8 bör avvisas av riksdagen.

3. Ungdomsbosparande

Tore Claeson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Ungdomsbosparande börjar med ”Utvecklingen av” och slutar
med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Den rådande bostadsbristen har drabbat många resurssvaga hushåll hårt
och då framför allt ungdomar som söker sin första bostad. Kraftfulla
åtgärder är därför nödvändiga för att stödja dessa grupper. Det är naturligtvis
önskvärt att ungdomar med en god inkomst deltar i någon form av
sparande och på så sätt förbereder den första egna bosättningen eller något
annat sparmål. För dessa ungdomar finns emellertid redan olika former av
allemanssparande. Det stora flertalet ungdomar i ålder 16—25 år har dock
mycket begränsade ekonomiska möjligheter och saknar ofta egen inkomst.
Det bästa stödet för att lösa ungdomarnas bostadsbehov är därför att öka
utbudet av bostäder som inte kräver stora ekonomiska tillgångar hos den
enskilde. Detta kan ske genom byggandet av fler och billigare hyresbostäder
och genom frigörandet av smålägenheter. Vidare bör samhället stödja
unga hushålls första bosättning genom ett förmånligt lån. Utskottet återkommer
nedan till denna fråga.

Med hänvisning till vad ovan anförts med anledning av vänsterpartiet
kommunisternas partimotion Fi30 yrkande 21 anser bostadsutskottet att
regeringens förslag om ett nytt ungdomsbosparande bör avstyrkas av
finansutskottet. Även förslagen i motionerna Fi24 (c) yrkande 9 och Fi29
(fp) till förmån för ett sparande i aktiefonder bör avstyrkas.

4. Bosparande i övrigt

Knut Billing, Margareta Gard och Jan Sandberg (alla m) anser att den del
av utskottets yttrande som under rubriken Bosparande i övrigt börjar med
”Bostadsutskottet är” och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande
lydelse:

Bostadsutskottet har ovan avstyrkt regeringens förslag om ett särskilt
ungdomsbosparande. Utskottet har emellertid också starkt understrukit
behovet av ett utökat målinriktat bosparande i syfte att främja ägandespridningen
i bostadssektorn. Ett nytt förslag om ett målinriktat bosparande
bör därför snarast utformas. Enligt bostadsutskottets mening presenteras
i motioner från moderata samlingspartiet lämpliga utgångspunkter för
ett sådant bosparande, utförligast beskrivna i två partimotioner, Fi613 och
Fi707, från allmänna motionstiden.

FiU 1987/88:21

Bilaga 2

Utgångspunkter för ett nytt förslag om bosparande bör således vara:

- ett sparande utan åldersbegränsningar, vare sig uppåt eller nedåt,

- ingen begränsning av sparbeloppet,

- bundet sparande i minst tre år,

- sparpremie utbetalas vid köp av bostad,

- premien bör uppgå till 10% av det belopp som sparats under minst tre
år, men ej uppgå till större belopp än 10000 kr.,

- både olika former av vanligt banksparande och aktiefonder skall kunna
utnyttjas för bosparandet.

Enligt bostadsutskottets mening bör det ankomma på regeringen att förelägga
riksdagen ett nytt förslag om bosparande i enlighet med vad som
ovan förordats med anledning av motioner från moderata samlingspartiet.
Motionsyrkanden från andra partier i den nu aktuella frågan bör avstyrkas
i den mån de inte kan anses vara tillgodosedda med det anförda. Ett
bosparande i enlighet med vad som ovan beskrivits innebär också att det
bosparande som i dag är kopplat till allemanssparande! kan avskaffas
fr. o. m. år 1989 i enlighet med vad som föreslagits i motion Fi613 (m).

5. Bosparande i övrigt

Erling Bager och Karl-Göran Biörsmark (båda fp) anser att den del av
utskottets yttrande som under rubriken Bosparande i övrigt börjar med
”Bostadsutskottet är” och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande
lydelse:

Bostadsutskottet har ovan avvisat regeringens förslag om ett ungdomsbosparande
med hänvisning till att det är komplicerat och att det även i
övrigt har en i flera avseenden olämplig konstruktion. Ungdomens sparande
måste emellertid uppmuntras och en ny sparform för barn och ungdomar
bör därför snarast utarbetas. Sparandet bör vara långsiktigt med syfte
att ge en trygg start i vuxenlivet. För de flesta torde köpet av en egen
bostad vara det stora sparmålet. Det är emellertid inte acceptabelt att
statsmakterna söker styra målet för människors sparande. I ett nytt sparande
för barn och ungdomar bör således inte ställas som krav att pengarna
används för köp av bostad.

En sparform med den inriktning som bostadsutskottet förordar skisseras
i folkpartiets partimotioner Fi28 och Fi605 samt i motion Fi607 (fp). Enligt
bostadsutskottets mening bör riksdagen hos regeringen begära ett förslag
med denna inriktning. Huvudinriktningen på förslaget bör således vara ett
långsiktigt skattefritt sparande för barn och ungdomar mellan 0 och 18 år.
Föräldrar och andra närstående skall på ett bankkonto eller i en aktiefond
kunna sätta in ett visst belopp årligen utan att gåvoskatt tas ut. Den
skattefria gränsen på gåvor bör mot denna bakgrund höjas till 10 000 kr.

Avkastningen på kontot bör vara bunden till 18-årsdagen. Därefter bör
avkastningen inte vara skattefri, men ett fortsatt sparande bör premieras
genom en skattereduktion. Detta bör dock förutsätta att på kontot insatta
medel binds i minst tre år.

Vad utskottet ovan anfört innebär en anslutning till förslaget om ett nytt

FiU 1987/88:21

Bilaga 2

sparande för barn och ungdomar i folkpartiets partimotioner Fi28 yrkandena
9 och 10 samt Fi605 och i motion Fi607 (fp) yrkande 8. Även förslagen i
motion Fi608 kan därmed anses vara tillgodosedda. Övriga motionsyrkanden
i den nu aktuella frågan bör avstyrkas.

6. Bosparande i övrigt

Agne Hansson och Eva Rydén (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande som under rubriken Bosparande i övrigt börjar med "Bostadsutskottet
är” och slutar med "av riksdagen” bort ha följande lydelse:
Bostadsutskottet har ovan ställt sig bakom regeringens förslag om ett
nytt ungdomsbosparande under förutsättning att även aktiefonder kan
användas som sparform. Utskottets ställningstagande förutsatte emellertid
också att ungdomsbosparandet endast ses som ett första steg till ett utbyggt
system för ett långsiktigt och målinriktat sparande i personliga
investeringskonton. Ett av huvudsyftena med ett sådant sparsystem skulle
vara att stimulera investeringar i egna bostäder.

I centerpartiets partimotion Fi24 samt i motionerna Fi603 (c) och Fi614
(c) lämnas vissa förslag om huvudinriktningen av ett system med personliga
investeringskonton. Bostadsutskottet instämmer i dessa förslag och
anser att de bör bilda utgångspunkt för det förslag i frågan som snarast bör
föreläggas riksdagen. Förslaget bör således ha följande huvudinriktning:

- sparandet skall avse i Sverige kyrkobokförd person och får påbörjas
tidigast det år man fyller 16 år,

- insättning får ske med upp till halvt basbelopp; denna summa undantas
från beskattning,

- skattefri avkastning för medel som kvarstår på kontot; ingen förmögenhetsskatt,

- belåning av kontot tillåts ej,

- uttag utan beskattning får ske före 55 års ålder för investering i egen
permanentbostad, start av företag eller köp av aktier,

- uttag tillåts för alla medel på kontot från 55 års ålder; uttaget kan dock
ske med högst 20 % av kontots värde per år,

- vid särskilda skäl får medel tas ut innan åldersgränsen uppnåtts mot
erläggande av avgift.

Vad bostadsutskottet nu med anslutning till centerpartiets partimotion
Fi24 samt motionerna Fi603 (c) och Fi614 (c) anfört om införande av
investeringskonton m. m. bör ges regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden
i denna fråga bör avstyrkas i den mån de inte kan anses vara
tillgodosedda med det ovan anförda.

7. Bosättningslån

Erling Bager (fp), Knut Billing (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Margareta
Gard (m) och Jan Sandberg (m) anser att den del av utskottets yttrande
som under rubriken Bosättningslån börjar med ”Möjligheterna att” och
slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet delar inte motionärernas uppfattning av behovet att

FiU 1987/88:21

Bilaga 2

återinföra det särskilda statliga bosättningslånet. Utskottet vill i detta
sammanhang peka på de goda lånemöjligheter för t. ex. bosättningsändamål
som finns på den öppna kreditmarknaden. De nya sparformer som
utskottet ovan uttalat sig för kommer därtill att ytterligare förbättra möjligheterna
för ungdomar att genom eget sparande och genom lån finansiera
sin bosättning. Med hänvisning härtill bör sålunda partimotionen Fi30
(vpk) yrkande 23 samt motionerna Fi601 (s) och Fi602 (s) avvisas av
riksdagen.

8. Bosättningslån

Tore Claeson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Bosättningslån börjar med ”Möjligheterna att” och slutar med
”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet instämmer i de synpunkter angående behovet av ett
återinfört bosättningslån som förs fram i ovan beskrivna motioner. För
resurssvaga grupper är bosättningskostnaderna mycket betungande. Detta
gäller speciellt för ungdomar som ännu inte kommit in på den ordinarie
arbetsmarknaden och därför har en ansträngd ekonomi. Deras möjligheter
att långsiktigt spara stora belopp är därför mycket små. Det är också dessa
grupper som erbjuds de sämsta lånevillkoren på kreditmarknaden, om de
över huvud taget kan få något lån.

För att underlätta för resurssvaga grupper att klara sin bosättning bör
således någon form av bosättningslån återinföras. Lånen bör ges gynnsamma
amorteringstider, låg ränta och även i övrigt sådana villkor att inte unga
nybildade hushåll utestängs från lånemöjligheten.

Med hänvisning till vad ovan anförts med anledning av vänsterpartiet
kommunisternas partimotion Fi30 yrkande 22 samt motionerna Fi601 (s)
och Fi602 (s) anser bostadsutskottet att finansutskottet bör föreslå riksdagen
att hos regeringen begära förslag om ett återinfört bosättningslån.

FiU 1987/88:21

Bilaga 2

Innehåll

FiU 1987/88:21

Sammanfattning 1

Inledning 1

Propositionen 2

Motionerna 3

Utskottet 7

Inledning 7

Allemanssparande! 10

Ungdomars bosparande m. m 12

Ökad ägandespridning m. m 15

Mål för hushållssparandet 16

Personliga investeringskonton m. m 16

Startsparande 18

Ideellt sparande 18

Sparavdrag 19

Försäkringssparande 20

Förtidsinlösen av statliga bostadslån 21

Bosättningslån 21

Hemställan 22

Reservationer

1. Inledningen (s.7—10), (m, fp, c) 24

2. Allemanssparande! (mom. 1), (m) 29

3. Allemanssparande! (mom. 1), (fp) 30

4. Ungdomars bosparande m. m. (mom. 2 a-c), (m, fp) 31

5. Ungdomars bosparande m. m. (mom. 2 a-c) (c) 33

6. Ungdomars bosparande m. m. (mom. 2 a-c), (vpk) 36

7. Ökad ägandespridning m. m. (mom. 3) (m, fp, c) 37

8. Mål för hushållssparandet (mom. 4), (m, fp, c) 38

9. Personliga investeringskonton m. m. (mom. 5), (m, fp, c) 38

10. Startsparande (mom. 6), (m, fp, c) 39

11. Ideellt sparande (mom. 7), (fp) 39

12. Sparavdrag (mom. 8), (c) 41

13. Försäkringssparande (mom. 9), (m) 42

14. Bosättningslån (mom. 11), (vpk) 42

15. Bosättningslån (mom. 11, motiveringen) (m, fp) 43

Särskilda yttranden

1. Allemanssparandet (mom. 1) (c) 43

2. Allemanssparandet (mom. 1) (vpk) 44

Bilagor

1. Propositionens lagförslag 45

2. Bostadsutskottets yttrande (BoU 1987/88:6 y) 53

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988

' •