Finansutskottets betänkande
1987/88:18
om anslag för budgetåret 1988/89 till riks
gäldskontoret(prop. 1987/88:100 bil. 17
punkterna B 1 och B 2)
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet riksgäldskontorets anslag för budgetåret
1988/89. Utskottet biträder riksgäldsfullmäktiges framställning och föreslår
att riksgäldskontoret anvisas dels 49,8 milj. kr. för kontorets förvaltningskostnader,
dels 61,6 milj. kr. för vissa kostnader vid emission av statslån
m.m.
Moderata samlingspartiets och vänsterpartiet kommunisternas företrädare
i utskottet begär i en gemensam reservation att myndighetsanslaget
begränsas till det s.k. huvudförslagets nivå, dvs. att anslaget skall utgå med
48,8 milj. kr.
I betänkandet ansluter sig utskottet också till fullmäktiges uppfattning att
riksgäldskontoret även i fortsättningen skall kunna bedriva kreditgivning till
vissa affärsverk. Utskottet behandlar också en motion om utökad kontroll av
handeln med premieobligationer. Motionen avstyrks av utskottet.
FEMTONDE HUVUDTITELN
Riksdagens myndigheter
1.Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader
Fullmäktige i riksgäldskontoret har i proposition 1987/88:100 bil. 17 under
punkt B 1 (s. 6-8) föreslagit riksdagen
1. att till Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader för budgetåret 1988/89
anvisa ett förslagsanslag av 49 786 000 kr.,
2. att godkänna vad fullmäktige anfört om fortsatt kreditgivning till
affärsverk.
Motionen
1987/88:Fi716 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen under
anslaget B 1 Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader, femtonde huvudtiteln,
anslår 48 790 000 kr.
1
JiL
FiU
1987/88:18
1 Riksdagen 1987188.5 sami. Nr 18
Utskottet
FiU 1987/88:18
Riksdagen antog under hösten 1987 som vilande vissa förslag till ändringar i
regeringsformen och riksdagsordningen (prop.1986/87:143, KU 1987/88:1).
Ändringsförslagen innebär bl.a. att huvudmannaskapet för riksgäldskontoret
skall föras över från riksdagen till regeringen fr.o.m. den 1 juli 1989.
Med hänsyn till tidpunkten för huvudmannaskapsförändringen har fullmäktige
valt att inte lägga fram ett treårigt budgetförslag. I stället har
framställningen begränsats till att avse budgetåret 1988/89. Fullmäktige har
inte heller velat föregripa en förestående utredning om riksgäldskontorets
organisation och föreslår därför att förvaltningskostnadsanslaget beräknas
med beaktande av inträffade pris- och löneförändringar men utan någon
2-procentig nedskärning av utgifterna.
I motion Fi716 (m) erinras om att finansutskottet tidigare föreskrivit att
riksgäldskontoret skall tillämpa de anvisningar som finansdepartementet
utfärdar för statsmyndigheternas anslagsframställningar. I enlighet härmed
borde en besparing om minst 2 % ha gjorts. Motionärerna begär därför att
anslaget minskas med 2 % till 48,8 milj. kr. för budgetåret 1988/89.
Utskottet får med anledning härav framhålla följande. Regeringen fastställer
varje år särskilda anslagsdirektiv som myndigheter under regeringen skall
följa när de utformar anslagsframställningen för efterföljande budgetår. På
riksdagsområdet utfärdar riksdagens förvaltningsstyrelse motsvarande direktiv
för den inre riksdagsförvaltningen samt för de mindre riksdagsverken.
För riksgäldskontoret, som formellt inte omfattas av dessa direktiv, har
finansutskottet angivit vissa allmänna anslagsdirektiv för efterföljande
budgetår. I likhet med föregående år har dessa direktiv regelmässigt lämnats
i det betänkande som utskottet årligen lägger fram om riksgäldskontorets
anslag.
Fullmäktiges nu aktuella anslagsframställning har med två undantag
utformats i enlighet med de direktiv som utskottet senast lade fast. Avstegen,
som i båda fallen motiverats av fullmäktige, innebär dels att medelsberäkningen
inte omspänner en treårsperiod, dels att anslaget inte har reducerats
med 2 %. I motion Fi716 (m) ifrågasätts inte den ettåriga budgetperioden.
Däremot kräver motionärerna att huvudförslaget skall tillämpas, dvs. att en
2-procentig reduktion skall göras av de äskade medlen.
I och med att riksdagen numera som vilande antagit ett förslag om ändrat
huvudmannaskap för riksgäldskontoret har även utskottet förståelse för att
fullmäktige valt att begränsa sin framställning till att avse endast budgetåret
1988/89. En sådan avgränsning ter sig lämplig inte minst mot bakgrund av att
den förestående ändringen av huvudmannaskapet också har aktualiserat
behovet av en översyn av riksgäldskontorets organisation. Enligt vad
utskottet inhämtat kommer inom kort en utredningsman att tillkallas för en
sådan översyn.
Det får förutsättas att man vid denna utredning noga prövar resursbehovet
inom riksgäldskontorets olika verksamhetsområden. Det får också förutsättas
att utredningen genomförs snabbt. Under dessa omständigheter framstår
det som rimligt att inte nu föregripa resultatet av översynen. Utskottet kan
således acceptera riksgäldsfullmäktiges uppfattning att kontorets resurser
tills vidare bör behållas på i huvudsak nuvarande nivå och biträder
fullmäktiges förslag till medelsberäkning. Med det anförda avstyrker utskottet
samtidigt bifall till motion Fi716 (m).
Riksgäldskontoret svarar sedan några år tillbaka för kreditgivningen till vissa
affärsverk. Verksamheten bedrivs på uppdragsbasis. Kreditgivningen belastar
inte statsbudgeten, men riksgäldskontorets upplåning för detta ändamål
redovisas som statsskuld. I enlighet med riksdagens tidigare beslut har
riksgäldskontoret utvärderat sin del av verksamheten. Utvärderingen redovisas
i en bilaga till fullmäktiges anslagsframställning. I budgetpropositionen
lämnas ett sammandrag av det resultat som framkommit.
Kreditgivningen har omfattat statens järnvägar (SJ) och luftfartsverket
som båda kunnat låna medel hos riksgäldskontoret för såväl investeringar
som rörelsekapitalbehov. Sedermera har också sjöfartsverket givits samma
möjligheter.
Utvärderingen visar att kreditgivningen fungerat bra och gett berörda
affärsverk lägre kostnader än om de ordnat sin kapitalanskaffning på annat
sätt. Jämförelser, som grundar sig på upplåningskostnaderna under 1987,
visar t.ex. att SJ vid en egen upplåning på den öppna marknaden sannolikt
skulle ha fått betala ytterligare minst 0,25 procentenheter för sin korta
upplåning och ytterligare minst 0,55 procentenheter för sin långa upplåning.
Därtill kommer kostnader för provision, marknadsföring, tryckning, registrering
m.m. samt personalkostnader. Riksgäldskontoret konstaterar sammanfattningsvis
att upplåning hos kontoret är billigare för verken än både
egen upplåning och upplåning i bank. Enligt kontoret blir också den
samhällsekonomiska kostnaden högre om myndigheterna/affärsverken finansierar
sina projekt på annat sätt än via riksgäldskontoret.
Fullmäktige anser mot denna bakgrund att verksamheten bör fortsätta i
huvudsak efter samma linjer som hittills. Även andra låntagare, t.ex.
televerket, bör enligt fullmäktige i fortsättningen erbjudas lånerätt i riksgäldskontoret.
Utskottet vill för sin del anföra följande. Genom att affärsverken utnyttjar
riksgäldskontoret för sin upplåning uppkommer vissa stordriftsfördelar.
Riksgäldskontoret kan med sina upplåningsvolymer erhålla bättre lånevillkor
än enskilda myndigheter. Hos riksgäldskontoret finns också samlat en
kompetens som de enskilda verken i annat fall skulle få upphandla eller
utveckla på egen hand. Riksgäldskontoret har därigenom goda förutsättningar
att erbjuda krediter på konkurrenskraftiga villkor. Genom att riksgäldskontoret
svarar för upplåningen får man också en bättre överblick över
statsupplåningen, vilket ger statsmakterna ett bättre beslutsunderlag. Den av
riksgäldskontoret gjorda utvärderingen bekräftar dessa synpunkter. Utskottet
delar därför fullmäktiges uppfattning att riksgäldskontoret också i
fortsättningen bör bedriva denna typ av uppdragsverksamhet samt att även
andra låntagare bör kunna erbjudas lånerätt i riksgäldskontoret.
FiU 1987/88:18
3
Hemställan
FiU 1987/88:18
Utskottet hemställer
1. att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Fi716 och med bifall
till proposition 1987/88:100 bilaga 17 punkt B 1 moment 1 till
Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader för budgetåret 1988/89 anvisar
ett förslagsanslag av 49 786 000 kr.,
2. att riksdagen godkänner vad fullmäktige i riksgäldskontoret
anfört om fortsatt kreditgivning till affärsverk.
2. Riksgäldskontoret: Vissa kostnader vid emission av statslån
m.m.
Fullmäktige i riksgäldskontoret har under punkt B 2 (s. 8) föreslagit
riksdagen att till Riksgäldskontoret: Vissa kostnader vid emission av statslån
m.m. för budgetåret 1988/89 anvisa ett förslagsanslag av 61 600 000 kr.
Utskottet
Anslaget avser vissa externa kostnader för kontorets upplåningsverksamhet.
Det gäller bl.a. kostnader för prospekt, annonser, obligationspapper,
värdepapperstryck samt kostnader för att anlita advokatbyråer och konsulter
för utlandsupplåningen.
Medelsbehovet är avhängigt upplåningens inriktning och omfattning.
Kostnadsutfallet är också i hög grad beroende av faktureringstidpunkt.
Utskottet har inte någon erinran mot riksgäldsfullmäktiges medelsberäkning.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen till Riksgäldskontoret: Vissa kostnader vid emission av
statslån m.m. för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av
61 600 000 kr.
3. Kontroll av obligationshandel
I motion 1987/88:Fi712 av Bengt Silfverstrand (s) och Birthe Sörestedt (s)
föreslås att riksdagen skall ge regeringen till känna vad som anförs i motionen
om förslag till kontroll av obligationshandeln.
Utskottet
Motionärerna anser det vara hög tid att skärpa kontrollen av handeln med
premieobligationer för att åstadkomma en nödvändig sanering och för att
omöjliggöra skatteundandraganden.
Samma krav framförde de båda motionärerna vid förra riksmötet.
Utskottet (FiU 1986/87:17) uttalade då förståelse för de synpunkter som
motionärerna förde fram men avvisade samtidigt deras krav på registrering
och kontroll av obligationshandeln. En sådan registrering skulle, framhöll
utskottet, förändra obligationernas karaktär av innehavarskuldebrev. Dess- 4
utom visade en av riksskatteverket gjord utredning att kostnaderna för
enbart registrering vida skulle överstiga de vinster som kunde uppkomma
genom höjda taxeringar. Med hänsyn till att insatser av detta slag skulle bli
klart olönsamma från fiskal synpunkt var det enligt utskottet nödvändigt att
söka andra lösningar än allomfattande kontrollsystem för att komma till rätta
med de problem som motionärerna hade aktualiserat. Utskottet hänvisade
därvid till de kontrollmöjligheter som föreligger beträffande fondkommissionärernas
handel med premieobligationer och förutsatte vidare att riksgäldsfullmäktige
vid sina överväganden om framtida upplåningsformer skulle ha
sin uppmärksamhet riktad på dessa frågor. Med hänvisning härtill avstyrkte
utskottet motionen.
Motionärerna hävdar nu att spekulationerna på marknaden med det
omfattande skatteundandragande detta medför har fortsatt utan att samhället
vidtagit några åtgärder för att komma till rätta med problemen.
Utskottet vill med anledning härav ånyo erinra om att skattemyndigheterna
har möjlighet att göra stickprovskontroller med hjälp av de avräkningsnotor
som fondkommissionärer skall upprätta vid varje överlåtelse av premieobligationer.
Efterhandsgranskning av avräkningsnotor har redan använts
för sådana kontroller.
Därtill kommer att riksgäldskontoret vidtagit åtgärder för att begränsa de
problem som är förknippade med premieobligationshanteringen. Sålunda
skall numera vid köp av premieobligationer kunden fylla i en köpanmälan av
vilken framgår namn, adress och om kunden så vill personnummer.
Köpanmälan är ett köpbevis som kunden använder när han hämtar ut sina
obligationer och som återförsäljaren är skyldig att spara som underlag för sin
bokföring.
Riksgäldskontoret har också vidareutvecklat emissionstekniken för premieobligationer
i syfte att begränsa de emitterade volymerna och marknadsanpassa
villkoren vid emission för att motverka stora realisationsvinster eller
-förluster. Detta kom till uttryck vid emissionen av 1988 års första premielån,
då tilldelningen av obligationer begränsades till 25 obligationer per köpare
samtidigt som lånets storlek limiterats och räntenivån marknadsanpassats.
Utskottet förutsätter att riksgäldsfullmäktige intensifierar sina ansträngningar
att vidta åtgärder som på motsvarande sätt begränsar de problem som
är förknippade med handeln med premieobligationer. Med det anförda
avstyrker utskottet motion Fi712.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motion 1987/88:Fi712.
Stockholm den 24 mars 1988
På finansutskottets vägnar
Arne Gadd
FiU 1987/88:18
5
Närvarande: Arne Gadd (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren (s), Rune
Rydén (m), Lisbet Calner (s), Lars De Geer (fp), Filip Fridolfsson (m), Arne
Andersson i Gamleby (s), Gunnar Björk (c), Hans Petersson i Hallstahammar
(vpk), Arne Kjörnsberg (s), Hugo Hegeland (m), Marianne Carlström
(s), Rolf Kenneryd (c) och Leif Marklund (s).
Reservation
Punkt 1. Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader (mom. 1)
Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Hans Petersson i Hallstahammar
(vpk) och Hugo Hegeland (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med ”Riksdagen
antog" och på s. 3 slutar med ”motion Fi716 (m)” bort ha följande lydelse:
En majoritet av riksgäldsfullmäktige har föreslagit att det s.k. huvudförslaget
inte skall tillämpas vid beräkningen av riksgäldskontorets förvaltningskostnadsanslag
för budgetåret 1988/89. Fullmäktiges budgetförslag avviker
därmed från de anslagsdirektiv som en enig riksdag på förslag av ett lika enigt
finansutskott förra året lade fast för riksgäldskontoret (FiU 1986/87:17, rskr.
169). Som skäl för sin avvikelse åberopar fullmäktige att huvudmannaskapet
för riksgäldskontoret skall flyttas över från riksdagen till regeringen.
I motion Fi716 (m) erinras om de av riksdagen fastställda anslagsdirektiven
enligt vilka en besparing om minst 2 % borde ha gjorts. Motionärerna begär
därför att riksgäldsfullmäktiges äskanden reduceras med 2 % till
48,8 milj. kr. för budgetåret 1988/89.
Utskottet får för egen del anföra följande. Riksdagen har under senare år
föreskrivit att riksgäldskontoret skall tillämpa samma anslagsdirektiv som
finansdepartementet utfärdar för statsmyndigheternas anslagsframställningar.
Förebärande olika skäl har emellertid riksgäldskontoret varje år hävdat
att man för kontorets del bör göra avsteg från dessa principer. De angivna
skälen har i allmänhet dock saknat den bärighet som fordras för att kunna
biträdas. Utskottet har därför under de fem senaste åren nödgats jämka
riksgäldskontorets medelsberäkning i olika avseenden.
Med hänvisning till den förestående ändringen av huvudmannaskapet för
riksgäldskontoret begär nu en majoritet av riksgäldsfullmäktige att avsteg
från huvudförslaget ånyo skall göras för riksgäldskontorets del. Utskottet vill
därför erinra om att den tilltänkta förändringen är avsedd att genomföras den
1 juli 1989, dvs. vid en tidpunkt som infaller under budgetåret närmast efter
det som anslagsframställningen gäller.
Skall allvaret i statsmakternas strävan att åstadkomma besparingar inte bli
ifrågasatt måste givetvis riksgäldskontoret omfattas av samma besparingskrav
som gäller för andra myndigheter. Fullmäktige har inte redovisat något
egentligt skäl för varför detta inte skulle kunnna ske under nästa budgetår.
Att besparingskraven upprätthålls framstår som desto mer angeläget som
riksgäldskontoret redan nu anmält att man senare avser att återkomma med
en begäran om ytterligare medel på tilläggsbudget för bl.a. riksgäldskonto
-
FiU 1987/88:18
6
rets 200-årsjubileum. Utskottet biträder således det i motion Fi716 (m)
framförda kravet om att anslaget skall minskas med 2 % till 48,8 milj. kr.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:100 bilaga 17
punkt B 1 moment 1 och med bifall till motion 1987/88:Fi716 till
Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader för budgetåret 1988/89 anvisar
ett förslagsanslag av 48 790 000 kr.
Särskilda yttranden
1. Punkt 1. Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader (mom.
2)
Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Hugo Hegeland (alla m) anför:
Enligt vår mening är det från konstitutionella utgångspunkter felaktigt att
myndigheter underställda regeringen skall behöva anlita ett riksdagsorgan
för finansieringen av sina investeringar. Vi har därför tidigare avvisat att
riksgäldskontoret skall bedriva utlåning till affärsverken. Att vi nu inte
motsätter oss en fortsatt kreditgivning sammanhänger med att problemet
kommer att lösas i och med att regeringen den 1 juli 1989 övertar
huvudmannaskapet för riksgäldskontoret.
2. Punkt 3. Kontroll av obligationshandel
Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anför:
Det är självklart att handeln med premieobligationer skall underkastas en
lika ingående skattekontroll som t.ex. vanliga löntagardeklarationer. Skall
skattemoralen kunna upprätthållas kan inte fiskala lönsamhetskriterier
åberopas som skäl för att inte göra något. Att jag trots starka betänkligheter
anslutit mig till majoritetens avslagsyrkande på motionen beror på att
utskottet nu förutsätter att riksgäldsfullmäktige skall intensifiera sina
ansträngningar med att komma till rätta med de problem som är förknippade
med premieobligationshandeln.
FiU 1987/88:18
7