Finansutskottets betänkande

1987/88:19

om den kommunala ekonomin (prop. 1987/88:100
bil. 9 Litt. E)

FiU

1987/88:19

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet budgetpropositionens förslag jämte
motioner om nytt skatteutjämningssystem, skärpt progressiv skatteutjämningsavgift
och anslagen till kommunerna avseende skatteutjämningsbidrag
samt kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning och för slopad
kommunal garantibeskattning. De begärda anslagen tillstyrks av utskottet.
Utskottet anför i betänkandet, med anledning av ett antal motionsyrkanden,
att det inte nu finns grund för att avveckla tekniken med de specialdestinerade
bidragen.

Moderata samlingspartiet, folkpartiet och centern avvisar i en gemensam
reservation att medel tillförs kommunerna som kompensation för slopad
företags- och garantibeskattning. De borgerliga partierna föreslår vidare i en
gemensam reservation en övergång från specialdestinerade till generella
statsbidrag.

Konsumtionstillväxten i den kommunala sektorn bedöms bli drygt 1 % år
1988. Utskottet delar föredragandens uppfattning att transfereringarna till
kommunerna inte bör öka. Moderata samlingspartiet förordar i en reservation
nolltillväxt i den kommunala konsumtionen och en indragning från
kommunerna på 6,5 miljarder kronor. Folkpartiet förordar en tillväxt på 1 %
och en indragning på 1,7 miljarder kronor. Vänsterpartiet kommunisterna
hävdar att den kommunala konsumtionen måste få öka med 3 % och föreslår
en kraftig ökning i transfereringarna till kommunerna.

Utskottet tillstyrker i stort budgetpropositionens förslag till nytt skatteutjämningssystem
men föreslår i jämförelse med förslaget i propositionen en
höjning av grundgarantierna för följande kommuner:

- I Västmanlands län föreslår utskottet att Heby, Sala, Köping, Arboga och
Kungsör får en grundgaranti på 102 % av medelskattekraften (budgetpropositionen
föreslår grundgarantin 100 %).

- I Orebro län föreslår utskottet att Askersund och Laxå får en grundgaranti
på 105 % och Kumla och Hallsberg 102 % av medelskattekraften
(budgetpropositionen föreslår för Askersund och Laxå en grundgaranti
på 103 % och för Kumla och Hallsberg 100 %).

- I Göteborgs och Bohus län föreslår utskottet att Strömstad, Tanum,
Munkedal och Sotenäs får en grundgaranti på 102 % av medelskattekraften
(budgetpropositionen föreslår en grundgaranti på 100 %).

1 Riksdagen 1987188.5 sami. Nr 19

I övrigt tillstyrker utskottet förslagen i propositionen.

Folkpartiet godtar förslaget i budgetpropositionen till nytt skatteutjämningssystem
med tillägget att grundgarantierna för Strömstads, Tanums,
Munkedals och Sotenäs kommuner får de nivåer som angivits ovan. Centern
accepterar de av utskottet föreslagna förändringarna gentemot propositionen
men föreslår därutöver i en reservation höjningar av grundgarantinivåerna
för ett stort antal kommuner. Moderata samlingspartiet avvisar förslaget i
propositionen och hävdar att nuvarande garantinivåer inkl. spärregler bör
bibehållas.

Utöver vad som ovan nämnts har företrädare för moderata samlingspartiet,
 folkpartiet, centern och vänsterpartiet kommunisterna avgivit reservationer
inom följande områden:

- Utredningar angående skatteutjämningssystemet (m, fp och c)

- Skatteutjämningsbidrag för enskilda kommuner (m), (fp) och (c)

- Skatteutjämningsavgiften (m)

- Särskild skatteutjämningsavgift (m och fp) samt (c)

- Lag om skattestopp (m)

- Kostnads- och konsekvensanalys av förslag i propositioner som medför
kommunala kostnadsökningar (m, fp och c)

FiU 1987/88:19

2

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1987/88:100 bilaga 9 i vad avser Litt. E Bidrag och
ersättningar till kommunerna,

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna

1987/88:Fi214 av Lars Werner m.fl. (vpk) i vad avser yrkande 12,

1987/88:Fi220 av Olof Johansson m.fl. (c) i vad avser yrkande 9,

1987/88:Fi223 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser yrkandena 7-17,
1987/88:Fi224 av Alf Svensson (c) i vad avser yrkandena 4 och 5,
1987/88:Fi232 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) i vad avser yrkandena 4-9,
1987/88:Fi301 av Bo Lundgren m.fl. (m),

1987/88:Fi302 av Hans Rosengren (s),

1987/88:Fi303 av Mona Saint Cyr (m),

1987/88:Fi304 av Mona Saint Cyr och Ewy Möller (m),

1987/88:Fi307 av Olof Johansson m.fl. (c),

1987/88:Fi309 av Lars-Ove Hagberg (vpk),

1987/88:Fi310 av Anna Wohlin-Andersson och Marianne Karlsson (c),
1987/88:Fi311 av Lars Hedfors m.fl. (s),

1987/88:Fi312 av Inge Carlsson (s),

1987/88:Fi313 av Torsten Karlsson och Sture Thun (s),

1987/88:Fi314 av Nils Berndtson (vpk),

1987/88:Fi315 av Ylva Annerstedt (fp),

1987/88:Fi316 av Charlotte Branting (fp),

1987/88:Fi317 av Göran Magnusson m.fl. (s),

1987/88:Fi318 av Jörn Svensson m.fl. (vpk),

1987/88:Fi319 av Hans Petersson i Hallstahammar och Karl-Erik Persson

(vpk),

1987/88:Fi320 av Håkan Strömberg (s),

1987/88:Fi321 av Åke Wictorsson m.fl.(s),

1987/88:Fi322 av Stig Josefson m.fl. (c),

1987/88:Fi323 av Rune Backlund och Kersti Johansson (c),
1987/88:Fi324 av Stina Gustavsson (c) i vad avser yrkande 1.

Skrivelser i ärendet har inkommit från Svenska kommunförbundets länsavdelningar
i Gävleborg, Norrbotten och Älvsborg, från Bergs kommun,
Danderyds kommun, Gislaveds kommun, Gnosjö kommun, Markaryds
kommun, Norrtälje kommun (2 st.), Tingsryds kommun, Vaggeryds kommun
, Svenska kyrkans centralstyrelse samt gemensam skrivelse från kommunerna
Strömstad, Tanum, Sotenäs och Munkedal jämte Kommunförbundets
länsavdelning i Uddevalla.

Utskottet har under ärendets behandling gjort studiebesök i Arboga,
Filipstads och Kristinehamns kommuner.

Företrädare för Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet
samt Danderyds, Hällefors, Upplands-Bro och Vilhelmina kommuner har
vid en offentlig utfrågning redogjort för kommunernas och landstingskommunernas
ekonomiska situation. I utfrågningen deltog även professor Nils
Brunsson, Handelshögskolan, och departementsrådet Bo Jonsson, finansdepartementet.

FiU 1987/88:19

3

Vidare har företrädare för Askersunds, Markaryds, Munkedals, Norrtäljes,
 Sotenäs, Strömstads, Tanums och Vaggeryds kommuner samt Kommunförbundets
länsavdelning i Uddevalla inför utskottets presidium redovisat
sina synpunkter i ärendet.

Propositionens hemställan

I proposition 100 bilaga 9 (finansdepartementet) har regeringen - efter
föredragning av Kjell-Olof Feldt - under Litt. E Bidrag och ersättningar till
kommunerna (s. 86-107)

dels föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om skatteutjämningsbidrag,

2. lag om ändring i lagen (1987:561) om särskild skatteutjämningsavgift,

3. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.,

dels föreslagit riksdagen att

4. bemyndiga regeringen att utge kompensation till kommuner och
landstingskommuner för år 1989 i form av extra skatteutjämningsbidrag i
enlighet med vad som förordats i propositionen, dels för stora bidragsminskningar
på grund av ändringar i skatteutjämningssystemet, dels för stora
förluster på grund av slopad beskattning i utbokommun (punkt E1 mom. 1),

5. till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. för budgetåret
1988/89 anvisa ett förslagsanslag av 14 511 000 000 kr. (punkt E 1 mom. 2),

6. till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den
kommunala företagsbeskattningen för budgetåret 1988/89 anvisa ett förslagsanslag
av 879 172 000 kr. (punkt E 2),

7. bemyndiga regeringen att utge bidrag till kommunerna, landstingskommunerna
och de kyrkliga kommunerna med anledning av avskaffandet av
den kommunala garantibeskattningen (punkt E 3 mom. 1),

8. till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den
kommunala garantibeskattningen m.m. för budgetåret 1988/89 anvisa ett
förslagsanslag av 450 000 000 kr. (punkt E 3 mom. 2).

Propositionens lagförslag har följande lydelse:

FiU 1987/88:19

4

1 Förslag till

FiU 1987/88:19

Lag om skatteutjämningsbidrag
Härigenom föreskrivs följande.

1 § Landstingskommun och kommun kan få skatteutjämningsbidrag enligt
denna lag.

2 § I lagen förstås med

bidragsår det år under vilket skatteutjämningsbidraget utbetalas,
eget skatteunderlag antalet skattekronor enligt taxeringsnämndens beslut
om taxering till kommunal inkomstskatt året före bidragsåret,

egen skattekraft skatteunderlag per kyrkobokförd invånare vid ingången
av året före bidragsåret,

medelskattekraft skatteunderlaget för riket per kyrkobokförd invånare
vid ingången av året före bidragsåret,

garanterad skattekraft det procenttal av medelskattekraften som motsvaras
av landstingskommunens eller kommunens grundgaranti enligt 3
och 4 §§ justerad enligt 5 §,

garanterat skatteunderlag det antal skattekronor som motsvarar den
garanterade skattekraften,

tillskott av skatteunderlag det antal skattekronor varmed det egna skatteunderlaget
understiger det garanterade skatteunderlaget.

3 § För landstingskommun gäller följande skattekraft i procent av medelskattekraften
som grundgaranti.

Landsting Grund garanti Norrbottens

läns landstingskommun 141

Västerbottens läns landstingskommun 129

Jämtlands läns landstingskommun 125

Västernorrlands läns landstingskommun 115

Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs läns landstingskommuner
107

Blekinge läns landstingskommun 105

Kalmar, Örebro och Västmanlands läns landstingskommuner 103
Övriga landstingskommuner 100

5

4 § För kommun gäller följande skattekraft i procent av medelskattekraf- FiU 1987/88:19
ten som grundgaranti.

Län

Kommuner

Grund garanti -

Stockholms

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Gotlands

Blekinge

Kristianstads

Malmöhus

Hallands

Göteborgs och

Bohus

Älvsborgs

Skaraborgs

Värmlands

Samtliga 100

Enköping, Håbo och Uppsala 100

Tierp och Östhammar 107

Älvkarleby 109

Samtliga 100

Finspång, Linköping, Mjölby, Motala,

Norrköping, Söderköping, Vadstena och
Ödeshög 100

Boxholm, Ydre och Åtvidaberg 103

Kinda 105

Valdemarsvik lil

Samtliga utom Aneby, Eksjö och Tranås 100

Aneby, Eksjö och Tranås 103

Alvesta, Ljungby, Markaryd, Växjö och
Älmhult 100

Lessebo, Tingsryd och Uppvidinge 105

Borgholm, Kalmar, Mönsterås, Mörbylånga,

Nybro och Oskarshamn 100

Emmaboda, Hultsfred, Torsås, Vimmerby
och Västervik 103

Högsby 105

Gotland 117

Samtliga 105

Samtliga 100

Samtliga 100

Samtliga 100

Göteborg, Härryda, Kungälv, Munkedal,

Mölndal, Partille, Sotenäs, Strömstad och
Tanum 100

Orust, Stenungsund och Tjörn 103

Lysekil och Uddevalla 105

Öckerö 111

Ale, Alingsås, Borås, Herrljunga, Lerum,

Mark, Mellerud, Svenljunga, Tranemo,

Trollhättan, Ulricehamn, Vårgårda och
Vänersborg 100

Färgelanda och Lilla Edet 103

Åmål 105

Bengtsfors och Dals-Ed 109

Samtliga utom Gullspång och Karlsborg 100

Karlsborg 103

Gullspång 107

Karlstad 105

Hammarö 107

Arvika, Eda, Filipstad, Forshaga, Grums,

Hagfors, Kil, Kristinehamn, Munkfors,

Storfors, Sunne, Säffle och Årjäng 109

Torsby 115

Örebro Hallsberg och Kumla 100 FiU 1987/88:19

Askersund, Laxå och Örebro 103

Degerfors och Karlskoga 107

Hällefors, Lindesberg och Nora 109

Ljusnarsberg 111

Västmanlands Arboga, Heby, Kungsör, Köping, Sala och

Västerås 100

Hallstahammar och Surahammar 105

Fagersta och Norberg 109

Skinnskatteberg lil

Kopparbergs Falun 105

Borlänge 107

Avesta, Ludvika, Smedjebacken och Säter 109
Gagnef, Hedemora, Leksand, Rättvik och
Vansbro lil

Mora 113

Orsa 115

Malung 119

Älvdalen 139

Gävleborgs Gävle 105

Sandviken 107

Hofors, Hudiksvall, Nordanstig och Ockelbo 111
Bollnäs, Ovanåker och Söderhamn 113

Ljusdal 119

Västernorrlands Härnösand, Sundsvall och Timrå 115

Kramfors och Örnsköldsvik 117

Ånge 121

Sollefteå 127

Jämtlands Östersund 115

Berg och Bräcke 127

Krokom och Ragunda 129

Härjedalen 133

Åre 135

Strömsund 137

Västerbottens Umeå 117

Nordmaling, Robertsfors och Skellefteå 119

Vindeln och Vännäs 127

Bjurholm 129

Norsjö 133

Malå 135

Lycksele 137

Sorsele, Storuman och Vilhelmina 145

Dorotea och Åsele 149

Norrbottens Luleå och Piteå 127

Haparanda och Kalix 131

Boden och Älvsbyn 135

Arvidsjaur 139

Gällivare och Kiruna 143

Arjeplog, Jokkmokk, Överkalix och
Övertorneå 145

Pajala 157

5 § Med utgångspunkt i grundgarantin enligt 3 och 4 §§ beräknas årligen

den garanterade skattekraften. Denna utgörs av grundgarantin med tillägg

eller avdrag för landstingskommun för åldersstrukturens inverkan på 7

landstingskommunens kostnader och för kommun för åldersstrukturens

och den sociala strukturens inverkan på kommunens kostnader. För landstingskommuner
och kommuner som inte ingår i landstingskommuner skall
hänsyn tas till skillnader i fråga om kostnader för sjukvård. För kommuner
skall hänsyn tas till skillnader i fråga om kostnader för barnomsorg, grundskola,
 gymnasieskola, äldreomsorg, kommunalt bostadstillägg till folkpension,
 socialbidrag samt statskommunala bostadsbidrag.

I fråga om landstingskommun och kommun vars folkmängd senaste
tioårsperioden har minskat skall tillägg göras för den befolkningsminskning
som överstiger fem procent.

6 § Landstingskommun och kommun får skatteutjämningsbidrag, om det
egna skatteunderlaget understiger det garanterade skatteunderlaget. Bidraget
motsvarar tillskottet av skatteunderlag multiplicerat med skattesatsen
för bidragsåret i den mån denna inte överstiger för landstingskommun 13
kronor 50 öre per skattekrona, för kommun som ingår i landstingskommun
16 kronor per skattekrona och för annan kommun 29 kronor 50 öre per
skattekrona.

Regeringen får medge undantag från tillämpningen av ovan angivna
högsta skattesatser i det fall att landstingskommunen och kommunerna
inom landstingsområdet kommer överens om en ändrad fördelning av den
sammanlagda landstings- och kommunalskatten.

7 8 Regeringen får efter ansökan bevilja extra skatteutjämningsbidrag.
Ansökan inges till länsstyrelsen senast den 31 mars året före bidragsåret.

8 8 Ändras rikets indelning i landstingskommuner eller kommuner beräknas
tillskott av skatteunderlag på grundval av den indelning som gäller
vid bidragsårets ingång.

9 tj Länsskattemyndigheten fastställer tillskott av skatteunderlag samt
lämnar senast den 25 januari bidragsåret landstingskommun och kommun
uppgift om tillskottets storlek.

Till ledning för landstingskommuns och kommuns budgetarbete skall
länsskattemyndigheten senast den 10 september året före bidragsåret lämna
landstingskommun och kommun uppgift om uppskattat tillskott av
skatteunderlag.

10 § Statistiska centralbyrån fastställer medelskattekraften senast den 31
december året före bidragsåret.

118 1 fråga om utbetalning av skatteutjämningsnidrag under bidragsåret

tillämpas bestämmelserna i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.

12 8 Landstingskommunen eller kommunen får överklaga statistiska
centralbyråns eller länsskattemyndighets beslut enligt denna lag hos regeringen.

Denna lag träder i kraft den I juli 1988 och tillämpas första gången i fråga
om bidragsåret 1989.

Genom lagen upphävs lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag. Den
upphävda lagen tillämpas dock alltjämt i fråga om skatteutjämningsbidrag
för år 1988 och tidigare år.

FiU 1987/88:19

8

2 Förslag till

FiU 1987/88:19

Lag om ändring i lagen (1987:561) om särskild
skatteutjämningsavgift

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1987:561) om särskild skatteutjämningsavgift
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Landstingskommun och kommun
skall erlägga särskild
skatteutjämningsavgift om antalet
skattekronor enligt taxeringsnämndens
beslut vid taxeringen till kommunal
inkomstskatt föregående år
överstiger vad som motsvarar 130
procent av medelskattekraften.

Den särskilda skatteutjämningsavgiften
är

5 kronor per skattekrona till den
del underlaget överstiger vad som
motsvarar 130 men inte överstiger
vad som motsvarar 135 procent av
medelskattekraften,

6 kronor per skattekrona till den
del underlaget överstiger vad som
motsvarar 135 men inte överstiger
vad som motsvarar 145 procent av
medelskattekraften,

8 kronor per skattekrona till den
del underlaget överstiger vad som
motsvarar 145 procent av medelskattekraften.

Föreslagen lydelse

Landstingskommun och kommun
skall erlägga särskild
skatteutjämningsavgift om antalet
skattekronor enligt taxeringsnämndens
beslut vid taxeringen till kommunal
inkomstskatt föregående år
överstiger vad som motsvarar 125
procent av medelskattekraften.

Den särskilda skatteutjämningsavgiften
är
6 kronor per skattekrona till den
del underlaget överstiger vad som
motsvarar 125 men inte överstiger
vad som motsvarar 135 procent av
medelskattekraften,

8 kronor per skattekrona till den
del underlaget överstiger vad som
motsvarar 135 men inte överstiger
vad som motsvarar 145 procent av
medelskattekraften,

10 kronor per skattekrona till den
del underlaget överstiger vad som
motsvarar 145 procent av medelskattekraften
men inte överstiger
vad som motsvarar 155 procent av
medelskattekraften,

12 kronor per skattekrona till den
del underlaget överstiger vad som
motsvarar 155 procent av medelskattekraften.

första gången i fråga

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988 och tillämpas
om särskild skatteutjämningsavgift för år 1989.

9

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m. m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.' skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §2

Skattesatsen för kommuns och Skattesatsen för kommuns och
annan menighets uttag av skatt annan menighets uttag av skatt

skall bestämmas i förhållande till skall bestämmas i förhållande till

det antal skattekronor och skatte- det antal skattekronor och skatte ören,

som enligt länsskattemyndig- ören, som enligt länsskattemyndig hetens

beräkning kommer att påfö- hetens beräkning kommer att påföras
de skattskyldiga vid taxeringen ras de skattskyldiga vid taxeringen

det år skattesatsen skall fastställas, det år skattesatsen skall fastställas,

ökat med det antal skattekronor, ökat med det antal skattekronor,

som staten uppskattas skola till- som staten uppskattas skola tillskjuta
enligt lagen (1979:362) om skjuta enligt lagen (1988:000) om

skatteutjämningsbidrag. skatteutjämningsbidrag.

Om enligt 4 kap. 4 § andra stycket kommunallagen (1977:179) eller 6
kap. 4 § tredje stycket lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga
samfälligheter annan skattesats slutligt fastställs än den som har bestämts
tidigare, skal! den nya skattesatsen om möjligt bestämmas med hänsyn till
det antal skattekronor och skatteören som har påförts de skattskyldiga vid
taxeringen det år skattesatsen skall fastställas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988. Intill den 1 januari 1989 skall
dock hänvisningen i 1 § första stycket avse lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag.

1 Lagen omtryckt 1973:437.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1977:191.
- Senaste lydelse 1986:1315.

FiU 1987/88:19

10

Motionsyrkandena

FiU 1987/88:19

Den kommunala ekonomin

1987/88:Fi214 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den kommunala ekonomin och en långsiktig utbyggnad av den
gemensamma sektorn genom utnyttjande av företagens likvida medel.

1987/88:Fi223 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den kommunala ekonomin,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att sammanlagt
5 697 000 000 kr. som en teknisk övergångslösning skall innehållas av de
medel som staten överför till kommunerna i enlighet med vad som i motionen
anförts.

1987/88:Fi224 av Alf Svensson (c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den kommunala ekonomin.

1987/88:Fi232 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för kommunernas
ekonomi som förordats i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsatt reformering av skatteutjämningssystemet och utformningen
av de specialdestinerade statsbidragen.

Skatteutjämningssystemet

1987/88:Fi223 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

8. att riksdagen avslår regeringens förslag till nytt skatteutjämningssy
stern,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändringar av det
kommunala skatteutjämningssystemet, i enlighet med vad som i motionen
föreslagits, i sådan tid att förändringarna kan träda i kraft fr.o.m. den 1
januari 1989.

1987/88:Fi224 av Alf Svensson (c) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till kommunalskatteutjämningssystem
i enlighet med vad som anförts i motionen.

1987/88:Fi301 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag om ändrade regler för den kommunala skatteutjämningen.

1987/88:Fi303 av Mona Saint Cyr (m) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen tillsätter en utredning med uppgift att utarbeta ett heltäckande
och rättvisande kommunalt skatteutjämningssystem, där också de specialdestinerade
bidragen inkluderas.

11

1987/88:Fi307 av Olof Johansson m.fl. (c) vari - med hänvisning till vad som
anförts i motion 1987/88:Sk366 - yrkas att riksdagen hos regeringen begär en
utredning om och förslag till nytt skatteutjämningssystem för 1990 i enlighet
med vad som i motionen anförts.

1987/88:Fi313 av Torsten Karlsson och Sture Thun (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
den framtida inriktningen av den kommunala skatteutjämningen.

1987/88:Fi322 av Stig Josefson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till nytt kommunalt skatteutjämningssystem
för år 1989,

2. att riksdagen beslutar om ett provisoriskt skatteutjämningssystem för
1989 med de höjningar som anges enligt bilaga,

3. att riksdagen hos regeringen begär beredning och förslag för att
åstadkomma en effektiv kommunal skatteutjämning att gälla fr.o.m. 1990
enligt vad i motionen anförts.

1987/88:Fi323 av Rune Backlund och Kersti Johansson (c) vari - med
hänvisning till vad som anförts i motion 1987/88: A488 - yrkas att riksdagen
beslutar avslå regeringens förslag till kommunal skatteutjämning.

1987/88:Fi324 av Stina Gustavsson (c) vari - med hänvisning till vad som
anförts i motion 1987/88:A489 - yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär ett mera rättvist skatteutjämningsförslag.

Skatteutjämningsbidrag för enskilda kommuner

1987/88:Fi309 av Lars-Ove Hagberg (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om hur ”turistkommuner” med många säsongsanställda
skall kompenseras för de förlorade skatteintäkterna.

1987/88:Fi310 av Anna Wohlin-Andersson och Marianne Karlsson (c) vari
yrkas att riksdagen beslutar att grundgarantin i den kommunala skatteutjämningen
utformas i enlighet med motionens förslag.

1987/88:Fi311 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräkning av
grundgarantin och användandet av det extra skatteutjämningsbidraget.

1987/88:Fi312 av Inge Carlsson (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att höja grundgarantinivån med två procentenheter
för kommunerna Finspång, Norrköping och Valdemarsvik,

2. att riksdagen, om yrkande 1 avslås, som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om extra skatteutjämningsmedel till Finspång,
Norrköping och Valdemarsvik.

1987/88:Fi314 av Nils Berndtson (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen, med ändring i budgetpropositionen, bil. 9, beslutar
placera kommunerna Norrköping, Finspång och Motala i grundgarantinivån
102 % av medelskattekraften.

FiU 1987/88:19

12

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om extra skatteutjämningsbidrag till vissa kommuner som kompensation
för inkomstbortfall från skatteutjämningssystemet.

1987/88:Fi315 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skatteutjämningssystemets
konsekvenser för vissa kommuner i Stockholms län.

1987/88:Fi316 av Charlotte Branting (fp) vari - med hänvisning till vad som
anförts i motion 1987/88:A457 - yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om skatteutjämningssystemet i
Kronobergs län.

1987/88:Fi317 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar
att placera kommunerna Köping, Arboga, Kungsör, Sala och Heby i
grundgarantinivån 102 % av medelskattekraften.

1987/88:Fi318 av Jörn Svensson m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om åtgärder
inom skatteutjämningen för Botkyrka, Nybro och Mönsterås kommuner.

1987/88:Fi319 av Hans Petersson i Hallstahammar och Karl-Erik Persson
(vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att kommunerna Arboga, Kungsör, Köping, Sala
och Heby tilldelas en grundgaranti om 102 % av medelskattekraften,

2. att riksdagen beslutar att kommunerna Askersund, Hallsberg, Kumla
och Laxå tilldelas en grundgaranti i enlighet med i motionen föreslagna
nivåer.

1987/88:Fi320 av Håkan Strömberg (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att
grundgarantin i skatteutjämningssystemet för kommunerna Askersund,
Hallsberg, Kumla och Laxå höjs till i motionen förordad nivå.

1987/88:Fi321 av Åke Wictorsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att grundgarantin i skatteutjämningssystemet för
Upplands-Bro, Norrtälje och Botkyrka kommuner skall vara 105 % av
medelskattekraften,

2. att riksdagen, om yrkande 1 avslås, som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen angetts om extra skatteutjämningsmedel till UpplandsBro,
 Norrtälje och Botkyrka kommuner.

Extra skatteutjämningsbidrag

1987/88:Fi223 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

12. att riksdagen bemyndigar regeringen att utge kompensation till
kommuner och landstingskommuner för år 1989 i form av extra skatteutjämningsbidrag
i enlighet med vad som i motionen anförts.

1987/88:Fi232 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

8. att riksdagen anslår ytterligare 300 milj. kr. i extra skatteutjämningsbidrag
för budgetåret 1988/89.

FiU 1987/88:19

13

Anslag till skatteutjämningsbidrag

FiU 1987/88:19

1987/88:Fi223 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

13. att riksdagen beslutar att till skatteutjämningsbidrag för kommunerna
m.m. förbudgetåret 1988/89 anvisa ett förslagsanslag av 14 911 000 000 kr.

Skatteutjämningsavgifter

1987/88:Fi223 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

9. att riksdagen beslutar avskaffa skatteutjämningsavgiften fr.o.m. 1989,

10. att riksdagen beslutar avskaffa den särskilda skatteutjämningsavgiften
(Robin Flood-skatten) fr.o.m. 1989.

1987/88:Fi232 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

9. att riksdagen upphäver lagen om särskild skatteutjämningsavgift.

Lag om kommunalt skattestopp

1987/88:Fi223 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

17. att riksdagen beslutar anta nedanstående

Förslag till
Lag om begränsning i kommuns och landstingskommuns rätt
att ta ut skatt för åren 1989 och 1990 m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 §. Vid fastställande av skattesats för åren 1989 och 1990 får kommun eller
landstingskommun ej överskrida den skattesats som kommunen eller
landstingskommunen har bestämt för år 1988.

2 §. Om särskilda förhållanden i kommun eller landstingskommun påkallar
det, får regeringen efter ansökan bevilja undantag från vad som sägs under
1 §. Ansökan inges till länsstyrelse för det år ansökan avser.

3 §. Högre skattesats än vad som är medgivet enligt 1 § får ej tillämpas vid
debitering av kommunalskatt eller landstingsskatt för åren 1989 och 1990
enligt uppbördslagen (1953:272) eller vid utbetalning av sådan skatt för något
av dessa år enligt lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns
eller annan menighets utdebitering av skatt m.m., om ej regeringen beviljat
undantag enligt 2 §.

Kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning och
garantibeskattning

1987/88:Fi220 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

9. att riksdagen beslutar avskaffa statens kompensation till kommunerna
för den borttagna beskattningen av juridiska personer och borttagen
garantibeskattning.

1987/88:Fi223 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

14. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Bidrag till kommunerna
med anledning av avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen för
budgetåret 1988/89 anvisa ett förslagsanslag av 879 172 000 kr.,

15. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Bidrag till kommunerna
med anledning av avskaffandet av kommunala garantibeskattningen m.m.
för budgetåret 1988/89 anvisa ett förslagsanslag av 450 000 000 kr.

1987/88:Fi232 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

6. att riksdagen till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet
av den kommunala företagsbeskattningen för budgetåret 1988/89 anvisar ett
förslagsanslag av 440 milj. kr.,

7. att riksdagen avslår förslaget om Bidrag till kommunerna med anledning
av avskaffandet av kommunala garantibeskattningen m.m.

Övriga kommunalekonomiska frågor

1987/88:Fi302 av Hans Rosengren (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att stimulera
kommunala reinvesteringar i va-nät och andra anläggningar.

1987/88:Fi304 av Mona Saint Cyr och Ewy Möller (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kravet på ekonomisk kostnadsanalys och konkret konsekvensbeskrivning i
propositioner som medför kommunala kostnadsökningar.

Propositionens förslag rörande
skatteutjämningssystemet

I propositionen anförs att det nuvarande skatteutjämningssystemet, som
trädde i kraft år 1980, betydde en kraftig höjning av garantinivån i de södra
och mellersta delarna av landet. I den norra delen höjdes garantierna
väsentligt mindre. Reformen innebar en ökning av bidragen med tillsammans
ca 2,9 miljarder kronor i 1979 års penningvärde eller med 64 %.
Inriktningen av reformen ledde dess värre till att skattesatserna generellt sett
blev betydligt högre i Norrland än i övriga delar av landet.

11987 års budgetproposition framhöll regeringen att utvecklingen mot allt
större utdebiteringsklyftor mellan den norra delen och övriga delar av landet
måste brytas och bättre jämvikt mellan landsdelarna återställas. Regeringen
föreslog därför att skatteutjämningssystemet, som är av stor betydelse i
strävandena att nå en bättre regional balans, borde få en mer påtaglig
regionalpolitisk inriktning än för närvarande. Förslaget avvisades emellertid
av riksdagen. Utvecklingen sedan dess leder inte till någon annan slutsats än
att skatteutjämningsbidraget bör förstärkas i de regionalpolitisk! prioriterade
områdena.

I propositionen föreslås därför att systemet för kommunal skatteutjämning
ändras så att man inom en i stort sett oförändrad medelsram får en kraftig
utjämningseffekt på skattesatserna. Medlen bör omfördelas så att en större
andel ges till kommuner och landsting i de norra delarna av landet. Även
några områden i de södra delarna har haft en ogynnsam utveckling inom
näringslivet och bör få en viss förstärkning av skatteutjämningsbidraget. Ett
antal kommuner och landsting får emellertid inte skatteutjämningsbidrag på
grund av att de har en hög egen skattekraft. Dessa påverkas således inte

FiU 1987/88:19

15

direkt av ändringar i systemet. En viss utjämningseffekt kan emellertid nås
genom att ändra grunderna för uttagande av den särskilda skatteutjämningsavgiften.
 I detta syfte föreslås en skärpning av detta avgiftssystem för att
ytterligare reducera de mest extrema skillnaderna i skattesats.

I propositionen föreslås omfördelningen mellan norr och söder gå till på
det sättet att grundgarantierna i södra delen av landet sänks med i princip två
procentenheter. Härigenom kan grundgarantierna i norra delen höjas med i
princip två procentenheter utöver vad som föreslogs i budgetpropositionen
1987. För sju kommuner i norr höjs garantin ytterligare medan den hålls på
samma nivå som föreslogs i 1987 års budgetproposition för sju kommuner. I
likhet med vad som föreslogs i budgetpropositionen 1987 innebär förslaget
också en viss omfördelning inom norra delen från kust till inland för att
ytterligare förstärka den regionalpolitiska effekten.

Till den norra delen räknas i detta sammanhang de sju skogslänen,
Bergslagen och stödområdet i övrigt. De kommuner i södra och mellersta
Sverige som tillhör stödområdet (Gotland, Bengtsfors, Dals-Ed och Åmål)
behandlas på samma sätt som den norra delen. Till Bergslagen räknas
följande kommuner utöver de som ingår i skogslän: Degerfors, Hällefors,
Karlskoga, Lindesberg, Ljusnarsberg och Nora i Örebro län, Fagersta,
Hallstahammar, Norberg, Skinnskatteberg och Surahammar i Västmanlands
län samt Tierp, Älvkarleby och Östhammar i Uppsala län.

Enligt föredraganden är det vidare skäligt att ett större sammanhängande
område i östra Östergötland, östra Småland och Blekinge beaktas genom
höjda grundgarantier. Även för några andra kommuner bör grundgarantin
höjas. Sammanlagt skulle härigenom 35 kommuner och 4 landsting i den
södra delen få högre grundgaranti än 100 % av medelskattekraften.

Den tekniska uppbyggnaden av skatteutjämningssystemet bör i princip
behållas med bl.a. anknytningen till medelskattekraften som en viktig del i
systemet. Det nuvarande intervallet om 3 procentenheter mellan skattekraftsklasserna
bör dock minskas till 2. Skälet till detta är att effekterna av
vissa ändringar som föreslås bör inarbetas i grundgarantin. Omvandlingen av
dessa effekter till skattekraftsklasser underlättas om intervallerna minskas.

Spärreglerna i nuvarande system bör avvecklas och effekterna av dessa
inarbetas i grundgarantierna. I ett nytt system behöver också det nuvarande
bidraget till högskattekommunerna för sänkning av skattesatserna inarbetas i
grundgarantin. Den skattesats som får användas vid beräkningen av skatteutjämningsbidraget
föreslås bli maximerad till viss nivå. Kommuner och
landsting med en högre skattesats får därför mindre bidrag än de skulle ha
fått om den egna skattesatsen obegränsat fått ligga till grund för bidragsberäkningen.
 I möjligaste mån har hänsyn tagits till denna förlust, när förslag
till grundgarantier har upprättats.

I propositionen föreslås en ny teknik för beräkning av skillnader i
kostnader för åldersstruktur och social struktur. Beräkningsmetoden bygger
i huvudsak på skatteutjämningskommitténs förslag. Åldersfaktorn och
bidrag för befolkningsminskning beräknas var för sig och bestäms med en
decimal.

De åldersberoende verksamheter som beaktas i skatteutjämningssystemet
kompletteras med gymnasieskolan för kommunerna och med den öppna
vården för landstingen.

FiU 1987/88:19

16

En av de två komponenter för beaktande av kostnader för statskommunala
bostadsbidrag, som kommittén har föreslagit, tas bort. Ifrågavarande
komponent anger andelen invånare 0-18 år. Skälet härför är av närmast
teknisk natur. Kostnaderna föreslås bli beräknade enbart med hänsyn till
andelen familjer med bostadsbidrag.

Kostnaderna för barnomsorg beräknas med utgångspunkt i antalet barn i
berörda åldrar och att den faktiska utbyggnaden av barnomsorgen tills vidare
vägs in till 50 %, dvs. i princip det system som nu tillämpas.

Hänsyn bör tas till kommunernas kostnader för socialbidrag. För att
kommunerna själva i så liten utsträckning som möjligt skall kunna påverka
skatteutjämningsbidragets storlek bör beräkningen baseras på antalet bidragshushåll
i resp. kommun.

Enligt nuvarande system får kommunerna ett tillägg till grundgarantin om
befolkningsminskningen under den senaste tioårsperioden överstiger 5 %. I
propositionen föreslås att samma gränsvärde även skall gälla för landstingen.
Bidraget för befolkningsminskning föreslås bli mer än fördubblat.

Den egna skattesatsen används för närvarande vid uträkningen av
skatteutjämningsbidraget. Detta förhållande har kritiserats från den utgångspunkten
att skatteutjämningssystemet i princip skall vara opåverkbart
av kommunernas och landstingens egna åtgärder. I propositionen föreslås en
maximering av den skattesats som får läggas till grund för bidragsberäkningen.
 Talet sätts till 16:00 kr./skr. för kommunerna, 13:50 kr./skr. för
landstingen och till 29:50 kr./skr. för de kommuner som inte ingår i landsting.
De kommuner och landsting som har en högre skattesats får genom denna
ändring minskade skatteutjämningsbidrag. Denna bidragsminskning har för
kommunerna i norra Sverige kompenserats genom en högre grundgaranti.

Det förslag till ändringar i skatteutjämningssystemet som läggs fram i
propositionen är så anpassat att inga ändringar behövs av den proportionella
skatteutjämningsavgiften för år 1989.

Den nuvarande särskilda tilläggsavgiften behålls. Kommuner och landsting
som inte får skatteutjämningsbidrag på grund av för hög egen skattekraft
påverkas emellertid inte av de föreslagna ändringarna i bidragssystemet. Den
reducering av inkomster som kommuner och landsting i södra delen av landet
får kännas vid drabbar således inte dem. Föredraganden anser det därför
skäligt att ändra uttaget av tilläggsavgifter så att de kommuner som har den
högsta skattekraften får vidkännas en ökad kostnad. Den nedre gränsen för
uttagande av avgift föreslås bli sänkt så att ytterligare kommuner får erlägga
avgift och att dessutom progressiviteten skärps för att ytterligare reducera de
mest extrema skillnaderna i kommunalskatt.

Partimotionerna om skatteutjämningssystemet

I motion Fi223 (m) anförs att om en god kommunal verksamhet över hela
landet skall vara möjlig krävs ett väl fungerande kommunalt skatteutjämningssystem.
 Detta skall utjämna skillnader i de yttre förutsättningar som
kommunerna inte själva kan påverka i nämnvärd utsträckning. Det gäller i
första hand skatteunderlag, befolkningssammansättning och kostnadsläge,

FiU 1987/88:19

17

2 Riksdagen 1987188. 5 sami. Nr 19

men däremot inte kostnadsskillnader orsakade av olika standardnivåer på
verksamheten eller misshushållning. Därigenom ges landets alla kommuner
rättvisa grundförutsättningar.

Skatteunderlaget från fysiska personer skall utgöra underlaget för den
skattefinansierade delen av kommunens verksamhet. Rundgång av bidrag
och avgifter mellan stat och kommuner måste undvikas. Därför skall inte
några statliga avgifter på skatteunderlaget förekomma. Ett system där
kommunerna betalar in skattepengar till staten, som sedan i sin tur betalar
tillbaka dem i form av riktade bidrag, är inte bara opraktiskt utan leder också
till en urgröpning av den kommunala självstyrelsen. Skatteutjämningsavgiften
bör avvecklas i sin helhet.

Motionärerna anser att den särskilda tilläggsavgiften - den s.k. Robin
Hood-skatten - skall avvecklas. Det är inte rimligt, menar motionärerna, att
kommuner som hushållar väl med skattebetalarnas pengar och bedriver en
effektiv och mindre kostnadskrävande verksamhet, vilket sammantaget gör
kommunen attraktiv att bo i, skall bestraffas av staten. Det är kommunens
invånare och skattebetalare, inte kommunen, som betalar den särskilda
skatteutjämningsavgiften. Invånare med låga inkomster i kommuner som
drabbas av Robin Hood-skatten kan härigenom få betala utgifterna för
invånare med höga inkomster i andra kommuner.

Regeringens förslag tili förändringar av grundgarantin, där den i vissa fall
utan sakliga skäl höjs för vissa kommuner och sänks för andra, avvisas
bestämt av motionärerna. Det råder ingen tvekan om, sägs det i motionen,
att förslaget i flera delar är orättvist och inte har den utjämnande effekt som
det hävdas, utan att det snarare syftar till att gynna socialdemokratiskt styrda
kommuner och missgynna borgerligt styrda.

Skatteutjämningsbidraget får inte stimulera till skattehöjningar. Motionärerna
ser det därför som positivt att regeringen nu föreslår ett tak för vilken
högsta skattesats som får ligga till grund för beräkningarna, men menar att
detta inte är tillräckligt. I stället förordas ett system där skatteutjämningsbidraget
beräknas utifrån en enhetlig skattesats, vilken bör vara 16:00 kr. för
kommunerna, 13:50 kr. för landstingen och 29:50 kr. för landstingsfri
kommun. För kommuner med hög utdebitering kan bidraget komma att
minskas. Förslaget i propositionen innebär att endast kommuner i de norra
delarna av landet som har högre skattesatser skall kompenseras. Enligt
motionärernas uppfattning bör alla sådana kommuner kompenseras.

Kommuner med särskilt hög utdebitering, över 17:00 kr., bör få extra
skatteutjämningsbidrag i syfte att stimulera till skattesänkning. Detta extra
skatteutjämningsbidrag skall utbetalas med 50 % av skattesänkningen ned
till 17:00 kr. det år skattesänkningen genomförs. Därigenom ger skatteutjämningen
ett incitament för lägre skattesatser och minskade utdebiteringsskillnader
mellan olika kommuner. Detta är särskilt motiverat av att
skatteutjämningssystemet hittills stimulerat höjningar, vilket pressat upp de
kommunala skattesatserna.

Den tekniska uppbyggnaden av det nuvarande skatteutjämningssystemet
bör i stort bibehållas. Grundgarantierna bör ligga kvar på nuvarande nivå
med undantag av den korrigering som bör ske för kommuner med över 16:00
kr. resp. 13:50 kr. i utdebitering. Spärregler bibehålls.

FiU 1987/88:19

18

Vad gäller tekniken för beräkningar av skillnader i kostnader för
åldersstruktur och social struktur accepteras regeringens förslag med vissa
undantag. Kostnader för barnomsorg bör uteslutande beräknas med utgångspunkt
från antalet barn i berörda åldrar. Något hänsynstagande till den
faktiska utbyggnaden av den kommunala barnomsorgen bör enligt motionärerna
inte ske.

Förslaget om bidrag för befolkningsminskning accepteras, liksom att
faktorn kostnad för socialbidrag skall omfatta hela antalet hushåll som får
socialbidrag.

Sammanfattningsvis föreslås i motion Fi223 (m) följande ändringar i
systemet för kommunal skatteutjämning.

1. Skatteutjämningsavgiften och den särskilda skatteutjämningsavgiften
(Robin Hood-skatten) skall avvecklas fr.o.m. 1989.

2. Skatteutjämningsbidrag skall beräknas efter en bestämd skattesats:
16:00 kr./skr. för primärkommun, 13:50 kr. för landsting och 29:50 kr. för
landstingsfri kommun. Kompensation genom högre grundgaranti skall avse
hela landet.

3. I övrigt bör nuvarande grundgarantinivåer inkl. spärregler bibehållas.

4. Primärkommuner med särskilt hög utdebitering - över 17:00 kr./skr. -som sänker skatten får samma år ett extra skatteutjämningsbidrag med 50 %
av skattesänkningen ner till denna gräns.

5. Faktorn kostnader för barnomsorg beräknas enbart med utgångspunkt i
antalet barn i berörda åldrar.

6. Vad gäller beräkning i övrigt av kostnader för ålders- och socialstruktur
inkl. tillägg för stor befolkningsminskning accepteras förslagen i propositionen.

I motion Fi232 (fp) konstateras att regeringens förslag innebär en omarbetning
av den proposition som förra året underkändes av riksdagen. Det är mot
den bakgrunden anmärkningsvärt att regeringen inte bemödat sig om att
förelägga riksdagen ett mer genomarbetat förslag.

1 propositionen framhålls att skillnaderna i utdebitering har ökat sedan
1979 till skogslänens nackdel. Motiveringen för den föreslagna förändringen
finns i följande mening: ”Det finns inte anledning anta att denna utveckling
beror på att standarden på servicen till medborgarna ökat så mycket mer i
skogslänen än i andra delar av landet.” Motionärerna finner detta antagande
otillräckligt som underlag för beslut. Samtidigt understryks att det är
angeläget att skatteutjämningssystemet nu reformeras. Betydelsefulla brister
har påtalats såväl från enskilda kommuner och landsting som i skatteutjämningskommitténs
betänkande (SOU 1985:61). Om ett kompletterande
underlag inte ger starka skäl för motsatsen är motionärerna beredda att godta
förslaget om ändrade grundgarantier som en provisorisk reform.

Förslaget i propositionen att den skattesats som får användas vid beräkningen
av skatteutjämningsbidragen maximeras till en viss angiven nivå
godtas av motionärerna. Dagens system där den egna skattesatsen används
innebär nämligen att skatteutjämningsbidraget ökar om kommunen höjer
skatten. Motionärerna är av samma uppfattning som regeringen att de
kommuner och landsting som i dag har högre skattesats bör kompenseras
genom en högre grundgaranti.

FiU 1987/88:19

19

Motionärerna accepterar också regeringens förslag om tillägg för stor
befolkningsminskning. Likaså godtas de föreslagna förändringarna i fråga
om hänsynstagande till åldersstruktur och social struktur.

Däremot avvisar motionärerna inslaget av progressivitet i skatteutjämningsavgiften.
 Den progressiva delen av avgiften bör avskaffas.

Motionen framhåller att det är angeläget att utvecklingen av skattekraft
och skattesatser noga följs i framtiden och att konsekvenserna av de nu
föreslagna förändringarna noga analyseras.

Som riktlinjer för en kommande mera permanent reform upprepas i
motionen folkpartiets tidigare redovisade uppfattning att effekterna av de
specialdestinerade bidragen måste vägas samman med effekterna av skatteutjämningsbidragen.
 Merparten av statens bidrag till kommuner och landsting
utgår som specialdestinerade bidrag. Dessa har en tendens att förstärka
den skillnad som beror på olika skattekraft. Motionärerna framhåller att
studier som gjorts visar att det främst är kommuner med hög skattekraft som
har finansiella förutsättningar att utnyttja de specialdestinerade bidragen.
Mot denna bakgrund kan hävdas att de specialdestinerade bidragen motverkar
det syfte som ligger bakom skatteutjämningsbidragen, nämligen att
utjämna för skillnader i skattekraft.

I motion Fi307 (c) - med hänvisning till förslag i motion Fi322 (c) - framhålls
att regeringens motiv för att nu föreslå ändringar av de regler som är styrande
för skattekraftsutjämningen är huvudsakligen förknippade med skillnaderna
i skattesats. Dessa ändringar aktualiseras utan att de bakomliggande
orsakerna till skattesatsskillnaderna närmare utretts och analyserats. Som
stöd för ändringarna åberopas ett allmänt uttalande. Tillvägagångssättet är,
menar motionärerna, minst sagt anmärkningsvärt. Skattekraftsutjämningens
principer har vilat på föreställningen att endast faktorer som inte kan
påverkas av kommunerna skall styra behovet av medel för skattekraftsutjämnande
ändamål.

I motionen understryks att om, som föreslås i propositionen, de aktuella
skattesatserna upphöjs till ledstjärna för de fortlöpande reformerna inom
skattekraftsutjämningen uppstår snabbt ett läge där det kommer att resas
krav på ständiga ändringar av grundgarantierna.

Motionärerna upplever vidare som starkt stötande att de nödvändiga
förbättringar som föreslås för vissa kommuner/landsting huvudsakligen
föreslås finansierade genom en försämring av de kommunalekonomiska
villkoren för kommuner med låg egen skattekraft. I motionen betonas att
dessa kommuner dessutom ofta har låga specialdestinerade bidrag från
staten.

I avvaktan på en utredning om mera genomgripande reformer av
skattekraftsutjämningen föreslås i motionen följande regler att gälla för
utjämningen under år 1989.

- Grundgaranti. Nu gällande lägsta grundgaranti på 102 % av medelskattekraften
bibehålls för såväl kommuner som landsting.

- Tillägg eller avdrag för ogynnsam resp. gynnsam åldersstruktur. Förslagen
i propositionen godtas.

- Tillägg för stor befolkningsminskning. Förslagen i propositionen godtas.

FiU 1987/88:19

20

- Skattesatsens inverkan på utjämningsbidraget. I avvaktan på underlag från FiU 1987/88:19
den föreslagna utredningen föreslås övergångsvis att bidragsberäkningen

grundas på den egna skattesatsen men att tak sätts till 16:00 kr./skr. för
kommunerna, 13:50 kr./skr. för landstingen och till 29:50 kr./skr. för de
kommuner som inte ingår i landsting.

- Spärregler. Förslaget i propositionen godtas.

- Övriga beräkningsgrunder. Beräkningarna enligt denna motion har gjorts
med utgångspunkt från att skattekraften per invånare enligt 1988 års
taxering kommer att uppgå till 584 kr. Även regeringens beräkningar
utgår från detta antagande.

Befolkningstalet har inte framskrivits utan beräkningarna grundas på de
befolkningstal som finns redovisade per den 1 januari 1987.

Följande tabell anger de ekonomiska konsekvenserna av förslagen i
motionen.

Förändringar i förhållande till propositionen

Milj. kr.

1. Uppskrivning av grundgarantierna för kommunerna till lägst
102 % av medelskattekraften

513

2. Uppskrivning av grundgarantierna för landstingen till lägst 102 %
av medelskattekraften

490

3. Uppskrivning av grundgarantierna med 1 % av medelskattekraf-ten utöver regeringsförslaget för vissa kommuner enligt särskild
förteckning

56

4. Nuvarande regler för uttag av tilläggsavgift tillämpas även för år
1989

141

Summa

1 200

Eftersom kommunerna i här angivna förslag kompenseras för de stora
bidragsminskningar som regeringsförslaget leder till, behövs enligt motionärerna
i princip ingen särskild kompensation för utdebiteringshöjning över 50
öre. Återstående belopp i särskilt skatteutjämningsbidrag kan förbehållas
kommuner som på grund av egen låg skattekraft och i övrigt bekymmersamma
förhållanden behöver extra skatteutjämningsbidrag under 1989.

Vänsterpartiet kommunisterna tar inte upp förslaget i proposition 1987/
88:100 om ett nytt skatteutjämningssystem till behandling i någon parti- eller
kommittémotion.

Utskottet

Allmänt om kommunsektorns utveckling fram till år 1986

Fr.o.m. mitten av 1960-talet och fram till början av 1980-talet expanderade
den offentliga sektorn mycket kraftigt. Som framgår av figur 1 var denna
utbyggnadsperiod främst koncentrerad till den kommunala sektorn. Från
slutet av 1960-talet fram till i dag har, som framgår, den statliga sektorns
andel av bruttonationalprodukten minskat.

21

Figur 1. Den totala offentliga och den statliga sektorns andel av BNP 1950-1986' FiU 1987/88:19
Procent

Offentliga

sektorn

20 *

Statliga

sektorn

1 Konsumtion och investeringar till BNP till marknadspris, löpande priser.

Källa: Kommunernas finanser 1986, SCB

Utvecklingen innebar en betydande tillväxt i den kommunala konsumtionen.

Den årliga reala tillväxten under 1960-talet uppgick till drygt 7 %. En viss
avmattning skedde under 1970-talet, men den genomsnittliga årliga tillväxten
var alltjämt hög och uppgick till nära 4 % per år. Den första hälften av
1980-talet har inneburit att den årliga tillväxten har ytterligare minskat och
uppgick för denna period till något mer än 2,5 %.

Jämfört med 1970-talet sjönk sålunda expansionstakten under 1980-talets
första år. Till följd av ett minskande elevunderlag upphörde den kraftiga
expansionen i utbildningssektorn, medan barnomsorg och äldreomsorg
dominerade en i övrigt nerbantad utbyggnad. Arbetsbefrämjande åtgärder
blev ett allt vanligare inslag i primärkommunernas budgetar.

De kommunala investeringarna ökade också kraftigt under 1960-talet bl.a.
beroende på de följdinvesteringar som ett omfattande bostadsbyggande
genererade. Men sedan 1970 har de sjunkit och uppgår 1985 i reala termer
endast till 60 % av 1970 års nivå. Nedgången gäller i stort sett alla
verksamhetsområden, med undantag för energiinvesteringar som för närvarande
ligger 40 % över 1970 års nivå.

Transfereringarna har i fasta priser ökat med omkring 50 % under
perioden 1970-1985. Expansionen var störst vid 1970-talets början då särskilt
bostadsbidragen ökade kraftigt till följd av ett ambitiöst bostadsbyggnadsprogram
och bostadssociala satsningar. Hittills under 1980-talet har socialbidragen
dominerat bilden. Dessa har mer än fördubblats under de senaste
fem åren.

Den kommunala expansionen har haft stor betydelse för sysselsättningen.

År 1986 hade primärkommunerna något mer än 690 000 anställda, vilket
motsvarar 16 % av samtliga sysselsatta. Under 1970-talet ökade antalet

sysselsatta i primärkommunerna med omkring 22 000 per år mot knappt 22

12 000 per år hittills under 1980-talet. Om anställda i beredskapsarbete och
ungdomslag räknas bort framträder trendbrottet ännu tydligare. En årlig
ökning på 22 000 under 1970-talet skall jämföras med en ökning på 6 500
under 1980-talets första hälft. Kvinnorna har utgjort fyra femtedelar av den
totala sysselsättningsökningen sedan 1970.

Landstingens verksamhet har varit och är alltjämt nästan helt inriktad på
hälso- och sjukvård. Inkl. folktandvård och omsorgen om psykiskt utvecklingsstörda
svarar hälso- och sjukvården för ca 85 % av landstingens totala
utgifter.

Landstingen sysselsätter i dag drygt 430 000 personer. Den kraftiga
sysselsättningsökningen inom landstingssektorn under 1970-talet förklaras i
första hand av att verksamheten byggdes ut med 6-8 % per år. Under den
första hälften av 1980-talet har utbyggnadstakten minskat, vilket har medfört
att sysselsättningsökningen har begränsats.

Under åren 1975-1980 ökade antalet landstingsanställda med i genomsnitt
19 000 per år. Under åren 1980-1986 ökade de med totalt ca 50 000, eller ca
9 000 per år. Därtill kommer ca 10 000 anställda i samband med att
Karolinska sjukhuset, Akademiska sjukhuset samt vissa ungdomsvårdsskolor
och nykterhetsvårdsanstalter övergick från statligt till landstingskommunalt
och kommunalt huvudmannaskap.

Kommunsektorn svarar i dag för ca 75 % av den offentliga sektorns totala
konsumtion och investeringar. I tabell 1 anges vissa nyckeltal för hela
kommunsektorn som ger en bild av denna sektors storlek.

Tabell 1. Den kommunala sektorns storlek år 1986

Andel, procent

Den offentliga
sektorn

Den kommunala
sektorn

Konsumtion, andel av BNP

28

20

Konsumtion och investeringar, andel av BNP

30

22

Totala utgifter, andel av BNP

64

27

Totala inkomster, andel av BNP

63

26

Andel av sysselsättningen (arbetade timmar)

29

22

Källa: Kommunernas finanser 1986, SCB

Av den kommunala sektorns utgifter under år 1986, beräknade till 282
miljarder kronor, utgjordes ca 50 % av löner och arbetsgivaravgifter.

Den kommunala sektorns inkomster under år 1986, beräknade till 280
miljarder kronor, bestod till hälften av inkomster från den allmänna
kommunalskatten och till 20 % av statsbidrag.

I figur 2 ges en översikt över kommunernas utgifter och inkomster
fördelade på olika områden. Uppgifterna avser år 1986. Preliminära
beräkningar för år 1987 ger vid handen att för de större aggregaten har det
inte skett några förändringar.

FiU 1987/88:19

23

Figur 2. Utgifter och inkomster år 1986 för kommuner, landsting, kyrkokommuner och FiU 1987/88:19
kommunförbund

Utgifter Inkomster

Ränteinkomster 2
Nya lån

övrigt

Kommunalskatt
49 %

Avgifter
bidrag och
ers 34 %

^--J4

Skatteutjämningsbidrag

övrigt

Löner 36

Bidrag till
enskilda och
företag

Köpta

tjänster

Arbetsgivare

avgifter

14

Material
J1 %

Källa: Kommunernas finanser 1986, SCB

Den kommunala sektorns finansiering av driftkostnaderna för den s.k.
egentliga verksamheten, dvs. exkl. den finansiella verksamheten, framgår av
figur 3.

Figur 3. Den kommunala sektorns finansiering av driftkostnaderna för olika verksamheter
år 1986, procent

Hälso- och sjukvård

Utbildning

Social verksamhet

Energi, vatten
och avfall

Fritid och kultur

Kommunikationer

Administration

0 20 40 60 80 100

0 Skatt ED Erh avgifter □ övrigt

E Statsbidrag □ Interna

ersättningar

Källa: Kommunernas finanser, SCB

Som framgår av figur 3 är driftkostnaderna för hälso- och sjukvården nästan
helt finansierade genom skatter medan utbildningsområdet i mycket stor
utsträckning finansieras genom statsbidrag. Energi-, vatten- och avfallsområdet
är i stort sett helt avgiftsfinansierat.

Statsbidragen för kommunerna var budgetåret 1986/87 58 miljarder
kronor, vilket var 3,6 miljarder kronor mer än budgetåret 1985/86. Utvecklingen
under åren 1982-1986 av de totala kommunala skatterna och
statsbidragen framgår av figur 4.

Figur 4. Totala statsbidrag till kommuner och skatteutjämningsbidragets del därav
samt total kommunalskatt åren 1982-1986, miljarder kronor.

140-1

130-

120-

110-

100-

90-

80-

70-

60-

50-

40-

30-

20-

10-

1982 1983 1984 1985 1986

Källa: Statens finanser 1987, RRV

Figur 4 visar att tillväxten i statsbidraget successivt minskat.

Storleken och fördelningen av de specialdestinerade bidragen på olika
verksamheter i kommunerna framgår av tabell 2.

FiU 1987/88:19

25

Tabell 2. Specialdestinerade statsbidrag till kommuner budgetåren 1985/86 och
1986/87, milj. kr.

1985/86

1986/87

Utbildning

22 582

23 325

Barnomsorg

8 023

8 917

Sysselsättningsskapande åtgärder

1 521

1 181

Ungdomslag

1 609

1 411

Kommunalt uppföljningsansvar för

ungdom under 18 år

301

245

Särskilda åtgärder för arbetsanpass-

ning och sysselsättning

268

288

Hemhjälp

1 940

2 097

Färdtjänst

397

426

Ungdomsvårdsskolor och nykter-

hetsvårdsanstalter mm

876

807

Bostadsbidrag, främst till barn-

familjer

509

946

Energibesparande åtgärder och

investeringar inom energiområdet

67

32

Drift och byggande av

kommunala vägar

530”

841

Lokal och regional kollektiv

persontrafik

315

254

Åtgärder för flyktingar

600

1 178

övrigt

1 680

1 867

Summa

41 218

43 815

1) Till följd av vissa felaktigheter i redovisningen är beloppet för
1985/86 ca 450 miljoner kr för lågt.

Källa: Riksrevisionsverket

Kommunsektorns utveckling 1987-1989

I propositionen anförs att kommunalskatterna under senare år har kunnat
hållas på en i stort oförändrad nivå. När det gäller den reala utvecklingen
däremot, har den kommunala konsumtionens tillväxt varit betydligt högre än
den årliga ökning på högst 1 % som riksdagen sedan år 1984 flera gånger har
uttalat sig för (FiU 1984/85:6, rskr. 58). Tyngdpunkten i utbyggnaden har
legat på områden som statsmakterna har prioriterat, nämligen barnomsorg,
vård och omsorg av de äldre samt primärvård. På områden där en
neddragning av resurser är möjlig, bl.a. med hänsyn till befolkningsutveckling
och omstrukturering, har detta inte åstadkommits i någon nämnvärd
utsträckning. Samtidigt finns indikationer på att underhåll av fastigheter
m.m. sätts efter.

I motionerna Fi223 (m), Fi232 (fp), Fi220 (c) och Fi322 (c) kommenteras
utvecklingen och framförs olika krav på begränsningar i de statliga överföringarna
till denna sektor.

I motion Fi223 (m) ställs krav på nolltillväxt i kommunsektorn. Motionärerna
menar att om den pågående produktivitetsminskningen i den offentliga

FiU 1987/88:19

26

sektorn genom i motionen föreslagna åtgärder upphörde, skulle samma
verksamhet kunna bedrivas inom ramen för oförändrade kommunala
utgifter som nu sker vid en real kostnadsökning med närmare 2 %. Den
förordade nolltillväxten, dvs. att de sammanlagda kommunala utgifterna
skall vara oförändrade i fast penningvärde, skulle mot den bakgrunden
kunna förenas med höga ambitioner inom sådan verksamhet som i dag främst
ombesörjs av kommunerna.

I motion Fi232 (fp) anförs att det är samhällsekonomiskt nödvändigt att
kommunernas expansion begränsas till 1 %. Detta utrymme bör fördelas i
något högre grad till landstingskommuner, både på grund av den väntade
befolkningsutvecklingen och med hänsyn till motionärernas prioritering av
sjukvården. Förslagen i motionen får enligt motionärerna som följd att
statens bidrag till kommunsektorn reduceras med netto 1,5 miljarder
kronor.

I motion Fi322 (c) konstateras att pressen på kommuner och landsting
ökar. För detta talar inte bara det stora antalet äldre, utan också de långa
köerna inom t.ex. ortopedi och ögonsjukdomar samt den hotande spridningen
av sjukdomen AIDS. Förslagen i motionen innebär en nettobesparing
motsvarande ungefär 0,3 procentenheter av den beräknade tillväxten i
kommunsektorn under år 1988. Enligt motionärerna behöver ingen befintlig
verksamhet skäras bort till följd av denna besparing. Ej heller skall
skattehöjningar behöva vidtas.

I motion Fi214 (vpk) framhålls nödvändigheten av en förstärkning av såväl
verksamheterna som ekonomin i hela den offentliga sektorn. Samtidigt
föreslås ekonomiska besparingar inom det militära försvaret men också
ökade satsningar inom civilförsvaret. Mot bakgrund av de angelägna behov
som finns och den strategiska roll som den gemensamma sektorn har i
ekonomin anser motionärerna att det finns starka skäl att låta denna växa
utöver den begränsning till 1 % konsumtionstillväxt i kommunerna som
regeringen förordar. En väsentligt kraftigare tillväxt i den kommunala
konsumtionen är nödvändig med inriktning mot att tillfredsställa de särskilda
behov som utpekats i motionen.

Förslagen i motionerna till förändringar i de statliga transfereringarna till
kommunerna sammanfattas i tabell 3.

FiU 1987/88:19

27

Tabell 3. Förslag lill förändringar av transfereringar till och från kommunsektorn år
1989 framlagda i partimotioner i jämförelse med budgetpropositionen

(m)

(fp)

(c)

(vpk)

Skatteutj. bidrag

+ 800

+ 300

+ 1 060

-

Kompensation för slopad
företagsbeskattning

- 880

- 880

+ 100

- 880

Kompensation för slopad
garantibeskattning

- 900

- 900

- 900

_

Skatteutjämn. avg.

+ 4 220

-

—

-

Särskild avg.

+ 218

+ 218

+ 140

—

Övriga bidrag

- 271

+ 4

+ 410

+ 9 453

Skattebortfall p.g.a.
minskade transfereringar

- 1 000

- 500

_

_

Kommunalt grundavdrag
för barn

Statsbidrag för barnomsorg

- 1 440

- 4 100

-4 100

-4 100

+ 12 200

Generell indragning av bidrag
Totalt

- 7 397
-10 750

—5 858

-4 170

+27 653

Förutsatt ökat kommunalt
avgiftsuttag

+ 4 100

+4 100

+4 100

-

Netto

- 6 650

-1 758

- 70

+21 653

I de s.k. baskalkyler som 1987 års långtidsutredning presenterade för den
kommunala sektorn beräknas konsumtionstillväxten uppgå till drygt 1 % per
år under perioden 1985-1990. Baskalkylen anger den förändring i den
kommunala verksamheten som befolkningsförändringar och fattade riksdagsbeslut
ger upphov till. I konjunkturinstitutets rapport från april 1988
bedöms den kommunala konsumtionen öka med 1,1 % år 1988. Av
finansplanen framgår vidare att den totala kommunala sektorns finansiella
sparande fortsatte att försämras år 1987 och bedöms bli ytterligare försämrat
år 1988. Pris- och löneutvecklingen blir givetvis av stor betydelse för den
fortsatta utvecklingen. Utskottet anser mot denna bakgrund att det varken är
nödvändigt eller önskvärt att åtgärder vidtas som dämpar den kommunala
konsumtionstillväxten ytterligare. De statsfinansiella skäl som tidigare
åberopats för sådana åtgärder är inte heller lika starka som tidigare. Även i
motionerna Fi232 (fp) och Fi322 (c) förordas en kommunal konsumtionstillväxt
som motsvaras av förändringar i befolkningsstrukturen. I motion 232
(fp) föreslås dock åtgärder som innebär att kommunernas finansiella resurser
reduceras. Neddragningar i överföringarna till kommunerna är dock betydligt
mindre, 1,8 miljarder kronor, än som föreslås i motion Fi223 (m), 6,7
miljarder. Som utskottet anfört ovan bör några reduceringar av de kommunala
transfereringarna inte vidtas för 1989. Motion Fi232 yrkande 4 bör
därför avslås av riksdagen.

Utskottet kan således inte ställa sig bakom det krav på nolltillväxt i den
kommunala sektorn som framförs i motion Fi223 (m). Utskottet anser
motionärernas förslag vara dåligt underbyggt. Motionärerna åberopar vissa
preciserade men mycket osäkra uppskattningar av produktivitetsutvecklingen
i kommunala sektorn som redovisas i en bilaga till 1987 års långtidsutredning
(Bilaga 21 till LU 87). Produktivitetsutvecklingen anges bl.a. till -0,4 %
för socialvård, -2,2 % för hälso- och sjukvård, -3,2 % för utbildning.

FiU 1987/88:19

28

Motionärerna tycks utgå från att deras förslag till generell neddragning av de
finansiella resurserna med drygt 6,5 miljarder kronor omedelbart skulle leda
till en positiv produktivitetsutveckling. Utskottet vill för sin del inte utesluta
att produktivitetsvinster är möjliga att uppnå på vissa områden, men en så
drastisk och omedelbar neddragning av resurserna som förordas i motion
Fi223 (m) leder med stor sannolikhet till att resurserna kommer att utnyttjas
sämre. Följden blir kapitalförstöring och oacceptabla konsekvenser för
kommuninvånarna.

Motion Fi223 (m) yrkande 7 avstyrks därför av utskottet.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i motion Fi214 att den kommunala
konsumtionen tillåts öka med drygt 21,5 miljarder kronor. Utskottet framhöll
i februari innevarande år i betänkandet om den ekonomiska politiken
(FiU 1987/88:20 s. 29) att alla ekonomiska indikatorer i dag visar att den
inhemska efterfrågan tenderar att bli alltför hög med överhettning som följd i
flera sektorer av ekonomin. Utskottet vill därför här ånyo understryka att
den påspädning av efterfrågan som förslagen i motion Fi214 (vpk) innebär
ofrånkomligen leder till att den svenska ekonomin återigen beträder vägen
mot de stora obalanser som var rådande under senare delen av 1970-talet och
de första åren av 1980-talet. Utskottet avstyrker motion Fi214 (vpk) yrkande
12.

Avvägning mellan generella och specialdestinerade bidrag

I partimotionerna från moderata samlingspartiet, folkpartiet och centern
begärs att de olika statsbidragen till kommunerna vägs in i en helhet inför ett
ställningstagande till den framtida kommunala utvecklingen.

I motion Fi223 (m) anförs att merparten av statsbidragen till kommunerna
på sikt bör avvecklas med undantag för bl.a. ett väl fungerande skatteutjämningssystem.
 Redan nästa år bör ett så stort antal specialdestinerade
statsbidrag som möjligt ersättas av ett allmänt kommunalt bidrag. Det bör
fördelas på ett likartat sätt som de specialdestinerade bidragen. Framtida
neddragningar av det statliga stödet till kommunerna bör enligt motionärerna
ske genom att minska detta allmänna bidrag. En förutsättning härför är att
det sker en omfattande avreglering av statliga föreskrifter och bidragsbestämmelser.
 Med hänvisning till budgettekniska skäl föreslås för budgetåret
1988/89 ingen minskning av de specialdestinerade statsbidrag som kan bli
aktuella att ingå i det allmänna bidraget. Enligt motionärerna bör regeringen
i stället - som en teknisk övergångslösning för detta budgetår - hålla inne
motsvarande summa av de andra medel som skall överföras till kommunerna.

I motion Fi232 (fp) anförs att de specialdestinerade bidragen måste vägas
samman med effekterna av skatteutjämningsbidragen. Merparten av statens
bidrag till kommuner och landsting utgår som specialdestinerade bidrag.
Dessa har en tendens att förstärka den skillnad som beror på olika
skattekraft. Studier som gjorts visar att det främst är kommuner med hög
skattekraft som har finansiella förutsättningar att utnyttja de specialdestinerade
bidragen. Motionärerna hävdar att de specialdestinerade bidragen
motverkar det syfte som ligger bakom skatteutjämningsbidragen, nämligen

FiU 1987/88:19

29

att utjämna för skillnader i skattekraft. Det framhålls även att de specialdestinerade
bidragen i allmänhet är förknippade med en lång rad detaljregleringar
och omfattande administration. Detta leder till betydande stelhet och
ineffektivitet i resursutnyttjandet i kommunsektorn.

I motion Fi322 (c) anförs att en ökad utjämning kommunerna emellan bör
ske genom att de totala statsbidragen till kommunerna omfördelas. Detta
föreslås ske genom att de specialdestinerade bidragen överförs till skatteutjämningen.
 Bidragen bör enligt motionärerna fördelas efter för kommunerna
opåverkbara faktorer som exempelvis skattekraft, geografiskt läge,
åldersstruktur och befolkningsutveckling. En sådan omläggning medför,
sägs det i motionen, bl.a. att endast service och administrativ skicklighet blir
avgörande för kommunens skattesats och att den statliga detaljregleringen
minskar samtidigt som en rad lagar, regler och bestämmelser kan rensas ut.

Utskottet vill med anledning av dessa motionsyrkanden anföra följande.

Som framgått av utskottets redovisning går nära 75 % av de specialdestinerade
statsbidragen till utbildnings- och barnomsorgsområdet. Bidragen är ett
av statsmakternas instrument för att påverka utformningen och omfattningen
av olika verksamheter inom kommunsektorn. Det är inom vissa områden,
t.ex. skolväsendet, angeläget att en godtagbar och enhetlig standard kan
upprätthållas i hela landet. De specialdestinerade bidragen bidrar också till
att stärka ekonomiskt och politiskt svaga gruppers livsvillkor och ekonomiska
situation, t.ex. för barn, gamla och handikappade.

Vissa av de specialdestinerade bidragen, t.ex. bidrag till barnomsorg och
investeringsbidragen, syftar till att stimulera kommunerna att bygga ut viss
kommunal verksamhet.

En omläggning i den riktning som förordats i här behandlade motioner
skulle innebära stora förändringar i bidragsbelopp för olika primärkommuner
resp. landsting och kan inte genomföras utan att de specialdestinerade
bidragens betydelse för kommunernas ekonomi närmare analyseras.

Utskottet anser inte att det nu finns grund för att avveckla tekniken med de
specialdestinerade bidragen. Inom Kommunförbundet har ett utredningsarbete
startats som syftar till att göra en fullständig kartläggning av nuvarande
bidragssystem och överväga förändringar av såväl skatteutjämningssystemet
som de specialdestinerade bidragen. Utskottet avstyrker med det anförda
motionerna Fi223 (m) yrkande 16 och Fi232 (fp) yrkande 5.

Med det anförda avstyrks även motion Fi224 yrkande 4 av Alf Svensson
(c).

Skatteutjämningssystemet

I budgetpropositionen redovisas förslag till ändringar i skatteutjämningssystemet.
 Innehållet i förslaget och motiven härför har redovisats inledningsvis i
betänkandet.

Propositionens förslag innebär att inom den föreslagna medelsramen en
större andel ges till kommuner och landsting i de norra delarna av landet.

De kommuner i södra och mellersta Sverige som tillhör stödområdet har
behandlats på samma sätt som den norra delen. Även för vissa delar av
Östergötland, östra Småland och Blekinge har den ekonomiska situationen
beaktats genom höjda grundgarantier.

FiU 1987/88:19

30

Utskottet kommenterar inledningsvis principerna för omfördelningen av
skatteutjämningsbidragen och tar därefter upp skatteutjämningsbidragen för
enskilda kommuner.

Som anförs i propositionen var syftet med den kraftiga satsning på
skatteutjämningsbidragen som gjordes år 1979 att skillnader i skattesatser
skulle utjämnas. Utvecklingen sedan 1979 visar emellertid att skillnaderna i
stället ökat och att skattesatserna i skogslänen ökat mer än i övriga delar av
landet. I propositionen görs jämförelser i utvecklingen mellan olika typer av
län under åren 1979-1987. Eftersom utdebiteringen nu fastställts också för
1988 redovisas i nedanstående tablå utvecklingen 1979-1988.

Medianutdebitering, kr ./skr.
1979 1988

Storstadslän

28:44

30:27

Skogslän

29:38

32:25

Övriga län

29:45

30:80

Av sammanställningen framgår att skogslänen höjt sin utdebitering med 2:87
kr./skr. sedan år 1979 medan övriga län exkl. storstadslänen höjt den med
1:35 kr./skr. Skillnaden i medelutdebitering mellan länen har också ökat. År
1979 var skillnaden mellan högsta länsgenomsnittet, i Kalmar, och lägsta, i
Kristianstad, 2:75 kr./skr. År 1988 var skillnaden mellan dessa båda län 1:53
kr./skr. men Kalmar län har inte längre den högsta medelutdebiteringen. I år
har Kopparbergs län den högsta medelutdebiteringen och Hallands län den
lägsta. Skillnaden uppgår till 4:22 kr./skr.

Utskottet har i tabell 4 förtecknat länen i ordning från högsta till lägsta
medelutdebitering för år 1988. De högsta genomsnittliga skattesatserna finns
i skogslänen, i Örebro och Blekinge län samt på Gotland.

Tabell 4. Den genomsnittliga sammanlagda utdebiteringen år 1988, länsvis

Län Kr./skr.

Kopparberg

32:60

Yästerbotten

32:37

Örebro

32:28

Blekinge

32:12

Gotland

32:11

Värmland

32:06

Västernorrland

31:81

Jämtland

31:64

Norrbotten

31:58

Gävleborg

31:58

Södermanland

31:27

Östergötland

31:09

Jönköping

30:97

Kronoberg

30:84

Kalmar

30:82

Västmanland

30:80

Göteborg och Bohus

30:45

Uppsala

30:43

Älvsborg

30:24

Skaraborg

30:14

Stockholm

29:62

Malmöhus

29:60

Kristianstad

29:29

Halland

28:38

Hela riket

30:56

FiU 1987/88:19

31

I partimotionerna från moderata samlingspartiet, folkpartiet och centern
kritiseras förslaget till nytt skatteutjämningssystem utifrån skilda utgångspunkter.
 I motionerna framhålls emellertid att den tekniska uppbyggnaden
av skatteutjämningssystemet bör bibehållas.

I motionerna Fi223 (m) och Fi322 (c) avvisas förslaget till nya grundgarantier.
 I motion Fi223 (m) uttalas att förslaget är orättvist och inte har den
utjämnande effekt som det hävdas. Grundgarantierna bör enligt motionärerna
i princip ligga kvar på nuvarande nivå.

I motion Fi232 (fp) understryks att grunden för det kommunala skattesystemet
skall vara skattekraften. Det underlag som regeringen redovisar som
skäl för sina förslag gäller emellertid endast skattesatsernas utveckling, vilket
motionärerna finner högst otillfredsställande. Motionärerna är dock villiga
att godta förslaget i propositionen som en provisorisk reform, om ett
kompletterande underlag visar att förslaget i propositionen svarar mot
utvecklingen av kommunernas skatteunderlag.

Som framgått av vad utskottet redovisat har utdebiteringsskillnaderna
mellan kommunerna i skogslänen och kommunerna i övriga län exkl.
storstadslän ökat kraftigt sedan 1979. Skillnader i utdebitering mellan
enskilda kommuner kan till en del vara ett uttryck för skilda ambitionsnivåer
när det gäller kommunal service till kommuninvånarna. När däremot
utdebiteringarna jämförs för så stora områden som för alla kommunerna i
skogslänen och för alla kommuner i övriga län utanför storstadsområdena, så
torde servicenivåskillnaderna i enskilda kommuner inte kunna förklara
varför skillnaderna i utdebitering vuxit så kraftigt mellan olika delar av
landet.

I motion Fi232 (fp) hävdas att skatteunderlagets utveckling, dvs. skattekraften,
 är avgörande för kommunernas ekonomiska förutsättningar. Detta
är korrekt för det trettiotal kommuner och landsting, huvudsakligen i
storstadsområdena, som har en egen skattekraft som överstiger den nivå som
de garanteras genom skatteutjämningssystemet. Övriga kommuner och
landsting garanteras genom systemet en viss skattekraftsutveckling som är
lika för alla. För dessa kan det således inte hävdas att det är skattekraftsutvecklingen
som ligger bakom de växande utdebiteringsskillnaderna. Utskottet
kan således inte instämma i den kritik av beredningsunderlaget i
propositionen som framförs i motion Fi232 (fp) och inte heller i de slutsatser
som dras i motionen.

Utskottet anser det önskvärt att utdebiteringsskillnaderna mellan den
norra delen och övriga delar av landet minskar så att en utjämning sker för
invånarna mellan olika delar av landet. Ett verksamt medel för en sådan
utjämning är skatteutjämningssystemet. Genom en förstärkning av den
regionalpolitiska inriktningen i systemet bör utdebiteringsskillnaderna kunna
minskas. Utskottet ställer sig således bakom förslaget att en omfördelning
görs av medlen inom skatteutjämningssystemet till den norra delen av landet.
Självfallet bör skillnader i kommunal servicenivå mellan enskilda kommuner
liksom hittills återspeglas i utdebiteringssatsen. Systemet bör endast utjämna
för skillnader i faktorer som kommunerna själva inte kan påverka.

I motion Fi223 (m) avvisas propositionens förslag eftersom förändringarna
enligt motionärerna görs utan sakliga skäl. Förslaget anses dessutom vara

FiU 1987/88:19

32

orättvist och har inte avsedd utjämnande effekt. En närmare granskning
visar enligt motionärerna att många av de kommuner som förlorar mest på
förslaget har en lägre skattekraft än de som vinner på förslaget.

De växande utdebiteringsskillnaderna är som utskottet redovisat ovan det
främsta skälet till varför en omfördelning bör göras av skatteutjämningsbidragen.
 Kommunernas egen skattekraft saknar för flertalet kommuner
betydelse för den ekonomiska situationen eller för vilken utdebitering som
gäller, eftersom de genom skatteutjämningssystemet garanteras en högre
skattekraft. En låg egen skattekraft har således inte varit något sakligt skäl
för att justera grundgarantinivån. Utskottet delar således inte de uppfattningar
som kommer till uttryck i motion Fi223 (m) och avstyrker därför
motionens yrkanden 8 och 11.

I motion Fi322 av Stig Josefson m.fl. (c) yrkas avslag på propositionens
förslag till nytt kommunalt skatteutjämningssystem. Motionärerna föreslår i
stället ett grundgarantisystem som för kommunerna i norra delen av landet i
stort sett överensstämmer med propositionens förslag medan den lägsta
grundgarantin för kommunerna och landstingen i södra delen föreslås vara
oförändrad från 1988, dvs. 102 % av medelskattekraften. För några kommuner
föreslås ytterligare 1 procentenhets höjning av grundgarantin. Motionärernas
förslag till justeringar innebär emellertid att skatteutjämningssystemet
tillförs ytterligare 1 miljard kronor. Samtidigt har i en partimotion från
centerpartiet föreslagits att kompensationen för slopad kommunal företagsbeskattning
och kommunal garantibeskattning skall slopas. Som framgår av
tabell 3 beräknas omfattningen av centerpartiets förslag avseende kommuner
i stort motsvara den som föreslås av regeringen.

Innebörden av motionärernas förslag blir således att de förbättringar av
grundgarantinivåerna som föreslås för kommunerna och landstingen i södra
Sverige får betalas av flertalet av landets primärkommuner, även de i norra
delen av landet, genom att kompensationen för slopad kommunal företagsbeskattning
och garantibeskattning slopas. Ett tjugotal av de rikaste
kommunerna, främst i storstadsregionerna, får inte någon sådan kompensation
och behöver således enligt motionärernas förslag inte avstå några bidrag
för de sämre ställda kommunerna.

Enligt utskottets mening blir den regionalpolitiska profilen betydligt
försvagad genom motionärernas förslag jämfört med propositionens förslag.
Motionärernas förslag kommer sannolikt i betydligt mindre utsträckning än
propositionens att bidra till att minska utdebiteringsskillnaderna mellan
olika delar av landet. Förslaget i motion Fi322 yrkande 1 bör därför avslås av
riksdagen.

I propositionen föreslås att den skattesats som skall läggas till grund för
bidragsberäkningen maximeras till 16:00 kr./skr. för kommunerna, 13:50
kr./skr. för landstingen och till 29:50 kr./skr. för de kommuner som inte ingår
i landsting. Därigenom undviks för de kommuner som har en högre
skattesats att den egna skattesatsen påverkar skatteutjämningsbidragets
storlek och bibehålls principen att skatteutjämningssystemet skall vara
opåverkbart av kommunernas och landstingskommunernas egna åtgärder.
Utdebiteringstaken anknyter till kommunernas och landstingskommunernas
medelutdebiteringar för år 1987. De kommuner och landsting som har en

FiU 1987/88:19

33

3 Riksdagen 1987188.5 sami. Nr 19

högre skattesats får genom denna ändring minskade skatteutjämningsbidrag.
Denna bidragsminskning har enligt propositionen i möjligaste mån kompenserats
genom en högre grundgaranti.

I motion F1223 (m) anförs att propositionens förslag är ett framsteg så till
vida att systemet inte i samma utsträckning som hittills kommer att påverkas
av den bidragsmottagande kommunens skattebeslut. I motionen föreslås att
de skattesatser som anges i propositionen skall användas vid beräkning av
alla skatteutjämningsbidrag, dvs. även för kommuner med lägre utdebitering.
 Motionärerna accepterar att de kommuner som får lägre bidrag genom
förslaget kompenseras med höjning av grundgarantinivån.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i propositionen och i här
nämnda motioner att det är ett steg i rätt riktning att maximera de
skattesatser som skall ligga till grund för beräkningen av skatteutjämningsbidraget.
 Därigenom förstärks principen att skatteutjämningssystemet skall
vara opåverkbart av kommunernas och landstingskommunernas egna åtgärder.
 Om man som föreslås i motion Fi223 (m) använder en enhetlig skattesats
missgynnar det kommuner och landsting med höga skattesatser och ger
fördelar till dem med låg utdebitering. Utskottet anser därför att de
kommuner och landsting i norra Sverige som missgynnas av förslaget om att
använda en lägre utdebiteringssats än den egna skattesatsen i möjligaste mån
kompenseras för detta, i enlighet med propositionens förslag, genom en
höjning av grundgarantin. För övriga kommuner, med en skattesats understigande
den fastställda, bör i stället den egna skattesatsen få utgöra underlaget
för beräkningen av skatteutjämningsbidraget. För att så långt möjligt
upprätthålla principen om att skatteutjämningssystemet inte skall påverkas
av kommunernas och landstingens egna beslut bör taket inte sättas alltför
högt. Propositionens förslag synes därför vara väl awägt.

I propositionen föreslås vissa förändringar för beräkning av skillnader i
kostnader för åldersstruktur och social struktur. Åldersfaktorn och bidrag för
befolkningsminskning föreslås bli beräknade var för sig och bestämda med en
decimal. Vidare föreslås att åldersfaktorn kompletteras med gymnasieskolan
för kommunerna och med öppenvården för landstingen. Några erinringar
mot dessa förändringar framförs inte i motionerna.

Vid beräkning av kostnader för barnomsorg föreslås i propositionen att
såväl faktisk utbyggnad av barnomsorgen som åldersstrukturen beaktas. Det
innebär i princip fortsatt tillämpning av nuvarande system. Dessutom
föreslås att den av skatteutjämningskommittén föreslagna faktorn individoch
familjeomsorg i sin helhet byts ut. I stället bör hänsyn tas till
kommunernas kostnader för socialbidrag. För att kommunerna själva i så
liten utsträckning som möjligt skall kunna påverka skatteutjämningsbidragets
storlek föreslås beräkningen baseras på antalet bidragshushåll i resp.
kommuner.

I motion Fi223 (m) anförs att kostnaden för barnomsorg bör beräknas
uteslutande med utgångspunkt i antalet barn i berörda åldrar. Någon hänsyn
till den faktiska utbyggnaden av barnomsorgen bör inte ske.

I övriga motioner redovisas inte några erinringar mot propositionens
förslag till beräkning av kostnadsfaktorn för åldersstruktur och social
struktur.

FiU 1987/88:19

34

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Kommunernas
åldersfaktor har reviderats tre gånger sedan år 1980. Det är en nackdel för
kommunerna om ändringar görs alltför ofta. Att som föreslås i motion Fi223
(m) bortse från den faktiska barnomsorgsutbyggnaden skulle innebära en
kraftig förändring av systemet och medföra en uppenbar försämring för de
kommuner som har en väl utbyggd barnomsorg. Utskottet anser därför att
principen i nuvarande system bör behållas, vilket innebär att även den
faktiska utbyggnaden av barnomsorgen beaktas.

Förslaget i propositionen att ge även landstingskommunerna tillägg till
grundgarantin för befolkningsminskning på samma sätt som för kommuner
tillstyrks i här aktuella motioner. Även utskottet tillstyrker för sin del
förslaget. Det kan dock konstateras att inte något landsting under den
senaste tioårsperioden har uppvisat en sådan kraftig befolkningsminskning
att man med de föreslagna reglerna skulle ha erhållit något sådant tillägg.

Utskottet anser sammanfattningsvis beträffande förslaget om ändrad
grundgaranti att skatteutjämningssystemets främsta syfte skall vara att
utjämna ekonomiska skillnader mellan enskilda kommuner resp. landstingskommuner.
 Enligt utskottets mening kan den föreslagna omfördelningen
förväntas bidra till att minska de nuvarande alltför stora skillnaderna för
kommuninvånarna i olika delar av landet i fråga om skattesatser och
kommunal servicenivå. Utskottet tillstyrker med det anförda i princip
propositionens förslag om ändrad fördelning av grundgarantin i skatteutjämningssystemet.

Mot här angiven bakgrund avstyrker utskottet motionerna Fi301 av Bo
Lundgren m.fl. (m), Fi322 yrkande 1 av Stig Josefson m.fl. (c) och Fi323 av
Rune Backlund och Kersti Johansson (c), som alla yrkar avslag på
propositionens förslag till nytt skatteutjämningssystem. Utskottet avstyrker
också motionerna Fi224 yrkande 5 av Alf Svensson (c) och Fi324 yrkande 1 av
Stina Gustavsson (c).

Utredningar angående skatteutjämningssystemet

I motionerna Fi303 av Mona Saint Cyr (m), Fi307 av Olof Johansson m.fl.
(c), Fi313 av Torsten Karlsson och Sture Thun (s) samt Fi322 (c) yrkande 3
begärs av olika skäl att skatteutjämningssystemet på nytt skall utredas.

Utskottet vill med anledning av dessa motioner anföra följande.

Skatteutjämningskommittén som avslutade sitt arbete i slutet av år 1985
hade i uppdrag att studera hur skatteutjämningssystemet kunde göras mer
effektivt från utjämningssynpunkt. Vidare skulle undersökas möjligheten
och konsekvenserna av att överföra vissa specialdestinerade statsbidrag till
skatteutjämningssystemet. Kommitténs förslag i dessa avseenden kan enligt
utskottets mening inte sägas vara särskilt långtgående. Föreliggande förslag i
propositionen till ändrad fördelning av grundgarantierna måste däremot
anses vara ett steg i riktning mot ökad utjämning. Utskottet ser mot denna
bakgrund inte någon anledning att återigen tillsätta en skatteutjämningsutredning.
 Detta hindrar emellertid inte att, som även framhålls i motion
Fi313, en successiv utvärdering bör ske av de nu föreslagna förändringarna.
Likaså bör tekniska förbättringar kunna genomföras i takt med att bättre

FiU 1987/88:19

35

statistiskt underlag tas fram. Utskottet anser att regeringen bör redovisa
resultaten av en sådan utvärdering när det förändrade systemet varit i kraft
någon tid. Utskottet avstyrker med det anförda här aktuella motionsyrkanden.

Skatteutjämningsbidrag för enskilda kommuner

I tolv motioner, Fi309—Fi312 och Fi314-Fi321, begärs att de för ett trettiotal
kommuner i propositionen föreslagna grundgarantierna höjs eller att riksdagen
nu beslutar att extra skatteutjämningsbidrag skall utgå för att kompensera
en enligt propositionen sänkt grundgaranti. I motion Fi322 föreslås, som
nämnts, att lägsta grundgarantinivån skall vara oförändrad, dvs. 102 % av
medelskattekraften. Det innebär att grundgarantinivån höjs för ett stort
antal kommuner i södra Sverige jämfört med propositionens förslag.
Motionsyrkandena återfinns i början av betänkandet.

Propositionens förslag innebär, som nämnts, att grundgarantinivåerna sänks
i södra Sverige och att de höjs i norra Sverige. Till norra Sverige räknas i detta
sammanhang, förutom de sju skogslänen, Bergslagen och stödområdet i
övrigt. Det innebär att de kommuner i södra och mellersta Sverige som tillhör
stödområdet, nämligen Gotland, Bengtsfors, Dals-Ed och Åmål, i detta
sammanhang räknas till den norra delen. Till Bergslagen räknas följande
kommuner utöver dem som ingår i skogslänen: Degerfors, Hällefors,
Karlskoga, Lindesberg, Ljusnarsberg och Nora i Örebro län, Fagersta,
Hallstahammar, Norberg, Skinnskatteberg och Surahammar i Västmanlands
län samt Tierp, Älvkarleby och Östhammar i Uppsala län.

Utskottet har inte något att erinra mot förslagen till grundgarantinivån för
kommunerna och landstingen i den norra delen av landet. Effekterna av
gränsdragningen blir emellertid att skillnaderna mellan kommuner norr och
söder om denna gräns i många fall blir mycket påtagliga.

Kommuner i Västmanland som Sala och Heby liksom Köping, Arboga och
Kungsör, som ligger söder om denna gräns, föreslås i propositionen få
grundgarantin sänkt till 100 % av medelskattekraften, medan deras grannkommuner
närmast norrut får höjda grundgarantier till 105 % (Gävle,
Surahammar och Hallstahammar), 107 % (Tierp och Sandviken), 109 %
(Avesta, Norberg, Lindesberg och Fagersta) och lil % (Skinnskatteberg)
av medelskattekraften. Samtliga kommuner i Västmanlands län med undantag
för Västerås och Sala har fått vidkännas kraftiga befolkningsminskningar
under hela 1980-talet. Utdebiteringen för alla kommuner söder om gränsen i
Västmanlands län ligger över 17 kr. med undantag för Kungsör som har 16:90
kr. Västerås som ligger utanför skatteutjämningen har en utdebitering på
15:80 kr.

Utskottet anser mot denna bakgrund att den stora spännvidden i grundgarantinivåer
mellan kommuner norr och söder om gränsen i Västmanlands län
bör minskas. Kommunerna Heby, Sala, Köping, Arboga och Kungsör bör
därför enligt utskottet ges en grundgarantinivå på 102 % av medelskattekraften.
 Därmed tillgodoses yrkandet i motion Fi317 och yrkande 1 i motion
Fi319.

Även i Örebro län skapar gränsdragningen mellan norr och söder vissa

FiU 1987/88:19

36

omotiverat stora skillnader. Kommunerna Askersund och Laxå skulle ha fått
grundgarantin höjd med 3,8 resp. 3,6 procentenheter om de skulle ha
kompenserats fullt ut av att bidraget för sänkt skattesats nu bakas in i
grundgarantin och för införandet av taket om 16 kr. för beräkning av
skatteutjämningsbidrag. Enligt förslaget höjs garantinivån med endast 1
procentenhet. Det innebär att kommunerna förlorar bidrag motsvarande 2,8
resp. 2,6 procentenheter av skatteunderlaget. Även för Hallsbergs och
Kumla kommuner sänks bidragen med 2,9 resp. 2,0 procentenheter. Detta
avviker skarpt från övriga kommuner i länet, Örebro undantaget, som får
kraftiga höjningar av grundgarantinivån. De kommuner som skulle få sänkta
bidrag har en utdebitering på 17 kr. eller däröver med undantag för Kumla
som har 15:60 kr. För att mer likartade förhållanden skall gälla inom Örebro
län föreslår utskottet att grundgarantinivåerna för Askersund och Laxå höjs
till 105 % och att de för Hallsberg och Kumla höjs till 102 %. Därmed
tillgodoses yrkande 2 i motion Fi319 och yrkandet i motion Fi320.

Utskottet anser att Strömstads, Tanums, Munkedals och Sotenäs kommuner
bör få en garanterad grundgaranti på 102 %. Därigenom skulle
skillnaden minskas i förhållande till de angränsande kommunerna i stödområdet
som har 109 % och övriga grannkommuner som har 103 % (Färjelanda)
eller 105 % (Uddevalla och Lysekil). Munkedal, Strömstad och Tanum
har redan för år 1988 en utdebitering som ligger på 17 kr. eller strax däröver.

Stora skillnader mellan angränsande kommuner förekommer också i
Storstockholmsregionen. Norrtälje kommun, som föreslås få grundgarantinivån
ändrad från 105 % till 100 %, har som närmaste granne i norr
Östhammars kommun, som enligt förslaget får 107 %. Även andra kommuner
i Storstockholms län drabbas hårt av förslagen. Upplands-Bro och
Botkyrka får en sänkning av bidragen som motsvarar drygt 0:80 kr./skr.

I motion Fi321 av Åke Wictorsson m.fl. (s) yrkas att grundgarantin för
Norrtälje, Upplands-Bro och Botkyrka justeras upp till 105 % av medelskattekraften.
 Även i motion Fi315 av Ylva Annerstedt (fp) yrkas på en ändrad
fördelningsmodell för Stockholms län.

Den totala skattekraften i Stockholms län ligger emellertid väsentligt
högre än i övriga delar av landet. Medelskattekraften i Stockholms län
uppgår till 121 % vilket är mycket högre än för något annat län i landet. Det
ter sig därför rimligt att använda den höga skattekraften i Stockholmsregionen
för utjämningen inom detta område. Det inomregionala skatteutjämningssystem
som för närvarande tillämpas inom Stockholmsregionen innebär
en omfördelning av resurser till bl.a. Norrtälje, Botkyrka och Upplands-Bro.
Utskottet förutsätter att detta inomregionala system utvecklas och anpassas
till de förändringar som föreliggande förslag innebär. Utskottet vill för dessa
kommuner också hänvisa till möjligheterna att ansöka om extra skatteutjämningsbidrag.
 Enligt utskottets mening bör riksdagen avstå från att vidta några
åtgärder med anledning av motionerna Fi315 och Fi321.

Genom det förslag till justeringar av grundgarantinivån för år 1989 som
föreslås i propositionen förbättras den ekonomiska situationen för flera
kommuner som hittills beviljats extra skatteutjämningsbidrag. Det gäller ett
stort antal kommuner i norra Sverige men även kommuner i mellersta och
södra Sverige som t.ex. Kristinehamn, Uddevallaregionen och Blekinge.

FiU 1987/88:19

37

Kommunerna i Kopparbergs, Örebro, Västerbottens samt Blekinge län har
för innevarande år tilldelats 60 miljoner av de 110 miljonerna i extra
skatteutjämningsbidrag. Propositionens förslag till nytt skatteutjämningsförslag
kommer att väsentligen minska dessa kommuners behov av ett extra
skatteutjämningsbidrag. Det förslag till justeringar av grundgarantinivån
som utskottet föreslagit innebär att dessa kommuner tillförs totalt 30
miljoner mer än vad som föreslagits i propositionen för verksamhetsåret
1989. Hälften av detta belopp, 15 miljoner kr., belastar statsbudgeten för
budgetåret 1988/89.

I den mån det begärda beloppet för budgetåret 1988/89 mot förmodan inte
skulle täcka den rent marginella förändring som utskottet här förordat får
regeringen vid lämpligt tillfälle när beräkningarna mer precist kan överblickas
återkomma till riksdagen.

I övriga motioner avseende enskilda kommuner ges exempel på faktorer
som enligt motionärerna leder till en särskilt svår situation för vissa
kommuner. Några av dessa faktorer är följande:

- ”turistkommuner” med en hög andel säsonganställda,

- kommuner med hög inpendling av arbetskraft,

- stor andel fritidsboende,

- väsentligt högre utdebitering än i angränsande kommuner,

- kommuner med väsentligt högre utdebitering än länsgenomsnittet,

- exceptionellt stor befolkningsminskning,

- kommuner med höga kostnader på grund av kraftig upplåning,

- stor andel invandrare,

- höga socialkostnader,

- negativ utveckling av näringslivet.

Flera av de kostnadsuppdrivande faktorer som nämns i dessa motioner är
enligt utskottets mening inte av den karaktären att de självklart bör ingå i
beräkningarna av grundgarantin. Det finns dock anledning att uppmärksamma
de svårigheter som kan uppkomma i vissa kommuner direkt som en följd
av förändringarna i skatteutjämningssystemet. I propositionen föreslås att
minskningen av skatteutjämningsbidraget för år 1989 jämfört med för år 1988
inte för någon kommun eller landstingskommmun får överstiga vad som
motsvarar 50 öre räknat per skattekrona. Det innebär således att den totala
effekten år 1989 maximeras för varje enskild kommun och landstingskommun.
 Av de extra skatteutjämningsbidragen föreslås att 75 milj. kr. avsätts
för sådana bidrag år 1989. Utskottet tillstyrker att så sker.

Trots detta kan det finnas kommuner med hög utdebitering och låg
skattekraft som drabbas hårt av de nu föreslagna omläggningarna och därför
får betydande svårigheter att anpassa sig till en lägre bidragsnivå. Till dessa
kommuner hör flera av dem som nämns i de aktuella motionerna. Utskottet
vill även för dessa kommuner hänvisa till möjligheterna att ansöka om extra
skatteutjämningsbidrag. För år 1989 föreslås att 110 milj. kr. anvisas för de
extra skatteutjämningsbidragen.

Det ankommer på regeringen efter hörande av skatteutjämningsnämnden
att föreslå och fördela de extra skatteutjämningsbidragen.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Fi309, Fi310, Fi311,
Fi312, Fi314, Fi316, Fi318 och Fi322 yrkande 2.

FiU 1987/88:19

38

I propositionen föreslås, som nämnts, att den skattesats som får läggas till
grund för bidragsberäkningen skall maximeras till 16 kr./skr. för kommunerna
och till 13:50 kr./skr. för landstingen. Under senare år har i några
landstingsområden genomförts s.k. skatteväxlingar mellan landsting och
kommuner i samband med omstrukturering av vissa vårduppgifter. I vissa
lägen kan den föreslagna maximeringen av skattesatsen vid bidragsberäkningen
motverka förutsättningarna för sådana reformer på grund av bidragseffekterna.
 I propositionen föreslås därför att regeringen ges möjlighet att i
sådana fall medge erforderligt undantag från tillämpningen av maximerad
skattesats.

Skatteväxlingar har genomförts mellan landstinget och kommunerna i
Älvsborgs län dels med 15 öre/skr. fr.o.m. 1986, dels med 40 öre/skr. fr.o.m.

1988. Svenska kommunförbundets avdelning i Älvsborgs län har i en
skrivelse till finansutskottet hemställt att utskottet prövar möjligheterna att
eliminera de för kommunerna negativa effekterna för de nämnda skatteväxlingarna.

Utskottet anser det angeläget att systemet utformas så att det inte
motverkar möjligheter till framtida skatteväxlingar mellan kommuner och
landsting. Det bör ankomma på regeringen att besluta om på vilket sätt detta
problem tekniskt sett bör lösas. Det föreslagna utdebiteringstaket påverkar
beräkningen av skatteutjämningsbidragen först år 1989. Undantag från den
nämnda begränsningen torde därför inte bli aktuella förrän för år 1989.
Utskottet tillstyrker med det anförda propositionens förslag vad avser
undantag för att underlätta framtida skatteväxlingar.

Extra skatteutjämningsbidrag

Mot bakgrund av att utskottet ovan avstyrkt förslagen om ytterligare
neddragningar i överföringarna till kommunerna år 1989 utöver propositionens
förslag, såsom föreslås i motionerna Fi223 (m) och Fi232 (fp), anser
utskottet att förstärkningar av de extra skatteutjämningsbidragen utöver
propositionens förslag är obehövliga. Utskottet avstyrker därför motionerna
Fi223 (m) yrkande 12 samt Fi232 (fp) yrkande 8.

Utskottet har i det föregående godtagit förslaget i propositionen att om
minskningen av skatteutjämningsbidraget för år 1988 jämfört med år 1987 för
någon kommun överstiger vad som motsvarar 50 öre räknat per skattekrona
skall kompensation utgå. Skulle minskningen i skatteutjämningsbidragen
överskrida detta belopp, skall sålunda extra skatteutjämningsbidrag utgå.

Utskottet biträder förslaget i propositionen att regeringen bemyndigas
utbetala extra skatteutjämningsbidrag enligt de riktlinjer som anges i
propositionen.

Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna

I budgetpropositionen föreslås att till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna
m.m. för budgetåret 1988/89 anvisas ett förslagsanslag av 14 511 milj.
kr. Med hänvisning till vad utskottet ovan anfört tillstyrker utskottet
förslaget i propositionen vilket innebär att motion Fi223 (m) yrkande 13
avstyrks av utskottet.

FiU 1987/88:19

39

Skatteutjämningsavgifter

FiU 1987/88:19

Grundavgift

I propositionen konstateras att förslaget till ändringar i skatteutjämningssystemet
är så anpassat att inga ändringar för år 1989 behövs av den
proportionella skatteutjämningsavgiften. Det innebär att skatteutjämningsavgiften
för primärkommuner kommer att ligga kvar på 0:47 kr./skr. och 0:34
kr./skr. för landstingen.

I motion Fi223 (m) föreslås att den generella avgiften avskaffas fr.o.m. år

Utskottet vill med anledning härav anföra följande:

Av landets 284 kommuner ligger 31 kommuner, vilka innefattar inemot en
tredjedel av landets befolkning, utanför skatteutjämningssystemet. Av
landstingen är det endast Stockholms landsting som ligger utanför skatteutjämningssystemet,
 dvs. de övriga landstingen både betalar avgift och erhåller
skatteut järn n ingsbidrag.

Genom att ett stort antal kommuner och ett landsting har en så hög egen
skattekraft att de inte får några skatteutjämningsbidrag deltar de inte i den
utjämning av skattekraft som skatteutjämningssystemet syftar till. Genom
att ta ut en proportionell avgift på skatteunderlaget som finansierar den
automatiska ökningen av bidragen sedan år 1986 får emellertid även de
ekonomiskt sett starkare kommunerna bidra till omfördelningen av skattekraft
genom att avstå finansiella resurser till förmån för andra ekonomiskt
svagare kommuner inom systemet.

Det nu föreliggande förslaget till skatteutjämningsbidrag för år 1989
innebär inte några totalt sett ökade bidrag. Det finns mot denna bakgrund
inte skäl att förändra avgiftsuttaget för den proportionella avgiften.

Utskottet tillstyrker med det anförda propositionens förslag till oförändrad
skatteutjämningsavgift för år 1989. Utskottet avstyrker därmed motion
Fi223 (m) yrkande 9.

Särskild avgift

Fr.o.m. år 1986 tas en särskild tilläggsavgift ut av kommuner med hög
skattekraft. I propositionen anförs följande. Kommuner och landsting som
inte får skatteutjämningsbidrag på grund av för hög egen skattekraft
påverkas inte av de föreslagna ändringarna i bidragssystemet. Den reducering
av inkomster som kommuner och landsting i södra delen av landet får
kännas vid drabbar således inte dem. Föredraganden anser det därför skäligt
att ändra uttaget av tilläggsavgifter så att de kommuner som har den högsta
skattekraften får vidkännas en ökad kostnad. Sålunda föreslås att den nedre
gränsen för uttagande av avgift sänks så att ytterligare kommuner får erlägga
avgift och att dessutom progressiviteten skärps för att ytterligare reducera de
mest extrema skillnaderna i kommunalskatt. Innebörden av förslaget
jämfört med nuvarande avgiftsuttag framgår av följande tablå.

Uttag i kr./skr. inom resp. intervall (procent av medelskattekraften)

1989.

125-130 130-135 135-145 145-155 155—

40

Nuvarande

Förslag

5

6

6

8

8

8

6

10

12

I motionerna Fi223 (m) och F1232 (fp) krävs att den särskilda tilläggsavgiften
avskaffas. I motion Fi322 (c) framhålls att denna avgift bör under år 1989
ligga kvar på nuvarande nivå.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i propositionen att eftersom ett
stort antal kommuner med låg skattekraft i södra Sverige genom omfördelningen
av bidragen får avstå skatteutjämningsbidrag till de delar av landet
där skattekraften är svagare och utdebiteringen ofta mycket hög bör även de
kommuner i södra delen av landet som har hög egen skattekraft avstå
finansiella resurser för denna omfördelning.

Det förefaller därför rimligt att kommuner med en egen skattekraft som
väsentligt överstiger den genomsnittliga får erlägga en avgift på den
överstigande delen för att förstärka utjämningen. Det är också rimligt att
avgiftsuttaget ökar med stigande skattekraft.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Fi223 (m) yrkande 10 och
Fi232 (fp) yrkande 9.

Kommunalt skattestopp

I motion Fi223 (m) anförs att om tendenser till höjd genomsnittlig utdebitering
och därmed, som motionärerna ser det, begränsad valfrihet för
medborgarna skall kunna motverkas, måste ett kommunalt skattestopp
införas. Undantag skall emellertid kunna beviljas vid särskilda förhållanden.

Utskottet har vid flera tillfällen och senast i februari 1987 behandlat
motsvarande yrkande (FiU 1986/87:10). Utskottet och riksdagen avvisade
vid dessa tillfällen kravet på skattestopp och noterade att konstitutionsutskottet
i betänkande KU 1980/81:22 har klarlagt att grundlagsregleringen av
den kommunala självbeskattningen innebär att kommunerna ges reell frihet
att bestämma beskattningens storlek. Konstitutionsutskottet drog därför
slutsatsen att ingrepp i kommunernas beskattningsrätt bör undvikas. Finansutskottet
har alltjämt samma uppfattning och avstyrker motion Fi223 (m)
yrkande 17.

Kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning

I propositionen föreslås att drygt 879 milj. kr. anslås för bidrag till
kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen.
 I motionerna Fi220 (c) och Fi223 (m) yrkas att bidraget inte
skall utgå. I motion Fi232 (fp) föreslås att bidraget skall upphöra fr.o.m. år
1989 och att det föreslagna anslaget i propositionen därför skall reduceras
med hälften.

Utskottet har i det föregående godtagit propositionens förslag till åtgärder
gentemot kommunsektorn. Med denna utgångspunkt skulle ett slopande av
kompensationen för den avskaffade företagsbeskattningen innebära en
alltför stor total indragning av medel från kommunsektorn. Utskottet
avstyrker därför motionerna Fi220 (c) yrkande 9 i berörd del, Fi223 (m)
yrkande 14 och Fi232 (fp) yrkande 6 och tillstyrker propositionens förslag.

FiU 1987/88:19

41

Kompensation för slopad kommunal garantibeskattning FiU 1987/88:19

Riksdagen beslöt våren 1986 (SkU 1985/86:50, rskr. 360) att slopa garantibeskattningen
av fysiska personers fastigheter liksom det extra avdraget från
inkomst av schablontaxerad fastighet. Detta beslut påverkar den kommunala
sektorns inkomster först år 1989. Nettobortfallet i inkomster för kommunerna
beräknas till ca 900 milj. kr. I propositionen föreslås att kommunerna
kompenseras för detta bortfall.

Riksdagen beslöt vid samma tillfälle att slopa beskattningen i utbokommun.
 I propositionen föreslås att kommuner som på grund av detta beslut får
ett påtagligt skattebortfall även i detta fall bör kompenseras. Nettobortfallet
beräknas uppgå till ca 20 milj. kr.

I motionerna Fi220 (c), Fi223 (m) och Fi232 (fp) yrkas att den i detta
sammanhang föreslagna kompensationen till kommunerna inte skall utgå.

Ett enigt finansutskott tillstyrkte våren 1986 i ett yttrande till skatteutskottet
(FiU 1985/86:4 y) att kommunerna skulle kompenseras för den slopade
garantibeskattningen. Företrädaren i utskottet för vänsterpartiet kommunisterna
motsatte sig att den kommunala garantibeskattningen avskaffades.

Som utskottet anfört ovan i anslutning till förslaget om kompensation för
slopad kommunal företagsbeskattning har utskottet i detta betänkande
godtagit propositionens förslag till åtgärder gentemot kommunsektorn.
Någon indragning av medel från kommunerna på det sätt som föreslås i
motionerna bör därför inte ske. Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen
och avstyrker motionerna Fi220 (c) yrkande 9 i berörd del, Fi223 (m) yrkande
15 och Fi232 (fp) yrkande 7.

Övriga kommunalekonomiska frågor

I motion Fi302 av Hans Rosengren (s) föreslås att särskilda kommunala
investeringsfonder inrättas för upprustning av bl.a. va-nät och offentliga
byggnader.

Bostadsutskottet har vid ett flertal tillfällen tagit ställning till olika former
av program för bl.a. va-nätets restaurering. Bostadsutskottet har därvid
framhållit (BoU 1987/88:10 s. 48) att det växande behovet av underhåll,
reinvesteringar och förnyelser i det kommunala anläggningsbeståndet inger
anledning till oro. Bostadsutskottet är emellertid av den uppfattningen att
insatser inom detta område är väl kommunalekonomiskt motiverade och bör
utan statligt stöd komma till stånd både för att undvika kapitalförstöring och
för att på sikt uppnå lägre driftkostnader.

Finansutskottet delar bostadsutskottets uppfattning och anser således att
det inte finns några skäl till att tillmötesgå motionärens krav på statligt stöd
för att stimulera upprättandet av kommunala investeringsfonder. Utskottet
avstyrker följaktligen motion Fi302.

I motion Fi304 av Mona Saint Cyr och Ewy Möller (m) anförs att det finns
fog att på nytt upprepa framställningen om att regeringen i alla propositioner
klart analyserar och redovisar samtliga kommunalekonomiska konsekvenser
som direkt eller indirekt föranleds av framlagda förslag till beslut.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat motioner med denna

42

innebörd, senast våren 1987. Utskottet gav därvid (FiU 1986/87:29) uttryck
för samma principiella inställning som nu redovisas i motion Fi304. Utskottet
påpekade att det är angeläget att statsmakterna i det löpande arbetet
klarlägger olika reformers effekter på den kommunala volymutvecklingen
och på den kommunala ekonomin.

När det gäller riktlinjepropositioner har åtgärder vidtagits för att förslagen
så långt det är möjligt skall åtföljas av kostnadsbedömningar. Av dessa
bedömningar bör självfallet även de kommunala kostnaderna framgå.

Det kan även nämnas att i allmänna direktiv till kommittéer och särskilda
utredare (dir. 1984:5) föreskrivs att för avgivna förslag skall väl genomarbetade
kostnadsberäkningar redovisas. Dessa skall ta hänsyn till alla kostnader
för olika intressenter, däribland kommuner.

I den reviderade budgethandboken för myndigheternas anslagsframställningar
föreskrivs att förslag skall kostnadsberäknas. Särskilt skall konsekvenserna
för bl.a. kommunerna uppmärksammas. Detta leder till att
regeringen får ett bättre underlag för kostnadsbedömningar i kommande
propositioner.

Utskottet anser i överensstämmelse med tidigare riksdagsbeslut att
motionsyrkandet inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida och
avstyrker därför motion Fi304.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande de allmänna riktlinjerna för den kommunala ekonomin att

riksdagen avslår motionerna 1987/88:Fi214 yrkande 12, 1987/
88:Fi223 yrkande 7 och 1987/88:Fi232 yrkande 4,

2. beträffande avvägning mellan generella och specialdestinerade
bidrag

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Fi223 yrkande 16, 1987/
88:Fi224 yrkande 4 och 1987/88:Fi232 yrkande 5,

3. beträffande skatteutjämningssystemet

att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:100 bilaga 9 Litt. E
mom. 1 i denna del och med avslag på motionerna 1987/88:Fi223
yrkandena 8 och 11, 1987/88:Fi224 yrkande 5, 1987/88:Fi301, 1987/
88:Fi322 yrkande 1, 1987/88:Fi323 och 1987/88:Fi324 yrkande 1
godkänner vad utskottet anfört,

4. beträffande utredningar angående skatteutjämningssystemet

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Fi303, 1987/88:Fi307, 1987/
88:Fi313 och 1987/88:Fi322 yrkande 3,

5. beträffande skatteutjämningsbidrag för enskilda kommuner

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:100 bilaga 9 Litt.
E mom. 1 i denna del och med bifall till motionerna 1987/88:Fi317,
1987/88:Fi319 och 1987/88:Fi320 samt med avslag på motionerna
1987/88 :Fi309, 1987/88:Fi310, 1987/88:Fi311, 1987/88: Fi312, 1987/
88:Fi314,1987/88:Fi315,1987/88 :Fi316,1987/88:Fi318,1987:88:Fi321
och 1987/88:Fi322 yrkande 2 godkänner vad utskottet anfört,

FiU 1987/88:19

43

6. beträffande lag om skatteutjämningsbidrag
att riksdagen

dels antar i proposition 1987/88:100 bilaga 9 Litt. E mom. 1 framlagt
förslag till lag om skatteutjämningsbidrag med den ändringen att 4 §
erhåller av utskottet i bilaga 1 framlagt förslag till lydelse,
dels antar i proposition 1987/88:100 bilaga 9 Litt. E mom. 3 framlagt
förslag till lagom ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.,

7. beträffande omfattningen av de extra skatteutjämningsbidragen
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Fi223 yrkande 12 och 1987/
88:Fi232 yrkande 8,

8. beträffande bemyndigande att utge extra skatteutjämningsbidrag
att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:100 bilaga 9 punkt E 1
mom. 1 bemyndigar regeringen att utge kompensation till kommuner
och landstingskommuner för år 1989 i form av extra skatteutjämningsbidrag
i enlighet med vad som förordats i propositionen, dels för stora
bidragsminskningar på grund av ändringar i skatteutjämningssystemet,
 dels för stora förluster på grund av slopad beskattning i
utbokommun,

9. beträffande anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna
m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:100 bilaga 9 punkt E 1
mom. 2 och med avslag på motion 1987/88:Fi223 yrkande 13 till
Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. för budgetåret 1988/89
under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 14 511 000 000
kr.,

10. beträffande skatteutjämningsavgift

att riksdagen avslår motion 1987/88:Fi223 yrkande 9,

11. beträffande särskild skatteutjämningsavgift

att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:Fi223 yrkande 10 och
1987/88:Fi232 yrkande 9 antar i proposition 1987/88:100 bilaga 9 Litt.
E mom. 2 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1987:561) om
särskild skatteutjämningsavgift,

12. beträffande lag om kommunalt skattestopp

att riksdagen avslår motion 1987/88:Fi223 yrkande 17,

13. beträffande kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning att

riksdagen med bifall till proposition 1987/88:100 bilaga 9 punkt E 2
och med avslag på motionerna 1987/88:Fi220 yrkande 9 i berörd del,
1987/88:Fi223 yrkande 14 och 1987/88:Fi232 yrkande 6 till Bidrag till
kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala
företagsbeskattningen för budgetåret 1988/89 under sjunde huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag av 879 172 000 kr.,

14. beträffande kompensation för slopad kommunal garantibeskattning att

riksdagen med bifall till proposition 1987/88:100 bilaga 9 punkt E 3
mom. 1 och 2 samt med avslag på motionerna 1987/88:Fi220 yrkande 9
i berörd del, 1987/88:Fi223 yrkande 15 och 1987/88:Fi232 yrkande 7

FiU 1987/88:19

44

dels bemyndigar regeringen att utge bidrag till kommunerna, landstingskommunerna
och de kyrkliga kommunerna med anledning av
avskaffandet av den kommunala garantibeskattningen,
dels till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den
kommunala garantibeskattningen m.m. förbudgetåret 1988/89 under
sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 450 000 000 kr.,

15. beträffande kommunala reinvesteringar i va-nät m.m.
att riksdagen avslår motion 1987/88 :Fi302,

16. beträffande kostnadsanalys och konsekvensbeskrivning i propositioner
som medför kommunala kostnadsökningar

att riksdagen avslår motion 1987/88:Fi304.

Stockholm den 12 april 1988

På finansutskottets vägnar

Arne Gadd

Närvarande: Arne Gadd (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren (s), Bo
Södersten (s), Rune Rydén (m), Lisbet Calner (s), Filip Fridolfsson (m),
Arne Andersson i Gamleby (s), Gunnar Björk (c), Hugo Hegeland (m),
Marianne Carlström (s), Margitta Edgren (fp), Rolf Kenneryd (c), Maj-Lis
Landberg (s) och Jörn Svensson (vpk).

Reservationer

1. De allmänna riktlinjerna för den kommunala ekonomin
(mom. 1)

Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Hugo Hegeland (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ”Förslagen i”
och på s. 29 slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Som utskottet ser det finns det stora risker för en fortsatt alltför snabb
expansion av den kommunala verksamheten i förhållande till det samhällsekonomiska
utrymmet. Den alltför snabba kommunala tillväxten är ett av de
stora problemen i svensk ekonomi. Otillräckliga åtgärder under förra året
och inför 1988 har bidragit till att denna utveckling fortsätter, vilket i sin tur
medför risk för att den totala konsumtionen ökar alltför snabbt.

Kommuner och landsting disponerar över mycket stora resurser. Deras
förutsättningar att inom oförändrade ramar ge en god service till medborgarna
är därför stora. Med tanke på den tidigare så snabba expansionstakten
finns det goda möjligheter till en betydande effektivisering av verksamheten.
Målsättningen bör därför vara nolltillväxt i den kommunala konsumtionen.

Genom en god förvaltning och omprioriteringar kan ökad kommunal
service ges inom en oförändrad totalram realt sett. Om de kommunala
monopolen bryts kan konkurrensen öka, vilket förbättrar effektiviteten.

FiU 1987/88:19

45

Dessutom kan privatiseringar och entreprenader utnyttjas, varigenom
effektivitetsvinster kan göras.

Ett rimligt mål bör, enligt utskottets mening, vara att i ett första steg se till
att produktiviteten inte ytterligare minskar inom den kommunala verksamheten.
 I nästa steg bör det vara möjligt att ställa samma krav på ökning av
produktiviteten i kommunal verksamhet som inom motsvarande delar av
privat tjänsteproduktion.

Det första steget skulle innebära en förbättring av utvecklingen med
ungefär 2 % per år och det andra steget med ytterligare 1 till 1,5 %. Denna
produktivitetsökning kan åstadkommas genom att de kommunala verksamhetsmonopolen
bryts för att släppa fram nya former av enskild verksamhet.
Härtill kommer de positiva effekterna av sänkta skatter.

Enligt finansplanen bör den kommunala konsumtionen öka med högst
1 % per år. Ändå redovisas i den preliminära nationalbudgeten att den
väntas öka med 1,7 % både 1988 och 1989. Denna alltför stora volymökning
förmår emellertid i dag inte mer än att ungefär kompensera den produktivitetsförlust
som samtidigt sker. Detta stämmer också med erfarenheten från
många viktiga områden. En nyligen utförd studie av hemtjänsten visar t.ex.
att färre får hemtjänst nu än tidigare trots att de tillförda resurserna ökat.
Inom sjukvården minskar antalet vårdplatser. I skolväsendet är antalet
elever lägre nu än tidigare.

Om produktivitetsminskningen upphörde, skulle samma verksamhet
kunna bedrivas inom ramen för oförändrade kommunala utgifter som nu
sker vid en real resursökning med bortåt 2 %. En nolltillväxt i den
kommunala konsumtionen, som utskottet vill förorda, dvs. att de sammanlagda
kommunala utgifterna skall vara oförändrade i fast penningvärde, låter
sig alltså väl förena med höga ambitioner inom sådan verksamhet som i dag
främst ombesörjs av kommunerna.

Kommunsektorns finansiella situation är god. Det s.k. finansieringskapitalet,
 dvs. omsättningstillgångar minus kortfristiga skulder, uppgår enligt
kommun- och landstingsförbunden till ca 9 % av kommunsektorns utgifter.
1988 beräknas det uppgå till ca 6 %. Det är normalt en tillräcklig marginal. I
vissa regioner, t.ex. Storstockholm, Skåne och Västsverige, är det betydligt
större. Stora skillnader föreligger dock mellan enskilda kommuner och
landsting.

På längre sikt är utvecklingen av kommunens rörelseresultat mera
betydelsefull än likviditetssituationen. Endast med en långsiktig balans
mellan nettokostnader och löpande skatteintäkter erhålls en solid ekonomi.
Detta gör det än mer angeläget att den kommunala konsumtionstillväxten
hålls tillbaka. De i motion Fi223 (m) föreslagna minskningarna av statsbidragen
till kommuner och landsting (jfr tabell 3) innebär, tillsammans med
övriga förslag, en intäktsminskning i löpande priser på ca 6,5 miljarder
kronor för den kommunala sektorn. Eftersom även utgiftsexpansionen
dämpas till den av utskottet förordade nolltillväxten jämfört med nuvarande
volymökning på ca 2 % innebär dessa förslag ingen finansiell försämring för
kommunsektorn i förhållande till regeringens förslag.

Genom sänkta marginalskatter dämpas såväl löne- som prisstegringstakten,
 vilket har en positiv inverkan på kommunernas ekonomi. De dynamiska

FiU 1987/88:19

46

effekterna av sänkta skatter och brutna kommunala monopol innebär att
kommunsektorns ekonomi totalt sett skulle förbättras med den politik som
utskottet här förordat.

Mot här angiven bakgrund tillstyrker utskottet motion Fi223 (m) yrkande

7.

I motion Fi232 (fp) förordas liksom i finansplanen en tillväxt i den
kommunala konsumtionen på 1 %. Utskottet har ovan förordat och angivit
motiven för en nolltillväxt i den kommunala konsumtionen. Utskottet
avstyrker sålunda motion Fi232 (fp) yrkande 4.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande de allmänna riktlinjerna för den kommunala ekonomin att

riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:Fi214 yrkande 12 och
1987/88:Fi232 yrkande 4 och med bifall till motion 1987/88:Fi223
yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

2. De allmänna riktlinjerna för den kommunala ekonomin
(mom. 1)

Anne Wibble och Margitta Edgren (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ”Förslagen i”
och på s. 29 slutar med ”yrkande 12” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med anledning av vad som anförs i propositionen och
motionerna anföra följande.

Regeringen förutser i finansplanen att kommunernas volymexpansion åter
ökar kraftigt. Ökningstakten var under 1987 preliminärt 1,4 % och väntas
enligt den preliminära nationalbudgeten öka ytterligare till 1,7 % under 1988
och ytterligare något under 1989. Detta gäller det s.k. låglönealternativet. I
höglönealternativet blir utrymmet något mer begränsat främst genom den
snabbare kostnadsökningen.

Enligt utskottets uppfattning är det samhällsekonomiskt nödvändigt att
kommunernas expansion begränsas till 1 %. Som framhålls i motion Fi232
(fp) bör detta utrymme fördelas i något högre grad till landstingskommunerna,
 både på grund av den väntade befolkningsutvecklingen och med hänsyn
till en nödvändig prioritering av sjukvården. Utskottet föreslår sålunda att
hälso- och sjukvården expanderar i samma takt som den totala tillväxten i
ekonomin. Detta innebär att utrymmet för primärkommunal expansion
begränsas i högre grad. I den mån uppgifter inom sjukvården överförs mellan
kommun och landsting förutsätts att detta motsvaras av finansiella överföringar,
 t.ex. genom skatteväxling på det sätt som skett i Älvsborgs län.

Utskottet förordar en viss minskning av kommunbidragen. Den bör ske på
det sätt som förelås i motion Fi232 (fp). Det innebär att någon kompensation
för slopad företagsbeskattning och slopad garantibeskattning ej bör utgå. För
att dämpa effekterna i vissa kommuner av dessa förslag bör ytterligare 300
milj. kr. tillföras extra skatteutjämningsbidrag. Därigenom reduceras statens

FiU 1987/88:19

47

bidrag till kommunsektorn med ca 1,5 miljarder kronor. Med hänsyn till den
ekonomiska politik utskottet i övrigt förordar möjliggör detta en expansion
på ca 1 % utan att kommunsektorns finansiella situation försämras.

I motion Fi223 (m) yrkande 7 förordas nolltillväxt i den kommunala
konsumtionen. Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrks detta
yrkande.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i motion Fi214 en kommunal
konsumtionsökning med ca 3 %. Med hänvisning till vad som ovan anförts
avstyrks även detta yrkande.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande de allmänna riktlinjerna för den kommunala ekonomin att

riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:Fi214 yrkande 12 och
1987/88:Fi223 yrkande 7 och med bifall till motion 1987/88:Fi232
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

3. De allmänna riktlinjerna för den kommunala ekonomin
(mom. 1)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ”Förslagen i”
och på s. 29 slutar med ”yrkande 12” bort ha följande lydelse:

De förändringar i de statliga transfereringarna till kommunerna som
föreslås i motionerna framgår av tabell 3.

Tabell 3. Förslag till förändringar av transfereringar till och från kommunsektorn år
1989 framlagda i partimotioner i jämförelse med budgetpropositionen

(m)

(fp)

(c)

(vpk)

Skatteutj. bidrag
Kompensation för slopad

+ 800

+ 300

+ 1 060
+ 100

"

företagsbeskattning
Kompensation för slopad

- 880

- 880

- 880

garanti beskattning

- 900

- 900

- 900

-

Skatteutjämn. avg.

+ 4 220

—

—

—

Särskild avg.

+ 218

+ 218

+ 140

—

Övriga bidrag
Skattebortfall p.g.a.

- 271

+ 4

+ 410

+5 700

minskade transfereringar
Kommunalt grundavdrag
för barn

- 1 000
- 1 440

- 500

Statsbidrag för barnomsorg
Generell indragning av bidrag

- 4 100

- 7 397

-4 100

-4 100

Totalt

-10 750

-5 858

-4 170

+5 700

Förutsatt ökat kommunalt

avgiftsuttag

+ 4 100

+4 100

+4 100

-

Netto

- 6 650

-1 758

- 70

+5 700

FiU 1987/88:19

48

I de s.k. baskalkyler som 1987 års långtidsutredning presenterade för den
kommunala sektorn beräknas konsumtionstillväxten uppgå till drygt 1 % per
år under perioden 1985-1990. Baskalkylen anger den förändring i den
kommunala verksamheten som befolkningsförändringar och fattade riksdagsbeslut
ger upphov till. Av finansplanen framgår vidare att den totala
kommunala sektorns finansiella sparande fortsatte att försämras år 1987 och
bedöms bli ytterligare försämrat år 1988. Utskottet anser mot denna
bakgrund att fortsatta ytterligare indragningar från kommunerna skulle
förvärra deras redan i dag mycket svåra ekonomiska situation. Utskottet
avvisar sålunda förslaget i motion Fi232 (fp) att begränsa den kommunala
konsumtionstillväxten till 1 %.

Utskottet vill mot denna bakgrund också bestämt avvisa det krav på
nolltillväxt i den kommunala sektorn som framförs i motion Fi223 (m).
Utskottet anser motionärernas förslag, innebärande en indragning från
kommunerna på drygt 6,5 miljarder kronor i en situation då bl.a. sjukvården
är i skriande behov av resursförstärkningar, som helt ansvarslöst.

Vänsterpartiet kommunisterna hävdar i motion Fi214 (vpk) att förstärkningar
måste tillföras den gemensamma sektorn. Som nämnts delar utskottet
denna uppfattning. Neddragningen av budgetunderskottet genom den tredje
vägens politik har fått betalas av den offentliga sektorn vars tillväxt hämmats
av den ekonomiska politiken. Mot bakgrund av de angelägna behov som
finns och den strategiska roll som den gemensamma sektorn har i ekonomin
anser utskottet att det finns starka skäl att låta denna växa utöver den
begränsning till 1 % i konsumtionstillväxt som riksdagen tidigare har uttalat
sig för. En rimligare målsättning är en tillväxt på 3 % vilket för den
kommunala sektorn innebär en ökning av transfereringarna med nära 6
miljarder kronor för år 1989.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi214 (vpk) yrkande 12 och
avstyrker motionerna Fi223 (m) yrkande 7 och Fi232 (fp) yrkande 4.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande de allmänna riktlinjerna för den kommunala ekonomin att

riksdagen med avslag på motionerna 1987/88: Fi223 yrkande 7 och
1987/88:Fi232 yrkande 4 och med bifall till motion 1987/88:Fi214
yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

4. Avvägning mellan generella och specialdestinerade bidrag
(mom. 2)

Anne Wibble (fp), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m). Gunnar Björk
(c), Hugo Hegeland (m). Margitta Edgren (fp) och Rolf Kenneryd (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”Sorn
framgått” och slutar med ”yrkande 5” bort ha följande lydelse:

De specialdestinerade bidragen har en tendens att förstärka den skillnad
som har sin grund i olikheterna i fråga om skattekraft. Dessa statsbidrag

FiU 1987/88:19

49

4 Riksdagen 1987188.5 sami. Nr 19

utgår ofta som en bestämd del av kommunernas kostnader för viss
verksamhet. Invånarna i de kommuner som vill hålla en hög servicenivå eller
standard behöver därför själva bara till en del betala för denna i form av
högre skatt. Studier som gjorts visar att det främst är kommuner med hög
skattekraft, som har finansiella förutsättningar att utnyttja denna möjlighet.
Behovet av framför allt barnomsorg, gymnasieutbildning och färdtjänst
tillgodoses därigenom i större utsträckning i kommuner med hög skattekraft
än i dem med låg. Det kan således hävdas att de specialdestinerade bidragen
motverkar det syfte som ligger bakom skatteutjämningsbidragen, nämligen
att utjämna för skillnader i skattekraft.

Dessutom är de specialdestinerade bidragen i allmänhet förknippade med
en lång rad detaljregleringar och omfattande administration från såväl den
utbetalande myndighetens som den mottagande kommunens sida. Ett
omfattande system byggt på specialdestinerade bidrag leder till betydande
stelhet och ineffektivitet i resursutnyttjandet i kommunsektorn.

Principen om kommunal självstyrelse och kommunal demokrati borde
innebära att medborgarna i enskilda kommuner och landsting själva får
bestämma omfattningen och inriktningen av den kommunala resp. den
landstingskommunala servicen. Bidragssystemet bör därför utformas så att
det främjar förverkligandet av denna princip.

Utskottet delar därför den uppfattning som framförs i flera av motionerna
att bidragssystemet bör ges en mer generell utformning. Systemet med
specialdestinering av bidrag bör därför minska i omfattning.

För att möjliggöra ett mer flexibelt och effektivt resursutnyttjande bör
bidragen till kommunerna ges utan villkor. Förutsättningarna i skattekraft
och kostnader varierar emellertid kraftigt kommunerna emellan. Bidragssystemet
bör därför främst inriktas på att utjämna dessa skillnader. Det
kommunala skatteutjämningssystemet bör således bibehållas och förstärkas.
Principen bör vara att bidragen inte skall påverkas av kommunala beslut om
verksamhetens inriktning och omfattning.

Utskottet tillstyrker därför yrkandena i motionerna att merparten av de
specialdestinerade bidragsformerna snarast avvecklas och att en större andel
av bidragsgivningen från staten till kommunerna sker inom ramen för ett
skatteutjämningssystem. Utskottet anser att regeringen bör ges i uppdrag att
snarast lägga fram förslag för riksdagen om en omläggning av statsbidragen i
denna riktning. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi223 (m)
yrkande 16 och Fi232 (fp) yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande avvägning mellan generella och specialdestinerade
bidrag

att riksdagen med avslag på motion 1987/88: Fi224 yrkande 4 och med
anledning av motionerna 1987/88:Fi223 yrkande 16 och 1987/88:Fi232
yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

FiU 1987/88:19

50

5. Skatteutjämningssystemet (mom. 3)

FiU 1987/88:19

Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Hugo Hegeland (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med "Utskottet
kommenterar” och på s. 35 slutar med ”Stina Gustavsson (c)” bort ha
följande lydelse:

I motionerna Fi223 (m) och Fi322 (c) avvisas förslaget till nya grundgarantier.
 I motion Fi223 (m) uttalas att förslaget är orättvist och inte har den
utjämnande effekt som det hävdas. Grundgarantierna bör enligt motionärerna
i princip ligga kvar på nuvarande nivå.

I motion Fi322 yrkas avslag på propositionens förslag till nytt kommunalt
skatteutjämningssystem. Motionärerna föreslår i stället ett grundgarantisystem
som för kommunerna i norra delen av landet i stort sett överensstämmer
med propositionens förslag medan den lägsta grundgarantin för kommunerna
och landstingen i södra delen föreslås vara oförändrad från 1988, dvs.
102 % av medelskattekraften. För några kommuner föreslås ytterligare
1 procentenhets höjning av grundgarantin.

I motion Fi232 (fp) understryks att grunden för det kommunala skattesystemet
skall vara skattekraften. Det underlag som regeringen redovisar som
skäl för sina förslag gäller emellertid endast skattesatsernas utveckling, vilket
motionärerna finner högst otillfredsställande. Motionärerna är dock villiga
att godta förslaget i propositionen som en provisorisk reform om ett
kompletterande underlag visar att förslaget i propositionen svarar mot
utvecklingen av kommunernas skatteunderlag.

Även i motionerna Fi301 av Bo Lundgren m.fl. (m), Fi323 av Rune
Backlund och Kersti Johansson (c) och Fi324 av Stina Gustavsson (c) avvisas
propositionens förslag till nytt skatteutjämningssystem.

I motion Fi224 av Alf Svensson (c) godtas med vissa justeringar förslaget i
propositionen som en provisorisk utformning av skatteutjämningssystemet.

Utskottet vill med anledning av propositionens förslag till nytt skatteutjämningssystem
och härtill hörande motionsyrkanden anföra följande.

För att ge möjlighet till god kommunal verksamhet över hela landet krävs
ett väl fungerande kommunalt skatteutjämningssystem. Detta skall utjämna
skillnader i de yttre förutsättningar som kommunerna inte själva kan påverka
i nämnvärd utsträckning. Det gäller i första hand skatteunderlag, befolkningssammansättning
och kostnadsläge, men däremot inte kostnadsskillnader
orsakade av olika standardnivåer på verksamheten eller misshushållning.
Därigenom ges landets alla kommuner rättvisa grundförutsättningar.

Den kommunala skattesatsen skall vara ett uttryck för den kommunala
självstyrelsen och spegla den avvägning mellan offentlig och enskild verksamhet
som kommunens befolkning väljer.

De stora utdebiteringsskillnader som förekommer trots den omfattande
utjämningen av skattekraft beror till betydande del på den politik som förs i
olika kommuner. En del kommuner för en medveten högskattepolitik, till
inte ringa del uppmuntrade av de incitament som det nuvarande skatteutjämningssystemet
har medfört.

I likhet med vad som framhålls i motion Fi223 (m) måste enligt utskottets
mening regeringens förslag till förändringar av grundgarantin, där den i vissa

fall utan sakliga skäl höjs för vissa kommuner och sänks för andra, bestämt
avvisas. Det råder ingen tvekan om att förslaget i flera delar är orättvist och
inte har den utjämnande effekt som hävdas i propositionen.

Utskottet vill understryka att skatteutjämningen inte får urholkas, utan
den måste i stället stärkas. Skatteutjämningssystemet skall vara objektivt och
rättvist och i huvudsak grundas på faktiska skillnader i olika kommuners
skatteunderlag och opåverkbara kostnadsnivåer.

Skatteutjämningsbidraget får inte stimulera till skattehöjningar. Som
utskottet ser det är det positivt att regeringen nu föreslår ett tak för vilken
högsta skattesats som får ligga till grund för beräkningarna, men enligt
utskottets mening är detta inte tillräckligt. Utskottet vill därför förorda ett
system där skatteutjämningsbidraget beräknas utifrån en enhetlig skattesats,
vilken bör vara 16 kr. för kommunerna, 13:50 kr. för landstingen och
29:50 kr. för landstingsfri kommun. För kommuner med hög utdebitering
kan bidraget komma att minskas. Dessa kommuner bör kompenseras i
motsvarande mån genom en höjd grundgaranti. Regeringens förslag innebär
att endast kommuner i de norra delarna av landet som har högre skattesatser
skall kompenseras.

För att stimulera kommunerna att sänka skatterna bör kommuner med
särskilt hög utdebitering, över 17 kr., få extra skatteutjämningsbidrag. Detta
extra skatteutjämningsbidrag skall utbetalas med 50 % av skattesänkningen
ned till 17 kr. det år skattesänkningen genomförs. Därigenom ger skatteutjämningen
ett incitament för lägre skattesatser och minskade utdebiteringsskillnader
mellan olika kommuner. Detta är särskilt motiverat av att
skatteutjämningssystemet hittills stimulerat höjningar, vilket pressat upp de
kommunala skattesatserna.

Den tekniska uppbyggnaden av skatteutjämningssystemet bör i stort
bibehållas. Grundgarantierna bör ligga kvar på nuvarande nivå med
undantag av den korrigering som bör ske för kommuner med över 16 kr. resp.
13:50 kr. i utdebitering. Nu gällande spärregler bibehålls.

Vad gäller tekniken för beräkningar av skillnader i kostnader för
åldersstruktur och social struktur accepterar utskottet förslaget i propositionen
med vissa undantag. Kostnader för barnomsorg bör uteslutande
beräknas med utgångspunkt från antalet barn i berörda åldrar. Något
hänsynstagande till den faktiska utbyggnaden av den kommunala barnomsorgen
bör inte ske.

Förslaget i propositionen om bidrag för befolkningsminskning accepteras
av utskottet, liksom att faktorn kostnad för socialbidrag skall omfatta hela
antalet hushåll som får socialbidrag.

Det av utskottet här föreslagna skatteutjämningssystemet innebär att
utbetalade bidrag kommer att öka något. Storleken kommer till viss del att
bero på hur mycket skattesatserna sänks i högskattekommuner.

Sammanfattningsvis föreslår utskottet följande ändringar i systemet för
kommunal skatteutjämning:

1. Skatteutjämningsavgiften och den särskilda skatteutjämningsavgiften
(Robin Hood-skatten) skall avvecklas fr.o.m. 1989.

2. Skatteutjämningsbidrag skall beräknas efter en bestämd skattesats: 16
kr./skr. för primärkommun, 13:50 kr. för landsting och 29:50 kr. för

FiU 1987/88:19

52

landstingsfri kommun. Kompensation genom högre grundgaranti skall avse
hela landet.

3.1 övrigt bör nuvarande grundgarantinivåer inkl. spärregler bibehållas.

4. Primärkommuner med särskilt hög utdebitering - över 17 kr./skr. - som
sänker skatten får samma år ett extra skatteutjämningsbidrag med 50 % av
skattesänkningen ner till denna gräns.

5. Faktorn kostnader för barnomsorg beräknas enbart med utgångspunkt i
antalet barn i berörda åldrar.

6. Vad gäller beräkning i övrigt av kostnader för ålders- och socialstruktur
inkl. tillägg för stor befolkningsminskning accepteras regeringens förslag.

Utskottet vill i detta sammanhang också betona vikten av att riksdagen begär
förslag till förändringar av skatteutjämningssystemet i sådan tid att förändringarna
kan träda i kraft fr.o.m. den 1 januari 1989.

Med hänvisning till vad utskottet här anfört yrkar utskottet bifall till
motion Fi223 (m) yrkandena 8 och 11, Fi301, Fi322 (c) yrkande 1 samt Fi323
och att riksdagen därvid ger regeringen till känna vad utskottet anfört med
anledning av dessa motionsyrkanden. Av det anförda följer att propositionens
förslag till nytt skatteutjämningssystem avstyrks liksom motionerna
Fi224 yrkande 5 och Fi324 yrkande 11.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande skatteutjämningssystemet
att riksdagen med avslag på proposition 1987/88:100 bilaga 9 Litt. E
mom. 1 i denna del och motionerna 1987/88:Fi224 yrkande 5 och
1987/88:Fi324 yrkande 1 samt med bifall till motionerna 1987/88:Fi223
yrkandena 8 och 11, 1987/88:Fi301, 1987/88:Fi322 yrkande 1 och
1987/88:Fi323 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

6. Skatteutjämningssystemet (mom. 3)

Gunnar Björk och Rolf Kenneryd (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ”Utskottet
kommenterar” och på s. 35 slutar med ”Stina Gustavsson (c)” bort ha
följande lydelse:

I motionerna Fi223 (m) och Fi322 (c) avvisas förslaget till nya grundgarantier.
 I motion Fi223 (m) uttalas att förslaget är orättvist och inte har den
utjämnande effekt som det hävdas. Grundgarantierna bör enligt motionärerna
i princip ligga kvar på nuvarande nivå.

I motion Fi322 av Stig Josefson m.fl. (c) yrkas avslag på propositionens
förslag till nytt kommunalt skatteutjämningssystem. Motionärerna föreslår i
stället ett grundgarantisystem som för kommunerna i norra delen av landet i
stort sett överensstämmer med propositionens förslag medan den lägsta
grundgarantin för kommunerna och landstingen i södra delen föreslås vara
oförändrad från 1988, dvs. 102 % av medelskattekraften. För några kommuner
föreslås ytterligare 1 procentenhets höjning av grundgarantin. Motionärernas
förslag till justeringar innebär att skatteutjämningssystemet tillförs
ytterligare 1 miljard kronor för år 1989.

FiU 1987/88:19

53

I motion Fi232 (fp) understryks att grunden för det kommunala skattesystemet
skall vara skattekraften. Det underlag som regeringen redovisar som
skäl för sina förslag gäller emellertid endast skattesatsernas utveckling, vilket
motionärerna finner högst otillfredsställande. Motionärerna är dock villiga
att godta förslaget i propositionen som en provisorisk reform om ett
kompletterande underlag visar att förslaget i propositionen svarar mot
utvecklingen av kommunernas skatteunderlag.

Även i motion Fi224 av Alf Svensson (c) godtas med vissa justeringar
propositionens förslag.

I motionerna Fi301, Fi323 och Fi324 avvisas förslaget i propositionen
samtidigt som motionärerna kräver ett mer rättvist skatteutjämningssystem.

Regeringens motiv för att nu föreslå ändringar av de regler som är styrande
för skattekraftsutjämningen är huvudsakligen förknippade med skillnaderna
i skattesats. Dessa ändringar aktualiseras utan att de bakomliggande
orsakerna till skattesatsskillnaderna närmare utretts och analyserats. Som
stöd för ändringarna åberopas ett allmänt uttalande.

Utjämningssystemet föreslås ändras så att man inom en nominellt
oförändrad medelsram uppnår en utjämnande effekt på skattesatserna.

Utskottet finner detta tillvägagångssätt minst sagt anmärkningsvärt.
Skattekraftsutjämningen har utgått från principen att endast faktorer som
inte kan påverkas av kommunerna skall styra behovet av medel för
skattekraftsutjämnande ändamål. Denna princip har för övrigt fastlagts av
den socialdemokratiska partikongressen. Det är därför förvånande att
förslagen till förändringar enbart sker med utgångspunkt från aktuella
skattesatser. Om de aktuella skattesatserna skall vara vägledande för de
fortlöpande reformerna inom skattekraftsutjämningen kommer krav att
resas på ständiga ändringar av grundgarantierna. Inte minst av den anledningen
är en utredning och grundlig analys av de faktorer som utlöser
standardskillnader och skillnader i skattesats angelägen.

Utskottet anser sammanfattningsvis att förslaget till nytt skatteutjämningssystem
bör avslås av riksdagen. I stället bör en snabbutredning
genomföras så att en reform av den kommunala skattekraftsutjämningen kan
träda i kraft samtidigt med den aviserade skattereformen.

Utskottet vill också bestämt avvisa regeringens sätt att finansiera de
föreslagna förändringarna.

Det är stötande att de nödvändiga förbättringar som föreslås för vissa
kommuner/landsting skall finansieras genom en försämring av de kommunalekonomiska
villkoren för kommuner med låg egen skattekraft. Dessa
kommuner har dessutom ofta små specialdestinerade bidrag från staten.

För att eliminera den obalans och orättvisa som uppstår mellan kommunerna
om regeringsförslaget genomförs föreslår utskottet att följande regler
skall gälla för skattekraftsutjämningen 1989. Regelsystemet överensstämmer
med det som presenteras i motion Fi322 (c).

- Grundgaranti. Nu gällande lägsta grundgaranti på 102 % av medelskattekraften
bibehålls för såväl kommuner som landsting.

- Tillägg eller avdrag för ogynnsam resp. gynnsam åldersstruktur. De regler
som föreslås gälla enligt propositionen godtas.

FiU 1987/88:19

54

- Tillägg för stor befolkningsminskning. De regler som föreslås gälla enligt
propositionen godtas.

- Skattesatsens inverkan på utjämningsbidraget. I avvaktan på underlag och
förslag från den snabbutredning som utskottet föreslår godtas övergångsvis
att bidragsberäkningen grundas på den egna skattesatsen men att tak
sätts till 16 kr./skr. för kommunerna, 13:50 kr./skr. för landstingen och
till 29:50 kr./skr. för de kommuner som inte ingår i landsting.

- Spärregler. Förslaget enligt propositionen godtas.

Eftersom kommunerna genom här redovisade förslag kompenseras för de
stora bidragsminskningar som regeringsförslaget leder till behövs i princip
ingen särskild kompensation för utdebiteringshöjning över 50 öre. Återstående
belopp i särskilt skatteutjämningsbidrag kan förbehållas kommuner
som på grund av egen låg skattekraft och i övrigt bekymmersamma
förhållanden behöver extra skatteutjämningsbidrag under 1989.

Utskottet tillstyrker med det anförda förslaget i motion Fi322.

Utskottet avstyrker därmed förslaget i propositionen till nya grundgarantier
liksom motionerna Fi223 (m) yrkande 11, Fi224 yrkande 5 och Fi324
yrkande 1. Yrkandena om avslag på propositionen i motionerna Fi223 (m)
yrkande 8, Fi301 och Fi323 tillstyrks därför av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande skatteutjämningssystemet
att riksdagen med avslag på proposition 1987/88:100 bilaga 9 Litt. E
mom. 1 i denna del och motionerna 1987/88:Fi223 yrkande 11,
1987/88:Fi224 yrkande 5 samt 1987/88:Fi324 yrkande 1 och med bifall
till motionerna 1987/88:Fi223 yrkande 8,1987/88:Fi301,1987/88:Fi322
yrkande 1 och 1987/88:Fi323 godkänner vad utskottet anfört,

7. Skatteutjämningssystemet (mom. 3 motiveringen)

Anne Wibble och Margitta Edgren (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ”Sorn
framgått” och på s. 33 slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör en genomgripande reform av skatteutjämningssystemet
genomföras där effekterna av de specialdestinerade bidragen
vägs samman med effekterna av skatteutjämningsbidragen. I avvaktan på en
sådan reform kan utskottet som en provisorisk lösning i huvudsak godta
förslaget i propositionen med vissa justeringar av grundgarantierna för några
kommuner. Utskottet återkommer till denna fråga senare i betänkandet.

Utskottets ställningstagande till förslaget i propositionen om ett nytt
skatteutjämningssystem innebär att motionerna Fi223 (m) yrkandena 8 och
11 samt Fi322 (c) yrkande 1 avstyrks.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”i skatteutjämningssystemet” bort utgå.

FiU 1987/88:19

55

8. Utredningar angående skatteutjämningssystemet (mom. 4) FiU 1987/88:19

Anne Wibble (fp), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Gunnar Björk
(c), Hugo Hegeland (m), Margitta Edgren (fp) och Rolf Kenneryd (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med ”Skatteutjämningskommittén”
och på s. 36 slutar med ”aktuella motionsyrkanden” bort
ha följande lydelse:

Utskottet anser att hela det statliga kommunbidragssystemet bör läggas
om. Större delen av de specialdestinerade bidragen bör slås samman till ett
fåtal generella bidrag. Omfattningen skall bestämmas av faktorer som
kommunerna inte själva kan påverka såsom skattekraft, åldersstruktur och
geografiska faktorer. Därigenom ökar kraftigt kommunernas möjligheter att
disponera medlen fritt inom gällande lagar och regleringar. Utskottet
föreslår att en snabbutredning genomförs så att en reform av den kommunala
beskattningen kan träda i kraft samtidigt som den väntade skattereformen.

Vad utskottet här anfört om en snabbutredning av skatteutjämningssystemet
med anledning av motionerna Fi303, Fi307, Fi313 och Fi322 yrkande 3
bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande utredningar angående skatteutjämningssystemet

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Fi303, 1987/
88:Fi307, 1987/88:Fi313 och 1987/88:Fi322 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Skatteutjämningsbidrag för enskilda kommuner (mom. 5)

Under förutsättning av bifall till reservation 5

Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Hugo Hegeland (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ”Propositionens
förslag” och på s. 38 slutar med "och Fi322 yrkande 2” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening bör propositionens förslag till ändrat skatteutjämningssystem
inte genomföras. Detta ställningstagande innebär att förutsättningarna
för motionärernas krav inte längre föreligger. De behöver
därför inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande skatteutjämningsbidrag för enskilda kommuner

att riksdagen avslår proposition 1987/88:100 bilaga 9 Litt. E mom. 1 i
denna del och motionerna 1987/88:Fi309, 1987/88:Fi310, 1987/
88:Fi311, 1987/88:Fi312, 1987/88:Fi314, 1987/88:Fi315, 1987/

88:Fi316, 1987/88:Fi317, 1987/88: Fi318, 1987/88:Fi319, 1987/

88:Fi320, 1987/88:Fi321 och 1987/88:Fi322 yrkande 2,

56

10. Skatteutjämningsbidrag för enskilda kommuner (mom. 5)

Anne Wibble och Margitta Edgren (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 37 slutar med ”motion Fi320” bort ha följande lydelse:
Utskottet godtar de i propositionen föreslagna nivåerna på grundgarantierna
med undantag för fyra kommuner i Göteborgs och Bohus län. I
motionerna Fi317, Fi319 och Fi320 föreslås höjda grundgarantier för vissa
kommuner i gränszonen mellan södra och norra Sverige. Enligt utskottets
mening är emellertid de skäl som anförs liknande vad som anförts av flera
andra kommuner i södra Sverige, och utskottet kan därför ej biträda en
isolerad förändring i Västmanlands och Örebro län. I Bohuslän däremot är
gränsproblemen enligt propositionens förslag både större och annorlunda.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ”Genom det”
och på s. 38 slutar med ”till riksdagen” bort ha följande lydelse:
Kostnaderna för höjda grundgarantier i Bohuslän är för helår ca 7 milj. kr.
varav hälften belastar budgetåret 1988/89. Utskottet anser att denna summa
bör avräknas från de föreslagna extra skatteutjämningsbidragen.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med ”Det
ankommer” och slutar med ”Fi322 yrkande 2” bort ha följande lydelse:
Det ankommer på regeringen efter hörande av skatteutjämningsnämnden
att föreslå och fördela de extra skatteutjämningsbidragen.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Fi309, Fi310, Fi311,
Fi312, Fi314, Fi316, Fi317, Fi318, Fi319, Fi320, Fi321 och Fi322 yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande skatteutjämningsbidrag för enskilda kommuner
att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:100 bilaga 9 Litt.
E mom. 1 i denna del samt med avslag på motionerna 1987/88:Fi309,
1987/88:Fi310, 1987/88:Fi311, 1987/88:Fi312, 1987/88:Fi314, 1987/
88:Fi315, 1987/88:Fi316, 1987/88: Fi317, 1987/88:Fi318, 1987/

88:Fi319, 1987/88:Fi320, 1987/88:Fi321 och 1987/88:Fi322 yrkande 2
godkänner vad utskottet anfört,

11. Skatteutjämningsbidrag för enskilda kommuner (mom. 5)
Under förutsättning av bifall till reservation 6
Gunnar Björk och Rolf Kenneryd (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ”Propositionens
förslag” och på s. 38 slutar med ”och Fi322 yrkande 2” bort ha följande
lydelse:

Utskottet biträder det förslag till grundgarantier för år 1989 som framläggs
i motion Fi322 (c). Förslagen till grundgarantier överensstämmer till stor del
med övriga här framförda motionsyrkanden. Motionärernas önskemål är
därmed tillgodosedda. Utskottets ställningstagande innebär således att

FiU 1987/88:19

57

motionärernas yrkanden inte behöver föranleda någon ytterligare åtgärd
från riksdagens sida.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande skatteutjämningsbidrag för enskilda kommuner

att riksdagen med avslag på proposition 1987/88:100 bilaga 9 Litt. E
mom. 1 i denna del och med anledning av motionerna 1987/88:Fi309,
1987/88:Fi310, 1987/88:Fi311, 1987/88:Fi312, 1987/88:Fi314, 1987/
88:Fi315, 1987/88 :Fi316, 1987/88: Fi317, 1987/88 :Fi318, 1987/
88:Fi319,1987/88:Fi320 och 1987/88:Fi321 samt med bifall till motion
1987/88:Fi322 yrkande 2 godkänner vad utskottet anfört,

12. Lag om skatteutjämningsbidrag (morn. 6)

Under förutsättning av bifall till reservation 5

Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Hugo Hegeland (alla m) anser att
utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande lag om skatteutjämningsbidrag
att riksdagen

dels avslår i proposition 1987/88:100 bilaga 9 Litt. E mom. 1 framlagt
förslag till lag om skatteutjämningsbidrag,

dels avslår i proposition 1987/88:100 bilaga 9 Litt. E mom. 3 framlagt
förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.,

13. Lag om skatteutjämningsbidrag (mom. 6)

Under förutsättning av bifall till reservation 10

Anne Wibble och Margitta Edgren (båda fp) anser att utskottets hemställan
under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande lag om skatteutjämningsbidrag
att riksdagen

dels antar i proposition 1987/88:100 bilaga 9 Litt. E mom. 1 framlagt
förslag till lag om skatteutjämningsbidrag med den ändringen att 4 §
erhåller av reservanterna i bilaga 2 framlagt förslag till lydelse,
dels antar i proposition 1987/88:100 bilaga 9 Litt. E mom. 3 framlagt
förslag till lagom ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.,

14. Lag om skatteutjämningsbidrag (mom. 6)

Under förutsättning av bifall till reservation 11

Gunnar Björk och Rolf Kenneryd (båda c) anser att utskottets hemställan
under 6 bort ha följande lydelse:

FiU 1987/88:19

58

6. beträffande lag om skatteutjämningsbidrag
att riksdagen

dels antar i proposition 1987/88:100 bilaga 9 Litt. E mom. 1 framlagt
förslag till lag om skatteutjämningsbidrag med den ändringen att 3 och
4 §§ erhåller av reservanterna i bilaga 3 framlagt förslag till lydelse,
dels antar i proposition 1987/88:100 bilaga 9 Litt. E mom. 3 framlagt
förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.,

15. Omfattningen av de extra skatteutjämningsbidragen
(mom. 7)

Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Hugo Hegeland (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med ”Mot
bakgrund” och slutar med ”yrkande 8” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en generell neddragning bör göras av överföringarna
till kommunerna. Neddragningen bör, såsom föreslås i motion Fi223 (m),
avpassas så att den kommunala konsumtionen hålls på en oförändrad nivå
under de närmaste åren. För att kompensera de kommuner som kan komma
att hamna i en besvärlig ekonomisk situation till följd av dessa ändrade
förutsättningar bör extra skatteutjämningsbidrag utgå.

Vidare anser utskottet, i likhet med vad som föreslås i motion Fi223 (m),
att de kommuner som har en utdebitering som är högre än 17:00 kr./skr. och
som sänker sin skatt, bör få ett bidrag för detta motsvarande hälften av
skattebortfallet ned till 17:00 kr. Bidraget bör utgå i form av extra
skatteutjämningsbidrag.

Till följd av dessa förslag bör ytterligare 500 milj. kr. anvisas som extra
skatteutjämningsbidrag för år 1989. Utskottet tillstyrker med det anförda
motion Fi223 yrkande 12, vilket innebär att utskottet avstyrker motion Fi232
yrkande 8 enligt vilken endast 300 milj. kr. föreslås i höjning av de extra
skatteutjämningsbidragen.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande omfattningen av de extra skatteutjämningsbidragen
att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Fi232 yrkande 8 och med
bifall till motion 1987/88:Fi223 yrkande 12 bemyndigar regeringen att
utge kompensation till kommuner och landstingskommuner för år
1989 i form av extra skatteutjämningsbidrag i enlighet med vad
utskottet anfört,

16. Omfattningen av de extra skatteutjämningsbidragen
(mom. 7)

Anne Wibble och Margitta Edgren (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med ”Mot
bakgrund” och slutar med ”yrkande 8” bort ha följande lydelse:

FiU 1987/88:19

59

Utskottet anser, såsom föreslås i motion Fi232 (fp), att vissa neddragningar
bör göras av överföringarna till kommunerna. Neddragningen bör
avpassas så att den kommunala konsumtionstillväxten begränsas till 1 % för
år 1989. För att kompensera de kommuner som kan komma att hamna i en
besvärlig ekonomisk situation till följd av dessa ändrade förutsättningar bör
extra skatteutjämningsbidrag utgå.

Till följd härav bör ytterligare 300 milj. kr. anvisas som extra skatteutjämningsbidrag
för år 1989. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi232
yrkande 8, vilket innebär att utskottet avstyrker motion Fi223 yrkande 12
enligt vilken 500 milj. kr. föreslås i höjning av de extra skatteutjämningsbid
rågen.

Utskottet föreslår dessutom att grundgarantinivåerna skall höjas för
Strömstads, Munkedals, Tanums och Sotenäs kommuner i norra Bohuslän
från 100 % enligt propositionen till 102 %. Kostnaden härför, ca 7 milj. kr.,
bör avräknas från de föreslagna extra skatteutjämningsbidragen.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande omfattningen av de extra skatteutjämningsbidragen
att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Fi223 yrkande 12 och med
bifall till motion 1987/88:Fi232 yrkande 8 bemyndigar regeringen att
utge kompensation till kommuner och landstingskommuner för år
1989 i form av extra skatteutjämningsbidrag i enlighet med vad
utskottet anfört,

17. Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m.
(mom. 9)

Under förutsättning av bifall till reservation 15

Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Hugo Hegeland (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med ”1
budgetpropositionen” och slutar med ”av utskottet” bort ha följande
lydelse:

I budgetpropositionen föreslås att till skatteutjämningsbidrag till kommuner
m.m. förbudgetåret 1988/89 anvisas ett förslagsanslag av 14 511 milj. kr.
Utskottet anser, i likhet med vad som föreslås i motion Fi223, att för år 1989
bör det extra skatteutjämningsbidraget ökas med 800 milj. kr. Med hänsyn
härtill bör anslaget beräknas till 14 911 milj. kr.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna
m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:100 bilaga 9 punkt
E 1 mom. 2 och med bifall till motion 1987/88:Fi223 yrkande 13 till
Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. för budgetåret 1988/89
under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av
14 911 000 000 kr.,

FiU 1987/88:19

60

18. Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m.
(mom. 9)

Under förutsättning av bifall till reservation 16

Anne Wibble och Margitta Edgren (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med ”1
budgetpropositionen” och slutar med ”av utskottet” bort ha följande
lydelse:

I budgetpropositionen föreslås att till skatteutjämningsbidrag till kommunerna
m.m. för budgetåret 1988/89 anvisas ett förslagsanslag av

14 511 milj. kr. Utskottet anser, med stöd av vad som anförs i motion Fi232,
att för år 1989 bör det extra skatteutjämningsbidraget ökas med 300 milj. kr.
Med hänsyn härtill bör anslaget beräknas till 14 661 milj. kr. Det innebär att
utskottet avstyrker motion Fi223 yrkande 13.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna
m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:100 bilaga 9 punkt
E 1 mom. 2 och med avslag på motion 1987/88:Fi223 yrkande 13 till
Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. för budgetåret 1988/89
under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av
14 661 000 000 kr.,

19. Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m.
(mom. 9)

Under förutsättning av bifall till reservation 11
Gunnar Björk och Rolf Kenneryd (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med ”1
budgetpropositionen” och slutar med ”av utskottet” bort ha följande
lydelse:

I budgetpropositionen föreslås att till skatteutjämningsbidrag till kommuner
m.m. förbudgetåret 1988/89 anvisas ett förslagsanslag av 14 511 milj. kr.
Utskottet anser att skatteutjämningssystemet bör utformas i enlighet med
vad som förslås i motion Fi322. Med hänsyn härtill bör anslaget beräknas till

15 041 milj. kr. Det innebär att utskottet avstyrker motion Fi223 yrkande

13.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna
m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:100 bilaga 9 punkt
E 1 mom. 2 och med avslag på motion 1987/88:Fi223 yrkande 13 till
Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. för budgetåret 1988/89
under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av
15 041 000 000 kr.,

FiU 1987/88:19

61

20. Skatteutjämningsavgift (mom. 10)

Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Hugo Hegeland (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med ”Av landets”
och slutar med ”yrkande 9” bort ha följande lydelse:

Skatteunderlaget från fysiska personer skall utgöra underlaget för den
skattefinansierade delen av kommunens verksamhet. Rundgång av bidrag
och avgifter mellan stat och kommuner måste undvikas. Därför bör inte
några statliga avgifter på skatteunderlaget förekomma. Ett system där
kommunerna betalar in skattepengar till staten, som sedan i sin tur betalar
tillbaka dem i form av riktade bidrag, är inte bara opraktiskt utan leder också
till en urgröpning av den kommunala självstyrelsen. Skatteutjämningsavgiften
bör därför enligt utskottets mening avvecklas i sin helhet.

Utskottet tillstyrker motion Fi223 (m) yrkande 9.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande skatteutjämningsavgift
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fi223 yrkande 9 antar
följande

Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1987:560) om
skatteutjämningsavgift

Härigenom föreskrivs att lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift skall
upphöra att gälla vid utgången av år 1988.

21. Särskild skatteutjämningsavgift (morn. 11)

Anne Wibble (fp), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Hugo Hegeland
(m) och Margitta Edgren (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”yrkande 9” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionerna Fi223 (m) och
Fi232 (fp) att den särskilda skatteutjämningsavgiften bör avvecklas. Det är
inte rimligt att de kommuner som bedriver en effektiv och mindre kostnadskrävande
verksamhet skall bestraffas av staten. Den särskilda skatteutjämningsavgiften,
 den s.k. Robin Hood-skatten, innebär att några kommuner
påförs en progressiv avgift. Det är emellertid kommunens invånare och
skattebetalare, inte kommunen, som betalar den särskilda skatteutjämningsavgiften.
 Invånare med låga inkomster i kommuner som drabbas av Robin
Hood-skatten kan härigenom få betala utgifterna för invånare med höga
inkomster i andra kommuner. Utskottet vill bestämt avvisa ett sådant
system.

Utskottet anser således att den progressiva skatteutjämningsavgiften bör
avskaffas och tillstyrker motionerna Fi223 (m) yrkande 10 och Fi232 (fp)
yrkande 9.

FiU 1987/88:19

62

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande särskild skatteuljämningsavgift
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Fi223 yrkande 10 och
1987/88:Fi232 yrkande 9 samt med avslag på i proposition 1987/88:100
bilaga 9 Litt. E mom. 2 framlagt förslag till lag om ändring i lagen
(1987:561) om särskild skatteutjämningsavgift antar följande

Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1987:561) om särskild
skatteutj ämningsavgift

Härigenom föreskrivs att lagen (1987:561) om särskild skatteutjämningsavgift
skall upphöra att gälla vid utgången av år 1988.

22. Särskild skatteutjämningsavgift (mom. 11)

Gunnar Björk och Rolf Kenneryd (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”yrkande 9” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör i avvaktan på en mer genomgripande
reform av skatteutjämningssystemet nu rådande regler för uttag av den
särskilda avgiften inte ändras. Utskottet avstyrker sålunda förslaget i
propositionen.

Med det anförda avstyrks även motionerna Fi223 (m) yrkande 10 och Fi232
(fp) yrkande 9.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande särskild skatteutjämningsavgift
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Fi223 yrkande 10 och 1987/
88:Fi232 yrkande 9 samt i proposition 1987/88:100 bilaga 9 Litt. E
mom. 2 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1987:561) om
särskild skatteutjämningsavgift,

23. Lag om kommunalt skattestopp (mom. 12)

Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Hugo Hegeland (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar med ”Utskottet har
vid” och slutar med ”yrkande 17” bort ha följande lydelse:

I motion Fi223 (m) begärs att kommunalt skattestopp införs under åren
1989 och 1990.

Utskottet anser att en minskning av statsbidragen till kommunerna inte får
leda till kommunalskattehöjningar. Sådant skulle motverka arbetet med att
återställa den finansiella balansen i den offentliga sektorn. Utskottet
förordar därför att ett lagstadgat kommunalskattestopp införs i enlighet med
vad som sägs i motion Fi223 (m).

FiU 1987/88:19

63

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande lag om kommunalt skattestopp
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fi223 yrkande 17 antar
följande

Förslag till
Lag om begränsning i kommuns och landstingskommuns rätt
att ta ut skatt för åren 1989 och 1990 m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Vid fastställande av skattesats för åren 1989 och 1990 får kommun eller
landstingskommun ej överskrida den skattesats som kommunen eller
landstingskommunen har bestämt för år 1988.

2 § Om särskilda förhållanden i kommun eller landstingskommun påkallar
det, får regeringen efter ansökan bevilja undantag från vad som sägs under
1 §. Ansökan inges till länsstyrelse för det år ansökan avser.

3 § Högre skattesats än vad som är medgivet enligt 1 § får ej tillämpas vid
debitering av kommunalskatt eller landstingsskatt för åren 1989 och 1990
enligt uppbördslagen (1953:272) eller vid utbetalning av sådan skatt för något
av dessa år enligt lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns
eller annan menighets utdebitering av skatt m.m., om ej regeringen beviljat
undantag enligt 2 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

24. Kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning
(mom. 13)

Anne Wibble (fp), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Gunnar Björk
(c), Hugo Hegeland (m), Margitta Edgren (fp) och Rolf Kenneryd (c) anser

dels att utskottets yttrande på s. 41 som börjar med ”Utskottet har i” och
slutar med ”propositionens förslag” bort ha följande lydelse:

Moderata samlingspartiet, folkpartiet och centern har i en gemensam
motion lämnat ett förslag om vårdnadsbidrag. Som en del av finansieringen
av vårdnadsbidraget föreslås att kommunerna inte skall ges något kompensationsbidrag
för avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att kompensationen för avskaffandet
av den kommunala företagsbeskattningen bör avskaffas. Detta bör
ske fr.o.m. år 1989. Utskottet avstyrker därför propositionens förslag i detta
avseende.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning att

riksdagen med anledning av proposition 1987/88:100 bilaga 9 punkt

FiU 1987/88:19

64

E 2 samt motionerna 1987/88:Fi220 yrkande 9 i berörd del och
1987/88:Fi223 yrkande 14 och med bifall till motion 1987/88:Fi232
yrkande 6 till Bidrag lill kommunerna med anledning av avskaffandet
av den kommunala företagsbeskattningen för budgetåret 1988/89
under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 440 000 000
kr.,

25. Kompensation för slopad kommunal garantibeskattning
(mom. 14)

Anne Wibble (fp), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Gunnar Björk
(c), Hugo Hegeland (m), Margitta Edgren (fp) och Rolf Kenneryd (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med ”Ett enigt” och
slutar med ”yrkande 7” bort ha följande lydelse:

Moderata samlingspartiet, folkpartiet och centern har i en gemensam
motion lämnat ett förslag om vårdnadsbidrag. Som en del av finansieringen
av vårdnadsbidraget föreslås att kommunerna inte skall ges något kompensationsbidrag
för avskaffandet av den kommunala garantibeskattningen.
Utskottet är av samma mening som motionärerna och anser att kompensation
för den slopade kommunala garantibeskattningen inte bör införas.
Utskottet avstyrker därför propositionens förslag i detta avseende och
tillstyrker motionerna Fi220 (c), Fi223 (m) och Fi232 (fp) i här aktuella
delar.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande kompensation för slopad kommunal garantibeskattning •

att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1987/
88:100 bilaga 9 punkt E 3 och med bifall till motionerna 1987/88:Fi220
yrkande 9 i berörd del, 1987/88:Fi223 yrkande 15 och 1987/88:Fi232
yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

26. Kostnadsanalys och konsekvensbeskrivning i propositioner
som medför kommunala kostnadsökningar (mom. 16)

Anne Wibble (fp), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Gunnar Björk
(c), Hugo Hegeland (m). Margitta Edgren (fp) och Rolf Kenneryd (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 43 slutar med ”motion Fi304” bort ha följande lydelse:

De nu uppräknade åtgärderna har uppenbarligen inte medfört en sådan
förbättring som motionärerna efterlyser vad avser analyser och konsekvensbeskrivningar
i propositioner som berör den kommunala sektorn. Riksdagen
bör därför med anledning av motion Fi304 som sin mening ge regeringen till
känna att sådana propositioner skall klart redovisa förslagens effekter för
den kommunala ekonomin.

FiU 1987/88:19

65

5 Riksdagen 1987188.5 sami. Nr 19

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande kostnadsanalys och konsekvensbeskrivning i propositioner
som medför kommunala kostnadsökningar
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Fi304 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

FiU 1987/88:19

66

Utskottets förslag
Moni. 6 i utskottets hemställan

Förslaget till lag om skatteutjämningsbidrag

4 § För kommun gäller följande skattekraft i procent av medelskattekraften
som grundgaranti.

Län Kommuner Grund garanti -

Stockholms

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Gotlands

Blekinge

Kristianstads

Malmöhus

Hallands

Göteborgs och

Bohus

Älvsborgs

Samtliga

Enköping, Håbo och Uppsala
Tierp och Östhammar
Älvkarleby
Samtliga

Finspång, Linköping, Mjölby, Motala,
Norrköping, Söderköping, Vadstena och
Ödeshög

Boxholm, Ydre och Åtvidaberg
Kinda

Valdemarsvik

Samtliga utom Aneby, Eksjö och Tranås
Aneby, Eksjö och Tranås
Alvesta, Ljungby, Markaryd, Växjö och
Älmhult

Lessebo, Tingsryd och Uppvidinge

Borgholm, Kalmar, Mönsterås, Mörbylånga,

Nybro och Oskarshamn

Emmaboda, Hultsfred, Torsås, Vimmerby

och Västervik

Högsby

Gotland

Samtliga

Samtliga

Samtliga

Samtliga

Göteborg, Härryda, Kungälv, Mölndal
och Partille

Munkedal, Sotenäs, Strömstad
och Tanum

Orust, Stenungsund och Tjörn
Lysekil och Uddevalla
Öckerö

Ale, Alingsås, Borås, Herrljunga, Lerum,
Mark, Mellerud, Svenljunga, Tranemo,
Trollhättan, Ulricehamn, Vårgårda och
Vänersborg

100

100

107

109

100

100

103

105

lil

100

103

100

105

100

103

105

117

105

100

100

100

100

102

103

105

lil

100

FiU 1987/88:19

Bilaga 1

67

Färgelanda och Lilla Edet 103 FiU 1987/88:19

Åmål 105 Bilaga 1

Bengtsfors och Dals-Ed 109

Skaraborgs Samtliga utom Gullspång och Karlsborg 100

Karlsborg 103

Gullspång 107

Värmlands Karlstad 105

Hammarö 107

Arvika, Eda, Filipstad, Forshaga, Grums,

Hagfors, Kil, Kristinehamn, Munkfors,

Storfors, Sunne, Säffle och Årjäng 109

Torsby 115

Örebro Hallsberg och Kumla 102

Örebro 103

Askersund och Laxå 105

Degerfors och Karlskoga 107

Hällefors, Lindesberg och Nora 109

Ljusnarsberg lil

Västmanlands Västerås 100

Arboga, Heby, Kungsör, Köping och Sala 102

Hallstahammar och Surahammar 105

Fagersta och Norberg 109

Skinnskatteberg lil

Kopparbergs Falun 105

Borlänge 107

Avesta, Ludvika, Smedjebacken och Säter 109

Gagnef, Hedemora, Leksand, Rättvik och Vansbro 111
Mora 113

Orsa 115

Malung 119

Älvdalen 139

Gävleborgs Gävle 105

Sandviken 107

Hofors, Hudiksvall, Nordanstig och Ockelbo lil
Bollnäs, Ovanåker och Söderhamn 113

Ljusdal 119

Västernorrlands Härnösand, Sundsvall och Timrå 115

Kramfors och Örnsköldsvik 117

Ånge 121

Sollefteå 127

Jämtlands Östersund 115

Berg och Bräcke 127

Krokom och Ragunda 129

Härjedalen 133

Åre 135

Strömsund 137

68

Västerbottens Umeå 117 FiU 1987/88; 19

Nordmaling, Robertsfors och Skellefteå 119 Bilagal

Vindeln och Vännäs 127

Bjurholm 129

Norsjö 133

Malå 135

Lycksele 137

Sorsele, Storuman och Vilhelmina 145

Dorotea och Åsele 149

Norrbottens Luleå och Piteå 127

Haparanda och Kalix 131

Boden och Älvsbyn 135

Arvidsjaur 139

Gällivare och Kiruna 143

Arjeplog, Jokkmokk, Överkalix och Övertorneå 145
Pajala 157

69

Reservanternas förslag
Reservation 13 (moni. 6) (fp)

Förslaget till lag om skatteutjämningsbidrag

4 § För kommun gäller följande skattekraft i procent av medelskattekraften
som grundgaranti.

Län Kommuner Grund garanti -

Stockholms Samtliga 100

Uppsala Enköping, Håbo och Uppsala 100

Tierp och Östhammar 107

Älvkarleby 109

Södermanlands Samtliga 100

Östergötlands Finspång, Linköping, Mjölby, Motala,

Norrköping, Söderköping, Vadstena och
Ödeshög 100

Boxholm, Ydre och Åtvidaberg 103

Kinda 105

Valdemarsvik lil

Jönköpings Samtliga utom Aneby, Eksjö och Tranås 100

Aneby, Eksjö och Tranås 103

Kronobergs Alvesta, Ljungby, Markaryd, Växjö och

Älmhult 100

Lessebo, Tingsryd och Uppvidinge 105

Kalmar Borgholm, Kalmar, Mönsterås, Mörbylånga,

Nybro och Oskarshamn 100

Emmaboda, Hultsfred, Torsås, Vimmerby
och Västervik 103

Högsby 105

Gotlands Gotland 117

Blekinge Samtliga 105

Kristianstads Samtliga 100

Malmöhus Samtliga 100

Hallands Samtliga 100

Göteborgs och Göteborg, Härryda, Kungälv, Mölndal

Bohus och Partille 100

Munkedal, Sotenäs, Strömstad
och Tanum 102

Orust, Stenungsund och Tjörn 103

Lysekil och Uddevalla 105

Öckerö 111

Älvsborgs Ale, Alingsås, Borås, Herrljunga, Lerum,

Mark, Mellerud, Svenljunga, Tranemo,

Trollhättan, Ulricehamn, Vårgårda och
Vänersborg 100

FiU 1987/88:19

Bilaga 2

70

Skaraborgs

Värmlands

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs

Gävleborgs

Västernorrlands

Jämtlands

Västerbottens

Färgelanda och Lilla Edet 103

Åmål 105

Bengtsfors och Dals-Ed 109

Samtliga utom Gullspång och Karlsborg 100

Karlsborg 103

Gullspång 107

Karlstad 105

Hammarö 107

Arvika, Eda, Filipstad, Forshaga, Grums,

Hagfors, Kil, Kristinehamn, Munkfors,

Storfors, Sunne, Säffle och Årjäng 109

Torsby 115

Hallsberg och Kumla 100

Askersund, Laxå och Örebro 103

Degerfors och Karlskoga 107

Hällefors, Lindesberg och Nora 109

Ljusnarsberg lil

Arboga, Heby, Kungsör, Köping, Sala och Västerås 100
Hallstahammar och Surahammar 105

Fagersta och Norberg 109

Skinnskatteberg lil

Falun 105

Borlänge 107

Avesta, Ludvika, Smedjebacken och Säter 109

Gagnef, Hedemora, Leksand, Rättvik och Vansbro lil
Mora 113

Orsa 115

Malung 119

Älvdalen 139

Gävle 105

Sandviken 107

Hofors, Hudiksvall, Nordanstig och Ockelbo lil

Bollnäs, Ovanåker och Söderhamn 113

Ljusdal 119

Härnösand, Sundsvall och Timrå 115

Kramfors och Örnsköldsvik 117

Ånge 121

Sollefteå 127

Östersund 115

Berg och Bräcke 127

Krokom och Ragunda 129

Härjedalen 133

Åre 135

Strömsund 137

Umeå 117

Nordmaling, Robertsfors och Skellefteå 119

Vindeln och Vännäs 127

Bjurholm 129

FiU 1987/88:19

Bilaga 2

71

Norsjö 133 FiU 1987/88:19

Malå 135 Bilaga 2

Lycksele 137

Sorsele, Storuman och Vilhelmina 145

Dorotea och Åsele 149

Norrbottens Luleå och Piteå 127

Haparanda och Kalix 131

Boden och Älvsbyn 135

Arvidsjaur 139

Gällivare och Kiruna 143

Arjeplog, Jokkmokk, Överkalix och Övertorneå 145
Pajala 157

72

Reservanternas förslag
Reservation 14 (moni. 6) (c)

Förslaget till lag om skatteutjämningsbidrag

3 § För landstingskommun gäller följande skattekraft i procent av medelskattekraften
som grundgaranti.

Landsting

Grund garanti -

Norrbottens läns landstingskommun 141

Västerbottens läns landstingskommun 129

Jämtlands läns landstingskommun 125

Västernorrlands läns landstingskommun 115

Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs läns landstingskommuner
107

Blekinge läns landstingskommun 105

Kalmar, Örebro och Västmanlands läns landstingskommuner 103

Övriga landstingskommuner 102

4 § För kommun gäller följande skattekraft i procent av medelskattekraften

som grundgaranti.

Län

Kommuner

Grund-

garanti

Stockholms

Samtliga

102

Uppsala

Enköping, Håbo och Uppsala

102

Tierp och Östhammar

107

Älvkarleby

109

Södermanlands

Samtliga

102

Östergötlands

Finspång, Linköping, Mjölby, Motala,

Norrköping, Vadstena och Ödeshög

102

Söderköping

103

Boxholm och Åtvidaberg

103

Ydre

104

Kinda

106

Valdemarsvik

lil

Jönköpings

Jönköping

Gislaved, Gnosjö, Värnamo,

102

Nässjö, Vetlanda, Vaggeryd och Sävsjö

103

Aneby, Eksjö och Tranås

104

Kronobergs

Alvesta, Ljungby, Markaryd, Växjö och

Älmhult

102

Lessebo, Tingsryd och Uppvidinge

106

Kalmar

Kalmar och Oskarshamn
Borgholm, Nybro, Mörbylånga och

102

Mönsterås

103

FiU 1987/88:19

Bilaga 3

73

Gotlands

Blekinge

Kristianstads

Malmöhus

Hallands

Göteborgs och
Bohus

Älvsborgs

Skaraborgs

Värmlands

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs

Emmaboda och Västervik 103

Hultsfred, Torsås och Vimmerby 104

Högsby 105

Gotland 117

Samtliga 105

Samtliga 102

Samtliga 102

Samtliga utom Hylte 102

Hylte 103

Göteborg, Härryda, Kungälv, Mölndal
och Partille 102

Munkedal, Sotenäs, Strömstad
och Tanum 103

Stenungsund 103

Orust och Tjörn 104

Lysekil och Uddevalla 105

Öckerö lil

Ale, Alingsås, Borås, Herrljunga, Lerum, Trollhättan,
 Ulricehamn, Vårgårda och Vänersborg 102
Mark, Mellerud, Svenljunga och Tranemo 103

Lilla Edet 103

Färgelanda 104

Åmål 105

Bengtsfors och Dals-Ed 109

Samtliga utom Gullspång och Karlsborg 102

Karlsborg 103

Gullspång 107

Karlstad 105

Hammarö 107

Arvika, Eda, Filipstad, Forshaga, Grums,

Hagfors, Kil, Kristinehamn, Munkfors,

Storfors, Sunne, Säffle och Årjäng 109

Torsby 115

Hallsberg och Kumla 102

Örebro 103

Askersund och Laxå 104

Degerfors och Karlskoga 107

Hällefors, Lindesberg och Nora 109

Ljusnarsberg lil

Arboga, Kungsör, Köping och Västerås 102

Heby och Sala 103

Hallstahammar och Surahammar 105

Fagersta och Norberg 109

Skinnskatteberg lil

Falun 105

Borlänge 107

Avesta, Ludvika, Smedjebacken och Säter 109

Vansbro lil

FiU 1987/88:19

Bilaga 3

74

Mora 113 FiU 1987/88:19

Malung 119 Bilaga 3

Älvdalen 139

Gävleborgs Gävle 105

Sandviken 107

Hofors, Hudiksvall, Nordanstig, Ockelbo,

Bollnäs, Ovanåker och Söderhamn 113

Ljusdal 119

Västernorrlands Härnösand, Sundsvall och Timrå 115

Kramfors och Örnsköldsvik 117

Ånge 121

Sollefteå 127

Jämtlands Östersund 115

Berg och Bräcke 128

Krokom och Ragunda 129

Härjedalen 133

Åre 135

Strömsund 137

Västerbottens Umeå 117

Skellefteå 119

Nordmaling och Robertsfors 120

Vindeln och Vännäs 127

Bjurholm 129

Norsjö 133

Malå 135

Lycksele 137

Sorsele, Stomman och Vilhelmina 145

Dorotea och Åsele 149

Norrbottens Luleå och Piteå 127

Haparanda och Kalix 131

Boden och Älvsbyn 135

Arvidsjaur 140

Gällivare och Kiruna 143

Arjeplog, Jokkmokk, Överkalix och Övertorneå 145
Pajala 157

75

Förteckning över tabeller och figurer

FiU 1987/88:19

Tabell 1 Den kommunala sektorns storlek år 1986 23

Tabell 2 Specialdestinerade statsbidrag till kommuner budgetåren
1985/86 och 1986/87 26

Tabell 3 Förslag till förändringar av transfereringar till och

från kommunsektorn år 1989 framlagda i partimotioner
i jämförelse med budgetpropositionen 28

Tabell 4 Den genomsnittliga sammanlagda utdebiteringen

år 1988, länsvis 31

Figur 1 Den totala offentliga och den statliga sektorns andel

av BNP 1950-1986 22

Figur 2 Utgifter och inkomster år 1986 för kommuner,

landsting, kyrkokommuner och kommunförbund .. 24

Figur 3 Den kommunala sektorns finansiering av driftkostnaderna
för olika verksamheter år 1986 24

Figur 4 Totala statsbidrag till kommuner och skatteut jämningsbidragets

del därav samt total kommunalskatt
åren 1982-1986 25

76

Innehåll

FiU 1987/88:19

Sammanfattning 1

Inledning 3

Propositionens hemställan och lagförslag 4

Motionsyrkandena 11

Propositionens förslag rörande skatteutjämningssystemet 15

Partimotionerna om skatteutjämningssystemet 17

Utskottet 21

Allmänt om kommunsektorns utveckling fram till år 1986 21

Kommunsektorns utveckling 1987-1989 26

Avvägning mellan generella och specialdestinerade bidrag 29

Skatteutjämningssystemet 30

Utredningar angående skatteutjämningssystemet 35

Skatteutjämningsbidrag för enskilda kommuner 36

Extra skatteutjämningsbidrag 39

Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna 39

Skatteutjämningsavgifter 40

Grundavgift 40

Särskild avgift 40

Kommunalt skattestopp 41

Kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning 41

Kompensation för slopad kommunal garantibeskattning 42

Övriga kommunalekonomiska frågor 42

Hemställan 43

Reservationer

1. De allmänna riktlinjerna för den kommunala ekonomin (mom. 1)

(m) 45

2. De allmänna riktlinjerna för den kommunala ekonomin (mom. 1)

(fp) 47

3. De allmänna riktlinjerna för den kommunala ekonomin (mom. 1)

(vpk) 48

4. Avvägning mellan generella och specialdestinerade bidrag (mom.

2)(m,fp,c) 49

5. Skatteutjämningssystemet (mom. 3) (m) 51

6. Skatteutjämningssystemet (mom. 3) (c) 53

7. Skatteutjämningssystemet (mom. 3 motiveringen) (fp) 55

8. Utredningar angående skatteutjämningssystemet (mom. 4) (m, fp,

c) 56

9. Skatteutjämningsbidrag för enskilda kommuner (mom. 5)(m).... 56

10. Skatteutjämningsbidragförenskildakomrhuner(mom.5)(fp) ... 57

11. Skatteutjämningsbidrag för enskilda kommuner (mom. 5) (c).... 57

12. Lagom skatteutjämningsbidrag (mom. 6) (m) 58

13. Lag om skatteutjämningsbidrag (mom. 6) (fp) 58

14. Lag om skatteutjämningsbidrag (mom. 6) (c) 58

15. Omfattningen av de extra skatteutjämningsbidragen (mom. 7) (m) 59

16. Omfattningen av de extra skatteutjämningsbidragen (mom. 7) FiU 1987/88:19

(fp) 59

17. Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. (mom.

9) (m) 60

18. Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. (mom.

9) (fp) 61

19. Anslag till skatteutjämningsbirag till kommunerna m.m. (mom. 9)

(c) 61

20. Skatteutjämningsavgift (mom. 10) (m) 62

21. Särskild skatteutjämningsavgift (mom. 11) (m, fp) 62

22. Särskild skatteutjämningsavgift (mom. 11) (c) 63

23. Lag om kommunalt skattestopp (mom. 12) (m) 63

24. Kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning (mom.

13) (m, fp, c) 64

25. Kompensation för slopad kommunal garantibeskattning (mom.

14) (m, fp, c) 65

26. Kostnadsanalys och konsekvensbeskrivning i propositioner som
medför kommunala kostnadsökningar (mom. 16)(m,fp,c) 65

Bilagor

1. Utskottets förslag till 4 § förslaget till lag om skatteutjämningsbidrag
(mom. 6 i hemställan) 67

2. Reservanternas förslag till 4 § förslaget till lag om skatteutjämningsbidrag
(reservation 13, fp) 70

3. Reservanternas förslag till 3 och 4 §§ förslaget till lag om skatteutjämningsbidrag
(reservation 14, c) 73

Förteckning över tabeller och figurer 76

78