Finansutskottets betänkande
1987/88:12

om revision och effektivisering av den offentliga
sektorn (prop. 1987/88:100 bil. 15 civildepartementet,
delvis)

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet delar av civildepartementets bilaga i
budgetpropositionen. Här ingår avsnittet 3.1 om ledningen av den statliga
förvaltningen och avsnittet om revisionen, dvs. förslaget att slopa anmärkningsprocessen
och anslaget till riksrevisionsverket. Vidare behandlas anslagen
till civildepartementet m.m. och ytterligare några av departementets
myndigheter, nämligen kammarkollegiet, statens person- och adressregisternämnd
(SPAR), bidrag till Institutet för storhushållens rationalisering samt
anslaget till viss rationaliserings- och utvecklingsverksamhet.

I betänkandet behandlas tolv motionsyrkanden vilka samtliga avstyrks av
utskottet.

Följande sammanställning anger inom vilka ämnesområden företrädare
för moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet avlämnat reservationer.

Reservationer:

- Den offentliga sektorns förnyelse (m, fp).

- Decentralisering och förnyelse av den offentliga sektorn (c).

- Statens person- och adressregisternämnd (m, fp).

Inledning

1 betänkandet behandlar utskottet

dels proposition 1987/88:100 bilaga 15 Civildepartementet, i vad avser
Litt. A Civildepartementet m.m.,

Litt. B Statlig rationalisering och revision, statistik m. m. punkterna B 3,
B 4 och B 5 samt B 8 och B 9,

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna 1987/88:Fi215,
1987/88:Fi408, 1987/88: Fi412, 1987/88: Fi413, 1987/88:Fi416, 1987/88:Fi417,
1987/88:Fi418 yrkandena 1-3 och 1987/88:Fi501 yrkandena 1, 3 och 4.

FiU

1987/88:12

1 Riksdagen 1987188. 5 sami. Nr 12

Den offentliga förvaltningens effektivitet m.m. Fiu 1987/88:12

1. Motioner om förnyelse och effektivisering av den offentliga
sektorn

1987/88:Fi215 av Börje Hörnlund och Elving Andersson (c) vari yrkas att
riksdagen dels som sin mening ger regeringen till känna att en målmedveten
decentralisering bör ske inom den offentliga förvaltningen, främst genom
minskning av den centrala statsförvaltningen, dels hos regeringen begär
konkreta riktlinjer för decentraliseringsarbetet med beaktande av vad som
anförts i motionen.

1987/88:Fi408 av Marianne Karlsson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
begära att regeringen utreder frågan om att få förbättrad effektivitet och
reducerat antal anställda vid statliga verk, i enlighet med vad i motionen
anförts.

1987/88:Fi418 av Lars Leijonborg (fp) vari yrkas

1. att riksdagen ansluter sig till huvudlinjerna i det handlingsprogram för
högre kvalitet och större effektivitet inom den offentliga sektorn som
presenteras i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär en samlad översyn av förutsättningarna
att effektivisera den offentliga sektorn genom samverkan med privata
företag,

3. att riksdagen hos regeringen begär att försöksverksamhet med s.k.
servicekuponger (vouchers) genomförs på något område.

1987/88:Fi501 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om starkare konsumentinflytande i offentlig sektor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ett utvecklingsprogram för ett ökat inslag av målstyrning
i offentlig verksamhet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av statistik och forskning om jämförelser
mellan privata och offentliga producenter m.m.

Utskottet

I motion Fi501 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) anförs att kravet på ökad
valfrihet framför allt gäller inom verksamhetsområden där det är individuella
nyttigheter av olika slag som produceras. Här kan den enskilde bäst
tillfredsställa sina behov om det finns alternativ att välja mellan. Kollektiva
nyttigheter bör emellertid utformas på nationell nivå. Men barnomsorg,
skola och sjukvård kan varieras. Här finns det, menar motionärerna,
utrymme för mångfald och valfrihet, dvs. både offentliga och enskilda
producenter. I motionen ges utförliga exempel på områden där en ökad
valfrihet enligt motionärerna måste skapas.

I motionen framhålls vidare att i ett system där medborgarna har rätt att
välja enskilda alternativ för kommunal service, kommer kommunerna att

vara mycket angelägna att se till att deras service anpassas till ”brukarnas”
önskemål. Motionärerna föreslår att regeringen upprättar en handlingsplan
för ökat konsumentinflytande i offentlig sektor.

I motionen föreslås även åtgärder för att öka effektiviteten i den offentliga
sektorn. Ett sätt att öka effektiviteten är att övergå från regelstyrning till
målstyrning. I dag går alltför mycket av politikers tid åt till detaljer, medan
bara den välorganiserade byråkratin har resurser att studera strategiska
frågor. I motionen krävs att regeringen initierar ett omfattande utvecklingsarbete
för att stimulera ett ökat inslag av målstyrning.

Enligt motionärerna är det mycket som talar för att enskilda alternativ ofta
är effektivare än offentliga och i synnerhet att konkurrens ökar effektiviteten.
Våra kunskaper om detta är emellertid otillräckliga. Riksdagen bör
därför ge regeringen till känna att mer statistik och forskning behövs på detta
område.

Också i motion Fi418 av Lars Leijonborg (fp) tas frågor upp rörande ökad
effektivitet, alternativ till nuvarande tjänsteproduktion i den offentliga
sektorn, avveckling av monopol och regleringar och åtgärder för att skapa
konkurrens på lika villkor. De förslag som presenteras i motionen överensstämmer
i stort med vad som föreslås i motion Fi501.

Även i motion Fi215 av Börje Hörnlund och Elving Andersson (c) och
motion Fi408 av Marianne Karlsson (c) krävs åtgärder för att effektivisera
den offentliga sektorn. I motion Fi215 hävdas att den statliga centralförvaltningen
borde minskas till hälften av den nuvarande omfattningen. Detta kan
enligt motionärerna ske genom en decentralisering och privatisering av
verksamheten.

Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.

I det pågående arbetet med en förnyelse av den offentliga sektorn har flera
av de frågor som behandlas i dessa motioner hög prioritet.

I januari 1986 lade regeringen fram ett förslag till ny förvaltningslag (prop.
1985/86:80). Förslaget godkändes av riksdagen (KU 1985/86:21, rskr. 202).
Den nya lagen är ett led i strävandena att fördjupa och stärka rättssäkerheten
och förbättra servicen i förvaltningen. Viktiga inslag är nya regler om snabb
och enkel handläggning, om myndigheternas serviceskyldighet och om
enklare och effektivare omprövning av felaktiga beslut.

Våren 1987 föreslog regeringen i verksledningspropositionen vissa åtgärder
för en mer effektiv ledning av den statliga förvaltningen (prop.
1986/87:99). I denna proposition föreslogs bl.a. att innan föreskrifter
beslutas skall kostnader och övriga effekter bedömas för staten, kommunerna
och den privata sektorn. Det föreslogs vidare att försöksverksamheten
med treåriga budgetramar skulle drivas vidare. Myndigheterna bör också ges
vidgad rätt att utifrån av statsmakterna givna mål utforma sin egen
organisation. I propositionen konstateras att denna typ av styrning förutsätter
en förstärkt och förbättrad uppföljning av myndigheternas verksamhet.
Den i propositionen angivna inriktningen av myndigheternas verksamhet
godkändes av riksdagen (KU 1986/87:29, rskr. 226).

Som framgår av årets budgetproposition (prop. 1987/88:100 bil. 15) pågår
nu ett omfattande arbete med att genomföra de beslut som fattades av

FiU 1987/88:12

riksdagen med anledning av förslagen i verksledningspropositionen. Vad
gäller kravet i motion Fi501 att ersätta regelstyrningen med en mer målstyrd
verksamhet i den offentliga sektorn delar utskottet i allt väsentligt motionärernas
uppfattning. Av budgetpropositionen framgår också att ett arbete
med denna inriktning har påbörjats. I propositionen framhålls att för att
uppnå en högre effektivitet och produktivitet i den statliga förvaltningen
krävs förändringar i riksdagens och regeringens styrning av de statliga
myndigheterna. Styrningen skall således vara mer mål- och resultatorienterad
och mindre detaljreglerad. Det är också väsentligt att öka långsiktigheten
i planering och resurstilldelning samt att öka handlingsfriheten för myndigheterna
vad gäller medelsanvändning, beslut i organisations- och personalfrågor,
m.m.

Utskottet delar föredragandens uppfattning att ett sådant styrsystem för
ökad målstyrning bör utvecklas och införas i den statliga förvaltningen. En
avgörande förutsättning för en sådan utveckling är emellertid att resultatuppföljningen
av de statliga myndigheternas verksamhet effektiviseras.

När det gäller statistik och initiering av forskning om privata alternativ till
offentlig produktion, som efterfrågas i motion Fi501, vill utskottet erinra om
verksamheten inom ramen för expertgruppen för studier i offentlig ekonomi
(ESO). ESÖ har bl.a. till uppgift att medverka till studier inom det område
som nämns i motionen. Det kan i detta sammanhang nämnas att i en av dessa
studier - Sociala avgifter. Problem och möjligheter inom färdtjänst och
hemtjänst (Ds Fi 1985:11) - diskuteras bl.a. möjligheterna att utnyttja
servicekuponger i anslutning till den offentliga tjänsteproduktionen.

Som nämnts har utskottet i tidigare betänkanden behandlat yrkanden med
motsvarande innebörd som i här aktuella motioner (se t.ex. FiU 1986/87:1
och FiU 1986/87:25). I dessa betänkanden framhölls att den offentliga
sektorn självklart måste ta till vara de utvecklingsmöjligheter som erbjuds av
idéer och impulser från verksamheter i icke-offentlig regi. En väl fungerande
offentlig sektor är i själva verket en avgörande förutsättning för en
framgångsrik välfärdspolitik. Det underströks emellertid att tjänster som
vård, omsorg och utbildning måste fördelas efter behov och inte efter
inkomst. Det betonades att främst de fördelningspolitiska aspekterna i större
utsträckning än vad som beaktats i motionerna måste få avgöra i vad mån den
nuvarande produktionen i den offentliga sektorn skall kunna ske utanför
denna sektor. Utskottet finner inte anledning att ändra sitt tidigare ställningstagande.
Mot här angiven bakgrund avstyrker utskottet motionerna
Fi215, Fi408, Fi418 yrkandena 1-3 och Fi501 yrkandena 1, 3 och 4.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Fi215, 1987/88:Fi408,
1987/88:Fi418 yrkandena 1-3 och motion 1987/88:Fi501 yrkandena 1,
3 och 4.

FiU 1987/88:12

TRETTONDE HUVUDTITELN
Civildepartementet m.m.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i proposition 1987/88:100 bilaga 15
(civildepartementet) under punkterna A 1-A 4 (s. 21-23) och hemställer

1. att riksdagen till Civildepartementet för budgetåret 1988/89
anvisar ett förslagsanslag av 30 881 000 kr.,

2. att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1988/89 anvisar
ett reservationsanslag av 10 600 000 kr.,

3. att riksdagen till Extra utgifter för budgetåret 1988/89 anvisar ett
reservationsanslag av 511 000 kr.,

4. att riksdagen till Regeringskansliets förvaltningskontor för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 218 235 000 kr.

Statlig rationalisering och revision, m.m.

3. Avskaffande av anmärkningsprocessen

Regeringen har under Litt. B avsnittet Revision (s. 25-26) föreslagit
riksdagen att anta i propositionen framlagt förslag till lag om upphävande av
förordningen (1961:313) om förfarandet i anmärkningsmål.

Lagförslaget har följande lydelse:

Förslag till
Lag om upphävande av förordningen (1961:313)
om förfarandet i anmärkningsmål

Härigenom föreskrivs att förordningen (1961:313) om förfarandet i anmärkningsmål
skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1988.

Utskottet

Anmärkningsprocessen är ett rättsinstitut med mycket lång tradition. I sin
nuvarande utformning regleras processen i den av Kungl. Maj:t och
riksdagen gemensamt beslutade förordningen (1961:313) om förfarandet i
anmärkningsmål. Förordningen trädde i kraft den 1 januari 1962. Den
innebar att ett sedan länge tillämpat förfarande fick väsentligt förändrade
syften och effekter. Tidigare avsåg förfarandet huvudsakligen att i anslutning
till av statliga revisionsorgan företagen räkenskapsgranskning fastslå det s.k.
redogöraransvaret och därmed skyldigheten för viss tjänsteman - redogörare
- att ersätta det allmänna för faktiska ekonomiska förluster, som uppkommit
genom felaktigheter i samband med utbetalningar och uppbörd.

Förhållandena i statsförvaltningen är numera väsentligt annorlunda än när
det särskilda förfarandet med anmärkningsprocessen infördes och senast
ändrades (prop. 1961:119, LU 41, rskr. 335). Det s.k. redogöraransvaret har
avskaffats, lönevillkoren m.m. för statsanställda regleras i kollektivavtal,

FiU 1987/88:12

tvister prövas i den ordning sorn gäller för sådana avtal, revisionsorganisationen
i staten har ändrats och nya former för avrapportering av iakttagelser har
tillkommit. Vidare ligger revisionen av de statliga myndigheterna nästan helt
på riksrevisionsverket, som bl.a. har att pröva framförda anmärkningar.
Anmärkningsförfarandet har i dag praktiskt taget upphört att tillämpas.

Mot här angiven bakgrund tillstyrker utskottet förslaget i propositionen att
slopa anmärkningsprocessen och hemställer

att riksdagen antar i proposition 1987/88:100 bilaga 15 framlagt
förslag till lag om upphävande av förordningen (1961:313) om
förfarandet i anmärkningsmål.

4. Riksrevisionsverket

Regeringen har under punkt B 3 (s. 26-29) föreslagit riksdagen att till
Riksrevisionsverket för budgetåret 1988/89 anvisa ett ramanslag av
122 386 000 kr.

Motionerna

1987/88:Fi416 av Olle Westberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vid en
eventuell omorganisation av revisionen i Systembolaget och AB Vin- och
Spritcentralen det parlamentariska inslaget bibehålls.

1987/88:Fi417 av Kerstin Göthberg och Alf Wennerfors (c, m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
revision i Systembolaget och AB Vin- och Spritcentralen.

Utskottet

I motion Fi416 av Olle Westberg m.fl. (s) och motion Fi417 av Kerstin
Göthberg och Alf Wennerfors (c, m) förordas att det parlamentariska
inslaget i revisionen av Systembolaget och AB Vin- och Spritcentralen
bibehålls.

Bland revisorerna i vissa statliga bolag, som bl.a. omfattar Systembolaget
och AB Vin- och Spritcentralen, och stiftelser ingår, förutom de auktoriserade
revisorerna, s.k. särskilda statliga revisorer. Dessa är som regel tjänstemän
inom departement eller myndigheter med anknytning till det område
som den reviderade verksamheten avser. Revisionen i alkoholbolagen består
av fem revisorer och fem suppleanter. Utöver två auktoriserade revisorer,
jourhavande revisorn och hans suppleant, består revisionen av förvaltningsrevisorer
från riksrevisionsverket (RRV) alternativt finansdepartementet
samt av sex av riksgäldsfullmäktige utsedda förtroendevalda från de fyra
största politiska partierna.

I proposition 1986/87:99 om ledningen av den statliga förvaltningen
framhöll föredraganden att systemet med att vid sidan av professionella
revisorer utse lekmannarevisorer borde omprövas. Det avser såväl särskilda
statliga revisorer som av riksgäldsfullmäktige utsedda revisorer. De samhälleliga
intressen som dessa revisorer förutsätts särskilt bevaka borde, enligt
föredraganden, väl kunna tillgodoses genom de utökade befogenheter för

FiU 1987/88:12

riksdagens revisorer och RRV som föreslogs i propositionen och som
godtagits av riksdagen. De utökade befogenheterna innebär att riksdagens
revisorer fr.o.m. den 1 juli 1987 även får granska vissa delar av sådan statlig
verksamhet som bedrivs i form av aktiebolag eller stiftelse. Denna ökade
omfattning av revisionsområdet omfattar bl.a. AB Vin- och Spritcentralen
och Systembolaget. Utökningen av revisionsområdet gäller även för RRV.

Den revision som bolagens auktoriserade revisorer utför enligt aktiebolagslagen
och den särskilda instruktionen för den jourhavande revisorn
omfattar inte bara räkenskaps- och bokslutsgranskning utan även granskning
av styrelsens och verkställande ledningens förvaltning. Vidare har jourhavande
revisorer att, i särskilda yttranden till chefen för finansdepartementet,
ange ”huruvida enligt jourhavande revisorns mening bolagets förbindelser
mot staten blivit vederbörligen uppfyllda ävensom huruvida genom någon
förvaltningsåtgärd eller något beslut statens eller det allmännas intresse trätts
för nära”.

Enligt utskottets uppfattning är det en fördel om kontakten mellan resp.
bolag och riksdagen genom det parlamentariska inslaget i revisionen kan
bibehållas. Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att revisioner
av alkoholbolagen även fortsättningsvis bör bestå av bl.a. representanter
från riksdagspartierna.

Vad utskottet här anfört bör ges riksgäldsfullmäktige till känna.
Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Riksrevisionsverket för budgetåret 1988/89
anvisar ett ramanslag av 122 386 000 kr.,

2. att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Fi416 och
1987/88:Fi417 som sin mening ger fullmäktige i riksgäldskontoret till
känna vad utskottet anfört.

5. Kammarkollegiet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt B 4 (s. 29-35) och
hemställer

1. att riksdagen till Kammarkollegiet för budgetåret 1988/89 anvisar
ett förslagsanslag av 14 568 000 kr.,

2. att riksdagen lägger till handlingarna vad som i övrigt anförts i
propositionen angående kollegiets verksamhet.

6. Viss rationaliserings- och utvecklingsverksamhet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt B 5 (s. 35) och
hemställer

att riksdagen till Viss rationaliserings- och utvecklingsverksamhet för
budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 000 kr.

7. Bidrag till Institutet för storhushållens rationalisering

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt B 8 (s. 40) och
hemställer

att riksdagen till Bidrag till Institutet för storhushållens rationalisering
för budgetåret 1988/89 anvisar ett anslag av 720 000 kr.

FiU 1987/88:12

8. Statens person- och adressregisternämnd

FiU 1987/88:12

Regeringen har under punkt B 9 (s. 40) föreslagit riksdagen att till Statens
person- och adressregisternämnd (SPAR) för budgetåret 1988/89 anvisa ett
förslagsanslag av 580 000 kr.

Motionerna

1987/88:Fi412 av Birgit Friggebo och Anne Wibble (fp) vari yrkas att
riksdagen till statens person- och adressregisternämnd för budgetåret
1988/89 inte anslår några pengar, dvs. en reducering med 580 000 kr.

1987/88:Fi413 av Anders Björck m.fl. (m) vari - med hänvisning till motion
1987/88:K431 - yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till
avveckling av SPAR i enlighet med vad i motionen anförts.

Utskottet

I motionerna Fi412 av Birgit Friggebo och Anne Wibble (fp) och Fi413 av
Anders Björck m.fl. (m) krävs att SPAR-nämndens verksamhet läggs ner.
SPAR-registret innehåller en mängd uppgifter om i princip alla boende i
Sverige. Motionärerna ser inga skäl för staten att driva en kommersiell
verksamhet med försäljning av uppgifter från detta register. Enligt datalagen
är det inte möjligt för privata företag att syssla med denna typ av kommersiell
verksamhet.

Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.

När DAFA ombildades till aktiebolag inrättades en särskild SPARnämnd.
Motivet härför var att det ansågs önskvärt att det skulle finnas en
huvudman för SPAR-registret utanför bolaget. Genom att ansvaret för
SPAR lades på en statlig myndighet, SPAR-nämnden, kan medborgarnas
insyn i verksamheten garanteras. SPAR-nämndens arbetsuppgifter är att
som registeransvarig ha överinseende över uppdaterings- och spridningsrutiner
samt över innehållet i registret.

Riksdagen har tidigare på förslag av finansutskottet (FiU 1985/86:4 s. 5-6)
beslutat att SPAR-nämnden skall ha en tillfällig status och att dess
personalresurser skall vara begränsade.

Enligt utskottet bör riksdagen invänta data- och offentlighetskommitténs
(DOK) slutbetänkande innan slutlig ställning tas till SPAR-nämndens
fortsatta verksamhet. Kommittén beräknar att arbetet kommer att avslutas
hösten 1988. Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Fi412 och
Fi413.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:100 bilaga 15 punkt
B 9 och med avslag på motionerna 1987/88:Fi412och 1987/88:Fi413 till
Statens person- och adressregisternämnd för budgetåret 1988/89 anvisar
ett förslagsanslag av 580 000 kr.

Stockholm den 15 mars 1988
På finansutskottets vägnar

Arne Gadd

Närvarande: Arne Gadd (s), Anne Wibble (fp), Rune Rydén (m), Iris
Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Lars De Geer (fp), Filip Fridolfsson (m),
Arne Andersson i Gamleby (s), Gunnar Björk (c), Hans Petersson i
Hallstahammar (vpk), Hans-Eric Andersson (s), Arne Kjörnsberg (s), Hugo
Hegeland (m), Marianne Carlström (s) och Rolf Kenneryd (c).

Reservationer

1. Punkt 1. Motioner om förnyelse och effekti visering av den
offentliga sektorn

Anne Wibble (fp), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp), Filip Fridolfsson
(m) och Hugo Hegeland (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”1 det” och på s.
4 slutar med ”och 4” bort ha följande lydelse:

I motionerna Fi501 (fp) och Fi418 av Lars Leijonborg (fp) krävs en ökad
valfrihet för konsumenten för de tjänster som produceras av den offentliga
sektorn samtidigt som krav ställs på ökad effektivitet i denna sektor. Även i
motionerna Fi215 av Börje Hörnlund och Elving Andersson (c) och Fi408 av
Marianne Karlsson (c) förordas bl.a. att åtgärder vidtas för att öka
effektiviteten i den offentliga sektorn.

I 1987 års långtidsutredning (LU 87) behandlas i ett särskilt avsnitt
alternativa finansieringssätt och organisationsformer för den offentliga
sektorn. I en bilaga till utredningen - Bilaga 25 till LU 87: Kommuner i
förändring - framhålls att en grundfråga i förnyelsen är hur den kommunala
servicen skall produceras. Fyra alternativ anges: (1) genom befintlig, men
effektiviserad kommunal organisation, (2) med inslag av medborgarmedverkan
i den kommunala organisationen, (3) genom halvoffentlig verksamhet
(föreningsdrift, kooperativ) och (4) genom privatisering.

Även problemet med den låga eller nästan obefintliga produktivitetstillväxten
i den offentliga sektorn behandlas inom ramen för LU 87. Exempel på
åtgärder för att förbättra produktiviteten i denna sektor förs fram i bilaga 21
till utredningen. Den offentliga sektorn - produktivitet och effektivitet.

I denna bilaga anges bl.a. följande möjliga organisationsförändringar i
syfte att befrämja produktiviteten.

- I den offentliga sektorn integreras beställar- och producentfunktionerna,
dvs. det är samma beslutsfattare som beställer en viss tjänst och som
svarar för produktionen av denna. För att effektivisera produktionen bör
man i ökad utsträckning separera beställarrollen från producentrollen.
Detta kan ske genom entreprenadupphandling eller genom att infordra
anbud från flera myndigheter som får konkurrera om uppdraget.

- Uppföljningen av produktionen är för närvarande ofta bristfällig. Det
säger sig självt att man inte kan styra produktivitetsutvecklingen om man
varken vet hur produktionsvolymen utvecklas eller hur resursförbrukningen
förändras. Det är därför viktigt att metoder utvecklas och
instrument skapas för en kontinuerlig utvärdering av verksamhetens
resultat.

FiU 1987/88:12

- I offentlig verksamhet saknas ofta motivation att effektivisera produktio- FiU 1987/88:12
nen. Personalen bör bli delaktig i det resultat som den varit med om att

skapa. Detta kan uppnås när möjligheterna för löneförhöjningar för de
offentliganställda i högre grad än tidigare görs beroende av produktivitetens
utveckling i resp. verksamhet.

- Detaljstyrningen hindrar myndigheter att agera fritt och självständigt.

Med bättre mått på verksamhetens resultat behövs inte detaljstyrning för
att förhindra att de anslagna medlen används till annat än de avsedda
ändamålen. Med ökat ansvar bör följa en strävan att organisera verksamheten
effektivt.

- Konkurrensen är av mycket stor betydelse för att pressa kostnader och
frammana god kvalitet. Myndigheter och privata företag bör därför ges
möjlighet att på lika villkor konkurrera med varandra.

- Angivna åtgärdsförslag kräver omfattande organisationsförändringar. På
flera områden finns emellertid inte särskilt mycket empirisk kunskap om
de nya organisationsformernas effekter. Det enda sättet att få sådan
kunskap är att pröva nya organisationsformer.

Den syn på de rådande problemen i den offentliga sektorn som redovisas i
LU 87 stämmer väl överens med den bild av utvecklingen i denna sektor som
ges i här aktuella motioner.

Som utskottet ser det har Sverige nått skattetaket, dvs. ytterligare
skattehöjningar skulle vara skadliga för den ekonomiska utvecklingen i vårt
land. Man måste snarare under de närmaste åren eftersträva en sänkning av
skattetrycket. Samtidigt finns emellertid ett stort behov av ökade insatser på
många områden. Detta understryker behovet av att på alla sätt ta vara på
möjligheter till effektiviseringar och rationaliseringar i den offentliga verksamheten.

Utskottet sammanfattar de åtgärder som måste vidtas för en förnyelse av
den offentliga sektorn på följande sätt:

- Öka valfriheten. Exempel på åtgärder: Rätt för föräldrar att välja
barnomsorg, rätt för föräldrar och elever att välja skola, anlita privata
vårdhem, stärk konsumentinflytandet i offentlig sektor.

- Värna om kärnområdena. Ge tillräckliga resurser för de kollektiva
tjänsterna, dvs. tjänster som inte kan lösas av marknaden (ex. försvar,
rättsväsende, miljövård).

- Öka effektiviteten. Exempel på åtgärder: Skilj ut myndighetsfunktionerna,
sälj statliga företag, avgränsa monopolen, öka anbudsupphandlingen,
öka målstyrningen.

- Förbättra personalpolitiken i offentliga sektorn. Exempel på åtgärder:

Skapa bättre anställningsvillkor, genomför decentralisering och delegering,
uppmuntra kreativitet och experiment, hjälp de anställda att starta
eget, låt chefen få leda.

- Utveckla politikerrollen. Klargör rollerna, låt riksdag och regering
koncentrera sig på det viktiga, ge kommunerna större frihet.

Till denna uppräkning av åtgärder kan tilläggas att vad gäller systematiska
kartläggningar av befintliga enskilda alternativ och jämförelser mellan
privata och offentliga producenter är statistiken i dag ej tillräckligt utbyggd.

Forskningen bör intensifieras inom detta område.

Vad utskottet anfört med anledning av här aktuella motioner bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Fi501 yrkandena 1,
3 och 4 och 1987/88:Fi418 yrkandena 1-3 samt med anledning av
motionerna 1987/88:Fi215 och 1987/88:Fi408 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om en förnyelse av den
offentliga sektorn.

2. Punkt 1. Motioner om förnyelse och effektivisering av den
offentliga sektorn

Gunnar Björk och Rolf Kenneryd (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”1 det” och på s.
4 slutar med ”och 4” bort ha följande lydelse:

I motion Fi215 av Börje Hörnlund (c) och Elving Andersson (c) krävs en
decentralisering och en ökad valfrihet för konsumenten för de tjänster som
produceras av den offentliga sektorn samtidigt som krav ställs på en ökad
effektivitet i denna sektor. Även i motionerna Fi408 av Marianne Karlsson
(c), Fi418 av Lars Leijonborg (fp) och Fi501 (fp) förordas bl.a. att åtgärder
vidtas för att öka effektiviteten i denna sektor.

Även problemet med den låga eller nästan obefintliga produktivitetstillväxten
i den offentliga sektorn behandlas inom ramen för LU 87. Exempel på
åtgärder för att förbättra produktiviteten i denna sektor förs fram i bilaga 21
till utredningen, Offentlig sektor - produktivitet och effektivitet.

I denna bilaga anges bl.a. följande möjliga organisationsförändringar i
syfte att befrämja produktiviteten.

- Uppföljningen av produktionen är för närvarande ofta bristfällig. Det
säger sig självt att man inte kan styra produktivitetsutvecklingen om man
varken vet hur pruduktionsvolymen utvecklas eller hur resursförbrukningen
förändras. Det är därför viktigt att metoder utvecklas och

FiU 1987/88:12

instrument skapas för en kontinuerlig utvärdering av verksamhetens
resultat.

- I offentlig verksamhet saknas ofta motivation att effektivisera produktionen.
Personalen bör bli delaktig i det resultat som den varit med om att
skapa. Detta kan uppnås när möjligheterna för löneförhöjningar för de
offentliganställda i högre grad än tidigare görs beroende av produktivitetens
utveckling i resp. verksamhet.

- Detaljstyrningen hindrar myndigheter att agera fritt och självständigt.
Med bättre mått på verksamhetens resultat behövs inte detaljstyrning för
att förhindra att de anslagna medlen används till annat än de avsedda
ändamålen. Med ökat ansvar bör följa en strävan att organisera verksamheten
effektivt.

- I utredningen framhålls att här angivna åtgärdsförslag kräver omfattande
organisationsförändringar.

Den syn på de rådande problemen i den offentliga sektorn som redovisas i
LU 87 stämmer väl överens med den bild av utvecklingen i denna sektor som
ges i här aktuella motioner.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka att mycket långtgående
krav måste ställas på en decentralisering av den offentliga sektorn i det
pågående förnyelsearbetet. En sådan konkret målsättning borde i dag kunna
vara att den statliga centralförvaltningen skall minskas i väsentlig grad. Vad
som skall vara kvar bör i första hand vara mindre centrala enheter av hög
kvalitet.

Till en del bör en sådan målsättning kunna förverkligas genom att onödiga
och otidsenliga uppgifter avvecklas. Huvudinsatsen måste emellertid göras
genom en medveten decentralisering av uppgifter och funktioner till
kommuner och län.

I första hand bör inriktingen vara att flytta uppgifter från central till lokal
nivå - i den mån de inte rent av helt enkelt kan anförtros de enskilda
människorna själva genom avreglering. En kraftinsats för avreglering och
ökad valfrihet för de enskilda är en ofrånkomlig del av ett decentraliseringsarbete.

Grundläggande för möjligheterna till framgång med ett sådant systematiskt
decentraliseringsarbete som här skisseras är att man inte begränsar sig
till frågans administrativa aspekter. Minst lika stor betydelse har den
ekonomiska styrningens vägar och former. En effektiv decentralisering
förutsätter på detta område framför allt att de speciella statsbidragen
avvecklas. I fråga om kommunerna bör specialbidragen tillföras den
allmänna skatteutjämningen.

Decentralisering har även andra sidor än de hittills berörda. Två bör enligt
utskottets mening särskilt uppmärksammas.

Den ena är den rent geografiska innebörden i form av utlokalisering av
enheter och funktioner. Begreppen regionalpolitik och decentralisering har
alltid legat nära varandra i praktiken. Vad som i dag bör understrykas särskilt

FiU 1987/88:12

är att utlokalisering ofta kan ske till andra orter än länshuvudstäder.

Den andra synpunkten utskottet vill framhålla gäller verksamhetsformerna.
Den nuvarande byråkratiska stelheten måste brytas. En större variationsrikedom,
en större anpassning till de berörda människornas önskningar och
behov och till de lokala förutsättningarna etc. är naturliga att eftersträva för
den som vill öka den reella valfriheten i samhället.

Hittills har sökandet efter nya verksamhetsformer främst lett till ökning av
den verksamhet som drivs i privaträttsliga former såsom aktiebolag och
stiftelser. Minskad insyn och kontroll har blivit nackdelar från medborgarnas
synpunkt. Som utskottet ser det måste man nu bl.a. pröva, mera förutsättningslöst
än hittills, ren privatisering genom tillvaratagande av de resurser
som ligger i enskilda initiativ, folkrörelsealternativ m.m.

När det gäller statistik och initiering av forskning om privata alternativ till
offentlig produktion, som efterfrågas i motion Fi501, vill utskottet framhålla
att den nuvarande statistiken inom detta område bör byggas ut. Även
forskningen inom området bör intensifieras. Utskottet tillstyrker mot denna
bakgrund Fi510 yrkande 4.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Fi215, 1987/
88:Fi501 yrkande 4 samt med anledning av motionerna 1987/88:Fi408,
1987/88:Fi418 yrkandena 1-3 och 1987/88:Fi501 yrkandena 1 och 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en
decentralisering och förnyelse av den offentliga sektorn.

3. Punkt 8. Statens person- och adressregisternämnd

Anne Wibble (fp), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp), Filip Fridolfsson
(m) och Hugo Hegeland (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”När DAFA”
och slutar med ”och Fi413” bort ha följande lydelse:

En av de absolut främsta datapolitiska uppgifterna måste enligt utskottets
mening vara att skydda den personliga integriteten. Människor måste även i
dataåldern ha rätt till en personlig sektor. Det kan aldrig finnas en rätt för
myndigheter att kartlägga och registrera människors göranden och låtanden
in i minsta detalj.

Det måste finnas en tydlig gräns för vad och när myndigheter och andra får
registrera och, som sker i många fall, vidarebefordra inhämtade uppgifter.

Statens person- och adressregister bygger på uppgifter som insamlats för
helt andra ändamål än för försäljning. Med sin mängd av olika uppgifter som
kan levereras i olika, förutsedda och oförutsedda, sammanställningar är
SPAR-registret ett av de integritetskänsliga registren i Sverige. Som nämns i
motionerna innehåller registret en lång rad uppgifter om i princip alla som
bor i Sverige. Köpare av uppgifter ur registret är bl.a. flera direktreklamföretag.
Utskottet ser inga skäl för staten att bedriva denna typ av kommersiell
verksamhet.

Data- och offentlighetskommittén (DOK) presenterade i början på hösten

FiU 1987/88:12

1986 ett delbetänkande - Integritetsskyddet i informationssamhället 2. I
betänkandet föreslås en lagreglering av myndigheternas försäljning av
personuppgifter. Den föreslagna lagen inleds med ett uttryckligt förbud för
myndigheterna att sälja personuppgifter utan riksdagens bemyndigande. Till
den föreslagna lagen har utredningen dock fogat en lista med register ur vilka
försäljningsverksamhet kan tillåtas. Utskottet måste därför konstatera att
slutresultatet blir att verksamheten kan fortgå i stort sett i oförändrad
omfattning.

Enligt utskottets mening bör mot här angiven bakgrund ett omedelbart
beslut fattas att avveckla SPAR. Behovet av ett register för t.ex. uppdatering
kan fyllas genom att SPAR omvandlas till ett renodlat adressregister som i
vanlig ordning lyder under datalagen. Utskottet tillstyrker motionerna Fi412
och Fi413.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Fi412 och 1987/
88:Fi413 och med avslag på proposition 1987/88:100 bilaga 15 punkt B 9
beslutar avveckla Statens person- och adressregisternämnd.

FiU 1987/88:12

gottb Stockholm 1988 14882